Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om befrämjande av exporten och avsättningen i övrigt av gatsten m. m.

1936-06-09 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1936:159, Utlåtande i anledning av väckta motioner om befrämjande av exporten och avsättningen i övrigt av gatsten m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 159.

1

Nr 159.

Ankom till riksdagens kansli den 9 juni 1936 kl. 1 e. ni.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om befrämjande av

exporten och avsättningen i övrigt av gatsten m. m.

(4:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena, nr 70, inom första kammaren

av herr Th. Nilsson m. fl. och den andra, nr 172, inom andra kammaren av

herr J. W. Mårtensson m. fl., har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Majit anhålla om skyndsam undersökning angående orsakerna till

den svenska stenexportens nedgång under de senare åren samt att snara

åtgärder vidtagas för en omfattande planläggning av stenindustriens avsättningsmöjligheter

för framtiden enligt de riktlinjer som framförts i motionerna.

Vidare har i två likalydande motioner, väckta den ena, nr 181, inom första

kammaren av herr G. Bagge m. fl. och den andra, nr 411, inom andra kammaren

av herr M. Skoglund m. fl., hemställts bland annat, att riksdagen

måtte besluta, dels att höja den nu till högst 75 % utgående exportkreditgarantien

vid utförsel av gatsten och kantsten till 85 %\ dels att medel ur

riksdagens anslag till reservarbeten, kontantunderstöd m. m. må efter Kungl.

Majlis beprövande få användas till alt sätta den svenska stenindustrien

i stånd att genomföra kompensationsaffärer av i motionerna angiven art, i

samband varmed närmare bestämmelser angående kommerskollegiets kontroll

över denna utrikeshandel skola utfärdas av Kungl. Majit; dels ock att

åtgärder skola vidtagas att genom uppställande av villkor för statsbidrag till

vägväsendet söka överföra vissa stenarbetare för specialarbeten till landets

vägdistrikt.

över sistnämnda båda motioner i deras övriga delar har utskottet avgivit

yttrande i utlåtanden angående anslag till arbetslöshetens bekämpande (niris

156 och 157).

Härjämte har i en inom andra kammaren av herrar E. Lithander och O.

Osberg väckt motion, nr 417, hemställts, att riksdagen ville besluta i skrivelse

lill Kungl. Majit hemställa, att vid handläggning av inkommande framställningar

örn export av gatsten en snabbare behandling av dessa ärenden iakttages

samt att ingen hämsko lägges pa de möjligheter till export som förefinnas,

ävensom att det undersökes örn icke ett upphävande av exportmonopolet

vore till obetingat gagn för den bohuslänska stenindustrien.

över ifrågavarande motioner hava särskilda utlåtanden i vederbörlig ordning

införskaffats från kommerskollegium.

Bihang tilt riksdagens protokoll 1036. 6 sami. Nr 159.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 159.

Utskottet.

I sitt utlåtande över motionerna I: 70 och II: 172 har kommerskollegium

anfört bland annat följande:

Det torde vara på det handelspolitiska området, som åtgärder måste vidtagas

för att uppnå en förbättring av vår gatstensexport. Såvitt kollegium har

sig bekant beaktas denna fråga redan nu allvarligt vid traktatförhandlingar

mellan Sverige och möjliga stenimportländer, varför något särskilt uttalande

härom från riksdagens sida icke förefaller kollegium påkallat.

En planläggning av stenindustriens avsättningsmöjligheter för framtiden

inom vårt eget land är givetvis önskvärd med hänsyn till de omfattande statliga

stödåtgärderna åt de av svårigheterna inom stenindustrien mest berörda

distrikten och de betydande belopp av statsmedel, som användas för vägbyggnader.

Frågan om en dylik planläggning är emellertid redan föremål för

uppmärksamhet genom de utlåtanden, som avgivits av Bohusläns- och

Blekingeutredningarna, vilkas förslag för närvarande ligga under Kungl.

Maj:ts prövning. Vid sådant förhållande synes det kollegium, som örn ej heller

i denna del anledning förefunnes att nu göra ett särskilt uttalande från

riksdagens sida.

I anledning av det i motionerna I: 181 och II: 411 framlagda förslaget rörande

kompensationsaffärer har kommerskollegium yttrat följande.

Kompensationsaffärer torde hittills hava kunnat från svensk sida genomföras

utan direkt ekonomiskt stöd från statens sida, och det måste anses ur

olika synpunkter önskvärt, om denna ståndpunkt även i fortsättningen kunde

upprätthållas. Principiella betänkligheter kunna också helt visst anföras mot

att lämna statlig subvention för export från en särskild näringsgren. Skulle

behovet att åstadkomma arbetstillfällen inom stendistrikten befinnas så

trängande, att även denna utväg anses trots dylika betänkligheter böra anlitas,

torde böra beaktas, att avvägandet av en subvention måste bliva en

mycket vansklig sak, då det gäller att bringa en affär till stånd men att

samtidigt begränsa statens bidrag till minsta möjliga. Den i motionen nämnda

siffran av 10 % får väl ej betraktas som normalsiffra ulan som en maximigräns,

utöver vilken bidrag i regel ej må lämnas. Det framgår ej fullt tydligt

av motionen, huruvida förslaget innebär, att Kungl. Majit skulle fatta beslut

örn varje särskild affär eller endast fastställa allmänna grunder. Med hänsyn

till den allmänt handelspolitiska betydelse, som dylika beslut kunna innebära,

torde det förra alternativet vara det lämpligaste och endast kontroll

över fullgörandet av affären böra uppdragas åt kollegium.

I sitt utlåtande över motionen 11:417 har kommerskollegium uttalat, att

vad kollegiet hittills kunnat iakttaga beträffande Sveriges granitindustris

exportförenings verksamhet icke vore av beskaffenhet att föranleda kollegiet

att tillstyrka någon åtgärd från riksdagens sida för att åvägabringa ett upphävande

av det nuvarande monopolet för gatstensexporten.

Den svenska totala gatstensexporten, som år 1927 hade ett värde av över

16 miljoner kronor -—• varav 8 miljoner kronor eller alltså cirka hälften till

Tyskland och i övrigt i huvudsak till Danmark, Holland, Frankrike och Ar^

gentina — hade år 1934 sjunkit till 3.4 och år 1935 än ytterligare till allenast

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 159.

3

1,8 miljoner kronor. Om än ej av så vidsträckta verkningar för hela landet

som de exportsvårigheter, varav exempelvis det svenska jordbruket drabbats,

måste —• såsom utskottet redan tidigare i samband med frågan om fortsatta

statsbeställningar framhållit — avsättningshämningar av sådan skärpa starkt

återverka på levnadsbetingelserna för den härav berörda befolkningen, i huvudsak

befintlig inom landets mest karga trakter (företrädesvis Västkusten,

Blekinge och vissa delar av Kalmar län). Omfattande arbetslöshetsåtgärder

— däribland avsevärda direkta statsinköp av gatsten — hava också under

de gångna åren av statsmakterna måst vidtagas.

Uppenbart är dock, att stenindustrien och de av densamma beroende ej

kunna räkna med dessa åtgärder som något bestående. Såsom redan tidigare

i samband med fattade beslut om hjälpåtgärderna uttalats, måste stenindustriens

framtid självfallet byggas på helt andra förutsättningar, främst

dess egen förmåga till anpassning efter de förändrade konjunkturerna. Vid

sidan av sina ansträngningar att söka upprätthålla exporten torde stenindustrien

härvid böra inrikta sig på att, i tävlan med andra tillverkare av vägbeläggningsämnen,

utnyttja den tidigare, enligt vad industriens egna utövare

vitsordat, ej tillräckligt beaktade hemmamarknaden.

I väckta motioner har ifrågasatts, huruvida företagen inom industrien så

starkt rationaliserat sin drift, som borde vara en tvingande nödvändighet under

deras nuvarande synnerligen beträngda läge. På grundval av liknande

synpunkter hava i andra motioner framförts betänkligheter mot det statliga

licenssystem, som tillämpades för gatstensexporten. Från vissa nytillkomna

företag har också missnöje yppats mot att de äldre firmorna inom denna

industrigren gåves företräde vid licensgivningen, trots att dessa äldre företags

prissättning, till men för exporten, vore belastad med alltför dyrbara administrationskostnader

och andra mindre berättigade pålägg. Med hänsyn till

den kontroll över gatstensexporten, som staten sålunda påtagit sig, finner utskottet

en undersökning vara påkallad rörande dessa i olika avseenden framkomna

klagomåls berättigande.

Även om alltså, såsom nämnts, stenindustriens framtid främst måste byggas

på dess egen förmåga att hävda sig i konkurrensen på såväl export- som

hemmamarknaden kan man dock ej bortse ifrån behovet av statlig hjälp

för att övervinna de onormala hinder, som genom importförbud, valuta - restriktioner och andra dylika utländska åtgärder rests för en export, för vilken

eljest förutsättningar torde förefinnas. Såsom molionsvis framhållits

och detta bestyrkes också av vad utskottet under hand inhämtat — föreligger

alltjämt inom ett flertal främmande länder ett rätt stort naturligt behov

av och jämväl en däremot svarande efterfrågan på den svenska gatstenen, som

alltjämt betraktas som ett tidsenligt vägbeläggningsmaterial med stor praktisk

användbarhet. Den svenska totala importen från vissa av dessa länder

överstiger vida vad Sverige dit exporterar. Med hänsyn till dessa förhållanden

måste utskottet finna det förtjänt av övervägande, huruvida ej en lät!

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 159.

nåd skulle kunna åstadkommas i de sålunda genom utländska statsingripanden

uppställda hindren för den svenska gatstensexporten.

Det i motionerna I: 181 och II: 411 framförda yrkandet om höjd exportkreditgaranti

har redan beaktats i samband med en av riksdagen redan

behandlad proposition. Vad det i samma motioner omnämnda kompensationsförfarandet

beträffar vill utskottet ej motsätta sig, att nämnda förfarande

må försöksvis och i en begränsad omfattning anlitas för att underlätta

gatstensexporten. För sådant ändamål må intill ett sammanlagt belopp av

förslagsvis högst 150 000 kronor kunna anlitas förefintliga reservationer å

anslagen till lån och subventioner till främjande av enskild företagsamhet.

Ett övervägande av frågan om gatstensexportens framtidsmöjligheter torde

ej lämpligen kunna ske, utan att samtidigt beaktas den svenska gatstensindustriens

allmänna framtidsbetingelser, enkannerligen vad som eventuellt

bör göras för att på ett mera bestående sätt avveckla de härmed förknippade

arbetslöshetssvåriglieterna. I detta avseende hava i de väckta motionerna

framförts olika uppslag, som torde förtjäna beaktande.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av de i ämnet väckta motionerna

I: 70 och 181 (punkt 1) samt II: 172, 411 (punkt 1) och 417,

må hos Kungl. Maj:t anhålla örn utredning rörande erforderliga

åtgärder i anledning av den svenska gatstensindustriens

nuvarande svårigheter med särskilt beaktande av möjligheterna

att främja såväl exporten av gatsten som den

ökade användningen av sådan sten inom landet.

Stockholm den 9 juni 1936.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Johansson i Fredrikslund, Nilsson i Malmö,

Bergqoist, Nilsson i Gränebo, Asplund, Borell, Walles, Gustafsson i Benestad, Bergström,

Nylander, Bäckström och Magnusson, samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson, Strindlund, Törnkvist

i Karlskrona, Andersson i Höör, Persson i Falla, Svensson i Grönvik, Olofsson

i Digernäs, Isacsson, Aronson, Olsson i Staxäng och Persson i Tidaholm.

Tullbergs, Esselte ab. Stockholm 1936

628212

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1936:384 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om befrämjande av exporten och avsättningen i övrigt av gatsten m. m. s. 8 i texten