Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående uppställningen av riksstatens utgiftssida m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1934-04-17 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1934:79, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående uppställningen av riksstatens utgiftssida m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 79.

1

Nr ?9.

Ankom till riksdagens kansli den 17 april 1934 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående uppställningen

av riksstatens utgiftssida m. m. jämte i ämnet

väckta motioner.

(4:e avd.)

I en till riksdagen avlåten, den 9 mars 1934 dagtecknad proposition, nr

220, har Kungl. Majit under åberopande av hilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för nämnda dag begärt riksdagens yttrande

angående vissa av departementschefen i statsrådsprotokollet förordade

grunder för uppställningen av riksstatens utgiftssida m. m.

I anledning av Kungl. Maj:ts proposition hava inom riksdagen väckts

följande motioner, nämligen

dels två likalydande motioner väckta, den ena, nr 327, inom första kammaren

av herrar F. Gustafson och B. von Stockenström och den andra,

nr 586, inom andra kammaren av herrar G. Liedberg och G. Persson i Falla,

i vilka hemställts, att riksdagen måtte vid avgivandet av det i Kungl.

Majcts proposition nr 220 angående uppställningen av riksstatens utgiftssida

m. m. begärda strandet uttala sig för att automobilskattemedlen och

totalisatormedlen även i fortsättningen skola i riksstaten redovisas å särskilda

specialbudgeter;

dels ock en inom första kammaren av herr C. A. Reuterskiöld väckt motion,

nr 353, däri hemställts, att riksdagen ville avslå prop. nr 220.

I fråga örn de skäl, som åberopats till skäl för de i motionerna gjorda

framställningarna, får utskottet hänvisa till motionerna 1:353 och 11:586.

I anledning av en i 1933 års statsverksproposition (utgifterna, för flera

huvudtitlar gemensamma frågor, punkt 4) intagen redogörelse för de allmänna

riktlinjerna för en ändrad riksstatsuppställning gjorde riksdagen i

skrivelse den 7 mars 1933, nr 78, vissa uttalanden. Riksdagen framhöll därvid,

att jämväl riksdagen vore av den uppfattningen, att ur formell synpunkt

den nuvarande uppställningen av riksstatens utgiftssida i många

hänseenden gåve anledning till berättigad erinran. Enligt departementschefens

anvisningar hade, anförde riksdagen, såsom utgångspunkt för den

nya riksstatsuppställningen angivits, att samtliga till en myndighet hän
Bihang

lill riksdagens protokoll 19,H. Ii sami. Nr 79.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 79.

förliga utgifter borde redovisas å anslag till samma myndighet. Enligt

riksdagens mening vore emellertid jämväl en annan utgångspunkt för

uppställningen tänkbar, nämligen en anslagsuppdelning efter de ändamål,

till vilka anslagen anvisats. Riksdagen funne därför önskvärt, att även

denna utväg underkastades närmare omprövning, innan beslut fattades

örn den framtida uppställningen av riksstaten. Vidare anförde riksdagen,

att man, med utgångspunkt från vissa allmänna minimifordringar på

riksstaten och de särskilda staternas uppställning samt på budgetredovisningen,

syntes böra eftersträva att vinna största möjliga enhetlighet i

uppställningen och anslutning till bokföringen utan att dock riksstatens

uppställning skulle behöva göras beroende av den egentliga bokföringen.

Riksdagen uttalade slutligen, att, sedan den sålunda utvidgade utredningen

slutförts, riksdagen borde bliva satt i tillfälle att granska resultatet,

innan förslag till riksstat, uppställd enligt nya grunder, förelädes riksdagen

för tillämpning ett visst budgetår.

Genom beslut den 17 mars 1933 anbefallde Kungl. Majit statskontoret

och riksräkenskapsverket att vid fullgörandet av ämbetsverken tidigare

anförtrott utredningsuppdrag jämväl beakta vad riksdagen i förenämnda

skrivelse anfört i nu berörda hänseenden.

I ett den 15 september 1933 dagtecknat utlåtande hava statskontoret och

riksräkenskapsverket framlagt resultaten av den anbefallda utredningen,

så vitt angår ändrad uppställning av riksstatens utgiftssida. Ämbetsverken

hava därvid framlagt två alternativa lösningar, nämligen:

Alternativ A: Särskilda anslag anvisas för varje myndighet, och anslagens

statuppdelning äger rum efter utgiftsändamål.

Alternativ B: Särskilda anslag anvisas för olika utgiftsändamål, oell

anslagens statuppdelning äger rum efter myndigheter.

Sedan ämbetsverkens förslag utremitterats till vederbörande myndigheter,

har på grundval av de uppgifter, som i samband med remissens besvarande

lämnats, inom finansdepartementet utarbetats en promemoria med

exempel på anslags- och statuppställning i huvudsaklig anslutning till de

av ämbetsverken förordade grunderna. Vid ärendets vidare behandling

inom finansdepartementet hava biträtt representanter för riksdagen samt

för statskontoret och riksräkenskapsverket.

Departementschefen har för egen del till en början berört bristerna i nuvarande

uppställning av riksstatens utgiftssida och därvid förklarat sig

finna det angeläget, att åtgärder snarast vidtagas för vinnande av en mera

rationell, tids- och arbetsbesparande anslags- och statuppställning.

Departementschefen har därefter anfört följande:

»Den av ämbetsverken i sådant syfte verkställda undersökningen bär

följt två alternativa linjer, alternativ A och alternativ B.

Den i principiellt hänseende viktigaste skiljaktigheten mellan de båda

alternativen hänför sig till fördelningen på anslag och anslagens statupp
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 79.

3

delning i vad avser för statens egen verksamhet anvisade anslagsmedel.

Karakteristiskt för alternativ A är, att enhetlighet i grunderna för anslags-

och statuppdelningen vinnes på det sätt, att särskilda anslag anvisas

för varje myndighet och anslagens statuppdelning äger rum efter utgiftsslag.

Alternativ B söker lösa föreliggande problem genom att särskilda

anslag anvisas, såvitt angår personalkostnader, för varje myndighet

men beträffande de sakliga kostnaderna för olika utgiftsslag, varvid

statuppdelning äger rum för personalkostnadsanslagen efter utgiftsslag

och för övriga anslag efter myndigheter.

Båda de sålunda framlagda alternativen torde få sägas innefatta möjliga

lösningar av det uppställda problemet. I fråga örn valet mellan de

båda alternativen vill jag, med åberopande av den föreliggande utredningen

och under framhållande att icke någon av de hörda myndigheterna

förordat en uppställning enligt alternativ B, för min del obetingat

giva företräde åt alternativ A. Vid ett ställningstagande till denna fråga

bör enligt min mening hänsyn även tagas därtill, att en anslutning till

alternativ A innebär ett fullföljande av de senaste årens utveckling på

detta område. I stor utsträckning hava nämligen på senare tid bland annat

expenskostnader, tryckningskostnader och resekostnader för olika myndigheter

utbrutits från huvudtitlarnas för dylika utgiftsändamål avsedda

gemensamhetsanslag och medel för utgifternas bestridande anvisats å särskilda

riksstatsanslag eller å vederbörande myndighets anslag. En omläggning

av riksstatens uppställning efter de i alternativ B innefattade riktlinjerna

skulle därför i själva verket innebära en brytning med en utveckling,

som på vissa områden av riksstaten redan nått ganska långt och rörande

vars ändamålsenlighet några delade meningar knappast försports.

Vid jämförelse mellan de båda alternativen vill jag dock icke underlåta

att framhålla, att alternativ B i ett hänseende synes mig erbjuda en fördel

framför alternativ A. Genom sin yttre anordning uppdrager alternativ

B en tydlig gräns mellan utgifter för statens egen verksamhet och

bidrag till icke statlig verksamhet eller understöd till enskilda, i det att

bidrag och understöd av statsmedel för varje förvaltningsgren sammanförts

under en särskild huvudavdelning. Vid alternativ A, där för varje

verksamhetsområde anslagen till icke statlig verksamhet m. m. inordnats

i omedelbar anslutning till anslagen till statens egen verksamhet,

framträder denna skillnad icke lika överskådligt. Även den i alternativ

A tillämpade anslagsuppdelningen medger dock utan svårighet uppgörandet

av sammanställningar utvisande kostnaderna för statsbidrag och

statsunderstöd till olika ändamål, och dylika sammanställningar kunna, i

den mån så finnes lämpligt, införas i statsverkspropositionen.

Vare sig den rationalisering av anslags- och statuppställningen, varom

nu är fråga, åstadkommes genom en omläggning i enlighet med alternativ

A eller alternativ B, skulle den nuvarande indelningen av riksstatsanslagen

i ordinarie och extra upphävas. De framlagda alternativa för
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 79.

slagen rörande uppställningen av riksstatens utgiftssida hava utarbetats

i syfte att erhålla en rationell uppdelning av anslagsmedlen med hänsyn

till medlens användning. Att i dessa uppställningar jämväl inordna en

uppdelning efter formen för anslagsmedlens anvisande skulle verka förryckande

ur redovisningssynpunkt. Ett tillämpande vid den nya riksstatsuppställningen

av indelningen i ordinarie och extra anslag skulle

sålunda medföra, att för en och samma myndighet anvisade anslagsmedel,

avseende ett och samma slag av utgifter, skulle bliva uppdelade på skilda

anslag. Den översiktlighet i fråga örn myndigheternas totala utgifter

för olika ändamål, som med omläggningen eftersträvats, skulle icke ernås,

och värdet av hela reformen skulle i hög grad förminskas. Ämbetsverken

hava ock efter verkställd utredning kommit till den uppfattningen,

att ett slopande av den nuvarande indelningen i ordinarie och extra

anslag icke möter hinder ur statsrättsliga eller praktiska synpunkter.

Skillnaden mellan de båda anslagstyperna är också i praxis mycket obestämd.

Några enhetliga regler för anslagsmedlens fördelning å ordinarie

och extra anslag hava icke heller utbildats. Anslagsmedel för tillgodoseende

av ändamål av mera varaktig art, såsom avlöningar till ordinarie

befattningshavare samt andra årligen återkommande utgifter, vilka

grunda sig på lagar eller författningar, avsedda att gälla under längre

tid, hava visserligen i allmänhet anvisats å ordinarie anslag, men talrika

undantag från denna regel föreligga. Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare

anvisas å såväl ordinarie som extra anslag. Det förhållandet,

att av de ordinarie anslagen ett stort antal ändras praktiskt taget

varje år alltefter det skiftande medelsbehovet, visar ock, att de ordinarie

anslagen icke anses mera orubbliga än de extra anslagen. Även jag ansluter

mig fördenskull till den uppfattningen, att tillräcklig anledning icke

förefinnes att längre bibehålla den nuvarande uppdelningen i ordinarie

och extra anslag.

Med de utgångspunkter, från vilka jag finner mig böra förorda en omläggning

av uppställningen av riksstatens utgiftssida, är det uppenbart,

att jag vid prövningen av föreliggande förslag måste fästa det största

avseende vid frågan, huru en dylik omläggning påverkar möjligheterna

att i samband med det årliga budgetarbetet granska och pröva såväl

framkomna nya anslagsäskanden som behovet av redan utgående anslag.

Riksdagen har också i sin förut omförmälda skrivelse framhållit vikten

av att de förändringar i fråga örn riksstatsuppställningen, som anses

böra komma till stånd, med hänsyn till såväl riksdagens behandling av

anslagen som redovisning och bokföring av anvisade medel, genomföras

på ett så praktiskt sätt som möjligt. För egen del skulle jag icke vara villig

att tillstyrka den ifrågasatta omläggningen, därest denna kunde antagas

komma att medföra försämrade granskningsmöjligheter för de anslagsprövande

myndigheterna och riksdagen. Det är emellertid min övertygelse,

att en omläggning av riksstatens uppställning i huvudsaklig anslutning till

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 79.

5

alternativ A ingalunda kommer att förminska dessa granskningsmöjligheter

utan tvärtom är ägnad att vidga möjligheterna till en effektiv prövning

av utgiftsbehovet för de olika ändamål, vilka ställa anspråk på

statsverket, såväl under förberedelserna till statsverkspropositionen som

icke minst under riksdagens budgetarbete. Att det inom ramen av en sådan

uppställning av riksstaten verkligen är möjligt att ernå en specificering

av anslagsmedlen i den utsträckning, som i varje särskilt fall kan befinnas

påkallad, torde också framgå av de i bilagan A meddelade anslags- och

statuppställningarna.

Vid nu angivna förhållanden tillstyrker jag, att uppställningen av riksstatens

utgiftssida och staterna för riksstatsanslag utformas i huvudsaklig

överensstämmelse med de grunder, som innefattas i det av ämbetsverken

framlagda alternativ A.

Såsom torde framgå av vad i det föregående anförts, avser det föreliggande

förslaget i första hand, att de medel, som å riksstaten anvisas för

bestridande av statsverkets utgifter, skola fördelas å särskilda riksstatsanslag

efter enhetliga grunder. Till de principer, som i sådant hänseende

förordats av ämbetsverken, kan jag i allt väsentligt ansluta mig.

Vid fördelningen på självständiga riksstatsanslag böra sålunda utgifter

för statens egen verksamhet särskiljas från de bidrag eller understöd,

som å riksstaten anvisas till kommunal eller annan icke statlig verksamhet.

A ett anslag avseende statsbidrag till icke statlig verksamhet

böra medel alltså icke beräknas för bestridande av statliga förvaltningsuppgifter.

Ä andra sidan böra ej heller från anslag, som anvisas för avlöningar

eller omkostnader i statens egen verksamhet, utlämnas bidrag

eller understöd till kommuner eller enskilda, även örn utgiftsändamålet

till äventyrs skulle stå ifrågavarande statliga förvaltningsgren nära.

Den ur redovisningssynpunkt grundläggande skillnaden mellan dessa

båda huvudkategorier av statsutgifter bör i budgetuppställningen strängt

upprätthållas.

I fråga örn anslagsmedel, som anvisas för den förra utgiftsgruppen —•

d. v. s. utgifter i statens egen verksamhet — bör, såsom ämbetsverken

framhållit, fördelningen å riksstatsanslag anordnas så, att personalkostnader

och sakliga kostnader kunna hållas isär. Huvudregeln blir härvid,

att för varje myndighet anvisas två anslag, ett avlöningsanslag och

ett omkostnadsanslag. Från denna regel böra avvikelser kunna ske såväl

i den riktningen, att för vissa institutioner avlöningar oell omkostnader

lämpligen redovisas under ett gemensamt riksstatsanslag, som på

sådant sätt, att för en och samma myndighet under do förutsättningar

ämbetsverken angivit anvisas flera avlöningsanslag eller flera omkostnadsanslag.

I vissa fall bör liksom nu för en enhetlig grupp av myndigheter

— exempelvis länsstyrelserna — ett gemensamt avlöningsanslag och

ett gemensamt eller, i förekommande fall, flera gemensamma omkostnadsanslag

uppföras.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 79.

Då det gäller att i praktiken omsätta dessa regler, kunna självfallet

på enstaka punkter delade meningar uppkomma, huru anslagsfördelningen

i särskilda fall bör verkställas. Enahanda är förhållandet beträffande

fördelningen av vissa anslagsmedel mellan olika huvudtitlar samt anslagens

gruppering under skilda avdelningar inom huvudtitlarna. I dessa

hänseenden hava från de hörda myndigheternas sida beträffande vissa

punkter framställts erinringar gentemot den konkreta utformningen av

ämbetsverkens förslag enligt alternativ A. Med anledning härav vill jag

endast framhålla, att det helt naturligt icke nu kan ifrågakomma att i detalj

på varje punkt fastslå riksstatens blivande utseende; huru de allmänna

regler, som nu uppställas, böra i särskilda fall tillämpas vid den

närmare utformningen av riksstaten, är en fråga, till vilken Kungl. Majit

och riksdagen kunna och höra taga slutlig ställning först vid budgetarbetet

och anslagsbehandlingen för det budgetår, då den nya uppställningen

skall träda i tillämpning. För närvarande torde jag kunna inskränka

mig till att uttala, att de erinringar i nyssberörda hänseenden,

som i de avgivna yttrandena framförts, ej synas vara av beskaffenhet att

rubba det allmänna omdömet, att riksstaten bör i huvudsak erhålla den

avfattning, som framgår av det vid ämbetsverkens utlåtande såsom bilaga

1 fogade, enligt alternativ A upprättade förslaget. Beträffande några

särskilda frågor berörande anslagsuppställningen torde jag dock i detta

sammanhang få yttra mig.

I anledning av vad universitetsmyndigheterna framhållit örn iakttagande

av den universiteten tillerkända rätten att för undervisningens och

den vetenskapliga forskningens behov disponera över vissa överskott å

inkomststaten och vissa besparingar å utgiftsstaten, vill jag uttala, att

den nu ifrågasatta ändringen i riksstatens uppställning, vilken är av teknisk

art, självfallet icke åsyftar någon rubbning i den bestående dispositionsrätten

till inkomster och besparingar vid universiteten.

I anslutning till grundtanken i det enligt alternativ A framlagda förslaget

hava ämbetsverken i den enligt nämnda alternativ upprättade

riksstatsuppställningen uteslutit dyrtidstilläggsanslagen och utgått från

att utgifterna för dyrtidstillägg skulle liksom övriga avlöningskostnader

bestridas från avlöningsanslagen. Härvid hava ämbetsverken i sitt utlåtande

påpekat, att det efter genomförandet av en sådan omläggning med

hänsyn till anslagsanvisningens praktiska ordnande inom riksdagen skulle

bliva erforderligt, att grunderna för dyrtidstilläggens beräknande fastställdes,

icke — såsom hittills i allmänhet varit brukligt — under riksdagens

senare del, utan redan vid riksdagens början. Enligt den föreslagna

nya ordningen skulle det följaktligen — framhålla ämbetsverken vidare

— icke längre bliva möjligt att avväga dyrtidstilläggens storlek med ledning

av det vid riksdagens slut rådande statsfinansiella läget. Skulle

det anses otillrådligt att för närvarande avstå från den möjlighet till

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 79.

7

reglering av balansen mellan statens inkomster och utgifter, som dyrtidstilläggens

fastlåsande först vid riksdagens sint holle öppen, syntes annan

utväg icke erbjuda sig än att tills vidare bibehålla dyrtidstilläggskostnaderna

samlade å särskilda gemensamhetsanslag. En dylik anordning

skulle emellertid, även örn densamma finge karaktären av ett provisorium,

enligt ämbetsverkens mening utgöra ett allvarligt avsteg från den

för riksstatsuppställningen i övrigt tillämpade grundregeln örn utgifternas

redovisning å myndighetsanslag. För egen del vill jag icke för närvarande

förorda någon förändring i det nuvarande systemet med anvisande

huvudtitelvis av gemensamhetsanslag för dyrtidstilläggens bestridande.

Då jag intager denna ståndpunkt, sker det emellertid med en

något annan motivering än det av ämbetsverken antydda skälet. Så

länge prisutvecklingen är så oviss, som den de senaste åren varit, synes

det med nu tillämpade grunder för dyrtidstilläggens utgående vara av

vikt, att riksdagen vid beräkning av dyrtidstilläggsanslagen — som i

statsverkspropositionen av praktiska skäl oftast måste fixeras utan att

slutlig kännedom vunnits örn levnadskostnadsindex vid kvartalsskiftet

den 1 januari — är i tillfälle att taga hänsyn till indextalet vid kvartalsskiftet

den 1 april. Men denna möjlighet skulle uteslutas, örn medel för

dyrtidstillägg skulle beräknas under de särskilda avlöningsanslagen, som

vid sistnämnda tidpunkt i stor utsträckning måste vara av riksdagen till

siffran bestämda. Jag utgår således från att särskilda gemensamhetsanslag

för dyrtidstillägg skola tills vidare på i huvudsak samma sätt som

för närvarande upptagas i riksstaten.

Den här till sina huvuddrag angivna systematiska uppställningen av

xiksstatsanslagen skulle enligt ämbetsverkens förslag fullföljas genom en

efter enhetliga grunder genomförd statuppdelning för anslag till statens

egen verksamhet. Denna fasta statuppdelning har närmast utformats för

de i regel såsom förslagsanslag upptagna anslagen till avlöningar och

omkostnader och sönderfaller därför i två fristående statuppdelningar

— en avlöningsstat och en omkostnadsstat. Även i de fall, då avlöningar

och omkostnader, enligt vad i det föregående angivits, skulle redovisas å

samma anslag, böra i regel utgifterna fördelas på en avlöningsstat och en

omkostnadsstat. För det fall, som undantagsvis torde kunna inträffa, att

det icke är möjligt att på förhand upprätta en stat, kan dock genom utfärdande

av bokföringsföreskrifter en redovisning av utgifterna erhållas

Öfter enahanda specifikation som den med statuppdelningen avsedda.

För den huvudsakliga innebörden av ämbetsverkens förslag beträffande

den fasta statuppdelningen har jag i det föregående redogjort. Jämväl

i dessa delar kan jag i allt väsentligt ansluta mig till vad ämbetsverken,

föreslagit. Rörande några hithörande spörsmål anser jag mig emellertid

höra särskilt uttala min mening.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Statsutskottets utlåtande Nr 79.

Vad avlöningsstaten angår, har den inom finansdepartementet verkställda

bearbetningen av de uppgifter, som avlämnats av de i ärendet

börda myndighe terna, ådagalagt behovet och lämpligheten av att å avlöningsstaten

upptaga en särskild post för arvoden och liknande särskilda

ersättningar. Å denna post skulle självfallet icke avföras såsom arvode''

betecknad avlöning till vissa ordinarie tjänstemän, vilka tillsättas genom

förordnande tills vidare eller på viss tid — dylika avlöningskostnader

skulle liksom hittills utgå av anslagsposten till avlöningar till ordinarie

tjänstemän. Från ifrågavarande särskilda arvodespost skulle däremot huvudsakligen

bestridas kostnaden tor ersättning i form av arvode vid vissa

icke-heltidstjänster eller särskilda uppdrag, exempelvis det i vissa verk

till chefens ställföreträdare utgående arvodet. Genom det sålunda ifrågasatta

tillägget till den av ämbetsverken föreslagna avlöningsstaten skulle

vinnas, att statuppställningen låter väl anpassa sig även på myndigheter,

vilkas organisation helt eller till största delen uppbyggts med arvodestjänster.

Exempel på en dylik statuppställning lämnas i bilagan A i staten

för arbetsdomstolen, vilken, såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen,

just på denna punkt riktat vissa erinringar mot ämbetsverkens

förslag till avlöningsstat.

Av den ståndpunkt jag i det föregående intagit i fråga örn dyrtidstilläggens

redovisning å riksstaten följer, att å avlöningsstaten icke bör i allmänhet

upptagas någon post för dyrtidstillägg.

Enligt ämbetsverkens förslag skulle å avlöningsstaten uppföras en särskild

post för avlöningar åt befattningshavare å extra stat — d. v. s. innehavare

av befattningar, som avses i 32 och 33 §§ avlöningsreglementet för

icke-ordinarie tjänstemän vid allmänna civilförvaltningen (nr 356/1925).

Häremot har jag icke något att erinra. Jag vill dock i detta sammanhang

påpeka, att ett upphävande i enlighet med vad jag nyss förordat av

skillnaden mellan ordinarie och extra anslag kräver en, örn ock blott formell,

revision av det för allmänna civilförvaltningen gällande avlöningsreglementet

för icke-ordinarie befattningshavare. En översyn av avlöningsbestämmelserna

för icke-ordinarie tjänstemän vid den civila statsförvaltningen

i dess helhet paltallas emellertid även av ett genomförand©

av det för årets riksdag framlagda förslaget till civilt tjänstepensionsreglemente,

enligt vilket tjänstepensionsrätt skulle tillerkännas vissa

grupper av icke-ordinarie tjänstemän. Utfärdande av avlöningsföreskrifter

för den icke-ordinarie personalen ankommer på Kungl. Maj :t. Det är

min avsikt att inom den närmaste framtiden för Kungl. Maj :t anmäla

frågan örn igångsättande av en överarbetning av ifrågavarande bestämmelser.

Vid en dylik överarbetning torde även få tagas under övervägande

vad ämbetsverken anfört i fråga örn reglerna för avlöning till befattningshavare

å extra stat, de s. k. extrastatsreglerna.

I avseende å beräkningen av de särskilda posterna på avlöningsstaten

tillstyrker jag ämbetsverkens förslag, att posten till avlöningar till ordi
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 79.

9

narie tjänstemän, vars belopp hittills plägat upptagas med utgångspunkt

från näst högsta löneklassen för varje befattning, i stället beräknas efter

den högsta löneklassen. Härigenom torde i stort sett bättre överensstämmelse

vinnas mellan de beräknade och de verkliga utgifterna å posten

ifråga. I detta hänseende tillåter jag mig erinra om att även 1933:

års statsrevisorer uttalat sig för en undersökning rörande behovet av

ändrade beräkningsgrunder. Avlöningsanslagen för ordinarie personal

vid vissa större lokalförvaltningar beräknas för närvarande med hänsyn

tagen till belastningen. Härutinnan torde i samband med omläggningen

av riksstatsuppställningen någon ändring icke vara påkallad.

Posten till avlöningar vid befattningar å övergångsstat eller med tjänstgöringsskyldighet

förenade befattningar å indragningsstat bör, där sådan,

post förekommer, beräknas efter samma grunder som posten till avlöningar

till ordinarie tjänstemän. Örn befattning å övergångsstat är avsedd

att vid inträffande ledighet ersättas med en på den ordinarie tjänsteförteckningen

upptagen befattning, vilken under tiden hålles vakant, bör

posten till avlöningar till ordinarie tjänstemän beräknas med avdrag

av den på den vakansstående befattningen belöpande avlöningen. Detta

avdrag bör göras redan i statuppställningen, så att avlöningsstatens

nettobelopp kommer att överensstämma med motsvarande anslagssumma,

Exempel på en dylik statuppställning lämnas i bilagan A i avlöningsstaten

för lotsstyrelsen.

Beträffande posten för avlöningar till befattningshavare å extra stat

torde här endast böra erinras, att genom tillämpande av den av ämbetsverken

förordade beräkningsgrunden — högsta förekommande löneklass

för vederbörande befattningshavare — kostnaderna för dessa befattningshavares

avlöningsförhöjningar komma att utgå från denna post samt

att till följd härav det å sjunde huvudtiteln anvisade anslaget till avlöningsförhöjningar

åt vissa icke-ordinarie befattningshavare inom den

civila statsförvaltningen kan bortfalla.

Då det alltjämt skulle ligga i vederbörande myndighets hand att inom

ramen av anvisade medel och gällande avlöningsföreskrifter bestämma

antal och löneställning för andra icke-ordinarie befattningshavare än

tjänstemän å extra stat, bör posten till grundavlöningar till förstnämnda

befattningshavare, såsom även ämbetsverken föreslagit, vara maximerad.

Beräkningen av denna post kan av samma anledning icke gärna

verkställas efter schematiska grunder; vid beräkningen måste hänsyn

även tagas till den besparing å posten, som uppkommer, då befattningshavare,

vilken därifrån uppbär grundavlöning, bestrider vikariat å ordinarie

tjänst eller befattning å extra stat, i vilket fall kostnaden för

hans grundavlöning kommer att belasta avlöningsposten för ordinarie

tjänstemän, respektive befattningshavare å extra stat. Den för avlöningsförhöjningar

m. m. till hithörande befattningshavare avsedda posten bör

däremot ofta kunna upptagas enligt schablonmässig beräkningsgrund —

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 79.

exempelvis kostnaden för två löneklassuppflyttningar till den från posten

för grundavlöningar avlönade personalen.

Yad jag nu anfört gäller i första liand verk med nyreglerad avlöning.

Beträffande oreglerade verk påkallas otvivelaktigt vissa avvikelser från

nu angivna grunder beträffande avlöningsstatens uppställning och sättet

för beräkning av däri uppförda poster. Härvid bör dock iakttagas, att

statuppställningen anordnas så, att även för oreglerade verk en motsvarande

utgiftsredovisning kan erhållas. Att lietta icke bör möta några

hinder torde framgå av det i bilagan A intagna exemplet 5, allmänna läroverken

m. m.

Även beträffande omkostnadsstatens uppställning kan jag såsom nämnt

i allt väsentligt biträda vad ämbetsverken föreslagit. För en myndighet,

som jämte expenskostnader regelbundet har utgifter för tjänsteresor och

för tryckning av publikationer, skulle omkostnadsstaten alltså upptaga

tre poster, nämligen — med vissa jämkningar i den av ämbetsverken

föreslagna rubriceringen av posterna — 1) reseersättningar, 2) expenser

och 3) publikationstryck. Såsom regel skulle beträffande alla tre posterna

föreskrivas, att de icke finge överskridas utan Kungl. Maj:ts medgivande,

varvid dock såvitt angår posten till expenser bör iakttagas, att

maximeringen ej skulle omfatta utgifter för bränsle, lyse och vatten, för

vilka bör ställas till myndigheternas förfogande en förslagsvis betecknad

post. För vissa myndigheter eller institutioner, vilkas verksamhet

icke enbart är administrativ i egentlig mening — exempelvis mynt- och

justeringsverket, statens provningsanstalt, tvångsarbetsanstalterna m. fl.

— kommer omkostnadsstatens uppställning självfallet att få ett vidsträcktare

innehåll med ett flertal allt efter rörelsens natur i de olika fallen

skiftande poster.

Självfallet böra icke i staterna upptagas andra poster än sådana, som

motsvara regelmässigt återkommande utgiftsändamål vid vederbörande

verk. Detta gäller såväl avlönings- som omkostnadsstaten. Örn exempelvis

kostnader för tjänsteresor och publikationstryck ej beräknas förekomma

vid ett verk, kommer den fastställda omkostnadsstaten endast

att upptaga expenser. Uppkommer sedermera under budgetåret behov

av medel för tjänsteresor eller för tryckning av någon publikation, bör

verket hava att hos Kungl. Majit göra framställning örn medelsan visning

för ändamålet. Härvid bör tillses, huruvida icke genom nedsättning av

det belopp, som ställts till förfogande för expenser, det nytillkomna medelsbehovet

kan rymmas inom det för omkostnader anvisade anslagets

ram. Även örn detta skulle visa sig icke vara fallet, har Kungl. Majit,

därest omkostnadsanslaget är av förslagsanslags natur, möjlighet att

från anslaget anvisa erforderligt belopp för det begärda ändamålet.

Såväl avlönings- som omkostnadsstaten bör underställas riksdagens

prövning. Jag förutsätter, att riksdagen därvid i allmänhet, såsom nu

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 79.

11

plägar ske, fastställer avlöningsstatcn, men att riksdagen beträffande omkostnadsstaten,

i överensstämmelse med nuvarande praxis, i regel endast

bestämmer omkostnadsstatens slutsumma. För vissa större verk och institutioner,

beträffande vilka riksdagen nu fastställer även omkostnadsstaten,

bör dock samma ordning även i fortsättningen tillämpas. I

här berörda hänseenden är alltså den föreslagna omläggningen icke avsedd

att medföra någon ändring i nu tillämpad ordning.

Den av ämbetsverken förordade anslagsuppställningen medför, såsom

framgår av vad förut anförts, en ej obetydlig sammanlagd minskning av

antalet riksstatsanslag inom de av omläggningen berörda delarna av riksstaten.

Denna sammandragning av riksstatens utgiftssida har ej varit

ett självständigt syftemål vid den verkställda undersökningen utan har

uppkommit, såsom resultat av en omgruppering av anslagen enligt de

förordade principerna. Att modifikationer även i detta hänseende kunna

framkomma vid den fortsatta bearbetningen framgår av vissa i bilagan

A anförda exempel, där det befunnits lämpligt att uppdela anslagsmedlen

på flera riksstatsanslag än som upptagits i den av ämbetsverken framlagda

riksstatsuppställningen. Jag vill emellertid här betona vad även

ämbetsverken uttalat, att den ifrågavarande minskningen av antalet riksstatsanslag

icke åsyftar, att redovisningen av anslagsmedlen skulle bliva

mindre specificerad än nu. Alla erforderliga detaljuppgifter rörande de

för olika förvaltningsgrenar anvisade anslagsmedlen synas utan omgång

bliva tillgängliga genom den till avlönings- respektive omkostnadsanslagen

knutna fasta statuppdelningen, såsom ett studium av de i bilagan A

införda exemplen torde utvisa. Redovisningen av anslagsmedlen kommer

alltså efter den föreslagna omläggningens genomförande att kunna

bliva minst lika specificerad som för närvarande.

Ett genomförande av den nu förordade omläggningen av anslags- och

statuppställningen skulle, såsom ämbetsverken framhållit, även bereda möjlighet

att i anslutning till riksbokföringen åvägabringa en systematisk

redovisning av de faktiskt bestridda statsutgifterna i enlighet med vissa

vid ämbetsverkens utlåtande fogade preliminära förslag till tabelluppställningar.

Denna redovisning skulle möjliggöra en översikt av statsverkets utgifter

under olika huvudtitlar med fördelning såväl efter skilda förvaltningsgrenar

och myndigheter som efter utgiftsändamål. Enligt vad ämbetsverken

meddelat skulle tabellerna, sedan den nya ordningen fullt genomförts,

kunna beräknas flir ett visst budgetår föreligga i korrektur redan under

nästföljande oktober och sålunda i denna form kunna tillhandahållas

såväl statsrevisorerna, till underlättande av dessas arbete, som statsdepartementen,

för vilka de uppenbarligen skulle bliva av synnerligt värde vid

budgetarbetet.

I förevarande utlåtande hava ämbetsverken berört även frågan örn

do s. k. specialbudgeterna. Ämbetsverken hava därvid beträffande den

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

VMotlet.

Statsutskottets utlåtande Nr 79.

budgettekniska behandlingen av automobilskattemedlen och totalisatormedlen

föreslagit vissa omläggningar, med bibehållande dock i princip

av dessa medels redovisning å särskilda specialbudgeter. Därjämte hava

ämbetsverken föreslagit, att den för patent- och varumärkes- samt registreringsavgifter

inrättade specialbudgeten skulle upplösas och anslag

för patent- och registreringsverket anvisas å riksstaten i vanlig ordning.

Till dessa frågor torde det icke vara erforderligt att nu taga ställning,

utan vad ämbetsverken i denna del föreslagit torde få prövas i samband

med förberedelserna till statsverkspropositionen till nästa års riksdag.

Såsom förut erinrats, uttalade 1933 års riksdag i skrivelse nr 78, att riksdagen,

sedan den igångsatta utredningen slutförts, borde bliva satt i tillfälle

att granska resultatet, innan förslag till riksstatsuppställning enligt

nya grunder förelädes riksdagen för tillämpning ett visst budgetår.

I anslutning till detta uttalande föreslår jag, att förevarande ärende genom

proposition nu förelägges riksdagen för yttrande. Därest riksdagen

lämnar de här förordade grunderna utan huvudsaklig erinran, torde

Kungl. Majit efter slutlig prövning av ärendet böra förordna, att verk

och myndigheter skola vid avgivande av anslagsäskanden för budgetåret

1935/1936 upprätta stater och verkställa anslagsberäkningar i enlighet med

dessa grunder.»

Utskottet har till en början ansett sig böra upptaga till behandling frågan,

huruvida en revision av riksstatens utgiftssida kan anses nödvändig

och med hänsyn till nuvarande uppställning av behovet påkallad ur formell

synpunkt. I detta hänseende vill utskottet fästa uppmärksamheten på,

att redan 1933 års riksdag i sin skrivelse nr 78 tillkännagivit den uppfattningen,

att den nu tillämpade uppställningen av riksstatens utgiftssida

gåve anledning till berättigad erinran. Den mening, som sålunda framfördes

vid föregående års riksdag, synes utskottet vara fullt riktig, och utskottet

vill för sin del därutöver framhålla, att den nu verkställda granskningen

inom såväl ämbetsverken som finansdepartementet och de undersökningar

i ärendet, som utskottet för egen del gjort, givit till resultat, att

sådana brister måste anses vidlåda det nuvarande uppställningssättet ifråga

örn utgiftssidan i riksstaten, att det är önskvärt, att en rationalisering

och en tillämpning för de särskilda huvudtitlarnas del av någorlunda enhetliga

grundsatser genomföres. Utskottet ansluter sig till departementschefens

uppfattning, att det av ämbetsverken framlagda, med A betecknade

alternativet är att föredraga samt att de allvarligaste olägenheterna

i fråga örn utgiftssidans uppställning torde få anses hävda genom ett antagande

av detta alternativ. I ett avseende lärer visserligen det med B

betecknade alternativet kunna anses äga något företräde, nämligen ifråga

örn sammanförandet av statsbidrag och statsunderstöd, vilka enligt detta

alternativ skulle upptagas i riksstaten under särskilda huvudrubriker

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 79.

13

samt för sig redovisas. Emellertid har utskottet uppmärksammat, att ämbetsverken

och departementschefen förordat, att i särskilda tabeller, avsedda

att utarbetas inom riksräkenslcapsverket, skulle komma att i allt

fall lämnas årliga redogörelser för dessa bidrag och understöd. Vid sådant

förhållande torde den fördel, som sålunda skulle kunna vinnas genom alternativ

B, på annat sätt ernås. Utskottet Ilar därför icke av denna eller

annan anledning eller med hänsyn till de i allmänhet mindre väsentliga

skiljaktigheter, som nu förefinnas mellan fjärde huvudtiteln och övriga

huvudtitlar, funnit skäl föreligga att föreslå vidtagande av någon jämkning

i det uppställningssätt i fråga örn riksstatens utgiftssida, som av departementschefen

förordats.

En följd av den förändrade uppställningen och sammanförandet av en

ämbetsmyndighets nu på ett stort antal anslag fördelade utgifter till i

huvudsak tvenne särskilda anslag, av vilka det ena är avsett för avlöningar

och det andra för omkostnader, skulle bliva, att den hittillsvarande uppdelningen

av anslagen å ordinarie och extra skulle försvinna. Utskottet

vill då framhålla, att vid behandlingen av de särskilda riksstatsanslagen

under de senaste åren hänsyn i allt mindre grad tagits till anslagens karaktär

av ordinarie eller extra samt att i själva verket de flesta ordinarie

anslagen pläga årligen i ett eller annat avseende underkastas jämkning.

Att märka är även, att i de ordinarie anslagen till avlöningar numera i

regel ingå anslagsposter till avlönande av icke-ordinarie personal (exempelvis

riksräkenskapsverket och statistiska centralbyrån), samt att de ordinarie

anslagen även i övrigt mångenstädes innehålla poster, som icke

kunna anses vara av mera fast natur (exempelvis flottans underhållsanslag

och anslaget till veterinärhögskolan). Följden har också blivit, att

de ordinarie anslagen måst underkastas en lika noggrann, årlig prövning

vid budgetbehandlingen hos Kungl. Majit och riksdagen som de extra anslagen,

vilka senare ofta nog avse sådana kostnader, vilka lämpligen ansetts

böra fördelas på ett visst antal år. En närmare undersökning av det sätt,

på vilket medel anvisats under ordinarie och extra anslag på de särskilda

huvudtitlarna, giver också till resultat, att skilda principer här vunnit

tillämpning. Utskottet kan därför icke finna annat än, att det med hänsyn

till budgetbehandlingen måste vara en fördel, att riksstatsuppställningen

göres överskådlig och att samtidigt i möjligaste mån enhetliga

grundsatser kunna vinna tillämpning, även om därmed skulle följa, att den

numera i realiteten icke alltför betydelsefulla skillnaden mellan ordinarie

och extra anslag upphör. Ur utskottets synpunkt har det varit av vikt

att tillse, att riksdagen även framdeles erhåller så fullständiga uppgifter

örn anslagens blivande användning, som erfordras för bedömandet av det

årliga medelsbehovet, och att anslagen så uppställas, att man i statsverkspropositionen

kan av de framlagda beräkningarna omedelbart utläsa, vilken

personal som är ordinarie och vilken som placerats på extra stat eller

som icke-ordinarie i övrigt. I detta hänseende torde någon anmärkning

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 79.

icke kunna göras mot det framlagda förslaget. Jämväl å omkostnadsstaterna

lära emellertid speciella medelsbehov, vilka icke äro av mera stadigvarande

art, böra upptagas under särskilda poster för att därigenom

utmärka den skillnad mellan utgifter av mera stadigvarande och av tillfällig

art, vilken uppdelning numera torde hava i viss mån ersatt anslagens

indelning i ordinarie och extra.

Av det anförda framgår, att utskottet anser praktiska skäl tala för genomförandet

av de synpunkter i fråga örn riksstatens uppställning, som

gjorts gällande av departementschefen. Då härigenom i stort sett allenast

fullföljes det tillvägagångssätt, som riksdagen under de senaste åren i allt

vidare utsträckning tillämpat, kan utskottet för sin del icke finna, att

den nya uppställningen skulle kunna medföra sådana konsekvenser, att

en förnyad utredning skulle påkallas, innan riksdagen skulle kunna fatta

ståndpunkt till det av Kungl. Majit framlagda förslaget. Utskottet kan

följaktligen icke dela de farhågor, som kommit till uttryck i motionen

I: 353. Dock vill utskottet betona, att vid genomförandet av den nya uppställningen

och anslagsredovisningen i detalj försiktighet bör iakttagas

särskilt i sådana fall, där en omläggning skulle kunna föra med sig jämkningar

även i sakligt hänseende såsom exempelvis beträffande redovisningen

av universitetens tillgångar och anslagsmedel.

Vad därefter beträffar frågan om uppställningen av avlönings- och omkostnadsstaterna

för myndigheter och institutioner har det framlagda förslaget

icke givit utskottet anledning till erinran, och vill utskottet jämväl

framhålla, att utskottet, som i detta sammanhang uppmärksammat vad

1933 års statsrevisorer anfört rörande sättet för beräkningen av vissa avlöningsanslag,

funnit sig höra tillstyrka, att avlöningarna till ordinarie

befattningshavare och befattningshavare å extra stat framdeles beräknas

med utgångspunkt från högsta tillämpliga löneklassen inom den lönegrad,

i vilken befattningshavaren enligt avlöningsreglementet blivit placerad.

Genom den föreslagna anslagsuppdelningen möjliggöres att i anslutning

till riksboksföringen åvägabringa en fullständig redovisning av vissa

statsutgifter, vilka äga särskilt intresse. Utskottet är av den uppfattningen,

att de tabeller, som skola inom riksräkenskapsverket uppgöras och

tillhandhahållas riksdagen och statsrevisorerna, komma att underlätta riksdagsutskottens

budgetbehandling samt vara till betydande värde för statsrevisorerna

vid deras arbete.

Slutligen har utskottet uppmärksammat, att departementschefen i fråga

örn de s. k. specialbudgeterna framhållit, att vissa därmed sammanhängande

frågor icke nu borde upptagas till slutligt avgörande, utan prövas i

samband med förberedelserna till statsverkspropositionen till nästa års

riksdag. I motionerna I: 327 och II: 586 har gjorts framställning örn att

riksdagen skulle uttala sig för, att automobilskattemedel och totalisatormedel

även i fortsättningen skulle i riksstaten redovisas å särskilda specialbudgeter.

Utskottet, som erfarit, att departementschefen icke haft för

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 79.

15

avsikt att vidtaga någon omläggning i sistnämnda hänseende, utan att frågan

först i princip underställts riksdagen, anser därför, att riksdagen kan

uttala sin anslutning till det motionsvis framställda förslaget.

Utskottet anser sålunda, att de av departementschefen framlagda grunderna

beträffande ändrad uppställning av riksstatens utgiftssida kunna

godkännas. Även örn förslagets genomförande i detalj måhända kan komma

att medföra vissa svårigheter, är det dock ett viktigt önskemål, att den

rationalisering och förenkling, som i stort sett torde vinnas genom den nu

föreslagna förändringen i fråga örn uppställningen av statens utgiftssida,

snarast möjligt blir genomförd och kommer budgetarbetet inom departementen

och riksdagen till nytta.

Utskottet får hemställa,

att riksdagen må med avslag å motionen I: 353 och

med bifall till motionerna I: 327 och 11:586 i skrivelsetill

Kungl. Majit giva till känna ovan uttalade uppfattning

rörande ändrade grunder för uppställningen

av riksstatens utgiftssida m. m.

Stockholm den 17 april 1934.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Lindblad, Bergqvist, Kvarnzelius, Nilsson i Malmöh

Borell, Oscar Olsson, Bagge, Asplund, Walles, Alexander Nilsson, Jonsson i Lycksele och

Tham; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Holmgren, Jansson, Strindlund,

Törnkvist i Karlskrona, Andersson i Höör, Jonsson i Eskilstuna, Norsell, Olofsson i Digernäs.

Aronson, Andersson i Ovanmyra och Olsson i Staxäng.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1934:203 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående uppställningen av riksstatens utgiftssida m. m. s. 1 i texten