Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Alajits förslag örn anvisande av anslag av automobilskattemedel m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1936-05-28 · 19 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 19 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1936:136, Utlåtande i anledning av Kungl. Alajits förslag örn anvisande av anslag av automobilskattemedel m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 136.

1

Nr 136.

Ankom till riksdagens kansli den 28 maj 1936 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Alajits förslag örn anvisande

av anslag av automobilskattemedel m. m.

jämte i ämnet väckta motioner.

(4:e avd.)

l:o) Ändrade grunder för statsbidrag till den allmänna väghållningen.

I den till riksdagen avlåtna, den 3 januari 1936 dagtecknade propositionen,

nr 1, angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1936/1937

har Kungl. Maj:t (punkt 7, sid. 69—92, av det vid propositionen fogade utdraget

av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen att

dels godkänna följande i statsrådsprotokollet intagna

Förslag

till

Förordning

angående statsbidrag till den allmänna väghållningen i riket.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Bidrag av statsmedel lämnas, i mån av tillgång å därtill anslagna medel,

till kostnaderna för vägars byggande och underhåll samt vinterväghållning

i enlighet med här nedan meddelade bestämmelser.

Med väg förstås i denna förordning allt vad jämlikt 2 § lagen den 7 juni

1934 örn allmänna vägar till väg hörer eller såsom väg anses.

Med byggande av väg förstås i denna förordning förutom anläggning av

ny väg jämväl omläggning och förbättring av väg.

Närmare bestämmelser örn vad som må hänföras till kostnader för byggande

av väg samt för underhåll av väg och vinterväghållning meddelas av

Konungen.

2 §•

1 mom. Till vägdistrikt lämnas årligen statsbidrag med åttio procent av

distriktets verkliga kostnad för vägunderhåll och vinterväghållning under

nästföregående år. Till kostnaden för underhåll av ödebygdsväg och vinter
Bihang

till riksdagens protokoll 1936. 6 sami. Nr 136. i m 36 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 136.

väghållning å sådan väg lämnas av statsmedel, utöver vad nyss sagts, särskilt

tilläggsbidrag med tio procent av distriktets verkliga kostnad för vägens

underhåll och vinterväghållningen å densamma under nästföregående år.

2 mom. Till grund för fastställande av vägdistriktens verkliga kostnader

skola läggas på föreskrivet sätt förda och granskade räkenskaper. Försummar

vägdistrikt att förebringa nöjaktig utredning örn storleken av kostnaderna,

må, i den ordning Konungen bestämmer, distriktet förklaras skola

gå miste om det bidrag till samma kostnader, som eljest skolat tillkomma

distriktet.

3 §•

1 mom. Statsbidrag till vägdistrikt kunna av Konungen eller myndighet,

som Konungen förordnar, beviljas att utgå till följande slag avvägbyggnad:

byggande av huvudväg, som är av synnerlig betydelse för den genomgående,

långväga samfärdseln eller eljest av stor vikt ur trafiksynpunkt, med

nittio procent av den beräknade kostnaden;

byggande av annan huvudväg med åttiofem procent av den beräknade

kostnaden;

byggande av annan landsväg med åttio procent av den beräknade kostnaden

;

byggande av ödebygdsväg med nittio procent av den beräknade kostnaden.

2 morn. Där i något fall Konungen prövar synnerliga skäl därtill föranleda,

må, på de villkor Konungen finner anledning föreskriva, till vägföretag,

som i 1 mom. angivas, utgå högre statsbidrag än där sägs.

3 mom. Ar fråga örn anläggning av väg, må statsbidrag, då så av allmänna

samfärdselhänsyn befinnes särskilt önskligt, efter Konungens prövning

utgå å verkliga kostnaden för lösen av mark, vars förvärvande skulle

ställa sig i särskilt hög grad betungande, såsom åker, trädgård eller tomtmark.

Då fråga är örn omläggning eller förbättring av väg, utgår bidrag med

enahanda andel som till företaget i övrigt å verkliga kostnaden för lösen

av mark, som erfordras för arbetets genomförande, så ock för lösen av

byggnad, som befinnes hinderlig för vägens breddning eller omläggning eller

vars undanskaffande kan vara angeläget för tillgodoseende av trafiksäkerheten,

allt i den mån Konungen eller myndighet, som Konungen förordnar,

prövar kostnaden vara skälig.

Yad nu sagts i fråga örn lösen av mark skall äga motsvarande tillämpning

beträffande engångsersättning, då mark tages i anspråk med vågrätt,

så ock med avseende å ersättning för skada och intrång, som orsakas genom

vägföretag.

I kostnad, som avses i detta moment, må inräknas även utgift för domstols-

och expropriationshandläggning.

Vid bedömande av fråga örn företags hänförande till anläggning eller

till omläggning eller förbättring av väg bör jämte övriga inverkande omstän
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 1S6.

3

digheter beaktas, huruvida företaget väsentligen föranletts av ett tidigare

ej tillgodosett behov av viss vägförbindelse eller icke.

4 §''

Till rikets städer lämnas årligen av automobilskattemedel belopp, som

bestämmas i enlighet med stadgandet i 2 § första stycket i förordningen örn

fördelning av automobilskattemedel och skola av städerna användas till förbättring

och underhåll av deras för automobiltrafiken viktiga vägar och

gator, i första rummet infartsvägar till städerna.

5 §''

Till stad kan, utöver vad i 4 § sägs, av Konungen beviljas särskilt statsbidrag

till visst företag av där omförmält slag. Det särskilda bidraget

utgår med högst femtio procent av den beräknade kostnaden, där ej på

grund av särskilda skäl högre bidrag prövas böra beviljas.

Denna förordning skall träda i kraft den 1 januari 1937, från och med

vilken dag förordningen den 31 maj 1934 (nr 209) örn särskilt tilläggsbidrag

till underhåll av ödebygdsväg, kungörelsen den 31 maj 1934 (nr 207) angående

statsbidrag till allmänna vägars byggande m. m. samt kungörelsen den

22 oktober 1927 (nr 383) angående dispositionen av anslag till bidrag till

vägunderhållet på landet m. m. skola upphöra att gälla. Beträffande vägdistrikt,

varest icke samtliga allmänna vägar under år 1936 varit övertagna

till underhåll medelst vägkassan, skall under år 1937 i stället för det i

denna förordning stadgade bidrag till vägunderhåll och vinterväghållning

utgå bidrag av statsmedel med tre tiondelar av uppskattade kostnaden för

vägunderhållet och av verkliga kostnaden för vinterväghållningen under år

1936.

Med avseende å vägföretag av i 3 § omförmält slag, vilket påbörjats före

den 1 januari 1937, skola hittills gällande bestämmelser äga tillämpning;

dels ock godkänna följande i statsrådsprotokollet intagna

Förslag

till

Förordning

om fördelning av automobilskattemedel.

