Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående obligatorisk sjuårig folkskola m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1936-05-15 · 46 sidor, varav 46 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 46 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1936:110, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående obligatorisk sjuårig folkskola m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

1

Nr 110.

Ankom till riksdagens kansli den 15 maj 1936 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående obligatorisk

sjuårig folkskola m. m. jämte i ämnet väckta

motioner.

(2:a avd.)

I en den 21 februari 1936 dagtecknad proposition, nr 99, har Kungl.

Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för nämnda dag, föreslagit riksdagen att

dels fastställa följande huvudsakliga grunder angående folkskolekursens

omfattning att äga giltighet från och med den 1 juli 1936, med rätt för

Kungl. Majit att utfärda de närmare föreskrifter, som för deras tillämpning

befinnas erforderliga:

Folkskolan skall omfatta sju årsklasser. Vid skola, där antalet årsklasser

för närvarande är sex, skall övergång till sjuårig skola äga rum, så snart

sådant, med hänsyn till härav föranledda kostnader, skolväsendets organisation

inom distriktet och övriga ortsförhållanden, prövas lämpligen kunna

ske, dock senast med ingången av läsåret 1946/1947. Härvid skall iakttagas,

att före nämnda läsår sjuårig skolkurs icke må utan skoldistriktets

medgivande införas annorledes än efter Kungl. Maj:ts bestämmande och ej

tidigare än med ingången av läsåret 1940/1941. Där särskilda omständigheter

sådant påkalla, må Kungl. Majit kunna för viss tid medgiva distrikt

anstånd i större eller mindre omfattning utöver läsåret 1946/1947 med införande

av sjuårig skolkurs.

Vad nu sagts angående antalet årsklasser i folkskolan skall icke utgöra

hinder för Kungl. Majit att, i händelse särskilda förhållanden därtill föranleda,

efter framställning av skoldistrikt medgiva anordnande av folkskola

med ett större antal obligatoriska årsklasser än sju.

Vid skola, tillhörande någon av de i undervisningsplanen upptagna B 3- och D 1-formerna, skall det år, nybörjare intagas, och under förutsättning

att lärjungeantalet i skolan uppgår till lägst 12, anordnas övertidsläsning

under en månad;

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 6 sami. Nr 110.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

dels besluta, att för sådan övertidsläsning skall av statsmedel till lärare

utgå ersättning enligt nu gällande bestämmelser örn ersättning för övertidsläsning;
dels

medgiva, att till anordnande av försök med förstärkningsanordningar

i skolor av B 2-formen må under budgetåret 1936/1937 av förslagsanslaget

till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor användas

högst 10,000 kronor att disponeras enligt de närmare bestämmelser, Kungl.

Majit må finna gott meddela;

dels besluta, att i skoldistrikt med obligatorisk sjuårig folkskola på sådan

skola grundad fortsättningsskola skall, med tillämpning eljest av nu gällande

bestämmelser och under de villkor i övrigt, Kungl. Majit kan finna gott

föreskriva, omfatta en årskurs med, vid heltidsläsande skola minst 180

undervisningstimmar och vid halvtidsläsande skola minst 270 undervisningstimmar;

dock att, där så prövas vara av särskilda förhållanden påkallat,

skoldistrikt må kunna medgivas rätt att mot åtnjutande av statsbidrag enligt

gällande grunder låta årskursen omfatta högre timantal, än nu sagts, och

att fördela undervisningen på två årskurser, allt under iakttagande, att skolplikten

i fortsättningsskolan icke må omfatta och statsbidrag icke utgå för

längre tid än sammanlagt 540 undervisningstimmar;

dels ock medgiva, att sådan ersättning till lärare för flyttningskostnad,

varom förmäles i riksdagens skrivelse den 14 juni 1935, nr 359, må, såvitt

angår budgetåren 1935/1937, bestridas ur sagda förslagsanslag till Folkskolor:

Bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft följande motioner,

nämligen

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av

herr F. Hamrin m. fl. (I: 98) och den andra inom andra kammaren av herr

Gr. Andersson i Rasjön rn. fl. (II: 251), vari hemställts, att riksdagen måtte

i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn utredning och förslag till nästkommande

riksdag angående införande i folkskolan respektive fortsättningsskolan

av obligatorisk undervisning för flickor i husligt arbete;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren

av herrar Elof Andersson och J. Larsson i Örbyhus (I: 318) samt den andra

inom andra kammaren av herr E. Aqvist m. fl. (II: 659), vari hemställts,

att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Majits proposition nr 99 angående

obligatorisk sjuårig folkskola måtte besluta en övergångstid av

tio år, under vilken tid skoldistrikten bibehållas vid sin fulla självbestämningsrätt;
dels

en inom första kammaren av herrar Verner Andersson och Anders

Andersson väckt motion (I: 332), vari hemställts, att riksdagen vid avgörandet

av frågan om en obligatorisk sjuårig folkskola måtte besluta, ej mindre

att de på grund av folkskolans utökning med ett sjunde skolår föranledda

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

3

kostnaderna för anskaffandet av nya skollokaler och lärarbostäder i skattetyngda

kommuner, ävensom där dessa kostnader skulle leda till en mera

avsevärd höjning av den kommunala utdebiteringen, måtte bestridas helt

eller till sin huvudsakliga del av staten, än även att Kungl. Majit, vid utfärdandet

av de närmare bestämmelserna rörande det sjunde skolårets anordning

samt fortsättningsskolans anknytning till detsamma, måtte lämna

så fria direktiv som möjliggöra att folkskolinspektörerna i samråd med de

lokala skolmyndigheterna kunna där så lämpligen må ske tillmötesgå lokala

önskningar i dessa hänseenden;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av

herr E. Bjurström (I: 356) och den andra inom andra kammaren av herr

G. Malmqvist m. fl. (II: 684), vari hemställts, att riksdagen vid bifall i

huvudsak till Kungl. Majits proposition nr 99 angående obligatorisk sjuårig

folkskola måtte i skrivelse till Kungl. Majit begära en revision av 1919

års undervisningsplan för rikets folkskolor samt att riksdagen för den obligatoriska

sjuåriga folkskolans införande måtte besluta en fullt effektiv övergångstid

av tio år, så att före läsåret 1946—47 sjuårig skolkurs icke må

införas utan vederbörande skoldistrikts medgivande;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren

av herr W. Egnell m. fl. (I: 357) och den andra inom andra kammaren av

J. E. Andersson i Ovanmyra m. fl. (II: 687), vari hemställts, 1) att Kungl.

Majits proposition nr 99 om inrättande av ett obligatoriskt sjunde skolår

avslås; 2) att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit hemställa örn åtgärders

vidtagande i syfte att åstadkomma en revision av nuvarande undervisning

i folkskolan till fördel för huvudämnena modersmål och räkning

i enlighet med vad av motionärerna anförts; samt 3) att Kungl. Majit täcktes

verkställa utredning om och i vad mån åtgärder kunna vidtagas för ytterligare

underlättande av ungdomens förvärv av medborgerliga kunskaper i

enlighet med vad av motionärerna anförts;

dels en inom första kammaren av herr C. Lindhagen väckt motion (I:

358), vari hemställts att riksdagen med anledning av proposition nr 99 örn

obligatorisk sjuårig folkskola m. m. ville: l) vid beviljande av anslag till

det äskade ändamålet tillika ögna uppmärksamhet, att örn möjligt erforderliga

medel beviljas för anskaffande av tillräckliga lärarkrafter och möjligheter

till minskning av lärjungeantalet i alltför stora skolklasser, såsom

den första förutsättningen för en god och karaktärsdanande undervisning;

2) hemställa, att Kungl. Majit måtte förordna och tillse, att i undervisningsplanen

ingår även fostran till praktiskt arbete och kroppskultur; att

den även kommer att omfatta karaktärsdaning och medkänsla eller med

andra ord social etik och individuell levnadskonst; att mångläseriet beskäres

och en normalarbetsdag även för skolarbetet eftersträvas; att den nuvarande

skolans favoriter, den receptiva ungdomen, ej undantränga omtan
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr Ilo.

keil om den mera produktiva ungdomen; att urval för tillträde till högre

lärokurser ej hänsynslöst lägges i en lärares hand;

dels en inom andra kammaren av herr A. Johansson i Djursnäs m. fl.

väckt motion (II: 407), vari hemställts, att riksdagen hos Kungl. Majit måtte

anhålla örn utredning angående ordnande av slöjdlärarnas och -lärarinnornas

anställnings-, löne- och pensionsförhållanden;

dels en inom andra kammaren av herr E. Bengtsson i Kullen m. fl. väckt

motion (II: 656), vari hemställts, att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts

proposition nr 99 angående obligatorisk sjuårig folkskola m. m.;

dels en inom andra kammaren av herr A. Johansson i Krogstorp m. fl.

väckt motion (II: 660), vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av

Kungl. Maj:ts proposition nr 99 måtte besluta hemställa till Kungl. Majit,

ej mindre att folkskolan, som skall vara sjuårig, dock vid formerna B 2,

B 3 och D 1 kan få omfatta sex årsklasser under förutsättning att en fortsättningsskola

med 540 undervisningstimmar, fördelade på två redovisningsår,

anordnas, än även att Kungl. Majit skyndsamt måtte låta utarbeta

kursplaner för en sålunda föreslagen fortsättningsskola med 540 undervisningstimmar;
dels

en inom andra kammaren av herr K. A. Westman m. fl. väckt motion

(II: 671), vari hemställts, ej mindre att riksdagen måtte avslå propositionen

nr 99 angående ett sjunde obligatoriskt skolår, än även att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Majit hemställa örn utredning och förslag angående

förbättring av landsbygdsungdomens folkskolundervisning och fortbildningsmöjligheter

på sätt motionärerna i motiveringen utvecklat;

dels en inom andra kammaren av herrar G. Svedman och R. Westerdahl

väckt motion (II: 672), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, 1) att

folkskolan skall omfatta sju årsklasser i skolformerna A och B 1; i andra

lägre skolformer skall den omfatta minst sex årsklasser, 2) i skrivelse till

Kungl. Majit anhålla örn utredning rörande möjligheterna för en snabbare

avveckling av folkskolans undantagsformer och om ett bättre organiserande

av landsbygdens folkskolor i allmänhet, och att de förslag, som därav kunna

framgå, måtte så snart ske kan föreläggas riksdagen;

dels en inom andra kammaren av herr A. Pettersson i Dahl väckt motion

(II: 685), vari hemställts, att riksdagen angående genomförandet av ett obligatoriskt

sjunde skolår måtte besluta, att de på grund av folkskolans utökning

föranledda kostnaderna för anskaffandet av nya lärosalar och lärarbostäder

m. m. helt skola bestridas av statsmedel, att staten skall lämna

större bidrag än för närvarande till skolskjutsar, så att detta bidrag kommer

att utgå med 9/10 av kostnaden, och slutligen att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Majit måtte anhålla, att Kungl. Majit vid utfärdandet av närmare

bestämmelser rörande det sjunde skolårets anordning samt fortsättningsskolans

anknytning till detsamma täcktes lämna så vidsträckta direktiv,

att en lämplig anpassning efter de lokala förhållandena möjliggöres;

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

5

dels ock en inom andra kammaren av herr J. Weijne väckt motion (II:

686), vari hemställts, I. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts proposition

nr 99 angående införande av sjuårig obligatorisk folkskola ville uttala,

att uppskov efter övergångstidens slut bör beviljas a) då skoldistrikt är hårt

skattetyngt och ett införande av sjunde klass skulle medföra en väsentlig

skattehöjning, b) när icke avsevärd tid förflutit, sedan heltidsläsniDg genomfördes,

c) då barnantalet vid folkskola av B2-, B3- och Dl-formerna är så

stort, att ett införande av sjunde klass icke skulle medföra en pedagogisk

vinst, som stöde i rimlig proportion till utökningen av lästiden; II. att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit ville anhålla om revision av den för

rikets folkskolor gällande undervisningsplanen, varvid av motionären angivna

synpunkter borde vinna beaktande.

Beträffande de av motionärerna till stöd för deras framställningar anförda

skälen hänvisar utskottet till motionerna nr I: 98, I: 318, I: 332, I: 356,

I: 357, I: 358, II: 407, II: 656, II: 660, II: 671, II: 672, II: 685 och II: 686.

Kungl. Maj:t bemyndigade den 29 december 1933 chefen för ecklesiastikdepartementet

att tillkalla högst fyra sakkunniga för att inom departementet

biträda med utredning och avgiva förslag i vissa frågor angående folkskoleväsendet.

Bland de frågor, som enligt departementschefens anförande

i ämnet till statsrådsprotokollet för nämnda dag borde bliva föremål för

utredning, ingick spörsmålet om en utvidgning av den obligatoriska lärotiden

i folkskolan med ett sjunde skolår.

De av departementschefen för ändamålet sedermera tillkallade sakkunniga

— numera tillförordnade statssekreteraren i ecklesiastikdepartementet

N. T. Löwbeer, ordförande, ledamoten av riksdagens andra kammare, riksgäldsfullmäktigen

G. H. Andersson, Rasjön, undervisningsrådet och ledamoten

av skolöverstyrelsen J. E. Engvall och folkskolinspektören i Sydskånes

östra inspektionsområde N. A. Persson — hava med skrivelse den

20 november 1935 till departementschefen överlämnat betänkande och förslag

angående obligatorisk sjuårig folkskola (statens offentliga utredningar

1935:58).

I ärendet hava avgivits utlåtanden av ett flertal myndigheter och sammanslutningar.

Departementschefen har för egen del i förevarande statsrådsprotokoll av

den 21 februari 1936 anfört i huvudsak följande.

Behovet av en utsträckning av folkskolans lärotid har praktiskt taget enhälligt

vitsordats av de hörda myndigheterna och sammanslutningarna. Min egen

principiella inställning till detta spörsmål har jag utvecklat redan i det anförande

till statsrådsprotokollet den 29 december 1933, varmed jag motiverade

folkskolesakkunnigas tillkallande. Jag har ingen anledning att nu,

sedan sakkunnigutredningen verkställts och genomgått vederbörlig remissbe
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr Ilo.

handling, göra någon ändring i vad jag vid berörda tillfälle i förevarande

avseende uttalade. Min uppfattning att kravet på lärotidens ökning till sju

år måste betraktas såsom det för närvarande förnämsta målet för reformsträvanden

på folkundervisningens område synes mig hava till fullo bekräftats

av vad som sedan dess förevarit. Det kan synas onödigt att här återupprepa

de i ämnet anförda synpunkterna, vilka enligt mitt förmenande bilda

en bärande motivering för att åtgärder vidtagas till förstärkning av folkskolan

på föreslaget sätt. Sammanfattningsvis må emellertid anföras följande.

Undervisningstiden vid folkskolan har under närmare 100 år varit praktiskt

taget oförändrad, sex år. Under denna tid har samhället och samhällslivet

på alla områden undergått en genomgripande omvandling. Styrelsesättets

fortskridande demokratisering, den starka andliga och materiella utvecklingen,

den stegrade intensiteten inom olika delar av samhällslivet och

den därav betingade, allt starkare framträdande yrkesspecialiseringen äro

några av de faktorer, som framkallat avsevärt ökade krav på den enskilde

medborgarens insikter och kunnighet, oavsett vilket yrke han utövar. Åtskilliga

förbättringar hava under de senaste årtiondena vidtagits inom folkskoleväsendet.

Det inre arbetet i skolan har reformerats, lärarutbildningen har

förbättrats och de högre skolformerna hava vunnit allt mera terräng. Det

oaktat har folkskolan ej kunnat hålla jämna steg med utvecklingen på andra

områden. Från många håll har betygats, att folkskolan icke förmår på ett

nöjaktigt sätt fylla de bildnings- och uppfostringskrav, som numera måste

ställas på den elementära medborgarskolan. Den främsta anledningen härtill

är den alltför korta lärotiden. Folkskolans undervisning är för närvarande

icke så beskaffad, att de därstädes inhämtade kunskaperna äga nödig

varaktighet, även sedan lärjungarna trätt ut i livet. Erfarenheterna hos

dem, som äro verksamma såsom lärare i folkskolans överbyggnader, och

under de senare åren vidtagna undersökningar hava bekräftat detta förhållande.

Åtskilliga av de i ärendet hörda myndigheterna samt på folkbildningsväseudets

område verksamma sammanslutningar hava pekat på de ofta

betydande bristerna i särskilt modersmålets skriftliga och muntliga behandling

samt i räkning, som yppas hos dem, vilka hava endast folkskola som

bildningsunderlag, och som träda i dagen bland annat då dessa skola fullfölja

sin utbildning i yrkesundervisningsanstalter eller ägna sig åt det fria

bildningsarbetet. Det är, såsom de sakkunniga anföra, icke möjligt att på

sex år »så inlära huvudmomenten av kunskapsstoffet, att så klargöra saksammanhangen,

att så uppöva tankeförmågan och så träna barnens färdigheter,

att dessa sedermera i sin verksamhet på ett nöjaktigt sätt behärska

de hjälpmedel för ett ordnat samfundsliv, skolan velat sätta i deras händer».

I utlandet har en längre lärotid än sex år i allmänhet ansetts erforderlig.

Folkskolekursen i de länder, som tillhöra den västerländska kulturkretsen,

understiger numera i allmänhet icke sju år och uppgår i åtskilliga fall till

åtta eller nio år. Om folkundervisningsväsendet mates med denna måttstock,

är alltså vår folkskola för närvarande underlägsen åtskilliga andra

jämförbara länders. Utöver de pedagogiska tala även många tungt vägande

psykologiska skäl för en utsträckt skolplikt. De sakkunniga och flera myndigheter,

bland dem speciellt domkapitlen, hava framhållit vikten av att

skolans fostrande inflytande ej upphör just i den brytningsperiod, i vilken

barnen befinna sig, då de nu i regel lämna folkskolan, utan får verka

ända till dess den tid kommer, då barnen kunna mottagas i yrkesverksamhet,

d. v. s. vid en minimiålder av ungefärligen 14 år.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

7

Till sist hava de sakkunniga oell åtskilliga myndigheter ävensom bildningsförbund

och studiesammanslutningar bland landsbygdens befolkning

pekat på, att utvecklingen under de senare åren karakteriserats av en fortlöpande

förstärkning av folkskolan i städerna, som nu i stor utsträckning

frivilligt utbyggt sin folkskola till sjuårig, medan skoltiden på landsbygden i

regel hållit sig vid sex år. Härigenom har uppstått en kvalitetsskillnad mellan

folkskolan i stad och på landet, innebärande en social orättvisa gentemot landsbygdens

befolkning, ett missförhållande, som skulle ej oväsentligt utjämnas, örn

sjuårig folkskola allmänt införes. En utsträckning av läsårets längd har ansetts

icke kunna erbjuda alla de fördelar, som kunna ernås genom en ökning

av antalet läsår, och tanken härpå har även av andra, enligt min

mening tungt vägande skäl avvisats av de sakkunniga och vissa myndigheter,

bland dem skolöverstyrelsen. I linje med de motiv, som tala för

lärotidens förlängning, hava de sakkunniga och myndigheterna understrukit,

att det sjunde skolåret icke i första rummet bör användas till en utvidgning

i kvantitativ mening av lärokurserna i de olika ämnena utan väsentligen

och framför allt tillgodose behovet av en grundligare inhämtad och i

metodiskt avseende bättre meddelad kunskap samt en förstärkning av skolans

uppfostrande inflytande under en för lärjungarna kritisk brytningsperiod.

Det resultat, varuti de sakkunnigas och myndigheternas överväganden sålunda

utmynnat, överensstämmer helt med den uppfattning, tor vilken jag

gjorde mig till tolk i mitt anförande till statsrådsprotokollet den 29 december

1933. Vad i ärendet anförts rörande syftet med den reform, jag alltså ger

min fulla anslutning, har icke givit mig anledning till erinran.

Vissa omständigheter kunna sägas hava i särskild grad aktualiserat det

föreliggande reformkravet. Genom 1935 års riksdags beslut örn statens övertagande

av vissa kostnader för folkskoleväsendet, som hittills ålegat skoldistrikten,

kommer nämnda reform icke att i lika hög grad, som tidigare

skulle hava varit fallet, belasta kommunernas ekonomi. Staten kommer

att bära huvuddelen av kostnaderna. Kostnadsökningen motsvarar för

staten ej fullt 2 procent av det allmännas årliga totalutgifter, för folkskoleväsendet

och för kommunerna en höjning av medelutdebiteringen för

hela riket med knappa 3 öre. Den sistnämnda siffran är givetvis endast

ett grovt medeltal. Sålunda är det att antaga, vilket även av åtskilliga av

de i ärendet avgivna yttrandena framgått, att utgiftsökningen för vissa landsbygdskommuner

kommer att bliva relativt högre. De ökade kostnaderna

inträda emellertid vid bifall till mitt efterföljande förslag först efter en relativt

lång övergångstid, som tilltages med bred marginal bland annat med

tanke på att lämna kommunerna möjlighet att i god tid vidtaga lämpliga

förberedelser. Att — såsom ett par länsstyrelser ifrågasatt — bereda särskilt

ekonomiskt stöd från statens sida åt vissa kommuner torde icke vara motiverat

under sådana förhållanden och med hänsyn till att staten så sent som år

1935 beslutat avlyfta kommunerna en väsentlig del av kostnaderna för folk

skoleväsendet. I likhet med flertalet myndigheter, bland dem statskontoret,

håller jag före, att de beräknade kostnaderna för reformen icke äro sådana,

att de böra utgöra hinder för förslagets genomförande. Detta omdöme synes

stå fast, även örn hänsyn tages därtill att de sakkunnigas beräkningar, såsom

do själva betona, äro att anse såsom nettokalkyler, i det de sakkunniga vid

deras uppgörande tillgodogjort sig de minskningar i behovet av anslag till

folkskoleväsendet, som för framtiden äro att emotse på grund av rationaliseringsåtgärderna

inom skolväsendet och genom det sjunkande barnan
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

talet. Just sistberörda förhållande, som med säkerhet kommer att åtminstone

under de närmaste tio åren medföra en avsevärd minskning i behovet av

lärarkrafter och skollokaler, gör det så mycket angelägnare att utan dröjsmål

vidtaga den ifrågavarande viktiga reformen inom folkskoleväsendet.

Slutligen må som en omständighet, för vilken reformens genomförande i

sin mån äger betydelse, fästas uppmärksamheten på de svårigheter, som

möta, i viss utsträckning även på landsbygden, att i erforderlig omfattning''

finna lämplig sysselsättning i yrkesverksamhet för do från folkskolan utgående

ungdomarna. Denna synpunkt har understrukits företrädesvis av

vissa länsstyrelser, vilka haft riklig erfarenhet av denna sida av saken.

Det torde på grund av nu angivna omständigheter vara berättigat att

påstå, att tidpunkten för reformens verkställande just nu är särskilt lämplig.

De sakkunnigas förslag, att förlängningen av undervisningstiden vid

folkskolan bör göras obligatorisk har biträtts av så gott som alla i

ärendet hörda myndigheter och sammanslutningar. Endast en länsstyrelse

har bestämt avstyrkt de sakkunnigas förslag • i denna del.

Denna länsstyrelse har anslutit sig till den uppfattning, som hävdats

av reservanten bland de sakkunniga och som innebär, att reformen icke

bör genomföras, förrän opinionen bland föräldrarna och skolans målsmän

fått tid att mogna. Åtskilliga av myndigheterna och särskilt de, som stå i

närmare kontakt med stämningen bland den del av befolkningen, varom

här är fråga, hava berört denna fråga. Praktiskt taget utan undantag hava

dessa myndigheter, vilka haft blicken öppen för sannolikheten av att reformen

kan på sina håll möta motstånd från vissa delar av föräldraopinionen,

ansett den vara av sådant värde för vårt folkundervisningsväsende, att

de trots de antydda svårigheterna velat förorda det av de sakkunniga föreslagna

sättet för reformens genomförande. Den opinion mot en utsträckning

av lärokursen vid folkskolan, som kan finnas inom vissa kretsar på

landsbygden, torde i allmänhet bottna i en önskan att hemmen icke under

den tid, som erfordras för det sjunde skolårets genomgående, undandragas

barnens arbetskraft. Jag instämmer med dem, som häremot invänt, att en

fördjupad och förbättrad medborgerlig utbildning måste anses vara av så

stort värde för de ungas egen framtid, att de uppoffringar, hemmen i vissa

fall kunna komma att behöva ikläda sig, därigenom mer än väl uppvägas.

Erfarenheterna från tiden för den obligatoriska fortsättningsskolans genomförande

ådagalägga, att — i den mån svårigheter av antydd art komma

att möta — de äro av övergående karaktär. Bland de i ärendet hörda myndigheterna

synes också den meningen ganska allmänt råda, att de förbättringar

av skolväsendet, som stå att vinna genom en utsträckning av skolpliktstiden,

skulle undanskjutas till en avlägsen framtid, örn dessa åtgärder

skulle även i fortsättningen göras helt beroende av det kommunala initiativet.

Möjligen skulle mera snabba resultat stå att ernå, därest de skoldistrikt,

som införde sjunde skolår, premierades på ett eller annat sätt,

exempelvis genom särskilt förmånliga statsbidragsgrunder. Med en sådan

åtgärd, som icke skulle garantera, att en för vårt folkundervisningsväsende

så betydelsefull fråga som den förevarande inom rimlig tid skulle vinna

sin lösning, äro emellertid förenade vissa av de sakkunniga berörda principiella

och tekniska svårigheter, som icke torde uppvägas av de fördelar,

man genom en sådan omgång skulle vilja ernå. För egen del finner jag

mig därför i likhet med majoriteten bland myndigheterna böra biträda de

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

9

sakkunnigas förslag om att foga det sjunde skolåret till den nuvarande folkskolan

som en obligatorisk beståndsdel av densamma.

Ett brett utrymme har i den hittills förda diskussionen ägnats frågan örn

möjligheterna att allmänt genomföra sjuårig lärotid även vid vissa svagare

skolformer. Övervägandena härutinnan kunna sägas hava utmynnat i följande

slutsatser.

Vissa svårigheter komma troligen att uppstå i fråga om en del av de

svagare skolformerna. Men flertalet myndigheter — och särskilt bland dem

de på området speciellt sakkunniga — hava betonat, att dessa svårigheter

icke få överskattas och att de i varje fall icke få tillmätas avgörande betydelse

med hänsyn till de betydande fördelar i andra hänseenden, som

skulle vinnas genom reformen. De betänkligheter, som kommit till synes

mot det sjunde skolårets införande i de mindre gynnsamma skolformerna,

hava enligt skolöverstyrelsen så gott som uteslutande framförts av lärare,

som icke haft tillfälle att förvärva personlig erfarenhet om huru undervisningen

kan och bör planläggas i sjuårig folkskola. Erfarenheterna från

arbetet i sjuårig folkskola — och sådana erfarenheter finnas i rikligt mått

i vårt sydligaste landskap — hava givit vid handen, att denna skolform är

pedagogiskt och undervisningstekniskt den sexåriga väsentligt överlägsen,

samt att de svårigheter, som möjligen från början kunna komma att yppa

sig vid vissa svagare skolformer, rätt snart kunna elimineras. Att — såsom

ett pär myndigheter ifrågasatt — med hänsyn till olägenheterna med sjuårig

folkskola i vissa skolformer begränsa reformen till att för närvarande

avse endast de starkare skolformerna, har ansetts så långt ifrån vara att

tillråda, att det i stället gjorts gällande, att just de skolformer, som mest

äro i behov av ökad tid för ernåendet av ett fördjupat undervisningsresultat,

genom en sådan åtgärd skulle berövas möjligheter att i detta hänseende

ernå förbättring.

Jag vill för egen del instämma i dessa synpunkter och särskilt betona,

att det enligt min mening ej gärna kan ifrågakomma att ytterligare markera

skillnaden mellan utbildningsmöjligheterna för städernas och de tätare bebyggda

samhällenas befolkning, å ena sidan, och den rena landsbygdens

befolkning, å andra sidan, genom att såsom på ett par enstaka håll föreslagits

begränsa den ifrågavarande reformen till att avse endast de starkare

skolformerna. Den föreliggande utredningen synes hava till fullo klarlagt,

att de olägenheter, som under en övergångsperiod kunna uppträda vid

vissa svagare skolformer, kunna i väsentlig grad avhjälpas genom att införa

särskilda förstärkningsåtgärder vid de mest ömtåliga skolformerna, nämligen

B 3- och D 1-formerna. Mot de sakkunnigas av skolöverstyrelsen

tillstyrkta förslag till sådana förstärkningsåtgärder — införande av obligatorisk

övertidslösning under en månad vid sjuåriga skolor av nämnda former

de år, nybörjare intagas, och under förutsättning, att barnantalet uppgår

till lägst 12 — har jag ingen erinran att göra. Uppmärksammas må,

att liknande förstärkningsåtgärder redan prövats i ett flertal skoldistrikt och

med gott resultat. Jag bär heller ingenting att erinra mot, att kostnaderna

för nämnda övertidsläsning gäldas av statsmedel. Även beträffande en del

andra skolformer, särskilt B 2-skolan, hava vissa förstärkningsåtgärder ifrågasatts.

Dessa åtgärder skulle enligt de sakkunnigas mening närmast gå

ut på att begränsa lärjungeantalet i undervisningsavdelningarna. Från olika

håll har starkt understrukits vikten av att begränsande åtgärder av denna

art vidtagas även oberoende av frågan örn den sjuåriga folkskolans infö
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

rande. För egen del vill jag uttala sympatier för detta sedan länge på dagordningen

stående önskemål. Det torde emellertid icke vara möjligt och ej

heller för ett ställningstagande till den föreliggande frågan erforderligt att

nu närmare ingå på berörda, ekonomiskt ganska vittsyftande spörsmål.

Däremot vill jag redan nu tillstyrka förslaget att med understöd av statsmedel

vidtaga de av de sakkunniga och överstyrelsen förordade försöken med

ifrågakommande förstärkningsanordningar av annan art vid B 2-skolor,

exempelvis beredande av ökade möjligheter till särskild undervisning av

olika klasser. Till frågan om de anslag, som kunna vara erforderliga med

anledning av vad här förordats, återkommer jag i ett efterföljande sammanhang.

Frågan om den övergångstid, som bör bestämmas vid reformens genomförande,

har varit föremål för delade meningar. Vissa myndigheter

hava uttalat sig för en förlängning av den av de sakkunniga ifrågasatta

respittiden, medan andra synas luta åt en motsatt uppfattning.

Flertalet myndigheter, däribland skolöverstyrelsen, hava emellertid anslutit

sig till de sakkunnigas förslag. Statskontoret har däremot — i

syfte att minska de betänkligheter av kostnads- eller andra skäl, som

skulle kunna yppas mot ett införande av ett sjunde skolår — ifrågasatt

en utsträckning av övergångstiden. För egen del är jag med de sakkunniga

ense om att det med hänsyn till lokala förhållanden och erforderliga

förberedande organisatoriska åtgärder är lämpligt att bestämma en ganska

lång övergångstid. I betraktande av att övergångstiden vid den lagstadgade

folkskolans införande bestämdes till fem år och vid den obligatoriska

fortsättningsskolans införande till sju år och även under hänsynstagande

till att utvecklingen inom folkskoleväsendet liksom på andra områden

numera fortlöper i så mycket snabbare takt än då frågorna om övergångstid

för den lagstadgade folkskolan och för den obligatoriska fortsättningsskolan

behandlades, kan jag icke finna grundad anledning till antagande

att den av de sakkunniga förordade övergångstiden av tio år är för

kort. Snarare skulle jag, med hänsyn till vad nyss anförts och till de betydande

intressen av allmän karaktär, som här äro i fråga, vilja göra gällande,

att berörda övergångstid kunde tåla någon beskärning. Då jag emellertid

uttalar min anslutning till de sakkunnigas förslag på denna punkt, sker det

med förhoppning, att den övergångstid av tio år, jag sålunda förordar, skall

underlätta reformens införande genom att avlägsna eller förminska några av de

irritationsmoment, som äro förknippade med de ovan föreslagna åtgärderna.

Mot detaljerna i förslaget till övergångsbestämmelser — vilka bland annat

innebära, att intet skoldistrikt skulle utan eget medgivande kunna åläggas

att förändra någon folkskola till sjuårig tidigare än med ingången av läsåret

1940—1941, alltså först om fyra år, att endast Kungl. Maj:t skulle äga

befogenhet att efter sistnämnda tidpunkt, sedan allsidig och grundlig utredning

föregått, mot skoldistriktets bestridande bestämma, att sjuårig skolkurs

skall införas före övergångstidens slut, samt att även efter övergångstidens

tilländalöpande Kungl. Majit skulle äga rätt att medgiva skoldistrikt

anstånd i större eller mindre omfattning med införande av sjuårig skolkurs

— har jag icke något att erinra. Vissa myndigheter hava förordat,

att under övergångstiden fråga om införande av sjuårig lärotid mot skoldistriktets

önskan skulle prövas och avgöras i samma ordning som reglementsfrågor

i allmänhet, d. v. s. av vederbörande domkapitel eller, vid

olika meningar mellan domkapitel och folkskolinspektör, av skolöverstyrel
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

11

seu. För egen del finner jag förevarande frågor vara av den vikt, att ett

avsteg från den normala ordningen för prövning av ärenden av detta slag

kan försvaras. Under alla förhållanden torde, såsom de sakkunnigas förslag

till närmare bestämmelser i ämnet ger vid handen, de ifrågavarande

underordnade myndigheternas medverkan påkallas vid prövningen av nämnda

frågor och de alltså erhålla möjlighet att giva uttryck åt sin uppfattning

i de olika fallen.

I fråga örn förhållandena under övergångstiden vill jag slutligen särskilt

understryka de sakkunnigas framhävande av det önskvärda i att omläggningen

till sjuårig folkskola såvitt möjligt sker i samförståndets tecken. Det

blir särskilt för folkskolinspektörerna en mycket grannlaga uppgift att

främja reformens förverkligande på ett sådant sätt, att befolkningens sympatier

för och förtroende för folkskolan bevaras och stärkas. Med de erfarenheter,

jag fått örn denna tjänstemannakårs sätt att i allmänhet fatta

sin ställning och sina åligganden, hyser jag de bästa förhoppningar örn att

den sjuåriga folkskolans införande skall kunna ske utan några svårartade

slitningar mellan skoldistrikten och myndigheterna.

De sakkunnigas förslag i fråga örn rätt för Kungl. Majit att, i händelse

särskilda förhållanden därtill föranleda, efter framställning av skoldistrikt

medgiva anordnande av folkskola med ett större antal årsklasser än sju, har

i allmänhet icke väckt någon gensägelse. Förslaget har tillkommit närmast

för att tillgodose ett från Stockholm framfört önskemål och torde i övrigt

näppeligen, åtminstone icke under avsevärd tid framåt, få tillämpning

annat än i en eller annan av rikets större stadskommuner. Då det

skulle ligga i Kungl. Maj:ts hand att pröva förutsättningarna för tillkomsten

av en sålunda organiserad folkskola, synes mig förslaget icke giva anledning

till några betänkligheter, varför jag vill tillstyrka detsamma.

I min ovannämnda diktamen till statsrådsprotokollet av den 29 december

1933 fäste jag uppmärksamheten på att frågan örn fortsättningsskolans ställning

i ett skolsystem med obligatorisk sjuårig folkskola icke vid fullgörandet

av de sakkunnigas uppdrag kunde förbigås, samt anförde, att tillkomsten

av ett obligatoriskt sjunde skolår för vårt folkundervisningsväsende skulle

innebära ett så stort steg framåt, att denna vinst icke skulle betalas för

dyrt med förlusten av de relativt kortvariga fortsättningsskolkurserna. Jag

erinrade emellertid, att särskilt bland skolman den meningen vore ganska

utbredd, att ett slopande av den efter många års strider och svårigheter

till slut skapade obligatoriska fortsättningsskolan skulle, även om folkskolan

gjordes sjuårig, innebära en allvarlig förlust för vårt folkundervisningsväsende,

samt vidare att det på fackmannahåll gjorts gällande, att det i fråga

örn de svagare skolformerna rent tekniskt skulle ställa sig svårt, för att

icke säga ogenomförbart, att i det sjunde läroåret inarbeta fortsättningsskolans

kurs. Jag framhöll också, att jag icke villo betaga de sakkunniga

rätten att överväga något alternativ, som innebure ett bevarande av det

mest värdefulla i fortsättningsskolan i form av en kortare påbyggnad på

folkskolan, obligatorisk eller frivillig.

De sakkunniga hava nu verkställt en grundlig undersökning i detta ämne

och därvid kommit till det resultatet, att fortsättningsskolan bör bevaras

som en fristående kurs även efter införandet av en obligatorisk sjuårig folkskola.

Att fortsättningsskolan, som är att betrakta som en praktiskt betonad

ungdomsskola, skulle helt uppgå i folkskolan, hava de sakkunniga funnit

vara ur principiell synpunkt oegentligt med hänsyn till det syfte och den

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

uppgift, som vid fortsättuingsskolans tillkomst av statsmakterna tillagts densamma.

Med fortsättningsskolans inläggande i folkskolan skulle för den sistnämnda

värdet av det sjunde skolåret i hög grad reduceras. Med hänsyn

till de många former, varunder vår folkskola arbetar, och det skiftande

arbetssätt, som måste tillämpas vid undervisningens meddelande, möter enligt

de sakkunnigas mening inläggandet av fortsättningsskolans lärostoff i

folkskolan stora tekniskt pedagogiska och organisatoriska svårigheter, för att

icke säga hinder. Härtill komme, att en sådan åtgärd skulle för en stor del

av landets skolbarn innebära en försämring i utbildningshänseende, nämligen

för den kategori av lärjungar, omfattande icke mindre än en tredjedel

av i folkskolan skolpliktiga, som för närvarande äro tillförsäkrade undervisning

i sjuårig folkskola jämte minst ettårig fortsättningsskola. Det vore

följaktligen icke möjligt, uttala de sakkunniga, att utan skada för vår folkundervisning

i det hela i den obligatoriska sjuåriga folkskolan inbygga fortsättningsskolans

kurs. Fortsättningsskolans stora värde och den allt mer

ökade uppskattningen av densamma utgöra enligt deras mening ytterligare

starka skäl för dess bibehållande såsom en fristående kurs, även efter införandet

av allmän obligatorisk sjuårig folkskola. I fråga örn fortsättningsskolpliktens

omfattning föreslås, att fortsättningsskolan skall kunna inskränkas

till en årskurs örn minst 180 timmar. Det har av de sakkunniga betonats,

att undervisningen borde allt starkare anknytas till det praktiska livets

behov. Särskilt vore det önskvärt, att undervisningen i husligt arbete gjordes

obligatorisk för flickor, som avgått från folkskolan. För en sådan reform

torde emellertid, framhålles i betänkandet, en närmare utredning krävas,

vilken snarast borde komma till stånd.

De i ärendet hörda myndigheterna hava i allmänhet uttalat sin anslutning

till de sakkunnigas uppfattning i hithörande frågor. Jag har särskilt

uppmärksammat, att ett betydande antal av dessa myndigheter betonat, att

fortsättningsskolan år från år i ökad grad tillvunnit sig föräldrarnas förtroende,

särskilt då den yrkesbestämda fortsättningsskolan, vilken numera,

såsom av det föregående framgår, har ungefär samma omfattning som den

allmänna.

Med hänsyn till de, så vitt jag kan bedöma, sakligt vägande skäl, som

sålunda förebragts till förmån för fortsättningsskolans bibehållande, och myndigheternas

praktiskt taget enhälliga uppslutning kring fortsättningsskolan

föranledes jag att frångå den ståndpunkt, som jag antydde i direktiven för

utredningen. Vad som för mig härvidlag varit avgörande är icke allenast det

förhållandet, att den ifrågavarande skolformen numera synes hava arbetat

sig in i folkmedvetandet och synbarligen röner livlig uppskattning även

bland dem, som vid fortsättningsskolans allmänna införande tillhörde den

dåvarande mot nämnda skolform riktade föräldraopinionen, utan även den

omständigheten att fortsättningsskolans uppgifter och lärostoff äro av sådan

karaktär, att, enligt vad utredningen ger vid handen, fortsättningsskolans undervisning

icke kan med fördel lämpas efter folkskolans förhållanden. Än vidare

måste jag tillägga det faktum en mycket stor betydelse, att fortsättningsskolans

slopande såsom en obligatorisk skolform, på sätt de sakkunniga och myndigheterna

påvisat, i realiteten skulle medföra en försämring av utbildningsmöjligheterna

för en stor del av landets ungdom. Med hänsyn härtill och

då de sakkunnigas utredning ävensom de hittills vunna erfarenheterna från

de nuvarande fortsättningsskolekurser om 180 timmar, som äro anordnade

som påbyggnad av sjuårig folkskola, ådagalagt möjligheten av att i flertalet

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

13

fall inskränka fortsättningsskolans lärotid efter införande av sjunde skolår

till endast en årskurs om minst 180 timmar, utan att fortsättningsskolans

speciella uppgift såsom en mera praktiskt inriktad ungdomsskola därigenom

förfelas, linner jag mig böra i princip ansluta mig till de sakkunnigas föreliggande

förslag. Jag biträder även de sakkunnigas uppfattning, att undervisningen

i den obligatoriska fortsättningsskola, som sålunda enligt min

mening bör följa på sjuårig lärokurs, bör inriktas huvudsakligen på under

visning i praktiskt betonade ämnen. I detta hänseende hava de sakkunnigas

förslag rönt genklang även hos ett stort antal av de hörda myndigheterna

och åtskilliga förslag hava framlagts, vilka torde böra vinna beaktande

vid de fortsatta strävandena att förbättra fortsättningsskolan och

att stärka dess ställning.

Skolöverstyrelsen, som i övrigt anslutit sig till de sakkunnigas föreliggande

förslag, har ifrågasatt, att de skoldistrikt, som funne förhållandena

påkalla, att fortsättningsskolans undervisningstid utsträcktes antingen genom

en ökning av timtalet till mer än 180 i en årskurs eller att en redan

beslutad andra årskurs bibehålies eller att en ny sådan införes, borde medgivas

rätt därtill. Ifrågavarande skoldistrikt borde även erhålla statsbidrag

för den utsträckta undervisningen enligt de grunder, som gälla eller kunde

komma att gälla för de normala fallen. Detta förslag, vilket synes ansluta

sig till vissa av domkapitlet i Luleå uttalade önskemål örn utöver 180 timmar

utsträckt undervisningstid i den fortsättningsskola, som skulle komma

att finnas, sedan sjuårig skolplikt införts, lärer överensstämma med syftet

i de sakkunnigas förslag i ämnet. Detta förslag förutsätter nämligen, såsom

av det föregående framgår, att timtalet i furtsättningsskolorna skall kunna

utsträckas till att omfatta mer än 180 timmar.

Bestämmelsen att vid sjuårig folkskola fortsättningsskolan skall omfatta

en årskurs örn 180 timmar torde böra gälla såsom ett minimikrav för fortsättningsskola,

som bygger på heltidsläsande skola. Vad angår halvtidsläsande

skolor torde, såsom nu är fallet, minimitiden för årskursen böra

vara 270 timmar. Hinder bör emellertid ej möta att, såsom för närvarande

gäller, med rätt till statsbidrag utsträcka undervisningstiden härutöver.

Örn, såsom önskligt är, undervisningen i fortsättningsskolan erhåller

en alltmer praktisk betoning, torde säkerligen i viss utsträckning

behov yppa sig att öka kursens timantal utöver vad nyss angivits, även

örn flertalet skoldistrikt torde komma att nöja sig med en årskurs av

minimilängd. Särskilt torde nämnda behov komma att göra sig gällande

för hushållsundervisningens vidkommande. Enligt min mening bar staten

anledning att stödja en sådan utveckling. Ej heller synes skäl föreligga att

kategoriskt föreskriva, att fortsättningsskolundervisningen må omfatta endast

en årskurs. Därest särskilt, av skoldistriktet styrkt behov därav föreligger,

bör möjlighet beredas att anordna två sådana kurser. En dylik anordning

förekommer, såsom av överstyrelsens utlåtande framgår, redan nu som påbyggnad

på sjuårig folkskola. Däremot torde det — med hänsyn till den

långa skolplikt, som i sådant fall skulle komma att föreskrivas — ej vara

lämpligt att medgiva rätt till anordnande av tre årskurser. I båda fallen -—

alltså såväl i fråga örn ökning av timtalet som i fråga örn anordnande av

två årskurser — lärer det böra ankomma på skoldistrikten att göra framställning

i ämnet och på skolöverstyrelsen att pröva sådan framställning. Närmare

bestämmelser rörande de former, under vilka framställningar av denna

art böra avgöras, böra i sinom tid meddelas av Kungl. Majit. Den utöver

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

normaltiden ökade undervisning i fortsättningsskolan, som sålunda i särskilda

fall kan komma att anordnas, torde böra vara obligatorisk för de lärjungar,

som därav beröras. Sammanlagda tiden i fortsättningsskolan bör ej få omfatta

längre tid än den nuvarande maximitiden för skolplikt i fortsättningsskolan

eller 540 timmar. Statsbidrag för densamma bör utgå enligt nu

gällande regler.

De sakkunniga hava uttalat önskvärdheten av att undervisningen i husligt

arbete göres obligatorisk för alla flickor, som avgå från folkskolan, samt

att denna undervisning förlägges till fortsättningsskolan. Jag anser mig böra

redan i detta sammanhang uttala min tillfredsställelse med detta förslag,

som dock, såsom de sakkunniga även påpeka, tarvar närmare utredning.

Det är min avsikt att senare ägna ytterligare uppmärksamhet åt detta utredningsspörsmål,

som i enlighet med överstyrelsens i dess ovanberörda utlåtande

uttalade uppfattning jämväl innesluter frågan om ordnande av de

vid fortsättningsskolorna anställda lärarnas anställnings- och pensionsförhållanden.

Utredningen i ämnet bör följaktligen bedrivas i samband med

den pågående utredningen om anställnings- och avlöningsvillkoren för olika

kategorier av lärarpersonal.

I anslutning till de sakkunnigas uttalande på denna punkt, må uppmärksamheten

riktas på att ett biträdande av mitt ovannämnda förslag sannolikt

kommer att så småningom medföra en, av allt att döma, ej obetydlig

reduktion av det allmännas utgifter för fortsättningsskolan, enär barnantalet

i fortsättningsskolan genom dess begränsning i flertalet fall från två till i

regel en årskurs kommer att minskas till inemot hälften, vilket torde komma

att möjliggöra ytterligare centralisering av fortsättningsskolväsendet.

De sakkunnigas förslag i fråga om den sjuåriga folkskolans yttre och inre

organisation kan jag i huvudsak biträda. Liksom de sakkunniga anser jag,

att småskolestadiet normalt bör omfatta de två första klasserna och folkskolestadiet

de fem övriga klasserna, dock med möjlighet att, därest lokala

eller andra förhållanden så motivera, i likhet med vad nu stundom är fallet,

anordna treårigt småskolestadium och fyraårigt folkskolestadium.

Beträffande den sjunde klassens ställning i förhållande till övriga klasser

torde det normala böra vara, att det sjunde året användes till ett fördjupat

och förstärkt inhämtande av lärokursen i folkskolans vanliga ämnen. Men

jag anser det angeläget att för sådana fall, där särskilda godtagbara skäl

förebringas för att i viss mån giva undervisningen i sjunde klassen en

annan mera praktiskt betonad inriktning, något som väl i allmänhet icke

kommer att ifrågasättas annat än för A-skolor, alltför snäva regler, som

verka hindrande för en sådan utveckling, icke uppställas. Det torde böra

ankomma på skolöverstyrelsen att under hänsynstagande till olika orters

behov meddela fastställelse å dylik särskild kursplan. Eljest torde till ledning

vid fastställande av kursplaner för sjuårig folkskola kunna åtminstone

tills vidare tjäna ej allenast de planer för sådan skola, som redan föreligga

i 1919 års undervisningsplan utan även de förslag till kursplaner, som, på

sätt de sakkunniga erinrat, av skolöverstyrelsen i annat sammanhang framlagts

i dess underdåniga utlåtande av den 19 oktober 1928. Såsom de sakkunniga

framhållit bör för övrigt frågan örn kursplaner för sjuårig folkskola

ägnas särskild uppmärksamhet under övergångstiden.

Någon ändring i de nuvarande bestämmelserna rörande anknytning av

folkskolan till andra bildningslinjer finner jag lika litet som de sakkunniga

och överstyrelsen vara av behovet påkallad. Ej heller har jag i detta sam
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

15

manhang anledning framställa någon erinran mot de av de sakkunniga

föreslagna ändrade bestämmelserna örn skolplikt och örn avgång från folkskola.

Det torde få ankomma på Kungl. Majit att i sinom tid företaga

dessa och med föreliggande förslag i övrigt sammanhängande författningsfrågor

till ytterligare övervägande.

Jag anser mig böra särskilt betona vikten av att det tillses, att folkskolans

utvidgning till sjuårig icke medför svårigheter för barnen att bevista

konfirmationsundervisningen. Härutinnan föreligga emellertid, enligt vad jag

inhämtat, de bästa erfarenheter från de skoldistrikt, där sjuårig folkskola

redan finnes.

Vad till sist angår anslagsfrågorna för nästkommande budgetår, har överstyrelsen

berört spörsmålet örn den inverkan på organisationen av folkskoleseminarierna,

som ett bifall till föreliggande förslag kan medföra. I anledning

härav vill jag erinra, att i förslaget till organisation av sagda seminarier

beräknats enligt min mening rikligt tilltagna marginaler för mötande

av det merbehov av folkskollärare, som i en framtid kan uppstå, därest

obligatoriskt sjunde skolår införes. Beräkningarna rörande de för nästa

budgetår för nämnda utbildningsanstalter erforderliga anslagen påverkas

givetvis icke av de förslag, som här framläggas. Vad överstyrelsen anfört

rörande eventualiteten av en i framtiden inträdande ökning av kostnaderna

för anordnande av inackordering av skolbarn och av skolskjutsar, ger mig

icke i detta sammanhang anledning till särskilt uttalande. Den enda merkostnad,

som vid bifall till ovanstående förslag skulle belöpa på nästa budgetår,

är enligt det föregående det av de sakkunniga och skolöverstyrelsen

ifrågasatta särskilda anslaget till anordnande av försök med förstärkningsanordningar

i skolor av B 2-formen. Då, såvitt nu kan bedömas, kostnaderna

för ifrågavarande förstärkningsanordningar komma att utgöras av ersättningar

till lärare för övertidstjänstgöring, torde det icke vara erforderligt

att för ändamålet anvisa ett särskilt anslag. Lämpligen bör riksdagens

medgivande inhämtas, att av förslagsanslaget till bidrag till avlöning åt

lärare vid folkskolor må användas högst 10,000 kronor till anordnande av

sådana förstärkningsanordningar under nästa budgetår. Att på grund härav

höja förevarande anslag, som enligt Kungl. Majits förslag under punkten

143 i årets åttonde huvudtitel, skulle för nästa budgetår uppföras med

62,350,000 kronor, lärer icke erfordras. Beträffande grunderna för dispositionen

av nämnda belopp å 10,000 kronor torde bestämmelser få meddelas

av Kungl. Majit efter förslag av skolöverstyrelsen. De ersättningar till lärare,

som från anslaget skulle utgå, kunna uppenbarligen icke bliva prejudicerande

i löneregleringsavseende, då här är fråga örn en extraordinär anordning

av ren försökskaraktär.

Länsstyrelsen i Göteborg har uttalat, att det icke torde vara med billighet

och rättvisa förenligt att tvångsvis införa sjuårig folkskola och låta

skoldistrikten, såsom fallet skulle bliva med nuvarande bestämmelser örn

rekvisition av avlöningsmedel, förskjuta medel för täckande av utgifterna

härför under ett helt år med åtföljande ränteförluster. Länsstyrelsen har

därför ifrågasatt en bestämmelse om att förskott å statsmedel för det budgetår,

under vilket införandet av den sjuåriga kursen ägt rum, skulle utgå

även å de beräknade statsbidragen för avlöning åt nyanställda lärare. Detta

påpekande utgör ett enligt min mening värdefullt uppslag, vilket synes

böra vinna beaktande. Att redan för nästa budgetår införa en sådan anordning

lärer emellertid icke vara erforderligt. Förslag i ämnet torde

efter ytterligare utredning lämpligen böra framdeles komma under prövning.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

I detta sammanhang tillåter jag mig slutligen beröra en vid sidan örn

ämnet liggande fråga, som angår dispositionen av nyssnämnda anslag.

I anledning av propositionen nr 174/1935 beslöt riksdagen (skrivelse nr

359), att i samband med statens övertagande av vissa kostnader för folkskoleväsendet

meddela föreskrifter, som åsyftade att bereda staten ökat inflytande

och kontroll med avseende å folkskoleväsendets handhavande. Enligt

dessa föreskrifter skulle lärare vara skyldig underkasta sig förflyttning

från ett skoldistrikt till ett annat. För flyttningskostnaderna skulle läraren

erhålla ersättning av statsmedel. Vidare medgav riksdagen, att ersättning

för flyttningskostnad skulle efter prövning av Kungl. Majit i varje särskilt

fall av statsmedel utgå till lärare, som från skoldistrikt med övertalig lärartjänst

erhållit frivillig förflyttning till annat skoldistrikt.

I samband med omförmälda emellertid beslut meddelas icke föreskrifter,

från vilket anslag berörda flyttningsersättningar finge gäldas. Riksdagens

medgivande torde böra inhämtas, att, såvitt angår budgetåren 1935/

1937, må för nämnda ändamål anlitas ovannämnda förslagsanslag till bidrag

till avlöning åt lärare vid folkskolor. Eftersom berörda anslag närmast är

avsett för bestridande av avlöningar, bör den av mig nu förordade anordningen

endast erhålla tillfällig karaktär. För ett kommande budgetår torde

efter ytterligare utredning särskilt anslag böra ställas till förfogande för

ändamålet.

Av propositionen inhämtas följande av 1934 års sakkunniga upprättade

sammandrag av de beräknade merkostnaderna för ett allmänt införande av

ett sjunde skolår:

A. Utgifter för undervisningslokaler.

Byggnadskostnader.

För staten För kommunerna

kronor kronor

(Totalkostnad 13,000,000)..... — —

Årlig merutgift vid byggnads
kostnadernas

fördelning på

25 år................. 390,000 130,0001

Underhållskostnader

(kostnader för underhåll, inventarier, undervisningsmateriel,

bränsle, lyse och städning).

Årlig merutgift............ 65,000 520,000 585,000

B. Utgifter för lärarpersonal.

Ordinarie lön.

För staten För kommunerna Summa

kronor kronor kronor

Årlig merutgift............ 899,000 — 899,000

Summa

kronor

520,000

1 Jämte under amorteringstiden eventuellt löpande ränta.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

Provisorisk avlöningsförbät trin g.

Årlig merutgift............ 81,000 — 81,000

Dyrtidstillägg.

Årlig merutgift............ 242,000 — 242,000

Tjänstebostäder.

(Totalkostnad 9,500,000)...... — — —

Årlig merutgift (inberäknat kostnader

för underhåll och uppvärmning)

.............. 55,000 455,000 510,000

Summa kronor årlig merutgift 1,732,000 1,105,000 2,837,000

Såsom kommentarer till ovannämnda sammandrag hava de sakkunniga

anfört bland annat följande:

De totala engångsutgifterna för genomförande av ett sjunde skolår såsom

en obligatorisk anordning, d. v. s. kostnaderna för anskaffande av lärosalar

och tjänstebostäder, skulle enligt ovanstående belöpa sig till 22,500,000

kronor. Medelpriset per lärosal är, framhålla de sakkunniga, därvid så pass

högt beräknat, att det kan anses inkludera även kostnaden för den första

uppsättningen inventarier och undervisningsmateriel.

Man torde emellertid enligt de sakkunnigas mening kunna förutsätta, att

denna summa, 22,500,000 kronor, icke skall komma att på en gång, under

ett enda eller ens ett fåtal finansår, belasta statens och kommunernas budget.

Ej endast med hänsyn till det sannolika sättet för reformens genomförande

utan även på grund av den antagliga formen för finansiering av

den erforderliga byggnadsverksamheten vore det berättigat att utgå från,

att ifrågavarande kostnader komme att fördelas på en längre tid. Vad

anginge den på staten belöpande andelen av kostnaderna för de nya lärosalarna,

följde av 1935 års riksdagsbeslut, att den kortaste tidsperiod, som

kunde ifrågakomma, vore 25 år. Kommunerna torde i stor utsträckning

komma att anskaffa det behövliga byggnadskapitalet genom långfristiga

amorteringslån. Vidare torde man få räkna med att reformen kommer att

genomföras successivt. De sakkunniga hava därför ansett även nu ifrågavarande

kostnader böra beräknas i årsbelopp. Därvid måste likväl uppmärksammas,

att berörda kostnader icke ägde permanent natur, liksom

övriga i förestående sammanställning upptagna årsutgifter, utan efter kapitalbeloppets

slutan!ortering försvunne. I fråga om tjänstebostäderna förelåge

dock här det förhållandet, att den på kommunernas anpart upptagna summan

av 455,000 kronor innefattade jämväl underhållskostnader, varför blott

en del av denna summa efter kapitalets slutamortering försvunne. Den på

staten uppförda summan för tjänstebostäder avsåge det årligen utgående

tjänstebostadsbidraget och vore alltså en permanent årlig utgift.

Vidare påpekas, att, på sätt av de sakkunnigas redogörelse för beräkningarna

framgått, de angivna beloppen representera nettoökningen, sålunda

nämligen, att hänsyn jämväl tagits till den kostnadsminskning, som möjliggöres

till följd av nedgången i barnantal och olika rationaliseringsåtgärder.

Särskilt minskningen i barnantalet gjorde, att kostnadsberäkningarna

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 6 sami. Nr 110. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

Utskottet.

för genomförandet av ett sjunde skolår tedde sig avsevärt mycket gynnsammare,

än örn denna faktor ej förelegat.

Av sammanställningen framgår, att reformen i nuvarande läge kan beräknas

medföra en total årlig merutgift av 2,840,000 kronor. Av merutgiften

belöper omkring 1,100,000 kronor på undervisningslokaler och omkring

1,740,000 kronor på lärarlöner och tjänstebostäder. Mellan staten och kommunerna

fördelar sig merutgiften sålunda att omkring 1,750,000 kronor

faller på staten och omkring 1,100,000 kronor på kommunerna. Härtill

kommer för statens del kostnaden för de av de sakkunniga föreslagna förstärkningsåtgärderna

vid vissa former av sjuårig folkskola, uppskattad till i

medeltal 257,000 kronor per år.

Det visade sig alltså, yttra de sakkunniga, att kostnadsökningen kunde

inskränkas till en summa, som motsvarade blott omkring 1.9 procent av det

allmännas årliga totalutgifter för folkskoleväsendet i dess helhet. För kommunernas

finanser skulle utgiftsökningen innebära en höjning av medelutdebiteringen

för hela riket med knappa 3 öre. Det vore uppenbart, att för de

enskilda kommunerna ökningens relativa storlek komme att växla i ganska

hög grad; dock framginge av utredningen, att för ett mycket stort antal

kommuner utgiftsökningen måste bliva av jämförelsevis ringa betydelse.

Efter omfattande utredningar och i huvudsaklig överensstämmelse med

ett av särskilda sakkunniga uppgjort förslag har frågan örn införande av

obligatorisk sjuårig folkskola i vårt land förelagts riksdagen.

Departementschefen har inledningsvis uppehållit sig vid de skäl, som

han funnit tala för en utsträckning av folkskolans lärotid, och härvid särskilt

framhållit, att kravet härpå måste betraktas såsom det för närvarande

förnämsta målet för reformsträvanden på folkundervisningens område.

Härför talade bland annat de ökade krav på den enskilde medborgarens

insikter och kunnighet, som framkommit på grund av samhällets och samhällslivets

omvandling under de närmare 100 år, då undervisningstiden vid

folkskolan varit praktiskt taget oförändrad. Från många håll hade betygats,

att folkskolan icke förmådde på ett nöjaktigt sätt fylla de bildnings- och

uppfostringskrav, som numera måste ställas på den elementära medborgarskolan.

Såväl pedagogiska som psykologiska skäl talade för en utsträckt

skolplikt. Genom den förstärkning av folkskolan i städerna, som ägt rum

därigenom att dessa i stor utsträckning frivilligt utbyggt sin folkskola till

sjuårig, hade uppstått en kvalitetsskillnad mellan folkskolan i stad och på

landet, innebärande en social orättvisa gentemot landsbygdens befolkning.

Departementschefen har vidare framhållit vissa omständigheter, som kunna

sägas hava i särskild grad aktualiserat det föreliggande reformkravet, bland

annat 1935 års riksdags beslut örn statens övertagande av vissa kostnader

för folkskoleväsendet, varigenom reformen icke komme att i lika hög grad

som tidigare skulle hava varit fallet belasta kommunernas ekonomi. Departementschefen

har vidare funnit de beräknade kostnaderna för reformen

för statsverket icke vara sådana, att de borde utgöra hinder för reformens

genomförande. För ett genomförande av reformen just nu finner departe
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr Ilo.

19

mentschefen vidare tala de minskningar i anslagen till folkskoleväsendet,

som för framtiden äro att emotse på grund av rationaliseringsåtgärderna

och det sjunkande barnantalet.

Härefter har departementschefen framlagt de skäl, som enligt hans uppfattning

tala för att förlängningen av undervisningstiden vid folkskolan bär

göras obligatorisk.

I detta sammanhang har departementschefen till behandling upptagit

frågan örn möjligheterna att allmänt genomföra sjuårig lärotid även vid

vissa svagare skolformer. Departementschefen har framhållit, att vissa

svårigheter troligen komma att uppstå i fråga om en del av de svagare skolformerna.

Han har härvid erinrat, att flertalet myndigheter betonat, att

dessa svårigheter icke finge överskattas. Erfarenheterna från arbetet i sjuårig

folkskola hade givit vid handen, att denna skolform vore pedagogiskt

och undervisningstekniskt den sexåriga väsentligt överlägsen. Mot framkommet

förslag att med hänsyn till berörda olägenheter begränsa reformen

till att för närvarande avse endast de starkare skolformerna hade gjorts

gällande, att just de skolformer, som mest vore i behov av ökad tid för

ernåendet av ett fördjupat undervisningsresultat, genom en sådan åtgärd

skulle berövas möjligheten att i detta hänseende ernå förbättring.

Departementschefen har för egen del instämt i dessa synpunkter och särskilt

betonat, att det enligt hans mening ej gärna kunde ifrågakomma att

ytterligare markera skillnaden mellan utbildningsmöjligheterna för städernas

och de tätare bebyggda samhällenas befolkning, å ena sidan, och den

rena landsbygdens befolkning, å andra sidan. Den föreliggande utredningen

syntes hava till fullo klarlagt, att berörda olägenheter kunde i väsentlig

grad avhjälpas genom att införa särskilda förstärkningsåtgärder vid de

mest ömtåliga skolformerna, nämligen B 3- och D 1-formerna. Mot de sakkunnigas

av skolöverstyrelsen tillstyrkta förslag till sådana förstärkningsåtgärder

— införande av obligatorisk övertidsläsning under en månad vid

sjuåriga skolor av nämnda former de år, nybörjare intagas, och under förutsättning

att barnantalet uppgår till minst 12 — har departementschefen

förklarat sig icke hava någon erinran att göra liksom icke heller mot att

kostnaderna för nämnda övertidsläsning gäldas av statsmedel. Departementschefen

har vidare erinrat, att även beträffande en del andra skolformer,

särskilt B 2-skolan, vissa förstärkningsåtgärder ifrågasatts. Dessa

åtgärder skulle enligt de sakkunnigas mening närmast gå ut på att begränsa

lärjungeantalet i undervisningsavdelningarna. Från olika håll hade starkt

understrukits vikten av att begränsande åtgärder av denna art vidtoges

även oberoende av frågan om den sjuåriga folkskolans införande. För egen

del har departementschefen uttalat sympatier för detta redan länge på

dagordningen stående önskemål. Det torde emellertid, har han framhållit,

icke vara möjligt och ej heller för ett ställningstagande till den föreliggande

frågan erforderligt att nu närmare ingå på berörda, ekonomiskt ganska

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

vittsyftande spörsmål. Däremot har departementschefen tillstyrkt förslaget

att med understöd av statsmedel vidtaga de av de sakkunniga och överstyrelsen

förordade försöken med ifrågakommande förstärkningsanordningar

av annan art vid B 2-skolor, exempelvis beredande av ökade möjligheter

till särskild undervisning av olika klasser.

Departementschefen har slutligen i detta sammanhang framlagt förslag

till övergångsanordningar. Härtill återkommer utskottet i det följande.

I motionerna I: 357 och II: 687, II: 656 och II: 671 har yrkats avslag på

Kungl. Maj:ts här förevarande förslag i dess helhet. I förstnämnda båda

motioner har bland annat framhållits, att det avsedda målet bättre skulle

kunna nås genom en revision av folkskolans nuvarande undervisningsplan

och genom ytterligare underlättande av ungdomens förvärv av medborgerliga

kunskaper. Till stöd för det i motionen II: 656 framförda avslagsyrkandet

ha främst framhållits de svårigheter, ett bifall till Kungl. Maj:ts förslag

skulle medföra för landsbygdens befolkning, ävensom de härmed förenade

ökade kostnaderna, icke minst för de små och ekonomiskt svagare kommunerna.

I motionen II: 671 har bland annat framhållits, att det syntes anmärkningsvärt

att, innan man ginge in för en kvantitativ utökning av skolans

längd, man icke undersökte, huruvida man icke kunnat nå åsyftat resultat

genom en minskning av klasserna och förbättring av skolformerna, varigenom

bland annat hemmets intressen hade kunnat bättre tillgodoses.

I motionen ha i anslutning härtill framlagts vissa förslag till revision av

gällande undervisningsplan för folkskolan, till vilka utskottet senare återkommer.

Ytterligare hava framförts vissa anmärkningar beträffande de

ekonomiska beräkningarna; jämväl ur sociologisk synpunkt hava anmärkningar

framställts.

Frågan örn den sjuåriga lärotidens införande vid de svagare skolformerna

har varit föremål för framställningar i motionerna II: 660 och II: 672.

I motionen II: 660 har hemställts, att folkskolan vid formerna B 2, B 3

och D 1 skalle kunna få omfatta sex årsklasser under förutsättning att en

fortsättningsskola med 540 undervisningstimmar, fördelade på två undervisningsår,

anordnas. I motionen II: 672 har föreslagits, att folkskolan skall

omfatta sju årsklasser i skolformerna A och B 1 men att den i andra

lägre skolformer skall omfatta minst sex årsklasser. Tillika har hemställts,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla örn utredningrörande

möjligheterna för en snabbare avveckling av folkskolans undantagsformer

och örn ett bättre organiserande av landsbygdens folkskolor i

allmänhet. I motionen II: 656 ha vidare som skäl för det i densamma framförda

avslagsyrkandet framhållits de svårigheter, som skulle uppkomma för

B 2-, B 3- och D 1-skolorna.

De av departementschefen berörda frågorna örn ökade lärarkrafter och

minskning av lärjungeantalet hava jämväl varit föremål för uppmärksamhet

i vissa motioner.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

21

I motionen I: 358 har sålunda hemställts, att riksdagen ville ägna uppmärksamhet

åt att om möjligt erforderliga medel beviljas för anskaffande

av tillräckliga lärarkrafter och för beredande av möjligheter till minskning

av lärjungeantalet i alltför stora skolklasser. Vidare har i motionen II: 671

framhållits möjligheten av en förstärkning av den sexåriga folkskolan genom

en förbättring av skolformerna medelst minskning av klassernas barnantal

och antalet samtidigt undervisade klasser.

I åtskilliga motioner hava ytterligare framställningar gjorts, som avse

förstärkning av folkskolan, förändringar av dennas inre arbete m. m. Här

till återkommer utskottet i det följande i samband med sin behandling av

frågan om den sjuåriga folkskolans yttre och inre organisation.

Den förebragta utredningen giver enligt utskottets uppfattning vid handen,

att rätta tiden för en utsträckning av folkskolans lärotid nu måste

anses vara inne. De skäl härför, som anförts av de sakkunniga, i ämnet

hörda myndigheter — särskilt skolöverstyrelsen — och departementschefen,

hava synts utskottet tungt vägande. Givetvis kan utskottet icke bortse

från att vissa svårigheter kunna bliva förbundna med förslagets genomförande.

Dylika måste för övrigt alltid beräknas uppkomma, när det gäller

en omorganisation av här förevarande omfattning. Men genom de övergångs-

och andra anordningar, som föreslagits och till vilka utskottet i det

följande återkommer, torde dessa svårigheter enligt utskottets uppfattning

icke bliva av den storleksgrad, att de böra förhindra ett genomförande av

de föreslagna åtgärderna. Härtill kommer vidare, att de ekonomiska förutsättningarna

för den ifrågasatta reformen just nu synas vara gynnsamma på

grund av de kostnadsminskningar för folkskoleväsendet, som — på sätt

departementschefen framhållit — äro att emotse genom rationaliseringsåtgärderna

inom folkskoleväsendet och det sjunkande antalet barn i skolåldern.

Av nu anförda skäl har utskottet funnit sig böra i princip tillstyrka

Kungl. Maj:ts här föreliggande förslag och avstyrker följaktligen de i motionerna

I: 357 och II: 687, II: 656 och II: 671 framförda avslagsyrkandena.

Utskottet tillstyrker likaledes Kungl. Maj:ts förslag, att de föreslagna

nya grunderna angående folkskolekursens omfattning skola fastställas att

äga giltighet från och med den 1 jidi 1936.

På de skäl, som av departementschefen anförts, finner sig utskottet böra

tillstyrka förslaget, att det sjunde skolåret skall fogas till den nuvarande

folkskolan som en obligatorisk beståndsdel av densamma. Under utredningsarbetets

gång hava åtskilliga uppslag undersökts, varigenom en dylik

bestämmelse skulle onödiggöras, men vid en närmare prövning hava dessa

visat sig antingen sannolikt icke inom rimlig tid kunna leda till det uppställda

målet eller medföra icke önskvärda konsekvenser.

De av utskottet i det föregående påpekade svårigheterna för reformens

genomförande äro i stor utsträckning förbundna med frågan örn möjlig
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

heterna att allmänt genomföra sjuårig lärotid även vid vissa svagare

skolformer. Denna fråga har varit föremål för stor uppmärksamhet.

Utskottet finner sig redan av principiella skäl icke kunna förorda, att

här förevarande skolformer — praktiskt taget uteslutande i användning

på landsbygden — skulle undantagas från den föreslagna reformen,

om vars behövlighet för hela landets skolväsen utskottet är övertygat.

Härtill kommer vidare, att man icke bör förbise det förhållandet,

att elevantalet i dessa skolor mestadels är ringa, vilket måste underlätta

reformens genomförande. En uppdelning skulle jämväl i praktiken medföra

såväl inkonsekvenser som svårigheter. Exempelvis äro de skoldistrikt talrika,

där skolor av såväl högre som lägre skolform finnas. I dessa skulle

alitsa barnen få olika lång skoltid, beroende på i vilken skola de fullgöra

sin skolplikt. Understundom förändras vidare B 1-skolor till B 2-skolor och

omvänt på grund av förskjutningar i barnantalet. Om en B 2-skolas förvandling

till B 1-skola skulle medföra en förlängning av skoltiden, kan detta

tänkas understundom komma att försvåra och fördröja en välmotiverad

organisationsändring. Med de av departementschefen förordade förstärkningsanordningarna

torde vidare de befarade svårigheterna kunna väsentligt

minskas.

Av nu anförda skäl finner sig utskottet böra tillstyrka förslaget jämväl

i denna del och avstyrker följaktligen vad i motionerna II: 660 och II: 672

härutinnan hemställts.

I detta sammanhang vill utskottet till behandling upptaga det i motionen

II: 672 framförda yrkandet om verkställande av utredning om en snabbare

avveckling av folkskolans undantag sformer.

Såsom av de sakkunnigas av departementschefen delvis återgivna undersökningar

framgår, har procenten av de barn, som undervisas i halvtidsläsande

skolor å landsbygden, under de senare åren högst väsentligt minskats.

Intet synes tala för att denna utveckling skulle helt upphöra eller

i någon större omfattning avtaga. Utskottet vill i detta hänseende erinra

örn vad redan åstadkommits med tillhjälp av anslagen till skolskjutsar,

till inackordering av skolbarn och till skolhem. Enligt utskottets uppfattning

torde man först böra ännu någon tid avvakta resultaten av den pågående

utvecklingen, innan ytterligare åtgärder från statsmakternas sida

vidtagas. På grund av vad sålunda anförts finner sig utskottet icke kunna

tillstyrka vad i motionen II: 672 yrkats, så vitt nu är i fråga.

Den av departementschefen förordade förstärkningsåtgärden vid de ömtåliga

skolformerna, nämligen B 3- och D 1-formerna — införandet av obligatorisk

övertidsläsning enligt vissa närmare angivna grunder — har icke

givit utskottet anledning till erinran liksom icke heller förslaget, att kostnaderna

för nämnda övertidsläsning skola gäldas av statsmedel.

De beträffande B 2-skolorna föreslagna förstärkningsåtgärderna skulle

enligt de sakkunnigas uppfattning närmast gå ut på att begränsa lärjunge
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

23

antalet i undervisningsavdelningarna. Departementschefen har uttalat

sympatier för detta önskemål men framhållit, att det icke torde vara möjligt

och icke heller för ett ställningstagande till den föreliggande frågan

erforderligt att ingå på berörda, ekonomiskt ganska vittsyftande spörsmål.

Här förevarande fråga har, såsom tidigare erinrats, upptagits till behandling

i motionerna I: 358 och II: 671.

Utskottet delar den under ärendets handläggning uttalade uppfattningen

örn vikten av att lärjungeantalet begränsas i lärara vdelningarna. Enligt

utskottets uppfattning torde detta vara en förutsättning för att det

obligatoriska sjunde skolåret skall kunna giva vad med detsamma avsetts.

Utvecklingen synes emellertid, på sätt närmare framgår av vissa av de

sakkunniga (å sid. 119 i deras betänkande) meddelade siffror, under senare

år hava kännetecknats av en fortgående minskning av medeltalet barn per

läraravdelning. Med hänsyn härtill och jämväl till de av departementschefen

framförda skälen finner sig utskottet icke böra förorda, att riksdagen

nu hos Kungl. Majit anhåller om vidtagande av särskilda åtgärder i frågan,

och avstyrker fördenskull vad i motionerna I: 358 och II: 671 härutinnan

hemställts. Utskottet utgår härvid från att denna för skolväsendets förbättring

viktiga fråga allt fortfarande blir föremål för Kungl. Maj:ts och

vederbörande skolmyndigheters uppmärksamhet.

Vad Kungl. Majit i här förevarande hänseende föreslagit har icke givit

utskottet anledning till erinran.

Departementschefen har i anslutning till av de sakkunniga framlagt förslag

förordat en övergångstid av tio år, d. v. s. att övergången till sjuårig

skola skulle äga rum i regel senast med ingången av läsåret 1946—1947.

Enligt förslaget skulle intet skoldistrikt utan eget medgivande kunna åläggas

att förändra någon folkskola till sjuårig tidigare än med ingången av

läsåret 1940—1941, alltså örn fyra år. Efter nämnda tidpunkt skulle Kungl.

Majit äga befogenhet att, sedan allsidig och grundlig utredning föregått,

mot skoldistriktets bestridande bestämma, att sjuårig skolkurs skall införas

före övergångstidens slut. Tillika skulle Kungl. Majit äga att även efter

övergångstidens tilländalöpande medgiva skoldistrikt anstånd i större eller

mindre omfattning med införande av sjuårig skolkurs. Departementschefen

har slutligen i fråga örn förhållandena under övergångstiden understrukit

de sakkunnigas framhävande av det önskvärda i att omläggningen

till sjuårig folkskola såvitt möjligt sker i samförståndets tecken.

Frågan om övergångstiden har varit föremål för yrkanden i flera av

motionerna. I motionerna I: 318 och lii 659 har sålunda hemställts, att

riksdagen måtte besluta en övergångstid av tio år, under vilken tid skoldistrikten

skulle bibehållas vid sin fulla självbestärnningsrätt. I motionerna

I: 356 och lii 684 har likaledes yrkats på beslut om en fullt effektiv

övergångstid av tio år, så att före läsåret 1946—1947 sjuårig skolkurs icke

skulle få införas utan vederbörande skoldistrikts medgivande.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr Ilo.

Jämväl yrkanden om friare direktiv vid övergången hava framförts. Sålunda

har i motionen I: 332 hemställts, att riksdagen måtte besluta att

Kungl. Majit vid utfärdandet av de närmare bestämmelserna rörande det

sjunde skolårets anordning samt fortsättningsskolans anknytning till detsamma

måtte lämna fria direktiv, som möjliggöra att folkskolinspektörerna

i samråd med de lokala myndigheterna kunna, där så lämpligen må

ske, tillgodose lokala önskningar. I huvudsak enahanda yrkande har i här

förevarande hänseende framförts i motionen II: 685. Vidare har i motionen

II: 686 hemställts, att riksdagen ville uttala, att uppskov efter övergångstidens

slut bör beviljas dels då skoldistrikt är hårt skattetyngt och

ett införande av sjunde klass skulle medföra en väsentlig skattehöjning,

dels när icke avsevärd tid förflutit, sedan heltidsläsning genomförts, dels

ock då barnantalet vid folkskola av B 2-, B 3- och D 1-formerna är så stort,

att ett införande av sjunde klass icke medför en pedagogisk vinst, som står

i rimlig proportion till utökningen av lästiden.

Förslaget i propositionen örn en uppdelning av övergångstiden i två

perioder, en med full frihet för skoldistrikten och en där Kungl. Majit

skulle äga rätt att efter sig företeende omständigheter besluta om den

nya organisationens införande även mot skoldistrikts bestridande, finner

utskottet sig böra tillstyrka. Enligt utskottets förmenande skulle sannolikt

en övergångstid med full frihet för distrikten under hela perioden medföra

en anhopning av organisationsändringar mot periodens slut, varigenom

ganska stora svårigheter kunna tänkas uppstå.

Däremot har utskottet funnit den föreslagna övergångsperioden väl

knappt tilltagen. Den reform av vårt skolväsen, vars genomförande utskottet

i det föregående tillstyrkt, är av så genomgripande betydelse och

kan medföra så stora förändringar för de enskilda skoldistrikten, att utskottet

finner en ökning av övergångstiden utöver Kungl. Maj:ts förslag

motiverad. I detta hänseende har utskottet — med hänsyn tagen å ena

sidan till skoldistriktens önskemål och eventuella behov av uppskov något

längre tid och å andra sidan till önskvärdheten av att här förevarande förstärkning

av folkskolan icke skall genomföras med alltför stor tidsutdräkt

— funnit sig böra förorda, att övergångstiden bestämmes till tolv år samt

att den period, under vilken skoldistrikts medgivande skall vara erforderligt,

bestämmes till sex år och avstyrker alltså de i motionerna I: 318 och

II: 659 samt I: 356 och II: 684 framförda, häremot stridande yrkandena.

Utskottet framställer i det följande erforderligt yrkande i anslutning

härtill.

Även med denna utsträckning av övergångstiden torde fall kunna inträffa,

då ett ytterligare uppskov kan vara av behovet påkallat, och utskottet

tillstyrker alltså vad i detta hänseende i propositionen föreslagits.

Att uttömmande angiva de olika svårigheter, som kunna uppstå vid den

nya organisationens genomförande, är icke möjligt. I motionen II: 686

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

25

har emellertid uppmärksamheten riktats på vissa förhållanden, som för

de enskilda skoldistrikten kunna vara betydelsefulla nog. Utskottet utgår

från att den befogenhet, som under övergångstidens senare del och jämväl

efter densammas slut i enlighet med vad utskottet nu tillstyrkt skulle läggas

i Kungl. Maj:ts hand, kommer att användas med hänsynstagande i

möjligaste mån till berättigade önskemål från skoldistriktens sida. I detta

hänseende vill utskottet understryka såväl departementschefens uttalande

örn önskvärdheten av att omläggningen såvitt möjligt sker i samförståndets

tecken som ock att de i motionen II: 686 framförda synpunkterna på

ytterligare uppskov i den män så lämpligen låter sig göra må bliva beaktade.

Med vad nu anförts finner utskottet jämväl de i motionerna I: 332,

II: 685 och II: 686 gjorda framställningarna, såvitt nu är i fråga, tillgodosedda.

Att på sätt i motionen II: 685 påyrkats riksdagen skulle i särskild

skrivelse göra framställning i ämnet hos Kungl. Maj:t finner utskottet vid

nyss angivna förhållanden icke anledning tillstyrka.

Vad departementschefen föreslagit örn rätt för Kungl. Maj:t att, i händelse

särskilda förhållanden därtill föranleda, efter framställning av skoldistrikt

medgiva anordnande av folkskola med större antal årsklasser än

sju har icke givit utskottet anledning till erinran.

Härefter har departementschefen ingått på frågan örn fortsättningsskolans

ställning i ett skolsystem med obligatorisk sjuårig folkskola.

De sakkunniga hava i detta hänseende kommit till det resultatet, att

fortsättningsskolan bör bevaras som en fristående kurs även efter införandet

av en obligatorisk sjuårig folkskola. Beträffande fortsättningsskolpliktens

omfattning hava de sakkunniga föreslagit, att fortsättningsskolan

skulle kunna inskränkas till en årskurs örn minst 180 timmar. Vidare hava

de sakkunniga betonat, att undervisningen borde allt starkare anknytas

till det praktiska livets behov.

Departementschefen har i princip anslutit sig till de sakkunnigas föreliggande

förslag och därvid framhållit, att han biträdde de sakkunnigas uppfattning,

att undervisningen i den obligatoriska fortsättningsskola, som

borde följa på sjuårig lärokurs, borde inriktas huvudsakligen på undervisning

i praktiskt betonade ämnen. Beträffande undervisningstiden har departementschefen

framhållit, att en årskurs om 180 timmar torde böra

gälla såsom ett minimikrav för fortsättningsskola, som byggde på heltidsläsande

skola. Vad anginge halvtidsläsande skolor, torde, såsom nu vore

fallet, minimitiden för årskursen böra vara 270 timmar. Hinder borde emellertid

ej möta att, med rätt till statsbidrag, utsträcka undervisningstiden

härutöver. Därest särskilt, av skoldistriktet styrkt behov därav förelåge,

borde möjlighet beredas att anordna två årskurser. Behov härav torde

säkerligen yppa sig örn, såsom önskligt vore, undervisningen i fortsättningsskolan

erhölle en alltmer praktisk betoning. Särskilt torde nämnda behov

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

komma att göra sig gällande för hushållsundervisningens vidkommande.

Däremot torde det ej vara lämpligt att medgiva rätt till anordnande av

tre årskurser. Sammanlagda tiden i fortsättningsskolan borde ej få överstiga

den nuvarande maximitiden eller 540 timmar.

I motionerna I: 332 och II: 685 har vidare, såsom förut erinrats, hemställts

om att vid utfärdandet av närmare bestämmelser rörande det sjunde

skolårets anordning samt fortsättningsskolans anknytning till detsamma

måtte lämnas fria direktiv.

Frågan örn fortsättningsskolekursens omfattning har varit föremål för

framställning i motionen II: 660, vari hemställts, att folkskolor av formerna

B 2, B 3 och D 1 skola kunna få omfatta sex årsklasser under förutsättning

att en fortsättningsskola med 540 undervisningstimmar, fördelade

på två undervisningsår, anordnas. Tillika har i denna motion hemställts

örn utarbetande av kursplan för en dylik fortsättningsskola.

Utskottet vill erinra, att frågan örn fortsättningsskolans ställning i ett

skolsystem med obligatorisk sjuårig folkskola vid flera tillfällen varit föremål

för riksdagens prövning. Härför har en utförlig redogörelse lämnats

såväl av de sakkunniga som av departementschefen i statsrådsprotokollet,

vartill utskottet här i huvudsak torde få hänvisa.

I skrivelse nr 255 anhöll 1927 års riksdag, att Kungl. Maj:t täcktes taga

under omprövning, huruvida sådana ändringar borde vidtagas i folkskolans

undervisningsplan, att det sjunde skolårets kursplan komme att inrymma

jämväl en kurs, som tillhörde den tvååriga fortsättningsskolans undervisning.

Med anledning av nämnda riksdagsskrivelse avgav skolöverstyrelsen

utlåtande i ämnet den 19 oktober 1928. Överstyrelsen avstyrkte härvid

en anordning, som skulle innebära att sjunde klassen i sjuklassig folkskola

av A-form skulle i sig fullständigt upptaga den tvååriga fortsättningsskolans

lärokurs och att skoldistrikt skulle befrias från att upprätta fortsättningsskola

för lärjungar, som avgått från sådan sjunde klass. Någon åtgärd

från Kungl. Maj:ts sida vidtogs icke för åstadkommande av ändring

i bestämmelserna om fortsättningsskolplikten i förevarande avseende.

I skrivelse nr 214 anhöll härefter 1929 års riksdag, att Kungl. Majit

måtte framlägga utredning och förslag angående rätt för sådana lärjungar

från heltidsläsande skolor, som med fullständigt avgångsbetyg genomgått

sjunde klass, i vilken tillämpats för dylik klass särskilt utarbetad kursplan,

att erhålla befrielse från fortsättningsskolplikten.

Med anledning av riksdagens sistberörda skrivelse tillkallade sakkunniga

(1929 års fortsättningsskolsakkunniga) funno sig i sitt den 29 maj 1931 avgivna

utlåtande böra på grund av såväl pedagogiska som organisatoriska

skäl avstyrka förslaget att till folkskolans sjunde klass förlägga fortsättningsskolans

båda årskurser.

Propositionen till 1932 års riksdag, nr 134, angående ändrade bestämmelser

beträffande fortsättningsskolans organisation m. m. anslöt sig till

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

27

de sakkunnigas uppfattning. I en vid samma riksdag väckt motion hemställdes

emellertid örn utarbetande av kursplaner för ett sjunde skolår ävensom,

i anslutning härtill, om möjlighet för skoldistrikt att under vissa förutsättningar

erhålla tillstånd att ersätta fortsättningsskolan med ett sjunde

skolår. Statsutskottet ställde sig i sitt utlåtande avvisande mot det i motionen

gjorda yrkandet. I en vid utskottets utlåtande fogad reservation

gjordes emellertid hemställan i anslutning till detsamma. Utgången i riksdagen

blev den, att andra kammaren antog utskottets förslag, medan i

första kammaren reservationen segrade. Det med anledning av motionen

framställda yrkandet i reservationen hade därmed fallit.

1933 års sakkunniga hava vid sina undersökningar kommit till det resultatet

att fortsättningsskolan bör bevaras som en fristående kurs även efter

införandet av en obligatorisk sjuårig folkskola. Att fortsättningsskolan,

som är att betrakta som en praktiskt betonad ungdomsskola, skulle helt

uppgå i folkskolan, hava de sakkunniga funnit ur principiell synpunkt

oegentligt. Till denna de sakkunnigas ståndpunkt har departementschefen

efter en ingående bevisföring anslutit sig.

Även utskottet finner sig av de sakkunnigas utredning och av vad departementschefen

i anslutning därtill anfört övertygat om behovet av att

även efter införandet av en obligatorisk sjuårig folkskola fortsättningsskolan

bibehålies. Fortsättningsskolan har, där den blivit lämpligt anordnad,

under sin tillvaro som obligatorisk skolform visat sig vara av stort värde.

Med den ställning, det sjunde skolåret enligt departementschefens förslag

skulle erhålla — en fråga vartill utskottet senare återkommer — skulle

ett upphörande av fortsättningsskolan för en stor del av landets ungdom

medföra en försämring av den praktiska undervisningen, bland annat i hushållsgöromål.

De grunder för fortsättningsskolans framtida organisation, som av departementschefen

framlagts, finner sig utskottet böra tillstyrka.

Beträffande vad i motionerna I: 332 och II: 685 yrkats har utskottet

redan yttrat sig, såvitt avser folkskolan. Utskottet utgår från att de synpunkter,

som av utskottet i berörda sammanhang framhållits, vinna beaktande

jämväl så vitt angår fortsättningsskolan.

Med den ställning, utskottet i det föregående intagit till frågan örn den

sjuåriga lärotidens införande vid vissa svagare skolformer, torde det i motionen

II: 660 framförda yrkandet icke böra till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

I samband med frågan om fortsättningsskolans organisation har departementschefen

uttalat sin tillfredsställelse med ett av de sakkunniga framlagt

förslag, att under visning en i husligt arbete borde göras obligatorisk

för alla flickor, som avginge från folkskolan, samt att denna undervisning

borde förläggas till fortsättningsskolan. Departementschefen har emellertid

framhållit, att detta förslag tarvade närmare utredning. Då det jämväl

s. 28 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

28

inneslöte frågan om ordnande av de vid fortsättningsskolorna anställda

lärarnas anställnings- och pensionsförhållanden, borde denna utredning

bedrivas i samband med den pågående utredningen om anställnings- oell

avlöningsvillkoren för olika kategorier av lärarpersonal.

Nu berörda frågor hava jämväl behandlats i vissa motioner. I de likalydande

motionerna I: 98 och II: 251 har sålunda hemställts, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om utredning och förslag till

nästkommande riksdag angående införande i folkskolan, respektive fortsättningsskolan

av obligatorisk undervisning för flickor i husligt arbete. I

motionen II: 407 har vidare hemställts, att riksdagen måtte hos Kungl.

Majit anhålla örn utredning angående ordnande av slöjdlärarnas och -lärarinnornas

anställnings-, löne- och pensionsförhållanden.

Utskottet vill uttala sin anslutning till tanken, att ingen flicka skall

lämna den obligatoriska skolundervisningen utan att först hava erhållit

undervisning i husligt arbete. Betydelsen härav synes utskottet icke kunna

skattas nog högt. Såsom departementschefen framhållit, tarvar emellertid

denna fråga ytterligare utredning. Då sådan ställts i utsikt, finner utskottet

— under framhållande av önskvärdheten av att ett resultat av en

dylik utredning snart måtte kunna föreläggas riksdagen — icke skäl föreligga

för riksdagen att, på sätt i motionerna I: 98 och II: 251 hemställts,

i särskild skrivelse till Kungl. Majit göra framställning härom. Utskottet

finner sig likaledes böra — då, såsom departementschefen framhållit, utredning

i ämnet redan pågår — hemställa, att det i motionen II: 407 framförda

yrkandet icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Beträffande den sjuåriga folkskolans yttre och inre organisation har departementschefen

i huvudsak biträtt de sakkunnigas förslag. Härvid har

departementschefen till en början förklarat sig anse, att småskolestadiet

normalt bör omfatta de två första klasserna och folkskolestadiet de fem

övriga klasserna, dock med möjlighet att, därest lokala eller andra förhållanden

så motivera, i likhet med vad nu stundom är fallet, anordna treårigt

småskolestadium och fyraårigt folkskolestadium. Mot vad sålunda

föreslagits har utskottet icke funnit något att erinra.

I fråga örn den sjunde klassens ställning i förhållande till övriga klasser

har departementschefen framhållit, att det normala torde böra vara, att

det sjunde året användes till ett fördjupat och förstärkt inhämtande av

lärokursen i folkskolans vanliga ämnen. Departementschefen har emellertid

förklarat, att han ansåge det angeläget att för sådana fall, där särskilda

godtagbara skäl förebragtes för att i viss mån giva undervisningen i sjunde

klassen en annan, mera praktiskt betonad inriktning, något som väl i allmänhet

icke komme att ifrågasättas annat än för A-skolor, alltför snäva

regler, som verkade hindrande för en sådan utveckling, icke uppställdes.

Det torde, har departementschefen vidare framhållit, böra ankomma på

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

29

skolöverstyrelsen att under hänsynstagande till olika orters behov meddela

fastställelse å dylik särskild kursplan.

Beträffande fastställande av kursplaner för sjuårig folkskola har departementschefen

vidare anfört, att till ledning härvid kunde åtminstone tills

vidare tjäna ej allenast de planer för sådan skola, som redan förelåge i

1919 års undervisningsplan, utan även de förslag till kursplaner, som av

skolöverstyrelsen framlagts den 19 oktober 1928. För övrigt borde frågan

örn kursplaner för sjuårig folkskola ägnas särskild uppmärksamhet under

övergångstiden.

Frågan örn den sjuåriga folkskolans inre organisation har varit föremål

för framställningar i flera motioner, vari jämväl en revision av nu gällande

undervisningsplan för den sexariga folkskolan payrkats.

I de likalydande motionerna I: 356 och II: 684 har sålunda yrkats, att

riksdagen vid bifall i huvudsak till Kungl. Maj:ts här förevarande proposition

måtte i skrivelse till Kungl. Majit begära en revision av 1919 års undervisningsplan

för rikets folkskolor.

Vidare har i de likalydande motionerna I: 357 och II: 687 yrkats, att

riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit hemställa örn åtgärders vidtagande

i syfte att åstadkomma en revision av nuvarande undervisning i

folkskolan till fördel för huvudämnena modersmål och räkning, samt att

Kungl. Majit måtte verkställa utredning om och i vad mån åtgärder

kunna vidtagas för ytterligare underlättande av ungdomens förvärv av

medborgerliga kunskaper, allt i enlighet med vad i motionerna anförts.

I motionen I: 358 har yrkats, att riksdagen ville hemställa att Kungl.

Majit måtte förordna och tillse, att vissa i motionen angivna önskemål

beträffande folkskolans undervisningsplan m. m. måtte tillgodoses.

I motionen lii 671 har yrkats, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Majit hemställa örn utredning och förslag angående förbättring av landsbygdsungdomens

folkskolundervisning och fortbildningsmöjligheter på sätt

i motionen utvecklats. Enligt en i motionen lämnad sammanfattning skulle

det avsedda syftemålet kunna nås dels genom en revidering och nedskärning

av folkskolans kurser till förmån för ett grundligare inhämtande av

kunskaper i modersmålet och räkning, varvid skolans mest karaktärsdanande

ämne, kristendom, ej borde förbises; dels — såsom redan i det föregående

meddelats — genom en förbättring av skolformerna medelst minskning

av klassernas barnantal och antalet samtidigt undervisade klasser;

dels genom att den praktiska undervisningen under hela skoltiden gåves ett

större utrymme och organiserades med hänsyn till landsbygdens speciell,-i

förhållanden; dels genom att åtgärder vidtoges i syfte att möjliggöra och

underlätta särskilt för landsbygdens ungdom fortbildning vid praktiska

ungdomsskolor, folkhögskolor, korrespondenskurser eller på annat sätt;

dels genom att skolundervisningen och fortbildningen så Indes, att ung
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

domen rätt förbereddes för hem och kristet familjeliv samt att hemmen

under skoltiden icke hindrades från att fylla sin fostrande uppgift.

Slutligen har i motionen II: 686 hemställts, att riksdagen ville i skrivelse

till Kungl. Majit anhålla om revision av den för rikets folkskolor gällande

undervisningsplanen, varvid vissa i motionen angivna synpunkter borde

vinna beaktande. I här förevarande hänseende har i motionen framhållits,

att det torde få anses naturligt att, när folkskolan bleve obligatoriskt sjuårig,

man undersökte möjligheten att få en ur den högre skolans synpunkt

mera avslutad kurs att bygga på än den som sjätte klassen av sjuårig folkskola

för närvarande utgjorde. Vidare har erinrats att riksdagens andra

kammare vid två olika tillfällen uttalat sig för en starkare ställning för

ämnena modersmålet och räkning i folkskolan. Slutligen har understrukits,

att bildningsproblemet för den stora massan av medborgare kommit

i ett åtskilligt ändrat läge genom det frivilliga folkbildningsarbetets frammarsch

samt de ökade möjligheter i övrigt, som det nuvarande samhället

bjöde på. Vid en revision av undervisningsplanen kunde icke bortses från

dessa förhållanden.

De frågor, som i här förevarande sammanhang upptagits till behandling

av departementschefen och i de nyss angivna motionerna, äro av stor betydelse

för att den av utskottet i det föregående tillstyrkta sjuåriga folkskolans

införande skall medföra de fördelar på vårt lands undervisningsväsen,

som därmed avsetts. De i ämnet väckta motionerna avse främst

dels en revision av gällande undervisningsplan för rikets folkskolor, dels

omfattningen och innehållet i den undervisning, som bör meddelas i den

sjunde årsklassen, varvid särskilt betonats behovet av att denna undervisning

erhåller en praktisk inriktning, dels ock i vilken utsträckning den för

närvarande i fortsättningsskolan meddelade undervisningen bör överflyttas

till folkskolestadiet.

Vad till en början revision av undervisningsplanen i allmänhet beträffar

torde enligt utskottets uppfattning en dylik förr eller senare bliva oundgänglig

på grund av den obligatoriska sjuåriga folkskolans införande. Utskottet

förutsätter att denna fråga kommer att bliva föremål för vederbörande

skolmyndigheters och Kungl. Maj:ts uppmärksamhet. På grund härav

finner utskottet icke anledning föreligga för riksdagen att i skrivelse till

Kungl. Majit göra framställning om en dylik revision. I de motioner, där

revision av gällande undervisningsplan påyrkats, hava många enligt utskottets

uppfattning betydelsefulla uppslag framkommit. Utskottet utgår från

att dessa vid en kommande revision komma att ägnas vederbörlig uppmärksamhet.

För närvarande finner sig emellertid utskottet böra uttala

sin anslutning till vad departementschefen anfört därom, att till ledning

vid fastställande av kursplaner för sjuårig folkskola åtminstone tills vidare

torde kunna tjäna såväl de redan i 1919 års undervisningsplan föreliggande

planerna för dylik skola som de av skolöverstyrelsen i utlåtande den 19

oktober 1928 framlagda.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

31

Frågan om en mera praktisk inriktning av undervisningen i den sjuåriga

folkskolan sammanhänger på det närmaste med frågan örn förhållandet

mellan folk- och fortsättningsskolan, sedan det sjunde skolåret införts.

Såsom utskottet redan tidigare erinrat har frågan om inarbetande i det

sjunde skolårets kursplan av den kurs, som nu tillhör fortsättningsskolans

undervisningsplan, vid flera tillfällen varit föremål för omfattande utredningar.

I skolöverstyrelsens i det föregående omförmälda utlåtande av

den 19 oktober 1928 med anledning av 1927 års riksdags skrivelse nr 255

hava i detta hänseende beaktansvärda uttalanden blivit gjorda. Skolöverstyrelsen

har i sagda utlåtande — med avstyrkande av att sjunde klassen

i sjuklassig folkskola i A-form skulle i sig fullständigt upptaga den tvååriga

fortsättningsskolans lärokurs — förordat, att åt sjunde folkskoleklassen

måtte givas en friare ställning i förhållande till övriga folkskoleklasser, i

det att möjligheter bereddes skoldistrikten att efter prövning av överstyrelsen

erhålla en från den allmänna undervisningsplanen avvikande, efter

lokala önskemål och behov avpassad läroplan för sjuårig folkskola, varigenom

undervisningen skulle kunna erhålla en mera direkt anslutning till

det medborgerliga och praktiska livet.

Utskottet har i det föregående biträtt Kungl. Maj:ts förslag, att fortsättningsskolan

skall, åtminstone som ettårig, bibehållas även efter införandet

av den obligatoriska sjuåriga folkskolan. Utskottet anser sig jämväl

böra uttala sin anslutning i allt väsentligt till den av departementschefen

uttalade uppfattningen att det normala bör vara, att det sjunde skolåret

användes till ett fördjupat och förstärkt inhämtande av lärokursen i folkskolans

vanliga ämnen och sålunda användas för folkskolans bildningsmål.

Utskottet vill erinra att, på sätt departementschefen framhållit, ett bland

de mest bärande skälen för utsträckningen av lärotiden är att folkskolan

på grund av den korta lärotiden icke förmår på ett nöjaktigt sätt fylla de

bildnings- och uppfostringskrav, som numera måste ställas på den elementära

medborgarskolan, samt att folkskolans undervisning för närvarande

icke är så beskaffad, att de därstädes inhämtade kunskaperna äga nödig

varaktighet även sedan lärjungarna trätt ut i livet. I detta sammanhang

vill utskottet erinra om vad departementschefen anfört om angelägenheten

av att för sådana fall, där särskilda godtagbara skäl förebringas för att i

viss mån giva undervisningen i sjunde klassen en mera praktiskt betonad

inriktning, icke uppställas alltför snäva regler, som verka hindrande för en

sådan utveckling. Sannolikt är väl att det, såsom departementschefen

framhållit, närmast blir A-skolor, som här kunna ifrågakomma. Men skulle

det visa sig, att dylika anordningar kunna vara genomförbara även vid

skolor av annan form, synas möjligheter härför böra hållas öppna, exempelvis

genom centralisering i vissa fall.

Utskottet finner de sålunda framhållna synpunkterna beaktansvärda.

Redan med den minskning av tiden för den obligatoriska fortsättningssko
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Statsutskottets utlåtande Nr 110.

lan, som utskottet i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag tillstyrkt, torde

ett överflyttande av vissa delar av fortsättningsskolans nuvarande lärokurs

till det sjunde folkskolåret bliva erforderligt. Vidare hava barnen vid

övergången till det sjunde skolåret hunnit upp i den ålder, då behovet av

praktiskt arbete gör sig starkare gällande.

Med hänsyn till vad sålunda anförts torde frågan örn att inom sjunde

skolåret giva den praktiska undervisningen största möjliga utrymme böra

upptagas till en ingående prövning. Da utskottet alitsa utgår fran att här

förevarande frågor komma att bliva föremål för uppmärksamhet från

Kungl. Maj:ts och vederbörande skolmyndigheters sida, finner utskottet

icke erforderligt att riksdagen, såsom i vissa motioner påyrkats, i särskild

skrivelse gör framställning i ämnet hos Kungl. Maj:t.

Även i åtskilliga andra av de i här förevarande sammanhang behandlade

motionerna hava framförts uppslag, vilka utskottet funnit beaktansvärda.

Dessa uppslag avse emellertid mestadels sådana inre skolorganisatoriska

frågor, vilka i första hand synas böra upptagas till närmare prövning

av sakkunniga myndigheter och beträffande vilka ett uttalande fran

riksdagen redan nu knappast torde böra ske.

Med vad nu anförts torde motionerna I: 356 och II: 684, I: 357 och

II: 687, I: 358, II: 671 och II: 686 i de delar, varom här är fråga, få anses

besvarade.

Vad departementschefen anfört rörande anknytning av folkskolan till

andra bildning slinjer samt i fråga örn de föreslagna ändrade bestämmelserna

örn skolplikt och örn avgång från folkskola har icke givit utskottet

anledning till erinran.

Departementschefen har betonat vikten av att det tillses, att folkskolans

utvidgning till sjuårig icke medför svårigheter för barnen att bevista konfirmationsundervisningen.

Med anslutning till detta uttalande vill utskottet

framhålla att hänsyn bör tagas till de olika sätt, på vilka konfirmationsundervisningen

är anordnad i olika delar av landet. Exempelvis måste

i vissa delar av Norrland — på grund av församlingarnas stora utsträckning

— denna undervisning meddelas under en kortare tid, tre å fyra veckor,

med daglig undervisning, då barnen samlas till kyrkplatserna.

Vad anslagsfrågorna för nästkommande budgetår beträffar har departementschefen

framhållit, att den enda omkostnad, som vid ett bifall till

hans förslag skulle belöpa på nästa budgetår, vore det särskilda anslaget

till anordnande av försök med förstärkningsanordningar i skolor av B 2- forrnen. Under framhållande att kostnaderna för ifrågavarande förstärkningsanordningar

komme att utgöras av ersättningar till lärare för övertidst

jänstgöring, har departementschefen ansett riksdagens medgivande

böra inhämtas att av förslagsanslaget till bidrag till avlöning åt lärare vid

folkskolor må, i enlighet med de närmare bestämmelser, som meddelas av

Kungl. Maj:t efter förslag av skolöverstyrelsen, användas högst 10,000 kro
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

33

nor till anordnande av sådana förstärkningsanordningar under budgetåret

1936/1937. Vad sålunda föreslagits tillstyrker utskottet. Härvid vill utskottet

i likhet med departementschefen understryka, att de ersättningar

till lärare, som sålunda komma att utgå, uppenbarligen icke kunna bliva

prejudicerande i löneregleringsavseende, då här är fråga örn en extraordinär

anordning av ren försökskaraktär.

I motionerna I: 332 och II: 685 hava framförts yrkanden örn ökade statsbidrag

till skoldistrikten för deras genom den sjuåriga folkskolans införande

ökade kostnader. I motionen I: 332 har sålunda yrkats, att de ökade

kostnaderna för anskaffandet av nya skollokaler och lärarbostäder i skattetyngda

kommuner ävensom där dessa kostnader skulle leda till en mera

avsevärd höjning av den kommunala utdebiteringen, måtte bestridas helt

eller till sin huvudsakliga del av staten. I motionen II: 685 har hemställts,

att riksdagen måtte besluta dels att de på grund av folkskolans utökning

föranledda kostnaderna för anskaffandet av nya lärosalar och lärarbostäder

m. m. helt skola bestridas av statsmedel, dels ock att staten skall lämna

större bidrag än för närvarande till skolskjutsar, så att detta bidrag kommer

att utgå med nio tiondelar av kostnaden. Vidare har i motionen II: 686

framhållits, att en mycket god väg att få en verklig förbättring av landsbygdens

folkskoleväsende vore att ordna den sjunde klassen fristående vid

någon av skolorna inom ett distrikt samt genom skolskjutsar eller på annat

sätt skapa möjlighet för barnen att deltaga i undervisningen vid nämnda

skola.

Utskottet kan icke tillstyrka de i motionerna I: 332 och II: 685 framförda

yrkandena örn ökade statsbidrag till skoldistrikt för deras av reformen

föranledda ökade kostnader. Några generella bestämmelser i detta

hänseende kunna icke utan en noggrann förberedande undersökning meddelas.

På grund av 1935 års riksdags beslut örn statens övertagande av

vissa kostnader för folkskoleväsendet kommer vidare, på sätt departementschefen

framhållit, reformen icke att i lika hög grad som tidigare

skulle hava varit fallet belasta kommunernas ekonomi. För den ifrågasatta

reformens genomförande har utskottet tillstyrkt en övergångstid av

tolv år. Av nu anförda skäl torde de i här förevarande motioner framförda

önskemålen knappast komma att erhålla någon större aktualitet under de

närmaste åren. Å andra sidan håller utskottet före, att kostnadsfrågan i

vissa fall framdeles torde kunna bliva av stor betydelse för ekonomiskt

mindre väl situerade skoldistrikt. Utskottet utgår från att vederbörande

skolmyndigheter och Kungl. Maj:t komma att hava sin uppmärksamhet

riktad på denna fråga samt, örn och när så kan visa sig vara av behovet

påkallat, vidtaga därav föranledda åtgärder.

Den verksamhet med skolskjutsar, som sedan flera år med tillhjälp av

statsbidrag bedrivits, har redan i många fall visat sig vara av stor betydelse

för ett rationellt ordnande av folkskoleundervisningen på landsbyg
jBihang

till riksdagens protokoll 1936. ti sami. Nr 110. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande Nr Ilo.

den. Mot en utvidgning av denna verksamhet, i den utsträckning detta i

fortsättningen kan finnas av behovet påkallat, har utskottet intet att

erinra. Å andra sidan kan utskottet icke tillstyrka, att riksdagen skulle

utan föregående utredning och på grund av enskild motion besluta en förändring

av grunderna för utgående av statsbidrag till detta ändamål.

I anslutning till vad sålunda anförts finner utskottet, som jämväl beträffande

sistnämnda fråga utgår från att densamma kommer att bliva

föremål för vederbör andes uppmärksamhet, de i motionerna I: 332 och

II: 685 i här förevarande hänseenden framförda yrkandena icke för närvarande

böra till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Av statsrådsprotokollet inhämtas, att länsstyrelsen i Göteborg ifrågasatt

en bestämmelse om att förskott å statsmedel för det budgetår, under

vilket införandet av den sjuåriga kursen ägt rum, skulle utgå även å de

beräknade statsbidragen för avlöning åt nyanställda lärare. I likhet med

departementschefen finner utskottet detta vara ett värdefullt uppslag,

som efter ytterligare utredning torde böra framdeles komma under prövning.

Departementschefen har slutligen gjort framställning därom, att sådan

ersättning till lärare för flyttningskostnad, varom förmäles i riksdagens

skrivelse den 14 juni 1935, nr 359, må, såvitt angår budgetåren 1935/1937,

bestridas ur förslagsanslaget till bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor.

Utskottet tillstyrker vad sålunda föreslagits.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

I. att riksdagen må — i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

nr 99 ävensom de i ämnet väckta motionerna —

a) fastställa följande huvudsakliga grunder angående

folkskolekursens omfattning att äga giltighet från och med

den 1 juli 1936, med rätt för Kungl. Maj:t att utfärda de

närmare föreskrifter, som för deras tillämpning befinnas

erforderliga:

Folkskolan skall omfatta sju årsklasser. Vid skola, där

antalet årsklasser för närvarande är sex, skall övergång till

sjuårig skola äga rum, så snart sådant, med hänsyn till härav

föranledda kostnader, skolväsendets organisation inom

distriktet och övriga ortsförhållanden, prövas lämpligen

kunna ske, dock senast med ingången av läsåret 1948—

1949. Härvid skall iakttagas, att före nämnda läsår sjuårig

skolkurs icke må utan skoldistriktets medgivande införas

annorledes än efter Kungl. Maj:ts bestämmande och

ej tidigare än med ingången av läsåret 1942—1943. Där

särskilda omständigheter sådant påkalla, må Kungl. Maj:t

kunna för viss tid medgiva distrikt anstånd i större eller

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

35

mindre omfattning utöver läsåret 1948—1949 med införande

av sjuårig skolkurs.

Vad nu sagts angående antalet årsklasser i folkskolan

skall icke utgöra hinder för Kungl. Maj:t att, i händelse

särskilda förhållanden därtill föranleda, efter framställning

av skoldistrikt medgiva anordnande av folkskola med ett

större antal obligatoriska årsklasser än sju.

Vid skola, tillhörande någon av de i undervisningsplanen

upptagna B 3- och D 1-formerna, skall det år, nybörjare

intagas, och under förutsättning att lärjungeantalet i skolan

uppgår till lägst 12, anordnas övertidsläsning under en

månad;

b) besluta, att för sådan övertidsläsning skall av statsmedel

till lärare utgå ersättning enligt nu gällande bestämmelser

om ersättning för övertidsläsning;

c) medgiva, att till anordnande av försök med förstärkningsanordningar

i skolor av B 2-formen må under budgetåret

1936/1937 av förslagsanslaget till Folkskolor m. m.:

Bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor användas

högst 10,000 kronor att disponeras enligt de närmare bestämmelser,

Kungl. Majit må finna gott meddela;

d) besluta, att i skoldistrikt med obligatorisk sjuårig

folkskola på sådan skola grundad fortsättningsskola skall,

med tillämpning eljest av nu gällande bestämmelser och

under de villkor i övrigt, Kungl. Majit kan finna gott föreskriva,

omfatta en årskurs med, vid heltidsläsande skola

minst 180 undervisningstimmar och vid halvtidsläsande

skola minst 270 undervisningstimmar; dock att, där så prövas

vara av särskilda förhållanden påkallat, skoldistrikt må

kunna medgivas rätt att mot åtnjutande av statsbidrag enligt

gällande grunder låta årskursen omfatta högre timantal,

än nu sagts, och att fördela undervisningen på två årskurser,

allt under iakttagande, att skolplikten i fortsättningsskolan

icke må omfatta och statsbidrag icke utgå för

längre tid än sammanlagt 540 undervisningstimmar;

e) medgiva, att sådan ersättning till lärare för flyttningskostnad,

varom förmäles i riksdagens skrivelse den

14 juni 1935, nr 359, må, såvitt angår budgetåren 1935/

1937, bestridas ur sagda förslagsanslag till Folkskolor: Bidrag

till avlöning åt lärare vid folkskolor;

II. att följande motioner, nämligen

inom första kammaren

nr 98 av herr Hamrin m. fl.;

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande Nr Ilo.

nr 318 av herrar Elof Andersson och Johan Larsson;

nr 332 av herrar Vemer Andersson och Anders Andersson;
nr

356 av herr Bjurström;

nr 357 av herr Egnell m. fl.; och

nr 358 av herr Lindhagen;

samt inom andra kammaren

nr 251 av herr Andersson i Rasjön m. fl.;

nr 407 av herr Johansson i Djursnäs m. fl.;

nr 656 av herr Bengtsson i Kullen m. fl.;

nr 659 av herr Åqvist m. fl.;

nr 660 av herr Johansson i Krogstorp m. fl.;

nr 671 av herr Westman m. fl.;

nr 672 av herrar Svedman och Westerdahl;

nr 684 av herr Malmqvist m. fl.;

nr 685 av herr Pettersson i Dahl;

nr 686 av herr Weijne; och

nr 687 av herr Andersson i Ovanmyra m. fl.;

må, i den mån de icke kunna anses besvarade genom vad

utskottet här ovan under I hemställt, icke föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 15 maj 1936.

ANDERS ANDERSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Olof Olsson, Bergqvist, Nilsson i Gränebo, Oscar Olsson,

Svensson i Kompersmåla, Walles, Bergström, Pauli, Nilsson i Fredriksfält, Jonsson i Lycksele,

Johanson i Faleberg och Rahmn, samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Andersson i Höör, Persson i Falla, Svensson

i Grönvik, Jonsson i Eskilstuna, Andersson i Prästbol, Holmdahl, Andersson i Ovanmyra,

Weijne, Olsson i Staxäng, Persson i Tidaholm och Danielsson.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

37

Reservationer:

l:o) av herrar Svensson i Kompersmåla och Tersson i Falla, vilka ansett, att utskottets

utlåtande och förslag bort i nedan angivna delar hava följande lydelse:

»Efter omfattande--(s. 18—21)--inre organisation.

Den förebragta utredningen giver enligt utskottets mening vid handen,

att tidpunkten nu kan anses lämplig för utsträckning av folkskolans lärotid

vid vissa skolformer. Den minskning av de skolpliktiga barnens antal,

som redan inträtt och, såvitt nu kan bedömas, åtminstone under de närmaste

åren kommer att fortsätta, medför att utrymme och lärarkrafter i

allmänhet räcka väl till även för en sjunde årsklass, varför merkostnaderna

för införande, i varje fall i den utsträckning, utskottet i det följande kommer

att tillstyrka, av en sjunde årsklass bliva relativt begränsade.

Utskottet har vid sin prövning av frågan funnit de skäl för en utsträckning

av lärotiden, som framförts av de sakkunniga, i ämnet hörda myndigheter

— särskilt skolöverstyrelsen — och departementschefen, tungt vägande

i vad angår skolor av A- och B 1-form och tillstyrker fördenskull Kungl.

Maj:ts förslag i vad avser dessa båda skolformer.

Beträffande åter övriga skolformer synes det utskottet, att de undervisningstekniska

svårigheterna där ofta torde bliva så stora, att nyttan av ett

sjunde skolår måste bliva mycket problematisk. Även vid införandet av ett

sjunde skolår vid de svagare skolformerna torde den där meddelade undervisningen

som regel icke kunna uppnå önskvärt resultat. Vid dessa skolor,

som praktiskt taget uteslutande förekomma på landsbygden och där ofta i

skoldistrikt med jämförelsevis svag ekonomi, torde också kostnaderna för

ordnande av det nytillkommande lokalbehovet ofta bliva ganska betydande.

Då enligt utskottets uppfattning vid dessa skolformer vinsten för undervisningen

av ett sjunde skolår icke torde uppväga de pedagogiska och ekonomiska

svårigheter, som detta torde komma att medföra, finner sig utskottet

böra, med tillstyrkande av vad i motionerna II: 660 och II: 672 i här förevarande

hänseende yrkats, avstyrka Kungl. Maj:ts förslag såvitt detsamma

avser andra skolformer än A och B 1. Däremot har utskottet funnit sig

böra i princip tillstyrka Kungl. Maj:ts här föreliggande förslag i vad avser

skolor av formerna A och B 1 och avstyrker följaktligen de i motionerna

I: 357 och II: 687, II: 656 och II: 671 framförda avslagsyrkandena såvitt

angår dessa skolformer.

Utskottet tillstyrker — — (s. 21) — —- den 1 juli 1936.

Förslaget, att det sjunde skolåret skall fogas till den nuvarande folkskolan

som en obligatorisk beståndsdel av densamma, tillstyrker utskottet i vad

angår skolformerna A och B 1. Under utredningsarbetets gång hava åtskilliga

uppslag undersökts, varigenom en dylik bestämmelse skulle onödig
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets utlåtande Nr Ilo.

göras, men vid en närmare prövning hava dessa visat sig antingen sannolikt

icke inom rimlig tid kunna leda till det uppställda målet eller medföra

icke önskvärda konsekvenser.

Utskottet har det föregående funnit sig böra avstyrka reformens genomförande

vid vissa svagare skolformer. Denna fråga har varit föremål för

stor uppmärksamhet och beröres jämväl, såsom redan nämnts, i motionerna

II: 660 och II: 672. Härjämte har i motionen II: 672 framförts yrkande om

verkställande av utredning örn en snabbare avveckling av folkskolans undantagsformer.

Den förbättring av den egentliga landsbygdens skolväsen, som otvivelaktigt

är mycket angelägen, anser utskottet kunna och böra vinnas i första

hand genom en förbättring av skolformerna. En sådan förbättring fortgår

visserligen alltjämt, men enligt utskottets uppfattning borde den kunna ske

i hastigare takt, även om tillbörlig hänsyn tages till de särskilda lokala svårigheter,

som i vissa fall kunna föreligga. Endast genom en avveckling av

de svagaste skolformerna kan folkskolan bliva skickad att fylla sin stora

folkbildande uppgift. Utskottet anser de synpunkter, som i detta hänseende

anförts i motionen II: 672, beaktansvärda och vill förorda att en utredning

om avveckling av folkskolans undan tagsformer och om ett bättre organiserande

av landsbygdens folkskolor i allmänhet kommer till stånd. Utskottet

hemställer förty, att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla örn

verkställande av en dylik utredning ävensom framläggande för riksdagen

av det förslag i ämnet, vartill utredningen kan giva anledning.

De av departementschefen för skolor av B 2-, B 3- och D 1-form förordade

förstärkningsåtgärderna torde — med den ståndpunkt utskottet i det föregående

föreslagit riksdagen att intaga till frågan örn införande av obligatorisk

sjuårig folkskola vid dessa skolformer — icke vara av behovet påkallade.

Frågan örn en begränsning av lärjungeantalet i undervisningsavdelningarna

har, såsom tidigare erinrats, upptagits till behandling i motionerna I: 358

och II: 671.

Utskottet delar — — (s. 23) — — skolmyndigheters uppmärksamhet.

Departementschefen har--(s. 23—24)--anslutning härtill.

Jämväl med denna utsträckning av övergångstiden torde fall kunna inträffa

även örn dessa, med hänsyn till vad utskottet i det föregående

föreslagit, torde bliva ganska sällsynta — då ett ytterligare uppskov kan

vara av behovet påkallat, och utskottet tillstyrker alltså vad i detta hänseende

i propositionen föreslagits. Att, på sätt i motionerna I: 332, II: 685 och

II: 686 yrkats, riksdagen skulle lämna närmare direktiv i här förevarande

hänseende finner utskottet icke anledning tillstyrka.

Vad departementschefen--(s. 25—27)--i hushållsgöromål.

De grunder för fortsättningsskolans framtida organisation, som av departementschefen

framlagts, finner sig utskottet böra tillstyrka såvitt angår skolor

av A- och B 1-form. I fråga örn skolor av andra former är, med den ställ
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

39

ning utskottet i det föregående intagit, någon ändring i de nuvarande bestämmelserna

rörande fortsättningsskolan icke av behovet påkallad. Beträffande

de i motionerna I: 332 och II: 685 rörande fortsättningsskolan gjorda

yrkandena vill utskottet hänvisa till vad utskottet i det föregående anfört

med anledning av nämnda båda motioner, såvitt angår folkskolan.

Med den ställning utskottet intagit till frågan örn fortsättningsskolans

framtida omfattning torde det i motionen II: 660 framförda yrkandet icke

böra till någon riksdagens åtgärd föranleda.

I samband--(s. 27—30)--dessa förhållanden.

De frågor, som i här förevarande sammanhang upptagits till behandling

av departementschefen och i de nyss angivna motionerna, äro av stor betydelse.

De i ämnet väckta motionerna avse främst dels en revision av

gällande undervisningsplan för rikets folkskolor, dels omfattningen och innehållet

i den undervisning, som bör meddelas i den sjunde årsklassen, varvid

särskilt betonats behovet av att denna undervisning erhåller en praktisk

inriktning, dels ock i vilken utsträckning den för närvarande i fortsättningsskolan

meddelade undervisningen bör överflyttas till folkskolestadiet.

Vad till en början revision av undervisning splanen i allmänhet beträffar

torde enligt utskottets uppfattning en dylik förr eller senare bliva oundgänglig

på grund av den obligatoriska sjuåriga folkskolans införande, låt

vara att detta icke sker i den utsträckning som enligt Kungl. Maj:ts förslag

avsetts. Utskottet är också förvissat om att denna fråga kommer att

bliva föremål för vederbörande skolmyndigheters och Kungl. Maj:ts uppmärksamhet.

På grund härav finner utskottet icke anledning föreligga för

riksdagen att i skrivelse till Kungl. Maj:t göra framställning örn en dylik

revision. I de motioner, där revision av gällande undervisningsplan påyrkats,

hava många enligt utskottets uppfattning betydelsefulla uppslag

framkommit. Utskottet utgår från att dessa vid en kommande revision

komma att ägnas vederbörlig uppmärksamhet. För närvarande finner sig

emellertid utskottet böra uttala sin anslutning till vad departementschefen

anfört därom, att till ledning vid fastställande av kursplaner för sjuårig

folkskola åtminstone tills vidare torde kunna tjäna såväl de redan i 1919

års undervisningsplan föreliggande planerna för dylik skola som de av skolöverstyrelsen

i utlåtande den 19 oktober 1928 framlagda.

Frågan örn--(s. 31)--praktiska livet.

Utskottet har--(s. 31—32) — — starkare gällande. Av nu anförda

skäl har utskottet funnit sig böra uttala sin anslutning till vad departementschefen

anfört om angelägenheten av att för sådana fall, där särskilda godtagbara

skäl förebringas för att i viss mån giva undervisningen i sjunde

klassen en mera praktiskt betonad inriktning, icke uppställas alltför snäva

regler, som verka hindrande för en sådan utveckling. Sannolikt är väl att

det, såsom departementschefen framhållit, närmast blir A-skolor, som här

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

kunna ifrågakomma. Men skulle det visa sig, att dylika anordningar kunna

vara genomförbara även vid skolor av annan form, exempelvis genom centralisering

i vissa fall, synas möjligheter härför böra hållas öppna. Då utskottet

vidare utgår från att jämväl här förevarande frågor komma att bliva

föremål för uppmärksamhet från vederbörande skolmyndigheters sida, finner

utskottet icke erforderligt att riksdagen, såsom i vissa motioner påyrkats, i

särskild skrivelse gör framställning i ämnet hos Kungl. Majit.

Även i--(s. 32)---till kyrkplatserna.

Det av departementschefen för nästkommande budgetår äskade anslaget

till anordnande av försök med förstärkningsanordningar i skolor av B 2- formen kommer vid bifall till utskottets i det föregående framlagda förslag

icke att bliva erforderligt, och avstyrker utskottet alltså förslaget härom.

I motionerna--(s. 33—34)--sålunda föreslagits.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

I. att riksdagen må — i anledning av Kungl. Majits proposition

nr 99 ävensom de i ämnet väckta motionerna —

a) fastställa följande huvudsakliga grunder angående folkskolekursens

omfattning vid skolor av de i undervisningsplanen

upptagna A- och B 1-formerna att äga giltighet från

och med den 1 juli 1936, med rätt för Kungl. Majit att

utfärda de närmare föreskrifter, som för deras tillämpning

befinnas erforderliga:

Folkskolan skall omfatta sju årsklasser. Vid skola, där

antalet årsklasser för närvarande är sex, skall övergång till

sjuårig skola äga rum, så snart sådant, med hänsyn till

härav föranledda kostnader, skolväsendets organisation inom

distriktet och övriga ortsförhållanden, prövas lämpligen kunna

ske, dock senast med ingången av läsåret 1948—1949. Härvid

skall iakttagas, att före nämnda läsår sjuårig skolkurs

icke må utan skoldistriktets medgivande införas annorledes

än efter Kungl. Majits bestämmande och ej tidigare än med

ingången av läsåret 1942—1943. Där särskilda omständigheter

sådant påkalla, må Kungl. Majit kunna för viss tid

medgiva distrikt anstånd i större eller mindre omfattning

utöver läsåret 1948—1949 med införande av sjuårig skolkurs.

Vad nu sagts angående antalet årsklasser i folkskolan

skall icke utgöra hinder för Kungl. Majit att, i händelse

särskilda förhållanden därtill föranleda, efter framställning

av skoldistrikt medgiva anordnande av folkskola med ett

större antal årsklasser än sju.

b) avslå vad Kungl. Majit föreslagit beträffande ersättning

av statsmedel till lärare för övertidsläsning vid skolor av

de i undervisningsplanen upptagna B 3- och D 1-formerna;

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

41

c) avslå vad Kungl. Maj:t föreslagit beträffande disponerande

under budgetåret 1936/1937 av medel ur förslagsanslaget

till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare

vid folkskolor för anordnande av försök med förstärkningsanordningar

i skolor av B 2-formen;

d) besluta, att i skoldistrikt med obligatorisk sjuårig folkskola

på sådan skola grundad fortsättningsskola skall, med

tillämpning eljest av nu gällande bestämmelser och under

de villkor i övrigt, Kungl. Maj:t kan finna gott föreskriva,

omfatta en årskurs med, vid heltidsläsande skola minst

180 undervisningstimmar och vid halvtidsläsande skola

minst 270 undervisningstimmar; dock att, där så prövas

vara av särskilda förhållanden påkallat, skoldistrikt må kunna

medgivas rätt att mot åtnjutande av statsbidrag enligt gällande

grunder låta årskursen omfatta högre timantal, än nu

sagts, och att fördela undervisningen på två årskurser, allt

under iakttagande, att skolplikten i fortsättningsskolan icke

må omfatta och statsbidrag icke utgå för längre tid än sammanlagt

540 undervisningstimmar;

e) medgiva, att sådan ersättning till lärare för flyttningskostnad,

varom förmäles i riksdagens skrivelse den 14 juni

1935, nr 359, må, såvitt angår budgetåren 1935/1937, bestridas

ur sagda förslagsanslag till Folkskolor: Bidrag till

avlöning åt lärare vid folkskolor.

II. att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa,

att Kungl. Majit måtte låta verkställa utredning örn

avveckling av folkskolans undantagsformer och örn ett bättre

organiserande av landsbygdens folkskolor i allmänhet ävensom

för riksdagen framlägga det förslag i ämnet, vartill

utredningen kan giva anledning.

III. att följande motioner--(s. 35—36)--Ander
son

i Ovanmyra m. fl.

må, i den mån de icke kunna anses besvarade genom

vad utskottet här ovan under I och II hemställt, icke föranleda

någon riksdagens åtgärd.»

2:o) av herrar Nilsson i Gränebo, Alexander Nilsson, Johanson i Faleberg,

Svensson i Grönvik, Andersson i Ovanmyra, Olsson i Staxäng och

Danielsson, vilka ansett, att utskottets utlåtande och förslag bort i nedan

angivna delar hava följande lydelse:

»Efter omfattande--(s. 18—20)--olika klasser.

Departementschefen har slutligen i detta sammanhang framlagt förslag

till övergångsanordningar.

I motionerna I: 357 — — (s. 20—21) — — undervisade klasser.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

I åtskilliga motioner hava ytterligare framställningar gjorts, som avse

förstärkning av folkskolan, förändring av dennas inre arbete m. m. Härtill

återkommer utskottet i det följande.

Utskottet vill ej motsätta sig, att folkskolans lärjungar komma i åtnjutande

av den ökade utbildning, som den sjunde årsklassen är avsedd att

giva. Emellertid vill utskottet framhålla, att denna skolform redan vunnit

stor spridning, dock — med undantag speciellt för Malmöhus län —

till övervägande del i städer och större samhällen. Av statsrådsprotokollet

inhämtas sålunda, att under det att det totala lärjungeantalet i rikets

folkskolor vid slutet av vårterminen 1933 utgjorde omkring 660,000, antalet

lärjungar i skolor med sjuårig skolplikt utgjorde omkring 200,000, av vilka

omkring 123,000 i skolor, tillhörande städer, och omkring 77,000 i landsbygdsskolor.

Intet synes giva vid handen, att denna på frivillighetens väg

skeende gynnsamma utveckling skall avstanna, och torde det på grund härav

kunna ifrågasättas, örn tvångsåtgärder från det allmännas sida här äro påkallade.

Vidare finner utskottet, på sätt i motionen II: 671 framhållits, att

man, innan man gått in för en kvantitativ utökning av skolans längd, bort

undersöka, huruvida man icke kunnat nå åsyftat resultat genom en minskning

av klasserna och förbättring av skolformerna för exempelvis de kostnader,

som nu beräknas för det sjunde skolåret. Vad slutligen beträffar

frågans ekonomiska sida vill utskottet framhålla följande. Enligt de sakkunnigas

beräkningar skulle reformen i nuvarande läge medföra en total

årlig merutgift av 2,840,000 kronor varav omkring 1,750,000 kronor skulle

falla på staten och omkring 1,100,000 på kommunerna. Härtill skulle för

statens del komma kostnaden för förstärkningsåtgärder vid vissa former av

sjuårig folkskola, uppskattad till i medeltal omkring 260,000 kronor per år.

Nu angivna belopp representera emellertid, såsom av statsrådsprotokollet

framgår, endast en nettoökning av det allmännas kostnader för folkskoleväsendet.

Med utgångspunkt från en beräknad minskning med omkring

1.000 av antalet småskollärartjänster hava de sakkunniga beräknat härav

uppkommande besparingar för staten till följande belopp: för avlöning

1.500.000 kronor, för provisorisk avlöningsförbättring 159,000 kronor, för

dyrtidstillägg 405,000 kronor och för tjänstebostadsbidrag 80,000 kronor

eller tillhopa 2,144,000 kronor. För kommunerna hava av samma anledning

beräknats uppkomma besparingar dels å 225,000 kronor för kostnader för

tjänstebostäder och dels å 80,000 kronor för bränslekostnader eller tillhopa

305.000 kronor. Nu berörda besparingar uppgå alltså sammanlagt till omkring

2,450,000 kronor. Den verkliga kostnadsökningen för den ifrågasatta

reformen är följaktligen väsentligt större än vad de framlagda siffrorna för

nettoökningen giva vid handen. De kostnadsminskningar, som sålunda tillgodoräknats,

uppkomma dels genom statsmakternas under en följd av år bedrivna

försök att rationalisera folkskoleväsendet, dels på grund av det sjunkande

barnantalet, och skulle i annat fall under de närmaste åren hava kommit

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

43

det allmänna till godo. Utskottet håller före, att man vid en beräkning av

kostnaderna bör taga hänsyn icke blott till de direkta merutgifterna utan

även till de kostnadsminskningar, som annars snart skulle hava uppkommit

för såväl stat som kommun. Med denna utgångspunkt finner utskottet de

ekonomiska konsekvenserna av ett bifall till förslaget betänkliga.

Av nu angivna skäl har utskottet funnit sig, på sätt i motionerna I: 357

och 11:687, 11:656 och 11:671 yrkats, böra avstyrka Kungl. Maj:ts förslag

örn införande av obligatorisk sjuårig folkskola. Enligt utskottets uppfattning

böra i stället nu gällande bestämmelser beträffande rätt för skoldistrikt

att anordna sjuårig folkskola och i samband därmed ettårig fortsättningsskola

allt fortfarande äga giltighet.

Med den principståndpunkt utskottet sålunda intagit saknar utskottet anledning

att till närmare prövning upptaga detaljerna i Kungl. Maj:ts förslag

ävensom de motionsvis framförda förslagen örn att skolplikten fortfarande

skulle vara sexårig vid vissa svagare skolformer (motionerna II: 660

och II: 672), örn övergångstiden (motionerna I: 318 och II: 659, I: 356 och

II: 684 samt II: 686) samt om friare direktiv för övergången (motionerna

I: 332, II: 685 och II: 686).

I de med anledning av Kungl. Maj:ts här ifrågavarande proposition

väckta motionerna hava emellertid jämväl framförts vissa andra förslag,

vilka synas utskottet kunna hava betydelse jämväl om den sjuåriga folkskolan

bibehålies som frivillig. Utskottet övergår nu till en behandling av

dessa frågor.

I motionen II: 672 har framförts yrkande om verkställande av utredning

örn en snabbare avveckling av folkskolans undantagsformer.

Såsom av de sakkunnigas av departementschefen delvis återgivna undersökningar

framgår, har procenten av de barn, som undervisas i halvtidsläsande

skolor å landsbygden, under de senare åren högst väsentligt minskats.

Intet synes tala för att denna utveckling skulle helt avstanna eller ens i

någon större omfattning förminskas. Utskottet vill i detta hänseende erinra

örn vad redan åstadkommits med tillhjälp av anslagen till skolskjutsar, till

inackordering av skolbarn och till skolhem. A andra sidan kunna bebyggelseförhållandena

understundom vara sådana, att det med hänsyn exempelvis

till barnantalet knappast kan anses vara ekonomiskt försvarligt att vidtaga

en förändring av en skola till en högre form. Enligt utskottets uppfattning

torde man först böra ännu någon tid avvakta resultaten av den

pågående utvecklingen, innan särskilda åtgärder från statsmakternas sida

vidtagas. På grund av vad sålunda anförts finner sig utskottet icke kunna

tillstyrka vad i motionen II: 672 yrkats, så vitt nu är i fråga.

Frågan örn begränsning av lärjungeantalet i undervisningsavdelningarna

har upptagits till behandling i motionerna 1:358 och 11:671.

Utskottet delar den under ärendets handläggning uttalade uppfattningen

örn vikten av att lärjungeantalet begränsas i läraravdelningarna. Utvede
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

lingen synes emellertid, på sätt närmare framgår av vissa av de sakkunniga

(å sid. 119 i deras betänkande) meddelade siffror, under senare år hava gått

mot en fortgående minskning av medeltalet barn per läraravdelning. Med

hänsyn härtill och jämväl till de av departementschefen framförda skälen

finner sig utskottet icke böra förorda, att riksdagen nu hos Kungl. Maj:t

anhåller örn vidtagande av särskilda åtgärder i frågan, och avstyrker fördenskull

vad i motionerna I: 358 och II: 671 härutinnan hemställts. Utskottet

utgår härvid från att denna för skolväsendets förbättring viktiga fråga allt

fortfarande blir föremål för Kungl. Maj:ts och vederbörande skolmyndigheters

uppmärksamhet.

Med anledning av vad departementschefen anfört i sammanhang med

framläggande av förslag örn anordnande av folkskola med ett större antal

obligatoriska årsklasser än sju, föreslår utskottet — som finner ett stadfästande

av sedan länge bestående faktiska förhållanden i detta hänseende

önskvärt — riksdagen att besluta, att Kungl. Maj:t må äga rätt att, i händelse

särskilda förhållanden därtill föranleda, efter framställning av skoldistrikt

medgiva anordnande av folkskola med ett större antal årsklasser

än sju.

Frågan örn fortsättningsskolans ställning i ett skolsystem med obligatorisk

sjuårig folkskola har varit föremål för uttalanden och förslag såväl från

departementschefen som i motionerna I: 332 och II: 685 samt II: 660. Med

den ståndpunkt, utskottet i det föregående intagit, torde något uttalande

från utskottets sida beträffande själva principfrågan ävensom med anledning

av vad i nyssnämnda motioner hemställts icke vara erforderligt.

Beträffande undervisningen i husligt arbete vill utskottet emellertid framhålla

följande.

I samband — — (s. 27—28)--åtgärd föranleda.

Frågan örn — — (s. 29—30)--dessa förhållanden.

Aven med den ståndpunkt beträffande införandet av obligatorisk sjuårig

folkskola, som utskottet intagit, äro de frågor, soln sålunda upptagits till

behandling av departementschefen och i de nyss angivna motionerna, av

stor betydelse. De i ämnet väckta motionerna avse främst dels en revision

av gällande undervisningsplan för rikets folkskolor, dels omfattningen och

innehållet i den undervisning, som bör meddelas i den sjunde årsklassen,

varvid särskilt betonats behovet av att denna undervisning erhåller en

praktisk inriktning, dels ock frågan örn förbättring av landsbygdsungdomens

fortbildningsmöjligheter efter avslutad folkskoleundervisning. Nu berörda

frågor äro enligt utskottets uppfattning av den betydelse, att särskild

utredning av dem synes böra vidtagas. Härvid torde de synpunkter, som

framhållits i motionerna I: 356 och II: 684, I: 357 och 11:687 samt II: 671

kunna giva god vägledning. Utskottet anser sig alltså böra hemställa, att

riksdagen må i skrivelse anhålla örn verkställande av en dylik utredning

ävensom framläggande för riksdagen av de förslag i ämnet, vartill utredningen

kan giva anledning.

s. 45 Kontrollera mot PDF

StatsutsJcottets utlåtande Nr 110.

45

Aven i åtskilliga andra av de i här förevarande sammanhang behandlade

motionerna hava framförts uppslag, vilka utskottet funnit beaktansvärda.

Dessa uppslag avse emellertid mestadels sådana inre skolorganisatoriska

frågor, vilka i första hand synas böra upptagas till närmare prövning av

sakkunniga myndigheter och beträffande vilka ett uttalande från riksdagen

redan nu knappast torde böra ske.

Med vad nu anförts torde motionerna I: 358 och II: 686 i de delar, varom

här är fråga, få anses besvarade.

Departementschefens förslag örn anknytning till andra bildningslinjer, örn

skolplikt och örn avgång från folkskola torde med den ståndpunkt, utskottet

i det föregående intagit, icke behöva föranleda något uttalande från

riksdagens sida.

Departementschefen har betonat vikten av att det tillses, att folkskolans

utvidgning till sjuårig icke medför svårigheter för barnen att bevista konfirmationsundervisningen.

I anslutning till detta uttalande vill utskottet

framhålla att hänsyn bör även vid frivilligt anordnad sjuårig folkskola tagas

till de olika sätt, på vilka konfirmationsundervisningen är anordnad i olika

delar av landet. Exempelvis måste i vissa delar av Norrland — på grund

av församlingarnas stora utsträckning — denna undervisning meddelas under

en kortare tid, tre ä fyra veckor, med daglig undervisning, då barnen

samlas till kyrkplatserna.

Det för nästkommande budgetår beräknade beloppet för anordnande av

försök med förstärkningsanordningar i skolor av B 2-formen kommer, med

utskottets i det föregående intagna ståndpunkt, icke att bliva av behovet

påkallat, och avstyrker utskottet på grund härav vad härom äskats.

I motionerna I: 332 och II: 685 hava framförts yrkanden om ökade statsbidrag

till skoldistrikten för deras genom den sjuåriga folkskolans införande

ökade kostnader. I motionerna II: 685 och II: 686 har jämväl frågan örn

skolskjutsar berörts.

De sålunda framförda yrkandena torde — då införandet av sjuårig folkskola

enligt utskottets förslag även i fortsättningen skulle bero på frivilliga

åtaganden av skoldistrikten och då vidare skoldistriktens kostnader för skolväsendet

efter 1935 års riksdags beslut örn statens övertagande av vissa

kostnader för folkskoleväsendet komma att betydligt förminskas — icke

böra till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Av statsrådsprotokollet inhämtas, att länsstyrelsen i Göteborg ifrågasatt

en bestämmelse örn att förskott å statsmedel för det budgetår, under vilket

införandet av den sjuåriga kursen ägt rum, skulle utgå även å de beräknade

statsbidragen för avlöning åt nyanställda lärare. I likhet med departementschefen

finner utskottet detta vara ett värdefullt uppslag, även när det

gäller en frivilligt införd sjunde årskurs, vilket efter ytterligare utredning

torde böra framdeles komma under prövning.

Departementschefen har slutligen gjort framställning därom, att sådan

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets utlåtande Nr Ilo.

ersättning till lärare för flyttningskostnad, varom förmäles i riksdagens

skrivelse den 14 juni 1935, nr 359, må, såvitt angår budgetåren 1935/1937,

bestridas ur förslagsanslaget till bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor.

Utskottet tillstyrker vad sålunda föreslagits.

Dunder åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

I. att riksdagen må — i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition nr 99 ävensom de i ämnet väckta motionerna —

a) avslå Kungl. Maj:ts i propositionen nr 99 framlagda

förslag till införande av obligatorisk sjuårig folkskola m. m.;

b) besluta, att Kungl. Maj:t må äga rätt att, i händelse

särskilda förhållanden därtill föranleda, efter framställning

av skoldistrikt medgiva anordnande av folkskola med ett

större antal årsklasser än sju;

c) medgiva, att sådan ersättning till lärare för flyttningskostnad,

varom förmäles i riksdagens skrivelse den 14 juni

1935, nr 359, må, såvitt angår budgetåren 1935/1937, bestridas

ur förslagsanslaget till Folkskolor: Bidrag till avlöning

åt lärare vid folkskolor;

II. att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa,

att Kungl. Majit måtte låta verkställa utredning dels örn

en revision av gällande undervisningsplan för rikets folkskolor

med nödig hänsyn till landsbygdens speciella förhållanden,

dels ock örn frågan beträffande förbättring av landsbygdsungdomens

fortbildningsmöjligheter efter avslutad

folkskolundervisning, allt med hänsyn tagen till de synpunkter,

som framhållits i motionerna I: 356 och II: 684,

I: 357 och II: 687 samt II: 671, ävensom för riksdagen framlägga

de förslag i ämnet, vartill utredningen kan giva anledning;
III.

att följande motioner--(s. 35—36)--Anders
son

i Ovanmyra m. fl.

må, i den mån de icke kunna anses besvarade genom

vad utskottet här ovan under I och II hemställt, icke föranleda

någon riksdagens åtgärd.»

Stockholm 1936, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.

361600

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1936:297 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående obligatorisk sjuårig folkskola m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten