Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad uppställning av riksstaten m. m. jämte en i ämnet väckt motion.

1937-05-14 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1937:151, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad uppställning av riksstaten m. m. jämte en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 151.

1

Nr 151.

Ankom till riksdagens kansli den 14 maj 1937 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

ändrad uppställning av riksstaten m. m. jämte en i

ämnet väckt motion.

(4:e avd.)

I en den 5 mars 1937 dagtecknad proposition, nr 225, har Kungl. Majit,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för nämnda dag, begärt riksdagens yttrande angående viss av

departementschefen i statsrådsprotokollet förordad omläggning av riksstatens

uppställning.

I en i anledning av förevarande proposition inom andra kammaren avherr

T. V. Lundell väckt motion, nr 482, har hemställts, att riksdagen vid sitt

yttrande angående den föreslagna omläggningen ville beakta de synpunkter,

som i motionen blivit anförda.

De med stöd av Kungl. Majrts beslut av den 20 mars 1936 tillkallade sakkunniga

för frågan angående omläggning av riksstatens uppställning hava i

en den 19 december 1936 dagtecknad promemoria framlagt resultaten av den

anbefallda utredningen.

De sakkunniga, som förordat flerårig budgetbalansering i vissa finanslägen,

hava funnit att vissa förändringar borde vidtagas i den nuvarande riksstatsuppställningen

och, i samband därmed, även i bland annat kapitalredovisningen

i rikshuvudboken. Sålunda förordas, att i riksstaten statsbudgeten

uppdelas i två fristående delbudgeter, driftbudgeten och kapitalbudgeten,

vilken uppdelning är avsedd att ersätta den nuvarande uppdelningen i skattebudget

och lånebudget. Statsverkets kassafond bör ombildas till statens budgetutjämningsfond.

Den nya fonden skall övertaga kassafondens funktion

såsom regulator av budgetutfallet. Budgetutjämningsfonden skall därjämte

— i vidare mån än den nuvarande kassafonden — reglera driftbudgetens under

olika budgetår å riksstaten beräknade överskott och underskott. Berörda

överskott skola tillföras och berörda underskott skola avföras å statens

budgetutjämningsfond. De sakkunniga hava utgått från att budgetutjämningsfonden

enligt den nya budgetordningen skulle variera mellan + 75 miljoner

kronor och ett, visserligen obestämt, negativt värde. Angående skälen för

valet av ett belopp av 75 miljoner kronor till övre gränsvärde för budgetutjämningsfondens

behållning hava de sakkunniga anfört följande.

Bihang lill riksdagens protokoll 1937. 6 sami. Nr 151—152-

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

■T

Statsutskottets utlåtande Nr 151.

Enligt nuvarande budgetordning har det icke ansetts tillrådligt att genom

ianspråktagande för budgetändamål nedbringa kassafondens behållning till

lägre belopp än 70 å 75 miljoner kronor. En kassafond av nämnda storlek

beräknas nämligen erforderlig för fullgörande av kassafondens primära uppgift

som regulator av budgetutfallet. Med hänsyn till att den nya budgetutjämningsfonden

förutsattes skola övertaga den nuvarande kassafondens

funktioner såsom regulator av själva budgetutfallet, svnes naturligt, att det

övre gränsvärdet för budgetutjämningsfondens behållning fastställes till

samma belopp, som enligt nuvarande budgetordning sålunda ansetts tillräckligt

för kassafondens normala behållning. Då budgetutjämningsfondens behållning

under depressionstider nedbringats till och långt under 0-läget, lärer

det förhållandet, att budgetutjämningsfonden skall fungera såsom regulator

jämväl av själva budgetutfallet, utgöra ett tillräckligt starkt handlingsmotiv

för att budgetutjämningsfondens behållning under ekonomiskt gynnsamma

år genom budgetens överbalansering åter uppbringas över 0-läget

upp till + 75 miljoner kronor.

Departementschefen har anfört bland annat följande:

För egen del ansluter jag mig till uppfattningen, att nuvarande riksstatsuppställning

icke bereder möjligheter till en sådan redovisning av avsteg

från jämn balansering, att tillräckliga garantier för ett upprätthållande av

statens förmögenhetsställning kunna anses föreligga. Som de största svagheterna

framstå enligt min mening å ena sidan den likartade behandlingen

av fonddisposition och av disposition av verkliga inkomster samt å andra

sidan den oklarhet och de redovisningssvåriglieter som äro oundvikliga örn

budgeten formellt balanseras genom överförande av verkliga utgifter till kapitalbudgeten.

Att nödvändigheten av avskrivningar vid sistnämnda form för

underbalansering klart framträder, innebär visserligen en fördel vid jämförelse

med underbalansering med hjälp av fondmedel, men den kan likväl göras

till föremål för berättigade invändningar ur här ifrågavarande synpunkter.

Det av budgetsakkunniga framlagda förslaget till ändrad riksstatsuppställning

enligt vilket fondmedel disponeras och redovisas efter samma grunder

som lånemedel samt en klar gräns upprätthålles mellan löpande utgifter och

investeringar synes mig i berörda avseende äga uppenbara företräden framför

nu tillämpade system.

Tillräcklig anledning till en omläggning av riksstatens uppställning i syfte

att skapa i redovisningshänseende tillfredsställande former för avsteg från

jämn balansering skulle knappast föreligga, om dessa avsteg utgjorde rena

undantagsföreteelser. Emellertid synes erfarenheten — såsom av riksräkenskapsverket

framhållits — ge vid handen, att under den tid den nuvarande

riksstatsuppställningen tillämpats, principen, att varje budgetårs löpande utgifter

skola täckas av till samma budgetår hänförliga löpande inkomster,

strängt upprätthållits allenast i mycket begränsad omfattning samt att under

olika delar av perioden stora avvikelser från jämn balansering av inkomster

och utgifter förelegat. Främst med hänsyn till att en klar redovisning av de

framlagda riksstatsförslagens innebörd sålunda måste anses vara ett under

alla omständigheter betydelsefullt önskemål men även med tanke på angelägenheten

av att också i budgettekniskt hänseende åtgärder vidtagas för

mötande av de påfrestningar som en ny ekonomisk kris skulle medföra, vill

jag förorda att en omläggning av riksstaten i åsyftad riktning snarast möjligt

genomföres. Därvid torde det av budgetsakkunniga framlagda förslaget

böra läggas till grund.

Med hänsyn till frågans vikt torde riksdagens yttrande böra inhämtas an
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 151.

3

gående den av mig sålunda förordade omläggningen av riksstatens uppställning.

Den föreslagna nya uppställningen av riksstaten medför en klarare uppdelning

mellan å ena sidan driftbudgeten och dess löpande utgifter och å

andra sidan kapitalbudgeten och de därå uppförda utgifterna för kapitalökning.

Även inrättandet av en statens budgetutjämningsfond och den i

samband därmed föreslagna övergången till ett flerårsbudgetsystem innebär

— vid en riktig och försiktig tillämpning — en anordning som bör underlätta

statsregleringarna och de årliga riksstaternas olika avvägning efter

rådande skiftande konjunkturer. Med den nya riksstatsuppställningen

kunna redan i riksstatsförslaget å den nya budgetutjämningsfonden direkt

redovisas överskottsmedel, avsedda att under ett högkonjunkturår uttagas

med tanke på blivande lågkonjunkturer. Tidigare hava dylika överskott

endast mera indirekt kunnat redovisas exempelvis i form av fondavsättningar,

eller ock hava de uppkommit utan att man vid riksstatens fastställande

räknat därmed.

En grundläggande princip för statsregleringsarbetet har hittills varit att

ej täcka löpande statsutgifter genom lån. Tvärtom har eftersträvats en statsfinansernas

konsolidering genom att från skattemedel bestritts även sådana

utgifter som statliga nybyggnader och andra företag av bestående värde.

Tvivelsutan innebär den nu föreslagna flerårsbalanseringen ett ej så oväsentligt

avsteg från denna grundsats. Att annat än under lågkonjunktur

bereda täckning för löpande utgifter genom upplåning torde böra undvikas.

Det ligger vikt uppå, att den i propositionen angivna utvägen med

underskottsbudgetår och budgetutjämningsfondens nedgång till »negativa

värden» ej anlitas annat än under svåra finanslägen. En tillbörlig försiktighetsåtgärd

för att skapa erforderlig motvikt är också statsfinansernas

konsolidering under goda finansår. I första hand måste denna självfallet

omfatta täckning av eventuellt förefintligt underskott från svaga finansår.

Härvid bör även tillses, att budgetutjämningsfondens kapital återföres till

belopp, erforderligt med hänsyn till att fonden alltjämt skall bibehålla sin

karaktär av reservfond att tillgå då i budgeten uppstår brist genom att denna

i verkligheten utfaller sämre än som vid riksstatens fastställelse antagits.

Men därjämte bör — örn erforderlig balans skall uppnås i flerårsbudgctsystemet

— under gynnsamma finansår vissa avsättningar ske med tanke

på kommande lågkonjunkturår. Att man kunnat genomgå de senaste kriserna

här i Sverige utan alltför starka pressningar på statskassan och skattedragarna

har delvis berott på förefintligheten av dylika tidigare hopsamlade

överskott. Såsom belysande härför må anföras, att kassafonden vid

1920 års utgång tack vare skatteintäkterna från krigsårens högkonjunktur

bade en behållning av cirka 490 miljoner kronor, som sedermera under de

följande lågkonjunkturen kunde tagas i anspråk. Liknande utjämning

och lättnad i skattetrycket ernåddes örn än i mindre omfattning under låg
-

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 151.

konjunkturåren 1932 och 1933 genom överskottsinkomster från tidigare år,

uppsamlade i olika fonder.

Inom det privata affärslivet anses en uppläggning av reserver som en

normal försiktighetsåtgärd. Även inom statlig finansförvaltning har det sedan

gammalt betraktats som eftersträvansvärt att åstadkomma hållbara budgetregleringar.

Att en fondering, avseende bland annat att underlätta en

utjämning av skattetrycket mellan skilda år, är väl förenlig med god offentlig

hushållning bestyrkes för övrigt av statsmakternas år 1936 fattade beslut om

lag örn kommunal fondbildning.

Till sist vill utskottet i anslutning till en i ämnet väckt motion framhålla

önskvärdheten av att den nya riksstaten med avseende å uppställning, använda

anslagsrubriker och övriga beteckningar erhåller högsta möjliga grad

av klarhet och översjktlighet. För en riktig tillämpning av flerårsbudgetsystemet

är det jämväl av vikt att budgetutjämningsfondens ställning noggrant

följes och att vid framläggandet av de årliga riksstatsförslagen utredning

i möjligaste mån också förefinnes örn de anspråk som under den närmaste

framtiden kunna komma att ställas på densamma.

Under åberopande av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

a) att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

proposition må i skrivelse till Kungl. Maj:t tillkännagiva ovan

av utskottet uttalade uppfattning;

b) att motionen II: 482 må anses besvarad med vad utskottet

sålunda anfört.

Stockholm den 14 maj 1937.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Nilsson i Gränebo, Johansson i Fredrikslund, Nilsson

i Malmö, Svensson i Kompersmåla, Borell, Bergström, Nilsson i Landeryd, von Heland,

Bäcklund, Englund och Bäckström; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson i Falun, Magnusson i

Skövde, Törnkvist, Strindlund, Eriksson i Stockholm, Andersson T Höör, Andersson i

Prästbol, Andersson i Södergård, Isacsson, von Seth och Bergvall.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1937:382 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad uppställning av riksstaten m. m. jämte en i ämnet väckt motion. s. 11 i texten