Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 23
1936-03-06 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1936:23, Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 23
Dokumentets text
12
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 23.
Nr 23.
Ankom till riksdagens kansli den 6 mars 1936 kl. 3 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion om
viss ändring i 59 § lagen örn vägdistrikt.
1 en inom andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad motion,
nr 516, av herr Johansson i Tväråselet m. fl. hemställes, »att riksdagen
måtte vidtaga den förändringen i § 59 lagen örn vägdistrikt, att Kungl. Majit
eller länsstyrelser tillerkännes befogenhet att på framställning av vägstämma
medgiva vägdistrikt rätt att å kommunalnämnd eller särskilt utsedda förtroendemän
överlåta vägskattens debitering, uppbörd, indrivning och redovisning».
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
I 63 § första stycket lagen örn väghållningsbesvärets utgörande på landet
den 23 oktober 1891 stadgades, bland annat, att konungens befallningshavande
ombesörjer på vägstyrelsens därom framställda begäran, att vägskatten
varder genom vederbörande i sammanhang med kronoskatterna debiterad,
indriven och redovisad, på sätt om landstingsmedel är föreskrivet; ägande
konungens befallningshavande jämväl förordna om avskrivning av sådana
avgifter till vägkassan, som i anseende till bristande tillgång icke kunna
indrivas.
I 63 § tredje stycket i samma lag finnas vidare särskilda regler och bestämmelser
för det fall att väghållningsskyldiga önska överlämna debiteringen
och uppbörden åt kommunalnämnd eller särskilt utsedda förtroendemän.
I 48 § lag örn landsting den 20 juni 1924 stadgas, bland annat: »Länsstyrelsen
ombesörjer, på landstingets därom framställda begäran, att de
av landstinget till uttaxering beslutade medel under benämning landstingsmedel
varda genom vederbörande, i sammanhang med kronoskatterna, debiterade
och indrivna samt i riksbanken insatta inom den tid och med det
ansvar, som är för kronans uppbörd stadgat.»
I det av 1929 års vägsakkunniga avgivna betänkande hade i 65 § i förslag
till lag örn vägdistrikt allenast stadgats att vad örn debitering, uppbörd,
indrivning och redovisning av landstingsmedel är stadgat skulle äga motsvarande
tillämpning beträffande vägskatt, men i övrigt icke upptagits bestämmelserna
i 63 § lag örn väghållningsbesvärets utgörande på landet.
I proposition nr 21 till 1934 års riksdag upptogs i förslagets 59 § den av
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 23.
13
de sakkunniga föreslagna bestämmelsen oförändrad. Departementschefen
anförde beträffande denna fråga: »I några yttranden har föreslagits bibehållande
i stort sett av nu gällande bestämmelser, enligt vilka det står vägstämman
fritt att överlämna vägskattens debitering, uppbörd och redovisning
åt kommunalnämnd eller särskilt utsedda förtroendemän. Då emellertid
den i de flesta vägdistrikt tillämpade ordningen, innebärande att vägskatlens
debitering m. m. sker på sätt om landstingsmedel är stadgat, torde
vara att föredraga, anser jag mig böra biträda sakkunnigförslaget, enligt
vilket denna ordning blir obligatorisk.»
Riksdagen godkände sedermera 59 § i lag om vägdistrikt med deli av de
sakkunniga föreslagna formuleringen, utan att göra något uttalande om
paragrafens rätta tolkning. Av ovannämnda bestämmelser i 48 § lag örn
landsting och 63 § första stycket lag om väghållningsbesvärets utgörande
på landet framgår, att det står landstinget resp. väghållningsskyldiga
fritt att antingen överlämna debiteringen och uppbörden till konungens
befallningshavande eller ock förfara på annat sätt. Beträffande landstingsmedel
har dock icke förekommit annat förfarande än att debitering och
uppbörd verkställts genom konungens befallningshavande, varemot i flera
vägdistrikt väghållningsskyldiga plägat begagna sig av möjligheten att verkställa
debiteringen och uppbörden på annat sätt.
Såväl de sakkunniga som departementschefen hava emellertid utgått från
den uppenbarligen felaktiga förutsättningen att landstingsmedlen obligatoriskt
skulle debiteras och uppbäras genom konungens befallningshavande.
Den motsatta uppfattningen har tidigare hävdats av både Kungl. Majit och
riksdagen. Sålunda anfördes i proposition till 1924 års riksdag, nr 188, med
förslag till lag örn landsting, att ovannämnda bestämmelse i 48 § förslaget
till lag örn landsting, vilken sedermera av riksdagen antogs oförändrad,
innebure, att landstinget är oförhindrat alt ordna landstingsmedlens debitering
och uppbörd på annat vis, än bestämmelserna förutsätta såsom det
regelmässiga. Riksdagen bär jämväl i annat sammanhang i skrivelse vid
1933 års riksdag, nr 254, hävdat, att landstingslagen § 48 uttryckligen gjorde
debiteringen och uppbörden av landstingsmedel med biträde av häradsskrivare
och kronouppbördsmän i städerna, enligt konungens befallningshavandes
befallningar, beroende av landstingets beslut och därom framställda begäran.
Då enligt 59 g lag örn vägdistrikt samma regler skola gälla för vägdistrikt,
föreligger ej heller skyldighet för vägdistrikt att låta verkställa debitering
och uppbörd av vägskatt genom konungens befallningshavande.
På grund härav anser utskottet att någon ändring i berörda 59 § i lagen
örn vägdistrikt icke är erforderlig för att uppnå det i motionen framförda
önskemålet, då vägdistrikt redan nu har rätt att låta verkställa debitering
och uppbörd av vägskalt på annat sätt än genom konungens befallningshavande.
Då emellertid ovannämnda bestämmelser i 63 § tredje stycket av 1891 ars
14
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 23.
lag om väghållningsbesvärets utgörande på landet icke blivit upptagna i
lagen om vägdistrikt och sålunda tillämpningsbestämmelser kommit att saknas
för det fall vägdistrikt begagnar sin rätt att ej låta verkställa debitering
och uppbörd genom konungens befallningshavande, är det nödvändigt att
dylika bestämmelser utfärdas. Dessa bestämmelser, vilka huvudsakligen
behöva reglera sättet för upprättande och fastställande av debiteringslängd,
ävensom förfarandet vid uppbörd och redovisning samt indrivning av
restantier, kunna enligt utskottets mening lämpligen utfärdas av Kungl.
Maj:t i administrativ väg under beaktande att olika regler rörande exempelvis
avkortning och avskrivning icke få tillämpas för det fall, att debitering
och uppbörd sker genom länsstyrelsen, och det fall, att annan ordning
användes.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion, i skrivelse
till Kungl. Maj:t måtte, under erinran därom, att enligt
bestämmelsen i 59 § lagen örn vägdistrikt, vägdislrikt,
i likhet med landsting, är oförhindrat att ordna
vägskattens debitering och uppbörd på annat sätt
än genom konungens befallningshavandes försorg, hos
Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville utfärda reglerande
föreskrifter angående vad som skall iakttagas för det
fall vägdistrikt beslutar att på annat sätt än genom konungens
befallningshavandes försorg ombesörja vägskattemedlens
debitering och uppbörd.
Stockholm den 6 mars 1936.
På konstitutionsutskottets vägnar:
G. A. REUTERSKIÖLD.
Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Hallén, Strömberg, Oscar Gottfrid Karlsson,
Bergman, Sandegård, David Pettersson, Källman, Karl Bodin, Hagström, Carlström,
Pehrsson i Göteborg*, Fast, Olsson i Mora, Ewald Lindmark, Andersson i Malmö,
Nordström i Torsby, Ossbahr*, Eriksson i Toftered samt Nilsson i Göteborg.
Ej närvarande vid justeringen.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1936:96 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om viss ändring i 59 § lagen örn vägdistrikt. s. 3 i texten