Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till statens arbetslöshetskommission, kontantunderstödsverksamhet, statliga och statskommunala reservarbeten m. m. jämte i dessa ämnen väckta motioner.
1935-05-28 · 21 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 19 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1935:153, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till statens arbetslöshetskommission, kontantunderstödsverksamhet, statliga och statskommunala reservarbeten m. m. jämte i dessa ämnen väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 158.
1
Nr 153.
Ankom till riksdagens kansli den 28 maj 1935 kl. 5 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till statens arbetslöshetskommission, kontantunderstödsverksamhet,
statliga och statskommunala reservarbeten
m. m. jämte i dessa ämnen väckta motioner.
(3:e avd.)
I den till riksdagen avlåtna, den 4 januari 1935 dagtecknade propositionen
(nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1935/1936
har Kungl. Maj :t under femte huvudtiteln (punkterna 18—20, sid. 44—46, av
det vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet över socialärenden
för samma dag) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, för nämnda budgetår beräkna
dels till statens arbetslöshetskommission ett förslagsanslag av 1,400,000
kronor,
dels till kontantunderstödsverksamhet m. m. ett reservationsanslag av
2,600,000 kronor,
dels ock till statliga och statskommunala reservarbeten ett reservationsanslag
av 31,000,000 kronor.
Sedermera har Kungl. Majit i en till riksdagen avlåten, den 5 april 1935
dagtecknad proposition, nr 232, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för sagda dag, föreslagit riksdagen att
dels till statens arbetslöshetskommission för budgetåret 1935/1936 anvisa
ett förslagsanslag av 1,000,000 kronor;
dels till kontantunderstödsverksamhet m. m. för samma budgetår anvisa
ett reservationsanslag av 2,000,000 kronor;
dels till statliga och statskommunala reservarbeten för samma budgetår anvisa
ett reservationsanslag av 32,000,000 kronor;
dels föreskriva, att uppkommande reservationer å de för budgetåret 1934/
1935 anvisade reservationsanslagen till bekämpande av arbetslösheten och till
särskilda åtgärder i anledning av ungdomsarbetslösheten skola överföras till
reservationsanslaget till kontantunderstödsverksamhet m. m.;
dels medgiva, att, i den mån sistnämnda anslag icke tages i anspråk för därmed
avsett ändamål, detsamma må av Kungl. Maj :t disponeras för bestridande
av kostnader för statliga och statskommunala reservarbeten;
dels ock godkänna de av departementschefen förordade grunderna för användningen
av reservationsanslagen till kontantunderstödsverksamhet m. m.
samt till statliga och statskommunala reservarbeten.
Bihang till riksdagens protokoll 1935. 6 sami. Nr 158.
1
2
Statsutskottets utlåtande Nr Ilis.
I samband med Kungl. Maj:ts förenämnda proposition har utskottet till behandling
förehaft följande motioner, nämligen
dels två likalydande motioner, väckta, den ena, nr 8, inom första kammaren
av herr E. Sjödahl m. fl. och den andra, nr 15, inom andra kammaren av
herr E. Frankenberg m. fl., vari hemställts, att riksdagen ville besluta, att
hyreshjälp efter behovsprövning utgå även till arbetslösa, som icke äro familjeförsörjare,
samt att statsbidrag till sådan hyreshjälp måtte utgå efter
samma grunder, som gälla för hyreshjälp till arbetslösa familjeförsörjare;
dels två likalydande motioner, väckta, den ena, nr 130, inom första kammaren
av herr S. Ii. Kvarnzelius to. fl. och den andra, nr 262, inom andra kammaren
av herr S. Linnér to. fl., vari hemställts, att riksdagen vid bestämmandet
av anslaget till statliga och statskommunala reservarbeten måtte beräkna,
att ett belopp av 800,000 kronor skulle användas till anläggning såsom statligt
reservarbete av en flottledskanal från Dalälven till Bottenhavet;
dels två likalydande motioner, väckta, den ena, nr 341, inom första kammaren
av herrar O. R. Wangson och F. Ström, samt den andra, nr 621, inom andra
kammaren av herr E. Lind m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta
att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla örn tillägg till 31 § i Kungl. Maj :ts
kungörelse nr 434 av den 30 juni 1934 av innebörd, att reservarbetare medgivas
rätt att på bekostnad av statsverket besöka hemorten i enlighet med vad i motionerna
anförts;
dels två likalydande motioner, väckta, den ena, nr 342, inom första kammaren
av herr P. Nilsson m. fl. och den andra, nr 624, inom andra kammaren av
herr A. Pehrsson i Bramstorp to. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta:
1)
att åtgärder skola vidtagas i syfte att underlätta arbetslösas överförande
till arbetsområden, där behov av arbetskraft förefinnes;
2) att hittills vidtagna åtgärder för att bereda arbetslös ungdom sysselsättning
inom jordbruket fullföljas och utvidgas;
3) att statskommunala arbeten under angivna förutsättningar fortfarande
må utföras i vägstyrelses regi; samt
4) att kontrollverksamheten i enlighet med förut av riksdagen gjorda uttalanden
skall skärpas, så att missbruk av arbetslöshetshjälpen förhindras;
dels två likalydande motioner, väckta, den ena, nr 343, inom första kammaren
av herr J. B. Johansson och den andra, nr 626, inom andra kammaren av
herr A. Lindman m. fl., vari hemställts, att riksdagen i samband med anvisande
av anslag under femte huvudtiteln till bekämpande av arbetslösheten ville
beakta i motionerna framförda synpunkter och i övrigt besluta sådana direktiv
för den statliga och statsunderstödda hjälpverksamheten vid arbetslöshet,
som framgå av den ändrade författningstext, som jämte motsvarande bestämmelser
av nu gällande kungörelse intagits i motionerna;
dels en inom andra kammaren av herr T. Henrikson m. fl. väckt motion, nr
69, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta uppdraga åt regeringen att
snarast möjligt efter den 1 juli 1935 avveckla arbetslöshetskommissionens verk
-
Statsutskottets utlåtande Nr 15S.
3
samhet samt att bekämpa arbetslösheten och dess verkningar enligt i motionen
angivna allmänna riktlinjer;
dels en inom andra kammaren av herrar 11. Hagberg i Luleå och J. H. Brädefors
väckt motion, nr 193, vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till regeringen
måtte hemställa att vid proposition om anslag till arbetslöshetens bekämpande
för kommande budgetår beräkna anslagen med hänsyn till att samtliga
rapporterade arbetslösa skola hjälpas;
dels en inom andra kammaren av herrar H. Hagberg i Luleå och J. H. Brädefors
väckt motion, nr 194, vari hemställts, att arbetslöshetskommissionen och
de nuvarande direktiven för arbetslöshetsverksamheten måtte avskaffas samt
att åtgärder måtte vidtagas för att bereda de arbetslösa sysselsättning i beredskapsarbeten,
där följaktligen kollektivavtalslöner utbetalas;
dels en inom andra kammaren av herr G. Nyblom väckt motion, nr 408, vari
hemställts, att riksdagen måtte besluta, att arbetslöshetskommissionen, i den
omfattning kommissionen kan finna erforderligt, länsvis anordnar praktiska
yrkeskurser för arbetslösa i åldrarna 16—25 år; samt att de härför erforderliga
medlen få bestridas ur anslaget till statliga och statskommunala reservarbeten;
dels
en inom andra kammaren av herr A. Ström m. fl. väckt motion, nr 600,
vari hemställts, att riksdagen måtte utöver den i förevarande proposition äskade
summan besluta anvisa ett belopp av 50,000,000 kronor för hjälpverksamhet
bland de arbetslösa;
dels en inom andra kammaren av herr C. Lindberg i Stockholm väckt motion,
nr 620, vari hemställts, att riksdagen ville medgiva, att kontantunderstödet
(dagunderstöd) till i hamnkommunerna icke hemortsberättigade sjömän
helt måtte bestridas av statsmedel;
dels en inom andra kammaren av herr H. Hallén m. fl. väckt motion, nr 622,
vari hemställts, att riksdagen ville hos Kungl. Majit hemställa örn skyndsam
utredning angående icke hemortsberättigade ur synpunkten av antal, förekomst
m. m. med aktgivande på därav betingad relation till gällande hjälp direktiv;
dels en inom andra kammaren av herrar J. H. Brädefors och H. Hagberg
i Luleå väckt motion, nr 628, vari hemställts, att anslagen till arbetslöshetens
bekämpande utöver vad regeringen föreslagit må höjas med 50 miljoner kronor;
dels ock inom andra kammaren av herr E. Hage m. fl. väckt motion, nr 629,
vari hemställts, att riksdagen vid behandling av Kungl. Maj:ts propositioner
rörande anslagen till bekämpande av arbetslösheten måtte uttala sig för att åtgärder,
i den mån detta är möjligt och lämpligt, vidtoges av respektive myndigheter
för att de önskemål, som i motionen berörts, i största möjliga mån
bleve tillgodosedda.
Ifrågasätta ändringar i direktiven.
Gällande författningsbestämmelser angående statlig och statsunderstödd
hjälpverksamhet vid arbetslöshet äro sammanfattade i kungörelsen den 30 juni
1934 (nr 434). Såsom framgår av det redan anförda, hava såväl i förevaran
-
4
Statsutskottets utlåtande Nr 158.
Utskottet.
de proposition som i en del av ovannämnda motioner föreslagits ändringar i
dessa bestämmelser. Utskottet övergår nu närmast till behandling av dessa
ändringsförslag. I anslutning härtill kommer utskottet jämväl att behandla
vissa andra i motionerna föreslagna åtgärder.
Centralorgan.
I motionen II: 69 har, såsom inledningsvis angivits, hemställts, att riksdagen
måtte besluta uppdraga åt regeringen att snarast möjligt efter den 1 juli
1935 avveckla arbetslöshetskommissionens verksamhet samt att bekämpa arbetslösheten
och dess verkningar enligt de allmänna riktlinjer, som angivits i
motionen.
Vidare har i motionen II: 194 hemställts, att arbetslöshetskommissionen och
de nuvarande direktiven för arbetslöshetsverksamheten måtte avskaffas samt
att åtgärder vidtagas för att bereda de arbetslösa sysselsättning i beredskapsarbeten,
där följaktligen kollektivavtalslöner skulle utbetalas.
Utskottet vill erinra, att motioner av huvudsakligen samma innehåll varit
föremål för riksdagens behandling föregående år. De då framförda yrkandena
vunno icke riksdagens bifall.
Enligt förevarande proposition skulle den statliga och statsunderstödda hjälpverksamheten
vid oförvållad arbetslöshet under nästa budgetår utövas efter
i stort sett samma linjer som under innevarande och närmast föregående budgetår.
Då utskottet givit sin anslutning härtill, har utskottet funnit de i nyssnämnda
motioner framförda yrkandena örn avskaffande av arbetslöshetskommissionen
liksom de framlagda allmänna riktlinjerna för statens ifrågavarande
hjälpverksamhet icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd.
Den statskommunala reservarbetslinjen.
Hjälpverksamheten bör enligt 11 § i hjälpkungörelsen, så långt ske kan,
inriktas på att bereda arbete åt största möjliga antal arbetslösa. Därvid böra
statskommunala reservarbeten företrädesvis anordnas.
I 20 § 2 st. föreskrives, att statskommunala reservarbeten bedrivas i landstings,
kommuns eller vägstyrelses regi.
Därjämte stadgas i 36 §, bland annat, att statsbidrag till statskommunala reservarbeten
må beviljas med högst hälften av det belopp, vartill kostnaderna
för material, transporter och arbetsledning skäligen kunna uppskattas vid kostnadsberäkningarna.
Då särskilda skäl därtill föranleda, må dock statsbidrag,
som enligt 36 § kan i olika hänseenden beviljas till statskommunala reservarbeten,
utgå med högre belopp än i paragrafen föreskrivits (36 § 5 st.).
I propositionen har departementschefen nu förordat sådan ändring av gällande
bestämmelser, att statskommunala reservarbeten icke längre må utföras i
vägstyrelses regi.
I motionerna 1:342 och II: 624 har hemställts, att riksdagen måtte besluta,
att statskommunala arbeten fortfarande finge utföras i vägstyrelses regi.
Statsutskottets utlåtande Nr 158.
5
Vidare har i motionerna 1:343 och 11:626 hemställts, att stadgandet örn
företräde för statskommunala reservarbeten måtte utgå, att maximeringen av
statsbidraget till materialkostnader måtte sänkas från 50 till 40 procent samt
att möjligheten att erhålla statsbidrag till statskommunala reservarbeten med
högre belopp, än i 36 § hjälpkungörelsen föreskrives, måtte borttagas.
I det till 1933 års riksdag avgivna, av riksdagen godkända utlåtandet nr 17
framhöll särskilda utskottet, att man borde eftersträva att i största möjliga utsträckning
bereda sysselsättning genom statskommunala arbeten. Enligt särskilda
utskottets uppfattning utgjorde de statskommunala arbetena en särskilt
lämplig form för hjälp åt arbetslösa. De innebure framför de statliga reservarbetena
den fördelen, att arbetarna i större utsträckning kunde förbliva i sina
hemorter och därigenom lättare uppehålla förbindelsen med den normala arbetsmarknaden.
Vidare minskades statens kostnader för hjälpverksamheten, samtidigt
som det kommunala intresset engagerades såväl ekonomiskt som för arbetenas
övervakande och rationella ledning. Ett starkare anlitande av de
statskommunala arbetena innebure tillika en decentralisation av ledningen, som
vid en väsentlig utökning av arbetslinjen i och för sig vore önskvärd. Ofta
vore det också lättare beträffande de kommunala arbetena att finna arbetsuppgifter
av ur olika synpunkter lämplig beskaffenhet.
Emellertid anförde 1934 års riksdag i anledning av vad som föreslagits i
väckta motioner (I: 352 och II: 616) beträffande de statskommunala arbetena
bland annat följande.
Riksdagen ansåge visserligen, att de statskommunala reservarbetena utgjorde
en lämplig form för beredande av hjälp åt arbetslösa, något som också kommit
till uttryck i gällande författning genom föreskriften, att statskommunala reservarbeten
företrädesvis borde anordnas. Detta stadgande finge emellertid
enligt riksdagens uppfattning icke givas en sådan tolkning, att hjälpverksamheten
på grund därav komme att bedrivas på ett mindre ändamålsenligt sätt.
De statskommunala reservarbetena syntes ofta i mindre utsträckning än de statliga
vara lämpade att bedrivas vintertid och komme därför i stor utsträckning
till utförande på andra tider av året. De vore också i mindre grad än de statliga
ägnade att främja arbetskraftens rörlighet och anpassning. Det begränsade
hänvisningsområdet vid statskommunala arbeten kunde i tider, då arbetslösheten
minskade, föranleda, att redan påbörjade arbeten måste avvecklas,
vilket i sin ordning borde medföra försiktighet med igångsättande av mera omfattande
statskommunala arbetsföretag, som svårligen kunde anpassas allt
efter arbetslöshetens växlande omfattning. Givetvis hade arbetslöshetskommissionen,
innan medgivande lämnades till anordnande av statskommunalt reservarbete,
att beakta dylika synpunkter och att i första hand taga hänsyn
till att den statliga hjälpverksamheten överhuvud vid varje särskild tidpunkt
bedreves på det sätt, som för dess syftemål vore lämpligast.
Av det anförda framgår, att stadgandet om företrädesrätt för de statskommunala
reservarbetena bör så tolkas, att hjälpverksamhetens ändamålsenlighet
icke äventyras. Redan avfattningen av 11 § hjälpkungörelsen tyder härpå.
Utskottet.
6
Statsutskottets utlåtande Nr 158.
Härtill kommer emellertid det förtydligande uttalande, som gjordes av föregående
års riksdag och som här ovan återgivits.
Utskottet har sålunda den uppfattningen, att arbetslöshetskommissionen vid
disponerandet av de medel, riksdagen beviljat till reservarbeten, äger möjlighet
att inom ramen av gällande bestämmelser företaga den avvägning mellan statliga
och statskommunala reservarbeten, som påkallas av arbetslöshetssituationen
och utvecklingen å arbetsmarknaden. Vid sådant förhållande och då utskottet
förutsätter, att endast sådana arbetsföretag medgivas såsom statskommunala
reservarbeten, som ur arbetslöshetssynpunkt befinnas ändamålsenliga, har utskottet
ansett, att gällande bestämmelser icke lägga hinder i vägen, då det gäller
att bemästra de olägenheter, som de statskommunala reservarbetena enligt
motionerna 1:343 och 11:626 skulle vara behäftade med. I detta sammanhang
har utskottet endast gentemot den uppfattning, som kommit till uttryck i
nämnda motioner och enligt vilken en tendens skulle föreligga att överföra
arbetsobjekt från den öppna arbetsmarknaden till reservarbeten, velat framhålla,
att enligt vedertagna principer vid urvalet av reservarbetsobjekt undvikits att
såsom reservarbeten anordna arbeten av beskaffenhet att böra under den närmaste
framtiden utföras å öppna marknaden. Utskottet är övertygat om att
arbetslöshetskommissionen alltjämt tillser, att urvalet av såväl statskommunala
som statliga reservarbeten sker i enlighet härmed. Av det anförda framgår
sålunda, att utskottet icke ansett skäl föreligga för vidtagande av den ändring
av 11 § i hjälpkungörelsen, som föreslagits i motionerna I: 343 och II: 626.
I nämnda motioner har därjämte, såsom förut framhållits, hemställts örn sänkning
av maximigränsen för statsbidrag till materialkostnader samt om borttagande
av möjligheten att erhålla statsbidrag till statskommunala reservarbeten
med högre belopp, än som enligt de allmänna reglerna i 36 § hjälpkungörelsen
må utgå. Då av motionerna framgår, att jämväl dessa yrkanden framställts i
syfte att begränsa den statskommunala reservarbetslinjen, har utskottet ansett
lämpligt att i detta sammanhang upptaga desamma till behandling.
Utskottet har emellertid ansett sig icke böra tillstyrka de yrkanden, som i
dessa hänseenden framställts. Dock förutsätter utskottet, att arbetslöshetskommissionen,
vad statsbidag till materialkostnader beträffar, tillser, att särskilt
materialkrävande arbeten, där så utan eftersättande av behöriga arbetslöshetssynpunkter
kan ske, i görligaste mån undvikas.
Vad härefter angår frågan örn statskommunala reservarbeten i vägstyrelses
regi, har utskottet, örn ock med viss tvekan, funnit gällande bestämmelser härom
kunna bibehållas. Utskottet har härvid utgått ifrån, att arbetslöshetskommissionen,
med beaktande av vad här ovan anförts beträffande statskommunala reservarbeten
i allmänhet, vakar över att dessa arbeten uppfylla de krav, som
ur arbetslöshetssynpunkt kunna ställas å desamma. Härav följer sålunda, att
utskottet i denna del tillstyrker vad i motionerna I: 342 och II: 624 yrkats.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 158.
7
Orts till ägg.
Jämlikt 30 § hjälpkungö reisen äger kommun, då familjeförsörjare hänvisats till
statligt reservarbete å ort med lägre reservarbetslön än den, som är gällande
för hänvisningskommunen, bestämma, att till denne familjeförsörjare skall utgå
särskilt s. k. ortstillägg, därest någon, i förhållande till vilken den hänvisade
är att anse såsom familjeförsörjare, befinnes vara i behov av understöd. Sådant
ortstillägg får icke överstiga skillnaden mellan reservarbetslönen för hänvisningskommunen
och reservarbetslönen för den plats, där arbetet utföres, och
må, då fråga är örn ogift person, som har försörjningsskyldighet mot barn eller
adoptivbarn, utgå med högst det belopp, som skulle hava utbetalats för barnet
vid kontantunderstödsverksamhet i hänvisningskommunen (s. k. begränsat ortstillägg).
Ortstillägg utbetalas till den behövande genom arbetslöshetskommissionens
försorg och återgäldas månadsvis av hänvisningskommunen. För hårt skattetyngd
kommun med omfattande arbetslöshet äger kommissionen på ansökan
helt eller delvis meddela befrielse från återbetalningsskyldighet.
I skrivelse till Kungl. Maj:t har arbetslöshetskommissionen framlagt förslag
rörande ändring av grunderna för bestämmande av ortstillägg åt familjeförsörjare.
Enligt kommissionen skulle ortstilläggen graderas med hänsyn till
hjälpbehovet i varje särskilt fall, d. v. s. till storleken av reservarbetarens
familj. Ortstilläggen borde icke överstiga storleken av det belopp, som svarade
mot dagunderstöd åt hustru och hemmavarande minderåriga barn eller föräldrar
(adoptant), varvid dagunderstödsbeloppet till hustrun eller föräldrarna
skulle räknas såsom understöd till ensamstående person och understöden för
barnen till samma belopp som det vanliga barntillägget. I intet fall skulle
dock summan av dessa tillägg kunna överstiga det nu gällande maximibeloppet,
d. v. s. skillnaden mellan reservarbetslönen för hänvisningskommunen och arbetsplatsen.
Ortstilläggen åt ogifta med försörjningsplikt skulle däremot bibehållas
oförändrade.
Kommissionen har vidare föreslagit, att kommissionen måtte erhålla befogenhet
att även i andra fall än då det gällde hårt skattetyngda kommuner med
omfattande arbetslöshet medgiva statsbidrag, vilket därvid lämpligen borde
beräknas på samma sätt som till annan hjälpverksamhet inom kommunen.
Redogörelse för kommissionens förslag återfinnes å sid. 12 och 13 i statsrådsprotokollet.
Departementschefen har avstyrkt den föreslagna omläggningen av grunderna
för ortstilläggens bestämmande under framhållande av att levnadsomkostnaderna
i de fall, då ortstilläggen uppnådde mera avsevärd storlek, vore så
höga, att en begränsning skulle medföra, att i stället fattigvården finge inskrida
stödjande. Det syntes också departementschefen skäligt, att den arbetslöses
familj ställdes i något gynnsammare läge, då han utförde arbete än då hjälpen
lämnades i form av understöd.
Mot förslaget om jämkning i grunderna för statsbidragets utgående har departementschefen
intet haft att erinra.
opaginerad Kontrollera mot PDF
8
Statsutskottets utlåtande Nr 158.
Utskottet.
I motionerna 1:343 och 11:626 har förordats, att direktiven i fråga om
ortstilläggen måtte utformas på sätt arbetslöshetskommissionen föreslagit. I
enlighet härmed har beträffande ortstillägg till familjeförsörjare föreslagits, att
i 30 § hjälpkungörelsen måtte införas den bestämmelsen, att sådant tillägg må
efter prövning bestämmas till högst storleken av det belopp, som svarar mot
dagunderstöd åt hustru och hemmavarande minderåriga barn eller föräldrar
(adoptant), varvid dagunderstödsbeloppet till hustru eller föräldrar räknas
såsom understöd till ensamstående person, dock att ortstillägget i intet fall
må överstiga skillnaden mellan reservarbetslönen inom den hänvisande kommunen
och reservarbetslönen för den plats, där arbetet utföres.
Den motionsvis ifrågasatta ändringen av grunderna för ortstilläggens bestämmande
har motiverats med att nämnda grunder borde så avvägas, att de
skapade ett eget intresse för kommunerna att ersätta kontantunderstöden med
hänvisning till statligt reservarbete.
Jämväl utskottet har funnit gällande bestämmelser örn ortstillägg till familjeförsörjare
i viss mån otillfredsställande. Utskottet syftar härvid på det
förhållandet, att kommun, där arbetslösheten och skattebördan icke nått den
storlek, att statsbidrag kan erhållas till ortstillägg, i realiteten åsamkas högre
kostnader vid hänvisning av arbetslösa till reservarbete än vid samma arbetslösas
bispringande genom dagunderstöd.
Den föreslagna omläggningen av grunderna för ortstilläggens bestämmande
medför emellertid enligt utskottets förmenande den olägenheten, att minskningen
av ortstilläggen i vissa fall kommer att drabba den arbetslöses familj. Då
utskottet i likhet med departementschefen ansett, att familjen bör ställas i
något gynnsammare läge, då den arbetslöse utför arbete än då hjälpen lämnas
i form av understöd, har utskottet icke kunnat tillstyrka en minskning av de
belopp, som för närvarande kunna utgå.
Då det sålunda gällt att finna en lösning av förevarande spörsmål, som
å ena sidan skapade eller i varje fall icke minskade kommunernas intresse av
att ersätta kontantunderstöden med hänvisning till statligt reservarbete, men
å andra sidan icke medförde minskning av de ortstillägg, som enligt gällande
bestämmelser må tilldelas de arbetslösa, har utskottet stannat för arbetslöshetskommissionens,
av departementschefen tillstyrkta förslag örn uppmjukning av
grunderna för statsbidrag till ortstillägg. Örn nämligen kommissionen gives
möjlighet att medgiva statsbidrag, beräknat på samma sätt som till annan
hjälpverksamhet inom vederbörande kommun, synes det framförda önskemålet
att stimulera kommunernas intresse kunna uppnås samtidigt som den förmån
för den arbetslöses familj, som ligger i ortstilläggens bibehållande vid
nuvarande belopp, icke beskäres.
Av det anförda framgår sålunda, att utskottet funnit sig böra tillstyrka
det av departementschefen förordade förslaget örn jämkning av grunderna
för statsbidrag till ortstillägg, varemot utskottet icke kunnat ansluta sig till
det i motionerna I: 343 och II: 626 framställda yrkandet.
Statsutskottets utlåtande Nr 158.
9
Icke hemortsberättigade arbetslösa.
En kortfattad redogörelse för gällande regler rörande hjälp till icke hemortsberättigade
arbetslösa återfinnes å sid. 3 och 4 i statsrådsprotokollet.
Departementschefen har förordat den jämkningen av gällande bestämmelser,
att staten i fråga om unga arbetslösa, som genom vistelsekommunen erhålla
hänvisning till statliga arbetsläger, skulle bestrida hela kostnaden för vistelsen
vid arbetslägren. En redogörelse för den form av särskilda åtgärder i
anledning av ungdomsarbetslösheten, som arbetslägren utgöra, ävensom för
gällande statsbidragsbestämmelser återfinnes å sid. 5 och 6 i statsrådsprotokollet.
I motionen II: 620 har hemställts, att riksdagen ville medgiva, att dagunderstödet
till i hamnkommunerna icke hemortsberättigade sjömän måtte helt
bestridas av statsmedel.
Vidare har i motionen 11:622 hemställts, att riksdagen ville hos Kungl.
Majit hemställa örn skyndsam utredning angående icke hemortsberättigade
ur synpunkten av antal, förekomst m. m. med aktgivande på därav betingad
relation till gällande hjälp direktiv.
Det torde vara allmänt känt, att svårigheter yppat sig för unga arbetslösa, Utskottet.
som saknat hemortsrätt i vistelsekommunen, att av denna utverka hjälp i
form av hänvisning till arbetsläger. Anledningen härtill torde vara att söka
i de kostnader, som dylik hänvisning medför för vistelsekommunen. Att i
möjligaste mån råda bot på detta missförhållande har synts utskottet vara
ett önskemål, som är värt allt beaktande. Utskottet har därför i likhet med
departementschefen ansett, att den jämkningen i gällande regler bör vidtagas,
att staten i fråga örn unga arbetslösa, som genom vistelsekommunen erhålla
hänvisning till statliga arbetsläger, åtager sig att bestrida hela kostnaden
för vistelsen vid arbetslägren.
I motionen II: 620 har upptagits en fråga, som jämväl behandlas i förevarande
proposition, nämligen frågan örn statens bestridande av hela kostnaden
för dagunderstöd åt arbetslösa, icke hemortsberättigade sjömän. Av statsrådsprotokollet
framgår, att arbetslöshetskommissionen, som avgivit yttrande
i ärendet, ansett sig icke kunna tillstyrka en sådan anordning, att hela dagunderstödet
skulle ersättas kommunerna av statsmedel. Däremot hade kommissionen
intet att erinra mot att statsbidrag till arbetslösa sjömän utginge —
därest motiv härför kunde anses föreligga •— efter förmånligare grunder än
till andra arbetslösa. En dylik anordning kunde emellertid träffas inom ramen
av nu gällande bestämmelser. Med hänsyn till vad kommissionen sålunda
anfört, har departementschefen ansett sig icke böra påkalla någon ändring i
förevarande hänseende.
Såsom i motionen framhålles, hava kommunerna icke visat benägenhet att i
större utsträckning vidtaga åtgärder för att bispringa icke hemortsberättigade
arbetslösa. Anledningarna härtill kunna vara flera. En väsentlig orsak till
10
Statsutskottets utlåtande Nr 153.
Utskottet.
berörda förhållande är nog att söka däri, att kommunerna ansett sig icke hava
råd att betala å dem belöpande andel av kostnaderna för ifrågavarande hjälp.
Vad de arbetslösa, icke hemortsberättigade sjömännen angår, har det synts
utskottet med fog kunna göras gällande, att formerna för dagunderstöds utgående
borde så ändras, att de olika kommunernas ekonomi icke bleve avgörande
för örn de arbetslösa sjömännen skulle erhålla understöd eller icke. Beaktas
bör nämligen, att sjömännen för erhållande av arbete tvingas att uppsöka
hamnstäderna. Huruvida den bättre hjälpen för de arbetslösa sjömännen
bör eftersträvas på sätt, motionen angivit, eller möjligen på andra vägar, har
utskottet icke kunnat taga ställning till. Utskottet förutsätter emellertid, att
Kungl. Majit har sin uppmärksamhet riktad å berörda förhållanden och vidtager
de åtgärder, som befinnas erforderliga.
I motionen II: 622 har berörts ett problem av betydande socialt intresse.
Det torde icke kunna förnekas, att en undersökning av det i motionen åsyftade
arbetslöshetsklientelet — de icke hemortsberättigade, främst yngre arbetslösa
— är av vikt ur flera synpunkter, icke minst ur den, som utskottet i detta sammanhang
har anledning att uppehålla sig vid, nämligen arbetslöshetssynpunkten.
Vetskapen örn detta klientels beskaffenhet torde vara en förutsättning
för vidtagandet av lämpliga åtgärder i syfte att införliva de arbetslösa, varom
här är fråga, med arbetslivet. Utskottet har sålunda för sin del velat tillstyrka,
att riksdagen hos Kungl. Majit hemställer örn undersökning i de hänseenden,
som i motionen berörts. De i motionen angivna allmänna riktlinjer
rörande planläggningen av en sådan undersökning böra härvid övervägas.
Rätt för reservarbetare att på bekostnad av statsverket besöka hemorten.
Enligt 31 § hjälpkungörelsen skall nödig kostnad för den arbetslöses resa
till arbetsplats, dit han hänvisats, ersättas av statsmedel.
När särskilda omständigheter därtill föranleda, må enligt arbetslöslietskommissionens
bestämmande ersättning av statsmedel utgå jämväl för den arbetslöses
hemresa.
I motionerna I: 341 och lii 621 har yrkats, att riksdagen måtte besluta att
i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om tillägg till 31 § i hjälpkungörelsen av
innebörd, att reservarbetare medgivas rätt att på bekostnad av statsverket besöka
hemorten, gifta reservarbetare förslagsvis en gång var tredje månad
och ogifta reservarbetare förslagsvis en gång var sjätte månad.
Enligt gällande bestämmelser äger arbetslöshetskommissionen, när särskilda
omständigheter därtill föranleda, medgiva ersättning av statsmedel för arbetslösas
hemresa. De fall, då sådan ersättning utgår, hava av kommissionen fixerats
till hemresa vid anställningens upphörande på grund av kommissionens
beslut, vid inställelse till värnpliktstjänstgöring samt vid hemsändning på
grund av olycksfall eller sjukdom, otvetydigt ådragen efter ankomsten till
arbetsplatsen. Vidare ersättes resa till den nya anställningsorten, örn genom
Statsutskottets utlåtande Nr 153.
11
intyg enligt fastställt formulär kan styrkas, att mera stadigvarande anställning
på den öppna marknaden erhållits, medan arbetaren ännu var sysselsatt
vid statligt reservarbete.
Den i motionerna I: 341 och II: 621 föreslagna utvidgningen av rätten till
ersättning för hemresa bär utskottet icke kunnat tillstyrka. Det torde enligt
utskottets förmenande av praktiska skäl icke vara möjligt att utan avsevärda
olägenheter för arbetets bedrivande å arbetsplatserna medgiva periodiskt återkommande
resor till hemorten.
I detta sammanhang har utskottet emellertid velat framhålla en synpunkt,
som visserligen icke kommit till uttryck i förevarande motioner, men som enligt
utskottets uppfattning torde förtjäna beaktande. Utskottet syftar härvid
på möjligheten att utvidga de fall, då reseersättning medgives, till att omfatta
resa till arbetsgivare, som i vederbörlig ordning anmält sig vara i behov av
arbetskraft men först önskar komma i personlig kontakt med den arbetssökande.
Såsom förut nämnts, ersättes resa till ny anställningsort, om genom
intyg styrkes, att mera stadigvarande anställning erhållits. Sådant intyg torde
icke vara lätt att uppbringa, örn icke arbetsgivaren, då den arbetslöse är
för honom okänd, beretts tillfälle att sammanträffa med denne. Därest reseersättning
till den eventuellt blivande anställningsorten kunde utgå även i dessa
fall, skulle detta säkerligen främja övergången från reservarbete till arbete
i öppna marknaden. Utskottet förutsätter därför, att arbetslöshetskommissionen
har sin uppmärksamhet riktad å den möjlighet, utskottet här antytt, samt,
för den händelse betryggande garantier mot missbruk kunna erhållas, vidtager
de åtgärder, som i förevarande hänseende befinnas påkallade och som gällande
bestämmelser i ämnet giva utrymme åt.
Arbetslöshetskommissionens kontroll.
Enligt 38 § hjälpkungörelsen åligger det arbetslöshetskommissionen att
övervaka verksamheten vid de statskommunala reservarbetena, varvid särskilt
bör tillses, att statsmedel icke användas i större utsträckning än hjälpbehovet
kräver. Kommissionen må, örn landsting, kommun eller vägstyrelse underlåter
att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, kommissionen meddelat,
eller anledning eljest därtill föreligger, besluta, att statsbidrag icke vidare eller
endast i minskad omfattning skall utgå.
I 47 § meddelas motsvarande bestämmelser beträffande dagunderstödsverksamheten.
Föregående års riksdag anhöll hos Kungl. Majit (skriv, nr 433) örn föranstaltande
av skärpt kontroll över tillämpningen genom statens och kommunernas
organ av regler gällande för hjälpverksamhet vid arbetslöshet. I samband
härmed betonade riksdagen angelägenheten av att de kontrollerande organen
jämväl utövade rådgivande verksamhet.
En redogörelse för det yttrande, som arbetslöshetskommissionen i anledning
härav, på Kungl. Maj :ts anmodan, avgivit, återfinnes å sid. 22—27 i statsrådsprotokollet.
12
Statsutskottets utlåtande Nr 153.
Utskottet.
Departementschefen har framhållit, att arbetslöshetskommissionens redogörelse
utvisade, att åtgärder för uppnående av en mera effektiv kontroll över
arbetslöshetskommittéernas verksamhet i vissa avseenden vidtagits, varjämte
kommissionen i sin allmänt övervakande och rådgivande verksamhet på olika
vägar sökt tillgodose det av riksdagen angivna syftet. Anledning förelåge
sålunda icke att påkalla riksdagens medverkan till ytterligare åtgärder i
saken.
I motionerna I: 342 och II: 624 har hemställts, att riksdagen måtte besluta,
att kontrollverksamheten i enlighet med förut av riksdagen gjorda uttalanden
måtte skärpas, så att missbruk av arbetslöshetshjälpen förhindrades.
Vidare har i motionerna 1:343 och II: 626 hemställts, att i motionerna framförda
synpunkter rörande kontrollen över tillämpningen av gällande regler för
hjälpverksamheten måtte beaktas.
I likhet med departementschefen har utskottet funnit, att den av arbetslöshetskommissionen
lämnade, i statsrådsprotokollet återgivna redogörelsen utvisar,
att åtgärder för uppnående av en mera effektiv kontroll över arbetslöshetskommittéernas
verksamhet i olika avseenden vidtagits samt att kommissionen
i sin allmänt övervakande och rådgivande verksamhet på olika vägar sökt tillgodose
det av riksdagen angivna syftet.
Utskottet har icke varit omedvetet örn att stora svårigheter måste övervinnas,
då det gäller att åstadkomma en effektiv kontroll. Angeläget är emellertid,
att arbetslöshetskommissionens verksamhet i denna del utövas med oförminskad
skärpa; detta icke minst i tider av sjunkande arbetslöshet. Härvid bör
jämväl tillses, att ett oavlåtligt och effektivt samarbete äger rum mellan arbetsförmedlingsinstitutionerna
och de samhälleliga hjälporganen, så att arbetslöshetshjälp
icke lämnas, då hänvisning till arbetstillfällen i öppna marknaden
kan och bör ske.
Då utskottet alltså förutsätter, att den numera utökade kontrollen även i
fortsättningen kommer att utövas så effektivt som överhuvud taget är möjligt,
hemställer utskottet, att motionerna 1:342 och 11:624 samt 1:343 och
II: 626 må, i det avseende varom nu är fråga, anses besvarade genom vad utskottet
anfört.
Villkor för hyreshjälp.
Enligt 48 § hjälpkungörelsen må i särskilt ömmande fall hyreshjälp tilldelas
familjeförsörjare, som åtnjuter dagunderstöd. Såsom hyreshjälp anses jämväl
bidrag till betalning av därmed jämförliga oundgängliga utgifter för hemmets
och familjens sammanhållande. Hyreshjälp må ej utgå i sådana fall, då antagas
må, att hyreshjälpen skulle föranleda den arbetslöse att avstå från att
söka på annan ort erhålla arbete.
I motionerna 1: 8 och II: 15 har hemställts, att hyreshjälp måtte efter behovsprövning
utgå även till arbetslösa, som icke äro familjeförsörjare, samt att
statsbidrag till sådan hyreshjälp måtte utgå efter samma grunder som gälla
för hyreshjälp till arbetslösa familjeförsörjare.
Statsutskottets utlåtande Nr 158.
13
Utskottet vill till en början erinra, att statsutskottet vid föregående års riksdag
i anledning av då väckta motioner av samma innehåll uttalade, att fall
otvivelaktigt kunde förekomma då även arbetslösa, som icke äro familjeförsörjare,
vore i behov av hjälp för erläggande av hyra. Enligt vad utskottet inhämtat,
hade ock arbetslöshetskommissicnen, med tillämpning av gällande bestämmelser,
i viss mån kunnat tillgodose dylikt behov. Med hänsyn härtill
hemställde utskottet, att motionerna i ämnet icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Vad utskottet föreslagit vann riksdagens bifall.
Då det synts utskottet av intresse att taga del av det förfaringssätt, kommissionen
tillämpat, för att inom ramen av gällande bestämmelser tillgodose
icke familjeförsörjares behov av hyreshjälp, har utskottet under hand inhämtat
upplysningar från kommissionen i förevarande hänseende. Härvid har
upplysts följande.
Med hänsyn till att sådana arbetslösa icke familjeförsörjare, som förhyrde
egen bostad, hade ett större hjälpbehov än övriga ungkarlar, hade kommissionen
på därom av vissa städer gjorda framställningar medgivit, att ett högre
dagunderstöd finge utgå, än det av kommissionen för vederbörande kommun
eljest bestämda beloppet. Dock finge statsbidrag beräknas endast å sistnämnda
belopp.
Sådana medgivanden hava lämnats till nedan angivna kommuner med de belopp,
som framgå av följande sammanställning.
Kommun
Maximi- belopp, varå
statsbidrag
må beräknas
Högsta
belopp som
må utbetalas
Stockholm...............
2: —
2:50
Norrköping............- .
1:60
1:85
Malmö................
1:75
2:20
Lund.................
1:60
1:85
Landskrona..............
1:70
1: 95
Göteborg...............
1:85
2:30
Uddevalla...............
1:55
1:80
Kommissionen hade vid lämnande av dylikt tillstånd förutsatt, att det förhöjda
understödet endast skulle utgå efter sträng behovsprövning.
Under åberopande av vad sålunda anförts har utskottet ansett, att anledning
icke föreligger att frångå det av föregående års riksdag beträffande ifrågavarande
spörsmål gjorda uttalandet. Motionerna I: 8 och II: 15 torde alltså
icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd.
Praktiska yrkeskurser för arbetslösa.
I motionen II: 408 har hemställts, att riksdagen måtte besluta, att arbetslöshetskommissionen
i den omfattning, kommissionen kunde finna erforderligt,
Utskottet.
14
Statsutskottets utlåtande Nr 158.
Utskottet.
finge länsvis anordna praktiska yrkeskurser för arbetslösa i åldrarna 16—25
år samt att de härför erforderliga medlen finge bestridas ur anslaget till statliga
och statskommunala reservarbeten.
Den i förevarande motion berörda frågan om yrkesutbildning av unga arbetslösa
har tidigare varit föremål för riksdagens prövning, bland annat, i samband
med behandlingen föregående år av Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag till särskilda åtgärder i anledning av ungdomsarbetslösheten.
Enligt utskottets förmenande torde någon meningsskiljaktighet icke förefinnas
därom, att unga arbetslösa i största möjliga omfattning böra beredas
yrkesutbildning. Svårigheter möta emellertid, då det gäller sättet för uppnåendet
av detta resultat.
Redan nu förefinnas möjligheter att, förutom i lärlings- och yrkesskolor,
bereda unga arbetslösa yrkesutbildning. Gällande bestämmelser för ungdomshjälpen
giva nämligen utrymme för utbildningsverksamhet i ett flertal
yrkesgrenar. Ytterligare åtgärder synas dock utskottet böra övervägas. Emellertid
har utskottet ansett sig icke kunna tillstyrka det förslag till yrkesutbildning,
som framlagts i förevarande motion. Även örn utskottet funnit uppslaget
i fråga förtjänt av allt beaktande, har utskottet dock ansett, att detsamma
icke föreligger i det skick, att utskottet kunnat tillstyrka, att medel anvisas
för ändamålet under nästa budgetår. Utskottet är emellertid förvissat om
att Kungl. Maj:t med uppmärksamhet följer ungdomsarbetslöshetens utveckling
och därvid jämväl beaktar frågan örn ökad yrkesutbildning av unga arbetslösa
samt, därest omständigheterna skulle därtill föranleda, för riksdagen
framlägger de förslag i ämnet, som må befinnas påkallade.
Utskottet har därjämte velat ifrågasätta, huruvida icke i samband med den
utredning, som pågår rörande lärlingsutbildningen inom hantverket, vilken
utredning riksdagen innevarande år ansett böra ytterligare utvidgas (riksdagens
skrivelser nr 127 och 216), kunde övervägas eventuella utvägar att
utöver nu till buds stående möjligheter bereda arbetslös ungdom utbildning
till hantverkare.
Till den i motionerna I: 343 och II: 624 berörda frågan örn yrkesutbildning
inom jordbruket återkommer utskottet i det följande.
Arbetslös ungdoms sysselsättning inom jordbruket m. m.
Föregående års riksdag uttalade (skriv, nr 430), att det vore önskligt, örn
försök att åstadkomma yrkesutbildning för att väcka de ungas intresse för
jordbruksarbete vidtoges. Några direktiv för försöksverksamheten lämnades
icke. Riksdagen omnämnde emellertid anordnandet av utbildningskurser i
mjölkning samt undervisning i ladugårdsskötsel.
Redogörelse för det av arbetslöshetskommissionen i anledning härav, på anmodan
av Kungl. Maj :t, avgivna yttrandet återfinnes å sid. 28—30 i statsrådsprotokollet.
Statsutskottets utlåtande Nr 158.
15
Departementschefen har framhållit, att den utredning, som förebragts, syntes
ägnad att öka de betänkligheter, åt vilka departementschefen tidigare givit
uttryck. Då arbetslöshetskommissionen genom olika anordningar sörjt för
att hjälpverksamheten toge sikte på jordbrukets skilda utbildningsbehov, hade
departementschefen ansett sig icke böra medverka till att åtgärder för närvarande
vidtoges för en försöksverksamhet av den karaktär, varom fråga vore.
I motionerna 1:342 och II: 624 har hemställts, att riksdagen måtte besluta,
att hittills vidtagna åtgärder för att bereda arbetslös ungdom sysselsättning
inom jordbruket måtte fullföljas och utvidgas. Därjämte har i motionerna i
samband härmed yrkats, att åtgärder måtte vidtagas i syfte att underlätta
arbetslösas överförande till arbetsområden, där behov av arbetskraft förefunnes.
I motionerna har bland annat framhållits följande.
Då det enskilda näringslivet nu syntes vara i stånd att bereda ökad sysselsättning,
vore det av vikt att avväga statens åtgärder för arbetslöshetens bekämpande
med tanke på önskvärdheten av en snabb anpassning efter det nya
och gynnsammare läget. Härvid borde främst tillses, att ingenting försummades,
som kunde tjäna till att förmedla och underlätta de arbetslösas förflyttning
från trakter med överskott på arbetskraft till trakter med underskott samt
övergång från ett arbetsområde till ett annat, när detta vore av behovet påkallat
för att vinna sysselsättning åt arbetskraften. Dylik förflyttning borde
t. ex. på alla sätt underlättas, då fråga vore örn en trakt eller ett yrke, där
arbetslösheten kunde förutses bliva varaktig. Liksom staten iklädde sig extra
utgifter för arbetslösas sysselsättning vid nödhjälpsarbeten utom hemorten,
borde staten kunna åtaga sig vissa kostnader för arbetslösas förflyttning från
en ort till en annan, när möjlighet funnes för de arbetslösa att härigenom erhålla
sysselsättning på den fria arbetsmarknaden. Vad exempelvis jordbruket
beträffade syntes för närvarande brist på arbetskraft vara rådande på vissa
håll, under det att överflöd på arbetskraft funnes på andra håll. Åtgärder i
utjämnande riktning skulle här otvivelaktigt fylla ett viktigt ändamål. Dylika
åtgärder kunde måhända i viss mån kombineras med tidigare av riksdagen
ifrågasatta åtgärder för beredande av arbetslös ungdoms sysselsättning
inom jordbruket.
Det framginge av arbetslöshetskommissionens i propositionen refererade redogörelse,
att de förra året framförda förslagen i någon utsträckning prövats.
Kommissionen hade anordnat särskilda kurser för jordbruksungdom, bland annat
mjölkningskurser, och ytterligare mjölkningskurser vore planerade. Därjämte
hade anordnats såväl mera allmänt lagda kurser för meddelande av kunskap
i olika ämnen sammanhängande med jordbruket, som ock mera speciella
kurser, såsom täckdikningskurser och kurser i trädgårdsskötsel. Vidare hade
den frivilliga arbetstjänsten vidgats att omfatta praktisk och teknisk undervisning
i ämnen av värde för blivande jordbrukare och jordbruksarbetare.
Tvenne arbetsläger med huvudsakligt ändamål att meddela utbildning i jordbruk
hade anordnats, och Kungl. Maj :t hade beviljat statsbidrag till tre arbetskolonier
med syfte att utbilda arbetskraft för jordbruket.
16
Statsutskottets utlåtande Nr 153.
Utskottet.
Utskottet.
Det franninge emellertid icke av redogörelsen i hur stor skala denna utbildningsverksamhet
bedrivits eller vilka resultat den lämnat. Enligt motionerna
borde denna verksamhet, rätt bedriven, hava utsikt att föra till goda
resultat och borde därför örn möjligt utvidgas, så mycket mera som arbetstillfällena
inom jordbruket på senaste tiden avsevärt torde hava ökats. Verksamheten
borde för övrigt icke inskränkas till arbetslös jordbruksungdom utan
omfatta även ungdom från andra yrken under förutsättning, att vederbörande
befunnes lämpliga till dylik utbildning.
Vad sålunda i motionerna anförts och här förut återgivits, synes utskottet
väl värt att uppmärksammas från statsmakternas sida. Utskottet förutsätter
därför, att Kungl. Majit alltjämt har sin uppmärksamhet riktad å de spörsmål,
som i motionerna berörts, och vidtager de åtgärder, som befinnas erforderliga.
Fördelning av transporter.
I motionen II: 629 har hemställts, att riksdagen vid behandlingen av Kungl.
Maj :ts propositioner rörande anslagen till bekämpande av arbetslösheten måtte
uttala sig för att åtgärder, i den mån detta är möjligt och lämpligt, vidtoges
av respektive myndigheter för att de önskemål, som berörts i motionen, i
största möjliga mån blevo tillgodosedda.
I motionen har framhållits, att de arbeten av diverse slag som i olika delar
av landet igångsatts och pågått för åstadkommande av arbetstillfällen, innebure
möjlighet till arbetsinkomst även för den häst- och fordonsägande jordbrukarbefolkningen,
eftersom diverse materialier, sten, jord och varor av
olika slag under arbetets gång måste forslas från eller till respektive arbetsplatser.
På en hel del orter, där större arbeten i form av utdikningar, vägoch
broarbeten m. m. igångsatts, hade sådant forslande fått en mycket stor
omfattning och kunnat bliva till betydande hjälp även för ortens behövande
jordbrukarbefolkning, örn det på lämpligt sätt fördelats mellan arbetsbehövande
häst- och fordonsägare i små omständigheter.
Enligt vad utskottet inhämtat, eftersträvade arbetslöshetskommissionen att
genom sina platsledare i görligaste mån bereda utkomstmöjligheter å den öppna
arbetsmarknaden åt jordbrukare i trängande behov av arbetsförtjänst genom
att låta dem utföra transportarbeten. Utskottet förutsätter vidare, att
den häst- och fordonsägande jordbrukarbefolkningen även vid de arbeten i
öppna marknaden, som igångsatts i arbetslöshetslindrande syfte och som helt
eller delvis finansieras av statsmedel, beredes den sysselsättning med transporter,
som ur arbets- och kostnadssynpunkt befinnes möjlig och lämplig. Med
hänsyn till vad sålunda anförts, har utskottet ansett, att förevarande motion
må anses besvarad.
Statsutskottets utlåtande Nr 158.
17
Flottledskanal från Dalälven till Bottenhavet.
I motionerna 1:130 och II: 262 har hemställts, att riksdagen vid bestämmandet
av anslaget till statliga och statskommunala reservarbeten måtte beräkna,
att ett belopp av 800,000 kronor skulle användas till anläggning såsom statligt
reservarbete av en flottledskanal från Dalälven till Bottenhavet.
Sedan riksdagen numera bifallit Kungl. Marits proposition angående inrättande
av allmän flottled från Färnäsfjärden i Dalälven till Bottniska viken,
torde förevarande motioner icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd.
Mot vad Kungl. Maj :t i övrigt föreslagit riksdagen beträffande användningen
av de anslag, varom fråga är, bar utskottet, under hänvisning till utskottets
uttalande under följande'' avdelning, icke haft något att erinra.
Anslagsbehovet under budgetåret 1935/1936.
Såsom inledningsvis angivits, bar Kungl. Maj:t för nästa budgetår äskat
dels till statens arbetslöshetskommission ett förslagsanslag av 1,000,000 kronor,
dels till kontantunderstödsverksambet m. m. ett reservationsanslag av
2,000,000 kronor, dels ock till statliga och statskommunala reservarbeten ett
reservationsanslag av 32,000,000 kronor.
Därjämte har Kungl. Majit föreslagit, att ett belopp av 1,000,000 kronor
av de medel, som komme att anvisas till statliga och statskommunala reservarbeten,
finge av Kungl. Majit användas till främjande av företagsverksamhet.
Vidare har Kungl. Maj :t hemställt, att riksdagen måtte dels föreskriva, att
uppkommande reservationer å de för budgetåret 1934/1935 anvisade reservationsanslagen
till bekämpande av arbetslösheten och till särskilda åtgärder i
anledning av ungdomsarbetslösheten skola överföras till reservationsanslaget
till kontantunderstödsverksambet m. m., dels ock medgiva, att, i den mån
sistnämnda anslag icke tages i anspråk för därmed avsett ändamål, detsamma
må av Kungl. Majit disponeras för bestridande av kostnader för statliga och
statskommunala reservarbeten.
I motionen lii 193 har yrkats, att riksdagen i skrivelse till regeringen hemställer
till denna att vid proposition örn anslag till arbetslöshetens bekämpande
för kommande budgetår beräkna anslagen med hänsyn till att samtliga rapporterade
arbetslösa skola hjälpas.
I motionen lii 600 har hemställts, att riksdagen måtte utöver den i propositionen
nr 232 äskade summan besluta anvisa ett belopp av 50,000,000 kronor
för hjälpverksamhet bland de arbetslösa.
Vidare har i motionen 11:628 hemställts, att anslagen till arbetslöshetens
bekämpande utöver vad regeringen föreslagit höjas med 50 miljoner kronor.
Kungl. Majits förslag örn anslag till statens arbetslöshetskommission, kontantunderstödsverksamhet
m. m. samt statliga och statskommunala reservar
Bihang
till riksdagens protokoll 1985. 0 sami. Nr 158.
Utskottet.
Utskottet.
2
18
Statsutskottets utlåtande Nr 153.
betea har icke givit utskottet anledning till erinran, Utskottet bar jämväl ansett
sig böra tillstyrka förslaget om att ett belopp av 1,000,000 kronor av anslaget
till statliga och statskommunala reservarbeten finge av Kungl. Majit
disponeras till främjande av företagsverksamhet. Emellertid har utskottet i
enlighet med riksdagens tidigare gjorda uttalanden velat framhålla, att nämnda
belopp bör så användas, att ökade arbetstillfällen i största möjliga utsträckning
beredas, varjämte utskottet, jämväl i överensstämmelse med riksdagens
tidigare uttalanden, velat understryka angelägenheten av att medlen i fråga
icke komma till sådan användning, att menliga verkningar uppkomma för
annan enskild verksamhet av liknande art med därav följande faror för därstädes
ökad arbetslöshet. Det bör, såsom riksdagen tidigare framhållit, vidare
tillses, att de stödåtgärder som beslutas erhålla rent tillfällig karaktär och ej
komma att avse sådana ändamål, som kunna göra fortsatt understöd svårt att
undvika och således faktiskt eller formellt binda statsmakterna.
Vad Kungl. Majit föreslagit i fråga örn dispositionen av uppkommande
reservationer å de för innevarande budgetår anvisade anslagen till bekämpande
av arbetslösheten och till särskilda åtgärder i anledning av ungdomsarbetslösheten
samt i fråga örn dispositionen av anslaget för kontantunderstödsveyksamhet
m. m., i den mån anslaget icke komme att tagas i anspråk för därmed
avsett ändamål, har ej heller givit utskottet anledning till erinran.
Av det anförda följer, att utskottet icke kunnat tillstyrka motionerna lii 193,
lii 600 och lii 628, i vad de skilja sig från Kungl. Majits förslag.
Utskottets hemställan.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa
Ilo) att riksdagen må med bifall till Kungl. Majits förslag
och med avslag å herrar T. Henriksons m. fl., H. Hagbergs
i Luleå och J. H. Brädefors samt herr A. Ströms m. fl. förenämnda
motioner (11:69, 11:193, 11:194, 11:600 och II:
628), motionerna II: 193, II: 600 och II: 628, i vad de skilja
sig från Kungl. Majits förslag,
a) till Statens arbetslöshetskommission för budgetåret 1935/
1936 anvisa ett förslagsanslag av 1,000,000 kronor;
b) till Kontantunderstödsverksamhet m. m. för samma budgetår
anvisa ett reservationsanslag av 2,000,000 kronor;
c) till Statliga och statskommunala reservarbeten för samma
budgetår anvisa ett reservationsanslag av 32,000,000
kronor;
Illo) att riksdagen må föreskriva, att uppkommande reservationer
å de för budgetåret 1934/1935 anvisade reservationsanslagen
till bekämpande av arbetslösheten och till särskilda
åtgärder i anledning av ungdomsarbetslösheten skola överföras
till reservationsanslaget till kontantunderstödsverksamhet
m. m.;
Statsutskottets utlåtande Nr 158.
19
lilio) att riksdagen må medgiva, att, i den mån sistnämnda
anslag icke tages i anspråk för därmed avsett ändamål, detsamma
må av Kungl. Maj :t disponeras för bestridande av kostnader
för statliga och statskommunala reservarbeten;
IV :o) att riksdagen må godkänna de av utskottet förordade
ändringarna i grunderna för användningen av reservationsanslagen
till kontantunderstödsverksamhet m. m. samt till statliga
och statskommunala reservarbeten;
V:o) att riksdagen må med bifall till herr Halléns m. fl.
förenämnda motion (11:622) i skrivelse till Kungl. Majit
anhålla örn undersökning rörande icke hemortsberättigade ur
synpunkten av antal, förekomst m. m.;
VTio) att följande motioner, nämligen
inom första kammaren:
nr 8 av herr E. Sjödahl m. fl.;
nr 130 av herr S. H. Kvarnzelius m. fl.;
nr 341 av herrar O. Wangson och F. Ström;
nr 342 av herr P. Nilsson m. fl.;
nr 343 av herr J. B. Johansson m. fl.;
samt inom andra kammaren:
nr 15 av herr E. Frankenberg m. fl.;
nr 262 av herr S. Linnér m. fl.;
nr 408 av herr G. Nyblom;
nr 620 av herr C. Lindberg i Stockholm;
nr 621 av herr E. Lind m. fl.;
nr 624 av herr A. Pehrsson i Bramstorp m. fl.;
nr 626 av herr A. Lindman m. fl.;
nr 629 av herr E. Hage m. fl.
må, i den mån de icke kunna anses besvarade genom vad
utskottet anfört, icke föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 28 maj 1935.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS ANDERSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Carlsson i Gävle, Jottonsson i Fredrikslund,
Nilsson i Malmö, Bergqvist, Oscar Olsson, Asplund, Walles, Gustafsson i Benestad,
Nylander, Sandén, Tham och von Heland; samt
från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson, Strindlund,
Törnkvist i Karlskrona, Holmgren, Eriksson i Stockholm, Jeppsson, Andersson i
Höör, Persson i Falla, Norling, Skoglund och Svedberg.
20
Statsutskottets utlåtande Nr 158.
Reservationer:
1) av herrar Johansson i Fredrikslund, Bergqvist„ Nylander, Tham, Holmgren,
Persson i Falla och Skoglund, -vilka anfört:
»Rörande hjälpverksamheten för de arbetslösa framfördes i motionerna
I: 352 och II: 616 vid 1934 års riksdag grundläggande synpunkter, vilka alltjämt
äga giltighet.
Det finnes säkerligen fog för den uppfattningen, att hjälpverksamheten, som
den nu bedrives, väsentligt bidragit till att hålla de hjälpsökandes antal uppe
på en nivå, som icke motsvarar nuvarande gynnsamma läge på arbetsmarknaden.
De officiella arbetsmarknadsrapporterna konstatera också, att den lediga
arbetskraften i betydande utsträckning är obenägen för jordbruksarbete och
hellre söker sig över till de möjligheter, som den statliga och kommunala hjälpverksamheten
giver, ett förhållande, som tydligt ådagalägger, att nu tillämpade
hjälpåtgärder medfört ogynnsamma verkningar.
De erinringar och förslag, som i ovannämnda motioner framlades, lämnades
emellertid av riksdagen i stort sett obeaktade. Orsaken härtill synes vara
den, att hjälpsystemets regler i här åsyftade delar utformats under så starkt
partibetonade förhållanden, att desamma mera betraktats som politiska programpunkter
än som uttryck för en klok och försiktig avvägning av förhållandet
mellan hjälpverksamhet och arbetsmarknad. Härutinnan torde vid innevarande
års riksdag icke någon ändring vara att vänta. För den skull ha
allenast ändringar ifrågasatts beträffande vissa punkter, angående vilka de
av statens arbetslöshetskommission vunna praktiska erfarenheterna givit anledning
till nya överväganden.»
2) av samma reservanter, jämte herrar Carlsson i Gävle och Jeppsson, vilka
ansett, att utskottets yttrande i fråga örn den statskommunala reservarbetslinjen
(sid. 5 och 6) bort hava följande lydelse:
»I det —---lämplig beskaffenhet.
Emellertid anförde — — — annat följande.
Riksdagen ansåge ----vore lämpligast.
Utskottet anser, att de sålunda anförda synpunkterna alltjämt böra beaktas.
Härutöver vill utskottet emellertid anföra följande.
Full enighet torde råda därom, att såsom reservarbeten icke böra utföras sådana
arbeten, som eljest skulle under den närmaste framtiden komma till utförande
på den öppna arbetsmarknaden. Någon ökning av arbetstillfällena
skulle ju då icke komma till stånd. Det är emellertid ganska naturligt, att
kommunerna, då de skola utvälja arbetsobjekt för reservarbeten och i samband
därmed ikläda sig betydande utgifter, äro benägna att välja sådana arbetsobjekt,
som äro särskilt aktuella. Erfarenheten har också visat, att med den
statskommunala arbetslinjen är förenad en viss tendens att överföra arbetsobjekt
från den öppna arbetsmarknaden till reservarbeten.
Härtill kommer, att kommunernas strävan att begränsa sina utgifter för de
Statsutskottets utlåtande Nr 158.
21
statskommunala reservarbetena understundom lett till att man endast formellt
satt arbetet på ackord men i realiteten låtit arbetarna arbeta efter daglön, varigenom
reservarbetslönen kommit att betraktas såsom garanterad daglön. En
dylik anordning har givetvis stått i direkt strid mot gällande bestämmelser.
Utskottet vill framhålla, att vissa nackdelar hos de statskommunala reservarbetena
bliva starkt framträdande, då förhållandena på arbetsmarknaden förbättras.
Särskilt vill utskottet därvid understryka, att de statskommunala reservarbetena
i mindre grad än de statliga äro ägnade att främja arbetskraftens
rörlighet och anpassning.
Arbetslöshetskommissionen har också förordat, att den begränsning av hjälpverksamheten,
som med hänsyn till arbetslöshetens omfattning syntes möjlig
att vidtaga, borde i högre grad avse den statskommunala arbetslinjen än den
statliga.
Utskottet, som finner de ovan anförda skälen tala för riktigheten av kommissionens
uppfattning, kan sålunda icke dela departementschefens mening,
då han i propositionen förordat, att de statskommunala arbetena på grund av
fördelar ur statsfinansiell synpunkt och ur synpunkten av de arbetslösas förhållanden
böra alltjämt i viss utsträckning beredas företräde framför de statliga.
Visserligen kan sägas, att medel, som anvisas till reservarbeten, medgiva,
att ett större antal hjälpes, i samma mån som de statskommunala arbetena
beredas ökat utrymme i proportion till de statliga, men man bortser då
ifrån det faktum, att även den på kommunerna fallande delen av kostnaderna
för de förra arbetena skola liksom statsmedlen i sista hand betalas av skattedragarna.
I varje fall synes det utskottet under nu rådande förhållanden lämpligast
att låta arbetslöshetskommissionen avväga den relativa storleksordningen av
de statliga och statskommunala reservarbetena efter det vid varje tidpunkt rådande
arbetslöshetsläget och den allmänna tendens, som utvecklingen å arbetsmarknaden
företer. Utskottet har sålunda ansett sig böra tillstyrka att, såsom
i motionerna I: 343 och II: 626 föreslagits, sista meningen av 11 § i hjälpkungörelsen
måtte utgå. Härav följer, att fördelningen å de olika arbetslinjerna
av det anslagsbelopp, som riksdagen kommer att bevilja för reservarbeten,
överlåtes åt arbetslöshetskommissionen.
I nämnda ----till behandling.
Utskottet har ----— mån undvikas.
Vad härefter---II: 624 yrkats.
3) av herrar Holmgren, Norling och Tersson i Falla, vilka ansett, att utskottet
bort (sid. 6) tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag i fråga örn statskommunala
reservarbeten i vägstyrelses regi.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1935:371 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till statens arbetslöshetskommission, kontantunderstödsverksamhet, statliga och s. 5 i texten