Sök i Ratio Lex

Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1934/1935 av . utgifterna under riksstatens sjätte huvudtitel, innefattande anslagen till kommunikationsdepartementet.

1934-03-09 · 38 sidor, varav 37 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 37 av 38 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1934:6, Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1934/1935 av . utgifterna under riksstatens sjätte huvudtitel, innefattande anslagen till kommunikationsdepartementet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

1

Nr 6.

Ankom till riksdagens kansli den 9 mars 1934 kl. 4 e. m.

Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1934/1935

av . utgifterna under riksstatens sjätte huvudtitel,

innefattande anslagen till kommunikationsdepartementet.

(4:e avd.)

Departementet.

l:o) Extra byråchef för tekniska ärenden. Uti den till riksdagen avlåtna,

den 3 januari 1934 dagtecknade propositionen (nr 1) angående statsverkets

tillstånd och behov under budgetåret 1934/1935 har Kungl. Majit i

avsende å sjätte huvudtiteln, innefattande anslagen till kommunikationsdepartementet

(punkt 1, sid. 1, av det vid propositionen fogade utdraget av

statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för nämnda dag), föreslagit

riksdagen att till extra byråchef för tekniska ärenden för budgetåret 1934/1935

anvisa ett extra anslag av 12,000 kronor.

Med tillstyrkande av Kungl. Majlis förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen, i likhet med vad för innevarande budgetår

ägt rum, må till extra byråchef för tekniska ärenden för budgetåret

1934/1935 anvisa ett extra anslag av 12,000 kronor.

2:6) Ökad föredragning i regeringsrätten. I enlighet med Kungl. Maj:ts

förslag (punkt 2, sid. 2 och 3), som innebär en anslagsminskning med 2,500

kronor, hemställer utskottet,

att riksdagen må till ökad föredragning i regeringsrätten för

budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra anslag av 11,000 kronor.

Väg- och vattenbyggnadsväsendet.

3:o) Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen m. m. Vägorganisationen i länen.

Beträffande Kungl. Maj:ts förslag (punkterna 3—11, sid. 3—116) angående

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen m. m. och angående vägorganisationen i

länen avgiver utskottet senare under riksdagen utlåtande; vilket härigenom

anmäles.

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 6 sami. Nr 6.

Utskottet.

490 84 I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

4:o) Byggande av landsvägar och vanliga bygdevägar. Kungl. Majit

Ilar (punkt 12, sid. 119—121) föreslagit riksdagen att till byggande av landsvägar

och vanliga bygdevägar för budgetåret 1934 1935 anvisa ett extra reservationsanslag

av 5,250,000 kronor, att direkt utgå av automobilskattemedel.

Till byggande av landsvägar och vanliga bygdevägar stod för vartdera av

budgetåren 1926—1928 till förfogande anslag å tillhopa 4,000,000 kronor. För

vartdera av budgetåren 1928—1930 bestämdes an slagsbeloppet för detta ändamål

till 4,500,000 kronor. För budgetåret 1930/1931 höjde riksdagen anslaget

till 5,000,000 kronor. Samtidigt vidtogs sådan ändring i de för anslagets användning

stadgade grunderna, att statsbidrag till de med detsamma avsedda

vägföretagen finge utgå med högst tre fjärdedelar i stället för, såsom dittills

gällt, två tredjedelar av den beräknade kostnaden för vederbörande företag.

För budgetåret 1931/1932 höjde riksdagen anslagsbeloppet ytterligare

till 5,250,000 kronor. För budgetåret 1932/1933 anvisades anslaget — som

tidigare bestritts av vanliga skattemedel — att med oförändrat belopp,

5,250,000 kronor, utgå direkt av automobilskattemedel. Jämväl för innevarande

budgetår har riksdagen för ändamålet anvisat ett anslag av 5,250,000

kronor att direkt utgå av automobilskattemedel.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har meddelat, att enligt under år 1933

genom länsstyrelsernas försorg upprättade flerårsplaner för byggande och

förbättring av allmänna vägar avseende tiden 1934—1936 skulle för vartdera

av budgetåren 1934/1935 och 1935/1936 erfordras ett anslag av i avrundat

tal 5,450,000 kronor. Styrelsen har vidare anfört, att i enlighet med av 1931

års väg- och brosakkunniga lämnade direktiv hade i länen flerårsplaner uppgjorts

jämväl för tiden 1937—1943 och att enligt dessa tioårsplaner, i vad

avsåge byggande av landsvägar och vanliga bygdevägar, länens sammanlagda

anslagskrav per år genomsnittligt för tioårsperioden uppginge till i runt

tal 5,600,000 kronor. Styrelsen har hemställt, att till byggande av landsvägar

och vanliga bygdevägar för budgetåret 1934/1935 måtte anvisas ett extra reservationsanslag

av 5,450,000 kronor, att direkt utgå av automobilskattemedel.

Departementschefen har yttrat följande:

De av väg- och vattenbygguadsstyrelsen omnämnda flerårsplanerna föråsen

1937—1943 hava upprättats för att jämte planerna för åren 1934—1936

tjäna som underlag vid verkställandet av 1931 års väg- och brosakkunnigas

i det föregående omförmälda undersökning angående det totala årliga medelsbehovet

för vägändamål, vilken undersökning verkställts ur synpunkten av

väghållarnas skatteförmåga. Denna undersökning har ansetts behövlig bland

annat för att kunna utvinna erforderliga resultat av de sakkunnigas utredning

beträffande den utsträckning, i vilken motorfordonstrafiken bör deltaga

i kostnaderna för väghållningen i riket. Ifrågavarande planer för åren

1937—1943 äro alltså att betrakta närmast som ett utredningsmaterial, och

hela det här berörda frågekomplexet är ännu föremål för prövning; de sakkunnigas

utlåtanden i förevarande ämnen äro för närvarande remitterade till

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för avgivande av yttrande. Oavsett detta

sakläge synes emellertid under nuvarande förhållanden en höjning av här

förevarande anslag icke möjlig. Genom de omfattande vägarbeten, vilka

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

3

ingå som ett framträdande led bland åtgärderna till arbetslöshetens bekämpande,

blir vägväsendet likväl i mycket stor utsträckning tillgodosett.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag får utskottet hemställa,

att riksdagen, i likhet med vad för innevarande budgetår

ägt rum, må till byggande av landsvägar och vanliga bygdevägar

för budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra reservationsanslag av

5,250,000 kronor, att direkt utgå av automobilskattemedel.

5:o) Byggande av enkla bygdevägar. Kungl. Majit har (punkt 13, sid.

121 och 122) föreslagit riksdagen att till byggande av enkla bygdevägar för

budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra reservationsanslag av 1,350,000 kronor,

att direkt utgå av automobilskattemedel.

I sammanhang med Kungl. Majits förevarande förslag har utskottet förehaft

följande motioner, nämligen

dels två likalydande motioner, väckta den ena, nr 85, inom första kammaren

av herr C. Lindmark m. fl. och den andra, nr 175, inom andra kammaren

av herr E. Lindmark m. fl., i vilka föreslagits, att riksdagen, med

ändring av Kungl. Maj:ts förslag under sjätte huvudtiteln, punkterna 13, 14

och 16, måtte besluta att anslagen för budgetåret 1934/1935 till enkla bygdevägar

1,350,000 kronor, ödebygdsvägar 1,200,000 kronor och tillfartsvägar till

inlandsbanan 500,000 kronor, tillsammans 3,050,000 kronor, skola utgå av

vanliga statsmedel såsom extra reservationsanslag;

dels ock en inom andra kammaren av herr A. Heiding m. fl. väckt motion,

nr 216, däri hemställts, att riksdagen måtte besluta, att av Kungl. Majit

äskade anslag å kronor 1,350,000 till byggande av enkla bygdevägar, kronor

1,200,000 till byggande av ödebygdsvägar och kronor 500,000 till byggande

av tillfartsvägar till inlandsbanan skola utgå av vanliga statsmedel såsom

extra reservationsanslag.

Anslag för anläggning av enkla bygdevägar hava anvisats från och med

år 1914, till en början avsedda för de nordligare länen men från och med

år 1922 för hela landet. Anslagsbeloppet har för var och en av budgetperioderna

1924—1927 bestämts till 600,000 kronor, för vartdera av budgetåren

1927—1929 till 700,000 kronor, för budgetåret 1929/1930 till 850,000

kronor och för budgetåret 1930/1931 till 1,200,000 kronor. I samband med

beslut om höjning av statsbidraget från anslaget till normalt tre fjärdedelar

av den beräknade kostnaden för vederbörande företag ökades anslagsbeloppet

för budgetåret 1931/1932 till 1,350,000 kronor, med vilket belopp anslaget

utgått jämväl för vartdera av budgetåren 1932—1934. Vid anvisande av anslag

för nu löpande budgetår avslog riksdagen Kungl. Majits förslag, att

anslaget skulle utgå direkt av automobilskattemedel.

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottet.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har meddelat, att i de av länsstyrelserna

år 1933 uppgjorda flerårsplanerna för åren 1934—1936 upptagits företag avseende

byggande av enkla bygdevägar, för vilka beräknats statsbidrag med

sammanlagt respektive 1,389,100, 1,402,300 och 1,397,900 kronor eller sammanlagt

4,189,300 kronor samt att enligt de år 1933 uppgjorda tioårsplanerna

för byggande och förbättring av olika slag av vägar länens sammanlagda

anslagskrav per år för byggande av enkla bygdevägar genomsnittligt

för tioårsperioden uppginge till i runt tal 2,100,000 kronor. Styrelsen

har hemställt, att till byggande av enkla bygdevägar måtte för budgetåret

1934/1935 anvisas ett extra reservationsanslag av 1,800,000 kronor.

Departementschefen har under hänvisning till vad han beträffande anslaget

till byggande av landsvägar och vanliga bygdevägar under nästföregående

punkt anfört, vilket ägde giltighet även i fråga om nu förevarande anslag,

föreslagit att till byggande av enkla bygdevägar äskas enahanda belopp som

för de tre senaste budgetåren, alltså 1,350,000 kronor.

Chefen för finansdepartementet har beträffande finansieringen av detta och

vissa andra väganslag anfört följande (»Inkomsterna» sid. 21):

Med avseende å finansieringen av kostnaderna för vägväsendet har återupptagits

det i fjolårets statsverksproposition framlagda men av riksdagen

då ej bifallna förslaget örn överflyttning från den allmänna skattebudgeten

till automobilskattemedlens specialbudget av de under sjätte huvudtiteln upptagna

anslagen till byggande av enkla bygdevägar, ödebygdsvägar och tillfartsvägar

till inlandsbanan. Detta förslag, varigenom å allmänna skattebudgeten

vinnes en besparing av sammanlagt 3.05 miljoner kronor, har jag

så mycket hellre ansett böra ånyo framföras, som automobilskattemedlens

avkastning för nästa budgetår kan beräknas stiga med 3 miljoner kronor

och följaktligen även efter den föreslagna överflyttningen ungefär oförändrat

belopp skulle stå till förfogande för de ändamål, vilka nu bestridas av automobilskattemedel.

Utskottet tillstyrker, att anslaget till enkla bygdevägar bestämmes till

det av Kungl. Majit föreslagna beloppet av 1,350,000 kronor eller samma

belopp, som anvisats för innevarande budgetår.

Däremot har utskottet ej ansett sig kunna biträda Kungl. Maj:ts förslag,

att förevarande anslag till enkla bygdevägar liksom de i det följande upptagna

anslagen till ödebygdsvägar och tillfartsvägar till inlandsbanan skulle

täckas av automobilskattemedel. Utskottet åberopar härutinnan den ståndpunkt,

1933 års riksdag intagit till denna fråga. En sådan åtgärd skulle,

såsom riksdagen då framhöll, innebära ett ytterligare inkräktande på dessa

medel, desto mindre tillrådligt som de redan för närvarande visat sig

knappa för finansieringen av de båda ursprungliga automobilskattemedelanslagen,

nämligen anslagen till förbättring och underhåll av för automobiltrafiken

viktiga gator och vägar i städerna, respektive på landsbygden. Härtill

komme skäligheten av att från allmänna budgeten alltjämt i erforderlig

utsträckning lämnades bidrag för finanseringen av utgifterna för de allmänna

vägarna.

I anslutning till riksdagens sålunda tidigare uttalade mening anser alltså

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

5

utskottet, att anslagen till enkla bygdevägar liksom ock de i det följande upptagna

anslagen till ödebygdsvägar och tillfartsvägar till inlandsbanan ej böra

utgå av automobilskattemedel utan bestridas av andra statsinkomster. Detta

innebär en överflyttning från automobilskattemedlen till allmänna budgeten

av sammanlagt 3,050,000 kronor.

Med tillstyrkande alltså av de i ämnet väckta motionerna hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med

bifall till de av herrar C. Lindmark m. fl. och E. Lindmark

m. fl. samt herr Heiding m. fl. väckta motionerna (I: 85 och

H: 175 samt H: 216), i vad de avse förevarande anslag, må till

byggande av enida bygdevägar för budgetåret 1934/1935 anvisa

ett extra reservationsanslag av 1,350,000 kronor.

Beträffande sättet för täckning av förevarande anslag kommer utskottet

att framdeles avgiva yttrande.

6:o) Byggande av ödebygdsvägar i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands

och Västernorrlands samt vissa delar av Kopparbergs och Värmlands län.

Kungl. Maj:t har (punkt 14, sid. 122—125) föreslagit riksdagen dels besluta,

att till byggande av ödebygdsväg, som utföres annorledes än genom statens

försorg, må utgå statsbidrag med högst 85 procent av den beräknade kostnaden,

där ej på grund av särskilda skäl högre bidrag prövas böra beviljas;

dels oclc till byggande av ödebygdsvägar i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands

och Västernorrlands samt vissa delar av Kopparbergs och Värmlands

län för budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra reservationsanslag av 1,200,000

kronor, att direkt utgå av automobilskattemedel.

I sammanhang med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet förehaft

följande motioner, nämligen

dels två likalydande motioner, väckta den ena, nr 85, inom första kammaren

av herr C. Lindmark m. fl. och den andra, nr 175, inom andra kam

maren av herr E. Lindmark m. fl., i vilka föreslagits, såvitt nu är i fråga,

att riksdagen, med ändring av Kungl. Maj:ts förslag under sjätte huvudtiteln,

punkt 14, måtte besluta, att anslaget för budgetåret 1934/1935 till

ödebygdsvägar 1,200,000 kronor skall utgå av vanliga statsmedel såsom extra

reservationsanslag,

dels oek en inom andra kammaren av herr A. Heiding m. fl. väckt motion,

nr 216, däri hemställts, såvitt nu är i fråga, att riksdagen måtte besluta, att

av Kungl. Maj:t äskade anslag å 1,200,000 kronor till byggande av ödebygdsvägar

skall utgå av vanliga statsmedel såsom extra reservationsanslag.

