Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående förbättrad förlossningsvård samt anordnande av s. k. förebyggande mådraoch barnavård jämte i dessa ämnen väckta motioner.

1937-04-27 · 32 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 32 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1937:121, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående förbättrad förlossningsvård samt anordnande av s. k. förebyggande mådraoch barnavård jämte i dessa ämnen väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 121.

1

Nr 121.

Ankom till riksdagens kansli den 27 april 1937 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående

förbättrad förlossningsvård samt anordnande av s. k.

förebyggande mådra- och barnavård jämte i dessa

ämnen väckta motioner.

(3:e avd.)

I en den 15 januari 1937 dagtecknad proposition, nr 39, har Kungl. Majit,

under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden

för samma dag, föreslagit riksdagen att godkänna de grunder för statsbidrag

till sluten och öppen barnbördsvård samt till förebyggande mödraoch

barnavård, som av departementschefen förordats, att tillämpas från

och med den 1 januari 1938.

I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till behandling

förehaft följande motioner, nämligen

inom första kammaren:

nr 208 av herr D. Pettersson samt

inom andra kammaren:

nr 52 av fru S. Rönn-Ckristiansson m. fl.,

nr 412 av fröken K. Hesselgren m. fl., i vad den hänvisats till statsutskottets

handläggning,

nr 413 av herr K. Mäler m. fl.,

nr 414 av fru O. Nordgren och

nr 415 av herrar G. Andersson i Rasjön och E. Fast.

I dessa motioner framställda yrkanden återgivas nedan i samband med

redogörelse för vederbörande del av Kungl. Maj:ts förslag. Beträffande de

skäl åter, som anförts till stöd för nämnda yrkanden, får utskottet hänvisa

till motionerna.

I. Grundläggande principer.

Kungl. Maj :ts proposition grundar sig huvudsakligen å tre olika förslag,

vilka samtliga varit föremål för sedvanlig remissbehandling, nämligen dels

statens sjukvårdskommittés betänkande den 17 maj 1934 angående den

slutna kroppssjukvården i riket m. m. (statens offentliga utredningar

Bihang till riksdagens protokoll 1037. 6 saini. Nr 121.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 121.

1934: 22), dels medicinalstyrelsens utlåtande den 4 april 1935 angående

förebyggande mödra- och barnavård (statens offentliga utredningar

1935:19), dels ock befolkningskommissionens betänkande den 10 december

1935 angående den slutna förlossningsvården, barnmorskeväsendet samt

förebyggande mödra- och barnavård (statens offentliga utredningar

1936: 12). Sistnämnda betänkande kan i stort sett sägas utgöra en komplettering

och överarbetning av sjukvårdskommitténs och medicinalstyrelsens

förslag i syfte att, med anlitande i största möjliga utsträckning av

redan befintliga anordningar och arbetskrafter, av förlossningsvårdens

olika grenar, den slutna och den öppna, samt den förebyggande mödra- och

barnavården skapa ett sammanhängande vårdområde, lätt tillgängligt för

alla dem, som önska begagna sig av dithörande vård.

För att underlätta uppnåendet av detta mål har bejolkningskommissionen

i första hand såsom en grundläggande princip förordat, att det allmänna

skall helt bestrida normalkostnaderna för förlossningsvården, däri inbegripet

även förvården av den gravida kvinnan, den s. k. förebyggande mödravården.

I konsekvens härmed föreslår kommissionen, att staten skall dels

övertaga huvudparten av kostnaderna för den öppna barnbördsvården, dels

ock lämna bidrag till kostnaderna för den slutna barnbördsvården, allt på

villkor att barnaföderskor, som förlösas i hemmen, skola åtnjuta kostnadsfri

hjälp av barnmorska samt att av barnaföderskor, som förlösas å anstalt,

endast må uttagas en låg avgift, avsedd såsom bidrag till anstaltens utgifter

för kost under barnsängstiden. Principiellt skall alltså förlossningsvården

såsom sådan vara kostnadsfri för barnaföderskan.

Såsom en grundläggande princip förordar kommissionen vidare, att det

allmänna skall medverka till en sådan utbyggnad av den slutna barnbördsvården,

att förlossningsvård å anstalt står varje kvinna till buds, som önskar

begagna sig av sådan vård. I anslutning härtill uttalar kommissionen, att

en genomgripande omorganisation av den öppna barnbördsvården är ofrånkomlig

och att densamma bör ske under anpassning till den slutna barnbördsvården.

För ändamålet avses ett nära samarbete ordnat mellan den

slutna och öppna barnbördsvården, varvid barnmorskorna i viss omfattning

skola utnyttjas i den slutna vården. Därjämte skola barnmorskorna sysselsättas

med förebyggande mödravård samt under en övergångstid även i

den förebyggande barnavården.

Departementschefen har — i likhet med flertalet hörda myndigheter och

sammanslutningar — i allt väsentligt anslutit sig till nu nämnda huvudprinciper.

I detta sammanhang har utskottet till behandling upptagit den av fru

Rönn-Christiansson m. fl. väckta motionen II: 52, vari yrkats, att riksdagen

måtte besluta att hos Kungl. Majit hemställa örn utredning och förslag

till 1938 års riksdag örn att varje barnaföderska erhåller kostnadsfri

s. k. smärtfri förlossning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 121.

3

Utskottet finner de av befolkningskommissionen framlagda huvudprinciperna

i stort sett ägnade att medföra en väsentlig förbättring av vårdmöjligheterna

vid barnsbörd. Utskottet anser sig därför kunna tillstyrka, att

dessa principer läggas till grund för en omorganisation av förlossningsvården.

Som en konsekvens av principen örn fri förlossningsvård torde följa, att

barnaföderska i de fall, där medicinska indikationer så påfordra, utan ersättning

beredes all den lindring i de med förlossningen förenade smärtorna,

som omständigheterna medgiva. Därigenom lärer det med motionen II: 52

avsedda syftet bli tillgodosett i den omfattning, som rimligen kan anses

vara av behovet påkallat. Utskottet finner därför icke skäl tillstyrka bifall

till det i motionen framförda yrkandet om utredning rörande kostnadsfri

s. k. smärtfri förlossning åt varje barnaföderska.

II. Den slutna barnbördsvården.

De för närvarande befintliga anstalterna för barnsbörd kunna lämpligen

uppdelas i fem grupper, nämligen

1. barnbördshus = helt fristående, av stat, landsting eller stad utanför

landsting ägda anstalter;

2. barnbördsavdelningar av typ I = vid lasarett och därmed jämförliga

sjukhus inrättade specialavdelningar för barnbördsvård, som förestås av

egna, specialutbildade lasarettsläkare;

3. barnbördsavdelningar av typ II = vid lasarett för barnbördsvård inrättade

avdelningar eller särskilt avdelade rum med lasarettslälcaren vid det

odelade lasarettet eller på den kirurgiska avdelningen såsom ansvarig läkare;

4. förlossningshem = vårdanstalter för barnsbörd, som ägas av primärkommun,

förening eller enskild;

5. förlossningsrum hos barnmorska.

Enligt av sjukvårdskommittén verkställd inventering inrymde dessa anstalter

vid 1929 års utgång sammanlagt omkring 1,430 vårdplatser, varav

830 å barnbördshus och lasarett samt 600 å förlossningshem och förlossningsrum

hos barnmorska. Sedermera har antalet barnbördsplatser vid lasarett

väsentligt utökats och beräknades av befolkningskommissionen den 1

juli 1936 utgöra omkring 1,150. Sammanlagda antalet vårdplatser för barnsbörd

skulle därmed uppgå till omkring 1,750. Av dessa belöpa icke mindre

än cirka 600 å de fyra största städerna, medan återstående 1,150 fördela

sig över landet i övrigt.

I fråga örn sättet för den slutna barnbördsvårdens tillgodoseende har

statens sjukvårdskommitté framlagt följande plan:

1. Barnbördshus respektive barnbördsavdelningar vid lasarett (och eventuellt

sjukstugor) böra utgöra kärnan av anstaltsvården för barnsbörd.

2. Där dylika anstalter och avdelningar av lokala skäl icke kunna ordnas

i den omfattning, att vårdbehovet därigenom fullt tillgodoses, böra de kom
-

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 121.

pletteras med förlossningshem och förlossningsrum hos barnmorska. De

förra synas bäst lämpade för städer, köpingar, municipalsamhällen med tätt

bebyggd kringliggande landsbygd eller tätt befolkade industrisamhällen, de

senare för den rena landsbygden.

3. I ödemarksdistrikten erfordras för barnbördsvården platser å sjukstuga

eventuellt förlossningshem eller förlossningsrum samt anordningar för

väntande barnaföderskor och nyligen förlösta mödrar, i första hand vid

läkarstationerna.

Beträffande gränsen mellan förlossningshem och förlossningsrum hos

barnmorska framhåller kommittén, att ett förlossningshem bör vara av den

storlek, att åtminstone en barnmorska kan helt bindas vid anstalten. Minimiantalet

platser kunde ur denna synpunkt sättas till 6—8. En förutsättning

härvid vore, att avtal träffades med närmast boende barnmorska örn

biträde vid den ordinarie barnmorskans ledigheter. Detta torde emellertid

stundom möta svårigheter. Från arbetsfördelningssynpunkt vore därför ett

förlossningshem av den storlek, att två barnmorskor kunde beredas fullt

arbete därstädes, att anbefalla. Förlossningshem med ett antal vårdplatser

av minst 10 syntes med hänsyn härtill vara lämpligast. Förlossningsrum hos

barnmorska åter, vilka avsåge att täcka behovet inom avlägset liggande,

glest befolkade trakter, borde göras avsevärt mindre. I allmänhet vore ett

förlossningsrum om 2 platser tillfyllest för rayonens behov. Med detta platsantal

syntes det med förlossningsrummet förenade arbetet icke heller behöva

i den grad binda distriktsbarn morska n, vilken sannolikt komme att

bliva den ansvariga för verksamheten på förlossningsrummet, att hon förhindrades

lämna begärt biträde åt barnaföderskor i distriktet, vilka önskade

bliva förlösta i eget hem.

I fråga örn huvudmannaskapet för den slutna barnbördsvården erinrar

kommittén, att ehuru 1928 års sjukhuslag icke innehåller något formellt

åläggande för landstingen att ombesörja anstaltsvård vid barnsbörd utan

inskränker sig till att anbefalla ifrågavarande vård som en för dem särskilt

lämpad uppgift, har utvecklingen otvetydigt gått i den riktningen, att landstingen

i allt större utsträckning tagit hand örn vården genom anordnande

av särskilda avdelningar för barnsbörd vid lasaretten. I anslutning härtill

förordar kommittén, att i landstingsområden, där för ernående av tillfredsställande

vårdmöjligheter vid barnsbörd komplettering med förlossningshem

eller förlossningsrum hos barnmorska erfordras, jämväl dessa anstalter

inordnas i de organisationsplaner, som landstingen avses skola uppgöra för

förlossningsvårdens ordnande i respektive landstingsområden, och att landstingen

sålunda bliva deras huvudmän eller i varje fall skänka dem ett verksamt

ekonomiskt stöd. Detta behöver och bör enligt kommitténs uppfattning

icke innebära, att enskildas insatser helt avkopplas utan blott att dessa

underordnas landstingens ledning. Däremot bör enligt kommittén i landsting

deltagande primärkommun helt avkopplas från befattning med den

slutna barnbördsvården.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 121.

5

Kommittén föreslår vidare, att statligt driftbidrag utgår till av landsting

eller stad utanför landsting organiserad sluten barnbördsvård. Sådant bi''

drag avses utgå med 2 kronor per dag under högst 10 dagar för varje barnaföderska,

som äger uppbära moderskapsunderstöd, på villkor att av barnaföderskan

icke uttages högre dagavgift än 1 krona. Härutöver förordar

kommittén i fråga om ödemarksdistrikten, att staten lämnar bidrag till

driften av väntehemmen med 2 kronor per dag och barnaföderska, att utgå

under högst 15 dagar. Dylikt bidrag borde emellertid som regel ej böra utgå

för andra moderskapsunderstödsberättigade än dem, vilka från hemorten

till förlossningsanstalten hade ett avstånd av minst 3 mil. Är avståndet

mindre, borde bidrag kunna utgå, därest genom intyg av kommunalnämndsordföranden

styrktes, att kommunikationerna från hemorten till förlossningsanstalten

vore särskilt svåra. Kommittén förordar jämväl, att för varje

dag av den tid, barnaföderskan vistas å vänte- eller inackorderingsrum,

dock högst för 15 dagar, statsbidrag må utgå för hemhjälp med 1 krona

per dag.

Som allmänna villkor för driftbidrag föreslår kommittén, dels att vederbörande

anstalt skall ingå som led i en av medicinalstyrelsen godkänd plan

för barnbördsvården inom länet, dels ock att vederbörande huvudman och

anstaltsledning skall vara skyldig att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter

örn samarbete beträffande barnbördsvården, som Kungl. Majit på förslag

av medicinalstyrelsen kan finna erforderligt utfärda.

Kommittén har däremot icke ansett skäl föreligga att vid sidan örn driftbidragen

föreslå särskilda bidrag till anordnande av förlossningsanstalter.

Befolkning skommissionen ansluter sig i huvudsak till sjukvårdskonmiitténs

plan för den slutna barnbördsvårdens utbyggande men förordar större

frihet för landstingen att välja mellan de olika anstaltstyperna. En bestämd

gräns mellan dessa typer bör enligt kommissionens mening icke upprätthållas

utan bör exempelvis förlossningshem med mindre platsantal än 6

även kunna komma till användning, detta främst för att underlätta avsett

samarbete mellan sluten och öppen barnbördsvård.

Kommissionen föreslår vidare, att de av sjukvårdskommittén förordade

statliga driftbidragen utsträckas till att gälla dels andra förlossningsanstalter

än dem, för vilka landsting och städer utanför landsting formellt äro

huvudmän, dels ock alla barnaföderskor, som förlösas å allmän sal eller intagas

å väntehem i ödemarksdistrikt, oberoende av deras förmögenhetsställning.

Därjämte föreslår kommissionen, att statsbidrag skall utgå jämväl till

anordnande av förlossningsanstalter. Sådant bidrag förordas utgå med 2,500

kronor per vårdplats, dock högst hälften av byggnadskostnaderna (tomtoch

inventariekostnader cj inräknade) för nybyggnad av barnbördshus eller

av barnbördsavdelning vid lasarett och därmed jämförlig anstalt eller vid

sjukstuga. Vid inlösen av byggnad och dennas omändring till anstalt eller

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 121.

avdelning, som nyss sagts, skulle bidraget utgå med 1,750 kronor per vårdplats,

och när det gäller omändring av i landstingets eller i stadens ägo befintlig

byggnad till dylik anstalt eller avdelning med 1,250 kronor per

vårdplats, dock att bidraget icke finge överstiga i det förra fallet hälften

av köpesumman jämte kostnaden för erforderliga örn- och tillbyggnadsarbeten

samt i det senare fallet hälften av kostnaden för erforderliga omoch

tillbyggnadsarbeten. Beträffande förlossningshem och förlossningsrum

hos barnmorska anses statsbidrag böra förekomma endast i fråga örn nybyggnad

och bidragsbeloppet därvid begränsas till 1,000 kronor per vårdplats.

För vårdanstalter av förevarande slag, som redan äro i landstingens

eller icke-landstingsstädernas ägo, skulle statsbidrag icke utgå retroaktivt.

Redogörelse för de över befolkningskommissionens förslag avgivna yttrandena

i denna del återfinnes å sid. 28—41 i propositionen.

Departementschefen ansluter sig i fråga örn barnbördsvårdens utbyggande

närmast till sjukvårdskommitténs förslag och varnar för ett allmänt

anordnande av förlossningshem med mindre än 6 platser. Avståndet till

närmaste förlossningsanstalt bör enligt departementschefen som regel icke

överstiga 4 å 5 mil, med undantag dock för ödemarksdistrikten.

Beträffande barnbördsvårdens handhavanae och finansiering yttrar departementschefen:
Även

i fråga om huvudmannaskapet för den slutna barnbördsvården

delar jag — i likhet med flertalet hörda myndigheter — i huvudsak

sjukvårdskommitténs uppfattning. Landstingen och icke-landstingsstäderna

böra sålunda ha ansvaret för vården och göra upp planer för

dess tillgodoseende på ändamålsenligaste sätt. Där behov av förlossningshem

och förlossningsrum föreligger, böra landstingen givetvis beakta redan

förefintliga vårdtillgångar av denna art samt, i den mån dessa äro ur vårdsynpunkt

godtagbara och i övrigt förenliga med planmässig fördelning av

vårdmöjligheterna inom länet, inordna dem i landstingsområdets barnbördsorganisation.

För vinnande av erforderligt samarbete mellan sluten

och öppen barnbördsvård torde det härvid oftast visa sig nödvändigt att

landstingen övertaga av andra huvudmän nu drivna förlossningsanstalter.

Där så ej är fallet, lärer den omständigheten, att viss av primärkommun

eller förening, t. ex. röda korset, driven anstalt inordnas i länsplanen,

icke utan vidare behöva medföra en sådan åtgärd från landstingens sida,

utan böra anstalterna ifråga alltjämt kunna drivas av sina nuvarande

huvudmän, under förutsättning att dessa underkasta sig de föreskrifter

örn samarbete med landstingen, som kunna befinnas påkallade och för

ändamålet utfärdas. Däremot torde med hänsyn till önskvärdheten av

att från den allmänna barnbördsvården avkoppla ovidkommande vinstintressen

enskilda personer icke böra, såsom befolkningskommissionen

ifrågasatt, medgivas enahanda möjlighet.

Med dessa utgångspunkter har jag intet att erinra mot att statsbidrag

utgår till driften av, förutom landstingens egna anstalter, sådana

primärkommunala och föreningar tillhöriga förlossningshem, som av

medicinalstyrelsen befunnits lämpade att ingå i landstingens organisations
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 121.

7

planer för barnbördsvården. Andra anstalter böra däremot icke komma i

åtnjutande av statliga driftbidrag. Av den ståndpunkt, jag intagit till principen

om fri förlossningsvård följer ock, att jag ansluter mig till befolkningskommissionens

av medicinalstyrelsen tillstyrkta förslag, att bidrag

skall utgå för alla barnaföderskor, som förlösas å allmän saf, på villkor

att av barnaföderskan icke uttages högre dagavgift än 1 krona. Från detta

villkor torde dock, i analogi med vad som för närvarande gäller statsbidrag

till tuberkulosanstalter och hem för kroniskt sjuka, undantag böra

medgivas såtillvida, att högre avgift må uttagas av barnaföderska från

annat område än det, anstalten i första hand åsyftar att tillgodose. I fråga

om dessa barnaföderskor förutsätter jag, att hemort slandstingen träda

hjälpande emellan i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder för

samarbete härutinnan, som hittills i allmänhet tillämpats. Befolkningskommissionen

har vidare föreslagit, att driftbidrag icke skulle för någon

dag kunna utgå för större antal platser än medicinalstyrelsen fastställt såsom

motsvarande normal beläggning. Med hänsyn till svårigheterna att

reglera tillströmningen av barnaföderskor till lasaretten torde emellertid,

såsom från visst håll påyrkats, i detta hänseende böra tillämpas en medeltalsberäkning,

förslagsvis så, att statsbidrag per halvår beräknat icke må

utgå för flera platser än det av medicinalstyrelsen såsom normalt fastställda.

I fråga om driftbidragets storlek och övriga, här ej berörda grander

för bidragets utgående anser jag tillräckliga skäl ej föreligga att frångå

sjukvårdskommitténs, av befolkningskommissionen biträdda förslag.

Jag tillstyrker ock det av kommissionen förordade förslaget örn bidrag till

driften av väntehem och till hemhjälp i rikets ödemarksdistrikt, dock med

den modifikationen, att bidrag som regel endast må utgå för barnaföderska,

som bor på ett avstånd från förlossningsanstalt av minst fyra mil,

samt att bidrag till hemhjälp allenast må lämnas vid styrkt behov av

dylik hjälp.

Vad slutligen angår frågan örn statsbidrag till anordnande

av vårdplatser för barnsbörd, har som nämnts befolkningskommissionen

ansett dylikt bidrag erforderligt för att stimulera till nödig byggnadsverksamhet.

I de avgivna yttrandena har ock bidrag för detta ändamål överlag

tillstyrkts, om ock beträffande grunderna för bidraget åtskilliga erinringar

framställts. För egen del ställer jag mig i viss mån tveksam mot

en dylik ordning, icke minst med hänsyn till de konsekvenser i fråga örn

annan lasarettsvård, som kunna inträda. Otvivelaktigt är emellertid den

ekonomiska situationen för åtskilliga landsting sådan, att därest staten

ej träder hjälpande emellan, frågan om den slutna barnbördsvårdens utbyggande

kan komma att sättas i efterhand och därmed ett icke önskvärt

dröjsmål uppstå med ordnandet av ifrågavarande för landet viktiga angelägenhet.

Jag har därför ansett mig böra förorda, att statsbidrag må —

efter prövning av Kungl. Majit i varje särskilt fall — utgå till anordnande

av vårdplatser för barnsbörd. Någon rätt till statsbidrag skall sålunda

ej föreligga. I första hand böra på skäl, som jag tidigare berört, avdelningarna

vid lasarett och sjukstugor komma i fråga. Beträffande förlossningshemmen

framträder behovet av statsbidrag med mindre styrka, men det

synes mig dock vara lämpligt, att åt Kungl. Majit inrymmes möjlighet att

bevilja statsbidrag även för dylika hem. Kostnaderna för inrättande av förlossningsrum

hos barnmorska lära däremot böra helt åvila landstingen,

som framdeles avses skola i primärkommunens ställe tillhandahålla barnmorska

erforderlig tjänstebostad.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 121.

I fråga om bidragsgrunderna i övrigt kan jag, liksom medicinalstyrelsen,

i huvudsak ansluta mig till befolkningskommissionens förslag. Bidrag bör

sålunda endast utgå till landsting och stad utanför landsting. Avdelning

vid lasarett och, om möjligt, även vid sjukstuga bör vidare vara av sådan

storlek, att minst en barnmorska kan beräknas bli där fullt sysselsatt.

Att beträffande förlossningshem med mindre än 6 vårdplatser särskild

återhållsamhet bör iakttagas, har jag redan förut betonat. Vad åter angår

den föreslagna uppdelningen av statsbidragen å olika maximibelopp, allteftersom

det gäller uppförande av nybyggnad, inlösen av befintlig byggnad

eller omändring av en i vederbörande huvudmans ägo befintlig byggnad,

kan, på sätt i yttrandena framhållits, en sträng tillämpning av densamma

stundom leda till orättvisor och mindre fördelaktiga resultat ur

organisatorisk synpunkt. För undvikande härav torde därför Kungl. Majit

böra medgivas rätt att när särskilda skäl därtill äro frångå de för inlösen

av byggnad och omändring av i vederbörandes ägo redan befintlig byggnad

ifrågasatta maximibeloppen. Möjlighet bör härvid föreligga att i det

fall, att en befintlig, för annat ändamål inrättad avdelning vid lasarett

eller sjukstuga tages i anspråk för barnbördsvård samt för det ursprungliga

vårdändamålet uppföres en ny byggnad, låta sjukhusets huvudman

i viss omfattning åtnjuta ersättning jämväl för den på så sätt tillkomna

barnbördsavdelningen. I intet fall bör dock ersättningen få överstiga

hälften av de verkliga kostnaderna, tomt och inventarier frånräknade.

Beträffande till sist det från åtskilliga håll framställda yrkandet om r etr

oaktiva byggnadsbidrag tala onekligen vissa rättvisesynpunkter

för en dylik tillämpning. Å andra sidan komme, om härvid full rättvisa

skulle skipas, en sådan ordning att medföra vittgående ekonomiska konsekvenser

för staten, till båtnad främst för de i ekonomiskt avseende mera

lyckligt lottade landstingen och storstäderna. Med den ståndpunkt jag

intagit till frågan om byggnadsbidrag i allmänhet måste jag hysa än

större tveksamhet rörande lämpligheten överhuvudtaget av en bestämmelse

nied retroaktiv innebörd. Efter övervägande av spörsmålet har jag

emellertid, bland annat med hänsyn till de uttalanden, som i befolkningsfrågan

gjordes vid 1935 års riksdag, ansett mig böra tillmötesgå de i yttrandena

framkomna yrkandena såtillvida, att statsbidrag må, efter prövning

av Kungl. Majit i varje särskilt fall, kunna utgå för barnbördsavdelningar

vid lasarett och sjukstugor, vilkas uppförande påbörjats efter den

1 juli 1935. Härvid förutsätter jag såsom självfallet, att sådana bidrag

skola utgå endast, då verkligt bärande skäl, framför allt ur synpunkten

av huvudmännens ekonomiska förhållanden, stå att anföra.

Den närmare innebörden av Kungl. Majlis förslag rörande driftbidrag

till förlossningsanstalter och väntehem m. m. framgår av ett vid propositionen

fogat förslag till kungörelse i ämnet (sid. 145—148).

I förenämnda, av fru Nordgren väckta motion II: lil/ hemställes, att

riksdagen matte uttala sig för att § 3 i kungörelseförslaget angående statsbidrag

till driftkostnaderna vid förlossningsanstalter och väntehem m. m.

måtte erhålla följande lydelse:

Driftbidrag må utgå allenast---för person från annan ort utgår

med högre belopp. Särskild förlossningsavgift må dock i intetdera fallet avkrävas

barnaföderska.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 121.

9

Till förlossningshem---särskilda skäl är o.

I de likalydande motionerna I: 208 och II: 415, väckta den förra av herr

D. Pettersson och den senare av herrar Andersson i Rasjön och Fast,

hemställes vidare,

att statsbidrag skall utgå till driften av barnbördshus och barnbördsavdelning

vid lasarett och sjukstuga, under förutsättning att vårdavgiften

är högst 2 kronor per dag å allmän sal,

att för erhållande av statsbidrag till driften av förlossningsanstalt

(väntehem) skall fordras, att denna ingår i en av medicinalstyrelsen godkänd,

landstingsområdet eller del därav omfattande plan för barnbördsvårdens

ordnande eller att anstalten under alla förhållanden kan anses

behövlig,

samt att landstingen (städerna utanför landsting) skola erhålla r ät t till

statsbidrag till inrättande av barnbördsanstalter enligt i huvudsak de av

befolkningskommissionen förordade grunderna.

Den av statens sjukvårdskommitté framlagda, av Kungl. Majit i huvudsak

tillstyrkta planen för den slutna barnbördsvårdens utbyggande

har icke givit utskottet anledning till erinran. Detsamma gäller Kungl.

Maj :ts förslag i vad det avser huvudmannaskapet för vården, vilket innebär,

att landstingen respektive städerna utanför landsting skola gentemot

staten svara för vårdens ändamålsenliga planerande och bedrivande.

De av Kungl. Majit föreslagna grunderna för statsbidrag till

driften av förlossningsanstalter kan utskottet ock i allt väsentligt tillstyrka.

I motionerna I: 208 och lii 415 samt åtskilliga yttranden över befolkningskommisionens

förslag har emellertid framhållits, att barnbördshusen

och barnbördsavdelningarna vid lasarett och sjukstugor ställa sig

relativt dyrbara i drift och att ett godtagande av Kungl. Majits förslag

rörande driftbidragets och patientavgifternas storlek skulle för ett flertal

landsting medföra ökade kostnader för dessa förlossningsanstalters drift.

Främst med hänsyn härtill har i nämnda motioner yrkats, att vederbörande

huvudman skulle äga rätt att, utöver det statliga driftbidraget av 2 kronor,

av barnaföderskan uttaga en vårdavgift av högst 2 kronor per dag å allmän

sal.

Utskottet finner för sin del starka skäl tala för att landstingen icke —

jämsides med barnbördsvårdens utbyggande — åläggas ökade utgifter

för driften av sina förlossningsanstalter, men utskottet kan icke dela motionärernas

uppfattning, att erforderlig lättnad härutinnan bör beredas

genom en höjning av den av Kungl. Majit föreslagna dagavgiften. Det

synes utskottet vara mer överensstämmande med den förut omförmälda

grundprincipen om fri förlossningsvård, att staten åtager sig ett ökat bidrag

till ifrågavarande anstalters drift. Skäl kunna anföras för att härvid

jämställa de fristående förlossningshemmen örn minst 6 vårdplatser

Utskottet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 121.

med barnbördshusen och barnbördsavdelningar vid lasarett och sjukstuga.

Utskottet föreslår därför, att det statliga driftbidraget till nu nämnda förlossningsanstalter

höjes från 2 kronor till 3 kronor per dag och barnaföderska,

som förlöses å allmän sal, att utgå under den tid och på de villkor,

Kungl. Majit föreslagit; dock må givetvis i intet fall summan av

statsbidraget och dagavgifterna överstiga anstaltens verkliga driftkostnader.

Det lärer tillkomma medicinalstyrelsen att i samband med godkännandet

av plan för förlossningsvårdens ordnande inom respektive landstingsområden

tillse, att förhållandet mellan de olilia anstaltstyperna blir ur vårdsynpunkt

lämpligt avvägd.

I detta sammanhang vill utskottet, med anledning av det i motionen

II: 414 framförda yrkandet, framhålla önskvärdheten av att blivande bestämmelser

rörande driftbidrag till ifrågavarande anstalter så utformas,

att därav tydligt framgår, att särskild förlossningsavgift icke får uttagas

vid sidan av dagavgiften.

I motionerna I: 208 och II: 415 har vidare framställts yrkande örn sådan

uppmjukning av det för driftbidrags erhållande föreslagna villkoret

beträffande vårdens planläggning, att det skall vara tillfyllest, att anstalten

ingår i en av medicinalstyrelsen godkänd, landstingsområdet eller del

därav omfattande plan för förlossningsvårdens ordnande eller att anstalten

under alla förhållanden kan anses behövlig. Med det av Kungl. Majit

i förevarande hänseende föreslagna villkoret har närmast avsetts att för

varje landstingsområde i dess helhet få till stånd en översiktsplan angående

den slutna förlossningsvårdens tillgodoseende i syfte att förebygga,

att en del av landstingsområdet gynnas på bekostnad av en annan del

samt att bidrag utgår till andra anstalter än dem, som äro av behovet

påkallade och lämpligt belägna. Avsikten har däremot icke, såsom motionärerna

synas förmoda, varit att framtvinga en detaljerad plan beträffande

förlossningsvårdens tillgodoseende, än mindre att förplikta vederbörande

huvudman att under alla förhållanden fullfölja planen. Under

sådana förhållanden anser utskottet anledning icke föreligga att tillstyrka

bifall till motionerna i denna del.

Vad slutligen angår det i sistnämnda motioner framställda yrkandet, att

landstingen respektive städerna utanför landsting skola äga rätt till statsbidrag

''till anordnande av förlossningsanstalter, vill utskottet

framhålla, att utskottet delar de betänkligheter i fråga örn byggnadsbidrag

till förevarande anstalter, åt vilka departementschefen i propositionen

givit uttryck. De av motionärerna påtalade olägenheterna av ett godtagande

av Kungl. Maj:ts förslag härutinnan synas utskottet överdrivna,

då man lärer vara berättigad utgå från att Kungl. Majit icke skall ställa

sig avvisande i de fall, där ett klart behov av utbyggnad föreligger och

vederbörande huvudman icke skäligen kan betungas med hela kostnaden

för utbyggnadens verkställande. Med den höjning av driftbidraget till

s. 11 Kontrollera mot PDF

/

Statsutskottets utlåtande Nr 121.

11

ifrågavarande anstalter, som utskottet föreslagit, torde för övrigt än

mindre anledning föreligga att förorda en bestämmelse i det av motionärerna

avsedda syftet. Utskottet får därför avstyrka motionerna i förevarande

del.

Beträffande byggnadsbidragets storlek ävensom bidragsgrunderna i

övrigt tillstyrker utskottet jämväl Kungl. Maj:ts förslag.

III. Samarbete mellan sluten och öppen barnbördsvård.

Redan för närvarande förekommer, att distriktsbarnmorskor i viss utsträckning

anlitas som biträde vid förlossning å lasarett och sjukstuga.

Den av sjukvårdskommittén förordade anstaltstypen förlossningsrum hos

barnmorska innebär också en form av samarbete mellan sluten och öppen

barnbördsvård.

Befolkning skommissionen har emellertid förutsatt, att ett mera vidsträckt

samarbete mellan ifrågavarande båda vårdformer skall anordnas.

Främst ur denna synpunkt har kommissionen, såsom förut nämnts, förordat

anordnande av mindre förlossningshem, där två distriktsbarnmorskor

skulle vara stationerade med skyldighet att inom visst område på kallelse

biträda även vid förlossning i barnaföderskas hem. Där förutsättningar

finnas, bör enligt kommissionen en liknande form för sammanslagning av

den slutna och den öppna vården tillämpas även vid vissa mindre barnbördsavdelningar

vid sjukvårdsanstalt, t. ex. där en anstaltsanställd barnmorska

är för litet för arbetets tillgodoseende men tvenne barnmorskor

för mycket. Ur organisatorisk synpunkt anser kommissionen därvid bäst,

att den ena barnmorskan är helt anstaltsanställd, medan den andra haltin

uppgift att biträda i anstaltvården endast i den mån hennes arbete

ute i distriktet icke lägger hinder i vägen därför. Samma synpunkt göres

gällande beträffande en större dylik avdelning, där tvenne anstaltsanställda

barnmorskor äro för litet men tre icke hava fullt arbete.

För ernående av bästa möjliga samarbete i förevarande hänseende finner

kommissionen önskvärt, att all barnbördsvård inom ett landstingsområde

respektive stad utanför landsting sammanföres under gemensam

ledning. Härför möta emellertid, framhåller kommissionen, vissa svårigheter,

då barnbördsavdelning vid lasarett eller därmed jämförligt sjukhus

icke kan ur vare sig legislativ eller teknisk synpunkt så avskiljas

från den övriga delen av sjukvårdsinrättningen, att avdelningen ställes

under särskild direktion. För den av ett landsting eljest anordnade anstaltsvården,

såsom fristående barnbördshus, förlossningshem samt eventuellt

i samband med distriktsbarnmorskas bostad inrättade förlossningsrum,

kan däremot med nu gällande bestämmelser en gemensam direktion

finnas. Genom att överlämna detta uppdrag till barnmorskestyrelsen

kan alltså i viss utsträckning en enhetlig ledning för barnbördsvården

erhållas inom respektive sjukvårdsområden.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 121.

Efter att ha redovisat de i denna del avgivna yttrandena över befolkningskommissionens

förslag (sid. 51—54) gör departementschefen följande

uttalande:

Jag har redan i det föregående vitsordat önskvärdheten av ett vidgat

samarbete mellan sluten och öppen barnbördsvård, förutsatt att tillgången

till vård icke försämras genom alltför stora rayoner. Jag har ock från

denna utgångspunkt funnit särskild försiktighet påkallad i fråga örn anordnande

av smärre förlossningshem med 3—5 platser under tillsyn av

två barnmorskor.

En annan synpunkt, som i detta sammanhang icke får förbises, är att

barnaföderskor, som önska bli förlösta å anstalt, icke genom samarbete

av här ifrågavarande art onödigtvis utsättas för ökad infektionsrisk. Erfarenheten

giver vid handen, att infektion lätt kan överföras genom vårdpersonalen,

örn icke stor aktsamhet iakttages. För att i möjligaste män

undvika smittas överförande till anstalt, där barnmorska tjänstgör jämväl

i öppen vård, torde barnmorskan böra åläggas förpliktelse att hålla

vederbörande anstaltsläkare underkunnig om sin utomanstaltliga verksamhet,

med skyldighet bland annat att omedelbart anmäla förekommande

tecken på infektion. En sådan anmälningsskyldighet

lärer som regel icke behöva komplicera barnmorskans ställning till förmannen

i den öppna vården, enär anstaltsläkaren icke därigenom skulle

få någon befogenhet att dirigera hennes arbete utanför anstalten utan

endast att för viss kortare tid avstänga henne från befattning med

barnaföderskor å anstalten. Motsvarande anmälningsskyldighet föreligger

redan gentemot förman i öppen vård.

Härmed är jag inne på frågan örn ledningen av barnbördsvården

inom ett och samma sjukvårdsområde. Uppenbart är, att en enhetlig ledning

av all barnbördsvård inom ett sjukvårdsområde skulle vara ägnad

att medföra betydande fördelar, framför allt ur samarbetssynpunkt. Såsom

befolkningskommissionen framhållit förorsaka emellertid gällande bestämmelser

och organisatoriska förhållanden vissa svårigheter att åstadkomma

en dylik enhetlig ledning. Särskilt gäller detta beträffande barnbördsavdelningarna

vid lasarett och sjukstugor, vilka icke gärna kunna

utbrytas från sjukhusets administration i övrigt. I de avgivna yttrandena

hava olika vägar anvisats för främjande i möjligaste mån av en enhetlig

ledning. Å ena sidan har sålunda från landstingshåll såsom en lämplig

åtgärd förordats, att landsting beredes möjlighet att överflytta barnmorskestyrelses

nuvarande åligganden till landstingets förvaltningsutskott

eller dess sjukvårdsavdelning, där sådan finnes. Ä andra sidan har länsstyrelsen

i Södermanlands län gjort gällande, att en så långt gående åtgärd

icke vore motiverad, enär landstingen genom att besätta sina två

platser i barnmorskestyrelsen med ledamöter av förvaltningsutskottet

eller dess sjukvårdsavdelning skulle utan svårighet kunna åstadkomma

erforderligt samarbete. Med denna anordning skulle förste provinsialläkarens

medstämmanderätt rörande distriktsbarnmorskeväsendet kunna

bibehållas, vilket länsstyrelsen ansåge högeligen önskvärt.

Båda nu antydda vägar synas mig i stort sett framkomliga. I det förra

hänseendet vill jag nämna, att en liknande möjlighet redan förefinnes på

distriktsvårdens område. Enligt kungörelsen den 28 juni 1935 (nr 428) angående

statsbidrag till distriktsvård äger sålunda landsting efter medgivande

av medicinalstyrelsen besluta, att distriktsvårdsstyrelsen skall ut
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 121.

13

göras av förvaltningsutskottet eller avdelning därav, därest utskottet eller

avdelningen är i huvudsak sammansatt efter de grunder, som gälla distriktsvårdsstyrelse.

Härjämte må erinras, att riksdagen i skrivelse den

14 februari 1934 hemställt örn utredning, huruvida och på vad sätt ändringar

i gällande lagar och författningar borde vidtagas i syfte att bereda

landstingen möjlighet att till förvaltningsutskotten överflytta bland annat

barnmorskestyrelses åligganden. Skrivelsen har i vanlig ordning varit

föremål för remiss till bland andra medicinalstyrelsen, länsstyrelserna,

landstingens förvaltningsutskott och barnmorskestyrelserna. Därvid hava

yppats ganska delade meningar angående lämpligheten och behovet av

att åtminstone för det dåvarande vidtaga åtgärder i nämnda syfte. Såsom

av det föregående framgår, ligga emellertid förhållandena numera

annorlunda till. Jag har därför ansett mig böra förorda, att åt landstingen,

i analogi med vad som gäller beträffande distriktsvården, beredes viss

möjlighet att låta förvaltningsutskottet eller dess sjukvårdsavdelning

fungera såsom barnmorskestyrelse. Att som villkor härför föreskriva, att

förste provinsialläkaren skall hava säte och stämma i utskottet eller avdelningen

synes mig knappast erforderligt. Däremot bör han givetvis äga

— och instruktionsledes åläggas — att närvara vid utskottets eller avdelningens

sammanträden, då ärenden angående barnbördsvård handläggas,

med rätt för honom att yttra sig och få avvikande mening antecknad

till protokollet. På detta sätt skulle en enhetlig ledning kunna åstadkommas

icke blott för barnbördsvården i dess helhet utan även för den förebyggande

mödra- och barnavården samt distriktsvården, i den mån sådan

vård utbygges. Jag återkommer i annat sammanhang till frågan örn de

författningsändringar, som äro erforderliga för uppnående av berörda

syfte (propositionen nr 40).

Där en sammanslagning av nu angiven innebörd icke erfordras eller av

lokala skäl icke anses böra komma till stånd, synes mig lämpligt, att landstingen

för vinnande av önskvärd kontakt mellan sluten och öppen barnbördsvård

begagna sig av den möjlighet, som antytts av länsstyrelsen i

Södermanlands län. I övrigt torde de anvisningar, som i förevarande hänseende

lämnas av befolkningskommissionen, kunna tjäna till vägledning

vid anordnande av hithörande samarbete,

h

Vad departementschefen i denna del yttrat giver icke utskottet anledning

till erinran. Utskottet vill endast understryka angelägenheten av att

nuvarande distrikts- och reservbarnmorskor tagas i anspråk jämväl för den

slutna barnbördsvården i all den omfattning, som vårdförhållandena och

omständigheterna i övrigt medgiva. Utskottet tillstyrker alltså Kungl.

Maj:ts förslag, i vad det härutinnan ankommer på statsutskottets handläggning.

IV. Den öppna barnbördsvården.

Gällande bestämmelser rörande barnmorskeväsendet innehållas närmast

i lagen den 28 mars 1919 (nr 138) om anställande av distriktsbarnmorskor

m. m. med däri genom lag den 18 juni 1926 (nr 238) vidtagna ändringar.

Vidare äro bestämmelser i sådant hänseende givna i reglementet den 21

november 1919 (798) för barnmorskor, vilket reglemente ändrats genom

kungörelser den 11 april 1924 (nr 153), den 18 juni 1926 (nr 385), den 12

Utskottet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 121.

maj 1927 (nr 145), den 14 december 1928 (nr 476), den 29 maj 1931 (nr 173)

och den 9 oktober 1931 (nr 343), samt i reglementet den 21 november 1919

(nr 799) för barnmorskestyrelserna i riket, vilket reglemente ändrats genom

kungörelser den 18 juni 1926 (nr 386) och den 29 maj 1931 (nr 174). Av de

ytterligare författningar, som röra barnmorskeväsendet, må här nämnas

kungörelsen den 18 juni 1926 (nr 384) angående statsbidrag till avlöning åt

distriktsbarnmorskor och reservbarnmorskor samt kungörelsen den 18 juni

1926 (nr 239) angående dyrtidshjälp åt distriktsbarnmorskor och vissa av

kommun fast anställda barnmorskor, vilken sistnämnda kungörelse undergått

ändringar genom kungörelser den 6 maj 1927 (nr 149) och den 9 maj

1930 (nr 131).

En redogörelse för det huvudsakliga innehållet i dessa bestämmelser

återfinnes i propositionen, sid. 56—58.

Befolkning skommissionens förslag till omorganisation av barnmorskeväsendet

går väsentligen ut på följande.

Liksom för närvarande skall riket vara indelat i barnmorskedistrikt

men skall i vart och ett av dessa minst en distriktsbarnmorska

vara fast anställd. Medicinalstyrelsen, som alltjämt skall fastställa distriktsindelningen,

skall därjämte efter förslag av barnmorskestyrelsen bestämma

antalet distriktsbarnmorskor för varje distrikt. Undantag från distriktsindelningen

må enligt medicinalstyrelsens prövning blott medgivas för stad,

som ej deltager i landsting. Såsom villkor för sådant undantagande skall

gälla, att staden träffat avtal med tillräckligt antal barnmorskor att utan

särskild ersättning lämna förvård åt havande kvinnor, biträda vid förlossning

i hemmet ävensom lämna eftervård åt kvinnor, som förlösts i

hemmet.

Distriktsbarnmorska skall tillsättas direkt av barnmorskestyrelsen

på förordnande tillsvidare med 6 månaders ömsesidig uppsägningstid.

Till distriktsbarnmorska skall kunna antagas legitimerad barnmorska, vilken

erhållit den utbildning, som avses i av kommissionen föreslagen ny

stadga för barnmorskeundervisningen, eller av medicinalstyrelsen förklarats

ha annorledes förvärvat motsvarande mått av kunskaper och färdigheter.

Såsom åliggande skall distriktsbarnmorska ha att utan särskild ersättning

lämna förvård åt havande kvinnor, biträda vid förlossning i hemmet

ävensom lämna eftervård åt kvinnor, som förlösts i hemmet. Därjämte skall

distriktsbarnmorska vara skyldig att utan särskild ersättning dels efter anvisning

av barnmorskestyrelsen tjänstgöra å förlossningsanstalt, vilken

drives av landsting eller stad, som ej deltager i landsting, dels ock i den utsträckning,

medicinalstyrelsen bestämmer, biträda i statsunderstödd förebyggande

barnavårdsverksamhet.

Distriktsbarnmorska skall såsom avlöningsförmåner åtnjuta dels kontant

lön av minst 1,800 kronor för år jämte tre ålderstillägg, vartdera å

100 kronor, efter 3, 6 och 9 års väl vitsordad tjänstgöring dels ock kost
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 121.

15

nadsfritt möblerad bostad jämte värme och lyse eller ock ersättning för

dessa naturaförmåner efter ortens pris. Bostaden skall omfatta minst ett

rum och kök jämte nödiga uthus ävensom, där så lämpligen kan ske, särskilt

rum för mottagning. Tillika skall distriktsbarnmorska kostnadsfritt

erhålla alla för förlossningsbiträde erforderliga förbrukningsartiklar samt,

där så lämpligen kan ske, fri telefon. Ersättning enligt taxa för förrättning

och rådfrågning skall ej vidare utgå, men skall distriktsbarnmorska,

då hon för förrättning måst företaga färd, som överstigit en kilometer,

vara berättigad att erhålla antingen fri skjuts eller ersättning för resekostnader

enligt taxa, som fastställes av medicinalstyrelsen. Slutligen

skall distriktsbarnmorska äga rätt att åtnjuta semester under sammanlagt

en månad årligen på tid, som barnmorskestyrelsen bestämmer.

Angående bestridandet av distriktsbarnmorskornas avlöningsförmåner

skall primärkommunernas skyldighet härutinnan upphöra. Av statsmedel

skola utgå distriktsbarnmorska tillkommande kontant lön intill ett belopp

av minst 1,800 kronor samt ålderstillägg. Övriga henne tillkommande avlöningsförmåner

samt kostnader för telefon och förbrukningsartiklar skola

bestridas av vederbörande landsting eller stad, som ej deltager i landsting.

Distriktsbarnmorskas resekostnad skall bäras av den kvinna, hon vårdat,

dock endast där färden överstigit en kilometer.

Den kontanta lönen skall ej vidare till någon del utgå i form av

tjänstgöringspenningar utan skall, tillika med gottgörelsen för förbrukningsartiklar,

i sin helhet tillhandahållas distriktsbarnmorskan månadsvis

i efterskott. Ålderstillägg skall utgå i samma ordning som hittills.

Inom varje landstingsområde skall finnas det antal reservbarnmorskor,

medicinalstyrelsen efter förslag av barnmorskestyrelsen bestämmer.

Då medicinalstyrelsen så prövar nödigt, skall det sagda gälla

även beträffande stad, som ingår i distriktsindelningen men ej deltager

i landsting. Reservbarnmorskorna skola fullgöra distriktsbarnmorskornas

åligganden, då dessa åtnjuta semester eller eljest förfall för dem

föreligger, och skola i övrigt vara skyldiga tjänstgöra inom förlossningsvården

efter anvisning av barnmorskestyrelsen. I fråga om reservbarnmorskas

tillsättande, åligganden och avlöningsförmåner samt de senares

bestridande skola i tillämpliga delar gälla samma bestämmelser, som

föreslagits beträffande distriktsbarnmorska. Under tid, då reservbarnmorska

tjänstgör å annan ort än den där hon är bosatt, skall hon förses

med möblerat rum jämte värme och lyse. När dylik tjänstgöring

avser fullgörande av distriktsbarnmorskas åligganden under det denna

åtnjuter semester eller eljest förfall för henne föreligger, skall nämnda

rum med värme och lyse tillhandahållas av distriktsbarnmorskan. I övriga

fall skall det åligga vederbörande landsting eller stad utanför landsting

att tillhandahålla reservbarnmorskan nämnda förmåner. För kostnader

i anledning av färd från bostadsorten till annan tjänstgöringsort

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 121.

och åter eller mellan två dylika tjänstgöringsorter skall reservbarnmorska

erhålla ersättning av vederbörande landsting eller stad utanför

landsting, efter vad som föreskrives i gällande resereglemente beträffande

rese- och traktamentsklass III F.

I fråga om de distrikts- och reservbarnmorskor, som redan antagits

vid tiden för den föreslagna lagstiftningens ikraftträdande, föreslås vissa

övergångsbestämmelser. Sålunda skola de nya bestämmelserna

gälla beträffande dessa barnmorskor utan hinder av att de icke uppfylla de

föreslagna behörighetsvillkoren för tjänst såsom distrikts- eller reservbarnmorska,

och skall jämväl efter de nya bestämmelsernas ikraftträdande

till sådan tjänst få antagas barnmorska, som varit behörig därtill

enligt äldre bestämmelser. Distrikts- eller reservbarnmorska, som

nyss angivits och som icke uppfyller de berörda behörighetsvillkoren,

skall dock vara underkastad vissa inskränkningar i fråga örn avlöning

och andra förmåner. Sådan barnmorska skall nämligen i kontant lön

erhålla minst 1,500 kronor för år jämte två ålderstillägg, vartdera å 100

kronor, efter 5 och 10 års väl vitsordad tjänstgöring. Kontant lön intill

ett belopp av 1,500 kronor samt ålderstillägg skola utgå av statsmedel.

Därjämte skall dylik barnmorska av vederbörande landsting

eller stad utanför landsting erhålla de övriga avlöningsförmåner och

kostnadsersättningar, som föreslagits för distriktsbarnmorska, dock icke

möblering av bostaden. Semester skall få åtnjutas under 14 dagar årligen

på tid, som barnmorskestyrelsen bestämmer. Har distriktsbarnmorska,

varom nu är fråga, förordnats att biträda i förebyggande barnavårdsverksamhet,

skall därför utgå ersättning enligt de bestämmelser,

som skola gälla rörande denna verksamhet.

Såsom övergångsbestämmelser föreslås därjämte en viss reglering av

kommunbarnmorskornas förhållanden. Där en eller flera barnmorskor,

som äro fast anställda av kommun eller kommuner enligt 1908

års lag angående kommuns skyldighet i fråga örn anställande av barnmorska,

vid de nya bestämmelsernas ikraftträdande finnas inom område,

vilket enligt fastställd distriktsindelning skall utgöra ett barnmorskedistrikt,

skall detta icke utgöra hinder för anställande av distriktsbarnmorska

för området under förutsättning, att från distriktsbarnmorskans

verksamhet undantages biträde vid förlossningar inom den eller de kommuner,

där enligt nyssnämnda lag anställd barnmorska alltjämt tjänstgör.

Vidare föreslås, att sådan kommunbarnmorska skall åtnjuta dels

löneförmåner av vederbörande kommun eller kommuner enligt 3 § förenämnda

lag, dels ock, under villkor att hon inom sitt område utan särskild

ersättning lämnar förvård åt havande kvinnor, biträder vid förlossning

i hemmet ävensom lämnar eftervård åt havande kvinnor, som förlösts

i hemmet, av statsmedel 400 kronor örn året jämte ersättning enligt av

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 121.

17

medicinalstyrelsen fastställd taxa för sålunda lämnad hjälp. Slutligen

bör kommunbarnmorska, om hon frivilligt avgår från sin befattning

efter uppnådda 55 levnadsår, vara berättigad att från statens pensionsanstalt

av statsmedel erhålla pension jämte tilläggsförmåner därå efter

samma grunder, som skola gälla beträffande distriktsbarnmorska, därvid

statens pensionsanstalt skall fastställa, vilken tid hon skäligen må tillgodoräkna

såsom tjänsteår. Från sålunda beräknat pensionsbelopp skall

avdrag göras för de pensionsförmåner, som barnmorskan vid avgången

må komma i åtnjutande av på grund av att hon varit delägare i barnmorskornas

pensionsanstalt. Det nu sagda skall dock icke gälla beträffande

sådan barnmorska, vars befattning redan är förenad med pensionsrätt

jämlikt reglementet för statens pensionsanstalt eller som på grund

av att hon varit delägare i barnmorskornas pensionsanstalt är berättigad

till pensionsförmåner med högre belopp än här fastställts.

Slutligen har kommissionen berört omorganisationens inverkan på de

privatpraktiserande barnmorskorna. Enligt kommissionens uppfattning

kan tillämpandet av principen fri barnmorskevård vara av väsentlig

betydelse endast för de privatpraktiserande barnmorskorna i de

städer, där distriktsbarnmorskor icke äro anställda och där den bestämmelsen

kommit till användning, att undantag från distriktsindelningen

medgivits av medicinalstyrelsen, under villkor att respektive stad träffat

avtal med tillräckligt antal i staden praktiserande barnmorskor att mot

viss fastställd taxa betjäna barnaföderskor, eller där annan av medicinalstyrelsen

godkänd anordning för nämnda ändamål må hava vidtagits.

Frågan örn anställande av barnmorskor för den kostnadsfria barnmorskevården

i förenämnda städer torde lämpligast, liksom nu är fallet

beträffande undantagande från distriktsindelningen, böra överlämnas till

medicinalstyrelsens prövning. Vilken anställningsform, som bör komma

till användning, torde få bliva beroende på de lokala förhållandena, och

kommissionen påpekar härvid tre möjliga lösningar: antingen anställande

av distriktsbarnmorskor, såsom i Norrköping nu är fallet, eller avtals

träffande med privatpraktiserande barnmorskor, enligt vad för närvarande

tillämpas i Stockholm, eller ock sådant samarbete med den slutna

barnbördsvården, att i denna verkande barnmorskor även omhänderhava

den kostnadsfria öppna barnmorskevården. Beträffande statsbidraget

till den öppna barnbördsvården i de städer, varom här är fråga,

anser kommissionen lämpligast, att medicinalstyrelsen vid lämnande av

medgivande till undantag från distriktsindelningen samtidigt fastställer

det antal befattningshavare, som av styrelsen anses vara erforderligt

för vårdens tillgodoseende.

1 anledning av befolkningskommissionens förslag avgivna yttranden

och framställningar redovisas i propositionen sid. 75—84.

Bihang till riksdagens protokoll 1037. 6 sami. Nr 121. -

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 121.

Departementschefen har i stort sett biträtt kommissionens förslag,

ehuru han på flera väsentliga punkter förordat avvikelser därifrån.

Departementschefen yttrar sålunda bland annat:

Kommissionens förslag innebär i första hand en utvidgning av distriktens

omfattning. Distriktsindelningen skall liksom enligt gällande

bestämmelser fastställas av medicinalstyrelsen, som därjämte har

att bestämma antalet barnmorskor för varje distrikt. På medicinalstyrelsen

skall det sålunda ankomma att företaga den avvägning av olika

intressen, som är avgörande för distriktens storlek och antalet barnmorskor

inom de skilda distrikten. Såsom vägledande härvid har medicinalstyrelsen

i sitt yttrande betraktat kommissionens beräkning av

barnmorskas lön efter ett årligt antal förlossningar av 35. Svenska

provinsialläkarföreningen har däremot ansett, att vid nyindelningen av

distrikten och bestämmandet av barnmorskornas antal varje barnmorska

bör som normalantal beräknas erhålla omkring 50 förlossningar per år,

inom ödemarksdistrikten kanske 25. Jämväl från andra håll, såsom av

statskontoret, har framhållits angelägenheten av att antalet barnmorskedistrikt

minskades i mera väsentlig utsträckning. En sådan minskning

synes även vara av omständigheterna påkallad. Att ge bestämda direktiv

till ledning för medicinalstyrelsens prövning av hithörande ärenden

synes dock ej lämpligt eller ens möjligt. Avgörandet härutinnan

torde få lämpas efter de i varje fall rådande förhållandena. Helt allmänt

torde likväl kunna sägas, att ett utbyggande av den slutna förlossningsvården

i den omfattning som föreslagits nödvändiggör en betydande

utvidgning av barnmorskedistrikten och därav följande begränsning

av dessas antal. Med den genomgripande omläggning av

landsbygdens kommunikationsväsen, som inträtt och alltjämt pågår,

lära några avgörande betänkligheter icke kunna anföras mot en dylik

ordning. Emellertid torde å andra sidan behörig hänsyn böra tagas till

kravet på lätt tillgängligt biträde vid förlossning i hemmen. Vid tillgodoseende

av detta krav bör dock städse beaktas, att barnmorskornas

sysselsättning i förlossningsvården blir av den omfattning, att deras yrkesskicklighet

såvitt möjligt upprätthålles.

Beträffande genomförandet av den nya distriktsindelningen synes mig

av särskild betydelse vara, att indelningen redan från början i görligaste

mån lämpas efter de förhållanden, som kunna antagas bli mera

bestående i framtiden, så att upprepade förflyttningar av barnmorskestationerna

undgås. Det närmaste hindret för en dylik anpassning redan

nu torde vara det jämförelsevis stora antal befattningshavare, som därav

beröres. Att vid omorganisationens genomförande utan vidare entlediga

det övertaliga antalet befattningshavare kan tydligen ej komma i fråga.

Ej heller synes med hänsyn till den ringa pension, som utgår till distriktsbarnmorska,

förtidspensionering böra tillgripas. Däremot torde

böra förutsättas, att sådan barnmorska efter omorganisationens ikraftträdande

ej vidare medges rätt att kvarstå i tjänst efter uppnådd pensionsålder,

55 år. Genom medicinalstyrelsens försorg har jag låtit verkställa

utredning örn det antal distriktsbarnmorskor, som i dylikt fall

skulle komma att avgå ur tjänst under de närmaste åren. Denna utredning

visar, att av nuvarande distriktsbarnmorskor 54 den 1 januari

1938 samt ytterligare 59 den 1 januari 1939 skulle ha uppnått den nyss

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 181.

19

angivna åldersgränsen. Därjämte synes mig böra föreskrivas, att distriktsbarnmorska,

som övergår å den nya lönestaten, skall vara skyldig underkasta

sig förflyttning till annat distrikt eller sjukvårdsanstalt inom länet.

Till påskyndande av den framtida distriktsindelningens genomförande

torde vidare, i analogi med vad av statsmakterna bestämts rörande

lärare vid folkskola, böra meddelas bestämmelser angående ledigförklarande

av distriktsbarnmorsketjänst med ansökningsrätt allenast för nuvarande

innehavare av sådan tjänst. Vidtages tillika under de närmaste

åren en begränsning i utexamineringen av barnmorskor, vilket jag finner

påkallat, lär inom en jämförelsevis kort tid förutsättningar vara för

handen för utvidgning av distrikten och därav följande successiv begränsning

av barnmorskornas antal efter de förhandenvarande förhållandena.

Jag vill i detta sammanhang nämna, att Kungl. Majit på

min hemställan genom beslut den 30 december 1936 föreskrivit bland annat,

att ledig distriktsbarnmorsketjänst icke må återbesättas med ordinarie

innehavare i annan ordning än genom transport av sådan befattningshavare

från annat distrikt.

I fråga örn tillsättande av distriktsbarnmorska vill jag erinra

örn vad jag nyss anfört rörande vikten av att anställningsvillkoren icke

lägga hinder i vägen för barnmorskestyrelsen att, när omständigheterna

det påkalla, verkställa förflyttning av barnmorska från ett distrikt till

annat sådant inom samma län. Att distriktsbarnmorska bör vara

underkastad skyldighet att efter barnmorskestyrelsens bestämmande

inom sitt tjänstgöringsområde biträda än i sluten och än i öppen förlossningsvård

får anses givet. Jag förutsätter ock, att anordningar vidtagas

för samverkan mellan vederbörande organ, då fråga är om barnmorska,

som avses tjänstgöra såväl i öppen vård som å barnbördsanstalt.

Att på sätt från något håll påyrkats gå till förkortning av den

gällande uppsägningstiden av sex månader synes däremot knappast

överensstämma med billighet.

Beträffande de kontanta löneförmåner, som skola tillkomma distriktsbarnmorska,

ha erinringar främst riktats mot den av kommissionen

föreslagna anordningen med fast lön oberoende av arbetsprestation. Härvid

har särskilt framhållits såsom mindre rättvist, att en del av de nuvarande

distriktsbarnmorskorna vid en dylik anordning skulle få vidkännas

en med hänsyn till deras arbetsbörda opåkallad löneminskning.

Erinran har ock framställts mot förslaget örn olika lön för nuvarande

och blivande befattningshavare.

Med den ståndpunkt till frågan örn utbildningens ordnande, jag i det

följande intager, kan jag icke förorda det av befolkningskommissionen

angivna sättet för avlöningsfrågans lösning genom två skilda löneplan,

ett högre för de framdeles utbildade och ett lägre för de nu tjänstgörande.

Jag vill i stället föreslå, att principiellt ett och samma grundbelopp

fastställes för samtliga distriktsbarnmorskor under hänsynstagande

till nu stadgad utbildning. Lämpligen synes man därvid kunna

utgå från den kontanta grundlön ä 1,500 kronor, som av kommissionen

förordats för de nuvarande distriktsbarnmorskorna; i denna ingiir en

beräknad ersättning för mödravård å 200 kronor och för utebliven inkomst

av praktik å 350 kronor. Man torde tillika böra räkna med tre

ål derstin ägg, vartdera å 100 kronor efter respektive tre, sex och nio års

tjänstgöring såsom distriktsbarnmorska. Då vidare fog synes föreligga

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 121.

för de framställda kraven på en gradering av den kontanta lönen efter

arbetsbördan, har jag ansett mig böra i viss utsträckning tillmötesgå

desamma. Jag har därvid funnit mig böra föreslå, att en tilläggsersättning

skall utgå beräknad efter antalet förlossningar så, att för

varje förlossning utöver 25, vid vilken distriktsbarnmorska under loppet

av ett kalenderår biträtt, skall beräknas ett tillägg till lönen av 10

kronor, dock högst 300 kronor för år. På så sätt skulle i de mest arbetstyngda

distrikten den totala avlöningen komma att uppgå till samma

belopp som gäller i fråga örn distriktssköterska. Till de distriktsbarnmorskor,

som efter vad i det följande utvecklas kunna komma att

tills vidare tågås i anspråk för förebyggande barnavård, lär rimligen

särskild ersättning härför böra utgå. Jag vill föreslå, att denna beräknas

efter 300 kronor för år, dock att sådan ersättning jämte tilläggsersättning

för ökat arbete med förlossningar icke må sammanlagt utgå

med mer än 300 kronor för år. Genom nu förordade åtgärd skulle jämväl

distriktsbarnmorskor, som komma att sysselsättas i barnavården, erhålla

ersättning enligt de för distriktssköterska stadgade grunder. Ingen befogad

erinran synes mig i och för sig kunna göras emot att de distriktsbarnmorskor,

vilka i ena eller andra avseendet hava en väsentligt

mindre arbetsbörda, också erhålla en lägre årsavlöning. Emellertid lärer

icke kunna uteslutas, att den nu för dessa förordade kontanta avlöningen

kommer att understiga den hittills utgående, framförallt då vederbörande

befattningshavare åtnjutit högre lön än den stadgade minimilönen.

Billighetsskäl synas mig därvid tala för att landstingen i sådana

fall bereda de nuvarande tjänstinnehavarna skäligt personligt lönetillskott.

Hinder lär ej möta för att jämväl beloppet av sådant lönetillskott

ställes i relation till det utförda arbetet.

Vidkommande naturaförmånerna finner jag ej anledning föreligga att

frångå kommissionens förslag. Emellertid må erinras, att även de förmåner,

som föreskrivits skola utgå in natura, äro att anse såsom minimiförmåner.

För de i den öppna förlossningsvården sysselsatta distriktsbarnmorskorna

torde det sålunda få anses skäligt, att tillgång till särskilt

rum för mottagning beredes. I all den utsträckning så är möjligt

bör distriktsbarnmorska även åtnjuta fri telefon. Skäl synas icke föreligga

att, på sätt från några håll påyrkats, meddela bestämmelse om

visst minimibelopp beträffande kontantersättningen för naturaförmånerna

utan torde, såsom kommissionen föreslagit, beloppet i alla fall

böra beräknas efter ortens pris. I detta sammanhang vill jag framhålla,

att hinder ej lär möta för en anordning, enligt vilken endast

vissa av de ifrågavarande förmånerna utgå in natura och de övriga

ersättas med kontant belopp. Sålunda synes det i flera fall kunna vara

lämpligt att, i stället för tillhandahållande åt distriktsbarnmorska av

möbler, åt henne beredes en kontant ersättning för denna förmån. Jag

anser mig emellertid böra betona, att krav icke heller framdeles kunna

från befattningshavarens sida framställas på evalvering av naturaförmåner

i penningar. Bestämmandet härutinnan tillkommer helt huvudmannen.

Uppkommer tvist örn utgörande och beskaffenhet av naturaförmånerna

eller om ersättning för dessa förmåner, bör, såsom förslaget

innehåller, frågan hänskjutås till medicinalstyrelsens avgörande.

I fråga om avlöningsförmånernas bestridande ha i främsta rummet

erinringar framställts mot primärkommunernas befriande från bidrags
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 121.

21

skyldighet i förevarande hänseende. Dylikt frigörande av distriktsbarnmorskorna

från direkt beroende av dessa kommuner torde emellertid

vara en nödvändig förutsättning för den eftersträvade anpassningen

av distrikten efter arbetets omfattning. Såsom jag redan antytt, kräver

nämligen dylik anpassning jämväl skyldighet för distriktsbarnmorskorna

att låta förflytta sig från ett distrikt till annat sådant i samma

län. Härtill kommer, att det önskade samarbetet mellan den slutna

och den öppna vården säkerligen skulle försvåras, därest rent primärkommunala

intressen skulle kunna göra sig gällande vid disponerandet

av barnmorskornas arbetskraft. För övrigt anser jag de skäl, som anförts

till stöd för sjukvårdskommitténs, av befolkningskommissionen och

medicinalstyrelsen förordade förslag till fördelning av kostnaderna för

barnmorskeväsendet mellan staten och landstingen, övertygande. Erinras

må härvid, att landstingen komma att vara oförhindrade att helt

eller delvis utbyta naturaförmånerna mot kontant ersättning. Att resekostnaderna

för biträde i barnaföderskas hem skola åvila den kvinna,

som vårdats, står i överensstämmelse med det tidigare av mig anmälda

förslaget örn moderskapspenning och mödrahjälp, därvid ersättningen

åt mödrar beräknats med hänsyn tagen till förevarande kostnader.

Skulle framdeles efter genomförandet av en väsentligt förändrad distriktsindelning

yppas behov av bidrag till resekostnadernas bestridande

för mera avlägset boende, synes man då böra överväga åtgärder i sådant

syfte. Vid resa för tjänstgöring å anstalt bör motsvarande kostnad

åvila vederbörande huvudman.

Någon anledning för staten att hålla kommun skadeslös för sådan förlust,

som kan uppkomma därigenom, att nuvarande barnmorskebostad

efter omregleringen icke vidare användes för sitt ändamål, synes mig

icke föreligga. Jag kan sålunda, i anslutning till statskontorets härutinnan

uttalade mening, ej biträda kommissionens förslag i denna del.

Beträffande ordningen för den kontanta lönens utgående finner jag i

likhet med kommissionen, att någon uppdelning i lön och tjänstgöringspenningar

ej vidare bör ske. Då ålderstillägg för distriktssköterska

redan bestämts skola utgå först med ingången av nytt kalenderår, torde

motsvarande bestämmelse alltjämt böra gälla jämväl för distriktsbarnmorska.

Likaså anser jag mig böra följa kommissionens förslag i fråga

om lönens utbetalande. Denna, som för närvarande utbetalas i förskott,

bör sålunda hädanefter utgå i efterskott för månad. Vid övergången

till det nya utbetalningssättet synes, i principiell anslutning till kommissionens

förslag, distriktsbarnmorska böra av statsmedel åtnjuta ett

belopp, motsvarande vad hon enligt dittills gällande bestämmelser av

minimilön skulle hava uppburit i förskott för januari månad 1938. Ät

medicinalstyrelsen torde böra uppdragas att utfärda de bestämmelser,

som härför kunna erfordras.

Från några håll har gjorts gällande, att reservbarnmorskornas

lön av kommissionen satts väl hög med hänsyn till att dessa barnmorskor

icke kunna antagas fa full sysselsättning. Visst fog finnes fölen

sådan uppfattning. Reservbarnmorskornas antal anslås till ett 60-tal.

Egentligt behov av sådana torde knappast föreligga under de närmaste

åren med hänsyn till det stora antalet övertaliga distriktsbarnmorskor.

Nya reservbarnmorskor lära därför endast i undantagsfall böra anställas

och då endast för en kortare tid åt gången. Bestämmelser i sådant

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Statsutskottets utlåtande Nr 121.

syfte har av Kungl. Majit meddelats i samband med förenämnda beslut

den 30 december 1936. I fråga om reservbarnmorskor, som anställts

före denna tidpunkt, tala billighetsskäl för att de icke uppsägas från

sina befattningar. Då emellertid den nu stadgade minimilönen 500

kronor, varav 100 kronor utgå av statsmedel, synes väl låg, vill jag ej

motsätta mig en förhöjning av densamma till 1,000 kronor, med rätt

för vederbörande befattningshavare att vid tjänstgöring komma i åtnjutande

av vikariatsersättning efter 600 kronor för år. Såväl den kontanta

lönen som vikariatsersättningen torde, i enlighet med förenämnda

principer för kostnadernas fördelning, böra bestridas av staten. Beträffande

reservbarnmorska tillkommande naturaförmåner ifrågasätter

jag ingen ändring i nu gällande bestämmelser. Vad angår de reservbarnmorskor,

som komma att anställas, sedan distriktsbarnmorskornas

antal reducerats i planmässig utsträckning, har jag ingenting att erinra

emot kommissionens förslag, att till dem utgår enahanda kontant avlöning

som till distriktsbarnmorska.

Förefintligheten av de s. k. kommunbarnmorskorna utgör, såsom

från flera håll framhållits, ett hinder för ett rationellt genomförande av

den föreslagna omorganisationen av barnmorskeväsendet. Denna form

för anställning av barnmorskor synes även böra avvecklas så snart som

möjligt. En utväg vore måhända att hålla kommunbarnmorskorna helt

utanför den nya distriktsindelningen. Detta torde dock möta svårigheter,

därest principen örn fri förlossningsvård allmänt skall kunna upprätthållas.

I stället synes den väg, kommissionen anvisat, böra beträdas.

Dock torde sådan kommunbarnmorska, som vid tidpunkten för

omorganisationens ikraftträdande uppnått 55 år, icke med bidrag av

statsmedel böra beredas pension, såvida hon ej samtidigt avgår från sin

befattning. Endast de kommunbarnmorskor, som ej fyllt 55 år, skulle

sålunda inordnas i den nya organisationen, varemot de övriga skulle

bli hänvisade att, därest de ej föredrogo att omedelbart avgå med pension,

arbeta under konkurrens med distriktsbarnmorskorna, i vilkas åligganden

skulle ingå att lämna fri förlossningsvård. Vid en dylik anordning

synes kunna förväntas, att kommunerna i stor utsträckning komma

att begagna sig av den möjlighet de lära äga att entlediga de kommunbarnmorskor,

som vid den nya organisationens ikraftträdande kunna

beredas pension genom statens försorg. Beträffande de fåtaliga kvarstående

kommunbarnmorskorna torde bestämda villkor böra uppställas

för ökat bidrag av statsmedel till avlöningen. Sålunda bör krävas att

de skola äga skyldighet avgå med pension vid fyllda 55 års ålder.

Vad slutligen angår de privatpraktiserande barnmorskorna,

kan jag ansluta mig till kommissionens ståndpunkt i de frågor, som

härmed äga samband. Däremot kan jag ej biträda den i yttrandena

framkomna meningen, att dessa barnmorskor av statsmedel skulle beredas

ersättning för den minskning i arbetsinkomst, de kunna få vidkännas

såsom en följd av att fri förlossningsvård kommer en var barnaföderska

till del.

De närmare grunderna för statsbidrag till avlöning åt distrikts- och

reservbarnmorskor m. m. framgår av ett vid propositionen fogat förslag

till kungörelse i ämnet (sid. 149—151). Förslag till den ändrade lag
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 121.

23

stiftning, som föranledes av ifrågavarande förslag, har av Kungl. Maj:t

framlagts i propositionen nr 40. Frågorna örn distrikts- och reservbarnmorskornas

samt kommunbarnmorskornas pensionering har upptagits till

behandling i propositionen nr 257.

I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till

prövning förehaft

dels den av fröken Hesselgren m. fl. väckta motionen II: 412, vari

hemställts, att riksdagen måtte besluta att statsbidraget till distrikts- eller

reservbarnmorskas avlöning skall utgå med 1,800 kronor pr år jämte

ålderstillägg,

dels ock den av herr Mäler m. fl. väckta motionen II: 413, vari hemställts,

att riksdagen måtte besluta sådan ändring i de av Kungl. Majit i proposition

nr 39 föreslagna grunderna för statsbidrag till sluten och öppen barnbördsvård

m. m., att barnmorskas resekostnader vid förrättning i barnaföderskas

hem, där detta är beläget på större avstånd från stationsorten,

ersättes med allmänna medel.

Vid beräknandet av distriktsbarnmorskas kontanta grundlön har departementschefen

utgått från nu gällande minimilön, 950 kronor per år,

samt därtill lagt dels 350 kronor såsom ersättning för utebliven taxeinkomst,

dels ock 200 kronor såsom ersättning för avgiftsfri förvård. Ersättningsbeloppet

för mistad taxeinkomst grundar sig å en av befolkningskommissionen

verkställd utredning, som utvisar, att inkomsten av

gällande barnmorsketaxa för samtliga barnmorskedistrikt i 22 landstingsområden,

beträffande vilka uppgifter i förevarande hänseende lämnats,

under år 1934 uppgått till i genomsnitt 319 kronor per år och distrikt. Utöver

den sålunda bestämda grundlönen förutsättes enligt förslaget utgå

dels en tilläggsersättning av 10 kronor för varje förlossning utöver 25,

vid vilken distriktsbarnmorska å eller utom anstalt biträtt under kalenderåret,

dock högst 300 kronor, dels ock tre ålderstillägg å vartdera 100

kronor. Reservbarnmorska, som fast anställes efter genomförd omreglering

av barnmorskedistrikten, förutsättes erhålla samma löneförmåner

som distriktsbarnmorska. För de nu anställda reservbarnmorskorna föreslås

däremot en något lägre lön bestående av, förutom naturaförmåner, en

kontant lön av minst 1,000 kronor pr år samt särskild tjänstgöringsersättning,

beräknad efter 600 kronor pr år.

Såsom av det följande framgår, är utskottet icke berett att nu

förorda en så genomgripande omläggning av barnmorskeutbildningen,

som befolkningskommissionen föreslagit. Med denna utgångspunkt synes ut
-

Utskottet.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr 121.

skottet de av Kungl. Majit föreslagna löneförmånerna motsvara vad som

rimligen kan komma i fråga vid jämförelse med befattningshavare inom

närstående områden, särskilt distriktssköterskorna. Härav följer, att utskottet

icke anser sig kunna tillstyrka bifall till det i motionen II: 412

framställda yrkandet, att statsbidrag till distrikts- och reservbarnmorskas

avlöning skall utgå med 1,800 kronor jämte ålderstillägg. I likhet med

departementschefen finner utskottet emellertid billighetsskäl tala för att

landstingen bereda de nuvarande barnmorskor, som med Kungl. Majits

förslag skulle komma i åtnjutande av lägre löneförmåner än för närvarande,

ett skäligt personligt lönetillskott.

Vad härefter angår motionen II: 413, kan utskottet icke frånkänna det

däri framställda yrkandet örn ersättning av statsmedel för barnmorskas

resekostnader vid förlossning i avlägset boende barnaföderskas hem visst

fog. Onekligen bliva de barnaföderskor, som bo på ett mera avsevärt avstånd

från distriktsbarnmorskas stationsort, försatta i betydligt sämre

ekonomiskt läge än dem, som hava sitt hem på ett nära avstånd från

distriktsbarnmorska. Utskottet vill erinra, att riksdagen i anledning av

en vid innevarande års riksdag väckt motion, II: 224, hos Kungl. Majit

hemställt om utredning angående ändrade grunder‘för statsbidrag till

lindring av mindre bemedlade patienters å landsbygden sjukvårdskostnader,

varvid syftet bland annat varit att i resekostnadshänseende bereda

en mera effektiv lindring åt dem, som bo på längre avstånd från läkares

stationsort (riksdagens skrivelse nr 5, punkt 115). Då det synes lämpligt,

att här berörda resekostnadsfrågor beaktas i ett sammanhang, har utskottet

härmed velat rikta Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på det i motionen

II: 413 framlagda spörsmålet.

I de delar, vilka icke här särskilt berörts, tillstyrker utskottet Kungl.

Majits förslag.

V. Förebyggande mödra- och barnavård.

Det av Kungl. Majit framlagda förslaget rörande förebyggande mödraoch

barnavård bygger bland annat på den försöksverksamhet på området,

som med anlitande av statsmedel bedrivits genom styrelsens försorg i Kalmar,

Malmöhus, Skaraborgs och Norrbottens län.

Såsom en grundläggande princip för mödravårdens anordnande förordas,

att sådan vård skall stå alla mödrar till buds å ett tidigt stadium.

Den förebyggande barnavården anses tillsvidare böra begränsas till det

första levnadsåret. Det skall dock stå vederbörande huvudman fritt att, i

den mån förhållandena så medgiva, upplåta tillgängliga barnavårdscentraler

även för barn i förskolåldern.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 121.

25

För verksamhetens utövande föreslås följande olika organisationstyper:

a) mödravårdscentral, typ I, och barnavårdscentral, typ I, med verksamhet

huvudsakligen förlagd till mottagnings- eller polikliniklokaler i

anslutning till barnbördshus eller barnbördsavdelning vid sjukhus beträffande

mödravårdscentral samt barnsjukhus eller barnavdelning vid

sjukhus beträffande barnavårdscentral eller ock till andra lämpliga lokaler,

vardera centralen under ledning av specialutbildad, legitimerad läkare

och med erforderligt biträde av sjuksköterska eller, beträffande mödravårdscentral,

av barnmorska;

b) mödra- och barnavårdscentral, typ II, med som regel gemensam,

för ändamålet särskilt avsedd lokal, under ledning av legitimerad läkare

och med erforderligt biträde av sjuksköterska eller, vad angår mödravården,

av barnmorska; samt

c) mödra- och barnavårdsstation, under ledning av tjänsteläkare, i regel

med användande av dennes mottagningslokaler, samt med biträde av

distriktssköterska eller, vad angår mödravården, av distriktsbarnmorska.

Såsom huvudmän för vården föreslås landstingen och städerna utanför

landsting. Ledningen av vården förutsättes närmast tillkomma i landstingsområde

distriktsvårdsstyrelsen eller, där sådan ej finnes eller eljest

särskilda skäl därtill äro, barnmorskestyrelsen samt inom stad, som ej

deltager i landsting, barnmorskestyrelsen, hälsovårdsnämnden eller sjukhusmyndighet.

Kostnaderna för vårdens utbyggande och drift förutsättas i princip fördelade

mellan staten och huvudmännen, landsting dock obetaget att med

vederbörande primärkommuner, dit centraler förläggas, träffa överenskommelser

rörande bestridande av vissa smärre kostnader, såsom lokalhyror

och dylikt. Detsamma gäller för alla huvudmän gentemot stiftelser och

föreningar, som kunna hava intresse för ifrågavarande vårdangelägenhets

ordnande. Däremot anses icke lämpligt att fastställa några avgifter

för dem, som skola anlita vården.

Statsbidrag föreslås utgå dels med ett engångsbelopp till inredning och

utrustning av lokaler för mödra- och barnavårdscentraler intill hälften av

den verkliga kostnaden, dock högst 1,000 kronor för varje central, dels

ock med årligt driftkostnadsbidrag för arvoden åt läkare, sjuksköterskor

och barnmorskor jämte resekostnadsbidrag enligt följande grunder:

1) För varje mödravårdscentral, typ I, utgår till läkare 1,500 kronor,

därest mottagning är anordnad minst två gånger i veckan och eljest det

lägre belopp, medicinalstyrelsen finner skäligt bestämma, samt för barnmorska

eller sjuksköterska 500 kronor.

2) För varje barnavårdscentral, typ I, samt för varje mödra- och barnavårdscentral,

typ II, utgår till läkare 2,000 kronor, därest mottagning är

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande Nr 121.

Utskottet.

anordnad minst tre gånger i veckan, och eljest det lägre belopp, medicinalstyrelsen

finner skäligt bestämma, samt för sjuksköterska, som åtnjuter

minst de distriktssköterska tillförsäkrade löneförmåner, 1,000 kronor

jämte det eller de ålderstillägg, vartill hon må vara berättigad. Är arbetet

vid central av typ II uppdelat å skilda läkare, har medicinalstyrelsen att

bestämma de belopp, varmed läkarnas arvoden skola utgå.

3) För varje mödra- och barnavårdsstation utgår till läkare 15 kronor

för varje mottagning. Antalet mottagningar fastställes av medicinalstyrelsen

på förslag av vederbörande huvudman.

4) Till resekostnader för hembesök hos spädbarn utgår bidrag för barnavårdscentral,

typ I, mödra- och barnavårdscentral, typ II, samt mödraoch

barnavårdsstation. Bidraget utgår för centraler och stationer inom

Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län med 70 procent, för centraler

och stationer inom Västernorrlands, Gävleborgs, Kopparbergs och

Värmlands län med 60 procent samt för centraler och stationer inom riket

i övrigt med 50 procent av sammanlagda kostnaderna för de resor, vilka

företagits i ovan angivet syfte.

Såsom villkor för statsbidrag skola gälla, att vården är anordnad enligt

en av medicinalstyrelsen godkänd plan samt lämnas kostnadsfritt. Statsbidrag

beviljas och utbetalas av medicinalstyrelsen, som ock skall äga

föreskriva särskilda behörighetsvillkor för vinnande av anställning såsom

sköterska eller barnmorska vid hithörande centraler.

Antalet centraler beräknas efter full utbyggnad uppgå till 115 samt

antalet mödra- och barnavårdsstationer till omkring 250. Under övergångstiden

avses omkring 200 distriktsbarnmorskor, vilka av medicinalstyrelsen

förklarats därtill behöriga, komma att deltaga även i den förebyggande

barnavården. Därför skall sådan barnmorska äga uppbära särskild

ersättning med högst 300 kronor för år, på sätt förut nämnts. Genomförandet

av vården må enligt plan, som godkännes av medicinalstyrelsen,

äga rum etappvis på det sätt, att sådan vård först anordnas inom viss eller

vissa delar av landstingsområde eller stad utanför landsting för att sedermera

efter hand utsträckas till övriga delar av landstingsområdet eller

staden.

Såsom komplement till denna organisation förutsättes en omfattande

upplysningsverksamhet komma att bedrivas under ledning av medicinalstyrelsen

och de lokala huvudmännen.

Den i propositionen förebragta utredningen finner utskottet hava tillfyllest

ådagalagt, att behov av särskild rådgivning åt havande kvinnor

och mödrar med späda barn föreligger. De åtgärder, som Kungl. Majit

härutinnan föreslagit, synas utskottet även vara väl avvägda och ägnade

att leda till ett gott resultat. Vid sådant förhållande och då de förordade

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 121.

27

grunderna för statsbidrag till ifrågavarande verksamhet icke giva utskottet

anledning till erinran, får utskottet tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag

i denna del.

VI. Barnmorskeutbildningen.

Gällande bestämmelser i ämnet innefattas i Kungl. Maj:ts stadga för

barnmorskeundervisningen i riket den 19 augusti 1921 (nr 635). Utbildningen

sker vid barnmorskeläroanstalterna i Stockholm och Göteborg, där

ali undervisning är kostnadsfri. Efter en månads provtjänstgöring pågår

den egentliga utbildningen i 23 månader i följd, varvid såväl teoretisk som

praktisk undervisning meddelas. I den teoretiska undervisningen ske dock

vissa kortare uppehåll under sommaren, vintern och våren. Elev, som

fullständigt genomgått godkänd sjuksköterskeskola, är befriad från provtjänstgöring

samt deltagande i undervisningskursen under de fem första

månaderna. Annan elev må av medicinalstyrelsen efter överlärarens hörande

medgivas enahanda befrielse. En närmare redogörelse för innehållet i

gällande bestämmelser återfinnes i propositionen, sid. 124 och 125.

Befolkningskommissionen föreslår en sådan omläggning av barnmorskeundervisningen,

att densamma uppdelas på en grundläggande utbildning

under minst 2 år vid godkänd sjuksköterskeskola och en därpå följande

specialutbildning under 1 Vi år vid barnmorskeläroanstalt. Beträffande sistnämnda

utbildning förordar kommissionen, att däri ingående teoretisk undervisning

skall givas skild från den praktiska tjänstgöringen. Med tanke

på de uppgifter, som barnmorskorna enligt kommissionens mening för framtiden

skulle få i mödra- och barnavård och såsom deltagare i socialt arbete,

förutsättes vidare undervisning rörande dessa ämnen skola ingå i den teoretiska

kursen. Med beaktande härav har kommissionen ansett följande fördelning

av arbetstiden vid barnmorskeläroanstalt vara lämpligt avvägd,

nämligen

4 mån. teoretisk undervisning.

47^ » barnsängsavdelning och poliklinik.

8 » förlossningsavdelning.

1 ''/s » ferier.

18 mån.

Kommissionen förordar härjämte en sådan förändring av barnmorskeläroanstalts

närmaste ledning, att denna, som tidigare tillkommit överläraren,

nu lägges i händerna på en särskild styrelse, ävensom att överbarnmorskebefattningen

förlänas ökad betydelse och överföres å ordinarie stat.

Kommissionen räknar slutligen med att stipendier skola utgå till barnmorskeeleverna

efter samma grunder som till eleverna vid statens distriktssköterskeskola.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande Nr 121.

Efter att ha redovisat de yttranden, som avgivits över befolkningskommissionens

förslag i denna del (sid. 132—133), yttrar departementschefen

bland annat:

Spörsmålet om barnmorskeutbildningens framtida organisation erbjuder

ur olika synpunkter betydande svårigheter. En första förutsättning för att

över huvud kunna rationellt planlägga en utbildning är, att man fixerar

uppgifterna för densamma. Redan i detta avseende vill det förefalla mig,

som om den verkställda utredningen icke skapat önskvärd klarhet, framför

allt vad angår barnmorskas deltagande i det socialhygieniska arbetet.

Att den förebyggande mödravården handhaves av barnmorskorna anses ‘

av alla naturligt. När det åter gäller den förebyggande barnavården, äro

meningarna mera delade. I det föregående har jag emellertid funnit mig

böra principiellt vidhålla min tidigare uttalade mening, att barnmorskorna

icke böra deltaga i det förebyggande barnavårdsarbetet, ehuru jag av praktiska

skäl icke velat utesluta att under de närmaste åren lämpliga och för

ändamålet utbildade barnmorskor tagas i anspråk även för hithörande uppgifter.

Vid sin planläggning av barnmorskeutbildningen synes befolkningskommissionen

åter hava räknat med ett mera stadigvarande användande

av barnmorskor i barnavårdsarbetet. Det finnes otvivelaktigt grund för den

från svenska provinsialläkareföreningen framställda erinringen, att kommissionens

förslag i denna del icke står i överensstämmelse med de anförda

premisserna. Jag är med denna min uppfattning icke beredd att nu förorda

en sådan ändring i barnmorskeutbildningens uppgifter, att densamma skulle

normalt förbereda även för barnavård. Örn visst fog skulle kunna anses

föreligga för en sådan utveckling, så länge det gäller barnen i späd ålder,

ställa sig förhållandena väsentligen annorlunda, då man tänker sig sagda

verksamhet utvidgad till att omfatta hela förskolåldern och skolåldern. På

längre sikt skulle ett enhetligt förebyggande hälsovårdsarbete säkerligen

icke ha något att vinna härpå.

För visso föreligga emellertid även skäl av annan art, som äro ägnade

att öka betänksamheten mot att nu skrida till en omorganisation av den

ifrågasatta innebörden. Förslaget avser, att barnmorskeläroanstalterna hädanefter

skulle helt bygga på delvis genomgången sjuksköterskeskola. Den

självständiga nyrekryteringen till barnmorskeläroanstalterna skulle sålunda

helt försvinna och möjligheterna att vinna utbildning allenast, till barnmorska

praktiskt taget upphöra, med den påföljd att utbildningen förlänges

från 2 till 3 54 år. Redan detta förhållande är otvivelaktigt av beskaffenhet

att ingiva betänkligheter, så mycket mer som enligt vad i vissa yttranden

framhållits avsevärda svårigheter torde komma att möta för eleverna att

förskaffa sig den obligatoriska tjänstgöringen å barnsjukhus inom beräknad

tid; säkerligen lärer utbildningstiden härigenom komma att ytterligare förlängas.

Då därtill kommer att för sjuksköterskeskolorna gälla inträdesfordringar,

som normalt förutsätta ett högre kunskapsmått än folkskolan

meddelar, medan sagda kunskapsmått för närvarande är tillfyllest för inträde

å barnmorskeläroanstalt, får förslaget jämväl till följd, att rekrvteringskretsen

till barnmorskeyrket begränsas på ett icke önskvärt sätt. Jag

hyser visserligen den åsikten, att förstnämnda fordringar måste bestämmas

annorlunda än som skett i ett av medicinalstyrelsen utfärdat normalreglemente

för sjuksköterskeutbildningen och är sinnad förorda jämkningar

i gällande författningsföreskrifter i sådant syfte, men om kraven därvid

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 121.

29

kunna fastställas till full överensstämmelse med vad som nu gäller för

barnmorskeläroanstalterna synes icke klart.

Ytterligare ett skäl talar enligt min mening med särskild styrka emot att

nu vidtaga en mera genomgripande förändring i barnmorskeutbildningens

mål och allmänna anordning. Jag åsyftar därvid det förut berörda förhållandet,

att antalet barnmorskor i landet är så stort, att, enligt preliminära

undersökningar, vid en normal utbyggnad av förlossningsanstalterna den

framtida organisationen förutsättes kräva omkring 600 befattningshavare

mindre än för närvarande. Under de närmaste tio åren lär man därför icke

kunna räkna med något mera nämnvärt nyrekryteringsbehov. Uppenbart

är vid sådant förhållande, att utbildningen från och med 1938 under ett

icke ringa antal år framåt måste avsevärt reduceras.

Man har alltså anledning och jämväl tid att underkasta den föreliggande

frågan ett allsidigt övervägande, varvid särskilt lär böra prövas, huruvida

icke med fördel såväl en kombinerad utbildning, med tanke främst på

sjukvårdsanstalternas behov, som en självständig utbildning för tillgodoseende

av den öppna vården bör komma till stånd.

Den avböjande ståndpunkt jag sålunda funnit mig nödsakad intaga till

det föreliggande förslaget i denna del, utesluter icke, att en partiell omläggning

av barnmorskeläroanstalternas undervisning genomföres, främst i syfte

att avhjälpa de vitsordade bristerna beträffande den teoretiska undervisningens

ordnande. Härutinnan har kritiken förebragt goda skäl, och jag

anser mig därför böra medverka till omedelbara åtgärder i detta syfte.

Genom utfärdande av en ny stadga, avsedd att ersätta 1921 års i mycket

föråldrade reglemente, torde Kungl. Majit kunna skapa förbättrade förutsättningar

för arbetet under utbildningstiden utan rubbning av de huvudgrunder

beträffande lärotid och inträdesfordringar, på vilka gällande reglemente

vilar. De föreslagna förändringarna i läroanstalternas personalorganisation,

vilka åtminstone delvis synas vara oberoende av den ifrågasatta

principiella omläggningen, torde böra närmare prövas i samband med anslagsberäkningen

för budgetåret 1938/1939.

Jämväl i ett annat hänseende föreligger anledning att vidtaga åtgärder.

I syfte att bereda nu anställda, därtill lämpade distriktsbarnmorskor tillfälle

att i den utsträckning detta är möjligt förvärva tillfredsställande utbildning

för ett provisoriskt deltagande i det förebyggande barnavårdsarbetet

måste fortbildningskurser anordnas. Genom medicinalstyrelsens

försorg torde en dylik kompletterande utbildning böra planläggas och en

undersökning verkställas, i vilken utsträckning dc nuvarande distrikts- och

reservbarnmorskorna äro lämpliga och villiga att underkasta sig cn dylik

fortsatt utbildning inom sjukvården, framförallt i spädbarnsvård, barnsjukvård

och social barnavård, samt planer och kostnadsberäkningar för

kursutbildningen utarbetas. Givetvis får man därvid räkna med stipendieunderstöd,

måhända även med åtminstone i viss utsträckning bibehållen

avlöning, men dessa kostnader lära få tagas, därest man i önskvärd omfattning

vill bereda sysselsättning åt nuvarande befattningshavare ii området.

Jag anser mig böra förutsätta, att sagda fortbildningsverksamhet skall

kunna taga sin början under senare halvåret 1938.

I nu berörda angelägenhet torde alltså ett slutligt ställningstagande böra

uppskjutas till cn följande riksdag, bortsett från den omläggning av vissa

delar av barnmorskeläroanstalternas arbete, som jag förordat.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande Nr 121.

Utskottet.

Såsom befolkningskommissionen framhållit, har utveckligen inom förlossningsvården

under senare år medfört, att allt större krav i kvalitativt

hänseende kommit att ställas på barnmorskan. Med den av Kungl.

Maj:t föreslagna omorganisationen av nämnda vård kan ock förutses,

att utvecklingen kommer att fortgå i samma riktning. Utan tvivel

föreligger därför ett behov av en förbättrad barnmorskeutbildning.

I likhet med departementschefen hyser utskottet emellertid betänkligheter

gentemot att under nuvarande förhållanden vidtaga en så genomgripande

omläggning av barnmorskeutbildningen, som befolkningskommissionen

föreslagit. En sådan åtgärd synes utskottet bland annat ägnad

att skärpa svårigheterna för de nuvarande barnmorskorna att erhålla

sysselsättning i den slutna barnbördsvården och därmed fördröja övergången

till den nya organisationen. Utskottet har däremot självfallet

icke något att erinra emot en sådan effektivisering av barnmorskeutbildningen

inom gällande ram, som av departementschefen åsyftats. Utskottet

ansluter sig alltså jämväl i denna del till Kungl. Maj:ts ståndpunkt.

VII. Sammanställning av statens kostnader.

Statens kostnader för den slutna barnbördsvårdens utbyggande

ha av befolkningskommissionen uppskattats till sammanlagt 650,000 kronor,

att fördelas på 5 år med 130,000 kronor per år. De modifikationer

i fråga om rätten till byggnadsbidrag, som departementschefen förordat,

beräknas föranleda en minskning av det för ändamålet erforderliga

beloppet till förslagsvis 500,000 kronor. Kostnaderna för de statliga

driftbidragen till förlossningsanstalterna och väntehemmen beräknas

till i runt tal 1,400,000 kronor vid full utbyggnad, motsvarande

bidrag till cirka 2,150 platser under 330 dagar per år. Driftbidragen

under budgetåret 1938/1939 anses approximativt kunna uppskattas till

omkring 1,200,000 kronor.

Med den ståndpunkt beträffande barnmorskedistriktens genomsnittliga

storlek, som departementschefen förordat, beräknas efter genomförd omorganisation

antalet distriktsbarnmorskor kunna nedbringas till omkring

850 samt antalet reservbarnmorskor till ett 50-tal. Då det vidare antages,

att större delen av barnmorskorna komma att biträda vid flera än

25 förlossningar per år samt att barnmorskornas kontanta årsinkomst

från staten, inklusive ålderstillägg, i genomsnitt skall uppgå till omkring

1,800 kronor, uppskattas statens kostnader för den öppna barnbördsvården

efter helt genomförd omreglering av distrikten till (900 X 1,800)

1,620,000 kronor eller i runt tal 1,600,000 kronor.

För de närmaste åren väntas hithörande avlöningskostnader komma

att hålla sig ungefär vid 2,800,000 kronor. I förhållande till budget
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 121.

31

året 1937/1938 utgör totalökningen (2,800,000 — 675,000) 2,125,000 kronor.

Av denna summa representerar ett belopp av icke mindre än 1,160,000

kronor en överflyttning av kostnader från landsting och primärkommuner

å staten. Vid sidan av nu nämnd kostnad beräknas för visst antal

år framåt högst 40,000 kronor bli erforderliga för pensionering av kommunalt

anställda barnmorskor.

Vad härefter angår den förebyggande mödra- och barnavården,

uppskattas engångskostnaderna därför till sammanlagt (1,000 X

115) 115,000 kronor, att fördelas på 6 år. Av detta belopp beräknas ungefär

30,000 kronor falla på det första året och 17,000 kronor å vart och

ett av de fem följande. Driftkostnaderna beräknas för centralerna av

typ I och II till omkring 350,000 kronor samt för mödra- och barnavårdsstationerna

till 75,000 kronor, allt efter full utbyggnad. Statens

bidrag till resekostnader i förebyggande barnavård uppskattas till lägst

omkring 50,000 kronor per år vid full utbyggnad, varjämte för upplysningsverksamhet

beräknas ett belopp av 35,000 kronor per år. Sammanlagda

årskostnaderna vid full utbyggnad av mödra- och barnavården

skulle alltså uppgå till (350,000 + 75,000 + 50,000 + 35,000) 510,000

kronor eller i runt tal 500,000 kronor. Härvid har hänsyn icke tagits

till dels det belopp, som åtgår för barnmorskas biträde i förebyggande

mödravård och vilket avses ingå som en del i hennes lön, dels ock det

belopp, som erfordras för arvoden åt barnmorskor, som under övergångstiden

biträda i förebyggande barnavård. Sistnämnda belopp uppskattas

till högst omkring (200 X 300) 60,000 kronor per år. För det

första året angivas kostnaderna för mödra- och barnavården till omkring

150,000 kronor.

Statens totala kostnader för samtliga nu nämnda ändamål skulle

alltså efter full utbyggnad ställa sig ungefär sålunda:

Ändamål Engångskostnad Årlig kostnad

kronor kronor

Sluten förlossningsvård................. 500,000 1,400,000

Öppen >'' — 1,600,000

Mödra- och barnavård......... 115,000_500,000

Summa 615,000 3,500,000

Härtill skulle under en viss övergångstid komma dels 60,000 kronor

för barnmorskas biträde i förebyggande barnavård, dels ock 40,000 kronor

för pensionering av kommunalt anställda barnmorskor. För budgetåret

1938/1939 skulle kostnaderna, inklusive engångsutgifter, uppgå

till sammanlagt omkring (100,000 + 1,200,000 + 2,800,000 + 150,000)

4,250,000 kronor.

Kungl. Maj:ts beräkningar av statens kostnader vid fullt genomförd

organisation föranleda icke annat uttalande från utskottets sida än att

Utskottet.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande Nr 121.

beräkningen av kostnaderna för den slutna förlossningsvårdens drift

torde böra uppräknas med ett belopp, som svarar emot den av utskottet

föreslagna höjningen av driftbidraget till barnbördshus, barnbördsavdelningar

vid lasarett och sjukstuga samt förlossningshem.

Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad utskottet sålunda i skilda hänseenden anfört

får utskottet hemställa,

l:o) att riksdagen må med de erinringar, utskottet anfört,

godkänna de i statsrådsprotokollet över socialärenden

den 15 januari 1937 förordade grunderna för

statsbidrag till sluten och öppen barnbördsvård samt

till förebyggande mödra- och barnavård, att tillämpas

från och med den 1 januari 1938;

2:o) att följande motioner, nämligen

dels inom första kammaren

nr 208 av herr D. Pettersson,

dels ock inom andra kammaren

nr 52 av fru Rönn-Christiansson m. fl.

nr 412 av fröken Hesselgren m. fl. i här behandlad del,

nr 413 av herr Mäler m. fl.,

nr 414 av fru Nordgren samt

nr 415 av herrar Andersson i Rasjön och Fast,

må, i den mån de icke kunna anses besvarade genom

vad utskottet anfört, icke föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 27 april 1937.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Nilsson i Gränebo, Johansson i Fredrikslund, Nilsson i

Malmö, Svensson i Kompersmåla, Bergström, Nilsson i Landeryd, Sandén, Johanson i Faleberg,

harsson i Varberg, von Heland, Bäcklund och Bäckström ; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson i Falun, Magnusson i Skövde,

Törnkvist, Persson i Falla, Andersson i Höör, Svensson, Andersson i Prästbol, Ward, Norling,

Andersson i Södergård och Danielsson.

Reservation

av herrar J. B. Johansson i Fredrikslund och K. Magnusson i Skövde,

vilka ansett, att utskottet bort tillstyrka motionen II: 412 i här behandlad

del.

Stockholm 1937, Ivar Hagströms Boktryckeri A. B.

371720

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1937:308 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj\ts proposition angående förbättrad förlossningsvård samt anordnande av s. k. förebyggande mödraoch barnavård j s. 5 i texten