Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1934/1935 av . utgifterna under riksstatens sjätte huvudtitel, innefattande anslagen till kommunikationsdepartementet.
1934-03-09 · 38 sidor, varav 37 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 37 av 38 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1934:6, Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1934/1935 av . utgifterna under riksstatens sjätte huvudtitel, innefattande anslagen till kommunikationsdepartementet.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
1
Nr 6.
Ankom till riksdagens kansli den 9 mars 1934 kl. 4 e. m.
Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1934/1935
av . utgifterna under riksstatens sjätte huvudtitel,
innefattande anslagen till kommunikationsdepartementet.
(4:e avd.)
Departementet.
l:o) Extra byråchef för tekniska ärenden. Uti den till riksdagen avlåtna,
den 3 januari 1934 dagtecknade propositionen (nr 1) angående statsverkets
tillstånd och behov under budgetåret 1934/1935 har Kungl. Majit i
avsende å sjätte huvudtiteln, innefattande anslagen till kommunikationsdepartementet
(punkt 1, sid. 1, av det vid propositionen fogade utdraget av
statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för nämnda dag), föreslagit
riksdagen att till extra byråchef för tekniska ärenden för budgetåret 1934/1935
anvisa ett extra anslag av 12,000 kronor.
Med tillstyrkande av Kungl. Majlis förevarande förslag hemställer utskottet,
att riksdagen, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, må till extra byråchef för tekniska ärenden för budgetåret
1934/1935 anvisa ett extra anslag av 12,000 kronor.
2:6) Ökad föredragning i regeringsrätten. I enlighet med Kungl. Maj:ts
förslag (punkt 2, sid. 2 och 3), som innebär en anslagsminskning med 2,500
kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må till ökad föredragning i regeringsrätten för
budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra anslag av 11,000 kronor.
Väg- och vattenbyggnadsväsendet.
3:o) Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen m. m. Vägorganisationen i länen.
Beträffande Kungl. Maj:ts förslag (punkterna 3—11, sid. 3—116) angående
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen m. m. och angående vägorganisationen i
länen avgiver utskottet senare under riksdagen utlåtande; vilket härigenom
anmäles.
Bihang till riksdagens protokoll 1934. 6 sami. Nr 6.
Utskottet.
490 84 I
2
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
4:o) Byggande av landsvägar och vanliga bygdevägar. Kungl. Majit
Ilar (punkt 12, sid. 119—121) föreslagit riksdagen att till byggande av landsvägar
och vanliga bygdevägar för budgetåret 1934 1935 anvisa ett extra reservationsanslag
av 5,250,000 kronor, att direkt utgå av automobilskattemedel.
Till byggande av landsvägar och vanliga bygdevägar stod för vartdera av
budgetåren 1926—1928 till förfogande anslag å tillhopa 4,000,000 kronor. För
vartdera av budgetåren 1928—1930 bestämdes an slagsbeloppet för detta ändamål
till 4,500,000 kronor. För budgetåret 1930/1931 höjde riksdagen anslaget
till 5,000,000 kronor. Samtidigt vidtogs sådan ändring i de för anslagets användning
stadgade grunderna, att statsbidrag till de med detsamma avsedda
vägföretagen finge utgå med högst tre fjärdedelar i stället för, såsom dittills
gällt, två tredjedelar av den beräknade kostnaden för vederbörande företag.
För budgetåret 1931/1932 höjde riksdagen anslagsbeloppet ytterligare
till 5,250,000 kronor. För budgetåret 1932/1933 anvisades anslaget — som
tidigare bestritts av vanliga skattemedel — att med oförändrat belopp,
5,250,000 kronor, utgå direkt av automobilskattemedel. Jämväl för innevarande
budgetår har riksdagen för ändamålet anvisat ett anslag av 5,250,000
kronor att direkt utgå av automobilskattemedel.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har meddelat, att enligt under år 1933
genom länsstyrelsernas försorg upprättade flerårsplaner för byggande och
förbättring av allmänna vägar avseende tiden 1934—1936 skulle för vartdera
av budgetåren 1934/1935 och 1935/1936 erfordras ett anslag av i avrundat
tal 5,450,000 kronor. Styrelsen har vidare anfört, att i enlighet med av 1931
års väg- och brosakkunniga lämnade direktiv hade i länen flerårsplaner uppgjorts
jämväl för tiden 1937—1943 och att enligt dessa tioårsplaner, i vad
avsåge byggande av landsvägar och vanliga bygdevägar, länens sammanlagda
anslagskrav per år genomsnittligt för tioårsperioden uppginge till i runt
tal 5,600,000 kronor. Styrelsen har hemställt, att till byggande av landsvägar
och vanliga bygdevägar för budgetåret 1934/1935 måtte anvisas ett extra reservationsanslag
av 5,450,000 kronor, att direkt utgå av automobilskattemedel.
Departementschefen har yttrat följande:
De av väg- och vattenbygguadsstyrelsen omnämnda flerårsplanerna föråsen
1937—1943 hava upprättats för att jämte planerna för åren 1934—1936
tjäna som underlag vid verkställandet av 1931 års väg- och brosakkunnigas
i det föregående omförmälda undersökning angående det totala årliga medelsbehovet
för vägändamål, vilken undersökning verkställts ur synpunkten av
väghållarnas skatteförmåga. Denna undersökning har ansetts behövlig bland
annat för att kunna utvinna erforderliga resultat av de sakkunnigas utredning
beträffande den utsträckning, i vilken motorfordonstrafiken bör deltaga
i kostnaderna för väghållningen i riket. Ifrågavarande planer för åren
1937—1943 äro alltså att betrakta närmast som ett utredningsmaterial, och
hela det här berörda frågekomplexet är ännu föremål för prövning; de sakkunnigas
utlåtanden i förevarande ämnen äro för närvarande remitterade till
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för avgivande av yttrande. Oavsett detta
sakläge synes emellertid under nuvarande förhållanden en höjning av här
förevarande anslag icke möjlig. Genom de omfattande vägarbeten, vilka
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
3
ingå som ett framträdande led bland åtgärderna till arbetslöshetens bekämpande,
blir vägväsendet likväl i mycket stor utsträckning tillgodosett.
Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag får utskottet hemställa,
att riksdagen, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, må till byggande av landsvägar och vanliga bygdevägar
för budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra reservationsanslag av
5,250,000 kronor, att direkt utgå av automobilskattemedel.
5:o) Byggande av enkla bygdevägar. Kungl. Majit har (punkt 13, sid.
121 och 122) föreslagit riksdagen att till byggande av enkla bygdevägar för
budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra reservationsanslag av 1,350,000 kronor,
att direkt utgå av automobilskattemedel.
I sammanhang med Kungl. Majits förevarande förslag har utskottet förehaft
följande motioner, nämligen
dels två likalydande motioner, väckta den ena, nr 85, inom första kammaren
av herr C. Lindmark m. fl. och den andra, nr 175, inom andra kammaren
av herr E. Lindmark m. fl., i vilka föreslagits, att riksdagen, med
ändring av Kungl. Maj:ts förslag under sjätte huvudtiteln, punkterna 13, 14
och 16, måtte besluta att anslagen för budgetåret 1934/1935 till enkla bygdevägar
1,350,000 kronor, ödebygdsvägar 1,200,000 kronor och tillfartsvägar till
inlandsbanan 500,000 kronor, tillsammans 3,050,000 kronor, skola utgå av
vanliga statsmedel såsom extra reservationsanslag;
dels ock en inom andra kammaren av herr A. Heiding m. fl. väckt motion,
nr 216, däri hemställts, att riksdagen måtte besluta, att av Kungl. Majit
äskade anslag å kronor 1,350,000 till byggande av enkla bygdevägar, kronor
1,200,000 till byggande av ödebygdsvägar och kronor 500,000 till byggande
av tillfartsvägar till inlandsbanan skola utgå av vanliga statsmedel såsom
extra reservationsanslag.
Anslag för anläggning av enkla bygdevägar hava anvisats från och med
år 1914, till en början avsedda för de nordligare länen men från och med
år 1922 för hela landet. Anslagsbeloppet har för var och en av budgetperioderna
1924—1927 bestämts till 600,000 kronor, för vartdera av budgetåren
1927—1929 till 700,000 kronor, för budgetåret 1929/1930 till 850,000
kronor och för budgetåret 1930/1931 till 1,200,000 kronor. I samband med
beslut om höjning av statsbidraget från anslaget till normalt tre fjärdedelar
av den beräknade kostnaden för vederbörande företag ökades anslagsbeloppet
för budgetåret 1931/1932 till 1,350,000 kronor, med vilket belopp anslaget
utgått jämväl för vartdera av budgetåren 1932—1934. Vid anvisande av anslag
för nu löpande budgetår avslog riksdagen Kungl. Majits förslag, att
anslaget skulle utgå direkt av automobilskattemedel.
Utskottet.
4
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Utskottet.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har meddelat, att i de av länsstyrelserna
år 1933 uppgjorda flerårsplanerna för åren 1934—1936 upptagits företag avseende
byggande av enkla bygdevägar, för vilka beräknats statsbidrag med
sammanlagt respektive 1,389,100, 1,402,300 och 1,397,900 kronor eller sammanlagt
4,189,300 kronor samt att enligt de år 1933 uppgjorda tioårsplanerna
för byggande och förbättring av olika slag av vägar länens sammanlagda
anslagskrav per år för byggande av enkla bygdevägar genomsnittligt
för tioårsperioden uppginge till i runt tal 2,100,000 kronor. Styrelsen
har hemställt, att till byggande av enkla bygdevägar måtte för budgetåret
1934/1935 anvisas ett extra reservationsanslag av 1,800,000 kronor.
Departementschefen har under hänvisning till vad han beträffande anslaget
till byggande av landsvägar och vanliga bygdevägar under nästföregående
punkt anfört, vilket ägde giltighet även i fråga om nu förevarande anslag,
föreslagit att till byggande av enkla bygdevägar äskas enahanda belopp som
för de tre senaste budgetåren, alltså 1,350,000 kronor.
Chefen för finansdepartementet har beträffande finansieringen av detta och
vissa andra väganslag anfört följande (»Inkomsterna» sid. 21):
Med avseende å finansieringen av kostnaderna för vägväsendet har återupptagits
det i fjolårets statsverksproposition framlagda men av riksdagen
då ej bifallna förslaget örn överflyttning från den allmänna skattebudgeten
till automobilskattemedlens specialbudget av de under sjätte huvudtiteln upptagna
anslagen till byggande av enkla bygdevägar, ödebygdsvägar och tillfartsvägar
till inlandsbanan. Detta förslag, varigenom å allmänna skattebudgeten
vinnes en besparing av sammanlagt 3.05 miljoner kronor, har jag
så mycket hellre ansett böra ånyo framföras, som automobilskattemedlens
avkastning för nästa budgetår kan beräknas stiga med 3 miljoner kronor
och följaktligen även efter den föreslagna överflyttningen ungefär oförändrat
belopp skulle stå till förfogande för de ändamål, vilka nu bestridas av automobilskattemedel.
Utskottet tillstyrker, att anslaget till enkla bygdevägar bestämmes till
det av Kungl. Majit föreslagna beloppet av 1,350,000 kronor eller samma
belopp, som anvisats för innevarande budgetår.
Däremot har utskottet ej ansett sig kunna biträda Kungl. Maj:ts förslag,
att förevarande anslag till enkla bygdevägar liksom de i det följande upptagna
anslagen till ödebygdsvägar och tillfartsvägar till inlandsbanan skulle
täckas av automobilskattemedel. Utskottet åberopar härutinnan den ståndpunkt,
1933 års riksdag intagit till denna fråga. En sådan åtgärd skulle,
såsom riksdagen då framhöll, innebära ett ytterligare inkräktande på dessa
medel, desto mindre tillrådligt som de redan för närvarande visat sig
knappa för finansieringen av de båda ursprungliga automobilskattemedelanslagen,
nämligen anslagen till förbättring och underhåll av för automobiltrafiken
viktiga gator och vägar i städerna, respektive på landsbygden. Härtill
komme skäligheten av att från allmänna budgeten alltjämt i erforderlig
utsträckning lämnades bidrag för finanseringen av utgifterna för de allmänna
vägarna.
I anslutning till riksdagens sålunda tidigare uttalade mening anser alltså
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
5
utskottet, att anslagen till enkla bygdevägar liksom ock de i det följande upptagna
anslagen till ödebygdsvägar och tillfartsvägar till inlandsbanan ej böra
utgå av automobilskattemedel utan bestridas av andra statsinkomster. Detta
innebär en överflyttning från automobilskattemedlen till allmänna budgeten
av sammanlagt 3,050,000 kronor.
Med tillstyrkande alltså av de i ämnet väckta motionerna hemställer utskottet,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med
bifall till de av herrar C. Lindmark m. fl. och E. Lindmark
m. fl. samt herr Heiding m. fl. väckta motionerna (I: 85 och
H: 175 samt H: 216), i vad de avse förevarande anslag, må till
byggande av enida bygdevägar för budgetåret 1934/1935 anvisa
ett extra reservationsanslag av 1,350,000 kronor.
Beträffande sättet för täckning av förevarande anslag kommer utskottet
att framdeles avgiva yttrande.
6:o) Byggande av ödebygdsvägar i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands
och Västernorrlands samt vissa delar av Kopparbergs och Värmlands län.
Kungl. Maj:t har (punkt 14, sid. 122—125) föreslagit riksdagen dels besluta,
att till byggande av ödebygdsväg, som utföres annorledes än genom statens
försorg, må utgå statsbidrag med högst 85 procent av den beräknade kostnaden,
där ej på grund av särskilda skäl högre bidrag prövas böra beviljas;
dels oclc till byggande av ödebygdsvägar i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands
och Västernorrlands samt vissa delar av Kopparbergs och Värmlands
län för budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra reservationsanslag av 1,200,000
kronor, att direkt utgå av automobilskattemedel.
I sammanhang med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet förehaft
följande motioner, nämligen
dels två likalydande motioner, väckta den ena, nr 85, inom första kammaren
av herr C. Lindmark m. fl. och den andra, nr 175, inom andra kam
maren av herr E. Lindmark m. fl., i vilka föreslagits, såvitt nu är i fråga,
att riksdagen, med ändring av Kungl. Maj:ts förslag under sjätte huvudtiteln,
punkt 14, måtte besluta, att anslaget för budgetåret 1934/1935 till
ödebygdsvägar 1,200,000 kronor skall utgå av vanliga statsmedel såsom extra
reservationsanslag,
dels oek en inom andra kammaren av herr A. Heiding m. fl. väckt motion,
nr 216, däri hemställts, såvitt nu är i fråga, att riksdagen måtte besluta, att
av Kungl. Maj:t äskade anslag å 1,200,000 kronor till byggande av ödebygdsvägar
skall utgå av vanliga statsmedel såsom extra reservationsanslag.
Till anläggande av ödebygdsvägar har riksdagen från och med år
1919 anvisat årliga anslag, till en början avsedda endast för de fyra nordligaste
länen. Anslagets användning har sedermera utvidgats att omfatta
från och med budgetåret 1925/1926 de nordligare delarna av Kopparbergs
6
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
län samt från oell med budgetåret 1933/1934 även de nordligare delarna av
Värmlands län. För ifrågavarande ändamål Lava hittills anvisats sammanlagt
8.635.000 kronor, varav för budgetåren 1930—1934 respektive 800,000, 900,000,
1,000,000 och 1,200,000 kronor. Vid anvisande av anslag för nu löpande
budgetår avslog riksdagen Kungl. Maj:ts förslag, att anslaget skulle utgå
direkt av automobilskattemedel.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har meddelat, att de av vederbörande
länsstyrelser beräknade beloppen för nästkommande budgetår uppginge till
1.730.000 kronor med följande fördelning:
Norrbottens län ... 500,000 kronor Västernorrlands län... 200,000 kronor
Västerbottens » 600,000 » Kopparbergs ... 80,000 »
Jämtlands » ... 300,000 » Värmlands » ... 50,000 »
För budgetåret 1934/1935 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen såsom
erforderligt beräknat ett belopp av 1,400,000 kronor, vilket styrelsen tänkt sig
skola fördelas på sätt framgår av följande sammanställning, däri till jämförelse
upptagits jämväl de belopp, som av innevarande budgetårs anslag
jämlikt Kungl. Majis beslut tilldelats de skilda länen.
Budgetåret 193
4/1 9 3 5
Budgetåret
Till fullföljande
Till påbörjande
•Summa
1933/1934
kronor
kronor
kronor
kronor
Norrbottens ..........
........... 260,000
165,000
425,000
370,000
Västerbottens ........
........... 360,000
65,000
425,000
370,000
Jämtlands ..............
........... 240,000
60,000
300,000
260,000
Västernorrlands .....
........... 75,000
75,000
150,000
150,000
Kopparbergs...........
........... —
65,000
65,000
40,000
Värmlands ..............
........... —
35,000
35,000
10.000
Summa kronor 935,000
465,000
1,400,000
1,200,000
Departementschefen har anfört följande:
I mitt förslag till ny väglagstiftning ingår, att gällande lag örn ödebygdsvägar
skall med tillämpning från och med den 1 juli 1934 undergå
sådan ändring, att däri allenast dels bibehålies definitionen på ödebygdsväg,
dels ock föreskrives, att gällande väglag i tillämpliga delar skall äga
giltighet även beträffande ödebygdsväg; övriga bestämmelser i lagen skulle
alltså nämnda dag upphöra att gälla. Då den nya lagen örn allmänna vägar
träder i kraft, kommer denna att helt ersätta lagen örn ödebygdsvägar. Innebörden
av den nya lagstiftningen är i förevarande hänseende främst, att byggande
av ödebygdsvägar genom statens försorg skulle upphöra vid förstnämnda
tidpunkt, dock att enligt föreslagen övergångsbestämmelse de vägar, som då
äro under byggande, skola färdigställas av staten.
Då sålunda från och med nästkommande budgetår ödebygdsvägar skulle
komma att byggas av vägdistrikten i vanlig ordning, erfordras redan nu, att
därefter lämpade bestämmelser meddelas örn det statsbidrag, som må utgå
till dylika vägars byggande. Enligt kungörelsen den 16 maj 1930 (nr 163)
angående statsbidrag till allmänna vägars byggande m. m. skall vederbörande
vägdistrikt till byggande av ödebygdsväg kostnadsfritt tillsläppa
torv, grus, sten och klenare virke samt i förekommande fall lämna visst bidrag
io penningar, i allmänhet högst en sjättedel av den beräknade kostnaden.
Återstoden av kostnaden utgår av statsmedel. Med hänsyn härtill
och då förfarandet i fråga örn dessa statsbidrag torde böra anordnas så lik
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr ti. i
formigt som möjligt med andra statsbidragsärenden, förordar jag, att till
ifrågavarande företag må av vederbörande länsstyrelse beviljas bidrag av
högst 85 procent å den beräknade kostnaden med rätt för Kungl. Majit att
i särskilda fall bevilja högre bidrag; i enstaka fall torde det, såsom även
hittills förekommit, kunna bliva nödvändigt att bevilja bidrag ända upp till
belopp, motsvarande hela den beräknade kostnaden. Jag förutsätter, att
med undantag för vad som återstår att utföra å de i statlig regi bedrivna
företagen jämväl ödebygdsvägar hädanefter upptagas i flerårsplanerna
samt att alltså för åren 1934—1936 gällande planer i sådant avseende kompletteras.
Även i övrigt torde för andra vägföretag meddelade statsbidragsbestämmelser
böra äga tillämpning på ödebygdsvägarna. Liksom hittills lära vägdistrikten
dock böra själva svara för erforderlig mark till väganläggningarna.
Med avseende å bidrag till underhåll av ödebygdsväg, vilket underhåll
även nu ombesörj es av vederbörande vägdistrikt, gäller, att bidrag till vägunderhåll
utgår å verkliga kostnaden dels enligt gällande väglag med 30
procent, dels ock enligt lagen örn ödebygdsvägar med ytterligare 30 procent
samt därutöver, efter prövning av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen på sätt
särskilt stadgats, upp till 30 procent, alltså tillhopa högst 90 procent. Till
vinterväghållningen utgå bidrag å verkliga kostnaden med 30 procent enligt väglagen
samt därjämte enligt förordningen örn fördelning av automobilskattemedel
med 45 procent liksom för andra vägar. Bidrag enligt väglagen och
lagen örn ödebygdsvägar utgå av anslaget till bidrag till vägunderhållet på landet
m. m., medan 45-procentbidraget till vinterväghållning utgår av anslaget till förbättring
och underhåll av för automobiltrafiken viktiga vägar å landsbygden. I
avvaktan å slutförandet av den utredning, som på sätt förut nämnts pågår i
fråga örn vägunderhållsbidrag och sättet för sådant bidrags beräknande, synes
någon annan förändring beträffande nu ifrågavarande bidrag icke böra ske än
att, då, enligt vad jag erfarit, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen undantagslöst
beviljat högsta möjliga underhållsbidrag till ödebygdsvägar, bidraget till barmarksunderhåll,
utöver vad som utgår enligt väglagen, lämpligen torde böra
bestämmas till 60 procent. Härom torde få utfärdas särskilda bestämmelser,
vartill förslag med hänsyn till frågans speciella natur lärer böra föreläggas
riksdagen. Beträffande bidrag till vinterväghållning gälla de allmänna bestämmelserna
redan nu även för ödebygdsvägar, och någon särskild åtgärd
erfordras därför icke.
Vad härefter angår storleken av ifrågavarande anslag för nästa budgetår,
har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hemställt, att anslaget måtte bestämmas
till 1,400,000 kronor, innebärande i förhållande till nu utgående anslag en
förhöjning med 200,000 kronor. Styrelsen har beräknat, att av nämnda
summa ett belopp av 935,000 kronor skulle avses för fortsättande av .pågående
arbeten å ödebygdsvägar. Liksom beträffande i det föregående anmälda
väganslag finner jag mig icke kunna ifrågasätta höjning av nuvarande
anslagssumma, 1,200,000 kronor. Under rubriken fonden för förlag till statsverket
kommer jag emellertid att framställa förslag, innebärande ökade möjligheter
såväl till fullföljande av pågående arbeten å ödebygdsvägar som till
igångsättande av nya sådana företag.
Jämväl förevarande anslag skulle, enligt vad chefen för finansdepartementet
föreslagit, i riksstatsförslaget upptagas att direkt utgå av automobilskattemedel.
Beträffande nyssnämnda särskilda bestämmelser örn vägunderliållsbidraget
gör jag framställning under punkten 21 i det följande.
Utskottet tillstyrker, att anslaget till ödebygdsvägar bestämmes till det i
statsverkspropositionen upptagna beloppet, 1,200,000 kronor, eller samma
belopp, som anvisats för innevarande budgetår.
Ut s kolt f t
8
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Med åberopande av vad utskottet under nästföregående punkt anfört tillstyrker
utskottet, att förevarande anslag till ödebygdsvägar må utgå, ej av
automobilskattemedel, utan av andra statsinkomster.
Beträffande Kungl. Maj:ts förslag örn viss ändring i villkoren för bidrag
från anslaget — vilken fråga sammanhänger med det till särskilda utskottet
remitterade förslaget till ny väglagstiftning — kommer utskottet att framdeles
avgiva utlåtande.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande förslag
och med bifall till de av herr C. Lindmark m. fl. och herr
E. Lindmark m. fl. samt herr Heiding m. fl. väckta motionerna
(1:85 samt 11:175 och 11:216), i vad de avse förevarande anslag,
må till byggande av ödebygdsvägar i Norrbottens, Västerbottens,
Jämtlands och Västernorrlands län samt vissa delar av
Kopparbergs och Värmlands län för budgetåret 1934/1935 anvisa
ett extra reservationsanslag av 1,200,000 kronor.
Beträffande sättet för täckning av förevarande anslag kommer utskottet
att framdeles avgiva yttrande.
7:°) Byggande av enskilda utfartsvägar. Kungl Maj:t har (punkt 15, sid.
125—128) föreslagit riksdagen att till byggande av enskilda utfartsvägar för
budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra reservationsanslag av 500,000 kronor.
I sammanhang med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet föreliaft
två inom andra kammaren väckta motioner, nämligen
den ena, nr 61, väckt av friherre A. Be Geer m. fl., i vilken hemställts, att
riksdagen ville, med ändring av Kungl. Maj:ts förslag till byggande av enskilda
utfartsvägar, för budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra reservationsanslag
av 725,000 kronor att fördelas i enlighet med av kungl, väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen uppgjort förslag,
och den andra, nr 62, väckt av herr O.E. Sandberg m. fl., i vilken yrkats,
att riksdagen måtte besluta att till byggande av enskilda utfartsvägar för
budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra reservationsanslag av 1,000,000 kronor.
Ifrågavarande anslag, som under budgetåret 1930/1931 utgick med 450,000
kronor, höjdes för budgetåret 1931/1932 till 500,000 kronor, med vilket belopp
det sedan dess utgått.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har meddelat, att det med ledning av
yttranden från länsstyrelserna beräkneliga anslagsbehovet för ifrågavarande
ändamål under nästkommande budgetår uppginge till lägst 1,365,000 kronor.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har för egen del äskat ett anslag å 725,000
kronor eller samma belopp, som styrelsen föreslagit till anvisande för innevarande
budgetperiod. Härigenom beräknades i första hand de norrländska
länen skola erhålla möjlighet till ökad byggnadsverksamhet.
Styrelsens i samband med anslagsäskandet för löpande budgetår uppgjorda
plan till fördelning mellan länen av sagda belopp, 725,000 kronor — någon
sådan plan har ej framlagts i samband med det nu framställda äskandet
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
9
— ävensom av Kungl. Majit den 7 juli 1933 verkställd fördelning av anslaget
för nu löpande budgetår framgår av följande sammanställning:
Norrbottens län
Västerbottens »
Jämtlands »
Västernorrlands »
Gävleborgs »
Kopparbergs »
Värmlands »
Örebro »
övriga län tillhopa
Styrelsens
Beslutad
fördelning
plau
1933/1934
............. kronor
225,000
160,000
............ »
225,000
160,000
............. »
60.000
45,000
............. r
65,000
45,000
........... »
25,000
20,000
............ »
15,000
10,000
............. »
25,000
20,000
.......... »
5,000
5,000
............. »
80,000
35,000
Summa kronor 725,000 500,000
Departementschefen bär anfört följande:
Anslaget till enskilda utfartsvägar fyller förvisso ett synnerligen beaktansvärt
ändamål. Hur önskvärt det än må synas vara att ytterligare något
höja anslagsbeloppet, vilket är avsett att fortfarande upptagas på den allmänna
skattebudgeten, låter detta sig i nuvarande läge icke göra. Jag förordar
alltså, att anslaget bibehålies vid oförändrat belopp.
Såsom av departementschefen och i väckta motioner framhållits fyller
ifrågavarande anslag ett synnerligen behjärtansvärt ändamål genom att främja
tillkomsten av vägförbindelser till avlägset liggande byar och gårdar. Byggandet
av enskilda utfartsvägar synes jämväl få tillmätas betydelse, då det
gäller lindrande av arbetslösheten i trakter, som beröras av vägföretagen.
Att märka är att det statliga understödet i detta fall är jämförelsevis begränsat
i förhållande till vägbyggenas omfattning; enligt gällande bestämmelser
utgår statsbidraget i allmänhet med allenast */4—''/s av kostnaden,
varvid förutsättes att landsting, kommun eller annan icke-sakägare dessutom
bidrager med minst 15 %>. I anslutning till vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
meddelat och vad motionsvis yrkats finner sig utskottet böra tillstyrka
en ökning av anslaget. Denna ökning har utskottet emellertid på
grund av det statsfinansiella läget ansett böra begränsas till 100,000 kronor.
Med tillstyrkande alltså att anslaget till enskilda utfartsvägar för nästkommande
budgetår bestämmes till 600,000 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande förslag
samt friherre De Geers m. fl. och herr Sandbergs m. fl.
motioner II: 61 och 62, må till byggande av enskilda utfartsvägar
för budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra reservationsanslag
av 600,000 kronor.
8:o) Byggande av tillfartsvägar till inlandsbanan. Kungl. Majit har
(punkt 16, sid. 128—130) föreslagit riksdagen att till byggande av tillfartsvägar
till inlandsbanan för budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra reservationsanslag
av 500,000 kronor, att direkt utgå av automobilskattemedel.
XJtskottet.
10
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Utskottet.
I sammanhang med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet förehaft
följande motioner, nämligen
dels tva likalydande motioner, väckta den ena, nr 85, inom första kammaren
av herr C. landmark m. fl. och den andra, nr 175, inom andra kammaren
av herr E. Lindmark m. fl., i vilka föreslagits, såvitt nu är i fråga,
att riksdagen, med ändring av Kungl. Maj:ts förslag under sjätte huvudtiteln,
punkt 16, måtte besluta att anslaget för budgetåret 1934/1935 till tillfartsvägar
till inlandsbanan 500,0000 kronor skall utgå av vanliga statsmedel
såsom extra reservationsanslag;
dels ock en inom andra kammaren av herr A. Heiding m. fl. väckt motion,
nr 216, däri hemställts, såvitt nu är i fråga, att riksdagen måtte besluta, att
av Kungl. Majit äskat anslag å 500,000 kronor till byggande av tillfartsvägar
till inlandsbanan skall utgå av vanliga statsmedel såsom extra reservationsanslag.
Riksdagen har till anläggning av tillfartsvägar västerifrån till inlandsbanan
anvisat för budgetåren 1926—1930 respektive 150,000, 100,000, 250,000
och 300,000 kronor samt för vart och ett av budgetåren 1930—1934 500,000
kronor eller sammanlagt 2,800,000 kronor. Vid anvisande av anslag för nu
löpande budgetår avslog riksdagen Kungl. Maj:ts förslag, att anslaget skulle
utgå direkt av automobilskattemedel.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har hemställt, att till byggande av tillfartsvägar
till inlandsbanan måtte för budgetåret 1934/1935 anvisas ett extra
reservationsanslag av 600,000 kronor.
Departementschefen har anfört följande:
Icke heller beträffande förevarande anslag kan jag tillstyrka en höjning
av beloppet. Senare i dag kommer jag emellertid att underrubriken fonden
för förlag till statsverket framställa förslag, innebärande möjligheter att i
ökad takt bedriva arbetena å ifrågavarande tillfartsvägar.
På sätt förut anförts skulle även förevarande anslag i riksstatsförslaget
upptagas att direkt utgå av automobilskattemedel.
Utskottet tillstyrker att anslaget till tillfartsvägar till inlandsbanan bestämmes
till det i statsverkspropositionen upptagna beloppet av 500,000
kronor.
Med åberopande av vad utskottet under punkt 5:o) anfört tillstyrker utskottet,
att förevarande anslag till tillfartsvägar till inlandsbanan må utgå,
ej av automobilskattemedel, utan av andra statsinkomster.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande förslag
och med bifall till de av herr C. Lindmark m. fl. och herr
E. Lindmark m. fl. samt herr Heiding m. fl. väckta motionerna
(I: 85 och II: 175 samt II: 216), i vad de avse förevarande anslag,
må till byggande av tillfartsvägar till inlandsbanan för budgetåret
1934/1935 anvisa ett extra reservationsanslag av 500,000
kronor.
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
11
Beträffande sättet för täckning av förevarande anslag kommer ntskottet
att framdeles avgiva yttrande.
9:o) Anläggning av enkel bygdeväg från Areavaara över Huuki till
Kicksisvaara i Norrbottens län. Kungl. Majit har (punkt. 17, sid. 130 och
131) föreslagit riksdagen att till anläggning av enkel bygdeväg från Areavaara
över Huuki till Kicksisvaara i Norrbottens län för budgetåret 1934/1935
anvisa ett extra reservationsanslag av 72,800 kronor.
Till ifrågavarande vägföretag, som beräknats kosta 462,800 kronor, har
hittills anvisats 390,000 kronor. Nu föreslås anvisande av det återstående
beloppet 72,800 kronor.
Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer Utskottet.
utskottet,
att riksdagen må till anläggning av enkel bygdeväg från Areavaara
över Huuki till Kicksisvaara i Norrbottens län för budgetåret
1934/1935 anvisa ett extra reservationsanslag av 72,800
kronor.
I0:o) Anläggning av enkel bygdeväg mellan Saivomuotka och Kuttainen
i Norrbottens län. Kungl. Majit har (punkt 18, sid. 131—133) föreslagit
riksdagen att till anläggning av enkel bygdeväg mellan Saivomuotka
och Kuttainen i Norrbottens län för budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra
reservationsanslag av 40,000 kronor.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har anfört bland annat följande:
Vägen Saivomuotka—Kuttainen är ämnad att utgöra fortsättning av vägen
Alanen—Kihlangijoki—Parkajoki—Muodoslompolo—Saivomuotka, vilken sistnämnda
väg bekostats helt av statsmedel och utförts genom styrelsens försorg.
Då från Kuttainen finnes en ödebygdsväg byggd till Karesuando skulle,
genom byggande av den något över 3 mil langa sträckan mellan Saivomuotka och
Kuttainen erhållas en sammanhängande vägförbindelse, vilket måste anses
bliva av stor betydelse för de gränstrakter av Norrbottens län, som härav
beröras.
Arbetsplan till anläggning av en 3.5 meter bred enkel bygdeväg mellan
Saivomuotka och Kuttainen har upprättats av majoren Hans Nilson den
1 maj 1924 och blivit i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vederbörligen
granskad. Enligt denna arbetsplan skulle vägen fa en längd av 33,600 meter
och draga en kostnad av 409,100 kronor.
Länsstyrelsen i Norrbottens län har genom laga kraf t vunna utslag den
31 december 1924 och den 17 oktober 1925 ålagt Karesuando tingslags vägliållningsdistrikt
dels att tillhandahålla för ifrågavarande vägföretag erforderlig
mark ävensom sten, grus och virke, dels ock att, därest vägen lomme
till utförande genom statens försorg, i den mån vägen bleve avsynad och
godkänd såsom allmän väg till underhåll övertaga densamma.
Arbetet bör såsom vid närmast föregående vägdelar i denna vägförbindelse
i sin helhet utföras genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens försorg och
kostnaderna helt bestridas av särskilt anvisade statsmedel. Tiden för dess
genomförande bör lämpligen sättas till fem år och anslaget uppdelas på ett
begynnelseanslag å 40,000 kronor, tre fortsättningsanslag å 100,000 och ett
slutanslag på omkring 70,000 kronor.
12
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Utshoitet.
Under erinran, att genom statens försorg under senare år åtskilliga vägar
kommit till utförande i Muonio älvs dalgång utmed finska gränsen, vill utskottet
tillstyrka, att vägnätet utökas med den nu till utförande föreslagna
cirka 3 mil långa vägen Saivomuotka--Kuttainen.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må till anläggning av enkel bygdeväg mellan
Saivomuotka och Kuttainen i Norrbottens län för budgetåret
1934/1935 anvisa ett extra reservationsanslag av 40,000 kronor.
ll:o) Förbättring och underhåll av för automobiltrafiken viktiga gator och
vägar i städerna. Förbättring och underhåll av för automiltrafiken viktiga
vägar å landsbygden. Bidrag till vägunderhållet på landet m. m.
Beträffande Kungl. Maj:ts förslag (punkterna 19—21, sid. 133—144) angående
förbättring och underhåll av för automobiltrafiken viktiga gator och vägar
i städerna, angående förbättring och underhåll av för automobiltrafiken viktiga
vägar å landsbygden och angående bidrag till vägunderhållet på landet
m. m. kommer utskottet att framdeles under riksdagen avgiva utlåtanden; vilket
härmed
anmäles.
12:o) Hamn- och farledsundersökningar. I enlighet med Kungl. Maj:ts
förslag (punkt 22, sid. 145 och 146) hemställer utskottet,
att riksdagen, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, må till hamn- oell farledsundersökningar för budgetåret
1934/1935 anvisa ett extra reservationsanslag av 8,000 kronor.
13:o) Statsunderstödda fiskehamnar. Kungl. Majit har (punkt 23, sid.
146—148) föreslagit riksdagen att till statsunderstödda fiskehamnar för budgetåret
1934/1935 anvisa ett extra reservationsanslag av 100,000 kronor.
Till statsunderstödda fiskehamnar har riksdagen för tiden från och med
år 1920 till och med budgetåret 1933/1934 anvisat tillhopa 2,605,000 kronor,
därav för de tre senaste budgetåren respektive 325,000, 140,000 och 100,000
kronor. Beskärningen av anslagen för budgetåren 1932—1934 vidtogs av
statsfinansielia skäl och med hänsyn till, bland annat, de betydande belopp,
som från anslag till beredskapsarbeten ställts till förfogande för hamnföretag
av här angiven art; sålunda hava för ifrågavarande ändamål disponerats
under budgetåret 1931/1932 sammanlagt 418,200 kronor och av det för
budgetåret 1932/1933 anvisade anslaget tillhopa 515,600 kronor.
Under innevarande budgetår har Kungl. Maj:t till olika hamnföretag
anvisat statsbidrag från det under utgifter för kapitalökning, fonden för
förlag till statsverket anvisade anslaget till statliga beredskapsarbeten med
tillhopa 961,740 kronor och från det under samma fond anvisade anslaget
till broar och hamnar sammanlagt 1,054,340 kronor.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har hemställt att, därest för budgetåret
1934/1935 ej bomme att anvisas medel till beredskapsarbeten, anslaget till
Statsutskottets utlåtande Nr 6. 13
statsunderstödda fiskehamnar för samma budgetår måtte bestämmas till
400,000 kronor.
Departementschefen har med hänsyn till de synnerligen betydande belopp,
som utan att belasta förevarande anslag under senare år utgått till statsunderstödda
fiskehamnar, och då dylika medel vid sidan av huvudtiteln
torde komma att bliva disponibla för ändamålet även under nästa budgetår,
funnit sig icke kunna tillstyrka högre anslagsbelopp än det nu utgående.
Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,
att riksdagen, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, må till statsunderstödda fiskehamnar för budgetåret
1934/1935 anvisa ett extra reservationsanslag av 100,000 kronor.
14:o) Handelshamnar och farleder. Kungl. Maj:t har (punkt 24, sid.
148—150) föreslagit riksdagen att till handelshamnar och farleder för budgetåret
1934/1935 anvisa ett extra reservationsanslag av 300,000 kronor.
Anslaget till handelshamnar och farleder, som för vartdera av budgetåren
1928—1930 var bestämt till 250,000 kronor, har för de därefter följande
budgetåren upptagits med respektive 300,000, 350,000, 300,000 och 300,000
kronor.
Under innevarande budgetår har Kungl, Majit av det under utgifter för
kapitalökning, fonden för förlag till statsverket, anvisade anslaget å 6 miljoner
kronor till broar och hamnar beviljat bidrag till 11 hamnföretag av ifrågavarande
slag med tillhopa 1,861,600 kronor.
Medelsbehovet för handelshamnar och farleder under budgetåret 1934/1935
bär väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beräknat på följande sätt:
Återstående
Att fördelas
Bidrag för
Företag
medelsbehov
på antal år
1934/1935
Kronor
Kronor
Figeholm (fullbordat) ..............
31,000 (slutanslag)
1
31,000
Borgholm ( » ) ...............
32,100 ( » )
1
32,100
Strömstad ( » ) ...............
49,000 ( » )
1
49,000
Ronneby ( » ) ...............
175,600
2
87,000
Karlskrona (under arbete).........
262,400
2
131,000
Köpmannehamn (under arbete)
103,000
2
52,000
.Degerhamn ...............................
81,500
3
27,000
Hudiksvall (under arbete).........
86,600
3
29,000
Södertälje ( » » ) .........
192,000
3
64,000
Norrtälje ( » » ) .........
170,700
3
57,000
Visby (fullbordat) .....................
20,000
l
20,000
Överby .......................................
4,600
1
4,600
Skillinge ....................................
84,300
2
42.300
Summa kronor 1,292,800 626,000
I anslutning härtill har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hemställt örn
anvisande av ett anslag av 626,000 kronor.
TJtskottet.
14
iStatsutskottets utlåtande Nr 6.
Utskottet.
Beträffande det i kalkylen upptagna beloppet å 20,000 kronor, avseende
bidrag till Visby hamn, erinras i statsrådsprotokollet, att 1919 års riksdag
till detta företag beviljat ett statsbidrag av 750,000 kronor, varav anvisats
för vart och ett av åren 1920—1922 125,000 kronor, för första halvåret 1923
62,500 kronor, för budgetåret 1923/1924 likaledes 62,500 kronor samt för
vartdera av budgetåren 1924—1926 125,000 kronor. Företaget, för vilket kostnaden
beräknats till 2,450,000 kronor men i verkligheten uppgått till i runt
tal 2,517,000 kronor, har slutförts samt godkänts av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
den 12 augusti 1932. I enlighet med bestämmelserna i kungörelsen
den 14 juni 1928 (nr 209) med vissa bestämmelser angående äldre reservationsanslag
och då företaget icke slutförts inom sådan tid, att ett å
anslaget kvarstående belopp av 20,000 kronor kunde dessförinnan utbetalas,
omfördes detta belopp vid utgången av budgetåret 1930/1931 till inkomsttitel
för i anspråk tagna reservationer.
Departementschefen har för egen del anfört följande:
De under förevarande anslagsrubrik erforderliga medlen äro alltjämt i
huvudsak att hänföra till företag, vilka redan färdigställts eller som utan
avvaktan å statsbidrag igångsatts och äro under arbete. Till nya företag
har, såsom den lämnade redogörelsen utvisar, ett betydande belopp utgått
från det med hänsyn till rådande arbetslöshet anvisade anslaget till broar
och hamnar. På grund av det statsfinansiella läget anser jag mig icke
kunna för nästa budgetår ifrågasätta större anslag till handelshamnar och
farleder än som anvisats för de två sista budgetåren eller 300,000 kronor.
Av detta anslag torde ett belopp av 20,000 kronor böra disponeras för utbetalning
av meranämnda bidrag till de fullbordade hamnarbetena i Visby.
Under hänvisning till vad departementschefen anfört tillstyrker utskottet
Kungl. Maj:ts förevarande förslag.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, må till handelshamnar och farleder för budgetåret
1934/1935 anvisa ett extra reservationsanslag av 300,000 kronor.
15:o) Underhåll av fiskehamnar. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag
(punkt 25, sid. 150—152) hemställer utskottet,
att riksdagen må till underhåll av fislcehamnar för budgetåret
1934/1935 anvisa ett extra reservationsanslag av 25,000 kronor.
V ägtrafikväsendet.
16:o) Bidrag till skjutsentreprenader m. m. Med tillstyrkande av Kungl.
Maj:ts förslag (punkt 26, sid. 160—162) hemställer utskottet,
att riksdagen må minska det ordinarie förslagsanslaget till
bidrag till skjutsentreprenader m. m., nu 16,000 kronor, med
7,000 kronor till 9,000 kronor.
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
15
17:o) Registrering av motorfordon. Då Kungl. Maj:ts förslag (punkt 27,
sid. 162), som innebär en sänkning av förevarande anslag med 5,000 kronor,
ej givit utskottet anledning till erinran, hemställer utskottet,
att riksdagen må till registrering av motorfordon för budgetåret
1934/1935 anvisa ett extra förslagsanslag av 10,000 kronor.
18:o) Besiktning av motorfordon. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag
(punkt 28, sid. 162—163) hemställer utskottet,
att riksdagen, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, må till besiktning av motorfordon för budgetåret
1934/1935 anvisa ett extra förslagsanslag av 1,000,000 kronor.
Luftfartsväsendet.
19:o) Understöd av regelbunden luftfart. Med bifall till Kungl. Majits
förslag (punkt 29, sid. 164 och 165), som avser utbetalning till aktiebolaget
Aerotransport av kontraktsenligt understöd för nästkommande budgetår med
650,000 kronor, för vilket ändamål en till minst 25,000 kronor beräknad reservation
å tidigare anvisat anslag jämväl finnes tillgänglig, hemställer utskottet,
att riksdagen må till understöd av regelbunden luftfart för
budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra reservationsanslag av
625,000 kronor.
20:o) Väderlekstjänst för luftfarten. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag
(punkt 30, sid. 165—167), som innebär en bland annat av den beräknade
omfattningen av flygningen på sträckan Oslo—Göteborg—Köpenhamn
påkallad ökning av förevarande anslag med 2,700 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må till väderlekstjänst för luftfarten för budgetåret
1934/1935 anvisa ett extra anslag av 50,200 kronor.
21:o) Telegramkostnader för väderlekstjänst för luftfarten. Radiotjänst
för luftfarten. Flyttning av elektriska ledningar för anordnande av landningsfalt
för flygplan. Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag (punkterna
31—33, sid. 167 och 168) hemställer utskottet,
att riksdagen, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, må
a) till telegramkostnader för väderlekstjänst för luftfarten för
budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra förslagsanslag av 10,000
kronor;
b) till radiotjänst för luftfarten för budgetåret 1934/1935 anvisa
ett extra anslag av 40,000 kronor;
16
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Utskottet.
c) till flyttning av elektriska ledningar för anordnande av
landningsfält för flygplan för budgetåret 1934/1935 anvisa ett
extra reservationsanslag av 10,000 kronor.
22:o) Biträde vid handläggning av ärenden rörande luftfart. Kungl.
Maj:t har (punkt 34, sid. 168—170) föreslagit riksdagen att till biträde vid
handläggning av ärenden rörande luftfart för budgetåret 1934/1935 anvisa
ett extra anslag av 14,000 kronor.
Till biträde vid handläggning av ärenden rörande luftfart har riksdagen
för budgetåret 1933/1934 anvisat ett extra anslag av 11,600 kronor. Krån
detta anslag utgår avlöning till den hos luftfartsmyndigheten anställde assistenten
ävensom till ett extra ordinarie kanslibiträde hos nämnda myndighet.
Kungl. Maj:ts förevarande förslag innebär, att förutom nämnda utgifter
jämväl halva kostnaden för en hos luftfartsmyndigheten anställd, hittills delvis
från postmedel och delvis från anslag till utredning rörande luftfartslederna
Stockholm—Malmö och Malmö—Göteborg—norska gränsen avlönad
biträdande ingenjör skulle bestridas ur förevarande anslag, medan andra
hälften av kostnaden skulle bestridas av postmedel. Denne ingenjörs arvode
har departementschefen ansett böra utgå med 400 kronor i månaden,
å vilket belopp dyrtidstillägg ej skulle utgå.
Då Kungl. Maj:ts förevarande förslag ej givit utskottet anledning till erinran,
hemställer utskottet,
att riksdagen må till biträde vid handläggning av ärenden
rörande luftfart för budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra anslag
av 14,000 kronor.
23:o) Extra besiktningar av luftfartyg. I enlighet med Kungl. Marits
förslag (punkt 35, sid. 170) hemställer utskottet,
att riksdagen, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, må till extra besiktningar av luftfartyg för budgetåret
1934/1935 anvisa ett extra anslag av kronor 1,000.
Byggnadsväsende^
24:o) Byggnadsstyrelsen. Byggnadsstyrelsens verksamhet. Kungl. Majit
har (punkterna 36 och 37, sid. 171—175) föreslagit riksdagen dels godkänna ett
av departementschefen förordat förslag till stat för byggnadsstyrelsen, att tilllämpas
från och med den 1 juli 1934, dels i riksstaten upptaga det ordinarie
förslagsanslaget till byggnadsstyrelsen med oförändrat belopp 250,000 kronor,
dels ock till byggnadsstyrelsens verksamhet för budgetåret 1934/1935 anvisa
ett extra förslagsanslag av 115,000 kronor.
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
17
Enligt det av departementschefen framlagda förslaget skulle den i den
ordinarie staten ingående posten till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare
m. m. och den i det extra anslaget ingående anslagsposten till
avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare och tillfälliga arbetsbiträden
m. m. erhålla förslagsanslags natur och vardera uppdelas i två delar. Av
dessa skulle den ena upptagas såsom en bestämd post, avseende dels grundavlöningar
åt extra ordinarie tjänstemän, dels ock behövliga medel för extra
befattningshavare, tillfällig personal, renskrivning, övertidsersättning m. m.
Den andra delen av anslagsposterna skulle med benämning avlöningsförlxöjningar
m. m. upptagas såsom förslagspost till avlöningsförhöjningar åt
icke-ordinarie tjänstemän ävensom enligt gällande författningar utgående ersättningar
för läkarvård jämte läkemedel och dylikt samt begravningshjälp.
Den i det ordinarie anslaget till byggnadsstyrelsen ingående anslagsposten
till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. å 60,700 kronor
skulle från och med nästkommande budgetår fördelas på följande sätt:
Grundavlöningar till extra ordinarie tjänstemän m. m., högst kronor 53,000
Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis ................................ »_7,700
Summa kronor 60,700.
Den i det extra anslaget ingående anslagsposten till avlöningar till ickeordinarie
befattningshavare och tillfälliga arbetsbiträden m. m. å 90,000
kronor skulle fördelas på följande sätt:
Grundavlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m.,
högst.......................................................................................... kronor 79,000
Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis ................................. » 11,000
Summa kronor 90,000.
Under erinran att Kungl. Maj:ts förevarande förslag ej avser någon höjning
i de för innevarande budgetår anvisade anslagsbeloppen utan allenast
en ändrad form för deras redovisning, hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) godkänna följande stat för byggnadsstyrelsen, att tillämpas
från och med den 1 juli 1934:
Stat.
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslag,s
anslag
.............................................................. kronor 184,800
Yikariatsersättningar, förslagsanslag .................. » 4,500
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare
m. m., förslagsanslag ................ » 60,700
Förslagsanslag kronor 250,000;
b) i riksstaten upptaga det ordinarie förslagsanslaget till
byggnadsstyrelsen med oförändrat belopp 250,000 kronor;
Bihang till riksdagens protokoll 1934. 6 sami. Nr (j. 4<jo 34 2
Utskottet.
18
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
c) i likhet med vad för innevarande budgetåret ägt rum,
till byggnadsstyrelsens verksamhet för budgetåret 1934/1935 anvisa
ett extra förslagsanslag av 115,000 kronor.
25:o) Statens bränslekontrollerande verksamhet. Kungl. Maj:t har (punkt
38, sid. 175—187) föreslagit riksdagen dels besluta, att statens bränslekontrollerande
verksamhet skall från och med den 1 juli 1934 överflyttas från
socialstyrelsen till byggnadsstyrelsen, dels och till statens bränslekontrollerande
verksamhet för budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra anslag av 16,000
kronor.
Statens bränslekontrollerande verksamhet är jämlikt Kungl. Maj:ts beslut
den 29 april 1921 förlagd till socialstyrelsens andra byrå (arbetarskyddsbyrån)
och utövas för närvarande av socialstyrelsens värmetekniska avdelning.
Avdelningen utövar kontroll över bränsleförbrukningen inom av statsverket
samt av riksdagen och dess verk disponerade byggnader och lokaler
— med undantag av dem, som disponeras av arméförvaltningen, marinförvaltningen,
flygstyrelsen och järnvägsstyrelsen — dock i regel allenast beträffande
sådana, i vilka centraluppvärmning finnes anordnad. Vidare har
har avdelningen att, i den mån förhållandena sådant medgiva, på särskild
framställning av landsting och andra kommuner tillhandagå dem vid utövande
av kontroll å bränsleförbrukningen inom dem tillhöriga inrättningar.
Den bränslekontrollerande verksamheten beträffande vissa landstingsinrättningar,
för vilken kostnaden i första hand skall gäldas genom landstingsbidrag,
för närvarande uppgående till 21,750 kronor för år, och till vilken
nu 13 landsting äro anslutna, omfattar endast av de tretton bidragsgivande
landstingen ägda eller understödda, centraluppvärmda lasarett, tuberkulossjukhus,
sinnesslöanstalter och dövstumskolor.
Därjämte har avdelningen i anslutning till 1933 års riksdags beslut örn
utvidgad användning av inhemskt vedbränsle ålagts att i viss utsträckning
tillhandagå med råd i vedeldningsfrågor, granska förslag till värmetekniska
anordningar och i övrigt medverka vid genomförandet av de statliga åtgärderna
för åstadkommande av ökad vedeldning ävensom att, med anlitande
av ångpanneföreningarna eller andra sakkunniga, driva propagerande och
konsulterande verksamhet för vedeldnings införande vid sådana icke statliga
värmeanläggningar, som ej äro anslutna till styrelsens värmetekniska avdelnings
bränslekontroll.
A avdelningen må jämlikt Kungl. Majis beslut under tiden 1 januari—
30 juni 1934 vara anställda följande icke-ordinarie befattningshavare, nämligen
1 byråchef (B 30), 1 inspektör (B 26), 1 notarie och revisor (B 21), 1 byråingenjör
(B 21) och 2 vedeldningskonsulenter, vardera med ett arvode av
4,800 kronor för år.
För avdelningens verksamhet stå för innevarande budgetår till förfogande
dels av anslaget under femte huvudtiteln till socialstyrelsens verksamhet
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
19
ett belopp av 16,000 kronor, dels landstingens bidrag, vilka — om hänsyn
ej tages till de belopp, som tillföras vissa andra anslag — uppgå till 20,400
kronor, dels ock anslaget under nionde huvudtiteln till rådgivande och kontrollerande
verksamhet m. m. för vedeldningens främjande å 130,000 kronor
eller tillhopa 166,400 kronor. Av de sålunda disponibla medlen hava genom
Kungl. Maj:ts beslut hittills tagits i anspråk sammanlagt 128,500 kronor,
därav till utgifter för värmetekniska avdelningen 98,500 kronor, för lämnande av
ersättning till ångpanneföreningarna och andra sakkunniga för propagerande
och konsulterande verksamhet för vedeldnings införande 15,000 kronor samt
för bidrag till viss av enskilda organisationer bedriven propaganda 15,000
kronor. Av nyssnämnda belopp å 98,500 kronor lia avsetts till avlöningar
m. m. 70,000 kronor, till resekostnader 20,000 kronor och till expenser
8,500 kronor.
I framställning den 27 november 1933 örn anslag för här ifrågavarande
ändamål för budgetåret 1934/1935 har socialstyrelsen beräknat medelsbehovet
för värmetekniska avdelningen till 147,000 kronor jämte vissa belopp till
provisoriskt dyrortstillägg, dyrtidstillägg, tryckningskostnader och lokalhyra.
Enligt socialstyrelsens förslag skulle det sålunda erforderliga beloppet å
147,000 kronor täckas med dels anslag under byggnadsstyrelsen å 16,000
kronor, dels anslag till rådgivande och kontrollerande verksamhet m. m. för
vedeldningens främjande å 111,000 kronor, dels ock landstingsbidrag å 20,000
kronor.
Departementschefen har beträffande värmetekniska avdelningens förläggning
till byggnadsstyrelsen yttrat följande:
Givetvis kan ifrågasättas, örn tidpunkten för en överflyttning av bränslekontrollen
från socialstyrelsen till annan statlig myndighet är den lämpligaste
nu, då den värmetekniska avdelningen undergått en tillfällig, betydande
utvidgning. Med hänsyn till den ståndpunkt, som intagits av socialstyrelsen,
1926 års besparingssakkunniga, 1929 års riksdag och statens organisationsnämnd,
anser jag mig dock böra tillstyrka, att en förflyttning redan
nu kommer till stånd.
Av den lämnade redogörelsen framgår, att den enda myndighet, som ansetts
böra komma i fråga som bränslekontrollens framtida chefsmyndighet,
är byggnadsstyrelsen. Nämnda styrelse själv har i sitt med socialstyrelsen
gemensamt avgivna utlåtande förklarat sig icke vilja för sin del motsätta sig
den föreslagna överflyttningen. Vid sådant förhållande finner jag mig böra
biträda förslaget och förordar för den skull, att statens bränslekontrollerande
verksamhet från och med den 1 juli 1934 överflyttas från socialstyrelsen
till byggnadsstyrelsen. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att meddela
de närmare bestämmelser, som med anledning härav bliva erforderliga. I
likhet med byggnadsstyrelsen och socialstyrelsen utgår jag från att den
värmetekniska avdelningen även efter förflyttningen till byggnadsstyrelsen
upptages på extra stat såsom en utanför den ordinarie byråindelningen
stående avdelning. Såsom byggnadsstyrelsen föreslagit, torde avdelningens
föreståndare böra inträda såsom ledamot av styrelsen vid behandling av
ärenden, som beröra avdelningen.
I fråga örn bestridandet av kostnaderna för avdelningens verksamhet har
departementschefen yttrat följande.
20
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Utskottet.
Nära till hands skulle möjligen kunna anses ligga, att de för verksamhetens
upprätthållande utöver landstingsbidragen erforderliga medlen sammanfördes
under ett anslag antingen under sjätte eller nionde huvudtiteln.
Föreliggande omständigheter synas mig emellertid tala för att den hittillsvarande
uppdelningen bibehålies. Jag vill erinra, att statens verksamhet på
ifrågavarande område för närvarande omfattar dels den i egentlig mening
bränslekontrollerande verksamheten, för vilken kostnaderna hittills bestritts
av anslaget till socialstyrelsens verksamhet samt av landstingsbidrag, dels
ock den vid 1933 års riksdag beslutade utvidgade verksamheten, helt avseende
att _ främja ökad användning av ved som bränsle. Såsom särskilda
utskottet vid 1933 års riksdag anförde i sitt förut av mig åberopade, av
riksdagen godkända utlåtande nr 3, måste sistnämnda beslut anses innebära
en tillfällig, av den förhandenvarande situationen på det skogliga ekonomiska
området föranledd utvidgning av den statliga verksamheten. Med
hänsyn härtill och då det närmast torde ankomma på chefen för jordbruksdepartementet
att bedöma behovet av och framlägga förslag örn nya anslag
i sist angivna syfte, synas övervägande skäl tala för att, såsom myndigheterna
förordat, allenast ett belopp, motsvarande det för bränslekontroll i
socialstyrelsens yerksamlietsanslag nu ingående, eller alltså 16,000 kronor,
överflyttas till sjätte huvudtiteln, under det återstoden av de erforderliga
medlen liksom för nu löpande budgetår anvisas under nionde huvudtiteln.
Chefen för socialdepartementet har tidigare i dag av denna anledning beräknat
en minskning av det till socialstyrelsens verksamhet utgående anslaget
med 16,000 kronor.
Med hänsyn till statskontorets förslag örn särskild redovisning av
medelstillgångar och kostnader för här förevarande verksamhet, för vilken
anordning goda skäl synas tala, finner jag lämpligast, att nyssberörda belopp
å 16,000 kronor icke nu inlägges i anslaget till byggnadsstyrelsens
verksamhet utan upptages såsom ett särskilt extra anslag under rubrik
»Statens bränslekontrollerande verksamhet». Sedan den av rådande förhållanden
betingade utvidgningen av verksamheten upphört, torde ett inarbetande
av medelsanvisningen ifråga i styrelsens övriga anslag få ske.
Beträffande den omfattning, verksamheten med hänsyn till vedeldningens
främjande bör erhålla under nästkommande budgetår, ävensom det belopp,
som för ändamålet må bliva erforderligt under nionde huvudtiteln, kommer
chefen för jordbruksdepartementet att senare denna dag framställa förslag.
Frågan örn förläggningen av statens bränslekontrollerande verksamhet,
som hittills varit ansluten till socialstyrelsen, har 1929 varit föremål för
riksdagens behandling, Därvid uttalade riksdagen i sin skrivelse nr 289,
att en förläggning av bränslekontrollen i nära samband med administrationen
av statens liusbyggnadsväsen syntes erbjuda vissa praktiska fördelar
samt att hinder ej torde möta, att jämväl byggnadsstyrelsen för bränslekontrollen
anlitade underinspektörerna inom yrkesinspektionen för lokala tillsynsuppgifter.
Av den sedermera förebragta utredningen framgår, att de
hörda myndigheterna tillstyrkt avdelningens förläggande till byggnadsstyrelsen.
I anslutning till den ståndpunkt, riksdagen intog 1929, vill jämväl utskottet
biträda förslaget örn att en sådan överflyttning nu kommer till stånd.
Yad angår kostnaderna för ifrågavarande verksamhet innebär Kungl. Maj:ts
förslag, att kostnaderna för den i egentlig mening bränslekontrollerande
verksamheten skulle bestridas — förutom av landstingens bidrag — av ett
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
21
särskilt under sjätte huvudtiteln uppfört anslag motsvarande det för bränslekontroll
i socialstyrelsens verksamhetsanslag nu ingående beloppet av 16,000
kronor, medan avdelningens verksamhet i avseende att främja ökad användning
av ved som bränsle skulle bestridas av anslag under nionde huvudtiteln,
för nästkommande budgetår av Kungl. Majit föreslaget att utgå med
111,000 kronor. Under erinran att jordbruksutskottet har att avgiva utlåtande
beträffande sistnämnda anslag tillstyrker utskottet att det under sjätte
huvudtiteln äskade beloppet å 16,000 kronor nu anvisas.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) besluta, att statens bränslekontrollerande verksamhet
skall från och med den 1 juli 1934 överflyttas från socialstyrelsen
till byggnadsstyrelsen;
b) till statens bränslekontrollerande verksamhet för budgetåret
1934/1935 anvisa ett extra anslag av 16,000 kronor.
26:o) Utredningar rörande tillämnade byggnadsföretag m. m. I enlighet
med Kungl. Majits förslag (punkt 39, sid. 187 och 188) hemställer utskottet,
att riksdagen, i likhet med vad för innevarande budgetår
ägt rum, må till utredningar rörande tillämnade byggnadsföretag
ni. m. för budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra reservationsanslag
av 5,000 kronor.
27:o) Länsarkitekter. Kungl. Majit har (punkt 40, sid. 188 och 189) föreslagit
riksdagen att i avbidan på den proposition i ämnet, som kan bliva
riksdagen förelagd, till länsarkitekter för budgetåret 1934/1935 beräkna ett
extra förslagsanslag av 80,000 kronor.
I en till riksdagen den 16 februari 1934 avlåten proposition, nr 141, har
Kungl. Majit under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för nämnda dag föreslagit riksdagen
att till länsarkitekter för budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra förslagsanslag
av 90,000 kronor.
Till länsarkitekter har riksdagen för innevarande budgetår, i likhet med
vad som var fallet för budgetåret 1932/1933, anvisat ett extra förslagsanslag
å 80,000 kronor. I nämnda anslag ingår dels en bestämd post å 67,000
kronor till avlöningar och dels en förslagspost å 13,000 kronor till rese- och
traktamentskostnader.
Med förmälan att ett ställningstagande till det framlagda kommittéförslaget
om en förändrad länsarkitektorganisation ej medhunnits till årets
riksdag har departementschefen tillstyrkt, att staten för anslaget till länsarkitekter
för budgetåret 1934/1935 måtte erhålla följande lydelse:
Avlöningar till länsarkitekter m. ............................................kronor 67,000
liese- och traktamentskostnader för länsarkitekter, förslagsvis » 15,000
Ersättning för expenser åt länsarkitekter.................................... »_8.000
Summa kronor 90,000.
22
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
I anslutning härtill Ilar departementschefen anfört bland annat följande:
Fygguadsstyrelsen har under förutsättning av oförändrad organisationsform
föreslagit, att medel skulle anvisas för anställande av Ytterligare en
länsarkitekt för att möjliggöra en avlastning från de för närvarande mest
arbetstyngda distrikten. l)ä ett bifall till detta förslag skulle innebära
en fortsatt utbyggnad av den nuvarande organisationen vid en tidpunkt, då
samtliga de frågor, som avse länsarkitektsinstitutionen, befinna sig under
utredning, kan jag icke tillstyrka detsamma. Anslagsposten till avlöningar
torde alltså för budgetåret 1934/1935 böra beräknas till samma belopp som
innevarande budgetår, 67,000 kronor.
I fråga örn anslagsposten till resekostnader innebär byggnadsstyrelsens
förslag, att densamma skulle ökas från nuvarande 13,000 kronor till 15 000
kronor eller till samma belopp som för budgetåret 1931/1932. Med hänsyn
till. vad byggnadsstyrelsen upplyst rörande de faktiska utgifterna för länsarkitekternas
resor under de senaste budgetåren finner jas mig böra biträda
förslaget i denna del.
Vad därefter angår ersättning till länsarkitekterna för i tjänsten havda
expenskostnader m. m., synes frågan härom icke hava varit föremål för
övervägande, då anslag till länsarkitekter först uppfördes å riksstaten. Under
årens lopp framkomna krav på dylik ersättning hava, enligt vad utredningen
visar, av vederbörande länsstyrelser behandlats olika. En reglering härvidlag
synes, såsom riksräkenskapsverket framhållit, böra åvägabringas.
I anslutning till den uppfattning, åt vilken länsstyrelserna, byggnadsstyrelsen
och statskontoret givit uttryck, finner jag motiverat, att staten med
hänsyn till de omfattande uppgifter, som länsarkitekterna numera i regel
hava, bidrager till täckande av deras i tjänsten havda expenskostnader, och
det synes påkallat att så sker redan nu. Något föregripande av en blivande
allmän reglering av länsarkitektsinstitutionen och vad därmed sammanhänger
lärer icke härigenom kunna ske. Jag förordar alltså, att medel för ändamålet
beredas å riksstaten för nästkommande budgetår och att, i enlighet
med vad myndigheterna förordat, under förslagsanslaget till länsarkitekter
upptages en särskild anslagspost, benämnd »Ersättning för expenser åt
länsarkitekter». Utgifterna från denna post torde liksom resekostnaderna
böra redovisas å särskild bokföringstitel.
Beträffande sättet för ersättningens utgående ansluter jag mig till statskontorets
mening. Länsarkitekternas utgifter för expenser böra alltså ersättas
dem på grund av ingivna räkningar, som vederbörligen prövas. Dock
torde för varje länsarkitekt böra av Kungl. Majit fastställas ett visst maximibelopp,
som ersättningen per år icke må överstiga. Med hänsyn till angelägenheten
av att likformiga grunder tillämpas vid prövningen av de ingivna
räkningarna förordar jag, att granskningen, liksom utbetalningen, omhänderhaves
av byggnadsstyrelsen.
I fråga örn storleken av expensbidraget Ilar byggnadsstyrelsen föreslagit,
att_ man skulle, utgå från ett genomsnittligt beräknat belopp av 800 kronor
årligen för varje distrikt, vilket för de tolv nuvarande distrikten skulle motsvara
ett sammanlagt belopp av 9,600 kronor. Statskontoret bär funnit denna
beräkningsgrund val hög men har dock icke velat påyrka någon sänkning.
Jag håller emellertid före, att ett genomsnittligt årsbelopp av 700 kronor för
varje distrikt bör kunna anses vara tillräckligt. För tolv distrikt skulle
detta innebära en summa av 8,400 kronor, vilket belopp lämpligen synes
böra avrundas nedåt till 8,000 kronor.
o För beredande av hyresbidrag åt de länsarkitekter, vilka icke kunna erhålla
lokal i av statsverket ägd eller disponerad fastighet, har byggnadsstv
-
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
23
reisen hemställt örn ett anslag av 3,500 kronor. Detta förslag har av statskontoret
tillstyrkts. Med avgörandet av frågan om dylikt bidrag torde emellertid
böra anstå till dess att länsarkitektsinstitutionen i sin helhet upptages
till prövning. Jag . kan alltså icke förorda att någon åtgärd i detta avseende
nu vidtages.
Kungl. Maj:ts förevarande förslag innebär en anslagsökning av 10,000 Utskottet.
kronor i förhållande till innevarande budgetår, för vilket anslaget bestämts
till 80,000 kronor; posten »rese- och traktamentskostnader för länsarkitekter»
har sålunda föreslagits höjd från 13,000 till 15,000 kronor, och dessutom kar
upptagits en ny anslagspost »ersättning för expenser» med 8,000 kronor.
Utskottet har ej velat motsätta sig den föreslagna höjningen med 2,000
kronor av förstnämnda post till rese- och traktamentskostnader. Sistnämnda
post till expenser har utskottet ansett böra begränsas till 6,000 kronor.
Med tillstyrkande alltså att anslaget till länsarkitekter uppföres med 88,000
kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Majis förevarande förslag,
må till länsarkitekter för budgetåret 1934/1935 anvisa ett
extra förslagsanslag av 88,000 kronor.
28:o) Byggnader och reparationer. Förstärkning av reservationsanslaget
till byggnader och reparationer. Kungl. Maji har (punkterna 41 och 42,
sid. 189—192) föreslagit riksdagen dels höja det ordinarie reservationsanslaget
till byggnader och reparationer, nu 525,000 kronor, med 50,000 kronor till
575.000 kronor, dels ock till förstärkning av reservationsanslaget till byggnader
och reparationer för budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra anslag av
375.000 kronor.
Det ordinarie reservationsanslaget till byggnader och reparationer, som
för budgetåret 1925/1926 var uppfört med 450,000 kronor, höjdes med hänsyn
till ökningen av kronans under byggnadsstyrelsens vård ställda fastighetsbestånd
från och med budgetåret 1926/1927 till 500,000 kronor samt från
och med budgetåret 1929/1930 till 525,000 kronor.
Till förstärkning av det ordinarie anslaget hava under flera år anvisats
särskilda extra anslag, för budgetåren 1929—1932 till belopp av respektive
800,000, 800,000 och 850,000 kronor. Av statsfinansiella skäl nedsattes anslagsbelöppet
för budgetåret 1932/1933 till 500,000 kronor samt för innevarande budgetår
— i anslutning till ett av granskningsnämnden framlagt förslag — med
ytterligare 125,000 kronor till 375,000 kronor.
Byy gna ds styr elsen har hemställt, att det ordinarie reservationsanslaget matte
ökas med 50,000 kronor från 525,000 kronor till 575,000 kronor och att förstärkningsanslaget
för nästkommande budgetar matte bestämmas till 800,000
kronor.
Departementschefen har för egen del anfört följande:
Med hänsyn till vad byggnadsstyrelsen anfört örn ökningen av det av
styrelsen förvaltade fastighetsbeståndet finner jag mig böra tillstyrka, att det
Utskottet.
24 Statsutskottets utlåtande Nr 6.
ordinarie anslaget till byggnader och reparationer i enlighet med styrelsens
hemställan ökas med 50,000 kronor till 575,000 kronor. Däremot är det under
förhandenvarande förhållanden mig icke möjligt att tillstyrka en höjning av
! n n ^ s a 11 s * a£ e ^ utan nödgas jag förorda, att detsamma för budgetåret
1934/1935 upptages med enahanda belopp som för innevarande budgetår.
Såsom jag redan föregående år framhöll, förutsätter givetvis denna begränsning
a7i .itillgängliga medel, att underhållsarbetena få utväljas och planeras med
alldeles särskild omsorg, så att medlen komma -till största möjliga nytta för
byggnadsbeståndets hållande i vederbörligt skick.
Under hänvisning till vad departementschefen anfört får utskottet tillstyrka
Kungl. Ma:jts förevarande förslag.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må
a) höja det ordinarie reservationsanslaget till byggnader och
reparationer, nu 525,000 kronor, med 50,000 kronor till 575,000
kronor; samt
b) i likhet med vad för innevarande budgetår ägt rum, till
förstärkning av reservationsanslaget till byggnader och reparationer
för budgetåret 1934/1935 anvisa ett estra anslag av 375,000
kronor.
29:o) Nybyggnad för Kungl. Maj:ts kansli. Kungl. Majit har (punkt 43,
sid. 192—194) föreslagit riksdagen medgiva, att till nybyggnad för Kungl.
Majlis kansli må av fonden för anordnande av lokaler för statens ämbetsverk
i huvudstaden användas ett belopp av 800,000 kronor.
I skrivelse den 24 augusti 1933 har byggnadsstyrelsen meddelat, att de då
beräkneliga kostnaderna för ifrågavarande byggnadsföretag uppginge till i
runt tal 4,980,000 kronor. Da dittills ställts till byggnadsstyrelsens förfogande
3,105,000 kronor, erfordrades till byggnadsföretaget ytterligare ett
belopp av 1,875,000 kronor. För budgetåret 1934/1935 begärde byggnadsstyrelsen
anvisande av 950,000 kronor.
Därefter har byggnadsstyrelsen i en den 15 december 1933 till Kungl.
Majit inkommen skrivelse, varmed för fastställelse överlämnats huvudritningar
till det nya kanslihusets huvudbyggnad, meddelat, att vissa merkostnader
kunde vara att motse. I vaci man dessa merutgifter, preliminärt uppskattade
till 350,000 kronor, komme att motvägas av minskade arbetskostnader,
kunde styrelsen dock ej förutsäga.
Departementschefen, som ansett, att för kanslihusbyggets fullföljande nu
erforderliga medel skulle liksom vid flera föregående tillfällen kunna beredas
ur fonden för anordnande av lokaler för statens ämbetsverk i huvudstaden,
har meddelat, att fondens odisponerade behållning uppginge till inemot
1,200,000 kronor. Yad det för nästa budgetår erforderliga medelsbeloppet
beträffar har departementschefen från byggnadsstyrelsen inhämtat, att detta
med hänsyn till förskjutningen av tidpunkten för byggnadsarbetenas full
-
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
25
följande kunde begränsas till 800,000 kronor, varvid möjlighet likväl skulle
föreligga att kunna färdigställa byggnaden under senare hälften av år 1936.
Jämlikt gällande bestämmelser skall fråga örn disposition av fondens
medel i varje särskilt fall underställas riksdagen.
Av nybyggnaden för Kungl. Majlis kansli hava hittills färdigställts de
båda flygelbyggnaderna. I Kungl. Majlis förevarande förslag förutsättes
nu, att de återstående arbetena — rivningen av den äldre kanslibyggnaden
samt uppförande av den nya huvudbyggnaden — skulle kunna bedrivas på
sådant sätt, att byggnadskomplexet skulle kunna färdigställas under senare
hälften av år 1936. Utskottet, som uppmärksammat, att byggnadsstyrelsen
ansett sig böra räkna med uppkomsten av vissa merkostnader utöver vad
ursprungligen beräknats, tillstyrker Kungl. Majits förslag örn anvisande för
nästkommande budgetår av 800,000 kronor.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må medgiva, att till nybyggnad för Kungl.
Majits kansli må av fonden för anordnande av lokaler för statens
ämbetsverk i huvudstaden användas ett belopp av 800,000
kronor.
30:o) Ny värmeledning i fastigheten nr 6 i kvarteret Rosenbad i
Stockholm. Med tillstyrkande av Kungl. Majits förslag (punkt 44, sid. 194),
enligt vilket skulle till arbetenas bedrivande beviljas medel till belopp
motsvarande en för 1933 års riksdag framlagd plan, hemställer utskottet,
att riksdagen må till ny värmeledning i fastigheten nr 6 i
kvarteret Rosenbad i Stockholm för budgetåret 1934/1935 anvisa
ett extra reservationsanslag av 32,000 kronor.
31:o) Ersättning till Norrbottens läns skogsvårdsstyreise för vissa inredningskostnader.
Kungl. Majit har (punkt 45, sid. 194—197) föreslagit riksdagen
att till ersättning till Norrrbottens läns skogsvårdsstyreise för vissa
inredningskostnader för budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra anslag av
8,300 kronor.
Genom beslut den 17 oktober 1924 och den 12 september 1930 bemyndigade
Kungl. Majit länsstyrelsen i Norrbottens län att träffa avtal örn
upplåtelse till skogsvårdsstyrelsen i länet av bottenvåningen respektive
övre våningen i den till länsresidenset i Luleå hörande södra flygelbyggnaden
under villkor bland annat, att skogsvårdsstyrelsen bekostade för inredande
i respektive våningar av expeditionsrum erforderliga arbeten enligt
av vederbörande länsarkitekt uppgjorda förslag, med rätt för skogsvårdsstyrelsen
att hyresfritt disponera de nyinredda våningarna under så lång tid,
som för en beräknad hyra av 3,000 respektive 1,000 kronor om året svarade mot
de nedlagda kapitalbeloppen jämte de ränteförluster därå efter en räntefot
av 5 procent, som skogsvårdsstyrelsen komme att förorsakas.
Utskottet.
26
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Utskottet.
Under det att kostnaderna för inredande av expeditionsrum i bottenvåningen
av förenämnda flygelbyggnad slutamorterats den 9 augusti 1932 —
efter vilken tid vederbörlig hyra för dessa lokaler av skogsvårdsstyrelsen erlagts
till länsstyrelsen — ha av kostnaderna för den övre våningens iordningställande
till expeditionsrum intill den 1 oktober 1933 amorterats så
mycket, att vid nämnda tidpunkt skogsvårdsstyrelsens tillgodohavande utgjorde
7,497 kronor 16 öre jämte ett belopp av 500 kronor, som skogsvårdsstyrelsen
jämlikt Kungl. Majis beslut den 27 mars 1933 utbetalt för ledning
och kontroll av berörda arbeten i den övre våningen, tillika med 5 procent
ränta därå från betalningsdagen den 30 augusti 1933 eller sålunda tillhopa
7,999 kronor 31 öre.
Med anledning av att skogsvårdsstyrelsen för tillgodoseende av ökat
lokalbehov skulle förhyra lokal på annat håll i staden, medan styrelsens
förutvarande utrymmen i förevarande flygelbyggnad skulle tagas i anspråk
för vägingenjörens, länsstyrelsens och länets kolonisationsnämnds behov,
bemyndigade Kungl. Maji på framställning av länsstyrelsan genom beslut
den 29 september 1933 länsstyrelsen att från och med den 1 oktober 1933
häva de mellan länsstyrelsen och skogsvårdsstyrelsen i länet slutna avtalen
örn upplåtelse till sistnämnda styrelse av ifrågavarande, till länsresidenset i
Luleå hörande flygelbyggnad.
I enlighet med en av statskontoret i ärendet uttalad mening har departementschefen
förordat, att för gäldande av skogsvårdsstyrelsens fordran, som
efter 5 procent ränta beräknas per den 1 juli 1934 uppgå till i runt tal
8,300 kronor, skulle anvisas ett särskilt anslag på riksstaten.
Då Kungl. Majis förevarande förslag ej givit anledning till erinran från
utskottets sida, hemställer utskottet,
att riksdagen må till ersättning tilt Norrbottens läns skogsvårdsstyrelse
för vissa mredningslcostnader för budgetåret 1934/1935
anvisa ett extra anslag av 8,300 kronor.
32:o) Hyreskostnader för vissa statens verk. Kungl. Maji har (punkt 46,
sid. 197—199) föreslagit riksdagen att — med uteslutande ur riksstaten av
det ordinarie förslagsanslaget till hyreskostnader — i riksstaten upptaga ett
ordinarie förslagsanslag till hyreskostnader för vissa statens verk med 253,000
kronor.
1933 års riksdag uppförde i riksstaten under sjätte huvudtiteln ett ordinarie
förslagsanslag till hyreskostnader med 253,000 kronor.
Departementschefen har anfört bland annat, att medelsbehovet för nästkommande
budgetår belöpte sig till sammanlagt 255,815 kronor. Någon förhöjning
av det för innevarande budgetår i riksstaten för ändamålet upptagna
förslagsanslaget å 253,000 kronor syntes dock ej på grund härav erfordras.
Beträffande de hyreskostnader, som skulle bestridas från anslaget, syntes
i avbidan på resultatet av pågående utredning rörande riksstatens uppställ
-
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
27
ning den av 1933 års riksdag godkända begränsningen böra äga fortsatt giltighet.
Yad anslagsrnbriken beträffade syntes det lämpligt, att åt densamma
gåves en något klarare formulering, exempelvis hyreskostnader för vissa
statens verk.
Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må — med uteslutande ur riksstaten av det
ordinarie förslagsanslaget till hyreskostnader — i riksstaten
upptaga ett ordinarie förslagsanslag till hyreskostnader för
vissa statens verk med 253,000 kronor.
«
Diverse.
33:o) Ersättning åt statens järnvägar för av Kungl. Majit medgivna
lindringar i befordringsavgifterna för vissa resor. I enlighet med Kungl.
Maj:ts förslag (punkt 47, sid. 200), som innebär en anslagsminskning med
2.000 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må till ersättning åt statens järnvägar för av
Kungl. Maj:t medgivna lindringar i befordringsavgifterna förvissa
resor för budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra förslagsanslag
av 6,000 kronor.
34:o) Turistreklam- och upplysningsverksamhet i utlandet. Kungl. Majit
har (punkt 48, sid. 200 och 201) föreslagit riksdagen att i avbidan pa den
proposition i ämnet, som kan varda riksdagen förelagd, till turistreklamoch
upplysningsverksamhet i utlandet för budgetåret 1934/1935 beräkna ett
extra anslag av 110,000 kronor.
I en till riksdagen den 1 februari 1934 avlåten proposition, nr 80, har
Kungl. Majit sedermera, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
att till turistreklam- och upplysningsverksamhet i utlandet för budgetåret
1934/1935, under sjätte huvudtiteln anvisa ett extra reservationsanslag av
110.000 kronor.
Ett av 1923 års riksdag gjort uttalande gav jämte andra omständigheter
anledning till att de svenska resebyråerna i Berlin, Paris, London och New
York lösgjordes från svenska trafikförbundet och övertogos av statens järnvägar
— de båda förstnämnda den 1 februari och de båda sistnämnda den
1 januari 1924 — dock med garantier från statens järnvägars sida, att reklamen
även för andra trafikföretag fortfarande skulle tillgodoses I fråga
örn New Yorkbyrån vidtogs därvid den förändringen, att verksamheten inskränktes
till att lämna upplysningar samt att sälja svenska biljettkuponger
allenast till andra resebyråer men ej direkt till allmänheten. För byrån, som
förut kostnadsfritt disponerat av svenska Amerikalinjen upplåten lokal, förhyrdes
nu särskild lokal. Under år 1924 åstadkoms även en privat, men
av statens järnvägar understödd resebyrå i Amsterdam.
Utskottet.
28
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
I samband med att statens järnvägar övertogo resebyråerna blev trafikförbundet
delvis omorganiserat oell dess verksamhet helt koncentrerad på
reklamarbetet och därmed sammanhängande uppgifter. Före omorganisationen
hade förbundet en styrelse av lägst 12 och högst 20 ledamöter.
Förbundets angelägenheter handhades närmast av ett verkställande utskott
och ett ekonomiutskott, vilka bestodo av ordföranden jämte 2 respektive 4
andra styrelseledamöter. Omorganisationen, som genomfördes från den 1 april
1924, innebar i huvudsak en ombildning av styrelsen till ett råd och tillsättande
av en styrelse, som i stort sett motsvarade det förutvarande ekonomiutskottet,
varjämte en särskild verkställande direktör tillsattes.
Den 23 september 1926 bemyndigade Kungl. Majit chefen för kommunikationsdepartementet
att tillkalla sakkunniga för utredning av frågan örn ett
ändamålsenligt ordnande av turistreklam- och upplysningsverksamheten i
utlandet och vad därmed ägde samband.
I oktober 1927 avlämnade de på grund av nämnda bemyndigande tillkallade
sakkunniga sitt betänkande (statens off. utredn. 1927: 28).
Det av de sakkunniga framlagda organisations- och kostnadsförslaget
byggde på principen att resebyråerna alltjämt skulle drivas såsom statens
järnvägars egna organ men att den positiva propagandan skulle stå under
ledning av och bekostas genom trafikförbundet, som för ändamålet borde
undergå viss omorganisation och erhålla visst statsbidrag.
De sakkunnigas förslag innebar, att personaluppsättningen och resebyråernas
drift enhetligt skulle handhavas av statens järnvägar men att
personalen vid utövandet av propagandaarbetet skulle vara underställd ledning
och tillsyn av det omorganiserade trafikförbundet. Förutsatt att järnvägsstyrelsen
vid tillsättande av den med reklam sysslande personalen toge
vederbörlig hänsyn till trafikförbundets önskemål örn härför lämpad arbetskraft
samt att järnvägsstyrelsen och trafikförbundet även i övrigt arbetade
i samförstånd, borde enligt de sakkunnigas uppfattning icke någon svårighet
uppstå härigenom.
Enligt de sakkunnigas förslag skulle det för reklamverksamheten erforderliga
centralorganet utgöras av svenska trafikförbundet. Innan detta kunde övertaga
de vidgade uppgifterna och det med statsanslag förenade större ansvaret,
förutsatte emellertid de sakkunniga vissa ändringar i dess inre organisation.
Härom hava de sakkunniga anfört bland annat:
De sakkunniga föreslå, att svenska trafikförbundet skall hava en styrelse
av 8 personer, nämligen: 2 utsedda av Kungl. Majit, vilka skola representera
utrikesdepartementet och järnvägsstyrelsen och av vilka den ene skall vara
ordförande i styrelsen, 1 utsedd av Sveriges allmänna exportförening, 1 utsedd
av svenska turistföreningen, 4 utsedda av svenska trafikförbundets råd, varav
en speciellt reklamtekniskt sakkunnig, jämte en suppleant för en var av
styrelseledamöterna.
Dessutom torde järnvägsstyrelsen med hänsyn till driftsgemenskapen
böra berättigas att adjungera en i överläggningarna men ej i besluten delaktig
representant.
Revision bör verkställas av en av Kungl. Majit utsedd och en eller två
av förbundets råd utsedda revisorer.
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
29
Den på nämnda sätt utsedda styrelsen skall vara förbundets högsta beslutande
organ och således övertaga nuvarande styrelses och råds uppgifter
i dessa avseenden samt bland annat fastställa kostnadsstaten och antaga
huvudbefattningarnas innehavare bland personalen. Liksom nu torde en
verkställande direktör böra vara anställd.
Departementschefen har för egen del beträffande principerna för den fortsatta
turistreklam- och upplysningsverksamheten biträtt sakkunnigförslaget,
enligt vilket statens järnvägar skulle helt befrias från bestyret med utländsk
turistreklam. Statens järnvägars kostnader härför skulle begränsas till vad
som skäligen svarade mot det värde, som denna verksamhet kunde anses
ilga för statens järnvägars affärsverksamhet. Turistreklam i utlandet skulle
helt anförtros åt det för dylik verksamhet bildade svenska trafikförbundet,
som alltså skulle hava att från statens järnvägar liksom från andra företag,
för vilka verksamheten vore till gagn, uppbära bidrag till rörelsens bedrivande.
I den mån dessa bidrag ej vore tillräckliga för reklamverksamhetens upprätthållande
i ungefärligen samma omfattning som hittills, skulle de ytterligare
erforderliga medlen med hänsyn till verksamhetens allmänna betydelse
för landet utgå i form av statsbidrag å den allmänna budgeten. I enlighet
med vad järnvägsstyrelsen framhållit, skulle emellertid statens järnvägar
medgivas att liksom varje annan stor järnvägsförvaltning fortfarande i viss
utsträckning göra speciell reklam i utlandet för sitt företag, vilken reklam
éj lämpligen kundo överlåtas till trafikförbundet.
I fråga örn fördelningen av kostnaderna för förevarande verksamhet har
departementschefen yttrat följande:
Enligt de sakkunnigas förslag skulle trafikförbundet endast övertaga den
direkta reklamverksamheten från statens järnvägar jämte därmed förenade
kostnader, under det att statens järnvägar — som förutsatts fortfarande
skola bedriva resebyråverksamhet i utlandet — alltjämt skulle bestrida även
sådana lokal-, personal- och administrationskostnader m. m. för resebyråerna,
som föranleddes därav att dessa fortfarande skulle tjänstgöra som reklamcentraler.
Emot en sådan kostnadsfördelning har järnvägsstyrelsen ställt
sig avvisande; trafikförbundet har också i senare avgivet yttrande förklarat
sig berett att jämväl övertaga sistberörda kostnader, därest härför erforderliga
medel ställdes till förfogande. Kent budgetmässigt framstår det givetvis
såsom önskemål, såväl att man i möjligaste mån klarlägger, vilka belopp
staten utgiver för turistreklam, som ock att dessa belopp bliva hänförda till
riktiga utgiftstitlar. Dessa synpunkter hava, såsom den lämnade redogörelsen
utvisar, även framkommit vid den behandling, riksdagen tidigare ägnat
hithörande spörsmål. Järnvägsstyrelsens förslag beträffande fördelningen av
kostnaderna lärer därför böra läggas till grund för beslut i ämnet.
Kostnaderna för statens järnvägars utländska persontrafikreklam — anför
departementschefen vidare — hava från att år 1932 — det ar då förändringen
av den svenska valutans värde i förhållande till de utländska först helt
gjorde sig märkbar — hava uppgått till 333,300 kronor, minskats för ar 1933
till 331,700 kronor, varav 49,000 kronor av lotterimedel för New Yorkbyrån,
oell enligt den för år 1934 fastställda staten till 267,300 kronor. Kostnadsminskningen
har möjliggjorts främst genom det med svenska Amerikalinjen
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
30
träffade avtalet om dennas övertagande av resebyrån i New York mot viss
ersättning. Med den betydelse, som utländsk turistpropaganda onekligen
bör tillmätas, torde det för innevarande kalenderår sålunda fastställda beloppet
böra tagas till huvudsaklig utgångspunkt, då det nu gäller att beräkna
statens bidrag till denna propaganda.
Härefter fortsätter departementschefen:
Genom den utländska turisttrafiken bliva årligen stora belopp tillförda
landet. Dessa komma, såsom naturligt är, i första hand till största delen
enskilda företag till godo. Endast en mindre del, enligt de sakkunnigas
beräkningar omkring en sjättedel, innebär en direkt inkomst för statens
järnvägar. Ehuru det allmänna givetvis har större både omedelbart och
medelbart gagn av turisttrafiken än vad detta relationstal angiver, är det
dock uppenbart, att pa statsverket för närvarande vilar betydligt större
andel av reklamkostnaderna än som kan vara förenligt med en ur intressesynpunkt
verkställd fördelning. Det är min förhoppning, att det skall visa
sig möjligt att bland dem, vilka draga direkta eller indirekta fördelar av turisttrafiken,
åstadkomma ett växande intresse för ifrågavarande reklamverksamhet
och att från sådant håll skall erhållas ett mot vunna fördelar bättre
svarande bidrag till denna verksamhet än vad för närvarande är fallet. Att
kraftigt verka i sådan riktning bör bliva en av uppgifterna för ett omorganiserat
trafikförbund. Målet bör alltså vara att, samtidigt som turistpropagandan
vidmakthålles i sin nuvarande omfattning eller i mån av sig företeende
behov utvidgas, det bidrag av statsmedel, som för närvarande
måste utgå för verksamhetens behöriga uppehållande, efter hand skall kunna
minskas till att motsvara vad det allmänna ur skilda synpunkter rimligen
bör lämna till ifrågavarande ändamål.
Rörande det närmare utformandet av reklamverksamheten har departementschefen
andragit följande:
Enligt de sakkunnigas förslag skulle reklamverksamheten i utlandet främst
bedrivas genom i statens järnvägars regi bibehållna resebyråer, under det
att den centrala ledningen i hemlandet skulle omliänderhavas av svenska
trafikförbundet.
Vad då först den till utlandet förlagda verksamheten beträffar, hava genom
de av mig i det föregående omförmälda, under sista delen av år 1933 meddelade
besluten betydande förändringar skett i de förutsättningar, som förelågo
vid avlåtandet av de sakkunnigas förslag. Resebyrån i Paris har nedlagts
och ersatts med en reklamcentral. New Yorkbyrån har mot viss ersättning,
50,000 kronor för år, övertagits av svenska Amerikalinjen. Däremot
har den tidigare sovplatscentralen i Köpenhamn numera förvandlats
till resebyrå. I fortsättningen har man således att räkna med resebyråer i
Berlin, London och Köpenhamn i stället för, såsom vid avlåtandet av de
sakkunnigas förslag, i Berlin, Paris, London och New York. I anslutning
till de sakkunnigas principiella inställning förordar jag, att statens järnvägars
nu befintliga resebyråer — i Berlin, London och Köpenhamn —- bibehållas i nuvarande form, således både såsom resebyråer i egentlig bemärkelse
och som reklamcentraler. Erågan örn New Yorkbyråns fortsatta
verksamhet lärer genom Kungl. Maj:ts tidigare omförmälda beslut hava fått
en i varje fall för den närmare framtiden tillfredsställande lösning.
Beträffande resebyråernas organisation innebar de sakkunnigas förslag, att
personaluppsättningen och resebyråernas drift enhetligt skulle handhavas
av statens järnvägar men att personalen vid utövandet av propagandaarbetet
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
31
skulle vara underställd ledning oell tillsyn av ett omorganiserat trafikförbund.
Mot en dylik organisationsform hava vissa betänkligheter framkommit.
Järnvägsstyrelsen har i sitt utlåtande den 31 december 1927 uttalat, att den
icke kunde avstå från rätten att på vanligt sätt antaga och placera statens
järnvägars befattningshavare men att styrelsen vid tillsättning av resebyråföreståndare
och andra ifrågakommande tjänstemän ville iakttaga, att de
valdes med hänsyn till behövliga kvalifikationer även för reklamarbetets
bedrivande och att härvid i möjligaste män hänsyn komme att tagas till önskemål
från förbundets sida. Mot vad järnvägsstyrelsen sålunda uttalat har
trafikförbundet i sitt yttrande den 21 januari 1929 förklarat sig icke hava
något att erinra. Den lösning, varom järnvägsstyrelsen och förbundet sålunda
enats, synes mig godtagbar, och förordar jag alltså densamma.
Det synes ligga i sakens natur, att ifråga om utformandet av denna reklamverksamhet
i utlandet en viss rörelsefrihet bör lämnas. Utöver vad i
det föregående angivits synas därför åtminstone för närvarande närmare
riktlinjer för denna verksamhet icke behöva uppdragas. Det torde räcka med
att föreskrift meddelas därom att — såsom redan i det föregående antytts
— verksamheten bör bedrivas åtminstone i ungefär samma omfattning som
med motsvarande medelstillgång hittills varit fallet. Med den organisation
av trafikförbundet, som jag i det följande föreslår, torde man ock hava
grundad anledning antaga, att verksamheten skall utövas på ett effektivt
och i övrigt tillfredsställande sätt.
I fråga örn ordnandet av det centrala organet i hemlandet, svenska trafikförbundet,
har departementschefen anfört följande:
I fråga örn styrelsen ansluter jag mig till det av de sakkunniga framlagda
förslaget, att denna bör vara förbundets högsta beslutande organ och således
övertaga de uppgifter, som enligt nuvarande organisation tillkomma styrelse
och råd. Styrelsen skulle sålunda hava bland annat att fastställa kostnadsstaten
och tillsätta de viktigaste befattningarna i centralorganisationen. Yad
rådet beträffar skulle detta enligt de sakkunnigas förslag hava att, utöver
sin rådgivande verksamhet, utse vissa styrelseledamöter och revisorer. Häremot
synes mig icke vara något att erinra. I fråga örn styrelsens sammansättning
ansluter jag mig till det av trafikförbundet i dess yttrande den 23
december 1927 framförda och av järnvägsstyrelsen biträdda förslaget, enligt
vilket styrelsen bör utgöras av nio personer, tre utsedda av Kungl. Majit,
en av järnvägsstyrelsen och fem av förbundets råd. Av de utav Kungl.
Majit utsedda ledamöterna bör en vara ordförande samt de båda övriga
närmast representera den ene utrikesdepartementets och den andre kommunikationsdepartementets
intresseområden, och skall en av de sistnämnda
tillika vara vice ordförande. För en var av styrelsens ledamöter med undantag
av ordföranden skall en suppleant utses; då vice ordföranden fungerar i
denna egenskap, lior givetvis suppleanten intaga hans ledamotsplats. Revision
bör i enlighet med de sakkunnigas förslag verkställas av en av Kungl. Majit
utsedd och en eller två av förbundet valda revisorer. Tillika lärer böra föreskrivas,
att förbundet skall vara underkastat den granskning från riksdagens
revisorers sida rörande användningen av till förbundets förfogande ställt
statsbidrag, varom Kungl. Majit må förordna.
Föreningens för skidlöpningens främjande hemställan, att föreningen skulle
erhålla rätt att utse en av medlemmarna i förbundets styrelse, kan jag alltså
icke tillstyrka. Jag vill emellertid framhålla, att det självfallet bör ligga i
trafikförbundets eget intresse att söka sörja för en allsidig kompetens i förbundets
ledning och för samverkan mellan olika, nied turistpropaganda
sysslande organ.
32
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Med hänsyn till att av det statsbidrag, som skulle ställas till trafikförbundets
förfogande, största delen är avsedd att uppföras å budgeten, synes
en omläggning av förbundets räkenskapsår från kalenderår till budgetår
böra ske. Av skäl, som i det följande angives, torde den nya organisationen
icke böra träda i kraft förrän den 1 januari 1935, och första halvåret 1935
synes då lämpligen kunna betraktas som övergångsperiod.
Beträffande kostnaderna för den sålunda ifrågasatta turistreklamverksamlieten
ävensom sättet för desammas bestridande yttrar departementschefen
följande:
Beträffande trafikförbundets egen budget, i vad den avser förbundets kittillsyarande
verksamhet, synes med här givna utgångspunkter anledning icke
föreligga att nu ifrågasätta ändring. De jämkningar härutinnan, som under
frågans, beredning av de sakkunniga och i vissa yttranden ifrågasatts, torde
därför icke nu behöva komma under bedömande.
I det föregående har jag förordat, att det för innevarande kalenderår fastställda
beloppet av statens järnvägars kostnader för här ifrågavarande ändamål,
267,300 kronor, nu tages till huvudsaklig utgångspunkt vid beräknandet
av statens bidrag. I anslutning härtill synes ifrågavarande bidrag
lämpligen kunna bestämmas till ett avrundat belopp av 260,000 kronor.
Hela detta belopp torde emellertid icke böra överföras från statens järnvägars
driftkostnadsstat till skattebudgeten. I enlighet med vad i det
föregående anförts lära statens järnvägar alltjämt böra bestrida så stor del
av kostnaderna för reklamverksamheten, som kan anses svara mot de fördelar,
statens järnvägar som affärsföretag kunna beräknas fä av denna verksamhet.
Storleken av denna andel kan givetvis endast approximativt uppskattas.
Med hänsyn till förhållandet mellan de inkomster, som kunna beräknas
tillföras å ena sidan landet i dess helhet och å andra sidan statens
järnvägar genom den utländska turisttrafiken, vill det förefalla skäligt, att
statens järnvägar för det närvarande bidraga till turistreklam- och upplysningsverksamheten
i utlandet med ett årligt belopp av 80,000 kronor, däri
inberäknade 15,000 kronor till bestridande av kostnaderna för den speciella
reklam i utlandet, som, på sätt förlig nämnts, skulle fortfarande omhänderhavas
direkt av statens järnvägar. Återstoden av den förut angivna totalsumman,
d. v. s. (260,000 — 80,000) 180,000 kronor för helt år, skulle då uppföras
å budgeten.
Av den föregående redogörelsen framgår, att Kungl. Maji redan meddelat
beslut beträffande statens järnvägars utländska resebyråer och övriga persontrafikreklam
för hela år 1934. Vid sådant förhållande torde den nya organisationen
icke böra träda i kraft förrän den 1 januari 1935, och å budgeten
böra således nu endast upptagas medel för verksamheten för tiden 1 januari
—30 juni 1935. Järnvägsstyrelsen har meddelat, att större delen av den i
utlandet bedrivna persontrafikreklamen är koncentrerad till våren. Enligt vad
jag under hand inhämtat från styrelsen, kan man beräkna, att av det för
år 1934 för den utländska persontrafikreklamen till styrelsens förfogande
ställda beloppet av 267,300 kronor icke mindre än 180,300 kronor eller i
runt tal 67 procent komma att tagas i anspråk under första halvåret, under
det att återstoden, 87,000 kronor eller i runt tal 33 procent, skulle erfordras
under andra halvåret 1934. Det för ifrågavarande ändamål i förslaget till
riksstat för budgetåret 1934/1935 upptagna beloppet av 110,000 kronor,
avsett för tidsperioden 1 januari—30 juni 1935, svarar ungefärligen mot den
av järnvägsstyrelsen beräknade utgiftsfördelningen under innevarande kalenderår.
Statsutskottets utlåtande Nr 6*.
33
Departementschefen tiar slutligen meddelat, att han under hand förhört
sig hos trafikförbundets ledning örn dess ställning till en lösning av de
föreliggande spörsmålen på sätt han angivit, och därvid synts framgå såsom
antagligt, att förbundet skulle vara benäget att på angivna villkor åtaga sig
omförmälda vidgade uppgifter.
Riksräkenskapsverket har i sitt utlåtande uttalat, att ett blivande riksstatsanslag
till förevarande ändamål borde uppföras under tionde huvudtiteln.
Departementschefen har emellertid ansett, att i varje fall tillsvidare
anslaget borde uppföras under sjätte huvudtiteln, på sätt i riksstatsförslaget
förutsatts, och lämpligen erhålla reservationsanslags natur. På Kungl. Majit
skulle få ankomma att meddela de närmare bestämmelser rörande anslagets
användning, som kunde erfordras.
Enligt utskottets mening måste i utlandet bedriven vederhäftig upplysningsverksamhet
örn vårt land tillerkännas stor betydelse. Genom spridandet av
kunskaper örn Sverige och uppammandet av intresset för detsamma vidgas
och stärkes det ekonomiska och kulturella utbytet med främmande länder.
Uppmuntrandet av turisttrafiken är av direkt ekonomisk betydelse. Sålunda
kan — enligt beräkningar, verkställda inom svenska trafikförbundet — turisttrafiken
uppskattas för den senaste tioårsperioden hava tillfört landet omkring
25 miljoner kronor årligen; medräknas alla främlingsbesök torde siffran stiga
till inemot 40 miljoner kronor årligen. För näringslivets vidkommande
främjas genom en dylik verksamhet knytandet av affärsförbindelser och
avsättningen av svenska produkter. I likhet med departementschefen finner
utskottet därför, att ifrågavarande verksamhet, som sedan åtskillig tid bedrivits,
bör stödjas och organiseras med statens hjälp.
Enligt departementschefens förslag skulle den utlandsreklam, som för närvarande
bedrives av statens järnvägar och på dessas bekostnad, anförtros åt
svenska trafikförbundet i visst samarbete med statsbanorna. Förbundet
skulle för ändamålet erhålla statsbidrag och samtidigt delvis omorganiseras.
Statens järnvägar skulle dock fortfarande lämna ett bidrag motsvarande
reklamens värde för dess affärsverksamhet samt därjämte i viss utsträckning
driva speciell reklam för egen räkning. Utskottet har ansett sig kunna ansluta
sig till vad departementschefen sålunda föreslagit. Ur statlig ekonomisk
synpunkt innebär en dylik omläggning av reklamverksamhetens finansiering
för närvarande i huvudsak vissa bokföringsmässiga överflyttningar från statens
järnvägars driftskostnadsstat till skattebudgeten. I anslutning till vad departementschefen
anfört vill dock utskottet uttala en förhoppning, att de
enskilda företagare, som direkt och indirekt draga nytta av turistreklamen,
skola genom skäliga ekonomiska insatser ådagalägga sitt intresse för verksamheten.
Med utgångspunkt från att statens totala bidrag till ifrågavarande verksamhet
skulle ungefärligen motsvara statens järnvägars utgifter under år 1934
för ändamålet eller i avrundat tal 260,000 kronor har departementschefen beräknat
statsbanornas årliga bidrag till verksamheten uppgå till 80,000 kronor,
Bihang till riksdagens protokoll W34. ti sami. AV ti.
TJtskottet.
4 iM) 34
34
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Utskottet.
medan återstående 180,000 kronor skulle anvisas å skattebudgeten. Då den
omlagda verksamheten skulle träda i tillämpning den 1 januari 1935, har
departementschefen uppskattat det för återstoden av nästkommande budgetår
erforderliga beloppet till 110,000 kronor, med vilket belopp anslag nu äskats.
Dessa beräkningar hava ej givit utskottet anledning till erinran.
Planen för trafikförbundets blivande organisation har synts utskottet
godtaglig. Utskottet har emellertid velat framhålla önskvärdheten av att
Kungl. Majit må erhålla tillfälle att genom regelbundet återkommande redogörelser
följa förbundets verksamhet, särskilt i ekonomiskt avseende.
Med tillstyrkande alltså av Kungl. Majda förevarande förslag hemställer
utskottet,
att riksdagen må till turistreklam- och upplysningsverksamhet
i utlandet för budgetåret 1934/1935 under sjätte huvudtiteln
anvisa ett extra reservationsanslag av 110,000 kronor.
35:o) Svenska brandkårernas riksförbund. I en inom första kammaren
av herr J. Nilsson i Kristianstad väckt motion, nr 44, har hemställts, att
riksdagen måtte besluta, att till Svenska brandkårernas riksförbund bevilja
för budgetåret 1934/1935 ett extra anslag av 2,000 kronor såsom bidrag till
förbundets verksamhet.
Till understöd åt Sveriges riksförbund av frivilliga brandkårer hava under
ett antal år anvisats anslag, senast för budgetåret 1926/1927 med 1,000 kronor.
Sedan förbundets namn ändrats till Svenska brandkårernas riksförbund, har
riksdagen för vartdera av budgetåren 1928/1929 och 1929/1930 såsom bidrag
till utgivande genom Svenska brandkårernas riksförbund av »Tidskrift för
landsbygdens brandväsen» beviljat ett extra anslag av 1,000 kronor. Pör
budgetåret 1930/1931 beviljade riksdagen som bidrag till utgivande av riksförbundets
tidskrift, dåmera benämnd »Brandkårstidskrift», ett till 2,000
kronor förhöjt anslagsbelopp. För budgetåret 1931/1932 utgick anslag för
ändamålet likaledes med 2,000 kronor. I anledning av väckta motioner beviljade
1932 års riksdag till Svenska brandkårernas riksförbund anslag för
budgetåret 1932 1933 med 2,000 kronor, varemot intet anslag anvisats för
budgetåret 1933/1934.
Förbundets ändamål att verka för utvecklingen av ett ordnat och betryggande
brandväsende i vårt land, särskilt å dess landsbygd, är tvivelsutan
av stor samhällelig betydelse. Med hänsyn härtill synes det skäligt, att
staten genom ekonomiskt bidrag alltjämt visar sitt intresse för förbundets
verksamhet. Detta bidrag synes såsom motionären föreslagit och tidigare
ägt rum böra bestämmas till 2,000 kronor.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen, med bifall till herr J. Nilssons i Kristianstad
förevarande motion (I: 44), må till Svenska brandkårernas riksförbund
för budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra anslag av
2,000 kronor.
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
35
36:o) Efterskänkande i vissa fall av avgifter för radiolicens. I en inom
andra kammaren av herr K. Kilbom m. fl. väckt motion, nr 409, bär föreslagits,
att riksdagen för budgetåret 1934/1935 beslutar anvisa ett förslagsanslag
å ett belopp av 50,000 kronor, vilket belopp ställes till telegrafverkets
förfogande för efterskänkande av radioavgifter till personer, som genom
företeende av intyg från vederbörande kommunala myndigheter kunna visa
sig på grund av arbetslöshet sakna möjligheter betala radiolicens.
Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 juni 1933 hava sakkunniga
tillkallats inom kommunikationsdepartementet för verkställande av en allsidig
utredning beträffande rundradioverksamheten. Vid nämnda utredning lärer,
enligt vad utskottet inhämtat, jämväl komma under bedömande frågan örn
befrielse i ömmande fall från radiolicensavgift. Under hänvisning härtill får
utskottet avstyrka motionen.
Utskottet hemställer alltså,
att herr Kilboms m. fl. förevarande motion (11:409) ej må
till någon riksdagens åtgärd föranleda.
37:o) Rese- och traktamentspenningar. Med tillstyrkande av Kungl.
Maj:ts förslag (punkt 49, sid. 201) hemställer utskottet,
att riksdagen må minska det ordinarie förslagsanslaget till
rese- och traktamentspenningar, nu 15,000 kronor, med 3,000
kronor till 12,000 kronor.
38:o) Provisoriskt dyrortstillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst.
Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst. Beträffande Kungl.
Maj:ts förslag (punkterna 50 och 51, sid. 202) angående provisoriskt dyrortstillägg
åt vissa befattningshavare i statens tjänst och dyrtidstillägg åt befattningshavare
i statens tjänst kommer utskottet att senare under riksdagen
avgiva utlåtande; vilket härigenom
anmäles.
Övriga ordinarie anslag.
39:o) Beträffande övriga ordinarie anslag, som i riksstaten för innevarande
år äro uppförda under sjätte huvudtiteln, har någon ändring icke föreslagits.
Utskottet hemställer,
att samtliga de ordinarie anslag under sjätte huvudtiteln,
vilka icke här ovan blivit särskilt omförmälda, må i riksstaten
för budgetåret 1934/1935 upptagas med oförändrade belopp;
dock att i förslagsanslaget till tryckningskostnader må göras
den jämkning, som må bliva erforderlig för jämnande av huvudtitelns
slutsumma.
Stockholm den 9 mars 1934.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS ANDERSON.
Utskottet.
36
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Hamrin, Lindblad, Bergqvist, Olof Olsson,
Kvarnzelius, Nilsson i Malmö, Oscar Olsson, Bagge, Asplund, friherre Lagerfelt, Nilsson
i Fredriksfält och Tham; samt
från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Holmgren, Strindlund,
Törnkvist i Karlskrona, Persson i Fritorp, Eriksson i Stockholm, Svensson i Grönvik,
Andersson i Prästbol, Norsell, Skoglund, Olofsson i Digernäs och Norling;
med undantag av att vid behandling av punkten 27:o) herr Olsson i Staxäng
deltagit i stället för herr Persson i Fritorp.
Reservationer:
vid punkt 5:o) (byggande av enkla bygdevägar)
1) av herrar Lindblad, Olof Olsson, Nilsson i Malmö, Oscar Olsson, Asplund,
Anderson i Råstock, Törnkvist i Karlskrona, Eriksson i Stockholm,
Andersson i Prästbol, Norsell och Norling, vilka ansett, att utskottets yttrande
och förslag bort hava följande lydelse:
»Utskottet tillstyrker — — — innevarande budgetår.
Kungl. Maj:ts förslag örn att täckning för ifrågavarande anslag till enkla
bygdevägar beredes av automobilskattemedel har ej givit utskottet anledning
till erinran.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med
avslag å de av herr C. Lindmark m. fl. och herr E. Lindmark
m. fl. samt herr Heiding m. fl. väckta motionerna (I: 85
och II: 175 samt II: 216), i vad de avse förenämnda anslag, må
till byggande av enkla bygdevägar för budgetåret 1934/1935 anvisa
ett extra reservationsanslag av 1,350,000 kronor, att direkt utgå
av automobilskattemedel.»
2) av herr Hamrin;
vid punkt 6:o) (byggande av ödebygdsvägar) av samma reservanter som de
vid punkt 5:o) antecknade, vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag
bort hava följande lydelse:
»Utskottet tillstyrker---innevarande budgetår.
Kungl. Maj :ts förslag örn att anslaget skall utgå av automobilskattemedel
föranleder ingen erinran från utskottets sida.
Beträffande Kungl. Maj:ts---avgiva utlåtande.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande förslag
samt med avslag å de av herr C. Lindmark m. fl. och herr
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
37
E. Lindmark m. ii. samt herr Heiding m. fl. väckta motionerna
(I: 85 och II: 175 samt II: 216), i vad de avse förevarande anslag,
må till byggande av ödebygdsvägar i Norrbottens, Västerbottens,
Jämtlands och Västernorrlands samt vissa delar av Kopparbergs och,
Värmlands län för budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra reservationsanslag
av 1,200,000 kronor, att direkt utgå av automobilskattemedel.
»
vid punkt 7:o) (byggande av enskilda utfartsvägar)
1) av herrar Lindblad, Nilsson i Malmö, Oscar Olsson, Bagge, Anderson i
Råstock, Holmgren, Eriksson i Stockholm och Skoglund, vilka ansett, att utskottets
yttrande och förslag bort hava följande lydelse:
»Utskottet, som icke ansett sig kunna tillstyrka någon höjning i det av
Kungl. Maj:t föreslagna anslagsbeloppet, får hemställa,
att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande förslag
samt med avslag å friherre De Geers m. fl. och herr
Sandbergs m. fl. motioner II: 61 och 62, i vad de skilja sig
från Kungl. Maj:ts förslag, må till byggande av enskilda utfartsvägar
för budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra reservationsanslag
av 500,000 kronor.»
2) av herr Strindlund, vilken ansett, att utskottets yttrande och förslag
bort hava följande lydelse:
»Såsom av----minst 15 %. I anslutning till vad väg- och vatten
byggnadsstyrelsen
meddelat och vad motionsvis yrkats finner sig utskottet
böra tillstyrka, att anslaget upptages till ett belopp av 725,000 kronor.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande förslag
samt herr Sandbergs m. fl. motion II: 62 ävensom med
bifall till friherre De Geers m. fl. motion II: 61, må till byggande
av enskilda utfartsvägar för budgetåret 1934/1935 anvisa ett
extra reservationsanslag av 725,000 kronor.»
vid punkt 8:o) (byggande av tillfartsvägar till inlandsbanan) av samma reservanter
som de under punkt 5:o) antecknade, vilka ansett, att utskottets
yttrande och förslag bort hava följande lydelse:
»Utskottet tillstyrker — — — 500,000 kronor.
Kungl. Maj:ts förslag om att anslaget skulle utgå av automobilskattemedel
föranleder ingen erinran från utskottets sida.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande förslag
samt med avslag å de av herr C. Lindmark m. fl. och herr
E. Lindmark m. fl. samt herr Heiding m. fl. väckta motionerna
(I: 85 och II: 175 samt II: 216), i vad de avse förevarande
38
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
anslag, må till byggande av tillfartsvägar till inlandsbanan för
budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra reservationsanslag av
500,000 kronor, att direkt utgå av automobilskattemedel.»
vid punkt 29:o) (nybyggnad för Kungl. Maj:ts kansli) av herr Strindlund;
vid punkt 35:o) (Svenska brandkårernas riksförbund) av herrar Holmgren
och Strindlund, som ansett att utskottet bort avstyrka motionen.
Stockholm 1934. K. L. Beckmans Boktr.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1934:314 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under sjätte huvudtiteln gjorda framställning angående anslaget till tryckningsko s. 1 i texten
- Rskr. 1934:6 Skrivelse till Konungen i anledning av vissa av Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen gjorda framställningar rörande utgifterna för budgetåret 1934,1935 under s. 1 i texten