Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad uppställning av riksstaten m. m. jämte en i ämnet väckt motion.
1937-05-14 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1937:151, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad uppställning av riksstaten m. m. jämte en i ämnet väckt motion.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 151.
1
Nr 151.
Ankom till riksdagens kansli den 14 maj 1937 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
ändrad uppställning av riksstaten m. m. jämte en i
ämnet väckt motion.
(4:e avd.)
I en den 5 mars 1937 dagtecknad proposition, nr 225, har Kungl. Majit,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för nämnda dag, begärt riksdagens yttrande angående viss av
departementschefen i statsrådsprotokollet förordad omläggning av riksstatens
uppställning.
I en i anledning av förevarande proposition inom andra kammaren avherr
T. V. Lundell väckt motion, nr 482, har hemställts, att riksdagen vid sitt
yttrande angående den föreslagna omläggningen ville beakta de synpunkter,
som i motionen blivit anförda.
De med stöd av Kungl. Majrts beslut av den 20 mars 1936 tillkallade sakkunniga
för frågan angående omläggning av riksstatens uppställning hava i
en den 19 december 1936 dagtecknad promemoria framlagt resultaten av den
anbefallda utredningen.
De sakkunniga, som förordat flerårig budgetbalansering i vissa finanslägen,
hava funnit att vissa förändringar borde vidtagas i den nuvarande riksstatsuppställningen
och, i samband därmed, även i bland annat kapitalredovisningen
i rikshuvudboken. Sålunda förordas, att i riksstaten statsbudgeten
uppdelas i två fristående delbudgeter, driftbudgeten och kapitalbudgeten,
vilken uppdelning är avsedd att ersätta den nuvarande uppdelningen i skattebudget
och lånebudget. Statsverkets kassafond bör ombildas till statens budgetutjämningsfond.
Den nya fonden skall övertaga kassafondens funktion
såsom regulator av budgetutfallet. Budgetutjämningsfonden skall därjämte
— i vidare mån än den nuvarande kassafonden — reglera driftbudgetens under
olika budgetår å riksstaten beräknade överskott och underskott. Berörda
överskott skola tillföras och berörda underskott skola avföras å statens
budgetutjämningsfond. De sakkunniga hava utgått från att budgetutjämningsfonden
enligt den nya budgetordningen skulle variera mellan + 75 miljoner
kronor och ett, visserligen obestämt, negativt värde. Angående skälen för
valet av ett belopp av 75 miljoner kronor till övre gränsvärde för budgetutjämningsfondens
behållning hava de sakkunniga anfört följande.
Bihang lill riksdagens protokoll 1937. 6 sami. Nr 151—152-
1
opaginerad Kontrollera mot PDF
■T
Statsutskottets utlåtande Nr 151.
Enligt nuvarande budgetordning har det icke ansetts tillrådligt att genom
ianspråktagande för budgetändamål nedbringa kassafondens behållning till
lägre belopp än 70 å 75 miljoner kronor. En kassafond av nämnda storlek
beräknas nämligen erforderlig för fullgörande av kassafondens primära uppgift
som regulator av budgetutfallet. Med hänsyn till att den nya budgetutjämningsfonden
förutsattes skola övertaga den nuvarande kassafondens
funktioner såsom regulator av själva budgetutfallet, svnes naturligt, att det
övre gränsvärdet för budgetutjämningsfondens behållning fastställes till
samma belopp, som enligt nuvarande budgetordning sålunda ansetts tillräckligt
för kassafondens normala behållning. Då budgetutjämningsfondens behållning
under depressionstider nedbringats till och långt under 0-läget, lärer
det förhållandet, att budgetutjämningsfonden skall fungera såsom regulator
jämväl av själva budgetutfallet, utgöra ett tillräckligt starkt handlingsmotiv
för att budgetutjämningsfondens behållning under ekonomiskt gynnsamma
år genom budgetens överbalansering åter uppbringas över 0-läget
upp till + 75 miljoner kronor.
Departementschefen har anfört bland annat följande:
För egen del ansluter jag mig till uppfattningen, att nuvarande riksstatsuppställning
icke bereder möjligheter till en sådan redovisning av avsteg
från jämn balansering, att tillräckliga garantier för ett upprätthållande av
statens förmögenhetsställning kunna anses föreligga. Som de största svagheterna
framstå enligt min mening å ena sidan den likartade behandlingen
av fonddisposition och av disposition av verkliga inkomster samt å andra
sidan den oklarhet och de redovisningssvåriglieter som äro oundvikliga örn
budgeten formellt balanseras genom överförande av verkliga utgifter till kapitalbudgeten.
Att nödvändigheten av avskrivningar vid sistnämnda form för
underbalansering klart framträder, innebär visserligen en fördel vid jämförelse
med underbalansering med hjälp av fondmedel, men den kan likväl göras
till föremål för berättigade invändningar ur här ifrågavarande synpunkter.
Det av budgetsakkunniga framlagda förslaget till ändrad riksstatsuppställning
enligt vilket fondmedel disponeras och redovisas efter samma grunder
som lånemedel samt en klar gräns upprätthålles mellan löpande utgifter och
investeringar synes mig i berörda avseende äga uppenbara företräden framför
nu tillämpade system.
Tillräcklig anledning till en omläggning av riksstatens uppställning i syfte
att skapa i redovisningshänseende tillfredsställande former för avsteg från
jämn balansering skulle knappast föreligga, om dessa avsteg utgjorde rena
undantagsföreteelser. Emellertid synes erfarenheten — såsom av riksräkenskapsverket
framhållits — ge vid handen, att under den tid den nuvarande
riksstatsuppställningen tillämpats, principen, att varje budgetårs löpande utgifter
skola täckas av till samma budgetår hänförliga löpande inkomster,
strängt upprätthållits allenast i mycket begränsad omfattning samt att under
olika delar av perioden stora avvikelser från jämn balansering av inkomster
och utgifter förelegat. Främst med hänsyn till att en klar redovisning av de
framlagda riksstatsförslagens innebörd sålunda måste anses vara ett under
alla omständigheter betydelsefullt önskemål men även med tanke på angelägenheten
av att också i budgettekniskt hänseende åtgärder vidtagas för
mötande av de påfrestningar som en ny ekonomisk kris skulle medföra, vill
jag förorda att en omläggning av riksstaten i åsyftad riktning snarast möjligt
genomföres. Därvid torde det av budgetsakkunniga framlagda förslaget
böra läggas till grund.
Med hänsyn till frågans vikt torde riksdagens yttrande böra inhämtas an
-
Statsutskottets utlåtande Nr 151.
3
gående den av mig sålunda förordade omläggningen av riksstatens uppställning.
Den föreslagna nya uppställningen av riksstaten medför en klarare uppdelning
mellan å ena sidan driftbudgeten och dess löpande utgifter och å
andra sidan kapitalbudgeten och de därå uppförda utgifterna för kapitalökning.
Även inrättandet av en statens budgetutjämningsfond och den i
samband därmed föreslagna övergången till ett flerårsbudgetsystem innebär
— vid en riktig och försiktig tillämpning — en anordning som bör underlätta
statsregleringarna och de årliga riksstaternas olika avvägning efter
rådande skiftande konjunkturer. Med den nya riksstatsuppställningen
kunna redan i riksstatsförslaget å den nya budgetutjämningsfonden direkt
redovisas överskottsmedel, avsedda att under ett högkonjunkturår uttagas
med tanke på blivande lågkonjunkturer. Tidigare hava dylika överskott
endast mera indirekt kunnat redovisas exempelvis i form av fondavsättningar,
eller ock hava de uppkommit utan att man vid riksstatens fastställande
räknat därmed.
En grundläggande princip för statsregleringsarbetet har hittills varit att
ej täcka löpande statsutgifter genom lån. Tvärtom har eftersträvats en statsfinansernas
konsolidering genom att från skattemedel bestritts även sådana
utgifter som statliga nybyggnader och andra företag av bestående värde.
