Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade grunder för statsbidrag till vissa grenar av den slutna sjukvården m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1936-04-30 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1936:96, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade grunder för statsbidrag till vissa grenar av den slutna sjukvården m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 96.

1

Nr 96.

Antom till riksdagens kansli den 30 april 1936 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

ändrade grunder för statsbidrag till vissa

grenar av den slutna sjukvården m. m. jämte i ämnet

väckta motioner.

(3:e avd.)

I en den 28 februari 1936 dagtecknad proposition, nr 206, bär Kungl.

Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet för socialärenden

för samma dag, föreslagit riksdagen att godkänna de grunder för

statsbidrag till anstalter för kirurgisk tuberkulos, vanföra, hereditärsyfilitiska

barn och lättskötta sinnessjuka, som av departementschefen förordats, att

tillämpas från och med den 1 juli 1937.

I skrivelse den 8 juni 1927, nr 318, anhöll riksdagen, att Kungl. Majit

ville låta verkställa utredning, huruvida och på vad sätt en utjämning av

kostnaderna för den allmänna sjukvården i riket kunde åvägabringas, samt

för riksdagen framlägga de förslag, vartill denna utredning kunde giva anledning.

Sedan medicinalstyrelsen yttrat sig över riksdagens skrivelse samt

centralstyrelsen för Sveriges läkarförbund ingivit en skrift i ämnet, tillkallades

den 12 mars 1929 såsom sakkunniga dåvarande riksgäldsfullmäktigen

C. G. Ekman, ordförande, dåvarande generaldirektören och chefen för medicinalstyrelsen

N. E. Hellström, numera framlidne sekreteraren hos svenska

landstingsförbundet S. A. Odén, ledamoten av riksdagens första kammare

N. J. M. Svensson samt dåvarande ledamoten av riksdagens andra kammare

E. I. Lindley att i de hänseenden, som angåves i statsrådsprotokollet

över socialärenden samma dag, inom departementet biträda med utredning

rörande den slutna kroppssjukvården i riket. Efter det Ekman den 26 juni

1930 entledigats från ifrågavarande uppdrag, tillkallades landshövdingen S.

Lubeck att i Ekmans ställe såsom ordförande leda de sakkunnigas förhandlingar.

Enligt erhållna direktiv hade de sakkunniga, som antogo benämningen

»statens sjukvårdskommitté», att söka utarbeta en riksplan för ett rationellt

ordnande av den å anstalter och vårdhem bedrivna allmänna kroppssjukvardeu,

i vad angår framtida åtgärder, så att den ej blott ur enskilda landsdelars

eller enstaka vårduppgifters utan även ur hela rikets synpunkt och

i sjukvårdens intresse över huvud efter hand konnne att motsvara vad som

för överskådlig tid rimligen borde krävas, samtidigt som detta resultat

vunnes för minsta möjliga kostnad, fördelad på riittvisaste sätt.

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 6 sami. Nr 96.

S73 so ]

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 96.

I sitt den 17 maj 1934 avgivna betänkande i ämnet (Statens offentliga

utredningar 1934: 22), vilket är enhälligt, har kommittén framlagt en

allmän sjukvårdsplan för såväl sjukvårdsbehovens tillgodoseende som de

därmed förenade uppgifternas och kostnadernas fördelning. Kommittén har

därvid även berört vissa spörsmål angående siunessjukvårdens handhavande

och finansiering. En översikt av kommitténs allmänna sjukvårdsplan samt

dess ekonomiska konsekvenser lämnas å sid. 7—13 i propositionen, till vilken

utskottet får hänvisa.

Körande den allmänna sjukvårdsplanen yttrar departementschefen bland

annat följande.

Den av kommittén framlagda sjukvårdsplanen berör, såsom av översikten

framgår, nästan alla grenar av den allmänna sjukhusvården. Ett genomförande

av planen skulle ock ställa stora krav på det allmänna, särskilt staten.