Härigenom förordnas som följer:

1 §’

De under visst budgetår jämlikt förordningarna örn automobilskatt, om

särskild skatt å automobilgummiringar och örn särskild skatt å bensin och

motorsprit eller jämlikt de särskilda bestämmelser, Konungen enligt 18 §

förstniimnda förordning må hava meddelat, influtna skattemedlen (automobilskattemedel)

skola i räkenskaperna från vederbörande anslag å riksstaten

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 136.

omföras till en särskild, av väg- oell vattenbyggnadsstyrelsen förvaltad fond,

benämnd statens automobilskattemedelsfond.

Från nämnda fond skola i första hand bestridas dels så stor del av de

enligt 2 § förordningen den angående statsbidrag till

den allmänna väghållningen i riket till vägdistrikten utgående statsbidragen,

som motsvarar trettio procent av distriktens verkliga kostnader för underhåll

av landsvägar och vinterväghållning å sådana vägar under det sista

kalenderår, som avslutats före ingången av budgetåret, ävensom fyrtio procent

av distriktens verkliga kostnader under nämnda kalenderår för underhåll

av ödebygdsvägar och vinterväghållningen å desamma, dels ock, med

undantag av de i tredje stycket avsedda medel, vad i övrigt i enlighet med

å riksstaten anvisade anslag skall till särskilda ändamål utgå av automobilskattemedel.

Av återstående skattemedel, vilka, på sätt här nedan närmare sägs, skola

användas till de ändamål, som avses med anslaget till förbättring och underhåll

av för automobiltrafiken viktiga gator och vägar i städerna samt

anslaget till förbättring och underhåll av vägar å landsbygden, skola tjugu

procent tillfalla rikets städer och åttio procent landsbygden.

2 §■

Av städerna tillkommande andel av skattemedlen skola åttio procent fördelas

mellan de särskilda städerna i förhållande till de belopp, som från

dem influtit i automobilskatt, att användas på sätt angives i 4 § förordningen

angående statsbidrag till den allmänna väghållningen i riket.

Återstående tjugu procent av städernas andel fördelas av Konungen på

sätt i 5 § nyssnämnda förordning sägs.

3 §■

1 mom. Av landsbygdens andel av skattemedlen fördelas åttiofem procent

på följande sätt:

a) Av det vägdistrikten jämlikt 2 § förordningen angående statsbidrag

till den allmänna väghållningen i riket tillkommande bidrag bestrides så

stor del, som motsvarar femtio procent av distriktens verkliga kostnad för

vägunderhåll och vinterväghållning under det kalenderår, som avslutats

under budgetåret.

b) Yad av omförmälda åttiofem procent återstår skall tillgodokomma de

särskilda länen i förhållande till de belopp, som influtit i automobilskatt

från respektive läns landsbygd.

2 mom. Återstående femton procent skola fördelas mellan länen på sätt

Konungen förordnar.

3 mom. De enligt 1 mom. b) och 2 mom. länen tillkommande medlen

skola användas till omläggning och förbättring av allmänna vägar på landsbygden

i enlighet med bestämmelserna i 3 § förordningen angående statsbidrag

till den allmänna väghållningen i riket.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 136.

5

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1937, från ock med vilken

dag förordningen den 16 maj 1930 (nr 161) örn fördelning av automobilskattemedel

skall uppköra att gälla, dock att densamma skall äga tillämpning

vid fördelningen av de under budgetåret 1936/1937 inflytande automobilskattemedlen.

I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag kar utskottet till bekandling

förekaft

dels två likalydande motioner, väckta, den ena, nr 91, inom första kammaren

av kerrar N. Swartling ock A. Lindgren ock den andra, nr 269, inom

andra kammaren av kerrar 31. Skoglund ock G. Svedman, vari liemställts,

att riksdagen måtte besluta sådana kompletterande bestämmelser angående

tilldelning av statsbidrag till den allmänna väghållningen, att större landsbygdsområdes

införlivning med stad eller ombildning till stad icke måtte

förminska möjligheten att erhålla bidrag till denna väghållning inom området,

eller ock besluta hemställa hos Kungl. Majit, att i motionerna framförda

synpunkter beträffande denna fråga måtte vinna beaktande vid den

fortsatta utredningen örn ändrade grunder för statsbidragstilldelningen;

dels en inom första kammaren av kerr A. 0. Fränden väckt motion, nr 125,

vari hemställts, att riksdagen ville besluta sådan ändring i de av Kungl. Majit

föreslagna grunderna för statsbidrag till vägbyggnader, att bidrag till byggande

av landsvägar å landsbygden i de fyra nordligaste länen måtte utgå

med 85 procent;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena, nr 124, inom första kammaren

av herr K. E. Johanson m. fl. ock den andra, nr 237, inom andra

kammaren av herr L. Andersson i Lindome m. fl., vari hemställts, att riksdagen

måtte vid behandlingen av Kungl. Majits förevarande förslag uttala,

att den nuvarande anordningen med vägars och broars byggande och förbättring

genom vägstyrelsernas försorg måtte bibehållas även efter genomförandet

av ändrade grunder för statsbidrag till den allmänna väghållningen;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena, nr 238, inom första kammaren

av herr A. Heiding m. fl. och den andra, nr 532, inom andra kammaren

av herr A. Hansson i Hubbestad m. fl., vari hemställts, att riksdagen ville

besluta att höja bidraget av bilskattemedel till vägunderhållet från nuvarande

50 procent till 55 procent, så att sammanlagda bidragsprocenten

blir 85;

dels en inom andra kammaren av herr E. Lindmark väckt motion, nr 523,

vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att vid behandling av förslag

till »Förordning angående statsbidrag till den allmänna väghållningen i riket»

måtte till första stycket av § 3 mom. 3 fogas orden: så ock för lösen av

byggnad;

dels ock en inom andra kammaren av herr A. De Geer väckt motion, nr 24,

vari hemställts, att riksdagen ville besluta i skrivelse till Kungl. Majit

föreslå, att nya bestämmelser snarast måtte utfärdas beträffande väg- och

broarbetens planering, byggnadssätt, villkor för arbetens igångsättande m. m.,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 136.

allt avseende ökad sparsamhet oell förbättrad, ekonomisk användning av de

medel, som ställas till vägväsendets förfogande.

I detta sammanhang må erinras, att riksdagens år 1935 församlade revisorer

under § 13 i berättelsen angående statsverket (Del I, sid. 58 och

59) upptagit frågan örn eftergifter i fråga örn de tekniska kraven å vägföretag.

Med erinran örn sitt i föregående års berättelse gjorda uttalande i ämnet

hava revisorerna, efter att hava redogjort för sina vid årets granskning

gjorda iakttagelser i fråga örn två särskilda vägföretag, anfört följande:

En tillämpning av sådana principer, som i de här relaterade fallen varit

vägledande, kommer otvivelaktigt att medföra väsentligt högre utgifter för

det allmänna än vad som krävts, därest ekonomiskt försiktigare ombyggnadsförslag

kommit till utförande. Värdet av att giva en väg ny sträckning

i syfte att undvika en tätare bebyggelse — även örn syftet skulle vinnas,

vilket ofta torde vara tvivelaktigt — torde vara omtvistligt, i synnerhet örn

vägförkortningen är obetydlig och den gamla vägen alltjämt behöver underhållas

som allmän väg och därtill alltjämt skall uppbära en betydande trafik.

Ett genomförande av en dylik princip — även örn det förekommer endast i

fråga örn landets mest trafikerade delar — torde kunna medföra kostnader,

som överstiga vad samhället har råd att offra för vägväsendet, och kan,

såsom revisorerna haft tillfälle att konstatera, medföra, att å andra inom

samma arbetsområde belägna vägar och broföretag väl behövliga förbättringsarbeten

måst åsidosättas. Vad särskilt beträffar ovanberörda vägföretag

mellan Åkersberga och Roslagskulla må erinras, att mellan Stockholm och

Norrtälje finnes en till sina huvudsakliga delar omlagd och breddad huvudväg,

varför den s. k. kustvägen, varav nyssberörda under ombyggnad varande

vägsträcka utgör en del, torde avse att i främsta rummet tillgodose

ortens lokala trafikbehov och den mera lokalt betonade turisttrafiken. Det

synes som örn detta trafikbehov kunnat på ett tillfredsställande sätt tillgodoses,

även örn det billigare ombyggnadsförslaget kommit till utförande.

Jämväl i fråga örn andra vägomläggningar än de här relaterade giva revisorernas

iakttagelser stöd för uppfattningen, att i vissa fall vägomläggningar

givits ett kostsammare utförande än vad med hänsyn till trafikbehovets

ändamålsenliga tillgodoseende varit erforderligt.

Yttranden hava avgivits av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt länsstyrelsen

i Stockholms län, därvid länsstyrelsen bifogat yttrande av vägingenjören

i länet (Del II, sid. 57—66).

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 juni 1935 tillkallades samma

dag fem sakkunniga, nämligen landshövdingen J. B. Eriksson, tillika de sakkunnigas

ordförande, överdirektören och chefen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

N. L. Bolinder, ledamoten av riksdagens andra kammare och dess

andre vice talman O. Jeppsson samt ledamöterna av riksdagens första kammare,

civilingenjören K. A. S. Nylander och lantbrukaren O. L. Tjällgren,

för att inom kommunikationsdepartementet biträda med verkställande av

utredning i fråga örn ny lagstiftning beträffande enskilda vägar, örn förutsättningarna

för bidrag av allmänna medel till det enskilda vägväsendet

samt örn principerna för bidrag till det allmänna gatu- och vägväsendet

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 136.

7

jämte därmed sammanhängande spörsmål samt avgiva de förslag, vartill utredningen

föranledde. De sakkunniga, vilka antagit benämningen 1935 års

vägsakkunniga, hava den 4 december 1935 avgivit utlåtande och förslag rörande

statsbidrag till utjämning av vägdistriktens skattebörda samt till

byggande och underhåll av allmänna vägar å landsbygden.

Beträffande det allmänna statsbidraget till byggande och underhåll av allmänna

vägar å landsbygden avse de sakkunnigas förslag i huvudsak dels en

höjning av de i gällande författningar angivna procentuella statsbidragen till

byggande av väg och en reglering av underhållsbidraget i samband med att

det i 1891 års väglag medgivna 30-procentbidraget med den nya väglagstiftningens

ikraftträdande den 1 januari 1937 bortfaller, dels ock nya författningar,

som utarbetats med sikte på att åstadkomma bättre översikt över

hithörande stadganden än som under nuvarande förhållanden med ett betydande

antal efter hand utfärdade och i varandra ingripande författningar

är möjligt.

I fråga örn förslaget i denna del har departementschefen anfört följande:

Vad till en början beträffar de sakkunnigas förslag i fråga örn procentsatserna

för statsbidrag till anläggning och förbättring av allmänna vägar å

landsbygden ansluter sig detta, såsom de sakkunniga framhållit, i stort sett

till nuvarande praxis vid beviljandet av dylika bidrag. Den väsentligaste

skillnaden ligger däri, att till anläggning av landsvägar och vanliga bygdevägar

skulle utgå bidrag enligt samma grunder som för övriga vägföretag,

frånsett ödebygdsvägar, medan hittills bidrag till dylika väganläggningar

icke kunnat utgå med mer än 75 procent av den beräknade kostnaden. Mot

de sakkunnigas förslag i berörda avseenden har jag icke funnit anledning

till erinran.

Ej heller har jag funnit något att erinra mot vad de sakkunniga föreslagit

i fråga örn bidragen till vägunderhåll och vinterväghållning å landsbygdens

allmänna vägar. Beträffande vinterväghållningen å ödebygdsvägarna

hyser jag dock viss tvekan örn lämpligheten av att statsbidraget bestämmes

så högt som till 90 procent. Då jag ändå anser mig kunna biträda detta

förslag, sker det med hänsyn till att 1934 års lag örn allmänna vägar innefattar

möjlighet för vederbörande länsstyrelser att bestämma vinterväghållningens

omfattning, och jag förutsätter att länsstyrelserna med stöd av

6 § i nämnda lag på grund av de kostnader, som eljest kunna uppstå,

skola tillse, att vägarna i fråga endast i den mån så oundgängligen erfordras

vintertiden hållas öppna för automobiltrafik.

De av de sakkunniga framlagda författningsförslagen ansluta sig i allt

väsentligt till nu gällande bestämmelser med de ändringar, som föranletts

av de sakkunnigas förslag rörande statsbidragen. Framhållas må emellertid,

att i fråga örn bidrag till marklösen vägar av olika slag blivit likställda med

bibehållande av de olika bestämmelserna för å ena sidan anläggning av väg

och å andra sidan omläggning eller förbättring av väg. Enligt nuvarande

bestämmelser kan marklösenbidrag utgå endast vid anläggning av landsväg

eller vanlig bygdeväg eller vid omläggning eller förbättring av landsväg,

värdig bygdeväg eller enkel bygdeväg.

De sakkunnigas författningsförslag hava icke givit mig anledning till

erinran i vidare mån iin att jag funnit smärre jämkningar lämpliga. Visserligen

föreligger, på sätt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört, anledning

antaga, att ändringar och kompletteringar av desamma bliva erforderliga

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 136.

efter det de sakkunniga framlagt sina slutliga förslag i hithörande ämnen.

Då författningsförslagen torde få anses innefatta synnerligen betydande fördelar

genom en förenklad och mera överskådlig systematik, tillstyrker jag

emellertid, att desamma föreläggas riksdagen.

Beträffande förordningen örn fördelning av automobilskattemedel innebär

de sakkunnigas förslag formella ändringar på samtliga punkter utom beträffande

1 § första stycket. Yid sådant förhållande har det synts mig

lämpligare, att ny förordning örn fördelning av automobilskattemedel efter

godkännande av riksdagen utfärdas. I anslutning härtill må framhållas, att

anslaget till förbättring och underhåll av för automobiltrafiken viktiga vägar

å landsbygden från och med nästa budgetår synes, såsom de sakkunniga

föreslagit, böra benämnas förbättring och underhåll av vägar å landsbygden.