Tvivelsutan innebär den nu föreslagna flerårsbalanseringen ett ej så oväsentligt
avsteg från denna grundsats. Att annat än under lågkonjunktur
bereda täckning för löpande utgifter genom upplåning torde böra undvikas.
Det ligger vikt uppå, att den i propositionen angivna utvägen med
underskottsbudgetår och budgetutjämningsfondens nedgång till »negativa
värden» ej anlitas annat än under svåra finanslägen. En tillbörlig försiktighetsåtgärd
för att skapa erforderlig motvikt är också statsfinansernas
konsolidering under goda finansår. I första hand måste denna självfallet
omfatta täckning av eventuellt förefintligt underskott från svaga finansår.
Härvid bör även tillses, att budgetutjämningsfondens kapital återföres till
belopp, erforderligt med hänsyn till att fonden alltjämt skall bibehålla sin
karaktär av reservfond att tillgå då i budgeten uppstår brist genom att denna
i verkligheten utfaller sämre än som vid riksstatens fastställelse antagits.
Men därjämte bör — örn erforderlig balans skall uppnås i flerårsbudgctsystemet
— under gynnsamma finansår vissa avsättningar ske med tanke
på kommande lågkonjunkturår. Att man kunnat genomgå de senaste kriserna
här i Sverige utan alltför starka pressningar på statskassan och skattedragarna
har delvis berott på förefintligheten av dylika tidigare hopsamlade
överskott. Såsom belysande härför må anföras, att kassafonden vid
1920 års utgång tack vare skatteintäkterna från krigsårens högkonjunktur
bade en behållning av cirka 490 miljoner kronor, som sedermera under de
följande lågkonjunkturen kunde tagas i anspråk. Liknande utjämning
och lättnad i skattetrycket ernåddes örn än i mindre omfattning under låg
-
Utskottet.
4
Statsutskottets utlåtande Nr 151.
konjunkturåren 1932 och 1933 genom överskottsinkomster från tidigare år,
uppsamlade i olika fonder.
Inom det privata affärslivet anses en uppläggning av reserver som en
normal försiktighetsåtgärd. Även inom statlig finansförvaltning har det sedan
gammalt betraktats som eftersträvansvärt att åstadkomma hållbara budgetregleringar.
Att en fondering, avseende bland annat att underlätta en
utjämning av skattetrycket mellan skilda år, är väl förenlig med god offentlig
hushållning bestyrkes för övrigt av statsmakternas år 1936 fattade beslut om
lag örn kommunal fondbildning.
Till sist vill utskottet i anslutning till en i ämnet väckt motion framhålla
önskvärdheten av att den nya riksstaten med avseende å uppställning, använda
anslagsrubriker och övriga beteckningar erhåller högsta möjliga grad
av klarhet och översjktlighet. För en riktig tillämpning av flerårsbudgetsystemet
är det jämväl av vikt att budgetutjämningsfondens ställning noggrant
följes och att vid framläggandet av de årliga riksstatsförslagen utredning
i möjligaste mån också förefinnes örn de anspråk som under den närmaste
framtiden kunna komma att ställas på densamma.
Under åberopande av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
a) att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
proposition må i skrivelse till Kungl. Maj:t tillkännagiva ovan
av utskottet uttalade uppfattning;
b) att motionen II: 482 må anses besvarad med vad utskottet
sålunda anfört.
Stockholm den 14 maj 1937.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS ANDERSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Nilsson i Gränebo, Johansson i Fredrikslund, Nilsson
i Malmö, Svensson i Kompersmåla, Borell, Bergström, Nilsson i Landeryd, von Heland,
Bäcklund, Englund och Bäckström; samt
från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson i Falun, Magnusson i
Skövde, Törnkvist, Strindlund, Eriksson i Stockholm, Andersson T Höör, Andersson i
Prästbol, Andersson i Södergård, Isacsson, von Seth och Bergvall.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1937:382 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad uppställning av riksstaten m. m. jämte en i ämnet väckt motion. s. 11 i texten