Icke desto mindre har planen i stort sett rönt ett mycket välvilligt mottagande

i de avgivna yttrandena. Aven jag har vid en preliminär granskning

av densamma fått det huvudintrycket, att kommitténs förslag i det hela

äro väl avvägda och ägnade att läggas till grund för den slutna sjukvårdens

framtida ordnande. Detta gäller främst de uppställda principerna för sjukhusvårdens

handhavande och finansiering men även flertalet förslag av medicinsktorganisatorisk

art. De vittgående ekonomiska konsekvenser, som för statens

del äro förbundna med förslagen, göra det emellertid nödvändigt att tänka sig

planen successivt genomförd under en följd av år. Med den uppläggning, som

planen erhållit, synes hinder härför icke heller behöva möta ur organisatoriska

eller andra synpunkter. Jag vill i detta sammanhang nämna, att man

i några yttranden ifrågasatt lämpligheten av att genomföra kommitténs ekonomiska

program, innan riktlinjerna för den allmänna skatteutjämningspolitiken

överhuvudtaget blivit klarlagda. För min del kan jag icke dela dessa

betänkligheter, då kommitténs förslag främst syftar till att åstadkomma en

ur sjukvårdssynpunkt rationell fördelning av de med sjukhusvården förenade

uppgifterna och kostnaderna.

Vid övervägande av spörsmålet, i vilka delar den av kommittén framlagda

sjukvårdsplanen bör i första hand göras till föremål för prövning, har jag

funnit det naturligt att statsmakternas intresse närmast inriktas på de vårdgrenar,

beträffande vilka staten om icke formellt, så dock reellt tilldelats en

mera central och ledande ställning samt pålagts det huvudsakliga ekonomiska

ansvaret. Särskilt gäller detta sådana vårdgrenar, som hittills endast

med stora ekonomiska bidrag från det allmänna kunnat upprätthållas av

sina nuvarande huvudmän. I enlighet härmed förordar jag, att till behandling

i första hand upptagas kommitténs förslag rörande vården av kirurgiskt

tuberkulösa, vården av vanföra samt vården av lieriditärsyfilitiska barn. Kommitténs

förslag rörande spetälskevården, avseende dess förflyttande från nuvarande

sjukhus i Järvsö till ett i närheten beläget, reservlagt epidemisjukhus,

har jag, efter prövning av från vederbörande sjukhusdirektion införskaffad

utredning, ansett mig icke böra nu framföra. Beträffande flertalet övriga, här

ej nämnda grenar av den för stark centralisation lämpade vården erfordras

viss ytterligare utredning, innan definitiva förslag kunna framläggas. Sådan

utredning har igångsatts beträffande reumatiker- och psykoneurosvården.

Yad härefter angår den slutna vård, som enligt planen bör i huvudsak

handhavas länsvis, förtjänar kommitténs förslag rörande barnbörd svärdén

och vården av lättskötta sinnessjuka främst uppmärksamhet. Det måste

nämligen anses vara av synnerlig vikt, att den rådande avsevärda bristen

på vårdplatser för dessa ändamål med det snaraste avhjälpes. Jag hänvisar

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 96. 3

beträffande barnbördsvården till befolkningsfrågans nuvarande läge samt vad

angår vården av lättskötta sinnessjuka till en av statens fattigvårds- och barnavårdsinspektör

den 30 mars 1935 ingiven framställning, vari angelägenheten

av denna frågas snara ordnande med eftertryck framhålles. 1 nu berörda

delar torde förty förslag jämväl böra föreläggas innevarande års riksdag.

Frågan örn barnbördsvårdens ordnande avser jag emellertid att anmäla senare

i samband med vissa av befolkningskommissionen utarbetade kompletterande

förslag. Med prövningen av kommitténs förslag i övrigt lärer tills

vidare böra anstå.

Beträffande den kirurgiska tuberkulosvården, vanförevården och Welanderhemsvården

har i propositionen lämnats följande sammanställning, upptagande

de statsbidragsgrunder, vilka av departementschefen förordats skola

gälla för dessa vårdgrenar:

Anstaltsgrupp

Statsbidrag

per dag

och patient,

kronor

Högsta

vårdavgift

per dag

och patient,

kronor

Anstalter för kirurgisk tuberkulos:

Enskilda, A-platser ............................................................

3.25

1.00

B-platser .............................................................

2.oo

1.00

Landstings- och storstadsanstalter, A-platser ........................

1.50

1.00

B-platser ........................

1.00

1.00

De egentliga vanföreanstalterna:

ö.oo

1.00

Klinikerna...........................................................................

Skolhemmen........................................................................

3.2 5

0.50

Yrkesskolorna, interner .......................................................

4.50

—

» , externer ......................................................

2.oo

—

Asylhemmen........................................................................

3.oo

0.50

Bandage och proteser .........................................................

j2ls av kost- \ naderna

^3 av kost- naderna

Eugeniahemmet:

1.50

1.00

Samtliga patienter...............................................................

Bandage och proteser .........................................................

f2/s av kost- \ naderna

Vs av kost- naderna

Wdanderhemmen:

Hemmen i Göteborg och Malmö ..........................................

3.50

—

(Hemmet i Stockholm, fixt belopp 8,000 kr.)

Såsom allmän begränsning skulle stadgas, att statsbidrag icke finge utan

medicinalstyrelsens medgivande utgå för flera platser än som motsvarade

normal beläggning av vederbörande anstalt, dock med viss modifikation beträffande

vanföreanstalterna. I fråga örn de enskilda anstalterna för kirurgisk

tuberkulos, de egentliga vanföreanstalterna samt Welanderliemmen i Göteborg

och Malmö skulle härutöver gidia, att statsbidrag icke finge för någon

anstalt utgå med sammanlagt högre belopp än totala vårdkostnaden, sedan

summan av patientavgifterna och andra från driften härflytande inkomster,

i den mån sådana förekomme, avdragits. Tillika skulle staten vara på visst

sätt representerad i dessa anstalters ledning samt vid revisionen av deras

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 /Statsutskottets utlåtande Nr 96.

räkenskaper. Som regel skulle ock beträffande samtliga hithörande anstalter

fastställas vissa normer för samarbete i syfte att underlätta ett ändamålsenligt

utnyttjande av anstalterna.

Fullständiga redogörelser för ifrågavarande vårdgrenars föreslagna utbyggande,

. handhavande och finansiering återfinnas i propositionen beträffande

den kirurgiska tuberkulosvården å sid. 17—31, beträffande vanförevården å

sid. 35—49 samt beträffande Welanderhemsvården å sid. 50—57.

För vården av de lättskötta sinnessjuka lämnas i propositionen följande

redogörelse.

Statens sjukvårdskommitté har i sitt förslag utgått från, att vid

sidan örn den av staten bedrivna sinnessjukvården för mera kvalificerade

fall bör finnas en länsvis ordnad vård för mera lättskötta sinnessjuka.

Mellan statens och landstingens anstalter bör emellertid råda viss samverkan

i syfte att åstadkomma ett rationellt utnyttjande av anstalterna. För

att främja en dylik samverkan och samtidigt lätta landstingens bördor för ombesörjandet

av den på dem ankommande sinnessjukvården föreslår kommittén,

att staten skall, i likhet med vad redan är fallet beträffande landstingens

sinnesslöanstalten lämna ett verksamt bidrag till driften av de för ifrågavarande

sinnessjuka avsedda vårdhemmen och, såvitt i anslutning därtill

anordnats s. k. kontrollerad familjevård, jämväl till denna verksamhet. Någonlagstadgad

skyldighet för landstingen att svara för ifrågavarande vård anser

kommittén icke böra för närvarande ifrågakomma.

Statsbidraget förordas utgå med 1 krona 30 öre per dag och patient. Beträffande

de grunder och villkor i övrigt, som böra gälla för ifrågavarande

statsbidrag, anför kommittén.

Enär kommittén förordat vårdhemsvårdens utbyggande genom landstingens

respektive icke-landstingsstäders försorg, böra i princip endast av dessa

huvudmän inrättade hem komma i åtnjutande av statsbidrag. Emellertid har

i ett pär län ifrågavarande vård helt eller delvis utbyggts genom för ändamålet

bildade kommunalförbund. Så länge landstingen icke ålagts skyldighet

att organisera och handhava vården av lättskötta sinnessjuka, böra även dylika

av kommunalförbund redan inrättade vårdhem göras delaktiga av ett eventuellt

statsbidrag. Härjämte torde för det fall, att vården i ett län i väsentlig

omfattning utbyggts av kommunalförbund, möjlighet böra hållas öppen, åtminstone

under en viss övergångstid, för återstående primärkommuner att

genom sammanslutning till kommunalförbund komma i åtnjutande av statsbidrag

till nya vårdhem för ifrågavarande sinnessjuka. Med hänsyn till nödvändigheten

att i viss utsträckning kunna tillgodose behovet av sysselsättning

för patienterna bör som villkor för erhållande av statsbidrag i samtliga

fall gälla, att vårdhem skall inrymma minst 30 platser. Därest vårdhemmet

endast är avsett för sinnessjuka av ettdera könet eller särskilda skäl härför

eljest föreligga, må dock statsbidrag kunna utgå, oaktat platsantalet understiger

30. Med den förordade fördelningen av sinnessjukvården mellan staten

och landstingen bör statsbidrag principiellt ej heller utgå till nu befintliga

kommunala sinnessjukhus med mindre desamma komma till användning som

för hela länet avsedda vårdhem. Skäl kunna dock anföras för att även dessa

sjukhus under viss övergångstid må beviljas statsbidrag. Som allmänna

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9f>.