Till anläggande av ödebygdsvägar har riksdagen från och med år

1919 anvisat årliga anslag, till en början avsedda endast för de fyra nordligaste

länen. Anslagets användning har sedermera utvidgats att omfatta

från och med budgetåret 1925/1926 de nordligare delarna av Kopparbergs

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

län samt från oell med budgetåret 1933/1934 även de nordligare delarna av

Värmlands län. För ifrågavarande ändamål Lava hittills anvisats sammanlagt

8.635.000 kronor, varav för budgetåren 1930—1934 respektive 800,000, 900,000,

1,000,000 och 1,200,000 kronor. Vid anvisande av anslag för nu löpande

budgetår avslog riksdagen Kungl. Maj:ts förslag, att anslaget skulle utgå

direkt av automobilskattemedel.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har meddelat, att de av vederbörande

länsstyrelser beräknade beloppen för nästkommande budgetår uppginge till

1.730.000 kronor med följande fördelning:

Norrbottens län ... 500,000 kronor Västernorrlands län... 200,000 kronor

Västerbottens » 600,000 » Kopparbergs ... 80,000 »

Jämtlands » ... 300,000 » Värmlands » ... 50,000 »

För budgetåret 1934/1935 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen såsom

erforderligt beräknat ett belopp av 1,400,000 kronor, vilket styrelsen tänkt sig

skola fördelas på sätt framgår av följande sammanställning, däri till jämförelse

upptagits jämväl de belopp, som av innevarande budgetårs anslag

jämlikt Kungl. Majis beslut tilldelats de skilda länen.

Budgetåret 193

4/1 9 3 5

Budgetåret

Till fullföljande

Till påbörjande

•Summa

1933/1934

kronor

kronor

kronor

kronor

Norrbottens ..........

........... 260,000

165,000

425,000

370,000

Västerbottens ........

........... 360,000

65,000

425,000

370,000

Jämtlands ..............

........... 240,000

60,000

300,000

260,000

Västernorrlands .....

........... 75,000

75,000

150,000

150,000

Kopparbergs...........

........... —

65,000

65,000

40,000

Värmlands ..............

........... —

35,000

35,000

10.000

Summa kronor 935,000

465,000

1,400,000

1,200,000

Departementschefen har anfört följande:

I mitt förslag till ny väglagstiftning ingår, att gällande lag örn ödebygdsvägar

skall med tillämpning från och med den 1 juli 1934 undergå

sådan ändring, att däri allenast dels bibehålies definitionen på ödebygdsväg,

dels ock föreskrives, att gällande väglag i tillämpliga delar skall äga

giltighet även beträffande ödebygdsväg; övriga bestämmelser i lagen skulle

alltså nämnda dag upphöra att gälla. Då den nya lagen örn allmänna vägar

träder i kraft, kommer denna att helt ersätta lagen örn ödebygdsvägar. Innebörden

av den nya lagstiftningen är i förevarande hänseende främst, att byggande

av ödebygdsvägar genom statens försorg skulle upphöra vid förstnämnda

tidpunkt, dock att enligt föreslagen övergångsbestämmelse de vägar, som då

äro under byggande, skola färdigställas av staten.

Då sålunda från och med nästkommande budgetår ödebygdsvägar skulle

komma att byggas av vägdistrikten i vanlig ordning, erfordras redan nu, att

därefter lämpade bestämmelser meddelas örn det statsbidrag, som må utgå

till dylika vägars byggande. Enligt kungörelsen den 16 maj 1930 (nr 163)

angående statsbidrag till allmänna vägars byggande m. m. skall vederbörande

vägdistrikt till byggande av ödebygdsväg kostnadsfritt tillsläppa

torv, grus, sten och klenare virke samt i förekommande fall lämna visst bidrag

io penningar, i allmänhet högst en sjättedel av den beräknade kostnaden.

Återstoden av kostnaden utgår av statsmedel. Med hänsyn härtill

och då förfarandet i fråga örn dessa statsbidrag torde böra anordnas så lik
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr ti. i

formigt som möjligt med andra statsbidragsärenden, förordar jag, att till

ifrågavarande företag må av vederbörande länsstyrelse beviljas bidrag av

högst 85 procent å den beräknade kostnaden med rätt för Kungl. Majit att

i särskilda fall bevilja högre bidrag; i enstaka fall torde det, såsom även

hittills förekommit, kunna bliva nödvändigt att bevilja bidrag ända upp till

belopp, motsvarande hela den beräknade kostnaden. Jag förutsätter, att

med undantag för vad som återstår att utföra å de i statlig regi bedrivna

företagen jämväl ödebygdsvägar hädanefter upptagas i flerårsplanerna

samt att alltså för åren 1934—1936 gällande planer i sådant avseende kompletteras.

Även i övrigt torde för andra vägföretag meddelade statsbidragsbestämmelser

böra äga tillämpning på ödebygdsvägarna. Liksom hittills lära vägdistrikten

dock böra själva svara för erforderlig mark till väganläggningarna.

Med avseende å bidrag till underhåll av ödebygdsväg, vilket underhåll

även nu ombesörj es av vederbörande vägdistrikt, gäller, att bidrag till vägunderhåll

utgår å verkliga kostnaden dels enligt gällande väglag med 30

procent, dels ock enligt lagen örn ödebygdsvägar med ytterligare 30 procent

samt därutöver, efter prövning av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen på sätt

särskilt stadgats, upp till 30 procent, alltså tillhopa högst 90 procent. Till

vinterväghållningen utgå bidrag å verkliga kostnaden med 30 procent enligt väglagen

samt därjämte enligt förordningen örn fördelning av automobilskattemedel

med 45 procent liksom för andra vägar. Bidrag enligt väglagen och

lagen örn ödebygdsvägar utgå av anslaget till bidrag till vägunderhållet på landet

m. m., medan 45-procentbidraget till vinterväghållning utgår av anslaget till förbättring

och underhåll av för automobiltrafiken viktiga vägar å landsbygden. I

avvaktan å slutförandet av den utredning, som på sätt förut nämnts pågår i

fråga örn vägunderhållsbidrag och sättet för sådant bidrags beräknande, synes

någon annan förändring beträffande nu ifrågavarande bidrag icke böra ske än

att, då, enligt vad jag erfarit, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen undantagslöst

beviljat högsta möjliga underhållsbidrag till ödebygdsvägar, bidraget till barmarksunderhåll,

utöver vad som utgår enligt väglagen, lämpligen torde böra

bestämmas till 60 procent. Härom torde få utfärdas särskilda bestämmelser,

vartill förslag med hänsyn till frågans speciella natur lärer böra föreläggas

riksdagen. Beträffande bidrag till vinterväghållning gälla de allmänna bestämmelserna

redan nu även för ödebygdsvägar, och någon särskild åtgärd

erfordras därför icke.

Vad härefter angår storleken av ifrågavarande anslag för nästa budgetår,

har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hemställt, att anslaget måtte bestämmas

till 1,400,000 kronor, innebärande i förhållande till nu utgående anslag en

förhöjning med 200,000 kronor. Styrelsen har beräknat, att av nämnda

summa ett belopp av 935,000 kronor skulle avses för fortsättande av .pågående

arbeten å ödebygdsvägar. Liksom beträffande i det föregående anmälda

väganslag finner jag mig icke kunna ifrågasätta höjning av nuvarande

anslagssumma, 1,200,000 kronor. Under rubriken fonden för förlag till statsverket

kommer jag emellertid att framställa förslag, innebärande ökade möjligheter

såväl till fullföljande av pågående arbeten å ödebygdsvägar som till

igångsättande av nya sådana företag.

Jämväl förevarande anslag skulle, enligt vad chefen för finansdepartementet

föreslagit, i riksstatsförslaget upptagas att direkt utgå av automobilskattemedel.

Beträffande nyssnämnda särskilda bestämmelser örn vägunderliållsbidraget

gör jag framställning under punkten 21 i det följande.

Utskottet tillstyrker, att anslaget till ödebygdsvägar bestämmes till det i

statsverkspropositionen upptagna beloppet, 1,200,000 kronor, eller samma

belopp, som anvisats för innevarande budgetår.

Ut s kolt f t

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Med åberopande av vad utskottet under nästföregående punkt anfört tillstyrker

utskottet, att förevarande anslag till ödebygdsvägar må utgå, ej av

automobilskattemedel, utan av andra statsinkomster.

Beträffande Kungl. Maj:ts förslag örn viss ändring i villkoren för bidrag

från anslaget — vilken fråga sammanhänger med det till särskilda utskottet

remitterade förslaget till ny väglagstiftning — kommer utskottet att framdeles

avgiva utlåtande.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande förslag

och med bifall till de av herr C. Lindmark m. fl. och herr

E. Lindmark m. fl. samt herr Heiding m. fl. väckta motionerna

(1:85 samt 11:175 och 11:216), i vad de avse förevarande anslag,

må till byggande av ödebygdsvägar i Norrbottens, Västerbottens,

Jämtlands och Västernorrlands län samt vissa delar av

Kopparbergs och Värmlands län för budgetåret 1934/1935 anvisa

ett extra reservationsanslag av 1,200,000 kronor.

Beträffande sättet för täckning av förevarande anslag kommer utskottet

att framdeles avgiva yttrande.

7:°) Byggande av enskilda utfartsvägar. Kungl Maj:t har (punkt 15, sid.

125—128) föreslagit riksdagen att till byggande av enskilda utfartsvägar för

budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra reservationsanslag av 500,000 kronor.

I sammanhang med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet föreliaft

två inom andra kammaren väckta motioner, nämligen

den ena, nr 61, väckt av friherre A. Be Geer m. fl., i vilken hemställts, att

riksdagen ville, med ändring av Kungl. Maj:ts förslag till byggande av enskilda

utfartsvägar, för budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra reservationsanslag

av 725,000 kronor att fördelas i enlighet med av kungl, väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen uppgjort förslag,

och den andra, nr 62, väckt av herr O.E. Sandberg m. fl., i vilken yrkats,

att riksdagen måtte besluta att till byggande av enskilda utfartsvägar för

budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra reservationsanslag av 1,000,000 kronor.

Ifrågavarande anslag, som under budgetåret 1930/1931 utgick med 450,000

kronor, höjdes för budgetåret 1931/1932 till 500,000 kronor, med vilket belopp

det sedan dess utgått.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har meddelat, att det med ledning av

yttranden från länsstyrelserna beräkneliga anslagsbehovet för ifrågavarande

ändamål under nästkommande budgetår uppginge till lägst 1,365,000 kronor.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har för egen del äskat ett anslag å 725,000

kronor eller samma belopp, som styrelsen föreslagit till anvisande för innevarande

budgetperiod. Härigenom beräknades i första hand de norrländska

länen skola erhålla möjlighet till ökad byggnadsverksamhet.

Styrelsens i samband med anslagsäskandet för löpande budgetår uppgjorda

plan till fördelning mellan länen av sagda belopp, 725,000 kronor — någon

sådan plan har ej framlagts i samband med det nu framställda äskandet

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

9

— ävensom av Kungl. Majit den 7 juli 1933 verkställd fördelning av anslaget

för nu löpande budgetår framgår av följande sammanställning:

Norrbottens län

Västerbottens »

Jämtlands »

Västernorrlands »

Gävleborgs »

Kopparbergs »

Värmlands »

Örebro »

övriga län tillhopa

Styrelsens

Beslutad

fördelning

plau

1933/1934

............. kronor

225,000

160,000

............ »

225,000

160,000

............. »

60.000

45,000

............. r

65,000

45,000

........... »

25,000

20,000

............ »

15,000

10,000

............. »

25,000

20,000

.......... »

5,000

5,000

............. »

80,000

35,000

Summa kronor 725,000 500,000

Departementschefen bär anfört följande:

Anslaget till enskilda utfartsvägar fyller förvisso ett synnerligen beaktansvärt

ändamål. Hur önskvärt det än må synas vara att ytterligare något

höja anslagsbeloppet, vilket är avsett att fortfarande upptagas på den allmänna

skattebudgeten, låter detta sig i nuvarande läge icke göra. Jag förordar

alltså, att anslaget bibehålies vid oförändrat belopp.

Såsom av departementschefen och i väckta motioner framhållits fyller

ifrågavarande anslag ett synnerligen behjärtansvärt ändamål genom att främja

tillkomsten av vägförbindelser till avlägset liggande byar och gårdar. Byggandet

av enskilda utfartsvägar synes jämväl få tillmätas betydelse, då det

gäller lindrande av arbetslösheten i trakter, som beröras av vägföretagen.

Att märka är att det statliga understödet i detta fall är jämförelsevis begränsat

i förhållande till vägbyggenas omfattning; enligt gällande bestämmelser

utgår statsbidraget i allmänhet med allenast */4—''/s av kostnaden,

varvid förutsättes att landsting, kommun eller annan icke-sakägare dessutom

bidrager med minst 15 %>. I anslutning till vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

meddelat och vad motionsvis yrkats finner sig utskottet böra tillstyrka

en ökning av anslaget. Denna ökning har utskottet emellertid på

grund av det statsfinansiella läget ansett böra begränsas till 100,000 kronor.

Med tillstyrkande alltså att anslaget till enskilda utfartsvägar för nästkommande

budgetår bestämmes till 600,000 kronor, hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande förslag

samt friherre De Geers m. fl. och herr Sandbergs m. fl.

motioner II: 61 och 62, må till byggande av enskilda utfartsvägar

för budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra reservationsanslag

av 600,000 kronor.

8:o) Byggande av tillfartsvägar till inlandsbanan. Kungl. Majit har

(punkt 16, sid. 128—130) föreslagit riksdagen att till byggande av tillfartsvägar

till inlandsbanan för budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra reservationsanslag

av 500,000 kronor, att direkt utgå av automobilskattemedel.

XJtskottet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottet.

I sammanhang med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet förehaft

följande motioner, nämligen

dels tva likalydande motioner, väckta den ena, nr 85, inom första kammaren

av herr C. landmark m. fl. och den andra, nr 175, inom andra kammaren

av herr E. Lindmark m. fl., i vilka föreslagits, såvitt nu är i fråga,

att riksdagen, med ändring av Kungl. Maj:ts förslag under sjätte huvudtiteln,

punkt 16, måtte besluta att anslaget för budgetåret 1934/1935 till tillfartsvägar

till inlandsbanan 500,0000 kronor skall utgå av vanliga statsmedel

såsom extra reservationsanslag;

dels ock en inom andra kammaren av herr A. Heiding m. fl. väckt motion,

nr 216, däri hemställts, såvitt nu är i fråga, att riksdagen måtte besluta, att

av Kungl. Majit äskat anslag å 500,000 kronor till byggande av tillfartsvägar

till inlandsbanan skall utgå av vanliga statsmedel såsom extra reservationsanslag.

Riksdagen har till anläggning av tillfartsvägar västerifrån till inlandsbanan

anvisat för budgetåren 1926—1930 respektive 150,000, 100,000, 250,000

och 300,000 kronor samt för vart och ett av budgetåren 1930—1934 500,000

kronor eller sammanlagt 2,800,000 kronor. Vid anvisande av anslag för nu

löpande budgetår avslog riksdagen Kungl. Maj:ts förslag, att anslaget skulle

utgå direkt av automobilskattemedel.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har hemställt, att till byggande av tillfartsvägar

till inlandsbanan måtte för budgetåret 1934/1935 anvisas ett extra

reservationsanslag av 600,000 kronor.

Departementschefen har anfört följande:

Icke heller beträffande förevarande anslag kan jag tillstyrka en höjning

av beloppet. Senare i dag kommer jag emellertid att underrubriken fonden

för förlag till statsverket framställa förslag, innebärande möjligheter att i

ökad takt bedriva arbetena å ifrågavarande tillfartsvägar.

På sätt förut anförts skulle även förevarande anslag i riksstatsförslaget

upptagas att direkt utgå av automobilskattemedel.

Utskottet tillstyrker att anslaget till tillfartsvägar till inlandsbanan bestämmes

till det i statsverkspropositionen upptagna beloppet av 500,000

kronor.

Med åberopande av vad utskottet under punkt 5:o) anfört tillstyrker utskottet,

att förevarande anslag till tillfartsvägar till inlandsbanan må utgå,

ej av automobilskattemedel, utan av andra statsinkomster.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande förslag

och med bifall till de av herr C. Lindmark m. fl. och herr

E. Lindmark m. fl. samt herr Heiding m. fl. väckta motionerna

(I: 85 och II: 175 samt II: 216), i vad de avse förevarande anslag,

må till byggande av tillfartsvägar till inlandsbanan för budgetåret

1934/1935 anvisa ett extra reservationsanslag av 500,000

kronor.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

11

Beträffande sättet för täckning av förevarande anslag kommer ntskottet

att framdeles avgiva yttrande.

9:o) Anläggning av enkel bygdeväg från Areavaara över Huuki till

Kicksisvaara i Norrbottens län. Kungl. Majit har (punkt. 17, sid. 130 och

131) föreslagit riksdagen att till anläggning av enkel bygdeväg från Areavaara

över Huuki till Kicksisvaara i Norrbottens län för budgetåret 1934/1935

anvisa ett extra reservationsanslag av 72,800 kronor.

Till ifrågavarande vägföretag, som beräknats kosta 462,800 kronor, har

hittills anvisats 390,000 kronor. Nu föreslås anvisande av det återstående

beloppet 72,800 kronor.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer Utskottet.

utskottet,

att riksdagen må till anläggning av enkel bygdeväg från Areavaara

över Huuki till Kicksisvaara i Norrbottens län för budgetåret

1934/1935 anvisa ett extra reservationsanslag av 72,800

kronor.

I0:o) Anläggning av enkel bygdeväg mellan Saivomuotka och Kuttainen

i Norrbottens län. Kungl. Majit har (punkt 18, sid. 131—133) föreslagit

riksdagen att till anläggning av enkel bygdeväg mellan Saivomuotka

och Kuttainen i Norrbottens län för budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra

reservationsanslag av 40,000 kronor.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har anfört bland annat följande:

Vägen Saivomuotka—Kuttainen är ämnad att utgöra fortsättning av vägen

Alanen—Kihlangijoki—Parkajoki—Muodoslompolo—Saivomuotka, vilken sistnämnda

väg bekostats helt av statsmedel och utförts genom styrelsens försorg.

Då från Kuttainen finnes en ödebygdsväg byggd till Karesuando skulle,

genom byggande av den något över 3 mil langa sträckan mellan Saivomuotka och

Kuttainen erhållas en sammanhängande vägförbindelse, vilket måste anses

bliva av stor betydelse för de gränstrakter av Norrbottens län, som härav

beröras.

Arbetsplan till anläggning av en 3.5 meter bred enkel bygdeväg mellan

Saivomuotka och Kuttainen har upprättats av majoren Hans Nilson den

1 maj 1924 och blivit i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vederbörligen

granskad. Enligt denna arbetsplan skulle vägen fa en längd av 33,600 meter

och draga en kostnad av 409,100 kronor.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har genom laga kraf t vunna utslag den

31 december 1924 och den 17 oktober 1925 ålagt Karesuando tingslags vägliållningsdistrikt

dels att tillhandahålla för ifrågavarande vägföretag erforderlig

mark ävensom sten, grus och virke, dels ock att, därest vägen lomme

till utförande genom statens försorg, i den mån vägen bleve avsynad och

godkänd såsom allmän väg till underhåll övertaga densamma.

Arbetet bör såsom vid närmast föregående vägdelar i denna vägförbindelse

i sin helhet utföras genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens försorg och

kostnaderna helt bestridas av särskilt anvisade statsmedel. Tiden för dess

genomförande bör lämpligen sättas till fem år och anslaget uppdelas på ett

begynnelseanslag å 40,000 kronor, tre fortsättningsanslag å 100,000 och ett

slutanslag på omkring 70,000 kronor.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Utshoitet.

Under erinran, att genom statens försorg under senare år åtskilliga vägar

kommit till utförande i Muonio älvs dalgång utmed finska gränsen, vill utskottet

tillstyrka, att vägnätet utökas med den nu till utförande föreslagna

cirka 3 mil långa vägen Saivomuotka--Kuttainen.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må till anläggning av enkel bygdeväg mellan

Saivomuotka och Kuttainen i Norrbottens län för budgetåret

1934/1935 anvisa ett extra reservationsanslag av 40,000 kronor.

ll:o) Förbättring och underhåll av för automobiltrafiken viktiga gator och

vägar i städerna. Förbättring och underhåll av för automiltrafiken viktiga

vägar å landsbygden. Bidrag till vägunderhållet på landet m. m.

Beträffande Kungl. Maj:ts förslag (punkterna 19—21, sid. 133—144) angående

förbättring och underhåll av för automobiltrafiken viktiga gator och vägar

i städerna, angående förbättring och underhåll av för automobiltrafiken viktiga

vägar å landsbygden och angående bidrag till vägunderhållet på landet

m. m. kommer utskottet att framdeles under riksdagen avgiva utlåtanden; vilket

härmed

anmäles.

12:o) Hamn- och farledsundersökningar. I enlighet med Kungl. Maj:ts

förslag (punkt 22, sid. 145 och 146) hemställer utskottet,

att riksdagen, i likhet med vad för innevarande budgetår

ägt rum, må till hamn- oell farledsundersökningar för budgetåret

1934/1935 anvisa ett extra reservationsanslag av 8,000 kronor.

13:o) Statsunderstödda fiskehamnar. Kungl. Majit har (punkt 23, sid.

146—148) föreslagit riksdagen att till statsunderstödda fiskehamnar för budgetåret

1934/1935 anvisa ett extra reservationsanslag av 100,000 kronor.

Till statsunderstödda fiskehamnar har riksdagen för tiden från och med

år 1920 till och med budgetåret 1933/1934 anvisat tillhopa 2,605,000 kronor,

därav för de tre senaste budgetåren respektive 325,000, 140,000 och 100,000

kronor. Beskärningen av anslagen för budgetåren 1932—1934 vidtogs av

statsfinansielia skäl och med hänsyn till, bland annat, de betydande belopp,

som från anslag till beredskapsarbeten ställts till förfogande för hamnföretag

av här angiven art; sålunda hava för ifrågavarande ändamål disponerats

under budgetåret 1931/1932 sammanlagt 418,200 kronor och av det för

budgetåret 1932/1933 anvisade anslaget tillhopa 515,600 kronor.

Under innevarande budgetår har Kungl. Maj:t till olika hamnföretag

anvisat statsbidrag från det under utgifter för kapitalökning, fonden för

förlag till statsverket anvisade anslaget till statliga beredskapsarbeten med

tillhopa 961,740 kronor och från det under samma fond anvisade anslaget

till broar och hamnar sammanlagt 1,054,340 kronor.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har hemställt att, därest för budgetåret

1934/1935 ej bomme att anvisas medel till beredskapsarbeten, anslaget till

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6. 13

statsunderstödda fiskehamnar för samma budgetår måtte bestämmas till

400,000 kronor.

Departementschefen har med hänsyn till de synnerligen betydande belopp,

som utan att belasta förevarande anslag under senare år utgått till statsunderstödda

fiskehamnar, och då dylika medel vid sidan av huvudtiteln

torde komma att bliva disponibla för ändamålet även under nästa budgetår,

funnit sig icke kunna tillstyrka högre anslagsbelopp än det nu utgående.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen, i likhet med vad för innevarande budgetår

ägt rum, må till statsunderstödda fiskehamnar för budgetåret

1934/1935 anvisa ett extra reservationsanslag av 100,000 kronor.

14:o) Handelshamnar och farleder. Kungl. Maj:t har (punkt 24, sid.

148—150) föreslagit riksdagen att till handelshamnar och farleder för budgetåret

1934/1935 anvisa ett extra reservationsanslag av 300,000 kronor.

Anslaget till handelshamnar och farleder, som för vartdera av budgetåren

1928—1930 var bestämt till 250,000 kronor, har för de därefter följande

budgetåren upptagits med respektive 300,000, 350,000, 300,000 och 300,000

kronor.

Under innevarande budgetår har Kungl, Majit av det under utgifter för

kapitalökning, fonden för förlag till statsverket, anvisade anslaget å 6 miljoner

kronor till broar och hamnar beviljat bidrag till 11 hamnföretag av ifrågavarande

slag med tillhopa 1,861,600 kronor.

Medelsbehovet för handelshamnar och farleder under budgetåret 1934/1935

bär väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beräknat på följande sätt:

Återstående

Att fördelas

Bidrag för

Företag

medelsbehov

på antal år

1934/1935

Kronor

Kronor

Figeholm (fullbordat) ..............

31,000 (slutanslag)

1

31,000

Borgholm ( » ) ...............

32,100 ( » )

1

32,100

Strömstad ( » ) ...............

49,000 ( » )

1

49,000

Ronneby ( » ) ...............

175,600

2

87,000

Karlskrona (under arbete).........

262,400

2

131,000

Köpmannehamn (under arbete)

103,000

2

52,000

.Degerhamn ...............................

81,500

3

27,000

Hudiksvall (under arbete).........

86,600

3

29,000

Södertälje ( » » ) .........

192,000

3

64,000

Norrtälje ( » » ) .........

170,700

3

57,000

Visby (fullbordat) .....................

20,000

l

20,000

Överby .......................................

4,600

1

4,600

Skillinge ....................................

84,300

2

42.300

Summa kronor 1,292,800 626,000

I anslutning härtill har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hemställt örn

anvisande av ett anslag av 626,000 kronor.

TJtskottet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

iStatsutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottet.

Beträffande det i kalkylen upptagna beloppet å 20,000 kronor, avseende

bidrag till Visby hamn, erinras i statsrådsprotokollet, att 1919 års riksdag

till detta företag beviljat ett statsbidrag av 750,000 kronor, varav anvisats

för vart och ett av åren 1920—1922 125,000 kronor, för första halvåret 1923

62,500 kronor, för budgetåret 1923/1924 likaledes 62,500 kronor samt för

vartdera av budgetåren 1924—1926 125,000 kronor. Företaget, för vilket kostnaden

beräknats till 2,450,000 kronor men i verkligheten uppgått till i runt

tal 2,517,000 kronor, har slutförts samt godkänts av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

den 12 augusti 1932. I enlighet med bestämmelserna i kungörelsen

den 14 juni 1928 (nr 209) med vissa bestämmelser angående äldre reservationsanslag

och då företaget icke slutförts inom sådan tid, att ett å

anslaget kvarstående belopp av 20,000 kronor kunde dessförinnan utbetalas,

omfördes detta belopp vid utgången av budgetåret 1930/1931 till inkomsttitel

för i anspråk tagna reservationer.

Departementschefen har för egen del anfört följande:

De under förevarande anslagsrubrik erforderliga medlen äro alltjämt i

huvudsak att hänföra till företag, vilka redan färdigställts eller som utan

avvaktan å statsbidrag igångsatts och äro under arbete. Till nya företag

har, såsom den lämnade redogörelsen utvisar, ett betydande belopp utgått

från det med hänsyn till rådande arbetslöshet anvisade anslaget till broar

och hamnar. På grund av det statsfinansiella läget anser jag mig icke

kunna för nästa budgetår ifrågasätta större anslag till handelshamnar och

farleder än som anvisats för de två sista budgetåren eller 300,000 kronor.

Av detta anslag torde ett belopp av 20,000 kronor böra disponeras för utbetalning

av meranämnda bidrag till de fullbordade hamnarbetena i Visby.

Under hänvisning till vad departementschefen anfört tillstyrker utskottet

Kungl. Maj:ts förevarande förslag.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i likhet med vad för innevarande budgetår

ägt rum, må till handelshamnar och farleder för budgetåret

1934/1935 anvisa ett extra reservationsanslag av 300,000 kronor.

15:o) Underhåll av fiskehamnar. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag

(punkt 25, sid. 150—152) hemställer utskottet,

att riksdagen må till underhåll av fislcehamnar för budgetåret

1934/1935 anvisa ett extra reservationsanslag av 25,000 kronor.

V ägtrafikväsendet.

16:o) Bidrag till skjutsentreprenader m. m. Med tillstyrkande av Kungl.

Maj:ts förslag (punkt 26, sid. 160—162) hemställer utskottet,

att riksdagen må minska det ordinarie förslagsanslaget till

bidrag till skjutsentreprenader m. m., nu 16,000 kronor, med

7,000 kronor till 9,000 kronor.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

15

17:o) Registrering av motorfordon. Då Kungl. Maj:ts förslag (punkt 27,

sid. 162), som innebär en sänkning av förevarande anslag med 5,000 kronor,

ej givit utskottet anledning till erinran, hemställer utskottet,

att riksdagen må till registrering av motorfordon för budgetåret

1934/1935 anvisa ett extra förslagsanslag av 10,000 kronor.

18:o) Besiktning av motorfordon. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag

(punkt 28, sid. 162—163) hemställer utskottet,

att riksdagen, i likhet med vad för innevarande budgetår

ägt rum, må till besiktning av motorfordon för budgetåret

1934/1935 anvisa ett extra förslagsanslag av 1,000,000 kronor.

Luftfartsväsendet.

19:o) Understöd av regelbunden luftfart. Med bifall till Kungl. Majits

förslag (punkt 29, sid. 164 och 165), som avser utbetalning till aktiebolaget

Aerotransport av kontraktsenligt understöd för nästkommande budgetår med

650,000 kronor, för vilket ändamål en till minst 25,000 kronor beräknad reservation

å tidigare anvisat anslag jämväl finnes tillgänglig, hemställer utskottet,

att riksdagen må till understöd av regelbunden luftfart för

budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra reservationsanslag av

625,000 kronor.

20:o) Väderlekstjänst för luftfarten. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag

(punkt 30, sid. 165—167), som innebär en bland annat av den beräknade

omfattningen av flygningen på sträckan Oslo—Göteborg—Köpenhamn

påkallad ökning av förevarande anslag med 2,700 kronor, hemställer utskottet,

att riksdagen må till väderlekstjänst för luftfarten för budgetåret

1934/1935 anvisa ett extra anslag av 50,200 kronor.

21:o) Telegramkostnader för väderlekstjänst för luftfarten. Radiotjänst

för luftfarten. Flyttning av elektriska ledningar för anordnande av landningsfalt

för flygplan. Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag (punkterna

31—33, sid. 167 och 168) hemställer utskottet,

att riksdagen, i likhet med vad för innevarande budgetår

ägt rum, må

a) till telegramkostnader för väderlekstjänst för luftfarten för

budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra förslagsanslag av 10,000

kronor;

b) till radiotjänst för luftfarten för budgetåret 1934/1935 anvisa

ett extra anslag av 40,000 kronor;

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottet.

c) till flyttning av elektriska ledningar för anordnande av

landningsfält för flygplan för budgetåret 1934/1935 anvisa ett

extra reservationsanslag av 10,000 kronor.

22:o) Biträde vid handläggning av ärenden rörande luftfart. Kungl.

Maj:t har (punkt 34, sid. 168—170) föreslagit riksdagen att till biträde vid

handläggning av ärenden rörande luftfart för budgetåret 1934/1935 anvisa

ett extra anslag av 14,000 kronor.

Till biträde vid handläggning av ärenden rörande luftfart har riksdagen

för budgetåret 1933/1934 anvisat ett extra anslag av 11,600 kronor. Krån

detta anslag utgår avlöning till den hos luftfartsmyndigheten anställde assistenten

ävensom till ett extra ordinarie kanslibiträde hos nämnda myndighet.

Kungl. Maj:ts förevarande förslag innebär, att förutom nämnda utgifter

jämväl halva kostnaden för en hos luftfartsmyndigheten anställd, hittills delvis

från postmedel och delvis från anslag till utredning rörande luftfartslederna

Stockholm—Malmö och Malmö—Göteborg—norska gränsen avlönad

biträdande ingenjör skulle bestridas ur förevarande anslag, medan andra

hälften av kostnaden skulle bestridas av postmedel. Denne ingenjörs arvode

har departementschefen ansett böra utgå med 400 kronor i månaden,

å vilket belopp dyrtidstillägg ej skulle utgå.

Då Kungl. Maj:ts förevarande förslag ej givit utskottet anledning till erinran,

hemställer utskottet,

att riksdagen må till biträde vid handläggning av ärenden

rörande luftfart för budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra anslag

av 14,000 kronor.

23:o) Extra besiktningar av luftfartyg. I enlighet med Kungl. Marits

förslag (punkt 35, sid. 170) hemställer utskottet,

att riksdagen, i likhet med vad för innevarande budgetår

ägt rum, må till extra besiktningar av luftfartyg för budgetåret

1934/1935 anvisa ett extra anslag av kronor 1,000.

Byggnadsväsende^

24:o) Byggnadsstyrelsen. Byggnadsstyrelsens verksamhet. Kungl. Majit

har (punkterna 36 och 37, sid. 171—175) föreslagit riksdagen dels godkänna ett

av departementschefen förordat förslag till stat för byggnadsstyrelsen, att tilllämpas

från och med den 1 juli 1934, dels i riksstaten upptaga det ordinarie

förslagsanslaget till byggnadsstyrelsen med oförändrat belopp 250,000 kronor,

dels ock till byggnadsstyrelsens verksamhet för budgetåret 1934/1935 anvisa

ett extra förslagsanslag av 115,000 kronor.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

17

Enligt det av departementschefen framlagda förslaget skulle den i den

ordinarie staten ingående posten till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare

m. m. och den i det extra anslaget ingående anslagsposten till

avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare och tillfälliga arbetsbiträden

m. m. erhålla förslagsanslags natur och vardera uppdelas i två delar. Av

dessa skulle den ena upptagas såsom en bestämd post, avseende dels grundavlöningar

åt extra ordinarie tjänstemän, dels ock behövliga medel för extra

befattningshavare, tillfällig personal, renskrivning, övertidsersättning m. m.

Den andra delen av anslagsposterna skulle med benämning avlöningsförlxöjningar

m. m. upptagas såsom förslagspost till avlöningsförhöjningar åt

icke-ordinarie tjänstemän ävensom enligt gällande författningar utgående ersättningar

för läkarvård jämte läkemedel och dylikt samt begravningshjälp.

Den i det ordinarie anslaget till byggnadsstyrelsen ingående anslagsposten

till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. å 60,700 kronor

skulle från och med nästkommande budgetår fördelas på följande sätt:

Grundavlöningar till extra ordinarie tjänstemän m. m., högst kronor 53,000

Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis ................................ »_7,700

Summa kronor 60,700.

Den i det extra anslaget ingående anslagsposten till avlöningar till ickeordinarie

befattningshavare och tillfälliga arbetsbiträden m. m. å 90,000

kronor skulle fördelas på följande sätt:

Grundavlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m.,

högst.......................................................................................... kronor 79,000

Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis ................................. » 11,000

Summa kronor 90,000.

Under erinran att Kungl. Maj:ts förevarande förslag ej avser någon höjning

i de för innevarande budgetår anvisade anslagsbeloppen utan allenast

en ändrad form för deras redovisning, hemställer utskottet,

att riksdagen må

a) godkänna följande stat för byggnadsstyrelsen, att tillämpas

från och med den 1 juli 1934:

Stat.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslag,s
anslag

.............................................................. kronor 184,800

Yikariatsersättningar, förslagsanslag .................. » 4,500

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare

m. m., förslagsanslag ................ » 60,700

Förslagsanslag kronor 250,000;

b) i riksstaten upptaga det ordinarie förslagsanslaget till

byggnadsstyrelsen med oförändrat belopp 250,000 kronor;

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 6 sami. Nr (j. 4<jo 34 2

Utskottet.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

c) i likhet med vad för innevarande budgetåret ägt rum,

till byggnadsstyrelsens verksamhet för budgetåret 1934/1935 anvisa

ett extra förslagsanslag av 115,000 kronor.

25:o) Statens bränslekontrollerande verksamhet. Kungl. Maj:t har (punkt

38, sid. 175—187) föreslagit riksdagen dels besluta, att statens bränslekontrollerande

verksamhet skall från och med den 1 juli 1934 överflyttas från

socialstyrelsen till byggnadsstyrelsen, dels och till statens bränslekontrollerande

verksamhet för budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra anslag av 16,000

kronor.

Statens bränslekontrollerande verksamhet är jämlikt Kungl. Maj:ts beslut

den 29 april 1921 förlagd till socialstyrelsens andra byrå (arbetarskyddsbyrån)

och utövas för närvarande av socialstyrelsens värmetekniska avdelning.

Avdelningen utövar kontroll över bränsleförbrukningen inom av statsverket

samt av riksdagen och dess verk disponerade byggnader och lokaler

— med undantag av dem, som disponeras av arméförvaltningen, marinförvaltningen,

flygstyrelsen och järnvägsstyrelsen — dock i regel allenast beträffande

sådana, i vilka centraluppvärmning finnes anordnad. Vidare har

har avdelningen att, i den mån förhållandena sådant medgiva, på särskild

framställning av landsting och andra kommuner tillhandagå dem vid utövande

av kontroll å bränsleförbrukningen inom dem tillhöriga inrättningar.

Den bränslekontrollerande verksamheten beträffande vissa landstingsinrättningar,

för vilken kostnaden i första hand skall gäldas genom landstingsbidrag,

för närvarande uppgående till 21,750 kronor för år, och till vilken

nu 13 landsting äro anslutna, omfattar endast av de tretton bidragsgivande

landstingen ägda eller understödda, centraluppvärmda lasarett, tuberkulossjukhus,

sinnesslöanstalter och dövstumskolor.

Därjämte har avdelningen i anslutning till 1933 års riksdags beslut örn

utvidgad användning av inhemskt vedbränsle ålagts att i viss utsträckning

tillhandagå med råd i vedeldningsfrågor, granska förslag till värmetekniska

anordningar och i övrigt medverka vid genomförandet av de statliga åtgärderna

för åstadkommande av ökad vedeldning ävensom att, med anlitande

av ångpanneföreningarna eller andra sakkunniga, driva propagerande och

konsulterande verksamhet för vedeldnings införande vid sådana icke statliga

värmeanläggningar, som ej äro anslutna till styrelsens värmetekniska avdelnings

bränslekontroll.

A avdelningen må jämlikt Kungl. Majis beslut under tiden 1 januari—

30 juni 1934 vara anställda följande icke-ordinarie befattningshavare, nämligen

1 byråchef (B 30), 1 inspektör (B 26), 1 notarie och revisor (B 21), 1 byråingenjör

(B 21) och 2 vedeldningskonsulenter, vardera med ett arvode av

4,800 kronor för år.

För avdelningens verksamhet stå för innevarande budgetår till förfogande

dels av anslaget under femte huvudtiteln till socialstyrelsens verksamhet

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

19

ett belopp av 16,000 kronor, dels landstingens bidrag, vilka — om hänsyn

ej tages till de belopp, som tillföras vissa andra anslag — uppgå till 20,400

kronor, dels ock anslaget under nionde huvudtiteln till rådgivande och kontrollerande

verksamhet m. m. för vedeldningens främjande å 130,000 kronor

eller tillhopa 166,400 kronor. Av de sålunda disponibla medlen hava genom

Kungl. Maj:ts beslut hittills tagits i anspråk sammanlagt 128,500 kronor,

därav till utgifter för värmetekniska avdelningen 98,500 kronor, för lämnande av

ersättning till ångpanneföreningarna och andra sakkunniga för propagerande

och konsulterande verksamhet för vedeldnings införande 15,000 kronor samt

för bidrag till viss av enskilda organisationer bedriven propaganda 15,000

kronor. Av nyssnämnda belopp å 98,500 kronor lia avsetts till avlöningar

m. m. 70,000 kronor, till resekostnader 20,000 kronor och till expenser

8,500 kronor.

I framställning den 27 november 1933 örn anslag för här ifrågavarande

ändamål för budgetåret 1934/1935 har socialstyrelsen beräknat medelsbehovet

för värmetekniska avdelningen till 147,000 kronor jämte vissa belopp till

provisoriskt dyrortstillägg, dyrtidstillägg, tryckningskostnader och lokalhyra.

Enligt socialstyrelsens förslag skulle det sålunda erforderliga beloppet å

147,000 kronor täckas med dels anslag under byggnadsstyrelsen å 16,000

kronor, dels anslag till rådgivande och kontrollerande verksamhet m. m. för

vedeldningens främjande å 111,000 kronor, dels ock landstingsbidrag å 20,000

kronor.

Departementschefen har beträffande värmetekniska avdelningens förläggning

till byggnadsstyrelsen yttrat följande:

Givetvis kan ifrågasättas, örn tidpunkten för en överflyttning av bränslekontrollen

från socialstyrelsen till annan statlig myndighet är den lämpligaste

nu, då den värmetekniska avdelningen undergått en tillfällig, betydande

utvidgning. Med hänsyn till den ståndpunkt, som intagits av socialstyrelsen,

1926 års besparingssakkunniga, 1929 års riksdag och statens organisationsnämnd,

anser jag mig dock böra tillstyrka, att en förflyttning redan

nu kommer till stånd.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att den enda myndighet, som ansetts

böra komma i fråga som bränslekontrollens framtida chefsmyndighet,

är byggnadsstyrelsen. Nämnda styrelse själv har i sitt med socialstyrelsen

gemensamt avgivna utlåtande förklarat sig icke vilja för sin del motsätta sig

den föreslagna överflyttningen. Vid sådant förhållande finner jag mig böra

biträda förslaget och förordar för den skull, att statens bränslekontrollerande

verksamhet från och med den 1 juli 1934 överflyttas från socialstyrelsen

till byggnadsstyrelsen. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att meddela

de närmare bestämmelser, som med anledning härav bliva erforderliga. I

likhet med byggnadsstyrelsen och socialstyrelsen utgår jag från att den

värmetekniska avdelningen även efter förflyttningen till byggnadsstyrelsen

upptages på extra stat såsom en utanför den ordinarie byråindelningen

stående avdelning. Såsom byggnadsstyrelsen föreslagit, torde avdelningens

föreståndare böra inträda såsom ledamot av styrelsen vid behandling av

ärenden, som beröra avdelningen.

I fråga örn bestridandet av kostnaderna för avdelningens verksamhet har

departementschefen yttrat följande.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottet.

Nära till hands skulle möjligen kunna anses ligga, att de för verksamhetens

upprätthållande utöver landstingsbidragen erforderliga medlen sammanfördes

under ett anslag antingen under sjätte eller nionde huvudtiteln.

