Utlåtande i anledning av Kungl. Majda proposition angående försäljning till Bergslagernas järnvägsaktiebolag av Dal— Västra Värmlands järnvägar och Åmål—Årjängs järnvåg jämte två i ämnet väckta motioner.
1936-05-15 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1936:117, Utlåtande i anledning av Kungl. Majda proposition angående försäljning till Bergslagernas järnvägsaktiebolag av Dal— Västra Värmlands järnvägar och Åmål—Årjängs järnvåg jämte två i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
Nr 117.
Ankom till riksdagens kansli den 15 maj 1936 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Majda proposition angående försäljning
till Bergslagernas järnvägsaktiebolag av Dal—
Västra Värmlands järnvägar och Åmål—Årjängs järnvåg
jämte två i ämnet väckta motioner.
(4:e avd.)
I en till riksdagen avlåten, den 6 mars 1936 dagtecknad proposition, nr 168,
har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bifogat utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
att, under förutsättning att Dal—Västra Värmlands järnvägar komma
att förvärvas av staten, bemyndiga Kungl. Majit att godkänna ett blivande
avtal om försäljning till Bergslagernas järnvägsaktiebolag av samma järnvägar
ävensom av Åmål—Årjängs järnväg, allt i huvudsaklig överensstämmelse
med i förevarande avtal mellan riksgäldskontoret och nämnda bolag
stadgade villkor.
I samband härmed har i två likalydande motioner, väckta den ena inom
första kammaren, nr 323, av herr K. Bodin och den andra inom andra kammaren,
nr 663, av herr A. Gustafson i Kasenberg m. fl. hemställts, att riksdagen
måtte besluta att godkänna den av Kungl. Majit i proposition nr 168
föreslagna försäljningen av Dal—Västra Värmlands och Åmål—Årjängs järnvägar
till Bergslagernas järnvägsaktiebolag endast under förutsättning av att
trafiken å båda järnvägarna upprätthålles uti den omfattning, som i propositionen
angives. Skulle däremot frågan om trafikens upprätthållande i angiven
omfattning på Åmål—Årjängs järnväg ej kunna ordnas med Bergslagernas
järnvägsaktiebolag, hemställes alternativt, att riksdagen måtte besluta
att uppdraga åt Kungl. Majit att utreda frågan att låta statens järnvägar
övertaga och i full omfattning trafikera de båda här omnämnda järnvägarna.
I skrivelse den 16 januari 1936 hava fullmäktige i riksgäldskontoret hemställt
örn godkännande av ett i december 1935 upprättat, vid utskottets utlåtande
fogat preliminärt avtal om försäljning till Bergslagernas järnvägsaktiebolag
av Dal—Västra Värmlands järnvägar, omfattande järnvägarna
Mellerud—Billingsfors och Billingsfors—Arvika med bibana från Beted till
Skillingsfors, samt av Åmål—Årjängs järnväg med bibana från Hallanda till
Kättilsbyn och hamnspår i Åmål.
Samtliga ifrågavarande järnvägar arrenderas för närvarande av Bergslagernas
järnvägsaktiebolag, de förstnämnda enligt ett av Kungl. Majit godkänt
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 6 sami. Nr 117.
1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
avtal den 8 december 1922 med Dal—Västra Värmlands järnvägsaktiebolag
och Åmål—Årjängs järnväg enligt ett av Kungl. Maj :t den 24 mars 1933 godkänt
avtal med riksgäldskontoret, som för statens räkning å exekutiv auktion
inköpt samma järnväg. I samband med utarrendering av sistnämnda järnväg
begränsades trafiken å densamma till enbart transport av vagnslastgods.
Dal—Västra Värmlands järnvägsaktiebolag förutses komma att avträda
sin egendom till konkurs under innevarande år. Enligt det föreliggande preliminära
avtalet förutsättes, att riksgäldskontoret vid exekutiv auktion å
bolagets järnvägar skall inköpa desamma och därefter försälja dem jämte
Åmål—Årjängs järnväg till Bergslagernas järnvägsaktiebolag. Den med bolaget
avtalade köpeskillingen utgör 4,216,000 kronor, vilket belopp fördelar sig
med 2,840,000 kronor å järnvägen Mellerud—Billingsfors, 938,000 kronor å
järnvägen Billingsfors—Arvika och 438,000 kronor å Åmål—Årjängs järnväg.
Nämnda belopp av 2,840,000 kronor skall gäldas kontant, eller ock skall
å samma belopp lämnas skuldförbindelse med säkerhet av inteckning med
bästa förmånsrätt i järnvägen Mellerud—Billingsfors, därvid beloppet skall
förräntas och amorteras enligt de vanliga reglerna för lån ur allmänna järnvägslånefonden.
För de övriga båda järnvägarna skall köpeskillingen gäldas
endast därest realisation av respektive järnvägar kommer till stånd och i den
mån försäljningssumman därtill förslår. Av köpeskillingen för järnvägen
Billingsfors—Arvika skall dock, därest persontrafiken å sidolinjen Beted—
Skillingsfors får ersättas med regelbunden landsvägstrafik, ett belopp av
200,000 kronor gäldas på sätt eller i den ordning som nyss sagts i fråga om beloppet
2,840,000 kronor. Bergslagernas järnvägsaktiebolag har förbundit sig
att åter upplåta Åmål—Årjängs järnväg för allmän godstrafik och godssamtrafik,
dock med rätt för bolaget att ersätta godsbefordring å järnvägen med
transport å landsväg med egna eller förhyrda lastautomobiler. Den för Dal
—Västra Värmlands järnvägar gällande taxan skall tillämpas även å järnvägen
Åmål—Årjäng liksom vid nyssnämnda landsvägstrafik. Enligt avtalet
förutsättes, att bolaget skall sätta ett under bildning varande dotterbolag
i sitt ställe, därvid det förra bolaget skall teckna borgen för det riktiga
fullgörandet av de samma bolag enligt avtalet åvilande förbindelserna.
I ärendet hava hos Kungl. Majit gjorts vissa framställningar, åsyftande
att ifrågavarande järnvägar skulle övertagas av staten och införlivas med
statens järnvägar i stället för att försäljas till Bergslagernas järnvägsaktiebolag.
De intressen, som motiverat dessa framställningar, hänföra sig till
Uddevalla—Lelångens järnväg, omfattande sträckan Uddevalla—Billingsfors
—Bengtsfors. Framställningarna hava ingivits av representanter för ett tiotal
kommuner samt av personalen vid nämnda järnväg. I framställningarna
göres gällande, att ett överlåtande av Dal—Västra Värmlands järnvägar till
Bergslagernas järnvägsaktiebolag skulle genom avledande av trafik från
Uddevallajärnvägen till Bergslagsbanan nedbringa Uddevallajärnvägens trafik
i sådan grad, att järnvägens existens bleve hotad.
I sistnämnda avseende har dock som resultat av förda förhandlingar vid
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
3
ingången av mars månad innevarande år träffats en överenskommelse mellan
Bergslagernas järnvägsaktiebolag och Dal—Västra Värmlands järnvägsaktiebolag,
å ena, samt Uddevalla—Lelångens järnvägsaktiebolag, å andra
sidan, i syfte bland annat att förebygga en dylik trafikavledning. Uddevalla
stad, som är en av de större ekonomiska intressenterna i sistnämnda bolag
och som jämväl häftar i borgensansvar för större delen av bolagets skuld
till staten, har för sin del godkänt berörda överenskommelse. Avtalet skall
gälla under tio år och därefter ytterligare ett år i sänder, därest uppsägning
minst sex månader i förväg icke ägt rum. Uppsäges avtalet, kunna parterna
eller endera av dem hänskjuta till Kungl. Maj:ts avgörande, huruvida
och i vilken utsträckning de i avtalet angivna förpliktelserna skola kvarstå
eller ersättas med andra. Skiljaktighet mellan parterna rörande tolkningen
eller tillämpningen av avtalet skall enligt detsamma hänskjutas till Kungl.
Maj:ts avgörande.
Departementschefen har anfört bland annat följande:
»Vid övervägande av samtliga på föreliggande fråga inverkande omständigheter
har jag — särskilt med hänsyn till vad genom de verkställda utredningarna
utrönts om trafiken å banorna och därmed örn det faktiska värdet
av nämnda fordringar — funnit de bestämda köpeskillingarna vara godtagbara.
I fråga om de i avtalet upptagna villkoren i övrigt har jag icke heller funnit
anledning till erinran.
Vad beträffar de olika framställningarna om beaktande vid prövningen av
förevarande avtal av Uddevalla—Lelångens järnvägsaktiebolags intressen vill
jag i detta sammanhang allenast framhålla, att förut omförmälda överenskommelse
med sistnämnda bolag torde få anses innefatta sådana garantier
beträffande trafiken å bolagets järnväg, som med hänsyn till omständigheterna
parterna funnit skäliga.
Ifrågavarande avtal mellan riksgäldskontoret och Bergslagernas järnvägsaktiebolag
omfattar även försäljning till bolaget av Åmål—Årjängs järnväg
för en köpeskilling av 438,000 kronor, å vilken skall utfärdas skuldförbindelse
att betalas vid framdeles eventuellt inträffande realisation av järnvägen
och med säkerhet av inteckning i järnvägen med bästa förmånsrätt.
Vad beträffar trafikeringen av sistnämnda järnväg framgår av den förut
lämnade redogörelsen för de genom riksgäldskontorets försorg verkställda utredningarna,
att trafikering av banan i full utsträckning icke torde kunna ske
på ett ekonomiskt bärkraftigt sätt. Ävenså synes det tvivelaktigt, om bedrivande
av annan godstrafik än vagnslasttransporter kan ske utan mer eller mindre
betydande förlust. Det nu föreliggande avtalet innefattar emellertid skyldighet
för Bergslagernas järnvägsaktiebolag att bedriva allmän godstrafik och
godssamtrafik — ej posttransporter — å järnvägen, dock med rätt för bolaget
att, i stället för å järnvägen, utföra godstransporterna vägledes med egna eller
förhyrda lastautomobiler. Ehuru avtalet icke innefattar något stadgande beträffande
persontrafiken å banan, vill jag dock för min del utgå från att bolaget
nied hänsyn till de inom trafikområdet liggande kommunernas betydande
4
Statsutskottets utlåtande Nr 117
/''S
ARV/MA
étcicÅxfbrS
-VÄSTRA VÄRMLANDS
Munk
JÄRNVÄGAR
oc.h
AMAL-A RJAA/GSJÄRNVÄG
''Skote/://25000
/O Sfi 30 -4f
SO jern
ekonomiska insatser för banans tillkomst skall finna möjligt att, åtminstone
för något år framåt och till dess närmare erfarenhet vunnits, i viss omfattning
bedriva sådan trafik. Jag vill i detta sammanhang även uttala min
förhoppning om att bolaget skall söka bereda sysselsättning åt den vid Amål—
Statsutskottets utlåtande Nr 117. 5
Årjängs järnväg tidigare anställda personalen i så stor omfattning som möjligt.
I taxehänseende skall Åmål—Årjängs järnväg införlivas med Dal—Västra
Värmlands järnvägar, därvid övergångs- och banavgifter vid Årjäng bortfalla.
Ifrågavarande järnvägstaxa skall tillämpas jämväl vid förenämnda
lastbilstransporter. Jag förutsätter, att lastbilstrafiken anordnas i form av
linjetrafik och att vederbörande länsstyrelse vid meddelande av tillstånd till
sådan trafik tillser, att tidtabellen och antalet turer ävensom anordningarna
i övrigt för trafiken bliva tillfredsställande även från trafikantsynpunkt.
Mot den för järnvägen Åmål—Årjäng i avtalet bestämda köpeskillingen
och sättet för dess gäldande har jag icke funnit anledning till erinran.
Då det synes lämpligt, att godkännande av försäljningen av ifrågavarande
järnvägar meddelas i anslutning till det köpeavtal, som av parterna förutsatts
skola komma att träffas, sedan Dal—-Västra Värmlands järnvägar inköpts av
riksgäldskontoret, vill jag, under åberopande av vad i det föregående anförts,
tillstyrka, att det nu ifrågavarande avtalet förelägges riksdagen med
hemställan om bemyndigande för Kungl. Maj:t att godkänna en framtida försäljning
i huvudsaklig överensstämmelse med i avtalet stadgade villkor.
Enär fullmäktige i riksgäldskontoret i förevarande fall torde äga befogenhet
att själva besluta örn avskrivning av de delar av statslånen, som icke
vinna täckning, torde något beslut av riksdagen i sådant avseende icke vara
erforderligt.»
Ifrågavarande båda normalspåriga järnvägar hava — på sätt nedanstående,
inom utskottet uppgjorda tablå utvisar — dragit en byggnadskostnad
av cirka 25,000,000 kronor, varav 16,052,000 kronor belöpa å Dal—Västra
Värmlands järnväg och 8,480,000 kronor å Åmål—Årjängs järnväg.
I Dal—Västra Värmlands och Åmål—Årjängs järnvägar nedlagt kapital (kronor).
Dal—Västra
Åmål—
Värmlands,
Årjängs
Summa.
järnväg.
järnväg.
(177 km.)
(75 km.)
(252 km.)
................ 10,736,000: —
5,958,000: —
16,694,000: —
Lokal insats..................
............. 5.316,000: —1
2,522,000: —
7,838,000: -
Summa byggnadskostnader kronor 16,052,000: —2 8,480,000: — 24,532,000:
1 Varav 1,500,000 kronor aktieteckning av Bergslagernas järnvägsaktiebolag och 1,000,000 kronor
aktieteckning av Göteborgs stad. .
2 I byggnadskostnaderna ingå ej kostnaderna för rullande materiel, inventarier o. d., da dessa
tillhandahållits av Bergslagsbanan.
Till ifrågavarande båda järnvägsanläggningar har staten bidragit med lån
å sammanlagt 16,694,000 kronor. Den nu av Bergslagernas järnvägsaktiebolag
erbjudna köpeskillingen uppgår till 4,216,000 kronor, varav emellertid allenast
ett belopp av 3,040,000 kronor skall betalas kontant eller löpa med
ränta. Statens förluster å dessa båda järnvägsföretag äro alltså avsevärda.
Även om alltså finansieringen av de båda banbyggena i huvudsak vilat å
staten hava dock betydande lokala uppoffringar också gjorts för järnvägarnas
tillkomst. Frånräknat Bergslagsbanans och Göteborgs stads aktieteck
-
Utskollei.
6
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
ningar å 2,500,000 kronor i Dal—Västra Värmlands järnvägar uppgå dessa
lokala insatser till mellan 5,000,000—6,000,000 kronor. För ett flertal kommuner
hava de gjorda kapitalutläggen varit mycket betungande. Omnämnas
må, att exempelvis Silleruds kommun bidragit till Åmål—Årjängbanan genom
en aktieteckning a 380,000 kronor, vilket medför en årlig ökad utdebitering å 5
kronor per skattekrona. Den totala utdebiteringen är för närvarande 16 kronor
per skattekrona, och skatteutjämningsbidrag får ej enligt nu tillämpade
normer beräknas å amorteringsutlägg för dylika verkställda aktieteckningar.
Till dessa förhållanden kan staten ej undgå att taga hänsyn, då det nu gäller
att i samband med förslaget om banornas försäljning angiva de närmare betingelserna
för deras fortsatta bestånd.
I likhet med departementschefen finner utskottet i förevarande läge lämpligast,
att de båda banorna försäljas till Bergslagernas järnvägsaktiebolag, med
vilket företag de redan för närvarande i förvaltningshänseende äro förenade.
Bergslagsbanan har sålunda trafikerat den större av de båda banorna, Dal—
Västra Värmlands järnväg, alltsedan denna år 1926, respektive år 1928 öppnades
för trafik. Även rörande Åmål—Årjängbanans trafikering genom
Bergslagsbanan har tidigare år 1927 förelegat ett förslag till avtal, vilket dock
ej Åmål—Ålsängs järnvägsaktiebolag fann godtagbart. Efter sistnämnda
bolags ar 1932 inträffade konkurs — med därav följande realisering av bolagets
trafikmateriel — har emellertid Åmål—Årjängbanan varit utarrenderad
till Bergslagsbanan, som vid behov ombesörjt vagnslastgodstrafik å
banan.
Beträffande de båda järnvägsföretagens trafikering förutsättes nu i det
föreslagna avtalet mellan riksgäldskontoret och Bergslagernas järnvägsaktiebolag
vissa inskränkande bestämmelser i fråga örn dels Åmål—Årjängs järnväg
dels ock linjen Beted—Skillingsfors å Dal—Västra Värmlands järnväg.
Enligt punkt 6 i avtalet skulle Åmål—Årjängs järnväg upplåtas för allmän
godstrafik och godssamtrafik men ej för befordring av resande och post.
Enligt statsrådsprotokollet har emellertid departementschefen velat utgå
ifrån att Bergslagsbanan skall finna möjligt att »åtminstone för något år
framåt och till dess närmare erfarenhet vunnits i viss omfattning» bedriva
persontrafik a banan. I anledning härav har i väckta motioner erinrats örn
den besvikelse inom de av banan berörda kommunerna, som skulle uppstå,
om befolkningen trots gjorda ansträngningar ej kunde erhålla större trygghet
för att järnvägen öppnades för allmän trafik. Med behjärtande av dessa
motionsvis anförda synpunkter anser utskottet att åt punkt 6 i avtalet bör
givas en sådan formulering, att Bergslagsbanan förpliktas i den utsträckning,
Kungl. Majit kan finna skäligt föreskriva, upplåta Åmål—Årjängbanan
jämväl för befordring av resande och post. Utskottet förutsätter härvid,
att trafikanordningarna måste bliva av jämförelsevis enkel beskaffenhet.
Vad själva persontågsförbindelserna beträffar torde kraven härpå ej
få ställas högre än till två dagliga genomgående, med motorvagn (rälsbuss)
upprätthållna turer i vardera riktningen.
I fråga örn den 18.8 km. långa bibanan Beted—Skillingsfors förutsättes i
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
7
punkt 7 av avtalet, att persontrafiken eventuellt nedlägges. I anledning
härav har framhållits, att befolkningen i omkringliggande gränsbygd för
sina förbindelser med det övriga Sverige vöre i det största beroende
av att tillfälle till personbefordran alltjämt funnes å banan. Därvid har
åberopats den betydande omfattning, vari banan redan nu anlitades om hänsyn
toges till folkmängden inom trafikområdet. Med beaktande av dessa synpunkter
och under erinran att de allmänna skäl, som motiverat anläggningen
av ifrågavarande gränsbanor, med alldeles särskild styrka kunna åberopas
beträffande den nu avsedda västligaste förgreningen av bannätet, vill
utskottet föreslå att den i punkt 7 intagna bestämmelsen om en eventuell
nedläggning av persontrafiken å denna linje må utgå. Bergslagsbanan skulle
därvid äga att, i enlighet med vad i överenskommelsen avsetts åtnjuta
ett avdrag å 200,000 kronor i den räntebärande delen av köpeskillingen,
3,040,000 kronor. Även i detta fall förutsättes trafik med lämplig motorvagn.
Då utskottet uttalat sig för dessa båda jämkningar i avtalet har utskottet
utgått ifrån att trafiken å banan skall kunna genom lämpliga anordningar
bliva ekonomiskt försvarlig. Självfallet bör också det trafikerande bolagets
ansträngningar att upprätthålla trafiken röna en tillbörlig förståelse och
uppskattning av den trafikerande allmänheten, enkannerligen den befolkning,
som nu anser sig vara i så stort beroende av banorna.
I likhet med departementschefen vill utskottet framhålla önskvärdheten av
att Bergslagsbanan söker bereda sysselsättning åt den vid Åmål—Årjängs
järnväg tidigare anställda personalen.
Utskottet, som alltså ansett sig böra tillstyrka godkännande av förevarande
avtal under förutsättning att däri vidtages de båda jämkningar beträffande
trafikeringen av linjerna Åmål—Årjäng och Beted—Skillingsfors, som härovan
omförmälts, får hemställa,
att riksdagen, i anledning av förevarande proposition och
motionerna 1:323 och 11:663, må under förutsättning att
Dal—Västra Värmlands järnvägar komma att förvärvas av
staten, bemyndiga Kungl. Maj:t att godkänna ett blivande
avtal om försäljning till Bergslagernas järnvägsaktiebolag av
samma järnvägar ävensom av Åmål—Årjängs järnväg, allt
i huvudsaklig överensstämmelse med i förevarande avtal
mellan riksgäldskontoret och nämnda bolag stadgade villkor,
dock med iakttagande av de båda jämkningar häri, som av
utskottet ovan angivits.
Stockholm den 15 maj 1936.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS ANDERSON.
8
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Olof Olsson, Bergqvist, Nilsson i Gränebo, Oscar Olsson,
Svensson i Kompersmåla, Walles, Nilsson i Fredriksfält, Jonsson i Lycksele, Tham,
Johanson i Faleberg, Magnusson och Bäcklund; samt
från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Andersson i Höör, Persson i Falla,
Svensson i Grönvik, Jonsson i Eskilstuna, Andersson i Prästbol, Holmdahl, Andersson
i Ovanmyra, Weijne, Olsson i Staxäng, Persson i Tidaholm och Danielsson.
Reservationer:
1) av herr Bäcklund, som ansett, att utskottet bort hemställa,
att riksdagen, med avslag å förevarande proposition och
i anledning av motionerna I: 323 och II: 663, må under förutsättning
att Dal—Västra Värmlands järnvägar komma att
förvärvas av staten, bemyndiga Kungl. Maj:t att träffa erforderliga
anordningar för nämnda järnvägars och Åmål—
Årjängs järnvägs införlivande med statens järnvägar;
2) av herrar Olsson i Staxäng och Danielsson, som ansett, att å sidan 6 i
utlåtandet bort före det stycke, som börjar med orden »I likhet» intagas ett
stycke av följande lydelse:
»Med hänsyn bland annat till rådande trafikkonkurrens med Uddevalla—
Lelångens järnväg anser utskottet, att statens rätt till inlösen av de ifrågavarande
båda Dalslandsbanorna bör säkerställas även för det fall, att en framtida
statsinlösen av Bergslagsbanan ej kommer till stånd. I anslutning härtill
skulle i punkt 8 av överenskommelsen orden ’i samband med eller efter
förvärv av Bergslagernas järnväg’ utgå.»
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
9
Bilaga.
Mellan Riksgäldskontoret och Bergslagernas Järnvägsaktiebolag träffas
härmed, under förutsättning av Kungl. Maj:ts godkännande, följande överenskommelse.
1. Sedan Dal—Västra Värmlands Järnvägsaktiebolag under år 1936 trätt
i konkurs och Riksgäldskontoret därunder å exekutiv auktion inropat bolagets
järnvägsfastigheter med tillhörigheter för statsverkets räkning, förbinder
sig Riksgäldskontoret att omedelbart därefter försälja och Bergslagernas
Järnvägsaktiebolag att inköpa berörda järnvägsfastigheter med samma tillhörigheter
tillsammans med Åmål—Årjängs järnväg mot den köpeskilling
och på de villkor i övrigt, som i denna överenskommelse säges.
2. I köpeskilling för järnvägsfastigheterna med tillhörigheter, omfattande
vad järnvägarna Mellerud—Billingsfors och Billingsfors—Arvika (Gilserud)
med sidobana till Skillingsfors angår intecknad egendom, och vad järnvägen
Åmål—Årjäng angår järnvägen med i bruk varande materiel och inventarier,
skall Bergslagernas Järnvägsaktiebolag erlägga:
för järnvägen Mellerud—Billingsfors.............. kr. 2,840,000
» » Billingsfors—Arvika (Gilserud)...... » 938,000
» » Åmål—Årjäng .................... » 438,000
eller tillsammans 4,216,000 kronor att gäldas på sätt i punkt 3 och 4 säges.
3. Av köpeskillingen skall ett belopp av tillhopa 3,040,000 kronor, motsvarande
hela köpeskillingen för järnvägen Mellerud—Billingsfors samt av
köpeskillingen för järnvägen Billingsfors—Arvika, 200,000 kronor, inbetalas
kontant eller genom av Bergslagernas Järnvägsaktiebolag utfärdade och av
Riksgäldskontoret godkända skuldförbindelser med säkerhet av inteckningar
med bästa förmånsrätt i den förra järnvägen å 2,840,000 kronor och i den
senare å 200,000 kronor samt i övrigt upptagande sådana villkor, som i allmänhet
gälla vid beviljande av lån ur allmänna järnvägslånefonden.
Därest ovan nämnda del av köpeskillingen erlägges kontant, skall därjämte
gäldas ränta därå efter 4 1/2 procent från den 1 januari 1936 till betalningsdagen;
därest åter betalningen äger rum i form av skuldförbindelser,
skola dessa upptaga skyldighet att erlägga annuitet från den 1 januari 1936.
4. Återstående belopp av köpeskillingen, 1,176,000 kronor, varav belöpa
på järnvägen Billingsfors—Arvika med sidobana 738,000 kronor och på järnvägen
Åmål—Årjäng hela köpeskillingen, 438,000 kronor, skall erläggas genom
två av Bergslagernas Järnvägsaktiebolag utfärdade och av Riksgäldskontoret
godkända skuldförbindelser å sagda belopp. Som säkerhet för ifrågavarande
förbindelser skola lämnas inteckningar å 738,000 kronor i järnvägen
Billingsfors—Arvika (Gilserud) med sidobana med förmånsrätt närmast
efter 200,000 kronor och å 438,000 kronor i järnvägen Åmål—Årjäng med
bästa förmånsrätt.
Å berörda skulder, å vilka ränta ej må debiteras, skall betalningsskyldighet
inträda först i samband med realisation helt eller till någon del av ifrågavarande
järnvägsfastigheter. Vid sådan realisation skall till Riksgäldskontoret
inbetalas vad vid realisationen inflyter intill belopp, svarande mot
Riksgäldskontorets i resp. järnväg intecknade fordran, vad järnvägen Billingsfors—Arvika
med sidobana angår efter avdrag av 200,000 kronor.
För ifrågavarande låns gäldande i övrigt vare Bergslagernas Järnvägsaktiebolag
frikallat.
Riksgäldskontoret äger utöva kontroll över det sätt, varpå förestående bestämmelser
tillämpas, samt meddela föreskrifter rörande bokföring av vid
realisation inflytande belopp.
10
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
5. Bergslagernas Järnvägsaktiebolag förbinder sig att, intill dess det i
detta avtal överenskomna köpet blivit fullbordat, trafikera Dal—Västra Värmlands
järnväg (järnvägsenheterna Mellerud—Billingsfors och Billingsfors—
Arvika med sidobana) och Åmål—Årjängs järnväg i enlighet med nu gällande
trafikeringsavtal.
6. Bergslagernas Järnvägsaktiebolag förbinder sig att åter upplåta Åmål
—Årjängs järnväg för allmän godstrafik och godssamtrafik men ej för befordring
av resande och post samt att införliva järnvägen med Dal—Västra
Värmlands järnväg såsom integrerande del, varvid för sistnämnda järnväg
gällande taxa införes samt övergångs- och banavgifter vid Årjäng bortfalla,
dock medgives järnvägsbolaget rätt att ersätta godsbefordring å järnväg med
godsbefordring å landsväg medelst egna eller förhyrda lastbilar, skolande i
sådant fall för järnvägen gällande taxe- och trafikstadgebestämmelser äga
tillämpning.
Vid Åmål—Årjängs järnväg tidigare anställd personal skall äga företräde
vid anställning av den personal, som erfordras uteslutande vid denna järnväg,
då driften av bolaget återupptages i här avsedd omfattning.
7. Skulle av Bergslagernas Järnvägsaktiebolag före fullbordandet av i
denna överenskommelse avhandlade köp gjord framställning om rätt att nedlägga
persontrafiken å sidolinjen Beted—Skillingsfors, under förutsättning
att bandelens trafikområde beredes skälig ersättning genom regelbunden
landsvägstrafik, icke vinna Kungl. Maj:ts bifall, skall Bergslagernas Järnvägsaktiebolag
äga åtnjuta sådan lindring i köpevillkoren beträffande bandelen
Billingsfors—Arvika med sidobana, att det belopp å 200,000 kronor,
som enligt punkt 3 skall gäldas kontant eller genom räntebärande skuldförbindelse,
överföres till sådan skuld, som skall gäldas på sätt omförmäles i
punkt 4.
8. Svenska staten skall vara berättigad att i samband med eller efter förvärv
av Bergslagernas järnväg inlösa Dal—Västra Värmlands inkl. Åmål—
Årjängs järnväg, för en köpeskilling av 4,216,000 kronor, ökad med de belopp,
vilka framdeles kunna komma att bindas i järnvägsanläggningen, men
minskad med behöriga avdrag på grund av realisering samt slitning och annan
teknisk värdeminskning.
9. Bergslagernas Järnvägsaktiebolag äger och förutsältes i denna överenskommelse
skola i sitt ställe sätta ett för ändamålet under bildning varande
dotterbolag samt att till sådant bolag överlåta äganderätten till Dal—Västra
Värmlands inkl. Åmål—Årjängs järnväg. Därest Bergslagernas Järnvägsaktiebolag
begagnar sig av sin sålunda härmed medgivna rätt, skall Bergslagernas
Järnvägsaktiebolag teckna borgen för dotterbolagets riktiga fullgörande
av de förbindelser, som enligt detta avtal eljest skulle hava åvilat
Bergslagernas Järnvägsaktiebolag.
10. Tvist angående tolkningen och tillämpningen av denna överenskommelse
skall avgöras enligt lagen om skiljemän.
Stockholm och Göteborg i december 1935.
Riksgäldskontoret Bergslagernas Järnvägsaktiebolag
F. Sandberg.
Äng. Åkesson.
/Eric Öhlin.
lY. Simonsson.
Stockholm 1936. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
362167
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1936:266 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning till Bergslagernas järnvägsaktiebolag av Bal—Västra Värmlands järnvägar oc s. 7 i texten