Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till låneunderstöd åt vissa fastighetsägare i Kiruna och Malmberget.

1936-04-30 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1936:98, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till låneunderstöd åt vissa fastighetsägare i Kiruna och Malmberget.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 98.

5

Nr 98.

Ankom till riksdagens kansli den 30 april 1936 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag

till låneunderstöd åt vissa fastighetsägare i Kiruna

och Malmberget.

(4:e avd.)

I en den 6 mars 1936 dagtecknad proposition, nr 185, har Kungl. Majit,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att, för utlämnande av

låneunderstöd i huvudsaklig överensstämmelse med vad av departementschefen

i statsrådsprotokollet angivits, bland Utgifter för kapitalökning, under

Statens utlåningsfonder, Fonden för låneunderstöd, till Låneunderstöd

åt vissa fastighetsägare i Kiruna och Malmberget för budgetåret 1936/1937

anvisa ett reservationsanslag av 150,000 kronor, därav 100,000 kronor att

utgå av lånemedel.

I en den 6 mars 1935 dagtecknad skrift har Kiruna fastighetsägareförening

— under förmälan att på grund av rådande förhållanden i avseende a

driften vid Norrbottens gruvfält fastighetsägarna i Kiruna och Malmberget,

vilka till 90 procent utgjordes av arbetare, i stor utsträckning såge sig ur

stånd att i föreskriven ordning fullgöra ingångna låneförpliktelser och i följd

härav hade att befara exekutiv försäljning av sina fastigheter — hos Kungl.

Maj :t hemställt örn åtgärder i syfte att ett tillräckligt stort, förslagsvis under

fem år räntefritt lån måtte under statlig eller kommunal kontroll ställas till

förfogande för de fastighetsägare i nämnda samhällen, som i vederbörlig

ordning gjorde anhållan därom.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har i ett den 18 november 1935 avgivet utlåtande

över fastighetsägareföreningens framställning framlagt närmare utredning

i ärendet ävensom i anslutning härtill framställt vissa förslag, vilka sedan

i huvudsak lagts till grund för Kungl. Maj:ts framställning till riksdagen, över

länsstyrelsens förslag hava utlåtanden avgivits av styrelsen för konungariket

Sveriges stadshypotekskassa, Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag (gruvbolaget)

och statskontoret, varjämte aktiebolaget Svenska handelsbanken, som

haft tillfälle taga del av länsstyrelsens utredning, under hand meddelat vissa

upplysningar i ärendet.

Departementschefen har rörande befogenheten av den föreslagna hjälpaktionen

anfört följande:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 98.

Ay den föregående redogörelsen torde med tydlighet framgå, att åtskilliga

fastighetsägare i Kiruna och Malmberget drabbats av allvarliga ekonomiska

bekymmer i samband med inskränkningarna i driften vid Norrbottens gruvfält.

Ifrågavarande fastighetsägare, vilka i flertalet fall äro anställda inom

gruvindustrien men därjämte kunnat bereda sig inkomst jämväl genom uthyrning

av rum eller lägenheter, lia under de senaste åren fått vidkännas

en väsentlig minskning i arbetsförtjänsten. Samtidigt har en stark försämring

i förhållandena på hyresmarknaden gjort sig märkbar; i många fall lia

runi och lägenheter stått outhyrda under längre eller kortare tid, och där

uthyrning alltjämt kunnat ske lia hyrorna betydligt understigit vad som förut

kunnat påräknas. Under dessa omständigheter har för mången uppstått svårighet

att fullgöra tidigare ingångna låneförbindelser. Särskilt beträffande de

talrikt förekommande fastiglietslånen hos Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag

samt Kiruna, Gällivare och Malmbergets stadshypoteksförening lia efter

hand betydande restantier uppkommit. Såvitt bolaget angår, uppgingo

dessa restantier den 31 december 1935 till över 370.000 kronor, och hypoteksföreningens

motsvarande fordringar belöpte sig enligt en från föreningen erhållen

uppgift vid samma tid till omkring 137,000 kronor. Ett stort antal

fastighetsägare lia vidare sina fastigheter belånade hos aktiebolaget Svenska

handelsbanken. Alt dessa lån — för vilka i regel såsom säkerhet lämnats

även borgen — hittills kunnat skötas tillfredsställande, lärer såsom banken

antytt lia berott närmast därpå, att låntagarna velat anstränga sig till det

yttersta för att undvika krav mot borgesmännen.

Enligt vad länsstyrelsen anfört torde hypoteksföreningen i nuvarande läge

icke utlämna några nya lån, och ej heller från annan långivare lärer lån

enbart mot inteckningssäkerhet stå att erhålla. Risk för exekutiva åtgärder

torde, på sätt utredningen giver vid handen, icke föreligga från gruvbolagets

sida. Ej heller Svenska handelsbanken har för närvarande haft anledning

överväga dylika åtgärder. Ovisst torde däremot vara i vad mån hypoteksföreningen

även i fortsättningen skall anse sig kunna underlåta att

tvångsvis söka indriva sina utestående fordringar. Föreningen har visserligen

hittills endast i ett fåtal fall påkallat exekutiva åtgärder, men vederbörande

fastighetsägare lära i stor utsträckning lia anmanats fullgöra sin betal

ningsskyldighet gentemot föreningen vid äventyr att lagsökningsåtgärder eljest

komme att vidtagas. Av länsstyrelsens utlåtande framgår ock, att en

tvångsrealisation av fastigheter i större skala icke kan anses utesluten.

Den situation, som sålunda uppkommit, synes kräva, att möjligheten och

lämpligheten av särskilda åtgärder till beredande av hjälp åt de mest beträngda

fastighetsägarna nu allvarligt tågås under övervägande. Av vad gruvbolaget

anfört framgår i vilken mån bolaget funnit sig kunna bidraga till

lindrande av fastighetsägarnas svårigheter. Aven örn, såsom de i ärendet heilda

ämbetsverken anfört, principiella betänkligheter skulle kunna hysas mot

åtgärder från statens sida av den art, här ifrågasatts, har jag dock — med

hänsyn till den särställning omförmälda, av gruvbolagets verksamhet helt beroende

samhällen intaga — ansett dessa betänkligheter icke böra tillmätas

avgörande betydelse, i synnerhet om hjälpaktionen begränsas i huvudsak enligt

länsstyrelsens förslag.

Departementschefen anser sig därför böra tillstyrka, att staten i nu förevarande

syfte lämnar erforderlig medverkan. Beträffande riktlinjerna för

anordnandet av en dylik hjälpaktion förordar departementschefen, att ett

lämpligt anslagsbelopp ställes till förfogande för utlämnande av lån i huvudsaklig

överensstämmelse med vad länsstyrelsen angivit.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9S.

7

Ifrågavarande lånehjälp skulle lämnas endast i de fall, där allvarlig risk

för exekutiva åtgärder kunde anses föreligga. Vidare skulle lånehjälpen för

en var låneberättigad omfatta dels förfallna oguldna annuiteter och räntor a

lån mot säkerhet av inteckning, dels ock under åren 1936—1938 förfallande

annuiteter och under samma år upplöpande räntor å dylika lån. Utlämnat

lån sknlle vara räntefritt intill utgången av år 1938. För tiden därefter skulle

gäldas ränta efter fyra procent örn året. Från och med år 1939 skulle å lånet

årligen erläggas amortering, som jämte ränta å oguldet belopp skulle utgöras

genom en varje år lika stor annuitet, så beräknad, att lånet skulle vara återbetalat

tio år efter amorteringens början.

Beträffande beräkningen av de för ändamålet äskade anslagsmedlen har

departementschefen anfört följande:

Frågan i vilken utsträckning medel för nu berörda ändamål kunna bliva

erforderliga undandrager sig ett säkert bedömande. Enligt länsstyrelsens beräkningar

skulle i första hand erfordras ett belopp av omkring 95,000 kronor,

vilken summa för säkerhets skull borde förhöjas med åtminstone 25

procent, eller således till i runt tal 120,000 kronor. Med hänsyn till av mig

förordade jämkningar i de av länsstyrelsen föreslagna grunderna för prövning

av låneansökningar synes en ytterligare förhöjning påkallad. Då det

torde vara lämpligt, att de för utlåning avsedda medlen icke alltför snävt

begränsas, anser jag det erforderliga beloppet böra uppskattas till 150,000

kronor. Enär fördelningen på olika år av kostnaderna för ifrågavarande

hjälpaktion icke nu kan tillförlitligt beräknas, vill jag vidare tillstyrka, att

hela det belopp, vartill sagda kostnader sålunda uppskattats, upptages såsom

reservationsanslag å riksstaten för nästa budgetår. Anslaget torde böra upplöras

bland utgifter för kapitalökning under den bland statens utlåningsfonder

upptagna fonden för låneunderstöd. Med hänsyn till de villkor, som avses

skola gälla för ifrågavarande lån, torde anslaget böra utgå till ett belopp

av 100,000 kronor av lånemedel och till återstående del av skattemedel. På

Kungl. Majit torde få ankomma att i huvudsaklig överensstämmelse med av

mig angivna grunder meddela närmare föreskrifter rörande dispositionen av

det föreslagna anslaget.

Av den förebragta utredningen framgår, att fastighetsägarna i Kiruna och

Malmberget under de senast gångna åren varit utsatta för starka ekonomiska

påfrestningar till följd av inskränkningarna i driften vid Norrbottens gruvfält.

Härigenom har en hel del av fastighetsägarna otvivelaktigt råkat i ett

betryckt ekonomiskt läge. Såvitt den verkställda utredningen visar, hava

emellertid exekutiva auktioner eller fastighetsrealisationer i övrigt hittills icke

förekommit i någon nämnvärd omfattning. Tillräckligt stöd synes icke heller

finnas för påståendet, att åtgärder för framkallande i större skala av dylika

tvångsförsäljningar av intecknade fastigheter äro nära förestående eller överhuvud

taget alt befara. Under sådana förhållanden kunna, såsom statskontoret

framhållit i sitt i ärendet avgivna utlåtande, bärande skäl icke anses

föreligga för startande av den nya form av statlig hjälpverksamhet, som här

föreslagits.

Framhållas må också, att länsstyrelsen vid förordandet av ifrågavarande

hjälpaktion ansett sig icke kunna underlåta alt peka på de principiella bc
-

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 98.

tänkligheter, som möta mot att det allmänna på det extraordinära sätt, som

ifrågasatts, skulle lämna ekonomiskt bistånd åt en speciell kategori medborgare.

Utskottet delar dessa betänkligheter och måste i likhet med statskontoret

tillmäta dem avgörande betydelse, särskilt med hänsyn till konsekvenserna

för andra liknande fall.

Utskottet vill till sist även erinra om den påtagliga ljusning, som under

de senaste månaderna inträtt i arbetsförhållandena vid de norrbottniska gruvorna.

Denna ljusning har bland annat tagit sig uttryck däri, att arbetstiden

i Kiruna, som tidigare varit nere så lågt som i endast 2V2 dagar per vecka,

numera utökats till 5 dagar. Detta måste uppenbarligen vara ägnat att medföra

en väsentlig förbättring i det allmänna läget. Med hänsyn härtill torde

det, såsom statskontoret framhållit, finnas grundad anledning antaga, att

föreliggande svårigheter i fortsättningen liksom hittills skola kunna lösas

utan mellankomst från statens sida.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att Kungl. Majlis förevarande proposition icke må av riksdagen

bifallas.

Stockholm den 30 april 1936.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 97.

Reservationer:

dels av herrar Bergqvist, Oscar Olsson, Asplund, Walles, Bergström, Larsson

i Varberg, Anderson i Råstock, Jonsson i Eskilstuna, Högström, Norling

och Persson i Tidaholm, vilka ansett att utskottets yttrande och förslag bort

hava följande lydelse:

»Av den förebragta utredningen framgår, att fastighetsägarna i Kiruna och

Malmberget under de senast gångna åren varit utsatta för starka ekonomiska

påfrestningar till följd av inskränkningarna i driften vid Norrbottens gruv
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9S.

9

fält. Härigenom har en hel del av fastighetsägarna otvivelaktigt råkat i ett

mycket betryckt ekonomiskt läge. Den av länsstyrelsen i ärendet verkställda

utredningen ger också vid handen, att en tvångsrealisation av fastigheter i

större skala icke kan anses utesluten.

Den sålunda uppkomna situationen synes, på sätt departementschefen

framhållit, kräva, att möjligheten och lämpligheten av särskilda åtgärder till

beredande av hjälp åt de mest beträngda fastighetsägarna nu allvarligt tagas

under övervägande. Även örn principiella betänkligheter skulle kunna hysas

mot åtgärder från statens sida av den art här i frågasatts, har utskottet i

likhet med departementschefen dock -— med hänsyn till den särställning

omförmälda, av gruvbolagets verksamhet helt beroende samhällen intaga —

ansett dessa betänkligheter icke böra tillmätas avgörande betydelse.

Utskottet vill även erinra om att ifrågavarande fastighetsägare i flertalet

fall äro anställda hos det halvstatliga gruvbolaget, vilket kraftigt uppmuntrat

sina anställda att förskaffa sig egna fastigheter. Därest denna enskilda

byggnadsverksamhet icke hade bedrivits, skulle gruvbolaget, i likhet med

andra företag, hava blivit nödsakat att självt påtaga sig kostnaderna för anordnande

av erforderliga bostäder åt sina anställda. De ekonomiska påfrestningar,

för vilka fastighetsägarna till följd av inskränkningarna i gruvdriften

blivit utsatta, skulle under sådana förhållanden i stället hava drabbat

gruvbolaget och därmed även staten i dess egenskap av delägare i bolaget.

Utskottet måste jämväl ur sist angivna synpunkter finna det billigt och skäligt,

att staten, på sätt föreslagits, nu träder hjälpande emellan beträffande

de hårdast ansatta fastighetsägarna. Erinras må, att ifrågavarande lånehjälp

endast är avsedd för de fall, där allvarlig risk för exekutiva åtgärder

kan anses föreligga.

Utskottet, som alltså funnit sig böra tillstyrka den föreslagna hjälpaktionen,

avseende utlämnande av lån till dessa fastighetsägare, som äro i ett särskilt

utsatt läge, har härvid icke förbisett, att en viss ljusning under de senaste

månaderna inträtt i arbetsförhållandena vid de norrbottniska gruvorna.

Denna ljusning — vilken bland annat tagit sig uttryck däri, att arbetstiden

i Kiruna, som tidigare varit nere så lågt som i endast 2 V2 dagar per

vecka, numera utökats till 5 dagar — synes dock först efter hand kunna förväntas

medföra någon mera påtaglig förbättring i läget för fastighetsägarna

och torde alltså icke kunna beräknas bringa någon verklig hjälp i den bekymmersamma

situation, vari de mest beträngda av dem för närvarande befinna

sig. De förbättrade konjunkturutsikterna måste emellertid å andra

sidan anses ägnade att minska riskerna för staten av de ifrågasatta stödåtgärderna.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot den närmare utformningen

av den föreslagna hjälpaktionen, får alltså hemställa,

att riksdagen* må för utlämnande av låneunderstöd i huvudsaklig

överensstämmelse med vad av departementschefen

i statsrådsprotokollet angivits bland Utgifter för kapitalök
Tiihattq

lill riksdagens protokoll 1936. 6 sami. Nr 97—98.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 98.

ning, under Statens utlåningsfonder, Fonden för låneunderstöd,

till Låneunderstöd åt vissa fastighetsägare i Kiruna och

Malmberget för budgetåret 1936/1937 anvisa ett reservationsanslag

av 150,000 kronor, därav 100,000 kronor att utgå av

lånemedel»;

dels ock av herrar Jansson i Falun och Strindlund.

367093. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1936.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1936:225 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till låneunderstöd åt vissa fastighetsägare i Kiruna och Malmberget. s. 7 i texten