Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade grunder för statsbidrag till dispensärverksamhet för tuberkulosens bekämpande jämte i ämnet väckta motioner.

1937-04-20 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1937:102, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade grunder för statsbidrag till dispensärverksamhet för tuberkulosens bekämpande jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 102.

1

Nr 102.

Ankom till riksdagens kansli den 20 april 1937 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

ändrade grunder för statsbidrag till dispensärverksamhet

för tuberkulosens bekämpande jämte i

ämnet väckta motioner.

(3:e avd.)

I en den 29 januari 1937 dagteeknad proposition, nr 85, har Kungl. Majit,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att godkänna de

grunder för statsbidrag till dispensärverksamhet för tuberkulosens bekämpande,

som av departementschefen förordats, att tillämpas från och med

den 1 januari 1938.

I samband med Kungl. Majits förevarande förslag har utskottet till behandling

förehaft

dels en inom andra kammaren av herr A. Andersson i Falkenberg m. fl.

väckt motion, nr 422, vari hemställts, att riksdagen vid behandling av

Kungl. Majits nu ifrågavarande proposition måtte uttala sig för att dispensärverksamhet

organiserad enligt den s. k. Hallandstypen och Älvsborgstypen

måtte, intill dess Kungl. Majit och riksdagen annorlunda beslutade,

anses likaberättigad till erhållande av statsbidrag enligt det vid propositionen

fogade förslaget till kungörelse angående statsbidrag till dispensärverksamheten

för tuberkulosens bekämpande;

dels och en inom andra kammaren av herrar A. Törnkvist och E. Hällgren

väckt motion, nr 423, vari hemställts, att riksdagen ville i skrivelse till

Kungl. Majit anhålla, att andra stycket i § 2 nämnda kungörelse måtte erhålla

följande lydelse:

Centraldispensär benämnes — — — -— — — — — — — — — — —

------eller förlagd till sjukvårdsanstalt. Där särskilda förhållanden

därtill föranleda, må medicinalstyrelsen medgiva, att centraldispensär må

förestås av läkare, som ej äger nyssnämnda behörighet, dock endast under

förutsättning att han prövas äga för befattningen nöjaktig utbildning på

tuberkulossjukdomarnas område.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 6 sami. Nr 102—103.

»54 37 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 102.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, får

utskottet hänvisa till motionerna.

Den nuvarande organisationen av dispensärverksamheten är icke likformig

utan har utvecklat sig efter något olika linjer inom olika delar av landet.

Den vanligaste formen, den s. k. allmänna länstypen, kännetecknas bland

annat därav, att ledningen av verksamheten handhaves av en av landstinget

utsedd dispensärstyrelse och att sanatorieläkaren vid ett av länets sanatorier

fungerar såsom dispensärledare för länet. Under dispensärstyrelsen sortera

länets samtliga lokala dispensärer och deras lokala styrelser, vanligen kallade

dispensärnämnder, vilkas främsta uppgift synes hava varit att träffa anstalter

för sommarkoloniverksamheten. De lokala distrikten omfatta länets städer

och provinsialläkardistrikt med i de allra flesta fallen tjänsteläkarna anställda

såsom dispensärläkare.

Vid sidan av denna allmänna typ hava i Hallands och Älvsborgs län

utbildat sig speciella organisationsformer. Betecknande för den i Hallands

län använda typen är, att inga lokala dispensärläkare finnas utan att en

enda läkare tjänstgör vid länets samtliga dispensärer. Denne har fullgod

sanatorieläkarkompetens och är sålunda väl förfaren i tuberkulosens speciella

diagnostik och behandling. Två av lokaldispensärerna äro utrustade med

röntgeninstallation, dit fall vid behov kunna överföras för röntgenundersökning.

Den för hela länet anställda dispensärläkarens undersökningar äro

sålunda kvalificerade specialistundersökningar. I Älvsborgs län äro dispensärerna

till antalet fem, av vilka tre äro förlagda till länets tre sanatorier

med respektive sanatorieläkare såsom dispensärläkare. De två övriga äro försedda

med av landstinget anskaffad röntgenutrustning. I båda länen ledes

verksamheten av en av landstinget utsedd dispensärstyrelse.

Till de dispensärer, som icke äro avsedda för städer utanför landsting,

utgår statsbidrag med högst en fjärdedel av dispensärens utgifter för läkaroch

sjuksköterskearvoden, resor i dispensärens tjänst, hyra för och underhåll

av lokal, expedition, nödvändiga sjukvårdsartiklar samt organiserad

tuberkulosförebyggande barnavård. Som villkor för statsbidrag stadgas bland

annat, att dispensären skall förestås av legitimerad läkare samt att där anställda

sköterskor skola lia erhållit såväl fullgod allmän sjukvårdsutbildning

som undervisning vid särskild dispensärkurs. Har landsting inom området

för dispensärens verksamhet anordnat distriktsvård enligt bestämmelserna

i 1935 års distriktsvårdskungörelse (nr 428), må statsbidrag icke utgå för

den del av dispensärens utgifter, som utgöres av arvode till vid dispensären

anställd sjuksköterska och ersättning för dennas resor i dispensärens tjänst.

Utan hinder av denna föreskrift må dock, när medicinalstyrelsen finner

skäl därtill föreligga, statsbidrag tills vidare kunna utgå jämväl för dessa

utgifter, under förutsättning att till sagda sjuksköterskas avlöning statsbidrag

icke utgår enligt distriktsvårdskungörelsen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 102.

3

Enligt det föreliggande förslaget skall inom varje landstingsområde finnas

minst en s. k. centraldispensär med uppgift att leda uppspanandet av

nya tuberkulosfall samt möjliggöra en tidig och noggrann diagnos. Centraldispensär

skall därför vara utrustad för röntgenundersökning samt förestås

av läkare med behörighet till läkarebefattning vid annat sanatorium än

kustsanatorram och därmed jämförligt sanatorium. En sådan dispensär skall

vidare förfoga över minst en dispensärsköterska och en sjuksköterska med

röntgenutbildning. Centraldispensär kan antingen vara fristående eller förlagd

till sjukvårdsanstalt.

Den lokala dispensärvården kan ombesörjas antingen av en distriktsdispensär,

typ I, som förestås av legitimerad läkare, kallad dispensärläkare

— i regel den tjänsteläkare som är distriktssköterskas förman — och vid

vilken distriktssköterskan tjänstgör såsom sköterska, eller av en distriktsdispensär,

typ II, vid vilken legitimerad läkare — i regel tjänsteläkare —

är dispensärläkare och särskild dispensärsköterska är anställd. Med dispensärsköterska

avses därvid sjuksköterska, som nöjaktigt genomgått fullständig

kurs vid statens distriktssköterskeskola. Den förra typen förutsättes

bliva den normala efter hand som tuberkulosfrekvensen minskas och distriktsvården

utbygges. Typen II, som motsvarar den nu mestadels använda

lokala typen, skall bibehållas endast i den mån tuberkulosfrekvensen i länet

eller andra omständigheter så påfordra. Avgörandet härutinnan skall tillkomma

medicinalstyrelsen efter vederbörande landstings hörande.

Beträffande städer, som deltaga i landsting men hava ett innevånarantal,

överstigande 5,000, och därför falla utanför gällande bestämmelser örn statsbidrag

till distriktsvård, föreslås vissa provisoriska anordningar i avbidan

på att distriktsvården för dessa städers del slutgiltigt ordnas. Städerna

utanför landsting beröras ej av det föreliggande förslaget.

Landstingen förutsättas bliva huvudmän för vården. Den närmaste ledningen

skall utövas av antingen distriktsvårdsstyrelsen eller en av landstinget

utsedd dispensärstyrelse. Det skall tillkomma landstingen att bestämma,

örn och i vilken utsträckning nuvarande dispensärnämnder skola

bibehållas, samt att närmare reglera deras verksamhet. Dispensärverksamheten

skall i sin helhet stå under överinseende av medicinalstyrelsen och

vederbörande förste provinsialläkare.

Till verksamheten föreslås statsbidrag utgå för följande utgifter, nämligen

vid centraldispensär för a) drift och underhåll samt b) kostnader

för medellösa eller mindre bemedlade personers resor till och från dispensären

för undersökning; vid distriktsdispensär, typ I, för a) läkararvode,

b) expedition samt inköp av sjukvårdsförnödenheter ävensom c) organiserad

tuberkulosförebyggande barnavård samt vid distriktsdispensär, typ II,

för a) läkar- och sjuksköterskearvoden, b) sjuksköterskas resor i dispensärens

tjänst, c) hyra och underhåll av dispensärlokal, d) expedition samt inköp

av sjukvårdsförnödenheter ävensom e) organiserad tuberkulosförebyggande

barnavård.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 102.

Utskottet.

Med undantag för patients resor till oell från centraldispensär må bidrag

av statsmedel icke utgå för vad som lämnats såsom understöd åt enskilda

personer. Har landsting inom dispensärvårdsområde anordnat distriktsvård

enligt 1935 års kungörelse angående statsbidrag till distriktsvård, må statsbidrag

icke keller utgå för den del av dispensärs utgifter, som utgöres av

arvode till vid dispensären anställd sjuksköterska och ersättning för hennes

resor i dispensärens tjänst, dock att medicinalstyrelsen, när skäl därtill föreligga,

kan liksom nu medgiva visst undantag från denna föreskrift.

Statsbidrag må jämväl kunna utgå för bidrag till avlöning åt av stad

anställd sjuksköterska, vilken efter överenskommelse mellan staden och

distriktsvårdsstyrelse skall utöva dispensärvård inom stad, där landsting icke

anordnat distriktsvård.

Statsbidrag för visst år utgår med högst hälften av det belopp, som återstår,

sedan sammanlagda beloppet av de statsbidragsberättigade utgifterna

under året minskats med summan av under året till bestridande av dessa

utgifter influtna övriga bidrag från kommuner och riksorganisationer, det

anslag, som för ändamålet utgått från landstinget, oberäknat. I län, där

tuberkulosdödligheten i medeltal för senast förflutna femårsperiod med mera

än 25 procent överstigit rikets medeltal för samma tid, kan statsbidraget

ökas med halva det procenttal, varmed länets tuberkulosdödlighet överstigit

rikets medeltal, dock högst med 50 procent. Inberäknat det ordinarie bidraget

kan alltså statsbidraget i dessa län uppgå till 75 procent av förenämnda

utgifter. Statsbidrag beviljas av medicinalstyrelsen. Såsom villkor

för statsbidrag skall gälla, att dispensärvården är anordnad enligt en av

medicinalstyrelsen godkänd plan, innefattande även områdets indelning i

dispensärdistrikt.

Kostnaderna för statens bidrag enligt nu angivna grunder uppskattas för

de närmaste åren efter den nya organisationens genomförande till 800,000

kronor per år, frånsett utgifterna för patients resor till och från centraldispensär.

I förhållande till budgetåret 1936/1937 innebär detta en höjning

med 350,000 kronor, men denna höjning beräknas medföra en i det närmaste

lika stor minskning av landstingens nuvarande utgifter för ändamålet.

Angående förslagets närmare innebörd får utskottet hänvisa till departementschefens

till statsrådsprotokollet gjorda uttalande (sid. 54—64) ävensom

till ett vid protokollet fogat förslag till kungörelse i ämnet (sid. 65—67).

Jämsides med de åtgärder, som vidtagits för beredande av vård åt tuberkulossjuka

å sanatorier och andra sjukvårdsanstalter, har dispensärverksamheten

under en lång följd av år intagit en framträdande plats i kampen emot

tuberkulosen. Såsom departementschefen framhåller, torde det vara en allmänt

omfattande mening, att denna vårdform uppvisat gynnsamma resultat.

Det föreliggande förslaget utgår därför såsom en given förutsättning från

att dispensärverksamheten skall bibehållas. Avsikten är allenast att åstadkomma

en av erfarenheterna betingad rationalisering och effektivisering.

s. 5 Kontrollera mot PDF

iStatsutskottets utlåtande Nr 102.

5

Såsom en angelägenhet av vikt Ilar framhållits, att dispensärvården erhåller

förbättrade tekniska resurser och speciellt utbildad och sakkunnig

personal. Därigenom skulle framförallt ernås en ökning av dispensärernas

förmåga att ställa tidiga och riktiga diagnoser samt att uppspåra förefintliga

smittkällor av tuberkulos karaktär.

Kravet på en tidig och säker diagnos synes utskottet väl tillgodosett

genom förslaget att inom varje sjukvårdsområde inrätta minst en central

dispensär med tillgång till fullständig röntgenutrustning och under ledning

av läkare med sakkunskap i såväl allmän tuberkulosvård som röntgenteknik.

Allt efter de lokala förhållandena skola dessa centraldispensärer kunna förläggas

till sjukvårdsanstalt eller upprättas fristående utan direkt samband

med sådan anstalt.

Såvitt utskottet kan finna, är det av stor vikt, att centraldispensärerna

ställas under ledning av läkare med tillräcklig kompetens. Betryggande

garantier måste därför skapas för att dessa kompetenskrav tillgodoses. Utskottet

kan därför icke tillstyrka det i motionen II: 423 framlagda förslaget,

att centraldispensär skulle kunna förestås av läkare, som icke ägde

sanatorieläkarkompetens i den utsträckning, som i det vid propositionen

fogade kungörelseförslaget närmare angives.

Det väsentligaste syftet med ifrågavarande motion, som avser i Blekinge

län rådande förhållanden, synes emellertid vara att förhindra, att för länet

fastställes en organisation, som skulle medföra alltför stora kostnader. Utskottet,

som beaktat motionärernas betänkligheter härutinnan, vill understryka

departementschefens uttalande därom, att det vid ordnandet av dispensärarbetet

inom de olika sjukvårdsområdena bör tillses, att den för varje

område lämpligaste organisationen kommer till stånd, under skäligt beaktande

av förefintliga önskemål. Den preliminära plan för centraldispensärernas

utbyggande, som intagits i propositionen, bör följaktligen underkastas

en med hänsyn till de lokala förhållandena inom olika sjukvårdsområden

påkallad omprövning.

Vid sidan av centraldispensärerna skall enligt det föreliggande förslaget

till dispensärverksamhetens ordnande finnas lokala dispensärer under ledning

av vederbörande tjänsteläkare. Dessa lokala dispensärer skola vara

av två slag, antingen distriktsdispensärer av typ I, med tjänsteläkare och

distriktssköterska, eller också distriktsdispensärer av typ II, motsvarande

de nuvarande dispensärerna.

Såsom departementschefen framhållit, kunna olika omständigheter och

förhållanden bliva bestämmande vid avgörandet av frågan, var distriktsdispensärer

i nuvarande form böra bibehållas och var de böra avvecklas.

En viktig sådan omständighet är tuberkulosdödligheten. Överhuvud taget

har förslaget lämnat stor frihet för sådana landstingsområden, vilkas nuvarande

dispensärorganisation enligt vunnen erfarenhet visat sig lämplig och

effektiv — exempelvis organisationerna i Hallands och Älvsborgs län —

att tills vidare oberoende av tuberkulosfrekvensens nedgång bibehålla nuvarande

organisation. I motionen II: 422 har emellertid såsom ytterligare

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 102.

garanti för att den bestående organisationen må bibehållas föreslagits, att

dispensärverksamhet organiserad enligt Hallands- och Älvsborgstypen skulle,

intill dess Kungl. Maj:t och riksdagen annorlunda beslutade, få anses berättigad

till statsbidrag enligt de nya grunderna. Ehuru utskottet saknar

anledning antaga, att det föreliggande förslaget icke skulle tillgodose berättigade

önskemål i förevarande hänseende, har utskottet velat förorda ett

tillmötesgående av den i motionen gjorda framställningen i så måtto, att

i blivande statsbidragskungörelse intages bestämmelse av innehåll, att statsbidrag

enligt de nya grunderna må utgå till de i Hallands och Älvsborgs

län befintliga organisationerna, intill dess Kungl. Majit annorlunda förordnar.

En dylik föreskrift rubbar icke de för dispensärverksamheten uppdragna

riktlinjerna.

Huvudmannaskapet för dispensärvården skall tillkomma landstingen. Yad

departementschefen härutinnan ävensom i fråga örn dispensärvårdens ledning

och dispensärernas personal anfört, har icke givit utskottet anledning

till erinran,

De föreslagna grunderna för statsbidrags utgående tillstyrker utskottet.

Det synes utskottet välbetänkt, att staten på sätt departementschefen föreslagit

jämväl bidrager till kostnaden för medellösa och mindre bemedlade

personers resor till och från centraldispensär för undersökning. Då statens

bidrag till dessa resor skall utgå efter samma grunder, som föreslagits för

dispensärverksamheten i övrigt, och då således landstingen i princip komma

att svara för hälften av resekostnaderna, är det uppenbart, att det måste

bliva ett landstingens intresse att tillse, att resorna icke genom val av

olämpligt färdsätt onödigt fördyras.

Under åberopande av det anförda och då det föreliggande förslaget i här

ej särskilt omförmälda delar ej givit utskottet anledning till erinran, får utskottet

hemställa,

l:o) att riksdagen må med de erinringar, utskottet ovan anfört,

godkänna de i statsrådsprotokollet över socialärenden den

29 januari 1937 förordade grunderna för statsbidrag till dispensärverksamhet

för tuberkulosens bekämpande, att tillämpas från

och med den 1 januari 1938;

2:o) att herrar Anderssons i Falkenberg m. fl. samt herrar

Törnkvists och Hällgrens förenämnda motioner (H: 422 och 423)

må anses besvarade genom vad utskottet anfört.

Stockholm den 20 april 1937.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Närvarande: Se under utlåtandet Nr 103.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1937:246 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition angående ändrade grundel'' för statsbidrag till dispensärverksamhet för tuberkulosens bekämpan s. 1 i texten