Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående stats förvän av de östra centralbanans järnvägsaktiebolag tillhöriga järnvägarna jämte i ämnet väckta motioner.

1937-04-16 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1937:100, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående stats förvän av de östra centralbanans järnvägsaktiebolag tillhöriga järnvägarna jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 100.

9

Nr 100.

Ankom till riksdagens kansli den 16 april 1937 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

stats förvän av de östra centralbanans järnvägsaktiebolag

tillhöriga järnvägarna jämte i ämnet väckta

motioner.

(4:e avd.)

I en den 19 februari 1937 dagtecknad proposition, nr 129, bar Kungl. Maj:t,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för nämnda dag, föreslagit riksdagen medgiva,

att de östra centralbanans järnvägsaktiebolag tillhöriga järnvägarna må av

staten förvärvas i enlighet med av departementschefen i statsrådsprotokollet

förordade grunder.

I två likalydande motioner, väckta den ena, nr 221, inom första kammaren

av herrar E. Anderson och G. Bodin samt den andra, nr 433, inom andra kammaren

av herr A. Werner i Hultsfred m. fl. har hemställts, att riksdagen ville

hemställa till Kungl. Maj:t att hänskjuta frågan örn fastställande av ersättning

åt Norsholm—Västervik—Hultsfreds järnvägar för i anledning av östra

Centralbanans förstatligande uppkommande förluster åt gode män enligt

lagen örn skiljemän att avdömas i enlighet med i motionerna angivna huvudgrunder,

eller att, därest detta yrkande icke skulle vinna riksdagens bifall,

ersättningen enligt i gällande samtrafiksföreskrifter fastställda, i propositionen

återgivna grunder måtte under en tid av femton år beräknas efter en

väsentligt förhöjd procentsats.

Enligt den utredning, som ligger till grund för förevarande förslag örn

förvärvande för statens räkning av de östra centralbanans järnvägsaktiebolag

tillhöriga normalspåriga järnvägarna Linköping—-Vimmerby—Hultsfred

(121.4 km) och Åtvidaberg—Bjärka (18.3 km), uppgick nämnda bolags

skuld till staten på grund av fyra från allmänna järn vägslånefonden utlämnade

lån den 31 december 1936 till 3,230,139 kronor 25 öre. Trots av statsmakterna

år 1932 beviljade betydande lättnader beträffande bolagets statslån har

bolaget under de därefter förflutna åren icke kunnat uppnå en sådan ekonomisk

ställning, att bolaget nu kan återupptaga annuitetsbetalningen å statslånen.

Visserligen är ifrågavarande företag såtillvida gynnsammare ställt än åtskilliga

andra järnvägsföretag som ett icke obetydligt driftöverskott utvinnes

av järnvägstrafiken. Detta driftöverskott, för de närmaste åren beräknat

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 100.

till 85,000—100,000 kronor, är emellertid icke tillfyllest för författningsenlig

avsättning till förnyelsefond, för vilket ändamål erfordras omkring 120,000

kronor för år. Ehuru av bolaget upptagna obligationslån numera likviderats

och bolagets låneskulder därefter huvudsakligen utgöras av de fyra statslånen

till ett sammanlagt kapitalbelopp av 2,761,059 kronor 67 öre, förefinnes

alltså, därest icke förnyelsefondsavsättningen skulle väsentligt begränsas,

icke utsikt att kunna påräkna ens räntebetalning å statslånen.

De i ärendet verkställda utredningarna rörande ifrågavarande järnvägars

framtid inriktades till en början på en undersökning av möjligheterna att

ordna järnvägsbolagets ekonomiska förhållande genom en reglering av statslånen.

De under förhandlingarna härom framkomna förslagen byggde på en

begränsad avsättning till förnyelsefond, varigenom en del av driftöverskottet

skulle kunna disponeras för annuitetsbetalning å statslånen, reducerade till

visst belopp. En disposition på angivet sätt av överskottsmedlen ansågs emellertid

liktydig med att annuitetsbetalningen till staten förenades med en

successiv värdeminskning av järnvägen och därmed av säkerheten för statslånen.

En dylik anordning befanns därför icke lämpligen kunna ifrågakomma,

i varje fall icke som en definitiv lösning av järnvägens ekonomiska svårigheter.

Enär alltså järnvägsbolagets ekonomiska förhållanden befunnits icke

kunna tillfredsställande ordnas enbart genom en reglering av statslånen,

hava de företagna undersökningarna utvidgats till att omfatta jämväl frågan

örn en fusion mellan bolagets järnvägar och lämplig enskild järnväg eller

statens järnvägar. Ägarna av den enskilda järnväg, som därvid ifrågakommit,

Nässjö—Oskarshamns järnväg, hava emellertid avböjt en dylik fusion. Inledda

förhandlingar angående statsförvärv av ifrågavarande järnvägar hava

härefter fullföljts och lett till upprättande av ett förslag till avtal härom,

vilket godkänts för järnvägsbolagets del.

Järnvägsstyrelsen har, med framhållande av att ett statsförvärv av östra

centralbanan affärsmässigt sett visserligen icke vore en från statens järnvägars

synpunkt önskvärd åtgärd, uttalat sig för ett förstatligande av banan,

enär en sådan åtgärd skulle innebära en från allmän samhällelig synpunkt

och med hänsyn till behovet av banans bibehållande nödvändig och ändamålsenlig

lösning av förevarande spörsmål. Styrelsen har ock tillstyrkt, att

staten i enlighet med det föreliggande avtalsförslaget övertager östra centralbanan

från och med den 1 september 1937.

Tillstyrkande yttranden hava vidare avgivits av fullmäktige i riksgäldskontoret

samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

I skrivelser till riksgäldsfullmäktige hava Norsholm—Västervik—Hultsfreds

järnvägsaktiebolag, Nässjö—Oskarshamns nya järnvägsaktiebolag och

Sävsjöström—Nässjö järnvägsaktiebolag framhållit, att de bomme att lida

inkomstminskning genom förstatligande av ifrågavarande järnvägar. Förstnämnda

bolag har härvid erinrat örn att statsmakterna under förra halvåret

1936 medgivit reglering av bolagets statslån på så sätt, att bolaget skulle till

staten inbetala ett kontantbelopp av 1,440,000 kronor, samt i anslutning härtill

anfört:

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 100.

11

För denna inbetalning erfordrades, bland annat, att Kalmar läns norra

landsting tecknade borgen å ett bolagets lån till belopp av 600,000 kronor.

Så hade numera skett. Vid förhandlingarna rörande berörda lånereglering

hade beräknats, att driftöverskottet å bolagets järnväg skulle årligen uppgå

till 190,000 kronor, varav 90,000 kronor skulle åtgå till förräntning och amortering

av lån samt 100,000 kronor till avsättning till förnyelsefond. Vid förstatligande

av östra centralbanan komme bolagets trafikinkomster att minska

med cirka 40,000 kronor per år, en förlust som endast obetydligt kunde kompenseras

av minskade utgifter. Med hänsyn till att 1936 års överenskommelse

med staten inneburit, att bolaget haft att prestera maximum av det

med berörda inkomstberäkning möjliga, måste bolaget påfordra, att statens

järnvägar vid ett förstatligande av östra centralbanan ålades att lämna

bolaget full ersättning för därigenom uppkommande minskning av trafikinkomster.

Enligt det ovan omförmälda, av departementschefen förordade avtalsförslaget

skola ifrågavarande järnvägar övergå i statens ägo för att införlivas

med statens järnvägar. Beträffande personalen skall i stort sett gälla samma

bestämmelser för övertagande av densamma, som tillämpats vid de senaste

statsförvärven av enskilda järnvägar. Köpeskillingen för järnvägen skall utgå

på så sätt, att staten övertager bolagets skulder och förpliktelser. Anslag

erfordras alltså icke för själva avtalets genomförande. För nödvändiga förbättrings-

och rationaliseringsåtgärder erfordras emellertid enligt järnvägsstyrelsens

beräkningar anslag å riksstaten örn tillhopa 800,000 kronor, medan

återstående kostnader för detta ändamål, 0.9 å l.i miljon kronor, beräknas

kunna successivt bestridas med förnyelsefondsmedel. Med anvisande av de

sålunda såsom riksstatsanslag erforderliga medlen har dock befunnits kunna

anstå till nästa år. Därest medel för ändamålet dessförinnan skulle visa sig

erforderliga, förutsättes Kungl. Majit, därest riksdagen icke häremot uttalar

erinran, få ställa lämpligt belopp till järnvägsstyrelsens förfogande av för

styrelsen tillgängliga medel.

Vid sitt förordande av förslaget har departementschefen anfört bland

annat följande:

Vid bedömande av frågan örn östra centralbanans framtid synes mig vissa

omständigheter böra tillmätas avgörande betydelse, örn järnvägen över huvud

taget skall kunna bestå och på ett ändamålsenligt sätt betjäna den bygd, som

den genomlöper, erfordras för vissa förbättringar och andra rationaliseringsåtgärder

enligt verkställda beräkningar en successiv kapitalinvestering av

omkring 1.9 miljon kronor, vilket belopp järnvägsstyrelsen emellertid beräknat

kunna under vissa förutsättningar minskas till 1.7 miljon kronor. Då det icke

från något håll lärer kunna ifrågasättas, att järnvägen nedlägges, torde berörda

kapitalinvestering få anses ofrånkomlig. Det torde vara uteslutet, att

järnvägsbolaget självt kan uppbringa härför nödvändiga medel eller att annan

enskild eller kommunal intressent skulle vilja träda emellan, och för min del

vill jag betrakta det såsom likaledes uteslutet, att staten skulle ställa medlen

till järnvägsbolagets förfogande såsom ytterligare lån eller understöd. Vidare

må framhållas, att en i viss mån förbättrad trafikekonomi synes kunna påräknas,

därest järnvägen införlivas med statsbanorna, samtidigt som trafikanterna

inom trafikområdet komma i åtnjutande av icke obetydliga lättnader i

fraktkostnadshänseende. Ett statsförvärv av banan skulle sålunda innebära

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 100.

Utskottet.

möjligheter till ett rationellt ordnande av trafiken och tillika — genom att

banan på ett bestående sätt anknytes till den järnväg, till vilken huvudparten

av trafiken å banan söker sig — vara en trafikbefrämjande åtgärd, vars ändamålsenlighet,

därest fråga vore om fusion mellan enskilda järnvägar, säkerligen

allmänt skulle hava erkänts. Mot ett statsförvärv av östra centralbanan

har i huvudsak icke heller framförts annat skäl än att vissa enskilda järnvägar

genom av statsförvärvet föranledda omläggningar av samtrafiksvägarna

skulle lida en mer eller mindre betydande inkomstminskning.

För min del har jag icke kunnat finna annat än att samtliga i saken föreliggande

omständigheter peka hän mot nödvändigheten, att staten påtager

sig de kostnader, som äro förenade med ett bibehållande av ifrågavarande

järnväg, och att detta lämpligast sker i samband med att järnvägen

förvärvas av staten och införlivas med statens järnvägar. Yad beträffar de

förluster, som vissa enskilda järnvägar ansett sig böra räkna med i händelse

av östra centralbanans förstatligande, må allenast framhållas, att liknande

förluster i regel uppstå vid fusion mellan järnvägsföretag vare sig fusionen

gäller enbart enskilda järnvägar eller enskild järnväg och statens, och att

ifrågavarande förluster förutsetts vid fastställandet av sedan år 1931 gällande

regler i fråga om ersättning för genom ändrade samtrafiksvägar uppkommande

inkomstminskning för viss järnväg; dessa regler innebära i huvudsak, att ersättning

för trafikavledning utbetalas under tio år, det första året med 40 procent

av inkomstminskningen, det andra året med 36 procent, det tredje året med

32 procent o. s. v. Att hithörande spörsmål icke äro av den betydelse, att de

kunna anses utgöra hinder för den här ifrågavarande av andra skäl starkt påkallade

fusionsåtgärden, synes icke behöva närmare utvecklas. Ej heller synes

det kunna ifrågakomma att för detta fall medgiva andra ersättningsgrunder än

de eljest under enahanda omständigheter tillämpliga.

Av det anförda torde framgå att ett statsförvärv av östra centralbanan utgör

den under förhandenvarande omständigheter enda möjliga vägen att definitivt

lösa frågan örn banans framtid. Svenska järnvägsföreningen har emellertid

ansett sig böra påyrka, att ärendet icke nu företages till avgörande utan

först hänskjutes till 1936 års järn vägskommitté för att ingå som ett led i dess

utredningar rörande, bland annat, fusioner av enskilda järnvägar. Att ytterligare

uppskjuta frågans avgörande torde emellertid, med hänsyn till järnvägens

fortgående värdeminskning, icke vara en från statens synpunkter lämplig

åtgärd. Ej heller torde ett uppskov kunna tjäna något intresse för järnvägens

trafikanter eller för det järnvägen ägande bolaget. Hos nämnda kommittés

ordförande har jag ock inhämtat, att ett statsförvärv av ifrågavarande

järnväg icke skulle nämnvärt inverka på det inom kommittén pågående utredningsarbetet.

Då järnvägens bibehållande som enskilt företag icke lärer få

betraktas som ett önskemål, värt beaktande framför alla andra, kan jag icke

finna annat än att vid anläggande av såväl rent ekonomiska som allmänt samhälleliga

synpunkter övervägande skäl tala för att örn möjligt undvika ytterligare

uppskov med frågans avgörande.

Förevarande förslag, vilket tillkommit för att säkerställa östra centralbanans

fortbestånd, innebär, att nämnda företag övertages av staten. Köpeskillingen

skall utgå på så sätt att staten åtager sig ansvaret för företagets

skulder, däribland de fyra utestående statslånen till ett sammanlagt kapitalbelopp

av cirka 2,750,000 kronor. Belysande för banans ringa bärighet som

enskilt företag är att vid erforderliga framtida avsättningar till förnyelsefond

anläggningen ej beräknas lämna tillräcklig avkastning ens till förräntning av

statslånen.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 100.

