Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående ändrade grunder för sättande av markegång.

1935-05-21 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1935:130, Utlåtande i anledning av väckt motion angående ändrade grunder för sättande av markegång.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 130.

Nr 130.

Ankom till riksdagens kansli den 21 maj 1935 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående ändrade grunder

för sättande av markegång.

(3:e avd.)

I en inom första kammaren av herr C. von Miihlenfels väckt motion,

nr 116, har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit ville

hemställa, att markegången moderniseras och sättes av länsprisnämnder

samt att densamma fastställes av en riksprisnämnd i samband med dyrortsgrupperingen.

Till stöd för sitt förslag har motionären anfört följande:

»Nu gällande markegångstaxa torde utan överdrift kunna anses antikverad,

varför behovet av en moderniserad markegång utan tvivel är

stort. Detta har blivit en så mycket mera tvingande nödvändighet, sedan

en stor del av kronans arrendatorer för några år sedan delvis fingo

sina arrendeavgifter bestämda efter markegången. Det har nämligen inträffat

sådana underliga markegångssättningar, att i län med genomgående

låga dyrortsgrupper markegången satts betydligt högre än i län med

höga dyrortsgrupper. Exempel härå är Kalmar län, där smörpriset åren

1933 och 1934 sattes i 2 kronor 50 öre per kilogram, och Stockholms län,

där smörpriset år 1933 sattes i 2 kronor 10 öre samt 1934 i 2 kronor 30 öre;

samtidigt hava alla spannmålspriser båda åren varit högre i Kalmar än

i Stockholms län. Följden av sådana markegångssättningar har blivit,

att kronoarrendatorer i län med lägre dyrortsgrupper fått betala högre

arrenden än i län med högre dyrortsgrupper, vilket säkerligen ej varit

riksdagens mening, då den, för att bereda arrendatorerna en välbehövlig

lindring, medgav, att halva arrendesumman skulle få betalas efter markegångssättningen.

Kungl, socialstyrelsen har i så motto beaktat saken, att den i sin utredning

för dyrortsgrupperingen år 1933 föreslagit, att de däri omnämnda

länsprisnämnderna även skulle handhava markegångssättningen.»

Över motionen hava utlåtanden i vederbörlig ordning avgivits av domänstyrelsen

och kommerskollegium (Bil. A och B), varjämte utskottet

under hand inhämtat upplysningar från kammarkollegium.

Utskottet.

Utskottet vill till en början erinra, att i en vid 1928 års riksdag väckt

motion, II: 311, hemställdes, att riksdagen måtte besluta anhålla hos Kungl.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 130.

7

Majit att låta utreda och för riksdagen snarast förelägga förslag till ändring

i grunderna och sättet för markegångstaxornas upprättande.

I ett över motionen avgivet utlåtande (nr 33) anförde statsutskottet, att,

enligt vad utskottet under hand inhämtat från kammarkollegiet, hos kollegiet

vore anhängiga två ärenden angående markegångstaxorna, nämligen

ett ärende rörande revision av taxornas formulär och ett ärende örn

ifrågasatt revision av förordningen den 2 juni 1911 angående grunderna

och sättet för markegångsprisens bestämmande. Sistnämnda ärende, i vilket

förslag väckts av länsstyrelsen i Örebro län och varöver yttranden avgivits

av övriga länsstyrelser, syntes, enligt vad för utskottet upplysts,

avse och torde för varje fall komma att medföra förslag till lösning av

det spörsmål, som i den förevarande motionen avhandlades. Ärendet i

fråga vore för det dåvarande beroende på kammaradvokatfiskalsämbetets

åtgärd. På grund härav och under uttalande av sin förväntan att

förslag i ämnet, så snart ske kunde, måtte underställas riksdagens prövning,

hemställde utskottet, att ifrågavarande motion icke måtte till någon

riksdagens åtgärd föranleda. Statsutskottets hemställan bifölls sedermera

av riksdagen.

De två ärenden berörande markegångstaxorna, som åsyftas i statsutskottets

utlåtande, voro dels ett, som avsåg revision av taxornas form,

d. v. s. ytterst frågan örn utgallring av vissa titlar och persedlar ur

taxorna, dels ock ett, som syftade på en revision av markegångsförord''

ningen den 2 juni 1911 (nr 62).

Enligt vad utskottet numera inhämtat, föredrogs det förstnämnda ärendet

— angående revision av taxornas form — i kammarkollegium den 17

januari 1929 och föranledde en samma dag dagtecknad skrivelse till

Kungl. Majit, däri kollegium anmälde, att kollegium funnit den ifrågasatta

allmänna revisionen av markegångstaxornas form och innehåll icke

för det dåvarande böra verkställas.

Kungl. Majit lät genom beslut den 12 april 1929 vid den av kollegium

gjorda anmälan bero.

I det andra av de i utskottets utlåtande omnämnda markegångsärendena

— vilket syftade på en revision av markegångsförordningen den 2

juni 1911 — avgav kammarkollegium utlåtande den 31 december 1930, innehållande

ett vidlyftigt förslag till förändringar och förenklingar i förfarandet

vid markegångssättningen.

över kollegii förslag hava utlåtanden avgivits den 13 april 1931 av lantbruksstyrelsen

och den 28 maj 1931 av styrelsen för Svenska landskommunernas

förbund, vilka i huvudsak tillstyrkt kollegii förslag.

Därefter synes någon ytterligare åtgärd icke hava vidtagits.

Utskottet har inhämtat, att socialstyrelsen år 1933 till Kungl. Majit

avgivit utredning och förslag rörande grunder och förfaringssätt för dyrortsgrupperingsarbetet

ävensom rörande i samband därmed stående frågor

samt att styrelsen jämväl upptagit frågan om sättet för markegångs
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 130.

sättningen. Styrelsen har anfört, att fastställandet av markegångstaxorna

vore ett arbete av likartad beskaffenhet nied det, som skulle komma

att åligga länsprisnämnder. Enligt socialstyrelsens förslag skulle även

markegångsdeputerade bilda kärnan i länsprisnämnderna. Det bar synts

socialstyrelsen naturligt, att sagda nämnder de år, då sammanträden av

dem äger rum, jämväl ombesörja markegångssättningen. Särskilt örn en

moderniserad markegång komme till stånd, kunde länsprisnämndernas

medverkan bliva till stor nytta.

Under hänvisning till vad sålunda anförts och med framhållande av

lämpligheten av att frågorna örn dyrortsgruppering och markegångssättningen

lösas i ett sammanhang, får utskottet hemställa,

att riksdagen må i anledning av herr von Muhlenfels’

ovanberörda motion (1:116) i skrivelse till Kungl.

Majit anhålla, att Kungl. Majit ville i samband med

prövningen av grunder och förfaringssätt för dyrortsgrupperingsarbetet

till prövning jämväl upptaga frågan

örn revision av gällande markegångsbestämmelser.

Stockholm den 21 maj 1935.

På statsutskottets vägnar i

ANDERS ANDERSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 129.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 130.

9

Bil. A.

Till riksdagens statsutskott.

Genom resolution den 1 mars 1935 har Kungl. Majit anbefallt domänstyrelsen

att till riksdagens statsutskott avgiva yttrande över en av herr

C. von Miihlenfels inom första kammaren väckt motion, nr 116, angående

ändrade grunder för sättande av markegång, i vad motionen berörde domänstyrelsens

verksamhetsområde. Med anledning härav får styrelsen

anföra följande.

Enligt 10 punkten i kungl, kungörelsen den 4 juni 1908 angående förändrade

grunder för förvaltningen av kronans jordbruksdomäner, sådan

punkten lydde före den 1 juli 1932, skulle arrendeavgift för kronan tillhörig

jordbruksegendom under domänstyrelsens förvaltning vara utsatt

i penningar. Jämlikt nu gällande bestämmelser skall arrendeavgiften utsättas

till hälften i penningar och till hälften i en eller flera av de persedlar,

som upptagas i länets markegångstaxa, att lösas med penningar

efter senast fastställda pris enligt litt. A i markegångstaxan. Vid den utredning,

som föregick ett antagande av sist berörda stadganden, framfördes

yrkanden på att utbyta markegångspriserna mot vissa gällande

noteringar, som säkrare gåve uttryck åt det verkliga prisläget. Då emellertid

andra för ändamålet användbara officiella noteringar än markegångstaxan

icke funnes, blev det nödvändigt att anlita denna vid prissättning

å de persedlar, som i här ifrågavarande hänseende skulle lösas i

penningar.

Ur såväl kronan-jordägarens som vederbörande kronoarrendatorers intressen

måste det anses önskvärt, att i ovan omförmälda avseenden enhetlighet

och jämförbarhet råder vid prissättningen. I anslutning härtill

synes intet vara att erinra mot att en utredning i det i motionen angivna

syftet kommer till stånd. Efter vilka grunder en dylik reformering bör

göras torde få bero på den blivande undersökningen. Styrelsen får alltså

för sin del förorda verkställandet av en utredning rörande möjligheterna

att erhålla en efter nutida krav avpassad, så rationell och enhetlig anordning

som möjligt för den officiella prissättningen å olika varuslag och

förnödenheter. Stockholm den 28 mars 1935.

D. af Wåhlberg.

Gunnar Malmström.

Bihang till riksdagens protokoll 1935. C sami. Nr 129—130.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 130.

Bil. B.

Till riksdagens statsutskott.

Genom remiss den 1 mars 1935 har Kungl. Majit anbefallt kommerskollegium

att avgiva och till Eder överlämna yttrande över en inom första

kammaren väckt motion nr 116 angående ändrade grunder för sättande av

markegång, i vad motionen berörde kollega verksamhetsområde.

I anledning härav för kollegium anföra följande.

I motionen har hemställts örn skrivelse till Kungl. Majit med begäran,

att markegången måtte moderniseras och sättas av länsprisnämnder samt

att densamma skulle fastställas av en riksprisnämnd i samband med ■dyrortsgrupperingen.

Såsom framhållits i motionen har socialstyrelsen i sm

år 1933 slutförda utredning rörande grunder och förfaringssätt för dyrortsgrupperingsarbetet

och i samband därmed stående frågor bland annat

föreslagit, att däri omnämnda länsprisnämnder även skulle handhava

markegångssättningen.

Enligt vad kollegium har sig bekant är för närvarande ett av kammarkollegiet

den 31 december 1930 avgivet förslag till viss omarbetning av

gällande författning rörande markegångsväsendet beroende på Kungl.

Majits prövning. I sitt utlåtande i ämnet har kammarkollegiet bland

annat framhållit, att markegångsinstitutet icke borde komma till användning

för moderna behov och att institutet så småningom torde böra såsom

en kvarleva från naturahushållningens tid avvecklas. Vad som försvårade

denna avveckling borde undvikas. Skulle det för framtiden befinnas

nödigt, att vid jordupplåtelse fixera avgälden eller viss del därav i naturapersedlar

— något varom delade meningar syntes kunna uppstå torde

det bliva nödvändigt att tillskapa ett med markegången till sitt syfte jämförbart

men på enklare sätt åstadkommet pris, som vore oberoende av

penningvärdets fluktuationer. Frågan örn tillskapandet av ett ^dylikt pris

hade tidigare varit på tal, nämligen under förarbetena till 1925 års ecklesiastika

arrendeförordning, men da icke föranlett någon åtgärd. .

Då såsom av det sagda framgår frågan örn markegångssättningens reformering

redan är föremål för Kungl. Majits prövning, vill kommeiskollegium

— som ej varit satt i tillfälle att yttra sig över de i sådant

hänseende avgivna förslagen och ej heller äger den för frågans bedomande

erforderliga särskilda sakkunskapen — hemställa, att motionen e3

mätte vinna riksdagens bifall.

K. A. Fryxell.

Siegfried Matz.

Carl Lamberth.

851678. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1935.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1935:270 Skrivelse till Konungen angående underlättande av förevisningen av icke eldfarliga biograffilmer. s. 3 i texten