Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående fortsatt elektrifiering av statsbanorna.

1936-05-28 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1936:137, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående fortsatt elektrifiering av statsbanorna.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 137-

I

Nr 137.

Ankom till riksdagens kansli den 28 maj 193ö kl. 4 e. m.

Utlåtande

i anledning av väckta motioner angående fortsatt

elektrifiering av statsbanorna.

(4:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena, nr 182, inom första kammaren

av herr A. O. Frändén m. fl. och den andra, nr 404, inom andra kammaren

av herr E. Hage m. fl., har hemställts, att riksdagen måtte besluta att

i skrivelse till Kungl. Majit hemställa, att Kungl. Majit ville, på sätt i motionerna

antytts, låta verkställa och helst till 1937 års riksdag framlägga en

grundlig och allsidig utredning om lämpligheten av en fortsatt elektrifiering

av statsbanorna, syftande till införande av elektrisk drift å de hittills icke

elektrifierade norrländska huvudlinjerna och eventuellt även bilinjema.

Vidare har i två likalydande motioner, väckta den ena, nr 39, inom första

kammaren av herr G. Sanne m. fl. och den andra, nr 128, inom andra kammaren

av herr O. Osberg m. fl., hemställts, att riksdagen måtte besluta elektrifiera

Bohusbanan å sträckan Göteborg—Dingle och till ändamålet anvisa

för budgetåret 1936/1937 ett reservationsanslag av 8,500,000 kronor, samt

i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit måtte hemställa till

kungl, järnvägsstyrelsen att låta undersöka och kostnadsberäkna återstående

delen av banan från Dingle till Strömstad för elektrifiering i så god tid, att

förslaget kan föreläggas 1937 års riksdag.

Härjämte har i två likalydande motioner, väckta den ena, nr 64, inom

första kammaren av herrar Th. Nilsson och Sigfrid Hansson och den andra,

nr 208, inom andra kammaren av herr G. Karlsson i Munkedal m. fl., hemställts,

att riksdagen måtte besluta elektrifiering av järnvägslinjen Göteborg

-—Strömstad och för arbetets påbörjande av lånemedel anvisa 5,000,000

kronor.

Slutligen har i en inom första kammaren av herr C. Lindhagen väckt motion,

nr 9, hemställts bland annat, att riksdagen ville hos Kungl. Majit förorda

Bohusbanans elektrifiering till en början åtminstone från Göteborg till

Uddevalla.

över ifrågavarande motioner hava utlåtanden i vederbörlig ordning avgivits

av järnvägsstyrelsen, vilka utlåtanden finnas i tryck tillgängliga inom

riksdagen.

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 6 sami. Nr 137. ''

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 137-

Utskottet.

Enligt riksdagens redan fattade beslut skulle elektrifieringen av statsbanorna

inom den närmaste tiden — eller närmare bestämt under sommaren

1937 — kunna beräknas vara genomförd beträffande samtliga söder om

Änge belägna statsbanelinjer med undantag av sträckorna Billesholms gruva

—Landskrona, Göteborg—Strömstad, Kristinehamn—Östersund med bibanor,

tvärbanorna till norra stambanan och den nyligen förstatligade linjen

Gävle—Härnösand (förut Ostkustbanan). I fråga örn banorna norr om

Ånge har ej heller, frånsett Riksgränsbanan, elektrifiering utförts eller beslutats.

Den organisation nied arbetsledning, arbetare och anläggningsmateriel, som

tillkommit för dessa elektrifieringsarbeten, har efterhand uppnått en allt högre

grad av effektivitet, och redan med hänsyn till frågan örn denna organisations

fortsatta bestånd måste under närmaste tiden tagas under övervägande,

huruvida elektrifieringen skall utsträckas till andra linjer. Därest elektrifieringsarbetena

befinnas böra avbrytas, ställes man inför nödvändigheten av

denna organisations upplösning, något som självfallet ej kan ske utan rätt

avsevärda och, i den mån elektrifieringsarbetena sedermera inom en nära

framtid återupptagas, också delvis opåkallade avvecklingskostnader och andra

olägenheter

Rent företagsekonomiskt sett skulle visserligen, enligt järnvägsstyrelsens

på preliminära beräkningar grundade uttalanden, den elektriska driftformens

ytterligare utsträckning ställa sig mindre gynnsam. Vad exempelvis Bohusbanan

beträffar har järnvägsstyrelsen förklarat sig förhindrad avgiva förslag

örn elektrifieringsarbetenas igångsättning ens till någon del av densamma,

eller närmast sträckan Göteborg—Uddevalla, »så länge någon möjlighet

finnes för styrelsen att nödtorftigt reda sig nied bandelen i dess nuvarande

utrustning». Enligt utskottets mening måste dock statens järnvägar alltjämt

anses för hela landets samfärdselväsen vara av en sådan central betydelse,

att ej dylika på kort sikt inriktade avkastningskrav böra få hålla tillbaka

statsbanornas fortsatta tekniska utveckling. I detta avseende kan åberopas

det livliga arbete på järnvägsnätens modernisering, som — till mötande

främst av konkurrensen från nya trafikmedel — för närvarande pågår inom

vissa främmande länder. Vad särskilt angår linjen Göteborg—Uddevalla må

också erinras om de olägenheter med blandad ångdrift och elektrisk drift

som måste bestå på Göteborgs centralstation, intill dess nyssnämnda linje

elektrifierats.

Förutom den stora fördelen av att statsbanelinjerna genom elektrifieringen

bliva tekniskt sett mera enhetligt och tidsenligt utrustade bör också för Sveriges

del beaktas betydelsen av ett minskat beroende av utländskt lokomotivbränsle

och i stället en motsvarande ökad användning av vår inhemska vattenkraft.

Vid exempelvis en elektrifiering av linjen Ange—Boden kunna de

erforderliga stora kraftkvantiteterna erhållas från redan tillgänglig överskottskraft,

överförd genom den nya stamlinjeledningen Porjus—Västerås.

Överhuvud måste den fortsatta elektrifieringen av statsbanenätet betraktas

som ett viktigt led i vårt järnvägsväsens tekniska anpassning efter tidsutveck
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 137-

3

lingen med dess högt drivna krav på samfärdsmedlen. Utskottet anser detta

spörsmål såväl drifttekniskt som också samhällsekonomiskt sett vara av den

vikt att detsamma, i anslutning till de väckta motionerna, bör föranleda en

framställning från riksdagen till Kungl. Maj:t om frågans utredning. Vid

denna utredning måste dock självfallet mot ovan anförda synpunkter vägas

elektrifieringsarbetenas användbarhet som arbetsobjekt, lämpliga att stå i

beredskap i mån av ett inträdande ogynnsammare konjunkturläge.

Till sist finner utskottet anledning framhålla angelägenheten av att de i

utredningen ingående avkastningsberäkningarna uppgöras med högsta möjliga

grad av tillförlitlighet. Skola dessa beräkningar vara ägnade att läggas

till grund för bedömningen av en fortsatt elektrifierings ekonomi måste uppenbarligen

också vid desamma hänsyn tagas till den trafikökning med därav

följande stegring av trafikinkomster, som brukar följa med övergången till

elektrisk drift.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna I: 9, 39, 64 och 182

samt II: 128, 208 och 404 må hos Kungl. Maj:t anhålla örn

utredning rörande en fortsatt elektrifiering av statens järnvägar.

Stockholm den 28 maj 1936.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Carlsson i Gävle, Johansson i Fredrikslund, Bergqvist,

Nilsson i Gränebo, Svensson i Kompersmåla, Asplund, Walles, Bergström, Nilsson i Fredriksfält,

Tham, Magnusson och Bäcklund, samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson, Strindlund, Jeppsson,

Svensson i Grönvik, Ward, Holmdahl, Norling, Isacsson, Aronson, Olsson i Staxäng och

Persson i Tidaholm.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1936:311 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående fortsatt elektrifiering av statsbanorna. s. 6 i texten