De sakkunnigas förslag i fråga örn statsbidrag till utjämning av vägdistriJctens

skattebörda är avsett att träda i stället för det i enahanda syfte sedan

år 1931 av statsmakterna beviljade tillfälliga extra tilläggsbidraget till vägunderhåll

och vinterväghållning.

De sakkunnigas förslag — som av departementschefen tillstyrkts till antagande

— innebär, att distrikt med en vägskatt överstigande 1 krona 50 öre

per vägskattekrona skulle erhålla utjämningsbidrag med 35 procent av den

del av skatten, som överstiger 1 krona 50 öre men icke 2 kronor per vägskattekrona,

och 70 procent av den del av vägskatten, som överstiger 2

kronor per vägskattekrona. Utjämningsbidraget skulle emellertid icke beräknas

på den i verkligheten utdebiterade skatten. De sakkunniga, som tänkt

sig, att utjämningsbidraget till skillnad från det nuvarande skall utgå under

samma kalenderår som den ifrågavarande vägskatten avser, förorda sådant

förfarande, att vägdistrikten vid uppgörande av staten för kalenderåret skola

beräkna den skatt, som skulle behöva uttagas under året, därest utjämningsbidrag

icke erhölles, och därefter nedsätta skattesatsen med det belopp,

som vid tillämpning av nyssnämnda grunder skall erhållas i utjämningsbidrag.

Örn exempelvis vägskatten utan hänsyn till utjämningsbidraget

uppskattas till 1 krona 90 öre per vägskattekrona, skulle utjämningsbidraget

beräknas till (0.3 5 X40) 14 öre per vägskattekrona och vägskatten förty utdebiteras

med 1 krona 76 öre.

De sakkunniga hava beräknat, att för ifrågavarande utjämningsbidrag

skulle åtgå ett belopp av 3.8 miljoner kronor eller 2 miljoner kronor mer

än som rinder de senaste åren av automobilskattemedel reserverats för nuvarande

utjämningsbidrag. Mot denna beräkning har departementschefen

icke funnit anledning till erinran. Beloppet borde, på sätt de sakkunniga

förutsatt, i likhet med de för nuvarande utjämningsbidrag reserverade medlen

utgå av den del av landsbygdens totala andel av automobilskattemedlen,

som motsvarar 85 procent av sagda andel, och upptagas såsom en förslagspost.

Då utjämningsbidraget lämpligen torde utgå från och med år

1937, syntes nämnda belopp av 3.8 miljoner kronor böra beräknas inom

vederbörande anslag för nästa budgetår. Härom har departementschefen

gjort framställning under punkten 15 av sjätte huvudtiteln. Yid uppgörandet

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 136.

9

på hösten 1936 av staten för 1937 skall enligt vad som avsetts vägdistrikt

taga hänsyn till detta nya utjämningsbidrag, som därefter skulle första

gången utbetalas omedelbart efter ingången av år 1937.

Det förslag till nya vägbidragsgrunder för landsbygden, som bär framlägges,

är byggt på ett av 1935 års vägsakkunniga framlagt betänkande.

Anläggningsbidrag skall, vare sig fråga är om egentlig nybyggnad av väg

eller allenast örn vägförbättringar, utgå med 80 procent för vanlig landsväg,

85 procent för vanlig huvudväg samt 90 procent för huvudväg av synnerlig

betydelse för den genomgående, långväga samfärdseln eller eljest av stor

vikt ur trafiksynpunkt. I undantagsfall kan ett än högre bidrag beviljas.

Dessa normer ansluta sig i stort sett till den praxis, som hittills tillämpats

vid vägomläggningar och vägförbättringar, men ställa sig förmånligare beträffande

nybyggnaderna, till vilka hittills i allmänhet bidrag med allenast

75 procent kunnat beviljas.

De sålunda föreslagna grunderna för tilldelning av anläggningsbidrag

föranleda ej någon erinran från utskottets sida. Utskottet som alltså ej

kunnat biträda det i motionen I: 125 gjorda yrkandet örn en allmän ökning

av vägbyggnadsbidraget till 85 procent inom de fyra nordligaste länen, får

emellertid i anledning av ett av de sakkunniga gjort uttalande örn överflyttning

av vissa vägbyggnader från vägdistrikten till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

anföra följande.

Av de sakkunniga har förutsatts, att i de fall, då statsbidrag för nybyggnad

av väg utgår med mer än 90 procent av kostnaderna, arbetet skulle

utföras genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens försorg. I anledning härav

har i de väckta motionerna I: 124 och II: 237 påyrkats, att även i nu förevarande

fall vägbyggnaderna måtte få utföras av vägdistriktet. Motionärerna

hava därvid erinrat, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsens direkta

befattning med vägbyggnaderna tidigare varit begränsad till ödebygdsvägarna.

Även denna styrelsens byggnadsverksamhet vore dock numera under avveckling.

Anledningen härtill vore bland annat, att det befunnits önskligt

att kunna minska vägingenjörernas arbetsbörda.

För egen del vill utskottet framhålla, att enligt de föreslagna nya bidragsnormerna

statsbidrag skall utgå med 80—90 procent alltefter väganläggningens

olika betydelse för samfärdseln. Tilldelningen av ett än högre bidrag

d. v. s. med mer än 90 procent har däremot av de sakkunniga ansetts böra

göras beroende av ett helt annat förhållande, nämligen vederbörande vägdistrikts

ekonomiska bärkraft.

Att ett vägdistrikt är så ekonomiskt betungat att en högre bidragskvot

jin 90 procent bör beviljas synes dock enligt utskottets mening ej i och för

sig utgöra tillräckligt skäl för att från vägdistriktet till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

överflytta det planerade vägarbetet. Till stöd för sitt

förslag örn att vägföretagets utförande i dessa fall borde anförtros åt väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen hava de sakkunniga visserligen åberopat att utgående

höga bidrag jämte tilldelat skatteutjämningsbidrag komme att medföra

Utskottet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 136.

att vägdistriktets egen andel i vägbyggnadskostnaden i allmänhet inskränkte

sig till blott några få procent. Gent emot detta vill emellertid utskottet

erinra örn den synnerligen ingående kontroll, som från statens sida numera

utövas över vägdistriktens förvaltning. Det har också redan från väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen antytts, att en dylik överflyttning på staten av vägbyggnaderna

skulle kunna påverka styrelsens behov av arbetskrafter.

Utskottet vill därför som sin mening uttala, att ej heller i de fall, då

högre bidrag än 90 procent beviljats, skäl i allmänhet torde föreligga för

ett frångående av den allmänna regeln om vägbyggnads utförande som ett

vägdistriktets eget företag. Aven med denna uppfattning anser utskottet

det dock böra stå öppet för Kungl. Majit att undantagsvis fatta beslut örn

att ifrågavarande vägarbeten, till vilka statsbidrag med över 90 procent skall

utgå, må utföras genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens försorg. Dylikt

beslut torde, såsom nämnts, allenast bliva behövligt i undantagsfall, då det

av alldeles särskilda omständigheter finnes påkallat att anförtro ett vägbyggnadsföretag

åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i stället för det lokala vägdistrikt,

varunder väganläggningen sedermera skall höra. I regel torde därvid,

såsom de sakkunniga påpekat, komma att anlitas entreprenadförfarande.

Enligt det framlagda förslaget till förordning angående statsbidrag äger

Konungen meddela närmare bestämmelser örn vad som må hänföras till

kostnader för å ena sidan vägbyggnad samt å andra sidan vägunderhåll.

Vid dessa bestämmelsers utfärdande böra enligt utskottets mening bland annat

beaktas de olägenheter i form av vidlyftigt bokföringsarbete m. m., som förvaltningskostnadernas

uppdelning å vägbyggnader och vägunderhåll medför.

Lämpligast torde vara att, som från sakkunnigt håll redan påyrkats,

samtliga kostnader för vägdistriktens förvaltning hänföras till vägunderhållet.

I nu förevarande sammanhang vill utskottet erinra örn statsrevisorernas

ovan återgivna uttalande örn vikten av att vägarbetena, enkannerligen erforderliga

vägomläggningar, planläggas med ekonomisk omtanke. I motionen

II: 24 hava också uttalats liknande önskemål beträffande vägföretagens planering

och utförande. I anledning av dessa i riksdagens revisorers berättelse

och jämväl i nyssnämnda motion framkomna synpunkter vill utskottet

framhålla angelägenheten av att jämsides med uppställda tekniska krav på en

väganläggning också tillbörlig hänsyn tages till den förefintliga terrängen och

bebyggelsen. Vid en dylik mera ekonomiskt och praktiskt inriktad planläggning

av vägföretagen får självfallet ej åsidosättas trafiksäkerhetens krav liksom

ej heller de fordringar, som vid en påräknelig framtida trafik kan

komma att ställas på anläggningen.

Vägunderhållsbidrag skulle enligt Kungl. Maj:ts förslag alltjämt utgå med

80 procent. Härtill skulle dock komma ett utjämningsbidrag åt mera betungade

distrikt. Aven örn det nya utjämningsbidraget är för vägdistrikten

gynnsammare avvägt än det hittillsvarande torde dock alltjämt den lokala vägskattebördan

inom stora delar av landet bliva synnerligen tyngande. För

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 136.

11

att bringa en ytterligare lättnad i fråga om vägdistriktens kostnader för

vägunderhållet vill utskottet tillstyrka att det statliga vägunderhållsbidraget

ökas från 80 till 85 (30 + 55) procent.

I fråga om detaljbestämmelserna har i en i ämnet väckt motion II: 523

påyrkats att bidrag för lösen av byggnad må jämväl då fråga är örn nyanläggning

av väg få utgå i samma omfattning som hittills gällt vid vägomläggningar

eller vägförbättringar. Med hänsyn till att vid vägars nyanläggning dylik

inlösen av byggnad endast undantagsvis torde behöva förekomma därest vägföretagen

planläggas med tillbörlig ekonomisk varsamhet, har utskottet ej velat

motsätta sig bifall till det motionsvis framställda yrkandet: i överenstämraelse

härmed torde alltså till 3 § mom. 3 första stycket av den föreslagna

förordningen örn statsbidrag böra efter orden »eller tomtmark» tilläggas »så

ock för lösen av byggnad».

Beträffande städernas andel i automobilskattemedlen, vilken fråga är föremål

för ytterligare överväganden inom 1935 års vägsakkunniga, har ingen

ändring i propositionen ifrågasatts. I väckta motioner I: 91 och II: 269 har

emellertid i ett särskilt avseende, nämligen beträffande städer, som tidigare

varit landsbygdsområde eller varmed dylikt större område införlivats, hemställts

örn sådana kompletterande bestämmelser att dylik ombildning eller

införlivning ej måtte förminska möjligheterna att erhålla bidrag till väghållningen

inom området. Utskottet anser detta yrkande vara av beskaffenhet

att, på sätt i motionerna alternativt påyrkats, förtjäna beaktande vid den

fortsatta utredningen örn ändrade grunder för statsbidragstilldelningen.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

I) att riksdagen må

a) i anledning av motionerna I: 238 och II: 532 besluta

dels att 2 § 1 mom. av förslaget till förordning angående

statsbidrag till den allmänna väghållningen i riket skall hava

följande lydelse:

2 §•

1 mom. Till vägdistrikt lämnas årligen statsbidrag med

åttiofem procent — — — nästföregående år.

dels ocfc att 3 § 1 mom. a) av förslaget till förordning örn fördelning

av automobilskattemedel skall hava följande lydelse:

3§-

1 mom. Av landsbygdens---på följande sätt:

a) Av det vägdistrikten---så stor del, som motsva
rar

femtiofem procent av distriktens verkliga kostnad för vägunderhåll

— — — under budgetåret.

b) med bifall till motionen II: 523, besluta att 3 § 3 mom.

första stycket av det intagna förslaget till förordning angå
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 136.

ende statsbidrag till den allmänna väghållningen i riket skall

hava följande ändrade lydelse:

»Är fråga om anläggning av väg, må statsbidrag, då så av

allmänna samfärdselhänsyn befinnes särskilt önskligt, efter

Konungens prövning utgå å verkliga kostnaden för lösen av

mark, vars förvärvande skulle ställa sig i särskilt hög grad betungande,

såsom åker, trädgård eller tomtmark, så ock för lösen

av byggnad»;

c) med avslag å motionen I: 125 godkänna förevarande båda

författningsförslag i övriga delar;

II) att motionerna I: 91 och II: 269, I: 124 samt II: 24 och

237 må anses besvarade med vad utskottet ovan anfört.

2:o) Anslag av automobilskattemedel m. m. Kungl. Maj:t har beträffande

riksstatens sjätte huvudtitel i nedannämnda punkter vidare föreslagit

riksdagen

punkten 14 (sid. 109—123)

att till förbättring och underhåll av för automobiltrafiken viktiga gator och

vägar i städerna för budgetåret 1936/1937 anvisa ett förslagsanslag av

12,709,860 kronor, att utgå av automobilskattemedel;

punkten 15 (sid. 123)

dels till förbättring och underhåll av vägar å landsbygden för budgetåret

1936/1937 anvisa ett förslagsanslag av 50,839,440 kronor, att utgå av automobilskattemedel;
dels

och medgiva, att av den del av landsbygdens andel för budgetåret 1936/

1937 av automobilskattemedlen, som motsvarar 85 procent av sagda andel, må

disponeras ett belopp av förslagsvis 3,800,000 kronor för tilldelning av utjämningsbidrag

åt mera betungade vägdistrikt under år 1937 i huvudsaklig

överensstämmelse med de under punkten 7 angivna grunderna;

punkten 16 (sid. 123)

att till bidrag till vägunderhållet på landet m. m. för budgetåret 1936/1937

anvisa ett förslagsanslag av 16,800,000 kronor, att utgå av automobilskattemedel;
punkten

17 (sid. 123)

dels till särskilt bidrag till vägdistrikten för täckande av vissa upptagna

lån för budgetåret 1936/1937 anvisa ett reservationsanslag av 1,000,000 kronor,

att utgå av automobilskattemedel;

dels ock medgiva, att av landsbygdens totala andel av 1935/1936 års automobilskattemedel

må på sätt under punkten 14 förordats för enahanda ändamål

disponeras ett belopp av lägst 8,000,000 kronor och högst 9,300,000 kronor.

I statsverkspropositionen har Kungl. Maji under utgifter för kapitalökning

(Bil. 5, punkten 5, sid. 17—53, av det vid propositionen fogade utdraget

av statsrådsprotokollet över finansärenden) föreslagit riksdagen, bland

annat att till avskrivning av till allmänna arbeten m. m. anvisat lånekapital

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Statsutskottets utlåtande Nr 136.

för budgetåret 1936/1937 anvisa ett förslagsanslag av 57,000,000 kronor, därav

7,000,000 kronor att utgå av automobilskattemedel.

Detta förslag upptages nu av utskottet till behandling i vad detsamma avser

anvisande av anslag för ändamålet av automobilskattemedel.

I detta hänseende hava i två likalydande motioner, väckta den ena inom

första kammaren, nr 185, av herr E. Jonsson m. fl. och den andra inom andra

kammaren, nr 405, av herr O. Jeppsson m. fl., hemställts, att riksdagen måtte

avslå i statsverkspropositionen under utgifter för kapitalökning gjort äskande

om rätt att för särskilt, närmare angivet ändamål disponera 7,000,000 kronor

att utgå av automobilskattemedel och i stället besluta, att ifrågavarande medel

skola användas på sätt gällande förordning örn fördelning av automobilskattemedel

föreskriver.

Under sjätte huvudtiteln (sid. lil—116) redogöres för ett av 1935 års vägsakkunniga

avgivet förslag örn nedbringande av de tillfälliga skulder, som

vägdistrikten åsamkat sig genom att i avvaktan på framtida statsbidrag utföra

vägarbeten i förskott. De obetalda statsbidragsbeloppen för sålunda utförda

väg- och broarbeten kunna beräknas uppgå till 36 miljoner kronor, vilket belopp

fördelar sig på de särskilda anslagen på följande sätt:

automobilskattemedlens länsfonder ........................... c:a 26.5 milj. kronor

anslaget till byggande av landsvägar och vanliga bygdevägar

.................................................................. * 4-8 *

anslaget till byggande av enkla bygdevägar ............... » 4.5 » »

anslaget till byggande av ödebygdsvägar .................. » 0-" » ''■

Summa c:a 36.1 milj. kronor. I

I anslutning härtill har departementschefen föreslagit att ett i förhållande

till tidigare beräkningar uppkommande överskott å 8,000,000 kronor i landsbygdens

andel i bilskattemedlen för budgetåret 1935/1936 må tagas i anspråk

för utbetalning till vägdistrikten av belopp, som vägdistrikten förskotterat i

avvaktan på statsbidrag från anslagen till landsvägar och vanliga eller enkla

bygdevägar. Skulle landsbygdens andel för 1935/1936 komma att uppgå till

högre belopp än enligt gjorda beräkningar, skulle även det sålunda överskjutande

beloppet få användas för enahanda ändamål. Då emellertid det beräk,

nade behovet av medel för ifrågavarande utbetalning av statsbidrag uppgår

till i runt tal 9.3 miljoner kronor, bör, enligt departementschefens mening, sistnämnda

belopp utgöra den övre gränsen för medelsdispositionen.

För gäldande av dylika låneförskott har jämväl för budgetåret 1936/1937

upptagits ett anslag. I avseende å detta anslag, vilket begränsats till 1,000,000

kronor, har departementschefen anfört följande:

Yad angår de sakkunnigas förslag rörande nästkommande budgetårs automobilskattemedol

förutsättes däri, utan att något belopp angives, att av landsbygdens

totala andel medel skulle kunna bliva tillgängliga för utbetalning av

ytterligare utav vägdistrikten förskotterade statsbidrag avseende företag, till

vilka eljest i vanlig ordning bidrag av automobilskattemedlens länsfonder i

sinom tid skulle utgå. Att för ändamålet uppföra något mera betydande anslag

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 186.

på riksstaten synes mig dock för nästa budgetår icke lämpligen böra ske bland

annat med hänsyn till att, på sätt chefen för finansdepartementet tidigare i

dag föreslagit, av nyssnämnda budgetårs automobilskattemedel ett belopp av

7 miljoner kronor skulle tagas i anspråk för särskilt ändamål. Den av de sakkunniga

åsyftade medelsdispositionen kan emellertid — i motsats till vad förhållandet

är beträffande utbetalning av statsbidrag till för vägbyggnader upptagna

lån — äga rum även på så sätt, att länsfonderna i önskvärd utsträckning

användas för utbetalning av förskotterade statsbidrag. Detta låter sig

lämpligen göra sålunda, att ifrågavarande vägföretag såvitt möjligt upptagas

i flerårsplanerna för den med år 1937 begynnande perioden, så att vägdistrikten

i tillfredsställande omfattning kunna använda erhållna bidrag till återbetalning

av lån. Emellertid torde med hänsyn till den begränsning i de sakkunnigas

förslag beträffande innevarande budgetår, som jag nyss förordat,

av automobilskattemedlen för nästkommande budgetår ett jämförelsevis

mindre anslag, nämligen å 1 miljon kronor, böra anvisas för utbetalande av

förskotterade statsbidrag till vägarbeten. Av detta belopp skulle alltså i första

hand utgå de ersättningar för redan förskjutna kostnader för byggande av

landsvägar samt vanliga och enkla bygdevägar, till vilka det av innevarande

budgetårs automobilskattemedel reserverade beloppet, högst 9.3 miljoner

kronor, möjligen ej förslår.

Beträffande ett framställt förslag örn att ett belopp av 7,000,000 kronor

skulle av automobilskattemedel tagas i anspråk för statsskuldsamortering hänvisas

under sjätte huvudtiteln till ett av chefen för finansdepartementet

(under utgifter för kapitalökning Bil. 5, sid. 51) gjort uttalande. I detta uttalande

anföres, under erinran örn behovet av vissa statsskuldsavskrivningar

å sammanlagt 218.6 miljoner kronor, bland annat följande:

Då det gällt att för angivna ändamål anskaffa ytterligare medel, har till

en början upptagits till övervägande möjligheten att härför erhålla något

bidrag av automobilskattemedel. Med hänsyn till de mycket betydande beopp,

sorn av de med krislånen finansierade reservarbetsanslagen utgått till

vagarbeten, har det framstått såsom välbefogat att något tillskott till lånens

amortering lumnäs av automobilskattemedlen, då dessa medel nu kommit att

stiga vida utöver de inkomster, som tidigare kunnat påräknas från denna inkomstkälla

Jag erinrar örn att inkomsterna av automobilskattemedel stigit

fran budgetåren 1929/1930 och 1930/1931, då de uppgingo till i runt tal 44§3

respektive 51.4 miljoner kronor, till en beräknad avkastning av 100 miljoner

FnTr JT Tuln bu,(lge[år och 1°3 miljoner kronor för nästa budgetår.