5

villkor för statsbidrag till hithörande anstalter bör föreskrivas, att anstalten

skall inrymmas i en av medicinalstyrelsen godkänd plan för sinnessjukvårdens

ordnande inom länet samt att anstaltsledningen skall vara skyldig att ställa

sig till efterrättelse de bestämmelser örn samverkan med vederbörande statsanstalt,

som Kungl. Majit på förslag av medicinalstyrelsen kan finna erforderligt

föreskriva.

Som en konsekvens av de statliga driftbidragen till ifrågavarande vårdhem

bör enligt kommitténs förmenande följa, att landstingen erhålla skyldighet att,

åtminstone delvis, ersätta vårdkostnaden för där intagna fattiga sjuka. Härvid

förutsättas vårdhemmen bliva jämställda med landstingshem för kroniskt

sjuka och ersättning alltså utgå för allenast hälften av vårdkostnaden efter

vederbörligt avdrag för statsbidrag och eventuellt åtnjuten pension.

Efter redovisning av inkomna yttranden och framställningar i anledning

av sjukvårdskommitténs förslag (sid. 60—64) anför departementschefen

bland annat följande.

Den förebragta utredningen har blottat mycket allvarliga missförhållanden

såtillvida, att ålderdomshemmen ute i orterna i stor utsträckning tagas

i anspråk för vård av sinnessjuka, till men icke blott för dessa sjuka utan

även för övriga vårdbehövande. Till största delen är det här fråga örn sådana

sinnessjuka, som visserligen äro i behov av vård och tillsyn, men vilkas

sjukdomstillstånd icke motiverar anlitande av sinnessjukhus. Särskilda åtgärder

måste därför efter min mening vidtagas för att åvägabringa tillfredsställande

vårdförhållanden för dessa sinnessjuka och samtidigt sätta

ålderdomshemmen i stånd att fullgöra sin egentliga uppgift — att. bereda

normala åldringar en god omvårdnad. Vid övervägande av de möjligheter,

som härutinnan företrädesvis erbjuda sig, har jag funnit de starkaste skälen

tala för den av kommittén uttalade uppfattningen, att ordnandet av ifrågavarande

vård bör anförtros åt landsting och icke-landstingsstäder, med ekonomiskt

stöd av staten. Genom en dylik centralisering uppnås givetvis större

förutsättningar att på ett smidigt och ändamålsenligt sätt organisera vården

av det klientel, det här gäller, än örn uppgiften tillgodoses genom primärkommunerna

eller förbund av ett mindre antal sådana kommuner. Å andra sidan

lära, såsom riksdagen tidigare uttalat och kommittén ytterligare understrukit,

förhållandena icke motivera, att staten inträder som omedelbar huvudman.

Erfarenheterna från Södermanlands län, där landstinget sedan flera år tillbaka

tagit sig an vården av de lättskÖtta sinnessjuka genom inrättande av ett

antal vårdhem av enkel beskaffenhet, bestyrka också, att den avsedda organisationsformen

låter sig med fördel använda. Nämnda landsting har för ändamålet

i första hand utnyttjat en del epidemisjukstugor, som efter vidtagen

centralisering av epidemivården blivit överflödiga, samt i andra hand

byggnader, vilka med mindre omändringar kunnat apteras till vårdhem. För

närvarande driver landstinget sex dylika hem, tro för män och tre för kvinnor,

mod sammanlagt 110 vårdplatser jämte viss marginal för överbeläggning.

Vårdhemmen hava föreståtts av överläkaren vid det statliga sinnessjukhus,

inom vars upptagningsområde hemmen äro belägna. Därigenom har en rationell

differentiering av patientmaterialet främjats, vilket i sin tur medfört, att

personalbehovet vid vårdhemmen kunnat effektivt begränsas. På så sätt och

genom utnyttjande av förefintliga arbetsterapeutiska resurser samt en väl

avvägd tillämpning av självhushållningsprincipen har den genomsnittliga

driftkostnaden vid de vårdhem, där verksamheten stabiliserats, kunnat ned

bringas till omkring 2 kronor per dag och patient. Patientomsättningen vid

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 96.

hemmen har varit ganska stor. Bland annat kan nämnas, att från länets ålderdomshem

till vårdhemmen överförts ej mindre än ett 50-tal patienter, samtidigt

som från statens sinnessjukhus överflyttats omkring 100 patienter. I betraktande

av de goda erfarenheter, som sålunda gjorts, anser jag mig kunna i denna

del tillstyrka kommitténs förslag.

Uppenbarligen äro emellertid, såsom ock av ett flertal yttranden framgår,

förutsättningarna för donna vårdangelägenhets ordnande icke lika gynnsamma

överallt i landet. Med hänsyn såväl härtill som till den lättnad, vårdhemmen

kunna förväntas medföra beträffande beläggningen av statens sinnessjukhus,

finner jag det vara rimligt, att staten i skälig omfattning bidrager till bestridande

av kostnaderna för vården i fråga. Det synes mig härvid vara mest

ändamålsenligt, att staten lämnar visst bidrag till hemmens drift. Att härutöver

låta, på sätt från några håll påyrkats, statsbidrag utgå jämväl till hemmens

inrättande lärer knappast vara erforderligt, då lämpliga lokaler i stor

utsträckning torde finnas att tillgå och med relativt ringa kostnad kunna

apteras för ändamålet.

Driftbidraget har av kommittén föreslagits till kronor 1.3 0 per underhållsdag,

motsvarande lägsta avgift å statens sinnessjukhus. Samtidigt skulle

landstingen åläggas skyldighet att till primärkommunerna återbetala viss del

av erlagd vårdavgift för fattiga patienter. Emellertid torde vårdhemmens

klientel till huvudsaklig del komma att tillhöra de obcmedlades eller mindre

bemedlades krets. Vid sådant förhållande förefaller mig kommitténs förslag

i här berörda hänseende innebära en onödig omgång. Enklare och mera överensstämmande

med av kommittén förordade principer vid annan länsvis

ordnad vård lärer vara att såsom villkor för statens bidrag föreskriva viss

maximering av vårdavgiften, lika för alla, samt låta landstingen och staten

dela återstående vårdkostnad. Vid vårdavgiftens fixerande torde hänsyn böra

tagas till bland annat den omständigheten, att patienterna i stor utsträckning

kunna utföra arbete till underlättande av hemmets drift. Vid fördelningen

av vårdkostnaderna i övrigt bör ock beaktas, att landstingen förutsättas

skola ensamma bära kostnaderna för hemmens inrättande. Med utgångspunkt

härifrån och med ledning av erfarenheterna från Södermanlands

län vill jag förorda, att statens bidrag tills vidare fastställes till 1 krona per dag

och patient, på villkor att för patienten icke uttages högre dagavgift än 50

öre. Landstingen skulle då, förutsatt att hemmen sköttes rationellt, få vidkännas

en vårdkostnad av omkring 50 öre per underhållsdag, vilket i betraktande

av att de skola vara huvudmän för vården icke kan anses oskäligt. Statsbidrag

lärer icke böra utan medicinalstyrelsens medgivande utgå för flera

platser än som motsvarar normal beläggning av hemmen. I övrigt torde de av

kommittén förordade villkoren för statsbidrag till dessa hem böra gälla.

Härvid torde i de fall, kommittén åsyftat, möjlighet böra under en övergångstid

av förslagsvis fem år hållas öppen för vederbörande primärkommuner att

genom sammanslutning till kommunalförbund framdeles komma i åtnjutande

av statsbidrag till av dem nyinrättade vårdhem.

Vad slutligen angår do kommunala sinnessjukhusen, synes mig tillräcklig

anledning icke föreligga att nu föreslå statsbidrag till dessa. Så länge do

drivas som kommunala sinnessjukhus erhålla nämligen huvudmännen, frånsett

visst undantag, ersättning för fattiga patienter med halva dagkostnaden

av vederbörande landsting. Örn sjukhusen i fråga, såsom avsett är, förvandlas

till landstingskommunal vårdhem, utgår automatiskt statsbidrag enligt nyss

angivna normer.

Vid bifall till de sålunda förordade grunderna för statsbidrag till samtliga

nu ifrågavarande vårdgrenar beräknas statens årliga merkostnad efter full

utbyggnad uppgå till ungefärligen följande belopp, nämligen för

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 96.

7

vården av kirurgisk tuberkulos

vanförevården................................

Welanderhemsvården ...................

vården av lättskötta sinnessjuka

kronor

............. 1,000,000

............ 1,050,000

............. 75,000

............. 2,000,000

Summa 4,125,000

Under de första åren av de nya grundernas tillämpning förväntas emellertid

kostnadsökningen komma att väsentligt understiga nämnda belopp,

framför allt beträffande vården av lättskötta sinnessjuka, vilken hittills

utbyggts i endast obetydlig omfattning. Kostnaderna för denna våld skulle

sålunda till en början icke komma att överstiga 200,000 ä 300,000 kronor per år.

De nya grunderna föreslås skola träda i kraft från och med budgetåret

1937/1938.

I samband med Kungl. Maj:ts förevarande proposition har utskottet till

behandling förehaft

dels en inom första kammaren av herr Johan Nilsson i Kristianstad väckt

motion, nr 345, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta en sådan komplettering

av Kungl. Majits förslag, att staten skall, utöver de i propositionen

föreslagna driftbidragen per dag och patient för å kustsanatorierna vårdade

patienter, bidraga med 2/s av kostnaden för at dem nödiga stödjebandage

och proteser av mera permanent karaktär, i likhet med vad i propositionen

föreslagits, då det gäller vanföreanstaltens patienter;

dels två likalydande motioner, väckta den eea, nr 346, inom första kammaren

av herr W. Egnell m. fl. och den andra, nr 692, inom andra kammaren

av herr Emil Bengtsson i Kullen m. fl., vari hemställts, att riksdagen

måtte besluta, att statsbidrag till driften av vårdhem för sinnessjuka skall

utgå, under förutsättning bland annat att platsantalet utgör minst 20,

dels en inom andra kammaren av herr Gust. Andersson i Rasjön m. fl.

väckt motion, nr 674, vari hemställts, att statsbidrag till anordnande av

vårdhem för sinnessjuka skall utgå med samma belopp och efter samma

grunder som till hem för kroniskt sjuka samt erhålla retroaktiv karaktär,

att statsbidrag till driften av vårdhem för sinnessjuka skall utgå med kronor

1:30 per patient och dag, under förutsättning att en patientavgift örn högst

75 öre per dag uttages, samt att i bestämmelserna angående statsbidrag till

driften av vårdhem för sinnessjuka ina föreskrivas, att till fattig patient,

som vårdas å dylikt hem, eventuellt utgående folkpension skall delas lika

mellan landstinget och vederbörande kommun;

dels ock en inom andra kammaren av herr Arthur Gustafson i Kasenberg

lii. fl. väckt motion, nr 706, vari hemställts, att riksdagen ville, i den del

propositionen avser den lättskötta sinnessjukvården, föreskriva, dels att statsbidraget

för vårdkostnaden måtte höjas, dels att statsbidrag lämnas till

byggande av vårdhem, dels att antalet patienter på bidragsberättigade vårdhem

sänkes, allt i enlighet nied i motionen närmare angivna grunder.

opaginerad Kontrollera mot PDF

XJtskottet.

® Statsutskottets utlåtande Nr 96.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, får

utskottet hänvisa till motionerna.

Såsom i propositionen erinrats, grunda sig Kungl. Maj:ts förevarande

förslag i allt väsentligt på det betänkande angående den slutna kroppssjukvården

i riket m. m., som avgivits av statens sjukvårdskommitté. Förslagen

ingå såsom led i den av kommittén framlagda allmänna sjukvårdsplanen.

Utan att taga ståndpunkt till denna plan i dess helhet synes utskottet, i

likhet med departementschefen, jAanen i stort sett ägnad att läggas till grund

för ett successivt utbyggande och ordnande i övrigt av den slutna sjukvården.

Utskottet har ej heller något att erinra emot att planen i förevarande

delar nu upptages till prövning.

Av de i propositionen framlagda förslagen hava de, som avse den kirurgiska

tuberkulosvården, vanförevården och Welanderhemsvården, icke givit utskottet

anledning till någon erinran av principiell innebörd. Detta gäller

såväl vårdgrenarnas organisatoriska utbyggande som deras handhavande och

finansiering. Det förordade utbyggnadsprogrammet förefaller utskottet sålunda

vare sig kvalitativt eller kvantitativt gå utöver vad som rimligen erfordras

för vårdbehovens tillgodoseende. Den till grund för vårdgrenarnas

finansiering liggande tanken, att staten bör i skatteutjämnings- och rationaliseringssyfte

övertaga de direkta bidrag till hithörande enskilda anstalter,

som för närvarande lämnas av landsting, städer utanför landsting och andra

huvudmän på sjukvårdens område, finner utskottet likaledes riktig samt

ägnad att medföra avsevärda fördelar för såväl det allmänna som de sjuka.

Mot att härvid samma förmåner erbjudas alla patienter, som vårdas å allmän

sal eller därmed likställt rum, oberoende av förmögenlietsställning, kan

enligt utskottets förmenande intet vägande skäl anföras. Utskottet vill i detta

sammanhang tillstyrka det i motionen I: 345 framförda yrkandet, att staten

skall, utöver de i propositionen föreslagna driftbidragen per dag och patient

vid kustsanatorierna, bidraga med 2/3 av kostnaderna för åt sådana patienter

erforderliga stödjebandage av mera permanent karaktär, helst som motsvarande

lättnad i propositionen förordats beträffande vanföreanstalternas

patienter. Utskottet anser ock fullgoda skäl hava förebragts för att Welanderliemmens

klientel helt befrias från skyldighet att erlägga vårdavgift.

Slutligen vill utskottet rörande här avsedda vårdgrenar framhålla, att utskottet

delar den i propositionen uttalade uppfattningen, att staten i mån

av behov bör träda hjälpande emellan för möjliggörande av erforderliga utvidgningar

och nybyggnader vid sådana hithörande anstalter, som ha karaktär

av riksanstalter, d. v. s. äro avsedda för hela riket eller större delar

därav.

Yad härefter angår de s. k. lättskötta sinnessjuka, vilkas tillstånd icke

motiverar anlitande av sinnessjukhus, men dock kräver viss vård och tillsyn,

är utskottet ense med departementschefen därom, att åtgärder snarast måste

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 96.

9

vidtagas för att åvägabringa tillfredsställande vårdmöjligheter åt dem. Utskottet

finner härvid, i likhet med departementschefen, övervägande skäl

tala för att denna uppgift anförtros åt landstingen och städerna utanför

landsting under ekonomisk medverkan från statens sida.

Beträffande de närmare grunderna för denna statens medverkan har

Kungl. Maj:t, som icke ansett sig böra föreslå ett obligatoriskt åläggande

för landstingen att ombesörja ifrågavarande vårduppgift, stannat vid att förorda

statliga driftbidrag till vårdhem, avsedda för lättskötta sinnessjuka.

Därvid har Kungl. Majit, såsom av propositionen framgår, velat hålla möjlighet

till bidrag öppen icke blott för redan befintliga, av kommunalförbund

inrättade vårdhem utan även i visst fall för nya sådana, som inrättas under

en övergångsperiod av fem år från den 1 juli 1937. Ehuru utskottet delar

departementschefens uppfattning, att ett obligatoriskt åläggande för landstingen

i förevarande hänseende icke bör föreskrivas, kan utskottet icke undgå

att hysa betänkligheter mot den möjlighet till avvikelse från principen örn

landstingens huvudmannaskap, som Kungl. Majits förslag innebär. Utskottet

ifrågasätter, örn det icke vore ändamålsenligare, att landstingen genom statens

medverkan beredes möjlighet att under en viss övergångstid, förslagsvis

fem år, utan alltför stora egna kostnader inlösa de vårdhem, som

redan förefinnas och äro för ändamålet godtagbara, samt att efter denna

övergångstid driftbidrag icke må beviljas andra än landstingen och de därmed

jämställda storstäderna, såvida ej särskilda skäl därtill föreligga. Utskottet

anser sig kunna utgå från att, därest staten lämnar nu nämnd hjälp

samt även i övrigt åtager sig skälig andel av kostnaderna för vårdens utbyggande,

landstingen skola visa sig villiga att snarast vidtaga erforderliga

åtgärder för ett rationellt ordnande av förevarande vårdangelägenhet. Utskottet

återkommer härtill i det följande.

I fråga örn driftbidragets storlek lia, som nämnts, i motionerna II: 674

och 706 framförts yrkanden örn högre bidrag än vad Kungl. Majit föreslagit.

Som skäl härför har främst åberopats, att enligt vad erfarenheten från liknande

inrättningar givit vid handen svårigheter möta att tillhandahålla en

tillfredsställande vård mot en så låg dagkostnad, som i propositionen förutsatts.

Då visst fog synes föreligga för denna uppfattning, har utskottet ansett

sig böra tillmötesgå motionärernas önskemål såtillvida, att statens bidrag

till vårdhemmens drift föreslås höjt med 25 öre till 1 krona 25 öre

per dag och patient. För det fall, att någon, som redan enligt gällande bestämmelser

är berättigad till folkpension, på fattigvårdssamhälles bekostnad

intages å landsting tillhörigt vårdhem, kunna enligt utskottets mening vissa

skäl ock anföras för det i motionen II: 674 framställda yrkandet, att vårdtagarens

pension skall, såsom beträffande kroniskt sjuka, delas lika mellan

landstinget och fattigvårdssamhället. I de fall åter, då vårdtagare blir pensionsberättigad

först efter det den nya lagen örn folkpension trätt i kraft,

göra sig icke samma motiv för en hälftendelning gällande, enär landstingen

Bihang till riksdagens protokoll 1036. 6 sand. Nr 96. 973 30 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 96.

äro befriade från bidragsskyldighet till pensionskostnaderna för sådan pensionstagare.

Utskottet anser ej keller anledning förefinnas att, på sätt i

motionerna I: 346 samt II: 674, 692 ock 706 yrkats, frångå Kungl. Maj:ts

förslag i vad det avser patientavgiftens storlek ock minimiantalet platser å

statsbidragsberättigat vårdhem. I sistnämnda hänseende är utskottet av den

uppfattningen, att Kungl. Maj:ts förslag inrymmer tillräckliga möjligheter

för ett skäligt hänsynstagande till redan befintliga vårdhem och de olikartade

lokala förhållanden, som i övrigt kunna förefinnas.

Vad slutligen angår frågan örn statsbidrag till anordnande av vårdhem,

har utskottet nyss uttalat, att enligt dess mening vägande skäl föreligga

att tillerkänna landstingen statsbidrag för inlösen av befintliga kommunalförbundshem.

I motionerna II: 674 och 706 har vidare framhållits, att möjligheterna

att för vården av ifrågavarande sinnessjuka taga i anspråk för

andra ändamål uppförda, i landstingens ägo varande byggnader i många

landstingsområden äro mycket små. Med hänsyn härtill och då utskottet

anser det vara synnerligen angeläget, att erforderligt antal vårdhem snarast

möjligt kommer till stånd i samtliga sjukvårdsområden, är utskottet för sin

del benäget tillstyrka, att statsbidrag må — efter prövning av Kungl. Maj:t

i varje särskilt fall — utgå jämväl till uppförande och anordnande i övrigt

av vårdhem. De grunder, som i sådant hänseende gälla för anordnande av

hem för kroniskt sjuka, torde härvid i huvudsak kunna vinna tillämpning.

Statsbidrag bör dock av förut antydda skäl endast tillkomma landsting och

städer, som icke deltaga i landsting. Tillika är en sådan avvägning av bidragsbeloppen

önskvärd, att landstingen kunna utan alltför stora egna kostnader

inlösa nu befintliga kommunala vårdhem ävensom andra uppförda

byggnader, i den mån dessa till sin beskaffenhet och förläggning äro för

ändamålet lämpade. Utskottet, som icke är berett att i detalj taga ståndpunkt

till de grunder, vilka böra gälla för ifrågavarande statsbidrag, förväntar,

att Kungl. Maj:t tager spörsmålet under omprövning samt för riksdagen

framlägger det förslag, vartill prövningen kan föranleda. Härvid torde även

böra tagas under övervägande, huruvida och i vad mån statsbidrag bör utgå

retroaktivt till landsting och städer, som icke deltaga i landsting, för av dem

redan inrättade vårdhem.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

I:o) att riksdagen må med bifall till herr Nilssons i Kristianstad

förenämnda motion (I: 345) och med de erinringar, som

utskottet anfört, godkänna de i statsrådsprotokollet över socialärenden

den 28 februari 1936 förordade grunderna för statsbidrag

till anstalter för kirurgisk tuberkulos, vanföra, liereditärsyfilitiska

barn och lättskötta sinnessjuka, att tillämpas från

och med den 1 juli 1937;

II:o) att följande motioner, nämligen

dels inom första kammaren

nr 346 av herr Egnell m. fl.,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 96.

11

dels ock inom andra kammaren

nr 674 av herr Andersson i Rasjön m. 11.,

nr 692 av herr Bengtsson i Kullen m. fl. samt

nr 706 av herr Gustafson i Kasenberg m. fl.

må, i den mån de icke kunna anses besvarade genom vad

utskottet anfört, icke föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 30 april 1936.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Carlsson i Gävle, Johansson i Fredrikslund,

Bergqvist, Oscar Olsson, Svensson i Kompersmåla, Asplund, Walles, Bergström, Nilsson

i Fredriksfält, Tham och Larsson i Varberg, samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson, Strindlund, Holmgren,

Svensson i Grönvik, Jonsson i Eskilstuna, Högström, Norling, Olofsson i Digernäs,

Olsson i Staxäng och Persson i Tidaholm.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1936:267 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade grunder för statsbidrag till vissa grenar av den slutna sjukvården m. m. jämte s. 11 i texten