Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lönereglering för folkoch småskollärare m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
1937-05-11 · 115 sidor, varav 112 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 112 av 115 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1937:140, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lönereglering för folkoch småskollärare m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 1^0.
1
Nr 140.
Ankom till riksdagens kansli den 11 maj 1937 kl. 5 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
lönereglering för folk- och småskollärare m. m. jämte
i ämnet väckta motioner.
(2:a avd.)
I propositionen (nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov under
budgetåret 1937/1938 hade Kungl. Majit (punkterna 128, 145, 147, 149,
162, 164 och 243 av det vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för den 4 januari 1937) föreslagit
riksdagen att, i avbidan på, bland annat, den proposition angående lönereglering
för vissa kommunalt anställda lärare, som kunde varda riksdagen
förelagd, beräkna för budgetåret 1937/1938
dels till Kommunala läroverk: Bidrag till kommunala flickskolor ett
förslagsanslag av 1,250,000 kronor;
dels till Kommunala läroverk: Bidrag till kommunala mellanskolor
ett förslagsanslag av 1,800,000 kronor;
dels till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor
ett förslagsanslag av 80,000,000 kronor;
dels till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare i slöjd vid
folkskolor, mindre folkskolor eller särskilda slöjdskolor ett förslagsanslag
av 3,565,000 kronor;
dels till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärarinnor i hushållsgöromål
vid egentliga folkskolor m. m. ett förslagsanslag av 344,000
kronor;
dels till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlönande av lärare åt vid statsunderstödda
sjukvårdsanstalter och vid vissa barnhem intagna barn i
skolåldern ett förslagsanslag av 115,000 kronor;
dels till Folkskolor m. m.: Folkundervisningens befrämjande i rikets
nordligaste gränsorter ett förslagsanslag av 280,000 kronor;
dels till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt föreståndarinnor
och biträdande föreståndarinnor vid skolhem och arbetsstugor ett förslagsanslag
av 145,000 kronor;
Bihang till riksdagens protokoll 1037. 6 sami. Nr 140.
1
2
Statsutskottets utlåtande Nr lJfi.
dels till Folkskolor m. m.: Bidrag till inackordering av skolbarn i
skolhem, arbetsstugor eller enskilda hem ett förslagsanslag av 880,000
kronor;
dels till Folkskolor m. m.: Bidrag till Skytteanska skolan i Tärna
ett förslagsanslag av 19,000 kronor;
dels till Högre folkskolor: Understöd ett förslagsanslag av 1,600,000
kronor;
dels till Folkhögskolor: Understöd ett förslagsanslag av 1,300,000
kronor;
dels ock till dyrtidstillägg åt lärare vid vissa statsunderstödda undervisnings-
m. fl. anstalter ett förslagsanslag av 18,000,000 kronor.
Sedermera har Kungl. Maj:t i propositionen nr 270, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för den 5 mars 1937, föreslagit riksdagen att
I. besluta, att ej mindre lärare vid folk- och småskolor samt vid statens
egentliga folkskolor, mindre folkskolor och småskolor i rikets nordligaste
gränsorter ävensom vid Skytteanska skolan i Tärna, än även av
departementschefen i statsrådsprotokollet angivna befattningshavare vid
sjukvårdsanstalter, barnhem, arbetsstugor och skolhem skola i enlighet
med vad departementschefen till nämnda protokoll yttrat från och med
den 1 januari 1938 åtnjuta avlöning jämlikt ett protokollet bilagt förslag
till avlöningsreglemente för lärare vid folk- och småskolor;
II. besluta, att ifrågavarande lärare och andra befattningshavare skola
äga att under tiden den 1 januari—den 30 juni 1938 uppbära provisoriskt
dyrortstillägg enligt samma grunder, som gälla för befattningshavare
i statens tjänst;
III. medgiva, att dyrtidstillägg till de under I. nämnda lärare och
andra befattningshavare må under tiden den 1 januari—den 30 juni 1938
utgå enligt samma grunder, som gälla för statens befattningshavare vid
s. k. nyreglerade verk;
IV. godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet angivna
grunderna för statsbidrag till bestridande av kostnaderna för avlöning
åt ifrågavarande lärare och andra befattningshavare samt bemyndiga
Kungl. Maj:t att utfärda därav föranledda författningsbestämmelser;
V. bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda de tilläggsbestämmelser och
tillämpningsföreskrifter, som kunna erfordras för genomförandet av de
ovannämnda avlöningsbestämmelserna eller eljes stå i samband därmed,
ävensom de provisoriska föreskrifter angående ifrågavarande befattningshavares
pensionsrätt, som av departementschefen i statsrådsprotokollet
angivits;
VI. medgiva, att ordinarie lärare vid folk- eller småskola samt lärare
vid mindre folkskola och sådan biträdande lärare vid folkskola, vilken
blivit anställd tills vidare med ömsesidig rätt till minst fyra månaders
3
Statsutskottets utlåtande Nr lJfi.
uppsägning, samt med nu angivna lärare i löne- och anställningshänseende
jämställda befattningshavare må, under förutsättning att de underkasta
sig ovannämnda avlöningsreglemente, vid ingången av januari
1938 av statsmedel uppbära ett belopp, motsvarande vad de — dyrtidstillägg
frånräknat — skulle hava uppburit i förskott för samma månad,
om de före den 1 januari 1938 gällande avlöningsbestämmelserna då
fortfarande ägt giltighet;
VII. medgiva, att dyrtidstillägg till de under I. nämnda lärare och
andra befattningshavare, vilka innehava ordinarie befattningar men icke
vilja underkasta sig ovannämnda avlöningsreglemente och icke heller
kunna därtill lagligen förbindas, må under tiden den 1 januari—den 30
juni 1938 utgå enligt nu gällande bestämmelser;
VIII. a) besluta, att för budgetåret 1937/1938 skall i fråga örn statsunderstöd
till parallellavdelning av årsklass vid kommunal flickskola
gälla:
1. Antalet lärjungar i varje klass eller klassavdelning i kommunal
flickskola må, vad beträffar de fem lägre klasserna av sjuårig och de
fyra lägre klasserna av sexårig lärokurs, icke överstiga 35 och, vad beträffar
de två högsta klasserna, icke överstiga 30, såvida icke skolans
styrelse i särskilt fall finner nödvändigt, att sagda antal något överskrides.
2. Efter skolöverstyrelsens beprövande i varje särskilt fall må statsbidrag
utgå till högst så stort antal parallellavdelningar inom varje årsklass,
som uppkommer med iakttagande därav, att vid läsårets början,
i fråga örn den sjuåriga lärokursens fem lägsta klasser och den sexåriga
lärokursens fyra lägsta klasser, minst 35 lärjungar eller, där det icke är
fråga om nyintagen klass och efter överstyrelsens beprövande särskilda
skäl därtill föranleda, minst 30 lärjungar komma på varje avdelning
inom årsklassen, innan ny avdelning upprättas inom densamma, samt,
i fråga örn de två högsta klasserna, minst 30 lärjungar komma på varje
avdelning inom årsklassen, innan ny avdelning upprättas inom densamma;
dock må statsbidrag utgå till sammanlagt högst 72 parallellavdelningar,
där ej Kungl. Majit, efter framställning av överstyrelsen, för särskilt
fall annorlunda bestämmer;
b) medgiva, att tillfällig löneförbättring må för tiden den 1 juli 1937
—den 30 juni 1938 utgå till lärarpersonalen vid kommunala flickskolor
med följande belopp:
till ordinarie manlig ämneslärare med 600 kronor;
till ordinarie kvinnlig ämneslärare med 500 kronor; samt
extra ordinarie ämneslärare och timlärare med belopp, som Kungl.
Majit i huvudsaklig enlighet med de i sådant hänseende nu gällande
grunder bestämmer;
4
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
c) till Kommunala läroverk: Bidrag till kommunala flickskolor för
budgetåret 1937/1938 anvisa ett förslagsanslag av 1,055,300 kronor;
IX. a) besluta, att för budgetåret 1937/1938 skall i fråga örn statsunderstöd
till parallellavdelning av årsklass vid kommunal mellanskola
gälla:
1. Antalet lärjungar i varje klass eller klassavdelning i kommunal
mellanskola må, vad beträffar skolans tre lägre årsklasser, icke överstiga
35 och, vad beträffar skolans högsta årsklass, icke överstiga 30,
såvida icke skolans styrelse i särskilt fall finner nödvändigt, att sagda
antal något överskrides.
2. Efter skolöverstyrelsens beprövande i varje särskilt fall må statsbidrag
utgå till högst så stort antal parallellavdelningar inom varje årsklass,
som uppkommer med iakttagande därav, att vid läsårets början,
i fråga om skolans tre lägsta årsklasser, minst 35 lärjungar eller, där
det icke är fråga om nyintagen klass och efter överstyrelsens beprövande
särskilda skäl därtill föranleda, minst 30 lärjungar komma på
varje avdelning inom årsklassen, innan ny avdelning upprättas inom
densamma, samt, i fråga om skolans högsta årsklass, minst 30 lärjungar
komma på varje avdelning inom årsklassen, innan ny avdelning upprättas
inom densamma; dock må statsbidrag utgå till sammanlagt högst
119 parallellavdelningar, där ej Kungl. Maj:t, efter framställning avöverstyrelsen,
för särskilt fall annorlunda bestämmer;
b) medgiva, att tillfällig löneförbättring må för tiden den 1 juli 1937
—den 30 juni 1938 utgå till lärarpersonalen vid kommunala mellanskolor
med följande belopp:
till ordinarie manlig ämneslärare med 600 kronor;
till ordinarie kvinnlig ämneslärare med 500 kronor;
till extra ordinarie ämneslärare, Övningslärare och timlärare med belopp,
som Kungl. Maj:t i huvudsaklig enlighet med de i sådant hänseende
nu gällande grunder bestämmer, dock med iakttagande av vad
departementschefen i statsrådsprotokollet anfört rörande tillfällig löneförbättring
åt lärare i manlig slöjd;
c) till Kommunala läroverk: Bidrag till kommunala mellanskolor för
budgetåret 1937/1938 anvisa ett förslagsanslag av 1,595,400 kronor;
X. till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor
för budgetåret 1937/1938 anvisa ett förslagsanslag av 80,600,000;
XI. till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare i slöjd vid
folkskolor, mindre folkskolor eller särskilda slöjdskolor för budgetåret
1937/1938 anvisa ett förslagsanslag av 3,565,000 kronor;
XII. till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärarinnor i hushållsgöromål
vid egentliga folkskolor m. m. för budgetåret 1937/1938
anvisa ett förslagsanslag av 344,000 kronor;
XIII. a) medgiva, att Axel och Sofia Alms stiftelse må efter särskild
Statsutskottets utlåtande Nr lJfi. 5
prövning av Kungl. Majit kunna tillerkännas rätt att erhålla bidrag
till avlönande av lärare vid stiftelsens barnhem i Rådan i Spånga socken,
att enligt de närmare föreskrifter, Kungl. Majit kan finna gott
föreskriva, utgå huvudsakligen efter samma grunder och i samma ordning,
som äro eller kunna varda stadgade angående statsbidrag till avlönande
av lärare vid folk- och småskolor;
b) till Folkskolor m. m.i Bidrag till avlönande av lärare åt vid statsunderstödda
sjuk vårdsanstalter och vid vissa barnhem intagna barn i
skolåldern för budgetåret 1937/1938 anvisa ett förslagsanslag av 110,000
kronor;
XIV. till Folkskolor m. m.i Folkundervisningens befrämjande i rikets
nordligaste gränsorter för budgetåret 1937/1938 anvisa ett förslagsanslag
av 280,000 kronor;
XV. till Folkskolor m. m.i Bidrag till avlöning åt föreståndarinnor
och biträdande föreståndarinnor vid skolhem och arbetsstugor för budgetåret
1937/1938 anvisa ett förslagsanslag av 140,000 kronor;
XVI. till Folkskolor m. m.i Bidrag till inackordering av skolbarn i
skolhem, arbetsstugor eller enskilda hem för budgetåret 1937/1938 anvisa
ett förslagsanslag av 880,000 kronor;
XVII. till Folkskolor m. m.i Bidrag till Skytteanska skolan i Tärna
för budgetåret 1937/1938 anvisa ett förslagsanslag av 15,000 kronor;
XVIII, a) besluta, att de bestämmelser, som gälla för budgetåret 1936/
1937 angående statsunderstöd till parallellavdelning av årsklass vid högre
folkskola, skola äga motsvarande tillämpning under budgetåret 1937/1938;
b) medgiva, att det må ankomma på Kungl. Majits avgörande, huruvida
yrkesbestämd högre folkskola må, i huvudsaklig överensstämmelse
med hittills tillämpade grunder, anordnas som praktisk mellanskola;
c) till Högre folkskolor: Understöd för budgetåret 1937/1938 anvisa
ett förslagsanslag av 1,400,000 kronor;
XIX. a) besluta, att de bestämmelser, som gälla för budgetåret 1936/
1937 angående statsunderstöd till anordnande av parallellundervisning
vid folkhögskola, från och med budgetåret 1937/1938 skola äga tillämpning
tills vidare;
b) till Folkhögskolor: Understöd för budgetåret 1937/1938 anvisa ett
förslagsanslag av 1,300,000 kronor;
XX. till dyrtidstillägg åt lärare vid vissa statsunderstödda undervisnings-
m. fl. anstalter för budgetåret 1937/1938 anvisa ett förslagsanslag
av 16,000,000 kronor. I
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft följande
motioner, nämligen:
dels en inom första kammaren av herr R. Wagnsson m. fl. väckt mo
-
6
Statsutskottets utlåtande Nr 1^0.
tion (I: 249), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta följande ändringar
i proposition nr 270,
1) att folk- och småskollärares tjänstgöringstid inom samtliga skoldistrikt
senast från och med läsåret 1942—1943 skall utgöra 39 veckor,
dock med rätt för de skoldistrikt, som så önska, att i läraravdelningar,
där två eller flera årsklasser undervisas samtidigt, begränsa den för lärjungarna
obligatoriska undervisningstiden till 34 V* veckor;
2) att intill den 1 juli 1942 tjänstgöringstiden för folk- och småskollärare
skall utgöra ettdera av 34 l/* veckor, 36 veckor eller 39 veckor,
med löner avpassade i relation till lästiden;
3) att småskollärarinnorna, i den mån likalönsprincipen tillämpas för
manlig och kvinnlig folkskollärare, i överensstämmelse med förfaringssättet
för de kvinnliga folkskollärarnas lönegradsuppflyttning från och
med den 1 juli 1940 uppbära lön enligt en och från och med den 1 juli
1943 enligt två lönegraders högre placering än i propositionen föreslagits,
varvid dock såsom villkor för uppflyttningen i den högsta lönegraden
(B 11, vid nio månaders tjänstgöring efter den 1 juli 1943) uppställes,
att småskollärarinnorna må kunna åläggas intill 30 veckotimmars undervisning,
vari må kunna ingå även viss undervisning å folkskolestadiet,
bland annat i slöjd;
dels en inom första kammaren av herr E. Andersson m. fl. väckt
motion (I: 250), vari hemställts,
1. att riksdagen vid behandling av propositionen nr 270 angående
lönereglering för folk- och småskollärare måtte besluta sådan ändring i
förslaget till avlöningsreglemente för ordinarie lärare att i skoldistrikt
med mindre lästid än 39 veckor lärare vid folkskola placeras i lönegrad
B 16 och lärare vid småskola i B 9 samt i skoldistrikt med 39 veckors
lästid lärare vid folkskola placeras i lönegrad B 17 och lärare vid småskola
i lönegrad B 10;
2. att i förslaget till avlöningsreglemente för icke ordinarie lärare
göres sådan ändring, att i skoldistrikt med mindre lästid än 39 veckor
lärare vid folkskola placeras i lönegrad 15 och lärare vid småskola i
lönegrad 8 samt i skoldistrikt med 39 veckors lästid lärare vid folkskola
placeras i lönegrad 16 och lärare vid småskola i lönegrad 9;
3. att riksdagen måtte besluta höja det i propositionen under punkt
X i hemställan äskade beloppet med vad som erfordras för täckande
av de av ett bifall till motionen orsakade merkostnaderna för nästa
budgetår ävensom det under punkten XX begärda anslaget till dyrtidstillägg;
dels
en inom första kammaren av herr V. Andersson väckt motion (I: 251),
vari hemställts, att riksdagen vid ett bifall till propositionen nr 270
angående lönereglering för folk- och småskollärare m. m. måtte besluta
7
Statsutskottets utlåtande Nr 1^0.
de förändringar i nämnda lönereglering, som i motionen har angivits,
och vidtaga de åtgärder i övrigt, som därav kunna påkallas;
dels en inom första kammaren av herr J. Johansson m. fl. väckt motion
(I: 252), vari hemställts, att riksdagen måtte bifalla propositionen
nr 270 angående lönereglering för folk- och småskollärare med den ändringen,
att lönen till de kvinnliga folkskollärarna skall utgå vid en lästid
av högst 36 veckor enligt lönegraden B 13, vid en lästid av mer än
36 men ej 39 veckor enligt lönegraden B 14 och vid en lästid av 39
veckor enligt lönegraden B 15;
dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren
av herr O. Bergqvist (I: 284) och den andra inom andra kammaren av
herr R. Lundqvist m. fl. (II: 538), vari hemställts, att riksdagen måtte
besluta att efter en övergångsperiod av 3V2 år, alltså den 1 juli 1941,
ordinarie manlig lärare vid folkskola placeras i lönegrad B 17, ordinarie
kvinnlig lärare vid folkskola i lönegrad B 15 och ordinarie småskollärarinna
i lönegrad B 9, samt att vid övergångsperiodens slut tjänstgöringsskyldigheten
för lärarpersonalen i dess helhet fastställes till 39 veckor
per år att uttagas i enlighet med de närmare anvisningar, som senare
må i vederbörlig ordning kunna meddelas; att riksdagen vidare måtte
besluta att nämnda övergångsperiod så anordnas, att de i 15, 13 och
7 lönegraderna placerade lärarkategorierna efter l1/2 år, d. v. s. den 1
juli 1939, uppflyttas till respektive 16, 14 och 8 lönegraderna samt att
i samband härmed tjänstgöringsskyldigheten under tiden till den 1 juli
1941 fastställes till lägst 36 veckor; att de lärare, som ej vilja övergå
till det nya lönesystemet, alltjämt måtte äga uppbära provisorisk avlöningsförbättring
enligt samma bestämmelser som hittills; samt att
riksdagen även i övrigt, särskilt med avseende på övergångsbestämmelserna,
måtte iakttaga vad i motionärernas motivering anförts;
dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren
av herr O. Bergqvist m. fl. (I: 285) och den andra inom andra kammaren
av herr Nilsson i Antnäs m. fl. (II: 534), vari hemställts, att
riksdagen måtte besluta örn att i fortsättningen liksom hitintills inom
samma områden och till samma belopp, som angives i Kungl. Maj:ts
kungörelse nr 469 av den 5 november 1924 särskilda lönetillägg, skola
utgå till lärare inom vissa av rikets nordliga gränsorter;
dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren
av herr .7. Sandén m. fl. (I: 286) och den andra inom andra kammaren
av fröken K. IIesselgren m. fl. (II: 536), vari hemställts, att
småskollärarinnor med en tjänstgöringsskyldighet av högst 36 veckor
placeras i lönegraden B 9, med undervisningsskyldighet av mer än 36
men ej 39 veckor i lönegraden B 10 och med en undervisningsskyldighet
8
Statsutskottets utlåtande Nr 1^0.
uppgående till 39 veckor i lönegraden B 11, och att riksdagen måtte
anvisa härför erforderligt belopp;
dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren
av herrar Norman och Berglund (I: 287), och den andra inom andra
kammaren av herr Malmborg m. fl. (II: 535), vari hemställts, att riksdagen
måtte besluta, att icke-ordinarie lärare vid folk- och småskolor
placeras allenast två löneklasser lägre än motsvarande ordinarie lärare,
och att därav betingade ändringar vidtagas i avlöningsreglementet för
folk- och småskollärare: 2 kap. Icke ordinarie ämneslärare, samt att
riksdagen måtte anvisa härför erforderliga medel;
dels tva likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren
av herrar Norman och Berglund (I: 288), och den andra inom andra
kammaren av herr Lindén m. fl. (II: 533), vari hemställts, ej mindre att
riksdagen i anledning av propositionen nr 270 måtte besluta att folkoch
småskollärar tjänstgöringstid inom samtliga skoldistrikt senast
från och med läsåret 1942—1943 skall utgöra 39 veckor, dock med
rätt för de skoldistrikt, som så önska, att i läraravdelningar, där två
eller flera årsklasser undervisas samtidigt, begränsa den för lärjungarna
obligatoriska undervisningstiden till 34V2 veckor; att från och med löneregleringens
ikraftträdande de lärare, vilkas undervisningstid ej uppgår
till 39 veckor, placeras i lönegrad B 16, B 14 och B 8 för respektive
lärargrupper; att det av Kungl. Maj:t äskade anslaget till avlöning åt
lärare vid folkskolor för budgetåret 1937/1938 höjes med 3,000,000 kronor;
att småskolans lärarpersonal analogt med vad Kungl. Maj:t föreslår
beträffande folkskollärarinnorna successivt uppflyttas ytterligare två
lönegrader, än även att Kungl. Maj:t måtte bemyndigas vidtaga de
ändringar i avlöningsreglementet, som äro betingade av ett bifall till
de av motionärerna gjorda framställningarna;
dels en inom första kammaren av herr H. L. E. Sjödahl väckt motion
(1:289), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta
1) att hänföra de ordinarie lärarna vid folk- och småskolor till följande
lönegrader, nämligen
a) I skoldistrikt med en lästid, som ej uppgår till 38 veckor:
manlig lärare vid folkskola till lönegraden.................. B16
kvinnlig » » » » » B 14
lärare vid småskola » » ................. jjg
b) I skoldistrikt med minst 38 veckor:
manlig lärare vid folkskola till lönegraden ................. B 17
kvinnlig » » » » » B 15
lärare vid småskola » » ................. 59.
2) att vidtaga de övriga ändringar i Kungl. Maj:ts förslag som erfordras
av i enlighet med punkt 1) fattat beslut;
9
Statsutskottets utlåtande Nr lJjO.
3) att anmoda Kungl. Maj:t att fastställa en minsta lästid vid A- och
C-skolor av 38 veckor och vid övriga skolor av 36 veckor, vilken lästid
borde vara införd senast med läsåret 1939—1940;
4) att anhålla hos Kungl. Maj:t örn utredning, hur förstärkningsanordningar
kunde vidtagas, varigenom undervisningstiden vid flerklassiga
skolavdelningar av B- eller D-typ kunde helt eller delvis förlängas till
en tid av 38 veckor;
dels en inom första kammaren av herr H. L. E. Sjödahl väckt motion
(I: 290), vari hemställts, att riksdagen må besluta att i samband med
beviljande av anslag för bidrag till kommunala flickskolor anhålla, att
Kungl. Majit måtte låta verkställa utredning, huruvida och på vad
sätt en femårig linje kunde anordnas vid de kommunala flickskolorna;
dels en inom andra kammaren av herr Jacobson väckt motion (II: 80),
vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att i de fall särskilt ömmande
omständigheter på grund av hög skattetunga och stort inackorderingsbehov
föreligga Kungl. Maj:t må kunna efter prövning från fall
till fall bevilja ett bidrag ur anslaget för inackordering av skolbarn i
skolhem, arbetsstugor eller enskilda hem upp till hela den verkliga
kostnaden;
dels en inom andra kammaren av herr Weijne väckt motion (II: 470),
vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville anhålla,
att Kungl. Majit skyndsamt måtte låta utreda frågan om utsträckning
av lästiden för lärarna i flerklassiga undervisningsavdelningar utöver
34 7* veckor, genom att barnen under viss del av läsåret uppdelas i
skilda undervisningsavdelningar, samt att Kungl. Majit därefter ville
vidtaga de åtgärder, vartill utredningen kan föranleda;
dels en inom andra kammaren av herr Gardell väckt motion (II: 486),
vari hemställts, att riksdagen vid bifall till propositionen nr 270 måtte
vidtaga den ändringen i propositionens lagförslag att lästiden vid fortsättningsskolan
inräknas i den ordinarie lästiden i de skoldistrikt som
därom göra framställning samt att folkskollärarinnorna, därest de erhålla
samma lön som folkskollärarna, få vidkännas samma avdrag för
bostad och pensionsavgifter som de senare ävensom att en mera rättvis
avvägning av förhållandet mellan folk- och småskollärarinnornas löner
vinnes;
dels en inom andra kammaren av herr Pettersson i Dahl m. fl. väckt
motion (II: 487), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta att vid
lönereglering för lärare vid folk- och småskolor
1. avslå Kungl. Maj:ts proposition i vad den avser tillämpning av
»likalönsprincipen» bland folkskolans lärare,
2. besluta placering av folkskollärare och folkskollärarinnor, enligt
vad av motionärerna angivits i sådana lönegrader att den av Kungl. Majit
10 Statsutskottets utlåtande Nr l^O.
angivna kostnadssumman må vara till fyllest för löneregleringens genomförande,
samt
3. hemställa hos Kungl. Maj:t om utredning och förslag till nästkommande
riksdag om på vad sätt de av skolöverstyrelsen föreslagna förstärkningsanordningarna
m. m. må tillämpas samt om slöjdundervisningens
inordnande i sådan omfattning, som erfordras för undervisningstidens
utsträckande till 39 veckor;
dels en inom andra kammaren av herr Jonsson i Skedsbygd m. fl.
väckt motion (II: 488), vari hemställts,
1) att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 270;
2) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit hemställa, att
Kungl. Majit måtte uppdraga åt 1936 års lönekommitté, eller om så
påkallas åt särskilda sakkunniga, att med hänsynstagande till de av
motionärerna framförda synpunkterna utreda och skyndsamt avgiva förslag
till lönereglering för folk- och småskollärare;
dels en inom andra kammaren av herr Jacobson väckt motion (lii
489), vari hemställts, att riksdagen, om lönereglering för lärare vid folkoch
småskolor genomföres, ville låta av motionären nämnda anslag enligt
Kungl. Majits kungörelse nr 141 den 27 februari 1920 utgå i fortsättningen
inom samma områden och till samma belopp som hitintills;
dels en inom andra kammaren av herr Hagberg i Luleå m. fl. väckt
motion (lii 490), vari hemställts, att riksdagen vid beslut örn förändrade
avlöningsförhållanden för lärarkåren vid rikets folk- och småskolor måtte
uttala att kommunerna skola hålla nu ordinarie lärare skadeslösa för
genom regleringen eventuellt inträdd försämring i deras löne- och andra
förmåner, som tillförsäkrats dem vid befattningens tillträdande;
dels en inom andra kammaren av herr Hagberg i Luleå m. fl. väckt
motion (lii 491), vari hemställts, att riksdagen måtte bifalla propositionen
nr 270 med följande förändringar:
1) Folkskolans lärare och lärarinnor med en lästid av högst 36 veckor
placeras i 16 lönegraden, medan folkskollärare och lärarinnor med mer
än 36 veckors lästid placeras i 17 lönegraden.
2) Småskolans lärare placeras i respektive 10 och 11 lönegraden vid
respektive 36 och därunder samt vid 36—39 veckors lästid.
3) De extraordinarie lärarna placeras högst 2 löneklasser lägre än motsvarande
ordinarie lärare.
4) Biträdande lärare i folkskolor och lärare vid mindre folkskolor tillerkännas
ett årligt lönetillägg å 300 kronor så länge de inneha nämnda
tjänst.
5) De särskilda lönetillägg, som tillkommit genom kungl, kungörelsen
den 27 februari 1920 och som beröra lärare i lappmarkssocknar med icke
finsktalande befolkning samt Överkalix, beviljas i fortsättningen dessa
lärare.
Statsutskottets utlåtande Nr l^O. 11
6) De särskilda lönetillägg, som enligt kungl, kungörelsen 469/1924 utgå
till lärare vid folkskolor inom rikets nordligaste gränsorter, de s. k.
finnbygdstilläggen, tillerkännas lärarna inom berörda skoldistrikt även i
fortsättningen;
dels en inom andra kammaren av herr Karlsson i Grängesberg m. fl.
väckt motion (11:531), vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till regeringen
måtte anhålla örn förslag till sådan organisation av skolväsendet
och lärarnas arbetsuppgifter, att lärarna beredas arbete under längre
tid av året än vad nu är fallet, samt att lärare vid småskola beträffande
lönegradsplacering ställes i en bättre ställning i förhållande till
lärare vid folkskola än vad i propositionen föreslagits;
dels en inom andra kammaren av herr Johnsson i Kalmar m. fl. väckt
motion (11:532), vari hemställts, ej mindre att riksdagen måtte besluta
följande ändringar i proposition nr 270,
1) att folk- och småskollärares tjänstgöringstid inom samtliga skoldistrikt
senast från och med läsåret 1942—1943 skall utgöra 39 veckor,
dock med rätt för de skoldistrikt, som så önska, att i läraravdelningar,
där två eller flera årsklasser undervisas samtidigt, begränsa den för lärjungarna
obligatoriska undervisningstiden till 34 72 veckor;
2) att intill den 1 juli 1942 tjänstgöringstiden för folk- och småskollärare
skall utgöra ettdera av 34 7* veckor, 36 veckor eller 39 veckor
med löner avpassade i relation till lästiden;
3) att småskollärarinnorna, i den mån likalönsprincipen tillämpas för
manlig och kvinnlig folkskollärare, i överensstämmelse med förfaringssättet
för de kvinnliga folkskollärarnas lönegradsuppflyttning från och
med den 1 juli 1940 uppbära lön enligt en och från och med den 1 juli
1943 enligt två lönegraders högre placering än i propositionen föreslagits,
varvid dock såsom villkor för uppflyttningen i den högsta lönegraden
(B 11, vid nio månaders tjänstgöring efter den 1 juli 1943)
uppställes, att småskollärarinnorna må kunna åläggas intill 30 veckotimmars
undervisning, vari må kunna ingå även viss undervisning å
folkskolestadiet, bland annat i slöjd;
än även att Kungl. Majit måtte bemyndigas vidtaga de ändringar i
avlöningsreglementet, som äro betingade av ett bifall till motionen;
dels en inom andra kammaren av fröken Hennings m. fl. väckt motion
(11:537), vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av propositionen
nr 270 måtte besluta, att lärare vid mindre folkskolor och biträdande
lärare vid folkskolor erhålla ett statligt lönetillägg å 300 kronor
årligen samt att vederbörligt avlöningsanslag måtte höjas med belopp,
som erfordras för bifall till ovannämnda förslag;
dels en inom andra kammaren av herr Wallén väckt motion (11:539),
vari hemställts, att riksdagen vid bifall i huvudsak till propositionen nr
12
Statsutskottets utlåtande Nr tift.
270 angående lönereglering för folk- och småskollärare m. m. måtte
föreskriva, att kvinnlig lärare, som kommer att erhålla lön enligt det i
propositionen angivna reglementet, skall vara skyldig att, om hon är
gift eller sedermera ingår äktenskap, avgå från sin tjänst samt att hon
om äktenskapet upplöses genom mannens död skall äga förtursrätt till
ny befattning och därvid i lönehänseende inräkna den tid hon på grund
av äktenskapet icke haft möjlighet att utöva sin lärarbefattning, dock
med rätt för henne att om hennes inkomst av tjänsten prövas erforderlig
för familjens uppehälle på ansökan kunna erhålla tillstånd att
under viss tid kvarstå i eller söka ny tjänst;
dels en inom andra kammaren av herrar Johansson i Tväråselet och
Johansson i Norrfors väckt motion (II: 540), vari hemställts, att riksdagen
vid bifall i huvudsak till propositionen nr 270 ville besluta, att, där
äkta makar äro anställda som lärare vid samma skola, lönen skall nedsättas
så att, efter avdrag av kostnaden för den gemensamma bostaden,
nettolönen blir densamma som för ogifta lärare i samma löneställning;
dels
en inom andra kammaren av herr Lövgren m. fl. väckt motion
(11:541), vari hemställts, att riksdagen, om lönereglering för lärare vid
folk- och småskolor genomföres, ville låta av motionärerna nämnda anslag
enligt Kungl. Maj:ts kungörelse nr 141 den 27 februari 1920 utgå i
fortsättningen inom samma områden och till samma belopp som hitintills;
dels ock en inom andra kammaren av herr förste vice talmannen
Jeppsson m. fl. väckt motion (11:542), vari hemställts, att riksdagen vid
behandlingen av proposition nr 270 måtte besluta sådan ändring i förslaget
till avlöningsreglemente för folk- och småskolans lärare, att samtliga
lärare vid folkskola inplaceras i lönegraden B 17 och samtliga lärare
vid småskola i lönegraden B 10, dock att under en övergångstid av två
och ett halvt år, räknat från löneregleringens ikraftträdande, lärare i
distrikt med en årlig lästid understigande 39 veckor skall hänföras, lärare
vid folkskola till lönegraden B 16 och lärare vid småskola till lönegraden
B 9 samt att vederbörliga avlöningsanslag måtte höjas med
belopp, som erfordras för bifall till ovannämnda förslag.
Lönereglering för folk- och småskollärare m. m.
A Propositionens utredning.
Nuvarande avlöningsbestämmelser m. m. Å sid. 3—10 i statsrådsprotokollet
har lämnats en redogörelse härför och meddelats vissa statistiska
uppgifter m. m.
13
Statsutskottets utlåtande Nr llfi.
Nu gällande avlöningsförmåner för folk- och småskollärare
fastställdes i huvudsak vid den lönereglering, som för olika lärargrupper
genomfördes vid 1918 års riksdag. Å lönerna utgår dyrtidstillägg enligt
för statens befattningshavare vid s. k. oreglerade verk gällande grunder.
Utöver de kontanta löneförmånerna åtnjuta lärarna i enlighet med
vad därom särskilt är stadgat i gällande boställsordning fri bostad och
bränsle eller däremot svarande kontantersättning. För ordinarie manlig folkskollärare
skall tjänstebostad innehålla minst 3 rum och kök, för ordinarie
kvinnlig folkskollärare minst 2 rum och kök samt för annan lärare minst
1 rum och kök.
I avvaktan på en blivande definitiv lönereglering för lärarna beviljade
1929 års riksdag provisorisk avlöningsförbättring. En särskild löneförmån
har därutöver beviljats de icke-ordinarie lärarna genom beslut vid
1935 års riksdag, enligt vilket på viss tid anställd lärare vid folkskola,
småskola eller mindre folkskola, som innehaft anställning med full tjänstgöring
vid dylika skolor under sammanlagt minst fem läsår, må åtnjuta
provisoriskt lönetillägg.
I ganska betydande omfattning hava skoldistrikten att enligt eget åtagande
till lärarna utgiva tillägg till ovanstående, av Kungl. Maj:t och riksdagen
fastställda lönebelopp. Sålunda hava vissa skoldistrikt beviljat lärarna
kommunala tillägg utöver de av statsmedel utgående kontanta minimilönerna
ävensom kommunala tilläggspensioner. I vissa fall hava dylika
kommunala tillägg även utgått i den form, att skoldistriktet åtagit
sig att erlägga lärarnas pensionsavgifter.
Åtskilliga skoldistrikt hava utsträckt undervisningstiden utöver den tid,
åtta månader årligen, som lärarna äro skyldiga att tjänstgöra för ovannämnda
minimilöner. För övertidsläsning äro lärarna berättigade till
särskild gottgörelse, utgörande för varje månad, beräknad till 30 dagar,
minst en åttondel av den kontanta minimiavlöningen.
För tjänstgöring såsom lärare i slöjd eller i fortsättningsskola utgå
särskilda arvoden.
Enligt verkställda uppskattningar kunna till ifrågavarande lärare beräknas
utgå följande löneförmåner, inklusive naturaförmåner men exklusive
kommunala tillägg såväl som övertidsersättning och särskilda arvoden
för undervisning i slöjd eller i fortsättningsskola (dyrtidstillägg beräknade
efter 28 procent):
14 Statsutskottets utlåtande Nr lJfi.
Ortsgrupp
Folkskollärare
Småskollärarinnor
Ordinarie
Icke-ordinarie
Ordinarie
Extra
ordinarie
manliga
kvinnliga
manliga
kvinnliga
A-ort
Begynnelselön......
3,464
3,049
2,641
2,361
1,967
1,671
Slutlön..........
4,616
3,817
2,941
2,561
2,543
1,821
D-ort
Begynnelselön......
3,861
3,346
2,814
2,534
2,138
1,834
Slutlön..........
5,013
4,114
3,114
2,734
2,714
1,984
G-ort
Begynnelselön......
4,568
3,796
3,080
2,800
2,404
2,100
Slutlön..........
5,720
4,564
3,380
3,000
2,980
2,250
I-ort
Begynnelselön......
5,089
4,154
3,397
3,117
2,721
2,417
Slutlön..........
6,241
4,922
3,697
3,317
3,297
2,567
Statsbidrag till bestridande av kostnaderna för den vid folk- och
småskolor anställda lärarpersonalens avlöning utgår i sådan utsträckning,
att skoldistrikten allenast hava att tillhandahålla lärarna dem tillkommande
förmån av fri bostad och bränsle eller ersättning därför enligt
ortens pris. Till bestridande av skoldistriktens kostnader för tjänstebostäder
åt ifrågavarande lärarpersonal utgår emellertid numera särskilt
statsbidrag, i regel med 160 kronor för ordinarie manlig folkskollärare,
120 kronor för ordinarie kvinnlig folkskollärare samt 80 kronor för annan
lärare, allt för år räknat.
Kommunernas kostnader för lärarpersonalens avlöning belöpa på
nyssnämnda utgifter för tillhandahållande åt lärarpersonalen av fri bostad
och bränsle samt på de åtaganden att utöver minimilönen till lärarna
utgiva högre avlöning, som vissa skoldistrikt enligt vad som sagts
iklätt sig, nämligen ersättning för övertidsläsning i de fall, då undervisningstiden
blivit av vederbörande skoldistrikt utsträckt utöver åtta
månader årligen, ävensom de kommunala löne- och pensionstillägg, som
skoldistrikt beviljat lärarna utöver dem författningsenligt tillkommande
lönebelopp.
Efter en redogörelse å sid. 10—15 för de utredningar rörande
lönereglering för folk- och småskollärare, som verkställts av olika sakkunnigberedningar
(lärarlönekommittén, 1928 års lönekommitté, 1935 års
15
Statsutskottets utlåtande Nr 11+0.
lärarlönesakkunniga oell 1936 års lärarlönesakkunniga) och en resumé av
myndigheternas yttranden över 1936 års lärarlönesakkunnigas förslag
örn utsträckning av det för kommunikationsväsendet oeh allmänna civilförvaltningen
gällande lönesystemet till folkskoleväsendet, Ilar departementschefen
å sid. 15 och 16 för egen del anfört följande:
Lärarna vid folk- och småskolor intaga i flera hänseenden en särställning,
som försvårat en reglering av deras löneförmåner efter de principer som
vunnit tillämpning inom större delen av statsförvaltningen. Genom den
rad av utredningar, som nu föreligga, synes emellertid frågan om ett införande
även av dessa lärare i det allmänna lönesystemet hava blivit så
klarlagd, att en lönereglering efter dessa linjer nu kan övervägas.
De antydda tekniska svårigheterna hava icke ensamma förorsakat de
upprepade uppskoven med löneregleringen för de ifrågavarande kommunalt
anställda, liksom för de statsanställda, lärarna. Frågan om de olika lärargruppernas
inordnande i det nya statliga lönesystemet har nämligen alltid
förbundits med frågan om en reell förbättring av löneställningen. Och även
en relativt blygsam löneökning måste på grund av lärarkårernas storlek
innebära betydande kostnadsökningar för det allmänna. Då sålunda av
olika anledningar dröjsmålet med löneregleringen blivit längre än från
början åsyftats, synes mig detta vara ett vägande skäl för att nu få fram
frågan till avgörande utan att avvakta resultaten av den utredning rörande
hela det statliga lönesystemet, som uppdragits åt 1936 års lönekommitté.
Självklart är emellertid, att med hänsyn till den sålunda pågående
allmänna löneutredningen den reglering av lärarlönerna, som nu framlägges,
måste i olika hänseenden betraktas och utformas såsom ett provisorium.
Jag är, i avvaktan på resultaten av pågående utredningar, icke beredd att
nu framlägga förslag till de ändrade bestämmelser i pensionsavseende, som
kunna påkallas vid en lönereglering för folk- och småskollärare efter av mig
förordade riktlinjer. Jag vill i detta sammanhang framhålla, att med hänsyn
till det uppskov med avseende å pensionsfrågans lösning, som sålunda
är oundvikligt, de nya pensionsbestämmelserna måste erhålla retroaktiv
giltighet, nämligen för de befattningshavare, som avgå med pension efter
löneregleringens genomförande men före nämnda pensionsbestämmelsers
ikraftträdande. Det förefaller mig emellertid, som om billighetshänsyn härvid
påkalla ett övervägande, örn ej bestämmelsernas retroaktiva giltighet
borde sträcka sig ännu något längre tillbaka. För en sådan anordning talar
bland annat den återhållsamhet i fråga om medgivande att kvarstå i tjänst
efter uppnådd pensionsålder, som på grund av kända organisatoriska förhållanden
inom folkskoleväsendet under senare tider ansetts böra iakttagas.
Jag kan givetvis icke nu taga någon slutgiltig ställning till detta
spörsmål, men har ansett lämpligt att redan här bringa detsamma i åtanke.
Jag återkommer i det följande till pensionsfrågan, nämligen i vad angår
utfärdandet av vissa provisoriska föreskrifter av mera formell karaktär i
avbidan på nämnda frågas slutgiltiga reglering.
En väsentlig svårighet vid en lönereglering inom ifrågavarande område
ligger i naturaförmånernas centrala ställning inom det för folk- och småskollärare
gällande lönesystemet. En konsekvent genomförd nyreglering av
lönerna skulle kräva en omläggning av nuvarande regler beträffande rätt
till bostad etc., cn reform som är alltför vittsyftande för att nu kunna
16
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
upptagas till prövning. Man måste därför utgå från rådande förhållanden
och söka infoga naturaförmånerna i ett efter eljest gängse principer uppbyggt
lönesystem. De olika utvägar, som därvid kunna komma i fråga, hava
klarlagts av de i ärendet verkställda utredningarna. Innan jag går in på
de speciella spörsmålen om lönegradsplacering m. m., torde jag få redogöra
för de principer, som enligt min mening böra läggas till grund vid utformningen
av lönesystemet i här berörda avseende.
Val av lönesystem. Frågan om valet av lönesystem för folkskoleväsendets
lärarpersonal, vilken fråga berörts redan å sid. 10 ff. i statsrådsprotokollet,
har upptagits till mer ingående behandling å sid. 17—35.
I statsrådsprotokollet har erinrats örn att det för folk- och småskollärare
gällande lönesystemet visar väsentliga avvikelser från inom nyreglerade
delar av statsförvaltningen tillämpade avlöningsprinciper.
Till det stora flertalet befattningshavare inom sistnämnda områden
utgår lön enligt en löneplan, uppdelad i lönegrader och löneklasser
samt med de för varje löneklass gällande lönebeloppen differentierade efter
ortsgrupper. Inordnandet av tjänstgöringsorterna i dessa grupper sker med
hjälp av jämförelser mellan de allmänna levnadskostnaderna. Vid sidan av
den egentliga avlöningen skola några naturaförmåner icke utgå. För begagnande
av tjänstebostad skall ersättning erläggas genom avdrag å lönen
eller genom kontant inbetalning av hyresbeloppet. Mot det för folk- och
småskollärarnas del tillämpade nettolönesystemet med avseende
å naturaförmånerna svarar alltså för nyreglerade delar av statsförvaltningen
ett bruttolönesystem.
Delade meningar hava gjort sig gällande rörande lämpligheten av
att för de icke statligt anställda lärarnas del övergå från netto- till
bruttolöner. Medan lärarlönekommittén såväl som 1935 års lärarlönesakkunniga
framlagt förslag, grundade på ett bibehållande av naturaförmåner
utöver den kontanta lönen, hava sålunda 1928 års lönekommitté
och 1936 års lärarlönesakkunniga förordat ett genomförande
även för ifrågavarande lärargruppers del av det i övrigt tillämpade bruttolönesystemet.
De meningsskiljaktigheter, som sålunda gjort sig gällande, äro att se mot
bakgrunden av svårigheterna att inom bruttolönesystemets ram nå en
rättvis värdering av naturaförmånerna respektive att vid ett bibehållet
nettolönesystem lösa frågan om lönernas differentiering efter dyrort. I det
ena såväl som det andra avseendet hava olika utvägar diskuterats av de utredningar,
som haft frågan örn en lönereglering för de icke statligt anställda
lärarna under behandling. Man har sålunda, i den mån den för övriga nyreglerade
förvaltningsgrenar tillämpade ortsgrupperingen ej ansetts möjlig
att oförändrad tillämpa (lärarlönekommittén), övervägt möjligheten att
vid ett nettolönesystem undvika dubbel ersättning för bostad och bränsle
genom att antingen arbeta med en dyrortsgruppering, baserad på jämförel
-
17
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
ser mellan levnadskostnaderna exklusive kostnad för bostad etc. (1928 års
lönekommitté), eller också minska differentieringen mellan dyrortsgrupperna,
varmed av praktiska skäl ansetts böra kombineras en reducering av
antalet ortsgrupper i förhållande till vad som i övrigt gäller (1935 års lärarlönesakkunniga).
Vid utarbetande av förslag till bruttolönesystem för här
ifrågavarande lärargrupper har man antingen räknat med enhetliga hyresvärden
för varje dyrortsgrupp, vid behov kompletterade genom individuella
värderingar (1928 års lönekommitté), eller förordat en speciell hyresortsgruppering
med enhetliga hyresavdrag inom varje särskild ortsgrupp
(1936 års lärarlönesakkunniga).
I fråga örn formen för fastställandet av tjänstebostadsavdraget —
som av 1936 års lärarlönesakkunniga tänkes grundat på de av socialstyrelsen
i samband med indelningarna av rikets olika orter i dyrortsgrupper
uppskattade hyresvärdena — kunde det väl vara möjligt, anföra
nämnda sakkunniga, att för varje ort direkt angåves, vilken ersättning
som skulle utgå för lärarnas tjänstebostäder. Det syntes emellertid
innebära en väsentlig förenkling att fastställa vissa hyresbelopp för
ett visst antal hyresgrupper och sedan hänföra de olika orterna till den
av dessa hyresgrupper, som upptoge hyresbelopp, som närmast motsvarade
ortens hyrespris. Fördelningen av de olika orterna å dessa hyresgrupper
torde lämpligen böra bestämmas av Kungl. Majit efter förslag
av socialstyrelsen.
Till belysande av det sätt, varpå de sakkunniga tänkt sig socialstyrelsens
hyresmaterial utnyttjat, må följande anföras.
Socialstyrelsens hyressiffror vore medeltal, avseende samtliga bostäder,
såväl bättre som sämre, på de olika orterna. Lärarnas tjänstebostäder vore
åter enligt de krav, som gällande boställsordning uppställde, av genomgående
bättre beskaffenhet, än vad som kunde anses motsvara genomsnittet
av bostadsbeståndet på orten. Beaktas borde jämväl, att till tjänstebostad
för ifrågavarande lärare borde, så vitt möjligt, upplåtas även trädgård.
För att få fram hyresvärdet av en lärarbostad, skulle därför, enligt
de sakkunnigas förslag, det av socialstyrelsen beräknade medelhyresvärdet
för orten höjas med visst belopp. Denna höjning syntes lämpligen kunna
beräknas till omkring 15 procent. Det hade nämligen visat sig, att av tjänstemän
i allmänhet i den fria marknaden förhyrda bostäder betingade ett
hyrespris av 10—20 procent över genomsnittet (se statens offentliga utredningar
1933: 21 sid. 24).
Socialstyrelsens ifrågavarande undersökningar avsåge smålägenheter och
sammanfattades i medelhyror för bostäder om 2 rum och kök. Med ledningav
dessa värderingar skulle man, enligt de sakkunnigas mening, utan svårighet
kunna beräkna värdet av lägenheter om 3 rum, respektive 1 rum
och kök. Värdet av en trerumslägenhet torde nämligen i stort sett få anses
utgöra 4/3 och en lägenhet örn 1 rum och kök 2/3 av värdet på en tvårumslägenhet.
Härtill måste emellertid läggas värdet av bränslekostnaderna,
vilka i runt tal torde kunna uppskattas till 35 ä 40 kronor per år och eldstad.
Efter en redogörelse för myndigheternas yttranden över nämnda förslag
av 1936 års lärarlönesakkunniga och för en inom finansdepartemen
Bihang
till riksdagens protokoll 1037. 6 sami. Nr lj(). 2
18
Statsutskottets utlåtande Nr tift.
tet i ämnet upprättad promemoria har departementschef en för egen del
å sid. 34—35 yttrat följande:
De olägenheter och fördelar, som äro förbundna med en utformning av
lönesystemet efter netto- respektive bruttoprinciper, hava på ett uttömmande
sätt blivit klarlagda genom i ärendet verkställda utredningar. Jag vill
icke bestrida, att nettolönesystemet i själva verket synes ägnat att ge den
mera tillfredsställande avvägningen mellan lönerna till lärare å skilda orter.
Främst beror detta på att en allmänt genomförd individuell värdering av
bostadsförmånen av praktiska skäl ej kan ifrågakomma och att det material,
vartill man under dessa omständigheter är hänvisad, när det gäller att i
lönerna inarbeta naturaförmånerna, är förhållandevis ganska bristfälligt.
Vid övervägandet av frågan örn sättet för naturaförmånernas infogande
i systemet har jag likväl stannat för att förorda ett bruttolönesystem med
hyresavdrag för bostadsförmånen. Därvid hava följande synpunkter varit
avgörande.
När ett försök göres att på de kommunalt anställda lärarna tillämpa
principerna från det statliga lönesystemet, synes det önskvärt att det sker
i så nära anslutning som möjligt till den utformning detta lönesystem i
övrigt erhållit. Det framstår vidare såsom angeläget, att den grund till
individuella ojämnheter i avlöningen, som de kommunala tilläggen utgöra,
i samband med regleringen såvitt möjligt utmönstras; ett förbud mot sådana
tillägg låter sig, såsom 1935 års lärarlönesakkunniga visat, icke
effektivt genomföra vid ett nettolönesystem. Slutligen vinnes, att betydelsen
av det irrationella moment inom lönesystemet, som naturaförmånerna
utgöra, elimineras.
Huvudinvändningen mot ett bruttolönesystem ligger i svårigheten att
erhålla en tillfredsställande bostadsvärdering. Olika utvägar hava i diskussionen
anvisats. Ytterlighetslinjerna representeras å ena sidan av förslaget örn
en allmänt genomförd individuell bostadsvärdering och å den andra av det
av 1936 års lärarlönesakkunniga förordade systemet med reglementsbundna
hyresavdrag differentierade efter hyresortsgrupp, varvid hyresortsgrupperingen
baseras på det av socialstyrelsen vid den allmänna dyrortsgrupperingen
utnyttjade statistiska materialet. Mellanformer kunna
tänkas. Så förordar 1928 års lönekommitté en anordning med bestämda
hyresavdrag för varje ortsgrupp men med möjlighet till justeringar genom
individuell värdering.
De praktiska svårigheterna vid en individuell värdering hava starkt understrukits
av 1936 års lärarlönesakkunniga, vilkas förslag ju utesluter ett
sådant värderingsförfarande. För min del måste jag lägga den största vikt
vid detta förhållande. Väljes ett system, som öppnar möjlighet till individuell
värdering, är jag övertygad örn att detta kommer att draga med sig
en sådan mängd av tvister om hyressättningen, utspelade först hos skolstyrelserna,
därefter hos länsstyrelserna och slutligen hos regeringsrätten,
att konsekvenserna måste komma att te sig ojämförligt mycket svårare
och olägligare än de till Kungl. Majit framförda klagomål över dyrortsgrupperingen,
som möjligen kunna tänkas föranledda av en tillämpning
av den ordning, 1936 års sakkunniga föreslagit. Med hänsyn till vad av
socialstyrelsen och i den inom finansdepartementet utarbetade promemorian
anförts angående beskaffenheten av det material, som ligger
till grund för de av styrelsen verkställda hyres värderingarna, kan man
visserligen mot de sakkunnigas förslag invända, att det leder till en
19
Statsutskottets utlåtande Nr 1^0.
ganska summarisk värdesättning och följaktligen i vissa fall måste medföra
resultat, som för den enskilde icke komma att te sig helt rättvisa.
Detta förslag synes mig likväl av ovan anförda skäl innebära den lösning
av den föreliggande frågan som kan väntas ge det ur praktiska synpunkter
bästa resultatet. I stort sett torde för övrigt genom det av de sakkunniga
föreslagna tillvägagångssättet erhållas godtagbara värden å tjänstebostäderna
och längre kan man i detta fall enligt min tanke icke komma. Jag
fäster härvid särskild vikt vid att, på sätt framgår av sakkunnigbetänkandet,
vederbörande lärarrepresentanter, som förhandlat med de sakkunniga
i frågan, för sin del funnit sig kunna godtaga förslaget. Ävenledes vill jag
fästa uppmärksamheten vid att förslaget dessutom åstadkommer en relativt
lättillämpad ordning för kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna.
Jag anser mig alltså böra i förevarande del förorda 1936 års lärarlönesakkunnigas
förslag.
Lönegradsplacering. Frågan härom har behandlats å sid. 36—75 i statsrådsprotokollet,
varur hämtas följande översikt av den allmänna inriktningen
av föreliggande utredningar och förslag i ämnet och de principiella
olikheterna dem emellan:
Oberoende av den ståndpunkt, som intages till valet av lönesystem, förordas
i samtliga de i det föregående behandlade utredningar, som verkställts
av frågan om lönereglering för folk- och småskollärare såväl som i
flertalet däröver avgivna utlåtanden, en inplacering av lärarna
i någon eller några av det statliga avlöningssystemets
lönegrader. Därvid föreligger givetvis den skillnaden
mellan förslag, byggda på ett nettolönesystem, och förslag, som förutsätta
ett tillämpande av bruttolöneprincipen, att lärarna, även där samma löneställning
åsyftas, vid nettolöneförslagen, där förmåner utgå utöver den
kontanta lönen, tänkas inplacerade i en lägre lönegrad än vid bruttolöneförslagen.
Allmän enighet råder om svårigheten att vid bedömandet av den för
lärarna önskvärda faktiska lönenivån söka ledning
i löneställningen för någon annan i det statliga lönesystemet inordnad
tjänstemannakategori. Vid prövningen av skälen att i samband med en
lönereglering inom den förefintliga finansiella ramen jämväl genomföra en
förskjutning av ifrågavarande lärargruppers inkomstnivå har man främst
beaktat de för dessa säregna förhållandena med avseende å ställning och
arbetsuppgifter, utbildning (för framtiden för folkskollärarna i huvudsak
realskolekunskaper -f 4-årig seminariekurs eller studentexamen -f 2-årig
seminariekurs), befordringsutsikter, allmänna tjänstgöringsförhållanden
(det självständiga arbetet; de långa ferierna; olikheterna i fråga om längden
av den årliga lästiden) samt möjligheten att erhålla särskilt ersatt extraarbete
(exempelvis för fortsättningsskole- och slöjdundervisning).
Reella olikheter i den föreslagna lönegradsplaceringen betingas av skiljaktigheter
med avseende å den betydelse, som tillmätes här berörda faktorer.
Det är dock av vikt att uppmärksamma, att liksom olikheterna i den
föreslagna lönegradsplaceringen vid tillämpandet av netto- respektive
bruttoprinciper delvis äro av rent formell natur, så gäller detsamma de
olikheter, som ha sin grund i olika metoder att vid lönesättningen taga hänsyn
till undervisningstidens längd. För att nämna de extrema fallen kan
20
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
sålunda en lönegradsplaeering i B 13 vid nettolönesystem med ersättning
för övertidsläsning ur inkomstsynpunkt vara likvärdig med en lönegradsplacering
i B 17 vid bruttolönesystem med avdrag för förkortad lästid.
Det torde av antydda skäl finnas anledning att, innan en översikt lämnas
över de föreslagna lönegradsplaceringarna, närmare karakterisera föreliggande
förslag med hänsyn till sist berörda fråga om lönens anpassning
efter lästiden.
Som i det föregående framhållits, äro lärarna skyldiga att för de nu utgående
minimilönerna tjänstgöra 8 månader årligen (34 V2 läsveckor). För
överstigande undervisningstid, övertidsläsning, äro lärarna berättigade till
särskild gottgörelse för varje månad med minst 1/8 av den kontanta minimilönen.
Denna gottgörelse bestrides, utom för vissa särskilda fall, i sin helhet
av vederbörande skoldistrikt. Övertidsläsning förekommer företrädesvis
i städer och större samhällen och bedrives under en tid av oftast upp till
1 månad. Övervägandena rörande tjänstgöringsförhållandenas inverkan på
lönegradsplaceringen kunna i korthet sägas hava gällt, huruvida ersättningen
för övertidsläsningen bör inarbetas i den enligt lönegrad utgående
lönen eller icke, d. v. s. huruvida lönegradsplaceringen bör ske med utgångspunkt
från den normala lästiden av 8 månader och om i så fall särskild
ersättning för övertidsläsning bör utgå av statsmedel eller örn den bör ske
med utgångspunkt från en längre lästid. De i detta hänseende föreliggande
huvudalternativen kunna sammanfattningsvis karakteriseras på följande
sätt:
a) lönegradsplaceringen grundas på en lästid av 8 månader utan rätt till
ersättning av statsmedel för övertidsläsning (1928 års lönekommitté, 1935
års lärarlönesakkunniga och herr Svensson i Grönvik i reservation till 1936
års lärarlönesakkunnigas förslag);
b) lönegradsplaceringen grundas på en lästid av 8 månader med rätt
till ersättning av statsmedel för övertidsläsning (statskontoret och allmänna
civilförvaltningens lönenämnd i yttranden över 1936 års lärarlönesakkunnigas
förslag);
c) lönegradsplaceringen grundas på en lästid av 9 månader utan avdrag
för kortare lästid (1936 års lärarlönesakkunniga);
d) lönegradsplaceringen grundas på en lästid av 9 månader med avdrag
för kortare lästid (lönenämnden i förenämnda yttrande);
e) lönegradsplaceringen differentieras efter läsårets längd (herr Jonsson i
reservation till 1936 års lärarlönesakkunnigas förslag och lönenämnden i
förenämnda yttrande).
På grund av principiella olikheter med avseende å reglerna för undervisningstidens
längd kunna lärarlönekommitténs och skolöverstyrelsens i yttrande
över 1936 års lärarlönesakkunnigas betänkande framlagda förslag ej
inordnas i föregående schema.
Vid behandlingen av folkskollärarnas lönefråga har spörsmålet örn
relationen mellan lönerna för manliga och kvinnliga
lärare erhållit en framskjuten plats. Jämväl den ståndpunkt, som
i de olika förslagen intagits till denna fråga, påkallar här uppmärksamhet.
En kvinnlig folkskollärare har enligt gällande bestämmelser lägre kontant
lön än manlig och även mindre bostadsförmåner. Inom den civila
statsförvaltningen erhåller kvinna i regel lön i samma lönegrad som man
men äger ej åtnjuta lön i sista lönelclassen av vederbörande lönegrad.
21
Statsutskottets utlåtande Nr 11^0.
Med hänsyn till att den mer omfattande frågan om löneställningen för
statsanställd kvinna varit och är under utredning hava de i berörda hänseende
framlagda förslagen som regel haft provisorisk karaktär. Förslagen
kunna särskiljas i två grupper, nämligen sådana, som uppehålla den nuvarande
relationen mellan lönerna för manlig och kvinnlig lärare, och
sådana, som bygga på likalönsprincipen.
Till det förstnämnda alternativet hava samtliga sakkunnigberedningar
anslutit sig. Olika meningar hava emellertid yppat sig rörande den lönegrad,
som bör för de kvinnliga lärarna väljas, för att berörda relation skall
bibehållas. Lärarlönekommittén samt 1935 och 1936 års lärarlönesakkunniga
anse, att skillnaden mellan manlig och kvinnlig folkskollärares lön
bör begränsas till allenast två lönegrader, varvid sistnämnda sakkunniga
förutsatt, att kvinnlig lärare ej skall äga åtnjuta lön i sista löneklassen.
1928 års lärarlönekommitté håller före, att berörda skillnad bör utsträckas
till tre lönegrader dock med rätt för kvinnlig lärare att åtnjuta lön även
i sista löneklassen. Skolöverstyrelsen slutligen vill bestämma löneskillnaden
till två lönegrader men samtidigt medgiva kvinnlig lärare rätt till lön även i
sista löneklassen.
Herr Jonsson har i ovannämnda reservation uttalat sig för det senare
av nyssnämnda båda alternativ men samtidigt _ förutsatt, att kvinnlig
lärare ej skulle uppnå sista löneklassen och även ifrågasatt tillägg till det
för kvinnlig lärare av 1936 års lärarlönesakkunniga föreslagna avdraget
för bostadsersättning, tydligen i syfte att undvika att kvinnlig lärare skulle
erhålla större behållen löneinkomst än manlig lärare. Lönenämnden, som
likaledes anslutit sig till likalönsprincipen, har velat vinna sistberörda. syfte
genom att placera de kvinnliga lärarna en lönegrad under de manliga.
Vad ovan anförts har i allmänhet avsett folkskollärare. Beträffande
små skollärarna hava motsvarande synpunkter i stort sett gjort sig
gällande. Lönefrågan i denna del synes i allmänhet hava bedömts fristående
från de kvinnliga folkskollärarnas.
Med utgångspunkt från här angivna försök till lösning av frågan om
lönens anpassning efter undervisningstid och till bestämmande av relationen
mellan manlig och kvinnlig lärares lön hava de i den efterföljande
sammanställningen angivna lönegradsplaceringarna förordats i de förslag,
som i detta sammanhang främst påkalla uppmärksamhet.
Med hänsyn till de olika förslagens innebörd med avseende å ersättning
för övertidsläsningen skulle en manlig ordinarie folkskollärare
med nio månaders undervisningstid enligt samtliga i tablån sammanställda
förslag, med undantag för lönenämndens, erhålla lika stora sammanlagda
löneförmånar (bruttolön B 17); det må dock nämnas, att lärarlönekommitténs
förslag räknar med högre ersättning, för den händelse
undervisningstiden utsträckts till nio månader genom skoldistriktens och ej
genom statsmakternas beslut. Vid en undervisningstid, som understiger
nio månader, ge lärarlönekommitténs och 1936 års lärarlönesakkunnigas
förslag till lönegradsplacering den förmånligaste inkomstställningen; skolöverstyrelsens
förslag faller i detta sammanhang utom jämförelsen. Vid
åtta månaders undervisningstid innebära övriga förslag, med undantag av
lönenämndens, en likvärdig löneställning för manlig ordinarie folkskollärare
(bruttolön B 15). Med avseende å de kvinnliga folkskollärarnas löne
-
22
Statsutskottets utlåtande Nr 11^0.
Förslagsställande utredning eller
myndighet
Folkskollärare
Småskol-
ordinarie
lärarinnor
manliga
kvinnliga
ordinarie
Nettolöneförslag.
Lärarlönekommittén................
B 15
B 13
B 4
1935 års lärarlönesakkunniga...........
B 13
B 11
B 4
Bruttolöneförslag.
1928 års lönekommitté..............
B 15
B 12
B 5
1936 års lärarlönesakkunniga:
Huvudförslag...................
B 17
B 15
B 9
Jonssons reservation...............
B 15, 17
B 15, 17
B 6, 8
Svenssons i Grönvik reservation........
B 15
B 13
B 6
Statskontoret....................
B 15, 17
B 15, 17
B 7, 9
Allmänna civilförvaltningens lönenämnd.....
B 14, 15, 16
B 13, 14, 15
B 7, 8, 9
Skolöverstyrelsen..................
B 17
B 15
B 9
ställning skilja sig de olika förslagen mera åt än som framgår av denna
jämförelse. Detta beror givetvis på skiljaktigheter i den principiella inställningen
till frågan örn relationen mellan till manlig respektive kvinnlig
befattningshavare utgående lön.
På grund av olikheter i sättet att bestrida kostnaden för övertidsläsning
kunna givetvis ur inkomstsynpunkt jämställda förslag förete väsentliga
skillnader med avseende å fördelningen av avlöningskostnaderna mellan
stat och kommun.
Någon principiell olikhet i pensionshänseende behöver icke föreligga
mellan eljest icke jämförbara förslag till lönegradsplacering.
Av statsrådsprotokollet inhämtas vidare, att 1936 års lärarlönesakkunniga,
som fäst uppmärksamheten på att omfattningen av folk- och
småskollärarnas tjänstgöringsskyldighet vore med avseende på läsårets
längd mindre än den tjänstgöringsskyldighet, som i allmänhet ålåge
andra tjänstemannakategorier, även lärare, härutinnan velat ernå ändring
genom en utsträckning av folk- och småskollärarnas
tjänstgöringsskyldighet i två avseenden, dels i fråga om den årliga
tjänstgöringstidens längd från åtta månader till högst nio månader, dels
ock beträffande antalet undervisningstimmar per vecka.
Alla folk- och småskollärare skulle enligt de sakkunnigas förslag bliva
skyldiga att för fastställd lön tjänstgöra högst nio månader
årligen eller följaktligen ungefärligen lika stor del av året som flertalet
övriga befattningshavare i lärarställning. Förslaget avsåge emellertid
icke, att motsvarande skyldighet att utsträcka skolornas lästid skulle
stadgas för skoldistrikten. På åtskilliga håll kunde förhållandena
vara sådana, att ett till nio månader utvidgat läsår icke lämpligen
23
Statsutskottets utlåtande Nr 11+0.
läte sig genomföra, i varje fall icke under den närmaste framtiden.
Liksom för närvarande gällde, borde det därför helt och hållet ankomma
på kommunernas eget bestämmande, huruvida en utsträckning av
lästiden skulle äga rum. I följd härav måste man räkna med att för en del
av lärarkåren, under den närmaste framtiden sannolikt den övervägande
delen, tjänstgöringsskyldighetens maximum, i vad anginge läsårets längd,
icke komme att tagas i anspråk. Enligt de sakkunnigas mening borde emellertid
avlöningen utmätas med hänsyn till nämnda maximum och utgå
oavkortad, även om den faktiska undervisningstiden understege nio månader,
blott stadgat minimum av åtta månaders tjänstgöring fullgjorts.
Vad beträffade tjänstgöringsskyldighetens omfattning, uttryckt i antal
veckotimmar, reglerades denna för närvarande genom de i undervisningsplanen
för rikets folkskolor intagna timplanerna. Enligt dessa varierade
antalet veckotimmar för folkskollärare, lärare vid mindre folkskolor och
biträdande lärare vid folkskolor mellan 28—30 och för småskollärare mellan
24—26. I den mån slöjdundervisning förekomme, folie denna utom
nämnda timtal och ersattes särskilt. I avsevärd utsträckning förekomme,
att slöjdundervisningen uppehölles av folkskollärare och småskollärare.
Denna undervisning omfattade i regel 4 timmar per vecka, fördelade på två
veckodagar. De sakkunniga ansåge en höjning av veckotimtalet
för såväl folkskollärare som småskollärare böra ske därhän, att
slöjdundervisningen kunde, örn så påfordrades, helt eller åtminstone till
väsentlig del rymmas inom undervisningsskyldighetens ram.
Till stöd för förslaget örn skyldighet för lärare att tjänstgöra nio
månader hava de sakkunniga även åberopat omläggningens betydelse
för undervisningens utveckling och för kostnadsfördelningen mellan stat
och kommun.
Skolöverstyrelsen har i avgivet yttrande över 1936 års lärarlönesakkunnigas
förslag förklarat sig icke kunna ge sin anslutning till vad de
sakkunniga föreslagit i fråga om olika tjänstgöringsskyldighet för lärare
med lika löneförmåner utan i stället framlagt ett förslag till en annan
lösning av här föreliggande problem, som enligt överstyrelsens förmenande
skulle, på samma gång den verkade rättvis beträffande lärarnas
tjänstgöringsförhållanden, kunna på ett ganska väsentligt sätt främja
skolundervisningen i allmänhet.
Överstyrelsen utginge liksom de sakkunniga från den förutsättningen för
den föreslagna löneplaceringen, att lärare skulle vara skyldig att, där Kungl.
Maj:t ej föreskrivit kortare undervisningstid, årligen meddela undervisning
under högst 39 veckor. En dylik bestämmelse borde emellertid bliva förbunden
med cn annan föreskrift, nämligen att den årliga undervisningstiden
för varje skola jämväl borde uppgå till nämnda veckoantal. Detta skulle
emellertid icke behöva med nödvändighet innebära, att varje klass eller
barn finge lästiden utsträckt till 39 veckor. I städer och större samhällen,
där skolväsendet vore anordnat enligt A-formen, och där man somligstädes
redan nu tillämpade ifrågavarande utsträckta lästid, bleve visserligen förhållandet
det nämnda. Men i skoldistrikt med sådana skolformer, där läraren
hade att samtidigt undervisa mer än en klass, skulle niomånadersläsningen
kunna anordnas antingen på det sätt, att blott en del av lärår
-
24
Statsutskottets utlåtande Nr l^O.
avdelningen, t. ex. någon eller ett par av de högsta klasserna, undervisades
samtliga 39 veckor, under det de övriga finge 34 V2 läsveckor, eller ock så,
att samtidig undervisning av skolans alla Masser ägde rum under endast
sju månader, medan läraren under de två återstående månaderna, exempelvis
den första och den sista av läsåret eller den första av vardera terminen,
undervisade växelvis endast en del av läraravdelningen.
Den angivna anordningen av undervisningen i flerklassiga läraravdelningar
vore i själva verket icke någon nyhet i nu gällande författningar för
folkskoleväsendet. Enligt § 15 mom. 2 folkskolestadgan, sådant detta moment
numera lydde, skulle vid skolor med sjuårig skolkurs, där en lärare
hade att samtidigt undervisa samtliga lärjungar å såväl folkskole- som
småskolestadiet, lärotiden under de år, då nybörjare intoges, omfatta nio
månader eller 39 veckor, därest vid läsårets början antalet lärjungar i skolan
utgjorde minst 12, och enligt § 15 nådiga kungörelsen den 30 juni 1936
(nr 434) skulle för den i sådana fall tillagda nionde läsmånaden utgå statsbidrag
till lärarens avlöning. Dessa bestämmelser hade tillkommit för att
möjliggöra särskild undervisning åt nybörjarna.
Bleve alltså 39 veckors årlig tjänstgöringstid för lärare föreskriven som
obligatorisk icke endast i teorien utan även i praktiken, bortfölle de skäl,
på vilka de sakkunniga grundat sitt förslag om skyldighet för lärare att i
vissa fall utan särskild ersättning undervisa i slöjd. Överstyrelsen ville
emellertid icke helt avvisa tanken, att lärare under vissa förhållanden skulle
kunna åläggas att meddela dylik undervisning, nämligen såsom utfyllnad,
då så befunnes behövligt eller lämpligt, i den veckotjänstgöring, som skulle
påvila en lärare.
Vad särskilt angår frågan örn ordinarie kvinnlig lärares vid
folkskola löneställning, inhämtas av statsrådsprotokollet följande:
Den principiella frågan örn kvinnliga befattningshavares avlönings- och
pensionsförhållanden behandlades av 1925 års riksdag, som vidtog den ändringen
i Kungl. Maj:ts för riksdagen framlagda förslag örn lika lön för
manlig och kvinnlig befattningshavare, att det bestämdes, att — därest en
befattning inom viss lönegrad besattes med kvinna — lön enligt sista löneklassen
inom denna lönegrad icke finge utgå till kvinnlig innehavare av
befattningen.
Riksdagens berörda beslut framgick såsom resultat av en gemensam
votering, på grund varav ingen motivering för beslutet inflöt i riksdagens
skrivelse. 1928 års lönekommitté har med stöd av 1925 års riksdagsbehandling
av ärendet tolkat riksdagsmajoritetens ställning till principfrågan så,
att riksdagen icke uttalat sig till förmån för likalönprincipen,
att riksdagen velat hålla öppen möjligheten att — närmast i samband
med en kommande inarbetning av dyrtidstilläggen i den fasta lönen —
framdeles pröva spörsmålet om behovsprincipens tillämpning i det statliga
lönesystemet, samt
att riksdagen ansett 1925 års lönereglering vara av mera provisorisk
natur.
25
Statsutskottets utlåtande Nr 11^0.
Statsutskottsmajoriteten vid 1925 års riksdag yttrade även, att den av
utskottet förordade, av riksdagen sedermera godkända löneställningen för
de kvinnliga befattningshavarna icke finge anses äga prejudicerande betydelse
för behandlingen av statens lönefrågor i övrigt.
I anslutning till de synpunkter, som gjorde sig gällande vid 1925 års
nyssnämnda beslut, ansåg sig 1928 års lönekomonitté böra föreslå, att den
nuvarande relationen mellan lönerna för manliga och kvinnliga befattningshavare
inom undervisningsväsendet i huvudsak bibehölles. Kommittén
hade för kvinnlig folkskollärare funnit sig böra föreslå lön enligt en
lönegrad, tre lönegrader lägre än för manlig. I anslutning till vad kommittén
föreslagit för kvinnliga befattningshavare i allmänhet skulle även
de kvinnliga lärarna komma i åtnjutande av sista löneklassen inom
vederbörande lönegrad.
1935 års lärarlönesakkunniga hava ansett, att folkskollärarinnorna borde
placeras allenast tvenne lönegrader lägre än motsvarande manliga lärare.
1936 års lärarlönesakkunniga, som icke velat genom något sitt ståndpunktstagande
till frågan örn relationen mellan manliga och kvinnliga lärares
avlöning föregripa 1936 års lönekommittés utredning i ämnet, hava i
stort sett utgått från samma relation mellan manliga och kvinnliga lärare
som de tidigare sakkunnigberedningarna. Med hänsyn till den för kvinnliga
befattningshavare undantagslöst tillämpade regeln, att de ej ägde åtnjuta
sista ålderstillägget, hava dock de sakkunniga ansett, att skillnaden
mellan manlig och kvinnlig folkskollärares lön borde begränsas till allenast
två lönegrader.
I enlighet med denna uppfattning hava de sakkunniga, under hänvisning
i övrigt till vad som ovan anförts till stöd för de manliga lärarnas placering
i lönegraden B 17, föreslagit, att dessa lärarinnor skulle inplaceras i lönegraden
B 15.
Av myndigheternas yttranden över det senast framlagda sakkunnigförslaget
framgår,
att skolöverstyrelsen på av de sakkunniga anförda skäl funnit sig
förhindrad att för egen del ingå på någon principiell diskussion av
relationen mellan manliga och kvinnliga lärares lön. De sakkunnigas förslag
har biträtts med den ändringen, att överstyrelsen icke ansett sig kunna
godtaga den av de sakkunniga föreslagna inskränkningen, att de kvinnliga
lärarna icke skulle komma i åtnjutande av sista ålderstillägget. Förutsättningen
för en dylik inskränkning vore, yttrar överstyrelsen, att manliga och
kvinnliga befattningshavare i samma tjänsteställning inplacerades i samma
lönegrad. Vid ett åsidosättande av denna regel bortfölle tydligen skälet för
ett strykande av sista löneklassen för de kvinnliga befattningshavarna.
Överstyrelsen ansåge därför, att samtliga slag av befattningshavare borde
var i sin lönegrad uppbära lön i samma antal löneklasser.
Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har anslutit sig till den principiella
uppfattningen, att samma lön borde utgå för viss befattning, oavsett
om innehavaren vore man eller kvinna, men framhållit, att även med
26
Statsutskottets utlåtande Nr l^O.
fasthållande av denna princip förelåge beträffande folkskollärarinnorna
en särskild anledning till en lägre löneställning i jämförelse med de
manliga lärarnas. En sådan anledning läge först och främst däri
att avgifterna till statens pensionsanstalt för familjepensioneringen vore
väsentligt lägre för folkskollärarinnorna än för folkskollärarna. Därtill
komme, att kvinnlig lärare vid folkskola enligt kommitténs förslag skulle
hava att erlägga lägre hyresersättning än manlig lärare på grund av det i
gällande boställsordning fastställda mindre bostadsutrymmet för folkskollärarinnorna
än för folkskollärarna. En placering av de kvinnliga lärarna
i samma lönegrad som de manliga skulle alltså få till följd, att de förra
erhölle större behållen löneinkomst än de senare. Med hänsyn härtill ville
nämnden förorda, att de kvinnliga lärarna måtte placeras en lönegrad
lägre än de manliga.
Statskontoret ville uttala som sin mening att likställighet i lönehänseende
borde eftersträvas mellan manliga och kvinnliga lärare vid folkoch
småskolor. Härav följde givetvis, att samma skyldighet borde föreligga
att mottaga anvisad tjänstebostad. Kvinnliga folkskollärare skulle alltså
kunna åläggas mottaga dylik bostad intill tre rum och kök och erlägga
stadgad ersättning för denna. Kommunens bidrag till läraravlöningen borde
då också fastställas till samma belopp, oberoende av huruvida det vore
fråga om manlig eller kvinnlig lärare. I vad mån ett genomförande av likalönsprincipen
redan nu läte sig göra undandroge sig statskontorets bedömande.
Ämbetsverket ville dock ifrågasätta, örn icke såsom en lämplig
övergång den anordningen kunde vidtagas, att de kvinnliga folkskollärarna
finge begynna med en avlöning som med belopp, motsvarande två löneklasser,
understege grundavlöningen i den av statskontoret för manlig folkskollärare
tillstyrkta lönegraden B 15 för att sedan genom successiva uppflyttningar
i löneklass erhålla en slutlön, som i anslutning till vad som
gällde för kvinnliga befattningshavare vid den statliga förvaltningen i allmänhet
vore närmast lägre än den löneklass, manlig befattningshavare
kunde uppnå.
Vad till sist angår ett av lärare vid mindre folkskolor och
biträdande lärare vid folkskolor framställt krav på en högre
lönegradsplacering än för lärare vid småskolor, framgår av statsrådsprotokollet,
att 1936 års lärarlönesakkunniga funnit detta krav icke
sakna ett visst berättigande, men att de likväl icke ansett tillräckligt
starka skäl vara anförda för att den jämställdhet, som hittills i avlöningshänseende
rått mellan dessa lärare och småskollärare, nu skulle
brytas.
Härtill komme, att de mindre folkskolorna och framförallt de biträdande
lärarbefattningarna måste betraktas såsom stadda under avveckling, varför
det syntes mindre lämpligt att genom en löneregleringsåtgärd av antydd
innebörd giva dem karaktären av ett fast led i systemet. Örn en något
högre ersättning till ifrågavarande lärare skulle ifrågakomma, syntes det
ligga närmare till hands att för dessa fall använda formen av särskilda statliga
lönetillägg utöver den fasta lönen. De sakkunniga hade dock icke ansett
sig böra framställa något förslag härom, varvid de jämväl tagit hänsyn
till att enligt deras förslag någon utökning av undervisningsskyldigheten
per vecka icke skulle ifrågakomma för här avsedda lärare. Ett yrkan
-
27
Statsutskottets utlåtande Nr lift.
de om att nämnda lärare måtte beredas ordinarie ställning hade de sakkunniga
med hänsyn till dess utpräglat skolorganisatoriska art ansett falla
utanför de sakkunnigas utredningsuppdrag, vadan de funnit sig icke böra
upptaga nämnda yrkande till behandling.
Skolöverstyrelsen har till särskild behandling upptagit sistberörda
fråga. Av överstyrelsens yttrande inhämtas härutinnan:
Vad de sakkunniga anfört i fråga om olämpligheten att placera lärare
vid mindre folkskolor och biträdande lärare vid folkskolor i en särskild
lönegrad, högre än för småskolans lärarinnor, funne även överstyrelsen
för sin del riktigt och ville härtill påpeka den omständigheten, att mellan
ifrågavarande lärarkategorier icke funnes någon kompetensskillnad, varför
samma lärarinna kunde under en tid vara anställd vid småskola och under
en annan tid vid mindre folkskola eller som biträdande lärarinna vid folkskola.
Härigenom skulle, därest för här berörda befattningshavare skilda
lönegrader vore bestämda, uppkomma svårigheter vid tjänstårsberäkning,
när en lärarinna överginge från ett slag av befattning till en annan.
Däremot kunde överstyrelsen icke finna de sakkunnigas skäl mot att
lärare vid mindre folkskolor m. fl. tillerkändes ett särskilt statligt lönetilllägg
hållbart. Ett dylikt extra arvodesbelopp av 450 kronor hade de sakkunniga
föreslagit böra utgå till manliga småskollärare, vilka befattningar
också torde kunna betraktas såsom stadda på avskrivning, ett förslag,
mot vilket överstyrelsen icke hade något att invända. Då den tjänstgöring,
som påvilade lärare vid mindre folkskolor och biträdande lärare vid folkskolor,
utan gensägelse måste betecknas som mera krävande än den, som
i allmänhet ålåge lärare vid småskola, syntes det överstyrelsen rättvist, att
samma princip beträffande ett extra statligt arvodesbelopp, som tillämpats
rörande de manliga småskollärarna, även bomme till användning för tillgodoseende
av de lärare, örn vilka här vore fråga. Som ett ytterligare skäl
ville överstyrelsen erinra örn att sagda lärare, ehuru det tyvärr icke bomme
till synes i de sakkunnigas tabeller, i vissa fall åtnjöte särskilda kommunala
lönetillägg, vilka — örn de sakkunnigas förslag rörande dylika tilllägg
realiserades — nu skulle helt bortfalla.
Överstyrelsen ville som lämpligt tilläggsarvode åt lärare vid mindre folkskolor
och biträdande lärare vid folkskolor föreslå ett årligt belopp av 300
kronor att utgå under den tid vederbörande uppehölle befattning av här
ifrågavarande slag.
Beträffande lönegradsplaceringen av samtliga här ifrågakommande
befattningshavare och därmed sammanhängande kostnadsberäkningar
har departementschefen för egen del yttrat följande:
Ordinarie manlig lärare vid folkskola. I de verkställda utredningarna
såväl som i flertalet däröver angivna utlåtanden förordas, att folkoch
småskollärarna vid löneregleringen inplaceras i den allmänna löneplanen.
Vid valet av lönegradsplacering har uppmärksamhet främst ägnats folkskollärarnas
ställning, vilken också framstår såsom grundläggande för lönebestämningen
inom hela området.
De för folkskollärarnas lönegradsplacering betydelsefulla särdragen med
hänsyn till tjänstgöringsförhållanden, utbildning m. m. hava blivit föremål
för en tämligen skiftande bedömning. Orsaken därtill är visserligen främst
28
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
det av olika utredningar berörda förhållandet, att direkta jämförelser mellan
folkskollärare och andra tjänstemän endast med svårighet låta sig genomföra,
men av vikt är säkert även, att värdet för den enskilde av exempelvis
möjligheten till ersatt extraarbete i hög grad skiftar från fall till fall.
Generella omdömen bli därför lätt missvisande och isolerade iakttagelser få
icke tillmätas större betydelse.
För min del kan jag i huvudsak ansluta mig till den bedömning av folkskollärarnas
arbetsförhållanden, som framlagts av 1936 års lärarlönesakkunniga,
med utgångspunkt från och delvis under kritik av tidigare utredningar
i ämnet. I ett avseende finner jag emellertid de sakkunnigas framställning
i behov av en komplettering. Mot 1928 års lönekommitté, som framhållit,
att möjligheten för folkskollärarna att tidigt ernå ordinarie anställning i
viss mån uppvägde de relativt begränsade befordringsmöjligheterna, hava de
sakkunniga invänt, att detta icke längre med fog kunde göras gällande,
emedan lärarna under senare år fått tjänstgöra väsentligt längre tid än förut
som icke-ordinarie innan de blivit ordinarie. Detta är visserligen riktigt
men det får ej förbises, att en liknande förskjutning inträtt jämväl för
vissa andra tjänstemannagruppers del.
Trots den skiftande bedömning för vilken folkskollärarnas ställning blivit
föremål råder i huvudsak enighet örn den för dem skäliga lönenivån. Sammanfattande
kan sägas, att frågans förberedande behandling tämligen entydigt
visat hän på att folkskollärarna böra beredas löneförmåner inom de
gränser, som vid ett bruttolönesystem för en manlig ordinarie lärare angivas
av lönegraderna B 15 och B 17 i den allmänna löneplanen.
Vid nio månaders undervisningstid hava sålunda i samtliga de olika utredningarna
och i flertalet däröver avgivna utlåtanden tillstyrkts löneförmåner
motsvarande bruttolön i B 17. Lärarlönekommittén biträder dock
denna ståndpunkt endast under förutsättning att undervisningstiden utsträckes
till nio månader genom statsmakternas beslut; i annat fall förutsättes
att ytterligare ersättning skulle kunna utgå.
För lärare med kortare undervisningstid än nio månader förordas enahanda
löneställning av lärarlönekommittén, vars förslag i denna del —
ehuru med en väsentlig förskjutning i den principiella utgångspunkten —
återupptagits av en majoritet inom 1936 års lärarlönesakkunniga men i de
över förslaget avgivna utlåtandena blivit enhälligt avstyrkt. I övrigt råder
praktiskt taget enighet örn en lönegradsplacering i B 15 med ersättning för
den tid varmed undervisningen utsträckes över åtta månader.
Till den allmänna avvägning av löneställningen för folkskollärare och
dess beroende av undervisningstiden, örn vars skälighet relativ enighet
sålunda synes nådd, kan jämväl jag ansluta mig. Till närmare motivering
av mitt ståndpunktstagande torde jag få anföra följande.
1936 års lärarlönesakkunniga grunda sitt förslag om en av undervisningstiden
oberoende lönegradsplacering på i huvudsak två argument. Dels åberopas
önskvärdheten av att nu föreliggande hinder för mindre bärkraftiga
kommuner att utsträcka lästiden undanröjas. Dels framhålles, att förekommande
olikheter i tjänstgöringstid vore beroende av omständigheter,
varöver lärarna icke rådde, och att det därför måste anses skäligt, att de
icke härav bleve lidande i lönehänseende. Till dessa argument kan fogas
det ytterligare skälet för en lösning av folkskollärarnas lönefråga efter av
de sakkunniga förordade linjer, att en lönegradsplacering i B 17 med hänsyn
till folkskollärarnas ställning och ansvar allmänt sett framstår såsom
skälig och önskvärd.
29
Statsutskottets utlåtande Nr lJjO.
Jag delar helt de sakkunnigas uppfattning, att kostnaden för en utsträckning
av undervisningstiden bör avlastas från kommunerna för att skolundervisningen
skall kunna förstärkas och kvarstående kvalitetsskillnader
i skolhänseende mellan olika distrikt, såvitt de bero av undervisningstidens
längd, utjämnas, oberoende av distriktens ekonomiska ställning. Emellertid
förutsättes härför endast att — som jag vill förorda — staten bär även den
kostnad, som betingas av en utsträckning av undervisningstiden utöver åtta
månader. Tillräcklig anledning att generellt bestämma lönen med hänsyn
till längsta förekommande undervisningstid synes icke föreligga. Tvärtom
ökas därigenom kostnaderna för den successiva reform av undervisningen,
som enligt de sakkunnigas och även enligt min mening bör främjas.
När de sakkunniga framhålla, att en lön utmätt med hänsyn till den
längsta förekommande undervisningstiden vore motiverad med hänsyn till
att enligt förslaget maximum av tjänstgöringstid när som helst kunde av
varje lärare uttagas, synas de mig underskatta betydelsen av att det icke
är denna möjliga tjänstgöringstid utan den faktiskt tillämpade, som är
bestämmande för exempelvis de möjligheter att fortsätta sin utbildning,
vilkas praktiska värde framgår av den vikt dem tillmätts vid bedömningen
av folkskollärarnas lönegradsplacering. Av den teoretiska möjligheten att
tvingas till längre tjänstgöring torde läraren icke förhindras att utnyttja
de fördelar den långa semestern kan erbjuda och han torde även uppfatta
en förlängning av undervisningstiden som en försämring av arbetsvillkoren,
för vilken det är rimligt att han skall kompenseras genom förbättrad avlöning.
Ett ytterligare skäl mot den föreslagna anordningen har anförts av
herr Jonsson i reservation till 1936 års lärarlönesakkunnigas betänkande.
Han framhåller sålunda, att intresset för en förlängning av undervisningstiden
minskas för den händelse lönen skulle utgå oberoende av undervisningstidens
längd.
Örn jag än av angivna skäl icke kan finna de sakkunnigas motiv för en
av undervisningstiden oberoende lönegradsplacering fullt bärande, sa innebär
detta givetvis ej, att jag icke på de av de sakkunniga åberopade skälen
anser en allmän placering i lönegraden B 17 önskvärd, och jag hoppas,
att en sådan genom undervisningstidens förlängning successivt skall
komma till stånd. Örn jag nu icke kan tillstyrka en enhetlig placering,_ så
beror detta på både att — som jag redan framhållit — en säden placering
icke synes mig rättvis i förhållandet olika lärare emellan, på den ytterligare
starka utgiftsökning, som därav omedelbart skulle följa, och på att en anpassning
av löneförmånerna efter den faktiska tjänstgöringstiden torde
få anses i princip genomförd för övriga tjänstemannagrupper; från .smärre,
individuella oregelbundenheter kan här bortses. Den av de sakkunniga
åberopade jämförelsen med fall av olika tjänstgöringstid vid lika lön inom
andra områden synes mig missvisande bland annat av det skälet, att löneförmånerna
i dessa andra fall — som exemplifieras med sinsemellan så vitt
skilda tjänster sorn byråchefs- och professorst jämt — få antagas hava
blivit utmätta med fullt beaktande av olikheterna med avseende å tjänstgöringens
omfattning; vad särskilt universitet sprofessorerna beträffar torde
avseende hava fästs jämväl vid det behov av tid för omfattande självstudier
och för ostört vetenskapligt arbete, som för deras del bör föreligga och som
gör det oberättigat att betrakta den undervisningsfria tiden såsom helt
likvärdig med semester.
Vid en anpassning av lönerna efter undervisningstidens längd stå olika
möjligheter till bilds. En översikt över de alternativ, som under frågans
30
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
förberedande behandling diskuterats, har lämnats i inledningen till detta
kapitel1. De huvudprinciper mellan vilka valet måste stå äro dels en fast
lönegradsplacering med tillägg eller avdrag direkt proportionella mot avvikelserna
från den tjänstgöringstid med hänsyn vartill lönegradsplaceringen
blivit bestämd, dels en varierande lönegradsplacering bestämd av
tjänstgöringstidens längd. Sistnämnda alternativ, som förordats av herr
Jonsson i reservation till 1936 års lärarlönesakkunnigas förslag samt av
statskontoret och allmänna civilförvaltningens lönenämnd, synes mig vara
att föredraga. Det torde även vara ägnat att bilda ett bättre underlag för
lösningen av folkskollärarnas pensionsfråga än ett system med fast lönegradsplacering
och tillägg eller avdrag. Sin mest tillfredsställande utformning
har alternativet enligt min uppfattning erhållit i lönenämndens förslag
och jag vill därför, i nära anslutning till lönenämndens förslag och med åberopande
av vad jag förut anfört rörande de gränser, inom vilka lönerna böra
fluktuera, förorda, att folkskollärare med en årlig tjänstgöring av högst
36 veckor placeras i lönegraden B 15, med en tjänstgöring av mer än 36
men ej 39 veckor i lönegraden B 16 samt med en tjänstgöring av 39 veckor
i lönegraden B 17.
Då tjänstgöringstidens längd, såvitt den överstiger stadgat minimum
av 34 V2 läsveckor, är helt beroende av skolkommunens fria bestämmanderätt,
synes mig skäligheten fordra, att en lärare, som en längre tid åtnjutit
lön enligt lönegrad, högre än den 15:e, icke på grund av ett kommunens
förfogande skall under alla förhållanden nödgas vidkännas nedflyttning till
en lägre löneställning. Jag föreslår därför, att, örn lästiden genom kommunens
beslut undergår minskning därhän, att lärarens lön enligt mitt nyss
framställda förslag skall utgå enligt lägre lönegrad, lärare, som under minst
fem år åtnjutit lön i den högre lönegraden, må, enligt Kungl. Maj:ts beprövande
i varje särskilt fall, kunna bibehållas vid sistnämnda löneställning.
Något motsvarande stadgande vid lärares frivilliga transport från
skoldistrikt med längre undervisningstid till distrikt med kortare undervisningstid
synes däremot icke påkallat. Sker transporten genom tvångsförflyttning
bör givetvis innehavande lönegrad bibehållas.
I det föregående har helt bortsetts från det av 1936 års lärarlönesakkunniga
framlagda förslaget om att antalet veckotimmar skulle på visst
sätt utökas genom meddelande av undervisning i slöjd i de fall då lärarens
tjänstgöringstid understiger nio månader. Detta förslag är givetvis i viss
mån ägnat att begränsa skillnaderna mellan eljest i tjänstgöringshänseende
olikställda ehuru i lönehänseende likställda lärare. Det har emellertid blivit
föremål för en, så vitt jag kan finna, vägande kritik ur olika synpunkter.
Med den av mig förordade lönegradsplaceringen bortfalla skälen för ett
inbegripande av slöjdundervisningen i den normala undervisningsskyldigheten.
Jag förordar därför, att särskild ersättning liksom hittills skall utgå
till lärare för undervisning i slöjd.
I bilaga2 till detta protokoll hava framlagts vissa jämförelser mellan nu
utgående löneförmåner och de inkomster som efter en lönereglering skulle
tillkomma manliga folkskollärare. Av dessa jämförelser framgår, att regleringen
över lag medför någon förbättring i löneställningen. I händelse av
längre undervisningstid framstår i synnerhet höjningen av slutlönen såsom
förhållandevis icke obetydlig. Det bör påpekas, att vid jämförelse mellan
lönerna före och efter löneregleringen givetvis måste bortses från pensions
-
1 Se ovan sid. 22. 2 Här utesluten.
31
Statsutskottets utlåtande Nr tift.
avdrag, såsom alltid vid dylik jämförelse eljest skett. Framhållas må även,
att det nya lönesystemet innebär åtskilliga fördelar, vilka icke komma till
synes i de siffermässiga jämförelserna av lönerna före och efter löneregleringen.
Jag vill endast erinra örn en sådan förmån som kallortstillägg. Vidare
kommer jag att senare förorda framläggande för riksdagen av förslag
angående bland annat provisorisk avlöningsförstärkning för folk- och småskollärare
med nyreglerad lön. Vinner detta förslag riksdagens bifall komma
lärarlönerna efter löneregleringen att bliva ytterligare förbättrade i jämförelse
med de nu utgående.
Ordinarie kvinnlig lärare vid folkskola. Ordinarie kvinnliga lärare
vid folkskola åtnjuta för närvarande löneförmåner till ett väsentligt
lägre sammanlagt värde än manliga folkskollärare. De äro härvidlag
i samma läge som de kvinnliga lärarna vid det statliga undervisningsväsendet,
vilka likaledes erhålla avlöning med lägre belopp än motsvarande
manliga befattningshavare. Vidian undervisningsväsendet och de
delar av statsförvaltningen för vilka löneregleringar under senare år
genomförts föreligger i detta avseende en väsentlig olikhet, enär inom
sistnämnda områden den enda skillnaden i lönehänseende mellan manliga
och kvinnliga innehavare av en befattning formellt sett är, att
kvinnlig innehavare av en befattning icke äger rätt till uppfattning till
högsta löneklassen inom för befattningen gällande lönegrad.
Likställighet i lönehänseende mellan manliga och kvinnliga befattningshavare
genomfördes — med nyss angivna begränsning -—- för statsförvaltningens
del år 1925 i samband med slopandet av de vid kommunikationsverken
och allmänna civilförvaltningen förut gällande särskilda löneplanerna
för kvinnliga tjänstemän. Vid de kvinnliga befattningshavarnas inflyttning
i den förut endast för män gällande löneplanen skapades emellertid
för vissa befattningar — dock högst i den nuvarande 17:e lönegraden —
två olika lönelägen, vilka ursprungligen icke motsvarades av olika arbetsuppgifter.
För att inga väsentliga individuella löneförändringar skulle inträda
inplacerades männen omedelbart på den högre avlönade tjänsten,
kvinnorna på den lägre avlönade. Men för såväl kvinnor som män öppnades
tillträde till båda tjänsterna. Den anordning, som av 1925 års riksdag
genomfördes, hade närmast till syfte att åstadkomma likställighet mellan
manliga och kvinnliga befattningshavare utan att samtidigt väsentligt
öka kostnaderna för statsverket så som skulle ha ägt rum genom uppflyttning
av de kvinnliga befattningshavarna till motsvarande manliga lönegrad.
Sedermera har i avseende å tjänstegöromålen och även å kompetensen
en viss differentiering genomförts, som gör det möjligt att för uppdelningen
anföra skäl, som icke från början voro tillfinnandes.
I 1925 års statsverksproposition, där förslag till här nämnda omläggning
av de kvinnliga befattningshavarnas löneställning framlades, diskuterades
även alternativet, att likställighet i lönehänseende skulle genomföras blott i
lönegraderna över den nuvarande 21:a, medan däremot i lägre lönegrader
manliga befattningshavare alltjämt skulle erhålla en förmånligare löneställning
än kvinnliga innehavare av motsvarande befattningar. Detta alternativ
avvisades emellertid på principiella grunder.
Jag har i det föregående framhållit, att när ett försök nu göres att på de
kommunalt anställda lärarna tillämpa principerna från det statliga lönesystemet,
så bör detta ske i så nära anslutning som möjligt till den utformning
detta lönesystem i (ivrigt erhållit, Redan på formella grunder anser
32
Statsutskottets utlåtande Nr 1^0.
jag det därför icke möjligt att bibehålla en principiell skillnad mellan de
manliga och de kvinnliga folkskollärarna med avseende å löneställningen.
Däremot har det övervägts, huruvida icke en uppdelning av tjänsterna på
två olika lönegrader skulle kunna företagas, efter mönster av vad som
skedde år 1925 vid genomförandet av en gemensam löneplan för manliga
och kvinnliga befattningshavare. Liksom i fråga om de statliga skolorna
hava emellertid de praktiska svårigheterna vid en dylik linjes genomförande
visat sig vara så stora, att utvägen måst uppgivas.
När man vid behandlingen av frågan om de kvinnliga befattningshavarnas
löneställning år 1925 fann sig böra överväga, att lika lön skulle genomföras
blott i lönegraderna över den nuvarande 21 :a, var den principiella utgångspunkten,
att skälen för olika löneställning för män och kvinnor antogos
kunna med mindre styrka göra sig gällande vid befattningar av
mera kvalificerad art. Utan att här ingå på denna fråga kan man utgå
ifrån, att den nämnda synpunkten saknar tillämpning på skolans område.
Anledning synes icke föreligga att med avseende å kompetens och arbetsförmåga
göra skillnad mellan manliga och kvinnliga folkskollärare.
I herr Jonssons reservation till 1936 års lärarlönesakkunnigas betänkande,
där samma löneställning för manliga och kvinnliga folkskollärare förordas,
antydes möjligheten, att en övergång till lika lön för de kvinnliga
folkskollärarnas del i vissa fall kan leda till en minskning i deras utsikter
att vinna anställning. En dylik möjlighet får visserligen inte anses helt
utesluten, men den likställighet med avseende å lämpligheten för här ifrågavarande
arbetsuppgifter, som föreligger, giver anledning att förvänta, att
den kvinnliga arbetskraften i regel skall visa sig fullt konkurrensduglig.
Av anförda skäl finner jag mig böra förorda, att de kvinnliga folkskollärarna
erhålla samma lönegradsplacering som de manliga. Med denna
lönegradsplacering bör följa, att de kvinnliga befattningshavarna skola
vara skyldiga att i likhet med de manliga mottaga anvisad tjänstebostad å
tre rum och kök. Föreskrift därom torde få meddelas i boställsordningen.
Åled hänsyn till att den föreslagna omläggningen av de kvinnliga folkskollärarnas
löneplacering och bostadsförmåner framstår såsom mycket
genomgripande, förordar jag, att övergångsbestämmelser fastställas, som
förmedla omläggningen. I anslutning till de övergångsanordningar, som jag
föreslagit för de statliga läroanstalternas del, bör nämnda bestämmelse innebära,
att övergången från nuvarande lönenivå till den slutliga Jönegradsställningen
utsträckes över en tid av fem och ett halvt år. En närmare redogörelse
för det sålunda förordade systemet lämnas i det följande.
Lärare vid småskola. 1936 års lärarlönesakkunniga hava föreslagit,
att lärare vid småskola skola inplaceras i lönegraden B 9, vilket skulle medföra
en väsentlig förbättring av löneställningen för denna lärargrupp. Ett
av lärare vid mindre folkskolor och biträdande lärare vid folkskolor framställt
krav på en högre lönegradsplacering har avvisats av de sakkunniga,
emedan de ej ansett tillräckligt starka skäl vara anförda för att den
jämställdhet, som hittills i avlöningshänseende rått mellan dessa lärare
och småskollärare, nu skulle brytas.
1936 års lärarlönesakkunniga hava till stöd för den föreslagna lönegradsplaceringen
åberopat, att småskollärarnas hittillsvarande löner måste anses
alltför knappt tillmätta i förhållande till det ansvarsfulla och krävande
arbete, som ålåge dem såsom de mindre barnens handledare och fostrare.
33
Statsutskottets utlåtande Nt 1J+0.
De sakkunniga hava jämväl erinrat om att skärpta fordringar i utbildningshänseende
numera uppställts jämväl i fråga om denna lärargrupp.
Till den avvägning av småskollärarnas löneställning, åt vilken 193G års
lärarlönesakkunnigas förslag örn lönegradsplacering ger uttryck, kan jag på
av de sakkunniga anförda skäl ansluta mig.
Med åberopande av vad jag i det föregående anfört angående sättet för
avlöningens anpassning efter undervisningstiden vill jag emellertid förorda
att jämväl för småskollärarnas del lönegradsplaceringen differentieras, så
att småskollärare med tjänstgöringsskyldighet av högst 36 veckor placeras
i lönegraden B 7, med undervisningsskyldighet av mer än 36 men ej 39
veckor i lönegraden B 8 och med en undervisningsskyldighet uppgående till
39 veckor i lönegraden B 9.
Med hänsyn till den låga löneställning, ifrågavarande lärare intaga, har
jag icke ansett mig böra för dem ifrågasätta några övergångsbestämmelser
liknande de, som jag förordat för andra kvinnliga befattningshavare.
I likhet med de sakkunniga har jag även ansett, att lärare vid mindre
folkskolor och biträdande lärare vid folkskolor jämväl i fortsättningen böra
i avlöningshänseende vara jämställda med lärare vid småskolor.
Jag behj ärtar de önskemål, som från lärarhåll framkommit örn beredande
av en mera tryggad rättslig ställning åt lärare vid mindre folkskolor
och biträdande lärare vid folkskolor. Denna fråga anser jag emellertid
tarva särskild utredning genom skolöverstyrelsen och jag kommer framdeles
att härom göra hemställan hos Kungl. Majit.
Icke-ordinarie lärare. Enligt det av 1936 års lärarlönesakkunniga
framlagda förslaget till löneställning för icke-ordinarie lärare m. fl. skulle
slutlönen för sådana lärare ligga en löneklass under slutlönen för motsvarande
ordinarie lärare. Denna lönerelation mellan ordinarie och icke-ordinari
befattningshavare motsvarar den inom den allmänna civilförvaltningen
gällande. Emellertid hava de sakkunniga i sitt förslag förutsatt, att b egyn
nels el Önell för icke-ordinarie lärare skulle ligga tre löneklasser under
begynnelselönen för ordinarie lärare, medan den för extra ordinarie befattningshavare
inom statsförvaltningen ligger blott två löneklasser under de
ordinarie befattningshavarnas begynnelselöner. De sakkunnigas förslag anknyter
i senast berörda hänseende till den löneplan, som tillämpas för extra
befattningshavare inom statsförvaltningen. För att nå det åsyftade resultatet
hava de sakkunniga byggt ut den inom statsförvaltningen gällande
löneplanen för extra ordinarie befattningshavare nedåt, så att vederbörande
lönegrader för folk- och småskollärares del skulle börja en löneklass lägre
än som är fallet enligt nämnda löneplan.
När de sakkunniga på angivet sätt kombinerat löneplanerna för extra
befattningshavare respektive extra ordinarie befattningshavare inom statsförvaltningen
genom att låta vederbörande lönegrad omfatta ett större
antal löneklasser, torde motivet lia varit, att man velat kringgå den svårighet,
som ligger däri, att folkskollärarna omedelbart erhålla ställning såsom
extra ordinarie befattningshavare och att alltså den övergångstid saknas,
varmed befattningshavare inom statsförvaltningen, vilka inträda i statstjänst,
som extra befattningshavare hava att räkna.
Till de sakkunnigas förslag till löneställning för icke-ordinarie lärare kan
jag i princip ansluta mig. Jag anser alltså i likhet med de sakkunniga, att
en icke-ordinarie folkskollärare med 39 veckors undervisningstid bör erhålla
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 6 sami. Nr 1//0. 3
34
Statsutskottets utlåtande Nr 11+0.
begynnelselön enligt 14:e löneklassen samt att en icke-ordinarie småskollärare
med samma undervisningstid skall erhålla begynnelselön enligt 6:e
löneklassen. Jag är även av den uppfattningen, att en icke-ordinarie befattningshavare,
för den händelse han uppnådde slutlön, borde vara placerad
blott en löneklass lägre än motsvarande ordinarie befattningshavare.
Emellertid torde det icke förekomma, att en folk- eller småskollärare så
lång tid tjänstgör som extra ordinarie, att han uppnår denna slutlön. Under
sådana förhållanden synes mig en lönetekniskt bättre lösning än den av de
sakkunniga föreslagna vara, att de icke-ordinarie folk- och småskollärarna
inplaceras i den lönegrad i löneplanen för extra ordinarie befattningshavare,
vilken ger dem den av de sakkunniga åsyftade begynnelselönen. En sådan
inplacering innebär i förhållande till de sakkunnigas förslag, att den sista
löneklassuppflyttning, som enligt detta förslag är teoretiskt möjlig, går förlorad,
men av antydda skäl saknar denna förändring varje praktisk betydelse.
Då jag jämväl för de icke-ordinarie lärarna förordar en differentiering av
lönegradsplaceringen efter undervisningstidens längd, får jag med stöd av
det anförda föreslå, att de icke-ordinarie folkskollärarna inplaceras i lönegraderna
14, 15 och 16 i löneplanen för extra ordinarie befattningshavare
vid civilförvaltningen samt att icke-ordinarie småskollärare inplaceras i
lönegraderna 6, 7 och 8 i samma löneplan. Vad jag ovan föreslagit i fråga
om lärares möjlighet att vid minskning av undervisningstiden bibehållas
vid innehavande lönegrad torde böra äga tillämpning även i fråga om
extra ordinarie lärare.
Övningslärare. I likhet med de sakkunniga anser jag, att spörsmålet
om övningslärarnas anställnings- och avlöningsförhållanden bör
underkastas särskild utredning, vadan jag icke i detta sammanhang
närmare ingår på nämnda spörsmål.
Kostnadsberäkningar. Merkostnaderna för statsverket under två
och ett halvt år närmast efter ikraftträdandet av den lönereglering för
folk- och småskollärare, som ovan av mig förordats, framgå av efter
-
följande beräkningar:1
avlöning till manliga folkskollärare.............kronor 42,900,000
» » kvinnliga » » 25,950,000
» » småskollärare, lärare vid mindre folk
skolor
och biträdande lärare vid folkskolor
......................... » 35,800,000
Säger för ordinarie lärare........... » 104,650,000
» » extra ordinarie och vikarierande lärare »_8,200,000
Summa kronor 112,850,000.
Härtill komma
kostnaderna för inplacering i högre lönegrader av
lärarpersonalen i distrikt med längre lästid än 36
veckor årligen............................kronor 3,000,000
samt kostnaderna för kallortstillägg............. »_750,000
Summa kronor 116,600,000.
1 Beräkningarna hava verkställts med tillämpning av samma grunder, som användas vid beräkning
av avlöningsanslag & riksstaten. Dyrtidstillägg har beräknats efter 28 procent å de
oreglerade lönerna och efter 10 procent å de reglerade lönebeloppen; jämväl övriga till lärarna
utgående tillägg hava medräknats.
Statsutskottets utlåtande ATr HO. 35
Efter avdrag av den summa, vartill kommunbidragen
beräknas uppgå, eller sålunda................kronor 14,850,000
återstår statsbidrag..................Summa kronor 101,750,000.
Efter avdrag av det belopp, vartill motsvarande kostnader
för närvarande beräknas uppgå, eller sålunda kronor 84,950,000
skulle alltså statsverkets merkostnader under ifrågavarande
två och ett halvt år uppgå till . . Summa kronor 16,800,000.
Under de tre därpå följande åren skulle härtill komma en kostnadsökning
med i runt tal 2,100,000 kronor på grund av då inträdande uppfattning
i högre lönegrad av de kvinnliga lärarna vid folkskolorna, vadan den
sammanlagda kostnadsökningen för statsverket under dessa tre år skulle
uppgå till 18,900,000 kronor.
Efter det löneregleringen fem och ett halvt år efter dess ikraftträdande
blivit helt genomförd, skulle statsverkets merkostnader på grund av
då inträdande uppflyttning av de kvinnliga lärarna vid folkskolorna till
samma lönegrad som motsvarande manliga lärare komma att ökas meri
ytterligare omkring 2,150,000 kronor. Samtidigt skulle emellertid kommunernas
bidrag till de kvinnliga folkskollärarnas avlöning utökas till samma
belopp, varmed kommunerna skola bidraga till avlönande av manliga
folkskollärare. Härigenom beräknas kommunbidraget till lärarlönerna komma
att ökas med omkring 1,250,000 kronor årligen. Statsverkets kostnadsökning
för den sålunda föreslagna löneregleringen skulle alltså efter dess
fulla genomförande komma att uppgå till omkring (18,900,000 +
+ 2,150,000 — 1,250,000 =) 19,800,000 kronor.
Till jämförelse må erinras, att motsvarande summa vid bifall till de
sakkunnigas majoritetsförslag skulle uppgå till 25,300,000 kronor.
Specialmotivering till förslag till avlöningsreglemente för lärare vid
folk- och småskolor. 1936 års lärarlönesakkunniga hava enligt statsrådsprotokollet
ansett, att ett särskilt avlöningsreglemente borde utfärdas
för lärare vid folk- och småskolor. I fråga om de olika paragraferna
hava de sakkunniga i sitt förslag såvitt möjligt sökt anknytning till de
för kommunikationsverken och den allmänna civilförvaltningen gällande
bestämmelserna. De avsevärda olikheter i skilda hänseenden, som förefinnas
mellan dessa grenar av statsförvaltningen å ena sidan och ifrågavarande
kommunala förvaltningsområde å den andra, hava emellertid i
de sakkunnigas förslag påkallat väsentliga avvikelser för här avsedda
lärares vidkommande från de statliga bestämmelserna.
Departementschefen har för egen del inledningsvis anfört i huvudsak
följande:
Mot de av de sakkunniga sålunda förordade principerna för utformning
av här ifrågavarande avlöningsförfattning har jag intet
att erinra. Såsom de framhållit i sitt betänkande, komma nämligen
36
Statsutskottets utlåtande Nr 1^0.
kraven på enkla och överskådliga föreskrifter att göra sig särskilt starkt
gällande i fråga om ett avlöningsreglemente, som skall tillämpas inom vart
och ett av landets inemot 2,500 skoldistrikt. Jag anser det därför nödvändigt
att, på sätt de sakkunniga föreslagit, för dessa lärare vidtaga jämkningar
på olika punkter av de för statliga befattningshavare gällande avlöningsbestämmelserna.
Vid den departementala granskning, som de sakkunnigas
förslag underkastats, hava vissa ändringar vidtagits i huvudsak
för att, där så låter sig göra, bringa författningen till överensstämmelse
med motsvarande föreskrifter i det föreslagna avlöningsreglementet för lärare
vid statens undervisningsväsen.
De företagna jämkningarna hava i det av mig förordade avlöningsreglementet
vidtagits i för lärarna såväl förmånlig som oförmånlig riktning
och, såvitt bedömas kan, avvägts på ett sådant sätt, att lärarnas ställning
i avlöningshänseende skulle bliva i stort sett densamma som för statliga
befattningshavare i motsvarande lönegrader. Härav följer emellertid, att
direkta jämförelser beträffande de olika detalj bestämmelserna icke alltid
kunna göras mellan det av mig förordade reglementet och det för statliga
befattningshavare gällande.
Beträffande de särskilda bestämmelserna i föreliggande reglementsförslag
har jag, där ej annat särskilt angivits, i huvudsak anslutit mig till
vad de sakkunniga föreslagit.
Därefter har departementschefen å sid. 76—94 i statsrådsprotokollet
lämnat särskild motivering till vissa av paragraferna i förslaget (intaget
å sid. 144—160 i statsrådsprotokollet), beträffande vilken hänvisas till
nämnda protokoll. Här må allenast anföras vad departementschefen
yttrar rörande reglementets tillämplighet m. m.:
Beträffande övergången till det nya lönesystemet hava de sakkunniga
föreslagit möjlighet för ordinarie lärare, som icke vill
underkasta sig det föreslagna reglementets villkor
och bestämmelser, att efter därom gjord anmälan varda
bibehållen vid de avlöningsförmåner, som utgå enligt nu gällande bestämmelser.
Som villkor för rätt att åtnjuta avlöning enligt de nya lönebestämmelserna
skulle lärare vara pliktig att frånträda samtliga honom vid tidpunkten
för reglementets ikraftträdande tillkommande, av stat eller kommun
tillerkända förmåner.
De sakkunniga hava framhållit, att det med hänsyn till de betydande
kommunala tillägg, som vissa skoldistrikt beviljat ifrågavarande lärare,
torde kunna väntas inträffa, att en del ordinarie lärare, vilka på ett rättsligen
betryggande sätt tillförsäkrats dylika tillägg, begagnade sig av förenämnda
möjlighet att fortfarande få uppbära avlöning enligt nu gällande
bestämmelser. Även med den förbättrade löneställning, som enligt de sakkunnigas
förslag ifrågavarande lärarkategorier skulle erhålla, skulle det
nämligen på grund av förefintliga kommunala tillägg komma att i ett antal
fall inträffa, att förslagets genomförande utan särskilda övergångsanordningar
medförde en försämring av lärarnas villkor. Enligt en utredning, som
tillhandahållits de sakkunniga av lärarrepresentanterna, skulle detta bliva
fallet i ett tiotal städer. I detta sammanhang hava de sakkunniga framhållit,
att det även kunde tänkas inträffa, att ordinarie lärare komme att
begagna sig av denna möjlighet att varda bibehållen vid gällande avid
-
37
Statsutskottets utlåtande Nr 1J+0.
ningsbestämmelser, oaktat han efter löneregleringens genomförande skulle
erhålla högre avlöning än för närvarande, nämligen i sådana fall, då lärare
genom att underkasta sig avlöningsreglementets bestämmelser skulle förlora
honom tillförsäkrad rätt till kommunal tilläggspension. Enligt de sakkunnigas
mening syntes det i vissa fall kunna leda till uppenbart obilliga
resultat, örn lärare för att komma i åtnjutande av en med löneregleringen
avsedd förbättring i sina löneförmåner måste vidkännas en försämring av
sina pensionsförmåner.
Med hänsyn till vad sålunda anförts och i betraktande av önskvärdheten
av att så många ordinarie lärare som möjligt omedelbart övergå till det
nya lönesystemet, hava de sakkunniga ansett sig böra föreslå, att det av
dem förordade statsbidragsvillkoret, att kommunala tillägg utöver den
författningsenligt fastställda lönen icke finge utgå (jfr nedan), ej skulle
gälla lärare, som vid reglementets ikraftträdande innehade ordinarie
anställning och vilkens lön eller pension enligt de nya bestämmelserna
skulle komma att understiga hans förutvarande lön respektive pension å
innehavande tjänst. Beträffande sådan lärare syntes skäligt, att vederbörande
kommun iklädde sig att genom tillägg^ till den författningsenliga
lönen respektive pensionen hålla läraren skadeslös. Föreskrift härom borde
enligt de sakkunnigas mening meddelas såsom villkor för statsbidrag till
lärarens lön i nu avsedda fall.
Vad de sakkunniga sålunda förordat i fråga örn övergångsanordnmgar för
lärare, som innehava ordinarie anställning vid folk- och småskolor vid
tidpunkten för den nya löneregleringens ikraftträdande, synes mig stå i
god överensstämmelse med vad som plägar tillämpas vid genomförandet
av löneregleringar för statens befattningshavare. Jag anser mig därför böra
ansluta mig till förslaget och kommer att i det följande föreslå härav
föranledda bestämmelser i fråga om rätt för skoldistrikt att erhålla statsbidrag
till lärarnas avlöning. . .
I det av mig föreslagna avlöningsreglementet har upptagits i princip
lika lön för manlig och kvinnlig lärare. Jag har emellertid, såsom
antytts, ansett mig böra föreslå särskilda övergångsbestämmelser, avsedda
att tillämpas under en övergångstid av 5Vz år, varefter ,de kvinnliga
lärarna i avlöningshänseende skulle bliva i princip jämställda med
manliga folkskollärare. Dessa övergångsbestämmelser har jag funnit kunna
utformas i anslutning till vad jag i propositionen nr 271/1937 föreslagit
beträffande den kvinnliga lärarpersonalen vid de statliga läroanstalterna.
Jag föreslår härutinnan, att de kvinnliga folkskollärarna skola till och
med den 30 juni 1940 äga uppbära avlöning enligt en löneklass, som
är två löneklasser lägre än den, som enligt avlöningsreglementet eljes
skulle hava gällt, och under övergångstidens tre senare år enligt löneklass,
som är närmast lägre än den i avlöningsreglementet föreskrivna.
De närmare föreskrifter, som bliva erforderliga för bestämmande av
avlöningsförmånerna åt de kvinnliga lärarna vid folkskolorna under övergångstiden,
torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda.
I detta sammanhang bör upptagas frågan örn de manliga s m åskollärarnas
löneställning. För närvarande åtnjuta dessa lärare ett
särskilt arvode å 200 kronor utöver vad som eljes tillkommer lärare vid småskola.
1930 års lärarlönesakkunniga hava med hänsyn till den av de sakkunniga
föreslagna lönegradsplaceringen för småskollärarinnorna ifrågasatt en
höjning av detta arvode till 450 kronor årligen.
Löne nämnd en har för sin del varit tveksam, huruvida lönetillägg
38 Statsutskottets utlåtande Nr 11^0.
överhuvud taget borde utgå till manlig lärare vid småskola eller mindre
folkskola. Därest emellertid så ansåges böra ske, torde ersättningen böra
undergå någon minskning. Lönenämnden ville erinra om, att jämväl 1928
års lönekommitté för nämnda befattningshavare föreslagit ett lönetillägg
av 450 kronor, varå emellertid icke skulle utgå något dyrtidstillägg.
1935 års lärarlönesakkunniga hade föreslagit ett tillägg av 300 kronor.
Sistnämnda belopp synes lönenämnden vara det högsta, som borde ifrågakomma.
Då någon utbildning av manliga småskollärare icke längre förekommer,
anser jag det vara lämpligt att som en övergångsanordning låta det fåtal
(omkring 50) sådana lärare, som ännu finnas, få som hittills uppbära ett
särskilt arvode utöver den för småskollärare eljes föreskrivna avlöningen.
I avseende å storleken av detta arvode anser jag mig kunna förorda det av
1936 års lärarlönesakkunniga föreslagna beloppet. Bestämmelser om detta
arvode torde lämpligen böra intagas bland övergångsbestämmelserna.
Av 1935 års lärarlönesakkunniga framlagt förslag om särskilt arvode för
undervisning i hjälpklass anser jag icke böra nu upptagas till avgörande.
Frågan sammanhänger med det av seminariesakkunniga framlagda förslaget
om undervisning av psykiskt efterblivna barn och bör enligt min mening bedömas
i samband med detta förslag, som torde bliva underställt en kommande
riksdag.
Här anser jag mig även böra beröra frågan om de föreslagna
avlöningsbestämmelsernas tillämplighet å vissa
andra grupper av lärare och med dem jämställd
personal, vilka nu åtnjuta avlöning enligt samma grunder som folkeller
småskollärare.
De sakkunniga hava framhållit, att en lönereglering för folk- och småskollärare
borde medföra motsvarande löneförhöjning åt föreståndarinnor
och biträdande föreståndarinnor vid skolhem och arbetsstugor, lärare vid
vissa statsunderstödda sjukvårdsanstalter och barnhem samt föreståndarinna
och lärarpersonal vid Skytteanska skolan i Tärna.
De ordinarie lärarna vid Skytteanska skolan i Tärna hava hos Kungl.
Majit anhållit, att vid kommande lönereglering för lärare vid rikets folkoch
småskolor denna löneförbättring även måtte omfatta lärare vid denna
skola och att löneförbättringen för sistnämnda lärare icke måtte göras
beroende av ändrad tjänsteställning.
_ Jag har intet att erinra mot att den föreslagna löneregleringen utsträckes
till nu angivna grupper av befattningshavare. Jag kommer också i det
följande att föreslå av den blivande löneregleringen för ifrågavarande
lärare föranledda höjningar av de anslag å riksstaten, från vilka kostnaderna
för deras avlöning bestridas.
Däremot kan jag icke finna skäl förefinnas för ett medgivande för lärarnas
vid Skytteanska skolan vidkommande av undantag från den föreslagna
skyldigheten för lärare, som önska ingå på det nya avlöningssystemet,
att underkasta sig de i avlöningsreglementet intagna villkoren
och bestämmelserna.
^Vad särskilt angår lärarna vid statens folkskolor i de finsktalande församlingarna
inom Luleå stift, har skolöverstyrelsen i skrivelse till Kungl.
Majit den 24 januari 1936 föreslagit, att dessa skolor skulle upphöra att
vara statsfolkskolor och ombildas till vanliga folkskolor. Denna framställning
är för närvarande föremål för utredning. Det torde få ankomma
39
Statsutskottets utlåtande Nr lJfO.
på Kungl. Maj:t att framdeles i fråga om dessa lärares avlöningsförmåner
meddela de särskilda föreskrifter, som kunna vara erforderliga för att
underlätta en eventuell ändring i antydda riktning av statsfolkskolornas
ställning.
Grunder för statsbidrag. Under denna rubrik har i statsrådsprotokollet
å sid. 95—98 lämnats en redogörelse för vad 1936 års lärarlönesakkunniga
i detta avseende anfört ävensom för statskontorets och skol
-
överstyrelsens yttranden däröver.
Enligt de sakkunnigas förslag skulle följande statsbidragsgrunder bliva
gällande i och med löneregleringens genomförande:
Statens bidrag till lärarnas löner motsvarade den avlöning, vartill lärarna
vore berättigade enligt avlöningsreglementets bestämmelser, efter avdrag
för varje lärare av det belopp, vartill hyresersättningen enligt bestämmelserna
i reglementsförslaget uppginge för en tjänstebostad av den
storlek, boställsordningen angåve för respektive lärare.
Som villkor för erhållande av statsbidrag till lärarnas avlöning skulle
bl. a. gälla, att några löne- eller pensionsförmåner icke finge av skoldistrikt
beviljas att utgå till lärare utöver reglementets föreskrifter för sådan
tjänstgöring, som lärare enligt gällande bestämmelser vore skyldig att fullgöra
för den enligt reglementet utgående avlöningen, dock att i det fall
att lärare, som vid reglementets ikraftträdande innehade ordinarie tjänst,
genom den nya löneregleringen tede minskning i honom före ikraftträdandet
tillkommande lön å innehavande tjänst eller därmed förbunden pensionsrätt,
statsbidrag till sådan lärares lön finge utgå allenast under villkor,
att skoldistriktet iklätt sig att hålla läraren skadeslös för berörda
minskning. _ o . .
I övrigt skulle som villkor för statsbidrags erhållande i tillämpliga delar
gälla samma villkor och föreskrifter, som härutinnan funnes meddelade i
kungörelsen nr 434/1936.
Vissa jämkningar av huvudsakligen formell art torde härförutom bliva
erforderliga med hänsyn bl. a. till de förändrade lönebestämmelser, som
skulle gälla efter löneregleringens genomförande. Det syntes enligt de sakkunnigas
mening lämpligen böra ankomma på Kungl. Maj:t att i huvudsaklig
anslutning till nu angivna grunder utfärda erforderliga bestämmelser
i fråga om här avsedda statsbidrag.
Departementschefen har för egen del yttrat följande:
I fråga örn de kommunala lönetilläggen ansluter jag mig helt till den
av de sakkunniga hävdade ståndpunkten. I det föregående har jag tillstyrkt
de sakkunnigas förslag i vad avser skyldighet för skoldistrikt att
hålla ordinarie lärare skadeslös för genom löneregleringen uppstående
minskning i honom före regleringens ikraftträdande tillkommande lön a
innehavande tjänst eller därmed förbunden pensionsrätt. Jag vill framhålla
att enligt min uppfattning det är rimligt, att sistnämnda bestämmelse får
avse det faktiska löneläget vid övergången till den nya löneregleringen,
oavsett huruvida förekommande tilläggsförmåner kunna anses läraren tillförsäkrade
på ett rättsligen bindande sätt eller ej.
Mot de av de sakkunniga angivna statsbidragsgrunderna har jag ingen
erinran att framställa.
40
Statsutskottets utlåtande Nr UjO.
Enligt gällande bestämmelser för statens intressekontor åtnjuta befattningshavare
i statens tjänst vissa förmåner utöver dem, som tillkomma
övriga till intressekontoret anslutna, nämligen dels avgiftsbefrielse för samtliga
betalningsuppdrag, dels frankeringsfrihet för brevförsändelser till intressekontoret,
dels ock rätt att i viss omfattning överdraga sina intressekonton
utan att därför ställts särskild säkerhet. Folkskollärarkårens representantskap
för lönefrågor har nu jämte vissa andra organisationer gjort
framställning hos Kungl. Majit i syfte att tillförsäkra lärarna vid folk- och
småskolorna samma förmåner i fråga om anlitandet av statens intressekontor
som de statsanställda befattningshavarna. Över framställningen hava
infordrade utlåtanden avgivits av generalpoststyrelsen och statskontoret.
För min del anser jag liksom statskontoret, att ifrågavarande lärare böra,
i avseende å anlitande av statens intressekontor, jämställas med statliga befattningshavare
i den utsträckning, så är möjligt. Härför kräves emellertid,
att vederbörande hos skoldistriktet anställda redogörare (skolkassör) blir
skyldig till intressekontoret redovisa belopp, som läraren önskar genom avdrag
å sin avlöning avsätta för intressekontorsändamål. Såsom ytterligare
villkor för erhållande av statsbidrag till bestridande av kostnaderna för
lärarnas avlöning torde böra föreskrivas, att skyldighet härutinnan av skoldistriktet
ålägges redogöraren.
Kungl. Majit torde böra äga att i sinom tid meddela närmare bestämmelser
beträffande här avsedda statsbidrag i anslutning till vad ovan förordats.
Löneregleringens genomförande m. m. Å sid. 99—102 i statsrådsprotokollet
har redogjorts för vad 1936 års lärarlönesakkunniga anfört rörande
vissa med löneregleringens genomförande sammanhängande frågor.
Efter genomförandet av en lönereglering enligt de sakkunnigas förslag
skulle den ''provisoriska avlöning sförbättring en helt naturligt upphöra
att utgå och dyrtid stillägg skulle beräknas efter samma grunder,
som gällde för befattningshavare i s. k. nyreglerade verk, d. v. s.
efter ett procenttal, som vore 18 enheter mindre än det, som gällde
för lärarna och för befattningshavare vid s. k. oreglerade verk. Till
följd av den av de sakkunniga föreslagna skyldigheten för lärarna att
i viss omfattning utan särskild ersättning undervisa även i slöjd syntes
en väsentlig besparing inträda för statsverket.
För genomförandet av löneregleringen erfordrades åtskilliga författningsföreskrifter
utöver själva avlöning sreglementet.
I detta avseende hava de sakkunniga förutsatt, att det skulle få ankomma
på Kungl. Majit att utfärda de tillämpningsföreskrifter och tilläggsbestämmelser,
som kunde komma att visa sig vara erforderliga i
samband med avlöningsreglementet.
Då den provisoriska avlöningsförbättringen avsetts skola upphöra att
utgå efter löneregleringens genomförande, torde härav föranledda ändringar
böra vidtagas i den i ämnet meddelade kungörelsen nr 241/1929. Härvid
syntes det emellertid de sakkunniga vara skäligt, att lärare, som icke ville
övergå till det nya lönesystemet och ej heller kunde därtill lagligen förbindas,
även efter löneregleringen finge uppbära provisorisk avlöningsförbättring
enligt samma bestämmelser som hittills.
Även folk- och småskollärare å de dyraste orterna torde böra erhålla
provisoriskt dyrortstillägg enligt samma grunder som motsvarande sta
-
41
Statsutskottets utlåtande Nr UfO.
tens befattningshavare. I enlighet härmed borde för lärarnas vidkommande
utfärdas motsvarande bestämmelser, som i kungörelsen nr 104
1936 meddelats angående nämnda dyrortstillägg åt däri avsedda befattningshavare
i statens tjänst.
