Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående stats förvän av de östra centralbanans järnvägsaktiebolag tillhöriga järnvägarna jämte i ämnet väckta motioner.
1937-04-16 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1937:100, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående stats förvän av de östra centralbanans järnvägsaktiebolag tillhöriga järnvägarna jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 100.
9
Nr 100.
Ankom till riksdagens kansli den 16 april 1937 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
stats förvän av de östra centralbanans järnvägsaktiebolag
tillhöriga järnvägarna jämte i ämnet väckta
motioner.
(4:e avd.)
I en den 19 februari 1937 dagtecknad proposition, nr 129, bar Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för nämnda dag, föreslagit riksdagen medgiva,
att de östra centralbanans järnvägsaktiebolag tillhöriga järnvägarna må av
staten förvärvas i enlighet med av departementschefen i statsrådsprotokollet
förordade grunder.
I två likalydande motioner, väckta den ena, nr 221, inom första kammaren
av herrar E. Anderson och G. Bodin samt den andra, nr 433, inom andra kammaren
av herr A. Werner i Hultsfred m. fl. har hemställts, att riksdagen ville
hemställa till Kungl. Maj:t att hänskjuta frågan örn fastställande av ersättning
åt Norsholm—Västervik—Hultsfreds järnvägar för i anledning av östra
Centralbanans förstatligande uppkommande förluster åt gode män enligt
lagen örn skiljemän att avdömas i enlighet med i motionerna angivna huvudgrunder,
eller att, därest detta yrkande icke skulle vinna riksdagens bifall,
ersättningen enligt i gällande samtrafiksföreskrifter fastställda, i propositionen
återgivna grunder måtte under en tid av femton år beräknas efter en
väsentligt förhöjd procentsats.
Enligt den utredning, som ligger till grund för förevarande förslag örn
förvärvande för statens räkning av de östra centralbanans järnvägsaktiebolag
tillhöriga normalspåriga järnvägarna Linköping—-Vimmerby—Hultsfred
(121.4 km) och Åtvidaberg—Bjärka (18.3 km), uppgick nämnda bolags
skuld till staten på grund av fyra från allmänna järn vägslånefonden utlämnade
lån den 31 december 1936 till 3,230,139 kronor 25 öre. Trots av statsmakterna
år 1932 beviljade betydande lättnader beträffande bolagets statslån har
bolaget under de därefter förflutna åren icke kunnat uppnå en sådan ekonomisk
ställning, att bolaget nu kan återupptaga annuitetsbetalningen å statslånen.
Visserligen är ifrågavarande företag såtillvida gynnsammare ställt än åtskilliga
andra järnvägsföretag som ett icke obetydligt driftöverskott utvinnes
av järnvägstrafiken. Detta driftöverskott, för de närmaste åren beräknat
10
Statsutskottets utlåtande Nr 100.
till 85,000—100,000 kronor, är emellertid icke tillfyllest för författningsenlig
avsättning till förnyelsefond, för vilket ändamål erfordras omkring 120,000
kronor för år. Ehuru av bolaget upptagna obligationslån numera likviderats
och bolagets låneskulder därefter huvudsakligen utgöras av de fyra statslånen
till ett sammanlagt kapitalbelopp av 2,761,059 kronor 67 öre, förefinnes
alltså, därest icke förnyelsefondsavsättningen skulle väsentligt begränsas,
icke utsikt att kunna påräkna ens räntebetalning å statslånen.
De i ärendet verkställda utredningarna rörande ifrågavarande järnvägars
framtid inriktades till en början på en undersökning av möjligheterna att
ordna järnvägsbolagets ekonomiska förhållande genom en reglering av statslånen.
De under förhandlingarna härom framkomna förslagen byggde på en
begränsad avsättning till förnyelsefond, varigenom en del av driftöverskottet
skulle kunna disponeras för annuitetsbetalning å statslånen, reducerade till
visst belopp. En disposition på angivet sätt av överskottsmedlen ansågs emellertid
liktydig med att annuitetsbetalningen till staten förenades med en
successiv värdeminskning av järnvägen och därmed av säkerheten för statslånen.
En dylik anordning befanns därför icke lämpligen kunna ifrågakomma,
i varje fall icke som en definitiv lösning av järnvägens ekonomiska svårigheter.
Enär alltså järnvägsbolagets ekonomiska förhållanden befunnits icke
kunna tillfredsställande ordnas enbart genom en reglering av statslånen,
hava de företagna undersökningarna utvidgats till att omfatta jämväl frågan
örn en fusion mellan bolagets järnvägar och lämplig enskild järnväg eller
statens järnvägar. Ägarna av den enskilda järnväg, som därvid ifrågakommit,
Nässjö—Oskarshamns järnväg, hava emellertid avböjt en dylik fusion. Inledda
förhandlingar angående statsförvärv av ifrågavarande järnvägar hava
härefter fullföljts och lett till upprättande av ett förslag till avtal härom,
vilket godkänts för järnvägsbolagets del.
Järnvägsstyrelsen har, med framhållande av att ett statsförvärv av östra
centralbanan affärsmässigt sett visserligen icke vore en från statens järnvägars
synpunkt önskvärd åtgärd, uttalat sig för ett förstatligande av banan,
enär en sådan åtgärd skulle innebära en från allmän samhällelig synpunkt
och med hänsyn till behovet av banans bibehållande nödvändig och ändamålsenlig
lösning av förevarande spörsmål. Styrelsen har ock tillstyrkt, att
staten i enlighet med det föreliggande avtalsförslaget övertager östra centralbanan
från och med den 1 september 1937.
Tillstyrkande yttranden hava vidare avgivits av fullmäktige i riksgäldskontoret
samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
I skrivelser till riksgäldsfullmäktige hava Norsholm—Västervik—Hultsfreds
järnvägsaktiebolag, Nässjö—Oskarshamns nya järnvägsaktiebolag och
Sävsjöström—Nässjö järnvägsaktiebolag framhållit, att de bomme att lida
inkomstminskning genom förstatligande av ifrågavarande järnvägar. Förstnämnda
bolag har härvid erinrat örn att statsmakterna under förra halvåret
1936 medgivit reglering av bolagets statslån på så sätt, att bolaget skulle till
staten inbetala ett kontantbelopp av 1,440,000 kronor, samt i anslutning härtill
anfört:
Statsutskottets utlåtande Nr 100.
11
För denna inbetalning erfordrades, bland annat, att Kalmar läns norra
landsting tecknade borgen å ett bolagets lån till belopp av 600,000 kronor.
Så hade numera skett. Vid förhandlingarna rörande berörda lånereglering
hade beräknats, att driftöverskottet å bolagets järnväg skulle årligen uppgå
till 190,000 kronor, varav 90,000 kronor skulle åtgå till förräntning och amortering
av lån samt 100,000 kronor till avsättning till förnyelsefond. Vid förstatligande
av östra centralbanan komme bolagets trafikinkomster att minska
med cirka 40,000 kronor per år, en förlust som endast obetydligt kunde kompenseras
av minskade utgifter. Med hänsyn till att 1936 års överenskommelse
med staten inneburit, att bolaget haft att prestera maximum av det
med berörda inkomstberäkning möjliga, måste bolaget påfordra, att statens
järnvägar vid ett förstatligande av östra centralbanan ålades att lämna
bolaget full ersättning för därigenom uppkommande minskning av trafikinkomster.
Enligt det ovan omförmälda, av departementschefen förordade avtalsförslaget
skola ifrågavarande järnvägar övergå i statens ägo för att införlivas
med statens järnvägar. Beträffande personalen skall i stort sett gälla samma
bestämmelser för övertagande av densamma, som tillämpats vid de senaste
statsförvärven av enskilda järnvägar. Köpeskillingen för järnvägen skall utgå
på så sätt, att staten övertager bolagets skulder och förpliktelser. Anslag
erfordras alltså icke för själva avtalets genomförande. För nödvändiga förbättrings-
och rationaliseringsåtgärder erfordras emellertid enligt järnvägsstyrelsens
beräkningar anslag å riksstaten örn tillhopa 800,000 kronor, medan
återstående kostnader för detta ändamål, 0.9 å l.i miljon kronor, beräknas
kunna successivt bestridas med förnyelsefondsmedel. Med anvisande av de
sålunda såsom riksstatsanslag erforderliga medlen har dock befunnits kunna
anstå till nästa år. Därest medel för ändamålet dessförinnan skulle visa sig
erforderliga, förutsättes Kungl. Majit, därest riksdagen icke häremot uttalar
erinran, få ställa lämpligt belopp till järnvägsstyrelsens förfogande av för
styrelsen tillgängliga medel.
Vid sitt förordande av förslaget har departementschefen anfört bland
annat följande:
Vid bedömande av frågan örn östra centralbanans framtid synes mig vissa
omständigheter böra tillmätas avgörande betydelse, örn järnvägen över huvud
taget skall kunna bestå och på ett ändamålsenligt sätt betjäna den bygd, som
den genomlöper, erfordras för vissa förbättringar och andra rationaliseringsåtgärder
enligt verkställda beräkningar en successiv kapitalinvestering av
omkring 1.9 miljon kronor, vilket belopp järnvägsstyrelsen emellertid beräknat
kunna under vissa förutsättningar minskas till 1.7 miljon kronor. Då det icke
från något håll lärer kunna ifrågasättas, att järnvägen nedlägges, torde berörda
kapitalinvestering få anses ofrånkomlig. Det torde vara uteslutet, att
järnvägsbolaget självt kan uppbringa härför nödvändiga medel eller att annan
enskild eller kommunal intressent skulle vilja träda emellan, och för min del
vill jag betrakta det såsom likaledes uteslutet, att staten skulle ställa medlen
till järnvägsbolagets förfogande såsom ytterligare lån eller understöd. Vidare
må framhållas, att en i viss mån förbättrad trafikekonomi synes kunna påräknas,
därest järnvägen införlivas med statsbanorna, samtidigt som trafikanterna
inom trafikområdet komma i åtnjutande av icke obetydliga lättnader i
fraktkostnadshänseende. Ett statsförvärv av banan skulle sålunda innebära
12
Statsutskottets utlåtande Nr 100.
Utskottet.
möjligheter till ett rationellt ordnande av trafiken och tillika — genom att
banan på ett bestående sätt anknytes till den järnväg, till vilken huvudparten
av trafiken å banan söker sig — vara en trafikbefrämjande åtgärd, vars ändamålsenlighet,
därest fråga vore om fusion mellan enskilda järnvägar, säkerligen
allmänt skulle hava erkänts. Mot ett statsförvärv av östra centralbanan
har i huvudsak icke heller framförts annat skäl än att vissa enskilda järnvägar
genom av statsförvärvet föranledda omläggningar av samtrafiksvägarna
skulle lida en mer eller mindre betydande inkomstminskning.
För min del har jag icke kunnat finna annat än att samtliga i saken föreliggande
omständigheter peka hän mot nödvändigheten, att staten påtager
sig de kostnader, som äro förenade med ett bibehållande av ifrågavarande
järnväg, och att detta lämpligast sker i samband med att järnvägen
förvärvas av staten och införlivas med statens järnvägar. Yad beträffar de
förluster, som vissa enskilda järnvägar ansett sig böra räkna med i händelse
av östra centralbanans förstatligande, må allenast framhållas, att liknande
förluster i regel uppstå vid fusion mellan järnvägsföretag vare sig fusionen
gäller enbart enskilda järnvägar eller enskild järnväg och statens, och att
ifrågavarande förluster förutsetts vid fastställandet av sedan år 1931 gällande
regler i fråga om ersättning för genom ändrade samtrafiksvägar uppkommande
inkomstminskning för viss järnväg; dessa regler innebära i huvudsak, att ersättning
för trafikavledning utbetalas under tio år, det första året med 40 procent
av inkomstminskningen, det andra året med 36 procent, det tredje året med
32 procent o. s. v. Att hithörande spörsmål icke äro av den betydelse, att de
kunna anses utgöra hinder för den här ifrågavarande av andra skäl starkt påkallade
fusionsåtgärden, synes icke behöva närmare utvecklas. Ej heller synes
det kunna ifrågakomma att för detta fall medgiva andra ersättningsgrunder än
de eljest under enahanda omständigheter tillämpliga.
Av det anförda torde framgå att ett statsförvärv av östra centralbanan utgör
den under förhandenvarande omständigheter enda möjliga vägen att definitivt
lösa frågan örn banans framtid. Svenska järnvägsföreningen har emellertid
ansett sig böra påyrka, att ärendet icke nu företages till avgörande utan
först hänskjutes till 1936 års järn vägskommitté för att ingå som ett led i dess
utredningar rörande, bland annat, fusioner av enskilda järnvägar. Att ytterligare
uppskjuta frågans avgörande torde emellertid, med hänsyn till järnvägens
fortgående värdeminskning, icke vara en från statens synpunkter lämplig
åtgärd. Ej heller torde ett uppskov kunna tjäna något intresse för järnvägens
trafikanter eller för det järnvägen ägande bolaget. Hos nämnda kommittés
ordförande har jag ock inhämtat, att ett statsförvärv av ifrågavarande
järnväg icke skulle nämnvärt inverka på det inom kommittén pågående utredningsarbetet.
Då järnvägens bibehållande som enskilt företag icke lärer få
betraktas som ett önskemål, värt beaktande framför alla andra, kan jag icke
finna annat än att vid anläggande av såväl rent ekonomiska som allmänt samhälleliga
synpunkter övervägande skäl tala för att örn möjligt undvika ytterligare
uppskov med frågans avgörande.
Förevarande förslag, vilket tillkommit för att säkerställa östra centralbanans
fortbestånd, innebär, att nämnda företag övertages av staten. Köpeskillingen
skall utgå på så sätt att staten åtager sig ansvaret för företagets
skulder, däribland de fyra utestående statslånen till ett sammanlagt kapitalbelopp
av cirka 2,750,000 kronor. Belysande för banans ringa bärighet som
enskilt företag är att vid erforderliga framtida avsättningar till förnyelsefond
anläggningen ej beräknas lämna tillräcklig avkastning ens till förräntning av
statslånen.
Statsutskottets utlåtande Nr 100.
13
Med hänsyn till banans av järnvägsstyrelsen vitsordade stora betydelse för
omkringliggande bygd och för dess näringsliv har utskottet ej velat motsätta
sig ett bifall till förevarande förslag.
Såsom i propositionen närmare utvecklas medför östra centralbanans införlivning
med statsbanenätet att viss godstrafik övergår från angränsande
privata banor till statens järnvägar. För Norsholm—Västervik—Hultsfreds
järnvägar uppskattas bruttominskningen i fraktintäkter till 40,000 kronor årligen.
I väckta motioner har nu framhållits, att den ersättning, som statens
järnvägar enligt gällande allmänna sam trafiksavtal är skyldig betala nyssnämnda
privatbana (det första året 40 procent av den förlorade fraktbruttosumman
cirka 40,000 kronor och därefter 36, 32 o. s. v. procent), i detta fall
ej motsvarade den verkliga nettoförlusten. För egen del vill utskottet erinra
örn de uppoffringar, staten redan haft att vidkännas och nu ytterligare genom
östra centralbanans inlösen torde få vidkännas i samband med regleringen
av statslån, utlämnade till enskilda järnvägar i dessa trakter. Med hänsyn
härtill måste det vara tveksamt huruvida de nu motionsvis framkomna kraven
böra tillmötesgås. Emellertid lärer visst avseende också få fästas vid att
östra centralbanans förstatligande och därmed följande trafikavledning ej
torde hava av vederbörande landsting tagits i beräkning vid 1936 års reglering
av Norsholm—Västerviksbanans skuldförhållanden. Genom landstingets
mellankomst kunde då sistnämnda järnvägsföretag träffa uppgörelse örn betalning
av banans skuld till staten å 5,718,403 kronor 71 öre med ett engångsbelopp
av 1,440,000 kronor. Denna omständighet har av motionärerna särskilt
åberopats som skäl för en jämkning i nyssnämnda allmänna ersättningsgrunder.
Utskottet vill ifrågasätta, att frågan tages under förnyat övervägande
av Kungl. Majit, sedan bland annat närmare utredning införskaffats rörande
den neMoinkomstminskning, varav Yästerviksbanan kan drabbas genom ifråga-;
varande trafiköverflyttning.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
a) att riksdagen må medgiva, att de östra centralbanans aktiebolag
tillhöriga järnvägarna må av staten förvärvas i enlighet
med de av departementschefen i statsrådsprotokollet den 19
februari 1937 förordade grunderna;
b) att motionerna I: 221 och II: 433 må anses besvarade med
vad utskottet ovan anfört.
Stockholm den 16 april 1937.
På statsutskottets vägnar.
ANDERS ANDERSON.
Närvarande: Samma ledamöter, som deltagit i behandlingen av utlåtandet
nr 99 punkt 2:o, dock att i detta ärende jämväl deltagit herr Domö.
14
Statsutskottets utlåtande Nr 100.
Reservationer:
1) av herrar Svensson i Kompersmåla, Rahmn, Hörstadius, Domö, Persson
i Falla och Olsson i Staxäng, vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag
bort hava följande lydelse:
»Utskottet vill erinra örn de betydande kapitalutlägg varmed ett statsförvärv
av östra centralbanans järn vägssystem är förenat. Förutom avskrivning
av alla statens fordringar i företaget, sammanlagt över 2,750,000 kronor, kräves
enligt järnvägsstyrelsens utredning nyinvesteringar i banan, avseende rälsutbyten,
anskaffning av rälsbussar m. m. på sammanlagt icke mindre än
1,900,000 kronor. Vissa angränsande banor skulle också åsamkas förluster
genom avledning av trafik. Redan med hänsyn till dessa omständigheter måste
stark tvekan hysas örn lämpligheten av östra centralbanans förstatligande. I
varje fall torde ej beslut därom böra fattas innan — på sätt svenska järnvägsföreningen
funnit tillrådligt — genom 1936 års järn vägskommitté utretts,
huruvida icke järnvägen kunde bliva en värdefull länk i en lämpligt avpassad
fusionsgrupp av enskilda järnvägar.
Utskottet, som med hänsyn till nu angivna omständigheter funnit sig ej
kunna tillstyrka det nu framlagda förslaget om östra centralbanans förstatligande,
får hemställa,
att förevarande proposition ej må av riksdagen bifallas.»
2) av herr Magnusson i Kalmar beträffande viss del av motiveringen.
Stockholm 1937. K. L. Beckmans Boktryckeri.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1937:219 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående stats förr ärv av de Ostra centralbanans järnvägsaktiebolag tillhöriga järnvägarna jäm s. 7 i texten