Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statens övertagande av vissa kostnader för folkskoleväsendet m. m. jämte åtskilliga i ämnet väckta motioner.

1935-05-23 · 99 sidor, varav 98 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 98 av 99 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1935:142, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statens övertagande av vissa kostnader för folkskoleväsendet m. m. jämte åtskilliga i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

1

Nr 142.

Ankom till riksdagens kansli den 23 maj 1935 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statens

övertagande av vissa kostnader för folkskoleväsendet m. m.

jämte åtskilliga i ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

I den till riksdagen avlåtna, den 4 januari 1935 dagtecknade propositionen

angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1935/1936

har Kungl. Majit under åttonde huvudtiteln (punkterna 172, 174, 176 och

260 av det vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet över

ecklesiastikärenden för nämnda dag) föreslagit riksdagen att, i avbidan på

den proposition angående vissa folkskoleväsendet berörande frågor, som

kunde varda riksdagen förelagd, beräkna för budgetåret 1935/1936

dels till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor ett

förslagsanslag av 58,550,000 kronor;

dels till Folkskolor m. m.: Allmänt bidrag för utjämning av kostnaderna

för folkskoleväsendet ett förslagsanslag av 5,660,000 kronor;

dels till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare i slöjd vid folkskolor,

mindre folkskolor eller särskilda slöjdskolor ett förslagsanslag av

2,666,000 kronor;

dels till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärarinnor i hushållsgöromål

vid egentliga folkskolor m. m. ett förslagsanslag av 295,000 kronor;

dels till Folkskolor m. m.: Skolhusvärderingsnämnder ett anslag av 200,000

kronor;

dels till Folkskolor m. m.: Folkundervisningens befrämjande i rikets nordligaste

gränsorter ett förslagsanslag av 230,000 kronor;

dels till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt föreståndarinnor och

biträdande föreståndarinnor vid skolhem och arbetsstugor inom Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens län ett förslagsanslag av 100,000 kronor;

dels till Folkskolor m. m.: Bidrag till inackordering av skolbarn i skolhem,

arbetsstugor eller enskilda hem ett reservationsanslag av 900,000

kronor;

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 6 sami. Nr 142.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

dels till Folkskolor m. m.: Bidrag till anordnande av skolskjutsar för

skolpliktiga barn ett förslagsanslag av 200,000 kronor;

dels ock till Dyrtidstillägg åt lärare vid vissa statsunderstödda undervisnings-

m. fl. anstalter ett förslagsanslag av 18,000,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i en till riksdagen avlåten, den 8 mars 1935

dagteckuad proposition, nr 174, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för nämnda dag, föreslagit

riksdagen att

A. godkänna följande allmänna grunder för statsbidrag till undervisningslokaler

m. m. för folkskoleväsendet, att träda i kraft å dag, som Kungl.

Majit bestämmer:

1. Staten bidrager till skoldistriktens kostnader för uppförande av nya

undervisningslokaler för folkskoleväsendet.

Förutsättning för utgående av sådana bidrag är, att Kungl. Majit, där

kostnaden beräknas överstiga 10,000 kronor, respektive länsstyrelsen, där

kostnaden beräknas uppgå till högst 10,000 kronor, lämnat tillstånd till

byggnadsarbetets utförande samt därvid fastställt den kostnadssumma, varå

bidraget, högst, skall beräknas. Bidraget utgår därefter med tre fjärdedelar

av den verkliga kostnaden, i den mån denna icke överstiger den fastställda

summan.

Bidraget fördelas i lika belopp på tjugofem år och utgår till kostnaderna

för — förutom inomhusledningar, erforderliga biutrymmen samt ritningar,

arbetsledning och kontroll — lärosalar (klassrum och specialrum), gymnastiksalar

samt lokaler för undervisning i slöjd och hushållsgöromål ävensom

för den första uppsättningen av inventarier till gymnastiksalar, slöjdsalar

och skolkök.

2. Staten bidrager till de kostnader, skoldistrikten fått vidkännas för

redan befintliga, distriktet tillhöriga, undervisningslokaler, dock med den begränsningen,

att dylikt bidrag icke utgår för lokaler, som vid de nya bestämmelsernas

ikraftträdande varit i bruk mer än nitton år.

Bidraget utgår med visst belopp per lokal årligen till och med den 1 juli

näst före den tidpunkt, då lokalen varit i bruk under tjugo år.

Bidrag utgår allenast för egentliga klassrum och gymnastiksalar. Lokalerna

indelas av särskilda skolhusvärderingsnämnder i fyra klasser (I—IV),

allt efter lokalernas beskaffenhet. Arsbidraget utgör för klass I 370 kronor

per lokal, för klass II 240 kronor per lokal och för klass III 200 kronor

per lokal. För lokal, som hänföres till klass IV, utgår intet bidrag, ej

heller för lokal, som tillkommit utan kostnad för distriktet.

3. Staten bidrager med en tredjedel av den av skoldistrikt erlagda eller

såsom skälig enligt ortens pris ansedda hyran för undervisningslokal.

4. Staten bidrager till skoldistriktens kostnader för underhåll av klassrum,

specialrum, gymnastiksalar, slöjdsalar och rum för undervisning i hushålls
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

3

göromål samt för tillhandahållande av skolmöbler och undervisningsmateriel

till sådana lokaler med visst årligt belopp för varje lokal.

Bidraget utgör för lokaler, som tillhöra distrikt, 50 kronor och för lokaler,

som distrikt förhyr, 25 kronor, allt per sal och år. Kostnader för lokalernas

uppvärmning, belysning och städning bestridas av skoldistrikten utan

bidrag av statsmedel.

5. Staten bidrager till bestridande av skoldistriktens kostnader för tillhandahållande

av tjänstebostäder åt lärarpersonalen eller ersättning härför

med följande årliga belopp, nämligen för ordinarie manlig folkskollärare

160 kronor, för ordinarie kvinnlig folkskollärare 120 kronor och för övriga

lärare 80 kronor. Har tjänstebostad tillkommit utan kostnad för distriktet,

utgår intet tjänstebostadsbidrag.

B. godkänna följande allmänna grunder för statsbidrag till avlöning av

lärare vid folkskoleväsendet att träda i tillämpning från och med den 1

juli 1936:

1. Staten övertager hela kostnaden för de författningsenligt utgående

kontanta minimilönerna för lärare vid folk- och småskolor ävensom föreståndarinnor

och biträdande föreståndarinnor vid skoldistrikten tillhöriga

skolhem. I den mån kommunala lönetillägg förekomma, skola distrikten

själva svara för dessa.

2. Staten övertager jämväl hela kostnaden för de författningsenligt utgående

kontanta minimiarvodena för lärare i slöjd och hushållsgöromål.

3. Staten lämnar i viss utsträckning understöd för bestridande av skoldistrikts

kostnader för avlönande av Överlärare. Kungl. Majit prövar för

varje särskilt fall efter därom av skoldistriktet gjord ansökning, huruvida

statsbidrag må utgå. Bidraget utgår med högst hälften av arvodet, dock i

intet fall med mera än 1,000 kronor för år och ej, där icke Kungl. Majit

finner skäl medgiva undantag, för mer än en överlärartjänst inom ett och

samma distrikt.

4. I samband med statens övertagande av här ifrågavarande kostnader

meddelas följande föreskrifter, som åsyfta att bereda staten ökat inflytande

och kontroll med avseende å folkskoleväsendets handhavande.

a) . För inrättande av ny tjänst (ordinarie, extra ordinarie eller tjänst

med anställning tills vidare eller på viss tid) skall Kungl. Majits tillstånd

inhämtas, dock att tjänst med anställning på viss tid må efter vederbörande

folkskolinspektörs medgivande kunna utan Kungl. Majits tillstånd vara inrättad

under en tid av högst tre år.

b) . Lärare skall vara skyldig underkasta sig förflyttning från ett skoldistrikt

till ett annat (tvångsförflyttning). Dock skall denna skyldighet tillsvidare

endast gälla lärare, som efter de nya bestämmelsernas ikraftträdande

första gången vinner ordinarie anställning. För lärare, som vid de nya

bestämmelsernas ikraftträdande innehar ordinarie anställning men efter ansökning

vinner transport till annan tjänst av motsvarande slag, förbindes

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

flyttningsskyldighet med den nya anställningen. Sistnämnda bestämmelse

genomföres dock ej omedelbart utan först efter förloppet av fem år. Flyttningsskyldigheten

gäller för varje lärare endast det flyttningsområde, där

han är anställd. Flyttningsområdena sammanfalla med de tretton områdesgrupper,

som omförmälas i kungörelsen den 20 juli 1933 (nr 507) om tillsättning

i vissa fall av lärare vid folk- och småskolor. Tvångsförflyttning

tillämpas endast, då den nödvändiggöres av behov att indraga övertalig

tjänst. Vid tvångsförflyttning skall så vitt möjligt tillses, att läraren genom

förflyttningen icke lider någon minskning i de förmåner, han åtnjutit å

den förra tjänsten. I den mån läraren genom förflyttningen går förlustig

kommunalt lönetillägg eller tilläggspension, skall ersättning härför beredas

läraren av statsmedel. Till flyttningskostnaderna erhåller läraren bidrag av

statsmedel. Beslut om tvångsförflyttning meddelas av Kungl. Maj:t.

c). Innan förslag till återbesättande av lärartjänst upprättas, skall statens

vederbörande folkskolinspektör avgiva yttrande, vari han skall angiva de

tre sökande, som enligt hans mening äro med hänsyn till befordringsgrunderna

mest meriterade, ävensom ordningen dem emellan. Kommer skolrådet

vid förslagets upprättande till annat resultat än folkskolinspektören,

skall ärendet hänskjutas till domkapitlet, som då har att upprätta förslaget.

Nu angivna bestämmelser om folkskolinspektörens och domkapitlets medverkan

vid förslags upprättande skola ej tillämpas i skoldistrikt, vilka enligt

särskilt beslut av Kungl. Majit undantagits från den statliga inspektionen.

Ar lärartjänst förenad med överlärartjänst, skall det tillkomma skolöverstyrelsen

att upprätta förslag till lärartjänsten.

Då fråga är örn tillsättande av överlärartjänst, skall skolöverstyrelsen avgiva

yttrande angående de sökandes lämplighet samt därvid jämväl angiva

de tre sökande, som överstyrelsen finner mest lämpliga, ävensom ordningen

dem emellan. Skolrådet har vid meddelande av förordnande å överlärartjänst

att välja mellan dem, som skolöverstyrelsen på sätt nu nämnts angivit.

C. godkänna följande allmänna grunder för statsbidrag till skolskjutsar

att tillämpas från och med den 1 juli 1935:

Staten bidrager med åtta tiondelar av skoldistriktens styrkta verkliga kostnader

för skolskjutsarna, likväl med rätt för utanordningsmyndigheten att,

om kostnaderna befinnas oskäliga i förhållande till ortens pris, reducera bidraget.

De myndigheter, som hava att besluta i reglementsfrågor, skola

äga fastställa sådan organisation av skoldistriktets skolväsende, som förutsätter

anordnande av skolskjutsar.

D. godkänna följande allmänna grunder för statsbidrag till inackordering

av skolplikt^a barn att tillämpas från och med den 1 juli 1935:

Staten bidrager med åtta tiondelar av skoldistriktens styrkta verkliga kostnader

för inackorderingen, likväl med rätt för utanordningsmyndigheten att,

örn kostnaderna befinnas oskäliga i förhållande till ortens pris, reducera bi
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

5

draget. Bidragsrätten gäller, oavsett skoldistriktets belägenhet. De myndigheter,

som hava att besluta i reglementsfrågor, skola äga fastställa sådan

organisation av skoldistriktets skolväsende, som förutsätter anordnande av

inackordering av skolpliktiga barn.

E. medgiva, att Kungl. Maj:t må äga utfärda de närmare föreskrifter, som

erfordras för tillämpningen av de under A—D här ovan angivna allmänna

grunder;

F. medgiva, att sådan manlig lärare vid småskola och vid mindre folkskola

ävensom manlig biträdande lärare vid folkskola, som blivit anställd

efter utgången av år 1918, må från den 1 juli 1935 äga rätt att åtnjuta

ett särskilt tillägg till lönen av 200 kronor för år;

G. medgiva sådan ändring i grunderna för utgående av statsbidrag till

undervisning i slöjd vid folkskolor, mindre folkskolor eller särskilda slöjdskolor,

att, då fråga är om undervisning i slöjd för flickor, i det minimiantal

lärjungar, som slöjdavdelning skall omfatta, må, under förutsättning

att den består av samtliga de folkskolestadiet tillhörande flickor, vilka prövas

skäligen kunna deltaga i slöjdundervisningen, få inräknas även flickor från

småskolestadiet;

H. besluta, att beträffande dyrtidstillägg åt lärare vid privatläroverk, vid

kommunala flickskolor och vid folkhögskolor ävensom åt lärare vid folkoch

småskolor samt statsunderstödda sjukvårdsanstalter och vissa barnhem,

högre folkskolor, kommunala mellanskolor och vissa småskoleseminarier

skola från och med den 1 juli 1935 lända till efterrättelse de allmänna

grunder, som i ifrågavarande hänseende gälla för budgetåret 1934/1935,

dock med iakttagande att dyrtidstillägg må utgå till lärare i manlig och

kvinnlig slöjd vid högre folkskolor allenast i sådant fall, då statsbidrag

jämlikt gällande bestämmelser utgår till undervisningen; ävensom

bemyndiga Kungl. Majit såväl att utfärda de närmare föreskrifter, vilka

för tillämpning av i nästföregående stycke berörda allmänna grunder kunna

befinnas erforderliga, som även att i huvudsaklig enlighet med de i sådant

avseende nu gällande föreskrifter meddela närmare bestämmelser i fråga

om dyrtidstillägg åt vissa lärarinnor vid fackskolan för huslig ekonomi i

Uppsala, Maria Nordenfelts högre handarbetslärarinneseminarium i Göteborg

och föreningen Handarbetets vänners och Andrea Eneroths högre handarbetsseminarium

i Stockholm;

I. anvisa för budgetåret 1935/1936

dels till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor

ett förslagsanslag av 58,550,000 kronor;

dels till Folkskolor m. m.: Allmänt bidrag för utjämning av kostnaderna

för folkskoleväsendet ett förslagsanslag av 5,660,000 kronor;

dels till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare i slöjd vid folkskolor,

mindre folkskolor eller särskilda slöjdskolor ett förslagsanslag av

2,665,000 kronor;

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

dels till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärarinnor i hushållsgöromål

vid egentliga folkskolor m. m. ett förslagsanslag av 295,000 kronor;

dels till Folkskolor m. m.: Bestridande av engångskostnader för skolhusvärderingsnämnder

ett förslagsanslag av 200,000 kronor;

dels till Folkskolor m. m.: Folkundervisningens befrämjande i rikets nordligaste

gränsorter ett förslagsanslag av 230,000 kronor;

dels till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt föreståndarinnor och

biträdande föreståndarinnor vid skolhem och arbetsstugor inom Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens län ett förslagsanslag av 100,000 kronor;

dels till Folkskolor m. m.: Bidrag till inackordering av skolbarn i skolhem,

arbetsstugor eller enskilda hem ett förslagsanslag av 900,000 kronor;

dels till Folkskolor m. m.: Bidrag till anordnande av skolskjutsar för

skolpliktiga barn ett förslagsanslag av 200,000 kronor;

dels ock till Dyrtidstillägg åt lärare vid vissa statsunderstödda undervisnings-

m. fl. anstalter ett förslagsanslag av 18,000,000 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft följande motioner,

nämligen:

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren

av herr J. Bergman m. fl. (I: 141) och den andra inom andra kammaren

av herr A. Nilsson i Steneberg m. fl. (II; 281), vari hemställts, att riksdagen,

i anledning av vad Kungl. Majit under åttonde huvudtiteln, punkt 172

(Folkundervisningen 13) äskat, måtte besluta, att för beredande av utjämning

av kostnaderna för folkskoleväsendet för budgetåret 1935/1936 anvisa

ett extra förslagsanslag av 8,490,000 kronor att utgå med 300 kronor per

läraravdelning;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren

av herrar D. Norman och Ruben Wagnsson (I: 295) och den andra inom

andra kammaren av herrar G. L. Johnsson i Kalmar och D. Gustavsson i

Västerås (II: 517), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att i fråga

om statsbidrag till avlöning åt lärare i slöjd vid folkskolor, mindre folkskolor

eller särskilda slöjdskolor skola gälla de grunder, som voro fastställda

före 1933 års riksdags beslut om vissa ändringar i dessa grunder,

dock med den ändringen, att lärararvodet skall utgå helt och hållet av

statsmedel; samt att de härav betingade höjningarna av förslagsanslaget

till bidrag till sagda avlöning måtte av riksdagen beviljas;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren

av herrar G. Rahmn och G. Bagge (I: 312) och den andra inom andra kammaren

av herr I Sefve m. fl. (II; 546), vari hemställts, att riksdagen måtte

avslå Kungl. Maj:ts ovannämnda förslag rörande tvångsförflyttning av lärare;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren

av herr Petrus Nilsson (I: 315) och den andra inom andra kammaren av

herr A. Pehrsson i Bramstorp m. fl. (II: 553), vari hemställts, att bidrags
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

7

tiden för redan befintliga undervisningslokaler för folkskoleväsendet måtte

bestämmas till 40 år från den dag byggnaderna eller lokalerna togos i anspråk;

dels en inom första kammaren av herr O. A. Ernfors väckt motion (I: 316),

vari hemställts, att riksdagen måtte, i anledning av vad i Kungl. Maj:ts proposition

nr 174 föreslagits i fråga om tvångsförflyttning av lärare inom folkskoleväsendet,

dels besluta att såsom villkor för utgående av provisorisk

avlöningstorbättring till lärare vid folk- och småskolor skall gälla, att innehavare

av ordinarie folk- eller småskollärartjänst eller av tjänst såsom biträdande

lärare vid folkskola eller lärare vid mindre folkskola med anställning

tills vidare skall vara skyldig att låta sig förflytta till lärartjänst i annat

skoldistrikt; dels ock godkänna följande allmänna grunder för sådan förflyttning:

Förflyttning skall tillämpas endast, då den nödvändiggöres av behov

att indraga övertalig tjänst. Vid förflyttning skall så vitt möjligt tillses,

att läraren genom förflyttningen icke lider någon minskning i de förmåner,

han åtnjutit å den förra tjänsten. I den mån läraren genom förflyttningen

går förlustig kommunalt lönetillägg eller tilläggspension, skall

ersättning härför beredas läraren av statsmedel. Till flyttningskostnaderna

erhåller läraren bidrag av statsmedel. Beslut om tvångsförflyttning meddelas

av Kungl. Majit;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av

herr B. Hansén m. fl. (I: 318) och den andra inom andra kammaren av herr

O. E. Sandberg m. fl. (II: 570), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta,

att statsbidrag till redan befintliga distriktet tillhöriga undervisningslokaler

måtte utgå med ett belopp per lokal årligen av 240 kronor, lika för samtliga

lokaler, och på de grunder i övrigt som Kungl. Majit föreslagit, och

att till bidrag till uppförande och inredning av skolhem för budgetåret 1935/

1936 anvisa ett anslag av 100,000 kronor;

dels en inom första kammaren av herr B. Norman väckt motion (I: 319),

vari hemställts, att riksdagen måtte avslå vad Kungl. Majit hemställt i

propositionen nr 174 under punkt B. 4 b;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av

herr E. Sjödahl m. fl. (I: 320) och den andra inom andra kammaren av herr

A. Hermansson m. fl. (II: 567), vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen

av Kungl. Majits proposition nr 174 ville besluta,

1) att den under punkt A. 1 andra stycket angivna bidragsgränsen höjes

till 15,000 kronor;

2) att med uti punkter A. 1, 2, 3 och 4 angivna lokaler må avses såväl

klassrum, specialrum, gymnastiksalar, slöjdsalar, rum för undervisning i

hushållsgöromål och bibliotek som utrymmen, erforderliga för skolbad, barnbespisning,

läkarundersökning och tandvård;

3) att med avslag på vad i punkt B. 4 a) föreslagits nuvarande bestämmelser

må fortfarande gälla beträffande inrättande och bibehållande av ordinarie

tjänst men utsträckas att gälla även för extra ordinarie tjänst;

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Statsutskottets utlåtande Nr 142.

4) att avslå vad som föreslagits under punkt B. 4 b) angående lärares

tvångsf örfly ttning;

5) att beträffande punkt B. 4 c) första stycket göra följande uttalande:

Sedan preliminärt förslag till återbesättande av lärartjänst av skolråd upprättats,

skall statens vederbörande folkskolinspektör avgiva yttrande däröver.

Kommer skolrådet vid förslagets slutliga upprättande till ett resultat,

som strider mot folkskolinspektörens mening, skall ärendet hänskjutas

till skolöverstyrelsen, som då har att upprätta förslaget; samt

6) att beträffande punkt B. 4 c) tredje och fjärde styckena angående tillsättning

av Överlärare godkänna att nu gällande bestämmelser må äga fortsatt

giltighet;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren

av herr L. Hagström m. fl. (1:321) och den andra inom andra

kammaren av herrar A. Wallerius och B. Petersson i Lerbäcksbo7!! (II: 551),

i vilka motioner hemställts, att riksdagen måtte besluta, att skoldistrikt,

som anordnat undervisning i slöjd vid folkskola, mindre folkskola och särskild

slöjdskola, skall erhålla statsbidrag till lärare i slöjd med 1 krona 8

öre för undervisningstimme och högst 146 kronor 88 öre för läsår och slöjdavdelning,

att utgå på villkor, som av Kungl. Maj:t bestämmas, samt att

sådan lärare som åtnjuter statsbidrag skall i arvode för undervisningstimme

erhålla minst 1 krona 20 öre; samt att riksdagen måtte besluta härav föranledd

höjning i anslaget till förevarande ändamål;

dels en inom första kammaren av herrar J. Bergman och D. Hansén

väckt motion (1:322), vari hemställts, i första hand, att riksdagen måtte

avslå det under punkt B 4 b) i Kungl. Maj:ts proposition nr 174 framställda

förslaget örn viss tvångsförflyttning av lärare; i andra hand — därest

förslaget örn rent avslag ej skulle bifallas — att från den föreslagna tvångsförflyttningen

fritagas de lärare, som äro familjeförsörjare, ävensom av de

övriga de som innehaft ordinarie lärartjänst inom kommunen i mer än tio år;

dels en inom andra kammaren av herr J. Johansson i Tväråselet m. fl.

väckt motion (II: 37), vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till

Kungl. Maj:t anhålla örn sådan ändring av kungörelsen den 18 september

1918, nr 792, angående boställsordning för lärarpersonal vid folk- och småskolor,

att äkta makar, som båda innehava lärartjänster vid folk- eller småskola

å samma plats, icke må äga rätt att uppbära hyresersättning för iner

än en tjänstebostad tillsammans;

dels en inom andra kammaren av herr L. Brännström i Skellefteå m. fl.

väckt motion (II: 542), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att staten

skall bidraga även till skoldistriktens kostnader för bränsle, lyse och renhållning

samt att det i Kungl. Maj:ts proposition föreslagna underhållsbidraget

till kostnaderna för underhåll av klassrum m. m. samt för tillhandahållande

av skolmöbler och undervisningsmateriel höjes proportionerligt med belopp,

som betingas av skoldistriktens kostnader för lokalernas uppvärmning, belysning

och renhållning;

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

9

dels en inom andra kammaren av herr A. Olsson i Mora m. fl. väckt

motion (II: 552), vari hemställts, att riksdagen vid antagande av Kungl.

Maj:ts proposition nr 174 och vid godkännande av allmänna grunder för

statsbidrag för avlöning av lärare vid folkskoleväsendet måtte besluta sådan

ändring av Kungl. Maj:ts förslag i fråga örn proceduren för lärares tillsättning,

att förslag till återbesättande av lärartjänst skall upprättas av skolrådet

och att statens vederbörande folkskolinspektör skall över upprättat

förslag avgiva yttrande, innan valet äger rum;

dels en inom andra kammaren av herr J. Weijne väckt motion (II: 554),

vari hemställts, att riksdagen vid bifall i övrigt till Kungl. Maj:ts proposition

nr 174 ville besluta:

1. att uttala, att indragning av lärartjänst, i synnerhet då det gäller enda

befattningen vid en skola, skall ske med försiktighet, iakttagande av berättigade

pedagogiska synpunkter samt skälig hänsyn till föräldrarnas och

bygdens intressen;

2. att skyldighet till tvångsförflyttning tillsvidare endast skall gälla lärare,

som efter de nya bestämmelsernas ikraftträdande första gången vinner ordinarie

anställning;

3. att lärare, som tvångsförflyttas, icke skall lida någon minskning i de

löneförmåner, han åtnjutit å den förra tjänsten, varvid hänsyn skall tagas

förutom till kommunalt lönetillägg även till ersättning för övertidsläsning

samt arvode för slöjd och fortsättningsskola, allt beräknat efter lärarens

medelinkomst för de sista fem åren eller den kortare tid, han tjänstgjort å

befattningen;

4. att bemyndiga Kungl. Maj:t att förflytta sådan biträdande lärare vid

folkskola eller lärare vid mindre folkskola, vars tjänst blivit överflödig, till

annat skoldistrikt;

dels en inom andra kammaren av herr O. Holmdahl väckt motion (II: 568),

vari hemställts, att riksdagen måtte under förutsättning av bifall till vad i

propositionen nr 174 i övrigt föreslagits rörande statsbidrag till de kostnader,

skoldistrikten fått vidkännas för redan befintliga, distriktet tillhöriga skollokaler,

besluta,

att årsbidraget fixeras till ett och samma belopp för alla för sitt ändamål

tjänliga klassrum och gymnastiksalar samt att detta årsbidrag bestämmes

på så sätt, att den i propositionen angivna kostnadsramen för dessa statsbidrag

icke överskrides;

att årsbidragen till redan befintliga undervisningslokaler, vilkas uppförande

bekostats med bidrag av statsmedel, bestämmas efter de grunder, som i

motionen angivits, samt

att riksdagen måtte med avslag å förslaget om skyldighet för lärare vid

folk- och småskolor att underkasta sig transport till tjänst inom annat skoldistrikt

medgiva, dels att kostnaderna för lärares å överflödig tjänst frivilliga

förflyttning till tjänst inom annat skoldistrikt må bestridas av stats
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

medel, dels att Kungl. Maj:t må bemyndigas att vidtaga de jämkningar och

ändringar i kungörelsen nr 507 av år 1933, som må befinnas erforderliga

för uppnåendet av syftet med densamma;

dels ock en inom andra kammaren av herrar B. Petersson i Lerbäcksbyn och

E. V. Olsson i Staxäng väckt motion (II: 569), vari hemställts, att riksdagen

ville besluta, att skoldistrikt vid införande av undervisning i hushållsgöromål

må kunna i särskilda fall erhålla statsbidrag till bestridande av kost

naderna för en uppsättning av härför erforderliga inventarier, även örn

särskild skolkökslokal icke anskaffas.

Beträffande de av motionärerna till stöd för deras framställningar anförda

skälen hänvisar utskottet, i den mån ej redogörelse lämnas här nedan, till

motionerna 1:141, 1:295, 1:312, 1:315, 1:316, 1:318, 1:319, 1:320, 1:321,

I: 322, II: 37, II: 542, II: 552, II: 554, II: 568 och II: 579.

Jämlikt av Kungl. Maj:t lämnat bemyndigande tillkallade chefen för

ecklesiastikdepartementet den 3 januari 1934 sakkunniga för att inom departementet

biträda med utredning och avgiva förslag i vissa frågor angående

folkskoleväsendet.

Nämnda sakkunniga hava den 27 november 1934 till chefen för ecklesiastikdepartementet

överlämnat betänkande och förslag angående statens

övertagande av vissa kostnader för folkskoleväsendet m. m. (statens offentliga

utredningar 1934: 47).

Av statsrådsprotokollet inhämtas att de sakkunniga komma att i ett senare

betänkande behandla frågan örn utvidgning av den obligatoriska lärotiden

i folkskolan med ett sjunde skolår med aktgivande på spörsmålet

om fortsättningsskolans ställning i ett skolsystem med obligatorisk sjuårig

folkskola. I detta senare betänkande komma de sakkunniga jämväl att

taga ståndpunkt till spörsmålen örn skoldistriktsindelningen och behovet

av särskilda mellaninstanser för folkskoleärendens behandling.

Över det nu föreliggande betänkandet hava avgivits utlåtanden av ett

flertal myndigheter och sammanslutningar.

Under kap. 1 (sid. 2—4 i statsrådsprotokollet) har departementschefen

inledningsvis anfört följande:

»Den av ovannämnda sakkunniga verkställda utredningen har utmynnat i

vissa förslag rörande överflyttande från kommunerna till staten i större eller

mindre utsträckning av kostnaderna för

byggnader för folkskoleväsendet,

lärares avlöning,

skolskjutsar,

inackordering av skolpliktiga barn samt

uppförande och inredning av skolhem.

Om den ledande tanken i alla dessa förslag, nämligen önskvärdheten av

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

11

att staten i ökad utsträckning övertager kostnaderna för folkskoleväsendet

samt av en ökad koncentration och rationalisering av detsamma, hava några

meningsskiljaktigheter i allmänhet icke rått bland de myndigheter och sammanslutningar,

som yttrat sig över de sakkunnigas förslag. Däremot hava

olika meningar gjort sig gällande rörande den omfattning, i vilken detta

övertagande bör ske, och rörande det sätt, varpå det bör genomföras och

de organisatoriska förbättringarna inom folkskoleväsendet ernås.

Ett ställningstagande till förevarande förslag i dess helhet kan icke ske

och ett slutligt svar på de frågor, rörande vilka meningsskiljaktighet rått,

icke givas annat än i samband med en behandling av de olika punkterna

i de sakkunnigas förslag. Ifrågavarande olika förslag och myndigheternas

yttranden över desamma behandlar jag nedan under särskilda avsnitt. Jag

vill tillägga, att jag av utrymmesskäl endast mer summariskt kommer att

redogöra för de sakkunnigas motiv. Jag tillåter mig i övrigt hänvisa till

den mer uttömmande framställningen i deras tryckta betänkande.»

I kap. 2 (sid. 4—85 i statsrådsprotokollet) har departementschefen till behandling

upptagit frågan örn statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet.

Departementschefen har därvid till en början lämnat en redogörelse för

folkskolesakkunnigas i ämnet föreliggande förslag och för myndigheternas

däröver avgivna yttranden.

I detta sammanhang torde i förevarande avseende allenast böra erinras

om följande.

Anskaffandet och underhållet av skollokaler är enligt folkskolestadgan en

kommunal angelägenhet. Vederbörande skoldistrikt har även att draga försorg

om lokalernas uppvärmning och städning och tillse, att undervisningsmateriel

och övriga inventarier väl vårdas, samt att tillhandahålla tjänstebostäder.

Skolkommunen är, därest bostad in natura icke ställes till lärarens

förfogande, skyldig att lämna denne kontant ersättning enligt ortens pris.

Enligt av folkskolesakkunniga lämnade uppgifter kunna kommunernas utgifter

för nyanskaffning av lokaler för folkskoleväsendet under de sista tjugo åren

uppskattas till omkring 194,2 miljoner kronor, vartill emellertid måste läggas

kostnader för efter år 1931 uppförda tjänstebostäder. Totalkostnaden för

tillgodoseendet av det återstående behovet av klassrum och tjänstebostäder

hava de sakkunniga uppskattat till omkring 27,8 miljoner kronor, vartill

ytterligare komma utgifter för anskaffande och iordningställande av tomt

samt uppförande av eventuellt förekommande gymnastiksalar, slöjdsalar

o. d. utrymmen ävensom givetvis för tillgodoseende av det kontinuerliga

behovet av ersättningsbyggnader.

De sakkunniga hava enligt statsrådsprotokollet vid avgivandet av förslag

rörande statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet delat sig på två

linjer.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

Enligt en i statsrådsprotokollet intagen sammanfattning innebär sakkunnigmajoritetens

förslag i huvudsak följande:

1. Staten bidrager med tre fjärdedelar av skoldistriktens kostnader för

uppförande av nya undervisningslokaler för folkskoleväsendet (Byggnadsbidrag

för nya undervisningslokaler). Förutsättning för byggnadsbidragets utgående

är, att Kungl. Majit, där kostnaden beräknas överstiga 3,000 kronor, respektive

länsstyrelsen, där kostnaden beräknas uppgå till högst 3,000 kronor,

lämnat tillstånd till byggnadsarbetets utförande samt därvid fastställt den

kostnadssumma, varå bidraget, högst, skall beräknas. Bidraget utgår därefter

med tre fjärdedelar av den verkliga kostnaden, i den mån denna icke

överstiger den fastställda summan. Bidraget fördelas i lika belopp på 40

år och utgår till kostnaderna för lärosalar (klassrum och specialrum), gymnastiksalar

samt lokaler för undervisning i slöjd och hushållsgöromål ävensom

för den första uppsättningen av inventarier till gymnastiksalar, slöjdsalar

och skolkök.

2. a) Staten bidrager till de kostnader, skoldistrikten fått vidkännas för

redan befintliga undervisningslokaler (Byggnadsbidrag för redan befintliga

undervisningslokaler), dock med den begränsningen, att dylikt bidrag icke

utgår för lokaler, som vid de nya bestämmelsernas ikraftträdande varit i

bruk mera än 39 år. Bidraget utgår med visst belopp per lokal årligen

till och med den 1 juli näst före den tidpunkt, då lokalen varit i bruk

under 40 år. Bidrag utgår allenast för egentliga klassrum och gymnastiksalar.

Lokalerna indelas av särskilda skolhus värde ringsnämnder i fyra klasser,

allt efter lokalernas beskaffenhet. Årsbidraget utgör för klass I 180 kronor

per lokal, för klass II 120 kronor per lokal och för klass III 90 kronor per

lokal. För lokaler, som hänföras till klass IV, utgår intet bidrag, ej heller

för lokal, som tillkommit utan kostnad för distriktet.

b) För tiden intill dess skolhusvärderingsnämnderna slutfört sitt arbete,

vilket beräknas taga i anspråk ett år, utgår av statsmedel för varje klassrum

och gymnastiksal, som vid bestämmelsernas ikraftträdande icke varit

i bruk mera än 39 år, i stället för det under a) omförmälda bidraget provisoriskt

byggnadsbidrag med 90 kronor, för år räknat (Provisoriskt byggnadsbidrag).

3. Staten bidrager med hälften av den av skoldistrikt erlagda hyran för

skollokal (Hyresbidrag), dock med rätt för utanordningsmyndigheten att,

örn hyran anses oskäligt hög i förhållande till ortens pris, reducera bidraget

till hälften av ett såsom skäligt ansett hyresbelopp.

4. Staten bidrager till kostnaderna för undervisningslokalernas underhåll

samt för tillhandahållande av skolmöbler och undervisningsmateriel med

visst årligt belopp för varje lärosal, specialrum, gymnastiksalar, slöjdsalar

och skolkök däri inräknade (Underhållsbidrag). Underhållsbidraget utgör

för lokaler, som tillhöra distrikten, 50 kronor och för förhyrda lokaler 25

kronor, allt per sal och år. Kostnaderna för lokalernas uppvärmning, belysning

och städning bestridas av skoldistrikten utan bidrag av statsmedel.

5. Staten bidrager till bestridande av kostnaderna för tillhandahållande

av. tjänstebostäder åt lärarpersonalen eller ersättning härför med följande

årliga belopp, nämligen för ordinarie manlig folkskollärare 160 kronor, för

ordinarie kvinnlig folkskollärare 120 kronor och för övriga lärare 80 kronor

(Tjänstebostadsbidrag). Har tjänstebostad tillkommit utan kostnad för distrikts

utgår intet tjänstebostadsbidrag. Tjänstebostadsbidraget är avsett såsom

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

13

ett provisorium att gälla, intill dess i samband med genomförande av ny

lönereglering för ifrågavarande personal spörsmålet örn naturaförmånerna

tages under omprövning.

Reservanternas förslag innebär i de delar, vari det skiljer sig från majoritetens,

enligt statsrådsprotokollet följande:

Statsbidrag utgår till bestridande av bj^ggnadskostnaderna för lokaler och

utrymmen, vilka befinnas erforderliga för folk- och fortsättningsskolans

verksamhet. Byggnadsbidraget utgår med hälften av byggnadskostnaderna

såväl för nytillkommande lokaler som för redan uppförda, vilka första

gången tagits i bruk efter den 30 juni 1916 samt, då fråga är om blivande

nybyggnader, för den första uppsättningen av inventarier till gymnastikoch

slöjdrum samt skolkök. Förutsättning för byggnadsbidragets utgående

är, beträffande nytillkommande lokaler, att Kungl. Majit, där statsbidraget

beräknas överstiga 1,500 kronor, respektive länsstyrelsen, där statsbidraget

uppgår till högst 1,500 kronor, fastställt den kostnadssumma, varå statsbidraget

skall beräknas. För skollokaler, som första gången tagits i bruk

efter den 30 juni 1916 men före den 1 juli 1935, fastställes kostnadssumman

av särskilda skolhusvärderingsnämnder, varvid hänsyn icke må tagas

till den del av byggnadskostnaderna för visst hus, vilken överstiger 20,000

kronor i medeltal per lokal. Vid beräkningen av nämuda medeltal räknas

endast med klassrum, gymnastik- och slöjdrum samt skolkök. Byggnadsbidraget

utanordnas utan särskild rekvisition antingen omedelbart, sedan

det blivit bestämt, eller ock fördelat på 25 år, räknat från och med det

redovisningsår, under vilket huset blivit godkänt. I det senare fallet lämnar

staten på det sättet skälig ersättning för den ränteförlust, kommunen åsamkas,

att årsbidraget (annuiteten) bestämmes till 6 procent av byggnadsbidraget

i dess helhet. För skolhus, vilka uppförts före den 1 juli 1935, utgår

en annuitet av byggnadsbidraget (ett årsbidrag) under varje redovisningsår

efter nämnda tidpunkt till och med det redovisningsår, under vilket

24 år förflutit efter det huset först togs i bruk.

Till bestridande av skoldistriktens kostnader för tillhandahållande av

tjänstebostäder åt lärarpersonalen eller ersättning härför lämnar staten årliga

bidrag, vilka med hänsyn tagen till fördelningen av orterna i riket å dyrortsgrupper

utgår med vissa angivna belopp.

Av detaljerna i de sakkunnigas ovanberörda förslag torde här allenast

behöva beröras frågan om statsbidrag till skolhusbyggnader, för vilka vederbörande

kommun vidkänts endast en del av kostnaden, under det att återstoden

bestritts av staten eller annan.

I förevarande hänseende har sakkunnigmajoriteten intagit den ståndpunkten,

att frågan örn årsbidragets storlek borde avgöras av Kungl. Majit

från fall till fall efter av vederbörande skoldistrikt gjord framställning.

Även då staten lämnat särskilt understöd för uppförande av tjänstebostad,

borde Kungl. Majit bestämma huruvida och i vilken mån reduktion av

tjänstebostadsbidraget borde vidtagas. På samma sätt borde de fall behandlas,

där skoldistriktet tillhörig tjänstebostad tillkommit genom tillskott från

enskild. Då tjänstebostad tillkommit utan kostnad för distriktet, torde något

bidrag enligt de sakkunniges mening överhuvudtaget icke böra utgå.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

Reservanterna hava i avseende å frågan om statsbidrag till de skolhus,

till vilka staten redan i större eller mindre utsträckning bidragit, anfört

följande:

En särställning intoge på visst sätt de skolhus, till vilkas uppförande

staten redan i större eller mindre utsträckning bidragit. Otvivelaktigt tedde

det sig följdriktigast, att dessa för vissa hus utanordnade statsbidrag frånräknades,

örn staten nu beviljade byggnadsbidrag, som skulle komma att

utgå för samma hus. Likväl syntes beaktausvärda invändningar häremot

kunna göras. De ifrågavarande för uppförande av skolhus utanordnade

bidragen hade genom särskilda beslut av Kungl. Majit tilldelats vissa kommuner

huvudsakligen inom Norrbottens län men även inom Västerbottens

samt i ett fåtal fall inom Jämtlands län. De kommuner, som kommit i åtnjutande

av detta statsbidrag, hade varit och vore i stort sett alltjämt synnerligen

skattetyngda, varför bidraget kunde betraktas såsom en nästan

ofrånkomlig nödhjälp. Frånräknades beloppet, då ett nytt statsbidrag till

skolväsendet medgåves rikets kommuner i allmänhet, syntes detta betyda,

att den förut åt dessa kommuner särskilt beviljade nödhjälpen återtoges,

och ifrågavarande kommuner komme då vid jämförelse med andra i ett

ännu sämre läge än förut. Likartade bleve förhållandena beträffande de

kommuner, vilka under de senare åren till lindrande av arbetslösheten erhållit

statsbidrag för anordnande av kommunala beredskapsarbeten och därvid

uppfört skolhus. I den mån detta statsbidrag inräknades i det nu ifrågasatta

byggnadsbidraget för skolhus, innebure detta, att det erhållna anslaget

till lindrande av arbetslösheten återkrävdes från kommunen. Ett sådant

förfaringssätt kunde knappast anses lämpligt, helst sorn resultatet sannolikt

skulle bliva, att staten nödgades på någon annan väg lämna ifrågavarande

kommuner ekonomisk hjälp. Starka skäl talade alltså för att hänsyn icke

vid bestämmande av byggnadsbidraget foges till statsbidrag, som i en eller

annan form redan utgått till kommunen. Skulle emellertid fullständig avskrivning

av nämnda statsbidrag icke kunna medgivas, syntes det i varje

fall böra anförtros åt Kungl. Majit att pröva, huruvida och i vad mån byggnadsbidraget

borde på grund av vederbörande kommuns ekonomiska ställning

utgå utan hänsyn till att huset uppförts såsom beredskapsarbete eller

att statsbidrag till dess uppförande eljest medgivits.

Därest likväl förut beviljat statsbidrag skulle frånräknas vid bestämmande

av byggnadsbidraget, torde detta lämpligen kunna ske enligt ett av följande

två till sina verkningar något olika sätt. Antingen borde den totala byggnadskostnaden

för huset minskas med det erhållna statsbidraget, och det

kvarstående beloppet betraktas såsom kommunens byggnadskostnad, vilken

lades till grund vid beräkningen av byggnadsbidraget. (Alternativ 1.) Eller

ock beräknades byggnadsbidraget direkt med hänsyn till den totala byggnadskostnaden,

varefter bidraget minskades med det statsbidrag, kommunen

redan bekommit. (Alternativ 2.) Innebörden av de båda alternativen belysa

reservanterna med vissa exempel samt framhålla, att alternativ 1 närmast

syntes kunna ifrågakomma, därest längre gående avskrivning ej ägde rum.

Det här anförda torde även böra gälla, då skolhus uppförts med bidrag av

donerade medel. Då det vore av vikt för ett rationellt ordnande i sinom tid

av den svårlösta frågan rörande tillhandahållande av tjänstebostäder åt lärare,

att statsmedel icke investerats i uppförda bostäder, torde hela det för en

skolanläggning utanordnade statsbidraget, i vad det icke avskreves, böra i

detta sammanhang betraktas såsom avseende skollokalerna.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 142. 15

Departementschefen har för egen del anfört huvudsakligen följande rörande

frågan om statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet:

»Innan jag ingår på detaljerna i nu föreliggande förslag, anser jag mig

böra beröra vissa principiella frågor av ekonomisk natur, som i detta sammanhang

äro av betydelse.

Jag vill då först erinra örn att primärkommunernas växande skattebördor

och det ojämna skattetrycket i dessa kommuner under de senaste åren alltmera

aktualiserat spörsmålet om åtgärder för att härutinnan åvägabringa

en ändring, som kunde leda till lättnad för kommunerna och samtidigt

åstadkomma en utjämning av skattetungan kommunerna emellan. Skatteutjämningsberedningen,

som tillsattes år 1929 och år 1933 avgav sitt principbetänkande,

hade till sin huvudsakliga uppgift att utreda och framställa

förslag i dessa frågor. Beredningen intog den ståndpunkten, att den väg,

statsmakterna borde följa i sina strävanden i angivna syfte, vore att i första

rummet beträffande de olika förvaltningsuppgifter, som kommunerna för närvarande

hava att ombesörja och finansiera, undersöka, i vilken mån det vore

önskvärt och lämpligt, att utgifterna överflyttades på större kommunala

utdebiteringsoinråden eller på staten, samt att, först sedan en sådan överflyttning

verkställts, skrida till åtgärder av allmänt skatteutjämnande verkan.

Beredningen avrådde därvid från att vid kostnadsöverflyttning till staten

beträffande ett speciellt utgiftsområde bestämma statsbidragen till en efter

skattekrontal eller skattetryck varierande kvotdel. Den framhöll, att, om

statsbidraget ställdes i relation enbart till det av den ifrågavarande förvaltningsuppgiften

föranledda skattetrycket, detta kunde leda till det från utjämningssynpunkt

otillfredsställande resultatet, att den totala skattebördan

minskades i högre grad för en föga skattetyngd kommun än för en hårt

skattetyngd. Genom sådana anordningar skulle också, framhöll beredningen,

erfordras ett omfattande arbete för beräkning av anslagsbehov och tilldelning

av understöd ävensom för kontroll av kommunernas förehavanden

i syfte att förskaffa sig största möjliga bidrag.

I enlighet med sin sålunda intagna principståndpunkt föreslog beredningen

i fråga örn olika förvaltningsgrenar överflyttning i större eller mindre

utsträckning till staten av förekommande kostnader utan att därvid ifrågasätta

tillämpning av några differentieringsregler av antydd natur. Bland

nämnda förvaltningsgrenar intog folkskoleväsendet ett framskjutet rum.

1934 års folkskolesakkunniga, som haft till uppdrag att bearbeta skatteutjämningsberedningens

förslag, i vad angår folkskolan, hava i avseende å

skattelindrings- och skatteutjämningssynpunkten anslutit sig till beredningens

uppfattning, när det gällt principerna för statsbidragens utmätande.

De avvisa tanken på bidragens avpassande efter varje särskild kommuns

prestationsförmåga och föreslå, att grunderna för kostnadsöverflyttningen till

staten göras lika för alla kommuner. Det är, betona de sakkunniga, en ytterst

vansklig sak att finna en för alla fall praktiskt användbar, enkel metod att på

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

ett riktigt sätt utmäta ett efter prestationsförmågan utgående bidrag. Varken

den kommunala utdebiteringens storlek, vare sig ensam för sig eller kombinerad

med storleken av utdebiteringen för folkskoleväsendet särskilt, eller

antalet skattekronor per invånare torde enligt deras mening utgöra någon

för alla fall tillförlitlig norm för uppskattning av understödsbehovets relativa

styrka.

Vid bedömandet av föreliggande förslag har för vissa av de hörda myndigheterna

en viktig utgångspunkt varit, i vilken utsträckning de av folkskolesakkunniga

ifrågasatta åtgärderna skulle vara av skatteutjämnande betydelse.

Detta betraktelsesätt har fått ett särskilt markant uttryck i det av

skolöverstyrelsen i ärendet avgivna yttrandet. Överstyrelsen har, synes det,

varit benägen att bedöma hela det föreliggande problemet enbart som ett

spörsmål örn skatteutjämning kommunerna emellan och har anpassat sitt

ståndpunktstagande till de sakkunnigas förslag efter denna utgångspunkt.

För egen del anser jag det erforderligt, att särskilda åtgärder från statens

sida vidtagas till lindrande och utjämning av kommunernas skattebördor,

men jag har också den uppfattningen, att skatteutjämningsberedningen

i sitt förut angivna principiella ståndpunktstagande här anvisat den

riktiga vägen för ett rationellt förfarande i detta syfte, alltså först kostnadsöverflyttning,

i den mån sådan befinnes skälig och lämplig beträffande de

särskilda förvaltningsuppgifterna, och därefter ett ingripande till åstadkommande

av en allmän skatteutjämning. De myndigheter, som i likhet med

skolöverstyrelsen anlagt skatteutjämningssynpunkten på det föreliggande förslaget,

synas ej hava tillräckligt beaktat, att varje skatteutjämningsförfarande,

som inriktar sig på en bestämd förvaltningsuppgift, måste bliva skäligen

planlöst och till sina verkningar varken rationellt eller rättvist.

Nyckeln till den föreliggande situationen ligger i det förhållandet, att utgifterna

för folkskoleväsendet å ena sidan, skattebördan i vederbörande kommun

å den andra icke äro proportionella faktorer och att sålunda en kommun

med högt skattetryck kan hava låga utgifter för folkskoleväsendet, under

det en kommun med lågt skattetryck kan hava höga utgifter för samma

ändamål.

Jag kan alltså icke tillmäta den kritik, som ur nyss omförmälda synpunkter

riktats mot det föreliggande förslaget, någon betydelse utan finner

mig böra i princip biträda de sakkunnigas förslag till en likformig fördelning

av statsbidragen till nu ifrågavarande ändamål mellan kommunerna

utan hänsyn tagen till det varierande kommunala skattetrycket eller likartade

faktorer.

Övertager staten på det av de sakkunniga föreslagna sättet en del av de

kommunerna påvilande kostnader, som hänföra sig till en viss förvaltningsuppgift,

sker visserligen icke en planmässig skatteutjämning kommunerna

emellan, men däremot beredes kommunerna på denna väg en skaf telindring,

vars fördel för den enskilda kommunen står i proportion till de av förvalt
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Stätsutslcottets utlåtande Nr 142.

17

ningsuppgiften betingade kostnadernas omfattning. Detta är ett av ändamålen

med det nu föreliggande förslaget.

Då det gäller att bedöma verkningarna av de av de sakkunniga föreslagna

åtgärderna med avseende å kostnadsfördelningen mellan stat och

kommun och i skattelindringshänseende, måste man ihågkomma, att dessa

åtgärder äro avsedda att avlösa det provisorium till lättande av kommunernas

skolutgifter, som genom statsmakternas beslut år 1930 tillkom i form

av ett särskilt anslag för beredande av utjämning av skoldistriktens kost

nader för folkskoleväsendet. Den provisoriska kostnadsöverflyttning, som

detta anslag innebar, skulle alltså nu efterträdas av en anordning i samma

syfte av definitiv karaktär. En undersökning av vad de nu föreslagna åtgärderna

betyda ur synpunkten av skolkostnadernas fördelning mellan stat

och kommun, synes därför böra ske med bortseende från nämnda provisorium.

Örn man alltså icke medräknar den minskning av kommunernas

utdebiteringsbehov, som berörda provisorium medfört, visar det sig vid verkställda

beräkningar, att skolkostnaderna, som för närvarande kunna angivas

till i runt tal 160 miljoner kronor för år, falla med halva sitt belopp på

staten och med återstående hälften på kommunerna.

Sett i stora drag, innebär sakkunnigförslaget, att staten skulle lämna

kommunerna ersättning med omkring 20 procent av det approximativt uppskattade

anläggningskapitalet för redan befintliga lärosalar av olika slag

samt med omkring 40 procent deltaga i totala byggnadskostnaden1) för blivande

lärosalar. Vad beträffar lärosalarnas underhåll och förseende med

inventarier och undervisningsmateriel kan det föreslagna underhållsbidraget

beräknas motsvara omkring 20 procent av kostnaderna för dessa ändamål.

Likaså kan tjänstebostadsbidraget beräknas täcka inemot 20 procent av årskostnaderna,

ränta, amortering och underhåll inräknade, för lärarbostäderna.

Vidare skulle staten övertaga hela kostnaden för de i författning stadgade

minimilöner och arvoden ävensom 80 procent av utgifterna för skolskjutsar

och inackordering, vartill komma bidrag för förhyrda skollokaler, till arvoden

åt Överlärare och för skolhem.

Helt på kommunerna skulle alltjämt vila kostnaderna för tomtanskaffning

och för lokalutrymmen och andra anordningar, som betingats av sociala

eller socialhygieniska skäl, för skollokalernas uppvärmning, belysning och

rengöring, för alla slags lönetillägg till lärarna utöver de författningsenliga

minimilönerna och arvodena och för extra pensionsförmåner samt ytterligare

alla utgifter för sådan förvaltningspersonal, som på sina håll erfordras för

folkskoleväsendets skötsel, vaktmästare, redogörare, skrivbiträden o. s. v.

ävensom förekommande ersättningar till skolstyrelseledamöter o. d.

Approximativt kan den kostnadsöverflyttning, som sålunda skulle äga

i) Med totala byggnadskostnaden avses här kostnaden för byggnadskapitalets förräntning

och amortering.

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 6 sami. Nr 142.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

rum från kommunerna till staten, beräknas innebära en minskning av kommunernas

totalutgifter för skolväsendet med omkring 20 procent eller under

den närmaste framtiden i runt tal 16 miljoner kronor per år. Den föreslagna

regleringen av förhållandet mellan staten och kommunerna skulle

alltså medföra, att hädanefter skolkostnaderna skulle fördela sig med ungefär

3/s på staten och 2/s på kommunerna.

Ur skattelindringssynpunkt kan förslagets innebörd uttryckas så, att medelutdebiteringen

av kommunalutskylder för hela riket per skattekrona, alltjämt

med bortseende från det provisoriska anslaget till skolkostnadsutjämning,

minskas med omkring 40 öre, motsvarande 1/& av den genomsnittliga utdebiteringen

per skattekrona för folkskoleväsendet särskilt. Genom nyssnämnda

provisoriska anslag har åstadkommits en minskning av omförmälda medelutdebitering,

som kan uppskattas till omkring 13 öre, och nu skulle alltså

tillkomma ytterligare 27 öre. Undersöker man åter förslagets skattelindrande

verkan med avseende å landskommunerna för sig och städerna för sig befinnes

det, att medelutdebiteringen per skattekrona för landskommunerna

minskas med 86 öre och för städerna med 16 öre. Den genom det provisoriska

utjämningsanslaget åstadkomna minskningen i medelutdebiteringen

per skattekrona kan beräknas för landskommunerna till 31 öre och för

städerna till 5 öre. Genom det föreliggande förslaget skulle alltså tillkomma

en ytterligare minskning av 55 öre respektive 11 öre.

Det förefaller mig, som om den av de sakkunniga sålunda föreslagna avvägningen

av skolkostnadernas fördelning mellan staten och kommunerna kan

sägas i det stora hela ganska väl motsvara vad som för närvarande kan

anses skäligt och lämpligt. Jag vill framhålla, att jag lägger stor vikt vid att

folkskolan alltjämt får behålla sin ställning såsom en kommunal institution,

en institution alltså, för vilken kommunerna bära både förvaltningsansvar

och ekonomisk ansvarighet till en viss utsträckning. Folkskolans förankring

i den kommunala intressesfären har varit och är alltjämt en livsnerv för

denna skola, till vilken alla medborgare äro skyldiga att sända sina barn,

i den mån de ej befinna sig i den situationen — och det gör ej flertalet

— att de kunna bereda dem utbildning på annat sätt. Det intima sambandet

mellan kommunen och dess folkskola bör därför bevaras och detta

även på det sättet, att kommunen bär en del av kostnaderna för densamma.

Den ekonomiska delaktigheten är obestridligen ägnad att hålla intresset och

ansvarskänslan levande. Den spelar också ur organisatorisk och administrationssynpunkt

en viktig roll. Jag skulle därför icke gärna vara benägen

att i fråga örn kostnadsöverflyttningen gå mycket längre än de sakkunniga

ifrågasatt, även örn måhända deras förslag med avseende å dess skattelindrande

verkan för mången kan te sig alltför måttfullt. På en punkt

kommer jag dock att framställa förslag örn en något kraftigare statshjälp,

än de sakkunniga tänkt sig, nämligen beträffande kostnaderna för blivande

nybyggnader, för vilka jag anser statsbidraget böra utvidgas att omfatta

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

19

50 procent av totala byggnadskostnaden. Å andra sidan finner jag det

rationellt att vidtaga en minskning av bidragen för redan uppförda byggnader,

med avseende på vilka de sakkunniga (majoriteten) synas mig hava

givit bidragsrätten en alltför vid omfattning. I den mån kostnaderna för

dessa sistnämnda byggnader ännu äro för kommunerna kännbara, är detta

dock ett förhållande av övergående natur. Mitt förslag härutinnan innebär

en nedsättning till ungefär hälften av den summa, som enligt de sakkunnigas

förslag skulle komma att tilldelas kommunerna för redan befintliga

byggnader. Eljest kan jag i stort sett giva min anslutning åt sakkunnigförslaget,

såvitt angår den sidan av detsamma, som gäller kostnadsfördelningen.

I detta sammanhang bör emellertid uppmärksamheten fästas på den verkan,

ett genomförande av de sakkunnigas förslag kan hava på vissa i

särskilt hög grad skattetyngda kommuners rätt till bidrag av s. k. skatteutjämningsmedel

från anslag under sjunde huvudtiteln. Det är tänkbart,

att för sådana kommuner bidrag av dylikt slag kan framför allt bero på

höga kostnader för folkskoleväsendet. Därest nu dessa kostnader i väsentlig

grad bortfalla, kan det inträffa, att en eller annan dylik kommun kommer

i ett vid jämförelse med andra kommuner sämre läge än hittills. Det lärer

vara möjligt att redan inom det nuvarande skatteutjämningsförfarandets ram

i viss grad förebygga oskäliga verkningar i dylikt avseende. Skulle sådana

åtgärder enligt gällande grunder ej visa sig tillfyllest, torde det få tagas i

övervägande att föreslå de jämkningar i gällande bestämmelser örn utjämningsbidrag

som må vara erforderliga för erhållande av nödig anpassning

efter det föreliggande förslaget örn överflyttning av vissa kostnader för folkskoleväsendet

å staten.

Jag övergår härefter till en detaljbehandling av frågan örn statsbidrag

till byggnader för folkskoleväsendet.

Skatteutjämningsberedningen föreslog i sitt betänkande, att statsbidrag

till vissa större städer skulle utgå med reducerade belopp. Folkskolesakkunniga

hava i överensstämmelse med de vägledande principer, vilka de

sakkunniga givit sin anslutning, ansett, att inga kommuner böra placeras i

en sådan undantagsställning utan följaktligen alla kommuner berättigas till

statsbidrag, oavsett kommunbildningens karaktär eller förvaltningsformer.

Vederbörande folkskolestyrelser i Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping,

Hälsingborg och Gävle m. fl. hava under remissbehandlingen av denna fråga

uttalat starka betänkligheter mot den av de sakkunniga sålunda förordade

likställigheten samt föreslagit vissa anordningar, vilka i stort sett skulle

undandraga de större stadskommunerna det av de sakkunniga föreslagna

statsunderstödet till förevarande ändamål. Motiven till dessa betänkligheter

torde vara, att det för ifrågavarande kommuner faller sig olägligt att underkasta

sig den statskontroll, som kommer till stånd, om de sakkunnigas förslag

genomföres, samt att förslaget ekonomiskt ställer sig för de skattekraftigaste

kommunerna mindre fördelaktigt. Då jag icke blivit övertygad

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

öra hållbarheten av de skäl, som förebragts för att giva ifrågavarande kommuner

berörda undantagsställning, vilken skulle medföra, att staten frånsäger

sig kontrollen i nu åsyftade hänseenden över en avsevärd del av landets

folkskoleväsende, anser jag mig böra även i denna punkt biträda de

sakkunnigas förslag.

På de av de sakkunniga anförda skälen anser jag, att statsbidrag ej bör

utgå till kostnaderna för anskaffande och iordningställande av tomt samt

för skollokalernas uppvärmning, belysning och städning.

De återstående utgiftskategorier, för vilka enligt föreliggande förslag statsbidrag

skulle utgå, äro byggnadernas uppförande, deras underhåll, hyra

samt skollokalernas förseende med skolmöbler och undervisningsmateriel.

Jag behandlar här nedan förslagen i nämnda ordning och gör alltså början

med förslaget örn statsbidrag för byggnadernas uppförande.

De sakkunnigas förslag i detta hänseende innebära, att staten skulle lämna

bidrag såväl till nya som till redan befintliga byggnader. De båda reservanterna

hava dock i sistnämnda avseende röjt en viss tvekan, som vunnit

genklang i några av de i ärendet avgivna yttrandena. Orsaken härtill är,

att man hyst betänkligheter mot att staten skulle engagera sig i en retroaktivt

verkande bidragspolitik, ett förfarande som icke ansetts stå i god

överensstämmelse med de regler, staten hittills följt i detta avseende. Vidare

har man ansett den tanken främmande, att statsbidrag skulle beviljas

till kostnader, som redan likviderats, samt förmenat, att det vöre av ringa

betydelse för kommunerna att erhålla bidrag till utgifter, som läge långt

tillbaka i tiden och ej längre tyngde deras finanser. I nära anslutning till

denna tankegång bar man på ett par enstaka håll bland remissmyndigheterna

varit böjd att tillstyrka en sådan anordning, att staten skulle lämna

bidrag endast i fall, där kommunerna ännu hade att gälda lån, som upptagits

för finansierande av skolbyggnader.

I anledning härav vill jag anföra, att, om man ansluter sig till principen,

att staten skall träda in i alla de fall, där utgifter för skolbyggnader utöva

ett kännbart inflytande på den kommunala ekonomien, det enligt min mening

är alldeles nödvändigt att också inbegripa de byggnadsföretag, som

redan uppförts men för vilka kommunerna ännu hava utgifter på grund

av att företagen finansierats lånevägen. Men accepterar man denna princip,

synes det oberättigat att från delaktighet i statsbidraget utan vidare belt

utesluta de byggnadsföretag, som redan uppförts men som omedelbart

gäldats med uttaxerade medel. Det kan nämligen, såsom vid behandlingen

av de sakkunnigas förslag från olika håll anförts, bero allenast av

en tillfällighet, att vederbörande kommun valt att för skolbyggnadens finansiering

tillgripa lånevägen för att i stället betala ett annat byggnadsföretag

eller andra åtgärder medelst uttaxerade medel. Såsom de sakkunniga påpekat,

innebär den omständigheten, att skolbyggnaderna ej finansierats lånevägen,

alldeles icke ett bevis på att icke kostnaderna för byggnaderna inne
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

21

burit stora ekonomiska ansträngningar för kommunen, vilka sträcka sina

verkningar långt fram i tiden. Med hänsyn till vad nu anförts ledes jag

sålunda till att i princip förorda de sakkunnigas förslag, att statsbidrag till

skolbyggnaders uppförande bör utgå ej endast till nya byggnader utan även

till byggnader, som redan uppförts.

Vad då först angår frågan om bidrag till nya undervisningslokaler hava

de sakkunniga, såsom av det föregående framgår, i avseende på statsbidragssystemet

delat sig på två linjer.

Sakkunnigmajoritetens förslag innebär i huvudsak följande. Bidrag skulle,

utgå till kostnaderna för lärosalar (klassrum och specialrum), gymnastiksalar

samt lokaler för undervisning i slöjd och hushållsgöromål ävensom för den

första uppsättningen av inventarier till gymnastiksalar, slöjdsalar och skolkök.

Statsbidraget skulle utgå med 75 procent eller 3/4 av anläggningskapitalet

för ifrågavarande undervisningslokaler, dock endast under förutsättning

att Kungl. Maj:t respektive, där kostnaden beräknades uppgå till högst

3,000 kronor, länsstyrelsen lämnat tillstånd till arbetets utförande samt fastställt

den kostnadssumma, varå bidraget, högst, skulle beräknas. Bidraget

skulle av statsverket utbetalas i lika belopp under 40 år. Varje år skulle

alltså till skoldistriktet utbetalas V40 av statsbidragsbeloppet.

Reservanternas förslag innebära i förhållande till majoritetens förslag avvikelser

i följande huvudsakligare hänseenden. Bidrag skulle utgå även

till kostnaderna för vissa icke obligatoriska specialrum, beträffande vilka

majoriteten tillrått en prövning av bidragsrätten från fall till fall, samt

vidare till barnbespisningslokaler, tvagningsrum och andra enklare anordningar

för skolbad, över huvud taget till lokaler och utrymmen, vilka

befunnes erforderliga för folk- och fortsättningsskolans verksamhet. Byggnadsbidraget

skulle utgå med hälften av anläggningskapitalet. Gränsen

för Kungl. Maj:ts respektive länsstyrelsens prövning föreslå reservanterna

till 1,500 kronor. Byggnadsbidraget skulle utanordnas utan särskild rekvisition

antingen omedelbart eller ock fördelat på 25 år, räknat från och med

det redovisningsår, varunder huset blivit godkänt. I sistnämnda fall skulle

staten lämna ersättning för kommunens ränteförlust på så sätt, att årsbidraget

bestämdes till 6 procent av byggnadsbidraget. Det bör påpekas, att vid

utbetalning i form av årsbidrag reservanternas förslag i realiteten leder till

samma resultat som majoritetsförslaget med avseende å relationen mellan

det totala statsbidraget och anläggningskapitalet. 25 årsbidrag, vart och ett

motsvarande 6 procent av halva anläggningskapitalet, ge nämligen en summa,

som utgör 3A av nämnda kapital. Den väsentliga skillnaden mellan de

båda förslagen, såvitt angår statsbidragets storlek, ligger alltså egentligen

endast i bidragsperiodens längd, som enligt reservanternas förslag ställer sig

för kommunerna gynnsammare.

Flertalet myndigheter hava biträtt reservanternas förslag beträffande den

tidsperiod, under vilken statsbidraget skulle inbetalas till kommunen, och

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

rörande statsbidragets storlek. Vissa myndigheter, bland dem statskontoret,

hava förordat majoritetens förslag i förevarande avseenden. Statskontoret

har dock för sin del ifrågasatt en begränsning av statsbidraget från 75

procent till 50 h 65 procent.

Vad angår frågan örn vilka lokaler, som böra tagas i betraktande vid statsbidragets

beräknande, anser jag mig böra ansluta mig till majoritetens förslag.

Visserligen hava åtskilliga myndigheter betonat önskvärdheten av att

statsbidrag även beräknas för badanläggningar och andra hygieniska eller

sociala anordningar. Huru behjärtansvärt det än kan förefalla, att staten

deltager i kostnaderna för sådana anläggningar, anser jag det dock av såväl

principiella som statsfmansiella skäl nödvändigt att vid genomförandet av

förevarande statsbidragssystem söka taga sikte enbart på de kostnadskategorier,

som kunna sägas hava omedelbart samband med folkskoleväsendet.

Här gäller det för övrigt enligt mitt förmenande icke att taga ställning för

eller emot anläggningar av detta slag. Liksom de sakkunnigas majoritet

anser jag det icke vara att befara, att kommunerna skola befinnas mindre

benägna att, sedan de blivit berättigade till statsbidrag för de egentliga

skollokalerna, genom anordnande av berörda extra utrymmen främja lärjungarnas

bästa. I likhet med sakkunnigmajoriteten håller jag vidare före,

att frågan, huruvida statsbidrag skall utgå till specialrum för undervisning i

naturkunnighet, teckning o. s. v. samt för lärarrum och samlingssalar, bör

bliva föremål för prövning från fall till fall i samband med avgörande av

ärenden örn statsbidrag. Jag biträder de sakkunnigas mening, att för omeller

nybyggnadsarbeten, vilka avse allenast att sätta redan befintliga lokaler

i bättre skick eller giva en lämpligare disposition av dessa, statsbidrag icke

bör åtnjutas.

Vad sedan angår sättet för statsbidragets utgående hava såväl majoriteten

som minoriteten bland de sakkunniga och flertalet myndigheter varit överens

örn att dessa bidrag av statsfmansiella skäl böra fördelas över en viss

tidsperiod. Aven jag ansluter mig till denna uppfattning. Frågan örn tidsperiodens

längd står, såsom av det föregående framgår, i nära samband med

frågan örn statsbidragets belopp. Vid bedömandet av dessa spörsmål träda

enligt min mening tre synpunkter i förgrunden, nämligen önskvärdheten av

att kommunerna få en i möjligaste mån effektiv hjälp, behovet av att statsbidraget

icke sättes så högt att kommunernas intresse att reducera byggnadskostnaderna

förminskas samt nödvändigheten av att med hänsyn till

de statsfmansiella intressena hålla statsbidraget inom rimliga gränser.

Då det för kommunerna är gynnsammare, att statsbidraget från statens sida

slutbetalas under något kortare tid än sakkunnigmajoriteten tänkt sig, finner

jag mig böra i likhet med reservanterna tillstyrka en utbetalningstid av 25

år. Statsbidraget synes mig böra bestämmas till 3/<* av den nominella byggnadskostnaden

(anläggningskapitalet), såsom majoriteten föreslagit. På sätt jag

förut framhållit är ett efter dessa grunder beräknat statsbidrag ekonomiskt

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

23

likvärdigt med reservanternas förslag, alltså för kommunerna fördelaktigare

än majoritetsförslaget. Huruvida i den blivande statsbidragsförfattningen

reservanternas uttryckssätt (6 procent å halva byggnadsbeloppet årligen) eller

majoritetens formulering skall komma till användning, förefaller vara av

jämförelsevis underordnad betydelse. Huvudsaken torde vara, att kommunerna

erhålla ett effektivt bidrag och att detta bidrag samtidigt även ur

statsfinansiell synpunkt kan godtagas. Reservanternas förslag, att statsbidrag

å mindre belopp skulle utbetalas omedelbart, kan synas praktiskt, men medför

å andra sidan vissa svårigheter vid beräknande varje år av anslagsbehovet

för statens vidkommande. Jag anser därför, att regeln örn bidragens

fördelning på 25 år bör gälla över hela linjen.

I likhet med de sakkunniga håller jag före, att en viss decentralisering

kan vara lämplig vid behandlingen av förevarande byggnadsärenden. Den

av statskontoret framkastade tanken att förlägga avgörandet av dessa ärenden

till skolöverstyrelsen anser jag mig icke kunna biträda. Prövningen av

dessa ärenden synes böra fördelas mellan Kungl. Majit och länsstyrelserna.

Olika uppfattningar hava gjort sig gällande, i vilken omfattning länsstyrelserna

böra medgivas befogenhet att handlägga dessa ärenden. Sakkunnigmajoriteten

har för sin del förordat, att ärenden rörande byggnadsföretag

intill ett beräknat kostnadsbelopp av 3,000 kronor skola avgöras av länsstyrelsen

och återstående ärenden behandlas av Kungl. Majit. Reservanterna

hava förordat, att ifrågavarande gräns sättes vid 1,500 kronor. Ett stort

antal myndigheter, framför allt länsstyrelser, hava tillstyrkt en höjning av gränsen

upp till, i flertalet fall, 10,000 kronor. Skolstyrelserna i de större städerna

med flera hava förordat en prövningsgräns vid 15,000 kronor. Stockholms

folkskoledirektion har föreslagit, att gränsen åtminstone för Stockholms vidkommande

skulle höjas till 25,000 kronor. För egen del tillstyrker jag —

under beaktande av å ena sidan de praktiska fördelarna av att de lokala

instanserna i största möjliga omfattning få pröva och avgöra ärenden av

detta slag samt å andra sidan det statliga intresset av att Kungl. Majit har i

sin hand avgörandet av de frågor, som innebära mer betydande medelsanvisningar

— att ifrågavarande bidragsgräns sättes till 10,000 kronor. Att

anpassa prövningsgränsen efter de stora städernas förhållanden anser jag

icke vara tillrådligt, ej heller att i detta hänseende giva de stora städerna

en undantagsställning.

Jag övergår så till frågan om byggnadsbidrag för redan befintliga skollokaler.

Såsom av det föregående framgår har även i fråga örn det tekniska utformandet

av detta bidragssystem de sakkunniga delat sig på två linjer,

kring vilka myndigheterna vid sitt ställningstagande grupperat sig.

Sakkunnigmajoritetens förslag innebär, att staten skulle bidraga till de

kostnader, skoldistrikten fått vidkännas för nu förevarande undervisningslokaler,

dock med den begränsningen, att dylikt bidrag icke skulle utgå för

lokaler, som vid de nya bestämmelsernas ikraftträdande varit i bruk mera än

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

39 år. Bidraget skulle utgå med visst belopp per lokal årligen till och med

den 1 juli näst före den tidpunkt, då lokalen varit i bruk under 40 år.

Bidrag skulle utgå allenast för egentliga klassrum och gymnastiksalar. Lokalerna

skulle indelas av särskilda skolhusvärderingsnämnder i fyra klasser,

allt efter lokalernas beskaffenhet. Arsbidraget skulle utgöra för klass I 180

kronor per lokal, för klass II 120 kronor per lokal och för klass III 90

kronor per lokal. För lokaler, som hänföras till klass IV, skulle icke utgå

bidrag, ej heller för lokal, som tillkommit utan kostnad för distriktet.

Sakkunnigminoritetens förslag innebär i dessa avseenden följande avvikelser.

Byggnadsbidraget skulle beräknas på grundval av byggnadskostnaderna,

alltså icke efter schematiska grunder. Sådant bidrag skulle ritgå endast

för lokaler, vilka första gången tagits i bruk efter den 30 juni 1916. Skolhusvärderingsnämnder

skulle fastställa kostnadssumman, varvid hänsyn icke

skulle tagas till den del av byggnadskostnaderna för visst hus, vilken överstege

20,000 kronor i medeltal per lokal. Byggnadsbidraget skulle utanordnas

på samma sätt och under samma tidsperiod som det av reservanterna

förordade byggnadsbidraget till blivande lokaler. En annuitet (ett årsbidrag)

av byggnadsbidraget skulle utgå under varje redovisningsår från och med

den 1 juli 1935 till och med det redovisningsår, under vilket 24 år förflutit

efter det huset först togs i bruk.

Den väsentligaste skillnaden mellan majoritetens och reservanternas förslag

ligger, såsom av det föregående framgår, däri, att majoriteten föreslagit,

att byggnadsbidraget skall utgå efter vissa schematiska grunder, under det

reservanterna vid beräkningen av detsamma sökt anslutning till de verkligen

havda byggnadskostnaderna.

Vid bedömandet av dessa båda förslag faller i ögonen, att det schematiska

förfarandet kommer att medföra en i vissa fall ganska ojämn fördelning

av statsbidragen, örn man jämför dessa med byggnadskostnaderna.

Däremot har detta förfarande den förtjänsten, att det icke bygger

på kostnadsmoment, vilkas skälighet staten icke varit i tillfälle att kontrollera.

Det medför även fördelen av ett jämförelsevis enklare administrativt

förfarande än det, som måste åtfölja ett med hänsyn till de verkliga

byggnadskostnadernas storlek utgående statsbidrag, där det för skolhusvärderingsnämnderna

skulle bliva nödvändigt att först och främst utröna

kostnaden för byggnadsföretag, av vilka många utförts ganska lång tid

tillbaka i tiden, och vidare att tillse ej endast att rena överflödskostnader

avräknas, där sådana förekomma, utan även att kostnaderna icke varit

oskäligt höga i förhållande till vid tiden ifråga gällande priser.

Den största förtjänsten hos reservanternas förslag har förmenats vara,

att det skulle vara ägnat att medföra en rättvisare fördelning av byggnadsbidragen

och en konsekventare utjämning av skattebördorna än majoritetens

förslag. Tager man endast byggnadskostnaderna som riktmärke, vill det

synas som om reservanternas förslag ur kommunernas synpunkt äger för
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande ''Nr 142.

25

delar framför majoritetsförslagét. Detta är dock icke, såsom den föregående

framställningen utvisat, alldeles oomtvistligt. Jag vill erinra, att styrelsen

för landskommunernas förbund i nämnda hänseende förfäktat en annan

mening. Ur statens synpunkter förefaller i varje fall den av sakkunnigmajoriteten

förordade utgångspunkten för statsbidragets bestämmande —

byggnadernas tjänlighet för sitt ändamål vid tiden för byggnadsbidragets

åtnjutande — vara att föredraga framför en metod, som bygger på de verkliga

kostnaderna för byggnadsföretag, på vilkas tillkomst staten icke haft

något inflytande och vilkas kostnadsram staten icke haft möjlighet att öva

något inflytande på. Den av reservanterna förordade maximeringen av statsbidraget

till att avse endast de under 20,000 kronor per lokal fallande

kostnaderna torde icke för staten erbjuda en tillräckligt betryggande säkerhetsmarginal.

För egen del finner jag övertygande skäl hava anförts för

sakkunnigmajoritetens förslag örn en fördelning av statens byggnadsbidrag

till redan befintliga skollokaler efter ett klassificeringsförfarande, utgående

från lokalernas tjänlighet för sitt ändamål. I själva verket innebär detta

förslag intet annat, än att staten under viss begränsad tid betalar kommunerna

ett slags hyresersättning för de till undervisningen upplåtna lokalerna.

Ser man saken på sådant sätt, kan invändningen örn ojämnheter i vissa

fall i relationen mellan bidragets storlek och den verkliga byggnadskostnaden

icke tillmätas någon avgörande betydelse.

Vad därefter angår frågan, för vilka byggnader nu avsedda bidrag böra

utgå, finner jag starka skäl anförda för den meningen, att sakkunnigmajoriteten

satt gränsen för bidragsberättigade lokaler väl långt tillbaka i tiden.

Visserligen blir härigenom statsbidragshjalpen till kommunerna avsedd för

ett större antal skolbyggnader. Men det torde höra till sällsyntheterna, att

en kommun i våra dagar känner bördan av en skolbyggnad, som uppförts

för så lång tid tillbaka som ett fyrtiotal år. Det synes därför befogat att

flytta statsbidragsgränsen fram till en senare tidpunkt. Jag föreslår, att

gränsen sättes vid 20 år, sålunda att bidrag icke utgår för lokaler, som vid

de nya bestämmelsernas ikraftträdande varit i bruk mera än 19 år. Bidraget

bör utgå med visst belopp per lokal och år till och med den 1 juli näst

före den tidpunkt, då lokalen varit i bruk under 20 år. I enlighet med

sakkunnigmajoritetens förslag synes bidrag böra utgå endast för egentliga

klassrum och gymnastiksalar.

I likhet med de sakkunniga håller jag före, att bidrag ej bör komma i

fråga för lokaler, som tillkommit utan kostnad för vederbörande skoldistrikt.

Jag har intet att invända mot det av de sakkunniga föreslagna klassificeringsförfarandet

och anser mig även kunna biträda förslaget att inrätta

särskilda skolhusvärderingsnämnder för värderingsförfarandets genomförande.

De sakkunnigas förslag i dessa hänseenden synas vara väl avvägda och

ägnade att tillgodose såväl statens som kommunernas berättigade intressen.

I fråga om nämndernas sammansättning och arbetsformer biträder jag järn
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

väl sakkunnigförslaget. På Kungl. Majit torde få ankomma att utfärda

anvisningar örn de grunder, som av nämnderna böra iakttagas vid klassificeringen.

Mitt förslag här ovan ifråga om bidragsperiodens längd medför vissa förändringar

i fråga örn de statsbidrag, som böra utgå i de olika bidragsklasserna.

Med utgångspunkt från de av de sakkunniga verkställda beräkningarna

uppskattar jag medelkostnaden per rumsenhet (klassrum och gymnastiksalar)

för de sista tjugo åren till: för A-skolor 12,500 kronor, för B 1- och B 2-skolor 8,000 kronor samt för skolor med endast ett klassrum 6,800

kronor. Fördelas dessa belopp på 20 år, blir årskvoten respektive 625 kronor,

400 kronor och 340 kronor. Jag anser, att en skälig avvägning av ersättningen

till kommunerna erhålles, om bidragen i de olika klasserna bestämmas

till 60 procent av nämnda årskvoter. I enlighet härmed skulle

årsbidragen komma att utgöra för klass I 370 kronor, för klass II 240 kronor

och för klass III 200 kronor. Totala maximibeloppet av årsbidrag skulle

alltså utgöra för klass I 7,400 kronor (enligt de sakkunniga 7,200 kronor),

för klass II 4,800 kronor (enligt de sakkunniga samma belopp) samt för

klass III 4,000 kronor (enligt de sakkunniga 3,600 kronor), allt per bidragsberättigad

rumsenhet. Mitt förslag innebär alltså omkring 10 procents

förbättring för den lägsta bidragsgruppen och en obetydlig höjning av bidraget

i den högsta bidragsklassen. I detta sammanhang vill jag emellertid

betona, att jag, i likhet med de sakkunniga, icke anser, att skolformen bör

spela någon avgörande roll vid lokalernas klassificering. Bestämmande för

placeringen i den ena eller andra klassen bör vara lokalens tjänlighet för

sitt ändamål, det skick, vari den befinner sig, och den allmänna standard,

den representerar. En A-skola kan komma i klass III likaväl som en B 2- skola i klass I o. s. v.

Till de av sakkunnigmajoriteten föreslagna bestämmelser, som här ovan

icke särskilt berörts, kan jag i huvudsak giva min anslutning. Jag anser

mig dock böra särskilt framhålla, att enligt min mening, vare sig det gäller

redan befintliga eller blivande lokaler någon åtskillnad icke synes böra göras

mellan lokaler, använda för folkskolan, och lokaler, använda för fortsättningsskolan.

Båda slagen av utrymmen böra vara inneslutna i bidragsrätten.

Såvitt jag kan finna, torde tillräckliga skäl icke föreligga att under en

övergångsperiod införa det av de sakkunniga förordade provisoriska byggnadsbidraget.

Vid utfärdandet av de bestämmelser, som kunna föranledas

av de av mig ovan tillstyrkta åtgärderna, torde böra föreskrivas, att de

skola träda i kraft på dag, som Kungl. Majit bestämmer. Först sedan

klassificeringsförfarandet för hela riket slutförts, torde bestämmelserna böra

vinna tillämpning. Den ekonomiska förlust, kommunerna på detta sätt

kunna komma att lida, torde icke bliva alltför kännbar, i all synnerhet som

jag förutsätter, att det provisoriska anslaget till utjämning av skolkostnaderna

skall bibehållas, till dess de nya bidragsgrunderna vinna giltighet.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

27

Om staten övertager en del av kostnaderna för de av skoldistrikten uppförda

skolhusen, torde den jämväl böra lätta på kommunernas utgifter för

förhyrda lokaler. Jag har sålunda intet att erinra mot att statsbidrag till

detta ändamål beviljas. De sakkunniga hava föreslagit, att hyresbidrag skall

utgå med hälften av den av skoldistriktet erlagda hyran, med rätt för den

utanordnande myndigheten att i förekommande fall pröva hyresbeloppets

skälighet och bestämma statsbidraget till hälften av det såsom skäligt ansedda

beloppet. På grund av mitt förslag örn storleken av statsbidrag till

uppförande av skollokaler kan det med ett hyresbidrag av nyss angiven

omfattning te sig lika fördelaktigt för en kommun att anskaffa skollokaler

hyresvägen som att bygga egna lokaler, ja kanske fördelaktigare. Då det

alltid innebär en olägenhet, att skollokalerna ej tillhöra kommunerna, synes

det mig tillrådligt, att hyresbidraget begränsas till V» av den verkliga eller

såsom skälig ansedda hyran.

Jag biträder de sakkunnigas förslag, att staten bör bidraga till kostnaderna

för undervisningslokalernas underhåll samt för tillhandahållande av

skolmöbler och undervisningsmateriel med ett årligt belopp per lärosal,

underhållsbidrag. Härvid böra även specialrum, gymnastiksalar, slöjdsalar

och skolkök medräknas. Jag framlägger därför förslag i denna riktning.

De av de sakkunniga föreslagna statsbidragsbeloppen giva mig icke anledning

till erinran.

Samma skäl, som motivera, att staten bidrager till kommunernas kostnader

för skolbyggnader, tala enligt mitt förmenande för att staten också lämnar

understöd till tjänstebostäder för lärare. Vad de sakkunnigas majoritet i detta

hänseende föreslagit kan jag i allt väsentligt biträda. Jag vill betona, att

jag — trots att åtskilliga myndigheter förordat en anordning, innebärande

att statsbidraget till förevarande ändamål skulle bestämmas efter dyrortsgrupperingen

— ej anser mig kunna biträda åtgärder i sistnämnda riktning,

enär de äro ägnade att verka prejudicerande vid en blivande reglering av

lärarnas löner. Det av mig nu tillstyrkta tjänstebostadsbidraget har endast

provisorisk karaktär.

De av de sakkunniga föreslagna särskilda bestämmelser, som sammanhöra

med statsbidragsförfarandet, motiveras väsentligen av nödvändigheten av att

staten erhåller ökad medbestämmanderätt i fråga örn folkskoleväsendet, i och

med att staten deltager i bestridandet av ovan angivna kostnader. I det

väsentliga anser jag mig kunna ansluta mig till de av de sakkunniga i dessa

hänseenden framlagda förslagen.

Det torde få ankomma på Kungl. Majit att senare taga frågorna om det

administrativa förfarandet under förnyat övervägande samt utfärda de författningsbestämmelser,

som föranledas av vad ovan föreslagits.

Vad till sist angår kostnadsberäkningarna föranleda mina förslag här ovan

vissa jämkningar i de sakkunnigas kalkyler.

För det första är det uppenbart, att genom förkortningen av bidrags
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande Nr 142,

perioden för nyä byggnader från 40 till 25 år man har att räkna med ett

större årligt anslagskrav under den tidrymd, då det återstående behovet av

rena nyanläggningar skall fyllas, än enligt sakkunnigmajoritetens kalkyler.

Att här på förhand angiva den erforderliga summan, ens approximativt, är

uppenbarligen ogörligt. Ej heller de av ersättningsbyggnader föranledda

anslagsäskandena kunna nu till storleken bestämmas. Det bör emellertid

betonas, vad också de sakkunniga påpekat, att genom dqn föreslagna ordningen

för bidragsprövningen det kommer att ligga i statens hand att reglera

takten för byggnadsverksamheten och att därvid alltså även åstadkomma

en skälig anpassning efter vad statsbudgeten kan bära. Blivande

anslagsberäkningar böra lämpligen för varje år grunda sig på utav skolöverstyrelsen

med folkskolinspektörernas hjälp åstadkomna översikter över

på de olika orterna föreliggande nybyggnadsbehov. Till byggnadsbidrag

för redan befintliga lokaler hava de sakkunnigas majoritet — med utgångspunkt

från ett till 20,000 uppskattat antal bidragsberättigade lokaler

och approximativt förutsättande ett bidrag efter klass II per sal — beräknat

ett belopp av 2,4 miljoner kronor vara erforderligt under första året. Enligt

det av mig här ovan förordade förslaget torde antalet bidragsberättigade

byggnader kunna beräknas till vid pass 11,000. Räknar jag med ett genomsnittligt

bidrag av 240 kronor per sal, skulle alltså kostnaderna under

första året uppgå till omkring 2,6 miljoner kronor.

Emot de sakkunnigas beräkningar av hyres-, underhålls- och tjänstebostadsbidragens

totalbelopp har jag intet annat att invända än att med hänsyn

till vad jag föreslagit angående hyresbidragens storlek det beräknade

rsanslaget bör minskas från 285,000 kronor till 190,000 kronor. Ej heller

finner jag något att invända emot de för skolhusvärderingsnämnderna

beräknade kostnaderna.

Av de föreliggande yttrandena över folkskolesakkunnigas betänkande

framgår, att man flerstädes förväntat, att statens administrativa kostnader

komma att i viss grad ökas vid ett genomförande av de förordade åtgär

derna. De sakkunniga hava själva påpekat detta men icke sett sig i stånd

att nu framlägga några kalkyler i detta hänseende. De sakkunniga hava

emellertid pekat på att de föreslagna åtgärderna komma att draga med sig

en avsevärd ökning av arbetsbördan särskilt för folkskolinspektörer, länsstyrelser,

skolöverstyrelsen och ecklesiastikdepartementet. Såvitt jag kan finna,

torde detta särskilt bliva fallet under en övergångsperiod på 10 ä 20 år. Först

sedan närmare erfarenhet vunnits i förevarande hänseende, torde frågorna örn

utökning av arbetskrafterna hos nämnda myndigheter böra tagas under övervägande.

Jag finner sålunda icke anledning att nu taga ställning till vad

skolöverstyrelsen, vissa länsstyrelser och folkskolinspektörer härutinnan anfört.

Vad särskilt angår frågan örn ökad expeditionshjälp för folkskolinspektörerna

vill jag erinra om att denna fråga varit föremål för behandling

under punkt 170 i 1935 års åttonde huvudtitel. Vidare vill jag framhålla,

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

29

att det icke synes erforderligt att redan för nästkommande budgetår knyta

ett byggnadssakkunnigt biträde vid skolöverstyrelsen.

Jag återkommer i ett följande kapitel till frågorna rörande tidpunkten

för genomförandet av ovannämnda förslag, varvid jag även ämnar taga

ställning till spörsmålet, örn och i vad mån anslag för ifrågavarande ändamål

böra uppföras i riksstaten för nästkommande budgetår.»

Till stöd för de i motionen II: 568 framförda yrkandena rörande statsbidrag

till redan befintliga skollokaler har anförts bland annat följande:

De största svårigheterna hava uppenbarligen mött, då det gällt att tekniskt

utforma grunderna för statsbidrags utgående till redan uppförda skolbyggnader.

De sakkunniga hava stannat i olika meningar och utformat tvenne olika

bidragssystem — det ena byggande på en värdering av lokalernas beskaffenhet

och indelande i fyra olika klasser och bidragets utgående efter vissa

schematiska grunder, det andra utgående från de verkliga byggnadskostnaderna

och bidragets utgående efter en årskvot av det på grundval av dessa

fixerade totala bidraget.

Utredningen torde till fullo hava visat, huru svårt det är att finna automatiskt

verkande grunder för detta bidrags utgående — under alla förhållanden,

om man vill bevara ett samband mellan statsbidraget och kommunernas

nedlagda kostnader. Vägande invändningar hava också riktats mot

båda systemen, varom departementschefen erinrar å sid. 80—81 i propositionen.

Propositionen har givit sin anslutning till det första av dessa båda bidragssystem,

och det framlagda förslaget räknar alltså med ett värderingsförfarande

genom särskilda skolhusvärderingsnämnder, vilka skulle draga en

beräknad kostnad av 200,000 kronor. Enligt detta skulle värderingen avse

att fastställa lokalernas tjänlighet för sitt ändamål, ej som de sakkunniga

föreslagit lokalernas beskaffenhet. Därmed skulle i själva verket sambandet

bliva ännu sprödare mellan klassificeringens resultat och kommunernas byggnadskostnader.

Ty det är uppenbart, att en skollokals tjänlighet för sitt

ändamål ingalunda alltid eller ens som regel står i någon bestämd relation

till byggnadskostnaden. Ett klassrum i en enkel träbyggnad kan vara precis

lika tjänligt för sitt ändamål som ett klassrum i en skolhusbyggnad av sten

och måste därför under denna förutsättning givetvis hänföras till samma

bidragsgrupp.

Härav blir en följd, att enligt ett dylikt bidragssystem statsbidraget kan

med de bidragsbelopp, som här föreslås, i många fall komma att väsentligt

överstiga byggnadskostnaderna. Andra egendomliga konsekvenser av systemet

ha också påpekats. Statsbidragen till en redan befintlig skolbyggnad, färdigställd

något år före förslagets genomförande, kunna bliva väsentligen större

än till motsvarande nybyggnad, som uppförts efter förslagets genomförande

och som drager samma byggnadskostnad som den förra och till vilken

alltså bidrag skall utgå enligt det föreslagna systemet för statsbidrag till

nybyggnader.

Men de största betänkligheterna inställa sig dock mot det föreslagna

klassificeringsförfarandet. Naturligtvis kan man verkställa en värdering av

byggnader och lokaler i dessa efter rent byggnadstekniska och ekonomiska

grunder och fastställa lokalernas värde från dessa utgångspunkter »efter

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

deras beskaffenhet». Men resultatet torde bliva ett helt annat, om värderingen

skall avse att indela lokalerna i olika klasser efter deras tjänlighet

för sitt ändamål. Samtliga lärosalar, mot vilka inga väsentliga anmärkningar

kunna riktas såsom undervisningslokaler, torde skolhusvärderingsnämnderna

komma att uppföra i högsta bidragsklassen såsom fullt tjänliga

för sitt ändamål. Och när statsbidrag i detta fall endast skall utgå till

lokaler, som varit i bruk i 19 år eller därunder, så torde stora huvudmassan

av lokaler höra till nu nämnda kategori och sannolikt komma att uppföras

i klass I. När i propositionen det totala årliga statsbidraget till redan befintliga

skolbyggnader beräknas till omkring 2,6 miljoner kronor efter ett

medeltal beräknat efter bidraget till klass II, som med 130 kronor understiger

bidraget till klass I, kan man på goda grunder antaga, att det beräknade

totala bidraget skulle väsentligen komma att överskridas i verkligheten.

De invändningar, som alltså i olika avseenden kunna riktas mot det föreslagna

sättet för statsbidragets utgående till redan befintliga skollokaler,

göra, att det ligger nära till hands att fråga sig, örn ett värderingsförfarande

avseende att fastslå olika grader av byggnadernas tjänlighet för sitt ändamål

överhuvud fyller något praktiskt ändamål. Uppenbart synes vara, att

det blir mycket svårt att uppställa några allmänna vägledande principer

för en dylik värdering och att det subjektiva momentet här måste få ett

betydligt större utrymme än vid en värdering efter ekonomiska och byggnadstekniska

grunder. Någon garanti för en rättvis fördelning av detta statsbidrag

mellan kommunerna i riket torde det föreslagna klassificeringsförfarandet icke

erbjuda. Under sådana förhållanden synes det vid riksdagsbehandlingen av

propositionen böra tagas under övervägande, om icke en förenkling av sättet för

dessa statsbidrags utgående kunde genomföras ända därhän, att man i

stället genomförde ett system med fasta bidrag för redan befintliga skollokaler.

För verkligt otjänliga och otillfredsställande lokaler skulle givetvis

intet bidrag utgå. Men för sådana, som av folkskolinspektörerna kunde godkännas,

skulle ett fixt årligt bidrag utgå. Givetvis borde härvid iakttagas,

att detta fasta bidrag fixeras till ett belopp, som innebär garantier för att

det samlade statsbidraget under denna punkt komme att hålla sig inom den

i propositionen beräknade kostnadsramen.

Härigenom skulle hela värderingsförfarandet kunna bortfalla och en inbesparing

av de beräknade kostnaderna å 200,000 kronor kunna göras.

Vidare skulle man uppnå en förenkling av administrationen, som säkerligen

eljest skulle komma att kräva en mycket omständlig apparat, även

bortsett från själva nämnderna och den första generalvärderingen. Jag tilllåter

mig därför att framlägga ett förslag av ovan angivna innebörd för

att därmed bringa även detta sätt för ifrågavarande statsbidrags utgående

under riksdagens prövning. Jag förbiser härvid ingalunda, att liknande

invändningar, som riktats mot det nu utgående utjämningsbidraget, kunna

resas mot att, då det gäller bidrag för redan uppförda skolbyggnader, använda

samma system. Men då den föreliggande utredningen icke kunnat

lösa denna tekniska fråga på ett enklare och mera tillfredsställande sätt än

som skett och då det här gäller statsbidrag för en mera begränsad tidrymd,

vilka sedan helt komma att bortfalla, torde den föreslagna utvägen visa sig

vara enklare och framkomligare och därför att föredraga.

Jag vill slutligen i detta sammanhang framhålla, att den föreslagna tiden

för statsbidrags utgående till redan befintliga skolbyggnader innebär från

min utgångspunkt en avgjord förbättring av de sakkunnigas förslag.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

31

Men ännu en punkt under denna rubrik anser jag mig böra beröra.

Departementschefen uttalar å sid. 88 i propositionen följande: »I likhet

med de sakkunniga håller jag före, att bidrag ej bör komma ifråga för

lokaler, som tillkommit utan kostnad för vederbörande skoldistrikt.» Det

gäller ju örn ett mycket begränsat antal fall, att skolbyggnaden tillkommit

utan någon kostnad för kommunen, och den av departementschefen uttalade

meningen rörande dessa fall torde framstå som mycket välgrundad. Emellertid

har staten under de senare åren beviljat bidrag till skolhusbyggen i

skilda delar av landet uppgående till flera miljoner kronor. Dessa byggnadsbidrag

hava varierat mellan 20 och 90 procent av byggnadskostnaderna.

Frågan om vilken hänsyn, som skall tagas till dessa byggnadsbidrag, bar i

propositionen, såvitt jag kunnat finna, icke upptagits till någon behandling.

Detsamma gäller för övrigt örn samma spörsmål, i vad det gäller ersättning

för tjänstebostäder. Emellertid torde denna fråga icke böra lämnas obesvarad

i detta sammanhang. Örn staten betalat t. ex. hälften eller tre fjärdedelar

av en skolbyggnad, kan det knappast anses rimligt, att kommunen

skall erhålla samma statsbidrag för skollokaler i en dylik byggnad som för

lokaler i en byggnad, som helt bekostats av kommunen. Aven örn statsbidraget

fixeras till ett och samma årliga belopp för varje tjänlig skollokal,

avser det ju dock att utgöra en kompensation för kostnaderna för denna

och bör därför i dessa fall anpassas efter relationen mellan statens och

kommunens andel i byggnadskostnaden. Anpassningen torde vid bestämmandet

av ett fixt gemensamt årsbidrag för redan befintliga skollokaler

kunna ske genom en bestämmelse därom, att kommunerna i nu berörda

fall erhålla den procent av det årliga bidraget för lokal, som svarar mot

deras andel i byggnadskostnaderna. Har kommunen icke burit mer än

halva kostnaden, bör den icke uppbära mer än hälften av det årliga bidraget,

har staten bekostat tre fjärdedelar av byggnadskostnaden, bör kommunen

icke erhålla mer än en fjärdedel av detta bidrag, allt per lokal i respektive

skolbyggnad. Under alla förhållanden torde vid riksdagsbehandlingen av

ifrågavarande statsbidrag denna nu berörda fråga icke böra lämnas oreglerad.

I kap. 3 (sid. 86—143 i statsrådsprotokollet) har departementschefen behandlat

frågan örn statsbidrag till lärares avlöning.

Efter en redogörelse för i riksstaten under budgetåret 1934/1935 för ändamålet

uppförda anslag och för gällande författningsbestämmelser rörande

lärares avlöning och statsbidrag därtill har departementschefen redogjort

för skolöverstyrelsens anslagsberäkningar för budgetåret 1935/1936. Sedan

departementschefen lämnat vissa uppgifter angående skoldistriktens utgifter

för lärarpersonalens avlöning och rörande skatteutjämningsberedningens principförslag

i avseende å statens övertagande av kostnaderna för lärarpersonalens

avlöning, har en redogörelse lämnats för folkskolesakkunuigas förslag

i dessa avseenden och för myndigheternas m. fl. yttranden däröver.

I detta sammanhang torde en närmare redogörelse behöva lämnas endast

rörande vissa delar av frågorna om statsbidrag till arvoden åt Överlärare,

örn tvångsförflyttning av lärare samt om ordningen för upprättande av förslag

till ledig lärartjänst.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

■Statsutskottets utlåtande Nr 142.

Vad angår frågan om statsbidrag till arvoden åt Överlärare må erinras om

följande på området gällande författningsbestämmelser:

Jämlikt folkskolestadgan äger skolrådet (folkskolestyrelsen), där skolväsendets

omfattning eller förhållanden i övrigt inom distriktet göra det behövligt,

åt särskild person uppdraga att närmast under skolrådet utöva ledningen

och tillsynen över distriktens skolor eller vissa av dessa. Dylik ledare kan

erhålla anställning antingen som kommunal folkskolinspektör eller, örn

rådande förhållanden anses påkalla, att ledaren av skolväsendet tillika tjänstgör

som lärare vid skola inom distriktet, som Överlärare. Ytterligare erforderligt

antal Överlärare kan av skolrådet utses till biträde vid ledning och

tillsyn av skolväsendet. Förutsättningen för anställande av kommunal inspektör

eller Överlärare är emellertid, att kommunen beviljar erforderliga

medel till inspektörens eller överlärarens arvoden. De skyldigheter, som

åligga dylik inspektör eller Överlärare, skola angivas i särskild instruktion,

vilken för att bliva gällande skall fastställas av överstyrelsen. Befattningar

av detta slag tillsättas av den lokala skolstyrelsen, men ansökningshandlingarna

granskas av skolöverstyrelsen, som har att avgiva yttrande angående

de sökandes lämplighet för befattningen, och endast den, som av överstyrelsen

förklarats lämplig, kan erhålla förordnande såsom Överlärare. I de

fall, då befattningen enligt skoldistriktets reglemente är bunden vid ordinarie

lärartjänst inom distriktet, behöver ledigförklarande icke ske; eljest skall

tillsättning ske efter kungörande av ledigheten. Förordnande för kommunal

folkskolinspektör eller Överlärare meddelas för viss tid; dock kan under

vissa förutsättningar här ifrågavarande befattningshavare givas en fastare

anställning.

För utövande av tillsynen över den dagliga ordningen vid särskilt skolhus

eller särskild skola, där två eller flera lärare tjänstgöra, ävensom för

fullgörande av andra i skoldistriktets reglemente närmare angivna uppgifter

i fråga örn skolarbetets yttre anordning äger vidare skolråd eller skolstyrelse

att såsom biträde åt folkskolinspektören eller överläraren bland de i skolhuset

eller skolan tjänstgörande lärarna utse särskild tillsyningslärare. Jämväl

i fråga om tiilsyningslärare ankommer det på kommunen att ensam

-bestrida för tillsyningsuppdraget eventuellt utgående ersättning.

Folkskolesakkunniga hava nu föreslagit, att staten skulle i viss utsträckning

lämna understöd för bestridande av kostnaderna för avlönande av Överlärare.

Enligt de sakkunnigas mening borde emellertid statsbidrag åtminstone

tills vidare icke utgå för andra skolledarbefattningar än sådana, med

vilka vore förenad skyldighet att bestrida undervisning.

Vad sedan angår frågan örn tvångsförflyttning av lärare, må erinras, att

sådan förflyttning i gällande folkskolelagstiftning förekommer endast när det

gäller förflyttning inom ett och samma skoldistrikt.

I fråga örn sådan förflyttning äro bestämmelser meddelade i § 22 folkskolestadgan,

sådant detta författningsrum lyder enligt kungörelse den 30

december 1932 (nr 582). Skolråd i skoldistrikt uti stad äger rätt att, när

skolans bästa det kräver, förflytta ordinarie lärare från en tjänst till en

annan inom distriktet utan iakttagande av de för tillsättning av lärartjänst

eljest gällande bestämmelser. Därest i skoldistrikt på landsbygden vid den

omprövning, som jämlikt § 19 i folkskolestadgan skall verkställas vid upp
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

33

kommen ledighet vid lärarbefattning inom distriktet, skolråd eller folkskolinspektör

finner, att till ledig tjänst lämpligen bör förflyttas ordinarie lärare

vid distriktets skolor, skall ärendet underställas domkapitlets prövning och

avgörande. Erfordras reglementsändring på grund av förflyttningen, skall

frågan örn ändring av reglementet först avgöras. Innan domkapitlet fattar

beslut i fråga örn förflyttning av lärare, skall denne beredas tillfälle att

yttra sig. Kan domkapitlet icke godkänna av folkskolinspektören gjort

yrkande, skall ärendet underställas skolöverstyrelsens avgörande. Sedan

domkapitlets eller skolöverstyrelsens beslut örn förflyttning av ordinarie

lärare vunnit laga kraft, äger skolrådet förflytta ifrågavarande lärare. Såsom

villkor för förflyttning inom skoldistrikt såväl i stad som på landsbygden

gäller, att förflyttningen icke må medföra minskning i lärarens löneförmåner.

I syfte att befrämja indragning av överflödiga skolor och lärartjänster

kompletterades, efter förslag av särskilda sakkunniga, de nu återgivna föreskrifterna

örn tvångsförflyttning med särskilda bestämmelser, avseende att

underlätta flyttning av lärare på frivillighetens väg från ett distrikt till ett

annat. Detta skedde genom kungörelsen den 20 juli 1933 (nr 507) om

tillsättning i vissa fall av lärare vid folk- och småskolor. För tillsättning

av tjänster enligt denna kungörelse äro rikets inspektionsområden sammanförda

i 13 områdesgrupper. Då lärartjänst inom ett skoldistrikt skall kungöras

ledig, skall skolrådet från vederbörande folkskolinspektör inhämta

uppgift, huruvida inom något av de inspektionsområden, som tillhöra gruppen,

finnes övertalig tjänst. Är detta fallet, skall tjänsten kungöras ledig

med ansökningsrätten begränsad till endast ordinarie eller i förekommande

fall tills vidare anställda lärare från skoldistrikt med övertaliga lärartjänster

inom något av de inspektionsområden, som tillhöra ifrågavarande områdesgrupp.

Om ingen behörig sökande anmäler sig, skall tjänsten ånyo kungöras

ledig utan begränsning av ansökningsrätten. Detsamma gäller, örn

endast en behörig sökande anmäler sig och vederbörande valkorporation

icke låter sig nöja med det ofullständiga förslaget.

Folkskolesakkunniga hava nu ifrågasatt en utvidgning av det nuvarande

tvångsförflyttningsförfarandet till att omfatta även skyldighet för lärare att

underkasta sig transport till tjänst inom annat skoldistrikt. De sakkunniga

hava bland annat anfört följande:

Ehuru de sakkunniga vore fullt medvetna örn att problemet örn flyttningsskyldighet

för folk- och småskollärare ställde sig vida mera invecklat

och vanskligt att lösa än i fråga örn den statliga förvaltningspersonalen,

för vilken sådan skyldighet sedan länge varit föreskriven, hade de sakkunniga

likväl med hänsyn till den av dem ifrågasatta betydande utvidgningen

av statens ekonomiska ansvarighet för folkskoleväsendet ansett ofrånkomligt

att söka i detta sammanhang finna en utväg att komma till rätta

med förevarande spörsmål.

I överensstämmelse med inom statsförvaltningen vedertagna principer torde

det icke böra ifrågakomma att ålägga lärarna generell flyttningsskyldighet

annat än i samband med en lönereglering. På grund härav måste från de

nya bestämmelsernas tillämplighetsområde undantagas de lärare, som vid

bestämmelsernas ikraftträdande redan innehade ordinarie eller däremot svarande

tjänst. Detta undantag torde dock ej behöva göras vidsträcktare, än

att det avsåge allenast den ifrågavarande tjänsten. Sökte läraren ny tjänst

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 6 saini. Nr 142. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

och erhölle sådan, förefölle det icke vara oskäligt att förknippa flyttningsskyldighet

med den nya anställningen. Beträffande sistnämnda fall torde

det dock vara tillrådligt, att låta anstå någon tid med de nya bestämmelsernas

ikraftträdande. Vidare kunde bestämmelser örn flyttningsskyldighet

icke göras tillämpliga å innehavare av med klockar- och organisttjänst eller

endera av dessa befattningar förenad lärartjänst, detta med hänsyn till de

speciella föreskrifter, som gällde för dylika förenade befattningar.

Åläggande av flyttningsskyldighet bomme alltså enligt de sakkunnigas

förslag att tills vidare få en ganska begränsad räckvidd.

Med avseende å tillämpningen av en tvångsförfiyttningsprocedur borde

vidare framhållas, att det måste anses vara av stor vikt, att icke genom

bestämmelser härom en stagnation av den frivilliga förflyttningen åstadkommes.

Skulle tvångsförflyttningsbestämmelserna omedelbart göras tilllämpliga

på lärare, som efter ansökning vunne transport från en ordinarie

tjänst till en annan, kunde det befaras, att lärarna skulle känna sig obenägna

att frivilligt söka sig bort från innehavande tjänster.

Med hänsyn härtill syntes det de sakkunniga lämpligt, att bestämmelserna

örn tvångsförflyttning under en viss övergångstid icke gjordes tillämpliga å

de fall, då ordinarie lärare efter ansökan erhölle annan ordinarie befattning,

på det att så många som möjligt av de nuvarande övertaliga tjänsterna

måtte avvecklas på frivillighetens väg. Den tid, som härför erfordrades,

uppskattade de sakkunniga till fem år. Efter förloppet av denna tid borde

de nya bestämmelserna om flyttningsskyldighet träda i kraft, även vad anginge

nu avsedda fall. Bestämmelserna örn tvångsförflyttning skulle alltså

få omedelbar giltighet allenast för lärare, som efter bestämmelsernas utfärdande

första gången erhölle ordinarie eller däremot svarande anställning.

Införandet av tvångsförflyttning i ökad utsträckning borde enligt de sakkunnigas

mening överhuvudtaget ske med stor försiktighet. Vid prövning

av frågor om tvångsförflyttning syntes den principen böra gälla, att det, så

vitt möjligt, tillsåges, att läraren erhölle en tjänst, som med avseende å avlöningsförmåner,

tjänstebostads beskaffenhet och läge, skolform samt övriga

förhållanden kunde anses åtminstone likvärdig med den tjänst, läraren lämnade.

Lärarens ålder bleve helt naturligt även en faktor att taga hänsyn

till. Det borde icke ifrågakomma att flytta en äldre lärare, som kanske

genom längre tids verksamhet på en ort vuxit starkt samman med denna.

En uppryckning ur den gamla miljön skulle här helt visst icke lända vare

sig lärare eller skola till gagn.

Man torde kunna utgå från att det i de flesta fall skulle vara möjligt

att träffa sådana dispositioner i fråga om förflyttning, att undantag från

regeln örn förflyttning till likvärdig tjänst icke skulle behöva förekomma.

Skulle för tillfället likvärdig tjänst icke stå till buds, torde det i allmänhet

utan svårare olägenheter låta sig göra att uppskjuta förflyttningen någon

tid, till dess lämplig befattning bleve ledig.

Emellertid måste man, anföra de sakkunniga, åtminstone teoretiskt sett,

räkna även med sådana situationer, där flyttning borde ske, oaktat den

tjänst, till vilken flyttningen ägde rum, i ett eller annat avseende icke erbjöde

samma fördelar som den befattning, läraren skulle lämna. Fråga

uppkomme då, om och i vad mån läraren skulle hållas skadelös för den

minskning i förmåner, han sålunda finge vidkännas.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

35

Enligt de sakkunnigas mening borde ersättning icke ifrågakomma, i vad

som anginge annat än de kontanta löneförmånerna och pensionsrätten. De

försämringar i lärarens ställning, som hänförde sig till andra förhållanden,

vore — örn man bortsåge från tjänstebostädernas beskaffenhet i och för

sig — alltför svåra att värdesätta, ja delvis helt ovägbara och huvudsakligen

beroende av en rent subjektiv inställning.

Vad lärarens kontanta avlöningsförmåner anginge, vore det lätt att siffermässigt

fastställa genom flyttningen förorsakad minskning. Vid förflyttning

i statens tjänst gällde som regel, att befattningshavare vid tvångsförfiyttning

till annan tjänst icke skulle lida någon minskning i sina avlöningsförmåner.

Denna inom statsförvaltningen allmänt gällande princip

borde enligt de sakkunnigas mening under alla förhållanden iakttagas beträffande

ifrågavarande lärares avlöningsförmåner så till vida, att staten

borde ikläda sig att — därest och så länge de till läraren vid den nya

tjänsten författningsenligt utgående avlöningsförmånerna understege de till

den förra tjänsten likaledes författningsenligt hörande avlöningsförmåner,

till vilka han skulle varit berättigad, örn han alltjämt innehaft denna

tjänst -— lämna läraren lönefyllnad med så stort belopp, som motsvarade

skillnaden.

Aterstode så spörsmålet, huruvida hänsyn jämväl borde tagas till sådana

avlöningsförmåner, som läraren under sin anställning å den förra tjänsten

åtnjutit utöver den författningsenliga minimilönen. Dessa extra avlöningsinkomster

kunde uppdelas i två grupper, nämligen dels sådana, som utginge

såsom ett lönetillägg vid den egentliga tjänsten, alltså utan någon motsvarande

merprestation från lärarens sida (kommunala lönetillägg och tilläggspensioner),

dels ock sådana, som utgjorde ersättning för viss arbetsprestation

utöver den minimitjänstgöring å den egentliga tjänsten, som enligt

gällande författning krävdes för statsbidrag till lärarens avlönande (ersättning

för övertidsläsning, arvode för undervisning i slöjd och i fortsättningsskola).

Vad först anginge de kommunala lönetilläggen, förekomme fall, där lönetilläggen

beviljats under sådan form, att kommunerna vore rättsligen förpliktade

att utbetala dessa tillägg under viss tid eller så länge läraren kvarstode

vid sin befattning. En förflyttning av lärare, som på detta sätt vore

rättsligen tillförsäkrad kommunalt lönetillägg, torde enligt de sakkunnigas

mening icke kunna ske, utan att den tvångsförflyttade på sin nya plats

finge åtnjuta lönetillägg till samma belopp och för samma tid, som örn han

alltjämt innehaft den förra tjänsten. Skyldighet att utbetala detta lönetilllägg

kunde givetvis efter förflyttning icke åvila det distrikt, varifrån förflyttningen

skedde, och ej heller påläggas det skoldistrikt, till vilket läraren

förflyttades. I nämnda fall torde det bliva nödvändigt, att staten trädde

emellan och bestrede kostnaden för dessa lönetillägg. Utgifterna härför torde

ej komma att uppgå till några större belopp, särskilt som hänsyn givetvis

borde tagas till nu antydda omständighet vid avgörande av fråga om förflyttning.

I vissa fall förekomme, att lärare jämväl vore lagligen tillförsäkrade

kommunala pensionstillägg. Även dessa förmåner torde böra bibehållas

av lärare, som tvångsförflyttades, och kostnaderna härför bestridas av

statsmedel.

Beträffande den andra gruppen av extra löneinkomster torde även i fråga

örn dem förekomma, att vid tillsättande av tjänst utfästelse från skoldistrikts

sida gjorts på sådant sätt, att läraren kunde hava rättsligen grundade an
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

språk på inkomstens bibehållande, så länge han innehade den ifrågavarande

tjänsten. Oavsett huru härmed förhölle sig, syntes det de sakkunniga icke

böra ifrågakomma, att staten, därest läraren efter förflyttningen till den nya

tjänsten icke vidare hade att fullgöra det arbete, för vilket han åtnjutit

berörda extra löneinkomst, skulle det oaktat till läraren utbetala häremot

svarande vederlag. Vid förflyttning inom statsförvaltningen torde ingen

hänsyn tagas till liknande biinkomster, och någon anledning att här förfara

annorlunda syntes icke föreligga. I praktiken torde här avsedda fall icke

komma att spela någon nämnvärd roll, då det måste förutsättas, att förflyttning

under angivna omständigheter såsom regel undvekes. Förflyttning

torde ej utan tvingande nödvändighet böra ske, såvida ej läraren på den

nya tjänsten erhölle undervisning av minst samma omfattning och alltså

minst lika stor inkomst som vid sin förra plats.

Ännu ett spörsmål av ekonomisk betydelse för lärarna beröres i detta sammanhang,

nämligen frågan örn ersättning till dem för flyttningskostnader.

Då staten enligt de sakkunnigas förslag komme att hava huvudintresset av

att flyttningen komme till stånd, förordade de sakkunniga, att staten påtoge

sig att ensam svara för ersättning åt läraren i förevarande hänseende. I

fråga om beräkning av denna ersättning torde särskilda bestämmelser icke

vara erforderliga. Frågan härom syntes böra för varje särskilt fall prövas

och avgöras av Kungl. Majit. Den av de sakkunniga förordade flyttningsproceduren

komme att bestå av två etapper, en första, där försök gjordes

att genomföra flyttningen på frivillighetens väg, och en andra, där, i

händelse nämnda försök ej ledde till resultat, tvångsförflyttning tillgrepes.

Enligt de sakkunnigas mening borde ersättning för flyttningskostnad icke

begränsas att utgå allenast vid den egentliga tvångsförflyttningen. Skulle så

ske, förelåge fara för, att detta verkade hindrande på den frivilliga förflyttningen.

För att underlätta förflyttning på frivillighetens väg borde

därför även den lärare, som förflyttades enligt bestämmelserna för den

första etappen, erhålla ersättning för flyttningskostnader.

Beträffande det område, inom vilket förflyttningsskyldighet för vederbörande

lärare skulle föreligga, ansåge de sakkunniga, att en användbar indelningsgrund

erhölles, örn man läte flyttningsområdena sammanfalla med

de 13 områdesgrupper, vari riket sammanförts, då det gällde tillsättning i

vissa fall av lärare enligt kungörelsen den 20 juli 1933.

Flyttningsskyldigheten skulle alltså i nu berörda avseende innebära, att

här ifrågavarande lärare skulle vara skyldiga att låta sig förflytta till ledig

tjänst i skoldistrikt inom samma flyttningsområde (områdesgrupp), som det

skoldistrikt, där läraren vore anställd.

Rätten att besluta om tvångsförflyttning torde nied hänsyn till dylika frågors

ömtåliga beskaffenhet böra läggas i Kungl. Majlis hand.

De sakkunniga hava ingående uppehållit sig vid det administrativa förfarandet

vid förflyttning av lärare. Det av de sakkunniga i detta hänseende

föreslagna tillvägagångssättet innebär i stora drag följande:

Kungl. Majit skulle efter framställning hos skolöverstyrelsen av vederbörande

skoldistrikt eller folkskolinspektör och på grundval av utav överstyrelsen

verkställd utredning — under förutsättning att Kungl. Majit prövade

skäl till förflyttning föreligga — besluta, till vilken tjänst med anledning

av den gjorda framställningen förflyttning av lärare skulle ske. Härefter

borde emellertid enligt förslaget — såsom av det föregående framgår — tvångs
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

37

förflyttningen ej omedelbart gripa in. Först skulle undersökas möjligheten

att genom frivillig förflyttning indraga den övertaliga tjänsten. Misslyckades

detta, skulle tvångsförflyttning tillgripas. Kungl. Majit skulle då bestämma,

vilken av lärarna i skoldistrikt med övertaliga tjänster inom vederbörande

förflyttningsområde som skulle förflyttas till vederbörande lediga tjänst. Innan

sådant ärende avgjordes av Kungl. Majit, borde tillfälle lämnas de lärare,

som kunde ifrågakomma till förflyttning, att yttra sig i ämnet.

Beträffande förslaget örn tvångsförflyttning av lärare hava reservanterna

— under framhållande av att majoritetens förslag innebure en möjlighet att

tvångsförflyttning skulle kunna åsamka den förflyttade läraren minskning av

honom förut tillkommande löneinkomster — anfört,

att bestämmelser örn förflyttning av lärare mot hans vilja från ett skoldistrikt

till ett annat borde givas sådant innehåll, att lärarens sammanlagda

avlöningsförmåner icke kunde genom förflyttningen minskas. Skulle det,

då förflyttning av lärare ifrågasattes, visa sig, att lärarens löneinkomster

på den nya platsen skulle bliva lägre än vid den innehavda tjänsten, finge

förflyttningen icke komma till stånd med mindre ersättning för löneminskningen

bereddes läraren av statsmedel.

Beträffande de av myndigheterna och vissa sammanslutningar m. fl. avgivna

utlåtandena över de sakkunnigas här förevarande förslag hänvisar

utskottet till statsrådsprotokollet.

Här torde emellertid böra erinras, att skolöverstyrelsen givit uttryck åt den

uppfattningen, att starkt vägande skäl kunde anföras emot de föreslagna

anordningarna.

Enligt överstyrelsens mening måste en lagstiftning om generell tvångsförflyttning

av lärare mellan olika kommuner anses utgöra ett synnerligen

starkt ingrepp i folkskolans ställning såsom en kommunal anstalt. Innan

ett ingrepp av en så radikal natur ägde rum, borde det vara klart utrett,

bland annat, att en sådan ordning verkligen bleve för framtiden behövlig.

Bland de många frågor av mera praktisk art, som i samband med tvångsförflyttning

av lärare måste lösas, stöde också i främsta rummet den örn

kompensation för eventuellt mistade avlöningsförmåner. Enligt överstyrelsens

uppfattning talade starka skäl för den av reservanterna företrädda

ståndpunkten.

Överstyrelsen hävdade den meningen, att frågan örn ett definitivt ståndpunktstagande

till en eventuell allmän förfiyttningsskyldighet i samband

med en ny lönereglering för lärarna för närvarande varken kunde eller borde

göras aktuell. Det syntes tämligen uppenbart, att ett genomförande nu av

den föreslagna provisoriska reformen vore att föregripa det resultat, vartill

statsmakterna kunde komma, då de hade att taga ställning till hela tvångsförflyttningsproblemet

i samband med en ny lönereglering. Enär enligt

överstyrelsens mening den länge väntade löneregleringen icke heller torde

kunna ytterligare någon avsevärd tid undanskjutas, syntes det även ur denna

synpunkt olämpligt att nu slå in på provisorievägen.

Men även vid en granskning av innebörden av de föreslagna provisoriska

åtgärderna syntes man svårligen kunna komma till något annat resultat.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle skapas ännu flera i rättsligt hänseende

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

olikställda lärarkategorier än som nu förefunnes. Rent praktiskt sett torde

den sålunda ifrågasatta förflyttningsskyldigheten få ganska ringa betydelse

för det syfte, varom nu vöre fråga. Det torde endast rent undantagsvis

kunna komma att inträffa, att med nu gällande restriktiva bestämmelser

beträffande återbesättande av tjänster nytillträdande eller transportsökande

lärare komme att hamna å en tjänst, som inom en överskådlig tid bleve

mogen för indragning. Tydligt vöre, att frågan örn införandet av ett sjunde

obligatoriskt skolår, som av de sakkunniga komme att behandlas i ett senare

betänkande, i hög grad måste inverka på behovet av lärartjänster och

därmed också på behovet av tvångsförflyttning av lärare.

Enligt överstyrelsens mening kunde betänkligheterna mot införande av

tvångsförflyttningsbestämmelser icke anses mindre, därför att tillämpningen

kanske i verkligheten komme att bliva av jämförelsevis ringa omfattning.

Man måste också räkna med de psykologiska verkningarna av en dylik lagstiftning.

Knappast någonting kunde vara så ägnat att motverka framgången

i lärargärningen, som att läraren nödgades utföra arbetet i skolan

under en allmän känsla av otrygghet och olust. Icke minst av denna anledning

borde bestämmelser örn tvångsförflyttning icke tillgripas, förrän ett

allmänt och oundgängligt behov därav blivit klart dokumenterat.

Överstyrelsen funne sig böra för närvarande avstyrka de sakkunnigas

förslag i dess helhet angående tvångsförflyttning av lärare från ett skoldistrikt

till ett annat.

Statskontoret har anfört bland annat följande:

Den betydande minskning av barnantalet, som redan inträtt och under

överskådlig tid framåt vore att emotse, gjorde enligt statskontorets mening

en anpassning av folkskoleorganisationen efter de sålunda ändrade förhållandena

ofrånkomlig. Statskontoret ville icke göra gällande, att man i detta

hänseende skulle gå bryskt till väga, men kunde icke underlåta att framhålla

att, därest en skärpning av bestämmelserna örn förflyttningsskyldighet

ansåges redan nu behövlig, skyldigheten att underkasta sig denna syntes

kunna knytas till rätten att åtnjuta provisorisk avlöningsförbättring. Emellertid

vore statskontoret ■— liksom de sakkunniga ■— av den uppfattningen,

att de nuvarande övertaliga tjänsterna borde, så långt möjligt är, avvecklas

på frivillighetens väg. Till de av de sakkunniga föreslagna grunderna för

beredande av gottgörelse åt lärare vid tvångsförflyttning ansåge sig statskontoret

kunna i huvudsak ansluta sig. Dock syntes det vara väl mycket begärt,

att vid tvångsförflyttning skulle tillses, att läraren jämväl i fortsättningen

skulle kunna påräkna motsvarande extra löneinkomster, som han tidigare

åtnjutit. Ett åtagande i denna riktning skulle dessutom kunna medföra

ganska vittgående konsekvenser för andra förvaltningsgrenar. I fråga örn

ersättningen för flyttningskostnad för tvångsförflyttad lärare ville statskontoret

jämväl framhålla, att denna ersättning givetvis icke borde få utgå

efter förmånligare grunder än som gällde för statens tjänstemän. Slutligen

ansåge statskontoret önskvärt, att frågan om utsträckning av förflyttningsskyldigheten

att avse större områden än som föreslagits och måhända hela

landet hölles öppen.

I fråga örn ordning för upprättande av förslag till ledig lärartjänst hava

de sakkunniga föreslagit, bland annat, att, då fler än en sökande anmält

sig till ledig tjänst, vederbörande folkskolinspektör skulle, innan skolstyrelsen

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

39

upprättade förslag till tjänsten, granska ansökningshandlingarna och avgiva

yttrande till skolstyrelsen. Härvid skulle han angiva de tre sökande, som

enligt hans mening vore med hänsyn till befordringsgrunderna mest meriterade,

ävensom ordningen dem emellan. Romme skolrådet vid förslagets

upprättande till annat resultat än folkskolinspektören, skulle ärendet hänskjutås

till domkapitlet, som då hade att upprätta förslaget.

Nu angivna bestämmelser örn folkskolinspektörens och domkapitlets medverkan

vid förslags upprättande skulle ej tillämpas i skoldistrikt, vilka

enligt särskilt beslut av Kungl. Majit undantagits från den statliga inspektionen.

För tillsättning av överlärartjänst föreslå de sakkunniga såsom regel

samma ansökningsförfarande som för lärartjänster i allmänhet. Skolöverstyrelsen

skulle i sitt yttrande över de sökandes lämplighet jämväl angiva

de tre sökande, som överstyrelsen funne mest lämpliga, ävensom ordningen

dem emellan. Skolrådet hade vid meddelande av förordnande att

välja mellan dessa tre.

Skolöverstyrelsen har i anledning av denna del av de sakkunnigas förslag

anfört bland annat följande:

Överstyrelsen kunde, vad beträffade förslaget om ändrade bestämmelser

rörande lärares tillsättande, i vad det avsåge nya grunder för upprättande

av förslag till ledig tjänst, i stort sett ansluta sig till detsamma. Det förstärkta

statliga inflytandet på tillsättningen, som läge däri, att folkskolinspektören

skulle före det definitiva förslagets uppgörande yttra sig över ansökningarna

på sätt, de sakkunniga föreslagit, vore icke mera ingripande än

som torde vara erforderligt för vinnande av bättre garanti att vid behandlingen

av ifrågavarande ärenden såväl det allmännas som lärarnas berättigade

intressen skulle tillvaratagas.

Vad tillsättningen av Överlärare anginge, funne överstyrelsen på av de

sakkunniga angivna grunder väl motiverat, att förslaget uppsattes av statlig

myndighet, nämligen skolöverstyrelsen, i samband med överstyrelsens granskning

av de sökandes lämplighet. Överstyrelsen funne emellertid, huvudsakligen

av praktiska skäl, att en dylik ordning borde tillämpas även i fråga

örn besättandet av sådan ordinarie lärartjänst, med vilken överlärarbefattning

vore förenad. En del folkskolinspektörer hade anmärkt på det onödiga

dubbelförfarande, som innebure att vid dylik förening av tjänster folkskolinspektören

skulle avgiva förslag till förslag å lärartjänsten, sedan skolöverstyrelsen

bland de sökande upprättat förslag till förordnande av Överlärare.

Överstyrelsen funne denna anmärkning berättigad, och syntes frågan enklast

böra lösas på det sättet, att överstyrelsen uppgjorde förslag till tjänsten i

dess helhet, innefattande såväl lärår- som överlärartjänsten. Denna ordning

borde tillämpas även beträffande de större städer, där eljest vid upprättande

av förslag till lärartjänst folkskolinspektörens medverkan ej skulle vara

erforderlig.

Departementschefen har angivit sin egen ståndpunkt till frågan örn statsbidrag

till lärares avlöning m. m. på följande sätt:

»I likhet med de sakkunniga och de i ärendet hörda myndigheterna till
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

styrker jag, att staten övertager hela kostnaden för de författningsenligt utgående

kontanta minimilönerna för lärare vid folk- och småskolor och för

föreståndarinnor och biträdande föreståndarinnor vid skoldistrikten tillhöriga

skolhem. Jag förordar likaledes, att staten jämväl övertager de delar av

de kontanta minimiarvodena för lärare i slöjd och hushållsgöromål, som

nu påvila skoldistrikten.

Till bestridande av kostnaderna för lärarnas naturaförmåner synes staten

böra bidraga endast i den utsträckning, som framgår av vad jag i nästföregående

kapitel föreslagit (tjänstebostadsbidrag). De av de sakkunniga berörda nu svävande

frågorna om en allmän revision av boställsordningen synas på de av de

sakkunniga anförda skälen icke böra upptagas till prövning i nu förevarande

sammanhang utan anstå till en blivande ny lönereglering för lärarpersonalen.

Innan denna löneregleringsfråga ordnats, föreligger heller ingen anledning

upptaga frågan örn statens övertagande av de nu utgående kommunala

lönetilläggen. I likhet med de sakkunniga förordar jag sålunda, att

vederbörande skoldistrikt även i fortsättningen skola bestrida kostnaderna

för sistnämnda löneförmåner. Statskontoret har uttalat en stark betänksamhet

emot att kommunerna medgivas alltför stor frihet vid bestämmandet av

kommunala lönetillägg, enär härigenom icke blott lösningen av lärarpersonalens

löneregleringsfråga kunde komma att försvåras utan även dessa tillägg

kunde föranleda en föga önskvärd ojämnhet i avlöningsförhållandena till

skada för undervisningen i dess helhet. Även örn denna synpunkt icke kan

frånkännas betydelse, saknar jag anledning att här närmare ingå på detta

spörsmål, som utgör en del av den i detta sammanhang icke aktuella frågan

örn en allmän reglering av lärarpersonalens löner.

I samband härmed vill jag emellertid fästa uppmärksamheten vid att

vissa framställningar föreligga angående förbättring av lärarpersonalens avlöningsvillkor

och i samband därmed stående frågor.

Folkskollärarkårens representantskap för lönefrågor har gjort framställning

angående höjning av arvodena för undervisning i slöjd samt i fortsättningsoch

ersättningsskolor till de belopp, som utgingo under budgetåret 1932/1933.

Till frågan örn storleken av arvodena för undervisning i sistnämnda skolformer

har jag redan tagit ställning i 1935 års åttonde huvudtitel. Vad

angår frågan örn slöjdarvodena, finner jag mig under nuvarande förhållanden

icke kunna förorda åtgärder för en höjning av desamma. Däremot

anser jag skäl tala för ett tillmötesgående i viss utsträckning av de förslag

angående ändring i gällande grunder för undervisning i slöjd vid folkskolor,

mindre folkskolor eller särskilda slöjdskolor, som skolöverstyrelsen framlagt

i skrivelse den 31 augusti 1934. Skolöverstyrelsen har här föreslagit att, då

fråga är örn undervisning i slöjd för flickor, i det minimiantal lärjungar,

som slöjdavdelning må kunna omfatta, måtte, under förutsättning att den

består av samtliga de folkskolestadiet tillhörande flickor, vilka prövas skäligen

kunna deltaga i slöjdundervisningen, få inräknas även flickor från småskole
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

41

stadiet, ävensom framlagt förslag örn viss modifikation av det maximiantal

timmar under läsår, för vilket statsbidrag får utgå. För förstnämnda förslag

hava anförts enligt min mening välgrundade motiv, och jag finner

mig därför böra tillstyrka detsamma. Härav skulle enligt överstyrelsens

beräkningar föranledas en merkostnad av i runt tal 34,000 kronor.

Skolöverstyrelsen har vidare i sin nyssnämnda skrivelse framlagt förslag

örn medgivande av rätt åt sådan manlig lärare vid småskola och vid mindre

folkskola ävensom manlig biträdande lärare vid folkskola, som blivit anställd

efter utgången av år 1918, att från och med den 1 juli 1935 åtnjuta

ett särskilt tillägg till lönen av 200 kronor för år. Detta förslag, som synes

påkallat av starka billighetsskäl, gäller inalles sex personer och skulle

sålunda förorsaka en merkostnad av 1,200 kronor per år. Jag anser mig

böra biträda detsamma.

Folkskolesakkunniga hava föreslagit, att såsom villkor för statsbidrag till

lärares avlöning skall gälla, utöver nu i detta hänseende stadgade bestämmelser,

att distriktets skolväsende i dess helhet skall vara ordnat i enlighet

med gällande föreskrifter. Motsvarande bestämmelse i de nuvarande statsbidragsförfattningarna

avser, att enbart vederbörande skola skall vara anordnad

i enlighet med gällande föreskrifter. Jag finner den sålunda föreslagna

utvidgningen till fullo motiverad, örn staten i ovan angivna omfattning

övertager folkskoleväsendets omkostnader, och anser mig alltså böra

biträda de sakkunnigas förslag i denna del.

I likhet med de sakkunniga finner jag frågan örn statens bidrag i vissa

fall till ersättning för övertidsläsning lämpligen böra anstå, till dess frågan

om det sjunde skolåret föreligger till prövning.

En detalj i de sakkunnigas förslag, som framkallat vissa meningsskiljaktigheter,

är frågan örn statliga bidrag till arvoden åt Överlärare. De sakkunniga

hava i detta hänseende föreslagit, att statsbidrag skall efter prövning

från fall till fall av Kungl. Maj:t utgå med högst hälften av arvodet

till Överlärare, dock med högst 1,000 kronor för Överlärare och år och ej

för mer än en överlärartjänst inom ett och samma skoldistrikt. Vissa myndigheter

hava i anknytning till en vid de sakkunnigas betänkande fogad

reservation avstyrkt bidrag av denna art. I reservationen har som den

väsentligaste invändningen emot ifrågavarande bidrag erinrats örn att överlärarna

i åtskilliga fall fullgöra funktioner av rent kommunal natur. För

egen del har jag i likhet med ett stort antal myndigheter funnit starka

skäl hava anförts för sakkunnigmajoritetens förslag i denna punkt. Risken

för att statsbidrag skulle komma att utgå i sådana fall, som av reservanten

antytts, och i övrigt utan att verkligt behov av vederbörande överlärartjänst

föreligger torde till väsentlig del komma att elimineras genom den av de

sakkunniga förordade prövningen från fall till fall av bidragsberättigandet.

Ett särskilt starkt skäl för ett statligt ingripande just nu på detta område

utgör enligt min mening det förhållandet, att ifrågavarande Överlärare full
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

göra en betydelsefull uppgift som ledare för skolväsendet. När staten i så

stor omfattning, som här föreslås, åtager sig folkskoleväsendets omkostnader,

bör det ligga i statens intresse att skolväsendet i de särskilda distrikten

organiseras och omhänderhaves på ett så tillfredsställande sätt som möjligt.

Jag är av den uppfattningen, att, örn man ser saken ur ekonomisk synpunkt,

tillvaron av en duglig lokal skolledare ofta möjliggör besparingar i

skolväsendets omkostnader, vilka eljest icke skulle hava kommit till stånd.

Jag förordar därför de sakkunnigas förslag i denna punkt. Jag har ingenting

att erinra mot de föreslagna bidragsnormerna. I likhet med de sakkunniga

och skolöverstyrelsen anser jag, att statsbidrag i regel icke bör

utgå till mer än en skolledartjänst i vederbörande skoldistrikt. Dock torde

Kungl. Maj:t i förekommande fall och därest särskilda skäl äro för handen

kunna medgiva, att statsbidrag må utgå till mer än en sådan tjänst inom

vederbörande skoldistrikt. Till frågan örn tillsättning av överlärartjänster

återkommer jag nedan.

De sakkunniga hava föreslagit, att i samband med statens övertagande

av ovan avsedda kostnader för lärares avlöning skulle meddelas vissa föreskrifter,

åsyftande att bereda staten ökat inflytande och kontroll på folkskoleväsendet.

Att föreskrifter av sådan art äro av behovet påkallade, om

staten utsträcker sin verksamhet på antytt sätt, och dessutom redan nu i

många fall väl motiverade, finner jag obestridligt.

De sakkunniga hava i nämnda avseenden först och främst föreslagit, att

Kungl. Maj:ts tillstånd skulle krävas för inrättande av ny lärartjänst. Dock

skulle tjänst med anställning på viss tid kunna efter vederbörande folkskolinspektörs

medgivande utan Kungl. Maj:ts tillstånd vara inrättad under

en tid av högst tre år. Jag finner detta av flertalet myndigheter tillstyrkta

förslag väl motiverat och ansluter mig till detsamma. De invändningar,

skolöverstyrelsen anfört med avseende å ordningen för reglementsförslags

fastställande, synas mig icke bärande. Jag vill tillägga, att jag icke finner

skäl föreligga att förorda särskilda undantagsbestämmelser för de större

skolkornmunerna av innebörd, att dessa liksom hittills skulle utan särskilt

medgivande av Kungl. Maj:t få inrätta nya tjänster. Anspråk på en sådan

undantagsställning hava nämligen framkommit från de städer, vilka enligt

beslut av Kungl. Majit icke äro underkastade den statliga folkskolinspektionen

annat än såvitt angår statsbidragsrekvisitionerna, alltså Stockholm, Göteborg,

Malmö, Hälsingborg, Norrköping och Gävle. Då jag ställer mig avvisande

till dessa anspråk, beror detta givetvis icke på någon misstro mot

dessa kommuners sätt att sköta sitt skolväsende, lika litet som mitt förordande

av en skärpt kontroll gentemot rikets övriga kommuner har sin

grund i en sådan inställning. Anledningen till min hållning är den, att jag

anser det principiellt och sakligt välgrundat att staten, då den utökar sin

ekonomiska ansvarighet för folkskoleväsendet, bör tillförsäkra sig medel att

förebygga missbruk, som leda till ökade utgifter för staten. Vad särskilt

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

43

nämnda städer angår, där nästan undantagslöst skolorna äro av A-form och

inrättande av nya tjänster följaktligen kan ske utan reglementsändringar,

torde skälen för en skärpt kontroll i förevarande hänseende kunna sägas

vara starkare än eljest.

Under ärendets remissbehandling har från olika håll uttalats önskvärdheten

av att statsmyndigheterna finge ökade kontrollmöjligheter, även då det

gäller återbesättande av redan befintliga lärartjänster. De sakkunniga hava

i detta avseende icke framlagt något förslag. För egen del håller jag före,

att redan de nuvarande bestämmelserna på detta område innebära rätt goda

garantier för att sådana tjänster icke i onödan återbesättas. Jag finner därför

icke anledning att nu framlägga förslag örn ökat statsinflytande vid sådana

ärendens avgörande. Skulle erfarenheten utvisa, att ändringar härutinnan

äro av nöden, bör frågan upptagas till förnyat övervägande.

De sakkunniga hava framlagt förslag om stadgande av skyldighet för

lärare att underkasta sig transport till tjänst inom annat skoldistrikt. Som

bekant gäller härutinnan för närvarande vissa bestämmelser rörande frivillig

förflyttning av lärare från ett skoldistrikt till ett annat.

Förslaget i denna del har från vissa håll mött ett starkt motstånd, speciellt

från de sammanslutningars sida, vilka representera lärarnas intressen.

Även skolöverstyrelsen har i detta hänseende intagit samma avvisande

ståndpunkt. De väsentligaste punkterna i kritiken av de sakkunnigas förslag

i denna del torde vara, att åtgärderna skulle innebära ett starkt ingrepp

i den kommunala självbestämmanderätten och vara ägnade att rubba

lärarnas rättsliga ställning, att behov icke föreligger av ett nytt förflyttningsinstitut

vid sidan av det nuvarande frivilliga förfarandet, vars verkningar

ännu icke hunnit till fullo prövas, samt att lärarna, vilka äro kommunalt

anställda, hava en ömtålig ställning till sina huvudmän och behöva

lugn och arbetsro för att med framgång kunna utöva sin gärning.

I anledning härav vill jag framhålla, att jag för egen del icke kunnat

finna annat än att de sakkunnigas förslag i denna del utformats med synnerlig

försiktighet och med den största omtanke örn såväl kommunernas

som lärarnas berättigade intressen. Jag vill erinra, att styrelsen för svenska

landskommunernas förbund icke funnit sig böra göra någon invändning

mot de föreslagna ingreppen i kommunernas hittills utövade självbestämningsrätt

på folkskoleväsendets område.

I likhet med ett flertal av de i ärendet hörda myndigheterna finner jag

läget inom folkskoleväsendet vara sådant, att det påkallar åtgärder och

effektiva åtgärder för en begränsning i mån av möjlighet av antalet inom

folkskoleväsendet sysselsatta lärare. De nyligen på uppdrag av 1932 års

seminariesakkunniga av professorn F. J. Linders utförda statistiska undersökningarna

rörande det framtida antalet skolpliktiga barn i folkskolan

m. m. innehålla siffror, som i detta avseende icke böra förbises. Såsom

framgår av punkt 160 i 1935 års åttonde huvudtitel har Linders beräknat

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

antalet i folkskolan undervisade barn för perioden 1931—1935 till i medeltal

654,700 per år och för perioden 1936—1940 till i medeltal 582,100 per

år. Motsvarande tal beräknas under perioden 1941—1945 utgöra 513,900,

under perioden 1946—1950 438,900 samt under perioden 1951—1955 378,600.

Antalet barn i folkskolan kommer sålunda enligt denna prognos att om

tjugo år utgöra endast mellan 50 och 60 procent av nuvarande antal. Dessa

talande siffror giva en föreställning om vilka följder den sjunkande nativiteten

kan komma att få i fråga om folkskoleväsendets omfattning.

Under diskussionen kring de sakkunnigas föreliggande förslag har framskymtat

tvivel om effektiviteten i det av 1933 års riksdag beslutade frivilliga

flyttningsförfarandet. Åtskilligt tyder på att farhågorna i detta hänseende

äro berättigade. Härutinnan må hänvisas bland annat till en undersökning,

som riksdagens år 1934 församlade revisorer företagit i saken

(revisionsberättelsen sid. 241—246). Av nämnda undersökning framgår, att

skoldistrikten i åtskilliga fall sökt så långt som möjligt undgå följderna av

den s. k. begränsade ansökningsrätten samt att å vederbörande lärares sida

i allmänhet icke visats någon benägenhet att begagna sig av rättigheten att

söka de tjänster, som kungjorts lediga med begränsning av ansökningsrätten.

Det synes därför vara nödvändigt att staten, som hädanefter enligt förslagen

här ovan skulle komma att bära den större delen av folkskoleväsendets utgifter,

i sin hand får medel att, så långt det är möjligt, anpassa skolorganisationen

efter den starka minskningen av antalet undervisade barn. Staten

och kommunerna hava i detta hänseende sammanfallande intressen. Jag

kan i detta sammanhang meddela den upplysningen, att verkställda undersökningar

synas giva vid handen att, även örn till år 1940 folkskolan utökades

med ett sjunde läsår och alltså lärarbehovet ökades, man likväl måste

räkna med ett mycket betydande antal övertaliga tjänster. Skulle det frivilliga

förflyttningsförfarandet visa sig vara tillräckligt effektivt, behöver det tvångsvisa

förfarandet icke komma till användning och de olägenheter, som man

på vissa håll ansett vara förknippade därmed, icke uppstå. Detta är emellertid

så långt ifrån ett skäl att låta med åtgärder för genomförande av ett

tvångsförflyttningsinstitut anstå, att jag snarare håller före att ett sådant

förfarande bör finnas till för att befrämja användningen av det frivilliga

förflyttningsförfarandet. För övrigt har flyttningsskyldigheten även en annan

sida, som för lärarkåren icke borde te sig motbjudande och som i den livliga

diskussion, som förekommit i frågan, icke synes hava blivit beaktad.

Enligt vad jag erfarit, har den starka nedgången av barnantalet föranlett,

att kommunerna vid inträffande ledigheter å ordinarie tjänster i allt större

utsträckning vakanssätta dessa eller förvandla dem till extra ordinarie tjänster,

givetvis på grund av farhågor för att tjänsterna i en framtid skola visa

sig obehövliga. Ett stort antal lärare komma av denna anledning att under

avsevärd tid få nöja sig med vikariat eller extra ordinarie tjänster. Örn nu

flyttningsskyldighet stadgades i den omfattning, de sakkunniga föreslagit,

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

45

kunde åtskilliga av ifrågavarande tjänster tillsättas med ordinarie innehavare,

ty tack vare flyttningsskyldigheten förelåge möjlighet att framdeles transportera

läraren till annat distrikt, i händelse tjänsten skulle bliva överflödig.

För de unga lärare, som ännu icke erhållit ordinarie befattning, skulle följaktligen

flyttningsskyldighetens genomförande kunna innebära en icke oväsentlig

förbättring av situationen.

På grund av vad jag i det föregående anfört, finner jag mig böra tillstyrka

de sakkunnigas förslag, att skyldighet ålägges lärare att underkasta

sig transport till tjänst inom annat skoldistrikt. Jag har ingående övervägt,

om icke denna skyldighet bör knytas till rätten att erhålla provisorisk avlöningsförbättring.

Förfarandet skulle i så fall kunna genomföras för hela lärarkåren

utan avbidan på den lönereglering, som under normala förhållanden är

det naturliga instrumentet för en åtgärd av sådan innebörd och räckvidd.

Jag finner det emellertid motiverat, att trots den beräknade katastrofala

nedgången i antalet i folkskolan undervisade barn gå fram med all den varlighet,

som de sakkunniga ålagt sig vid utformandet av förslagen örn tvångsförflyttning

av lärare. Jag förutsätter emellertid, att vid en blivande lönereglering

för lärare föreskrives skyldighet för dem att underkasta sig förflyttning

från ett skoldistrikt till ett annat samt föreslår, att i avbidan därpå nu

sådan flyttningsskyldighet partiellt genomföres på det sätt, att lärare, som

efter de nya bestämmelsernas ikraftträdande första gången vinner ordinarie

anställning, ålägges flyttningsskyldighet av nu angiven art. I enlighet med

de sakkunnigas förslag bör likaledes för lärare, som vid de nya bestämmelsernas

ikraftträdande innebar ordinarie anställning men efter ansökning vinner

transport till annan tjänst av motsvarande slag, förbindas flyttningsskyldighet

med den nya anställningen. Sistnämnda bestämmelser böra dock träda

i funktion först efter förloppet av fem år, på det att de övertaliga lärartjänsterna

i största möjliga utsträckning må avvecklas på frivillighetens väg.

Enligt föreliggande förslag skulle flyttningsskyldigheten gälla för varje

lärare endast inom det flyttningsområde, där han är anställd, d. v. s. inom

de tretton områdesgrupper, som omförmälas i 1933 års kungörelse örn tillsättning

i vissa fall av lärare vid folk- och småskolor. Statskontoret har

ansett det önskvärt, att förflyttningsskyldigheten komme att avse större områden,

eventuellt hela landet. En lärare skulle alltså enligt statskontorets

mening kunna förflyttas från Malmöhus län till Norrbottens län eller tvärtom.

Väl kunna enligt mitt förmenande skäl anföras för den av statskontoret

intagna ståndpunkten. När jag ändock ansluter mig till de sakkunnigas

synnerligen moderata förslag i denna punkt, sker det därför, att jag anser

det rimligt, att en lärare förflyttas inom ett område, vars skolväsende samt

ekonomiska och demografiska förhållanden äro åtminstone i huvudsak

likartade. De av de sakkunniga föreslagna förflyttningsområdena äro så

pass stora, att det torde vara möjligt att inom deras gränser åvägabringa

en önskvärd fördelning av lärartjänsterna.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

Enligt de sakkunnigas förslag bör i regel förflyttning ske till likvärdig

tjänst. Så vitt möjligt skall enligt förslaget tillses, att läraren genom förflyttningen

icke lider någon minskning i de förmåner, han åtnjutit å den

förra tjänsten. I de fall då kommunala lönetillägg beviljats och kommunerna

äro rättsligen förpliktade att utbetala dessa lönetillägg under viss tid

eller så länge läraren kvarstår i sin befattning, bör enligt förslaget staten

träda emellan och bestrida kostnaden för sådant lönetillägg för tvångsförflyttad

lärare. Detsamma skulle gälla i fråga örn kommunala pensionstillägg.

Däremot skulle ersättning icke lämnas för extra löneinkomster,

vilka läraren genom tvångsförflyttningen mister. Dock hava de sakkunniga

som nämnts förutsatt, att läraren på den nya tjänsten bör erhålla undervisning

av minst samma omfattning som tidigare, och att han alltså jämväl

kommer att åtnjuta lika stor inkomst, som han haft vid sin förra tjänst.

Två reservanter hava i denna detalj anmält avvikande mening och förmenat,

att vid tvångsförflyttningen skall tillses, att lärarens löneförmåner icke

genom förflyttningen minskas. Ersättning för hela den eventuella löneminskningen

skall enligt deras mening beredas den förflyttade läraren.

Myndigheterna hava i detta hänseende i vissa fall anslutit sig till majoritetens

ståndpunkt, i andra fall till reservanternas.

För egen del har jag tagit fasta på att, såsom reservanterna själva synas

anse, det torde höra till undantagsfallen, att lärare vid det av majoriteten förordade

förfarandet skulle komma att vidkännas någon avsevärdare minskning

i sin löneinkomst. Beträffande de å vissa orter utgående kommunala lönetillläggen

torde, såsom från något håll påpekats, gälla, att de i viss utsträckning

äro att anse såsom kompensation för högre levnadsomkostnader. Förflyttas

lärare från en sådan ort till en ort med lägre levnadsomkostnader, bör alltså

grunden för lönetilläggets utgående bortfalla. Vid vägandet av skälen för och

emot de sakkunnigas (majoritetens) förslag har jag emellertid ansett mig böra

förorda detsamma, framför allt med hänsyn därtill att det genomföres

utan samband med en samtidigt företagen lönereglering. Reservanternas

förslag anser jag mig icke kunna biträda. Det bör hållas i minnet, att

Kungl. Majit från fall till fall skall pröva ansökning om tvångsförflyttning

och därvid givetvis har att taga hänsyn till alla de faktorer, som kunna

hava inverkan på ärendet. Det är att förvänta, att tvångsförflyttning

icke kommer i fråga mellan två tjänster, som icke erbjuda läraren tillnärmelsevis

samma inkomster. Mot vad de sakkunniga föreslagit i fråga om

bidrag av statsmedel till flyttningskostnaderna har jag intet att erinra.

Av vad jag nu anfört framgår, att jag i alla avseenden biträder de sakkunnigas

förslag i fråga örn tvångsförflyttning av lärare.

Jag har i huvudsak intet att anmärka mot de sakkunnigas av flertalet

myndigheter tillstyrkta förslag ifråga örn ändrad ordning för tillsättning

av lärartjänster. Förslaget innebär ökat statsinflytande på dessa ärendens

behandling genom att folkskolinspektören före upprättande av förslag skulle

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

47

avgiva yttrande angående de sökande och angiva den ordning, i vilken de

borde ifrågakomma, samt genom att vid förefallande meningsskiljaktighet

mellan inspektören och skolstyrelserna förslagets upprättande skulle läggas i

domkapitlens händer. Kommunernas rätt att själva välja sina lärare skulle

emellertid alltjämt bibehållas obeskuren. Goda skäl synas mig förebragta för

denna förändring, som på ett hänsynsfullt sätt bevarar det kommunala inflytandet

men samtidigt på ett bättre sätt än hittillsvarande ordning tillgodoser

det allmännas intresse av att lärartillsättningarna i möjligaste mån

hållas fria från obehöriga hänsyn. På de av skolöverstyrelsen anförda skälen

finner jag mig böra tillstyrka, att överstyrelsen, då fråga är örn besättande

av sådan ordinarie lärartjänst, med vilken överlärarbefattning är förenad,

skall uppgöra förslag även till lärartjänsten. Denna sistnämnda ordning

torde böra gälla även för de större städerna, för vilka eljest bestämmelserna

örn folkskolinspektörens och domkapitlens medverkan vid lärartillsättningarna

icke skulle gälla. Frågan örn ändring av befordringsgrunderna

torde jag senare bliva i tillfälle att anmäla för Kungl. Maj:t.

Jag vill här till sist fästa uppmärksamheten vid att de sakkunnigas förslag

örn beräknande av dyrtidstillägg för lärare å minimilönens totalbelopp innebär

någon örn än ringa löneförhöjning för lärarna, eftersom, såvitt jag har

mig bekant, kommunerna numera i regel icke torde utbetala dyrtidstillägg på

den del av lärarlönerna, som staten icke svarar för. Detta förhållande bör

beaktas vid bedömandet av de förslag, till vilka jag ovan givit min anslutning.

Jag har intet att erinra mot vad de sakkunniga i nu berörda hänseende

föreslagit.

De sakkunnigas kostnadsberäkningar giva mig icke anledning till något uttalande.

I ett senare sammanhang återkommer jag till frågan örn beräknande

av anslag för nästkommande budgetår till i detta kapitel berörda ändamål.»

Till stöd för de i motionen II: 554 framförda yrkandena rörande indragning

av lärartjänst och tvångsförjlyUrling av lärare har anförts bland annat:

Av uppgifter angående elevantalet framgår, att redan nu ett mycket stort

antal läraravdelningar kunna indragas. Sannolikt kommer också folkskolan

att under avsevärd tid få brottas med de problem, som en minskad nativitet

åstadkommer.

Örn man alltså har klart för sig, att en stark minskning av antalet lärare

vid folk- och småskolor måste ske, vill man ändock mana till försiktighet

vid indragning av tjänster. På detta spörsmål får ej läggas enbart

ekonomiska synpunkter. I åtskilliga fall torde det vara väl motiverat att

låta det sjunkande barnantalet medverka till en sänkning av antalet elever

per undervisningsavdelning. Mångenstädes är detta alltjämt för högt. Först

sedan antalet barn per lärare nedbringats till en ur pedagogisk synpunkt

lämplig siffra, bör man tänka på minskning av antalet lärarkrafter.

Alldeles särskild försiktighet bör visas vid nedläggandet av läraravdelning,

som är den enda i en skolanläggning, och där nedläggandet alltså

betyder, att skolan upphör med sin verksamhet, och att barnen skola genom

skjutsning eller inackordering överföras till ett nytt skolområde.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

Några allmänna regler för indragning av skolor eller skolavdelningar låta

sig svårligen uppställas. Man kan därför icke vänta eller fordra, att Kungl.

Maj:t och riksdag skola fastställa några bestämda riktlinjer i nämnda avseende.

Men jag anser mig likväl våga föreslå, att riksdagen uttalar, att indragning

av framför allt hela skolor skall ske med all försiktighet och under

hänsynstagande till bygdens berättigade önskemål.

Enligt min mening talar statsintresset mot att över huvud taget utsträcka

flyttningsskyldigheten till lärare, som redan vid bestämmelsernas ikraftträdande

inneha ordinarie tjänst. Säkerligen kommer behovet av frivillig förflyttning

icke att vara mindre örn fem år än för närvarande. De sjunkande

födelsesiffrorna torde för mycket lång tid framåt skapa behov av en viss

rörlighet hos lärarekåren. Men försämrar man en lärares rättsliga ställning,

då han kanske mest med hänsyn till samhällets ekonomiska intresse söker

en ny anställning, kommer detta med säkerhet att få till resultat, att en

lärare icke frivilligt flyttar, även om hans tjänst kan räknas till de obehövliga.

Tvångsförflyttningen bör därför, enligt min uppfattning, endast omfatta

lärare, som efter de nya bestämmelsernas ikraftträdande första gången

vinna ordinarie anställning.

Det lär vara svårt att bestrida, att reservanternas förslag i avseende å

lärares ekonomiska förhållanden i samband med tvångsförflyttning är starkt

grundat på rättvisa och billighet. Visserligen torde det möta en del svårigheter

att i praktiken fastställa en skälig ersättning till tvångsförflyttad lärare.

Omöjligt är det dock ingalunda att här finna lämpliga former. I alla händelser

bör det klart sägas ut i riksdagens beslut, att lärare icke skall lida

någon minskning i sina inkomster inom skolans ram. Därvid bör hänsyn

tagas till förutom kommunalt lönetillägg även ersättning för övertidsläsning

samt arvode för slöjd och fortsättningsskola. Då en lärare kan ha inkomst

av t. ex. undervisning i fortsättningsskola det ena året men icke det andra,

synes det vara lämpligast att utgå från vederbörandes medelinkomst under

de sista fem åren före tvångsförflyttningen eller den kortare tid, han kan

ha tjänstgjort å platsen. Så vitt möjligt bör förflyttning ske till tjänst med

motsvarande arbete och inkomster. Detta torde praktiskt taget aldrig stöta

på några oöverstigliga svårigheter. Men skulle i sällsynta fall så vara

förhållandet, bör läraren erhålla ersättning av statsmedel för utebliven

inkomst.

Örn man inför tvångsförflyttning för lärare vid folk- och småskolor, bör

man i detta sammanhang icke försumma möjligheten att placera biträdande

lärare vid folkskola eller lärare vid mindre folkskola, vars tjänst genom

skolväsendets omorganisation eller sjunkande barnantal blivit överflödig,

inom annat skoldistrikt. Det är obilligt, att dessa, i regel kvinnliga lärare,

många gånger i sina bästa år, skola ställas utanför läraregärningen. I syfte

att bringa dem åtminstone någon hjälp har riksdagen vid flera tillfällen

beslutat örn understöd åt lärarinnor av här nämnt slag. Statsverket skulle

följaktligen göra vissa besparingar, om rätt meddelades för Kungl. Maj:t att

transportera här nämnda lärare till annat skoldistrikt. Givetvis borde det

icke komma ifråga att genom förflyttning lämna anställning åt alla entledigade

lärare vid mindre folkskolor eller biträdande lärare vid folkskolor.

De äldre eller eljest mindre tjänstedugliga borde liksom hittills i stället beredas

ersättning av statsmedel för sin ofrivilliga arbetslöshet. Men i övriga

fall torde det vara lämpligt att lämna Kungl. Maj:t rätt att förflytta här

nämnda lärare.

s. 49 Kontrollera mot PDF

• Statsutskottets utlåtande Nr 142.

49

I motionerna I: 312 och II: 546, I: 319, I: 320 och II: 567, I: 322 samt

II: 568 har yrkats avslag å föreliggande förslag om tvångsförflyttning av lärare.

Till stöd för det i motionen II: 568 i nämnda hänseende framförda yrkandet

och för de i samma motion gjorda yrkandena angående vissa ändringar

i gällande bestämmelser rörande frivillig förflyttning av lärare har anförts

bland annat följande:

Den gamla rätten att själv få välja lärare är obestridligen ägnad att

hålla intresset och ansvarskänslan för skolan levande. Och den blir i detta

avseende så mycket betydelsefullare, när kommunens ekonomiska ansvar

och förvaltningsansvar i övrigt inskränkes och begränsas. Ju livligare man

delar den av departementschefen uttalade övertygelsen örn betydelsen av att

folkskolan får förbliva en kommunens, en bygdens skola, desto naturligare

är betänksamheten mot att införa tvångsförflyttningsinstitutet för dess lärarkår.

Visserligen kommer detta, såsom det utformats i det föreliggande förslaget,

att under de närmaste åren få en mycket begränsad praktisk betydelse

och räckvidd, men dess principiella innebörd torde vara ägnad att

medföra psykologiska verkningar av större omfattning, som icke bliva till

gagn för skolan.

Det är uppenbart, att det ligger i statens intresse, att de förändringar,

som av ekonomiska och andra skäl måste företagas i de bestående förhållandena

på folkskoleväsendets område, utformas så, att de icke skada det,

som departementschefen ansett sig kunna beteckna som denna skolas livsnerv.

Hyser man den uppfattning, jag ovan antytt, ställer man sig frågan,

örn statens berättigade ekonomiska intresse av folkskoleväsendets rationella

organisation för närvarande måste påkalla genomförandet av nu berörda

förslag. Dess även av de sakkunniga erkända ringa praktiska verkan under

den närmaste tiden synes under alla förhållanden möjliggöra ett uppskov

med ett definitivt ställningstagande till frågan om tvångsförflyttningen. Ett

uppskov på ett eller några år torde icke medföra några som helst förluster

för statsverket. Under sådana förhållanden torde följande resonnemang

icke sakna sitt berättigande.

Genom de sjunkande födelsesiffrorna och de sannolika prognoserna rörande

barnantalet under närmaste decennier står vårt lands folkskoleväsende inför

organisatoriska problem av mycket komplicerad och svårlöst beskaffenhet.

Läget har i detta avseende tillspetsats genom den starka utveckling folkskolan

genomgått under den närmast bakom oss liggande perioden. Dessa

problem kunna säkerligen icke lösas genom omedelbara, definitiva åtgärder,

utan lösningen måste ställas på längre sikt. Ingrepp, som från ekonomiska

synpunkter i och för sig skulle vara motiverade, kunna icke omedelbart

företagas med hänsyn till redan bestående förhållanden och skolans berättigade

intressen. En för vid skolorganisation kan endast småningom avvecklas.

De första åtgärder, som vidtagits i detta syfte, utgjordes som bekant

av vissa ändringar i folkskolestadgan angående tillsättning och förflyttning

av lärare genom kungörelsen av den 30 december 1932. I syfte

att befrämja indragning av överflödiga skolor och lärartjänster kompletterades

de sålunda givna bestämmelserna genom kungörelsen den 20 juli 1933

om tillsättning i vissa fall av lärare vid folk- och småskolor. Först under

förlidet år hava dessa nya författningar kunnat verka. Det torde då stå

i överensstämmelse med en sund praxis i likartade fall, att man ännu någon

tid avvaktar verkningarna av de redan vidtagna åtgärderna, innan stats
Bihang

till riksdagens protokoll 1935. 6 sami. Nr 14;1. 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

makterna besluta nya, i skolans ställning och liv djupt ingripande förändringar.

Det skall visserligen icke bestridas, att man redan nu kan konstatera,

att effekten av de nya bestämmelserna icke blivit på långt när den

önskade och avsedda. Men å andra sidan är det obestridligt, att förslaget

om tvångsförflyttning för hädanefter tillsatta lärare, även örn det på längre

sikt givetvis kan få sin betydelse för indragning av överflödiga tjänster,

icke under närmaste år kan medföra någon som helst verkan i detta avseende.

I detta läge synes man böra inrikta sin strävan på att i görligaste

mån förstärka de redan vidtagna åtgärderna och komplettera eller ändra

de givna nya bestämmelserna i syfte att göra dem mera effektiva.

I riksdagens revisorers berättelse till innevarande års riksdag har till ingående

behandling upptagits nu berörda fråga. Statsrevisorerna ha härvid

framlagt en del förslag, som avse att göra bestämmelserna örn den frivilliga

förflyttningen av ordinarie folkskollärare på överflödiga tjänster mera

effektiva. Skolöverstyrelsen har på praktiskt taget alla punkter tillstyrkt

åtgärders vidtagande i enlighet med dessa förslag (se Riksdagens revisorers

berättelse, del II sid. 295 f.). Innan en så ingripande åtgärd, som tvångsförflyttningsinstitutets

genomförande för en kommunalt anställd lärarkår

innebär, av statsmakterna beslutas, synas bestämmelserna örn dess frivilliga

förflyttning böra underkastas en revision på grundval av dessa förslag.

Och innevarande års riksdag bör i samband med behandlingen av föreliggande

proposition möjliggöra en stegrad effekt av 1933 års ovannämnda

kungörelse.

Genom de år 1932 genomförda förändringarna i folkskolestadgan kan

tvångsförflyttning av lärare förekomma inom det skoldistrikt, i vilket han

är anställd. Men därvid gäller enligt § 22 i folkskolestadgan, att vederbörande

distrikt är skyldigt att bestrida kostnaderna för flyttningen. Någon

motsvarande bestämmelse örn ersättning för flyttningskostnaderna vid frivillig

förflyttning till tjänst inom annat skoldistrikt förefinnes icke. Det är

dock uppenbart, att mången lärare på en överflödig tjänst kan avhålla sig

från att söka annan befattning av hänsyn till de kostnader, som en transport

kan medföra. Då emellertid det ligger i statens intresse, att de överflödiga

tjänsterna snarast möjligt kunna indragas, bör detta hinder för den

frivilliga förflyttningen snarast möjligt undanröjas. Jag framlägger därför

förslag om att riksdagen må besluta, att ersättning av statsmedel bör utgå

till lärare på överflödig tjänst, som genom ansökan till annan tjänst förflyttas

till annat skoldistrikt.

Utan att närmare ingå på övriga av statsrevisorerna givna uppslag rörande

revision av 1933 års kungörelse i syfte att underlätta den frivilliga

förflyttningen från ett skoldistrikt till ett annat, tillåter jag mig också att

föreslå, att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de förändringar

och jämkningar i 1933 års kungörelse örn tillsättning i vissa fall av

lärare vid folk- och småskolor (nr 507), som kunna befinnas erforderliga

för vinnandet av denna kungörelses syfte.

Vidtagas på detta sätt åtgärder, som kunna bidraga till att giva ökad

effektivitet åt bestämmelserna i ovannämnda kungörelse, bör riksdagens definitiva

ställningstagande till förslaget örn tvångsförflyttning av lärare kunna

anstå till dess erfarenheter vunnits av effekten av de sålunda reviderade

bestämmelserna i 1933 års kungörelse.

Till statsutskottets förberedande behandling har hänvisats riksdagens år

1934 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning av

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

51

statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning

för tiden 1 juli 1933—30 juni 1934 ävensom de i anledning härav från

vederbörande ämbetsverk och myndigheter till Kung. Majit avgivna utlåtanden

och förklaringar. Statsutskottet upptager i förevarande utlåtande till

behandling den av revisorerna under ecklesiastikdepartementet, § 54, behandlade

frågan örn tillsättning i vissa fall av lärare vid folk- och småskolor

(del I sid. 241—246), vilken fråga för övrigt, såsom av det föregående

framgår, berörts såväl i statsrådsprotokollet som i motionen II: 568.

Efter en redogörelse för bestämmelserna i förutnämnda kungörelse den

20 juli 1933 (nr 507) örn tillsättning i vissa fall av lärare vid folk- och

småskolor ävensom för en av revisorerna utförd undersökning rörande i

vilken omfattning syftemålet med ifrågavarande kungörelse kan sägas hava

blivit uppnått, hava revisorerna för egen del anfört följande:

Såvitt revisorerna kunnat utröna, hava skoldistrikten i stort sett lojalt

ställt sig författningens föreskrifter till efterrättelse, även örn det torde

kunna sägas, att skoldistrikten i åtskilliga fall så långt möjligt sökt undgå

följderna av den begränsade ansökningsrätten. På sina håll har detta tagit

sig uttryck i något blygsammare annonsering av tjänster med begränsad

ansökningsrätt. Fall hava ock förekommit, då annonserna avfattats på sådant

sätt, att transportsökande indirekt avråtts från att anmäla sig som

sökande. Även synes kunna spåras en tendens att vid inträffande vakans

hellre förändra en ordinarie lärartjänst till extra ordinarie än att utan tidsutdräkt

besätta den med ordinarie innehavare.

Å vederbörande lärares sida har i allmänhet icke visats någon benägenhet

att begagna sig av rättigheten att söka de tjänster, som kungjorts lediga

med begränsning av ansökningsrätten. Exempelvis må nämnas, att i ett

inspektionsområde med sammanlagt 17 övertaliga lärartjänster endast en

folkskollärare och två småskollärarinnor kunnat placeras. Av dessa tre erhöllo

två transport till Stockholms stad. I ett annat inspektionsområde

hava elva tjänster förklarats lediga med begränsning av ansökningsrätten,

men till endast två av dessa hava lärare från skoldistrikt med övertaliga

lärartjänster anmält sig som sökande. I tre andra inspektionsområden hava

fem, respektive sex och aderton lärartjänster ledigförklarats med begränsad

ansökningsrätt utan att någon enda lärare från skoldistrikt med övertaliga

tjänster anmält sig som sökande. Ytterligare ett stort antal exempel skulle

kunna anföras.

Såsom förklaring till att de med begränsad ansökningsrätt ledigkungjorda

tjänsterna i allmänhet icke locka behöriga sökande har i några fall uppgivits,

att annonsen om ledigkungörandet undgått vederbörandes uppmärksamhet,

ehuru dessa eljest varit villiga att söka. I vissa fall hava enligt

vad revisorerna erfarit påtryckningar från vederbörande skoldistrikt, som

varit måna om att få behålla sina skolor, föranlett behöriga sökande att

avstå från att söka. En viss motvilja mot författningens ifrågavarande bestämmelser

synes ock kunna spåras hos lärarna. Det är i detta hänseende

belysande att, då en viss tjänst ledigkungjordes med begränsning av ansökningsrätten,

icke någon sökande anmälde sig, varemot samma tjänst, då

den för andra gången förklarades till ansökning ledig, lockade 59 sökande,

varav 13 voro bosatta inom områdesgruppen.

I de flesta fall torde förklaringen till obenägenheten att söka ifrågava
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

rande tjänster ligga däri, att de flesta tjänsterna varit ledigförklarade i skoldistrikt

å deli rena landsbygden. Tjänster i städer och större samhällen

liksom ock sådana tjänster, som av olika anledningar ansetts särskilt fördelaktiga,

hava däremot helt naturligt lockat sökande även vid begränsning

av ansökningsrätten. Det får ej heller här förbises, att många band, exempelvis

giftermål med annan befattningshavare, bisysslor och dylikt, ofta

binda läraren vid orten och gör honom obenägen att söka sig därifrån.

Då det helt naturligt i en mängd fall måste bliva så, att en lärare anser

sig icke kunna söka transport, enär han i så fall riskerar att erhålla sämre

villkor än dem han har, är det ock uppenbart, att syftet med kungörelsen

icke kan nås i den utsträckning, som varit ur statens synpunkt sett önskvärt.

Otvivelaktigt skulle dock en snabbare avveckling av antalet övertaliga

tjänster kunna ske, därest de i författningen givna bestämmelserna i vissa

hänseenden ändrades eller kompletterades.

Därvid torde i första hand böra komma under övervägande att införa

sådana föreskrifter, som giva ökad garanti för att de med begränsad ansökningsrätt

ledigförklarade tjänsterna finge tillräckligt antal sökande för

tjänsternas återbesättande. Enligt det förslag, som av Kungl. Maj:t förelädes

riksdagen, skulle den begränsade ansökningsrätten i första hand avse

lärare från skoldistrikt inom det inspektionsområde, där den lediga tjänsten

funnes. Först i andra hand, om tillsättningsåtgärderna under angivna betingelse

ej ledde till resultat, skulle nämnda rätt enligt skolöverstyrelsens

bestämmande kunna utsträckas till annat inspektionsområde. Riksdagen

ansåg för sin del lämpligt, att redan från början ansökningsrätten finge avse

ett större område, än ett inspektionsområde. Härigenom vunne anordningen

i effektivitet och snabbhet. Man kunde enligt riksdagens mening exempelvis

tänka sig, att tre eller fyra inspektionsområden finge utgöra den enhet,

till vilken begränsningen hänfördes. Av den erfarenhet, som hittills vunnits,

synes det revisorerna framgå, att det för vinnande av nyssberörda

syfte vore lämpligt, att områdesgrupperna än ytterligare utvidgades, så att

varje grupp bomme att omfatta ett större antal inspektionsområden än för

närvarande är fallet. Det torde ock kunna ifrågasättas, huruvida ej indelningen

i områdesgrupper borde kunna ändras med hänsyn tagen till förhållandet

mellan antalet lediga och övertaliga tjänster i inspektionsområdena,

så att områden med jämförelsevis stort antal beräknade lediga tjänster

i ansökningshänseende sammanfördes med områden, där antalet övertaliga

tjänster vore förhållandevis stort.

En snabbare avveckling av antalet övertaliga tjänster torde ock kunna

vinnas därigenom, att skoldistrikt även i sådana fall, där endast en sökande

från distrikt med övertalig lärartjänst anmält sig till sådan ledigkungjord

befattning, skall hava att utse denne, såvida skolöverstyrelsen ej finner anledning

att på framställning av den lokala skolmyndigheten medgiva, att

tjänsten ånyo må ledigförklaras. Revisorerna vilja alltså ifrågasätta, huruvida

ej föreskriften i § 9 av kungörelsen bör skärpas i sådan riktning.

Vidare synes närmare böra undersökas, huruvida ej en frivillig pensionering

av lärare i skoldistrikt med övertaliga lärartjänster skulle kunna äga

rum. Därvid torde dock endast sådana lärare böra komma ifråga, som på

grund av ohälsa eller andra liknande skäl icke lämpligen kunna bestrida

sin tjänst. Då befattningen efter tjänstinnehavarens avgång bomme att

indragas, skulle denna anordning givetvis medföra minskade kostnader för

statsverket.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

53

Revisorerna vilja vidare förorda, att det tages under övervägande, huruvida

ej sådana åtgärder böra vidtagas, att sökande från skoldistrikt med

övertaliga lärartjänster beredas ersättning för de utgifter, de måst vidkännas

för en åtgärd, vartill de känna sig på visst sätt nödgade, men varav

statsverket kan vänta betydande besparingar. I varje fall synas sådana

sökande efter vunnen transport böra enligt särskilda grunder erhålla ersättning

för de i många fall mycket betungande flyttningskostnaderna.

Revisorerna vilja ock fästa uppmärksamheten på att syftet med ifrågavarande

kungörelse motverkas genom bestämmelserna i § 22 folkskolestadgan.

Enligt nämnda författningsrum kan ordinarie lärare under vissa

förutsättningar förflyttas från en skola till en annan iifom ett och samma

skoldistrikt. Då, såsom ofta sker, en lärare vid en skola i utkanten av

skoldistriktet förflyttas till en bättre belägen skola med ofta nog bättre skolform,

är det uppenbart, att det måste ställa sig svårare att till den därefter

ledigförklarade mindre lockande tjänsten erhålla frivilligt transportsökande

från skoldistrikt med övertaliga tjänster, än örn den förmånligare tjänsten

kungjorts ledig för sådana sökande.

Revisorerna vilja slutligen framhålla, att revisorerna icke för närvarande

ansett sig böra till behandling upptaga frågan örn skyldighet för lärarna vid

folkskoleväsendet att underkasta sig förflyttning till andra skoldistrikt, då

detta spörsmål lämpligen synes böra lösas i samband med frågan örn nämnda

lärares anställande såsom helt statsavlönade.

Förklaring har avgivits av skolöverstyrelsen (del II, sid. 295-—297), som

anfört bland annat följande:

Alltför kort tid, under vilken förevarande kungörelses bestämmelser angående

lärarval kunnat tillämpas, har . förflutit för att man därav skall

kunna draga några säkra slutsatser. Överstyrelsen anser sig dock kunna

vitsorda, att avveckligen av de övertaliga lärarbefattningarna synes komma

att ske i långsammare tempo än vad överstyrelsen tidigare haft anledning

räkna med. Det synes därför önskvärt, att sådana åtgärder övervägas,

som kunna bidraga till att giva ökad effektivitet åt bestämmelserna i här

omförmälda kungörelse.

Beträffande de av revisorerna påkallade eller övervägda åtgärderna får

överstyrelsen anföra följande.

I första hand anse revisorerna det önskvärt, att sådana föreskrifter införas,

som giva ökad garanti för att de med begränsad ansökningsrätt ledigförklarade

tjänsterna erhålla tillräckligt antal sökande för tjänsternas återbesättande.

Nyssberörda syfte torde enligt revisorernas uppfattning kunna

uppnås genom en utvidgning av områdesgrupperna, så att varje grupp

komme att omfatta ett större antal inspektionsområden än för närvarande

är fallet. Det ifrågasättes också, om ej indelningen i områdesgrupper borde

kunna ändras med hänsyn tagen till förhållandet mellan antalet lediga och

övertaliga tjänster i inspektionsområden, så att områden med relativt stort

antal beräknade lediga tjänster i ausökningshänseende sammanfördes med

områden, där antalet övertaliga tjänster är förhållandevis stort. Det synes

överstyrelsen lämpligt, att författningsändring i den av revisorerna angivna

riktningen tages under övervägande.

Vidare ifrågasätta revisorerna en ändring av föreskriften i § 9 av kungörelsen

i syfte att, därest till en ledigförklarad tjänst med begränsad ansökningsrätt

endast en sökande anmält sig, skoldistriktet skulle hava att

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

utse denne, såvida överstyrelsen ej på framställning av den lokala skolmyndigheten

medgåve nytt ledigförklarande av tjänsten. Överstyrelsen vill

med anledning härav framhålla, att en författningsändring i denna riktning

innebär en inskränkning i skoldistriktens rätt att utöva inflytande på

lärartillsättningen. Att detta på olika håll torde framkalla betänkligheter,

finner överstyrelsen naturligt. Å andra sidan synes det önskvärt, att när

sökande från skoldistrikt med övertalig lärartjänst anmält sig till en ledigförklarad

befattning, denne — örn icke några särskilda skäl häremot kunnat

anföras — utses till innehavare av den ifrågavarande tjänsten. Överstyrelsen

vill därför icke motsätta sig att bestämmelserna i 9 § skärpas på det

sätt, revisorerna ifrågasatt. Örn den transportsökande läraren av någon

anledning kan anses mindre lämplig för den befattning, han sökt, borde

överstyrelsen på sätt revisorerna föreslagit äga rätt att på den lokala skolmyndighetens

framställning medgiva, att tjänsten ånyo må ledigförklaras.

Revisorerna påkalla vidare en undersökning, huruvida ej i skoldistrikt

med övertaliga tjänster lärare, som av ohälsa eller liknande skäl icke lämpligen

kunna bestrida sin tjänst, måtte kunna erhålla frivillig pensionering.

Mot åtgärder i denna riktning har överstyrelsen icke anledning göra någon

invändning. Skall det av revisorerna i detta fall avsedda syftet uppnås,

måste emellertid pensionsvillkoren vid en dylik förtidig avgång göras så

fördelaktiga, att de innebära en lockelse för befattningshavarna att utnyttja

denna bestämmelse.

Mot revisorernas yttrande i vad det avser överväganden i syfte att bereda

sökande från skoldistrikt med övertaliga lärartjänster ersättning för de

utgifter, de måste vidkännas genom att underkasta sig en frivillig förflyttning,

har överstyrelsen intet att erinra.

Slutligen ha revisorerna ansett syftet med bestämmelserna örn tillsättning

i vissa fall av lärare vid folk- och småskolor motverkat genom innehållet

i 22 § folkskolestadgan, som enligt revisorernas uppfattning möjliggör att

under vissa förutsättningar en lärare vid en skola i utkanten av ett skoldistrikt

kan förflyttas till en bättre belägen skola, varefter den mindre lockande

tjänsten kungöres ledig med begränsad ansökningsrätt.

Det av revisorerna beskrivna förfaringssättet står enligt överstyrelsens

uppfattning icke i överensstämmelse med 22 § folkskolestadgan. I det av

överstyrelsen avgivna yttrandet över besvär rörande förflyttning av en lärare

i Gunnarskogs skoldistrikt anförde överstyrelsen den 18 september 1934

bland annat: »Här bar icke förelegat några skolorganisatoriska skäl till förflyttningen,

utan denna bar motiverats endast av önskan att tillmötesgå ett

enskilt lärarintresse. Men just den omständigheten, att genom kungörelsen

den 22 juli 1933 (nr 507) om tillsättning i vissa fall av lärare vid folk- och

småskolor en särskild lagstiftning tillkommit, som förbehåller ansökningsrätten

vid uppkommande lärarvakanser allenast åt lärare i vissa skoldistrikt

med övertaliga lärartjänster, synes böra vara vägledande för skolans

myndigheter, så att syftet med denna särskilda lagstiftning icke motverkas

genom godtyckliga lärarförflyttningar.»

I ett den 11 december 1934 avgivet yttrande med anledning av Mora

skolråds besvär över domkapitlets i Västerås beslut rörande förflyttning av

två lärarinnor hänvisar överstyrelsen till Kungl. Maj:ts beslut den 7 december

1923 i ett liknande mål (regeringsrättens årsbok årg. 1923 E. not. 168).

Då enligt den av överstyrelsen hävdade uppfattningen bestämmelsen i §

22 folkskolestadgan icke för skoldistrikten konstituerar någon rätt att vid

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottet utlåtande Nr 142.

55

uppkommen vakans inom distriktet först förflytta en ordinarie lärare till

den lediga tjänsten och därefter kungöra den tjänst, som innehafts av den

förflyttade läraren, ledig för sökande från skoldistrikt med övertaliga tjänster,

synas några åtgärder icke påkallade med anledning av revisorernas yttrande

i denna del.

I kap. 4 (sid. 144—150 i statsrådsprotokollet) behandlas frågan om statsbidrag

till skolskjutsar. Departementschefen redogör för på området gällande

bestämmelser m. m. samt för folkskolesakkunnigas förslag till ändrade

grunder för statsbidrag och för däröver avgivna yttranden. Härefter anför

departementschefen för egen del:

»De sakkunnigas förslag innebär, att staten skulle bidraga med åtta tiondelar

av de styrkta verkliga kostnaderna för skjutsarna (för närvarande

utgör bidraget i regel hälften av kostnaderna, dock ej mera än ett av Kungl.

Majit eller skolöverstyrelsen bestämt maximibelopp), likväl med rätt för utanordningsmyndigheten

att, örn kostnaderna befinnas oskäliga i förhållande

till ortens pris, reducera bidraget. Liksom hittills skulle skjutsar kunna

anordnas på skoldistriktens eget initiativ. Men härutöver skulle det tillkomma

de myndigheter, som hava att besluta i reglementsfrågor, att fastställa

sådan organisation av ett distrikts skolväsende, som förutsätter anordnande

av skolskjutsar.

För egen del begränsar jag mig till att under hänvisning till den föreliggande

utredningen och myndigheternas yttranden över densamma i korthet

förorda bifall till ifrågavarande förslag.

Frågan örn revision av motorfordonsförordningen i den av de sakkunniga

angivna riktningen befinner sig för närvarande under utredning. Det torde

få ankomma på Kungl. Majit att utfärda de föreskrifter, som i anledning

därav kunna befinnas erforderliga.

Jag återkommer i ett senare sammanhang till frågan om anslagsberäkningarna

för nästkommande budgetår.»

I kap. 5 (sid. 151—157 i statsrådsprotokollet) behandlas frågan örn statsbidrag

till inackordering av skolpliktiga barn. Efter en redogörelse

för härutinnan gällande bestämmelser m. m., de sakkunnigas förslag till

ändringar i dessa bestämmelser samt myndigheternas yttranden däröver,

har departementschefen anfört:

»De sakkunnigas förslag innebär, att staten skulle bidraga med åtta tiondelar

av de styrkta verkliga kostnaderna för inackorderingen (för närvarande

utgår bidraget med ett av skolöverstyrelsen bestämt maximibelopp),

dock med rätt för utanordningsmyndigheten att, örn kostnaderna befinnas

oskäliga, reducera bidraget. I fråga örn statlig myndighets befogenhet att

fastställa skolorganisation, som förutsätter inackordering, skulle gälla detsamma

som för skolskjutsar. Bidragsrätten skulle begränsas icke till vissa

delar av riket utan gälla, oavsett skoldistriktets belägenhet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

För egen del har jag intet att erinra mot de sakkunnigas förevarande

av samtliga myndigheter tillstyrkta förslag.

Jag återkommer i ett följande sammanhang till kostnadsberäkningarna

för nästkommande budgetår.»

I kap. 6 (sid. 158 i statsrådsprotokollet) behandlas frågan örn statsbidrag

till skolhem, i vilket hänseende departementschefen, efter att hava

berört ett av de sakkunniga härutinnan framlagt förslag, för egen del anfört

följande:

»Jag vill i likhet med de sakkunniga vitsorda den stora betydelsen av

skolhemmen. De äro åtminstone på sina håll nödvändiga komplement till

inackorderingsverksamheten. Emellertid anser jag mig böra erinra, att under

de allra senaste åren i ganska stor utsträckning beviljats medel till uppförande

av skolhem ur de till kommunala beredskapsarbeten anvisade anslagen.

Enligt den av de sakkunniga företedda statistiken beviljades sålunda

år 1933 statsbidrag av sådana medel till fyra skolhem och år 1934

till två skolhem. Då alltså under de båda sistförflutna åren förevarande

byggnadsverksamhet förflutit i betydligt raskare takt än de sakkunniga

själva tänkt sig, torde med anvisande av medel för ifrågavarande ändamål

kunna anstå åtminstone under nästkommande budgetår.

Jag beräknar alltså icke medel för ändamålet å riksstaten för budgetåret

1935/1936.»

Slutligen har departementschefen i kap. 7 (sid. 159—165 i statsrådsprotokollet)

till behandling företagit frågan örn anslagsbehovet under budgetåret

1935/1936 m. m. och härutinnan, på grundval av de sakkunnigas

i detta avseende föreliggande utredning, anfört följande:

»Ovan har jag, under avstyrkande av de sakkunnigas förslag rörande provisoriskt

byggnadsbidrag, uttalat den meningen, att byggnadsbidrag till redan

befintliga skollokaler borde börja utgå först sedan klassificeringsförfarandet

genomförts. Bestämmelserna rörande dylika statsbidrag borde sålunda enligt

min mening träda i kraft på dag, som Kungl. Majit med hänsyn härtill

bestämde.

Det torde vara att förvänta, att berörda klassificeringsförfarande täger i

anspråk hela budgetåret 1935/1936 och möjligen också en del av budgetåret

1936/1937. Jag utgår emellertid här liksom de sakkunniga ifrån, att

bestämmelserna rörande byggnadsbidrag till redan befintliga lokaler kunna

träda i kraft den 1 juli 1936.

Enligt min mening är det av betydelse, att bestämmelserna rörande statsbidrag

till nya undervisningslokaler träda i kraft samtidigt med bestämmelserna

örn statsbidrag till redan befintliga lokaler, alltså enligt vad jag nyss

anfört den 1 juli 1936.

Med hänsyn härtill torde anslag till statsbidrag för uppförande av nya

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 142. 57

undervisningslokaler för folkskoleväsendet icke behöva uppföras på riksstaten

för nästkommande budgetår, utan först för budgetåret 1936/1937.

Anslag till statsbidrag för redan befintliga undervisningslokaler för folkskoleväsendet

lärer, i enlighet med vad de sakkunniga därom anfört, icke

bliva behövligt förrän tidigast under budgetåret 1937/1938.

Aven övriga bestämmelser rörande statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet,

givetvis med undantag för dem, som avse klassificeringsförfarandet,

torde böra träda i kraft den 1 juli 1936. Anslag till statsbidrag

till förhyrande av lokaler för folkskoleväsendet, till underhåll av lokaler för

folkskoleväsendet samt till tillhandahållande av tjänstebostäder åt folk- och

småskollärare erfordras sålunda tidigast under budgetåret 1937/1938.

Beträffande anslag till statsbidrag till skolhemsbyggnader och deras inredning

tillåter jag mig hänvisa till vad jag ovan anfört.

Anslag till skolhusvärderingsnämnder blir givetvis erforderligt redan under

budgetåret 1935/1936. Under rubriken Folkskolor m. m.: Bestridande av

engångskostnader för skolhusvärderingsnämnder torde böra beräknas ett förslagsanslag

av 200,000 kronor.

Bestämmelserna angående avlönings- och arvodesbidrag torde böra träda

i kraft den 1 juli 1936. Höjning av nu för ändamålet utgående eller avsedda

anslag erfordras icke förrän under budgetåret 1937/1938.

Jag har intet att erinra mot skolöverstyrelsens beräkningar i dess utlåtande

den 31 augusti 1934 av det förslagsanslag till Folkskolor m. m.: Bidrag till

avlöning åt lärare vid folkskolor, som enligt grunderna för den nya riksstatsuppställningen

bör uppföras i riksstaten för budgetåret 1935/1936. Ifrågavarande

anslag bör alltså upptagas med ett belopp av 58,550,000 kronor,

innebärande en ökning av de under innevarande budgetår för ändamålet

utgående medlen med 1,389,000 kronor. Jag vill erinra, att denna ökning

väsentligt understiger den minskning i anslagsbeloppet för innevarande

budgetår, som möjliggjordes genom övergången från kalenderår till redovisningsår

för vissa statsbidragsberäkningar m. m.

Vad de sakkunniga anfört rörande det nuvarande anslaget under åttonde

huvudtiteln för utjämning av kostnaderna för folkskoleväsendet ger mig

icke anledning till erinran. Till Folkskolor m. m.: Ällmänt bidrag för utjämning

av kostnaderna för folkskoleväsendet bör i enlighet med skolöverstyrelsens

beräkningar för budgetåret 1935/1936 uppföras ett förslagsanslag av

5,60)0,000 kronor.

Förslagsanslaget till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare i slöjd

vid folkskolor, mindre folkskolor eller särskilda slöjdskolor skulle enligt skolöverstyrelsens

utredning i dess ovannämnda skrivelse den 31 augusti 1934

vid i övrigt oförändrade förhållanden för budgetåret 1935/1936 uppföras

med ett belopp av 2,632,000 kronor. Med hänsyn till den jämkning, jag

ovan föreslagit i de nu gällande grunderna för bidrag till detta ändamål,

skulle emellertid sistnämnda belopp ökas med 34,000 kronor. Då emellertid

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

sistberörda beräkningar äro mycket approximativa, förordar jag, att före

varande anslag upptoges med ett belopp av i avrundat tal 2,665,000 kronor.

Förslagsanslaget till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärarinnor i

hushållsgöromål vid egentliga folkskolor m. m. torde i enlighet med skolöverstyrelsens

förslag böra för budgetåret 1935/1936 upptagas med ett belopp

av 295,000 kronor.

Jag har intet att invända mot skolöverstyrelsens beräkningar för budgetåret

1935/1936 av förslagsanslagen till Folkskolor m. m.: Folkundervisningens

befrämjande i rikets nordligaste gränsorter samt till Folkskolor m. m.: Bidrag

till avlöning åt föreståndarinnor och biträdande föreståndarinnor vid skolhem

och arbetsstugor inom Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, vilka

alltså böra upptagas med 230,000 kronor respektive 100,000 kronor.

De sakkunniga hava som nämnts föreslagit, att å riksstaten skulle för

budgetåret 1935/1936 uppföras ett förslagsanslag av 1,000,000 kronor till

inackorderingsbidrag, avseende hela riket utom de nordligaste gränsorterna.

Skolöverstyrelsen har i sin skrivelse den 31 augusti 1934 beräknat ett belopp

av 1,002,097 kronor erforderligt för samma budgetår till inackordering av

skolbarn. Detta sistnämnda belopp skulle enligt grunderna för den förändrade

riksstatsuppställningen omsluta även rikets nordligaste gränsorter samt

dessutom vissa nu ur annat anslag utgående medel till stiftelsen Norrbottens

läns arbetsstugor. Överstyrelsen har i sitt utlåtande över folkskolesakkunnigas

betänkande — med bibehållande av de anslagsposter, som ingå i skolöverstyrelsens

förstnämnda beräkningar — uppskattat det erforderliga anslagsbeloppet

till 1,171,542 kronor. För egen del har jag intet att erinra emot

överstyrelsens förslag i vad det avser de utgiftsändamål, som böra bestridas

ur förevarande anslag. Jag har heller intet att erinra mot att anslaget —

med hänsyn till de föreslagna bidragsgrunderna — gives förslagsanslags

natur. Däremot anser jag det — med hänsyn till ovissheten i vilken utsträckning

krav på förskott komma att framställas — tillräckligt, örn förevarande

anslag, vilket bör benämnas Folkskolor m. m.: Bidrag till inackordering av

skolbarn i skolhem, arbetsstugor eller enskilda hem, för budgetåret 1935/1936

upptages med ett belopp av 900,000 kronor, innebärande en ökning med

132,000 kronor av de anslagsmedel, som under innevarande budgetår utgå

för motsvarande ändamål.

Till Folkskolor m. m.: Bidrag till anordnande av skolskjutsar för skolpliktiga

barn torde i anledning av vad de sakkunniga föreslagit böra uppföras ett

förslagsanslag av 200,000 kronor, innebärande en ökning i förhållande till

under innevarande budgetår utgående anslagsmedel med 25,000 kronor.

Vad till sist angår anslaget till dyrtidstillägg åt lärare vid vissa statsunderstödda

undervisnings- m. fl. anstalter, vill jag anföra följande.

Av punkten 227 i 1934 års åttonde huvudtitel, jämförd med riksdagens

skrivelse nr 328 år 1934, framgår för vilka lärargrupper medel till dyrtidstillägg

utgå ur förevarande anslag.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

59

Dyrtidstillägg bör givetvis tillkomma nu ifrågavarande grupper av lärare

även under budgetåret 1935/1936. Beträffande de allmänna grunder, vilka

skola lända till efterrättelse vid dyrtidstilläggets utgående, erinrar jag, att

dyrtidstillägg till dessa lärargrupper för närvarande utgår efter huvudsakligen

samma grunder, som äro gällande för dyrtidstillägg åt befattningshavare

i statens tjänst, dock med vissa inskränkningar beträffande några

lärargrupper.

Under punkten 186 i 1935 års åttonde huvudtitel har jag på grund av

vissa där angivna skäl anfört, att jag senare ämnade göra framställning

örn meddelande av föreskrift, att dyrtidstillägg finge utgå till lärare i manlig

och kvinnlig slöjd vid högre folkskolor allenast i sådana fall, då statsbidrag

jämlikt gällande bestämmelser utginge till den ifrågavarande undervisningen.

Då riksdagen torde böra besluta i denna fråga, gör jag nedan

hemställan i enlighet härmed.

I övrigt ifrågasätter jag icke någon ändring i de på förevarande område

gällande grunderna i andra hänseenden än de, som betingas av folkskolesakkunnigas

förutberörda av mig tillstyrkta förslag om att statsbidrag till

dyrtidstillägg för ifrågakommande lärare bör beräknas å minimilönens totalbelopp.

Ändring av nämnda grunder erfordras dock icke i anledning

härav för budgetåret 1935/1936.

Förevarande anslag är i riksstaten för innevarande budgetår uppfört med

ett belopp av 17,400,000 kronor. Därest hänsyn icke hade tagits till övergången

från kalenderår till redovisningsår såsom tidsenhet för vissa statsbidragsberäkningar

m. m. hade anslaget i fråga, såsom framgår av ovannämnda

punkt 227 i 1934 års åttonde huvudtitel, bort upptagas med ett

belopp av 18,300,000 kronor.

Enligt verkställda beräkningar skulle kostnaderna för dyrtidstillägg åt

lärare vid de undervisningsanstalter, varom här är fråga, under budgetåret

1935/1936 uppgå till ett belopp av 18,000,000 kronor. Jag beräknar nyssnämnda

belopp å riksstaten för nästkommande budgetår under rubriken

Dyrtidstillägg åt lärare vid vissa statsunderstödda undervisnings- m. fl. anstalter.

Av vad jag nu föreslagit framgår, att de av mig i anledning av folkskolesakkunnigas

förslag tillstyrkta åtgärderna för ökade statsbidrag till folkskoleväsendet

för nästkommande budgetår påkalla en ökning av medelsanvisningen

under åttonde huvudtiteln med: för skolhusvärderingsnämnder

(nytt anslag) 200,000 kronor, för inackorderingsbidrag 132,000 kronor samt

för anordnande av skolskjutsar 25,000 kronor. Sammanlagt skulle ökningen

av nu utgående statsmedel sålunda uppgå till 357,000 kronor.

Jag saknar anledning att för egen del utöver vad förut anförts ingå på

frågan om anslagsbehovet under efterföljande budgetår. Allenast må erinras,

att mina förslag här ovan, såsom redan anförts, påkalla vissa modifikationer

i do sakkunnigas ovan återgivna beräkningar.»

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

Utskottet.

Efter omfattande utredningar har Kungl. Majit för riksdagen framlagt

den sedan länge på dagordningen stående frågan om statens övertagande av

vissa kostnader för folkskoleväsendet.

Såsom i statsrådsprotokollet erinrats, hava primärkommunernas växande

skattebördor och det ojämna skattetrycket i dessa kommuner under de senaste

åren alltmera aktualiserat spörsmålet om åtgärder för att härutinnan

åvägabringa en ändring, som kunde leda till lättnad för kommunerna och

samtidigt åstadkomma en utjämning av skattetungan kommunerna emellan.

Skatteutjämningsberedningen, som tillsattes år 1929 och år 1933 avgav sitt

principbetänkande, hade till sin huvudsakliga uppgift att utreda och framställa

förslag i dessa frågor. Beredningen intog den ståndpunkten, att den

väg, statsmakterna borde följa i sina strävanden i angivna syfte, vore att

i första rummet beträffande de olika förvaltningsuppgifter, som kommunerna

för närvarande hade att ombesörja och finansiera, undersöka, i vilken mån

det vore önskvärt och lämpligt, att utgifterna överflyttades på större kommunala

utdebiteringsområden eller på staten, samt att, först sedan en sådan

överflyttning verkställts, skrida till åtgärder av allmänt skatteutjämnande

verkan. I enlighet med sin sålunda intagna principståndpunkt föreslog beredningen

i fråga örn olika förvaltningsgrenar överflyttning i större eller

mindre utsträckning till staten av förekommande kostnader utan att därvid

ifrågasätta tillämpning av några differentieringsregler av statsbidragen till

en efter skattekrontal eller skattetryck varierande kvotdel. Bland nämnda

förvaltningsgrenar intog folkskoleväsendet ett framskjutet rum. 1934 års

folkskolesakkunniga, som hade till uppdrag att bearbeta skatteutjämningsberedningens

förslag, i vad angick folkskolan, anslöto sig i avseende å skattelindrings-

och skatteutjämningssynpunkten till beredningens uppfattning,

när det gällde principerna för statsbidragens utmätande.

Departementschefen har i princip biträtt de sakkunnigas förslag till en

likformig fördelning av statsbidragen till nu ifrågavarande ändamål mellan

kommunerna utan hänsyn tagen till det varierande kommunala skattetrycket

eller likartade faktorer.

Vid en prövning av vad som anförts för och emot den sålunda av de

sakkunniga och departementschefen intagna ståndpunkten har utskottet funnit

de starkaste skälen tala för densamma, och i anslutning härtill finner sig

utskottet böra i princip tillstyrka det i propositionen nr 174 framlagda förslaget

örn överflyttning till staten av vissa kostnader för folkskoleväsendet.

Utskottet övergår härefter till en detaljbehandling av här förevarande förslag,

varvid utskottet huvudsakligen kommer att följa den i departementschefens

hemställan iakttagna ordningen.

Under A. har framlagts förslag till allmänna grunder för statsbidrag till

undervisningslokaler m. m. för folkskoleväsendet, och har därvid under 1.

behandlats frågan om bidrag till skoldistriktens kostnader för uppförande av

nya lokaler.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

61

Såsom förutsättning för utgivande av sådana bidrag har föreslagits skola

gälla, att Kungl. Majit, där kostnaden beräknas överstiga 10,000 kronor,

respektive länsstyrelsen, där kostnaden beräknas uppgå till högst 10,000

kronor, lämnat tillstånd till byggnadsarbetets utförande samt därvid fastställt

den kostnadssumma, varå bidraget, högst, skall beräknas.

Enligt sakkunnigmajoritetens förslag skulle statsbidraget utgå med 75

procent eller 8/4 av anläggningskapitalet för bidragsberättigade lokaler och

utbetalas i lika belopp under 40 år. Reservanternas förslag skiljer sig från

majoritetens förslag därutinnan, att byggnadsbidraget skulle utgå med hälften

av anläggningskapitalet och utanordnas antingen omedelbart eller ock fördelat

på 25 år. I sistnämnda fall skulle staten lämna ersättning för kommunens

ränteförlust på så sätt, att årsbidraget bestämdes till 6 procent av

byggnadsbidraget. Departementschefen har påpekat, att vid utbetalning i

form av årsbidrag reservanternas förslag i realiteten ledde till samma resultat

som majoritetsförslaget med avseende å relationen mellan det totala statsbidraget

och anläggningskapitalet, då 25 årsbidrag, vart och ett motsvarande

6 procent av halva anläggningskapitalet, gåve en summa, som utgjorde 3A

av nämnda kapital. Departementschefen har i anslutning till majoritetens

förslag förordat, att statsbidraget skulle bestämmas till 8/4 av den nominella

bygg n a d s k o s t n a d e n (anläggningskapitalet). Beträffande reservanternas förslag,

att statsbidrag å mindre belopp skulle utbetalas omedelbart, har departementschefen

framhållit, att detsamma kunde synas praktiskt men å andra

sidan medförde vissa svårigheter vid beräknande varje år av anslagsbehovet

för statens vidkommande. I anslutning härtill har departementschefen förordat,

att regeln örn bidragens fördelning på 25 år borde gälla över hela

linjen.

Av den förebragta utredningen har utskottet, som undersökt möjligheterna

att i analogi med vad Kungl. Majit föreslagit i fråga örn bidrag till redan

befintliga lokaler bestämma statsbidraget till nya lokaler efter vissa schematiska

grunder, funnit sig övertygat örn att Kungl. Majits förslag — med

statsbidraget ställt i viss relation till de faktiska byggnadskostnaderna —

med hänsyn till såväl de synnerligen varierande byggnadskostnaderna som

önskvärdheten att vidmakthålla kommunernas intresse att nedbringa dessa

kostnader är att föredraga. Utskottet ansluter sig fördenskull till Kungl.

Majits förslag i här förevarande hänseende.

I motionerna I: 320 och lii 567 har föreslagits, att gränsen för ärenden,

vilka skola läggas under Kungl. Majits prövning, skulle höjas till 15,000

kronor.

Utskottet vill till en början erinra, att folkskolesakkunnigas majoritet

föreslagit gränsen för Kungl. Majits, respektive länsstyrelsens prövning till

3,000 kronor, under det att reservanterna påyrkat en sänkning av gränsen

till 1,500 kronor. Utskottet kan icke finna annat än att Kungl. Majits förslag,

enligt vilket gränsen höjts till 10,000 kronor, måste anses innebära en

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

tillräcklig eftergift för de framkomna yrkandena på decentralisering av förevarande

byggnadsärenden. Vidare finner utskottet i likhet med departementschefen

det statliga intresset kräva, att Kungl. Maj:t har i sin hand

avgörandet av de frågor, som innebära mera betydande medelsanvisningar.

På grund av vad sålunda anförts har utskottet funnit sig böra tillstyrka

Kungl. Maj:ts framställning härutinnan och avstyrker alltså vad i motionerna

I: 320 och II: 567 häremot yrkats.

Vad i övrigt i här förevarande hänseende föreslagits har givit utskottet

anledning till erinran endast för såvitt angår frågan örn utbetalande omedelbart

i vissa fall av statsbidrag. Utskottet har icke kunnat undgå att finna,

att, när det gäller mindre summor än förslagsvis 100 kronor örn året, betydelsen

av statsbidraget för vederbörande kommun måste bliva skäligen

ringa, under det att samma bidrag, utbetalat på en gång, för en mindre

kommun kan medföra en icke obetydlig lättnad. De årliga merkostnaderna

för statsverket vid en anordning sådan som nu av utskottet antytts synas

icke kunna uppgå till sådana belopp, att de omöjliggöra en något så när

säker kostnadsberäkning beträffande anslagsbehovet för vederbörande budgetår.

A andra sidan torde ett icke ringa arbete med utanordning och bokföring

m. m. härigenom kunna besparas. Utskottet anser sig alltså böra

uttala sin anslutning till det av reservanterna i här förevarande hänseende

framförda förslaget, varvid gränsen torde böra dragas vid nyss antydda årliga

belopp av 100 kronor. Ett bifall till vad utskottet sålunda förordat

måste emellertid, för att icke här ifrågakommande kommuner skola bliva

gynnsammare ställda än andra, medföra en ändring beträffande den del av

den nominella byggnadskostnaden, som skall utgå som statsbidrag. Kungl.

Maj:ts förslag örn statsbidrag med */* av byggnadskostnaden, fördelat på

25 år, motsvarar nämligen, som av det föregående framgår, ett omedelbart

statsbidrag med halva byggnadskostnaden. Utskottet föreslår i anslutning

härtill, att i de fall, då den verkliga kostnaden, i den mån denna icke överstiger

den på ovan angivet sätt fastställda kostnadssumman, uppgår till högst

5,000 kronor, statsbidraget skall utgå med hälften av berörda kostnad och

omedelbart utbetalas.

Enligt Kungl. Majlis förslag skall statsbidrag utgå till kostnaderna för —

förutom inomhusledningar, erforderliga biutrymmen samt ritningar, arbetsledning

och kontroll — lärosalar (klassrum och specialrum), gymnastiksalar

samt lokaler för undervisning i slöjd och hushållsgöromål ävensom för den

första uppsättningen av inventarier till gymnastiksalar, slöjdsalar och skolkök.

I motionerna I: 320 och II: 567 har föreslagits, att med de under denna

punkt ävensom under punkterna A. 2, A. 3 och A. 4 i det följande angivna

lokaler må avses såväl klassrum, specialrum, gymnastiksalar, slöjdsalar, rum

för undervisning i hushållsgöromål och bibliotek som utrymmen, erforderliga

för skolbad, barnbespisning, läkarundersökning och tandvård.

I motionen II: 569 har vidare hemställts, att riksdagen ville besluta, att

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

63

skoldistrikt vid införande av undervisning i hushållsgöromål må kunna i

särskilda fall erhålla statsbidrag till bestridande av kostnaderna för en uppsättning

av härför erforderliga inventarier, även örn särskild skolkökslokal

icke anskaffas.

Vad till en början beträffar det i motionerna I: 320 och II: 567 framförda

yrkandet örn statsbidrag även för badanläggningar och andra hygieniska

eller sociala anläggningar vill utskottet erinra örn departementschefens i

ämnet gjorda uttalande, att han av såväl principiella som statsfinansiella

skäl ansåge det nödvändigt att vid genomförandet av förevarande statsbidragssystem

söka taga sikte enbart på de kostnadskategorier, som kunde

sägas hava omedelbart samband med folkskoleväsendet. Till denna departementschefens

uppfattning vill utskottet uttala sin anslutning och tillika,

liksom de sakkunnigas majoritet och departementschefen, framhålla, att det

icke torde vara att befara, att kommunerna skola befinnas mindre benägna

att, sedan de blivit berättigade till statsbidrag för de egentliga skollokalerna,

genom anordnande av berörda extra utrymmen främja lärjungarnas bästa.

Ytterligare vill utskottet framhålla, att ett bifall till det motionsvis framförda

yrkandet i vissa fall kan befaras medföra, att vederbörande kommun

för att komma i åtnjutande av statsbidrag giver exempelvis en badanstaltseller

en poliklinikfråga en mindre ändamålsenlig lösning än vad annars

skulle hava blivit fallet. I anslutning till vad sålunda anförts avstyrker utskottet

vad i motionerna I: 320 och II: 567 i här förevarande hänseende

yrkats.

Det i motionen II: 569 framförda förslaget avser statsbidrag för bestridande

av kostnaderna för anskaffande av inventarier för ambulerande skolkökskurser.

Då dessa anskaffningskostnader — vilka endast avse den lösa

materielen — aldrig kunna tänkas stiga till några belopp av betydenhet

ens för ekonomiskt svagare kommuner, finner sig utskottet böra avstyrka

motionen II: 569.

Mot förslaget, att statsbidrag till specialrum skall utgå efter prövning

från fall till fall, har utskottet icke något att erinra.

Vad Kungl. Maj:t föreslagit beträffande bidragsberättigade utrymmen har

givit utskottet anledning till allenast följande erinran. Utskottet vill erinra

örn departementschefens å sid. 78 i statsrådsprotokollet gjorda uttalande, att

han i likhet med sakkunnigmajoriteten holle före, att frågan, huruvida

statsbidrag skulle utgå till specialrum för undervisning i naturkunnighet,

teckning o. s. v. samt för lärarrum och samlingssalar, borde bliva föremål

för prövning från fall till fall i samband med avgörande av ärenden om

statsbidrag. I anslutning till vad departementschefen sålunda anfört utgår

utskottet från att statsbidrag efter prövning från fall till fall kan komma

att beviljas jämväl för lärarrum och samlingssalar.

Utskottet finner sig böra uttala sin anslutning till vad departementschefen

anfört därom, att statsbidrag icke bör åtnjutas för örn- eller nybyggnads
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

arbeten, vilka avse allenast att sätta redan befintliga lokaler i bättre skick

eller giva en lämpligare disposition av dessa.

Härefter har utskottet att till behandling upptaga Kungl. Maj:ts under

A. 2 framlagda förslag örn statsbidrag till de kostnader, skoldistrikten fått

vidkännas för redan befintliga, distriktet tillhöriga undervisningslokaler.

Kungl. Maj:ts förslag innefattar i huvudsak följande: Bidrag skall icke

utgå för lokaler, som vid de nya bestämmelsernas ikraftträdande varit i

bruk mer än nitton år. Bidrag skall utgå med visst belopp per lokal årligen

till och med den 1 juli näst före den tidpunkt, då lokalen varit i

bruk under tjugo år. Bidrag skall utgå allenast för egentliga klassrum och

gymnastiklokaler. Lokalerna skola av särskilda skolhusvärderingsnämnder

indelas i fyra klasser (I—IV), allt efter lokalernas beskaffenhet. Årsbidraget

skall utgöra för klass I 370 kronor per lokal, för klass II 240 kronor per

lokal och för klass III 200 kronor per lokal. För lokal, som hänföres till

klass IV, skall intet bidrag utgå, liksom ej heller för lokal, som tillkommit

utan kostnad för distriktet.

I motionerna I: 315 och II: 553 har yrkats, att bidragstiden för redan

befintliga undervisningslokaler för folkskoleväsendet måtte bestämmas till

fyrtio år från den dag, byggnaderna eller lokalerna togos i anspråk. I

motionerna har tillika föreslagits, att om- och tillbyggnad, som varit erforderlig

för lokalernas modernisering, bör likställas med nybyggnad.

I motionerna I: 318 och II: 570 har, så vitt nu är i fråga, yrkats, att

riksdagen måtte besluta, att statsbidrag till redan befintliga, distriktet tillhöriga

undervisningslokaler må utgå med ett belopp per lokal årligen av

240 kronor, lika för samtliga lokaler, och på de grunder i övrigt, som

Kungl. Majit föreslagit.

I motionen II: 568 har hemställts, att riksdagen måtte besluta, att årsbidraget

fixeras till ett och samma belopp för alla för sitt ändamål tjänliga

klassrum och gymnastiklokaler, att detta årsbidrag bestämmes på så

sätt, att den i propositionen angivna kostnadsramen för dessa statsbidrag

icke överskrides, samt att årsbidragen till redan befintliga undervisningslokaler,

vilkas uppförande bekostats med bidrag av statsmedel, bestämmas

efter i motionen angivna grunder.

Slutligen har i motionerna I: 320 och II: 567 beträffande de lokaler, för

vilka statsbidrag av här förevarande art skall utgå, gjorts enahanda yrkande

som vid punkt A. 1 i det föregående av utskottet omförmälts.

Såsom av statsrådsprotokollet inhämtas, hava folkskolesakkunniga även

beträffande här förevarande bidrag delat sig på två linjer, i det att majoriteten

föreslagit, att byggnadsbidraget skall utgå efter vissa schematiska

grunder, under det att reservanterna vid beräkningen av detsamma sökt

anslutning till de verkligen havda byggnadskostnaderna.

Vid en prövning av de skäl, som anförts för eller emot de båda huvud
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

65

linjerna, har utskottet funnit sig böra ansluta sig till sakkunnigmajoritetens

av departementschefen godtagna förslag i här förevarande hänseende, dock

med de förenklingar, som utskottet i det följande föreslår.

Beträffande såväl gränsen tillbaka i tiden för bidragsberättigade lokaler

som det årliga bidragsbeloppet för dylik lokal hava meningarna brutit sig

både under ärendets tidigare behandling och i de i ämnet väckta motionerna.

Utskottet har vid sin prövning av de olika framkomna förslagen sökt

finna en lösning, som — under bibehållande av den i propositionen approximativt

beräknade kostnadsramen, omkring 27 miljoner kronor — med enklast

möjliga administrativa former förenar största möjliga rättvisa och dessutom,

i den mån så är möjligt, lämnar hjälp åt de kommuner, som uppfört

skolbyggnader under den dyraste byggnadstiden. I detta sammanhang

har utskottet tillika undersökt möjligheterna att, i anslutning till skolöverstyrelsens

å sid. 56 i statsrådsprotokollet återgivna uttalande, bereda ökad

hjälp åt kommuner, som hittills kunnat erhålla statsbidrag till skolbyggnader

antingen ur särskilda för ändamålet anvisade anslag eller ur medlen till

kommunala beredskapsarbeten.

Utskottet vill från nu angivna utgångspunkter till en början taga ställning

till det av departemenschefen förordade klassificeringsförfarandet. I det

stora hela kan utskottet i detta hänseende uttala sin anslutning till de synpunkter,

som i denna fråga framförts i motionerna I: 318 och II: 570 samt

II: 568. Utskottet vill här endast peka på de uttalade farhågorna för att

det beräknade totala bidraget kan väsentligen överskridas i verkligheten

därigenom att ett större antal lokaler än beräknat kommer att föras till

klass I — klassificeringen skulle efter förslaget ske efter lokalernas tjänlighet

— varjämte det måste bliva mycket svårt att uppställa några allmänna

vägledande principer för klassificeringen. Härtill komma de dryga

kostnaderna för skolhusvärderingsnämnderna, beräknade till 200,000 kronor.

Utskottet har på grund härav ansett sig böra förorda genomförandet av

ett system med ett fast bidrag för redan befintliga skollokaler. För verkligt

otjänliga och otillfredsställande lokaler skulle, såsom i motionen II: 568

framhållits, givetvis intet bidrag utgå, men däremot för dem, som av folkskolinspektören

kunde godkännas såsom tjänliga och behövliga för sitt ändamål.

Från nu angivna utgångspunkt har utskottet härefter haft att undersöka,

vilken storlek som lämpligen bör bestämmas för det fasta bidraget. Med

den i det föregående angivna ståndpunkten, att det samlade statsbidraget

under denna punkt bör hålla sig inom den i propositionen beräknade kostnadsramen,

har denna undersökning måst sammankopplas med frågorna

om gränsen bakåt för bidragsberättigade lokaler samt örn särskild hjälp till

vissa behövande skoldistrikt.

För att erhålla möjligheter att bedöma verkningarna av olika förslag i

här förevarande hänseende har utskottet låtit utföra vissa statistiska beräkningar,

för vilka utskottet nu vill lämna en redogörelse.

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 6 sami. Nr 142.

5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

Bidragsbeloppen hava beräknats enligt sex olika alternativ och med utgångspunkt

från att statsbidragen skulle utgå från och med budgetåret

1936/1937 enligt alternativ A 1 och A 2 till och med det tjugonde, enligt

alternativ B 1 och B 2 till och med det tjugofemte samt enligt alternativ

C 1 och C 2 till och med det trettionde budgetåret, räknat från och med

det budgetår, under vilket lokalen först togs i bruk. Uteslutna från bidrag

bliva således enligt alternativ A 1 och A 2 lokaler, som tagits i bruk före

den 1 juli 1917 (d. v. s. på sätt Kungl. Maj:t föreslagit), enligt alternativ

B 1 och B 2 lokaler, som tagits i bruk före den 1 juli 1912, och enligt

alternativ C 1 och C 2 lokaler, som tagits i bruk före den 1 juli 1907.

Antalet bidragsberättigade lokaler har beräknats utgöra 10,764 uppförda

under tiden 1 juli 1917—30 juni 1936, 13,002 uppförda under tiden 1 juli

1912—30 juni 1936 samt 15,252 uppförda under tiden 1 juli 1907—30

juni 1936.

Statsbidraget har enligt alternativ A 1 beräknats efter 240 kronor, d. v. s.

det till grund för departementschefens kostnadsberäkningar liggande medeltalet

för år och lokal (klassrum och gymnastikrum) samt enligt alternativ

B 1 och C 1 på sådant sätt, att totalkostnaderna enligt dessa alternativ icke

komma att överstiga totalkostnaderna enligt alternativ A 1. Enligt alternativen

A 2, B 2 och C 2 hava årsbeloppen beräknats så, att totalkostnaden

icke kommer att överstiga den enligt A 1 uppkommande totalkostnaden,

minskad med 1,500,000 kronor. Sistberörda belopp har då antagits skola

avsättas såsom hjälp till särskilt behövande skoldistrikt. I samtliga fall

hava i årsbeloppen per lokal räknats endast med hela krontal; överskjutande

öretal hava fått bortfalla, vilket särskilt beträffande alternativen A 2 och

C 2 medfört en betydande minskning av totalbeloppen statsbidrag.

Hela antalet årsbidrag (lokalbidrag) hava beräknats till 106,722 enligt

alternativ A 1 och A 2, 167,232 enligt alternativ B 1 och B 2 samt 238,992

enligt alternativ C 1 och C 2.

Till grund för beräkningarna angående antalet lokaler och totala antalet

årsbidrag (lokalbidrag) ligga beträffande åren 1916—1935 uppgifter, som

folkskolesakkunniga inhämtat från skolråden, samt för åren före 1916 de

beräkningar angående antalet lokaler, på vilka majoriteten av de sakkunniga

grundat sitt förslag rörande statsbidrag för redan befintliga lokaler; slutligen

har antagits, att 325 nya lokaler komma att tagas i bruk under budgetåret

1935/1936.

Resultatet av den enligt ovan angivna principer verkställda utredningen

framgår i huvudsak av nedanstående

Sammandrag

av beräkningar rörande statsbidrag för den 1 juli 1936 redan befintliga

skollokaler.

Alternativ A 1. (20 år, oreducerat totalbelopp.)

Statsbidrag under budgetåret 1936/1937 10,764 X 240 kronor = 2,583,360

kronor.

Totalbelopp statsbidrag, utgående under budgetåren 1936/1955, 106,722 X

240 kronor = 25,613,280 kronor.

Alternativ A 2. (20 år, reducerat totalbelopp.)

t , , . 25,613,280 — 1,500,000 ,

Arsbelopp per lokal -^--= 22o.94 kronor.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

67

Statsbidrag under budgetåret 1936/1937 10,764 X 225 kronor = 2.421,900

kronor.

Totalbelopp statsbidrag, utgående under budgetåren 1936/1955, 106,722 X

225 kronor = 24,012,450 kronor.

Alternativ B 1. (25 år, oreducerat totalbelopp.)

Arsbelopp per lokal—157 232 ~ ^-16 kronor.

Statsbidrag under budgetåret 1936/1937 13,002 X 153 kronor = 1,989,306

kronor.

Totalbelopp statsbidrag, utgående under budgetåren 1936/1960, 167,232 X

153 kronor = 25,586,496 kronor.

Alternativ B 2. (25 år, reducerat totalbelopp.)

Arsbelopp per lokal-167 232-—" = ^^’13 kronor.

Statsbidrag under budgetåret 1936/1937 13,002 X 144 kronor = 1,872,288

kronor.

Totalbelopp statsbidrag, utgående under budgetåren 1936/1960, 167,232 X

144 kronor = 24,081,408 kronor.

Alternativ Cl. (30 år, oreducerat totalbelopp.)

*u, lii 25,613,280 .

Arsbelopp per lokal 992 " 107.17 kronor.

Statsbidrag under budgetåret 1936/1937 15,252 X 107 kronor = 1,631,964

kronor.

Totalbelopp statsbidrag, utgående under budgetåren 1936/1965, 238,992 X

107 kronor = 25,572,144 kronor.

Alternativ C 2. (30 år, reducerat totalbelopp.)

Årsbidrag per lokal

25,613,280 — 1,500,000

= 100.89 kronor.

238,992

Statsbidrag under budgetåret 1936/1937 15,252 X 100 kronor = 1,525,200

kronor.

Totalbelopp statsbidrag, utgående under budgetåren 1936/1965, 238,992 X

100 kronor = 23,899,200 kronor.

I anslutning till de sålunda framlagda beräkningarna hava på utskottets

föranstaltande utarbetats två tabeller, den ena (tabell I) utvisande medelsåtgången

för statsbidrag för den 1 juli 1936 redan befintliga skollokaler

(klassrum och gymnastikrum) och den andra (tabell II) utvisande beräknat

antal statsbidragsberättigade, den 1 juli 1936 redan befintliga skollokaler

(klassrum och gymnastikrum) samt det med hänsyn till olika tillkomstår

och enligt olika alternativ beräknade totala statsbidraget för varje lokal.

Berörda tabeller äro såsom bil. 1 och 2 fogade vid detta utlåtande, och utskottet

tillåter sig här att hänvisa till desamma.

De genom nu berörda utredningar framkomna siffrorna hava givit utskottet

möjlighet att ingående bedöma verkningarna av de alternativa förslag

beträffande åldersgränsen för bidragsberättigade byggnader m. m., som

under ärendets tidigare behandling framkommit. Utskottet har därvid fun
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

nit de starkaste skälen tala för en anslutning i huvudsak till det med B 1

betecknade alternativet. Härigenom vinnes främst, att för de under den

svåraste dyrtiden uppförda lokalerna icke alltför obetydliga statsbidragkomma

att utgå. Vidare ernås härigenom säkerhet för att statsbidraget i

flertalet fall icke kommer att överstiga skoldistriktens verkligen havda kostnader.

Utskottet har i det föregående berört frågan om reserverande av visst

belopp för särskild hjälp till de ekonomiskt svagaste distrikten. Denna

fråga synes emellertid icke böra lösas i här förevarande sammanhang utan

torde anslag för ändamålet — vilket utskottet för sin del finner behjärtansvärt

— böra utgå på sätt tidigare skett, d. v. s. genom särskilda på riksstaten

anvisade anslag, varom det närmast torde få anses ankomma på

Kungl. Majit att göra framställning.

I detta sammanhang vill utskottet fästa uppmärksamheten på vad departementschefen

anfört beträffande den verkan, ett genomförande av här förevarande

förslag kan hava på vissa i särskilt hög grad skattetyngda kommuners

rätt till bidrag av s. k. skatteutjämningsmedel från anslag under

sjunde huvudtiteln. Utskottet utgår från att Kungl. Majit kommer att hava

sin uppmärksamhet riktad härpå samt att de åtgärder i detta hänseende,

som av departementschefen antytts, bliva vidtagna, i den mån de visa sig

erforderliga.

Enligt alternativ B 1 skulle statsbidraget per lokal och år — under förutsättning

att kostnadsramen icke finge överskridas — kunna sättas till 153

kronor. Utskottet har emellertid funnit sig böra förorda en avrundning

nedåt av detta belopp till 150 kronor. Detta kan approximativt antagas

innebära en kostnadsminskning med (167,232 X 3) 501,696 kronor eller i

avrundat tal 500,000 kronor, varigenom ytterligare säkerhet vinnes för den

antagna kostnadsramen.

Utskottet har i det föregående avstyrkt vad i motionerna I: 320 och lii 567

yrkats beträffande utvidgning av begreppet bidragsberättigade lokaler utöver

Kungl. Majits förslag, såvitt avser nya undervisningslokaler. Under hänvisning

härtill avstyrker utskottet jämväl vad i berörda motioner i motsvarande

hänseenden hemställts beträffande här förevarande bidrag.

Under erinran örn sin tidigare angivna ståndpunkt till frågan om statsbidrag

såsom för nya byggnader vid örn- eller nybyggnadsarbeten avstyrker

utskottet vidare det i motionerna I: 315 och lii 553 framlagda, redan befintliga

byggnader avseende förslaget, att örn- och tillbyggnad, som varit erforderlig

för lokalernas modernisering, bör likställas med nybyggnad.

Förslaget, att bidrag ej bör komma ifråga för lokaler, som tillkommit

utan kostnad för vederbörande skoldistrikt, finner sig utskottet böra biträda.

Emellertid anser utskottet jämväl skäl tala för att, på sätt i motionen lii 568

yrkats, en reducering vidtages av årsbidragen till redan befintliga undervisningslokaler,

vilkas uppförande bekostats med bidrag av statsmedel. I detta

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

69

hänseende anser sig utskottet kunna i princip ansluta sig till det i nyssberörda

motion framlagda förslaget, enligt vilket kommunerna i nu berörda

fall skulle erhålla den procent av det årliga bidraget för lokal, som svarar

mot deras egen andel i byggnadskostnaderna. Har kommun icke burit mer än

halva kostnaden, bör den icke uppbära mer än hälften av det årliga bidraget;

har kommun bekostat en fjärdedel av byggnadskostnaden, bör den

icke erhålla mer än en fjärdedel av detta bidrag o. s. v., allt per lokal i

respektive skolbyggnad. Utskottet tillstyrker, att härav föranledd ändring

i de föreslagna statsbidragsbestämmelserna må vidtagas.

I här förevarande sammanhang har utskottet ansett sig böra till behandling

upptaga följande fråga. Ett icke obetydligt antal skolanläggningar, för

vilka planläggning och kostnadsberäkning skett enligt nu gällande grunder,

torde bliva färdiga att tagas i bruk först efter den 1 juli 1936. Det torde

vara ofrånkomligt, att särskilda bestämmelser för dessa lokaler meddelas. I

detta hänseende torde närmast två lösningar vara tänkbara. Antingen kan

statsbidrag föreskrivas skola utgå enligt bestämmelserna för de före den 1

juli 1936 i bruk tagna lokalerna eller ock kan det få ankomma på Kungl.

Majit att för varje särskilt fall pröva, efter vilka grunder statsbidrag bör

utgå för lokaler, vilkas uppförande planlagts eller påbörjats före den 1 juli

1936 men som färdigställts först efter nämnda tidpunkt. Utskottet har funnit

de starkaste skälen tala för förstnämnda lösning. Härigenom undvikes, att

statsbidrag kommer att utgå i förhållande till byggnadskostnaderna för lokaler,

på vilkas planläggning m. m. statsmakterna icke haft det inflytande,

som i här förevarande proposition förutsatts. Den ifrågasatta prövningen

från fall till fall kan vidare antagas bliva ganska invecklad.

En annan fråga, beträffande vilken utskottet ansett ett förtydligande uttalande

vara erforderligt, är den, huru det bör förfaras i de fall, då en

skolbyggnad successivt tagits i bruk. Enligt utskottets förmenande torde i

sådana fall det ändamålsenligaste och samtidigt överskådligaste beräkningssättet

vara, att bidragstiden beräknas löpa från den tidpunkt, då någon del

av vederbörande skolbyggnad tagits i bruk.

Under punkt A. 3 har föreslagits, att staten skall bidraga med en tredjedel

av den av skoldistrikt erlagda eller såsom skälig enligt ortens pris ansedda

hyran för undervisningslokal.

Mot vad sålunda föreslagits har utskottet icke funnit något att erinra.

Utskottet har i det föregående avstyrkt vad i motionerna I: 320 och

II: 567 yrkats beträffande utvidgning av begreppet bidragsberåttigade lokaler

utöver Kungl. Maj:ts förslag, såvitt avser nya eller redan befintliga

undervisningslokaler. I anslutning härtill avstyrker utskottet jämväl vad i

berörda motioner hemställts i motsvarande hänseende beträffande här förevarande

bidrag.

Under punkt A. 4 har Kungl. Majit framlagt förslag beträffande statsbidrag

till skoldistriktens kostnader för underhåll av klassrum, specialrum,

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

gymnastiksalar, slöjdsalar och rum för undervisning i hushållsgöromål samt

för tillhandahållande av skolmöbler och undervisningsmateriel till sådana lokaler.

De föreslagna bidragsbeloppen, 50 kronor för lokaler, som tillhöra distrikt,

och 25 kronor för lokaler, som distrikt förhyr — allt per lokal och

år — hava icke givit utskottet anledning till erinran.

Den i motionerna I: 320 och II: 567 påyrkade utvidgningen av begreppet

bidragsberättigade lokaler kan utskottet icke heller här tillstyrka.

Kungl. Majda under här förevarande punkt framlagda förslag innebär

vidare, att kostnader för lokalernas uppvärmning, belysning och städning

skola bestridas av skoldistrikten utan bidrag av statsmedel.

I motionen II: 542 har yrkats, att riksdagen måtte besluta, att staten

skall bidraga även till nu berörda kostnader samt att det föreslagna underhållsbidraget

måtte höjas proportionerligt med belopp, som betingas av skoldistriktens

kostnader för lokalernas uppvärmning, belysning och renhållning.

Om denna utgiftspost hava de sakkunniga i sitt betänkande anfört bland

annat följande: Då det vore att befara, att ett statens deltagande i kostnaderna

för bränsle, lyse, renhållning och dylikt komme att verka försvagande

på kommunernas intresse av sparsamhet i hithörande frågor, och då

det vidare knappast torde vara möjligt att åstadkomma en effektiv kontroll

till förhindrande av att staten i fråga om statsbidrag av här antydd art

finge vidkännas större kostnader än vad som i de särskilda fallen kunde

anses skäligt, hade de sakkunniga ansett sig icke kunna förorda bidrag

från staten till bestridande av kommunernas ifrågavarande utgifter.

Departementschefen har anslutit sig till vad de sakkunniga föreslagit

i fråga örn underhållsbidraget. Jämväl utskottet finner sig på de av de

sakkunniga framförda skälen böra ansluta sig till Kungl. Maj:ts förslag och

avstyrker fördenskull motionen II: 542.

Under punkt A. 5 har Kungl. Maj:t framlagt förslag örn statsbidrag till

bestridande av skoldistriktens kostnader för tillhandahållande av tjänstebostäder

åt lärarpersonalen eller ersättning härför.

Mot de härför föreslagna årliga beloppen — 160 kronor för ordinarie

manlig folkskollärare, 120 kronor för ordinarie kvinnlig folkskollärare och

80 kronor för övriga lärare — har utskottet icke funnit något att erinra

liksom icke heller mot förslaget, att i de fall, då tjänstebostad tillkommit

utan kostnad för distrikt, intet tjänstebostadsbidrag skall utgå. Utskottet

har visserligen funnit skäl kunna anföras för det bland andra av reservanterna

framförda förslaget, att statsbidraget till här förevarande ändamål

skulle bestämmas efter dyrortsgrupperingen. Med hänsyn dels till vad departementschefen

anfört därom, att åtgärder i denna riktning äro ägnade

att verka prejudicerande vid en blivande lönereglering, dels ock till det nu

ifrågasatta tjänstebostadsbidragets provisoriska karaktär har utskottet dock

som nämnts funnit sig böra ansluta sig till Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet har tidigare, med bifall till i motionen II: 568 framställt yr
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

71

k ande, uttalat sig för att årsbidrag till redan befintliga undervisningslokaler,

vilkas uppförande bekostats med bidrag av statsmedel, skola utgå med den

procent av det årliga bidraget för lokal, som svarar mot vederbörande kommuns

andel i byggnadskostnaderna. De skäl, som föranlett utskottet att

intaga denna ståndpunkt beträffande undervisningslokaler, föreligga enligt

utskottets uppfattning jämväl i fråga örn tjänstebostäder, och utskottet förordar

i anslutning härtill, att ett tillägg härom göres till här förevarande

statsbidragsbestämmelse.

I detta sammanhang har utskottet ansett sig böra till behandling upptaga

det i motionen II: 37 framställda yrkandet därom, att riksdagen måtte i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om sådan ändring av kungörelsen den

18 september 1918, nr 792, angående boställsordning för lärarpersonal vid

folk- och småskolor, att äkta makar, som båda innehava lärartjänster vid

folk- eller småskola å samma plats, icke må äga rätt att uppbära hyresersättning

för mer än en tjänstebostad tillsammans.

Utskottet har sig väl bekant, att de i motionen II: 37 påtalade förhållandena

givit anledning till missnöje i skoldistrikten. Den fria tjänstebostaden

eller ersättningen därför måste emellertid betraktas såsom en del av den

enligt gällande lönereglering fastställda lönen, och en ändring härutinnan

torde enligt utskottets uppfattning icke böra ske utan i samband med en

allmän lönereglering för folkskollärarkåren. Utskottet vill i detta sammanhang

erinra, att såväl de sakkunniga som departementschefen ansett, att

frågorna om en allmän revision av boställsordningen icke böra upptagas

till prövning i nu förevarande sammanhang utan anstå till en blivande ny

lönereglering för lärarpersonalen. Ett bifall till motionen skulle vidare innebära

ett ståndpunktstagande från statsmakternas sida till den invecklade

frågan örn gift kvinnas avlöningsförmåner. Med hänsyn till nu angivna

förhållanden anser sig utskottet böra avstyrka vad i motionen II: 37 hemställts.

Utskottet övergår härefter till att behandla Kungl. Maj:ts förslag, i vad

detsamma avser allmänna grunder för statsbidrag till avlöning av lärare.

De skäl, som av de sakkunniga anförts för att staten skulle övertaga hela

kostnaden för de författningsenligt utgående kontanta minimilönerna för

lärare vid folk- och småskolor och för föreståndarinnor och biträdande föreståndarinnor

vid skoldistrikten tillhöriga skolhem, hava synts utskottet övertygande,

och utskottet tillstyrker fördenskull Kungl. Maj:ts härom under B. 1

framlagda förslag. Likaledes finner sig utskottet på de av departementschefen

framförda skälen böra tillstyrka förslaget, att skoldistrikten skola, i

den mån kommunala lönetillägg förekomma, själva svara för dessa.

Under B. 2 har föreslagits, att staten jämväl skall övertaga hela kostnaden

för do författningsenligt utgående kontanta minimiarvodena för lärare

i slöjd och hushållsgöromål.

I motionerna I: 321 och II: 551 har hemställts, bland annat, att riksdagen

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

måtte besluta, att skoldistrikt, som anordnat undervisning i slöjd vid folkskola,

mindre folkskola eller särskild slöjdskola, skall erhålla statsbidrag till

lärare i slöjd med 1 krona 8 öre för undervisningstimme samt att sådan

lärare som åtnjuter statsbidrag skall i arvode för undervisningstimme erhålla

minst 1 krona 20 öre. Ett bifall till dessa motioner skulle alltså innebära

dels en höjning av det nu som regel utgående arvodet, dels ock att

skoldistrikten även i fortsättningen skulle bidraga med en tiondel av arvodet.

Till frågan om höjning av arvodet för slöjdundervisning återkommer

utskottet i det följande.

Vad i motionerna hemställts om att skoldistrikten fortfarande skulle bidraga

med en tiondel av kostnaderna för slöjdarvodena kan utskottet icke

biträda. Ett bifall härtill skulle innebära ett sönderbrytande på en ingaunda

oviktig punkt av hela det system för statens övertagande av kostnaderna

för folkskoleväsendet, som innefattas i Kungl. Maj:ts förslag och vartill

utskottet i princip givit sin anslutning. Utskottet avstyrker följaktligen

vad i motionerna I: 321 och II: 551 i här förevarande hänseende hemställts

och tillstyrker Kungl. Maj:ts under här förevarande punkt framlagda förslag.

Under punkt B. 3 har framlagts förslag rörande statsunderstöd för bestridande

av skoldistrikts kostnader för avlönande av Överlärare.

Enligt detta förslag skall Kungl. Majit för varje särskilt fall efter därom

av skoldistrikt gjord ansökning pröva, huruvida statsbidrag må utgå. Bidraget

skall utgå med högst hälften av arvodet, dock i intet fall med mera

än 1,000 kronor för år och ej, där icke Kungl. Maj:t finner skäl medgiva

undantag, för mer än en överlärartjänst inom ett och samma distrikt.

Såsom av sid. 137 i statsrådsprotokollet närmare framgår, har här förevarande

förslag under ärendets förberedande behandling framkallat vissa

meningsskiljaktigheter. De av departementschefen anförda skälen hava emellertid

synts utskottet övertygande, och utskottet vill fördenskull tillstyrka

förslaget. Mot förslagets detaljer har utskottet icke funnit annat att erinra

än att det synes erforderligt att för undvikande av oklarhet något närmare

definiera, vilka överlärarbefattningar som skola kunna bliva statsbidragsberättigade.

I sådant hänseende vill utskottet föreslå följande definition:

»Med Överlärare förstås kommunal skolledare, som tillika innehar folkskollärar^

änst».

Under punkt B. 4 har departementschefen sammanfattat sina förslag beträffande

de föreskrifter, som i samband med statens övertagande av här

förevarande kostnader för folkskoleväsendet böra meddelas i syfte att bereda

staten ökat inflytande och kontroll med avseende å folkskoleväsendets handhavande.

I här förevarande hänseende har till en början under punkt B. 4 a) föreslagits,

att Kungl. Maj:ts tillstånd skulle krävas för inrättande av ny lärartjänst,

dock att tjänst med anställning på viss tid skulle kunna efter vederbörande

folkskolinspektörs medgivande utan Kungl. Maj:ts tillstånd vara

inrättad under en tid av högst tre år.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

73

I motionerna I: 320 och II: 567 har hemställts, att riksdagen måtte besluta

att, med avslag å vad sålunda föreslagits, nuvarande bestämmelser

fortfarande skola gälla beträffande inrättande och bibehållande av ordinarie

tjänst men utsträckas att gälla även för extra ordinarie tjänst.

Visserligen torde med den för närvarande förutsebara utvecklingen av

barnantalet i rikets folkskolor inrättande av nya tjänster icke vara att förvänta

i någon större utsträckning, men i likhet med departementschefen

finner utskottet det principiellt och sakligt välgrundat att staten, då den utökar

sin ekonomiska ansvarighet för folkskoleväsendet, tillförsäkrar sig

medel att förebygga missbruk, som leda till ökade utgifter för staten. Med

hänsyn härtill tillstyrker utskottet Kungl. Maj:ts förslag i denna del och

avstyrker vad i motionerna I: 320 och II: 567 härutinnan hemställts. Utskottet

har allenast funnit ett visst förtydligande önskvärt beträffande vilka

lärarbefattningar, som efter vederbörande folkskolinspektörs medgivande

må kunna utan Kungl. Maj:ts tillstånd vara inrättade under en tid av

högst tre år. I detta hänseende förordar utskottet, att orden »tjänst med

anställning på viss tid» utbytas mot orden »tjänst med anställning som

extra ordinarie eller eljest på viss tid».

I här förevarande sammanhang har utskottet jämväl velat något uppehålla

sig vid frågan, i vilken utsträckning en utvidgning av Kungl. Maj:ts

inflytande på frågor örn återbesättande av tjänst är av behovet påkallad.

Den antagliga nedgången i barnantalet gör det sannolikt, att dylika frågor

under den närmaste framtiden komma att bliva aktuella i betydligt större

utsträckning än frågor om nyinrättande av tjänst. Utskottet håller emellertid

före, att man i vart fall torde böra avvakta någon tids erfarenhet av

de genom kungörelsen den 30 december 1932 (nr 582) införda kontrollåtgärderna,

samt utgår från att här förevarande fråga under tiden är föremål

för Kungl. Maj:ts uppmärksamhet.

Under punkt B. 4 b) har framlagts förslag örn skyldighet för lärare att

underkasta sig förflyttning mellan skoldistrikt.

Berörda förslag innebär följande: Förflyttningsskyldighet skall tillsvidare

endast gälla lärare, som efter de nya bestämmelsernas ikraftträdande första

gången vinner ordinarie anställning. För lärare, som vid de nya bestämmelsernas

ikraftträdande innehar ordinarie anställning men efter ansökning

vinner transport till annan tjänst av motsvarande slag, förbindes flyttningsskyldighet

med den nya anställningen. Sistnämnda bestämmelse genomföres

dock ej omedelbart utan först efter förloppet av fem år. Flyttningsskyldigheten

gäller för varje lärare endast det flyttningsområde, där han är

anställd. Flyttningsområdena sammanfalla med de tretton områdesgrupper,

som omförmälas i kungörelsen den 20 juli 1933 (nr 507) om tillsättning i

vissa fall av lärare vid folk- och småskolor. Tvångs förflyttning tillämpas

endast, då den nödvändiggöres av behov att indraga övertalig tjänst. Vid

tvångsförflyttning skall så vitt möjligt tillses, att lärare genom förflyttnin
-

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

gen icke lider någon minskning i de förmåner, han åtnjutit å den förra

tjänsten. I den mån lärare genom förflyttningen går förlustig kommunalt

lönetillägg eller tilläggspension, skall ersättning härför beredas läraren av

statsmedel. Till flyttningskostnaderna erhåller läraren bidrag av statsmedel.

Beslut örn tvångsförflyttning meddelas av Kungl. Majit.

Kungl. Maj:ts här förevarande förslag har berörts i åtskilliga av de i anledning

av propositionen nr 174 väckta motionerna.

Avslag å förslaget har yrkats i motionerna I: 312 och II: 546, I: 319, I: 320

och II: 567, I: 322 samt II: 568. Vid vissa av dessa motioner hava emellertid

fogats alternativa förslag.

I motionen I: 319 har sålunda — utöver yrkandet örn avslag å förslaget

om tvångsförflyttning — framhållits att, om tvångsförflyttning skall stadgas

för folkskolans lärare, bör det ske på sådant sätt, att läraren icke berövas

en väsentlig del av sina löneinkomster. I detta hänseende har framhållits

möjligheten av en anordning av den innebörden, att en lärare, som tvångsförflyttades,

skulle erhålla ersättning för här åsyftade inkomster av tjänsten,

beräknad efter ett medeltal av vad läraren de sista fem åren åtnjutit i inkomst

av övertidsläsning, fortsättningsskol- och slöjdundervisning.

I motionen I: 322 har i andra hand — därest det i motionen framställda

avslagsyrkaudet ej skulle bifallas — hemställts, att från den föreslagna

tvångsförflyttningen skola fritagas de lärare, som äro familjeförsörjare, ävensom

åv de övriga de, som innehaft ordinarie lärartjänst inom kommunen i mer

än tio år.

Det i motionen II: 568 framförda avslagsyrkandet har förenats med hemställan,

att riksdagen måtte medgiva, att kostnaderna för lärares å överflödig

tjänst frivilliga förflyttning till tjänst inom annat skoldistrikt må bestridas

av statsmedel, samt att Kungl. Majit må bemyndigas vidtaga de jämkningar

och ändringar i kungörelsen den 20 juli 1933 (nr 507) örn tillsättning

i vissa fall av lärare vid folk- och småskolor, som må befinnas erforderliga

för uppnående av denna kungörelses syfte.

De i motionerna I: 316 och II: 554 framförda yrkandena innebära i princip

ett bifall till förslaget örn tvångsförflyttning.

I motionen I: 316 har hemställts, att riksdagen måtte besluta att såsom

villkor för utgående av provisorisk avlöningsförbättring till lärare vid folkoch

småskolor skall gälla, att innehavare av ordinarie folk- eller småskollärartjänst

eller av tjänst såsom biträdande lärare vid folkskola eller lärare

vid mindre folkskola med anställning tillsvidare skall vara skyldig att låta

sig förflytta till tjänst i annat skoldistrikt. I anslutning härtill har vidare

i motionen I: 316 framlagts förslag till allmänna grunder för tvångsförflyttningen.

I motionen 11:554 har slutligen hemställts, att riksdagen ville besluta:

1. att uttala, att indragning av lärartjänst, i synnerhet då det gäller enda

befattningen vid en skola, skall ske med försiktighet, iakttagande av berat
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

75

tigade pedagogiska synpunkter samt skälig hänsyn till föräldrarnas och

bygdens intressen; 2. att skyldighet till tvångsförflyttning tillsvidare endast

skall gälla lärare, som efter de nya bestämmelsernas ikraftträdande första

gången vinner ordinarie anställning; 3. att lärare, som tvångsförfiyttas,

icke skall lida någon minskning i de löneförmåner, han åtnjutit å den förra

tjänsten, varvid hänsyn skall tagas förutom till kommunalt lönetillägg även

till ersättning för övertidsläsning samt arvode för slöjd- och fortsättningsskola,

allt beräknat efter lärarens medelinkomst för de sista fem åren eller

den kortare tid, han tjänstgjort å befattningen; 4. att bemyndiga Kungl.

Maj:t att förflytta sådana biträdande lärare vid folkskola eller lärare vid

mindre folkskola, vars tjänst blivit överflödig, till annat skoldistrikt.

I här förevarande sammanhang har utskottet vidare till behandling upptagit

riksdagens år 1934 församlade revisorers under § 54 gjorda uttalanden

rörande tillsättning i vissa fall av lärare vid folk- och småskolor ävensom

skolöverstyrelsens i anledning härav den 4 januari 1935 avgivna förklaring.

I likhet med de sakkunniga, flertalet av de i ärendet hörda myndighe"

terna och departementschefen finner utskottet läget inom folkskoleväsendet

vara sådant, att det påkallar effektiva åtgärder för en begränsning i mån

av möjlighet av antalet inom folkskoleväsendet sysselsatta lärare. I detta

hänseende torde utskottet endast behöva hänvisa till de å sid. 139 i statsrådsprotokollet

återgivna siffrorna rörande antalet barn i folkskolan ävensom

till vad departementschefen anfört därom, att verkställda undersökningar

syntes giva vid handen att, även om till år 1940 folkskolan utökades

med ett sjunde läsår och alltså lärarbehovet ökades, man likväl måste

räkna med ett mycket betydande antal överflödiga tjänster. Härutöver har

departementschefen framhållit, att tvivel framskymtat om effektiviteten i

det av 1933 års riksdag beslutade frivilliga flyttningsförfarandet. Utskottet,

som i det följande återkommer till frågan om vidtagande av åtgärder för

åvägabringande av ökad effektivitet i sistberörda hänseende, delar den av

departementschefen uttalade uppfattningen, att det föreslagna tvångsförflyttningsinstitutet

bör finnas till för att befrämja användningen av det frivilliga

förflyttningsförfarandet. Med de garantier, som enligt Kungl. Maj:ts

förslag med av utskottet i det följande förordade förändringar givas för

ett hänsynsfullt omhänderhavande av tvångsförflyttningsinstitutet, bör enligt

utskottets uppfattning största delen av de befarade olägenheterna med den

föreslagna nya anordningen kunna undvikas. Om det frivilliga flyttningsförfarandet

skulle ernå större effektivitet, kommer givetvis behovet av tvångsförflyttningar

att i motsvarande grad minskas. Men situationen är dock

sådan, att enligt utskottets förmenande för statsmakterna den utväg till en

reglering av förhållandena på här förevarande område bör hållas öppen,

som ett bifall till Kungl. Maj:ts i här förevarande hänseende framlagda

förslag innebär. Av nu angivna skäl har utskottet funnit sig böra uttala

sin anslutning i princip till här förevarande förslag och avstyrker följaktligen

de motionsvis framförda avslagsyrkandena.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

I fråga om förslagets detaljer vill utskottet till en början, i anslutning

till vad i motionen 11:554 anförts, understryka önskvärdheten av att indragning

av lärartjänst, i synnerhet då det gäller enda befattning vid en

skola, sker med försiktighet och under hänsynstagande, i den mån så är

möjligt, till bygdens berättigade önskemål. Vidare torde böra tillses, att

icke ett och samma skoldistrikt erhåller en oproportionerlig del av uppstående

vakanser tillsatta genom tvångsförflyttning från andra distrikt.

Utskottet ansluter sig vidare till den i motionen II: 554 framförda åsikten,

att förflyttningsskyldighet endast bör åvila lärare, som efter de nya bestämmelsernas

ikraftträdande första gången vinner ordinarie anställning. Förslaget

att förflyttningsskyldigheten, efter en övergångstid av fem år, skulle

utsträckas till lärare, som redan vid bestämmelsernas ikraftträdande innehar

ordinarie tjänst men efter ansökan vinner transport till annan tjänst, kan

utskottet icke biträda. En dylik bestämmelse torde i hög grad komma att

efter utgången av berörda övergångstid minska lärarnas villighet att frivilligt

söka sig till andra tjänster och skulle alltså innebära minskad rörlighet

hos lärarkåren och samtidigt framtvinga en ökad användning av tvångsförflyttningsförfarandet.

Med den ståndpunkt, utskottet sålunda intagit, torde några särskilda åtgärder

icke vara erforderliga med anledning av det i motionen I: 322 i

andra hand framförda yrkandet, att från tvångsförflyttning skola fritagas

de lärare, som äro familjeförsörjare, ävensom av de övriga de, som innehaft

ordinarie lärartjänst inom kommunen i mer än tio år.

A andra sidan anser utskottet starka skäl tala för att Kungl. Majit, på

sätt föreslagits i motionen II: 554, erhåller bemyndigande att förflytta sådan

biträdande lärare vid folkskola eller lärare vid mindre folkskola, vars tjänst

blivit överflödig, till annat skoldistrikt. Utskottet vill erinra, att riksdagens

medverkan redan åtskilliga gånger påkallats för att utverka understöd åt

lärare av här förevarande art, vilka förlorat sin anställning. Utskottet håller

före, att det ur såväl det allmännas som den enskilde lärarens synpunkt är

bättre att tillfälle beredes dylika lärare att fortsätta sitt arbete. Här ifrågasatta

bemyndigande torde enligt utskottets förmenande böra avse samtliga

nu anställda lärare av förevarande art, vilka på grund av förändringar av

vederbörande skolorganisation kunna bliva arbetslösa.

När, på sätt utskottet tillstyrkt, förflyttningsskyldighet endast skulle komma

att åvila lärare, som efter den nya bestämmelsens ikraftträdande vinna ordinarie

anställning, ävensom nyssberörda biträdande lärare m. fl., torde det

saknas anledning att, på sätt i motionen I: 316 yrkats, rätten att åtnjuta

provisorisk avlöningsförbättring sammankopplas med skyldigheten att underkasta

sig förflyttning. Under hänvisning till vad utskottet i övrigt här ovan

anfört avstyrker utskottet följaktligen det härom framställda yrkandet.

Av största betydelse för ett så friktionsfritt genomförande som möjligt

av tvångsförflyttningsinstitutet är givetvis, att icke detsamma för den en
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

77

skilde läraren kommer att medföra kännbara ekonomiska konsekvenser. Departementschefen

har utförligt uppehållit sig härvid, och jämväl i motionerna

1:319 och 11:554 har denna fråga behandlats. Utskottet har för sin

del funnit sig böra förorda följande bestämmelser: Lärare, som tvångsförflyttas,

skall så vitt möjligt transporteras till sådan tjänst, att han icke lider

någon minskning i de löneförmåner, han åtnjutit å den förra tjänsten, varvid

hänsyn skall tagas, förutom till kommunalt lönetillägg, även till ersättning

för övertidsläsning samt arvode för undervisning i slöjd och fortsättningsskola,

allt beräknat efter lärarens medelinkomst för de sista fem åren.

Står icke någon ekonomiskt likvärdig tjänst till buds, skall Kungl. Maj:t

i varje särskilt fall pröva, huruvida och med vilket belopp läraren skäligen

bör beredas ersättning av statsmedel för minskade inkomster.

Vad slutligen beträffar de med eventuell tvångsförflyttning förenade flyttningskostnaderna

skulle enligt Kungl. Maj:t förslag lärare erhålla bidrag

därtill av statsmedel. Enligt folkskolesakkunnigas utkast till kungörelse

angående skyldighet för lärare vid folk- och småskolor att i vissa fall underkasta

sig förflyttning från ett skoldistrikt till ett annat skulle lärare äga

att av statsmedel erhålla ersättning för flyttningskostnader med belopp, som

Kungl. Maj:t efter ansökan av läraren prövade skäligt. Utskottet finner

billigheten kräva, att i här förevarande fall statsverket lämnar verklig

ersättning för havda flyttningskostnader, givetvis efter prövning från fall

till fall av desammas berättigande.

Utskottet har redan i det föregående erinrat örn vad av riksdagens år

1934 församlade revisorer anförts rörande behovet av en effektivisering av

nu gällande bestämmelser rörande frivillig förflyttning av lärare. Det förslag

om tvångsförflyttning, som utskottet tillstyrkt, måste anses vara en nödfallsutväg,

och enligt utskottets uppfattning måste det för alla parter vara

bäst, om en utjämning av lärartjänsterna i riket kunde i så stor utsträckning

som möjligt ske genom frivillig förflyttning.

De uppslag i här förevarande hänseende, som av revisorerna framförts,

hava i allmänhet tillstyrkts av skolöverstyrelsen. Jämväl utskottet finner

starka skäl tala för att med det snaraste åtgärder vidtagas i av revisorerna

antytt syfte. Utskottet tillstyrker på grund härav, på sätt i motionen II: 568

hemställts, att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de jämkningar

och ändringar i kungörelsen den 20 juli 1933, nr 507, örn tillsättning

i vissa fall av lärare vid folk- och småskolor, som må befinnas erforderliga

för uppnåendet av syftet med densamma. Bland de åtgärder, som

i här förevarande hänseende främst synas kunna komma i fråga, vill utskottet

framhålla följande. Paragraf 9 i kungörelsen torde böra ändras i syfte att,

därest till en ledigförklarad tjänst med begränsad ansökningsrätt endast en

sökande anmält sig, skoldistriktet skall hava att utse denne, såvida skolöverstyrelsen

ej på framställning av den lokala skolmyndigheten medgiver

nytt ledigförklarande av tjänsten. Vidare torde — på samma sätt som ut
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

skottet tillstyrkt vid tvångsförflyttning — sökande från skoldistrikt med övertaliga

lärartjänster böra beredas ersättning för de utgifter, de måste vidkännas

genom att underkasta sig en frivillig förflyttning. Härtill torde riksdagen

redan nu böra lämna medgivande.

Utskottet vill härefter till behandling företaga frågan örn formerna för

tillsättande av lärartjänster och överlärartjänster (punkt B. 4 c) i departementschefens

hemställan) samt gör härvid början med frågan örn tillsättande

av lärartjänster.

I sistnämnda hänseende gälla nu i huvudsak följande bestämmelser. Då

ordinarie tjänst skall återbesättas utan förflyttning, åligger det skolrådet att

i föreskriven ordning utfärda kungörelse örn ledigheten. Skolrådet skall

efter viss tid på förslag uppföra tre av de sökande i den ordning, i vilken

de med avseende på sin lämplighet för tjänsten anses böra komma i åtanke.

Därefter företager kyrkostämma val bland de å förslaget uppförda. I kommun,

där folk- och fortsättningsskolväsendet handhaves av den borgerliga

kommunen, tillkommer det folkskolestyrelsen att tillsätta lärare. I Stockholm

ankommer det på folkskoledirektionen att antaga lärare. Biträdande

lärare vid folkskola och lärare vid mindre folkskola tillsättas på i stort sett

samma sätt som ordinarie lärare. Vikarierande lärare antagas av skolrådet.

Några bestämmelser i övrigt om ordningen för tillsättande av sistnämnda

lärare äro icke meddelade.

Kungl. Maj:ts förslag innebär i nu förevarande avseenden följande förändringar.

Innan förslag till återbesättande av lärartjänst upprättas, skulle

statens vederbörande folkskolinspektör avgiva yttrande, vari han skulle angiva

de tre sökande, som enligt hans mening vore med hänsyn till befordringsgrunderna

mest meriterade, ävensom ordningen dem emellan.

Romme skolrådet vid förslagets upprättande till annat resultat än folkskolinspektören,

skulle ärendet hänskjutas till domkapitlet, som då hade att

upprätta förslaget. Nu angivna bestämmelser örn folkskolinspektörens och

domkapitlets medverkan vid förslags upprättande skulle ej tillämpas i skoldistrikt,

vilka enligt särskilt beslut av Kungl. Maj:t undantagits från den

statliga inspektionen.

I motionerna 1: 320 och II: 567 hava föreslagits vissa jämkningar i Kungl.

Maj:ts nyssnämnda förslag. Dessa jämkningar innebära, att riksdagen skulle

besluta dels att, sedan preliminärt förslag till återbesättande av lärartjänst

av skolråd upprättats, statens vederbörande folkskolinspektör skulle avgiva

yttrande däröver, dels och att, därest skolrådet vid förslagets slutliga upprättande

skulle komma till ett resultat, som strede mot folkskolinspektörens

mening, ärendet skulle hänskjutas till skolöverstyrelsen, som då hade att

upprätta förslaget.

I motionen II: 552 har föreslagits, att förslag till återbesättande av lärartjänst

skulle upprättas av skolrådet och att statens vederbörande folkskolinspektör

skulle avgiva yttrande över upprättat tjänsteföretag, innan val

ägde rum.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

79

Enligt utskottets mening lärer det vara erforderligt att staten, i och med

att den ikläder sig avsevärt ökade ekonomiska förpliktelser för folkskoleväsendet,

jämväl tillser, att lärartjänsterna inom folkskoleväsendet tillsättas

med tanke på skolans bästa. De sakkunniga hava framhållit, att uppgiften

att uppgöra tjänsteförslag icke alltid av skolstyrelserna handhafts på

ett sätt, som med hänsyn till det allmännas intresse kan anses tillfredsställande.

En ändring till det bättre synes härutinnan icke kunna åvägabringas

på annat sätt än att staten förskaffar sig visst inflytande på förfarandet

vid tillsättande av lärartjänster. I likhet med departementschefen

anser utskottet därför goda skäl hava anförts för det nu föreliggande förslaget

om ökat statsinflytande vid dessa ärendens behandling.

I nyssnämnda tre motioner hava anförts vissa betänkligheter mot den av

Kungl. Majit föreslagna ordningen, vilken anses på ett alltför ingripande

sätt förminska det kommunala inflytandet på lärares tillsättning. Det i motionerna

1:320 och II: 567 framlagda förslaget går ut på att bibehålla den

lokala skolstyrelsen vid initiativet till att upprätta tjänsteförslag men innebär

samtidigt en ytterligare centralisering utöver Kungl. Majits förslag av

avgörandet av dessa ärenden, nämligen i de fall, då den lokala styrelsen

och folskolinspektören icke kunnat enas, i vilka fall förslag skulle upprättas

av skolöverstyrelsen och alltså ej, såsom enligt Kungl. Majits förslag, av

domkapitlen. Motionen 11:552 går ett steg längre och ifrågasätter, att det

statliga inflytandet på lärartjänsters tillsättande skulle bliva av enbart rådgivande

natur.

Utskottet anser starka skäl hava anförts för det i motionerna 1:320 och

lii 567 framförda yrkandet. Såväl enligt propositionen som enligt förevarande

motioner skulle i de fall, då skolrådet och folkskolinspektören ej

kunnat enas örn utformningen av tjänsteförslag, proceduren bliva i det närmaste

densamma, i det enligt propositionen domkapitlet och enligt motionerna

skolöverstyrelsen i nämnda fall skulle upprätta förslaget. Vid ett bifall

till motionerna skulle staten sålunda få praktiskt taget samma inflytande

på tillsättning av lärartjänster, som avsetts i Kungl. Majits förslag, men den

fördelen skulle dessutom vinnas, att kommunernas initiativrätt på ett kraftigare

sätt markerades. Utskottet anser sig fördenskull böra i nu förevarande

avseende biträda det i motionerna 1:320 och II: 567 framlagda förslaget,

dock med den ändringen att fråga om upprättande av förslag bör vid oenighet

mellan skolråd och folkskolinspektör hänskjutas, ej till skolöverstyrelsen

utan, i likhet med vad i propositionen föreslagits, till vederbörande domkapitel.

Vad Kungl. Majit i övrigt i förevarande hänseende föreslagit har ej givit

utskottet anledning till erinran. Motionen lii 552 lärer få anses besvarad

med vad utskottet nu anfört. Till frågan örn förfarandet vid tillsättande

av lärartjänst, som är förenad med överlärartjänst, återkommer utskottet

här nedan.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80 Statsutskottets utlåtande Nr 142.

Utskottet upptager härefter till behandling frågan om tillsättande av överlärartjänster.

Enligt de nu i förevarande avseende gällande bestämmelserna skall, då

fråga är örn förordnande av ny inspektör eller ny Överlärare, ledigheten

genom skolrådets försorg kungöras. Är emellertid i skoldistriktets reglemente

bestämt, att vid förordnande av inspektör eller Överlärare någon av de vid

distriktets skolor anställda ordinarie lärarna därtill skall utses, erfordras

icke, att befattningen förklaras ledig. I sistnämnda fall ankommer det på

skolrådet att lämna samtliga inom distriktet anställda ordinarie lärare tillfälle

att giva tillkänna, huruvida de önska ifrågakomma till förordnandet,

samt att för sådant ändamål inlämna nödiga handlingar. I båda fallen

skall skolrådet insända ansökningshandlingarna till skolöverstyrelsen för

inhämtande av yttrande angående de sökandes lämplighet för befattningen,

varefter skolrådet har att bland de sökande, vilka av överstyrelsen förklarats

vara för befattningen lämpliga, meddela förordnande för den, som med

hänsyn till insikter, erfarenhet och de övriga egenskaper, vilka företrädesvis

erfordras för ett framgångsrikt utövande av ledningen och tillsynen av

arbetet i folkskolan, befinnes vara lämpligast.

Kungl. Majit har härutinnan föreslagit följande förändringar, nämligen

dels att, då lärartjänst vöre förenad med överlärartjänst, det skulle tillkomma

skolöverstyrelsen att upprätta förslag till lärartjänsten, dels och att,

då fråga vore örn tillsättande av överlärartjänst, skolöverstyrelsen skulle

avgiva yttrande angående de sökandes lämplighet samt därvid jämväl angiva

de tre sökande, som överstyrelsen funne mest lämpliga, ävensom ordningen

dem emellan, varefter skolrådet skulle hava att vid meddelande av

förordnande å överlärartjänst välja mellan dem, som skolöverstyrelsen på

sätt nu nämnts angivit.

I motionerna I: 320 och II: 567 har yrkats, att de nu gällande bestämmelserna

om tillsättande av överlärartjänster skola äga fortsatt giltighet.

Utskottet finner det önskvärt, att det kommunala initiativet vid tillsättande

av överlärartjänster starkare betonas och att skolrådens personkännedom i

större omfattning tages i anspråk än vad som skulle bliva fallet vid ett bifall

till Kungl. Maj:ts förslag oförändrat. Med hänsyn härtill föreslår utskottet

den jämkning i Kungl. Maj:ts förslag, att, då fråga är örn tillsättande av

överlärartjänst, skolrådet skall med eget yttrande insända ansökningshandlingarna

till skolöverstyrelsen, som har att upprätta tjänsteförslag, varefter

skolrådet skall inom det av överstyrelsen upprättade förslagets ram meddela

förordnande å överlärartjänsten. Härvid förutsätter utskottet, att begreppet

Överlärare skall i förevarande hänseende även anses innefatta kommunal

folkskolinspektör. I de fall, då lärartjänst är förenad med överlärartjänst,

lärer i tillämpliga delar det av utskottet nu förordade förfaringssättet

böra komma till användning. Utskottet förutsätter härvid, att skolöverstyrelsen

vid upprättande av förslag tager särskild hänsyn till de sökandes kva
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 142. 81

lifikationer som Överlärare. Med vad utskottet nu anfört torde motionerna

I: 320 och II: 567 i den del, varom nu är fråga, få anses besvarade.

I detta sammanhang anser sig utskottet böra fästa uppmärksamheten vid

att, i de fall då lärartjänst är förenad med överlärartjänst, enligt gällande

bestämmelser och även vid bifall till det nu av utskottet tillstyrkta förslaget

lärartjänsten — där ej folkskolestyrelse handhar dessa frågor — tillsättes

av kyrkostämman, under det att överläraren förordnas av skolrådet. Denna

splittring av tillsättningsproceduren synes föranleda betydande omgång och

andra praktiska olägenheter. Utskottet anser sig därför böra till Kungl.

Majis övervägande förorda, att sådan ändring vidtages i gällande bestämmelser,

att i dessa fall såväl lärår- som överlärartjänsten tillsättes av skolrådet.

Vad Kungl. Maji föreslagit under C. angående allmänna grunder för

statsbidrag till skolskjutsar, att tillämpas från och med den 1 juli 1935, tillstyrker

utskottet.

Likaledes anser sig utskottet böra biträda vad Kungl. Maji föreslagit

under D. i fråga örn allmänna grunder för statsbidrag till inackordering av

skolpliktiga barn. Emellertid vill utskottet — med understrykande av den

stora betydelsen av skolhemmens och arbetsstugornas verksamhet — uttala

önskvärdheten av att Kungl. Maji måtte vidtaga åtgärder för att de förmånligare

grunder för statsbidrag till inackordering av skolpliktiga barn,

som Kungl. Majis av utskottet nu tillstyrkta förslag innebär, komma också

nyssberörda inrättningar till del.

I detta sammanhang har utskottet ansett sig böra till behandling upptaga

den å sid. 158 i statsrådsprotokollet berörda frågan örn statsbidrag till skolhem,

vilken fråga jämväl upptagits i motionerna I: 318 och II: 570.

Såsom i statsrådsprotokollet erinrats, har riksdagen under åtskilliga år

anvisat särskilda anslag till bidrag till skolhemsbyggnader och deras inredning.

Efter budgetåret 1931/1932 har av statsfinansiella skäl särskilda anslag

för ändamålet icke ansetts kunna ställas till förfogande.

De sakkunniga hava ansett önskvärt, att statsbidrag skulle kunna lämnas

till åtminstone ett ä två skolhem per år under den närmaste framtiden och

ansett sig böra föreslå, att en årlig anslagssumma av 100,000 kronor reserverades

för ifrågavarande ändamål.

Departementschefen har vitsordat den stora betydelsen av skolhemmen

men erinrat, att under de allra senaste åren i ganska stor utsträckning beviljats

medel till uppförande av skolhem ur de till kommunala beredskapsarbeten

anvisade anslagen; av sådana medel hade sålunda år 1933 beviljats

anslag till fyra skolhem och år 1934 till två skolhem. Då alltså, har departementschefen

vidare framhållit, under de båda sistförflutna åren förevarande

byggnadsverksamhet förflutit i betydligt raskare takt än de sakkunniga själva

tänkt sig, torde med anvisande av medel för ifrågavarande ändamål kunna

anstå åtminstone under nästkommande budgetår.

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 6 sami. Nr 142.

6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

I motionerna I: 318 och II: 570 har, såvitt nu är i fråga, hemställts, att

riksdagen måtte besluta att till bidrag till uppförande och inredning av

skolhem för budgetåret 1935/1936 anvisa ett anslag av 100,000 kronor.

I likhet med departementschefen och motionärerna vill utskottet vitsorda

den stora betydelsen av skolhemmen. De skäl, som av departementschefen

anförts för anstånd med anvisande av anslag för ändamålet åtminstone

under nästkommande budgetår, hava emellertid synts utskottet bärande, och

utskottet avstyrker fördenskull motionerna I: 318 och II: 570, så vitt nu är

i fråga.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts under E. framställda förslag örn medgivande

för Kungl. Maj:t att utfärda de närmare bestämmelser, som erfordras

för tillämpningen av de under A.—D. i Kungl. Majda förslag angivna

allmänna grunder, givetvis under iakttagande av de ändringar härutinnan,

som föranledas av vad utskottet i det föregående tillstyrkt.

Under F. har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att sådan manlig

lärare vid mindre folkskola ävensom manlig biträdande lärare vid folkskola,

som blivit anställd efter utgången av år 1918, må från och med den 1 juli

1935 äga rätt att åtnjuta ett särskilt tillägg till lönen av 200 kronor för år.

Såsom av statsrådsprotokollet framgår, har detta förslag närmast föranletts

av en utav 1934 års riksdag framställd begäran örn utredning i ämnet.

I likhet med departementschefen finner utskottet starka billighetsskäl tala

för förslaget, som gäller inalles sex personer och skulle förorsaka en merkostnad

av 1,200 kronor för år, och tillstyrker fördenskull Kungl. Maj:ts

förslag i denna del.

Under G. har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva sådan ändring i

grunderna för utgående av statsbidrag till undervisning i slöjd vid folkskolor,

mindre folkskolor eller särskilda slöjdskolor, att, då fråga är örn undervisning

i slöjd för flickor, i det minimiantal lärjungar, som slöjdavdelning

skall omfatta, må, under förutsättning att den består av samtliga de folkskolestadiet

tillhörande flickor, vilka prövas skäligen kunna deltaga i slöjdundervisningen,

få inräknas även flickor från småskolestadiet.

Frågan örn grunderna för statsbidrag till slöjdundervisningen har upptagits

i motionerna I: 295 och II: 517 samt I: 321 och II: 551. Innan utskottet

ingår på en prövning av de i dessa motioner framställda yrkandena,

anser sig utskottet böra i här förevarande sammanhang lämna en redogörelse

för såväl tidigare som nu gällande bestämmelser i ämnet samt för den

huvudsakliga innebörden i Kungl. Maj:ts förslag.

Nya grunder för statsbidrag till anordnande av slöjd i folkskola, mindre

folkskola eller särskild slöjdskola antogos vid 1919 års riksdag, varefter

kungörelse i ämnet utfärdades den 30 juni 1920. Enligt denna kungörelse

skulle minimiarvodet för undervisning i slöjd utgöra 1 krona 20 öre för

undervisningstimme, varav staten skulle bidraga med nio tiondelar eller 1

krona 8 öre för timme; minimiantalet lärjungar i slöjdavdelning skulle utgöra

s. 83 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

83

10, men statsbidrag skulle få utgå även för avdelning med mindre lärjungeantal

i det fall att den bestod av samtliga de i skolan inskrivna eller, då

undervisningen avsåg allenast det egentliga folkskolestadiet, samtliga de detta

stadium tillhörande gossar, respektive flickor, vilka skäligen kunde deltaga

i slöjdundervisningen. Statsbidrag kunde utgå till högst 136 timmars undervisning

för år, vadan statsbidrag till slöjdavdelning för år kunde utgå med

högst 146 kronor 88 öre.

Vid 1933 års riksdag beslötos vissa ändringar i berörda bestämmelser.

Statsbidrag till slöjdlärares avlöning skulle utgå med 90 öre för undervisningstimme

i stället för 1 krona 8 öre, dock att detta sistnämnda belopp

fortfarande skulle utgå där undervisningen bestredes av lärare, vilkens tjänst

för beredande av pensionsrätt för innehavaren vore reglerad jämlikt § 5 i

reglementet för statens pensionsanstalt. Det årliga timtal, som statsunderstödd

slöjdavdelning finge omfatta, nedsattes till 124. Statsbidrag till slöjdavdelning

för år kunde sålunda — med nyssnämnda undantag — högst

uppgå till lil kronor 60 öre. Statsbidrag finge slutligen icke i något fall

utgå, då slöjdavdelning omfattade mindre än 6 lärjungar.

Skolöverstyrelsen har hemställt om sådana ändringar i grunderna för utgående

av statsbidrag för undervisning i slöjd, att, då fråga vore örn undervisning

i slöjd för flickor, i det minimiantal lärjungar, som slöjdavdelning

kunde omfatta, under förutsättning att den bestode av samtliga de folkskolestadiet

tillhörande flickor, vilka prövades skäligen kunna deltaga i slöjdundervisningen,

måtte få inräknas även flickor från småskolestadiet, samt

att statsbidrag måtte få utgå för 128 timmar. Kostnaderna för de sålunda

föreslagna åtgärderna hava av skolöverstyrelsen beräknats till 34,560 kronor,

respektive 82,028 kronor. Vad själva slöjdarvodena beträffar, har överstyrelsen

framhållit, att dessa borde, så snart de finansiella förhållandena det

medgåve, höjas till de belopp, som utgått före 1933 års arvodessänkning.

Departementschefen har förklarat sig under nuvarande förhållanden icke

kunna förorda åtgärder för en höjning av slöjdarvodena. Däremot har

han tillstyrkt förslaget örn inräknande under vissa förutsättningar i slöjdavdelning

av flickor från småskolestadiet.

I motionerna I: 295 och II: 517 har hemställts örn en återgång till de före

budgetåret 1933/1934 gällande avlönings- och statsbidragsbestämmelserna,

dock med den ändringen, att lärararvodet skall helt utgå av statsmedel.

I motionerna I: 321 och II: 551 har hemställts, att statsbidragen måtte

höjas till 1 krona 8 öre för undervisningstimme och högst 146 kronor 88

öre för läsår och slöjdavdelning; sådan lärare, som åtnjuter statsbidrag, har

föreslagits skola i arvode för undervisningstimme erhålla minst 1 krona

20 öre.

Utskottet vill erinra, att frågan örn ett återförande av statens bidrag till

undervisning i slöjd ävensom av lärararvodena till de före budgetåret 1933/

1934 gällande bestämmelserna på grund av motionsvis gjorda framställ
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

. Statsutskottets utlåtande Nr 142.

ningar var föremål för prövning av statsutskottet vid 1934 års riksdag.

Under hänvisning till 1933 års riksdags i ämnet gjorda uttalanden fann sig

utskottet emellertid icke kunna tillstyrka berörda motioner.

Utskottet förbiser ingalunda de olägenheter, som uppkommit genom de

vid 1933 års riksdag fattade besluten i här förevarande fråga. Den av departementschefen

förordade uppmjukningen finner utskottet vara ett betydelsefullt

steg i rätt riktning mot ett ökat stöd från statsmakternas sida för

den värdefulla slöjdundervisningen, och tillstyrker utskottet därför vad sålunda

föreslagits.

De härför beräknade merkostnaderna, 34,000 kronor, hava icke givit utskottet

anledning till erinran.

Det av skolöverstyrelsen framlagda förslaget örn en ökning av den årliga

undervisningstiden från 124 timmar till 128 timmar har utskottet funnit

beaktansvärt. Härigenom skulle framförallt en bättre överensstämmelse ernås

mellan slöjdundervisningen och den effektiva lästiden för folkskolans

övriga ämnen. Med hänsyn till de härmed förenade kostnaderna, av överstyrelsen

beräknade till omkring 82,000 kronor, har utskottet emellertid icke

för närvarande ansett sig böra framlägga förslag härom.

Beträffande de motionsvis framförda yrkandena vill utskottet till en början

framhålla följande: I samband med de av 1933 års riksdag beslutade

inskränkningarna sänktes anslaget till slöjdundervisning från 3,330,000 kronor

med 698,000 kronor till 2,632,000 kronor. Då, såsom närmare framgår

av punkt 187 i 1933 års åttonde huvudtitel, anslaget för budgetåret 1933/

1934 vid oförändrade grunder hade behövt höjas till 3,430,000 kronor d. v. s.

med 100,000 kronor, torde de beräkneliga besparingarna böra ökas med

sistnämnda belopp till i runt tal 800,000 kronor. Ett bifall till här förevavarande

motioner torde kunna antagas medföra en kostnadsökning av ungefärligen

samma storleksordning, och en så betydande ökning av statsutgifterna

anser sig utskottet icke kunna på grund av enskilda motioner tillstyrka.

Utskottet vill ytterligare erinra, att statens utgifter för slöjdundervisningen

på grund av Kungl. Maj:ts av utskottet tillstyrkta förslag om statens

övertagande av den sista tiondelen av minimiavlöningen i alla händelser

komma att betydligt ökas. A andra sidan vill utskottet icke underlåta att

framhålla, att utskottet väl inser det behjärtansvärda i här förevarande motionsvis

gjorda yrkanden, och vill utskottet tillika uttala den förhoppningen,

att de statsfinansiella förhållandena snart skola medgiva en återgång, helt

eller delvis, till tidigare bestämmelser.

För närvarande nödgas emellertid utskottet avstyrka de i motionerna

I: 295 och II: 517 samt I: 321 och II: 551 gjorda yrkandena örn en höjning

av statsbidragen till och lärararvodena för slöjdundervisningen. Beträffande

det i motionerna 1:321 och 11:551 framförda förslaget, att staten allt fortfarande

skulle bidraga med endast nio tiondelar av lärararvodena, har utskottet

redan tidigare yttrat sig.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

85

Under H. har Kungl. Majit gjort framställning rörande dyrtidstillägg åt

lärare vid vissa statsunderstödda undervisnings- m. fl. anstalter för budgetåret

1935/1936.

Beträffande vad sålunda föreslagits kommer utskottet att framdeles avgiva

utlåtande.

Slutligen har Kungl. Majit under I. framlagt förslag örn anvisande av för

budgetåret 1935/1936 erforderliga anslag. Under hänvisning till den ståndpunkt,

utskottet i det föregående intagit till Kungl. Majits i här förevarande

proposition framlagda förslag, har utskottet funnit Kungl. Majits

ifrågavarande anslagsäskanden föranleda följande uttalanden från utskottets

sida.

För Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor har äskats

ett anslag av 58,550,000 kronor.

Såsom närmare framgår av punkt 172 av årets åttonde huvudtitel hava

under förevarande anslag inräknats dels det nuvarande ordinarie förslagsanslaget

till avlöning åt lärare vid folkskolor å 51,000,000 kronor, dels det

nuvarande extra förslagsanslaget till provisorisk avlöningsförbättring åt lärare

vid folk- och småskolor å 5,905,000 kronor, dels det nuvarande ordinarie

förslagsanslaget till särskilt lönetillägg åt lärare i lappmarksförsamlingar

med icke finsktalande befolkning samt i Överkalix församling å 76,000

kronor, dels ock ur det nuvarande ordinarie förslagsanslaget till folkundervisningens

befrämjande i rikets nordligaste gränsorter ett belopp av 180,000

kronor, motsvarande kostnaderna för statsbidrag till grundavlöning och till

ålderstillägg åt lärare vid de så kallade statsfolkskolorna. Summan av nu berörda

anslag utgör 57,161,000 kronor. Enligt skolöverstyrelsens beräkningar,

mot vilka departemenschefen icke haft något att erinra, böra de förstnämnda

båda anslagen för nästkommande budgetår ökas.med respektive

1,200,000 kronor och 195,000 kronor, under det att anslaget till särskilt

lönetillägg kan minskas med 6,000 kronor. Det för nästkommande budgetår

erforderliga beloppet har i anslutning härtill, såsom nyss erinrats, beräknats till

(57,161,000 + 1,200,000 + 195,000 — 6,000) 58,550,000 kronor. Utskottet

vill vidare erinra, att Kungl. Majit i proposition nr 209 för riksdagen framlagt

förslag örn lönetursberäkning och lönetillägg för vissa lärare inom folkskoleväsendet.

Kostnaderna för lönetilläggen hava, med utgångspunkt från

förhållandena läsåret 1933/1934, beräknats till 198,150 kronor, under det''

att kostnaderna för den föreslagna lönetursberäkningen för femårsperioden

1936—1940 uppskattats till 187,400 kronor, därav 77,250 kronor för år

1936. Dessa kostnader hava föreslagits skola utgå ur här förevarande anslag,

vilket departementschefen emellertid, med hänsyn till gällande utanordningsgrunder,

ansett icke behöva höjas utöver tidigare beräknat belopp.

Utskottet har tidigare i utlåtande nr 137 tillstyrkt Kungl. Majits i propositionen

nr 209 framlagda förslag örn lönetursberäkning och lönetillägg.

Jämväl förslaget örn att kostnaderna härför böra bestridas ur här föreva
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

rande anslag har utskottet icke velat motsätta sig. Då någon höjning av

anslaget på grund härav för nästkommande budgetår icke torde vara nödvändig,

tillstyrker utskottet det i propositionen nr 174 för avlöningsanslaget

beräknade beloppet 58,550,000 kronor.

Kungl. Majit har vidare föreslagit, att till Folkskolor m. m.: Allmänt bidrag

för utjämning av kostnaderna för folkskoleväsendet måtte anvisas ett förslagsanslag

av 5,660,000 kronor eller samma belopp som för innevarande budgetår,

att utgå efter oförändrade grunder, d. v. s. med 200 kronor per läraravdelning.

I två likalydande motioner, 1:141 och 11:281, har hemställts, att för

ändamålet måtte anvisas ett anslag av 8,490,000 kronor, att utgå med 300

kronor per läraravdelning.

Ett bifall till det sålunda framlagda förslaget skulle innebära en ökning

av budgetens utgiftssida med icke mindre än 2,830,000 kronor. Utskottet

finner sig icke kunna tillstyrka, att en sådan utgiftsökning beslutas på

grund av enskilda motioner. Härtill kommer ytterligare att, på sätt av

statsrådsprotokollet framgår, här förevarande anslag är avsett att försvinna

i samband med att staten övertager de ökade andelarna av kostnaderna för

folkskoleväsendet, enligt de sakkunnigas beräkningar från och med budgetåret

1936/1937. Utskottet finner sig böra avstyrka, att under sådana

förhållanden nu vidtages en så genomgripande förändring i grunderna för

anslagets utgående, som i här berörda motioner ifrågasatts. I anslutning

till vad sålunda anförts hemställer utskottet, att motionerna I: 141 och

II: 281 icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda. Mot Kungl. Maj:ts

förslag har utskottet intet att erinra.

Kungl. Maj:ts förslag örn anvisande för nästkommande budgetår av dels

ett förslagsanslag å 2,665,000 kronor till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning

åt lärare i slöjd vid folkskolor, mindre folkskolor eller särskilda slöjdskolor,

dels ock ett förslagsanslag å 295,000 kronor till Folkskolor m. m.:

Bidrag till avlöning åt lärarinnor i hushållsgöromål vid egentliga folkskolor

m. m. hava icke givit utskottet anledning till erinran.

Med den ståndpunkt, utskottet i det föregående intagit till frågan örn

bidrag till redan befintliga undervisningslokaler, bortfaller, såsom utskottet

tidigare framhållit, behovet av anslag för skolhusvärderingsnämnder, och utskottet

avstyrker följaktligen vad Kungl. Majit härutinnan föreslagit.

Kungl. Maj:ts under I. framlagda förslag innefattar ytterligare hemställan

örn anvisande av följande anslag, nämligen till Folkskolor m. m : Folkundervisningens

befrämjande i rikets nordligaste gränsorter ett förslagsanslag av

230,000 kronor, till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt föreståndarinnor

och biträdande föreståndarinnor vid skolhem och arbetsstugor inom Jämtlands,

Västerbottens oeh Norrbottens län ett förslagsanslag av 100,000 kronor,

till Folkskolor m. m.: Bidrag till inackordering av skolbarn i skolhem, arbetsstugor

eller enskilda hem ett förslagsanslag av 900,000 kronor samt till Folk
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

87

skolor to. m.: Bidrag till anordnande av skolskjutsar för skolpliktiga barn ett

förslagsanslag av 200,000 kronor. Vad sålunda föreslagits överensstämmer

med de synpunkter, åt vilka utskottet i det föregående givit uttryck, oell

tillstyrkes fördenskull av utskottet. Beträffande Kungl. Majda förslag om

anvisande av ett anslag å 18,000,000 kronor till Dyrtidstillägg åt lärare vid

vissa statsunderstödda undervisnings- to. fl. anstalter kommer utskottet att

framdeles avgiva utlåtande.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

I. att riksdagen må — i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

nr 174 ävensom de i ämnet väckta motionerna —

A. godkänna följande allmänna grunder för statsbidrag

till undervisningslokaler to. to. för folkskoleväsendet, att träda

i kraft å dag, som Kungl. Majit bestämmer:

1. Staten bidrager till skoldistriktens kostnader för uppförande

av nya undervisningslokaler för folkskoleväsendet.

Förutsättning för utgående av sådana bidrag är, att Kungl.

Majit, där kostnaden beräknas överstiga 10,000 kronor, respektive

länsstyrelsen, där kostnaden beräknas uppgå till högst

10,000 kronor, lämnat tillstånd till byggnadsarbetets utförande

samt därvid fastställt den kostnadssumma, varå bidraget,

högst, skall beräknas. Bidraget utgår därefter med tre

fjärdedelar av den verkliga kostnaden, i den mån denna

icke överstiger den fastställda summan.

Bidraget fördelas i lika belopp på tjugofem år och utgår

till kostnaderna för — förutom inomhusledningar, erforderliga

biutrymmen samt ritningar, arbetsledning och kontroll

— lärosalar (klassrum och specialrum m. m. i överensstämmelse

med vad utskottet i det föregående anfört), gymnastiksalar

samt lokaler för undervisning i slöjd och hushållsgöromål

ävensom för den första uppsättningen av inventarier

till gymnastiksalar, slöjdsalar och skolkök.

Utan hinder av vad sålunda föreskrivits skall i de fall,

då den verkliga kostnaden, i den mån denna icke överstiger

den på ovan angivet sätt fastställda kostnadssumman,

uppgår till högst 5,000 kronor, statsbidraget utgå med

hälften av berörda kostnad och omedelbart utbetalas.

2. Staten bidrager till de kostnader, skoldistrikten fått

vidkännas för redan befintliga, distriktet tillhöriga undervisningslokaler,

dock med den begränsningen, att dylikt bidrag

icke utgår för lokaler, som vid de nya bestämmelsernas

ikraftträdande varit i bruk mer än tjugofyra år.

Bidraget utgår med visst belopp per lokal årligen till och

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

med det redovisningsår, under vilket tjugofyra år förflutit

efter det lokalen först togs i bruk.

Bidrag utgår allenast för egentliga klassrum och gymnastiksalar,

vilka av statens vederbörande folkskolinspektör

godkännas såsom tjänliga och behövliga för sitt ändamål,

med 150 kronor per lokal och år. För lokal, som tillkommit

utan kostnad för distriktet, utgår intet bidrag. För lokal,

vars uppförande bekostats med bidrag av statsmedel,

utgår reducerat statsbidrag på sätt utskottet i det föregående

anfört.

3. Staten bidrager med en tredjedel av den av skoldistrikt

erlagda eller såsom skälig enligt ortens pris ansedda hyran

för undervisningslokal.

4. Staten bidrager till skoldistriktens kostnader för underhåll

av klassrum, specialrum, gymnastiksalar, slöjdsalar och

rum för undervisning i hushållsgöromål samt för tillhandahållande

av skolmöbler och undervisningsmateriel till sådana

lokaler med visst årligt belopp för varje lokal.

Bidraget utgör för lokaler, som tillhöra distrikt, 50 kronor

och för lokaler, som distrikt förhyr, 25 kronor, allt per sal

och år. Kostnader för lokalernas uppvärmning, belysning

och städning bestridas av skoldistrikten utan bidrag av statsmedel.

5. Staten bidrager till bestridande av skoldistriktens kostnader

för tillhandahållande av tjänstebostäder åt lärarpersonalen

eller ersättning härför med följande årliga belopp,

nämligen för ordinarie manlig folkskollärare 160 kronor, för

ordinarie kvinnlig folkskollärare 120 kronor och för övriga

lärare 80 kronor. Har tjänstebostad tillkommit utan kostnad

för distriktet, utgår intet tjänstebostadsbidrag. För

tjänstebostad, vars uppförande bekostats med bidrag av

statsmedel, utgår reducerat statsbidrag på sätt utskottet i

det föregående anfört.

B. godkänna följande allmänna grunder för statsbidrag

till avlöning av lärare vid folkskoleväsendet att träda i tilllämpning

från och med den 1 juli 1936:

1. Staten övertager hela kostnaden för de författningsenligt

utgående kontanta minimilönerna för lärare vid folkoch

småskolor ävensom föreståndarinnor och biträdande

föreståndarinnor vid skoldistrikten tillhöriga skolhem. I den

mån kommunala lönetillägg förekomma, skola distrikten

själva svara för dessa.

2. Staten övertager jämväl hela kostnaden för de författ
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

89

ningsenligt utgående kontanta minimiarvodena för lärare i

slöjd och hushållsgöromål.

3. Staten lämnar i viss utsträckning understöd för bestridande

av skoldistrikts kostnader för avlönande av Överlärare.

Kungl. Maj:t prövar för varje särskilt fall efter därom av

skoldistriktet gjord ansökning, huruvida statsbidrag må utgå.

Bidraget utgår med högst hälften av arvodet, dock i intet

fall med mera än 1,000 kronor för år och ej, där icke

Kungl. Majit finner skäl medgiva undantag, för mer än en

överlärartjänst inom ett och samma distrikt.

4. I samband med statens övertagande av här ifrågavarande

kostnader meddelas följande föreskrifter, som åsyfta

att bereda staten ökat inflytande och kontroll med avseende

å folkskoleväsendets handhavande.

a) . För inrättande av ny tjänst (ordinarie, extra ordinarie

eller tjänst med anställning tills vidare eller på viss tid)

skall Kungl. Maj:ts tillstånd inhämtas, dock att tjänst med

anställning som extra ordinarie eller eljest på viss tid må

efter vederbörande folkskolinspektörs medgivande kunna

utan Kungl. Majlis tillstånd vara inrättad under en tid av

högst tre år.

b) . Lärare skall vara skyldig underkasta sig förflyttning

från ett skoldistrikt till ett annat (tvångsförflyttning). Dock

skall denna skyldighet tillsvidare endast gälla lärare, som

efter de nya bestämmelsernas ikraftträdande första gången

vinner ordinarie anställning, ävensom sådan biträdande

lärare vid folkskola eller lärare vid mindre folkskola, vars

tjänst blivit överflödig. Flyttningsskyldigheten gäller för

varje lärare endast det flyttningsområde, där han är anställd.

Flyttningsområdena sammanfalla med de tretton områdesgrupper,

som omförmälas i kungörelsen den 20 juli 1933

(nr 507) om tillsättning i vissa fall av lärare vid folk- och

småskolor. Tvångsförflyttning tillämpas endast, då den

nödvändiggöres av behov att indraga övertalig tjänst. Vid

tvångsförflyttning skall så vitt möjligt tillses, att läraren

genom förflyttningen icke lider någon minskning i de förmåner,

han åtnjutit å den förra tjänsten. I den mån läraren

genom förflyttningen går förlustig kommunalt lönetilllägg

eller tilläggspension, skall ersättning härför beredas

läraren av statsmedel. I övrigt skall i här förevarande hänseende

gälla vad utskottet i det föregående anfört. För

flyttningskostnaderna erhåller läraren ersättning av stats
-

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

medel. Beslut om tvångsförflyttning meddelas av Kungl.

Maj :t.

c). Sedan preliminärt förslag till tillsättande av lärartjänst

av skolråd upprättats, skall statens vederbörande

folkskolinspektör avgiva yttrande däröver. Kommer skolrådet

vid förslagets slutliga upprättande till annat resultat

än folkskolinspektören, skall ärendet hänskjutas till domkapitlet,

som då har att upprätta förslaget.

Nu angivna bestämmelser örn folkskolinspektörens och

domkapitlets medverkan vid förslags upprättande skola ej

tillämpas i skoldistrikt, vilka enligt särskilt beslut av Kungl.

Majit undantagits från den statliga inspektionen.

Då fråga är örn tillsättande av överlärartjänst, som icke

är förenad med lärartjänst, skall skolöverstyrelsen, sedan

skolrådet till överstyrelsen med eget yttrande överlämnat

ansökningshandlingarna, angiva de tre sökande, som överstyrelsen

finner mest lämpliga, ävensom ordningen dem

emellan. Skolrådet har vid meddelande av förordnande å

överlärartjänst att välja mellan dem, som skolöverstyrelsen

på sätt nu nämnts angivit.

Ar lärartjänst förenad med överlärartjänst, skall, sedan

skolrådet avgivit yttrande över de sökande, det tillkomma

skolöverstyrelsen att upprätta förslag till lärartjänsten.

Vad sålunda stadgats örn tillsättning av överlärartjänst

skall även gälla vid tillsättning av kommunal folkskolinspektörstjänst.

C. godkänna följande allmänna grunder för statsbidrag

till skolskjutsar att tillämpas från och med den 1 juli 1935:

Staten bidrager med åtta tiondelar av skoldistriktens styrkta

verkliga kostnader för skolskjutsarna, likväl med rätt för utanordningsmyndigheten

att, örn kostnaderna befinnas oskäliga

i förhållande till ortens pris, reducera bidraget. De myndigheter,

som hava att besluta i reglementsfrågor, skola äga

fastställa sådan organisation av skoldistriktets skolväsende,

som förutsätter anordnande av skolskjutsar.

D. godkänna följande allmänna grunder för statsbidrag

till inackordering av skolpliktiga barn att tillämpas från och

med den 1 juli 1935:

Staten bidrager med åtta tiondelar av skoldistriktens styrkta

verkliga kostnader för inackorderingen, likväl med rätt för

utanordningsmyndigheten att, örn kostnaderna befinnas oskäliga

i förhållande till ortens pris, reducera bidraget. Bidragsrätten

gäller, oavsett skoldistriktets belägenhet. De myndig
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

91

heter, som hava att besluta i reglementsfrågor, skola äga

fastställa sådan organisation av skoldistriktets skolväsende,

som förutsätter anordnande av inackordering av skolpliktiga

barn.

E. medgiva, att Kungl. Majit må äga utfärda de närmare

föreskrifter, som erfordras för tillämpningen av de under

A.—D. här ovan angivna allmänna grunder;

F. medgiva, att sådan manlig lärare vid småskola och

vid mindre folkskola ävensom manlig biträdande lärare vid

folkskola, som blivit anställd efter utgången av år 1918,

må från den 1 juli 1935 äga rätt att åtnjuta ett särskilt

tillägg till lönen av 200 kronor för år;

G. medgiva sådan ändring i grunderna för utgående av

statsbidrag till undervisning i slöjd vid folkskolor, mindre

folkskolor eller särskilda slöjdskolor, att, då fråga är om

undervisning i slöjd för flickor, i det minimiantal lärjungar,

som slöjdavdelning skall omfatta, må, under förutsättning

att den består av samtliga de folkskolestadiet tillhörande

flickor, vilka prövas skäligen kunna deltaga i slöjdundervisningen,

få inräknas även flickor från småskolestadiet;

H. med avslag å Kungl. Majlis förslag örn anvisande

för budgetåret 1935/1936 av anslag till Folkskolor m. m.i

Bestridande av engångskostnader för skolhusvärderingsnämnder,

anvisa för nämnda budgetår

a) till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare vid

folkskolor ett förslagsanslag av 58,550,000 kronor;

b) till Folkskolor m. m.: Allmänt bidrag för utjämning av

kostnaderna för folkskoleväsendet ett förslagsanslag av

5,660,000 kronor;

c) till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare i

slöjd vid folkskolor, mindre folkskolor eller särskilda slöjdskolor

ett förslagsanslag av 2,665,000 kronor;

d) till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärarinnor

i hushållsgöromål vid egentliga folkskolor m. m. ett förslagsanslag

av 295,000 kronor;

e) till Folkskolor m. rn.: Folkundervisningens befrämjande i

rikets nordligaste gränsorter ett förslagsanslag av 230,000

kronor;

f) till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt föreståndarinnor

och biträdande föreståndarinnor vid skolhem och

arbetsstugor inom Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens

län ett förslagsanslag av 100,000 kronor;

g) till Folkskolor m. m.: Bidrag till inackordering av skol
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

barn i skolhem, arbetsstugor eller enskilda hem ett förslagsanslag

av 900,000 kronor;

h) till Folkskolor m. m.: Bidrag till anordnande av skolskjutsar

för skolpliktiga barn ett förslagsanslag av 200,000

kronor;

II. att riksdagen må bemyndiga Kungl. Majit att, i huvudsaklig

överensstämmelse med vad utskottet i det föregående

anfört, vidtaga de jämkningar och ändringar i

kungörelsen den 20 juli 1933 (nr 507) örn tillsättning i

vissa fall av lärare vid folk- och småskolor, som må befinnas

erforderliga för uppnåendet av syftet med densamma;

lil. att riksdagen må medgiva, att ersättning för flyttningskostnad

skall efter prövning av Kungl. Majit i varje

särskilt fall av statsmedel utgå till lärare, som från skoldistrikt

med övertalig lärartjänst erhållit frivillig förflyttning

till annat skoldistrikt;

IV. att följande motioner, nämligen

inom första kammaren:

nr 141 av herr Bergman m. fl.;

nr 295 av herrar Norman och Ruben Wagnsson;

nr 312 av herrar Rahmn och Bagge;

nr 315 av herr Petrus Nilsson;

nr 316 av herr Ernfors;

nr 318 av herr Hansén m. fl.;

nr 319 av herr Norman;

nr 320 av herr Sjödahl m. fl.;

nr 321 av herr Hagström m. fl., och

nr 322 av herrar Bergman och Hansén;

samt inom andra kammaren:

nr 37 av herr Johansson i Tväråselet m. fl.;

nr 281 av herr Nilsson i Steneberg m. fl.;

nr 517 av herrar Johnsson i Kalmar och Gustavson i

Västerås;

nr 542 av herr Brännström i Skellefteå m. fl.;

nr 546 av herr Sefve m. fl.;

nr 551 av herrar Wallerius och Petersson i Lerbäcksbyn;

nr 552 av herr Olsson i Mora m. fl.;

nr 553 av herr Pehrsson i Bramstorp m. fl.;

nr 554 av herr Weijne;

nr 567 av herr Hermansson m. fl.;

nr 568 av herr Holmdahl;

nr 569 av herrar Pelersson i Lerbäcksbyn och Olsson i

Staxäng, och

nr 570 av herr Sandberg m. fl.;

s. 93 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

93

må, i den mån de icke kunna anses besvarade genom

vad utskottet här ovan under I—III hemställt, icke föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 23 maj 1935.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Carlsson i Gävle, Johansson i Fredrikslund, Bergqvist,

Nilsson i Gränebo, Oscar Olsson, Borell, Walles, Gustafsson i Benestad, Bergström, Thelin,

Pauli och Larsson i Varberg, samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Törnkvist i Karlskrona, Andersson

i Höör, Persson i Falla, Svensson i Grönvik, Jonsson i Eskilstuna, Ward, Holmdahl, Andersson

i Ovanmyra, Aronson, Weijne och Danielsson, dock att i stället för herr Törnkvist

i Karlskrona herr Norling deltagit från och med punkt I. B. 4. b.) samt i stället för herr

Borell herr Nylander och i stället för herr Andersson i Höör herr Norsell deltagit från

och med punkt I. B. 4. c.).

Reservationer:

vid punkterna I. A. 1 tredje stycket, A. 3 och A. 4 av herr Oscar

Olsson, som ansett,

dels att det utskottets uttalande å sid. 63, som börjar med orden »Vad

till» och slutar med orden »och samlingssalar» bort hava följande lydelse:

»Det i motionerna I: 320 och II: 567 framförda yrkandet om statsbidrag

även för badanläggningar och andra hygieniska eller sociala anläggningar

stöder sig på ett uttalande av skolöverstyrelsen i dess utlåtande över folkskolesakkunnigas

betänkande, vari överstyrelsen framhållit de socialpedagogiska

anordningarnas stora betydelse för ungdomens sunda utveckling och

därmed för den allmänna folkhälsan. På sätt i motionerna framhållits kan

ett undantagande av här förevarande lokaler från möjlighet till bidrag

komma att verka hämmande på en i alla avseenden önskvärd utveckling,

något som utskottet skulle finna beklagligt. Härtill kommer vidare, att

bidrag till här förevarande kostnader endast avsetts skola utgå efter prövning

från fall till fall, vadan statsmakterna alltid komma att kunna begränsa

här förevarande kostnader, i den mån så anses erforderligt. Med

hänsyn till vad sålunda anförts tillstyrker utskottet vad i motionerna I: 320

och II: 567 i här förevarande hänseende yrkats.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

Det i — — — motionen II: 569.

Mot förslaget — — — att erinra.

Vad Kungl. Majit föreslagit beträffande bidragsberättigade utrymmen har

— utöver vad utskottet anfört med anledning av vad i motionerna I: 320

och II: 567 yrkats — givit utskottet anledning till följande erinran. Utskottet

vill---och samlingssalar»;

dels att det utskottets uttalande å sid. 69, som börjar med orden »Utskottet

har» och slutar med orden »förevarande bidrag» bort hava följande lydelse:

»Utskottet har i det föregående tillstyrkt vad i motionerna I: 320 och II:

567 yrkats beträffande utvidgning av begreppet bidragsberättigade lokaler

utöver Kungl. Maj:ts förslag, såvitt avser nya undervisningslokaler. Under

hänvisning härtill tillstyrker utskottet jämväl vad i berörda motioner i motsvarande

hänseenden hemställts beträffande här förevarande bidrag»;

dels oclc att det utskottets uttalande å sid. 70, som börjar med orden

»Den i» och slutar med orden »här tillstyrka» bort hava följande lydelse:

»Den i motionerna I: 320 och II: 567 påyrkade utvidgningen av begreppet

bidragsberättigade lokaler tillstyrker utskottet».

vid punkt I. A. 5 av herrar Nilsson i Gränebo, Borell, Gustafsson i

Benestad, Persson i Falla, Svensson i Grönvik och Andersson i Ovanmyra,

som ansett

dels att det utskottets uttalande å sid. 71 med anledning av motionen

II: 37, som börjar med orden »Utskottet har» och slutar med orden »II: 37

hemställts» bort hava följande lydelse:

»De i motionen II: 37 påtalade förhållandena hava, enligt vad utskottet

har sig bekant, flerstädes väckt ett enligt utskottets uppfattning berättigat

missnöje i skoldistrikten. Rätten till fri bostad eller ersättning därför kan

visserligen principiellt anses vara en löneförmån. En orsak till att denna

förmån införts torde emellertid hava varit nödvändigheten att, särskilt på

landsbygden, tillförsäkra lärarpersonalen möjlighet att erhålla bostad i närheten

av vederbörande skola. I de i motionen II: 37 avsedda fallen har

emellertid detta skäl bortfallit, och bostadsförmånen har här, på sätt i motionen

framhållits, övergått till att bliva ett extra lönetillägg i form av en

icke behövlig hyresersättning. På grund av vad sålunda anförts finner utskottet

sig böra tillstyrka vad i motionen II: 37 yrkats och hemställer alltså,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om sådan ändring

av gällande boställsordning för lärarpersonal vid folk- och småskolor, att

äkta makar, som båda innehava lärartjänster vid folk- eller småskola å

samma plats, icke må äga rätt att uppbära hyresersättning för mer än en

tjänstebostad tillsammans.»

dels ock att utskottet bort föreslå riksdagen

att, med bifall till herr Johanssons i Tväråselet m. fl. motion

(II: 37), i skrivelse hos Kungl. Majit anhålla om sådan ändring

s. 95 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

95

av gällande boställsordning för lärarpersonal vid folk- och

småskolor, att äkta makar, som båda innehava lärartjänster

vid folk- eller småskola å samma plats, icke må äga rätt

att uppbära hyresersättning för mer än en tjänstebostad tillsammans.

vid punkt I. B. av herrar Bergqvist, Thelin, Holmdahl och Danielsson,

som ansett

dels att det utskottets uttalande å sid. 754, som börjar med orden »I likhet»

och slutar med orden »lämna medgivande» bort hava följande lydelse:

»Såsom av den i ärendet förebragta utredningen framgår, har förslaget örn

tvångsförflyttning på många håll väckt starka betänkligheter. Utskottet har

härvid särskilt fäst sig vid den beskärning av kommunernas hävdvunna inflytande

på tillsättningen av lärare, som ett bifall till förslaget skulle innebära

med härav följande inverkan på det kommunala intresset och ansvarskänslan

för skolan. Härtill kommer, att man ännu icke hunnit få mer än

en mycket kort tids erfarenhet av de år 1933 vidtagna åtgärderna för åstadkommande

av frivillig förflyttning. Därest, vilket utskottet i det följande

kommer att förorda, förändringar och jämkningar vidtagas i 1933 års kungörelse

om tillsättning i vissa fall av lärare vid folk- och småskolor, torde en

betydande effektivisering av dessa åtgärder vara att förvänta. Utskottet

finner sig icke kunna förorda, att, innan ännu någon tids erfarenhet av

resultaten av den frivilliga förflyttningen vunnits och innan nyssberörda

effektivisering av ifrågavarande bestämmelser fått verka, åtgärder vidtagas

av så genomgripande natur för folkskolans ställning såsom en kommunal

institution, som det föreslagna tvångsförflyttningsinstitutet måste anses innebära.

Det förtjänar att i detta sammanhang påpekas, att genomförandet av

sagda institut icke kan under de närmaste åren tänkas nämnvärt påskynda

indragningen av överflödiga tjänster. Med hänsyn till vad sålunda anförts

har utskottet funnit sig för närvarande böra avstyrka förslaget örn tvångsförflyttning.

Utskottet har redan i det föregående erinrat om vad av riksdagens år

1934 församlade revisorer anförts rörande behovet av en effektivisering av

nu gällande bestämmelser rörande frivillig förflyttning av lärare. Med den

ståndpunkt, utskottet intagit till förslaget örn tvångsförflyttning, är det enligt

utskottets förmenande av särskild betydelse, att åtgärder i sådan riktning

varda vidtagna.

De uppslag i här förevarande hänseende, som av revisorerna framförts,

hava i allmänhet tillstyrkts av skolöverstyrelsen. Jämväl utskottet finner

starka skäl tala för att med det snaraste åtgärder vidtagas i av revisorerna

antytt syfte. Utskottet tillstyrker på grund härav, på sätt i motionen II: 568

hemställts, att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Majit att vidtaga de jämkningar

och ändringar i kungörelsen den 20 juli 1933, nr 507, örn tillsätt
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

ning i vissa fall av lärare vid folk- och småskolor, som må befinnas erforderliga

för uppnåendet av syftet med densamma. Bland de åtgärder, som

i här förevarande hänseende främst synas kunna komma i fråga, vill utskottet

framhålla följande. Paragraf 9 i kungörelsen torde böra ändras i syfte att,

därest till en ledigförklarad tjänst med begränsad ansökningsrätt endast en

sökande anmält sig, skoldistriktet skall hava att utse denne, såvida skolöverstyrelsen

ej på framställning av den lokala skolmyndigheten medgiver

nytt ledigförklarande av tjänsten. Vidare torde sökande från skoldistrikt

med övertaliga lärartjänster böra beredas ersättning för de utgifter, de

mäste vidkännas genom att underkasta sig frivillig förflyttning. Härtill

torde riksdagen redan nu böra lämna medgivande»;

dels att den punkt i utskottets hemställan, som börjar med orden »B.

godkänna följande» och slutar med orden »juli 1936» bort hava följande

lydelse:

»B. med avslag å Kungl. Maj:ts förslag örn tvångsförflyttning

godkänna följande allmänna grunder för statsbidrag

till avlöning av lärare vid folkskoleväsendet att träda i tilllämpning

från och med den 1 juli 1936:»

dels att punkten I. B. 4 b), i utskottets hemställan bort

utgå,

dels ock att punkten I. B. 4 c), i utskottets hemställan

bort betecknas I. B. 4 b).

vid punkt I. B. 4 c) av herrar Johansson i Fredrikslund, Bergqvist,

Bergström, Nylander, Pauli, Persson i Falla, Holmdahl och Aronson, vilka

ansett,

dels att det utskottets uttalande å sid. 79, som börjar med orden »Utskottet

anser» och slutar med orden »här nedan» bort hava följande lydelse

:

»Utskottet har för sin del icke kunnat finna, att den i propositionen föreslagna

ordningen skulle innebära risker ur kommunal synpunkt. Kommunernas

rätt att själva välja sina lärare skulle, såsom departementschefen

framhållit, alltjämt lämnas obeskuren. Enligt utskottets mening har i det

föreliggande förslaget intresset av att det allmänna får inflytande på upprättande

av förslag till lärartjänst på ett lyckligt sätt tillgodosetts samtidigt

med att primärkommunerna bibehållits vid ett avgörande inflytande på tillsättningen

av lärartjänsterna.

Utskottet anser sig fördenskull böra tillstyrka Kungl. Majda nu föreliggande

förslag och avstyrka det i motionerna 1:320 och II: 567 i förevarande

hänseende framförda yrkandet ävensom motionen II: 552. Till frågan

örn förfarandet vid tillsättande av lärartjänst, som är förenad med överlärartjänst,

återkommer utskottet här nedan.»

s. 97 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

97

dels ock att punkt I. B. 4 c) i utskottets hemställan bort hava följande

lydelse:

»e). Innan förslag till tillsättande av lärartjänst upprättas,

skall statens vederbörande folkskolinspektör avgiva

yttrande, vari han skall angiva de tre sökande, som enligt

hans mening äro med hänsyn till befordringsgrunderna mest

meriterade, ävensom ordningen dem emellan. Kommer skolrådet

vid förslagets upprättande till annat resultat än folkskolinspektören,

skall ärendet hänskjutas till domkapitlet,

som då har att upprätta förslaget.

Nu angivna---statliga inspektionen.»

Vid punkt I. G. av herrar Oscar Olsson och Nylander, vilka ansett, att

utskottet bort föreslå riksdagen,

att medgiva sådana ändringar i grunderna för utgående

av statsbidrag till undervisning i slöjd vid folkskolor, mindre

folkskolor eller särskilda slöjdskolor, att

dels det lägsta antalet deltagare i slöjdavdelning må bestämmas

till 3, dels ock att, då fråga är örn undervisning i

slöjd för flickor, i det minimiantal lärjungar, som slöjdavdelning

skall omfatta, må, under förutsättning att den består

av samtliga de folkskol estadiet tillhörande flickor, vilka

prövas skäligen kunna deltaga i slöjdundervisningen, få inräknas

även flickor från småskolestadiet.

Vid punkt I. H. b) av herrar Carlsson i Gävle och Danielsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1935.

6 sami.

Nr 142.

7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Statsutskottets utlåtande Nr 142,

Bilaga 1.

Tabell I.

Medelsåtgången för statsbidrag för den 1 juli 1936 redan befintliga skollokaler

(klassrum och gymnastikrum).

Statsbidraget beräknas utgå från och med budgetåret 1936/1937 till och med

det budgetår, under vilket resp. 19 år (alt. Al och A 2), 24 år (alt. Bl och

B 2) eller 29 år (alt. C 1 och C 2) förflutit efter det lokalen först togs i bruk.

Årsbidraget pr lokal beräknas enligt A1 efter 240 kronor, A 2 225 kronor,

B 1 153 kronor, B 2 144 kronor, Cl 107 kronor och C 2 100 kronor.

1

2

3

4

5

6

7

Budgetår

Statsbidrag för lokaler, uppförda under tiden

>A 1917-

-s0/e 1936

V» 1912-

-s7e 1936

Vi 1907-

-S0/6 1936

Alt. Al

Kronor

Alt. A 2

Kronor

Alt. Bl

Kronor

Alt. B 2

Kronor

Alt. Cl

Kronor

Alt. C 2

Kronor

1936/1937 . .

2,583,360

2,421,900

1,989,306

1,872,288

1,631,964

1,525,200

1937/1938 . .

2,503,920

2,347,425

1,920,456

1,807,488

1,583,814

1,480,200

1938/1939 . .

2.395,200

2,245,500

1,851,606

1,742,688

1,535,664

1,435,200

1939/1940 . .

2,300,880

2,157,075

1,782,756

1,677,888

1,487,514

1,390,200

1940/1941 . .

2,176,800

2,040,750

1,713,906

1,613,088

1,439,364

1,345,200

1941/1942 . .

2,001,840

1,876,725

1,646,892

1,550,016

1,391,214

1,300,200

1942/1943 . .

1,861,440

1,745,100

1,596,249

1,502,352

1,343,064

1,255,200

1943/1944 . .

1,702,560

1,596,150

1,526,940

1,437,120

1,294,914

1,210,200

1944/1945 . .

1,536,000

1,440,000

1,466,811

1,380,528

1.246,764

1,165,200

1945/1946 . .

1,368,000

1,282,500

1,387,710

1,306,080

1,198,614

1,120,200

1946/1947 . .

1,179,840

1,106,100

1,276,173

1,201,104

1,151,748

1,076,400

1947/1948 . .

1,032,000

967,500

1,186,668

1,116,864

1,116,331

1,043,300

1948/1949 . .

875,280

820,575

1,085,382

1,021,536

1,067,860

998,000

1949/1950 . .

713,280

668,700

979,200

921,600

1,025,809

958,700

1950/1951 . .

• 545,280

511,200

872,100

820,800

970,490

907,000

1951/1952 . .

366,000

343,125

752,148

707,904

892,487

834,100

1952/1953 . .

237,120

222,300

657,900

619,200

829,892

775,600

1953/1954 . .

156,480

146,700

557,991

525,168

759,058

709,400

1954/1955 . .

78,000

73,125

454,716

427,968

684,800

640,000

1955/1956 . .

_

_

347,616

327,168

609,900

570,000

1956/1957 . .

—

—

233,325

219,600

526,012

491,600

1957/1958 . .

—

—

151,164

142,272

460,100

430,000

1958/1959 . .

—

—

99,756

93,888

390,229

364,700

1959/1960 . .

--

—

49,725

46,800

318,004

297,200

1960/1961 . .

_

—

_

_

243,104

227,200

1961/1962 . .

—

—

—

—

163,175

152,500

1962/1963 . .

—

—

—

—

105,716

98,800

1963/1964 . .

—

—

—

—

69,764

65,200

1964/1965 . .

—

—

—

—

34,775

32,500

Summa

25,613,280

24,012,450

25,586,496

24,081,408

25,572,144

23,899,200

s. 99 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 142.

99

Bilaga 2.

Tabell II.

Beräknat antal statsbidragsberättigade den 1 juli 1936 redan befintliga skollokaler

(klassrum och gymnastikrum) samt det med hänsyn till olika tillkomstår

och enligt olika alternativ beräknade totala statsbidraget för varje lokal.

Årsbidraget pr lokal enligt Al 240 kronor, A 2 225 kronor, Bl 153 kronor,

B 2 144 kronor, Cl 107 kronor och C 2 100 kronor.

1

2

3 1

4 1

5

6 1

7 1

8 1

9 1

10 1

11

Det budget-

Beräknat

antal

uppförda

Antal bidragsår

Det sammanlagda under hela bidragstiden

år, under

vilket i kol. 2

avsedd lokal

först togs

enligt alternativ

utgående statsbidraget för

en lokal

bidrags-

berätti-

gade

Al

och

Bl

och

Cl

och

Alf. Al

Alt. A2

Alt. B 1

Alt. B 2

Alt. Cl

Alt. C 2

i bruk

lokaler

A 2

B 2

C 2

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

1907/1908

450

1

107

100

1908/1909

450

—

—

2

—

—

—

—

214

200

1909/1910

450

—

—

3

—

—

—

—

321

300

1910/1911

450

—

—

4

—

—

—

—

428

400

1911/1912

450

_

—

5

—

—

—

—

535

500

1912/1913

450

—

1

6

—

—

153

144

642

600

1913/1914

450

—

2

7

—

—

306

288

749

700

1914/1915

450

—

3

8

—

—

459

432

856

800

1915/1916

450

—

4

9

—

—

612

576

963

900

1916/1917

438

_

5

10

—

—

765

720

1,070

1,000

1917/1918

331

1

6

11

240

225

918

864

1,177

1,100

1918/1919

453

2

7

12

480

450

1,071

1,008

1,284

1,200

1919/1920

393

3

8

13

720

675

1,224

1,152

1,391

1,300

1920/1921

517

4

9

14

960

900

1,377

1,296

1,498

1,400

1921/1922

729

5

10

15

1,200

1,125

1,530

1,440

1,605

1,500

1922/1923

585

6

11

16

1,440

1,350

1,683

1,584

1,712

1,600

1923/1924

662

7

12

17

1,680

1,575

1,836

1,728

1,819

1,700

1924/1925

694

8

13

18

1,920

1,800

1,989

1,872

1,926

1,800

1925/1926

700

9

14

19

2,160

2,025

2,142

2,016

2,033

1,900

1926/1927

784

10

15

20

2,400

2,250

2,295

2,160

2,140

2,000

1927/1928

616

11

16

21

2,640

2,475

2,448

2,304

. 2,247

2,100

1928/1929

653

12

17

22

2.880

2,700

2,601

2,448

2,354

2,200

1929/1930

675

13

18

23

3,120

2,925

2,754

2,592

2,461

2,300

1930/1931

700

14

19

24

3,360

3,150

2,907

2,736

2,568

2,400

1931/1932

747

15

20

25

3,600

3,375

3,060

2,880

2,675

2,500

1932/1933

537

16

21

26

3,840

3,600

3,213

3,024

2,782

2,600

1933/1934

336

17

22

27

4,080

3,825

3,366

3,168

2,889

2,700

1934/1935

327

18

23

28

4,320

4,050

3,519

3,312

2,996

2,800

1935/1936

325

19

24

29

4,560

4,275

3,672

3,456

3,103

2,900

1917/1936

10,764

1912/1936

13,002

1917/1936

15,252

1

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1935:359 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts propositionangående statens övertagande av vissa kostnader för folkskoleväsendet ni. m. jämte i ämnet väckt s. 4 i texten