Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inköp för statens räkning av gatsten jämte två i ämnet väckta motioner.

1936-01-31 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1936:18, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inköp för statens räkning av gatsten jämte två i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 18.

1

Nr 18.

Ankom till riksdagens kansli den 31 januari 1936 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inköp

för statens räkning av gatsten jämte två i ämnet

väckta motioner.

(4:e avd.)

I en till riksdagen avlåten, den 3 januari 1936 dagtecknad propostion, nr

20, har Kungl. Maj:t under åberopande av propositionen bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma dag föreslagit

riksdagen medgiva, att av de under budgetåret 1935/1936 inflytande automobilskattemedlen

må under samma budgetår användas ett belopp av högst

2 miljoner kronor till inköp av gatsten för statens räkning i huvudsak på det

sätt, som av departementschefen i statsrådsprotokollet angivits.

I sammanhang med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till

behandling förehaft två lika lydande motioner, väckta den ena, nr 69, inom

första kammaren av herr T. Nilsson m. fl. och den andrå, nr 173, inom

andra kammaren av herr ./. W. Mårtensson m. fl., i vilka motioner hemställts,

att riksdagen måtte till inköp av gatsten för statens räkning enligt de

grunder, som av Kungl. Majit föreslagits, bevilja ett belopp av 4 miljoner

kronor samt besluta, att av detta belopp 2 miljoner kronor skola utgå av de

under budgetåret 1935/1936 inflytande automobilskattemedlen och 2 miljoner

kronor av de under budgetåret 1936/1937 inflytande automobilskattemedlen.

Kungl. Maj:ts förevarande framställning är grundad på ett på föranledande

av föredragande departementschefen av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

den 5 december 1935 avgivet förslag om lämpligaste sättet för upphandling

av gatsten, förslagsvis till ett sammanlagt belopp av 2 miljoner kronor.

Efter att hava framhållit lämpligheten av att genom statsbeställningar bereda

fortsatt sysselsättning åt stenarbetare samt att för ändamålet av automobilskattemedel

ställa 2 miljoner kronor till förfogande har departement.schefen

anfört bland annat följande:

Vad angår sättet för verkställande av ifrågavarande upphandling har

''äg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit, alt inköpen skola organiseras

på i huvudsak samma sätt som de under åren 1931—1933 verkställda och

att även i övrigt de då meddelade bestämmelserna i stort sett skola tillämpas.

I enlighet härmed skulle enligt styrelsens förslag tillsättas en av fem

personer bestående steninköpskommitté, sammansatt på sätt i det föregående

angivits. För den upphandling i mera begränsad omfattning, varom

här är fråga, kan det, med hänsyn till erfarenheter från de tidigare sten
llihang

till riksdagens protokoll 1936. G sami. Nr 18. 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr is.

upphandlingarna, emellertid möjligen visa sig tillräckligt, att inköpskommittén

består av tre av Kungl. Majit utsedda ledamöter, av vilka en är opartisk

ordförande och de övriga representanter för företagare respektive arbetare.

Kommittén skulle hava till uppgift att besluta örn statsbeställningens fördelning

mellan de olika industriföretagen samt med dessa träffa avtal örn

villkoren för beställningarnas utförande. Beställningarna böra uppenbarligen

så placeras, att de i möjligaste mån fylla sitt arbetslöshetslindrande

syfte samtidigt som det måste tillses, att stenen blir av tillfredsställande kvalitet.

Av naturliga skäl bör den övervägande delen av beställningarna lämnas

till företag i Bohuslän och Blekinge, och det torde vara önskvärt, att

sysselsättning företrädesvis beredes sådana arbetare inom stenindustrien, som

hava svårigheter att övergå till annat yrke. Jag förutsätter, att kommittén

skall samråda örn hithörande frågor såväl med vederbörande centrala och

lokala arbetslöshetsorgan som med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vilken

styrelse bör, liksom hittills varit fallet, omhänderhava den upphandlade gatstenen.

Vad beträffar inköpspriset vid beställningarna är det såsom väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen framhållit av vikt, att detta icke upptages till högre

belopp än respektive företags självkostnader. Med hänsyn till angelägenheten

av alt ifrågavarande arbeten icke fördröjas torde någon mera ingående

undersökning härutinnan knappast bliva möjlig och synes icke heller oundgänglig

med hänsyn till att material för frågans bedömande blivit tillgängligt

i samband med beviljandet av förutnämnda statslån.

Kostnaderna för kommitténs verksamhet torde i likhet med kostnaderna

för den tidigare steninköpskommittén böra bestridas med anlitande av

de för upphandlingen beviljade medlen.

Närmare bestämmelser om ifrågavarande upphandling torde det liksom

vid tidigare beställningar få ankomma på Kungl. Majit att meddela.

Vad slutligen beträffar det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen berörda

spörsmålet örn den framtida användningen av de för statens räkning upphandlade

gatstenspartierna ansluter jag mig till styrelsens uppfattning, att

dessa endast undantagsvis böra försäljas. Lämpligast synes vara, att inköpt

gatsten lagras för att i sinom tid användas för stensättning i statlig regi

eller eljest genom statens försorg. Företrädesvis torde dylika arbeten böra

utföras, då läget på arbetsmarknaden påkallar igångsättande av allmänna

arbeten till motverkande av arbetslöshet. I likhet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

anser jag det därför riktigt, att för staten kostnadsfri lagring

av inköpt sten örn möjligt avtalas för längre tid än som skedde vid de

tidigare steninköpen, då sådan lagringstid enligt de träffade avtalen var

fem år.

Med hänsyn till förevarande ärendes brådskande natur vore det önskvärt,

att detsamma bleve föremål för behandling redan på ett tidigt stadium av

riksdagens arbete.

’tskottet. Den svenska stenindustrien var tidigare i huvudsak inriktad på export.

Dess nuvarande betryckta läge har främst sin orsak i de exportsvårigheter,

som den allmänna världskrisen dragit med sig. Den svenska gatstenen står

för närvarande så gott som helt undanträngd från sin stora exporthuvudmarknad

Tyskland, där den i stället ersatts av gatsten från tyska stenbrott.

Värdet av den till Tyskland utförda gatstenen, som år 1927 uppgick till över

8 miljoner kronor, hade år 1934 sjunkit till allenast 175,000 kronor.

Även på andra länder, Holland, Belgien, Frankrike, England, Argentina

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 18.

3

o. s. v., har —• delvis genom liknande extraordinära statsingrepp — starkt

hämmats den avsättning, för vilken annars stora naturliga möjligheter förelegat

och alltjämt borde föreligga. Den .svenska totala gatstensexporten, som

år 1927 utgjorde över 16 miljoner kronor, hade år 1934 sjunkit till 3.4 miljoner

och år 1935 än ytterligare till allenast 1.8 miljoner kronor.

Örn än till sina verkningar ej så vidsträckta som de exportsvårigheter, varav

exempelvis det svenska jordbruket drabbats, är det uppenbart, att avsättningshämningar

av en sådan skärpa måste starkt återverka på den därav

berörda befolkningens levnadsbetingelser. Den tidigare av stenföretagen

starkt eftersatta hemmamarknaden har endast obetydligt kunnat ersätta de

utländska marknader, varifrån den svenska gatstenen för närvarande står

utestängd.

Antalet till stenindustrien hänförliga arbetare synes visserligen efterhand

hava betydligt minskats. I propositionen uppskattas antalet arbetare till allenast

inemot hälften mot tidigare under högkonjunkturåren 1927—1929.

På grund av stenindustriens betryckta läge bör denna avgång självfallet hälsas

med tillfredsställelse. Trots den betydande avgången uppskattas arbetarna

vid stenindustrien alltjämt till omkring 6,500. Av detta antal beräknas

enligt propositionen allenast 2,300 för närvarande hava sysselsättning,

därav 1,200 vid arbeten, som endast kunnat hållas i gång på grund av särskild

statskredit, avseende tillverkning av sten för export. Sistnämnda arbeten

beräknas emellertid upphöra i och med utgången av instundande

februari månad.

Även under mera normala förhållanden har stenhuggarnas arbetsförtjänst

varit låg. De hårt nedpressade arbetsinkomster, som erbjudits vid de tidigare

statsbeställningarna, torde hava verkat än ytterligare starkt avhållande

från att där söka arbete annat än i fall av hårt nödtvång. Den högsta månadsförtjänsten

enligt de tidigare kontrakten mellan staten och stenfirmorna

har varit satt till 130 kronor för familjeförsörjare och 100 kronor för ungkarlar.

Denna maximiinkomst har dock endast i begränsad utsträckning

uppnåtts. Vad Blekinge beträffar hava för övrigt arbetarna själva i visst

läge gjort framställning örn sänkning av ackordsförtjänsten för att desto

flera skulle kunna beredas arbete. På den yngre befolkningen med dess

större rörlighet och frihet i fråga örn yrkesval lärer i varje fall ett i förhållande

till det synnerligen tunga arbetet så blygsamt vederlag ej kunna utöva

lockelse. De, som alltjämt söka hålla sig kvar inom stenindustrien, torde

i främsta rummet vara vissa äldre yrkeskunniga arbetare, främst sådana,

som stå bundna som egnahemsägare.

Det måste hållas i minnet, alt den arbetslöshet som sålunda alltsedan år

1930 rått bland stenarbetarna främst varit lokaliserad till ett antal redan

förut ekonomiskt hårt beträngda kommuner inom Västkusten och Blekinges

mest karga kusttrakter. Även andra trakter av landet, exempelvis vissa

delar av Kalmar län, lia haft känning av denna arbetslöshet.

Krisläget inom stenindustrien måste alltså alltjämt betraktas som ytterst

allvarligt och överhuvud sådant, att slaten ej kan undandraga den sitt fort
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 18.

satta stöd. En lämplig form för statshjälp anser utskottet vara den i propositionen

föreslagna, nämligen fortsatta statsbeställningar av gatsten, främst

smågatsten, avsedd att efterhand användas för statliga vägbeläggningsarbeten,

i huvudsak av sådan beskaffenhet, att några stenbeställningar ej härigenom

undandragas den allmänna marknaden. Ifrågavarande stenbeläggningsarbeten

skulle enligt propositionen företrädesvis utföras först i den

mån läget på arbetsmarknaden så påkallade. I sådant syfte har ifrågasatts

en utsträckning av den med stenfirmorna överenskomna längsta lagringstiden

från nuvarande 5 till 10 år. Enligt utskottets mening bör emellertid

jämsides med nämnda beredskapssynpunkt beaktas önskvärdheten av att

stenlagren må inom rimlig tid kunna komma till nytta.

I propositionen föreslås att ifrågavarande anslag bestämmes till 2 miljoner

kronor. I likhet med motionärerna måste utskottet finna ett dylikt anslagsbelopp

alltför knappt tilltaget. Visserligen skulle genom detta anslag möjliggöras

upphandling av ytterligare cirka 550,000 kvadratmeter smågatsten, en

kvantitet som motsvarar omkring 9 mil vägar och cirka 150,000 dagsverken

vid stenbrotten, d. v. s. sysselsättning åt 600 arbetare under ett år, om man

räknar med 250 årliga dagsverken per arbetare. Särskilt för att lindra övergången

för de cirka 1,200 arbetare, som på sista tiden haft sysselsättning endast

tack vare förutnämnda statskredit till stenindustrifirmorna, vill emellertid

utskottet tillstyrka, att ett belopp av 3 miljoner kronor nu av riksdagen

beredes. Utskottet förutsätter därvid, att Kungl. Majit, örn ytterligare

statshjälp i nu föreslagen form visar sig oundviklig, framlägger förslag härom

för riksdagen.

De allmänna riktlinjerna som i propositionen angivits för ifrågavarande

stenbeställningar hava ej givit utskottet anledning till erinran. Utskottet vill

emellertid framhålla angelägenheten av att fordringarna på en fullgod kvalitet

alltjämt strängt upprätthållas. Vid de blivande stenbeställningarna bör

också i möjligaste mån iakttagas, att dessa rättvist fördelas å de olika gatstendistrikten

i förhållande till deras antal arbetslösa gatstensarbetare.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj :ts förevarande

proposition och motionerna I: 69 och II: 173, må medgiva,

att till inköp av gatsten för statens räkning må användas ett

belopp av 3,000,000 kronor, att utgå med 2,000,000 respektive

1,000,000 kronor från de under budgetåren 1935/1936

och 1936/1937 inflytande automobilskattemedlen.

Stockholm den 31 januari 1936.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr IS.

5

Vid föreslående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Carlsson i Gävle, Olof Olsson, Nilsson i Malmö, Bergqoist,

Nilsson i Gränebo, Svensson i Kompersmåla, Borell, Sandén, Lindström, von Heland

och Bäcklund, samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson, Strindlund, Törnkvist

i Karlskrona, Eriksson i Stockholm, Jeppsson, Andersson i Höör, Persson i Falla, Jonsson

i Eskilstuna, Nilsson i Hörby, Aronson och Olsson i Staxäng.

Reservation

av herrar von Heland, Strindlund, Persson i Falla och Nilsson i Hörby,

som ansett, att utskottet bort hemställa örn bifall till Kungl. Maj:ts förslag.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1936:16 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsätta! åtgärder för främjande av sparsamhet bland skolungdomen. s. 6 i texten