Föreliggande omständigheter synas mig emellertid tala för att den hittillsvarande

uppdelningen bibehålies. Jag vill erinra, att statens verksamhet på

ifrågavarande område för närvarande omfattar dels den i egentlig mening

bränslekontrollerande verksamheten, för vilken kostnaderna hittills bestritts

av anslaget till socialstyrelsens verksamhet samt av landstingsbidrag, dels

ock den vid 1933 års riksdag beslutade utvidgade verksamheten, helt avseende

att _ främja ökad användning av ved som bränsle. Såsom särskilda

utskottet vid 1933 års riksdag anförde i sitt förut av mig åberopade, av

riksdagen godkända utlåtande nr 3, måste sistnämnda beslut anses innebära

en tillfällig, av den förhandenvarande situationen på det skogliga ekonomiska

området föranledd utvidgning av den statliga verksamheten. Med

hänsyn härtill och då det närmast torde ankomma på chefen för jordbruksdepartementet

att bedöma behovet av och framlägga förslag örn nya anslag

i sist angivna syfte, synas övervägande skäl tala för att, såsom myndigheterna

förordat, allenast ett belopp, motsvarande det för bränslekontroll i

socialstyrelsens yerksamlietsanslag nu ingående, eller alltså 16,000 kronor,

överflyttas till sjätte huvudtiteln, under det återstoden av de erforderliga

medlen liksom för nu löpande budgetår anvisas under nionde huvudtiteln.

Chefen för socialdepartementet har tidigare i dag av denna anledning beräknat

en minskning av det till socialstyrelsens verksamhet utgående anslaget

med 16,000 kronor.

Med hänsyn till statskontorets förslag örn särskild redovisning av

medelstillgångar och kostnader för här förevarande verksamhet, för vilken

anordning goda skäl synas tala, finner jag lämpligast, att nyssberörda belopp

å 16,000 kronor icke nu inlägges i anslaget till byggnadsstyrelsens

verksamhet utan upptages såsom ett särskilt extra anslag under rubrik

»Statens bränslekontrollerande verksamhet». Sedan den av rådande förhållanden

betingade utvidgningen av verksamheten upphört, torde ett inarbetande

av medelsanvisningen ifråga i styrelsens övriga anslag få ske.

Beträffande den omfattning, verksamheten med hänsyn till vedeldningens

främjande bör erhålla under nästkommande budgetår, ävensom det belopp,

som för ändamålet må bliva erforderligt under nionde huvudtiteln, kommer

chefen för jordbruksdepartementet att senare denna dag framställa förslag.

Frågan örn förläggningen av statens bränslekontrollerande verksamhet,

som hittills varit ansluten till socialstyrelsen, har 1929 varit föremål för

riksdagens behandling, Därvid uttalade riksdagen i sin skrivelse nr 289,

att en förläggning av bränslekontrollen i nära samband med administrationen

av statens liusbyggnadsväsen syntes erbjuda vissa praktiska fördelar

samt att hinder ej torde möta, att jämväl byggnadsstyrelsen för bränslekontrollen

anlitade underinspektörerna inom yrkesinspektionen för lokala tillsynsuppgifter.

Av den sedermera förebragta utredningen framgår, att de

hörda myndigheterna tillstyrkt avdelningens förläggande till byggnadsstyrelsen.

I anslutning till den ståndpunkt, riksdagen intog 1929, vill jämväl utskottet

biträda förslaget örn att en sådan överflyttning nu kommer till stånd.

Yad angår kostnaderna för ifrågavarande verksamhet innebär Kungl. Maj:ts

förslag, att kostnaderna för den i egentlig mening bränslekontrollerande

verksamheten skulle bestridas — förutom av landstingens bidrag — av ett

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

21

särskilt under sjätte huvudtiteln uppfört anslag motsvarande det för bränslekontroll

i socialstyrelsens verksamhetsanslag nu ingående beloppet av 16,000

kronor, medan avdelningens verksamhet i avseende att främja ökad användning

av ved som bränsle skulle bestridas av anslag under nionde huvudtiteln,

för nästkommande budgetår av Kungl. Majit föreslaget att utgå med

111,000 kronor. Under erinran att jordbruksutskottet har att avgiva utlåtande

beträffande sistnämnda anslag tillstyrker utskottet att det under sjätte

huvudtiteln äskade beloppet å 16,000 kronor nu anvisas.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må

a) besluta, att statens bränslekontrollerande verksamhet

skall från och med den 1 juli 1934 överflyttas från socialstyrelsen

till byggnadsstyrelsen;

b) till statens bränslekontrollerande verksamhet för budgetåret

1934/1935 anvisa ett extra anslag av 16,000 kronor.

26:o) Utredningar rörande tillämnade byggnadsföretag m. m. I enlighet

med Kungl. Majits förslag (punkt 39, sid. 187 och 188) hemställer utskottet,

att riksdagen, i likhet med vad för innevarande budgetår

ägt rum, må till utredningar rörande tillämnade byggnadsföretag

ni. m. för budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra reservationsanslag

av 5,000 kronor.

27:o) Länsarkitekter. Kungl. Majit har (punkt 40, sid. 188 och 189) föreslagit

riksdagen att i avbidan på den proposition i ämnet, som kan bliva

riksdagen förelagd, till länsarkitekter för budgetåret 1934/1935 beräkna ett

extra förslagsanslag av 80,000 kronor.

I en till riksdagen den 16 februari 1934 avlåten proposition, nr 141, har

Kungl. Majit under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för nämnda dag föreslagit riksdagen

att till länsarkitekter för budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra förslagsanslag

av 90,000 kronor.

Till länsarkitekter har riksdagen för innevarande budgetår, i likhet med

vad som var fallet för budgetåret 1932/1933, anvisat ett extra förslagsanslag

å 80,000 kronor. I nämnda anslag ingår dels en bestämd post å 67,000

kronor till avlöningar och dels en förslagspost å 13,000 kronor till rese- och

traktamentskostnader.

Med förmälan att ett ställningstagande till det framlagda kommittéförslaget

om en förändrad länsarkitektorganisation ej medhunnits till årets

riksdag har departementschefen tillstyrkt, att staten för anslaget till länsarkitekter

för budgetåret 1934/1935 måtte erhålla följande lydelse:

Avlöningar till länsarkitekter m. ............................................kronor 67,000

liese- och traktamentskostnader för länsarkitekter, förslagsvis » 15,000

Ersättning för expenser åt länsarkitekter.................................... »_8.000

Summa kronor 90,000.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

I anslutning härtill Ilar departementschefen anfört bland annat följande:

Fygguadsstyrelsen har under förutsättning av oförändrad organisationsform

föreslagit, att medel skulle anvisas för anställande av Ytterligare en

länsarkitekt för att möjliggöra en avlastning från de för närvarande mest

arbetstyngda distrikten. l)ä ett bifall till detta förslag skulle innebära

en fortsatt utbyggnad av den nuvarande organisationen vid en tidpunkt, då

samtliga de frågor, som avse länsarkitektsinstitutionen, befinna sig under

utredning, kan jag icke tillstyrka detsamma. Anslagsposten till avlöningar

torde alltså för budgetåret 1934/1935 böra beräknas till samma belopp som

innevarande budgetår, 67,000 kronor.

I fråga örn anslagsposten till resekostnader innebär byggnadsstyrelsens

förslag, att densamma skulle ökas från nuvarande 13,000 kronor till 15 000

kronor eller till samma belopp som för budgetåret 1931/1932. Med hänsyn

till. vad byggnadsstyrelsen upplyst rörande de faktiska utgifterna för länsarkitekternas

resor under de senaste budgetåren finner jas mig böra biträda

förslaget i denna del.

Vad därefter angår ersättning till länsarkitekterna för i tjänsten havda

expenskostnader m. m., synes frågan härom icke hava varit föremål för

övervägande, då anslag till länsarkitekter först uppfördes å riksstaten. Under

årens lopp framkomna krav på dylik ersättning hava, enligt vad utredningen

visar, av vederbörande länsstyrelser behandlats olika. En reglering härvidlag

synes, såsom riksräkenskapsverket framhållit, böra åvägabringas.

I anslutning till den uppfattning, åt vilken länsstyrelserna, byggnadsstyrelsen

och statskontoret givit uttryck, finner jag motiverat, att staten med

hänsyn till de omfattande uppgifter, som länsarkitekterna numera i regel

hava, bidrager till täckande av deras i tjänsten havda expenskostnader, och

det synes påkallat att så sker redan nu. Något föregripande av en blivande

allmän reglering av länsarkitektsinstitutionen och vad därmed sammanhänger

lärer icke härigenom kunna ske. Jag förordar alltså, att medel för ändamålet

beredas å riksstaten för nästkommande budgetår och att, i enlighet

med vad myndigheterna förordat, under förslagsanslaget till länsarkitekter

upptages en särskild anslagspost, benämnd »Ersättning för expenser åt

länsarkitekter». Utgifterna från denna post torde liksom resekostnaderna

böra redovisas å särskild bokföringstitel.

Beträffande sättet för ersättningens utgående ansluter jag mig till statskontorets

mening. Länsarkitekternas utgifter för expenser böra alltså ersättas

dem på grund av ingivna räkningar, som vederbörligen prövas. Dock

torde för varje länsarkitekt böra av Kungl. Majit fastställas ett visst maximibelopp,

som ersättningen per år icke må överstiga. Med hänsyn till angelägenheten

av att likformiga grunder tillämpas vid prövningen av de ingivna

räkningarna förordar jag, att granskningen, liksom utbetalningen, omhänderhaves

av byggnadsstyrelsen.

I fråga örn storleken av expensbidraget Ilar byggnadsstyrelsen föreslagit,

att_ man skulle, utgå från ett genomsnittligt beräknat belopp av 800 kronor

årligen för varje distrikt, vilket för de tolv nuvarande distrikten skulle motsvara

ett sammanlagt belopp av 9,600 kronor. Statskontoret bär funnit denna

beräkningsgrund val hög men har dock icke velat påyrka någon sänkning.

Jag håller emellertid före, att ett genomsnittligt årsbelopp av 700 kronor för

varje distrikt bör kunna anses vara tillräckligt. För tolv distrikt skulle

detta innebära en summa av 8,400 kronor, vilket belopp lämpligen synes

böra avrundas nedåt till 8,000 kronor.

o För beredande av hyresbidrag åt de länsarkitekter, vilka icke kunna erhålla

lokal i av statsverket ägd eller disponerad fastighet, har byggnadsstv
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

23

reisen hemställt örn ett anslag av 3,500 kronor. Detta förslag har av statskontoret

tillstyrkts. Med avgörandet av frågan om dylikt bidrag torde emellertid

böra anstå till dess att länsarkitektsinstitutionen i sin helhet upptages

till prövning. Jag . kan alltså icke förorda att någon åtgärd i detta avseende

nu vidtages.

Kungl. Maj:ts förevarande förslag innebär en anslagsökning av 10,000 Utskottet.

kronor i förhållande till innevarande budgetår, för vilket anslaget bestämts

till 80,000 kronor; posten »rese- och traktamentskostnader för länsarkitekter»

har sålunda föreslagits höjd från 13,000 till 15,000 kronor, och dessutom kar

upptagits en ny anslagspost »ersättning för expenser» med 8,000 kronor.

Utskottet har ej velat motsätta sig den föreslagna höjningen med 2,000

kronor av förstnämnda post till rese- och traktamentskostnader. Sistnämnda

post till expenser har utskottet ansett böra begränsas till 6,000 kronor.

Med tillstyrkande alltså att anslaget till länsarkitekter uppföres med 88,000

kronor, hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Majis förevarande förslag,

må till länsarkitekter för budgetåret 1934/1935 anvisa ett

extra förslagsanslag av 88,000 kronor.

28:o) Byggnader och reparationer. Förstärkning av reservationsanslaget

till byggnader och reparationer. Kungl. Maji har (punkterna 41 och 42,

sid. 189—192) föreslagit riksdagen dels höja det ordinarie reservationsanslaget

till byggnader och reparationer, nu 525,000 kronor, med 50,000 kronor till

575.000 kronor, dels ock till förstärkning av reservationsanslaget till byggnader

och reparationer för budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra anslag av

375.000 kronor.

Det ordinarie reservationsanslaget till byggnader och reparationer, som

för budgetåret 1925/1926 var uppfört med 450,000 kronor, höjdes med hänsyn

till ökningen av kronans under byggnadsstyrelsens vård ställda fastighetsbestånd

från och med budgetåret 1926/1927 till 500,000 kronor samt från

och med budgetåret 1929/1930 till 525,000 kronor.

Till förstärkning av det ordinarie anslaget hava under flera år anvisats

särskilda extra anslag, för budgetåren 1929—1932 till belopp av respektive

800,000, 800,000 och 850,000 kronor. Av statsfinansiella skäl nedsattes anslagsbelöppet

för budgetåret 1932/1933 till 500,000 kronor samt för innevarande budgetår

— i anslutning till ett av granskningsnämnden framlagt förslag — med

ytterligare 125,000 kronor till 375,000 kronor.

Byy gna ds styr elsen har hemställt, att det ordinarie reservationsanslaget matte

ökas med 50,000 kronor från 525,000 kronor till 575,000 kronor och att förstärkningsanslaget

för nästkommande budgetar matte bestämmas till 800,000

kronor.

Departementschefen har för egen del anfört följande:

Med hänsyn till vad byggnadsstyrelsen anfört örn ökningen av det av

styrelsen förvaltade fastighetsbeståndet finner jag mig böra tillstyrka, att det

s. 24 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

24 Statsutskottets utlåtande Nr 6.

ordinarie anslaget till byggnader och reparationer i enlighet med styrelsens

hemställan ökas med 50,000 kronor till 575,000 kronor. Däremot är det under

förhandenvarande förhållanden mig icke möjligt att tillstyrka en höjning av

! n n ^ s a 11 s * a£ e ^ utan nödgas jag förorda, att detsamma för budgetåret

1934/1935 upptages med enahanda belopp som för innevarande budgetår.

Såsom jag redan föregående år framhöll, förutsätter givetvis denna begränsning

a7i .itillgängliga medel, att underhållsarbetena få utväljas och planeras med

alldeles särskild omsorg, så att medlen komma -till största möjliga nytta för

byggnadsbeståndets hållande i vederbörligt skick.

Under hänvisning till vad departementschefen anfört får utskottet tillstyrka

Kungl. Ma:jts förevarande förslag.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må

a) höja det ordinarie reservationsanslaget till byggnader och

reparationer, nu 525,000 kronor, med 50,000 kronor till 575,000

kronor; samt

b) i likhet med vad för innevarande budgetår ägt rum, till

förstärkning av reservationsanslaget till byggnader och reparationer

för budgetåret 1934/1935 anvisa ett estra anslag av 375,000

kronor.

29:o) Nybyggnad för Kungl. Maj:ts kansli. Kungl. Majit har (punkt 43,

sid. 192—194) föreslagit riksdagen medgiva, att till nybyggnad för Kungl.

Majlis kansli må av fonden för anordnande av lokaler för statens ämbetsverk

i huvudstaden användas ett belopp av 800,000 kronor.

I skrivelse den 24 augusti 1933 har byggnadsstyrelsen meddelat, att de då

beräkneliga kostnaderna för ifrågavarande byggnadsföretag uppginge till i

runt tal 4,980,000 kronor. Da dittills ställts till byggnadsstyrelsens förfogande

3,105,000 kronor, erfordrades till byggnadsföretaget ytterligare ett

belopp av 1,875,000 kronor. För budgetåret 1934/1935 begärde byggnadsstyrelsen

anvisande av 950,000 kronor.

Därefter har byggnadsstyrelsen i en den 15 december 1933 till Kungl.

Majit inkommen skrivelse, varmed för fastställelse överlämnats huvudritningar

till det nya kanslihusets huvudbyggnad, meddelat, att vissa merkostnader

kunde vara att motse. I vaci man dessa merutgifter, preliminärt uppskattade

till 350,000 kronor, komme att motvägas av minskade arbetskostnader,

kunde styrelsen dock ej förutsäga.

Departementschefen, som ansett, att för kanslihusbyggets fullföljande nu

erforderliga medel skulle liksom vid flera föregående tillfällen kunna beredas

ur fonden för anordnande av lokaler för statens ämbetsverk i huvudstaden,

har meddelat, att fondens odisponerade behållning uppginge till inemot

1,200,000 kronor. Yad det för nästa budgetår erforderliga medelsbeloppet

beträffar har departementschefen från byggnadsstyrelsen inhämtat, att detta

med hänsyn till förskjutningen av tidpunkten för byggnadsarbetenas full
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

25

följande kunde begränsas till 800,000 kronor, varvid möjlighet likväl skulle

föreligga att kunna färdigställa byggnaden under senare hälften av år 1936.

Jämlikt gällande bestämmelser skall fråga örn disposition av fondens

medel i varje särskilt fall underställas riksdagen.

Av nybyggnaden för Kungl. Majlis kansli hava hittills färdigställts de

båda flygelbyggnaderna. I Kungl. Majlis förevarande förslag förutsättes

nu, att de återstående arbetena — rivningen av den äldre kanslibyggnaden

samt uppförande av den nya huvudbyggnaden — skulle kunna bedrivas på

sådant sätt, att byggnadskomplexet skulle kunna färdigställas under senare

hälften av år 1936. Utskottet, som uppmärksammat, att byggnadsstyrelsen

ansett sig böra räkna med uppkomsten av vissa merkostnader utöver vad

ursprungligen beräknats, tillstyrker Kungl. Majits förslag örn anvisande för

nästkommande budgetår av 800,000 kronor.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må medgiva, att till nybyggnad för Kungl.

Majits kansli må av fonden för anordnande av lokaler för statens

ämbetsverk i huvudstaden användas ett belopp av 800,000

kronor.

30:o) Ny värmeledning i fastigheten nr 6 i kvarteret Rosenbad i

Stockholm. Med tillstyrkande av Kungl. Majits förslag (punkt 44, sid. 194),

enligt vilket skulle till arbetenas bedrivande beviljas medel till belopp

motsvarande en för 1933 års riksdag framlagd plan, hemställer utskottet,

att riksdagen må till ny värmeledning i fastigheten nr 6 i

kvarteret Rosenbad i Stockholm för budgetåret 1934/1935 anvisa

ett extra reservationsanslag av 32,000 kronor.

31:o) Ersättning till Norrbottens läns skogsvårdsstyreise för vissa inredningskostnader.

Kungl. Majit har (punkt 45, sid. 194—197) föreslagit riksdagen

att till ersättning till Norrrbottens läns skogsvårdsstyreise för vissa

inredningskostnader för budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra anslag av

8,300 kronor.

Genom beslut den 17 oktober 1924 och den 12 september 1930 bemyndigade

Kungl. Majit länsstyrelsen i Norrbottens län att träffa avtal örn

upplåtelse till skogsvårdsstyrelsen i länet av bottenvåningen respektive

övre våningen i den till länsresidenset i Luleå hörande södra flygelbyggnaden

under villkor bland annat, att skogsvårdsstyrelsen bekostade för inredande

i respektive våningar av expeditionsrum erforderliga arbeten enligt

av vederbörande länsarkitekt uppgjorda förslag, med rätt för skogsvårdsstyrelsen

att hyresfritt disponera de nyinredda våningarna under så lång tid,

som för en beräknad hyra av 3,000 respektive 1,000 kronor om året svarade mot

de nedlagda kapitalbeloppen jämte de ränteförluster därå efter en räntefot

av 5 procent, som skogsvårdsstyrelsen komme att förorsakas.

Utskottet.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottet.

Under det att kostnaderna för inredande av expeditionsrum i bottenvåningen

av förenämnda flygelbyggnad slutamorterats den 9 augusti 1932 —

efter vilken tid vederbörlig hyra för dessa lokaler av skogsvårdsstyrelsen erlagts

till länsstyrelsen — ha av kostnaderna för den övre våningens iordningställande

till expeditionsrum intill den 1 oktober 1933 amorterats så

mycket, att vid nämnda tidpunkt skogsvårdsstyrelsens tillgodohavande utgjorde

7,497 kronor 16 öre jämte ett belopp av 500 kronor, som skogsvårdsstyrelsen

jämlikt Kungl. Majis beslut den 27 mars 1933 utbetalt för ledning

och kontroll av berörda arbeten i den övre våningen, tillika med 5 procent

ränta därå från betalningsdagen den 30 augusti 1933 eller sålunda tillhopa

7,999 kronor 31 öre.

Med anledning av att skogsvårdsstyrelsen för tillgodoseende av ökat

lokalbehov skulle förhyra lokal på annat håll i staden, medan styrelsens

förutvarande utrymmen i förevarande flygelbyggnad skulle tagas i anspråk

för vägingenjörens, länsstyrelsens och länets kolonisationsnämnds behov,

bemyndigade Kungl. Maji på framställning av länsstyrelsan genom beslut

den 29 september 1933 länsstyrelsen att från och med den 1 oktober 1933

häva de mellan länsstyrelsen och skogsvårdsstyrelsen i länet slutna avtalen

örn upplåtelse till sistnämnda styrelse av ifrågavarande, till länsresidenset i

Luleå hörande flygelbyggnad.

I enlighet med en av statskontoret i ärendet uttalad mening har departementschefen

förordat, att för gäldande av skogsvårdsstyrelsens fordran, som

efter 5 procent ränta beräknas per den 1 juli 1934 uppgå till i runt tal

8,300 kronor, skulle anvisas ett särskilt anslag på riksstaten.

Då Kungl. Majis förevarande förslag ej givit anledning till erinran från

utskottets sida, hemställer utskottet,

att riksdagen må till ersättning tilt Norrbottens läns skogsvårdsstyrelse

för vissa mredningslcostnader för budgetåret 1934/1935

anvisa ett extra anslag av 8,300 kronor.

32:o) Hyreskostnader för vissa statens verk. Kungl. Maji har (punkt 46,

sid. 197—199) föreslagit riksdagen att — med uteslutande ur riksstaten av

det ordinarie förslagsanslaget till hyreskostnader — i riksstaten upptaga ett

ordinarie förslagsanslag till hyreskostnader för vissa statens verk med 253,000

kronor.

1933 års riksdag uppförde i riksstaten under sjätte huvudtiteln ett ordinarie

förslagsanslag till hyreskostnader med 253,000 kronor.

Departementschefen har anfört bland annat, att medelsbehovet för nästkommande

budgetår belöpte sig till sammanlagt 255,815 kronor. Någon förhöjning

av det för innevarande budgetår i riksstaten för ändamålet upptagna

förslagsanslaget å 253,000 kronor syntes dock ej på grund härav erfordras.

Beträffande de hyreskostnader, som skulle bestridas från anslaget, syntes

i avbidan på resultatet av pågående utredning rörande riksstatens uppställ
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

27

ning den av 1933 års riksdag godkända begränsningen böra äga fortsatt giltighet.

Yad anslagsrnbriken beträffade syntes det lämpligt, att åt densamma

gåves en något klarare formulering, exempelvis hyreskostnader för vissa

statens verk.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må — med uteslutande ur riksstaten av det

ordinarie förslagsanslaget till hyreskostnader — i riksstaten

upptaga ett ordinarie förslagsanslag till hyreskostnader för

vissa statens verk med 253,000 kronor.

«

Diverse.

33:o) Ersättning åt statens järnvägar för av Kungl. Majit medgivna

lindringar i befordringsavgifterna för vissa resor. I enlighet med Kungl.

Maj:ts förslag (punkt 47, sid. 200), som innebär en anslagsminskning med

2.000 kronor, hemställer utskottet,

att riksdagen må till ersättning åt statens järnvägar för av

Kungl. Maj:t medgivna lindringar i befordringsavgifterna förvissa

resor för budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra förslagsanslag

av 6,000 kronor.

34:o) Turistreklam- och upplysningsverksamhet i utlandet. Kungl. Majit

har (punkt 48, sid. 200 och 201) föreslagit riksdagen att i avbidan pa den

proposition i ämnet, som kan varda riksdagen förelagd, till turistreklamoch

upplysningsverksamhet i utlandet för budgetåret 1934/1935 beräkna ett

extra anslag av 110,000 kronor.

I en till riksdagen den 1 februari 1934 avlåten proposition, nr 80, har

Kungl. Majit sedermera, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

att till turistreklam- och upplysningsverksamhet i utlandet för budgetåret

1934/1935, under sjätte huvudtiteln anvisa ett extra reservationsanslag av

110.000 kronor.

Ett av 1923 års riksdag gjort uttalande gav jämte andra omständigheter

anledning till att de svenska resebyråerna i Berlin, Paris, London och New

York lösgjordes från svenska trafikförbundet och övertogos av statens järnvägar

— de båda förstnämnda den 1 februari och de båda sistnämnda den

1 januari 1924 — dock med garantier från statens järnvägars sida, att reklamen

även för andra trafikföretag fortfarande skulle tillgodoses I fråga

örn New Yorkbyrån vidtogs därvid den förändringen, att verksamheten inskränktes

till att lämna upplysningar samt att sälja svenska biljettkuponger

allenast till andra resebyråer men ej direkt till allmänheten. För byrån, som

förut kostnadsfritt disponerat av svenska Amerikalinjen upplåten lokal, förhyrdes

nu särskild lokal. Under år 1924 åstadkoms även en privat, men

av statens järnvägar understödd resebyrå i Amsterdam.

Utskottet.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

I samband med att statens järnvägar övertogo resebyråerna blev trafikförbundet

delvis omorganiserat oell dess verksamhet helt koncentrerad på

reklamarbetet och därmed sammanhängande uppgifter. Före omorganisationen

hade förbundet en styrelse av lägst 12 och högst 20 ledamöter.

Förbundets angelägenheter handhades närmast av ett verkställande utskott

och ett ekonomiutskott, vilka bestodo av ordföranden jämte 2 respektive 4

andra styrelseledamöter. Omorganisationen, som genomfördes från den 1 april

1924, innebar i huvudsak en ombildning av styrelsen till ett råd och tillsättande

av en styrelse, som i stort sett motsvarade det förutvarande ekonomiutskottet,

varjämte en särskild verkställande direktör tillsattes.

Den 23 september 1926 bemyndigade Kungl. Majit chefen för kommunikationsdepartementet

att tillkalla sakkunniga för utredning av frågan örn ett

ändamålsenligt ordnande av turistreklam- och upplysningsverksamheten i

utlandet och vad därmed ägde samband.

I oktober 1927 avlämnade de på grund av nämnda bemyndigande tillkallade

sakkunniga sitt betänkande (statens off. utredn. 1927: 28).

Det av de sakkunniga framlagda organisations- och kostnadsförslaget

byggde på principen att resebyråerna alltjämt skulle drivas såsom statens

järnvägars egna organ men att den positiva propagandan skulle stå under

ledning av och bekostas genom trafikförbundet, som för ändamålet borde

undergå viss omorganisation och erhålla visst statsbidrag.

De sakkunnigas förslag innebar, att personaluppsättningen och resebyråernas

drift enhetligt skulle handhavas av statens järnvägar men att

personalen vid utövandet av propagandaarbetet skulle vara underställd ledning

och tillsyn av det omorganiserade trafikförbundet. Förutsatt att järnvägsstyrelsen

vid tillsättande av den med reklam sysslande personalen toge

vederbörlig hänsyn till trafikförbundets önskemål örn härför lämpad arbetskraft

samt att järnvägsstyrelsen och trafikförbundet även i övrigt arbetade

i samförstånd, borde enligt de sakkunnigas uppfattning icke någon svårighet

uppstå härigenom.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle det för reklamverksamheten erforderliga

centralorganet utgöras av svenska trafikförbundet. Innan detta kunde övertaga

de vidgade uppgifterna och det med statsanslag förenade större ansvaret,

förutsatte emellertid de sakkunniga vissa ändringar i dess inre organisation.

Härom hava de sakkunniga anfört bland annat:

De sakkunniga föreslå, att svenska trafikförbundet skall hava en styrelse

av 8 personer, nämligen: 2 utsedda av Kungl. Majit, vilka skola representera

utrikesdepartementet och järnvägsstyrelsen och av vilka den ene skall vara

ordförande i styrelsen, 1 utsedd av Sveriges allmänna exportförening, 1 utsedd

av svenska turistföreningen, 4 utsedda av svenska trafikförbundets råd, varav

en speciellt reklamtekniskt sakkunnig, jämte en suppleant för en var av

styrelseledamöterna.

Dessutom torde järnvägsstyrelsen med hänsyn till driftsgemenskapen

böra berättigas att adjungera en i överläggningarna men ej i besluten delaktig

representant.

Revision bör verkställas av en av Kungl. Majit utsedd och en eller två

av förbundets råd utsedda revisorer.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

29

Den på nämnda sätt utsedda styrelsen skall vara förbundets högsta beslutande

organ och således övertaga nuvarande styrelses och råds uppgifter

i dessa avseenden samt bland annat fastställa kostnadsstaten och antaga

huvudbefattningarnas innehavare bland personalen. Liksom nu torde en

verkställande direktör böra vara anställd.

Departementschefen har för egen del beträffande principerna för den fortsatta

turistreklam- och upplysningsverksamheten biträtt sakkunnigförslaget,

enligt vilket statens järnvägar skulle helt befrias från bestyret med utländsk

turistreklam. Statens järnvägars kostnader härför skulle begränsas till vad

som skäligen svarade mot det värde, som denna verksamhet kunde anses

ilga för statens järnvägars affärsverksamhet. Turistreklam i utlandet skulle

helt anförtros åt det för dylik verksamhet bildade svenska trafikförbundet,

som alltså skulle hava att från statens järnvägar liksom från andra företag,

för vilka verksamheten vore till gagn, uppbära bidrag till rörelsens bedrivande.

I den mån dessa bidrag ej vore tillräckliga för reklamverksamhetens upprätthållande

i ungefärligen samma omfattning som hittills, skulle de ytterligare

erforderliga medlen med hänsyn till verksamhetens allmänna betydelse

för landet utgå i form av statsbidrag å den allmänna budgeten. I enlighet

med vad järnvägsstyrelsen framhållit, skulle emellertid statens järnvägar

medgivas att liksom varje annan stor järnvägsförvaltning fortfarande i viss

utsträckning göra speciell reklam i utlandet för sitt företag, vilken reklam

éj lämpligen kundo överlåtas till trafikförbundet.

I fråga örn fördelningen av kostnaderna för förevarande verksamhet har

departementschefen yttrat följande:

Enligt de sakkunnigas förslag skulle trafikförbundet endast övertaga den

direkta reklamverksamheten från statens järnvägar jämte därmed förenade

kostnader, under det att statens järnvägar — som förutsatts fortfarande

skola bedriva resebyråverksamhet i utlandet — alltjämt skulle bestrida även

sådana lokal-, personal- och administrationskostnader m. m. för resebyråerna,

som föranleddes därav att dessa fortfarande skulle tjänstgöra som reklamcentraler.

Emot en sådan kostnadsfördelning har järnvägsstyrelsen ställt

sig avvisande; trafikförbundet har också i senare avgivet yttrande förklarat

sig berett att jämväl övertaga sistberörda kostnader, därest härför erforderliga

medel ställdes till förfogande. Kent budgetmässigt framstår det givetvis

såsom önskemål, såväl att man i möjligaste mån klarlägger, vilka belopp

staten utgiver för turistreklam, som ock att dessa belopp bliva hänförda till

riktiga utgiftstitlar. Dessa synpunkter hava, såsom den lämnade redogörelsen

utvisar, även framkommit vid den behandling, riksdagen tidigare ägnat

hithörande spörsmål. Järnvägsstyrelsens förslag beträffande fördelningen av

kostnaderna lärer därför böra läggas till grund för beslut i ämnet.

Kostnaderna för statens järnvägars utländska persontrafikreklam — anför

departementschefen vidare — hava från att år 1932 — det ar då förändringen

av den svenska valutans värde i förhållande till de utländska först helt

gjorde sig märkbar — hava uppgått till 333,300 kronor, minskats för ar 1933

till 331,700 kronor, varav 49,000 kronor av lotterimedel för New Yorkbyrån,

oell enligt den för år 1934 fastställda staten till 267,300 kronor. Kostnadsminskningen

har möjliggjorts främst genom det med svenska Amerikalinjen

s. 30 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

30

träffade avtalet om dennas övertagande av resebyrån i New York mot viss

ersättning. Med den betydelse, som utländsk turistpropaganda onekligen

bör tillmätas, torde det för innevarande kalenderår sålunda fastställda beloppet

böra tagas till huvudsaklig utgångspunkt, då det nu gäller att beräkna

statens bidrag till denna propaganda.

Härefter fortsätter departementschefen:

Genom den utländska turisttrafiken bliva årligen stora belopp tillförda

landet. Dessa komma, såsom naturligt är, i första hand till största delen

enskilda företag till godo. Endast en mindre del, enligt de sakkunnigas

beräkningar omkring en sjättedel, innebär en direkt inkomst för statens

järnvägar. Ehuru det allmänna givetvis har större både omedelbart och

medelbart gagn av turisttrafiken än vad detta relationstal angiver, är det

dock uppenbart, att pa statsverket för närvarande vilar betydligt större

andel av reklamkostnaderna än som kan vara förenligt med en ur intressesynpunkt

verkställd fördelning. Det är min förhoppning, att det skall visa

sig möjligt att bland dem, vilka draga direkta eller indirekta fördelar av turisttrafiken,

åstadkomma ett växande intresse för ifrågavarande reklamverksamhet

och att från sådant håll skall erhållas ett mot vunna fördelar bättre

svarande bidrag till denna verksamhet än vad för närvarande är fallet. Att

kraftigt verka i sådan riktning bör bliva en av uppgifterna för ett omorganiserat

trafikförbund. Målet bör alltså vara att, samtidigt som turistpropagandan

vidmakthålles i sin nuvarande omfattning eller i mån av sig företeende

behov utvidgas, det bidrag av statsmedel, som för närvarande

måste utgå för verksamhetens behöriga uppehållande, efter hand skall kunna

minskas till att motsvara vad det allmänna ur skilda synpunkter rimligen

bör lämna till ifrågavarande ändamål.

Rörande det närmare utformandet av reklamverksamheten har departementschefen

andragit följande:

Enligt de sakkunnigas förslag skulle reklamverksamheten i utlandet främst

bedrivas genom i statens järnvägars regi bibehållna resebyråer, under det

att den centrala ledningen i hemlandet skulle omliänderhavas av svenska

trafikförbundet.

Vad då först den till utlandet förlagda verksamheten beträffar, hava genom

de av mig i det föregående omförmälda, under sista delen av år 1933 meddelade

besluten betydande förändringar skett i de förutsättningar, som förelågo

vid avlåtandet av de sakkunnigas förslag. Resebyrån i Paris har nedlagts

och ersatts med en reklamcentral. New Yorkbyrån har mot viss ersättning,

50,000 kronor för år, övertagits av svenska Amerikalinjen. Däremot

har den tidigare sovplatscentralen i Köpenhamn numera förvandlats

till resebyrå. I fortsättningen har man således att räkna med resebyråer i

Berlin, London och Köpenhamn i stället för, såsom vid avlåtandet av de

sakkunnigas förslag, i Berlin, Paris, London och New York. I anslutning

till de sakkunnigas principiella inställning förordar jag, att statens järnvägars

nu befintliga resebyråer — i Berlin, London och Köpenhamn —- bibehållas i nuvarande form, således både såsom resebyråer i egentlig bemärkelse

och som reklamcentraler. Erågan örn New Yorkbyråns fortsatta

verksamhet lärer genom Kungl. Maj:ts tidigare omförmälda beslut hava fått

en i varje fall för den närmare framtiden tillfredsställande lösning.

Beträffande resebyråernas organisation innebar de sakkunnigas förslag, att

personaluppsättningen och resebyråernas drift enhetligt skulle handhavas

av statens järnvägar men att personalen vid utövandet av propagandaarbetet

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

31

skulle vara underställd ledning oell tillsyn av ett omorganiserat trafikförbund.

Mot en dylik organisationsform hava vissa betänkligheter framkommit.

Järnvägsstyrelsen har i sitt utlåtande den 31 december 1927 uttalat, att den

icke kunde avstå från rätten att på vanligt sätt antaga och placera statens

järnvägars befattningshavare men att styrelsen vid tillsättning av resebyråföreståndare

och andra ifrågakommande tjänstemän ville iakttaga, att de

valdes med hänsyn till behövliga kvalifikationer även för reklamarbetets

bedrivande och att härvid i möjligaste män hänsyn komme att tagas till önskemål

från förbundets sida. Mot vad järnvägsstyrelsen sålunda uttalat har

trafikförbundet i sitt yttrande den 21 januari 1929 förklarat sig icke hava

något att erinra. Den lösning, varom järnvägsstyrelsen och förbundet sålunda

enats, synes mig godtagbar, och förordar jag alltså densamma.

Det synes ligga i sakens natur, att ifråga om utformandet av denna reklamverksamhet

i utlandet en viss rörelsefrihet bör lämnas. Utöver vad i

det föregående angivits synas därför åtminstone för närvarande närmare

riktlinjer för denna verksamhet icke behöva uppdragas. Det torde räcka med

att föreskrift meddelas därom att — såsom redan i det föregående antytts

— verksamheten bör bedrivas åtminstone i ungefär samma omfattning som

med motsvarande medelstillgång hittills varit fallet. Med den organisation

av trafikförbundet, som jag i det följande föreslår, torde man ock hava

grundad anledning antaga, att verksamheten skall utövas på ett effektivt

och i övrigt tillfredsställande sätt.

I fråga örn ordnandet av det centrala organet i hemlandet, svenska trafikförbundet,

har departementschefen anfört följande:

I fråga örn styrelsen ansluter jag mig till det av de sakkunniga framlagda

förslaget, att denna bör vara förbundets högsta beslutande organ och således

övertaga de uppgifter, som enligt nuvarande organisation tillkomma styrelse

och råd. Styrelsen skulle sålunda hava bland annat att fastställa kostnadsstaten

och tillsätta de viktigaste befattningarna i centralorganisationen. Yad

rådet beträffar skulle detta enligt de sakkunnigas förslag hava att, utöver

sin rådgivande verksamhet, utse vissa styrelseledamöter och revisorer. Häremot

synes mig icke vara något att erinra. I fråga örn styrelsens sammansättning

ansluter jag mig till det av trafikförbundet i dess yttrande den 23

december 1927 framförda och av järnvägsstyrelsen biträdda förslaget, enligt

vilket styrelsen bör utgöras av nio personer, tre utsedda av Kungl. Majit,

en av järnvägsstyrelsen och fem av förbundets råd. Av de utav Kungl.

Majit utsedda ledamöterna bör en vara ordförande samt de båda övriga

närmast representera den ene utrikesdepartementets och den andre kommunikationsdepartementets

intresseområden, och skall en av de sistnämnda

tillika vara vice ordförande. För en var av styrelsens ledamöter med undantag

av ordföranden skall en suppleant utses; då vice ordföranden fungerar i

denna egenskap, lior givetvis suppleanten intaga hans ledamotsplats. Revision

bör i enlighet med de sakkunnigas förslag verkställas av en av Kungl. Majit

utsedd och en eller två av förbundet valda revisorer. Tillika lärer böra föreskrivas,

att förbundet skall vara underkastat den granskning från riksdagens

revisorers sida rörande användningen av till förbundets förfogande ställt

statsbidrag, varom Kungl. Majit må förordna.

Föreningens för skidlöpningens främjande hemställan, att föreningen skulle

erhålla rätt att utse en av medlemmarna i förbundets styrelse, kan jag alltså

icke tillstyrka. Jag vill emellertid framhålla, att det självfallet bör ligga i

trafikförbundets eget intresse att söka sörja för en allsidig kompetens i förbundets

ledning och för samverkan mellan olika, nied turistpropaganda

sysslande organ.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Med hänsyn till att av det statsbidrag, som skulle ställas till trafikförbundets

förfogande, största delen är avsedd att uppföras å budgeten, synes

en omläggning av förbundets räkenskapsår från kalenderår till budgetår

böra ske. Av skäl, som i det följande angives, torde den nya organisationen

icke böra träda i kraft förrän den 1 januari 1935, och första halvåret 1935

synes då lämpligen kunna betraktas som övergångsperiod.

Beträffande kostnaderna för den sålunda ifrågasatta turistreklamverksamlieten

ävensom sättet för desammas bestridande yttrar departementschefen

följande:

Beträffande trafikförbundets egen budget, i vad den avser förbundets kittillsyarande

verksamhet, synes med här givna utgångspunkter anledning icke

föreligga att nu ifrågasätta ändring. De jämkningar härutinnan, som under

frågans, beredning av de sakkunniga och i vissa yttranden ifrågasatts, torde

därför icke nu behöva komma under bedömande.

I det föregående har jag förordat, att det för innevarande kalenderår fastställda

beloppet av statens järnvägars kostnader för här ifrågavarande ändamål,

267,300 kronor, nu tages till huvudsaklig utgångspunkt vid beräknandet

av statens bidrag. I anslutning härtill synes ifrågavarande bidrag

lämpligen kunna bestämmas till ett avrundat belopp av 260,000 kronor.

Hela detta belopp torde emellertid icke böra överföras från statens järnvägars

driftkostnadsstat till skattebudgeten. I enlighet med vad i det

föregående anförts lära statens järnvägar alltjämt böra bestrida så stor del

av kostnaderna för reklamverksamheten, som kan anses svara mot de fördelar,

statens järnvägar som affärsföretag kunna beräknas fä av denna verksamhet.

Storleken av denna andel kan givetvis endast approximativt uppskattas.

Med hänsyn till förhållandet mellan de inkomster, som kunna beräknas

tillföras å ena sidan landet i dess helhet och å andra sidan statens

järnvägar genom den utländska turisttrafiken, vill det förefalla skäligt, att

statens järnvägar för det närvarande bidraga till turistreklam- och upplysningsverksamheten

i utlandet med ett årligt belopp av 80,000 kronor, däri

inberäknade 15,000 kronor till bestridande av kostnaderna för den speciella

reklam i utlandet, som, på sätt förlig nämnts, skulle fortfarande omhänderhavas

direkt av statens järnvägar. Återstoden av den förut angivna totalsumman,

d. v. s. (260,000 — 80,000) 180,000 kronor för helt år, skulle då uppföras

å budgeten.

Av den föregående redogörelsen framgår, att Kungl. Maji redan meddelat

beslut beträffande statens järnvägars utländska resebyråer och övriga persontrafikreklam

för hela år 1934. Vid sådant förhållande torde den nya organisationen

icke böra träda i kraft förrän den 1 januari 1935, och å budgeten

böra således nu endast upptagas medel för verksamheten för tiden 1 januari

—30 juni 1935. Järnvägsstyrelsen har meddelat, att större delen av den i

utlandet bedrivna persontrafikreklamen är koncentrerad till våren. Enligt vad

jag under hand inhämtat från styrelsen, kan man beräkna, att av det för

år 1934 för den utländska persontrafikreklamen till styrelsens förfogande

ställda beloppet av 267,300 kronor icke mindre än 180,300 kronor eller i

runt tal 67 procent komma att tagas i anspråk under första halvåret, under

det att återstoden, 87,000 kronor eller i runt tal 33 procent, skulle erfordras

under andra halvåret 1934. Det för ifrågavarande ändamål i förslaget till

riksstat för budgetåret 1934/1935 upptagna beloppet av 110,000 kronor,

avsett för tidsperioden 1 januari—30 juni 1935, svarar ungefärligen mot den

av järnvägsstyrelsen beräknade utgiftsfördelningen under innevarande kalenderår.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6*.

33

Departementschefen tiar slutligen meddelat, att han under hand förhört

sig hos trafikförbundets ledning örn dess ställning till en lösning av de

föreliggande spörsmålen på sätt han angivit, och därvid synts framgå såsom

antagligt, att förbundet skulle vara benäget att på angivna villkor åtaga sig

omförmälda vidgade uppgifter.

Riksräkenskapsverket har i sitt utlåtande uttalat, att ett blivande riksstatsanslag

till förevarande ändamål borde uppföras under tionde huvudtiteln.

Departementschefen har emellertid ansett, att i varje fall tillsvidare

anslaget borde uppföras under sjätte huvudtiteln, på sätt i riksstatsförslaget

förutsatts, och lämpligen erhålla reservationsanslags natur. På Kungl. Majit

skulle få ankomma att meddela de närmare bestämmelser rörande anslagets

användning, som kunde erfordras.

Enligt utskottets mening måste i utlandet bedriven vederhäftig upplysningsverksamhet

örn vårt land tillerkännas stor betydelse. Genom spridandet av

kunskaper örn Sverige och uppammandet av intresset för detsamma vidgas

och stärkes det ekonomiska och kulturella utbytet med främmande länder.

Uppmuntrandet av turisttrafiken är av direkt ekonomisk betydelse. Sålunda

kan — enligt beräkningar, verkställda inom svenska trafikförbundet — turisttrafiken

uppskattas för den senaste tioårsperioden hava tillfört landet omkring

25 miljoner kronor årligen; medräknas alla främlingsbesök torde siffran stiga

till inemot 40 miljoner kronor årligen. För näringslivets vidkommande

främjas genom en dylik verksamhet knytandet av affärsförbindelser och

avsättningen av svenska produkter. I likhet med departementschefen finner

utskottet därför, att ifrågavarande verksamhet, som sedan åtskillig tid bedrivits,

bör stödjas och organiseras med statens hjälp.

Enligt departementschefens förslag skulle den utlandsreklam, som för närvarande

bedrives av statens järnvägar och på dessas bekostnad, anförtros åt

svenska trafikförbundet i visst samarbete med statsbanorna. Förbundet

skulle för ändamålet erhålla statsbidrag och samtidigt delvis omorganiseras.

Statens järnvägar skulle dock fortfarande lämna ett bidrag motsvarande

reklamens värde för dess affärsverksamhet samt därjämte i viss utsträckning

driva speciell reklam för egen räkning. Utskottet har ansett sig kunna ansluta

sig till vad departementschefen sålunda föreslagit. Ur statlig ekonomisk

synpunkt innebär en dylik omläggning av reklamverksamhetens finansiering

för närvarande i huvudsak vissa bokföringsmässiga överflyttningar från statens

järnvägars driftskostnadsstat till skattebudgeten. I anslutning till vad departementschefen

anfört vill dock utskottet uttala en förhoppning, att de

enskilda företagare, som direkt och indirekt draga nytta av turistreklamen,

skola genom skäliga ekonomiska insatser ådagalägga sitt intresse för verksamheten.

Med utgångspunkt från att statens totala bidrag till ifrågavarande verksamhet

skulle ungefärligen motsvara statens järnvägars utgifter under år 1934

för ändamålet eller i avrundat tal 260,000 kronor har departementschefen beräknat

statsbanornas årliga bidrag till verksamheten uppgå till 80,000 kronor,

Bihang till riksdagens protokoll W34. ti sami. AV ti.

TJtskottet.

4 iM) 34

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottet.

medan återstående 180,000 kronor skulle anvisas å skattebudgeten. Då den

omlagda verksamheten skulle träda i tillämpning den 1 januari 1935, har

departementschefen uppskattat det för återstoden av nästkommande budgetår

erforderliga beloppet till 110,000 kronor, med vilket belopp anslag nu äskats.

Dessa beräkningar hava ej givit utskottet anledning till erinran.

Planen för trafikförbundets blivande organisation har synts utskottet

godtaglig. Utskottet har emellertid velat framhålla önskvärdheten av att

Kungl. Majit må erhålla tillfälle att genom regelbundet återkommande redogörelser

följa förbundets verksamhet, särskilt i ekonomiskt avseende.

Med tillstyrkande alltså av Kungl. Majda förevarande förslag hemställer

utskottet,

att riksdagen må till turistreklam- och upplysningsverksamhet

i utlandet för budgetåret 1934/1935 under sjätte huvudtiteln

anvisa ett extra reservationsanslag av 110,000 kronor.

35:o) Svenska brandkårernas riksförbund. I en inom första kammaren

av herr J. Nilsson i Kristianstad väckt motion, nr 44, har hemställts, att

riksdagen måtte besluta, att till Svenska brandkårernas riksförbund bevilja

för budgetåret 1934/1935 ett extra anslag av 2,000 kronor såsom bidrag till

förbundets verksamhet.

Till understöd åt Sveriges riksförbund av frivilliga brandkårer hava under

ett antal år anvisats anslag, senast för budgetåret 1926/1927 med 1,000 kronor.

Sedan förbundets namn ändrats till Svenska brandkårernas riksförbund, har

riksdagen för vartdera av budgetåren 1928/1929 och 1929/1930 såsom bidrag

till utgivande genom Svenska brandkårernas riksförbund av »Tidskrift för

landsbygdens brandväsen» beviljat ett extra anslag av 1,000 kronor. Pör

budgetåret 1930/1931 beviljade riksdagen som bidrag till utgivande av riksförbundets

tidskrift, dåmera benämnd »Brandkårstidskrift», ett till 2,000

kronor förhöjt anslagsbelopp. För budgetåret 1931/1932 utgick anslag för

ändamålet likaledes med 2,000 kronor. I anledning av väckta motioner beviljade

1932 års riksdag till Svenska brandkårernas riksförbund anslag för

budgetåret 1932 1933 med 2,000 kronor, varemot intet anslag anvisats för

budgetåret 1933/1934.

Förbundets ändamål att verka för utvecklingen av ett ordnat och betryggande

brandväsende i vårt land, särskilt å dess landsbygd, är tvivelsutan

av stor samhällelig betydelse. Med hänsyn härtill synes det skäligt, att

staten genom ekonomiskt bidrag alltjämt visar sitt intresse för förbundets

verksamhet. Detta bidrag synes såsom motionären föreslagit och tidigare

ägt rum böra bestämmas till 2,000 kronor.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, med bifall till herr J. Nilssons i Kristianstad

förevarande motion (I: 44), må till Svenska brandkårernas riksförbund

för budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra anslag av

2,000 kronor.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

35

36:o) Efterskänkande i vissa fall av avgifter för radiolicens. I en inom

andra kammaren av herr K. Kilbom m. fl. väckt motion, nr 409, bär föreslagits,

att riksdagen för budgetåret 1934/1935 beslutar anvisa ett förslagsanslag

å ett belopp av 50,000 kronor, vilket belopp ställes till telegrafverkets

förfogande för efterskänkande av radioavgifter till personer, som genom

företeende av intyg från vederbörande kommunala myndigheter kunna visa

sig på grund av arbetslöshet sakna möjligheter betala radiolicens.

Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 juni 1933 hava sakkunniga

tillkallats inom kommunikationsdepartementet för verkställande av en allsidig

utredning beträffande rundradioverksamheten. Vid nämnda utredning lärer,

enligt vad utskottet inhämtat, jämväl komma under bedömande frågan örn

befrielse i ömmande fall från radiolicensavgift. Under hänvisning härtill får

utskottet avstyrka motionen.

Utskottet hemställer alltså,

att herr Kilboms m. fl. förevarande motion (11:409) ej må

till någon riksdagens åtgärd föranleda.

37:o) Rese- och traktamentspenningar. Med tillstyrkande av Kungl.

Maj:ts förslag (punkt 49, sid. 201) hemställer utskottet,

att riksdagen må minska det ordinarie förslagsanslaget till

rese- och traktamentspenningar, nu 15,000 kronor, med 3,000

kronor till 12,000 kronor.

38:o) Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst.

Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst. Beträffande Kungl.

Maj:ts förslag (punkterna 50 och 51, sid. 202) angående provisoriskt dyrortstillägg

åt vissa befattningshavare i statens tjänst och dyrtidstillägg åt befattningshavare

i statens tjänst kommer utskottet att senare under riksdagen

avgiva utlåtande; vilket härigenom

anmäles.

Övriga ordinarie anslag.

39:o) Beträffande övriga ordinarie anslag, som i riksstaten för innevarande

år äro uppförda under sjätte huvudtiteln, har någon ändring icke föreslagits.

Utskottet hemställer,

att samtliga de ordinarie anslag under sjätte huvudtiteln,

vilka icke här ovan blivit särskilt omförmälda, må i riksstaten

för budgetåret 1934/1935 upptagas med oförändrade belopp;

dock att i förslagsanslaget till tryckningskostnader må göras

den jämkning, som må bliva erforderlig för jämnande av huvudtitelns

slutsumma.

Stockholm den 9 mars 1934.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Utskottet.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Hamrin, Lindblad, Bergqvist, Olof Olsson,

Kvarnzelius, Nilsson i Malmö, Oscar Olsson, Bagge, Asplund, friherre Lagerfelt, Nilsson

i Fredriksfält och Tham; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Holmgren, Strindlund,

Törnkvist i Karlskrona, Persson i Fritorp, Eriksson i Stockholm, Svensson i Grönvik,

Andersson i Prästbol, Norsell, Skoglund, Olofsson i Digernäs och Norling;

med undantag av att vid behandling av punkten 27:o) herr Olsson i Staxäng

deltagit i stället för herr Persson i Fritorp.

Reservationer:

vid punkt 5:o) (byggande av enkla bygdevägar)

1) av herrar Lindblad, Olof Olsson, Nilsson i Malmö, Oscar Olsson, Asplund,

Anderson i Råstock, Törnkvist i Karlskrona, Eriksson i Stockholm,

Andersson i Prästbol, Norsell och Norling, vilka ansett, att utskottets yttrande

och förslag bort hava följande lydelse:

»Utskottet tillstyrker — — — innevarande budgetår.

Kungl. Maj:ts förslag örn att täckning för ifrågavarande anslag till enkla

bygdevägar beredes av automobilskattemedel har ej givit utskottet anledning

till erinran.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med

avslag å de av herr C. Lindmark m. fl. och herr E. Lindmark

m. fl. samt herr Heiding m. fl. väckta motionerna (I: 85

och II: 175 samt II: 216), i vad de avse förenämnda anslag, må

till byggande av enkla bygdevägar för budgetåret 1934/1935 anvisa

ett extra reservationsanslag av 1,350,000 kronor, att direkt utgå

av automobilskattemedel.»

2) av herr Hamrin;

vid punkt 6:o) (byggande av ödebygdsvägar) av samma reservanter som de

vid punkt 5:o) antecknade, vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag

bort hava följande lydelse:

»Utskottet tillstyrker---innevarande budgetår.

Kungl. Maj :ts förslag örn att anslaget skall utgå av automobilskattemedel

föranleder ingen erinran från utskottets sida.

Beträffande Kungl. Maj:ts---avgiva utlåtande.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande förslag

samt med avslag å de av herr C. Lindmark m. fl. och herr

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

37

E. Lindmark m. ii. samt herr Heiding m. fl. väckta motionerna

(I: 85 och II: 175 samt II: 216), i vad de avse förevarande anslag,

må till byggande av ödebygdsvägar i Norrbottens, Västerbottens,

Jämtlands och Västernorrlands samt vissa delar av Kopparbergs och,

Värmlands län för budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra reservationsanslag

av 1,200,000 kronor, att direkt utgå av automobilskattemedel.

»

vid punkt 7:o) (byggande av enskilda utfartsvägar)

1) av herrar Lindblad, Nilsson i Malmö, Oscar Olsson, Bagge, Anderson i

Råstock, Holmgren, Eriksson i Stockholm och Skoglund, vilka ansett, att utskottets

yttrande och förslag bort hava följande lydelse:

»Utskottet, som icke ansett sig kunna tillstyrka någon höjning i det av

Kungl. Maj:t föreslagna anslagsbeloppet, får hemställa,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande förslag

samt med avslag å friherre De Geers m. fl. och herr

Sandbergs m. fl. motioner II: 61 och 62, i vad de skilja sig

från Kungl. Maj:ts förslag, må till byggande av enskilda utfartsvägar

för budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra reservationsanslag

av 500,000 kronor.»

2) av herr Strindlund, vilken ansett, att utskottets yttrande och förslag

bort hava följande lydelse:

»Såsom av----minst 15 %. I anslutning till vad väg- och vatten
byggnadsstyrelsen

meddelat och vad motionsvis yrkats finner sig utskottet

böra tillstyrka, att anslaget upptages till ett belopp av 725,000 kronor.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande förslag

samt herr Sandbergs m. fl. motion II: 62 ävensom med

bifall till friherre De Geers m. fl. motion II: 61, må till byggande

av enskilda utfartsvägar för budgetåret 1934/1935 anvisa ett

extra reservationsanslag av 725,000 kronor.»

vid punkt 8:o) (byggande av tillfartsvägar till inlandsbanan) av samma reservanter

som de under punkt 5:o) antecknade, vilka ansett, att utskottets

yttrande och förslag bort hava följande lydelse:

»Utskottet tillstyrker — — — 500,000 kronor.

Kungl. Maj:ts förslag om att anslaget skulle utgå av automobilskattemedel

föranleder ingen erinran från utskottets sida.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande förslag

samt med avslag å de av herr C. Lindmark m. fl. och herr

E. Lindmark m. fl. samt herr Heiding m. fl. väckta motionerna

(I: 85 och II: 175 samt II: 216), i vad de avse förevarande

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

anslag, må till byggande av tillfartsvägar till inlandsbanan för

budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra reservationsanslag av

500,000 kronor, att direkt utgå av automobilskattemedel.»

vid punkt 29:o) (nybyggnad för Kungl. Maj:ts kansli) av herr Strindlund;

vid punkt 35:o) (Svenska brandkårernas riksförbund) av herrar Holmgren

och Strindlund, som ansett att utskottet bort avstyrka motionen.

Stockholm 1934. K. L. Beckmans Boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1934:314 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under sjätte huvudtiteln gjorda framställning angående anslaget till tryckningsko s. 1 i texten
  2. Rskr. 1934:6 Skrivelse till Konungen i anledning av vissa av Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen gjorda framställningar rörande utgifterna för budgetåret 1934,1935 under s. 1 i texten