13

Med hänsyn till banans av järnvägsstyrelsen vitsordade stora betydelse för

omkringliggande bygd och för dess näringsliv har utskottet ej velat motsätta

sig ett bifall till förevarande förslag.

Såsom i propositionen närmare utvecklas medför östra centralbanans införlivning

med statsbanenätet att viss godstrafik övergår från angränsande

privata banor till statens järnvägar. För Norsholm—Västervik—Hultsfreds

järnvägar uppskattas bruttominskningen i fraktintäkter till 40,000 kronor årligen.

I väckta motioner har nu framhållits, att den ersättning, som statens

järnvägar enligt gällande allmänna sam trafiksavtal är skyldig betala nyssnämnda

privatbana (det första året 40 procent av den förlorade fraktbruttosumman

cirka 40,000 kronor och därefter 36, 32 o. s. v. procent), i detta fall

ej motsvarade den verkliga nettoförlusten. För egen del vill utskottet erinra

örn de uppoffringar, staten redan haft att vidkännas och nu ytterligare genom

östra centralbanans inlösen torde få vidkännas i samband med regleringen

av statslån, utlämnade till enskilda järnvägar i dessa trakter. Med hänsyn

härtill måste det vara tveksamt huruvida de nu motionsvis framkomna kraven

böra tillmötesgås. Emellertid lärer visst avseende också få fästas vid att

östra centralbanans förstatligande och därmed följande trafikavledning ej

torde hava av vederbörande landsting tagits i beräkning vid 1936 års reglering

av Norsholm—Västerviksbanans skuldförhållanden. Genom landstingets

mellankomst kunde då sistnämnda järnvägsföretag träffa uppgörelse örn betalning

av banans skuld till staten å 5,718,403 kronor 71 öre med ett engångsbelopp

av 1,440,000 kronor. Denna omständighet har av motionärerna särskilt

åberopats som skäl för en jämkning i nyssnämnda allmänna ersättningsgrunder.

Utskottet vill ifrågasätta, att frågan tages under förnyat övervägande

av Kungl. Majit, sedan bland annat närmare utredning införskaffats rörande

den neMoinkomstminskning, varav Yästerviksbanan kan drabbas genom ifråga-;

varande trafiköverflyttning.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

a) att riksdagen må medgiva, att de östra centralbanans aktiebolag

tillhöriga järnvägarna må av staten förvärvas i enlighet

med de av departementschefen i statsrådsprotokollet den 19

februari 1937 förordade grunderna;

b) att motionerna I: 221 och II: 433 må anses besvarade med

vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 16 april 1937.

På statsutskottets vägnar.

ANDERS ANDERSON.

Närvarande: Samma ledamöter, som deltagit i behandlingen av utlåtandet

nr 99 punkt 2:o, dock att i detta ärende jämväl deltagit herr Domö.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 100.

Reservationer:

1) av herrar Svensson i Kompersmåla, Rahmn, Hörstadius, Domö, Persson

i Falla och Olsson i Staxäng, vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag

bort hava följande lydelse:

»Utskottet vill erinra örn de betydande kapitalutlägg varmed ett statsförvärv

av östra centralbanans järn vägssystem är förenat. Förutom avskrivning

av alla statens fordringar i företaget, sammanlagt över 2,750,000 kronor, kräves

enligt järnvägsstyrelsens utredning nyinvesteringar i banan, avseende rälsutbyten,

anskaffning av rälsbussar m. m. på sammanlagt icke mindre än

1,900,000 kronor. Vissa angränsande banor skulle också åsamkas förluster

genom avledning av trafik. Redan med hänsyn till dessa omständigheter måste

stark tvekan hysas örn lämpligheten av östra centralbanans förstatligande. I

varje fall torde ej beslut därom böra fattas innan — på sätt svenska järnvägsföreningen

funnit tillrådligt — genom 1936 års järn vägskommitté utretts,

huruvida icke järnvägen kunde bliva en värdefull länk i en lämpligt avpassad

fusionsgrupp av enskilda järnvägar.

Utskottet, som med hänsyn till nu angivna omständigheter funnit sig ej

kunna tillstyrka det nu framlagda förslaget om östra centralbanans förstatligande,

får hemställa,

att förevarande proposition ej må av riksdagen bifallas.»

2) av herr Magnusson i Kalmar beträffande viss del av motiveringen.

Stockholm 1937. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1937:219 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående stats förr ärv av de Ostra centralbanans järnvägsaktiebolag tillhöriga järnvägarna jäm s. 7 i texten