Utlåtande i anledning av väckt motion om broanläggning över Svinesund m. m.
1936-05-23 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1936:127, Utlåtande i anledning av väckt motion om broanläggning över Svinesund m. m.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 127-
1
Nr 127.
Ankom till riksdagens kansli den 23 maj 1936 kl. 1 e. m.
Utlåtande
i anledning av väckt motion om broanläggning över
Svinesund m. m.
(4:e avd.)
I en inom första kammaren väckt motion, nr 9, har herr C. Lindhagen
hemställt, att riksdagen ville hos Kungl. Maj :t förorda
1) Bohusbanans begynnande framdragande till Svinesund genom utförande
till en början av denna handels terrassering;
2) påskyndande av utredningen örn en landsvägsbro över Svinesund;
3) Bohusbanans elektrifiering till en början åtminstone från Göteborg till
Uddevalla.
Beträffande motionärens yrkande om Bohusbanans elektrifiering avgiver
utskottet utlåtande i annat sammanhang.
Genom beslut den 15 juni 1934 bade Kungl. Majit bemyndigat riksmarskalken
O. von Sydow att med vederbörande norska myndigheter förhandla angående
färjförbindelse eventuellt anläggande av broförbindelse mellan Sverige
och Norge över Svinesund, dock utan rätt att biträda något för Sverige
bindande beslut. Med bifall till en av riksmarskalken von Sydow gjord
framställning om befrielse från uppdraget har Kungl. Majit sedermera den
17 januari 1936 uppdragit åt landshövdingen M. F. Jacobsson att föra ifrågavarande
förhandlingar.
I ett till utskottet den 3 april 1936 avgivet yttrande över ifrågavarande
motion har järnvägsstyrelsen anfört bland annat, att styrelsen är angelägen
att bättre landsvägsförbindelser snarast möjligt åstadkommas över Svinesund,
så att en förbättring kan åstadkommas av de nuvarande bussförbindelserna
— i vilka styrelsen medverkar — mellan Strömstad och Halden och
därmed mellan tågen å Bohusbanan å ena samt tågen å linjen Halden—Oslo
å andra sidan, att styrelsen helst ser, att sådan förbindelse över sundet ordnas
med bro och icke med färja, som från början var tänkt, samt att en landsvägsbro
därvid lämpligen synes böra utföras på sådant sätt, att den eventuellt
en gång senare i tiden skall kunna påbyggas för att tjäna såsom kombinerad
landsvägs- och järnvägsbro, detta för det fall alt Norge skulle framdeles
vilja upptaga tanken på en mellanriksbana och överenskommelse då
kan komma att träffas örn dess realiserande.
Bihang till riksdagens protokoll 1036. 6 sami. Nr 127• t
2
Statsutskottets utlåtande Nr 127-
Utskottet.
Inledningsvis må erinras, att ifrågavarande broanläggning över Svinesund
är ett tekniskt sett ganska omfattande företag. På grund av sjötrafiken genom
sundet in till Idefjorden och Halden (Fredrikshald) bör bron anläggas
på segelfri höjd. Enligt mellanriksbanekommissionens år 1923 framlagda beräkningar
skulle bron byggd av sten på en höjd av minst 50 meter och med
8 fasta spann av sammanlagt innemot 300 meters längd draga en kostnad av
cirka 2.5 miljoner kronor. Helt byggd av järn skulle broföretaget kosta cirka
1.5 miljon kronor. Inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen pågå för närvarande
vissa tekniska utredningar, avseende att klarlägga kostnaderna för
bron, utförd i betong, järn eller sten.
Utan att underskatta företagets omfattning måste dock utskottet finna
starka skäl tala för en anläggning av ifrågavarande broförbindelse över
Svinesund till ersättning av den hittillsvarande synnerligen bristfälliga färjförbindelsen.
Erinras må, att landsvägen utmed Sveriges västkust med dess
fortsättning genom Norge upp till Oslo är en mellanriksväg, som tillmätes
stor internationell betydelse. I det planlagda internationella vägnätet upptages
denna väg som en av de stora genomfartsvägar, å vilka komma att
ställas stora fordringar i fråga örn vägbredd, beläggning, frihet från tvära
kurvor o. s. v.
Med avseende å vägens planläggning vid själva den svensk-norska gränsen
kan visserligen jämte sträckningen över Svinesund alternativt tänkas en inre
sträckning genom Bullaredalen och över Halden innanför Idefjorden. Sistnämnda
sträckning är emellertid redan på grund av dåvarande, framför allt
på norska sidan synnerligen oländiga bergsterräng mindre lämplig för framdragning
av en väg, avsedd för internationell automobiltrafik. Terrängen
utmed Svinesundslinjen är däremot lättare framkomlig.
Rent lokalt sett medför också Svinesundslinjen stora fördelar genom att
den på svenska sidan genomlöper ett med avseende å folkmängd och bebyggelse
mycket rikare trafikområde än Bullarelinjen. Vad särskilt Strömstad
beträffar är att märka de förhoppningar örn en ännu starkare frekvens av
norska turister, som från stadens sida knytas till broanläggningen över Svinesund,
vilken beräknas nedbringa körtiden å den cirka 14 mil långa bilsträckan
Oslo—Strömstad till allenast omkring 2—3 timmar.
I samband med övervägandena örn förefintliga möjligheter att kunna bringa
hjälp åt det av arbetslöshet alltjämt hårt betryckta Bohuslän måste ifrågavarande
samfärdselspörsmål också tilldraga sig intresse. På sätt av mellanriksbanekommissionen
på sin tid klarlades har särskilt norra Bohuslän ett
rätt ogynnsamt kommunikationsläge, som bidragit att hämma dess utveckling.
Längdbanan genom Bohuslän slutar i norr vid Strömstad och har därmed
karaktären av en från Göteborg utgående bibana. Inga vattendrag utom
några smärre, till Munkedal ledande, förse området med skogsprodukter såsom
underlag för industri- eller exportsjöfart. Att märka är, att särskilt norra
Bohuslän sedan gammalt haft handelsgemenskap med närliggande norska
städer och där omkring liggande, rätt utbredda industriområden. Genom
förbättrade samfärdselförbindelser med Norge skulle avsättningsmöjligheter
-
Statsutskottets utlåtande Nr 127.
3
na, enkannerligen jordbrukets avsättningsmöjligheter, ökas och överhuvud
näringslivet kunna på båda sidor om gränsen livligare utvecklas enligt givna
naturliga geografiska och ekonomiska betingelser.
Det förtjänar också framhållas, att broarbetena kunde bliva till ett värdefullt
led i hjälpåtgärderna i fråga om den i Bohuslän rådande arbetslösheten,
därest bropelarna, eventuellt också vissa brospann, utfördes av sten.
Enligt vad utskottet inhämtat anses ett sådant utförande av broanläggningen
som tekniskt genomförbart.
Med hänsyn till nu angivna förhållanden måste utskottet finna angeläget
att frågan örn en landsvägsbro över Svinesund snarast kan vinna sin lösning.
Självfallet förutsättes för genomförandet av broföretaget samarbete med
Norge. Enligt vad utskottet erfarit torde emellertid jämväl från norsk sida
numera — såväl ur kommunikations- som arbetslöshetssynpunkt — stort intresse
föreligga för att broanläggningen snarast skall komma till stånd, samt
desslikes villighet att svara för vederbörlig anpart av anläggningskostnaderna.
Vad angår frågan örn en sammanknytning av de svenska och norska järnvägsnäten
vid Svinesund måste utskottet i likhet med järnvägsstyrelsen finna
en sådan sammanknytning önskvärd. Att man, på sätt i motionen förordats,
redan nu skulle från svensk sida påbörja terrasseringsarbetena å den blivande
sammanbindningsbanan kan utskottet dock ej tillstyrka. Den av utskottet
förordade broanläggningen över Svinesund torde emellertid eventuellt kunna
utföras så, att den efter en framtida tillbyggnad kan tjäna som kombinerad
landsvägs- och järnvägsbro. I varje fall synes möjligheterna till ett
sådant utförande böra närmare undersökas vid de förberedande utredningarna.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen i anledning av motionen I: 9 må hos Kungl.
Maj:t anhålla, att nu pågående utredningar om anläggning
av bro över Svinesund måtte bedrivas med sådan skyndsamhet,
att förslag i ärendet örn möjligt kan föreläggas 1937 års
riksdag.
Stockholm den 23 maj 1936.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS ANDERSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Johansson i Fredrikslund, Nilsson i Gränebo, Oscar
Olsson, Asplund, Borell, Walles, Nulander, Nilsson i Fredriksfält, Jonsson i Lycksele,
Sandén, Tham och Bäcklund, samt
från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson, Strindlund, Törnkvist i
Karlskrona, Holmgren, Eriksson i .Slockholm, Jeppsson, Andersson i Höör, Persson i
Falla, Svensson i Grönvik, Jonsson i Eskilstuna och Holmström.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1936:309 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under femte huvudtiteln gjorda framställning angående anslag till bidrag till upp s. 3 i texten