Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående inrättande av statens hantverkslånefond m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1936-04-24 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1936:79, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående inrättande av statens hantverkslånefond m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 79.

1

Nr 79.

Ankom till riksdagens kansli den 24 april 1936 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående inrättande

av statens hantverkslånefond m. m. jämte i

ämnet väckta motioner.

(4:e avd.)

I en till riksdagen avlåten, den 6 mars 1936 dagtecknad proposition, nr 177,

har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

dels besluta, att en särskild statlig lånefond, benämnd »statens hantverkslånefond»,

skall inrättas, från vilken fond — som skall förvaltas av statskontoret

— må av kommerskollegium beviljas lån åt idkare av hantverk

och därmed jämförlig mindre industri för anskaffande av arbetsmaskiner,

motorer eller andra dyrbarare arbetsredskap (maskinanskaffningslån) och

till rörelsekapital (förlagslån) i huvudsaklig överensstämmelse med de i statsrådsprotokollet

angivna grunder,

dels besluta såsom kapital till nämnda fond överföra de tillgångar, som

vid ingången av budgetåret 1936/1937 förefinnas å lånefonden för befrämjande

av hantverk och därmed jämförlig mindre industri samt å lånefonden

för ackordslån och förlagslån åt hantverkare,

dels medgiva, att vad som vid sagda tidpunkt återstår oanvänt av utav

riksdagen beviljat anslag för kapitalökning å sistnämnda fond må tagas i

anspråk såsom kapitalökning å den nya lånefonden,

dels ock medgiva, att för lån, beviljade ur lånefonden för ackordslån och

förlagslån åt hantverkare, må i särskilda fall beviljas utsträckning av tidigare

fastställd amorteringstid intill högst tio år från lånets lyftande.

I förevarande sammanhang har utskottet behandlat följande motioner,

nämligen

dels två likalydande motioner, väckta den ena, nr 324, inom första kammaren

av herr K. G. Westman m. fl. och den andra, nr 661, inom andra kammaren

av herr 11. Molander, i vilka hemställts, att riksdagen måtte bifalla

propositionen nr 177 med de ändringar i direktiven för låneverksamheten,

vilka föreslagits i motionerna i syfte att göra även landsbygdens befolkning

delaktig av denna form av statens stödverksamhet;

dels en inom andra kammaren av herr O. E. Sandberg m. fl. väckt moBihang

till riksdagens protokoll 1936. 6 sami. Nr 79.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 79.

tion, nr 322, däri hemställts, att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj:t

hemställa örn utredning och förslag snarast möjligt om inrättande av en

lånefond för främjande av hem- och småindustri och därmed jämförlig verksamhet;
dels

ock en inom andra kammaren av herr A. Andersson i Falkenberg

m. fl. väckt motion, nr 673, däri hemställts, att riksdagen måtte, med godkännande

i övrigt av den kungl, propositionen, i enlighet med kommerskollegii

förslag besluta, att i de allmänna villkoren och bestämmelserna för

erhållande av lån ur statens hantverkslånefond skall intagas föreskrift, att

vid prövningen av låneansökningarna skall tillses, att, där ej särskilda skäl

annat föranleda, lån ej lämnas till andra företag än sådana, som ägt bestånd

under minst ett år.

Kungl. Maj:ts förevarande framställning är grundad på ett av kommerskollegium

framlagt förslag, innefattande jämväl förslag till kungörelse i ämnet

(Bilaga).

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»Den genom beslut av 1933 års riksdag inrättade lånefonden för ackordslån

och förlagslån åt hantverkare har utgjort ett led i statsmakternas allmänna

strävanden för motverkande av den då rådande ekonomiska krisen och närmast

åsyftat att ekonomiskt stödja av krisen drabbade företagare inom hantverk

och småindustri. Den stödaktion från statens sida, som genom nämnda

fonds inrättande igångsattes, avsågs att bliva allenast av temporär natur

och att alltså avvecklas, så snart krisläget det medgåve. Av den lämnade

redogörelsen framgår, att hantverkets och den mindre industriens ekonomiska

läge till följd av förenämnda år 1933 vidtagna statsåtgärder och

den allmänna konjunkturförbättringen ej oväsentligt förbättrats. Betydande

svårigheter i form av brist på kapital och otillfredsställande möjligheter att

erhålla krediter förefinnas emellertid alltjämt för många av dessa näringars

utövare. Med hänsyn härtill har styrelsen för Sveriges hantverksorganisation

väckt fråga om vidtagande av särskilda åtgärder för möjliggörande av

mera långfristig kredit för utövare av hantverk och mindre industri till rimlig

ränta. Kommerskollegium har biträtt den gjorda framställningen i ämnet

och även statskontoret har ansett sig icke böra göra någon erinran mot att

åtgärder vidtagas i ifrågavarande syfte.

I likhet med kommerskollegium finner jag det angeläget, att åtgärder

nu vidtagas i syfte att utövare av hantverk och mindre industri må beredas

bättre möjligheter för tillgodoseende av normala kreditbehov.

I fråga om formen för ett statsingripande i detta syfte biträder jag kommerskollegii

förslag, som innebär, att de nu bestående två lånefonder, som

inrättats för hantverkets behov, nämligen lånefonden för befrämjande av

hantverk och mindre industri samt lånefonden för ackordslån och förlagslån

åt hantverkare, sammanslås till en fond, benämnd statens hantverkslånefond.

Det förslag till närmare bestämmelser för den nya lånefonden, som av

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 79.

3

kommerskollegium upprättats, bygger i huvudsak på de bestämmelser, som

nu gälla dels för lån ur den nuvarande liantverkslånefonden och dels för förlagslån

ur lånefonden för ackordslån och förlagslån åt hantverkare.

Enligt kommerskollegii förslag må idkare av hantverk och därmed jämförlig

mindre industri kunna ur statens hantverkslånefond tilldelas lån dels

för anskaffande av arbetsmaskiner, motorer eller andra dyrbarare arbetsredskap

(maskinanskaffningslån) dels ock till betalning av gäld eller till rörelsekapital

(förlagslån). Ehuru någon motsvarighet till de nuvarande ackordslånen

icke förefinnes enligt det nya förslaget förutser detta dock beviljande

av förlagslån för genomförande av ackord.

Kollegium föreslår vidare, att den rörelse, som skall kunna ifrågakomma

till erhållande av lån, såsom regel bör hava ägt bestånd under minst ett år.

För lån, som lämnas, skall enligt kollegii förslag ställas säkerhet, som kollegium

anser sig kunna godtaga. För det första året efter låns utbekommande

föreslås amorteringsfrihet. Därefter sker återbetalning med en femtedel

årligen under nästföljande fem år. Å lyftat lånebelopp skall erläggas årlig

ränta från lyftningsdagen efter 4.5 procent med skyldighet för låntagare att

framdeles vidkännas den höjning av räntan, som Kungl. Maj:t med hänsyn

till den effektiva medelräntan för statens upplåning kan finna gott bestämma.

Kommerskollegium har slutligen hemställt om medgivande för kollegium

att för lån, beviljade ur lånefonden för ackordslån och förlagslån åt hantverkare,

i ömmande fall bevilja utsträckning av den för dylika lån fastställda

amorteringstiden av sju år intill högst tio år från lånets lyftande.

Mot vad kommerskollegium sålunda föreslagit har jag funnit anledning till

erinran endast i följande två hänseenden. På av statskontoret framhållna

skäl anser jag, att lån icke bör utlämnas för främjande av ackordsuppgörelser

med borgenärer (§ 1 sista stycket och § 6, första stycket, andra punkten

i förslaget till kungörelse) samt att förlagslån sålunda — i överensstämmelse

med vad Sveriges hantverksorganisation i sin förevarande framställning för

sin del förutsatt — må utgå endast för beredande av rörelsekapital. Jag anser

mig vidare ej kunna tillstyrka den av kommerskollegium föreslagna föreskrift

ifråga om förutsättningarna för erhållande av lån, som innebär att

lån i regel ej må lämnas till andra företag än sådana, som ägt bestånd under

minst ett år. Den av kollegium i detta hänseende föreslagna bestämmelsen,

§ 5 mom. b, torde sålunda böra utgå ur författningsförslaget.

Den lånefond, som för ifrågavarande utlåningsverksamhet bör komma till

stånd, lärer böra stå under statskontorets förvaltning. Omhänderhavandet

av själva låneverksamheten torde böra uppdragas åt kommerskollegium.

På sätt kommerskollegium föreslagit torde såsom kapital till den nya lånefonden

böra överföras de tillgångar, som vid ingången av budgetåret 1936/

1937 förefinnas å de nuvarande båda lånefonderna. Såsom kapitalökning å

den nya lånefonden torde jämväl få tagas i anspråk vad vid sagda tidpunkt

återstår oanvänt av utav riksdagen beviljat anslag till kapitalökning å lånefonden

för ackordslån och förlagslån åt hantverkare.»

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 79.

Utskottet.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förevarande förslag om en sammanslagning

av den sedan år 1910 befintliga lånefonden för befrämjande av hantverk

och mindre industri samt den år 1933 med hänsyn till hantverkarnas

dåvarande kristidssvårigheter nyinrättade lånefonden för ackordslån och

förlagslån åt hantverkare.

Den nya lånefonden —- kallad statens hantverkslånefond — är avsedd att

under i stort sett samma former, som gällt beträffande ovannämnda två fonder,

anlitas för lån åt idkare av hantverk och därmed jämförlig mindre industri

såväl i städerna som på landsbygden.

I väckta motioner I: 324 ävensom II: 322 och II: 661 har erinrats om rådande

försörjningssvårigheter på landsbygden och om de biförtjänster genom hemslöjdsarbeten

av olika slag, såsom exempelvis vävning, snickeri, träslöjd samt

smidesverksamhet, till vilka landsbygdens befolkning ofta vore hänvisad för

sin utkomst. I likhet med motionärerna behjärtar utskottet varmt att möjligheterna

på allt sätt underlättas för denna befolkning att genom dylika

arbeten vid sidan av exempelvis ett mindre jordbruk vinna ett välbehövligt

tillskott till sin i många fall knappa bärgning. Utskottet förutsätter också,

att denna synpunkt skall i möjligaste män beaktas vid kommerskollegii utövning

av ifrågavarande låneverksamhet. Förbises bör emellertid ej att de

svårigheter, som föreligga för att genom dylikt småhantverk bereda sig biförtjänster,

ej allenast äro beroende på bristande möjligheter att anskaffa kapital

utan också och kanske än mer på vanskligheterna att erhålla avsättning

för de tillverkade varorna. I detta avseende liksom ock beträffande möjligheterna

till erforderlig handledning och undervisning m. m. har sociala jordutredningen

i ett den 12 december 1935 avgivet betänkande framfört vissa

uppslag, som torde förtjäna ytterligare övervägas. Överhuvud kan det förväntas,

att ovannämnda motionsvis framkomna synpunkter skola kunna vinna

beaktande i samband med prövningen av sociala jordutredningens förslag.

Någon framställning till Kungl. Majit från riksdagens sida — vilket

påyrkats i motionen II: 322 — torde vid sådant förhållande ej erfordras.

I motionen II: 673 har yrkats, att bland de allmänna bestämmelserna för

lån från statens hantverkslånefond måtte intagas föreskrift att vid prövningen

av låneansökningarna skall tillses att, där ej särskilda skäl annat föranleda,

lån ej lämnas till andra företag än sådana, som ägt bestånd under

minst ett år. Härvid har framhållits, att nystartade företag för att få avsättning

för sina alster ofta nödgades tillämpa en på mindre hållbar kalkulation

grundad prissättning, något som vore till skada för andra företag och

däri anställda yrkesarbetare.

För egen del får utskottet erinra därom, att någon dylik bestämmelse

ej hittills förefunnits, och utskottet kan ej finna påkallat att något dylikt

villkor nu införes. Vid statens ifrågavarande långivning bör frågan

örn de låneansökandes kompetens och de konkurrenssynpunkter, som vid

ärendenas behandling kunna påvisas, i den mån så är möjligt beaktas, liksom

det också i övrigt bör noggrant tillses, att sådana allmänna betingelser

föreligga, att lånen kunna antagas bliva till avsett gagn.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 79.

5

Utskottet, som alltså ej funnit anledning till erinran mot de av departementschefen

föreslagna bestämmelserna för lån från ifrågavarande fond, får,

med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag, hemställa,

a) att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och

med avslag å motionen 11:673, må

1) besluta, att en särskild statlig lånefond, benämnd »statens

hantverkslånefond», skall inrättas, från vilken fond —

som skall förvaltas av statskontoret — må av kommerskollegium

beviljas lån åt idkare av hantverk och därmed jämförlig

mindre industri för anskaffande av arbetsmaskiner, motorer

eller andra dyrbarare arbetsredskap (maskinanskaffningslån)

och till rörelsekapital (förlagslån) i huvudsaklig

överensstämmelse med de i statsrådsprotokollet angivna grunder,

2) besluta såsom kapital till nämnda fond överföra de

tillgångar, som vid ingången av budgetåret 1936/1937 förefinnas

å lånefonden för befrämjande av hantverk och därmed

jämförlig mindre industri samt å lånefonden för ackordslån

och förlagslån åt hantverkare,

3) medgiva, att vad som vid sagda tidpunkt återstår oanvänt

av utav riksdagen beviljat anslag för kapitalökning å

sistnämnda fond må tagas i anspråk såsom kapitalökning å

den nya lånefonden,

4) medgiva, att för lån, beviljade ur lånefonden för

ackordslån och förlagslån åt hantverkare, må i särskilda fall

beviljas utsträckning av tidigare fastställd amorteringstid

intill högst tio år från lånets lyftande.

b) att motionerna 1:324 och 11:661 må anses besvarade

med vad utskottet ovan anfört.

c) att motionen II: 322, i den mån den ej må anses besvarad

med vad utskottet anfört, icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 24 april 1936.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Carlsson i Gävle, Olof Olsson, Johansson i Fredrikslund,

Bergqvist, Nilsson i Gränebo, Oscar Olsson, Svensson i Kompersmåla, Asplund,

Walles, Nylander, Nilsson i Fredriksfält och Larsson i Varberg; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson, Strindlund, Holmgren,

Andersson i Höör, Persson i Falla, Svensson i Grönvik, Andersson i Prästbol, Norling,

Olofsson i Digernäs, Isacsson och Olsson i Staxäng.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 79.

Bilaga.

Av kommerskollegium upprättat förslag

till

kungörelse angående statens hantverkslånefond.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Idkare av hantverk och därmed jämförlig mindre industri må, i den ordning

och på de villkor, som i denna kungörelse föreskrivas, av kommerskollegium

kunna tilldelas lån ur statens hantverkslånefond

dels för anskaffande av arbetsmaskiner, motorer eller andra dyrbarare arbetsredskap

(maskinanskaffning slån ),

dels ock till betalning av gäld eller till rörelsekapital (förlagslån).

^ 2 §.

Maskinanskaffningslån må uppgå till högst nio tiondelar av köpeskillingen

för de maskiner eller redskap, för vilkas betalande lån sökes, och må ej

överstiga 10,000 kronor.

3 §.

Storleken av förlagslån skall anpassas efter förhållandena inom den yrkesgren,

rörelsen avser, men må i allmänhet ej uppgå till högre belopp än som

motsvarar en fjärdedel av sökandens genomsnittliga årliga omsättning under

de senaste tre åren eller den kortare tid, varunder rörelsen bedrivits. En

och samme låntagare må ej undfå lån till högre belopp än 3,000 kronor eller,

där beviljande av lån till högre belopp av särskilda skäl finnes påkallat,

5,000 kronor.

4 §•

Ansökan om hantverkslån skall ställas till kommerskollegium och dit ingivas

inom tid, som av kollegium kungöres. Ansökan, som skall vara avfattad

enligt av kollegium fastställt formulär, skall angiva önskat lånebelopp,

det ändamål, för vilket lånet är avsett att användas, samt innehålla

uppgift å den säkerhet, som av sökanden för lånet erbjudes. Vid ansökan

skola fogas uppgifter i de hänseenden, som jämlikt 2, 3 och 5 §§ skola ligga

till grund för prövning av ansökningen.

Ansökan bör vara åtföljd av intyg om sökandens lämplighet för erhållande

av lån, utfärdat av person i statlig, kommunal eller kyrklig ämbets- eller

förtroendeställning i orten. Kollegium må därutöver införskaffa yttrande

från myndigheter ävensom från sammanslutning inom hantverket.

5 §•

Vid prövning av ansökning om lån har kommerskollegium att tillse, att

a) lån ej beviljas i andra fall än där ett verkligt behov föreligger för företagets

finansiering med hjälp av hantverkslån;

b) där ej särskilda skäl annat föranleda, lån ej lämnas till andra företag

än sådana, som ägt bestånd under minst ett år;

c) säkerhet ställes för lånet, som kollegium anser sig kunna godtaga.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 79.

7

6 §•

Beträffande beviljat lån äger kommerskollegium fastställa de särskilda

villkor för lånebeloppets lyftande och åtnjutande, som må finnas påkallade

i syfte att trygga beloppets användande till avsett ändamål. Därvid må föreskrivas,

att lånebelopp helt eller delvis må utbetalas till viss angiven borgenär.

Beviljat lån utbetalas av kommerskollegium.

7 §•

Av låntagare lyftat lån skall, sedan det innehafts under ett år fran första

lyftningsdagen, enligt av kommerskollegium fastställd amorteringsplan återbetalas

med en femtedel årligen, så att inom utgången av sjätte året lånet

tillfullo guldits. Låntagaren äger dock att före lånetidens utgång inbetala

ogulden del av lånebeloppet. Inbetalning av lånebelopp skall verkställas till

kommerskollegium.

8 §■

Å lyftat lånebelopp skall erläggas årlig ränta från lyftningsdagen efter

fyra och en halv procent, dock med skyldighet för låntagaren att framdeles

vidkännas den höjning av räntan, som Kungl. Maj:t med hänsyn till den effektiva

medelräntan för statens upplåning kan finna gott bestämma. Därest

till betalning förfallet kapitalbelopp icke inom åtta dagar efter förfallodagen

guldits, är låntagaren skyldig att å det förfallna beloppet erlägga sex procent

årlig ränta från förfallodagen, till dess betalning sker.

9 §.

Kommerskollegium äger att förklara lånet eller vad därav återstår oguldet

vara till ålerbetalning genast förfallet, örn

a) låntagaren genom bedräglig uppgift föranlett lånets beviljande;

b) låntagaren icke erlägger likvid inom åtta dagar från förfallodagen eller

eljest försummar att fullgöra något för lånets åtnjutande uppställt villkor;

c) kommerskollegium under lånetiden skulle finna, att den ställda säkerheten

icke längre kan av kollegium godtagas;

d) sådana förhållanden äro för handen, att låntagaren, med hänsyn till

det med lånet avsedda ändamålet, uppenbarligen icke längre bör få tillgodonjuta

detsamma.

10 §.

Låntagare skall, i den omfattning, kommerskollegium kan komma att påfordra,

bereda av kollegium utsett ombud tillfälle att besiktiga företaget och

taga del av dess räkenskaper med tillhörande verifikationer.

11 §.

Finner kommerskollegium, att avskrivning av fordran på grund av utlämnat

lån bör äga rum, skall frågan därom underställas Kungl. Majit.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1936, från och med vilken dag

kungörelsen den 17 juni 1916 (nr 230) angående ändrade bestämmelser för

lån från fonden för befrämjande av hantverk och därmed jämförlig mindre

industri samt kungörelsen den 9 juni 1933 (nr 355) angående allmänna villkor

och bestämmelser för lån ur lånefonden för ackordslån och förlagslån åt

hantverkare, med däri sedermera vidtagna ändringar, skola upphöra att gälla;

dock att vad i sistnämnda båda kungörelser stadgas fortfarande skall

äga tillämpning i fråga om sådana jämlikt berörda föreskrifter beviljade lån,

som utestå oguldna efter sagda tidpunkt.

Ilar beträffande före den 1 juli 1936 gjord ansökan örn lån ur någon av

sistnämnda båda fonder beslut ej meddelats före nämnda dag, skall den nya

kungörelsen tillämpas å ärendet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1936:206 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av statens hantverkslånefond m. m. jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten