Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 23

1936-03-06 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1936:23, Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 23

Dokumentets text

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 23.

Nr 23.

Ankom till riksdagens kansli den 6 mars 1936 kl. 3 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion om

viss ändring i 59 § lagen örn vägdistrikt.

1 en inom andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad motion,

nr 516, av herr Johansson i Tväråselet m. fl. hemställes, »att riksdagen

måtte vidtaga den förändringen i § 59 lagen örn vägdistrikt, att Kungl. Majit

eller länsstyrelser tillerkännes befogenhet att på framställning av vägstämma

medgiva vägdistrikt rätt att å kommunalnämnd eller särskilt utsedda förtroendemän

överlåta vägskattens debitering, uppbörd, indrivning och redovisning».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

I 63 § första stycket lagen örn väghållningsbesvärets utgörande på landet

den 23 oktober 1891 stadgades, bland annat, att konungens befallningshavande

ombesörjer på vägstyrelsens därom framställda begäran, att vägskatten

varder genom vederbörande i sammanhang med kronoskatterna debiterad,

indriven och redovisad, på sätt om landstingsmedel är föreskrivet; ägande

konungens befallningshavande jämväl förordna om avskrivning av sådana

avgifter till vägkassan, som i anseende till bristande tillgång icke kunna

indrivas.

I 63 § tredje stycket i samma lag finnas vidare särskilda regler och bestämmelser

för det fall att väghållningsskyldiga önska överlämna debiteringen

och uppbörden åt kommunalnämnd eller särskilt utsedda förtroendemän.

I 48 § lag örn landsting den 20 juni 1924 stadgas, bland annat: »Länsstyrelsen

ombesörjer, på landstingets därom framställda begäran, att de

av landstinget till uttaxering beslutade medel under benämning landstingsmedel

varda genom vederbörande, i sammanhang med kronoskatterna, debiterade

och indrivna samt i riksbanken insatta inom den tid och med det

ansvar, som är för kronans uppbörd stadgat.»

I det av 1929 års vägsakkunniga avgivna betänkande hade i 65 § i förslag

till lag örn vägdistrikt allenast stadgats att vad örn debitering, uppbörd,

indrivning och redovisning av landstingsmedel är stadgat skulle äga motsvarande

tillämpning beträffande vägskatt, men i övrigt icke upptagits bestämmelserna

i 63 § lag örn väghållningsbesvärets utgörande på landet.

I proposition nr 21 till 1934 års riksdag upptogs i förslagets 59 § den av

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 23.

13

de sakkunniga föreslagna bestämmelsen oförändrad. Departementschefen

anförde beträffande denna fråga: »I några yttranden har föreslagits bibehållande

i stort sett av nu gällande bestämmelser, enligt vilka det står vägstämman

fritt att överlämna vägskattens debitering, uppbörd och redovisning

åt kommunalnämnd eller särskilt utsedda förtroendemän. Då emellertid

den i de flesta vägdistrikt tillämpade ordningen, innebärande att vägskatlens

debitering m. m. sker på sätt om landstingsmedel är stadgat, torde

vara att föredraga, anser jag mig böra biträda sakkunnigförslaget, enligt

vilket denna ordning blir obligatorisk.»

Riksdagen godkände sedermera 59 § i lag om vägdistrikt med deli av de

sakkunniga föreslagna formuleringen, utan att göra något uttalande om

paragrafens rätta tolkning. Av ovannämnda bestämmelser i 48 § lag örn

landsting och 63 § första stycket lag om väghållningsbesvärets utgörande

på landet framgår, att det står landstinget resp. väghållningsskyldiga

fritt att antingen överlämna debiteringen och uppbörden till konungens

befallningshavande eller ock förfara på annat sätt. Beträffande landstingsmedel

har dock icke förekommit annat förfarande än att debitering och

uppbörd verkställts genom konungens befallningshavande, varemot i flera

vägdistrikt väghållningsskyldiga plägat begagna sig av möjligheten att verkställa

debiteringen och uppbörden på annat sätt.

Såväl de sakkunniga som departementschefen hava emellertid utgått från

den uppenbarligen felaktiga förutsättningen att landstingsmedlen obligatoriskt

skulle debiteras och uppbäras genom konungens befallningshavande.

Den motsatta uppfattningen har tidigare hävdats av både Kungl. Majit och

riksdagen. Sålunda anfördes i proposition till 1924 års riksdag, nr 188, med

förslag till lag örn landsting, att ovannämnda bestämmelse i 48 § förslaget

till lag örn landsting, vilken sedermera av riksdagen antogs oförändrad,

innebure, att landstinget är oförhindrat alt ordna landstingsmedlens debitering

och uppbörd på annat vis, än bestämmelserna förutsätta såsom det

regelmässiga. Riksdagen bär jämväl i annat sammanhang i skrivelse vid

1933 års riksdag, nr 254, hävdat, att landstingslagen § 48 uttryckligen gjorde

debiteringen och uppbörden av landstingsmedel med biträde av häradsskrivare

och kronouppbördsmän i städerna, enligt konungens befallningshavandes

befallningar, beroende av landstingets beslut och därom framställda begäran.

Då enligt 59 g lag örn vägdistrikt samma regler skola gälla för vägdistrikt,

föreligger ej heller skyldighet för vägdistrikt att låta verkställa debitering

och uppbörd av vägskatt genom konungens befallningshavande.

På grund härav anser utskottet att någon ändring i berörda 59 § i lagen

örn vägdistrikt icke är erforderlig för att uppnå det i motionen framförda

önskemålet, då vägdistrikt redan nu har rätt att låta verkställa debitering

och uppbörd av vägskalt på annat sätt än genom konungens befallningshavande.

Då emellertid ovannämnda bestämmelser i 63 § tredje stycket av 1891 ars

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 23.

lag om väghållningsbesvärets utgörande på landet icke blivit upptagna i

lagen om vägdistrikt och sålunda tillämpningsbestämmelser kommit att saknas

för det fall vägdistrikt begagnar sin rätt att ej låta verkställa debitering

och uppbörd genom konungens befallningshavande, är det nödvändigt att

dylika bestämmelser utfärdas. Dessa bestämmelser, vilka huvudsakligen

behöva reglera sättet för upprättande och fastställande av debiteringslängd,

ävensom förfarandet vid uppbörd och redovisning samt indrivning av

restantier, kunna enligt utskottets mening lämpligen utfärdas av Kungl.

Maj:t i administrativ väg under beaktande att olika regler rörande exempelvis

avkortning och avskrivning icke få tillämpas för det fall, att debitering

och uppbörd sker genom länsstyrelsen, och det fall, att annan ordning

användes.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion, i skrivelse

till Kungl. Maj:t måtte, under erinran därom, att enligt

bestämmelsen i 59 § lagen örn vägdistrikt, vägdislrikt,

i likhet med landsting, är oförhindrat att ordna

vägskattens debitering och uppbörd på annat sätt

än genom konungens befallningshavandes försorg, hos

Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville utfärda reglerande

föreskrifter angående vad som skall iakttagas för det

fall vägdistrikt beslutar att på annat sätt än genom konungens

befallningshavandes försorg ombesörja vägskattemedlens

debitering och uppbörd.

Stockholm den 6 mars 1936.

På konstitutionsutskottets vägnar:

G. A. REUTERSKIÖLD.

Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Hallén, Strömberg, Oscar Gottfrid Karlsson,

Bergman, Sandegård, David Pettersson, Källman, Karl Bodin, Hagström, Carlström,

Pehrsson i Göteborg*, Fast, Olsson i Mora, Ewald Lindmark, Andersson i Malmö,

Nordström i Torsby, Ossbahr*, Eriksson i Toftered samt Nilsson i Göteborg.

Ej närvarande vid justeringen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1936:96 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om viss ändring i 59 § lagen örn vägdistrikt. s. 3 i texten