Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inköp för statens räkning av gatsten jämte två i ämnet väckta motioner.
1936-01-31 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1936:18, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inköp för statens räkning av gatsten jämte två i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 18.
1
Nr 18.
Ankom till riksdagens kansli den 31 januari 1936 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inköp
för statens räkning av gatsten jämte två i ämnet
väckta motioner.
(4:e avd.)
I en till riksdagen avlåten, den 3 januari 1936 dagtecknad propostion, nr
20, har Kungl. Maj:t under åberopande av propositionen bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma dag föreslagit
riksdagen medgiva, att av de under budgetåret 1935/1936 inflytande automobilskattemedlen
må under samma budgetår användas ett belopp av högst
2 miljoner kronor till inköp av gatsten för statens räkning i huvudsak på det
sätt, som av departementschefen i statsrådsprotokollet angivits.
I sammanhang med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till
behandling förehaft två lika lydande motioner, väckta den ena, nr 69, inom
första kammaren av herr T. Nilsson m. fl. och den andrå, nr 173, inom
andra kammaren av herr ./. W. Mårtensson m. fl., i vilka motioner hemställts,
att riksdagen måtte till inköp av gatsten för statens räkning enligt de
grunder, som av Kungl. Majit föreslagits, bevilja ett belopp av 4 miljoner
kronor samt besluta, att av detta belopp 2 miljoner kronor skola utgå av de
under budgetåret 1935/1936 inflytande automobilskattemedlen och 2 miljoner
kronor av de under budgetåret 1936/1937 inflytande automobilskattemedlen.
Kungl. Maj:ts förevarande framställning är grundad på ett på föranledande
av föredragande departementschefen av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
den 5 december 1935 avgivet förslag om lämpligaste sättet för upphandling
av gatsten, förslagsvis till ett sammanlagt belopp av 2 miljoner kronor.
Efter att hava framhållit lämpligheten av att genom statsbeställningar bereda
fortsatt sysselsättning åt stenarbetare samt att för ändamålet av automobilskattemedel
ställa 2 miljoner kronor till förfogande har departement.schefen
anfört bland annat följande:
Vad angår sättet för verkställande av ifrågavarande upphandling har
''äg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit, alt inköpen skola organiseras
på i huvudsak samma sätt som de under åren 1931—1933 verkställda och
att även i övrigt de då meddelade bestämmelserna i stort sett skola tillämpas.
I enlighet härmed skulle enligt styrelsens förslag tillsättas en av fem
personer bestående steninköpskommitté, sammansatt på sätt i det föregående
angivits. För den upphandling i mera begränsad omfattning, varom
här är fråga, kan det, med hänsyn till erfarenheter från de tidigare sten
llihang
till riksdagens protokoll 1936. G sami. Nr 18. 1
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr is.
upphandlingarna, emellertid möjligen visa sig tillräckligt, att inköpskommittén
består av tre av Kungl. Majit utsedda ledamöter, av vilka en är opartisk
ordförande och de övriga representanter för företagare respektive arbetare.
Kommittén skulle hava till uppgift att besluta örn statsbeställningens fördelning
mellan de olika industriföretagen samt med dessa träffa avtal örn
villkoren för beställningarnas utförande. Beställningarna böra uppenbarligen
så placeras, att de i möjligaste mån fylla sitt arbetslöshetslindrande
syfte samtidigt som det måste tillses, att stenen blir av tillfredsställande kvalitet.
Av naturliga skäl bör den övervägande delen av beställningarna lämnas
till företag i Bohuslän och Blekinge, och det torde vara önskvärt, att
sysselsättning företrädesvis beredes sådana arbetare inom stenindustrien, som
hava svårigheter att övergå till annat yrke. Jag förutsätter, att kommittén
skall samråda örn hithörande frågor såväl med vederbörande centrala och
lokala arbetslöshetsorgan som med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vilken
styrelse bör, liksom hittills varit fallet, omhänderhava den upphandlade gatstenen.
Vad beträffar inköpspriset vid beställningarna är det såsom väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen framhållit av vikt, att detta icke upptages till högre
belopp än respektive företags självkostnader. Med hänsyn till angelägenheten
av alt ifrågavarande arbeten icke fördröjas torde någon mera ingående
undersökning härutinnan knappast bliva möjlig och synes icke heller oundgänglig
med hänsyn till att material för frågans bedömande blivit tillgängligt
i samband med beviljandet av förutnämnda statslån.
Kostnaderna för kommitténs verksamhet torde i likhet med kostnaderna
för den tidigare steninköpskommittén böra bestridas med anlitande av
de för upphandlingen beviljade medlen.