Boställsordning en för lärarna måste i vissa avseenden revideras, närmast
till följd av att bostad med bränsle in natura icke längre skulle tillkomma
lärare som en särskild löneförmån utöver kontantlönen. De sakkunniga
hade förutsatt, att det i samband med denna översyn av boställsordningen
borde undersökas, huruvida icke möjlighet kunde förefinnas att
få till stånd en opartisk utredning angående storleken av den nedsättning,
som borde förekomma i det fall, då tjänstebostad icke uppfyllde
boställsordningens föreskrifter.
I samband med de frågor, som avse löneregleringens genomförande, torde
även böra framhållas, att folk- och småskollärarna enligt föreliggande förslag
komme att övergå från ett lönesystem med förskottsutbetalning av
lönen till ett system med utbetalning av lönerna i efterskott. I dylika fall
hade ordinarie befattningshavare vid tidigare löneregleringar utan undantag
fått vid det månadsskifte, då löneregleringen för dem trätt i kraft, av statens
medel uppbära ett belopp, motsvarande vad de skulle hava uppburit
i förskott för närmast följande månad, örn de dittillsvarande avlöningsbestämmelserna
fortfarande varit gällande. Samma engångsersättning torde
vid genomförandet av ett lönesystem med utbetalning av avlöning i efterskott
naturligen böra tillkomma även ordinarie folk- och småskollärare
och enligt de sakkunnigas mening jämväl de lärarinnor vid mindre folkskolor
och biträdande lärarinnor vid folkskola, som ansetts böra jämställas
med ordinarie lärare vid småskolor.
Departementschefen har för egen del anfört följande:
Uppenbart är, att provisorisk avlöningsförbättring, vilken år 1929 infördes
i syfte att bereda lärarna en förbättring i deras ekonomiska ställning i
avvaktan på en definitiv lönereglering och å vilken dyrtidstillägg icke utgår,
ej bör efter löneregleringens genomförande tillerkännas folk- och småskollärare.
Dyrtidstillägg bör i enlighet med de sakkunnigas förslag i fortsättningen
utgå efter de för befattningshavare vid nyreglerade verk gällande
grunder.
Vad nu anförts, har avseende å lärare, som övergå till det nya lönesystemet.
De sakkunniga hava funnit skäligt, att de lärare, som ej övergå till
detta system, böra även efter löneregleringen få uppbära provisorisk avlöningsförbättring
enligt samma bestämmelser som hittills. Detta förslag
kan jag med hänsyn till karaktären av ifrågavarande löneförbättring icke
biträda. Däremot torde — i anslutning till vad i motsvarande hänseende
föreslagits i propositionen nr 271/1937 beträffande läroverkslärare m. fl. —
dyrtidstillägg böra efter oförändrade grunder utgå till lärare, som ej önska
erhålla lön enligt det nya systemet. Riksdagens medgivande härtill synes
böra inhämtas.
De särskilda lönetillägg, som för närvarande utgå enligtkungörelserna nr
141/1920 och 469/1924 till lärare inom vissa skoldistrikt i Västerbottens
och Norrbottens län och vid folkskolor inom vissa av rikets nordligaste
gränsorter, synas mig icke böra utgå till lärare, sorn föredraga att i
fortsättningen åtnjuta lön enligt hittills gällande grunder.
Vad de sakkunniga anfört beträffande meddelande av undervisning i
42 Statsutskottets utlåtande Nr lJ^O.
slöjd utan särskild ersättning förfaller vid bifall till vad jag i det föregående
föreslagit.
Mot de sakkunnigas förslag om beviljande av provisoriskt dyrortstillägg
till de folk- och småskollärare, som övergå till det nya lönesystemet, har
jag ingen erinran att framställa. Jag gör nedan hemställan i enlighet härmed.
Såsom vid tidigare genomförda löneregleringar ägt rum, bör riksdagen
bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda de tilläggsbestämmelser och tillämpningsföreskrifter,
som kunna erfordras för genomförandet av de nya avlöningsbestämmelserna
eller eljes stå i samband därmed. Härförutom nödvändiggör
löneregleringen, såsom av det sagda framgår, ändringar i ett
flertal nu gällande författningar och åtskilliga föreskrifter i övrigt, vilka
det lämpligen bör ankomma på Kungl. Maj:t att föranstalta örn. Den
ytterligare beredning av dessa frågor, som påkallas, är av mycket tidsödande
karaktär. Med hänsyn härtill och till vad de sakkunniga i ämnet
anfört, är det icke möjligt att genomföra löneregleringen redan från och
med den 1 juli 1937. Däremot låter det sig göra att fixera tidpunkten för
ikraftträdandet till den 1 januari 1938. Ehuru denna tidpunkt av tekniska
skäl ej är den lämpligaste, anser jag mig böra — med beaktande av angelägenheten
av att den lönereglering, statsmakterna besluta, snarast möjligt
kommer vederbörande befattningshavare till godo — föreslå, att löneregleringen
må träda i kraft sistnämnda dag.
Mot de sakkunnigas förslag örn beviljande av engångsersättning av
statsmedel till de lärare, som övergå till det nya lönesystemet och som på
grund av övergången från förskotts- till efterskottsutbetalning av lönen
eljes ej skulle få uppbära någon lön under loppet av två månader, har
jag intet att erinra. Såsom de sakkunniga påpekat, överensstämmer deras
förslag i denna del med vad som brukats vid tidigare genomförda löneregleringar.
Dyrtidstillägg bör härvid icke ifrågakomma.
För att för kommunerna underlätta övergången till det nya lönesystemet
torde åtgärder böra vidtagas i syfte att bereda kommunerna möjlighet att
redan under nästa budgetår förskottsvis erhålla statsbidrag till sådant belopp,
att täckning beredes för större delen av den merkostnad, som uppkommer
genom den föreslagna löneregleringen. Kommunerna böra vidare
i förskott erhålla de medelsbelopp, som erfordras för bestridande av den
nyssberörda övergångslönen. Kungl. Maj:t lärer böra i sinom tid meddela
de föreskrifter, som härav påkallas.
B. Motionerna.
Beträffande de av motionärerna till stöd för deras framställningar
anförda skälen hänvisar utskottet, i den mån ej redogörelse lämnas här
nedan, till motionerna I: 249—252, I: 284—290, II: 470, II: 486—491,
II: 531, II: 532, II: 537 och II: 539—542.
I en del motioner har framhållits såsom önskvärt, att de här ifrågavarande
befattningshavarnas lönenivå icke göres beroende
av lästidens längd i de olika skolorna. I motionen 1:284 anföres
härutinnan bland annat följande:
43
Statsutskottets utlåtande Nr 11+0.
Departementschefen finner en lönegradsplacering i B 17 allmänt sett
vara skälig och önskvärd med hänsyn till folkskollärarnas ställning
och ansvar men tillerkänner denna placering endast åt lärare i skoldistrikt
med en lästid av 39 veckor. I konsekvens härmed borde
Kungl. Majit enligt vårt förmenande ha föreslagit en generell tjänstgöringsskyldighet
av 39 veckor eller för fall, då en häremot svarande
utsträckning av lästiden icke lämpligen kunde åvägabringas, ha anvisat
åtgärder för att i annan ordning uttaga motsvarande tjänstgöringsskyldighet.
Enligt regeringsförslaget åstadkommes ett lönesystem, enligt vilket i
städerna flertalet av folkskollärarna placeras i lägre lönegrad än 17 och
å landsbygden placering i 17 lönegraden blir ett sällsynt undantag i
stället för regel. Förhållandet kan närmare utläsas av nedanstående
tabeller, vilka äro hämtade ur en utredning verkställd inom folkskollärarkårens
representantskap och grundad på primäruppgifterna till skolöverstyrelsens
undervisningsstatistik för 1935—1936. Tabellerna lämna
uppgift å undervisningstidens längd i städerna och å landsbygden ävensom
å den samlade lärarpersonalens fördelning på de olika lästiderna.
Det framgår, att icke ens 1 procent (0,84 procent) av landsbygdens lärarkår
för närvarande har den lästid, som enligt propositionen fordras för
placering i högsta lönegrad.
Städernas skolor.
Årlig lästid
i veckor
Skoldistrikt
Läraravt
elningar
Antal
I procent
av
rikets städer
Antal
I procent
av
rikets städer
Högst 36 veckor........
78
66,67
1,739
27,63
Över 36 men inte 39 ....
27
23,07
1,700
27,01
39 veckor .............
12
10,26
2,855
45,36
Summa
117
100,00
6,294
100,oo
Landsbygdens skolor.
Årlig lästid
i veckor
Skold istrikt
Läraravt
elningar
Antal
I procent
av
landsbygdens
skolor
Antal
I procent
av
landsbygdens
skolor
Högst 36 veckor........
2,316
98,68
21,077
98,27
Över 36 men inte 39 ....
13
0,55
199
0,89
39 veckor .............
18
0,77
180
0,84
Summa
2,347
100,00
21,456
100,00
44
Statsutskottets utlåtande Nr 11+0.
Därest lästiden skulle komma att — enligt vad Kungl. Majit i sin
kostnadsberäkning synes ha förutsatt — i stort sett bibehållas vid nuvarande
omfattning i de olika skoldistrikten, skulle regeringens lönesystem
komma att verka synnerligen olika och ojämnt för de skilda
lärarkategorierna. Av nedanstående tabeller, som grunda sig på uppgifter
vid läsårets slut år 1936 och som räknat med ett fullt genomfört
lönesystem enligt regeringsförslagets principer, framgår lärarkårens uppdelning
på de olika lönegraderna:
Folkskollärare.
15:e lönegraden
16:e lönegraden
17:e lönegraden
Antal
I procent av
samtliga
Antal
I procent av
samtliga
Antal
I procent av
samtliga
7,517
83.94
587
6.55
852
9.51
Folkskollärarinnor.
15:e lönegraden
16:e lönegraden
17:e lönegraden
Antal
I procent av
samtliga
Antal
I procent av
samtliga
Antal
I procent av
samtliga
4,618
70.25
651
9.90
1,305
19.85
Småskollärarinnor.
7:e lönegraden
8:e lönegraden
9:e lönegraden
Antal
I procent av
samtliga
Antal
I procent av
samtliga
Antal
I procent av
samtliga
10,812
87.54
661
5.35
878
7.U
Av folkskollärarna skulle sålunda under angivna förutsättningar omkring
84 procent, av folkskollärarinnorna omkring 70 procent och av
småskollärarinnorna något över 87 procent komma att placeras i lägsta
lönegraden.
Den differentiering av lärarlönerna efter lästiden, som Kungl. Majit
föreslagit, synes vidare komma att leda till beklagliga konsekvenser för
skolväsendet å landsbygden. Syftet med borttagandet av de kommunala
tilläggen har varit att jämställa landsbygd och stad vid konkurrensen
örn de bästa lärarna. Genom att variera lönegradsplaceringarna efter
olika undervisningstider inför man på en omväg det tillstånd, som man
önskade avskaffa. Som ovanstående tabeller rörande lästiden utvisa, förekommer
nämligen den längre lästiden huvudsakligen endast i städerna.
Den av Kungl. Majit föreslagna anordningen står vidare i uppenbar
strid mot de intentioner, som lågo till grund för genomförandet av det
sjunde skolåret. Ett bifall till propositionen i oförändrat skick måste
uppfattas som en deklassering av landsbygdens skolväsende och därmed
som en allvarlig social orättvisa.
45
Statsutskottets utlåtande Nr 1^0.
För lärarna personligen skulle sammankopplingen av löner och tjänstgöringstid
samt överlåtandet åt skoldistrikten att bestämma lärarnas
tjänstgöringsskyldighet och därmed också faktiskt deras löner innebära
ett allvarligt irritationsmoment, då lärarna lätt skulle utsättas för misstanken
att deras strävan efter en förbättrad undervisning skulle dikteras
av egoistiska löneintressen.
För vår del finna vi, i enlighet med vad såväl 1920 års lärarlönekommitté
som 1936 års lärarlönesakkunniga uttalat, en placering av samtliga
manliga folkskollärare i 17 lönegraden väl motiverad. Den i propositionen
upptagna differentieringen i olika lönegrader måste vi på
grund av vad vi ovan anfört bestämt motsätta oss. Genomförandet av
ett fast och enhetligt lönesystem för lärarkåren synes oss riktigt och
önskvärt såväl med tanke på skolväsendets bästa som med hänsyn till
kårens berättigade intressen. Samtidigt ansluta vi oss till de lönesakkunnigas
förslag örn stipulerandet av en tjänstgöringsskyldighet av 39
veckor för lärarpersonalen i dess helhet. Denna tjänstgöringsskyldighet
kan uttagas på olika sätt. Under hänvisning till skolöverstyrelsens yttrande
över de lönesakkunnigas betänkande vilja vi framhålla, att tjänstgöringstidens
förlängning för lärarpersonalen icke behöver leda till en
motsvarande förlängning av undervisningstiden för varje klass eller barn.
Även andra möjligheter för utnyttjande av lärarpersonalens vidgade
tjänstgöringsskyldighet torde stå till buds. Sålunda kan ifrågakomma
att på sätt som lärarlönesakkunniga föreslagit inlägga undervisning i
slöjd inom ramen för lärares allmänna undervisningsskyldighet. Härigenom
skulle jämväl en viss besparing för statsverket kunna göras.
Uteslutet är icke heller att skoldistrikten även på annat sätt kunna
tillgodogöra sig lärares ökade tjänstgöringsskyldighet, varigenom eventuellt
ytterligare besparing skulle kunna uppkomma.
Givetvis är det icke tänkbart att den av oss förordade förlängningen
av lärarpersonalens tjänstgöringsskyldighet omedelbart skall kunna uttagas
av samtliga skoldistrikt. Det torde vara lämpligt att här räkna
med en viss övergångstid. Därför torde det även vara riktigt att icke
omedelbart för samtliga lärare obligatoriskt utöka tjänstgöringsskyldigheten.
Fr. o. m. löneregleringens ikraftträdande den 1 januari 1938 till
den 1 juli 1939 föreslå vi, att den nuvarande tjänstgöringsskyldigheten,
34 V2 veckor, skall gälla. Fr. o. m. den 1 juli 1939, alltså i 1 1,2 år
efter löneregleringens ikraftträdande, föreslå vi att tjänstgöringsskyldigheten
utsträckes till 36 veckor. Den 1 juli 1941, alltså sedan ytterligare
två år förflutit, anse vi tiden mogen för åläggandet av 39 veckors tjänstgöringsskyldighet
för samtliga lärare. Den sammanlagda övergångsperioden
av 3 V2 år bör vara fullt tillräcklig för att beträffande landets
olika skoldistrikt hinna vidtaga erforderliga åtgärder för den utsträckta
tjänstgöringsskyldighetens utnyttjande. Givetvis förutsätta vi, att det
skall stå skoldistrikten fritt att under övergångstiden och oberoende av
denna bibehålla en över 34 1 veckor utsträckt lästid, varvid vederbörande
lärare skola med statsmedel omedelbart erhålla löneplacering enligt
den av oss föreslagna relationen mellan lön och tjänstgöringsskyldighet.
Det synes oss lämpligt att lärarnas uppfattning på löneskalan får
ansluta sig till den etappvis skeende ökningen av tjänstgöringstiden.
Vi föreslå sålunda, att de lärare, som enligt Kungl. Maj:ts proposition
46
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
skulle placeras i lägsta lönegraden inom respektive grupper, den 1 juli
1939 uppflyttas en lönegrad, och att efter ytterligare två år, alltså den
1 juli 1941, samtliga lärare uppflyttas till den lönegrad, som från början
blivit bestämd för 39 veckors tjänstgöring.
Liknande synpunkter på här berörda frågor hava framkommit i ett
flertal andra motioner. I fråga örn lämpligheten av att utsträcka skoltiden
för barnen har i motionen II: 470 anförts följande:
Föredragande departementschefen ger starkt uttryck åt sin förhoppning
örn en successiv förlängning av läsåret. Sannolikt blir detta också
fallet i städer och samhällen, sedan en utsträckning av lästiden icke
kommer att påverka kommunens kostnader för skolväsendet. På dylika
orter tala även sociala skäl för ett längre skolår. Föräldrar och målsmän
sakna i ganska stor utsträckning möjlighet att ägna barnen tillsyn
och omvårdnad under de nu långa ferierna. En förlängning av undervisningstiden
kommer att för hemmen innebära en väsentlig hjälp vid
barnens fostran.
Förhållandena äro åtskilligt annorlunda på den rena landsbygden.
Föräldrarna ha i regel icke blott tillfälle att mera leva samman med
barnen, utan de hysa även en ganska naturlig önskan att under en viss
del av året kunna ha dem till hjälp i de mångskiftande göromålen. En
utsträckning av den årliga skoltiden för barnen är alltså icke lika motiverad
på landsbygden som i städer och samhällen. Härtill kommer,
att redan införandet av det sjunde skolåret betyder, att barnen få ägna
mera tid åt skolarbetet än för närvarande.
I hög grad sannolikt är alltså, att landsbygden kommer att normalt
i framtiden ha kortare lästid än städer och samhällen. Detta i sin tur
måste medföra, att den tendens, som redan nu finnes, till starkare konkurrens
örn lärarbefattningarna i städerna kommer att skärpas. Härtill
medverkar också dyrortsindelningen. Om man bortser från hyror och
mjölkpriser, är det ytterst få produkter, som landsbygdsläraren kan
köpa billigare än kollegan i staden. Och när han har barn, vilka han
önskar ge teoretisk eller praktisk utbildning, är han avgjort sämre ställd
än stadsläraren.
Hur skall rättvisa kunna skipas och landsbygden kunna hävda sig i
konkurrensen? Problemet är säkerligen icke olösligt. Rätta vägen synes
vara en utsträckning av lästiden för lärarna på landsbygden, utan
att barnens skolår härigenom förlänges.
Förstärkningsanordningar, sådana som dem skolöverstyrelsen i sitt berörda
utlåtande föreslagit, skulle vara ägnade att väsentligt höja landsbygdens
skolväsen. De lägre skolformerna finge härigenom ökad möjlighet
att i fråga örn undervisningsresultat bli något så när jämställda
med x\-skolorna. Genom att de flerldassiga undervisningsavdelningarna
bleve mera »lättarbetade», komme lärarna att i större utsträckning tävla
om landsbygdens skoltjänster. Härtill skulle också i hög grad medverka
den förbättring — eller likställdhet med städerna — i lönehänseende,
som det förlängda läsåret skulle skänka.
Vidare må i detta sammanhang erinras örn att i motionen II: 486
ifrågasatts, att även undervisningen vid fortsättningsskolan inom de
skoldistrikt, som därom göra framställning, skulle inräknas i lärarnas
47
Statsutskottets utlåtande Nr HO.
lästid, och att i motionen II: 531 föreslagits, att badplatser och sommarläger
för barn skulle anordnas i alla kommuner, där så vore möjligt,
och att lärarna skulle tagas i anspråk viss tid under sommaren som
simlärare och föreståndare.
Liksom i motionen 1:284 föreslås i motionen 1: 249, att en viss övergångstid
fastställes, vid vars början lönen skulle differentieras efter undervisningstiden
i de skilda skolorna enligt de i propositionen angivna
principerna men vid vars slut sådan differentiering skulle hava upphört.
Vissa jämkningar i propositionen böra emellertid, anföra motionärerna,
vidtagas och tillämpas under övergångstiden. Till undvikande av ojämnheter
och påtagliga orättvisor i avlöningsförhållanden bör fastslås, att
lästiden i folkskolan skall vara endera av följande alternativ: 34x/2
veckor, 36 veckor och 39 veckor. Att, som i propositionen föreslås,
lärare med placering i lönegrad B 15 skall vara skyldig undervisa 36
veckor, medan lönen för lärare med en undervisningsskyldighet av 36 V7
veckor utgår efter B 16, måste te sig egendomligt. Annu orimligare
blir tillämpningen av denna regel vid utmätandet av avlöning för vikarierande
lärare.
Av verkställda undersökningar har framgått, att dagavlöningen för
icke-ordinarie folkskollärare skulle inom samma löneklass och dyrortsgrupp
komma att variera med mera än en krona pr dag. För t. ex.
25 dagars tjänstgöring skulle som avlöning och statsbidrag i vissa fall
utgå 25 kronor mera än i andra, och för tjänstgöring en termin örn
exempelvis 125 dagar skulle skillnaden kunna uppgå till minst 125 kronor.
Det synes vara uppenbart, att löneförslaget icke är tillfredsställande
i denna del.
Men saken har även en annan mycket viktig sida än den nu berörda.
Hittills har det varit möjligt att för vilket dagtal som helst och vilken
skola som helst i en tabell direkt avläsa avlöning, statsbidrag och pensionsavgift
för en icke-ordinarie lärare. Detta skulle hädanefter icke
bliva möjligt, då dagsbeloppen bomme att variera även inom samma
löneklass och dyrortsgrupp. Det skulle nämligen enbart för folkskolans
icke-ordinarie lärare erfordras betydligt över 100-talet fullständiga tabeller.
Skolkassörer, folkskolinspektörer och länsstyrelser torde i stor
utsträckning bliva nödsakade att var för sig beräkna beloppen för de
särskilda fallen. Det ligger i öppen dag, vilken oerhörd ökning av arbetet
liksom ock i fråga örn förekomsten av felräkningar, detta skulle
medföra, att ett enklare beräkningssätt med nödvändighet måste eftersträvas.
Dess bättre kunna också väsentliga förenklingar företagas, utan att
man därför behöver gå utanför ramen av det för allmänna civilförvaltningen
gällande avlöningssystemet. Placeras samtliga icke-ordinarie lärare
vid folkskola i en och samma lönegrad med anknytning till en
bestämd årlig tjänstetid, vinnes ett både rättvisare och enklare avlönings-
och statsbidragssystem än det i propositionen föreslagna.
Till stöd för det i motionen 1:284 framförda förslaget om avlönande
av kvinnliga lärare vid folkskola enligt en lägre lönegrad än
manliga har anförts följande:
48
Statsutskottets utlåtande Nr 1/+0.
Kungl. Maj:t har föreslagit samma lön som för manlig lärare efter en
övergångsperiod av 5 ''/a år, dock med den modifikationen att kvinnlig lärare
ej skulle komma i åtnjutande av sista löneklassen. Som skäl för detta ställningstagande
åberopar departementschefen riksdagens principbeslut år 1925
rörande kvinnliga befattningshavares avlönings- och pensionsförhållanden.
Med anledning av detta yttrande vilja vi emellertid hänvisa till den tolkning,
som 1928 års lönekommitté gjort angående innebörden av 1925
års riksdagsbeslut. 1928 års lönekommitté anser nämligen, att beslutet
vid nämnda riksdag icke innebar ett ställningstagande till likalönprincipen.
Den hänvisar till att statsutskottsmajoriteten vid 1925 års riksdag
i sitt yttrande över den av utskottet förordade, av riksdagen sedermera
godkända löneställningen för de kvinnliga befattningshavarna uttalade,
att denna icke finge anses äga prejudicerande betydelse för behandlingen
av statens lönefrågor i övrigt. Vidare må erinras om att
1936 års lönekommitté har att utreda bland annat frågan om behovsprincipens
tillämpning vid statens lönesättning. Anmärkas må även,
dels att departementschefen i den föreliggande propositionen ingalunda
konsekvent tillämpat likalönprincipen, då de manliga småskollära™a
tillerkänts en högre löneställning än de kvinnliga, dels att Kungl. Majit
i annat sammanhang vid årets riksdag givit uttryck åt uppfattningen,
att den statliga lönesättningen bör taga ökad hänsyn till befattningshavares
försörjningsbörda. Alldeles oavsett den verkliga innebörden av
1925 års riksdagsbeslut anse vi att med ett slutligt ståndpunktstagande
till likalönprincipen lämpligen bör anstå tills riksdagen sannolikt redan
nästa år blir i tillfälle att pröva resultatet av 1936 års lönekommittés
arbete. Detta synes oss desto mera motiverat, som enligt regeringsförslaget
första etappen för likalönprincipens genomförande skulle inträffa
först den 1 juli 1940. I avvaktan på resultatet av den pågående löneutredningens
arbete föreslå vi därför, att kvinnliga lärare vid folkskola
nu i enlighet med propositionen erhålla 13, 14 och 15 lönegraderna, men
att de i lägsta lönegraden placerade i anslutning till vad vi uttalat
rörande ernåendet av en enhetlig lönegradsplacering den 1 juli 1939 uppflyttas
till 14 lönegraden och att den 1 juli 1941 samtliga kvinnliga folkskollärare
uppflyttas till 15 lönegraden.
Vad beträffar småskollärarinnornas lönegradsplacering, anföres
i samma motion:
Propositionens förslag om en placering av ifrågavarande befattningshavare
i 7, 8 och 9 lönegraderna synes orimligt låg särskilt i förhållande
till den placering, som propositionen genom likalönprincipens
genomförande givit de kvinnliga folkskollärarna. En skillnad på i
vissa fall ända till 10 lönegrader ter sig icke försvarlig. Då vi emellertid
icke för närvarande ansett oss kunna taga ställning till likalönprincipen, föreslå
vi därför, att småskollärarinnorna nu placeras i 7, 8 och 9 lönegraderna,
med uppfattning för de i 7 lönegraden placerade till 8 lönegraden och
sedermera samtligas placering i 9 lönegraden 1 Va respektive 3 l/a år
efter löneregleringens ikraftträdande. Vi önska särskilt understryka, att
småskollärarinnornas placering i 9 lönegraden synes oss utgöra den lägsta
placering, som kan komma i fråga.
Statsutskottets utlåtande Nr lJ^O.
49
C. Utskottets utlåtande.
Under den långvariga behandlingen av frågan om ändrade grunder för
avlönande av folk- och småskollärare har någon större tvekan icke försports
rörande behovet av en reglering av lönerna för dessa befattningshavare.
Frågan synes numera befinna sig i det skick, att ståndpunkt kan
tagas till detta ekonomiskt vittutseende löneregleringsspörsmål. Att ytterligare
uppskjuta löneregleringen till dess resultatet av den pågående allmänna
översynen av det statliga lönesystemet föreligger, lärer icke vara
påkallat. Utskottet, som följaktligen icke kan biträda det i motionen II: 488
framställda yrkandet örn att riksdagen måtte med avslag å den föreliggande
propositionen begära ny utredning i ämnet, vill emellertid i likhet
med departementschefen framhålla, att den reglering av lärarlönerna, som
alltså även enligt utskottets mening nu bör företagas, måste i olika hänseenden
betraktas och utformas såsom ett provisorium med hänsyn till den
pågående allmänna löneutredningen.
Att den ifrågasatta löneregleringen utformas i anslutning till det lönesystem,
som gäller för statsförvaltningen i allmänhet, kan vara lämpligt
framför allt med hänsyn till folkskollärarkårens sedan länge uttalade önskan
om en reglering av lönerna efter dessa principer. Önskvärt synes också vara
att erhålla en viss likformighet i lönesättningen för de befattningshavare,
vilkas lön helt eller till den övervägande delen bestrides medelst statsmedel.
De tekniska svårigheter, som möta vid försök att på de kommunalt
anställda lärarna tillämpa bruttolönesystem, hava enligt utskottets mening
i det föreliggande förslaget fått en lösning, som ur praktiska synpunkter
synes kunna godtagas. Utskottet tillstyrker således i princip det av Kungl.
Majit förordade lönesystemet.
Därest som norm för lönesättningen väljes det statliga lönesystemet,
träder i förgrunden frågan om till vilka lönegrader i nämnda system,
lärarna böra hänföras. Såsom av den ovanstående redogörelsen framgår,
har vid övervägandet av denna fråga särskild hänsyn tagits till den särställning
i fråga om tjänstgöringsförhållandena, som dessa lärare intaga
i jämförelse med andra befattningshavare, i det tjänstgöringstiden eller
tjänstgöringsskyldigheten icke är för alla lärare av samma omfattning utan
växlar från en minimitid av 34 1I2 upp till 39 veckor av årets 52. Under
nuvarande förhållanden gäldar staten som nämnts hela den kontanta lön,
som belöper på minimitiden av 34 ‘/2 veckor, medan skoldistrikten för överstigande
undervisningstid som regel hava att betala särskild kontant gottgörelse,
vilken alltså tillkommer liirarna utöver den statliga kontantlönen.
De svårigheter i avseende å lönegradsplaceringen, som uppkomma på
Bihang till riksdagens protokoll 11)37. G sami. Nr l/f().
4
50
Statsutskottets utlåtande Nr lJjO.
grund av olikheterna i tjänstgöringstiden, ställa sig i huvudsak lika för alla
de lärarkategorier, som beröras av löneregleringen. Bedömandet av Kungl.
Majrts härutinnan framlagda förslag och de motionsvis framställda yrkandena
om ändring i detta förslag kan lämpligen ske med utgångspunkt från
den för ordinarie manlig jolkskollärare föreslagna lönesättningen.
Kungl. Maj:ts förslag innebär, att övertidsersättningen inarbetas i den
enligt lönegrad utgående avlöningen och att lönen differentieras efter tjänstgöringens
omfattning på det sätt, att ordinarie manlig folkskollärare i skoldistrikt
med en lästid av högst 36 veckor placeras i lönegraden B 15, i
distrikt med en lästid av mer än 36 men ej 39 veckor i lönegraden B 16
och i distrikt med en lästid av 39 veckor i lönegraden B 17.
De i ämnet avgivna motionerna kunna i stort sett hänföras till någon
av följande två kategorier, nämligen dels sådana, som visserligen utgå från
att lönen bör differentieras efter tjänstgöringstiden men samtidigt önska
begränsa differentieringsskalan till att omfatta endast de av Kungl. Majit
föreslagna två högre lönegraderna, dels ock sådana, som eftersträva en
enhetlig lönegradsplacering.
I de till förstnämnda kategori hörande motionerna I: 250 och 251 har
föreslagits, att ordinarie manlig folkskollärare i skoldistrikt med mindre
lästid än 39 veckor placeras i lönegraden B 16 och i skoldistrikt med 39
veckors lästid (och däröver) i lönegraden B 17. En variant representerar
motionen I: 289, som önskar, att ifrågavarande lärare skola i skoldistrikt
med mindre lästid än 38 veckor avlönas enligt lönegraden B 16 och i skoldistrikt
med minst 38 veckors lästid enligt lönegraden B 17.1 denna motion
har också hemställts, bland annat, att riksdagen måtte besluta anmoda
Kungl. Majit att fastställa en minsta lästid vid A- och C-skolor av 38 veckor
och vid övriga skolor av 36 veckor, vilken lästid borde vara införd
senast med läsåret 1939—1940. Enligt motionen lii 491 skulle ordinarie
manlig folkskollärare med en lästid av högst 36 veckor placeras i lönegraden
B 16, medan sådan lärare med en lästid av mer än 36 veckor skulle
placeras i lönegraden B 17. Till denna kategori torde även böra räknas
motionen lii 487, i vilken emellertid icke framställts något bestämdare
yrkande i avseende å lönegradsplaceringen.
Gemensamt för de motioner, i vilka yrkas en enhetlig lönegradsplacering,
är, att en sådan skulle ernås genom utsträckning efter en övergångsperiod
av lärarnas tjänstgöringsskyldighet till 39 veckor, medförande rätt för ordinarie
manlig folkskollärare till lön enligt lönegraden B 17. Dessa motioner
skilja sig från varandra huvudsakligen i fråga om sättet för genomförandet
av dessa åtgärder. De likalydande motionerna I: 284 och lii 538 åsyfta ett
genomförande av den enhetliga lönen och tjänstgöringsskyldigheten från
och med den 1 juli 1941, alltså efter en övergångstid av 3 1/2 år. Under övergångstiden
skulle de i lönegraden B 15 placerade manliga folkskollärarna
den 1 juli 1939, alltså efter 1 V2 år, uppflyttas till lönegraden B 16, i sam
-
51
Statsutskottets utlåtande Nr HO.
band varmed tjänstgöringsskyldigheten (intill den 1 juli 1941) skulle fastställas
till lägst 36 veckor. Tjänstgöringsskyldigheten av 39 veckor skulle
enligt nämnda motioner uttagas i enlighet med de närmare anvisningar,
som senare kunde komma att i vederbörlig ordning meddelas, exempelvis
genom att genomföra skolöverstyrelsens förutberörda förslag om beredande
av vidgad tjänstgöringsskyldighet för lärarna eller genom att inom ramen
för lärarnas allmänna undervisningsskyldighet inlägga slöjdundervisning.
Motionen II: 542, som också kan räknas hit, skiljer sig från de sistberörda
motionerna bland annat därutinnan, att den allmänna utökningen av lärarnas
tjänstgöringsskyldighet till 39 veckor och den enhetliga lönen skulle vara
genomförd redan från och med den 1 juli 1940, alltså efter 2 J/2 år, och att
lärarna omedelbart vid löneregleringens genomförande skulle i distrikt med
en årlig lästid, understigande 39 veckor, hänföras till lönegraden B 16. I de
i huvudsak likalydande motionerna I: 249 och II: 532 föreslås, att den enhetliga
tjänstgöringstiden av 39 veckor skall vara genomförd från och med
läsåret 1942—1943, dock med rätt för de skoldistrikt, som så önska, att
i läraravdelningar, där två eller flera årsklasser undervisas samtidigt, begränsa
den för lärjungarna obligatoriska undervisningstiden till 34 1/2 veckor.
Enligt dessa motioner skulle vidare tjänstgöringstiden intill den 1 juli
1942 utgöra ettdera av 34 1/2 veckor, 36 veckor och 39 veckor med löner
avpassade i relation till lästiden. De hit hänförliga, likalydande motionerna
I: 288 och II: 533 skilja sig från de sistberörda motionsvis framställda
yrkandena endast därutinnan, att enligt dessa motioner de lärare, vilkas
undervisningstid ej uppgår till 39 veckor, skulle från och med löneregleringens
ikraftträdande och intill utgången av läsåret 1941—1942 placeras
i lönegraden B 16 samt att något förslag ej framställts örn en under denna
övergångstid till visst bestämt antal veckor fixerad tjänstgöringstid.
I vissa motioner har till särskild behandling upptagits frågan örn utsträckning
av lärarnas tjänstgöringstid. I motionen II: 470 har sålunda
yrkats avlåtande av skrivelse till Kungl. Majit med anhållan om skyndsam
utredning av frågan örn utsträckning av lästiden för lärarna vid flerklassiga
undervisningsavdelningar utöver 34 x/2 veckor genom att barnen under
viss del av läsåret uppdelas i skilda undervisningsavdelningar samt med
anhållan, att Kungl. Majit därefter ville vidtaga de åtgärder, vartill utredningen
kan föranleda. 1 motionen 11:531 har hemställts, att riksdagen
måtte hos Kungl. Majit anhålla om förslag till sådan organisation av skolväsendet
och lärarnas arbetsuppgifter, att lärarna beredas arbete under
längre tid av året än vad nu är fallet. Motionen II: 486 syftar till sådana
ändringar i Kungl. Majlis förslag, att lästiden vid fortsättningsskolan inräknas
i den ordinarie lästiden i de skoldistrikt, som därom göra framställning,
och motionen I: 251 till en utsträckning av lärarnas tjänstgöringsskyldighet,
genom vissa förstärkningsanordningar. I motionen II: 487 har yrkats,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn utredning och
52
Statsutskottets utlåtande Nr 11+0.
förslag till 1938 års riksdag om på vad sätt de av skolöverstyrelsen enligt
det ovanstående föreslagna förstärkningsanordningarna m. m. må tillämpas
samt om slöjdundervisningens inordnande i sådan omfattning, som erfordras
för undervisningstidens utsträckande till 39 veckor. Slutligen har i
motionen I: 289 hemställts örn skrivelse till Kungl. Majit med anhållan örn
utredning, hur förstärkningsanordningar kunna vidtagas, varigenom undervisningstiden
vid flerklassiga skolavdelningar av B- eller D-typ kunna helt
eller delvis förlängas till 38 veckor.
Utskottet har för sin del ingenting att erinra emot, att ersättningen för
lästid över 341L. veckor, vilken som nämnts nu gäldas av skoldistrikten, inarbetas
i den enligt lönegrad utgående avlöningen och således övertages av
staten. Detta innebär, att staten kommer att bestrida den väsentliga delen
av lärarlönerna och att skoldistrikten således befrias från bland annat skyldigheten
att gälda kostnaden för lärares tjänstgöring utöver den nu föreskrivna
minimi tjänstgöringen av 34 \/2 läsveckor. Härigenom få statsmakterna
ett, enligt utskottets mening, gynnsamt tillfälle att i samband med
löneregleringen befordra tillkomsten av förbättrad undervisning i skoldistrikten.
Utskottet delar departementschefens uppfattning örn önskvärdheten
av en förlängd undervisningstid och är i princip ense med de motionärer,
som förorda en utökning av den årliga liistiden och en utsträckning
med det snaraste till 39 veckor av den faktiska tjänstgöringstiden för
lärarna. En minimilästid av 36 x/2 veckor per år synes icke vara orimlig,
och en tjänstgöring av 39 läsveckor böra statsmakterna kunna fordra av
lärarna. Då utskottet ansluter sig till Kungl. Majits förslag örn en differentierad
lön, avvägd med hänsyn till lärarnas tjänstgöringstid, sker det
under den förvissningen, att denna differentiering allenast blir en övergångsform
i lönesystemet.
Med hänsyn till de skiftande förhållandena i de särskilda skoldistrikten
kan det vara tvivelaktigt, örn barnens lästid kan allestädes utan svårigheter
utsträckas till 39 veckor eller ens till 36 Va- Utskottet är i varje fall
icke berett att nu, i enlighet med yrkandena i flera motioner, förorda en
till tiderna fixerad övergång till längre läs- och tjänstgöringstider i folkskolan,
utan anser sig böra föreslå riksdagen att hos Kungl. Majit anhålla
örn utredning och förslag i syfte att förlänga tjänstgöringstiden för lärare
vid folk- och småskolor till 39 veckor. En sådan utredning bör kunna utföras
på jämförelsevis kort tid och möjligen föreligga redan vid 1938 års
riksdag.
Mot detaljerna i den av Kungl. Majit föreslagna lönedifferentieringen
har utskottet ingen annan erinran än att de lönegrader, jämlikt vilka lönen
skall utgå, enligt utskottets mening böra hänföra sig till vissa fixerade lästider
i stället för till variabla lästider enligt Kungl. Majits förslag. Såsom
i motionerna I: 249 och lii 532 påvisats, kan den i propositionen ifrågasatta
anordningen lätt leda till ojämnheter och påtagliga orättvisor. En
lärare med en lästid av 36 veckor skulle exempelvis åtnjuta lön i lönegraden
53
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
B 15, medan en lärare med en lästid av 36 V7 veckor skulle avlönas enligt
lönegraden B 16. Med den av Kungl. Majit föreslagna löneskalan är enligt
utskottets mening även förenad en annan olägenhet. Medan enligt nämnda
förslag en mertjänstgöring av endast omkring 1 ''A, läsveckor utöver den
föreskrivna minimitjänstgöringen skulle konstituera rätt till uppflyttning
från lönegraden B 15 till lönegraden B 16, skulle uppflyttning från sistnämnda
lönegrad till lönegraden B 17 ernås först genom en ytterligare
tjänstgöring av omkring 3 veckor, alltså dubbelt sa lång mertjänstgöring
som i det förra fallet. Vid övervägandet av dessa frågor har utskottet funnit
sig böra föreslå, att ordinarie manlig folkskollärare skall åtnjuta lön
enligt lönegraden B 15 vid en lästid av 34 */* veckor årligen, enligt lönegraden
B 16 vid en lästid av 36 7* veckor årligen och enligt lönegraden B 17
vid en lästid av 39 veckor årligen. Den gradering av lönerna, som härigenom
ernås, synes leda till ett i stort sett rättvisare resultat än den av Kungl.
Majit förordade löneskalan. I samband härmed bör föreskrift meddelas örn
att den årliga lästiden skall omfatta 34 1I.2, 36 1/2 eller 39 läsveckor. En reglering
av lästiderna efter dessa grunder, vilken bör förbindas med erforderliga
ändringar i gällande statsbidragsgrunder, synes jämväl ur skolorganisatorisk
synpunkt vara att förorda och torde icke bereda skoldistrikten
några svårigheter.
Det låter sig icke göra att genomföra berörda anordning redan fran och
med den tidpunkt, då löneregleringen enligt Kungl. Majits förslag skulle
träda i kraft, d. v. s. mitt under ett läsår. Utskottet förutsätter emellertid,
att lästiderna redan vid ingången av budgetåret 1938/1939 kunna fixeras
på sätt utskottet angivit. Från och med den 1 juli 1938 torde på grund
härav lönerna kunna utgå på sätt ovan sagts. Under tiden dessförinnan synes
den av Kungl. Majit föreslagna lönedifferentieringen kunna tillämpas.
Uppmärksammas bör, att lönegradsplaceringen enligt Kungl. Majits förslag
liksom vid bifall till utskottets ändringsförslag anknytes till lästiden,
alltså icke till lärarnas tjänstgöringstid. Örn, såsom utskottet enligt det
ovanstående förutsatt, åtgärder vidtagas, som leda till en generell och av
barnens lästid delvis oberoende utsträckning av lärarnas tjänstgöringstid,
lärer det vara erforderligt att låta lönegradsplaceringen anknyta till tjänstgöringstiden
i stället för till lästiden. Vid den utredning rörande förlängning
av tjänstgöringstiden för ifrågavarande lärare, som utskottet förutsatt skola
komma till stånd, bör också denna fråga tagas under övervägande.
Med vad utskottet ovan anfört torde de i ämnet väckta motionerna få
anses besvarade, såvitt de här komma i fråga.
Kungl. Majit har föreslagit, att ordinarie kvinnlig folkskollärare skulle
efter en övergångsperiod av fem och ett halvt år erhålla samma lönegradsplacering
som manlig. För kvinnlig lärare skulle föreskrivas skyldighet att
i likhet med manlig mottaga anvisad tjänstebostad å tre rum och kök
mot nu två rum och kök.
54
Statsutskottets utlåtande Nr l^O.
I motionerna I: 251, I: 252, I: 289 och II: 487 samt i de båda likalydande
motionerna I: 284 och II: 538 har den sålunda ifrågasatta likställigheten
i lönehänseende avstyrkts och förslag i stället framlagts om att kvinnlig
lärare skulle placeras i lägre lönegrad än manlig, som regel två lönegrader
lägre.
Utskottet delar departementschefens uppfattning om att, när försök göres
att på de kommunalt anställda lärarna tillämpa principerna från det statliga
lönesystemet, detta bör ske i så nära anslutning som möjligt till den
utformning detta lönesystem i övrigt erhållit. Särskilt på skolans område
synes det omotiverat att i lönehänseende uppehålla en markerad skillnad
mellan manlig och kvinnlig lärare. Någon anledning att biträda den i berörda
motioner uttalade uppfattningen örn att ställning bör tagas till denna
lönefråga först sedan 1936 års lönekommitté slutfört den åt kommittén anförtrodda
revisionen av gällande avlöningsbestämmelser för befattningshavare
vid den civila och militära statsförvaltningen synes icke föreligga.
Såvitt av direktiven för nämnda kommitté kan utläsas, lärer dess utredningsarbete
icke föregripas genom en utsträckning till förevarande del av
undervisningsväsendet av den likställighet i lönehänseende mellan manliga
och kvinnliga befattningshavare, som för närvarande gäller inom statsförvaltningen.
Utskottet, som saknar anledning att i detta sammanhang närmare
ingå på frågan, huruvida ett utsträckande av berörda likställighet till
folkskoleväsendet kommer att minska efterfrågan på kvinnliga lärare, och
på spörsmålet, huruvida en sådan eventualitet skulle påkalla förändringar i
fråga örn intagningen av elever vid folkskoleseminarierna, anser sig således —
under åberopande av vad utskottet i det föregående yttrat rörande utsträckt
tjänstgöringsskyldighet för manlig folkskollärare och differentiering av lönen
efter fixerade lästider — böra biträda Kungl. Maj:ts förslag örn att ordinarie
kvinnlig folkskollärare bör erhålla samma lönegradsplacering som
manlig. Liksom departementschefen anser utskottet, att kvinnliga lärare
skola i konsekvens härmed vara skyldiga att i likhet med de manliga mottaga
anvisad tjänstebostad å tre rum och kök. Utskottet har ingenting att
erinra mot utformningen av de övergångsbestämmelser, som avses skola
förmedla övergången till den förändrade löneställningen för kvinnliga folkskollärare.
Med den ståndpunkt, utskottet alltså intager i denna fråga,
avstyrker utskottet bifall till nyssberörda i ämnet väckta motioner, såvitt
nu är i fråga.
I detta sammanhang vill utskottet erinra örn att vad utskottet nu tillstyrkt
kan påkalla ändringar i gällande bestämmelser rörande statsbidrag till
bestridande av skoldistriktens kostnader för tjänstebostäder åt lärarpersonalen.
Utskottet förutsätter, att Kungl. Majit uppmärksammar denna fråga.
Lönen för lärare vid småskola skall enligt Kungl. Maj:ts förslag differentieras
efter undervisningstiden med tillämpning av enahanda grunder, som
ifrågasatts beträffande folkskollärare, och på så sätt, att lärare i skoldistrikt
55
Statsutskottets utlåtande Nr l!fi.
med en lästid av högst 36 veckor årligen placeras i lönegraden B 7, med en
lästid av mer än 36 men ej 39 veckor i lönegraden B 8 och med en årlig
lästid av 39 veckor i lönegraden B 9. Till manlig lärare vid småskola eller
mindre folkskola skall enligt nämnda förslag utgå lönetillägg med 450 kronor
för år räknat.
I de ovannämnda motionerna I: 251 och I: 289 har för småskollärarinnornas
del ifrågasatts differentiering av småskollärarinnelönen enligt lönegraderna
B 8 och B 9 efter undervisningstiden på enahanda sätt, som i dessa
motioner yrkats beträffande folkskollärare. I motionen I: 250 har hemställts,
att småskollärarinnorna skulle i skoldistrikt med mindre lästid än
39 veckor placeras i lönegraden B 9 och i skoldistrikt med 39 veckors lästid
i lönegraden B 10. Motionen II: 491 förutsätter, att dessa lärare skulle
placeras i lönegraderna B 10 och Bil vid respektive 36 och därunder samt
vid 36—39 veckors lästid. Enligt de likalydande motionerna I: 286 och
II: 536 skulle småskollärarinnorna placeras två lönegrader högre än enligt
Kungl. Maj:ts förslag. I de i denna del likalydande motionerna I: 249 och
II: 532 har föreslagits, att ifrågavarande lärarinnor skulle, i den mån likalönsprincipen
tillämpas för manlig och kvinnlig folkskollärare, från och
med den 1 juli 1940 uppbära lön en och från och med den 1 juli 1943 lön
två lönegrader högre än enligt Kungl. Maj:ts förslag, varvid dock som villkor
för uppflyttningen i den högsta lönegraden skulle uppställas, att småskollärarinnorna
må kunna åläggas intill 30 veckotimmars undervisning,
vari må kunna ingå även viss undervisning å folkskolestadiet, bland annat
i slöjd. Ett likartat yrkande, dock utan nämnda förbehåll, har framställts i
de två likalydande motionerna I: 288 och II: 533.
I de likalydande motionerna I: 284 och II: 538 har beträffande småskollärarinnorna
ifrågasatts en övergång till enhetlig lön i lönegraden B 9 på
samma sätt som i dessa motioner föreslagits beträffande folkskollärare. I
motionen II: 542 har yrkats, att samtliga lärare vid småskola placeras i
lönegraden B 10. Dock skulle sådana lärare i skoldistrikt med en lästid,
understigande 39 veckor, under en övergångstid av 2% år hänföras till
lönegraden B 9. Slutligen har i motionen II: 531 allmänt hemställts, att
lärare vid småskola måtte i lönehänseendc ställas i en bättre ställning i
jämförelse med lärare vid folkskola än vad i propositionen föreslagits. Ett
motsvarande yrkande återfinnes i motionen II: 486.
I och med att småskolans lärarkår infogas i det lönesystem, som gäller
för flertalet befattningshavare i statlig tjänst, är det nödvändigt att vid
lönesättningen beakta den löneställning, som i detta lönesystem bereus åt
andra befattningshavare. Enligt utskottets mening kan det mot bakgrunden
av småskollärarinnornas hittillsvarande utbildnings- och arbetsförhållanden
icke med fog göras gällande, att den av Kungl. Maj:t för dessa lärares del
föreslagna lönegradsplaceringen skulle för dem innebära orättvisor i jämförelse
med andra enligt det statliga lönesystemet avlönade befattnings
-
56
Statsutskottets utlåtande Nr 11+0.
havare. Till belysning härav må uppmärksamheten fästas på att sjuksköterskepersonalen,
i den mån denna personal för närvarande åtnjuter lön
enligt nämnda lönesystem, högst avlönas enligt lönegraden B 7. Liknande
jämförelser kunna uppdragas beträffande vissa andra befattningshavare,
vilka för närvarande avlönas enligt de lönegrader, som av Kungl. Maj:t föreslagits
för småskollärarinnorna.
Vid sådant förhållande anser sig utskottet icke kunna biträda de motionsvis
framställda yrkanden, som innebära en uppflyttning i lönegrad av dessa
befattningshavare. Under åberopande av vad i det föregående yttrats beträffande
lönesättningen för manlig folkskollärare tillstyrker utskottet, att
ordinarie småskollärarinna skall åtnjuta lön enligt lönegraden B 7 vid en
lästid av 34x/2 veckor, enligt lönegraden B 8 vid en lästid av 36V2 veckor
och enligt lönegraden B 9 vid en lästid av 39 veckor. Det av Kungl. Majit
framlagda förslaget om tillerkännande av ett särskilt lönetillägg åt manlig
lärare vid småskola eller mindre folkskola biträder utskottet under framhållande
av att denna löneförbättring för manlig lärare får betraktas som
en övergångsanordning, eftersom nya sådana icke komma att utbildas. Till
den i en motion berörda frågan om undervisningsskyldigheten per vecka
för lärare vid småskola återkommer utskottet i det följande.
Såsom redan antytts, har utskottet med det sagda bedömt småskollärarinnornas
lönefråga mot bakgrunden av deras hittillsvarande utbildningsoch
arbetsförhållanden. Den höjning av fordringarna för tillträde till småskoleseminarium,
som innefattas i 1936 års riksdags beslut angående omorganisation
av småskoleseminarierna, synes emellertid utskottet kunna tagas
till intäkt för en förbättrad löneställning för de småskollärarinnor, som
komma att utbildas enligt den nya ordningen, därest en sådan åtgärd förbindes
med allmän skyldighet för småskollärarinna att meddela undervisning
jämväl i folkskolestadiets lägre årsklasser. En dylik generell utsträckning
av deras arbetsuppgifter synes motiverad med hänsyn till den förbättrade
utbildning, som kommer ifrågavarande småskollärarinnor till del, och
förefaller utskottet även ur andra synpunkter vara av värde. Denna fråga
torde böra vidare utredas genom Kungl. Maj:ts försorg, varom riksdagen
lärer böra göra framställning. Enär tidigast örn två år från småskoleseminarium
utexamineras elever enligt den nya ordningen, har frågan icke omedelbar
aktualitet.
I samband med behandlingen av frågan om lönesättningen för småskollärarinnor
har departementschefen i likhet med 1936 års lärarlönesakkunniga
avstyrkt ett av lärare vid mindre folkskolor och biträdande lärare vid
folkskolor framställt krav på en högre lönegradsplacering än småskollärare.
Denna fråga har berörts i två motioner, II: 491 och II: 537, i vilka framställts
yrkande örn att ifrågavarande lärare skulle, så länge de innehava
tjänst som lärare vid mindre folkskola eller som biträdande lärare vid folkskola,
tillerkännas ett årligt lönetillägg av 300 kronor.
57
Statsutskottets utlåtande Nr 1^0.
Den tjänstgöring, som åligger nämnda lärare, är, såsom i motionerna påpekats,
både till arten och omfattningen mera krävande än den, som i allmänhet
uttages av småskollärarinnor. Det synes utskottet därför skäligt,
att ifrågavarande lärare komma i åtnjutande av löneförmåner, som något
överstiga dem, som komma småskollärarinnorna till del. Den omständigheten,
att de biträdande lärarbefattningarna och de mindre folkskolorna
äro stadda under avveckling, lärer icke kunna åberopas som ett skäl mot
en sådan åtgärd, därest åt löneförbättringen gives karaktären av ett särskilt
lönetillägg, att innehavas, så länge vederbörande tjänstgör i den egenskap,
som ger lönetillägget dess berättigande. Utskottet kan emellertid
icke på grundval av den nu föreliggande utredningen bilda sig en uppfattning
örn vilken ersättning, som kan anses utgöra en skälig kompensation
för nämnda lärares särskilda åligganden, och vill därför begränsa
sig till att föreslå riksdagen att hos Kungl. Majit anhålla örn utredning
och förslag i ämnet till 1938 års riksdag.
Beträffande icke-ordinarie lärare innebär Kungl. Maj:ts förslag, att ickeordinarie
folkskollärare skulle inplaceras i lönegraderna 14, 15 och 16 i
löneplanen för extra ordinarie befattningshavare vid civilförvaltningen
och icke-ordinarie småskollärare i lönegraderna 6, 7 och 8 i samma löneplan.
Ifrågavarande lärare skulle således åtnjuta lön tre löneklasser under
den, som gäller för motsvarande ordinarie befattningshavare.
I de likalydande motionerna I: 287 och II: 535 har framställts yrkande
om att dessa lärare skulle avlönas allenast två löneklasser lägre än motsvarande
ordinarie befattningshavare. I motionen II: 491 har framställts
ett motsvarande yrkande, dock begränsat till att gälla endast extra ordinarie
lärare.
Utskottet har för sin del icke funnit vad i nyssberörda motioner anförts
utgöra skäl för ett frångående av Kungl. Maj:ts förslag örn att icke-ordinarie
lärare bör avlönas tre löneklasser lägre än motsvarande ordinarie befattningshavare.
Uppmärksammas bör, att det statliga lönesystem, som
avses skola tillämpas även för dessa befattningshavare, inrymmer betydande
fördelar, exempelvis rätt till löneklassuppflyttning.
I anslutning till vad som föreslagits i de i denna del likalydande motionerna
I: 249 och II: 532 anser utskottet, att det vid den slutliga utformningen
av avlöningsreglementets bestämmelser bör övervägas, huruvida
icke avlöningen till icke-ordinarie lärare bör fastställas till en viss lönegrad
med anknytning till en bestämd årlig tjänstetid. Därvid synes det
ligga närmast till hands att utgå från att icke-ordinarie lärare skall åtnjuta
avlöning enligt den lönegrad, som enligt vad utskottet nyss anfört
skulle tillämpas för extra ordinarie lärare med en årlig lästid av 39 veckor
(273 dagar), och att sålunda samtliga icke-ordinarie lärare för varje i
lästiden ingående dag erhålla ‘Arn av årslönen enligt vederbörande löneklass
inom nämnda lönegrad.
58
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
Såsom av det föregående inhämtas, innefattar propositionen icke något
förslag till reglering av övningslärarnas avlöningsförhållanden.
I likhet med departementschefen och vissa motionärer anser utskottet,
att spörsmålet om dessa lärares anställnings- och avlöningsförhållanden
bör underkastas särskild utredning, vilken bör bedrivas så skyndsamt
som ämnets invecklade natur medgiver.
De av utskottet i det föregående framställda förslagen innebära icke
någon ändring i Kungl. Maj:ts anslagsberäkningar för nästa
budgetår.
Vid den efterföljande behandlingen av Kungl. Maj:ts förslag till a v 1 öningsreglemente
torde utskottet, som icke har något att erinra mot
de allmänna principerna för utformningen av ifrågavarande avlöningsförfattning,
icke behöva särskilt beröra de ändringar i reglementet, som betingas
av vad utskottet i det föregående föreslagit. Det lärer få ankomma
på Kungl. Majit att vidtaga dessa ändringar och de jämkningar i övrigt
i reglementet, som kunna föranledas av vad utskottet nedan yttrar beträffande
vissa särskilda paragrafer i reglementsförslaget. Likaledes förutsätter
utskottet, i likhet med departementschefen, att Kungl. Majit är
oförhindrad att ombesörja den formella överarbetning och vidtaga de
smärre modifikationer i övrigt, som vid den slutliga redigeringen av nämnda
författning kunna befinnas erforderliga.
I specialmotiveringen till 3 § har departementschefen yttrat, att antalet
veckotimmar torde liksom hittills böra regleras genom de i undervisningsplanen
för rikets folkskolor intagna timplanerna. Utskottet finner
det för egen del önskvärt, att avlöningsreglementet lämnar föreskrifter
även beträffande denna del av lärarnas tjänstgöringsskyldighet och vill
därför förorda, att bestämmelser i ämnet intagas i reglementet. Dessa bestämmelser
kunna lämpligen utformas med utgångspunkt från det av 1936
års lärarlönesakkunniga framlagda förslaget och alltså ålägga ordinarie
lärare skyldighet att meddela undervisning: lärare vid folkskola, lärare
vid mindre folkskola och biträdande lärare vid folkskola under minst 28
och högst 30 veckotimmar samt lärare vid småskola under minst 24 och
högst 28 veckotimmar. För lärare vid småskola, till vilken även hänvisats
någon eller några av folkskolestadiets årsklasser bör gälla den undervisningsskyldighet,
som stadgas för lärare vid mindre folkskola. Det
synes befogat att i reglementet inrymma rätt för skolöverstyrelsen eller
i vissa fall statens vederbörande folkskolinspektör att medgiva minskning
av veckotjänstgöringen med en eller annan timme.
Utskottet har övervägt, huruvida lärare vid småskola bör åläggas en
maximilänstgöring av upp till 30 timmar per vecka. Denna mertjänstgö
-
59
Statsutskottets utlåtande Nr I4O.
ring skulle kunna utnyttjas till förstärkning av undervisningen, exempelvis
för beredande av en mer individualiserad undervisning åt barn, som äro i
behov därav. Utskottet anser sig dock icke kunna för närvarande bedöma
lämpligheten av en sådan anordning men förutsätter, att Kungl. Majit tager
frågan under omprövning och, därest så befinnes erforderligt, för riksdagen
framlägger förslag i ämnet.
Vid den slutliga utformningen av 4 § i avlöningsreglementet rörande
differentiering av lönen efter lästiden och reglementet i övrigt bör beaktas,
att lästiden inom vissa skoldistrikt kan hava olika längd vid olika skolor.
Denna svårighet gör sig, låt vara under en övergångsperiod, gällande jämväl
vid bifall till utskottets i det föregående utvecklade förslag. Därest lästiden
vid folk- eller småskola i något fall utsträckes utöver den i vederbörlig
ordning fastställda lästiden endast för viss begränsad tid eller — såsom
exempelvis vid B 3-skolor under de år nyintagning av elever äger rum —
för vissa perioder, bör lärare givetvis icke erhålla uppfattning i högre lönegrad.
I dylika fall bör särskild övertidsersättning utgå till läraren enligt av
Kungl. Majit fastställda grunder.
Beträffande de under 7 § föreslagna lönetursbestämmelserna har utskottet
allenast ansett sig böra uttala önskvärdheten av att, till undvikande av
tolkningstvister, i de särskilda bestämmelserna angående lönetursrätten för
lärare vid småskola uttryckligen utsäges.. under a) att med anställning som
ordinarie lärare vid folk- eller småskola skall jämställas anställning tills
vidare med minst fyra månaders uppsägning dels vid mindre folkskola, dels
ock som biträdande lärare vid folkskola och att under c) skall inbegripas
varje vikariat å folkskollärarbefattning.
Enligt 11 § i det föreslagna avlöningsreglementet skall ersättning för
tjänstebostad, som i väsentliga avseenden uppfyller fordringarna i gällande
boställsordning, jämte bränsle utgå med för olika hyresgrupper angivna
belopp. I motiveringen till de i denna del likalydande motionerna
I: 249 och lii 532 har ifrågasatts, att orden »i väsentliga avseenden» skulle
för undvikande av olika tolkningar och därav följande tvistigheter utgå
och vissa konsekvensändringar vidtagas i paragrafen i övrigt. Enligt utskottets
mening skulle en utformning av bestämmelsen på sätt motionärerna
ifrågasatt kunna medföra krav på justeringar av ersättningsbelopp
även i fall, då tjänstebostad endast helt obetydligt avviker från boställsordningens
föreskrifter. Utskottet finner den av Kungl. Majit föreslagna
föreskriften böra äga tillämpning, åtminstone intill dess erfarenheten ådagalagt,
att en annan utformning av densamma kan vara tillrådlig.
Kungl. Majits under 12 § framlagda förslag beträffande utgående av
kallortstillägg anser sig utskottet kunna i huvudsak biträda. Vad angår
icke-ordinarie lärare (jfr 29 och 31 §§), synes emellertid vara att befara,
att det av Kungl. Majit föreslagna utbetalningssättet kan vålla svång
-
60
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
heter vid uträkningen av det kallortstillägg, som skall utgå till dessa befattningshavare.
Ifrågasättas kan, om icke åt denna del av förslaget med
hänsyn härtill bör givas en annan utformning vid den slutliga överarbetningen
av författningsförslaget.
Departementschefen har enligt specialmotiveringen till 12 § i likhet med
1936 års lärarlönesakkunniga utgått ifrån, att i och med löneregleringen
de särskilda lönetillägg skola upphöra, som för närvarande utgå enligt kungörelsen
nr 141/1920 angående särskilda lönetillägg åt lärarna inom vissa
skoldistrikt i Västerbottens och Norrbottens län och nr 469/1924 angående
särskilda lönetillägg åt lärare vid folkskolor inom vissa av rikets nordligaste
gränsorter.
I de likalydande motionerna I: 285 och II: 534 samt i motionen II: 491
har föreslagits, att de sistnämnda lönetilläggen skola utgå i fortsättningen
liksom hittills. I motionerna II: 489, II: 491 och II: 541 har framställts
enahanda yrkande beträffande de förstnämnda lönetilläggen.
De lönetillägg, som utgå jämlikt kungörelsen nr 141/1920, äro enligt
utskottets mening till sin principiella karaktär att jämställa med kallortstillägg.
Då utskottet nyss tillstyrkt införandet av kallortstillägg för lärarpersonal
inom de norra delarna av landet, kan utskottet icke biträda de
motionsvis framställda yrkandena om fortsatt utgående av tillägg jämlikt
sistnämnda kungörelse.
De lönetillägg åter, som utgå enligt kungörelsen nr 469/1924, synas
hava en något annan karaktär, såsom betingade bland annat av de säregna,
undervisningen försvårande språkförhållandena inom vissa delar av
de nordligaste gränsorterna. Utskottet kan emellertid icke på grundval
av den föreliggande utredningen bilda sig en uppfattning örn i vad mån
situationen förändras genom den lönereglering, som utskottet föreslår
riksdagen att besluta. Riksdagen torde med hänsyn härtill böra hos Kungl.
Majit anhålla om utredning, huruvida och i vad mån ifrågavarande särskilda
lönetillägg kunna anses böra utgå även för tiden efter löneregleringens
genomförande.
Med vad nu anförts torde de i ämnet väckta motionerna få anses besvarade,
såvitt nu är i fråga.
Enligt 16 § i förslaget till avlöningsreglemente skall kvinnlig lärare vid
ledighet för havandeskap eller barnsbörd under en tid av högst tre månader
i löneavseende för sådan tid avstå ett belopp, motsvarande det i
14 § angivna tjänstledighetsavdraget. Utskottet, som icke har något att
häremot erinra, vill emellertid framhålla, att ifrågavarande tidrymd måhända
bör angivas till 90 dagar i syfte att ernå överensstämmelse med
vad i motsvarande hänseende föreskrivits beträffande andra befattningshavare.
Samtidigt vill utskottet ifrågasätta, huruvida icke sådan ledighet
bör uttagas inom viss tid, som av Kungl. Majit bestämmes.
61
Statsutskottets utlåtande Nr tift.
Jämlikt 18 § skall lärare, som i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet
från sin befattning för att uppehålla mot denna svarande tjänst i annat
skoldistrikt, under tiden för ledigheten avstå hela lönen jämte i förekommande
fall kallortstillägg. Utskottet, som erfarit, att den föreslagna bestämmelsen
ansetts komma att vålla svårigheter i redovisnings- och rekvisitionshänseende,
anser sig icke kunna nu bedöma, huruvida förslaget i
denna del är tillfredsställande, men utgår från att spörsmålet i samband
med den definitiva utformningen av ifrågavarande avlöningsförfattning
blir föremål för ytterligare övervägande.
Enligt 35 § skall lärare, som omedelbart före den tidpunkt, då reglementet
träder i kraft, innehar ordinarie befattning men icke vill underkasta
sig reglementets villköl• och bestämmelser och icke heller kan därtill
lagligen förbindas, göra anmälan i nämnda hänseende till vederbörande
skolstyrelse före viss av Kungl. Majit bestämd tidpunkt. Lärare, som före
sistnämnda tidpunkt gjort dylik anmälan, skall enligt samma bestämmelser
varda bibehållen vid honom enligt dittills gällande bestämmelser tillkommande
avlöningsförmåner m. m. I nämnda avlöningsförmåner skall
enligt förslaget icke inbegripas provisorisk avlöningsförbättring och ej
heller de ovannämnda, till lärare inom vissa norrländska skoldistrikt utgående
särskilda lönetilläggen.
I de likalydande motionerna 1:284 och II: 538 har yrkats, att de lärare,
som ej vilja övergå till det nya lönesystemet, alltjämt måtte äga uppbära
provisorisk avlöningsförbättring enligt samma bestämmelser som hittills.
Det motionsvis framställda förslaget synes icke kunna biträdas redan av
den anledningen, att ett avsteg härigenom skulle ske från vad som beträffande
likartade löneförmåner tillämpats vid löneregleringar på andra områden.
Då härtill kommer, att 1929 års riksdag vid sitt beslut om beviljande
av ifrågavarande avlöningsförbättring underströk, att det uppenbarligen
vore av vikt att vid bestämmandet av löneförbättringens belopp
det tillsåges, att ej ett föregripande av den blivande löneregleringen skedde,
kan utskottet icke biträda de i ämnet väckta motionerna, såvitt de här äro
i fråga, utan tillstyrker bifall till Kungl. Majits förslag, varemot utskottet
ej heller i övrigt har någon erinran att framställa.
Utskottet tillstyrker den av Kungl. Majit ifrågasatta avgräns n in gen
av löneregleringen. Ej endast lärare vid folk- och småskolor
samt vid statens egentliga folkskolor, mindre folkskolor och småskolor i
rikets nordligaste gränsorter ävensom vid Skytteanska skolan i Tärna utan
även föreståndarinnor och biträdande föreståndarinnor vid skolhem och
arbetsstugor saint lärare vid statsunderstödda sjukvardsanstalter och barnhem
böra således komma i åtnjutande av de nyreglerade lönerna.
Löneregleringen kommer enligt Kungl. Majlis förslag att i vissa hänseen
-
62
Statsutskottets titlåtande Nr lJfO.
den inverka på de nu gällande statsbidragsgrunderna. Statens
bidrag till lärarnas löner skall enligt förslaget motsvara den avlöning, vartill
lärarna äro berättigade enligt avlöningsreglementets bestämmelser,
efter avdrag för varje lärare av det belopp, vartill hyresersättningen enligt
bestämmelserna i reglementsförslaget uppgår för en tjänstebostad av den
storlek, boställsordningen angiver för respektive lärare. Som villkor för
erhållande av statsbidrag förutsättes bland annat skola gälla, att skoldistrikt
icke får bevilja några löne- eller pensionsförmåner att utgå till lärare
utöver reglementets föreskrifter för sådan tjänstgöring, som lärare är skyldig
att fullgöra för den enligt reglementet utgående avlöningen. Dock skall
enligt förslaget i det fall att lärare, som vid reglementets ikraftträdande
innehar ordinarie tjänst, genom löneregleringen lider minskning i honom
före ikraftträdandet tillkommande lön å innehavande tjänst eller därmed
förbunden pensionsrätt, statsbidrag till sådan lärares lön utgå allenast under
villkor, att skoldistriktet iklätt sig att hålla läraren skadeslös för berörda
minskning. Departementschefen har beträffande bestämmelsen örn
skyldighet för skoldistrikt att hålla ordinarie lärare skadeslös för löneminskning
framhållit, att det enligt hans uppfattning vore rimligt, att bestämmelsen
finge avse det faktiska löneläget vid övergången till den nya
löneregleringen, oavsett huruvida förekommande tilläggsförmåner kunde
anses läraren tillförsäkrade på ett rättsligen bindande sätt eller ej.
I motionen II: 490 har hemställts, att riksdagen måtte uttala, att kommunerna
skola hålla nu ordinarie lärare skadeslösa för genom regleringen
eventuellt inträdd försämring i deras löne- och andra förmåner, som tillförsäkrats
dem vid befattningens tillträdande. Av motiveringen framgår,
att yrkandet avser att bereda garantier mot att de förmåner i form av vissa
framtida ålderstillägg, som tillförsäkrats lärare vid deras anställning, skulle
kunna genom löneregleringen förminskas.
Utskottet tillägger Kungl. Maj:ts förslag örn skyldighet för skoldistrikt
att hålla ordinarie lärare skadeslös för löneminskning den innebörden, att
det har avseende jämväl å sådana särskilda löneförmåner, som av kommun
ställts i utsikt för lärare, exempelvis i form av ålderstillägg, men vilka läraren
icke hunnit tillträda vid tidpunkten för löneregleringens genomförande.
Det syfte, som det motionsvis framställda yrkandet vill främja, lärer alltså
få anses tillgodosett redan genom Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet har icke
någon annan erinran att framställa mot Kungl. Maj:ts förslag till ändrade
statsbidragsgrunder än att utskottet vill föreslå, att skoldistrikts skyldighet
att hålla lärare skadeslös för minskning i lön eller pension skall inbegripa
jämväl extra ordinarie lärare. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag
torde såsom ytterligare villkor för erhållande av statsbidrag böra gälla,
att skyldighet av skoldistriktet ålägges vederbörande redogörare att till
statens intressekontor redovisa belopp, som läraren önskar genom avdrag
å sin avlöning avsätta för intressekontorsändamål.
63
Statsutskottets utlåtande Nr lJfi.
Till de lärare, som övergå på det nya lönesystemet, bör i enlighet med
Kungl. Maj:ts förslag utgå dyrtidstillägg efter de för befattningshavare
vid nyreglerade verk gällande grunder ävensom provisoriskt
dyrortstillägg. Utskottet har intet att erinra emot, att dyrtidstilllägg
efter oförändrade grunder utgå till lärare, som ej önska erhålla lön
enligt det nya lönesystemet. Mot vad av Kungl. Majit föreslagits rörande
tidpunkten för löneregleringens genomförande och
om beviljande av engångsersättning av statsmedel till de lärare,
som övergå till det nya lönesystemet, synes någon erinran ej vara att framställa.
I anslutning till vad av departementschefen anförts, framhåller utskottet
vikten av att åtgärder vidtagas i syfte att för skoldistrikten underlätta
övergången till det nya lönesystemet genom erforderliga jämkningar
i gällande grunder angående rätt till förskott å statsbidrag, som påverkas
av löneregleringen.
I motionen II: 540 har hemställts, att riksdagen måtte besluta, att, där
äkta makar äro anställda som lärare vid samma skola, lönen skall
nedsättas så att, efter avdrag av kostnaden för den gemensamma bostaden,
nettolönen blir densamma som för ogifta lärare i samma löneställning.
Motsvarande spörsmål behandlades även vid 1935 och 1936 års riksdagar.
I en vid 1935 års riksdag väckt motion hemställdes, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn sådan ändring av boställsordningen,
att äkta makar, som båda innehade lärartjänster vid folk- och
småskola å samma plats, icke måtte äga rätt att uppbära hyresersättning
för mer än en tjänstebostad tillsammans. I utlåtande nr 142 framhöll statsutskottet
att den fria tjänstebostaden eller ersättningen därför måste betraktas
såsom en del av den enligt gällande lönereglering fastställda lönen
och att en ändring härutinnan icke torde böra ske utan i samband med en
allmän lönereglering för folkskollärarkåren. Utskottet erinrade också om
att såväl 1934 års folkskolesakkunniga som departementschefen förklarat
sig anse, att frågorna om en allmän revision av boställsordningen borde anstå
till en blivande ny lönereglering för lärarpersonalen. Med hänsyn såväl härtill
som till den omständigheten, att ett bifall till motionen skulle innebära
ett ståndpunktstagande från statsmakternas sida till den invecklade frågan
om gift kvinnas avlöningsförmåner, hemställde statsutskottet, att motionen
icke skulle föranleda någon riksdagens åtgärd. Första kammaren biföll utskottets
hemställan, medan andra kammaren anslöt sig till en vid utskottets
utlåtande fogad reservation, som innebar yrkande om bifall till motionen.
Få grund av kamrarnas skiljaktiga beslut förföll den i motionen framförda
frågan.
En inom andra kammaren vid 1936 års riksdag väckt motion i samma
ämne avslogs av kammaren på grundval av ett utlåtande, nr 2, från kammarens
första tillfälliga utskott, vari yttrades, att den omständigheten att
64
Statsutskottets utlåtande Nr 11^0.
spörsmålet om här ifrågavarande lärargruppers löneförmåner kunde väntas
vid 1937 års riksdag bliva upptaget till behandling i ett större sammanhang
syntes utskottet utgöra skäl för ett avstyrkande av motionen.
Vid bifall till motionen II: 540 skulle äkta makar, anställda vid olika
skolor inom ett och samma skoldistrikt, erhålla högre lön än äkta makar,
anställda vid samma skola. Äktenskap skulle vidare medföra reduktion av
lönen endast för det fall, att båda makarna äro anställda inom folkskoleväsendet,
däremot icke exempelvis om den ene är folkskollärare och den
andre läroverkslärare. Redan vad nu sagts ger vid handen, att ett bifall till
det i motionen framförda förslaget icke gärna kan ifrågakomma. Den tanke,
som ligger till grund för nämnda förslag, liksom ett i motionen II: 539 framfört,
ännu längre syftande yrkande av likartad innebörd, står i samband
med principfrågan om gifta kvinnors förvärvsarbete. Denna fråga befinner
sig under utredning genom av chefen för finansdepartementet tillkallade
sakkunniga. Ett ståndpunktstagande i sak till berörda motionsvis framställda
yrkanden synes icke böra från riksdagens sida ske, förrän resultatet
av nämnda utredning föreligger. Utskottet avstyrker därför bifall till motionerna
II: 539 och II: 540.
Beträffande de i propositionen i övrigt framförda, löneregleringen
berörande förslagen vill utskottet avslutningsvis
framhålla, att utskottet icke har något att erinra emot att Kungl. Majit
bemyndigas utfärda de tilläggsbestämmelser och tillämpningsföreskrifter,
som kunna erfordras för genomförande av de nya avlöningsbestämmelserna
eller eljes stå i samband därmed, ävensom de provisoriska föreskrifter angående
ifrågavarande befattningshavares pensionsrätt, som i statsrådsprotokollet
å sid. 76 angivits.
Departementschefen har å sid. 16 i statsrådsprotokollet också berört frågan
om de ändrade bestämmelser i pensionshänseende, vilka i övrigt kunna
påkallas genom löneregleringen, och förklarat sig icke vara beredd att nu
framlägga förslag i ämnet. Departementschefen har emellertid framhållit
nödvändigheten av att de nya pensionsbestämmelserna erhålla retroaktiv
giltighet, nämligen för de befattningshavare, som avgå med pension efter
löneregleringens genomförande men före de nya pensionsbestämmelsernas
ikraftträdande, och har jämväl antytt möjligheten av ett utsträckande av
bestämmelsernas retroaktiva giltighet ännu något längre tillbaka. Sistberörda
fråga har behandlats även i ett par av de ovanberörda motionerna.
Utskottet saknar anledning att ingå på dessa frågor men anser sig böra
framhålla vikten av att en viss försiktighet iakttages vid avfattningen av
de bestämmelser, som avse att meddela retroaktiv giltighet åt de nya föreskrifterna
i pensionshänseende. Ett i motionen II: 486 framställt yrkande
i fråga om kvinnliga folkskollärares pensionsavgifter torde få anses vara
av beskaffenhet att böra upptagas till omprövning i samband med behandlingen
av dessa befattningshavares pensionsförhållanden i allmänhet.
65
Statsutskottets utlåtande Nr llfi.
Vad Kungl. Majit i övrigt föreslagit rörande nyreglering av lönerna
för folk- och småskollärare m. fl. har icke givit utskottet anledning till
erinran.
Utskottet övergår härefter till att behandla de i kapitel II av statsrådsprotokollet
framlagda anslagsberäkningarna för budgetåret 1937/1938 m. m.
Anslagsberäkningar för budgetåret 1937/1938 m. m.
1. Förslagsanslaget till bidrag till kommunala flickskolor. 2. Förslagsanslaget
till bidrag till kommunala mellanskolor. Beträffande anslag
till förevarande ändamål för nästa budgetår ävensom beträffande
ovannämnda inom första kammaren av herr H. L. E. Sjödahl väckta
motion (1:290) kommer utskottet att framdeles avgiva utlåtande.
3. Förslagsanslaget till bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor.
Detta anslag, som för budgetåret 1936/1937 är uppfört med 62,350,000
kronor, disponeras på följande sätt:
1. Statsbidrag till avlöning åt lärare vid folk- och
småskolor, förslagsvis......................kronor 55,950,000
2. Provisorisk avlöningsförbättring, förslagsvis..... » 6,090,000
3. Särskilt lönetillägg åt lärare i lappmarksförsam
lingar
med icke-finsktalande befolkning samt i Överkalix
församling, förslagsvis................. » 90,000
4. Provisoriskt lönetillägg åt vissa icke-ordinarie lärare
vid folk- och småskolor, förslagsvis........... » 200,000
5. Ersättning för flyttningskostnad jämlikt kungörelsen
den 21 februari 1936 (nr 32) och kungörelsen
den 5 juni 1936 (nr 255), förslagsvis .......... » 10,000
6. Anordnande av försök med förstärkningsanord
ningar
i skolor av B 2-formen, högst.......... » 10,000
Summa kronor 62,350,000,
Beträffande beräkningen av anslaget för nästa budgetår må erinras
örn att 1935 års riksdag beslutat, att staten skulle från och med den 1 juli
1936 övertaga hela kostnaden för de författningsenligt utgående kontanta
minimilönerna för lärare vid folk- och småskolor — tidigare bestred staten
i huvudsak kostnaden allenast för nio tiondelar av nämnda löner. På grund
av bestämmelserna angående rekvisition av statsbidrag skulle den härigenom
vållade merutgiften för statsverket belasta anslaget först från och med budgetåret
1937/1938. I syfte att för kommunerna underlätta övergången till
det nya systemet hava emellertid meddelats bestämmelser (kungörelsen nr
201/1936) örn ökad förskottsutbetalning av statsbidrag till lärare vid folkoch
småskolor under budgetåret 1936/1937. Kostnaderna härför hava för
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 6 sami. Nr l^O.
5
66
Statsutskottets utlåtande Nr 1^0.
sistnämnda budgetår beräknats till 3,000,000 kronor. 1935 års riksdag
har vidare fattat beslut om att staten skall i viss utsträckning lämna
understöd till bestridande av skoldistriktets kostnader för avlönande
av Överlärare.
Efter en redogörelse för vad skolöverstyrelsen i skrivelser den 31 augusti
och den 2 oktober 1936 föreslagit beträffande beräkningen av anslaget
för budgetåret 1937/1938 och för statskontorets utlåtanden däröver, av
vilken redogörelse inhämtas, att överstyrelsen ifrågasatt överflyttning
till förevarande anslag av vissa utgifter för avlöning av lärare vid statsfolkskolor
i Luleå stift från förslagsanslaget till folkundervisningens befrämjande
i rikets nordligaste gränsorter, har departementschefen anfört
följande:
Den i det föregående förordade löneregleringen avses som nämnts skola
träda i kraft den 1 januari 1938. För förra delen av budgetåret 1937/1938
kan förevarande anslag alltså beräknas utifrån de förhållanden, som nu
föreligga. För senare delen av budgetåret måste vid anslagsberäkningen
hänsyn tagas till de ändrade förhållanden, som uppstå genom löneregleringen.
Efter löneregleringens genomförande böra från anslaget bestridas dels
statens bidrag till de löneförmåner, som lärarna skola äga uppbära enligt
det föreslagna avlöningsreglementet, dels kostnaderna för det dem i förekommande
fall tillkommande provisoriska dyrortstillägget, dels avlöning
enligt äldre grunder — exklusive provisorisk avlöningsförbättring och särskilda
lönetillägg åt lärare i lappmarksförsamlingar med icke-finsktalande
befolkning samt i Överkalix församling — till ordinarie lärare, som icke
vill övergå till det nya lönesystemet och ej heller kan därtill lagligen förbindas,
dels statens bidrag till skoldistriktens omförmälda kostnader för
avlönande av Överlärare, dels ersättning för ovannämnda flyttningskostnader,
dels ock berörda kostnader för anordnande av försök med förstärkningsanordningar
i skolor av B 2-formen. Vad nu anförts torde icke behöva
särskilt motiveras annat än försåvitt angår de sist nämnda kostnaderna.
Ifrågavarande anordningar till förstärkande av undervisningen i skolor
av B 2-f ormen äro som bekant en följd av 1936 års riksdags beslut angående
införande av obligatorisk sjuårig folkskola. I den i sistberörda ämne
avlåtna propositionen nr 99/1936 och av 1936 års riksdag togs icke definitiv
ställning till detaljerna i dessa anordningar. Det påpekades emellertid
av departementschefen och av riksdagen, att kostnaderna komme att utgöras
av ersättningar till lärare för övertidstjänstgöring och att de ersättningar
till lärare, som således skulle utgå från det ovannämnda till 10,000
kronor maximerade anslagsbeloppet, uppenbarligen icke kunde bliva prejudicerande
i löneregleringshänseende, då det vore fråga örn en extraordinär
anordning av ren försökskaraktär. I skrivelse den 7 juli 1936 framlade skolöverstyrelsen
förslag till bestämmelser angående dispositionen av nämnda
anslagsbelopp. Överstyrelsen anförde här, att det uppstående behovet av
ökad direkt undervisning vid vederbörande skolor icke kunde tillgodoses
utan en utökning av antalet lärartimmar. En dylik utökning kunde, fortsatte
överstyrelsen, ernås genom att antingen avdelningsläraren utöver sin
tjänstgöringsskyldighet mot extra arvode tjänstgjorde ytterligare ett min
-
67
Statsutskottets utlåtande Nr 1/fiäre
antal veckotimmar eller den vid skolan tjänstgörande småskollärarinnan
mot sådant arvode undervisade i lämpliga ämnen på folkskolestadiet,
varvid folkskolans lärare finge tillfälle att samtidigt meddela undervisning
åt den eller de klasser, som ej handleddes av småskollärarinnan. Måhända
vore en kombination av båda dessa möjligheter närmast till hands liggande.
Vidare kunde, där förhållandena sådant medgåve, även särskild timlärare
anställas för extratimmarna. Lokala omständigheter kunde motivera
olika uppläggning av försöken i olika fall. Först när någon erfarenhet vunnjts
av de preliminära försöken, syntes tiden mogen för mera bestämda
direktiv. Överstyrelsen framlade emellertid mera bestämda förslag beträffande
den yttre ramen för försöksanordningarna samt rörande
ledningen, kontrollen och finansieringen av desamma. Dessa förslag
åsyftade bland annat, att skolöverstyrelsen skulle besluta dels huruvida
försök finge anordnas och dels med vilket belopp statsbidrag till försöksanordningen
högst finge utgå, därvid överstyrelsen i varje särskilt fall
skulle fastställa det antal veckotimmar, för vilka särskilt arvode finge utgå.
Arvodet borde, anförde överstyrelsen, avvägas med hänsyn till den lön,
som enligt gällande bestämmelser tillkomme lärare vid folk- och småskolor,
samt utgå med visst belopp för veckotimme.
Genom beslut den 10 september 1936 uppdrog Kungl. Majit åt överstyrelsen
att i huvudsaklig överensstämmelse med de av överstyrelsen angivna
riktlinjerna under läsåret 1936—1937 anordna ifrågavarande försök
samt föreskrev, att statsbidrag till försöksanordningarna skulle utgå med
belopp, motsvarande kostnaderna för särskild ersättning till lärare, som
enligt åtagande därvid meddelade undervisning, dock högst med 90 kronor
för veckotimme för lärare med folkskollärarkompetens och 70 kronor för
veckotimme för lärare med småskollärarkompetens, beräknat efter en lästid
av 34 4/7 veckor för läsår.
Behovet av särskilda anslagsmedel för ifrågavarande ändamål upphör
icke vid ett bifall till det ovan framställda löneregleringsförslaget. Jag vill
här lämna öppen frågan, vilka arvoden som kunna befinnas böra utgå för
ändamålet, sedan löneregleringen genomförts, i de fall då tjänstgöring
ålägges lärare utöver den tjänstgöring, på vilken löneregleringen grundar
sig. Kungl. Majit torde böra taga denna fråga under närmare omprövning.
En höjning av de nu utgående arvodena synes emellertid icke vara utesluten.
På grund härav torde det icke vara lämpligt att, såsom nu är fallet,
maximera de anslagsmedel, som för senare hälften av nästa budgetår ställas
till förfogande för ändamålet. Utgående från att någon mera nämnvärd utvidgning
av försöksverksamheten icke vidtages under nästa budgetår, förutsätter
jag, att för detta budgetår beräknas ett förslagsvis betecknat belopp
under anslaget för bestridande av de med verksamheten förenade särskilda
kostnaderna. Då de jämkningar i ersättningsgrunderna, som kunna komma
att vidtagas från och med den''l januari 1938, ej torde komma att avsevärt
påverka medelsåtgången, lärer någon höjning av det nu utgående
beloppet ej behöva för närvarande beräknas.
Med utgångspunkt från överstyrelsens anslagskalkyler, mot vilka jag
ej har någon väsentligare erinran att framställa, torde förevarande förslagsanslag
till bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor kunna för nästa
budgetår vid oföriindradc löneförhållanden beräknas till i runt tal
65,600,000 kronor. Ehuru detta icke har någon mer genomgripande betydelse
vid anslagsberäkningen, förutsätter jag härvid dels att avlöningen
Utskottet.
68 Statsutskottets utlåtande Nr 1/^0.
till lärare vid statens egentliga folkskolor, mindre folkskolor och småskolor
i rikets nordligaste gränsorter skall i sin helhet bestridas från förevarande
anslag från och med den 1 juli 1937, dels ock att under anslaget beräknas
förslagsvis 50,000 kronor till bestridande av skoldistriktens kostnader för
avlönande av Överlärare.
Vid ett genomförande av den av mig förordade löneregleringen skulle
enligt verkställda beräkningar höjningen av förevarande anslag för de närmaste
åren uppgå till i runt tal 25,000,000 kronor (vilket belopp dock icke
utgör en nettomerutgift, eftersom löneregleringen i stället medför avsevärd
reducering av vederbörande dyrtidstilläggsanslag). Enär löneregleringen
avses skola träda i kraft den 1 januari 1938, kan halva denna ökning beräknas
falla på budgetåret 1937/1938, d. v. s. 12,500,000 kronor. Då emellertid
de jämkningar i gällande förskottsbestämmelser, vilka ovan förutsatts skola
komma till stånd, ej torde komma att innebära, att hela denna kostnadsökning
belastar anslaget för nästa budgetår, räknar jag här med att
anslagshöjningen för sagda budgetår kan begränsas till 11,000,000 kronor.
Härförutom böra under anslaget beräknas medel för bestridande av de till
något över 4,000,000 kronor uppskattade kostnaderna för den förutnämnda
övergångslönen, vilka kostnader i sin helhet böra bestridas från anslaget
för nästa budgetår. Detta anslag skulle alltså behöva uppföras med
(65,600,000 + 11,000,000 + 4,000,000 =) 80,600,000 kronor. Beräkningarna
bygga på den förutsättningen att alla lärare övergå på den nya lönestaten.
Det torde få ankomma på Kungl. Majit att meddela närmare bestämmelser
angående anslagets disposition.
Utskottets i det föregående ifrågasatta jämkningar i de av Kungl.
Majit föreslagna lönebestämmelserna hava icke någon inverkan på beräkningen
av förevarande anslag för nästa budgetår. Utskottet har
icke något att erinra mot de föreliggande anslagskalkylerna, vilka utmynna
i en anslagsökning för nästa budgetår av 18,250,000 kronor.
4. Förslagsanslaget till bidrag till avlöning åt lärare i slöjd vid folk
skolor,
mindre folkskolor eller särskilda slöjdskolor. Kungl. Majits under
denna punkt berörda förslag örn att förevarande anslag skulle för nästa
budgetår uppföras med 3,565,000 kronor, innebärande en väsentligen
av 1935 och 1936 års riksdagars beslut om ändrade statsbidragsgrunder
föranledd anslagshöjning med 900,000 kronor, har icke givit utskottet
anledning till erinran. •
5. Förslagsanslaget till bidrag till avlöning åt lärarinnor i hushållsgöromål
vid egentliga folkskolor m. m. Kungl. Majits under denna
punkt berörda förslag om höjning av förevarande anslag för nästa budgetår
med 49,000 kronor till 344,000 kronor, betingad väsentligen av
1935 års riksdags beslut rörande ändrade statsbidragsgrunder, har icke
givit utskottet anledning till erinran.
69
Statsutskottets utlåtande Nr llfi.
6. Förslagsanslaget till bidrag till avlönande av lärare åt vid statsunderstödda
sjukvårdsanstalter och vid vissa barnhem intagna barn i
skolåldern. För närvarande utgår från detta anslag bidrag till avlönande
av lärare åt vid vanföranstalter och kustsanatorier intagna barn
i skolåldern, lärare vid statsunderstödda tuberkulossjukhus, vid s. k.
dispensärbarnhem, vid barnhem för nervösa och psykopatiska barn, vid
svenska röda korsets barnhem för friska barn från tuberkulösa familjer,
vid evangeliska fosterlandsstiftelsens barnhem i Hillesand i Ström samt
vid fortsättningsskolan vid kustsanatoriet Apelviken.
Kungl. Maj:t har nu föreslagit riksdagen medgiva, att statsbidrag ur
förevarande anslag måtte kunna efter särskild prövning av Kungl. Majit
utgå jämväl till avlönande av lärare vid det av Axel och Sofia Alms
stiftelse upprättade barnhemmet i Rådan inom Spånga socken. Enligt
Kungl. Majits förslag skulle anslaget för nästa budgetår bestämmas till
110,000 kronor, innebärande en anslagshöjning med 40,000 kronor. Av
höjningen belöpa 4,500 kronor på det nytillkommande barnhemmet,
7,800 kronor på 1935 års riksdags beslut rörande ändrade statsbidragsgrunder,
10,000 kronor på den för hithörande lärarpersonal ifrågasatta
löneregleringen och återstoden på en fortskridande ökning i medelsåtgången.
Vad Kungl. Majit sålunda föreslagit har icke givit utskottet anled- Utskottet.
ning till erinran.
7. Förslagsanslaget till folkundervisningens befrämjande i rikets nordligaste
gränsorter. Å detta anslag, som i riksstaten för innevarande
budgetår är uppfört med 230,000 kronor, hava utgifterna under budgetåret
1935/1936 överstigit anslagsbeloppet med 107,162 kronor 70 öre.
Kungl. Majits förslag innebär — förutom en uppräkning av anslaget
med hänsyn till medelsåtgången — att från förslagsanslaget till bidrag
till inackordering av skolbarn i skolhem, arbetsstugor eller enskilda hem
till förevarande förslagsanslag överföras de till 20,000 kronor beräknade
kostnaderna för statsbidrag till stiftelsen Norrbottens läns arbetsstugor
för vissa i arbetsstugorna mottagna barn, å vilka gällande kungörelse
örn inackordering av barn i skolhem, arbetsstugor eller enskilda hem
icke ansetts vara tillämplig, att vid anslagsberäkningen fråndrages ett
belopp om 17,000 kronor, motsvarande i runt tal den avlastning, som
skulle föranledas av bifall till det ovan under punkt 3 berörda förslaget
örn överflyttande från detta anslag till förslagsanslaget till bidrag till
avdelning åt lärare vid folkskolor av vissa utgifter för lärare vid statsfolkskolorna
i Luleå stift, samt att vid anslagsberäkningen fråndrages
ytterligare 60,000 kronor, motsvarande kostnaden för tiden den 1
januari—den 30 juni 1938 för förutnämnda till lärare vid folkskolor
opaginerad Kontrollera mot PDF
Utskottet.
Utskottet.
VO Statsutskottets utlåtande Nr lJf.0.
inom vissa av rikets nordligaste gränsorter enligt kungörelsen nr 469/1924
utgående särskilda lönetillägg, vilka av Kungl. Majit enligt det föregående
föreslagits skola indragas i och med löneregleringens ikraftträdande
den 1 januari 1938.
Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle anslaget på grund härav uppföras
med 280,000 kronor, vilket innebär en anslagshöjning med 50,000 kronor.
Utskottet, som erinrar om vad utskottet i det föregående yttrat beträffande
omförmälda särskilda lönetillägg, har ingenting att erinra mot
ifrågavarande anslagsberäkningar.
8. Förslagsanslaget till bidrag till avlöning åt föreståndarinnor och
biträdande föreståndarinnor vid skolhem och arbetsstugor. Från förevarande
anslag, som nu är uppfört med 106,000 kronor, kan statsbidrag
nu endast utgå till avlöning åt föreståndarinnor oeh biträdande föreståndarinnor
vid skolhem och arbetsstugor inom de tre nordligaste länen.
I statsrådsprotokollet har föreslagits, att bidragsrätten skulle utsträckas
till att gälla skolhem och arbetsstugor jämväl i andra delar av landet.
Anslaget har för nästa budgetår beräknats till 140,000 kronor,
innebärande en anslagshöjning med 34,000 kronor, varav 20,000 kronor
belöpa på löneregleringen.
Mot ifrågavarande förslag har utskottet intet att erinra.
9. Förslagsanslaget till bidrag till inackordering av skolbarn i skolhem,
arbetsstugor eller enskilda hem. Ur anslaget, som innevarande
budgetår är uppfört med 900,000 kronor, utgår jämlikt beslut av 1935
års riksdag statsbidrag med åtta tiondelar av skoldistriktens styrkta
verkliga kostnader för inackorderingen.
Kungl. Maj:ts förslag innebär en anslagsminskning med det belopp
av 20,000 kronor, som enligt vad ovan angivits ansetts böra från anslaget
överföras till förslagsanslaget till folkundervisningens främjande
i rikets nordligaste gränsorter.
Till stöd för det ovanberörda i motionen II: 80 framförda yrkandet
rörande bidrag från anslaget upp till hela den verkliga inackorderingskostnaden
vid särskilt ömmande omständigheter på grund av hög skattetunga
och stort inackorderingsbehov har anförts följande:
Det kan tyckas, som om ett bidrag av 80 procent är synnerligen väl
tilltaget. I kommun med något så när god ekonomi och som ej behöver
inackordera mer än ett fåtal barn är beloppet utan tvekan rundligt
tilltaget om statsbidraget skulle sänkas ner till 50 ä 60 procent.
I en norrländsk socken, som har en sammanlagd utdebitering av kronor
7: 90 per skattekrona, uppgick inackorderingskostnaden till kronor
954: 60 för läsåret 1935—1936. Då antalet skattekronor inom nämnda
71
Statsutskottets utlåtande Nr llfi.
Öcken är cirka 16,000, utgjorde kommunens bidrag kronor 190: 92, drygt
1 öre per skattekrona, under det att Tärna kommun, en av de fattigaste
lappmarkskommunerna, för innevarande år beräknat inackorderingskostnaderna
till cirka 20,000 kronor, varvid kommunens bidrag
skulle belöpa sig till 4,000 kronor eller över 2 kronor per skattekrona,
enär skattekronornas antal endast utgör icke fullt 2,000, under det att
utdebiteringen är uppe i nära 20 kronor per skattekrona.
Det torde icke kunna betecknas såsom rättvist att en del skoldistrikt
skola bidraga med ett öre per skattekrona, under det en del måste bidraga
med nära 200 gånger detta belopp.
För innevarande läsår har Vilhelmina skoldistrikt ansökt örn något
över 90,000 kronor. Inackorderades sålunda enligt planen och det verkliga
behovet, skulle kostnaden för kommunen uppgå till cirka 18,000
kronor eller 1 krona per skattekrona.
Otaliga exempel kunna framdragas, men detta torde ej vara nödvändigt,
enär det torde stå klart för alla, att de fattiga kommunerna böra
erhålla ytterligare lättnad.
Trycket för dessa förut skattetyngda kommuner blir sa mycket kännbarare,
som dessa på grund av den glesa bebyggelsen redan i övriga
avseenden ha att dragas med större kostnader för folkskoleväsendet än
andra i förhållande till bärkraften.
Trots den ganska avsevärda höjning av förevarande statsbidrag, som
vidtogs genom 1935 års riksdags omförmälda beslut, kunna såsom i den
föreliggande motionen påpekats fall tänkas förekomma, da ett rikligare
statsbidrag kan vara motiverat, exempelvis då de sammanlagda, av skoldistrikten
gäldade inackorderingskostnaderna uppgå till ett i jämförelse
med kommunens skatteförmåga och skattebörda betydande belopp. En
riktig uppfattning om behovet av ökat understöd från statens sida
åt särskilda skoldistrikt ernås dock icke genom att, såsom i motionen
skett, taga hänsyn allenast till de kostnader för skolväsendet, som belöpa
på inackordering av skolbarn. Eftersom en omfattande inackorderingsverksamhet
kan medföra ej oväsentliga besparingar i skoldistriktens
utgifter för skolväsendet i övrigt, böra vid sådana jämförelser, som
av motionären företagits, beaktas jämväl skolkostnaderna i övrigt.
Även i övrigt innesluter det av motionären berörda spörsmålet frågor,
som erfordra närmare utredning, innan ståndpunkt kan fattas till sättet
för ett realiserande av det i motionen angivna, enligt utskottets
mening behjärtansvärda önskemålet. Utskottet, som förutsätter, att
Kungl. Majit har sin uppmärksamhet riktad på frågan, kan alltså icke
för närvarande biträda motionärens framställning.
Mot Kungl. Maj:ts under denna punkt berörda förslag har utskottet
intet att erinra.
Utskottet.
10. Förslagsanslaget till bidrag till Skytteanska skolan i Tärna.
Kungl. Maj:ts förslag innebär inrättande av en ny klassavdelning vid
72
Utskottet.
Utskottet.
Utskottet.
Statsutskottets utlåtande Nr lJfi.
skolan och en trots löneregleringen uppkommen anslagsminskning med
3,500 kronor, beroende av att kostnaderna för löner till anstaltens läraroch
föreståndarinnepersonal föreslås skola överföras från detta anslag
till vederbörande riksstatsanslag till avlöningar åt lärare vid folkskolor
respektive föreståndarinnor och biträdande föreståndarinnor vid
skolhem och arbetsstugor.
Mot Kungl. Maj:ts förslag har utskottet icke något att erinra.
11. Förslagsanslaget till understöd åt högre folkskolor. I riksstaten
för innevarande budgetår är förevarande anslag uppfört med 1,330,000
kronor.
Kungl. Maj:ts förslag innebär, dels att gällande restriktiva bestämmelser
med avseende å statsbidrag till anordnande av manlig slöjd i
högre folkskolor skola upphävas från och med nästa budgetår, dels ock
att åt Kungl. Majit lämnas ett generellt bemyndigande att bestämma
örn yrkesbestämd högre folkskolas erkännande såsom praktisk mellanskola.
Det av Kungl. Majit beräknade medelsbehovet (1,400,000 kronor), vilket
ej påverkas av det förutberörda förslaget örn lönereglering för folk- och
småskollärare, förutsätter fortsatt giltighet av de bestämmelser, som för
innevarande budgetår gälla angående statsunderstöd till parallellavdelning
av årsklass vid högre folkskola, och medför en anslagsökning med
80,000 kronor, varav ett belopp örn 70,000 kronor föranledes av fortsatt
utökning av antalet klasser samt inrättandet av nya högre folkskolor
och återstoden betingas av upphävandet av restriktionerna i avseende
å undervisningen i manlig slöjd.
Kungl. Majits ifrågavarande förslag hava icke givit utskottet anledning
till erinran.
12. Förslagsanslaget till understöd åt folkhögskolor. Kungl. Majit
har föreslagit, att gällande bestämmelser med avseende å statsbidrag
till anordnande av parallellundervisning vid folkhögskola skola äga tillämpning
tills vidare samt att anslaget, som icke beröres av förutberörda
löneregleringsförslag, för nästa budgetår uppföres med oförändrat
belopp, 1,300,000 kronor.
De under denna punkt berörda förslagen hava icke givit utskottet
anledning till erinran.
13. Förslagsanslaget till dyrtidstillägg åt lärare vid vissa statsunderstödda
undervisnings- m. fl. anstalter. Detta anslag är för budgetåret
1936/1937 uppfört med 20,200,000 kronor.
Kungl. Majit har beräknat den minskning av medelsbehovet under
detta anslag, som föranledes av att folk- och småskollärare enligt för
-
73
Statsutskottets utlåtande Nr 1^0.
slaget till lönereglering från och med den 1 januari 1938 komma att
uppbära dyrtidstillägg enligt de grunder, som gälla för nyreglerade löner,
till 4,000,000 kronor och har föreslagit, att anslaget för nästa budgetår
uppföres med 16,000,000 kronor, vilket innebär en anslagsminskning med
4,200,000 kronor.
Kungl. Maj:ts förslag har icke givit utskottet anledning till an- Utskottet.
nan erinran än att anslaget med hänsyn till ändrade indexförhållanden
lärer böra för nästa budgetår bestämmas till 18,400,000 kronor.
Örn 1937 års riksdag skulle komma att besluta ändringar i gällande
grunder angående dyrtidstillägg, böra de sålunda beslutade ändringarna
givetvis äga motsvarande tillämpning å till lärare vid vissa statsunderstödda
undervisnings- m. fl. anstalter utgående dyrtidstillägg. Utskottet,
som uppmärksammat, att några författningsbestämmelser icke meddelats
rörande utgående av dyrtidstillägg till föreståndarinnor och biträdande
föreståndarinnor vid skolhem och arbetsstugor, oaktat bestämmandet av
löneförmånerna för dessa befattningshavare genomgående grundats på
den principen, att de i avseende å den kontanta lönen skola vara jämställda
med småskollärarpersonal, anser erforderligt, att sådana bestämmelser
meddelas i anslutning till vad som gäller för sistnämnda personal.
Utskottets hemställan.
Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer utskottet,
A. att riksdagen må
1. besluta, att för ej mindre lärare vid folk- och småskolor
samt vid statens egentliga folkskolor, mindre folkskolor
och småskolor i rikets nordligaste gränsorter ävensom
vid Skytteanska skolan i Tärna, än även vid de i
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 5
mars 1937 angivna befattningshavare vid sjukvårdsanstalter,
barnhem, arbetsstugor och skolhem skall genomföras
lönereglering från och med den 1 januari 1938;
2. besluta, att ordinarie manlig lärare vid folkskola
skall från och med den 1 juli 1938 hänföras till lönegraden
B 17 i den under 9 § avlöningsreglementet den 22
juni 1921 (nr 451, jfr 270/1925) för befattningshavare vid
statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den
civila statsförvaltningen, införda löneplanen, därest lästiden
utgör 39 veckor årligen, till lönegraden B 16, därest
lästiden utgör 361/a veckor årligen, och till lönegraden
B 15, därest lästiden utgör 34''A veckor årligen, samt att
lönen skall under förra hälften av kalenderåret 1938 utgå
på sätt utskottet i det föregående angivit;
74
Statsutskottets utlåtande Nr lJfO.
3. besluta, att ordinarie kvinnlig lärare vid folkskola
skall hänföras till samma lönegrad som manlig lärare,
dock utan rätt att åtnjuta lön enligt högsta löneklassen
inom vederbörande lönegrad;
4. besluta, att ordinarie lärare vid småskola skall, på
sätt under 2. angivits beträffande ordinarie manlig lärare
vid folkskola, hänföras till lönegraderna B 9, B 8, respektive
B 7;
5. besluta, att de lärare och andra befattningshavare,
som under 1. angivits, skola i övrigt i enlighet med vad
departemenschefen till omförmälda statsrådsprotokoll yttrat
men med iakttagande av vad utskottet i det föregående
anfört åtnjuta avlöning jämlikt det i statsrådsprotokollet
berörda förslaget till avlöningsreglemente för
lärare vid folk- och småskolor;
6. hos Kungl. Majit anhålla ej mindre örn utredning
och förslag till sådan jämkning i åliggandena för lärare
vid folk- och småskolor, att tjänstgöringstiden för dessa
lärare utsträckes till 39 veckor årligen, än även om utredning,
huruvida och i vad män lönerna för de lärare
vid småskola, vilka utbildats vid de genom beslut av
1936 års riksdag omorganiserade småskoleseminarierna,
böra undergå förhöjning, därest sistnämnda lärare åläggas
allmän skyldighet att meddela undervisning jämväl i
folkskolestadiets lägre årsklasser;
7. besluta, att ifrågavarande lärare och andra befattningshavare
skola äga att under tiden den 1 januari—den
30 juni 1938 uppbära provisoriskt dyrortstillägg enligt
samma grunder, som gälla för befattningshavare i statens
tjänst;
8. medgiva, att dyrtidstillägg till de under 1. nämnda
lärare och andra befattningshavare må under tiden den 1
januari—den 30 juni 1938 utgå enligt samma grunder, som
gälla för statens befattningshavare vid s. k. nyreglerade
verk;
9. godkänna de i ovannämnda statsrådsprotokoll angivna
grunderna för statsbidrag till bestridande av kostnaderna
för avlöning åt ifrågavarande lärare och andra
befattningshavare, dock med iakttagande av vad utskotten
i det föregående anfört, samt bemyndiga Kungl.
Majit att utfärda därav föranledda författningsbestämmelser;
10.
bemyndiga Kungl. Majit att utfärda de tilläggs
-
75
Statsutskottets utlåtande Nr llfi.
bestämmelser och tillämpningsföreskrifter, som kunna erfordras
för genomförandet av de ovannämnda avlöningsbestämmelsema
eller eljes stå i samband därmed, ävensom
de provisoriska föreskrifter angående ifrågavarande befattningshavares
pensionsrätt, som i statsrådsprotokollet angivits;
11.
medgiva, att ordinarie lärare vid folk- eller småskola
samt sådan lärare vid mindre folkskola och biträdande
lärare vid folkskola, vilken blivit anställd tillsvidare
med ömsesidig rätt till minst fyra månaders uppsägning,
samt med nu angivna lärare i löne- och anställningshänseende
jämställda befattningshavare må, under förutsättning
att de underkasta sig ovannämnda avlöningsbestämmelser,
vid ingången av januari 1938 av statsmedel uppbära ett
belopp, motsvarande vad de — dyrtidstillägg frånräknat
— skulle hava uppburit i förskott för samma månad,
om de före den 1 januari 1938 gällande avlöningsbestämmelserna
då fortfarande ägt giltighet;
12. medgiva, att dyrtidstillägg till de under 1. nämnda
lärare och andra befattningshavare, vilka innehava ordinarie
befattningar men icke vilja underkasta sig ovannämnda
avlöningsbestämmelser och icke heller kunna
därtill lagligen förbindas, må under tiden den 1 januari—
den 30 juni 1938 utgå enligt nu gällande allmänna grunder,
dock med iakttagande av vad utskottet ovan anfört;
13. till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare vid
folkskolor för budgetåret 1937/1938 anvisa ett förslagsanslag
av 80,600,000 kronor;
14. till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare
i slöjd vid folkskolor, mindre folkskolor eller särskilda
slöjdskolor för budgetåret 1937/1938 anvisa ett förslagsanslag
av 3,565,000 kronor;
15. till Folkskolor m. m.; Bidrag till avlöning åt lärarinnor
i hushållsgöromål vid egentliga folkskolor m. m. för
budgetåret 1937/1938 anvisa ett förslagsanslag av 344,000
kronor;
16. a) medgiva, att Axel och Sofia Alms stiftelse må
efter särskild prövning av Kungl. Maj:t kunna tillerkännas
rätt att erhålla bidrag till avlönande av lärare vid stiftelsens
barnhem i Rådan i Spånga socken, att enligt de närmare
föreskrifter, Kungl. Majit kan finna gott föreskriva,
utgå huvudsakligen efter samma grunder och i samma ord
-
76
Statsutskottets utlåtande Nr HO.
ning, som äro eller kunna varda stadgade angående statsbidrag
till avlönande av lärare vid folk- och småskolor;
b) till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlönande av lärare
åt vid statsunderstödda sjukvårdsanstalter och vid vissa
barnhem intagna barn i skolåldern för budgetåret 1937/
1938 anvisa ett förslagsanslag av 110,000 kronor;
17. till Folkskolor m. m.: Folkundervisningens befrämjande
i rikets nordligaste gränsorter för budgetåret 1937/
1938 anvisa ett förslagsanslag av 280,000 kronor;
18. till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt föreståndarinnor
och biträdande föreståndarinnor vid skolhem
och arbetsstugor för budgetåret 1937/1938 anvisa ett förslagsanslag
av 140,000 kronor;
19. till Folkskolor m. m.: Bidrag till inackordering av
skolbarn i skolhem, arbetsstugor eller enskilda hem för budgetåret
1937/1938 anvisa ett förslagsanslag av 880,000
kronor;
20. till Folkskolor m. m.: Bidrag till Skytteanska skolan
i Tärna för budgetåret 1937/1938 anvisa ett förslagsanslag
av 15,000 kronor;
21. a) besluta, att de bestämmelser, som gälla för
budgetåret 1936/1937 angående statsunderstöd till parallellavdelning
av årsklass vid högre folkskola, skola äga motsvarande
tillämpning under budgetåret 1937/1938;
b) medgiva, att det må ankomma på Kungl. Maj:ts
avgörande, huruvida yrkesbestämd högre folkskola må, i
huvudsaklig överensstämmelse med hittills tillämpade
grunder, anordnas som praktisk mellanskola;
c) till Högre folkskolor: Understöd för budgetåret
1937/1938 anvisa ett förslagsanslag av 1,400,000 kronor;
22. a) besluta, att de bestämmelser, som gälla för budgetåret
1936/1937 angående statsunderstöd till anordnande
av parallellundervisning vid folkhögskola, från och med
budgetåret 1937/1938 skola äga tillämpning tills vidare;
b) till Folkhögskolor: Understöd för budgetåret 1937/
1938 anvisa ett förslagsanslag av 1,300,000 kronor;
23. till Dyrtidstillägg åt lärare vid vissa statsunderstödda
undervisnings- m. fl. anstalter för budgetåret 1937/
1938 anvisa ett förslagsanslag av 18,400,000 kronor;
24. hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag''
till 1938 års riksdag angående tillerkännande av särskilt
lönetillägg åt lärare vid mindre folkskolor och biträdande
lärare vid folkskolor;
77
Statsutskottets utlåtande Nr lZ+O.
25. hos Kungl. Majit anhålla om utredning och förslag,
huruvida och i vad mån ovannämnda åt lärare vid folkskolor
inom vissa av rikets nordligaste gränsorter utgående
särskilda lönetillägg böra tillerkännas sådana lärare
även för tiden efter den 31 december 1937;
B. att följande motioner, nämligen inom första kammaren
:
nr 249 av herr Wagnsson m. fl.;
nr 250 av herr E. Andersson m. fl.;
nr 251 av herr V. Andersson;
nr 252 av herr Johansson m. fl.;
nr 284 av herr Bergqvist m. fl.;
nr 285 av herr Bergqvist m. fl.;
nr 286 av herr Sandén m. fl.;
nr 287 av herrar Norman och Berglund;
nr 288 av herrar Norman och Berglund; och
nr 289 av herr Sjödahl;
samt inom andra kammaren:
nr 80 av herr Jacobson;
nr 470 av herr Weijne;
nr 486 av herr Gardell;
nr 487 av herr Pettersson i Dahl m. fl.;
nr 488 av herr Jonsson i Skedsbygd m. fl.;
nr 489 av herr Jacobson;
nr 490 av herr Hagberg i Luleå m. fl.;
nr 491 av herr Hagberg i Luleå m. fl.;
nr 531 av herr Karlsson i Grängesberg m. fl.;
nr 532 av herr Johnsson i Kalmar m. fl.;
nr 533 av herr Lindén m. fl.;
nr 534 av herr Nilsson i Antnäs m. fl.;
nr 535 av herr Malmborg m. fl.;
nr 536 av fröken Hesselgren m. fl.;
nr 537 av fröken Hennings m. fl.;
nr 538 av herr Lundqvist m. fl.;
nr 539 av herr Wallén;
nr 540 av herrar Johansson i Tväråselet och Johansson
i Norrfors;
nr 541 av herr Lövgren m. fl.; och
nr 542 av herr förste vice talmannen Jeppsson m. fl.;
i den mån de icke kunna anses besvarade genom vad
utskottet här ovan under A. hemställt, icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd.
78
Statsutskottets utlåtande Nr 1^0.
Beträffande Kungl. Maj:ts förslag i fråga om anslag till kommunala
flickskolor och kommunala mellanskolor ävensom beträffande motionen
nr 1:290 av herr Sjödahl kommer utskottet att framdeles avgiva utlåtande.
Stockholm den 11 maj 1937.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS ANDERSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Nilsson i Gränebo, Olof Olsson, Johansson i Fredrikslund,
Nilsson i Malmö, Oscar Olsson, Borell, Nilsson i Landeryd, Pauli, Larsson i Varberg, Rahmn,
von Heland och Bäckström; samt
från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Eriksson i Stockholm, Jeppsson, Jonsson
i Eskilstuna, Svensson, Andersson i Prästbol, Holmdahl, Andersson i Södergård, Isacsson,
Weijne, von Seth och Erlander.
Reservationer:
1) av herrar Johansson i Fredrikslund, Borell, Nilsson i Landeryd,
Rahmn, Holmdahl och von Seth, vilka ansett,
dels att utskottets utlåtande angående lönereglering för folk- och
småskollärare m. m. bort hava följande lydelse:
»Under den---(sid. 49—52)--- 38 veckor.
Utskottet har för sin del ingenting att invända emot, att ersättningen för
lästid över 34 V2 veckor, vilken som nämnts nu gäldas av kommunerna, inarbetas
i den enligt lönegrad utgående avlöningen, d. v. s. att staten övertager
den väsentliga delen av lärarlönerna. Däremot kan utskottet icke
biträda Kungl. Maj:ts förslag, i vad det avser den av bland annat ifrågavarande
kostnadsöverflyttning betingade lönesättningen.
Den differentiering av avlöningen i olika lönegrader efter undervisningstidens
längd, som Kungl. Maj:ts förslag innebär, leder enligt utskottets
mening till konsekvenser, som icke äro önskvärda ur vare sig skolans eller
lärarnas synpunkt. Såsom påvisats i åtskilliga av de i ämnet väckta motionerna,
skulle ett genomförande av detta förslag medföra, att landsbygdens
lärare skulle i fortsättningen liksom hittills, så länge de nuvarande olikhe
-
79
Statsutskottets utlåtande Nr 1//J.
terna mellan städer och större samhällen å ena sidan, landsbygden å den
andra, i fråga örn lästidens längd bestå, som regel bliva lägre avlönade än
städernas lärare, och landsbygden skulle på grund härav beredas svårigheter
vid konkurrensen örn de bästa lärarna. Det övervägande antalet lärare
skulle, såvitt med utgångspunkt från de nuvarande förhållandena kan bedömas,
erhålla lön enligt den lägsta av de i propositionen föreslagna lönegraderna.
Endast lärare med en årlig lästid av 39 veckor skulle avlönas enligt
en lönegrad, som allmänt ansetts välmotiverad för alla manliga folkskollärare,
nämligen lönegraden B 17. Med den ifrågasatta lönedifferentieringen
är förenad även den olägenheten, att lönesättningen skulle vara till
övervägande del beroende av skoldistriktens åtgöranden. Det synes önskvärt,
att lönesystemet icke utformas på sådant sätt, att det underlättar
uppkomsten av intressemotsättningar mellan skoldistrikten och de i deras
tjänst anställda lärarna.
Enligt utskottets mening bör det lönesystem, som avses skola genomföras
för folkskolans lärare, så konstrueras, att det icke uppoffrar den
fasthet och enhetlighet, som en lönereglering bör tillgodose och som
tillgodosetts vid löneregleringar inom andra verksamhetsområden. Befattningshavarnas
löneställning bör icke göras beroende av yttre omständigheter,
som komma flertalet av dem att sväva i ovisshet om vilken löneställning,
de för framtiden skola komma i åtnjutande av.
Örn sålunda en enhetlig lönesättning för folkskolans lärare för utskottet
framstår som ett väsentligt önskemål, vill utskottet å andra sidan icke förneka,
att genomförandet av ett sådant avlöningssystem försvåras av de
förefintliga olikheterna i fråga om undervisningstidens längd. Såsom framgår
av de verkställda utredningarna och de i ämnet väckta motionerna,
saknas dock icke möjligheter att komma till rätta med dessa svårigheter.
Den ifrågasatta löneregleringen, vilken som nämnts innebär, att kommunerna
befrias från skyldigheten att bestrida kostnaden för lärares tjänstgöring
utöver den nu föreskrivna minimitjänstgöringen av 34 1/2 läsveckor,
erbjuder ett gynnsamt tillfälle för statsmakterna att utan ekonomiska olägenheter
för skoldistrikten vidtaga förbättringar inom folkskoleväsendet
genom att i vidare mån, än nu i allmänhet sker, utnyttja lärarnas arbetskraft
inom ramen av en allmän tjänstgöringsskyldighet av 39 veckor per
år. Ehuru en utsträckning av den obligatoriska lästiden utöver 34 ''/a läsveckor
ur skolans synpunkt skulle vara till fördel, är det enligt utskottets
mening och såsom i några av de ovannämnda motionerna påpekats icke
nödvändigt, att den normalisering av lärarnas tjänstgöringsskyldighet, som
utskottet således finner böra ske, förbindes med en sådan generell åtgärd.
Den arbetstid, som ligger emellan 34 ''/2 och 39 veckor lär i allmänhet
kunna till skolans bästa nyttiggöras på annat sätt än genom en ytterligare
utsträckning av lästiden för barnen. I skolöverstyrelsens å sid. 23 och
24 här ovan berörda utlåtande hava framlagts vissa förslag i denna
80
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
riktning, vilka enligt utskottets mening böra komma under närmare
övervägande. Den av 1936 års lärarlönesakkunniga framförda tanken
att inom ramen för lärarnas allmänna undervisningsskyldighet inlägga
jämväl undervisning i slöjd bör icke utan vidare avvisas, så mycket
mindre som härigenom öppnas möjligheter till utgiftsminskningar för
statsverket. Ett tänkbart uppslag synes också vara att förlägga någon
del av fortsättningsskoleundervisningen inom nämnda undervisningsskyldighet.
Det kan även ifrågasättas, huruvida icke den vidgade tjänstgöringsskyldigheten
kan tagas i anspråk för beredande av särskild undervisning
åt efterblivna barn.
Av det sagda torde framgå, att goda möjligheter förefinnas att även för
befattningshavare inom folkskoleväsendet genomföra en i stort sett enhetlig
tjänstgöringstid och alltså bringa förhållandena på detta område till överensstämmelse
med vad som gäller för vissa andra lärarkategorier och befattningshavare
i allmän tjänst. Det är emellertid icke möjligt för utskottet
att i frågans nuvarande läge taga ställning till de med ifrågavarande åtgärder
sammanhängande detaljfrågorna. Denna sida av saken bör komma
under skyndsam utredning genom Kungl. Maj:ts försorg. På grund härav
och även med hänsyn till önskvärdheten av att skoldistrikten beredas rådrum
för ett genomförande av de åtgärder i nämnda riktning, vilka kunna
komma att beslutas, är det icke möjligt att genomföra en utsträckning av
lärarnas tjänstgöringsskyldighet och därmed en enhetlig lönegradsplacering
redan från och med den dag, då löneregleringen tänkes skola träda i
kraft. Som nämnts bör emellertid en lönereglering icke så utformas, att
befattningshavarna sväva i ovisshet om dess verkliga innebörd. På grund
härav bör riksdagen enligt utskottets mening redan nu fatta beslut rörande
sättet för övergången till den enhetliga lönesättningen.
Nämnda övergång synes kunna utformas med utgångspunkt från Kungl.
Maj:ts förslag. På sätt i de likalydande motionerna I: 284 och II: 538 ifrågasatts,
bör enligt utskottets mening ordinarie manlig folkskollärare intill den
1 juli 1939 i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag åtnjuta lön enligt lönegraderna
B 15, B 16, respektive B 17. Från och med sagda dag böra de lärare,
som åtnjuta lön enligt den lägsta lönegraden, uppflyttas till lönegraden B 16
och den årliga tjänstgöringsskyldigheten fastställas till lägst 36 V2 veckor.
Efter ytterligare två år, alltså den 1 juli 1941, böra de lärare, som åtnjuta
lön enligt lönegraden B 16, uppflyttas till lönegraden B 17 och den årliga
tjänstgöringsskyldigheten fastställas till 39 veckor.
I motionerna I: 249 och II: 532 har framställts ett yrkande, som innebär,
att differentieringen av lönerna efter tjänstgöringstiden skulle till
undvikande av ojämnheter och påtagliga orättvisor hänföras till vissa
fixerade tjänstgöringstider, 34 %, 36 och 39 veckor, i stället för till varierande
lästider enligt Kungl. Maj:ts förslag. Med den ståndpunkt, utskottet
i det föregående intagit, har detta yrkande avseende allenast på den första
81
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
perioden av den av utskottet ifrågasatta övergången till en enhetlig lönesättning.
Det torde icke vara behövligt att för den korta tid, nämnda
period omfattar, vidtaga ändring i Kungl. Maj:ts förslag i den i berörda
motioner angivna riktningen.
Med vad utskottet ovan anfört torde de i ämnet väckta motionerna få
anses besvarade, såvitt de här komma i fråga.
Kungl. Majit---(sid. 53 och 54)---lönegrader lägre.
Utskottet vill mot bakgrunden av den å sid. 24 f. här ovan lämnade redogörelsen
fästa uppmärksamheten på att det torde få anses ådagalagt, att
1925 års riksdag icke i princip beslutat i lönehänseende likställa manliga
och kvinnliga befattningshavare. Vid sådant förhållande anser utskottet, i
anslutning till vad i ämnet anförts av 1936 års lärarlönesakkunniga, skolöverstyrelsen
och de ovannämnda motionärerna, det icke lämpligt, att riksdagen
genom bifall till Kungl. Marits förslag föregriper den revision av
gällande avlöningsbestämmelser för befattningshavare vid den civila och
militära statsförvaltningen, som omhänderhaves av 1936 års lönekommitté,
och riksdagens omprövning av frågan i det vidare sammanhang, som lönekommitténs
förslag kommer att avse. Ett uppskjutande av ståndpunktstagandet
ett eller annat år i syfte att bereda möjligheter till en bedömning
av frågan i dess samband med statens lönefrågor i övrigt synes icke vålla
några olägenheter för de kvinnliga befattningshavarna, eftersom de av
Kungl. Majit föreslagna övergångsbestämmelserna innebära, att närmandet
av lönen för kvinnlig folkskollärare till lönen för manlig skulle genomföras
stegvis på så sätt, att en partiell likställighet skulle ernås först den 1 juli
1940 och full likställighet — frånsett rätt att åtnjuta lön enligt högsta
löneklassen inom vederbörande lönegrad — först den 1 juli 1943.
På grund av vad nu anförts finner sig utskottet i anslutning till de motionsvis
framställda yrkandena böra föreslå, att kvinnlig folkskollärare skall
åtnjuta lön enligt en lönegrad, som ligger två lönegrader lägre än den för
manlig folkskollärare tillämpade. Med tillämpning i övrigt av vad utskottet
i det föregående föreslagit rörande lönegradsplaceringen för manlig folkskollärare
bör således kvinnlig lärare intill den 1 juli 1939 åtnjuta lön enligt
lönegraderna B 13, B 14, respektive B 15, från och med nämnda dag enligt
lönegraderna B 14, respektive B 15 samt från och med den 1 juli 1941 enligt
lönegraden B 15. I så fall bör skyldighet icke åläggas kvinnlig folkskollärare
att mottaga större tjänstebostad än å två rum och kök.
lämen för---(sid. 54 och 55)---— motionen lii 486.
Enligt det äldsta i statsrådsprotokollet åberopade löncregleringsförslaget
— lärarlönekommitténs förslag — skulle skillnaden mellan lönen för
kvinnliga folkskollärare och småskollärarinnor utgöra icke mindre än nio
lönegrader. I de efterföljande kommittéutredningarna yppades cn växande
Bihang till riksdagens protokoll 1037. G sami. Nr 1/fO. 6
82
Statsutskottets utlåtande Nr 1^0.
förståelse för småskollärarinnornas ansvarsfulla och krävande arbete samt
togs större hänsyn till de skärpta fordringarna i utbildningshänseende. 1928
års lönekommitté och 1935 års lärarlönesakkunniga angåvo sålunda löneskillnaden
till sju lönegrader. Av 1936 års lärarlönesakkunniga reducerades
den till sex lönegrader.
Kungl. Maj:ts föreliggande förslag, som utgår från en löneskillnad av
icke mindre än åtta lönegrader, synes alltså representera en återgång till
en äldre uppskattning av småskollärarinnornas arbets- och utbildningsförhållanden.
Enligt utskottets mening föreligger icke anledning att uppehålla
en så avsevärd skillnad i lönehänseende mellan ifrågavarande befattningshavare.
Därest utskottet funnit sig kunna tillstyrka den av Kungl. Maj:t
för de kvinnliga folkskollärarna ifrågasatta lönegradsplaceringen, skulle en
höjning av löneställningen för småskollärarinnorna hava varit naturlig med
hänsyn till relationen mellan folkskollärarinnorna och småskollärarinnorna.
Örn emellertid — såsom utskottet i det föregående förutsatt — de kvinnliga
folkskollärarna skola avlönas två lönegrader lägre än de manliga folkskollärarna,
synes den av Kungl. Maj:t för småskollärarinnorna föreslagna
högsta lönegradsplaceringen vara lämplig. I så fall kommer löneskillnaden
mellan kvinnlig folkskollärare och småskollärarinna att motsvara sex lönegrader.
Vad utskottet i det föregående föreslagit beträffande övergång till enhetlig
lönegradsplacering och tjänstgöringsskyldighet bör äga tillämpning
jämväl beträffande småskollärarinnorna. Dessa böra alltså intill den 1 juli
1939 åtnjuta lön enligt lönegraderna B 7, B 8, respektive B 9, från och med
nämnda dag enligt lönegraderna B 8, respektive B 9 samt från och med
den 1 juli 1941 enligt lönegraden B 9. Det av Kungl. Majit framlagda förslaget
örn tillerkännande av ett särskilt lönetillägg åt manlig lärare vid
småskola eller mindre folkskola biträder utskottet. Till den i en motion berörda
frågan om undervisningsskyldigheten per vecka för lärare vid småskola
återkommer utskottet i det följande.
I samband----(sid. 56—65)--- — budgetåret 1937/1938 m. m.»
dels ock att utskottets hemställan under punkterna 2—Jf och 6 bort
i anledning härav bliva följande:
»2. besluta, att ordinarie manlig lärare vid folkskola
skaff efter en övergångsperiod av tre och ett halvt år,
alltså från och med den 1 juli 1941, hänföras till lönegraden
B 17 i den under 9 § avlöningsreglementet den
22 juni 1921 (nr 451, jfr 270/1925) för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande
den civila statsförvaltningen, införda löneplanen ävensom
från och med nämnda tidpunkt åläggas en tjänstgöringsskyldighet
av 39 veckor årligen; skolande sagda övergångsperiod
så anordnas, att sådan lärare från och med
Statsutskottets utlåtande Nr 1^0. 83
den 1 januari 1938 hänföres vid skolor med en lästid av
högst 36 veckor årligen till lönegraden B 15, vid skolor
med en lästid av mer än 36 men ej 39 veckor till lönegraden
B 16 och vid skolor med en lästid av 39 veckor till
lönegraden B 17 och att sådan lärare, som den 1 juli
1939 åtnjuter avlöning enligt lönegraden B 15, skall från
och med sistnämnda dag uppflyttas till lönegraden B 16,
i samband varmed ordinarie manlig lärare vid folkskola
ålägges en tjänstgöringsskyldighet av lägst 3672 veckor
årligen;
3. besluta, att ordinarie kvinnlig lärare vid folkskola
skall, på sätt under 2. angivits beträffande manlig sådan
lärare, åtnjuta lön två lönegrader lägre än manlig lärare,
dock utan rätt att åtnjuta lön enligt högsta löneklassen
inom vederbörande lönegrad;
4. besluta, att ordinarie lärare vid småskola skall efter
en övergångsperiod av tre och ett halvt år, alltså från
och med den 1 juli 1941, hänföras till lönegraden B 9
i omförmälda löneplan ävensom från och med nämnda
tidpunkt åläggas en tjänstgöringsskyldighet av 39 veckor
årligen; skolande sagda övergångsperiod så anordnas, att
sådan lärare från och med den 1 januari 1938 hänföres,
på sätt under 2. angivits beträffande ordinarie manlig
lärare vid folkskola, till lönegraderna B 7, B 8, respektive
B 9 och att sådan lärare, som den 1 juli 1939 åtnjuter
avlöning enligt lönegraden B 7, skall från och
med sistnämnda dag uppflyttas till lönegraden B 8, i
samband varmed ordinarie lärare vid småskola ålägges
en tjänstgöringsskyldighet av lägst 36 72 veckor årligen;
6. hos Kungl. Majit anhålla örn utredning och förslag
rörande åtgärder att i möjligaste mån och under beaktande
av vad utskottet i det föregående anfört effektivt
utnyttja den ovannämnda tjänstgöringsskyldigheten
för lärare vid folk- och småskolor;»
2) av herr Jeppsson, som ansett,
dels att utskottets utlåtande angående lönereglering för folk- och småskollärare
m. m. bort hava följande lydelse:
»Under den---(sid. 49—52)--- 38 veckor.
Utskottet har för sin del ingenting att invända emot, att ersättningen
för lästid över 34 1/2 veckor, vilken som nämnts nu gäldas av kommunerna,
inarbetas i den enligt lönegrad utgående avlöningen, d. v. s. att staten övertager
den väsentliga delen av lärarlönerna. Däremot kan utskottet icke bi
-
84 Statsutskottets utlåtande Nr 11+0.
träda Kungl. Maj:ts förslag, i vad det avser den av bland annat ifrågavarande
kostnadsöverflyttning betingade lönesättningen.
Den differentiering av avlöningen i olika lönegrader efter undervisningstidens
längd, som Kungl. Maj:ts förslag innebär, leder enligt utskottets mening
till konsekvenser, som icke äro önskvärda ur vare sig skolans eller
lärarnas synpunkt. Såsom påvisats i åtskilliga av de i ämnet väckta motionerna,
skulle ett genomförande av detta förslag medföra, att landsbygdens
lärare skulle i fortsättningen liksom hittills, så länge de nuvarande olikaheterna
mellan städer och större samhällen å ena sidan, landsbygden å den
andra, i fråga om lästidens längd bestå, som regel bliva lägre avlönade än
städernas lärare, och landsbygden skulle på grund härav beredas svårigheter
vid konkurrensen örn de bästa lärarna. Det övervägande antalet lärare
skulle, såvitt med utgångspunkt från de nuvarande förhållandena kan bedömas,
erhålla lön enligt den lägsta av de i propositionen föreslagna lönegraderna.
Endast lärare med en årlig lästid av 39 veckor skulle avlönas
enligt en lönegrad, som allmänt ansetts välmotiverad för alla manliga folkskollärare,
nämligen lönegraden B 17. Med den ifrågasatta lönedifferentieringen
är förenad även den olägenheten att lönesättningen skulle vara till
övervägande del beroende av skoldistriktens åtgöranden. Det synes önskvärt,
att lönesystemet icke utformas på sådant sätt, att det underlättar uppkomsten
av intressemotsättningar mellan skoldistrikten och de i deras
tjänst anställda lärarna.
Enligt utskottets mening bör det lönesystem, som avses skola genomföras
för folkskolans lärare, så konstrueras, att det icke uppoffrar den fasthet och
enhetlighet, som en lönereglering bör tillgodose och som tillgodosetts vid
löneregleringar inom andra verksamhetsområden. Befattningshavarnas löneställning
bör icke göras beroende av yttre omständigheter, som komma flertalet
av dem att sväva i ovisshet om vilken löneställning, de för framtiden
skola komma i åtnjutande av. Utskottet utgår nämligen ifrån att samtliga
lärare böra erhålla samma tjänstgöringsskyldighet och i möjligaste mån
samma tjänstgöringstid. Endast härigenom torde man kunna undgå en för
landsbygdens skolväsende olämplig klassificering av lärartjänsterna.
Örn sålunda en enhetlig lönesättning för folkskolans lärare för utskottet
framstår som ett väsentligt önskemål, vill utskottet å andra sidan icke förneka,
att genomförandet av ett sådant avlöningssystem försvåras av de
förefintliga olikheterna i fråga om undervisningstidens längd. Såsom framgår
av de verkställda utredningarna och de i ämnet väckta motionerna, saknas
dock icke möjligheter att komma till rätta med dessa svårigheter. Den
ifrågasatta löneregleringen, vilken som nämnts innebär, att kommunerna
befrias från skyldigheten att bestrida kostnaden för lärares tjänstgöring utöver
den nu föreskrivna minimitjänstgöringen av 34 V2 läsveckor, erbjuder
ett gynnsamt tillfälle för statsmakterna att utan ekonomiska olägenheter
för skoldistrikten vidtaga förbättringar inom folkskoleväsendet. En förut
-
85
Statsutskottets utlåtande Nr lJjO.
sättning härför liksom också för åstadkommandet av en utjämning i lönehänseende
är emellertid, att lärarnas arbetskraft mera effektivt utnyttjas
än vad flerstädes nu är fallet. En utökning av tjänstgöringsskyldigheten
föreslogs också av 1936 års lärarlönesakkunniga. Önskvärdheten härav har
ävenledes understrukits såväl i motioner som i uttalanden om den föreslagna
löneregleringen.
Denna önskan om ett bättre utnyttjande av lärarnas arbetskraft ligger
också helt i linje med de senare årens strävanden att förbättra undervisningsmöjligheterna,
särskilt på landsbygden, så att skolförhållandena där
bli mera likartade med städernas. Utskottet anser för den skull, att riksdagen
vid löneregleringens genomförande bör besluta utsträcka tjänstgöringsskyldigheten
för samtliga lärare till 39 veckor. Härigenom skulle
landsbygdens och städernas lärartjänster komma att framstå som likvärdiga.
Någon gradering av statens bidrag till lärarlönerna skulle ej heller behöva
ifrågakomma och följaktligen ej heller någon favorisering från statens
sida av städernas och de större samhällenas skolväsende. Däremot anser
sig utskottet icke böra förorda en allmän förlängning av den lagstadgade
minimilästiden av 34 1L veckor, ehuru väl en utsträckning av den obligatoriska
lästiden från skolans synpunkt kunde i och för sig vara önskvärd.
Utskottet anser nämligen, att folk- och småskolans organisation bör anpassas
efter de för de olika orterna skiftande förutsättningarna och att det
alltjämt bör vara skoldistrikten obetaget att själva besluta angående utökning
av den årliga lästiden för barnen.
Den av utskottet sålunda föreslagna tjänstgöringsskyldigheten av 39 veckor
årligen torde kunna uttagas på olika sätt. Enligt utskottets mening torde
det kunna förväntas, att många skoldistrikt komma att begagna sig av
möjligheten att utsträcka lästiden, då merkostnaden härför ej skulle drabba
skoldistrikten utan övertagas av statsverket. Där en förlängning av läsåret
av ena eller andra skälet ej skulle befinnas lämpligt att genomföra, kan
enligt utskottets mening ett antagande av de av skolöverstyrelsen föreslagna
forstärkningsanordningarna i dess ovan å sid. 23 och 24 berörda utlåtande
vara till gagn, och dessa synas utskottet för den skull böra genomföras i den
utsträckning så befinnes vara lämpligt. Genom dessa anordningar skulle
landsbygden erhålla möjlighet att inom kort tid få till stånd en med hänsyn
till effektiviteten förbättrad folkskolundervisning utan att varje barn eller
skolklass behövde få lästiden utsträckt. Löneregleringen för lärarna bleve
härigenom förbunden med en undervisningsreform, som komme den egentliga
landsbygden och de svagare skolformerna till godo. Det kan även ifrågasättas,
huruvida inte den utökade tjänstgöringsskyldigheten kunde tagas
i anspråk för särskild undervisning åt efterblivna barn. Andra utvägar att
uttaga tjänstgöringsskyldigheten av lärarna lia anvisats av 1936 års liirarlönésakkunniga
genom dessas förslag att i (leii obligatoriska tjänstgöringstiden
inlägga slöjdundervisningen. Härigenom skulle rätt betydande besparingar
av nu utgående statsbidrag till denna undervisning kunna göras.
86
Statsutskottets utlåtande Nr llfO.
Av det sagda torde framgå, att goda möjligheter förefinnas att även för
befattningshavare inom folkskoleväsendet genomföra en i stort sett enhetlig
tjänstgöringstid och alltså bringa förhållandena på detta område till
överensstämmelse med vad som gäller för vissa andra lärarkategorier och
befattningshavare i allmän tjänst. Det är emellertid icke möjligt för utskottet
att i frågans nuvarande läge taga ställning till de med ifrågavarande åtgärder
sammanhängande detaljfrågorna. Denna sida av saken bör komma
under skyndsam utredning genom Kungl. Maj:ts försorg. På grund härav
och även med hänsyn till önskvärdheten av att skoldistrikten beredas rådrum
för ett genomförande av de åtgärder i nämnda riktning, vilka kunna
komma att beslutas, är det icke möjligt att genomföra en utsträckning av
lärarnas tjänstgöringsskyldighet och därmed en enhetlig lönegradsplacering
redan från och med den dag, då löneregleringen tänkes skola träda i kraft.
Som nämnts bör emellertid en lönereglering icke så utformas, att befattningshavarna
sväva i ovisshet örn dess verkliga innebörd. På grund härav
bör riksdagen enligt utskottets mening redan nu fatta beslut rörande sättet
för övergången till den enhetliga lönesättningen.
Nämnda övergång synes lämpligen böra utformas på så sätt, att riksdagen
beslutar en allmän utökning av lärarnas tjänstgöringstid till 39 veckor
eller däremot svarande arbetstid, vilken utökning skall hava slutgiltigt
genomförts under en övergångstid av 3 1/2 år, räknat från löneregleringens
ikraftträdande, alltså den 1 juli 1941. Från denna tidpunkt skola samtliga
ordinarie manliga lärare åtnjuta lön enligt lönegrad B 17. Under övergångstiden
bör enligt utskottets mening sådan lärare intill den 1 juli 1938 i enlighet
med Kungl. Maj:ts förslag åtnjuta lön enligt lönegraderna B 15, B 16 respektive
B 17. Från och med sistnämnda dag böra de lärare, som åtnjuta lön
enligt den lägsta lönegraden, uppflyttas till lönegraden B 16 och den årliga
tjänstgöringsskyldigheten samtidigt fastställas till mer än 36 men ej 39
veckor årligen. En uppflyttning redan från och med den 1 juli 1938 av de
i lönehänseende sämst ställda lärarna med en lönegrad utöver vad Kungl.
Majit föreslagit synes nämligen utskottet innebära tillgodoseendet av ett
rättmätigt krav på en tillfredsställande löneförbättring för lärarpersonalen
framför allt på landsbygden i samband med den förestående löneregleringen.
Med den ståndpunkt utskottet i det föregående intagit torde det icke
vara behövligt att såsom föreslagits i motionerna I: 249 och II: 532 föreskriva,
att den årliga lästiden skall omfatta antingen 34 1/2, 36 eller 39
veckor.
Med vad utskottet ovan anfört torde de i ämnet väckta motionerna få
anses besvarade, såvitt de här komma i fråga.
Kungl. Majit har föreslagit, att ordinarie kvinnlig folkskollärare--
— (sid. 53—55)---motionen lii 486.
Enligt det äldsta i statsrådsprotokollet åberopade löneregleringsförsläget
87
Statsutskottets utlåtande Nr 1^0.
—- lärarlönekommitténs förslag — skulle skillnaden mellan lönen för kvinnliga
folkskollärare och småskollärarinnor utgöra icke mindre än nio lönegrader.
I de efterföljande kommittéutredningarna yppades en växande förståelse
för småskollärarinnornas ansvarsfulla och krävande arbete samt
togs större hänsyn till de skärpta fordringarna i utbildningshänseende.
1928 års lönekommitté och 1935 års lärarlönesakkunniga angåvo sålunda
löneskillnaden till sju lönegrader. Av 1936 års lärarlönesakkunniga reducerades
den till sex lönegrader.
Kungl. Maj:ts föreliggande förslag, som utgår från en löneskillnad av
icke mindre än åtta lönegrader, synes alltså representera en återgång till
en äldre uppskattning av småskollärarinnornas arbets- och utbildningsförhållanden.
Enligt utskottets mening föreligger icke anledning att uppehålla
en så avsevärd skillnad i lönehänseende mellan ifrågavarande befattningshavare.
Utskottet anser att en förbättrad löneställning för småskolans
lärare är starkt motiverad såväl med hänsyn till den föreslagna löneställningen
för folkskollärarinnorna som ock med hänsyn till de ökade
kraven på småskollärares utbildning samt till arten och betydelsen av ifrågavarande
befattningshavares arbetsuppgifter. Utskottet förordar därför,
att småskolans lärare med en tjänstgöringsskyldighet av 39 veckor årligen
inplaceras i lönegraden B 10.
Vad i det föregående föreslagits beträffande övergång till enhetlig lönegradsplacering
och tjänstgöringsskyldighet bör äga tillämpning även beträffande
ordinarie lärare vid småskola. Dessa lärare böra alltså under
övergångstiden intill den 1 juli 1938 i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag
åtnjuta lön enligt lönegraderna B 7, B 8 respektive B 9. Från och med
sagda dag uppflyttas de lärare, som äro placerade i lönegraderna B 7 respektive
B 8 till lönegraden B 9, samtidigt som dessa lärare åläggas en
tjänstgöringsskyldighet av mer än 36 men ej 39 veckor årligen. De lärare
vid småskola, som den 1 juli 1938 åtnjuta lön enligt lönegrad B 9, uppflyttas
från och med nämnda dag till lönegrad B 10. Efter övergångstidens
slut, alltså den 1 juli 1941, då en tjänstgöringsskyldighet av 39 veckor bör
vara fullt genomförd, böra samtliga ordinarie lärare vid småskola åtnjuta
lön enligt lönegrad B 10. Det av Kungl. Majit framlagda förslaget örn tillerkännande
av ett särskilt lönetillägg åt manlig lärare vid småskola eller
mindre folkskola biträder utskottet. Till den i en motion berörda frågan
om undervisningsskyldigheten per vecka för lärare vid småskola återkommer
utskottet i det följande.
I samband---(sid. 56—65) —--budgetåren 1937/1938 m. m.»
dels ock att utskottets hemställan under punkterna, 2, 4 och 6 bort i
anledning härav bliva följande:
2. besluta, att ordinarie manliga lärare vid folkskola skall
efter en övergångstid av 3''A år, alltså från och med den
1 juli 1941 hänföras till lönegraden B 17 i den under 9§
88
Statsutskottets utlåtande Nr tift.
avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451, jfr 270/
1925) för befattningshavare vid statsdepartement och
vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,
införda löneplanen ävensom från och med nämnda tidpunkt
åläggas en tjänstgöringsskyldighet av 39 veckor årligen;
skolande sagda övergångstid så anordnas, att sådan
lärare från och med den 1 januari 1938 hänföres vid skolor
med en lästid av högst 36 veckor årligen till lönegraden
B 15, vid skolor med en lästid av mer än 36 men ej 39
veckor årligen till lönegraden B 16 och vid skolor med en
årlig lästid av 39 veckor till lönegraden B 17, och att sådan
lärare, som den 1 juli 1938 åtnjuter avlöning enligt lönegraden
B 15, skall från och med sistnämnda dag uppflyttas
till lönegraden B 16, i samband varmed ordinarie manlig
lärare vid folkskola ålägges en tjänstgöringsskyldighet av
mer än 36 men ej 39 veckor årligen;
4. besluta, att ordinarie lärare vid småskola skall efter
en övergångstid av 314 år, alltså från och med den 1 juli
1941, hänföras till lönegraden B 10 i omförmälda löneplan
ävensom från och med nämnda tidpunkt åläggas en tjänstgöringsskyldighet
av 39 veckor årligen; skolande sagda
övergångsperiod så anordnas, att sådan lärare från och med
den 1 januari 1938 hänföres, på sätt under 2. angivits beträffande
ordinarie manlig lärare, till lönegraderna B 7, B 8
respektive B 9 och att sådan lärare, som den 1 juli 1938
åtnjuter avlöning enligt lönegraderna B 7 eller B 8, skall
från och med sistnämnda dag uppflyttas till lönegraden
B 9, i samband varmed ordinarie lärare vid småskola ålägges
en tjänstgöringsskyldighet av mer än 36 men ej 39
veckor årligen, samt att sådan lärare, som den 1 juli 1938
åtnjuter avlöning enligt lönegraden B 9, skall från och med
sagda dag uppflyttas till lönegraden B 10;
6. hos Kungl. Maj:t anhålla örn utredning och förslag
rörande åtgärder att i möjligaste mån och under beaktande
av vad utskottet i det föregående anfört effektivt utnyttja
den ovannämnda tjänstgöringsskyldigheten för lärare vid
folk- och småskolor;»
3) av herr Bäckström, som anslutit sig till herr Jeppssons ovannämnda
reservation utom i fråga örn lön till ordinarie kvinnlig folkskollärare;
Statsutskottets utlåtande Nr lJfO.
89
4) av herr Olof Olsson, som ansett,
dels att den del av utskottets utlåtande, som börjar med orden »Utskottet
har för sin del» och slutar med orden »komma i fråga» (sid. 52
och 53), bort hava följande lydelse:
»Utskottet har för sin del ingenting att erinra emot, att ersättningen
för lästid över 3472 veckor, vilken som nämnts för närvarande gäldas
av de olika skoldistrikten, inarbetas i den enligt lönegrad utgående avlöningen
och således övertages av staten. Utkottet kan däremot icke
biträda den lönesättning i Kungl. Maj:ts förslag, som bland annat betingas
av ifrågavarande kostnadsöverflyttning.
Det synes nämligen utskottet angeläget, att lönesystemet icke utformas
på sådant sätt, att det underlättar uppkomsten av intressemotsättningar
mellan skoldistrikten och de i deras tjänst anställda lärarna. Så
blir lätt fallet, om lärarnas lönegradsplacering, såsom Kungl. Maj:ts förslag
förutsätter, göres till övervägande del beroende av skoldistriktens
initiativ. Lönesystemet bör i stället så konstrueras, att det icke uppoffrar
den fasthet och enhetlighet, som en lönereglering bör tillgodose
och som tillgodosetts vid löneregleringar inom andra verksamhetsområden.
Befattningshavarnas löneställning bör sålunda icke göras beroende
av yttre omständigheter, som komma flertalet av dem att sväva i
ovisshet om vilken löneställning, de för framtiden skola komma i åtnjutande
av.
En enhetlig lönesättning för folkskolans lärarpersonal bör enligt utskottets
mening uppbyggas på grundvalen av en för dessa befattningshavare
gällande enhetlig tjänstgöringsskyldighet, vilken lämpligen bör
bestämmas till 39 veckor årligen. Den utsträckta tjänstgöringstiden
synes kunna till skolans bästa nyttiggöras exempelvis genom att, på sätt
skolöverstyrelsen i dess ovan å sid. 23 och 24 berörda utlåtande föreslagit,
differentiera undervisningen i flerklassiga läraravdelningar. Så
skulle vid sådana skolor 39-veckors-läsning kunna anordnas antingen
på det sätt, att blott en del av läraravdelningen undervisade den längre
tiden och de övriga 347''ä veckor, eller ock så, att samtidig undervisning
av skolans alla klasser ägde rum under endast sju månader, medan lärarna
under de två återstående månaderna undervisade växelvis endast
en del av läraravdelningen. Detta för att nämna ett exempel. Man
kunde också ifrågasätta, huruvida icke den vidgade tjänstgöringsskyldigheten
skulle kunna tagas i anspråk för beredande av särskild undervisning
åt efterblivna barn. De med åtgärder av denna art sammanhängande
detaljfrågorna böra komma under utredning genom Kungl.
Maj:ts försorg. I avvaktan på resultatet av denna utredning, vilken
kan tänkas komma att bliva ganska tidskrävande, synes det vara lämpligt
att genomföra övergången till det enhetliga lönesystem, som av utskottet
förordas, först efter en övergångsperiod, som ej bör tilltagas för
90
Statsutskottets utlåtande Nr lJfO.
knappt. Enligt utskottets mening bör ordinarie manlig folkskollärare
intill den 1 juli 1940 i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag åtnjuta lön
enligt lönegraderna B 15, B 16, respektive B 17. Från och med sagda
dag böra de lärare, som åtnjuta lön enligt den lägsta lönegraden, uppflyttas
till lönegraden B 16 och den årliga tjänstgöringsskyldigheten fastställas
till lägst 3672 veckor. Efter ytterligare två år, alltså den 1 juli
1942, böra de lärare, som åtnjuta lön enligt lönegraden B 16, uppflyttas
till lönegraden B 17 och den årliga tjänstgöringsskyldigheten fastställas
till 39 veckor.
Med vad utskottet ovan anfört torde de i ämnet väckta motionerna
få anses besvarade, såvitt de här komma i fråga.»
dels ock att utskottet bort under punkten 2 hemställa, att riksdagen
må
»besluta, att ordinarie manlig lärare vid folkskola skall
efter en övergångsperiod av fyra och ett halvt år,
alltså från och med den 1 juli 1942, hänföras till lönegraden
B 17 i den under 9 § avlöningsreglementet den
22 juni 1921 (nr 451, jfr 270/1925) för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande
den civila statsförvaltningen, införda löneplanen ävensom
från och med nämnda tidpunkt åläggas en tjänstgöringsskyldighet
av 39 veckor årligen; skolande sagda
övergångsperiod så anordnas, att sådan lärare från och
med den 1 januari 1938 hänföres vid skolor med en lästid
av högst 36 veckor årligen till lönegraden B 15, vid
skolor med en lästid av mer än 36 men ej 39 veckor till
lönegraden B 16 och vid skolor med en lästid av 39
veckor till lönegraden B 17, och att sådan lärare, som
den 1 juli 1940 åtnjuter avlöning enligt lönegraden B 15,
skall från och med sistnämnda dag uppflyttas till lönegraden
B 16, i samband varmed ordinarie manlig lärare
vid folkskola ålägges en tjänstgöringsskyldighet av lägst
3672 veckor årligen;»
5) av herrar Nilsson i Gränebo, von Heland, Bäckström, Svensson
i Grönvik och Andersson i Södergård, vilka ansett, att utskottet bort
— i avbidan på omprövningen av det förslag, som 1936 års lönekommitté
kan komma att framlägga — under punkten 8 föreslå riksdagen att
»besluta, att ordinarie kvinnlig lärare vid folkskola
skall åtnjuta lön två lönegrader lägre än manlig lärare,
dock utan rätt att åtnjuta lön enligt högsta löneklassen
inom vederbörande lönegrad;»
91
Statsutskottets utlåtande Nr 11+0.
6) av herrar Olof Olsson, Pauli och Larsson i Varberg, vilka ansett,
att utskottet bort under punkten 1+ föreslå sådan uppfattning i
lönegrad av ordinarie lärare vid småskola, varom framlagts förslag i
de i denna del likalydande motionerna 1:249 av herr Ruben Wagnsson
m. fl. och II: 532 av herr Johnsson i Kalmar m. fl.;
7) av herr Oscar Olsson, som ansett, att utskottet bort under punkten
1+ föreslå riksdagen att besluta sådan ändring i Kungl. Maj:ts förslag,
att ordinarie lärare vid småskola skall från och med den 1 juli
1943, under förutsättning att vid denna tidpunkt för dessa lärare
gäller en allmän tjänstgöringsskyldighet av 39 veckor per år, erhålla
lön enligt lönegraden B 10, dock utan rätt att åtnjuta lön enligt högsta
löneklassen inom denna lönegrad;
8) av herr Oscar Olsson, som ansett,
dels att den del av utskottets utlåtande å sid. 52, som börjar med
orden »Med hänsyn» och slutar med orden »1938 års riksdag» bort hava
följande lydelse:
»Med hänsyn till de skiftande förhållandena i de särskilda skoldistrikten
kan det vara tvivelaktigt, om barnens lästid kan allestädes utan
svårighet utsträckas till 39 veckor. Utskottet är i varje fall icke berett
att nu, i enlighet med yrkandena i flera motioner, förorda en till
tiderna fixerad övergång till så lång läs- och tjänstgöringstid i folkskolan,
utan anser sig — -— — 1938 års riksdag.»
dels ock att utskottet bort i anslutning härtill under punkten 6 hemställa,
»att riksdagen må hos Kungl. Maj:t anhålla ej mindre
om utredning och förslag, örn möjligt redan till 1938
års riksdag, till sådan jämkning i åliggandena för lärare
vid folk- och småskolor, att tjänstgöringstiden för dessa
lärare utsträckes till 39 veckor årligen, än även om vidtagande
av åtgärder för lästidens utsträckande till minst
36 V2 veckor senast från och med läsåret 1939—1940 i
de skoldistrikt, som då hava kortare lästid.»
92
Statsutskottets utlåtande Nr 1^0.
Bil. 1.
UPPGIFT
å de beräknade årliga merkostnaderna för statsverket vid lönereglering
för folk- och småskollärare enligt nedannämnda förslag (dyrtidstillägg
28 ''procent å oreglerade och 10 procent å nyreglerade löner).
Miljoner
kronor
Anm.
Enligt Kungl. Maj:ts förslag:
under tiden 1/i 1938—3% 1940 ......
16.8
Från och med den 1/i 1943
» » 7t 1940—37e 1943 ......
18.9
inträder därjämte till följd
från och med den 1/t 1943 .........
19.8
av likalönsprincipens til- lämpning en kostnadsökning
för skoldistrikten på sam-
Enligt utskottets förslag:
manlagt l1/* milj. kronor.
under tiden Vi 1938—3% 1938 ......
16.8
Dessa beräkningar gjorda
» » V7 1938—30/e 1940 ......
> » 7 7 1940—3% 1943 ......
från och med den 1/t 1943 .........
17.5
under antagande, att läs-
19.6
20.5
tiden i de fall, övertidsläs- ning förekommer, från och
med den 1 juli 1938 an- passas till närmast högre
från nämnda dag enligt ut- skottets ståndpunkt med-
Reservationer:
givna lästid.
1) av herr Johansson i Fredrikslund m. fl.:
under tiden 1/i 1938—-3% 1939 ......
16.8
*) Vid dessa beräkningar har
» 7» 1939—50/6 1941 ......
från och med den 1/i 1941.........
22.3
24.8*)
hänsyn tagits till uppkom- mande besparingar av om- kring 3 milj. kronor på grund
2) av herr Jeppsson:
under tiden */i 1938—S0/6 1938 ......
av att undervisning i slöjd
och fortsättningsskola i vissa
falljskulle kunna komma att
16.8
meddelas av lärare inom
» » 77 1938—S0/6 1940 ......
22.3
ramen av deras ordinarie
» » 77 1940—30/e 1941 ......
24.4
undervisningsskyldighet.
» » 77 1941—3% 1943 ......
32.6
från och med den 1/i 1943 .........
33.5
3) av herr Bäckström:
Jfr reservationen nr 5) här nedan.
4) av herr Olof Olsson:
under tiden 1/i 1938—s0/''g 1940 ......
16.8
» » 77 1940—3% 1942 ......
24.4
* » Vt 1942—3% 1943 ......
26.9
från och med den 1/i 1943 .........
27.8*)
Statsutskottets utlåtande Nr lJfO.
93
Miljoner
kronor
Anm.
5) av herr Nilsson i Gränebo m. fl.:
Innebär i förhållande till utskottets
förslag en besparing för statsverket av
2.i milj. kronor under tiden Vt 1940—
3% 1943 och av 3 milj. kronor från
och med den x/t 1943 samt för skoldistrikten
av l1/* milj. kronor från och
med sistnämnda dag.
6) av herr Olof Olsson m. fl.:
Innebär en kostnadsökning i förhållande
till utskottets förslag av omkring
2lA milj. kronor från och med den
1/t 1940 och omkring 4.5 milj. kronor
från och med den */t 1943.
En uppfattning av samtliga lärare
vid småskola från lönegraden B 9 till
lönegraden B 11 medför en kostnadsökning
av omkring 5.2 milj. kronor.
7) av herr Oscar Olsson:
En uppfattning av samtliga lärare
vid småskola från lönegraden B 9 till
lönegraden B 10 medför en kostnadsökning
av omkring 2.6 milj. kronor.
Motioner:
1:249 av herr Ruben Wagnsson och
II: 532 av herr Johnsson i Kalmar m. fl.
under tiden Vi 1938—-3% 1940 ......
» » Vt 1940—30/e 1942 ......
» » Vt 1942—3% 1943 ......
från och med den 1/t 1943 .........
1:250 av herr Elof B. Andersson m. fl.
under tiden l/i 1938—3% 1940 ......
» » Vt 1940—3%s 1943 ......
från och med den x/t 1943 .........
1:251 av herr Verner Andersson . . . .
1:252 av herr Johansson i Friggeråker
m. fl...........................
17.5
22.0
32.5
36.0
24.4
26.5
27.4
22.3
16.8
94
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
Miljoner
kronor
Anm.
1:284 av herr 0. Bergqvist m. fl. och
II: 588 av herr Lundqvist m. fl.
under tiden x/i 1938—3% 1939 ......
16.8
» » Vt 1939—13% 1941......
22.3
från och med den 1h 1941.........
24.8
1:286 av herr Sandén m. fl. och
II: 536 av fröken Hesselgren m. fl.
under tiden x/i 1938—3% 1940 ......
21.3
» » Vt 1940—37e 1943 ......
23.4
från och med den x/t 1943 .........
24.3
1: 288 av herrar Norman och Berglund
och II: 533 av herr Lindén m. fl.
under tiden Vi 1938—3% 1940 ......
22.3
» » Vt 1940—3% 1942 ......
30.4
» » Vt 1942—1''% 1943 ......
32.5
från och med den x/t 1943 .........
36.0
1: 289 av herr Sjödahl............
22.6
II: 487 av herr Pettersson i Dahl m. fl.. .
16.8
II: 491 av herr Hagberg i Luleå m. fl.
under tiden x/i 1938—3% 1940 ......
28.8
» » Vt 1940—80/e 1943 ......
30.9
från och med den x/t 1943 .........
31.8
II: 542 av herr Jeppsson m. fl.
under tiden x/i 1938—3% 1940 ......
24.4
» » x/t 1940—so/6 1943 .....
32.6
från och med den x/t 1943 .........
33.5
Statsutskottets utlåtande Nr lJfO.
95
Bil. II.
TABELL
rörande den vissa befattningshavare vid allmänna civilförvaltningen och
kommunikationsverben tillkommande avlöning (inkl. dyrtidstillägg, 10 %,
och beträffande I-ort provisoriskt dyrortstillägg) samt den i propositionen
nr 27Oj1937 föreslagna löneställningen för lärare vid folk- och småskolor.
Lönegrad
L ö n e b
e 1 0
P P
B e f a t
t n i
ngshavare
A-ort
D-ort
G-ort
I-ort
5
Beg.lön
Slutlön
mani.
kvinnl.
2,172
2,700
2,568
2,466
3,078
2,928
2,772
3,456
3,276
2,994
3,714
3,528
Banvakt
Biträde, närmaste, till
köksföreståndarinna
vid sinnessjukhus
Brevbärare
Eldare (Bona m. fl.)
Expeditionsvakt
Förrådsvakt
Nattvakt, yttre, vid
sinnessjukhus
Stationsbiträde
Stationskarl
Stationsmästare av kl. 8
Trädgårdsmedhjälpare
Tullvakt
Vakt
V aktmästare
6
Beg.lön
Slutlön
mani.
kvinnl.
2,304
2,832
2,700
2,616
3,228
3,078
2,940
3,624
3,456
3,180
3,888
3,714
Arbetsförestån-
derska
Bageriförestån-
derska
Chaufför
Eldare av l:a kl.
Hantverkare
Köksförestånder- ska av 2:a kl.
Post- och stadsbud
Skötare
T vättförestånder- ska av Ira kl.
Översköterska
vid
sinnes-
sjuk-
hus
Förman
Husmoder (Venngarn och
Bona m. fl.)
Kustvakt
Maskinbiträde
Maskinvakt
Portvakt
Postiljon
Rikstelefonist
lie stationsbiträde
Tillsyningsman
Trafikbiträde
Vaktfru, första
Vaktkonstapel
7
Beg.lön
2,436
2,778
3,108
3,354
Förestånderska
Ritbiträde
Slutlön
av 2:a kl.
vid
Sj uksköterska(tandläkar-
mani.
2,994
3,408
3,834
4,104
Köksföreständer-
sinnes*
inst. samt — enl. Kungl.
ska av Ira kl.
sjuk-
Maj:ts förslag i prop.
kvinnl.
2,832
3,228
3,624
3,888
Magasinsförestån-
hus
272/1937 — karol.
dare
sjukhuset och serafi-
Banförman
merlas arettet)
Brevbärarförman
Sjukvårdare (veterinär-
Eldare
högskolan)
l:e expeditionsvakt
Skogvaktare
Frökontrollbiträde
Stationsmästare av kl. 7
Förrådsförman
(Posten)
Kanalförman
Tekniskt biträde (div.
Kanslibiträde
vetensk. institutioner)
Kassörska (tandläkar-
Trädgårdsförman
hist., karol, sjukhuset)
U nderträdgårdsmästare
l:e kustvakt
l:e vaktmästare
Laboratoriebiträde
V ärdebrevbärare
(tandläkarinst.)
Lärare i småskola med
Museibiträde
en årlig lästid av högst
l:e portvakt
36 veckor
Reparatör
96
Statsutskottets utlåtande Nr l^O.
Lönegrad
Lönebelopp
Befattningshavare
A-ort
D-ort
G-ort
I-ort
8
Beg.lön
Slutlön
mani.
kvinnl.
2,568
3,168
2,994
2,928
3,600
3,408
3,276
4,032
3,834
3,528
4,308
4,104
l:e förman
Hantverksföreståndare
av 2:a kl.
Kameralbiträde
Kassör
Konduktör
Kontorist
Maskinist
Maskinskötare
Montör
l:e postiljon
Skogvaktare (Uppsala
universitet)
Stationsförman
Stationsmästare av kl. 7
(S. J.)
Tull-, kust- och gräns- uppsyningsman
Yrkesmästare av 2:a kl.
(fångvården)
Vaktmästare tillika pre- parator (st. bakt. lab.)
Värmeledningsskötare,
tillika reparatör
Överkonstapel
Överskötare (sinnessjuk- hus)
Lärare i småskola med
en årlig lästid av mer
än 36 men ej 39 veckor
9
Beg.lön
Slutlön
mani.
kvinnl.
2,700
3,360
3,168
3,078
3,810
3,600
3,456
4,272
4,032
3,714
4,554
4,308
Kontorist
Montör
Lärare i småskola med
en årlig lästid av 39
veckor
10
Beg.lön
Slutlön
mani.
kvinnl.
2,832
3,564
3,360
3,228
4,032
3,810
3,624
4,512
4,272
3,888
4,800
4,554
Arkivbiträde (lant- mäteristyrelsen)
Bangårdsmästare
Befallningsman
Förman
Hantverksföreståndare
av l:a kl.
Instrumentm akare
(provningsanst.)
Kassör
l:e kontorist
Maskinist (byggnadsst.
m. fl.)
Åldfru
Preparator
l:e reparatör
Trädgårdsmästare och
preparator (skogshög- skolan)
Uppsyningsman
Yrkesmästare av l:a kl.
(fångvården)
Verkmästare
Överpostiljon
11
Beg.lön
Slutlön
mani.
kvinnl.
2,994
3,786
3,564
3,408
4,284
4,032
3,834
4,782
4,512
4,104
5,076
4,800
Biblioteksassistent
Kansliskrivare
Kassör
Kopist
Laboratoriebiträde (frö- kontr.anstalten m. fl.
anstalter)
Postexpeditör
Telegrafexpeditör
Vaktföreståndare (tele- grafverket)
12
Beg.lön
Slutlön
mani.
kvinnl.
3,168
4,020
3,786
3,600
4,536
4,284
4,032
5,052
4,782
4,308
5,352
5.076
Assi tent av 4:e kl.
(fångvården)
Befälhavare å bogserbåt
Förestånderska av Laki.
(sinnessjukhus)
l:e kansliskrivare
Kanslist (U. D.)
Kassör
Linjeförman
Lokomotivförare
Maskinist
Maskinmästare av 2:a kl.
l:e montör
l:e postexpeditör
Radiotelegrafist
Stationsmästare av kl. 6
3:e styrman
l:e telegrafexpeditör
T rädgårdsmästare
(Svartsjö)
Tullkontorist
Tull-, kust- och gräns- överuppsyningsman
l:e vaktföreståndare
Verkmästare (provnings- anstalten)
Statsutskottets utlåtande Nr llfi.
97
Lönegrad
L ö
n e b
e 1 o p p
Befattningshavare
A-ort
D-ort
G-ort
I-ort
13
Beg.lön
Slutlön
3,360
3,810
4,272
4,554
mani.
4,356
4,890
5,424
5,730
kvinnl.
4,020
4,536
5,052
5,352
14
Beg.lön
Slutlön
mani.
kvinnl.
3,564
4,680
4,356
4,032
5,250
4,890
4,512
5,832
5,424
4,800
6,150
5,730
Byggmästare
Föreståndare för varu- märkesgranskningen
(patentverket)
Kassör och bokhållare
Laboratoriebiträde
(kontrollstyrelsen)
lie maskinist
Materialförvaltare (riks- försäkringsanstalten)
Registrator
Keparationsmästare
Uppsyningsman avita kl.
(sinnessjukhus)
Verkstadsmästare
15
Beg.lön
Slutlön
mani.
kvinnl.
3,786
5,016
4,680
4,284
5,622
5,250
4,782
6,240
5,832
5,076
6,570
6,150
Bokhållare
Föreståndare vid fång- koloni
Garagemästare
Husfader (Venngarn)
Konservator (naturhist.
riksmuseet)
Kontorsskrivare (riksför- säkr.anstalten)
Kronohäktesföreståndare
av 2:a kl.
Landskanslist
Landskontorist
Ledningsmästare
Maskinmästare
Materialförvaltare
(generaltullstyrelsen)
Mätartekniker
Postassistent
Registrator
Ritare (heiiogravyr) eller
gravör (sj ökarte verket,
rikets allm. kartverk)
l:e skogsbiträde
Stationsmästare
Stationsskrivare
T elegraf assistent
Telegrafkommissarie
av kl. 6
Tullmästare
Tulluppbördsman
Vagnmästare
lie verkmästare (prov- ningsanstalten)
Övermontör
Lärare vid folkskola med
en årlig lästid av högst
36 veckor
16
Beg lön
Slutlön
mani.
kvinnl.
4,020
5,340
5,016
4,536
5,994
5,622
5,052
6,648
6,240
5,352
7,002
6,570
Assistent av 3:e kl.
(fångvården)
Beridare
Instrumentmakare
Kammarskrivare
lie kanslist (U. D.)
Kronohäktesföreståndare
1 kl.
2:e maskinist å ångfärja
Stationsinspektor av
kl. 4 B
Stationsmästare av kl. 5
2:e styrman
T rädgårdsmästare (Lunds
universitet)
Underinspektör (yrkes- inspektionen)
Lärare vid folkskola med
en årlig lästid av mer
än 36 men ej 39 veckor
17
Beg.lön
Slutlön
mani.
kvinnl.
4,356
5,676
5,340
4,890
6,366
5,994
5,424
7,056
6,648
5,730
7,422
7,002
Beridare
Bokhållare
Driftverkmästare
l:e konservator (natur- hist. riksmuseet)
Lantbruksinspektor
(Venngarn)
Lärare, tillika avdeln.- föreståndare (Bona)
Lärare i etsning
(konstak.)
l:e postassistent
Räkenskapsförare och
redogörare (Bona m. fl.
anstalter)
l:e stationsskrivare
l:e telegrafassistent
Telegrafkommissarie av
kl. 5
Verkmästare, tillika av- delningsföreståndare
(Bona)
Veterinär (Flyinge
hingstdepå)
Lärare vid folkskola med
en årlig lästid av 30
veckor
Bihang till riksdagens protokoll 1037. 6 sami. Nr lJjö.
7
98
Statsutskottets utlåtande Nr lJfi.
Bil. lil.
TABELL
utvisande småskollärarinnas lön i procent av:
Vid skolor med 8 måna-
Vid skolor med 9 måna-
ders
lästid
ders
lästid
Enligt nuva- rande bestäm-
Enligt Kungl.
Maj:ts förslag
Enligt nuva- rande bestäm-
Enligt Kungl.
Majas förslag
Manlig folkskol-
melser
i proposition
270,1937
melser
i proposition
270/1937
lärares lön:
A-ort:
Begynnelselön..........
56.8
64.3
56.8
62.0
Slutlön...............
55.1
56.5
55.i
55.8
D-ort:
Begynnelselön..........
55.4
64.9
55.5
62.9
Slutlön...............
54.i
57.4
54.2
56.6
G-ort:
Begynnelselön..........
52.6
65.o
52.9
63.7
Slutlön...............
52.i
58.i
52.3
57.i
I-ort:
Begynnelselön..........
53.5
66.i
53.7
64.8
Slutlön...............
52.8
59.2
53.o
58.o
Kvinnlig folkskol-
lärares lön:
A-ort:
Begynnelselön..........
64.5
64.3
64.4
62.o
Slutlön...............
66.6
60.5
66.6
59.3
D-ort:
Begynnelselön..........
63.9
64.9
63.9
62.9
Slutlön...............
66.o
61.5
66.o
60.i
G-ort:
Begynnelselön..........
63.3
65.o
63.3
63.7
Slutlön...............
65.3
62.i
65.3
60.7
I-ort:
Begynnelselön..........
65.5
66.1
65.4
64.8
Slutlön...............
67.o
63.2
66.9
61.5
Statsutskottets utlåtande Nr IJfi.
99
Bil. IV.
Kungl. Maj:ts förslag
till avlöningsreglemente för lärare vid folk- och småskolor.
1 kap. Ordinarie ämneslärare.
1 §•
1. Ordinarie lärare vid folk- och småskolor äga åtnjuta avlöning enligt
de i detta reglemente givna föreskrifter och under de i detsamma stadgade
villkor ävensom i enlighet med de särskilda föreskrifter, som kunna varda
av Kungl. Majit och riksdagen beslutade.
2. Vad i detta reglemente föreskrives angående ordinarie lärare vid småskola
äger, där ej annat föreskrivits, jämväl tillämpning å sådan lärare vid
mindre folkskola och sådan biträdande lärare vid folkskola, vilken blivit
anställd tillsvidare med ömsesidig rätt till minst fyra månaders uppsägning.
3. Avlöning utgår, där ej annorlunda i reglementet stadgas, från och med
den dag, tillträde skett, till och med den dag, läraren avgår på grund av avsked,
entledigande eller dödsfall.
4. Utbetalning av avlöning sker månadsvis i efterskott. Där ej annorlunda
emellan folkskolestyrelsen (skolrådet) och läraren överenskommits,
sker utbetalningen genom postverket.
5. Angående befattningshavares skyldighet att avgå från tjänsten samt
rätt till pension är särskilt stadgat.
2 §.
1. Med ordinarie befattning må icke förenas annan tjänst å rikets eller
riksdagens stat, ej heller, utan att sådant medgivits genom beslut av Kungl.
Majit och riksdagen, å kommuns stat.
2. Med ordinarie befattning må ej heller förenas vare sig uppdrag såsom
ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är försett med
Kungl. Majits oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag, eller befattning
såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning
av vad slag det vara må, så framt ej folkskolinspektören på därom
gjord framställning, efter vederbörande folkskolestyrelses (skolråds) hörande
samt efter prövning att ifrågavarande uppdrag eller befattning ej må
anses inverka hinderligt för utövandet av lärartjänsten, finner uppdraget
eller befattningen kunna få mottagas och tillsvidare bibehållas eller, därest
folkskolinspektören icke anser sig kunna lämna dylikt medgivande, tillåtelse
erhållits av skolöverstyrelsen.
3. Lärare må ej vid sidan av tjänsten åtaga sig undervisning i läroanstalt,
som ej tillhör distriktets folkskoleväsende, såframt icke vederbörande folkskolestyrelse
(skolråd) efter av skolöverstyrelsen givna riktlinjer på därom
gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande undervisning
ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen å den ordinarie befattningen,
finner uppdraget kunna få mottagas och tills vidare bibehållas.
4. Genom vad i 1—3 mom. föreskrives, sker icke ändring i vad som finnes
stadgat angående förening av folkskollärartjänst med organist- och
klockarbefattning eller med prästerlig befattning.
100
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
3 §.
1. Lärare skall vara underkastad de föreskrifter, som äro eller varda meddelade
i vederbörande folkskolestadga, ävensom övriga i behörig ordning
meddelade bestämmelser angående folkskoleväsendet.
2. I detta avlöningsreglemente omförmäld ordinarie lärare skall vara
skyldig att mot åtnjutande av de i reglementet angivna löneförmånerna
meddela undervisning under den för vederbörande skoldistrikt föreskrivna
Jästiden, dock högst 39 veckor årligen.
3. Utöver vad ovan sagts skall lärare vara underkastad den vidsträcktare
tjänstgöringskyldighet, som genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen
kan bliva honom ålagd, eller den jämkning i åligganden, som i vederbörlig
ordning varder för honom bestämd.
4 §.
1. Till ordinarie lärare, som avses i detta reglemente, utgår lön enligt
avdelning B av den under 9 § avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr
451, jfr nr 270/1925) för befattningshavare vid statsdepartement och vissa
andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, införda löneplanen,
vilken för varje lönegrad upptager flera löneklasser med särskilda, för
olika ortsgrupper fastställda lönebelopp; dock skall för kvinnlig lärare gälla
den begränsning, som i 5 § omförmäles.
Härvid hänföras de olika lärarna till följande lönegrader, nämligen
A. I skoldistrikt med en lästid av högst 36 veckor årligen:
Lärare vid folkskola till lönegraden B 15, vilken för nedannämnda löneklasser
upptager följande, för olika ortsgrupper fastställda lönebelopp:
Lönegrad
Löne-
klass
Ort
s g r
upp
A
B
c
D
E
F
G
K
ron
0 r
15
3,450
3,600
3,750
3,900
4,050
4,200
4,350
16
3,660
3,816
3,972
4,128
4,284
4,440
4,596
15:e lönegraden -
17
3,960
4,122
4,284
4,446
CO
0
CD
4,770
4,932
18
4,260
4,434
4,608
4,782
4,956
5,130
5,304
19
4,560
4,746
4,932
5,118
5,304
5,490
5,676
Lärare vid småskola till lönegraden B 7, vilken för nedannämnda löneklasser
upptager följande, för olika ortsgrupper fastställda lönebelopp:
Lönegrad
Löne-
klass
Ort
s g r
upp
A
B
C
D
E
F
G
K
ron
0 r
7
2,220
2,322
2,424
2,526
2,628
2,730
2,832
8
2,340
2,448
2,556
2,664
2,772
2,880
2,988
7:e lönegraden •
9
2,460
2,574
2,688
2,802
2,916
3,030
3,144
10
2,580
2,700
2,820
2,940
3,060
3,180
3,300
11
2,730
2,856
2,982
3,108
3,234
3,360
3,486
101
Statsutskottets utlåtande Nr 1^0.
B. I skoldistrikt med en årlig lästid av mer än 36 men ej 39 veckor:
Lärare vid folkskola till lönegraden B 16, vilken för nedannämnda löneklasser
upptager följande, för olika ortsgrupper fastställda lönebelopp:
Lönegrad
Löne-
klass
Ort
S g r
upp
A
B
C
D
E
F
G
K
ron
o r
*
16
3,660
3,816
3,972
4,128
4,284
4,440
4,596
17
3,960
4,122
4,284
4,446
4,608
4,770
4,932
16:e lönegraden •
18
4,260
4,434
4,608
4,782
4,956
5,130
5,304
19
4,560
4,746
4,932
5,118
5,304
5,490
5,676
20
4,860
5,058
5,256
5,454
5,652
5,850
6,048
Lärare vid småskola till lönegraden B 8, vilken för nedannämnda löneklasser
upptager följande, för olika ortsgrupper fastställda lönebelopp:
Lönegrad
Löne- ll ass
Ort
s g r
upp
A
B
C
D
E
F
G
K
ron
o r
8
2,340
2,448
2,556
2,664
2,772
2,880
2,988
9
2,460
2,574
2,688
2,802
2,916
3,030
3,144
8:e lönegraden <
10
2,580
2,700
2,820
2,940
3,060
3,180
3,300
11
2,730
2,856
2,982
3,108
3,234
3,360
3,486
12
2,880
3,012
3,144
3,276
3,408
3,540
3,672
C. I skoldistrikt med en årlig lästid av 39 veckor:
Lärare vid folkskola till lönegraden B 17, vilken för nedannämnda löneklasser
upptager följande, för olika ortsgrupper fastställda lönebelopp:
Lönegrad
Löne-
klass
Ort
s g r
upp
A
B
C
I)
E
F
G
K
ron
o r
17
3,960
4,122
4,284
4,446
4,608
4,770
4,932
18
4,260
4,434
4,608
4,782
4,956
5,130
5,304
17:e lönegraden
19
4,560
4,746
4,932
5,118
5,304
5,490
5,676
20
4,860
5,058
5,256
5,454
5,652
5,850
6,048
21
5,160
5,370
5,580
5,790
6,000
6,210
6,420
102
Statsutskottets utlåtande Nr l^O.
Lärare vid småskola till lönegraden B 9, vilken för nedannämnda löneklasser
upptager följande, för olika ortsgrupper fastställda lönebelopp:
Lönegrad
Löne-
klass
Ort
s g r
upp
A
B
C
D
E
F
G
K
ron
0 r
9
2,460
2,574
2,688
2,802
2,916
3,030
3,144
10
2,580
2,700
2,820
2,940
3,060
3,180
3,300
9:e lönegraden
11
2,730
2,856
2,982
3,108
3,234
3,360
3,486
12
2,880
3,012
3,144
3,276
3,408
3,540
3,672
13
3,060
3,198
3,336
3,474
3,612
3,750
3,888
Fördelningen av de orter, där tjänstemännen äro stationerade å de uti
löneplanen upptagna sju ortsgrupper, fastställes av Kungl. Maj:t på grundval
av utredning rörande de för orterna gällande allmänna levnadskostnaderna.
Den löneklass inom vederbörande lönegrad, enligt vilken lärarens lön
skall utgå, fastställes i enlighet med bestämmelserna i 5—7 §§.
Inom löneklass bestämmes lönebeloppet efter den ortsgrupp, till vilken
lärarens stationeringsort blivit hänförd.
Med stationeringsort förstås orten för den skola, vid vilken läraren har
sin huvudsakliga tjänstgöring.
2. Förutom lön kunna utgå kallortstillägg enligt stadgandet i 12 § samt
de särskilda förmåner, som omförmälas i 9 och 21 §§.
5 §.
1. Vid tillträdandet av ordinarie tjänst erhåller lärare, vare sig han förut
innehade sådan tjänst eller ej, lön enligt lägsta löneklassen inom den lönegrad,
till vilken tjänsten med hänsyn till lästidens längd hör, där ej föreskrifterna
i 6 eller 7 § giva anledning till avvikelse härutinnan.
2. Efter att hava tillhört en och samma löneklass under tre år uppflyttas
läraren till närmast högre löneklass och efter ytterligare tre år till den
därpå följande högre löneklassen och så vidare, intill dess den för vederbörande
lönegrad fastställda högsta löneklassen uppnåtts, allt så framt ej
annat följer av föreskrifterna i 6 eller 7 §.
Kvinnlig befattningshavare åge dock icke rätt att åtnjuta lön enligt
högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad.
3. Uppfattning till högre löneklass sker vid ingången av kalenderkvartalet
näst efter det, under vilket den för sådan uppf lyftning stadgade tjänstetiden
i den lägre löneklassen tilländagått.
4. Beslut örn lärares uppfattning i högre löneklass fattas av folkskolestyrelsen
(skolrådet) i god tid, innan läraren äger tillträda lön i den högre
löneklassen, och skall anteckning örn sådant beslut i protokollet intagas.
6 §.
Såsom villkor för ordinarie lärares uppflyttning till högre löneklass gäller
utöver vad ovan är sagt:
a) att han under minst fyra femtedelar av den lagstadgade eller av Kungl.
103
Statsutskottets utlåtande Nr 1J/.0.
Majit särskilt fastställda årliga undervisningstid, som belöper på den tjänstetid,
som erfordras för vinnande av uppflyttning, bestritt sin egen eller
på grund av förordnande annan lärartjänst eller skolledarbefattnmg vid
det statsunderstödda kommunala undervisningsväsendet, dock att härvid
icke skall föras honom till last den tid, han på förordnande uppehållit befattning
i statens tjänst, åtnjutit tjänstledighet med oavkortad lön eller
ledighet för fullgörande av offentligt uppdrag eller honom åliggande militär
tjänstgöring;
b) att vederbörande folkskolestyrelse (skolråd) icke provat att uppskov
med uppflyttningen bör äga rum med hänsyn till mindre väl vitsordad
tjänstgöring under den tid, läraren tillhört den lägre löneklassen; dock att
härvid viss i tjänsten begången förseelse, för vilken läraren särskilt bestraffats
icke i och för sig må räknas honom till last, utan hänsyn därtill
tagas, endast då förseelsen kan sägas karakterisera arten av tjänstgöringen
i dess helhet; samt . . ...
c) att läraren icke redan uppnått den levnadsålder, vid vilken nan, enligt
vad därom särskilt är stadgat, skall vara skyldig att avgå från tjänsten.
Beslut om uppskov av anledning, som i punkten b) sägs, må icke fattas,
utan att läraren lämnats tillfälle att förklara sig, och skall sådant beslut
avse viss tid, minst ett halvt och högst tre år. Vid uppskovstidens utgång
skall uppflyttning ske, om ej tjänstgöringen under nämnda tid givit anledning
till förnyat uppskov därmed.
Har lärare, med tillämpning av föreskriften i punkten b), först efter viss
tids uppskov blivit uppflyttad till högre löneklass, må vederbörande folkskolestyrelse
(skolråd) sedermera, örn hans fortsatta tjänstgöring anses
böra föranleda därtill, kunna besluta, att han för uppflyttning till än högre
löneklass skall äga såsom tjänstetid tillgodoräkna sig jämväl den tid,
uppskovet varat.
7 §.
1. För bestämmande av lärares begynnelselön och sedermera för hans
uppflyttning till högre löneklass må tillgodoräkning ske av lärarens tjänstgöring
före tillträdandet av innehavande befattning enligt följande grunder.
I. Ordinarie lärare vid folk- eller småskola må för placering i löneklass
tillgodoräkna:
a) den tid han tjänstgjort som övningsskollärare vid folkskoleseminarium,
.
b) den tid han tjänstgjort antingen som ordinarie lärare vid statens eller
vid av landsting eller av stad, som icke deltager i landsting,^ upprättat småskoleseminarium
eller ock vid under offentligt kontroll stående småskoleseminarium
och statsbidrag utgått till hans avlönande såsom till ordinarie
folkskollärare, respektive lärare vid småskola,
c) den tid han efter vunnen behörighet till ordinarie lärartjänst vid folkrespektive
småskola tjänstgjort som föreståndare eller såsom tillsvidare
anställd lärare vid skyddshem, vilket åtnjuter statsbidrag och antingen
äger av Kungl. Majit stadfäst reglemente eller ock är av Kungl. Majit
erkänt som allmän uppfostringsanstalt,
d) den tid han tjänstgjort som lärare vid statsunderstödd sjukvårdsanstalt
eller vid barnhem och statsbidrag utgått till hans avlönande såsom
till ordinarie folkskollärare, respektive lärare vid småskola,
e) den tid han tjänstgjort såsom tillsvidare anställd nomadlärare och
därvid åtnjutit avlöning såsom lärare, vilken avlagt folkskollärarexamen,
104 Statsutskottets utlåtande Nr 1^0.
respektive småskollärarexamen eller i behörighetshänseende är likställd
med sådan lärare, samt
f) enligt de närmare villkor, som av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall
bestämmas, den tid han i egenskap av lärare med fast anställning tjänstgjort
vid statsunderstödd svensk skola i utlandet.
II. Ordinarie lärare vid folkskola må därutöver tillgodoräkna
a) den tid han tidigare kan hava innehaft anställning som ordinarie
lärare vid folkskola eller ordinarie ämneslärare vid kommunal mellanskola,
högre folkskola eller skeppsgosseskola eller med fast anställning innehaft
någon med lönetursrätt förenad lärarbefattning vid fortsättningsskola,
samt
. b) den tid utöver fem läsår han efter avlagd examen, som medför behörighet
till ordinarie folkskollärartjänst, innehaft anställning vid folkskola
såsom icke-ordinarie folkskollärare.
III. Ordinarie lärare vid småskola må, utöver vad ovan under punkten I
stadgats, av sin tjänstgöring före tillträdandet av innehavande befattning
tillgodoräkna
a) den tid han kan hava innehaft anställning som ordinarie lärare vid
folk- eller småskola,
b) den tid han tjänstgjort såsom lärare vid lotsbarnskola, som varit inrättad
enligt de härutinnan före den 1 juli 1925 gällande bestämmelser,
samt
. c) den tid utöver fem läsår han efter avlagd examen, som medför behörighet
till ordinarie småskollärartjänst, med anställning på viss tid tjänstgjort
såsom lärare vid småskola, lärare vid mindre folkskola och biträdande
lärare vid folkskola samt såsom vikarie för tjänstledig folkskollärare.
Vid tillgodoräknande av tjänstetid, varom förmäles i detta moment,
skola bestämmelserna i 6 § a) äga motsvarande tillämpning.
2. Utöver vad ovan stadgats i fråga örn tillgodoräkning för placering i
löneklass skall gälla, att där lärare eljest utfört arbete eller fullgjort uppdrag
av direkt allmännyttig beskaffenhet, som i avseende å sin art och omfattning
finnes ur det allmännas synpunkt svara mot, vara jämförbart med
eder av högre värde än det arbete, han har att utföra å egen befattning,
på Kungl. Majrts prövning skall bero, om och i vad mån tillgodoräkning
härav må äga rum.
3. Vid beräkning av tjänstetid, som avses i denna paragraf, skall en
a.v dagar anses som helt läsår, och må lärare icke
för något redovisningsår tillgodoräkna mera än nämnda antal dagar.
s §.
Därest skoldistrikt i föreskriven ordning beslutar sådan ändring av den
årliga Jästiden vid distriktets folk- respektive småskolor, att därav berörd
lärartjänst enligt bestämmelserna i 4 § kommer att tillhöra högre eller lägre
lönegrad än förut, skall tjänstens innehavare från och med den kalendermånad,
under vilken den ändrade lästiden börjar tillämpas, åtnjuta avlöning
och övriga förmåner, som örn han från och med nämnda kalendermånad
tillträtt befattning i den lönegrad, som tjänsten med hänsyn till den
ändrade lästiden skall tillhöra; dock att, örn skoldistriktets beslut enligt
vad nyss sagts skall medföra tjänstens nedflottning till en lägre lönegrad,
Kungl. Maj:t må, efter därom av läraren gjord ansökning, kunna, under
förutsättning att denne under minst fem år innehaft tjänst i den högre lönegraden,
tillerkänna honom rätt att kvarstå i sistnämnda lönegrad.
Statsutskottets utlåtande Nr 14-0.
105
9 §.
Lärare skall vara skyldig att, då sådant erfordras för indragning av
övertalig lärartjänst eller då eljest med hänsyn till undervisningsväsendets
bästa synnerliga skäl därtill äro, med bibehållnade av den lönegrad, han
innehar, enligt Kungl. Majits bestämmande låta sig förflyttas till annan
lärarbefattning inom undervisningsväsendet, jämväl med förändring av
bostadsorten och övergång till annat skoldistrikt. Därvid skall dock tillses,
att läraren såvitt möjligt erhåller en tjänst, som kan anses likvärdig med
den tjänst, läraren lämnar. Vid sådan förflyttning skall läraren vara berättigad
att erhålla skälig ersättning för flyttningskostnad samt för den
ökade utgift, som för honom må hava uppstått därigenom, att han måste
vidkännas kostnad för bostad å såväl den gamla som den nya tjänstgöringsorten,
allt enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t meddelar.
Har läraren genom förflyttningen förorsakats minskning i löneförmåner,
som han åtnjutit vid den förra tjänsten, må skälig ersättning kunna tillerkännas
honom med belopp, högst motsvarande den för honom sålunda
inträdda inkomstminskningen.
Fråga om ersättning, som här avses, prövas och avgöres av Kungl. Majit
i samband med flyttningsärendet.
Närmare bestämmelser angående förfarandet vid förflyttning av lärare
och vad därmed sammanhänger meddelas av Kungl. Majit.
10 §.
Därest åt lärare anvisas tjänstebostad av tjänlig beskaffenhet, skall han
vara skyldig att mottaga densamma och ställa sig till efterrättelse föreskrifterna
i gällande boställsordning.
11 §.
Har lärare fått sig anvisad tjänstebostad, skall han månadsvis lämna
ersättning för densamma genom avdrag å avlöningen. Är bostadsinnehavare
på grund av tjänstledighet eller av annan anledning icke berättigad
att uppbära någon avlöning för månaden eller förslår ej utgående avlöningsbelopp,
skall nämnda ersättning eller vad däri brister i stället kontant
inbetalas.
Ersättning för tjänstebostad, som i väsentliga avseenden uppfyller fordringarna
i gällande boställsordning, jämte bränsle skall utgå med för olika
hyresgrupper nedan angivna belopp, för helt år räknat:
II
y r
e s g
r 11
P P
För tjänstebostad
innehållande:
1
II
lil
IV
v
VI
VII
VIII
IX
K
ron
0 r
1 rum och kök . . .
282
366
450
534
61S
702
786
870
954
2 rum och kök . . .
420
552
684
816
948
1,080
1,212
1,344
1,476
3 rum och kök . . .
564
738
912
1,086
1,260
1,434
1,608
1,782
1,956
Fördelningen å nämnda nio hyresgrupper av de orter, där lärarna äro
stationerade, fastställes av Kungl. Majit på grundval av utredning rörande
de för orterna gällande hyreskostnaderna.
Vid tillämpning av bestämmelserna i denna paragraf skall iakttagas, att
lärare, åt vilken som tjänstebostad anvisas större lägenhet än som motsva
-
106
Statsutskottets utlåtande Nr tift.
rar boställsordningens bestämmelser, icke skall vara skyldig att på grund
därav erlägga högre ersättning, än vad eljest skulle vara fallet.
Har lärare fått sig anvisad tjänstebostad, som ej i väsentliga avseenden
uppfyller fordringarna i gällande boställsordning, skall den ersättning, som
läraren enligt bestämmelserna i denna paragraf skall erlägga för bostaden,
av folkskolestyrelsen (skolrådet) nedsättas med det belopp, som prövas
skäligt i förhållande till vad som i sådant avseende brister.
12 §.
Till lärare, som är bosatt å sådan ort inom de norra delarna av landet,
där vistelsen på grund av klimatiska och fysiologiska förhållanden kan,
frånsett ökade levnadskostnader, anses medföra avsevärda olägenheter, utgår
kallortstillägg med nedanstående för sex olika kallortsklasser bestämda
belopp, för redovisningsår räknat, nämligen:
för kallortsklass I................kronor 60
» » II................ » 120
» » III................ » 195
» » IV................ » 300
» » V................ » 450
» » VI................ » 600
Det ankommer på Kungl. Majit att bestämma de orter, där kallortstilllägg
må utgå, samt dessa orters fördelning å nämnda sex kallortsklasser.
Kallortstillägg utgår för den tid, anställningen varar, och utbetalas med
en tolftedel av ovan angivna årsbelopp för kalendermånad räknat.
13 §.
Lärare äger uppbära oavkortad lön jämte i förekommande fall kallortstillägg
icke blott för den tid, han tjänstgjort å sin befattning, utan även
för den tid, under vilken han åtnjutit ferier eller vilken han, efter i varje
särskilt fall av Kungl. Majit lämnat medgivande, använt för att utom sin
tjänstgöringsort göra iakttagelser eller idka studier, som på ett påtagligt
sätt kunna tjäna undervisningsväsendets intressen.
14 §.
Därest lärare av behörigen styrkt sjukdom i andra fall än som avses i
15 § hindras att tjänstgöra, skall han å lönen vidkännas ett tjänstledighetsavdrag
till belopp för dag räknat, som framgår av nedanstående tabell:
Lärare vid folks k c
1 a
Lärare vid småsko
t a
Löneklass
Avdrag
kronor
Löneklass
Avdrag
kronor
15..................
2:30
7..................
1:20
16..................
2: 50
8..................
1:30
17.................
2: 75
9..................
1:40
18..................
3: —
10..................
1:50
19..................
3: 25
11..................
1:65
20..................
3: 50
12..................
1:80
21..................
3: 75
13..................
1:95
Statsutskottets utlåtande Nr 11^0.
107
15 §.
1. Har lärare skadats till följd av olycksfall i tjänsten och därigenom
blivit hindrad att tjänstgöra å egen eller annan befattning, skall han:.
a) om olycksfallet medfört sjukdom, åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande
fall, kallortstillägg, så länge sjukdomen varar, dock med avdrag
för enligt olycksfallsförsäkringslagen utgående sjukpenning, samt
b) om olycksfallet, efter upphörande av därav förorsakad sjukdom, medfört
under längre eller kortare tid bestående förlust av arbetsförmågan, under
tiden likaledes åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande fall, kallortstillägg,
dock högst intill dess sex månader förflutit från dagen för
olycksfallet, men skall läraren för tid därutöver av sin lön avstå ett belopp,
motsvarande det i 14 § angivna tjänstledighetsavdrag, såframt ej skolöverstyrelsen
funnit skäl medgiva, att sådant avdrag icke skall äga rum
eller skall ske med lägre belopp, än nyss sagts; skolande dock även i de i
denna punkt avsedda fall de sålunda angivna löneförmånerna minskas med
ovannämnda sjukpenning.
2. Uppbär lärare livränta enligt olycksfallsförsäkringslagen, skall, hans
avlöning nedsättas med belopp motsvarande livräntans storlek, såvida ej
Kungl. Majit för visst fall annorlunda medgivit.
3. Har lärare förbjudits att tjänstgöra till förekommande av smittofara,
eller har undervisningen måst inställas på grund av rådande smittsam
sjukdom bland människor eller husdjur, må läraren under tiden åtnjuta
oavkortad lön jämte, i förekommande fall, kallortstillägg, dock högst under
sex månader, men skall läraren för tid därutöver av sin lön avstå ett belopp,
motsvarande det i 14 § angivna tjänstledighetsavdrag, såframt ej
skolöverstyrelsen funnit skäl medgiva, att sådant avdrag icke skall äga
rum eller skall ske med lägre belopp än nyss sagts.
Lärare, vilkens tjänstgöring sålunda för en tid inställts, skall dock vara
skyldig att, oavsett om den för honom stadgade tjänstgöringstiden därigenom
ökas, utan särskild ersättning fullgöra i vederbörlig ordning föreskriven
återlösning.
4. Föreskrifterna i denna paragraf gälla endast för tid, intill dess, enligt
vad därom är stadgat, skyldighet att avgå från tjänsten inträder.
16 §.
Lärare, som beviljats ledighet
a) för fullgörande av uppdrag att vara ledamot av riksdagen eller kyrkomötet
eller att vara riksdagens revisor, eller
b) för fullgörande av annat offentligt uppdrag, för vilket ersättning ej
utgår eller för vilket ersättning utgår endast med visst belopp för sammanträdes-
eller förrättningsdag, med undantag dock för ej mindre uppdrag,
som omförmälas i gällande kungörelse med bestämmelser angående kommittéer,
än även anställning hos riksdagen eller dess revisorer eller hos
kyrkomötet, eller
c) för vårdande av svag hälsa, som äger rum i omedelbart sammanhang
med föregående tjänstledighet på grund av sjukdom och av vederbörande
läkare förklaras erforderlig för återvinnande av full tjänsteduglighet efter
samma sjukdom, dock högst för en månad, eller
d) under högst åtta dagar för enskild angelägenhet, som av vederbörande
folkskolinspektör befinnes vara av särskilt ömmande beskaffenhet, eller där
eljest synnerliga skäl föreligga,
108
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
skall i löneavseende för sådan tid avstå ett belopp, motsvarande det i
14 § i detta reglemente angivna tjänstledighetsavdrag.
Vad sålunda stadgats skall även gälla vid kvinnlig lärares ledighet för
havandeskap eller barnsbörd under en tid av högst tre månader.
17 §.
Lärare, som erhållit ledighet för att fullgöra honom såsom beställningshavare
i försvarsväsendets reserver (reservstater) eller såsom värnpliktig
åliggande militär tjänstgöring, skall i löneavseende för sådan tid avstå hälften
av honom eljest tillkommande löneförmåner.
18 §.
Lärare, som i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet från sin befattning
för att uppehålla mot denna svarande tjänst i annat skoldistrikt, skall
under tiden för ledigheten avstå hela lönen jämte i förekommande fall kallortstillägg.
19 §.
1. Vid tjänstledighet för uppdrag, som omförmälas i gällande kungörelse
med bestämmelser angående kommittéer, ävensom för anställning hos riksdagen
eller dess revisorer eller hos kyrkomötet samt vid ledighet av annan
anledning än de under 14—18 §§ nämnda, må lärare kunna under högst
fyra månader av ett och samma redovisningsår erhålla tjänstledighet mot
avstående av den på tiden belöpande delen av lönen samt i förekommande
fall kallortstillägg.
2. Vid tjänstledighet utöver fyra månader av anledning, som i mom. 1
avses, skall läraren, därest vederbörande folkskolinspektör ej på grund av
särskilda skäl medgivit, att de i mom. 1 meddelade föreskrifterna må tilllämpas,
avstå för dag räknat så stor del av årslönen och, i förekommande
fall, av honom tillkommande kallortstillägg, som i förhållande till antalet
läsdagar i distriktet belöper på varje läsdag.
3. Vid tillämpning av bestämmelserna i 1 och 2 mom. skall, där ej Kungl.
Majit för särskilt fall annorlunda bestämmer, därjämte iakttagas, att lärare,
som under hela den på ett redovisningsår belöpande lästiden åtnjutit tjänstledighet
av anledning, som i sagda moment sägs, icke må för sådant år uppbära
någon del av den kontanta lönen.
20 §.
1. Varder lärare avstängd från tjänstgöring eller tagen i häkte, skall hans
avlöning under tiden innehållas, så framt ej folkskolestyrelsen (skolrådet)
med folkskolinspektörens medgivande finner skäligt låta honom uppbära
något därav.
_ 2. Avhåller sig lärare från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning
erhållit tjänstledighet eller kunnat styrka giltigt förfall, må han för
den tid vidkännas avdrag å avlöningen enligt bestämmelserna i 19 § 1 mom.
21 §.
Enligt de närmare föreskrifter Kungl. Majit meddelar, skall lärare vid
skada till följd av olycksfall i tjänsten kostnadsfritt erhålla erforderlig
läkarvård jämte läkemedel samt, där olycksfallet medfört förlust eller nedsättning
av arbetsförmågan, jämväl andra till arbetsförmågans höjande
109
Statsutskottets utlåtande Nr IJfi.
nödiga hjälpmedel, allt dock endast i den mån sagda förmåner icke utgå
enligt olycksfallsförsäkringslagens bestämmelser.
22 §.
Avlider lärare, skall till hans dödsbo såsom begravningshjälp utbetalas
ett belopp, motsvarande en tiondel av hans oavkortade årslön vid tiden
för dödsfallet, dock högst 500 kronor. Vid lärares dödsfall till följd av
olycksfall i tjänsten skall dock förenämnda belopp minskas med den begravningshjälp,
vartill dödsboet är berättigat enligt olycksfallsförsäkringslagen.
2 kap. Icke-ordinarie ämneslärare.
23 §.
Med extra ordinarie lärare avses i detta reglemente ämneslärare, som
anställes för full tjänstgöring å befattning, som i föreskriven ordning inrättats
såsom extra ordinarie.
Med vikarierande lärare avses den, som anställes för full tjänstgöring
såsom vikarie för tjänstledig lärare eller å vakant befattning. I övrigt anställda
icke-ordinarie ämneslärare benämnas i detta reglemente timlärare.
24 §.
Till extra ordinarie lärare utgår, på sätt i det följande angives, lön enligt
den under 7 § kungörelsen den 15 juni 1935 (nr 397) med avlöningsbestämmelser
för icke-ordinarie befattningshavare vid nyreglerade verk inom allmänna
civilförvaltningen införda löneplanen, vilken för varje lönegrad
upptager flera löneklasser med särskilda, för olika ortsgrupper fastställda
lönebelopp. För kvinnlig lärare skall dock gälla den begränsning, som i 5 §
omförmäles.
Extra ordinarie lärare skola inplaceras i följande lönegrader, nämligen
A. I skoldistrikt med en lästid av högst 36 veckor årligen:
Lärare vid folkskola i 14:e lönegraden, vilken för nedannämnda löneklasser
upptager följande, för olika ortsgrupper fastställda lönebelopp:
Lönegrad
Löne-
klass
Ort
s g r
upp
A
B
C
D
E
r
G
K
ron
o r
12
2,860
3,012
3,144
3,276
3,408
3,540
3,672
13
3,060
3,198
3,336
3,474
3,612
3,750
3,888
14
3,240
3,384
3,528
3,672
3,816
3,960
4,104
14:e lönegraden <
15
3,450
3,600
3,750
3,900
4,050
4,200
4,350
16
3,660
3,816
3,972
4,128
4,284
4,440
4,596
17
3,960
4,122
4,284
4,446
4,608
4,770
4,932
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ilo
Statsutskottets utlåtande Nr lJfO.
Lärare vid småskola i 6:e lönegraden, vilken för nedannämnda löneklasser
upptager följande, för olika ortsgrupper fastställda lönebelopp:
Löne-
Ort
s g r
upp
Lönegrad
klass
A
B
C
D
E
F
G
K
ron
o r
4
1,860
1,944
2,028
2,112
2,196
2,280
2,364
5
1,980
2,070
2,160
2,250
2,340
2,430
2,520
6:e lönegraden
G
2,100
2,196
2,292
2,388
2,484
2,580
2,676
7
2,220
2,322
2,424
2,526
2,628
2,730
2,832
8
2,340
2,448
2,556
2,664
2,772
2,880
2,988
9
2,460
2,574
2,688
2,802
2,916
3,030
3,144
B. I skoldistrikt med en årlig lästid av mer än 86 men ej 39 veckor:
Lärare vid folkskola i 15:e lönegraden, vilken för nedannämnda löneklasser
upptager följande, för olika ortsgrupper fastställda lönebelopp:
Löne-
klass
Ort
s g r
upp
Lönegrad
A
B
c
D
E
F
G
K
ron
o r
13
3,060
3,198
3,336
3,474
3,612
3,750
3,888
14
3,240
3,384
3,528
3,672
3,816
3,960
4,104
15:e lönegraden <
15
3,450
3,600
3,750
3,900
4,050
4,200
4,350
16
3,660
3,816
3,972
4,128
4,284
4,440
4,596
17
3,960
4,122
4,284
4,446
4,608
4,770
4,932
18
4,260
4,434
4,608
4,782
4,956
5,130
5,304
Lärare vid småskola i 7:e lönegraden, vilken för nedannämnda löneklasser
upptager följande, för olika ortsgrupper fastställda lönebelopp:
Löne-
klass
Ort
s g r
upp
Lönegrad
A
B
C
E
F
G
K
ron
o r
5
1,980
2,070
2,160
2,250
2,340
2,430
2,520
6
2,100
2,196
2,292
2,388
2,484
2,580
2,676
7:e lönegraden ■
7
2,220
2,322
2,424
2,526
2,628
2,730
2,832
8
2,340
2,448
2,556
2,664
2,772
2,880
2,988
9
2,460
2,574
2,688
2,802
2,916
3,030
3,144
10
2,580
2,700
2,820
2,940
3,060
3,180
3,300
opaginerad Kontrollera mot PDF
lil
Statsutskottets utlåtande Nr 140.
C. I skoldistrikt med en årlig lästid av 89 veckor:
Lärare vid folkskola i 16:e lönegraden, vilken för nedannämnda löneklasser
upptager följande, för olika ortsgrupper fastställda lönebelopp:
Lönegrad
Löne-
klass
Ort
s g r
upp
A
B
C
D
E
F
G
K
ron
0 r
14
3,240
3,384
3,528
3,672
3,816
3,960
4,104
15
3,450
3,600
3,750
3,900
4,050
4,200
4,350
16
3,660
3,816
3,972
4,128
4,284
4,440
4,596
16:e lönegraden •
17
3,960
4,122
4,284
4,446
4,608
4,770
4,932
18
4,260
4,434
4,608
4,782
4,956
5,130
5,304
19
4,560
4,746
4,932
5,118
5,304
5,490
5,676
Lärare vid småskola i 8:e lönegraden, vilken för nedannämnda löneklasser
upptager följande, för olika ortsgrupper fastställda lönebelopp:
Lönegrad
Löne-
klass
Ort
s g r
upp
A
B
C
D
E
F
G
K
ron
0 r
6
2,100
2,196
2,292
2,388
2,484
2,580
2,676
7
2,220
2,322
2,424
2,526
2,628
2,730
2,832
8
2,340
2,448
2,556
2,664
2,772
2,880
2,988
8:e lönegraden <
9
2,460
2,574
2,688
2,802
2,916
3,030
3,144
10
2,580
2,700
2,820
2,940
3,060
3,180
3,300
11
2,730
2,856
2,982
3,108
3,234
3,360
3,486
I fråga om fördelningen av de orter, där extra ordinarie lärare äro stationerade,
å de uti löneplanen upptagna ortsgrupperna gäller vad Kungl.
Majit i sådant hänseende fastställt för i detta reglemente avsedda ordinarie
lärare.
Den löneklass inom vederbörande lönegrad, enligt vilken lärarens lön
skall utgå, fastställes i enlighet med vad som i tillämpliga delar föreskrives
i 5—7 §§, dock att extra ordinarie lärare skall vara berättigad att för
placering i löneklass tillgodoräkna hela den tid, han tidigare kan hava innehaft
motsvarande anställning som icke-ordinarie lärare vid folk- respektive
småskola och därvid fullgjort tjänstgöring i den omfattning, som i
6 § a) sägs.
Vid beräkning av tjänstetid skall en undervisningstid av 242 dagar anses
som helt läsår, och må lärare icke för något redovisningsår tillgodoräkna
mera än nämnda antal dagar.
Inom löneklass bestämmes lönebeloppet efter den ortsgrupp, till vilken
lärarens stationeringsort blivit hänförd.
Med stati oneringsort förstås orten för den skola, vid vilken läraren har
sin huvudsakliga tjänstgöring.
112
Statsutskottets utlåtande Nr l^O.
2. Förutom lön kunna utgå kallortstillägg.enligt stadgandet i 12 § samt
de särskilda förmåner, som omförmälas i 21 §.
25 §.
Extra ordinarie lärare, som av behörigen styrkt sjukdom i andra fall, än
som avses i 15 §, hindras att tjänstgöra, äger att under en tid av högst sex
månader av ett och samma redovisningsår eller vid sjukdom, som fortgår
vid övergången till nytt redovisningsår, under sammanlagt högst sex månader
åtnjuta lön jämte förekommande ortstillägg efter avdrag av ett belopp
för dag räknat, som framgår av efterföljande tabell:
Lärare vid folksko
1 a
Lärare vid småskola
Löne k lass
Avdrag
kronor
Löneklass
Avdrag
kronor
12..................
1: 80
4..................
0: 90
13..................
1:95
5..................
1: —
14..................
2:10
6..................
1: 10
15..................
2: 30
7.................
1:20
16..................
2: 50
8..................
1:30
17..................
2: 75
9..................
1:40
18..................
3: —
10..................
1: 50
19..................
3: 25
11..................
1:65
I övriga fall av sjukledighet skall extra ordinarie lärare avstå hälften av
honom eljest tillkommande löneförmåner.
26 §.
Extra ordinarie lärare, som beviljas ledighet av anledning, som i 16 §
sägs, skall i löneavseende för sådan tid avstå ett belopp, motsvarande det
i 25 § angivna tjänstledighetsavdrag.
Till extra ordinarie lärare, som fullgör honom åliggande militär tjänstgöring,
utgår ersättning med två kronor för dag.
27 §.
Årslön till extra ordinarie lärare utgår efter läsår. Utbetalning av avlöningen
sker månadsvis i efterskott med så stort belopp, som motsvarar den
av honom under månaden fullgjorda tjänstgöringen, dock att därest lärarens
tjänstgöring avslutas före utgången av en kalendermånad, den på
tjänstgöringstiden under denna månad belöpande delen av avlöningen må
utbetalas vid tjänstgöringens slut.
28 §.
Avlider extra ordinarie lärare, skall till hans dödsbo såsom begravningshjälp
utbetalas ett belopp, motsvarande en tiondel av hans oavkortade årslön
vid tiden för dödsfallet, dock högst 400 kronor.
Vid lärares dödsfall till följd av olycksfall i tjänsten skall dock förenämnda
belopp minskas med den begravningshjälp, vartill dödsboet är
berättigat enligt olycksfallsförsäkringslagen.
113
Statsutskottets utlåtande Nr ljjO.
29 §.
För extra ordinarie lärare skola i övrigt i tillämpliga delar gälla bestämmelserna
i 3, 8, 10—12, 15 och 19—21 §§ i detta reglemente.
30 §.
Vikarierande lärare äger åtnjuta lön enligt den löneklass, som han enligt
bestämmelserna i 24 § skulle hava tillhört, därest han varit extra ordinarie
lärare.
Vikarie för lärare vid mindre folkskola eller för biträdande lärare vid
folkskola skall härvid erhålla avlöning enligt samma löneklass som örn han
varit extra ordinarie lärare vid småskola.
31 §.
För vikarierande lärare skola i övrigt i tillämpliga delar gälla bestämmelserna
i 3, 10—12, 15, 20, 21 och 27 §§ i detta reglemente.
32 §.
Ordinarie lärare, som i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet från
egen befattning för att tjänstgöra å motsvarande icke-ordinarie lärarbefattning
i annat skoldistrikt, skall för sådan tjänstgöring åtnjuta avlöning till
samma belopp, som han, med hänsyn till den å tjänstgöringsorten föreskrivna
lästiden, skulle uppburit, därest han å samma ort i stället uppehållit
sin egen befattning.
33 §.
Timlärare i läsämne åtnjuter arvode med följande, för olika ortsgrupper
bestämda belopp, allt för veckotimme räknat:
A. I skoldistrikt med en årlig lästid av högst 36 veckor:
Ort
s g r
u p
P
A
B
C
D
E
F
G
K r
0 n
0 r
Timlärare vid folkskola......
96
100
104
109
113
118
122
Timlärare vid småskola eller mindre
folkskola samt biträdande tim- lärare vid folkskola.......
62
65
68
70
73
76
79
B. I skoldistrikt med en
årlig lästid av iner än 36 men ej
39 veckor:
Ort
s g r
u p
p
A
B
C
D
E
F
G
K
0 n
0 r
Timlärare vid folkskola......
102
106
112
116
120
125
130
Timlärare vid småskola eller mindre
folkskola samt biträdande tim- lärare vid folkskola.......
66
69
72
75
78''
81
84
Bihang till riksdagens protokoll
1037. G
sami.
Nr l/,0.
8
114 Statsutskottets utlåtande Nr 11+0.
C. I skoldistrikt med en årlig lästid av 89 veckor:
Ort
s g r
u p
P
A
B
C
D
E
F
G
K r
o n
o r
Timlärare vid folkskola......
108
112
118
122
128
132
136
Timlärare vid småskola eller mindre
folkskola samt biträdande tim-
lärare vid folkskola .......
70
74
77
80
83
86
90
För timlärare skola i tillämpliga delar gälla bestämmelserna i 27 § i detta
reglemente.
3 kap. Lönenämnd.
34 §.
Där det enligt detta reglemente ankommer på Kungl. Majit att utfärda
allmänna föreskrifter i ämne, som omhandlas i reglementet, bör, innan sådant
ärende till avgörande företages, yttrande inhämtas från en lönenämnd,
i vilken lärår-, förvaltnings- och de allmänna intressena böra vara representerade;
och har lönenämnden jämväl att bereda andra ärenden av huvudsakligen
löneteknisk natur, vilka Kungl. Majit kan finna lämpligt hänskjuta
till densamma.
4 kap. Reglementets tillämplighet m. m.
35 §.
Lärare, som omedelbart före den tidpunkt, då detta reglemente träder i
kraft, innehar ordinarie befattning men icke vill underkasta sig detta reglementes
villkor och bestämmelser och icke heller kan därtill lagligen förbindas,
skall göra anmälan i nämnda hänseende till vederbörande skolstyrelse
före viss av Kungl. Majit bestämd tidpunkt.
Lärare, som före sistnämnda tidpunkt gjort dylik anmälan, skall varda
bibehållen vid honom enligt dittills gällande bestämmelser tillkommande
avlöningsförmåner ävensom, i den mån ej annat föranledes av vederbörande
för honom gällande pensionsbestämmelser, vid den rätt till pension,
som dittills tillkommit honom. I nämnda avlöningsförmåner inbegripes
icke provisorisk avlöningsförbättring och ej heller de till lärare i vissa skoldistrikt
i Norrland utgående särskilda lönetillägg.
En var annan lärare, som utan att vara underkastad äldre lönebestämmelser,
vid den tidpunkt, då detta reglemente träder i kraft, innehar ordinarie
befattning av den art, som i reglementet avses, eller som senare tillträder
sadan befattning, är pliktig att, med frånträdande av samtliga honom
vid tidpunkten för nämnda ikraftträdande tillkommande, av stat eller
kommun tillerkända förmåner, underkasta sig detta reglementes föreskrifter
och villkor ävensom dels minskning i eller upphörande av extra inkomster,
som kunna medfölja befattning eller utgå för bestyr i sammanhang
därmed, dels ock de ändrade bestämmelser, som kunna varda utfärdade
rörande de i 3 och 9 §§, 15 § 3 mom. och 21 § berörda hänseenden samt
i fråga om såväl egen pension som beträffande änke- och pupillpensionering.
Statsutskottets utlåtande Nr Ufi. 115
Detta avlöningsreglemente skall lända till efterrättelse från och med
den 1 januari 1938.
1. Ifråga om avlöning till kvinnlig lärare vid folkskola skall i enlighet
med de närmare bestämmelser, Kungl. Majit meddelar, gälla, att sådan
lärare skall under tiden den 1 januari 1938—den 30 juni 1940 åtnjuta avlöning
enligt löneklass, som är två löneklasser lägre än den, som enligt avlöningsreglementet
eljest skulle hava gällt, och under tiden den 1 juli 1940—
den 30 juni 1943 enligt löneklass, som är närmast lägre än den enligt reglementet
eljest gällande.
2. Till manlig lärare vid småskola eller mindre folkskola skall utgå lönetillägg
med 450 kronor för år räknat. Vid tillämpningen av avlöningsreglementet
skola i fråga örn detta lönetillägg gälla samma bestämmelser som
beträffande den läraren tillkommande lönen.
Det alla som vederbör etc.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1937:468 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lönereglering för folk- * och småskollärare m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten