Utlåtande i anledning av väckt motion angående ändrade grunder för sättande av markegång.
1935-05-21 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1935:130, Utlåtande i anledning av väckt motion angående ändrade grunder för sättande av markegång.
Dokumentets text
6
Statsutskottets utlåtande Nr 130.
Nr 130.
Ankom till riksdagens kansli den 21 maj 1935 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående ändrade grunder
för sättande av markegång.
(3:e avd.)
I en inom första kammaren av herr C. von Miihlenfels väckt motion,
nr 116, har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit ville
hemställa, att markegången moderniseras och sättes av länsprisnämnder
samt att densamma fastställes av en riksprisnämnd i samband med dyrortsgrupperingen.
Till stöd för sitt förslag har motionären anfört följande:
»Nu gällande markegångstaxa torde utan överdrift kunna anses antikverad,
varför behovet av en moderniserad markegång utan tvivel är
stort. Detta har blivit en så mycket mera tvingande nödvändighet, sedan
en stor del av kronans arrendatorer för några år sedan delvis fingo
sina arrendeavgifter bestämda efter markegången. Det har nämligen inträffat
sådana underliga markegångssättningar, att i län med genomgående
låga dyrortsgrupper markegången satts betydligt högre än i län med
höga dyrortsgrupper. Exempel härå är Kalmar län, där smörpriset åren
1933 och 1934 sattes i 2 kronor 50 öre per kilogram, och Stockholms län,
där smörpriset år 1933 sattes i 2 kronor 10 öre samt 1934 i 2 kronor 30 öre;
samtidigt hava alla spannmålspriser båda åren varit högre i Kalmar än
i Stockholms län. Följden av sådana markegångssättningar har blivit,
att kronoarrendatorer i län med lägre dyrortsgrupper fått betala högre
arrenden än i län med högre dyrortsgrupper, vilket säkerligen ej varit
riksdagens mening, då den, för att bereda arrendatorerna en välbehövlig
lindring, medgav, att halva arrendesumman skulle få betalas efter markegångssättningen.
Kungl, socialstyrelsen har i så motto beaktat saken, att den i sin utredning
för dyrortsgrupperingen år 1933 föreslagit, att de däri omnämnda
länsprisnämnderna även skulle handhava markegångssättningen.»
Över motionen hava utlåtanden i vederbörlig ordning avgivits av domänstyrelsen
och kommerskollegium (Bil. A och B), varjämte utskottet
under hand inhämtat upplysningar från kammarkollegium.
Utskottet.
Utskottet vill till en början erinra, att i en vid 1928 års riksdag väckt
motion, II: 311, hemställdes, att riksdagen måtte besluta anhålla hos Kungl.
Statsutskottets utlåtande Nr 130.
7
Majit att låta utreda och för riksdagen snarast förelägga förslag till ändring
i grunderna och sättet för markegångstaxornas upprättande.
I ett över motionen avgivet utlåtande (nr 33) anförde statsutskottet, att,
enligt vad utskottet under hand inhämtat från kammarkollegiet, hos kollegiet
vore anhängiga två ärenden angående markegångstaxorna, nämligen
ett ärende rörande revision av taxornas formulär och ett ärende örn
ifrågasatt revision av förordningen den 2 juni 1911 angående grunderna
och sättet för markegångsprisens bestämmande. Sistnämnda ärende, i vilket
förslag väckts av länsstyrelsen i Örebro län och varöver yttranden avgivits
av övriga länsstyrelser, syntes, enligt vad för utskottet upplysts,
avse och torde för varje fall komma att medföra förslag till lösning av
det spörsmål, som i den förevarande motionen avhandlades. Ärendet i
fråga vore för det dåvarande beroende på kammaradvokatfiskalsämbetets
åtgärd. På grund härav och under uttalande av sin förväntan att
förslag i ämnet, så snart ske kunde, måtte underställas riksdagens prövning,
hemställde utskottet, att ifrågavarande motion icke måtte till någon
riksdagens åtgärd föranleda. Statsutskottets hemställan bifölls sedermera
av riksdagen.
De två ärenden berörande markegångstaxorna, som åsyftas i statsutskottets
utlåtande, voro dels ett, som avsåg revision av taxornas form,
d. v. s. ytterst frågan örn utgallring av vissa titlar och persedlar ur
taxorna, dels ock ett, som syftade på en revision av markegångsförord''
ningen den 2 juni 1911 (nr 62).
Enligt vad utskottet numera inhämtat, föredrogs det förstnämnda ärendet
— angående revision av taxornas form — i kammarkollegium den 17
januari 1929 och föranledde en samma dag dagtecknad skrivelse till
Kungl. Majit, däri kollegium anmälde, att kollegium funnit den ifrågasatta
allmänna revisionen av markegångstaxornas form och innehåll icke
för det dåvarande böra verkställas.
Kungl. Majit lät genom beslut den 12 april 1929 vid den av kollegium
gjorda anmälan bero.
I det andra av de i utskottets utlåtande omnämnda markegångsärendena
— vilket syftade på en revision av markegångsförordningen den 2
juni 1911 — avgav kammarkollegium utlåtande den 31 december 1930, innehållande
ett vidlyftigt förslag till förändringar och förenklingar i förfarandet
vid markegångssättningen.
över kollegii förslag hava utlåtanden avgivits den 13 april 1931 av lantbruksstyrelsen
och den 28 maj 1931 av styrelsen för Svenska landskommunernas
förbund, vilka i huvudsak tillstyrkt kollegii förslag.
Därefter synes någon ytterligare åtgärd icke hava vidtagits.
Utskottet har inhämtat, att socialstyrelsen år 1933 till Kungl. Majit
avgivit utredning och förslag rörande grunder och förfaringssätt för dyrortsgrupperingsarbetet
ävensom rörande i samband därmed stående frågor
samt att styrelsen jämväl upptagit frågan om sättet för markegångs
-
8
Statsutskottets utlåtande Nr 130.
sättningen. Styrelsen har anfört, att fastställandet av markegångstaxorna
vore ett arbete av likartad beskaffenhet nied det, som skulle komma
att åligga länsprisnämnder. Enligt socialstyrelsens förslag skulle även
markegångsdeputerade bilda kärnan i länsprisnämnderna. Det bar synts
socialstyrelsen naturligt, att sagda nämnder de år, då sammanträden av
dem äger rum, jämväl ombesörja markegångssättningen. Särskilt örn en
moderniserad markegång komme till stånd, kunde länsprisnämndernas
medverkan bliva till stor nytta.
Under hänvisning till vad sålunda anförts och med framhållande av
lämpligheten av att frågorna örn dyrortsgruppering och markegångssättningen
lösas i ett sammanhang, får utskottet hemställa,
att riksdagen må i anledning av herr von Muhlenfels’
ovanberörda motion (1:116) i skrivelse till Kungl.
Majit anhålla, att Kungl. Majit ville i samband med
prövningen av grunder och förfaringssätt för dyrortsgrupperingsarbetet
till prövning jämväl upptaga frågan
örn revision av gällande markegångsbestämmelser.
Stockholm den 21 maj 1935.
På statsutskottets vägnar i
ANDERS ANDERSON.
Närvarande: se under utlåtandet nr 129.
Statsutskottets utlåtande Nr 130.
9
Bil. A.
Till riksdagens statsutskott.
Genom resolution den 1 mars 1935 har Kungl. Majit anbefallt domänstyrelsen
att till riksdagens statsutskott avgiva yttrande över en av herr
C. von Miihlenfels inom första kammaren väckt motion, nr 116, angående
ändrade grunder för sättande av markegång, i vad motionen berörde domänstyrelsens
verksamhetsområde. Med anledning härav får styrelsen
anföra följande.
Enligt 10 punkten i kungl, kungörelsen den 4 juni 1908 angående förändrade
grunder för förvaltningen av kronans jordbruksdomäner, sådan
punkten lydde före den 1 juli 1932, skulle arrendeavgift för kronan tillhörig
jordbruksegendom under domänstyrelsens förvaltning vara utsatt
i penningar. Jämlikt nu gällande bestämmelser skall arrendeavgiften utsättas
till hälften i penningar och till hälften i en eller flera av de persedlar,
som upptagas i länets markegångstaxa, att lösas med penningar
efter senast fastställda pris enligt litt. A i markegångstaxan. Vid den utredning,
som föregick ett antagande av sist berörda stadganden, framfördes
yrkanden på att utbyta markegångspriserna mot vissa gällande
noteringar, som säkrare gåve uttryck åt det verkliga prisläget. Då emellertid
andra för ändamålet användbara officiella noteringar än markegångstaxan
icke funnes, blev det nödvändigt att anlita denna vid prissättning
å de persedlar, som i här ifrågavarande hänseende skulle lösas i
penningar.
Ur såväl kronan-jordägarens som vederbörande kronoarrendatorers intressen
måste det anses önskvärt, att i ovan omförmälda avseenden enhetlighet
och jämförbarhet råder vid prissättningen. I anslutning härtill
synes intet vara att erinra mot att en utredning i det i motionen angivna
syftet kommer till stånd. Efter vilka grunder en dylik reformering bör
göras torde få bero på den blivande undersökningen. Styrelsen får alltså
för sin del förorda verkställandet av en utredning rörande möjligheterna
att erhålla en efter nutida krav avpassad, så rationell och enhetlig anordning
som möjligt för den officiella prissättningen å olika varuslag och
förnödenheter. Stockholm den 28 mars 1935.
D. af Wåhlberg.
Gunnar Malmström.
Bihang till riksdagens protokoll 1935. C sami. Nr 129—130.
2
10
Statsutskottets utlåtande Nr 130.
Bil. B.
Till riksdagens statsutskott.
Genom remiss den 1 mars 1935 har Kungl. Majit anbefallt kommerskollegium
att avgiva och till Eder överlämna yttrande över en inom första
kammaren väckt motion nr 116 angående ändrade grunder för sättande av
markegång, i vad motionen berörde kollega verksamhetsområde.
I anledning härav för kollegium anföra följande.
I motionen har hemställts örn skrivelse till Kungl. Majit med begäran,
att markegången måtte moderniseras och sättas av länsprisnämnder samt
att densamma skulle fastställas av en riksprisnämnd i samband med ■dyrortsgrupperingen.
Såsom framhållits i motionen har socialstyrelsen i sm
år 1933 slutförda utredning rörande grunder och förfaringssätt för dyrortsgrupperingsarbetet
och i samband därmed stående frågor bland annat
föreslagit, att däri omnämnda länsprisnämnder även skulle handhava
markegångssättningen.
Enligt vad kollegium har sig bekant är för närvarande ett av kammarkollegiet
den 31 december 1930 avgivet förslag till viss omarbetning av
gällande författning rörande markegångsväsendet beroende på Kungl.
Majits prövning. I sitt utlåtande i ämnet har kammarkollegiet bland
annat framhållit, att markegångsinstitutet icke borde komma till användning
för moderna behov och att institutet så småningom torde böra såsom
en kvarleva från naturahushållningens tid avvecklas. Vad som försvårade
denna avveckling borde undvikas. Skulle det för framtiden befinnas
nödigt, att vid jordupplåtelse fixera avgälden eller viss del därav i naturapersedlar
— något varom delade meningar syntes kunna uppstå torde
det bliva nödvändigt att tillskapa ett med markegången till sitt syfte jämförbart
men på enklare sätt åstadkommet pris, som vore oberoende av
penningvärdets fluktuationer. Frågan örn tillskapandet av ett ^dylikt pris
hade tidigare varit på tal, nämligen under förarbetena till 1925 års ecklesiastika
arrendeförordning, men da icke föranlett någon åtgärd. .
Då såsom av det sagda framgår frågan örn markegångssättningens reformering
redan är föremål för Kungl. Majits prövning, vill kommeiskollegium
— som ej varit satt i tillfälle att yttra sig över de i sådant
hänseende avgivna förslagen och ej heller äger den för frågans bedomande
erforderliga särskilda sakkunskapen — hemställa, att motionen e3
mätte vinna riksdagens bifall.
K. A. Fryxell.
Siegfried Matz.
Carl Lamberth.
851678. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1935.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1935:270 Skrivelse till Konungen angående underlättande av förevisningen av icke eldfarliga biograffilmer. s. 3 i texten