Ender sådana forhållanden har jag funnit skäligt, att ett belopp av 7 miljoner

kronor av nasta budgetår inflytande automobilskattemedel avsättes för Lor
-

Eander tiden till den 1 januari 1936 hava till nybyggnad och förbättring av

vagar använts °

av arbetslöshetsmedel: 210 miljoner kronor (åren 1918_1935] •

av automobilskattemedel: 220 miljoner kronor (åren 1924_1935) •

från allmänna budgeten: 143 miljoner kronor (åren 18411)_1935)

Härtill bora läggas de medel, över 20 miljoner kronor, som av 1933 och 1934

års riksdagar under fonden för förlag till statsverket anvisats till vägar eller

stensättning av vägar, broar och skenfria korsningar.

'') Från och med vilket år statsbidrag beviljats.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Ar 136.

15

Till vägväsendets förbättring — vägunderhållet oräknat — anslås årligen

av automobilskattemedel 25—30 miljoner kronor. De väghållningsskyldiges

egna uppoffringar i form av vägskatt äro dock även de betydliga. Vägdistriktens

årliga anpart i vägbyggnads- och vägförbättringsarbetena uppgår till cirka

25—30 miljoner kronor.

Med avseende å fördelningen av 1936/1937 års automobilskattemedel, beräknade

till 103,000,000 kronor, ansluter sig utskottet till Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet finner alltså skäligt och lämpligt, att automobilskattemedlen med

ett belopp av 7,000,000 kronor tagas i anspråk för amortering av kristidslånen

varav över 20 miljoner kronor belöpa å anslag, som åren 1933 och 1934 direkt

anvisats till vägarbeten, broar och skenfria korsningar. I detta avseende vill

utskottet också erinra om de betydande, delvis upplånade kapitalbelopp, sammanlagt

210,000,000 kronor, som av arbetslöshetsmedel nedlagts å vägarbeten.

Vad angår den motionsvis framförda frågan örn beredande av medel för

avveckling av vissa av vägdistrikten i avvaktan på kommande statsbidrag förskotterade

medel får utskottet erinra, att hithörande arbetens igångsättning

i allmänhet föranletts av önskvärdheten av att kunna bereda sysselsättning åt

ortens arbetslösa. Att statsbidrag ej kunnat redan i samband med arbetets

utförande utbetalas torde ej för vederbörande vägdistrikt medföra annat direkt

men eller annan förlust än ränteutläggen för medel, som tillfälligt upplånats

i avvaktan på statsbidraget. Det synes utskottet förtjänt av övervägande,

huruvida ej genom någon lämplig anordning ersättning skulle kunna beredas

vägdistrikten för dylika ränteutlägg. I detta sammanhang vill utskottet också

framhålla önskvärdheten av att i förekommande statistiska uppgifter en uppdelning

äger rum mellan de fasta lånemedlen och sådana som exempelvis mera

tillfälligt upptagits i avvaktan på framtida statsbidrag eller för finansiering

av halvpermanenta beläggningar mot åtnjutande av statsbidrag för lånens

amortering.

På sätt 1935 års vägsakkunniga framhållit är det emellertid självfallet

önskvärt att ifrågavarande förskott och främst sådana, som medfört skuldsättning

från vederbörande vägdistrikts sida, likvideras så snart ske kan.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts i sådant syfte framställda förslag att ett

anslag å 1,000,000 kronor anvisas till täckning av vissa av vägdistrikten upptagna

lån, för vilket ändamål dessutom skulle få disponeras vissa uppkommande

överskottsmedel — lägst 8 och högst 9.3 miljoner kronor — av innevarande

budgetårs uppbörd av automobilskattemedlen.

I anledning av riksdagens beslut örn beställningar av gatsten med 3,000,000

kronor, varav 1,000,000 kronor från de under budgetåret 1936/1937 inflytande

automobilskattemedlen (statsutskottets utlåtande nr 18) bör å budgeten

för 1936/1937 uppföras ett reservationsanslag för inköp av gatsten å

1,000,000 kronor, att utgå av automobilskattemedel.

Vid bifall till vad utskottet sålunda föreslagit —- vilket tillika innebär, att

vägunderhållsbidraget bestämmes till 85 (30 + 55) procent — skulle automobilskattemedlen

för år 1936/1937 komma att fördelas på följande sätt:

Utskottet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 136.

193611937 års automobilskattemedel.

96,000,000 kr. (103,000,000 — 7,000,000).

Vägunderhåll m. m. enligt

väglagen (30 % å kostnad

för år 1935)

16,800,000 kr.

Ersättning

för vägdistriktens

lån

1,000,000 kr.

Inköp

av gatsten

1,000,000 kr.

Övriga

specialanslag

15,300,700 kr.

Att fördelas

mellan städer

och landsbygd

61,899,300 kr.

Städernas totala andel (20 %)

12,379,860 kr.

Landsbygdens totala andel (80 %)

49,519,440 kr.

Utjämningsandelen (15

7,427,916 kr.

Återstående andel (85 %)

42,091,524 kr.

Väg distriktens direkta underhållsbidrag

(55 % å verklig kostnad

för år 1936)

30,800,000 kr.

Utjämningsbidrag

under år 1937

3,800,000 kr.

Länens ordinarie andelar

7,491,524 kr.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

att riksdagen må

a) med avslag å motionerna I: 185 och II: 405

1) till förbättring och underhåll av för automobil^ afiken viktiga

gator och vägar i städerna för budgetåret 1936/1937 anvisa

ett förslagsanslag av 12,379,860 kronor, att utgå av automobilskattemedel;
2)

till förbättring och underhåll av vågar å landsbygden för

budgetåret 1936/1937 anvisa ett förslagsanslag av 49,519,440

kronor, att utgå av automobilskattemedel;

3) till avskrivning av till allmänna arbeten m. m. anvisat lånekapital

för budgetåret 1936/1937 under utgifter för kapitalökning

anvisa ett anslag av 7,000,000 kronor, att utgå av automobilskattemedel;
b)

medgiva, att av den del av landsbygdens andel för

budgetåret 1936/1937 av automobilskattemedlen, som motsvarar

85 procent av sagda andel, må disponeras ett belopp av förslagsvis

3,800,000 kronor för tilldelning av utjämningsbidrag åt mera

betungade vägdistrikt under år 1937 i huvudsaklig överensstämmelse

med de i statsrådsprotokollet angivna grunderna;

c) till bidrag till vägunderhållet på landet m. m. för budgetåret

1936/1937 anvisa ett förslagsanslag av 16,800,000 kronor,

att utgå av automobilskattemedel;

d) till särskilt bidrag till vägdistrikten för läckande av vissa

upptagna lån för budgetåret 1936/1937 anvisa ett reservationsanslag

av 1,000,000 kronor, att utgå av automobilskattemedel;

e) medgiva, att av landsbygdens totala andel av 1935/1936 års

automobilskattemedel må på sätt i statsrådsprotokollet förordats

för enahanda ändamål disponeras ett belopp av lägst

8,000,000 kronor och högst 9,300,000 kronor;

f) till inköp av gatsten för budgetåret 1936/1937 anvisa ett

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 136.

17

reservationsanslag av 1,000,000 kronor, att utgå av automobilskattemedel.

Stockholm den 28 maj 1936.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

fran första kammaren: herrar Carlsson i Gävle, Johansson i Fredrikslund,

Bergqvist, Nilsson i Gränebo, Svensson i Kompersmåla, Asplund, Walles, Bergström,

Nilsson i Fredriksfält, Tham, Magnusson och Bäcklund, samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson, Strindlund, Jeppsson,

Svensson i Grönvik, Ward, Holmdahl, Norling, Isacsson, Aronson, Olsson i

Staxäng och Persson i Tidaholm.

Reservation

beträffande punkt 2:o) av herrar Nilsson i Gränebo, Strindlund, Jeppsson,

Svensson i Grönvik och Aronsson, vilka ansett, att utskottets yttrande och

förslag beträffande denna punkt bort hava följande lydelse:

»Med avseende å fördelningen av 1936/1937 års automobilskattemedel, beräknade

till 103,000,000 kronor, har i statsverkspropositionen förutsatts, att

härav ett belopp av 7,000,000 kronor skulle tagas i anspråk för statsskuldens

amortering.

Utskottet har ej kunnat ansluta sig till detta förslag. Erinras må att automobilskattemedlen

på senaste åren i allt större utsträckning börjat disponeras

för ändamål, för vilka de ursprungligen ej varit avsedda. Sålunda hava dessa

medel i en alltjämt ökad grad börjat anlitas för att bereda täckning för vägbyggnadsanslagen,

ehuru dessa anslag sedan gammalt betraktats som ett

statens bidrag till rikets vägväsen av beskaffenhet att böra bestridas som en

vanlig statsutgift. Då nu i statsverkspropositionen förutsättes automobilskattemedlens

anlitande för statsskuldsamorteringar måste detta förslag ingiva

än starkare betänkligheter. Visserligen kunna de år 1936/1937 inflytande

bilskattemedlen beräknas uppgå till ett så avsevärt belopp som 103,000,000

kronor. På sätt i de väckta motionerna I: 185 och II: 405 närmare utvecklats

hava emellertid medelsbehoven efterhand stegrats uti än starkare grad än

medelstillgången. Såsom belysande härför må anföras att ett belopp av c:a

36,000,000 kronor återstår att utbetala i statsbidrag till vägbyggnader och

vägförbättringar, vilka arbeten i avvaktan på dylikt bidrag — och i huvudsak

med tillfälligt upplånade medel — redan utförts av vägdistrikten.

Genom ett bifall till Kungl. Maj:ts förslag om anlitande av ett uppkommande

överskott å innevarande budgetårs automobilskattemedel skulle visser

ligen av dessa förskott ett belopp av lägst 8,000,000 och högst 9,300,000 kronor

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 6 sami. Nr 136. lisi se 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 136.

kunna likvideras. Även om härtill lägges det anslag å 1,000,000 kronor, som

Kungl. Majit äskat för liknande ändamål å 1936/1937 års stat, skulle dock

återstående oguldna statsbidrag alltjämt uppgå till cirka 25,000,000 kronor.

Att genom automobilskattemedlens anlitande för statsskuldens amortering

ytterligare fördröja avvecklingen av denna återstod kan utskottet ej finna

lämpligt eller berättigat.

Utskottet anser sig alltså böra avstyrka Kungl. Majlis förslag örn att

7,000,000 kronor av automobilskattemedel disponeras för statsskuldens amortering.

Detta belopp torde i stället —- på sätt motionsvis föreslagits — böra

på vanligt sätt fördelas mellan städer (20 %) och landsbygd (80 %). Beträffande

det å landsbygden fallande beloppet 5,600,000 kronor är att märka att

ett merbelopp av 2,800,000 kronor åtgår för att täcka den av utskottet förordade

höjningen i underhållsbidraget från 80 % till 85 %>.

I anslutning till det ovan anförda tillstyrker utskottet Kungl. Majits förslag

att ett anslag å 1,000,000 kronor anvisas till täckning av vissa av vägdistrikten

upptagna lån, för vilket ändamål dessutom skulle få disponeras

vissa uppkommande överskottsmedel — lägst 8 och högst 9.3 miljoner kronor

— av innevarande budgetårs uppbörd av automobilskattemedlen.

I anledning av--- 1,000,000 kronor för inköp av gatsten.

Vid bifall till vad utskottet sålunda föreslagit — vilket tillika innebär, att

vägunderhållsbidraget bestämmes till 85 (30 + 55) procent — skulle automobilskattemedlen

för år 1936/1937 komma att fördelas på följande sätt:

1936/1937 års automobilskattemedel.

103,000,000 kr.

Vägunderhåll m. m. enligt Ersättning Inköp Övriga Att fördelas

väglagen (30 % & kostnad för väg- av gatsten specialanslag mellan städer

för år 1935) distriktens lån 1.000,000 kr. 15,300,700 kr. och landsbygd

16,800.000 kr. 1,000,000 kr. 68,899,300 kr.

Städernas totala andel (20 %) Landsbygdens totala andel (80 %)

13,779,860 kr. 55,119,440 kr.

Utjämningsandelen (15 %) Återstående andel (85 %)

8,267,916 kr- 46,851,524 kr.

Vägdistriktens direkta Utjämningsbidrag Länens ordinarie andelar

underhållsbidrag (55 % å verklig under år 1937 12,251,524 kr.

kostnad för år 1936) 3,800,000 kr.

30,800,000 kr.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

att riksdagen må

a) med bifall till motionerna I: 185 och lii 405 och med

avslag å Kungl. Majits förslag örn att av automobilskattemedel

7,000,000 kronor må tagas i anspråk för täckning av anslag till

avskrivning av lånekapital,

1) till förbättring och underhåll av för automobiltrofiken viktiga

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 136.

19

gator och vägar i städerna för budgetåret 1936/1937 anvisa ett

förslagsanslag av 13,779,860 kronor, att utgå av automobilskattemedel;
2)

till förbättring och underhåll av vägar å landsbygden för

budgetåret 1936/1937 anvisa ett förslagsanslag av 55,119,440

kronor, att utgå av automobilskattemedel;

b)---

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1936:313 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag om anvisande av anslag av automobilskattemedel m. rn. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten