Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 29
1936-03-20 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1936:29, Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 29
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 29.
1
Nr 29.
Ankom till riksdagens kansli den 20 mars 1936 kl. 1. e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner
om sänkning av de för rösträtt vid allmänna val föreskrivna
åldersgränser.
Konstitutionsutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft dels
motionen nr 3 i andra kammaren av herr Henrikson m. fl., dels motionen
nr 4 i andra kammaren av herr Henrikson m. fl., dels motionen nr 125 i
andra kammaren av herr Brädefors m. fl., dels ock motionen nr 517 i andra
kammaren av herr Gustafsson i Välsnäs m. fl.
I motionen 11:3 hemställes, »att riksdagen, såsom vilande för vidare
grundlagsenlig behandling, måtte besluta, att pragraferna 6 och 16 i riksdagsordningen
erhålla nedanstående ändrade lydelse:
§ 6.
9) Valrätt vid elektorsval tillkommer envar i kommunens allmänna angelägenheter
röstberättigad.
§ 16.
Valrätt tillkommer envar man och kvinna, som är svensk undersåte och
senast under näst föregående kalenderår uppnått tjugoett års ålder.
- - ---- - - - - - - - - - - - - - - - - - -»
I motionen 11:4 hemställes, »att sådana ändringar vidtagas i nu gällande
lagar och förordningar, att åldersgränsen för kommunal rösträtt medges
man och kvinna, som är svensk undersåte och senast under näst föregående
kalenderår uppnått tjuguett års ålder».
I motionen II: 125 hemställes, »att riksdagen måtte besluta sänkning av
rösträttsåldern vid alla politiska och kommunala val till 21 år».
I motionen 11:517 hemställes, »att riksdagen för sin del ville besluta en
sänkning av rösträttsåldern vid val till landstingen och elektorsförsamlingarna
i de städer, som icke deltaga i landsting, från nuvarande 27 till 23 år samt
att vederbörande utskott måtte utforma de förändringar i lagtexten, som
härigenom bliva erforderliga».
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 5 sami. Nr 29.
1
2
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 29.
Beträffande motiveringen för de i motionerna framställda förslagen får
utskottet hänvisa till vederbörande motioner.
Nu gällande bestämmelser i fråga om rösträttsåldern vid politiska och
kommunala val tillkommo såsom ett led i författningsreformen åren 1918
—-1921. Rösträttsåldern var dessförinnan fyllda 21 år för kommunala val
men fyllda 24 år för val till andra kammaren. I och med att ett väsentligt
närmande genom författningsreformen åstadkoms mellan grunderna för
kommunal och politisk rösträtt befanns enhetligheten böra utsträckas att
gälla jämväl dessa åldersbestämmelser, vilka härvid jämkades till fyllda
23 år för båda fallen. Då det likvisst gjordes gällande, att denna ålder vore
alltför låg för att vid tillämpning av principen om allmän rösträtt böra
stadgas i fråga om val av de korporationer, som utsåge ledamöter i första
kammaren, tillmötesgick man i viss mån denna uppfattning genom införandet
av bestämmelser om att valrätt och valbarhet till dessa korporationer
skulle inträda först vid fyllda 27 år. En följd härav blev dock, att i de
större städer, som icke deltaga i landsting, utövandet av valrätt till första
kammaren fråntogs stadsfullmäktige och överlämnades till särskilt utsedda
elektorer.
Bestämmelserna om den högre åldern för valrätt vid val av landstingsmän
och särskilda elektorer för utseende av förstakammarledamöter kunde motiveras
med hänsyn till de då ovissa politiska verkningarna av den allmänna
och lika rösträtten. Den nu under lång tid vunna erfarenheten av dessa
reglers verkningar bekräftar emellertid icke de skäl, som legat till grund
för stadgandet av en förhöjd rösträttsålder vid ifrågavarande val. Erfarenheten
ger snarare vid handen, att åldersklasserna närmast under 27 år fördela
sig på de olika politiska meningsriktningarna i ungefär samma proportion
som på de äldre årsklasserna inom väljarkåren. Detta förhållande
bestyrkes bl. a. av valstatistiken angående stadsfullmäktige- och elektorsvalen
i Stockholm och i Göteborg (se bilagan), vilka äga rum vid gemensam
förrättning och vid vilka utses samma antal elektorer som stadsfullmäktige
för staden. Den högre rösträttsåldern för urväljarna till första kammaren
har sålunda ej visat sig motsvara sitt syfte att tjäna såsom garanti och att
bidraga till artskillnad mellan riksdagens första och andra kammare.
Artskillnaden mellan kamrarna vinnes väsentligen genom stadganden
om första kammarens successiva förnyelse, örn längre mandattid för
första än för andra kammarens ledamöter, örn högre valbarhetsålder
för första kammarens ledamöter, örn friheten från bostadsband vid
deras utseende samt örn valsättet till första kammaren. Efter nu gällande
regler är detta valsätt att anse som indirekt val med valrätten för
urväljarna begränsad av visst åldersvillkor. Genom avskaffande av bestämmelserna
härom kan valsättet återföras till sin ursprungliga form av direkta
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 29.
3
val genom de högre kommunala organen, landsting och stadsfullmäktige i de
större städer, som ej deltaga i landsting; dessa få härigenom jämte sina
kommunala huvuduppgifter även biuppgiften att i regel en gång vart åttonde
år utse förstakammarledamöter — de förlora därigenom väsentligen karaktären
av elektorer. En dylik återgång skulle snarare öka än minska karaktärsskillnaden
mellan kamrarna. För skaparna av 1866 års riksdagsordning
ansågs den väsentliga karaktärsskillnaden mellan kamrarna just ligga i
val genom kommunalt verksamma korporationer. Däremot tillmättes då
rösträttsvillkoren för väljarna till landstingen och stadsfullmäktige en jämförelsevis
underordnad betydelse, eftersom dessa då icke i något hänseende
gjordes till föremål för reglering i grundlag utan endast i kommunallag.
Att nu motionärerna måhända avsett att minska artskillnaden mellan kamrarna
saknar all betydelse, då den valda vägen med nedsatt rösträttsålder
icke kan erhålla sådan verkan.
Upphävandet av bestämmelserna örn en förhöjd rösträttsålder vid landstingsmannavalen
föranleder icke blott avskaffandet av elektorsinstitutionen
och därmed en ingalunda oväsentlig förenkling av valen utan medför också
upphävandet av den inkonsekvens, som ligger däri, att en person för närvarande
äger deltaga i val till andra kammaren och väljas till samma kammare
utan att äga rösträtt och valbarhet vid val av landstingsmän, ehuru
riksdagen fullföljer mera betydelsefulla samt mera omfattande och skiftande
uppgifter än landstingen.
Utskottet finner dessutom betydande fördelar vara förenade med en allmän,
enhetlig rösträttsålder och ett avförande nu från dagordningen av frågan
örn andra ändringar av denna ålder. En enhetlig rösträttsålder synes böra
bestämmas till den för närvarande för flertalet av dessa val gällande åldern
av fyllda 23 år. Frågan om rösträttsåldern är väsentligen en lämplighetsfråga.
Det i motionerna i andra kammaren nr 3, 4 och 125 framlagda förslaget
örn en ålder av 21 år kan utskottet således ej tillstyrka.
Den utvidgning av valrätten, som utskottet sålunda förordar, synes utskottet
även av annat skäl nödig och nyttig. Därmed följer nämligen, att
de inom alla partier numera politiskt intresserade och verksamma ungdomsorganisationerna,
för så vitt deras medlemmar över huvud uppnått eljest stadgad
rösträttsålder, erhålla möjlighet att medverka under eget ansvar även
vid bildandet av de valkorporationer, vilka utse första kammaren. Och det
finnes ingen anledning att bibehålla ett system som i många fall medför, att
27-årsåldern i verkligheten ersättes av en ålder på över 30 år, då nu omhandlade
val äga rum blott vart fjärde år.
Utskottet tillstyrker därför antagandet av bestämmelser örn en enhetlig
kommunal och politisk rösträttsålder av fyllda 23 år. Införandet av en enhetlig
valbarlietsålder omfattande jämväl landstingsmän och andrakammarledamöter
är en konsekvens härav. I samband därmed böra även övriga
behörighetsregler för landstingsmän erhålla en utformning som närmare
4
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 29.
än för närvarande är fallet ansluter sig till de för stads- m. fl. fullmäktige
gällande.
I anslutning till vad sålunda anförts har utskottet låtit upprätta förslag
till ändrad lydelse av §§ 6 och 19 riksdagsordningen. De ändringar i vallag
och kommunallag, som tarvas för reformens genomförande, torde böra utarbetas
genom Kungl. Maj:ts försorg samt framläggas för nästa års riksdag
att prövas i samband med grundlagsförslaget, därest detsamma antages som
vilande.
Utskottet hemställer alltså,
1) att riksdagen i anledning av motionen 11:517 ville
såsom vilande för vidare grundlagsenlig behandling antaga
följande
Förslag
till ändrad lydelse av §§ 6 oeh 19 riksdagsordningen.
(Nuvarande lydelse.)
§ 6.
(Föreslagen lydelse.)
1. Första kammarens ledamöter
skola till ett antal av etthundrafemtio
väljas av landstingens ledamöter
och särskilt utsedda elektorer för de
städer, som ej deltaga i landsting.
Valet gäller för en tid av åtta år,
räknade från januari månads början
året näst efter det, under vilket valet
skett.
2. För val
3. För varje
4. Därest det
5. Det antal
6. Äro icke
7. Tillhöra flera landstingsområden
samma valkrets och är i något
av områdena landstingsmännens antal
större än som skolat utses, därest
den för annat landstingsområde inom
valkretsen vid landstingsmannaval
gällande grund blivit tillämpad, då
skola ej flera av landstingsmännen i
förstnämnda område deltaga i valet
av riksdagsmän än att valmännens
1. Första kammarens ledamöter
skola till ett antal av etthundrafemtio
väljas av landstingen och stadsfullmäktige
i de städer, som ej deltaga
i landsting. Valet gäller för en
tid av åtta år, räknade från januari
månads början året näst efter det,
under vilket valet skett.
i vallagen,
rikets folkmängd,
en riksdagsman,
utöva riksdagsmannakallet,
i riksgäldskontoret.
7. Tillhöra flera landstingsområden
samma valkrets och är i något
av områdena landstingsmännens antal
större än som skolat utses, därest
den för annat landstingsområde inom
valkretsen vid landstingsmannaval
gällande grund blivit tillämpad, då
skola ej flera av landstingsmännen i
förstnämnda område deltaga i valet
av riksdagsmän än att valmännens
opaginerad Kontrollera mot PDF
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 29.
o
(Nuvarande lydelse.)
antal svarar mot nyssberörda grund;
och skall förty, då riksdagsmannaval
för valkretsen skall förrättas,
landstinget i det område till sådant
antal bland tingets ledamöter utvälja
dem, som skola deltaga i riksdagsmannavalet.
Val, varom i detta mom.
stadgas, sker proportionellt enligt de
närmare grunder, som av Konungen
och riksdagen gemensamt stiftad lag
bestämmer. Varder landstingsman,
som blivit utsedd till valman, förhindrad
att fullgöra uppdraget, inkallas
suppleant i den ordning, som
beträffande förhinder för landstingsman
i allmänhet gäller.
8. De i 1 mom. omförmälda elektorer
utses för Stockholms stad och
Göteborgs stad till lika antal med
stadsfullmäktige samt för annan stad,
som ej deltager i landsting, till det
antal, som efter folkmängden i staden
eller i de särskilda valkretsar,
vari den för valet må vara indelad,
svarar mot den beträffande landstingsmannaval
i allmänhet gällande
grund.
9. Valrätt vid elektorsval tillkommer
envar i kommunens allmänna
angelägenheter röstberättigad från
och med kalenderåret näst efter det,
varunder han uppnått tjugusju års
ålder. Valen äro omedelbara och, där
två eller flera elektorer skola utses,
proportionella. Varje röstande har
lika röst. Vid val av elektorer skola
jämväl utses suppleanter för dem.
Närmare bestämmelser örn elektorsval
meddelas i vallagen.
10. Till elektor må endast den utses,
som själv vid elektorsvalet äger
rösträtt.
(Föreslagen lydelse.)
antal svarar mot nyssberörda grund;
och skall förty, då riksdagsmannaval
för valkretsen skall förrättas,
landstinget i det område till sådant
antal bland tingets ledamöter utvälja
dem, som skola deltaga i riksdagsmannavalet.
Tillhöra en eller flera städer, som
ej deltaga i landsting, samma valkrets
som landstingsområde, då skola
ej flera av stadsfullmäktige i sådan
stad deltaga i valet av riksdagsmän
än att valmännens antal efter
fedkmängden i staden svarar mot den
beträffande landsting smannaval i
allmänhet gällande grund; och skola
förty, då riksdagsmannaval för valkretsen
skall förrättas, stadsfullmäktige
till sådant antal bland sina ledamöter
utvälja dem, som skola deltaga
i riksdagsmannavalet; stadsfullmäktige
skola vid utseendet av valmän
bland sig jämväl utse suppleanter
för dessa.
Val, varom i detta mom. stadgas,
sker proportionellt enligt de närmare
grunder, som av Konungen och riksdagen
gemensamt stiftad lag bestämmer.
Varder landstingsman, som blivit
utsedd lill valman, förhindrad att
fullgöra uppdraget, inkallas suppleant
i den ordning, som beträffande
6
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 29.
(Nuvarande lydelse.)
Elektor kan ej vara:
den, som står under förmynderskap
eller som är i konkurstillstånd;
den, som är förklarad ovärdig att
i rikets tjänst vidare nyttjas eller eljest
på grund av honom ådömd
straffpåföljd icke må utöva allmän
befattning eller genom utslag, vilket
ännu icke vunnit laga kraft, är dömd
till straffpåföljd, varom sist förmåles,
eller den, som år ställd under
framtiden för brott, vilket kan medföra
sådan påföljd;
den, som år förklarad ovårdig att
inför rätta föra andras talan.
För valbarhet till suppleant erfordras
samma egenskaper som för valbarhet
till elektor.
11. Omfattar valkrets för val av
ledamöter i första kammaren flera
län eller delar av flera län, åligger
Konungens befallningshavande i det
av dessa län, som Konungen bestämmer,
att med allt, som med valet har
samband, taga den befattning, som
enligt vad därom är stadgat tillkommer
Konungens befallningshavande.
(Föreslagen lydelse.)
förhinder för landstingsman i allmänhet
gäller. Inträffar sådant hinder
för stadsfullmäktig, som utsetts
till valman, skall han ofördröjligen
underrätta magistraten i staden, som
till deltagande i valet inkallar vederbörande
suppleant.
8. Omfattar valkrets för val av
ledamöter i första kammaren flera
län eller delar av flera län, åligger
Konungens befallningshavande i det
av dessa län, som Konungen bestämmer,
att med allt, som med valet har
samband, taga den befattning, som
enligt vad därom är stadgat tillkommer
Konungens befallningshavande.
§ 19.
Till ledamöter i andra kammaren Till ledamöter i andra kammaren
kunna endast utses män och kvin- kunna endast utses män och kvinnor,
som äga valrätt inom valkret- nor, som uppnått tjugufem års ålder
sen eller, där fråga är om stad, be- samt äga valrätt inom valkretsen elstående
av flera valkretsar, inom nå- ler, där fråga är om stad, bestående
gon av dessa. av flera valkretsar, inom någon av
dessa.
2) att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t måtte utarbeta samt för nästa års riksdag
framlägga de förslag till sådana ändringar i vallag och kommunallag,
som bliva en följd av genomförandet av det ovan
under 1) framlagda förslaget till grundlagsändring.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 29.
7
3) att
a) motionen 11:3
b) motionen 11:4 och
c) motionen II: 125
icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 20 mars 1936.
På konstitutionsutskottets vägnar:
C. A. REUTERSKIÖLD.
Närvarande beträffande beslutet rörande § 19 riksdagsordningen: Herrar Reuterskiöld,
Hallén, Strömberg, Oscar Gottfrid Karlsson, Stendahl, Bergman, Sandegård,
David Pettersson, Carl Lindmark, Karl August Johanson, Carlström, Borg, Persson
i Trången, Lindskog, Fast, Olsson i Mora, Vougt, Lundqvist, Nordström i Torsby
samt Ossbahr.
Närvarande beträffande besluten i övrigt: Herrar Reuterskiöld, Hallén, Strömberg,
Oscar Gottfrid Karlsson, Stendahl, Bergman, Sandegård*, David Pettersson, Kållman*,
Carl Lindmark*, Hagström, Borg*, Lindskog, Fast, Olsson i Mora, Ewald
Lindmark, Lundqvist, Bengtsson i Kullen, Johnsson i Norrahammar samt Nilsson
i Göteborg.
* Ej närvarande vid justeringen.
Reservationer:
1) av herrar Stendahl, David Pettersson, Carl Lindmark, Hagström, Lindskog,
Ewald Lindmark och Lundqvist, som ansett, att utskottets utlåtande
borde ha haft följande lydelse:
»I likhet med motionärerna finner utskottet det av största vikt, att den
politiskt livaktiga ungdomen beredes skäligt inflytande på vårt offentliga
liv. De möjligheter, denna redan äger lill insatser antingen som väljare eller
som förtroendemän dels i vad rör olika kommunala samfälligheter och dels
i vad rör riksdagens andra kammare, böra dock ej undervärderas. En utökning
av dessa möjligheter kan enligt utskottets mening väl tänka sig och
behöver i och för sig ej möta några starkare gensagor. Utskottet anser dock,
att detta önskemål ej kan ses isolerat och att det ej bör tillgodoses på bekostnad
av andra, principiellt eller praktiskt betydelsefulla konstitutionella
värden.
Utskottet finner det ur konstitutionell synpunkt angeläget, att artskillnaden
mellan de båda kamrarna ej minskas utan helst förstärkes.
8
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 29.
De garantier, som 1918 års urtima riksdag vid demokratiseringen av Första
kammaren införde i syfte att åvägabringa en viss fortbestående karaktärsskillnad
mellan kamrarna och därmed ernå en jämvikt inom folkrepresentationen,
voro emellertid resultatet av ett med möda åstadkommet ömsesidigt
tillmötesgående mellan partierna. Genom olika riksdagsbeslut ha redan
successivt åtskilliga av särbestämmelserna angående Första kammarens bildande
borttagits och därmed en uttunning skett av den en gång överenskomna
karaktärsskillnaden.
En sänkning av rösträttsåldern för urväljarna till Första kammaren måste
i sin mån bidraga till att än mer minska skillnaden de båda kamrarna
emellan. En sådan åtgärd måste därför ge ökad aktualitet åt de på flera
håll närda önskemålen att till ny omprövning upptaga hela spörsmålet om
vår Första kammares ställning. Enligt utskottets mening bör med frågan
örn urväljarnas rösträttsålder anstå, till dess en mera samstämmig uppfattning
örn åtgärder att bevara Första kammarens särställning utkristalliserat
sig. Det föreligger enligt utskottets förmenande så mycket mindre anledning
att utbryta frågan örn rösträttsåldern, som de nu gällande bestämmelserna
icke på något vis kunna anses antidemokratiska utan tvärtom
falla helt inom det demokratiska tvåkammarsystemets ram.
På grund av vad sålunda anförts hemställes,
att
a) motionen II: 3,
b) motionen 11:4,
c) motionen II: 125,
d) motionen 11:517 icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.»
2) av herrar Bergman och Olsson i Mora, som ansett att utskottets yttrande
bort ha följande lydelse:
»En allmän nedsättning av rösträttsåldern till 21 år kan utskottet icke
förorda.
Den skillnad i rösträttsålder, som förefinnes mellan valmännen till andra
kammaren och de valmän som äga att välja landstingsledamöter och förstakammarelektorer
har, som bekant, bestämts vid den överenskommelse mellan
riksdagspartierna, som ägde rum vid övergången till den genomförda
allmänna rösträtt, varpå vår nuvarande författning vilar.
Bestämmelsen är en av de åtgärder, genom vilka man avsett att åt första
kammaren bevara vissa särdrag till skillnad från andra kammaren. Under
det andra kammaren borde ge ett mera omedelbart uttryck åt folkopinionen,
borde första kammaren genom medelbara val, längre valperioder, successiv
förnyelse och högre minimiålder för valbarhet representera mindre den växlande
än den mera fasta och stadgade folkmeningen. I analogi med be
-
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 29.
9
stämmelsen om högre valbarhetsålder stadgades även för väljarna en något
högre minimiålder. I vad mån sistnämnda bestämmelse inverkat på landstingens
och första kammarens sammansättning, därom saknas utredning;
alldeles utan betydelse har den säkerligen ej varit. I varje fall synes oss
bestämmelsen, som tillkom vid en avvägning av olika synpunkter och önskemål,
icke böra utan vidare avskaffas; skall den upphöra att gälla, bör dess
avskaffande ske först efter en allsidig prövning av förhållandet mellan kamrarna
även i andra avseenden.
Ändringar i grundlag böra enligt grundlagens egen anda ej företagas
annat än då de befinnas högst nödiga och nyttiga, vilket näppeligen kan
sägas örn nu föreliggande förslag till isolerad ändring på denna enstaka
punkt.
Hade saken ur demokratisk synpunkt ansetts äga någon större vikt, så
hade det kunnat förväntas, att proposition i ärendet blivit framlagd av
Kungl. Maj:t, eller åtminstone, att väckta motioner vittnat om större intresse
för parlamentarismens sunda och lugna utveckling än som genom nu föreliggande
projekt manifesterats. Riksdagen har nyss avvisat en verkligt
viktig och trängande författningsreform, i avseende på rättvisare mandatfördelning,
en fråga vari grundlig utredning upprepade gånger ägt rum.
Att då, utan föregående utredning och på framställning från vissa ytterlighetshåll,
där man icke gör någon hemlighet av sin mer eller mindre antiparlamentariska
inställning, skrida till en författningsändring i nu föreliggande
punkt synes oss föga rimligt.
Skulle framdeles i ett större sammanhang frågan örn folkrepresentationen
upptagas till ny prövning ur synpunkter och på initiativ som erbjuda någon
garanti för ett fruktbärande parlamentariskt intresse, kan givetvis även nu
ifrågavarande detalj komma under övervägande. I nuvarande läge kan utskottet
icke tillstyrka något av de i motionerna framställda yrkandena,
lika litet som det inom utskottet framställda, utanför motionernas ram fallande
förslaget om höjande av valbarhetsåldern till andra kammaren till
25 år.
Utskottet hemställer,
att
a) motionen 11:3,
b) motionen II: 4,
c) motionen II: 125,
d) motionen 11:517
icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.
fälläng lill riksdagens protokoll 1936. 5 sami. Nr 29.
2
10
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 29.
Bilaga.
Stadsfullmäktige- och elektorsvalen i Stockholm och Göteborg åren 1922—1935.
1 ,, . '' , • . .
Valen
Stockholm
Göteborg
antal
valda
antal
valda
elektorer
stadsfull-
mäktige
elektorer
stadsfull-
mäktige
; 1922—1923:
!
Höger......................................
40
40
21
19 j
Liberala....................................
9
9
6
6 i
Socialdemokrater ............................
46
44
32
31
Kommunister t..............................
5
7
1
3 1
övriga......................................
—
—
—*
1 1
1 1926—1927:
Höger......................................
39
39
21
18
Liberala ....................................
5
5
7
10
Frisinnade ..................................
4
4
__
- -
i Socialdemokrater............................
44
43
28
25
Kommunister................................
8
9
4
7
1 1930—1931:
Höger......................................
35
35
20
20
Liberala....................................
5
5
8
8
Frisinnade..................................
3
3
—
—
Socialdemokrater ............................
52
52
32
32
Kommunister................................
5
5
—
—
1934—1933:
j Höger......................................
33
33
17
16
Folkpartiet..................................
14
14
8
8
Socialdemokrater ............................
45
45
27
27
Socialistiska partiet..........................
7
7
2
2
Kommunistiska partiet.......................
t
1
5
5
Nationalsocialister...........................
—
--
1
2
1 Vald av såväl högern som de liberala.
Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1938
aleus
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1936:143 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om sänkning av de för rösträtt vid allmänna val föreskrivna åldersgränser. s. 6 i texten