Närmare bestämmelser om ifrågavarande upphandling torde det liksom
vid tidigare beställningar få ankomma på Kungl. Majit att meddela.
Vad slutligen beträffar det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen berörda
spörsmålet örn den framtida användningen av de för statens räkning upphandlade
gatstenspartierna ansluter jag mig till styrelsens uppfattning, att
dessa endast undantagsvis böra försäljas. Lämpligast synes vara, att inköpt
gatsten lagras för att i sinom tid användas för stensättning i statlig regi
eller eljest genom statens försorg. Företrädesvis torde dylika arbeten böra
utföras, då läget på arbetsmarknaden påkallar igångsättande av allmänna
arbeten till motverkande av arbetslöshet. I likhet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
anser jag det därför riktigt, att för staten kostnadsfri lagring
av inköpt sten örn möjligt avtalas för längre tid än som skedde vid de
tidigare steninköpen, då sådan lagringstid enligt de träffade avtalen var
fem år.
Med hänsyn till förevarande ärendes brådskande natur vore det önskvärt,
att detsamma bleve föremål för behandling redan på ett tidigt stadium av
riksdagens arbete.
’tskottet. Den svenska stenindustrien var tidigare i huvudsak inriktad på export.
Dess nuvarande betryckta läge har främst sin orsak i de exportsvårigheter,
som den allmänna världskrisen dragit med sig. Den svenska gatstenen står
för närvarande så gott som helt undanträngd från sin stora exporthuvudmarknad
Tyskland, där den i stället ersatts av gatsten från tyska stenbrott.
Värdet av den till Tyskland utförda gatstenen, som år 1927 uppgick till över
8 miljoner kronor, hade år 1934 sjunkit till allenast 175,000 kronor.
Även på andra länder, Holland, Belgien, Frankrike, England, Argentina
Statsutskottets utlåtande Nr 18.
3
o. s. v., har —• delvis genom liknande extraordinära statsingrepp — starkt
hämmats den avsättning, för vilken annars stora naturliga möjligheter förelegat
och alltjämt borde föreligga. Den .svenska totala gatstensexporten, som
år 1927 utgjorde över 16 miljoner kronor, hade år 1934 sjunkit till 3.4 miljoner
och år 1935 än ytterligare till allenast 1.8 miljoner kronor.
Örn än till sina verkningar ej så vidsträckta som de exportsvårigheter, varav
exempelvis det svenska jordbruket drabbats, är det uppenbart, att avsättningshämningar
av en sådan skärpa måste starkt återverka på den därav
berörda befolkningens levnadsbetingelser. Den tidigare av stenföretagen
starkt eftersatta hemmamarknaden har endast obetydligt kunnat ersätta de
utländska marknader, varifrån den svenska gatstenen för närvarande står
utestängd.
Antalet till stenindustrien hänförliga arbetare synes visserligen efterhand
hava betydligt minskats. I propositionen uppskattas antalet arbetare till allenast
inemot hälften mot tidigare under högkonjunkturåren 1927—1929.
På grund av stenindustriens betryckta läge bör denna avgång självfallet hälsas
med tillfredsställelse. Trots den betydande avgången uppskattas arbetarna
vid stenindustrien alltjämt till omkring 6,500. Av detta antal beräknas
enligt propositionen allenast 2,300 för närvarande hava sysselsättning,
därav 1,200 vid arbeten, som endast kunnat hållas i gång på grund av särskild
statskredit, avseende tillverkning av sten för export. Sistnämnda arbeten
beräknas emellertid upphöra i och med utgången av instundande
februari månad.
Även under mera normala förhållanden har stenhuggarnas arbetsförtjänst
varit låg. De hårt nedpressade arbetsinkomster, som erbjudits vid de tidigare
statsbeställningarna, torde hava verkat än ytterligare starkt avhållande
från att där söka arbete annat än i fall av hårt nödtvång. Den högsta månadsförtjänsten
enligt de tidigare kontrakten mellan staten och stenfirmorna
har varit satt till 130 kronor för familjeförsörjare och 100 kronor för ungkarlar.
Denna maximiinkomst har dock endast i begränsad utsträckning
uppnåtts. Vad Blekinge beträffar hava för övrigt arbetarna själva i visst
läge gjort framställning örn sänkning av ackordsförtjänsten för att desto
flera skulle kunna beredas arbete. På den yngre befolkningen med dess
större rörlighet och frihet i fråga örn yrkesval lärer i varje fall ett i förhållande
till det synnerligen tunga arbetet så blygsamt vederlag ej kunna utöva
lockelse. De, som alltjämt söka hålla sig kvar inom stenindustrien, torde
i främsta rummet vara vissa äldre yrkeskunniga arbetare, främst sådana,
som stå bundna som egnahemsägare.
Det måste hållas i minnet, alt den arbetslöshet som sålunda alltsedan år
1930 rått bland stenarbetarna främst varit lokaliserad till ett antal redan
förut ekonomiskt hårt beträngda kommuner inom Västkusten och Blekinges
mest karga kusttrakter. Även andra trakter av landet, exempelvis vissa
delar av Kalmar län, lia haft känning av denna arbetslöshet.
Krisläget inom stenindustrien måste alltså alltjämt betraktas som ytterst
allvarligt och överhuvud sådant, att slaten ej kan undandraga den sitt fort
-
4
Statsutskottets utlåtande Nr 18.
satta stöd. En lämplig form för statshjälp anser utskottet vara den i propositionen
föreslagna, nämligen fortsatta statsbeställningar av gatsten, främst
smågatsten, avsedd att efterhand användas för statliga vägbeläggningsarbeten,
i huvudsak av sådan beskaffenhet, att några stenbeställningar ej härigenom
undandragas den allmänna marknaden. Ifrågavarande stenbeläggningsarbeten
skulle enligt propositionen företrädesvis utföras först i den
mån läget på arbetsmarknaden så påkallade. I sådant syfte har ifrågasatts
en utsträckning av den med stenfirmorna överenskomna längsta lagringstiden
från nuvarande 5 till 10 år. Enligt utskottets mening bör emellertid
jämsides med nämnda beredskapssynpunkt beaktas önskvärdheten av att
stenlagren må inom rimlig tid kunna komma till nytta.
I propositionen föreslås att ifrågavarande anslag bestämmes till 2 miljoner
kronor. I likhet med motionärerna måste utskottet finna ett dylikt anslagsbelopp
alltför knappt tilltaget. Visserligen skulle genom detta anslag möjliggöras
upphandling av ytterligare cirka 550,000 kvadratmeter smågatsten, en
kvantitet som motsvarar omkring 9 mil vägar och cirka 150,000 dagsverken
vid stenbrotten, d. v. s. sysselsättning åt 600 arbetare under ett år, om man
räknar med 250 årliga dagsverken per arbetare. Särskilt för att lindra övergången
för de cirka 1,200 arbetare, som på sista tiden haft sysselsättning endast
tack vare förutnämnda statskredit till stenindustrifirmorna, vill emellertid
utskottet tillstyrka, att ett belopp av 3 miljoner kronor nu av riksdagen
beredes. Utskottet förutsätter därvid, att Kungl. Majit, örn ytterligare
statshjälp i nu föreslagen form visar sig oundviklig, framlägger förslag härom
för riksdagen.
De allmänna riktlinjerna som i propositionen angivits för ifrågavarande
stenbeställningar hava ej givit utskottet anledning till erinran. Utskottet vill
emellertid framhålla angelägenheten av att fordringarna på en fullgod kvalitet
alltjämt strängt upprätthållas. Vid de blivande stenbeställningarna bör
också i möjligaste mån iakttagas, att dessa rättvist fördelas å de olika gatstendistrikten
i förhållande till deras antal arbetslösa gatstensarbetare.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj :ts förevarande
proposition och motionerna I: 69 och II: 173, må medgiva,
att till inköp av gatsten för statens räkning må användas ett
belopp av 3,000,000 kronor, att utgå med 2,000,000 respektive
1,000,000 kronor från de under budgetåren 1935/1936
och 1936/1937 inflytande automobilskattemedlen.
Stockholm den 31 januari 1936.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS ANDERSON,
Statsutskottets utlåtande Nr IS.
5
Vid föreslående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Carlsson i Gävle, Olof Olsson, Nilsson i Malmö, Bergqoist,
Nilsson i Gränebo, Svensson i Kompersmåla, Borell, Sandén, Lindström, von Heland
och Bäcklund, samt
från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson, Strindlund, Törnkvist
i Karlskrona, Eriksson i Stockholm, Jeppsson, Andersson i Höör, Persson i Falla, Jonsson
i Eskilstuna, Nilsson i Hörby, Aronson och Olsson i Staxäng.
Reservation
av herrar von Heland, Strindlund, Persson i Falla och Nilsson i Hörby,
som ansett, att utskottet bort hemställa örn bifall till Kungl. Maj:ts förslag.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1936:16 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsätta! åtgärder för främjande av sparsamhet bland skolungdomen. s. 6 i texten