Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om befrämjande av skärgårdsområdenas elektrifiering.

1936-06-04 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1936:149, Utlåtande i anledning av väckt motion om befrämjande av skärgårdsområdenas elektrifiering.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 149.

5

Nr 149.

Ankom till riksdagens kansli den 4 juni 1936 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om befrämjande av skärgårdsområdenas

elektrifiering.

(4:e avd.)

I en inom riksdagens andra kammare av herrar R. Lundqvist och E.

,Thorell väckt motion, nr 27, har hemställts, att riksdagen hos Kungl. Majit

måtte anhålla om utredning rörande de åtgärder — eventuellt med vinstmedel

från statens kraftverk — som kunna vidtagas för befrämjande av elektrifieringen

av rikets skärgårdsområden.

Alltifrån världskrigsåren, då rådande brist på brännoljor starkt framhävde

den inhemska kraftförsörjningens betydelse, har landsbygdselektrifieringen

gjort raska framsteg. Ett intresserat arbete, som är värt erkännande,

har av vattenfallsstyrelsen — liksom också av vissa enskilda kraftföretag -—

nedlagts på att elektrifiera även sådana bygder, där kraftavsättningen måste

förutses bliva ringa samt också mindre vinstgivande. I detta sammanhang

bör ej heller förbises den tillgång till elektrisk energi, som öppnats genom

ett stort antal lokala, delvis i ganska avsides belägna delar av landet befintliga

kraftverk, tillkomna genom privata eller kommunala initiativ.

Trots allt vad som sålunda åtgjorts är den elektriska kraftens användning

inom landet alltjämt ojämn. Vissa områden, för vilkas elektrifiering rätt

goda naturliga förutsättningar föreligga, stå alltjämt utan tillgång till elektrisk

kraft. Detta gäller såväl Norrland som andra trakter av Sverige. Vad

de i motionen avsedda kusttrakterna beträffar framgår av de upplysningar,

utskottet från vattenfallsstyrelsen inhämtat, att rätt talrikt befolkade skärgårdsöar

ej ännu äro elektrifierade, ehuru kostnaderna härför, främst avseende

kabelanläggningar, måste betraktas som överkomliga.

Bortsett från den kraftdistribution, som sker genom statens vattenfallsverk,

har statens direkta insats för landsbygdselektrifieringen varit inskränkt

dels till utlämnande av lån från vattenkrafts- och kraftledningslånefonderna

— mot 4V2 procents ränta och med ganska stora krav på säkerheten —

dels ock ett anslag under nionde huvudtiteln till rådgivande och planläggande

verksamhet, vilket anslag från att tidigare hava utgått med 50,000—

100,000 kronor för år dock numera — sedan de stora distributionsnäten hunnit

färdigbyggas — nedgått till ett så begränsat belopp som 7,800 kronor för

nästkommande budgetår.

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 149.

Elektrifieringens allmänna betydelse för landsbygden, enkannerligen för

befolkningens försörjningsmöjligheter, trivsel och kvarhållande därstädes

torde ej behöva närmare utvecklas. Inom de vidsträckta delar av landsbygden,

som redan elektrifierats, torde väl den elektriska kraften betraktas som

nära nog oumbärlig. Starka samhälleliga skäl måste då tala för elektrifiering

även av de mera vanlottade bygderna, där de allmänna livsbetingelserna

äro särskilt hårda. Från sakkunnigt håll har vitsordats, att småindustri

av olika slag visat sig kunna växa fram i eljest karga bygder, i den

mån elektrifiering skett av dessa bygder.

Vissa praktiska vanskligheter måste dock föreligga för elektrifieringens

utsträckning till dylika, mera avlägset belägna eller befolkningsfattiga trakter.

Inom de olika kraftföretagen måste sålunda en viss motsättning uppkomma

mellan å ena sidan önskan att uppvisa en tillfredsställande vinst

eller att tillgodose de större, ofta nog i företaget direkt delaktiga förbrukarna

och å andra sidan det ansvar, som bör följa med den ej sällan praktiskt

taget fullständiga ensamrätt över kraftdistributionen, som den beviljade koncessionen

medför. Och inom de talrikt förekommande elektrifieringsföreningarna

kan av helt naturliga skäl — närmast den ökning i den å

samtliga konsumenter fördelade medelkostnaden, som uppkommer — en

viss obenägenhet förefinnas mot nätets utvidgning utöver en av den mera

centrala bebyggelsen med dess större befolkningstäthet bestämd gräns.

Att kunna i lämpliga former övervinna dessa svårigheter är ett problem,

som i vissa fall kan fordra statens mellankomst. Utskottet vill erinra därom,

att redan i samband med riksdagens initiativ år 1917 till den allmänna landsbygdselektrifieringen

förutsågs, att denna tillsvidare måste begränsas till de

härför mera gynnsamma bygderna. Samtidigt förutsattes emellertid också,

att, sedan detta första skede avslutats, en undersökning borde komma till

stånd örn möjligheterna för den elektriska kraftens fortsatta utnyttjande. I

uppdraget för den under åren 1917—1923 arbetande elektrifieringskommittén

ingick också att utreda i vad mån statsbidrag borde lämnas för elektrifiering

»av vissa, med hänsyn till elektrifieringsmöjligheterna mindre

gynnsamt situerade bygder» och i så fall i vilken omfattning. På grund av

den inträdande lågkonjunkturen ansåg sig kommittén ej böra fullfölja uppdraget

på denna punkt, men uttalade att en utredning i förevarande hänseende

eventuellt framdeles kunde visa sig påkallad. Även vad som sålunda

förekommit anser utskottet tala för att tidpunkten nu är inne att taga under

förnyat övervägande frågan om möjligheterna till en statlig medverkan fölen

fortsatt elektrifiering av landsbygden.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion 11:27,

må hos Kungl. Maj:t hemställa om övervägande av möjligheterna

till en statlig medverkan för en fortsatt elektrifiering

av landsbygden med särskilt beaktande av att även vissa

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 149.

7

skärgårdsområden och mera avlägset belägna eller glest befolkade

landsdelar må kunna erhålla tillgång till elektrisk

kraft.

Stockholm den 4 juni 1936.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

Från första kammaren: herrar Carlsson i Gävle, Nilsson i Malmö, Bergqvist, Nilsson

i Gränebo, Oscar Olsson, Svensson i Kompersmåla, Asplund, Borell, Bergström, Johanson

i Faleberg, von Heland och Bäcklund, samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Strindlund, Törnkvist i Karlskrona,

Holmgren, Andersson i Höör, Persson i Falla, Svensson i Grönvik, Jonsson i

Eskilstuna, Holmström, Högström, Weijne och Danielsson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1936:383 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om befrämjande av skärgårdsområdenas elektrifiering. s. 6 i texten