Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av vissa av Kungl. Majit under rubriken Utgifterna: För flera huvudtitlar gemensamma frågor framlagda förslag.

1937-02-09 · 20 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 19 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1937:21, Utlåtande i anledning av vissa av Kungl. Majit under rubriken Utgifterna: För flera huvudtitlar gemensamma frågor framlagda förslag.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 21.

1

N r 21.

Ankom till riksdagens kansli den 9 februari 1937 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av vissa av Kungl. Majit under rubriken

Utgifterna: För flera huvudtitlar gemensamma frågor

framlagda förslag.

(3:e och 4:e avd.)

Uti statsverkspropositionen har enligt vad som framgår av statsrådsprotokollet

över finansärenden den 4 januari 1937 under rubriken Utgifterna: För

flera huvudtitlar gemensamma frågor bland annat behandlats vissa framställningar

och förslag i avseende å ändringar i anslagsberäkningarna på

grund av allmänna pensionsreglementets föreskrifter, kompensation åt vissa

befattningshavare för minskning av den behållna inkomsten vid familjepensioneringens

genomförande, beräkningen av kommittéanslagen ävensom

ändrad ställning i räkenskapshänseende för vissa statsmyndigheter (sid. 8

—55).

1. Av allmänna pensionsreglementets genomförande påkallade ändringar

med avseende å anslagsberäkningen.

Sedan riksdagen i skrivelse den 19 juni 1936 (nr 366), under åberopande

av innehållet i bankoutskottets av riksdagen godkända utlåtande nr 75, anmält,

att riksdagen i anledning av proposition nr 201 med förslag till allmänt

familjepensionsreglemente m. m. godkänt i utlåtandet intaget, såsom

utskottets förslag betecknat förslag till reglemente angående familjepension

för efterlevande till befattningshavare i statens tjänst, har Kungl. Maj.-t den

16 oktober 1936 (SFS nr 542) utfärdat berörda reglemente (allmänna familjepensionsreglementet).

Beträffande innebörden av det sålunda utfärdade reglementet, som avser

alla befattningshavare, för vilka det civila eller militära tjänstepensionsreglementét

gäller, må erinras om att tjänstemännens bidrag till familjepensioneringen

skola, liksom på tjänstepensionsområdet, uttagas i form av särskilda

avdrag å lönen (familjepensionsavdrag). ytterligare gäller, att tidpunkten

för reglementets ikraftträdande för olika förvaltningsområden skall bestämmas

genom beslut av Kungl. Majit och riksdagen eller av Kungl. Majit

efter riksdagens bemyndigande, en bestämmelse, som ansluter sig till 1934

års familjepensionsutrednings förslag, att reglementet skulle vinna tillämpning

successivt för de skilda förvaltningsområdena, allt eftersom uppgörelse

Bihang lill riksdagens protokoll 79.77. 0 sami. Nr 21. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 21.

träffades om statens övertagande av den kassa, som nu ombesörjde de vid

respektive förvaltningsområde anställda manliga ordinarie befattningshavarnas

familjepensionering.

1936 års riksdag — som genom särskilda propositioner förelädes förslag

till överenskommelser av berörda slag med civilstatens och telegrafverkets

änke- och pupillkassor (proposition nr 245) samt statens järnvägars änkeoch

pupillkassa (proposition nr 258), upprättade på grundval av preliminära

förhandlingar — lämnade i samband med allmänna familjepensionsreglementets

antagande Kungl. Majit bemyndigande att i huvudsaklig överensstämmelse

med av riksdagen godkända grunder träffa uppgörelse örn statens övertagande

av nämnda kassor ävensom att besluta om reglementets ikraftträdande

den 1 juli 1937 för de förvaltningsområden, vilkas manliga ordinarie

befattningshavare dessförinnan varit skyldiga att tillhöra någon av samma

kassor. Jämlikt angivna bemyndigande hava numera slutliga överenskommelser

kommit till stånd med samtliga nu omförmälda kassor att gälla från

och med den 1 juli 1937.

Statskontoret har beträffande anslagsberäkningen framlagt förslag i avseende

å ordnandet av familjepensionsavdragen i de särskilda staterna för

verk och myndigheter. I anledning av detta förslag har departementschefen

anfört följande.

Det av statskontoret sålunda avgivna förslaget, vilket jag ansett mig böra

i allt väsentligt biträda, har lagts till grund för beräkningen i statsverkspropositionen

av vederbörande verks och myndigheters avlöningsstater. Vid

beräkningen av anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat

(med nyreglerad avlöning) har således, där särskilda omständigheter ej påkallat

undantag härifrån, det belopp, som erhållits, sedan summan av bruttolönerna

— beräknade med utgångspunkt från högsta förekommande löneklass

för varje i personalförteckningen såsom tjänst å ordinarie stat uppförd

befattning — minskats med det sammanlagda beloppet av tjänstepensionsavdragen,

schablonmässigt nedräknats med summan av de i allmänna

familjepensionsreglementet angivna familjepensionsavdragen för en var med

tjänstepensionsrätt förenad befattning, oavsett om befattningen är besatt eller

hålles vakant och oavsett om befattningens innehavare skall underkastas

det nya familjepensionsreglementets bestämmelser rörande familjepensionsavdrag

eller icke; i de fall, då anslagsposten beräknats med utgångspunkt

från belastningen, har det härvid framkomna beloppet minskats med den

på nyss angivna sätt beräknade summan av familjepensionsavdragen. Enahanda

reduktionsmetod har tillämpats med avseende å anslagsposterna till

avlöningar till tjänstemän å övergångsstat, indragningsstat och extra stat.

Vid nedräkningen av den i anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal ingående delposten till grundavlöningar m. m. åter har minskning

schablonmässigt skett med allenast 60 procent av summan av pensionsavdragen

för redan förefintliga extra ordinarie befattningar; i de fall

däremot, då medel beräknats för inrättande av ny extra ordinarie tjänst, har

härför erforderlig ökning av grundavlöningsposten i allmänhet beräknats till

belopp motsvarande bruttolönen med frånräknande av — förutom tjänstepensionsavdraget

— hela det på tjänsten belöpande familjepensionsavdraget.

Det nu anförda har närmast avseende å de nyreglerade verk och myndigheter,

som falla under civilstatens änke- och pupillkassas förvaltningsområde,

däribland även inbegripna sådana i sin helhet å icke-ordinarie stat

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 21.

3

uppförda verk och myndigheter, vilkas befattningshavare jämlikt 1 § 3 mom.

civila tjänstepensionsreglementet tillerkänts eller förutsättas skola tillerkännas

tjänstepensionsrätt genom beslut av Kungl. Maj:t. Sedan någon tid tillbaka

pågå emellertid överläggningar med tullstatens enskilda pensionsinrättning

samt arméns och marinens familjepensionskassor angående villkoren

och förutsättningarna för statens övertagande av dessa kassors verksamhet.

Angivna förhandlingar hava numera fortskridit så långt, att jag räknar

med att förslag till överenskommelser med de tre kassorna skola kunna

föreläggas innevarande års riksdag och att i samband därmed beslut skall

kunna fattas angående allmänna familjepensionsreglementets ikraftträdande

från och med den 1 januari 1938 för tullverket samt från och med den 1

juli 1937 för de förvaltningsområden, som falla under arméns och marinens

familjepensionskassor. I statsverkspropositionen hava därför även vid beräkningen

av tullverkets avlöningsanslag samt ifrågakommande anslag under

riksstatens fjärde huvudtitel vidtagits de jämkningar i anslagsbeloppen,

som påkallas av övergången till de nya bestämmelserna.

Det av statskontoret uppgjorda och av departementschefen godkända förslaget,

vilket lagts till grund för de i statsverkspropositionen framlagda staterna

för skilda verk och myndigheter, har icke föranlett till någon erinran

från utskottets sida, och komma följaktligen de föreslagna principerna att

lända till efterrättelse vid behandlingen av de avlöningsstater för vederbörande

verk och myndigheter, som av riksdagen fastställas. I anledning av

vad departementschefen i anslutning till den förordade förändringen i anslagsberäkningen

anfört har utskottet icke ansett anledning föreligga att göra

något särskilt uttalande.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Majit tillkännagiva

sin uppfattning beträffande vissa av allmänna familjepensionsreglementets

genomförande påkallade ändringar med

avseende å anslagsberäkningen.

2. Kompensation åt vissa befattningshavare för minskning av den behållna

inkomsten vid familjepensioneringcns genomförande.

Allmänna familjepensionsreglementet skall, såsom framgår av vad under

föregående punkt anförts, äga tillämpning jämväl å icke-ordinarie befattningshavare.

Medan ordinarie befattningshavare tidigare på grund av

obligatoriskt medlemskap i särskilda icke-statliga änke- och pupillkassor, till

vilka de haft att erlägga avgifter, varit föremål för ordnad familjepensionering

och burit en del av kostnaden därför, har en motsvarande anordning

saknats för de icke-ordinarie befattningshavarnas del. Då tjänstemännen alltjämt

skola hava att lämna bidrag till kostnaderna för familjepensioneringen,

kommer följaktligen allmänna familjepensionsreglementets genomförande

alt medföra en minskning av den behållna inkomsten för sistnämnda grupp

befattningshavare, för såvitt de ej erhålla kompensation genom en justering i

Utskottets

yttrande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

^ Statsutskottets utlåtande Nr 21.

en eller annan form av de till dem enligt gällande bestämmelser utgående

löneförmånerna.

1930 års pensionssakkunniga, vilka hade att utföra bland annat erforderliga

förarbeten till familjepensionsfrågornas lösning för tjänstemän vid den

civila statsförvaltningen, ansågo sig vid familjepensionsförmånernas utmätande

böra följa den på löneområdet hävdvunna och jämväl i civila tjänstepensionsreglementet

tillämpade principen, att de förmåner, som tillkomme

en extra ordinarie tjänsteman eller tjänsteman å extra stat med slutlön, i regel

borde sammanfalla med vad som tillkomme en ordinarie tjänsteman i

närmast lägre lönegrad än den för ifrågavarande icke-ordinarie befattningshavare

fastställda. De sakkunniga erinrade i detta sammanhang om spörsmålet,

huruvida de icke-ordinarie tjänstemännens löner kunde anses så avvägda,

att de utan förhöjning försloge till bestridande i form av familjepensionsavdrag

av de med familjepensioneringen förbundna kostnaderna. De

sakkunniga föreställde sig emellertid, att denna fråga, som närmast vore av

löneregleringsnatur, komme att upptagas till behandling av 1934 års avlöningsrevision

för icke-ordinarie personal.

1934 års avlöningsrevision — som hade erhållit i uppdrag att verkställa

utredning och avgiva förslag rörande den revision av avlöningsbestämmelserna

för icke-ordinarie befattningshavare vid den civila statsförvaltningen, som

erfordrades vid medgivande av pensionsrätt för icke-ordinarie personal och

vid genomförande av den av 1934 års riksdag beslutade ändrade uppställningen

av riksstatens utgiftssida — framlade också i sitt den 30 oktober 1934

dagtecknade betänkande med förslag till avlöningsbestämmelser för ickeordinarie

befattningshavare inom allmänna civilförvaltningen ett såsom huvudförslag

betecknat författningsförslag, som uppgjorts med utgångspunkt

från att pensionssakkunnigas i betänkande den 20 juli 1934 framlagda förslag

till reglemente angående familjepensionering för efterlevande till tjänstemän

vid den civila statsförvaltningen skulle träda i kraft samtidigt med

det av 1934 års riksdag antagna civila tjänstepensionsreglementet.

1934 års avlöningsrevision föreslog — samtidigt med vissa andra jämkningar

beträffande avlöningsbestämmelserna för icke-ordinarie personal, vilka

jämkningar närmast avsågo avdrag vid tillgodoräkning av viss tjänstetid —

alt de extra ordinarie befattningshavarna skulle, i samband med åläggande

för dem att betala avgifter till egen pensionering och familjepensionering, erhålla

uppflyttning med en löneklass, varigenom skillnaden mellan löneplanerna

för ordinarie och extra ordinarie befattningshavare i allmänhet skulle

bliva allenast en löneklass.

Då frågan om den nya familjepensioneringen genom proposition nr 201

förelädes 1936 års riksdag, anförde föredragande departementschefen, att

kompensation enligt hans mening borde lämnas i enlighet med 1934 års avlöningsrevisions

förslag för den löneminskning, som icke-ordinarie befattningshavare

finge vidkännas genom familjepensionsavdragen. I anledning

av vad departementschefen sålunda uttalat anmärkte bankoutskottet i sitt

av riksdagen godkända utlåtande i ärendet, att utskottet icke ansett sig hava

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 21.

5

att taga ställning till denna fråga, vilken således vid en kommande riksdag

borde upptagas till förutsättningslös prövning.

Uppdrag att närmare klarlägga frågan om den nya familjepensioneringens

konsekvenser med avseende å de icke-ordinarie befattningshavarnas löneställning

lämnades sedermera år 1936 års avlöningsrevision, vilken framhöll,

att revisionen i likhet med 1934 års avlöningsrevision funnit övervägande skäl

tala för att ifrågavarande befattningshavare bereddes viss kompensation för

den löneminskning, som föranleddes av familjepensionsavdragen. 1936 års

avlöningsrevision förordade jämväl, att vid ett mera definitivt ordnande av

den icke-ordinarie personalens avlöningsförhållanden för extra ordinarie befattningshavare

fastställdes en löneplan, enligt vilken begynnelselönen för

alla lönegrader med allenast en löneklass understege begynnelselönen för

motsvarande ordinarie tjänster. Med en på dylikt sätt inrättad löneplan syntes

böra förenas de i 1934 års avlöningsrevisions huvudförslag ifrågasatta

bestämmelserna för tillgodoräkning av föregående tjänstetid vid befordran

till extra ordinarie tjänsteman.

Det syntes emellertid 1936 års avlöningsrevision önskvärt, att den allmänna

reglering av tjänstemännens löner, som efter tillsättandet av 1936 års

lönekommitté kunde antagas komma till stånd inom en nära framtid, icke

föregrepes genom vidtagande av förändringar av löneregleringsnatur i löneplanen

för extra ordinarie tjänstemän. Ett genomförande under angivna

förhållanden av 1934 års avlöningsrevisions huvudförslag skulle, då en dylik

åtgärd måste erhålla en rent provisorisk karaktär, även vara mindre

lämpligt. Då nämnda förslag förutsatte en förändring av gällande tillgodoräkningsbestämmelser,

skulle härav föranledas en omräkning av flertalet

extra ordinarie befattningshavares löneklassplacering. En dylik omräkning

syntes för närvarande böra undvikas med hänsyn till det avsevärda arbete,

som därmed skulle vara förenat. Ytterligare kunde framhållas, att vid ett

genomförande av huvudförslagets bestämmelser vissa befattningshavare omedelbart

skulle erhålla den åsyftade kompensationen, under det att andra

först efter en längre tid skulle komma i åtnjutande av enahanda förmån.

En dylik ojämnhet i förslagets verkningar skulle givetvis bliva särskilt framträdande,

därest bestämmelserna bleve gällande allenast under en mycket

begränsad tidsperiod.

Avlöningsrevisionen förordade därför, att för närvarande de extra ordinarie

befattningshavarna skulle, i avvaktan på den justering av löneplanen som

förbereddes av 1936 års lönekommitté, erhålla ett provisoriskt lönetillägg

med ett belopp lika med det för befattningen gällande familjepensionsavdraget.

Denna förmån borde tillkomma samtliga extra ordinarie befattningshavare,

som ej uppnått den för dem gällande högsta löneklassen. Däremot

skulle motsvarande förmån enligt revisionens förslag icke tillkomma befattningshavare

å extra stat.

Departementschefen har — efter att hava redogjort för ingivna framställningar

att jämväl tjänstemän å extra stat och extra ordinarie tjänstemän i

slutlön borde tillerkännas nämnda provisoriska lönetillägg m. m. — för egen

del anfört följande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 21-

Enligt 1936 års avlöningsrevisions förslag skulle envar extra ordinarie

tjänsteman vid allmänna civilförvaltningen, kommunikationsverken, domän\eiket

sionsreglementet vinner tillämpning å honom, så länge han uppbär lön enligt

lägre löneklass än den högsta för honom i hans innehavande befattning

gällande, äga åtnjuta provisoriskt lönetillägg med ett belopp lika med det för

befattningen gällande familjepensionsavdraget. Vad avlöningsrevisionen sålunda

föreslagit har jag ansett mig böra tillstyrka. Härvid har jag i likhet

med avlöningsrevisionen förutsatt, att det provisoriska lönetillägget icke skall

utgå till ordinarie tjänsteman, som förordnats att innehava extra ordinarie

befattning inom högre lönegrad.

När jag anslutit mig till avlöningsrevisionens förslag, har jag betraktat den

av revisionen förordade anordningen såsom ett provisorium nödvändiggjort

därav, att den justering av för extra ordinarie befattningshavare gällande

löneplan, som i enlighet med 1934 års avlöningsrevisions förslag förutsatts

skola ske i samband med familjepensioneringens genomförande, nu måste

anstå i avvaktan på resultaten av inom 1936 års lönekommitté pågående utredningar.

Genom det föreslagna lönetillägget kommer staten att under en

övergångstid bära kostnaden för ifrågavarande befattningshavares bidrag till

familjepensioneringen. Från dessa utgångspunkter har jag funnit mig böra

biträda jämväl avlöningsrevisionens förslag, att å lönetillägget icke skall beräknas

något dyrtidstillägg, samt avstyrka det av de centrala ämbetsverkens

icke-ordinarie befattningshavares förening framställda förslaget, att den avsedda

lönekompensationen skall beredas jämväl befattningshavare å extra

stat samt extra ordinarie befattningshavare, som uppbär lön enligt den högsta

för honom i hans befattning gällande löneklassen. Sist angivna yrkande

går längre än vad 1934 års avlöningsrevision på sin tid föreslog, och en anordning

i enlighet med detta yrkande kan enligt min mening befaras skapa

svårigheter vid övergången till en definitiv löneplan för ifrågavarande personal.

Vad jag nu förordat för den civila statsförvaltningens del har jag funnit

böra erhålla motsvarande tillämpning beträffande de icke-ordinarie befattningshavare

vid försvarsväsendet, vilka bliva underkastade allmänna familjepensionsreglementet.

Jag torde, därest riksdagen icke framställer någon erinran mot vad jag

sålunda föreslagit, sedermera få framlägga förslag till erforderliga bestämmelser

i ämnet.

Beträffande extra ordinarie befattningshavare vid de affärsdrivande verken

samt vid verk och institutioner, vilka bekosta sina utgifter av särskilda

medel, torde det nu föreslagna lönetillägget, i likhet med det provisoriska

dyrortstillägget, böra utgå av de medel, från vilka vederbörande verks eller

institutions utgifter i övrigt bestridas.

I alla andra fall hava kostnaderna för ifrågavarande lönetillägg ansetts

böra gäldas från det anslag, varav vederbörandes lön utgår. I anslutning härtill

har, då förslag till avlöningsstat förelägges riksdagen för godkännande,

anslagsposten till särskilda löneförmåner i förekommande fall i allmänhet

ökats med det belopp varmed den i anslagsposten till avlöningar till övrig

icke-ordinarie personal ingående delposten till grundavlöningar m. m. minskats

med hänsyn till familjepensionsavdragen.

Uti en inom andra kammaren av herr Bergvall och fröken Hennings väckt

motion (nr 305) har föreslagits, att den i statsverkspropositionen angivna

kompensationen för löneminskningen vid familjepensioneringens genomfö
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 21.

7

rande även måtte komma tjänstemän å extra stat och extra ordinarie tjänstemän

med slutlön till del.

Motionärerna hava ansett det vara uppenbart, att frånvaron av rätt till

tjänste- och familjepension och därmed förenad avgiftsskyldighet för de

icke-ordinarie befattningshavarnas del varit av avgörande betydelse vid utformningen

av för dem gällande lönesystem. Dessa befattningshavares lägre

löneklassplacering vore sålunda en följd av frånvaron av pensionsavgifter, och

de till dem utgående lönerna hade sålunda varit att anse såsom nettolöner.

Tjänstepensionens genomförande utan kompensation betydde en reduktion

av dessa nettolöner. Med hänsyn till detta förhållande syntes det angeläget,

att familjepensioneringens genomförande skedde på ett sådant sätt, att icke

ytterligare lönereduktion drabbade dessa tjänstemän. I själva verket hade

de icke-ordinarie tjänstemännen genom de lägre lönerna redan under den

föregående tiden fått vidkännas en löneminskning, motsvarande pensionsavgifterna,

ett förhållande, som även chefen för finansdepartementet påpekat

(prop. 201 år 1936, sid. 100).

Beträffande den nu aktuella frågan om kompensation för minskning av

den behållna inkomsten vid familjepensionsreglementets genomförande framhöllo

motionärerna angelägenheten av att denna kompensation även tillkomme

tjänstemän å extra stat och extra ordinarie tjänstemän med slutlön.

Genom att departementschefen frångått 1934 års lönerevisions förslag

om kompensation i form av ett löneklasstilhigg och i stället anslutit sig till

tanken på en partiell kompensation kunde nämligen de farhågor för en

sönderbrytning av löneplanen, som på vissa håll kommit till uttryck, då fråga

gällt en löneklassuppflyttning, icke på något sätt göras gällande. Ej heller

syntes det vara rättvist, att de tjänstemän, det här gällde — tjänstemän

å extra stat och extra ordinarie med slutlön — vilka oftast hade en mångårig

statstjänst bakom sig och vilka framför alla andra grupper fått känna

icke-ordinariesystemets avigsidor, skulle vara de enda icke-ordinarie befattningshavare,

som skulle undanhållas kompensationen för familjepensionsavdragen.

Dessa tjänstemän kunde i flertalet fall peka på en lång, väl vitsordad

tjänstetid, med arbetsuppgifter av enahanda art som ordinarie tjänstemän

i motsvarande lönegrad. De vore vidare enligt vad motionärerna anfört

i övervägande antalet fall familjeförsörjare, för vilka en ytterligare minskning

av lönen, utöver vad som redan skett i samband med beslutet örn tjänstepensioner

ingen, skulle påtagligt drabba den behållna inkomsten.

Vid bedömandet av föreliggande spörsmål synes man enligt utskottets mening,

även om vissa skäl kunna anföras för det motionsvis framlagda förslaget,

böra utgå från alt inga sådana åtgärder vidtagas, som kunna försvåra

den justering av gällande löneplaner för statens befattningshavare i ordinarie

och icke-ordinarie ställning, som förberedes av 1936 års lönekommitté.

Utskottet har därför icke ansett sig kunna tillstyrka ett frångående av den

uppfattning, som beträffande den föreslagna kompensationens omfattning

förordats av departementschefen, och får därför avstyrka den väckta motio
-

Utskottets

yttrande.

lien.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Statsutskottets utlåtande Nr 21.

Enligt av utskottet inhämtade uppgifter skulle ett bifall till motionen medföra

en utgiftsökning med i runt tal 210,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må med avslag å den av herr Bergvall och

fröken Hennings väckta motionen (II: 305) i skrivelse till

Kungl. Maj.t tillkännagiva sin uppfattning beträffande ordnandet

av frågan örn kompensation åt vissa befattningsha%

are för minskning av den behållna inkomsten vid familjepensioneringens

genomförande.

3. Beräkningen av anslagen till kommittéer oeh utredningar av sakkunniga.

Vid åtskilliga tillfällen hava riksdagens revisorer framhållit önskvärdheten

av att en förändring komme till stånd beträffande beräkningen av kommittéanslagen

(jfr bl. a. 1936 års revisionsberättelse § 43). 1936 års riksdag

har också i skrivelse nr 339 hemställt, att Kungl. Maj:t ville upptaga till behandling

frågan om beräkningen av huvudtitlarnas anslag till kommittéer

och utredningar.

1 föreliggande fråga har departementschefen gjort följande uttalande.

,.„Undei) budgetarbetet bär en omprövning skett av de under olika huvudtitlar

askade anslagen till kommittéer och utredningar genom sakkunniga ur

- neugén ^införda synpunkterna. Sålunda ha inom vederbörande

departement veikstallts bland annat beräkningar rörande de sannolika utredningskostnaderna

under innevarande budgetår. I anslutning härtill har

i vissa fall en ändring skett av de för budgetåret 1937/1938 äskade beloppen

Salunda ha kommitteanslagen under andra, femte, sjunde och nionde huvudtitlarna

ansetts bora höjas med vartdera 50,000 kronor. I överensstämmelse

med de kostnadsplaner som framlagts av särskilda utskottet vid 1936 års

riksdag i dess utlåtande nr 1 har vidare kommittéanslaget under fjärde huvudtiteln

hojts med 40,000 kronor. En närmare motivering till angivna justeringar

i kommittéanslagen lämnas av vederbörande departementschefer vid

an™ala? nV ut^f.te^na för budgetåret 1937/1938 under de olika huvudtitlarna.

^dyfallet erbjuder det stora svårigheter att på förhand verkställa en såan

beräkning av de framtida kostnaderna för utredningsarbetet inom olika

d]f’>ai|.eineat’ fU r’‘)k eJ föreliggcr för att behov av anslagsförstärkning senare

skall framträda Man hänvisas till att utgå från å ena sidan den erfarenhet

örn den med olika utredningsuppgifter förenade kostnaden som vunnits under

respektive kommittéers och sakkunnigutredningars hittillsvarande verksamhetstid,

a andra sidan en bedömning av den utsträckning i vilken nu

verksamma utredningar kunna förväntas fortgå jämväl under nästföljande

budgetår men värdet av de resultat, man därvid når, blir givetvis begränsat

pa grund av syangheten att förutse den utsträckning vari nya utredningar

under följande ar kunna bliva påkallade på grund av önskemål framförda

av riksdagen eller med hänsyn till utvecklingen inom olika områden. Under

dessa omständigheter måste möjligheter till förstärkning av kommittéanslagen

hallas öppna. För forstärkningsändamål torde, liksom hittills, få anlitas

dels — i den mån så kan ske — anslagen till extra utgifter, dels — efter

beslut av riksdagen — anslaget till oförutsedda utgifter. En förändring av

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 21.

9

kommittéanslagen, som nu äro anvisade såsom reservationsanslag, till förslagsanslag

synes nämligen icke böra komma till stånd.

I anledning av vad departementschefen i föreliggande fråga uttalat har

utskottet allenast velat framhålla önskvärdheten av att, i den mån så låter

sig göra, de särskilda huvudtitlarnas kommittéanslag beräknas med fullt

beaktande av de kostnader, som i förväg kunna uppskattas och förutses.

Erfarenheterna under de senast gångna åren torde nämligen giva vid handen,

att vederbörande i alltför hög grad räknat med möjligheten av en förstärkning

av dessa anslag från anslaget till oförutsedda utgifter eller huvudtitlarnas

anslag till extra utgifter. Att en dylik förstärkning under vissa förhållanden

är ofrånkomlig synes vara uppenbart, men å andra sidan är det önskvärt,

att den praxis, som av riksdagens revisorer påtalats, såvitt möjligt kommer

att begränsas. Av departementschefens uttalande framgår också, att

vissa åtgärder i den sålunda angivna riktningen blivit vidtagna.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Majit tillkännagiva

sin uppfattning beträffande beräkningen av anslagen till

kommittéer och utredningar genom sakkunniga.

4. Ändrad ställning i räkenskapshänseende för vissa statsmyndigheter.

Sedan Kungl. Majit den 2 december 1932 anbefallt statskontoret och riksräkenskapsverket

att i anslutning till vissa framlagda riktlinjer verkställa

vissa utredningar angående ändrad uppställning av riksstaten jämte därmed

sammanhängande spörsmål, hava ämbetsverken vid framläggandet av denna

utredning, vilken redan föranlett beslut örn ändrad uppställning av riksstatens

utgiftssida vid 1934 års riksdag, även upptagit till behandling frågan

om statsmyndigheternas hänförande till huvudförvaltningar eller till i räkenskapshänseende

underordnade förvaltningar. Ämbetsverken föreslogo, att

ett stort antal myndigheter, vilka nu i räkenskapshänseende vore underordnade

statskontoret eller vederbörande länsstyrelse, skulle ombildas till huvudförvaltningar

med rätt att anlita statsverkets checkräkning i riksbanken.

Sedan ytterligare utredningar i ärendet verkställts, har slutligt förslag i

ärendet framlagts av riksräkenskapsverket i utlåtande den 9 september 1936.

Statskontoret och riksräkenskapsverket hava i sitt gemensamma utlåtande

till en början lämnat en redogörelse för skillnaden mellan huvudförvaltningar

och i räkenskapshänseende underordnade

förvaltningar samt härvid framhållit bland annat följande:

»I fråga örn medelsförvaltningen äro de olika myndigheterna uppdelade i

sådana, som själva äro huvudförvaltningar, och sådana, som i budgethän
-

Utskottets

yttrande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 21.

seende äro inordnade under vissa huvudförvaltningar. Så äro exempelvis

statsdepartementen — med undantag av försvarsdepartementet — samt socialstyrelsen,

riksförsäkringsanstalten, pensionsstyrelsen, riksräkenskapsverket,

lantbruksstyrelsen m. fl. i fråga om medelsförvaltning och kassa inorganiserade

under statskontoret, vilket senare ämbetsverk i förhållande till

dem spelar rollen av central huvudförvaltning så till vida, att de medel, som

för dem äro uppförda i riksstaten, erhållas genom rekvisition från statskontoret.

Detta ämbetsverk har att redovisa medlen gentemot budgeten,

ehuru de särskilda myndigheterna avgiva självständiga specialredovisningar

för de sålunda mottagna medlen. På i huvudsak enahanda sätt äro exempelvis

ett antal myndigheter i medelshänseende underordnade länsstyrelserna.

Huvudförvaltningarna hava i regel dragningsrätt å statsverkets giroräkning,

medan dem underordnade förvaltningar sakna dylik rätt och äro hänvisade

till egen giroräkning i riksbanken.

De affärsdrivande verken, som ju hava en omfattande medelsförvaltning,

hava icke beretts tillträde till statsverkets giroräkning. Samma är förhållandet

med de s. k. remissverken, nämligen arméförvaltningen, flygstyrelsen

och statens provningsanstalt, som rekvirera sina statsanslag från statskontoret

men hava egna konton i rikshuvudboken. En mellanställning intager

generaltullstyrelsen, som väl gör insättningar å statsverkets giroräkning men

ej uttag. Samtliga omhandlade huvudförvaltningar hava egna konton i rikshuvudboken.

»

Den grundläggande olikheten mellan huvudförvaltningar och i bokföringshänseende

underordnade förvaltningar —- vilken uppdelning närmast torde taga

sikte på de medelsförvaltande ämbetsverk och myndigheter, som tillsammans

utgöra »statsverket» i motsats till de »affärsdrivande verken» — består,

såsom framgår av det ovan anförda, däri, att huvudförvaltningarna,

till skillnad från de underordnade förvaltningarna, hava eget konto i

rikshuvudboken. Till statsverket hörande myndighet, som har eget konto i

rikshuvudboken, kommer härigenom att gentemot budgeten redovisa alla anslag,

varå den verkställer utbetalningar, antingen medlen disponeras direkt

av myndigheten själv eller myndigheten — såsom fallet är med statskontoret

och länsstyrelserna i fråga om ett stort antal anslag — har att efter rekvisition

utbetala anslagen till densamma i medelshänseende underordnade förvaltningar,

vilka sedan bestrida de med anslagen avsedda utgifterna och häröver

avgiva självständiga specialredovisningar till riksräkenskapsverket.

Rätten åter att anlita statsverkets checkräkning i riksbanken — vilken med

de av statskontoret och riksräkenskapsverket angivna undantagen utgör en

för de till statsverket hörande huvudförvaltningarna gemensam kassaorganisation,

som å statsverkets sida företrädes och kontrolleras av statskontoret

— innebär i princip, att varje inbetalning till huvudförvaltning, som är

ansluten till statsverkets checkräkning, skall verkställas genom insättning i

riksbanken å denna räkning, med angivande att insättningen äger rum för

förvaltningens räkning, samt att varje utbetalning från sådan huvudförvaltning

skall ske medelst utlämnande av check, dragen å den gemensamma

räkningen i riksbanken.

Med ställningen såsom huvudförvaltning följer skyldighet att i och för

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 21.

11

den löpande riksbokföringen till riksräkenskapsverket avgiva månatliga kassarapporter,

vilka bland annat läggas till grund för de belastningstabeller,

som för varje månad upprättas inom nämnda ämbetsverk till upplysning

örn hur budgeten successivt realiseras. Huvudförvaltning, som är ansluten

till statsverkets checkräkning i riksbanken, bar dessutom att, i den mån insättning

av medel eller utställande av checker å denna räkning äger rum,

insända dagliga uppgifter härom till statskontoret respektive till statskontoret

och riksbankens huvudkontor.

Såsom skäl för f ö r s 1 a g e t, att ett större antal i räkenskapshänseende

underordnade verk och myndigheter skulle göras till huvudförvaltningar

med rätt att anlita statsverkets checkräkning i riksbanken, hava statskontoret

och riksräkenskapsverket i sitt gemensamma utlåtande framhållit, att en

sådan omläggning skulle medföra avsevärda fördelar ur bokföringssynpunkt.

Ämbetsverken hava med avseende härå anfört i huvudsak följande:

Det nuvarande systemet, enligt vilket elt stort antal myndigheter i räkenskapshänseende

vöre underordnade särskilda huvudförvaltningar, medförde

givetvis så till vida ökat arbete beträffande bokföringen och redovisningen,

som dessa myndigheter hade att rekvirera erforderliga medel från vederbörande

huvudförvaltning. Detta innebure nämligen, att medlen måste bokföras

och redovisas icke blott såsom utgift hos huvudförvaltningen utan även

såsom inkomst hos den medelsmottagande underförvaltningen. Genom den

mera specificerade redovisning av statens utgifter, som i samband med den

beslutade omläggningen av riksstatens uppställning skulle komma till stånd,

skulle det med denna dubbelbokföring förenade arbetet i viss mån bliva mera

tidsödande än förut. Uppenbart vore, att den omgång, som vore förenad

med själva den procedur, genom vilken medel ställdes till en underlydande

förvaltnings disposition, skulle bortfalla, för den händelse vederbörande medelsmottagande

förvaltning själv bleve huvudförvaltning med egen drag*

ningsrätt å statsverkets checkräkning. I detta sammanhang erinrades även

om att beträffande flera riksstatsanslag utbetalningar ägde rum direkt tili

vederbörande från huvudförvaltningen, sedan underförvaltningen intygat, att

vissa villkor för medlens utbetalande blivit uppfyllda. Sålunda utbetalade

exempelvis statskontoret efter intyg av lantbruksstyrelsen, att vissa för medlens

erhållande uppställda villkor uppfyllts, bland annat bidrag från statens

avdikningsanslag.

Ur kontrollsynpunkt vore anordningen med en huvudförvaltning, omfattande

ett stort antal underförvaltningar, av jämförelsevis ringa värde, då

det icke ankomme på huvudförvaltningen att övervaka, att de utanordnade

medlen av underförvaltningen användes för sitt angivna ändamål, samt det

för övrigt knappast skulle låta sig göra för huvudförvaltningen att effektivt

utöva en dylik övervakning.

Ur riksbokföringens synpunkt vore denna anordning icke tillfredsställande

så till vida, att skiljaktighet lätt kunde uppkomma mellan anslagsbelastningen

i huvudförvaltningens räkenskaper och underförvaltningens, beroende

på att underförvaltningen genom omföring mellan skilda anslag eller

anslagsposter disponerade de rekvirerade medlen på annat sätt än som till

huvudförvaltningen uppgivits. Bortsett härifrån bleve emellertid överensstämmelsen

under budgetårets olika månader mellan, å ena sidan, den i

riksbokföringen för underförvaltningen redovisade anslagsbelastningen och,

å andra sidan, de hos underförvaltningen redovisade faktiska utgifterna i re
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 21.

gel bristfällig, beroende på att medelsrekvisitionen hos huvudförvaltningen

icke kunde helt anpassas till det för olika ändamål framträdande medelsbehovet

och dessutom ej alltid skedde månadsvis. För budgetåret i dess helhet

kunde fullständig överensstämmelse mellan hos huvudförvaltningen redovisade

medelsrekvisitioner och hos underförvaltningen bokförda utgifter

ernås allenast, örn och i den mån underförvaltningen vid budgetårets utgång

varit i tillfälle att till huvudförvaltningen för olika utgiftstitlar inleverera

eventuellt kvarstående kassabehållning.

De erfarenheter, som under de gångna åren vunnits i de fall, då dragningsrätt

å statsverkets giroräkning medgivits vissa myndigheter, visade

oförtydbart, att, ur synpunkten av räkenskapernas överskådlighet, reda och

lätthet att kontrollera, avsevärda fördelar vore därmed förenade.

Riksräkenskapsverket har i sitt utlåtande uttalat, att de skäl, som statskontoret

och riksräkenskapsverket åberopat för ett genomförande av den

föreslagna reformen, enligt riksräkenskapsverkets uppfattning vore av sådan

betydelse, att anordnandet av de nya huvudförvaltningarna snarast borde

äga rum. De erfarenheter riksräkenskapsverket haft, sedan riksstatens

utgiftssida från och med budgetåret 1935/1936 omlagts i enlighet med riksdagens

beslut vid 1934 års riksdag, hade även klart och tydligt givit vid

handen, att det ur riksbokföringens synpunkt vore synnerligen önskvärt,

att största möjliga antal myndigheter erhölle ställning som huvudförvaltningar

med rätt att anlita statsverkets checkräkning.

I detta sammanhang har riksräkenskapsverket såsom en ytterligare fördel

av den föreslagna reformen framhållit, att budgetredovisningen och riksräkenskapsverkets

årsbok efter reformens genomförande skulle, på grund av

att avslutandet av statskontorets räntekammares räkenskaper bleve mindre

tidsödande, kunna publiceras väsentligt tidigare än för närvarande.

Riksräkenskapsverket har vidare understrukit reformens betydelse ur kassaförlagssynpunkt.

Genom att de olika ämbetsverk och myndigheter, som

omlades till huvudförvaltningar, samtidigt erhölle tillgång till statsverkets

checkräkning i riksbanken, kunde nämligen uttagningen från riksbanken av

de för dessa verk och myndigheter erforderliga medlen vid varje tidpunkt

anpassas mera i anslutning till det verkliga behovet än som vore möjligt, då

medlen uttoges genom överordnad huvudförvaltning, vilken givetvis ej kunde

besväras alltför ofta med medelsrekvisitioner.

Statskontoret har i sitt i anledning av riksräkenskapsverkets utlåtande avgivna

yttrande ansett sig böra fästa uppmärksamheten vid att i den mån

statsverkets utgifter och inkomster i större utsträckning utbetalades av

respektive inbetalades till andra myndigheter än statskontoret svårigheterna

för ämbetsverket att omedelbart överblicka ställningen å statsverkets checkräkning

ökades och att sålunda inrättandet av nya huvudförvaltningar kunde

medföra, att det bleve erforderligt att hålla större behållning å checkräkningen

än hittills varit behövligt.

Beträffande de myndigheter, vilka enligt förslaget borde göras till huvudförvaltningar,

äro dessa upptagna i statsrådsprotokollet sid. 26. Dessa myn
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 21.

13

digheter hava med allenast ett undantag — justitiekanslersämbetet, som bestämt

motsatt sig förslaget — i huvudsak anslutit sig till förslagets allmänna

principer. Beträffande de särskilda myndigheternas yttrande över förslagen

och de framställningar rörande den ökning av personalen för handhavandet

av kamerala uppgifter, som av dem ifrågasatts, innehåller statsrådsprotokollet

en närmare redogörelse å sidorna 40—50.

Med avseende å den nu lämnade redogörelsen för de i ärendet gjorda uttalandena

rörande den föreslagna omläggningens inverkan på de därav berörda

myndigheternas arbetsuppgifter och personalbehov har departementschefen

i fråga om vad riksräkenskapsverket härutinnan anfört sammanfattningsvis

framhållit, att riksräkenskapsverket funnit omläggningen komma

att medföra behov av personalökning allenast beträffande tvenne myndigheter,

nämligen kontrollstyrelsen och lantbruksstyrelsen.

Då å andra sidan de nuvarande huvudförvaltningarnas arbetsbörda komme

att i motsvarande grad minskas, syntes det emellertid riksräkenskapsverket

sannolikt, att de ökade personalkostnaderna vid de nya huvudförvaltningarna

i stort sett kunde kompenseras av lägre personalkostnader vid nuvarande

huvudförvaltningar. Överhuvud taget torde man kunna säga, att

myndigheters överförande till huvudförvaltningar ej bomme att medföra några

ökade totala personalkostnader för statsverket. I den mån kostnadsökning

uppstode, syntes denna enligt riksräkenskapsverkets mening böra i första

liand hänföras till andra omständigheter, såsom ökat arbete i anledning av

riksstatens mera specificerade uppställning, skärpt kontroll och dylikt.

Beträffande möjligheterna att nedbringa personalkostnaderna för nuvarande,

av förslaget berörda huvudförvaltningar, d. v. s. statskontoret och

länsstyrelserna, har riksräkenskapsverket framhållit, hurusom särskilt statskontorets

arbetsuppgifter skulle komma att undergå en betydande minskning

men att arbetslättnad måste beräknas inträda även för länsstyrelserna.

Såvitt riksräkenskapsverket nu kunde bedöma, torde dock arbetsuppgifterna

för länsstyrelsernas del ej komma att minskas i sådan omfattning, att några

direkta tjänsteindragningar bleve möjliga. Med hänsyn till länsstyrelsernas

växande arbetsbörda bomme förslagets genomförande emellertid att motverka

behov av personalutökning.

Statskontoret har förklarat sig icke dela riksräkenskapsverkets uppfattning,

att en utökning av antalet huvudförvaltningar med därav följande decentralisering

ej skulle komma att medföra ökade totala personalkostnader

för statsverket. Det stöde för statskontoret tämligen klart, att — såsom för

övrigt redan framginge av myndigheternas i riksräkenskapsverkets utlåtande

refererade yttranden — en uppdelning på ett flertal myndigheter —- vilkas

egentliga verksamhet läge på helt andra områden — av arbetsuppgifter, som

hittills hållits samlade inom en eller ett fåtal myndigheter med för ändamålet

särskilt anpassad organisation och specialiserade arbetskrafter, måste

medföra ökade kostnader för arbetets utförande.

Till belysande av den inverkan, ett genomförande av riksräkenskapsver
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 21.

kets förslag skulle medföra för statskontorets arbete, har statskontoret låtit

upprätta vissa statistiska sammanställningar rörande samtliga under det

senast tilländalupna budgetåret — 1935 1936 — inom ämbetsverket handlagda

anordningsärenden. Med ledning av dessa sammanställningar har

statskontoret kommit fram till att omläggningen — vilken skulle lämna

statskontorets fondbyrå praktiskt taget oberörd — för ämbetsverkets tre utgiftsbyråer,

å vilka för närvarande funnes anställda tillhopa sex revisorer,

torde komma att få till följd, att halva antalet revisorer skulle, under förutsättning

att erforderlig biträdeshjälp bereddes, bliva tillfyllest för omhänder - havandet av därefter kvarstående anordningsärenden.

Att en så betydande reduktion av förefintliga revisionskrafter kunde komma

i fråga, borde, framhåller statskontoret, ses emot bakgrunden även av

det förhållandet, att redan på grund av de förändringar, som i samband med

riksstatsomläggningen under de senare åren vidtagits i avseende å dispositionen

av ett flertal riksstatsanslag, revisionens arbete undergått minskning.

På grund av arten av anordningsärendena komme däremot arbetsbördan för

byråcheferna å utgiftsbvråerna att, frånsett det ekonomiska ansvaret, lämnas

praktiskt taget oberörd av omläggningen.

För räntekammaren, å vilken för närvarande vore anställda fyra kvinnliga

biträden för expediering och bokföring, syntes efter omläggningen endast

tre av dessa biträden bliva behövliga. Givetvis inträdde jämväl en viss

lättnad i arbetsbördan för kamreraren å räntekammaren och för räntmästaren.

Någon mera påtaglig arbetsminskning torde det dock icke här bliva

fråga om. Det läge i sakens natur, att en utökning av antalet huvudförvaltningar

inom statsförvaltningen komme att medföra vidgat arbete för

den avdelning av statskontorets kassabyrå, som närmast handhade kontrollen

rörande statsverkets checkräkning. Den arbetsökning, som härav föranleddes,

torde i huvudsak kompensera arbetsminskningen å räntekammaren,

och den biträdeshjälp, som lösgjordes å räntekammaren, torde följaktligen

böra överföras till kassabyråns checkräkningsavdelning.

Statskontoret har ansett sig i detta sammanhang icke kunna underlåta att

något beröra den inverkan, som en ökning av antalet huvudförvaltningar efter

de linjer, vilka av riksräkenskapsverket föreslagits, kunde komma att

utöva på statskontorets verksamhet ur allmänt organisatoriska synpunkter.

Med avseende härå ville statskontoret erinra örn att statskontoret ursprungligen

varit centralorganet för statens medelsförvaltning samt därvid

omhänderhaft huvudparten av statsverkets utbetalningar för olika ändamål.

I enlighet härmed hade de med anordningsväsendet direkt sammanhängande

kamerala arbetsuppgifterna spelat en dominerande roll för statskontorets

hela ämbetsutövning. Dessa uppgifter hade dock, allteftersom i

allt vidare utsträckning andra myndigheter förvandlats till huvudförvaltningar,

alltmera förlorat i betydelse och utgjorde numera såväl kvantitativt

som kvalitativt allenast en ringa del av ämbetsverkets arbetsbörda.

Statskontorets ställning inom den statliga medelsförvaltningen hade emellertid

medfört, att ämbetsverket så småningom utvecklats till central remissmyndighet.

Till ämbetsverket hade sålunda på senare tider plägat remitteras

ärenden av mångskiftande art, i första hand statsreglerings- och budgettekniska

frågor samt överhuvud frågor angående statens inkomster och ut
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 21.

15

gifter men därjämte i stor utsträckning spörsmål av allmänt ekonomisk, organisatorisk

och löneteknisk natur. Denna uppgift som allmänt remissverk

bildade i själva verket numera — vid sidan av de omfattande arbetsuppgifter

som tillhörde ämbetsverket i fråga örn statens fondförvaltning och med avseende

å pensionsväsendet — tyngdpunkten i statskontorets ämbetsförvaltning,

liksom den inbegrepe huvuddelen av dess arbetsbörda.

Av vad ovan anförts framginge, att den decimering av statskontorets arbete,

som skulle bliva en följd av ett genomförande av det föreliggande förslaget

örn nya huvudförvaltningar, i och för sig vore utan större räckvidd och

betydelse med avseende å ämbetsverkets arbetsbörda. Decimeringen hänförde

sig emellertid till ett arbetsområde, vilket ursprungligen varit grundläggande

för statskontorets verksamhet, och borde såtillvida mana till eftertanke.

Överhuvud taget hade, särskilt efter riksräkenskapsverkets tillkomst och

riksbokföringens överflyttande dit, en viss oklarhet uppstått ifråga om omfattningen

av statskontorets ämbetsområde. Sålunda vore det rent kamerala

arbetet inom medelsförvaltningen, i den mån detsamma fortfarande

vore centraliserat, numera till sin huvudsakliga del förlagt till riksräkenskapsverket,

medan statskontoret fungerade som den centrala remissmyndigheten,

i vad gällde frågor, vilka härmed ägde sammanhang.

Även om några mera framträdande olägenheter av nuvarande ordning icke

för närvarande gjorde sig gällande, torde det ur allmänt organisatorisk synpunkt

kunna ifrågasättas, om nyssnämnda förhållanden i längden vore de

för ärendenas behandling lyckligaste. Alt märka vore även att statskontorets

organisation faktiskt anpassats efter andra förhållanden än de nuvarande

ävensom att, såvitt statskontoret kunde bedöma, någon avsevärd del av statskontorets

remissbörda knappast kunde övertagas av riksräkenskapsverket

utan förstärkning av detta ämbetsverks arbetskrafter eller förfång för dess

huvuduppgift, nämligen revisionsverksamheten — däri inbegripet domsrätt

i anmärkningsmål —- vars effektivitet måste bliva alltmer betydelsefull, allteftersom

decentraliseringen av utbetalningsväsendet fortskrede. Berörda förhållanden

syntes statskontoret utgöra skäl för att ett övervägande komme till

stånd beträffande nuvarande arbetsuppgifters lämpligaste fördelning mellan

de båda ämbetsverken och att därvid undersöktes, huruvida en överflyttning

av vissa ärendesgrupper i ena eller andra riktningen borde äga rum.

Uti ifrågavarande ärende har departementschefen för egen del gjort följande

uttalande.

Enligt föreliggande förslag, vilket närmast avser ett fortsatt genomförande

beträffande de särskilda verken och myndigheterna av den statliga bokförings-

och redovisningsreform, som inleddes genom tillsättandet år 1902

av den s. k. statsbokföringskommittén, skulle ytterligare ett betydande antal

verk oell myndigheter i räkenskapsavseende erhålla ställning såsom huvudförvaltningar

med rätt att anlita statsverkets checkräkning i riksbanken.

Åsyftade verk och myndigheter skulle lill följd härav komma att, i motsats

till vad nu är fallet, själva gentemot budgeten redovisa de anslag, som ställas

till deras disposition, samt vidare genom anslutningen till statsverkets

checkräkning få sin kassarörelse överflyttad på riksbanken. Härigenom

skulle, på sätt närmare framgår av den i ärendet förebragta utredningen,

ernås större enkelhet och överskådlighet i fråga örn såväl den centrala riksbokföringen

som bokföringen hos vederbörande verk och myndigheter, samtidigt

som bättre förutsättningar skulle skapas för en snabb och effektiv kon
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 21.

troll med avseende å verkens och myndigheternas medelsförvaltning. Ett

fullföljande av statsbokföringsreformen på sätt nu föreslagits har, såsom

också framgår av utredningen i ärendet, ytterligare aktualiserats men även i

icke oväsentlig mån underlättats genom den mera enhetliga och detaljerade

anslags- och statredovisning, som i anslutning till 1934 års riksdags beslut

örn den ändrade uppställningen av riksstatens utgiftssida genomförts från och

med budgetåret 1935 1936.

Med hänsyn till vad sålunda anförts har jag, i likhet med flertalet i ärendet

hörda ämbetsverk och myndigheter, funnit mig höra förorda, att den

föreslagna omläggningen kommer till stånd, i synnerhet som dess genomförande,

enligt vad jag närmare skall utveckla i det följande, kan antagas icke

komma att åsamka statsverket nämnvärt ökade kostnader. Av de olika

ämbetsverk och myndigheter, vilka enligt det av riksräkenskapsverket framlagda

slutliga förslaget omedelbart skulle göras till huvudförvaltningar med

rätt att anlita statsverkets checkräkning, har endast en myndighet, nämligen

justitiekanslersämbetet, uttalat sig i bestämt avstyrkande riktning. Vad

justitiekanslersämbetet härutinnan anfört har jag dock ansett icke böra tillmätas

avgörande betydelse; i detta sammanhang må också erinras om det

av chefen för justitiedepartementet framlagda förslaget om inrättande från

och med nästkommande budgetår av en sekreterartjänst ä extra stat hos

ämbetet, varigenom de olägenheter, som enligt ämbetets mening skulle vara

förenade med förslagets genomförande för dess vidkommande, torde komma

att praktiskt taget helt elimineras. Även i övrigt har jag funnit mig

kunna godkänna vad riksräkenskapsverket i denna del föreslagit. Jag tillstyrker

alltså, att i riksräkenskapsverkets slutliga förslag upptagna verk och

myndigheter från och med den 1 juli 1937 i räkenskapshänseende erhålla

ställning såsom huvudförvaltningar med rätt att anlita statsverkets checkräkning

i riksbanken.

Däremot har jag icke ansett tillräcklig anledning föreligga att, på sätt riksräkenskapsverket

föreslagit, i samband med ifrågavarande omläggning överflytta

dispositionen över kommittéanslagen och anslagen till extra utgifter

från statskontoret till de olika statsdepartementen. Vidare har jag med

hänsyn till vad lantbruksstyrelsen anfört funnit anslaget till reseersättningar

till lantbruksingenjörer och deras biträden tills vidare böra fortfarande utbetalas

och disponeras av länsstyrelserna. Med nu angivna inskränkningar

har jag emellertid i princip kunnat biträda riksräkenskapverkets förslag

jämväl i vad avser anslagsdispositionens anordnande. Härvid har jag dock

självfallet icke ingått på något bedömande av förslagets enskildheter utan

utgått från att en dylik detaljgranskning lämpligen bör äga rum i samband

med utfärdandet av regleringsbreven för nästkommande budgetår.

De av riksräkenskapsverket föreslagna ändringarna i nu gällande ordning

för uppbörd och redovisning av vissa till statsverket inflytande inkomster

har jag till alla delar funnit mig kunna godkänna. *•

Vid behandlingen av frågan om själva dragningsrättens omfattning har

riksräkenskapsverket, dock utan att framlägga något förslag härom, ifrågasatt,

huruvida icke i samband med utsträckningen til! nya myndigheter av

dragningsrätten den för närvarande till statskontoret förlagda kontrollen över

statsverkets checkräkning lämpligen borde överflyttas till riksräkenskapsverkets

budgetbyrå. I anledning härav vill jag framhålla, att jag ej funnit

det erforderligt att upptaga angivna spörsmål till närmare prövning i förevarande

sammanhang.

Statskontoret har i sitt utlåtande över riksräkenskapsverkets förslag berört

principfrågan om den lämpliga fördelningen mellan statskontoret och

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 21.

17

riksräkenskapsvcrket av de arbetsuppgifter, som för närvarande ankomma

på dessa ämbetsverk. Jag är icke beredd att nu taga ställning till detta

spörsmål, vilket ej heller torde behöva upptagas till prövning i förevarande

sammanhang.

Vad jag tidigare, i huvudsaklig anslutning till riksräkenskapsverkets förslag,

förordat med avseende å omfattningen av de nya huvudförvaltningarnas

medelsförvaltning torde beträffande tvenne av ifrågavarande myndigheter,

nämligen konlrollstyrelsen och lantbruksstyrelsen, medföra behov av

viss personalförstärkning. Kontrollstyrelsen har sålunda i anledning av

riksräkenskapsverkets förslag hemställt örn uppfattning av styrelsens registrators-

och kassörsbefattning från lönegraden Bil till lönegraden B 18

samt örn inrättande hos styrelsen av ytterligare en ordinarie kanslibiträdestjänst.

Lantbrukstyrelsen har, under förutsättning att anslaget till reseersättningar

till lantbruksingenjörer och deras biträden fortfarande kommer

att utbetalas och disponeras av länsstyrelserna, funnit den för dess del erforderliga

personalökningen kunna begränsas till att avse en ordinarie kamrerare

i lönegraden B 24 — i stället för den nuvarande ordinarie kassören

och bokhållaren i lönegraden B 21 — en ordinarie kassör i lönegraden B 11

och en amanuens i 18 lönegraden, dock att härutöver skulle behöva anvisas

dels 1,000 kronor för beredande av biträdeshjälp åt styrelsens kamerala

avdelning, dels 600 kronor till vikariatsersättningar för den icke-ordinarie

personalen. Genom ett utbyggande i huvudsakligen angivna omfattning av

kontrollstyrelsens och lantbruksstyrelsens kamerala organisation skulle dessa

myndigheters behov av personalförstärkning i anledning av ifrågavarande

omläggning enligt min mening bliva fullt tillräckligt tillgodosett. Detsamma

kan också sägas örn riksarkivet, därest den ordinarie kanslibiträdestjänst,

vilkens innehavare nu handhar kassaförvaltningen inom riksarkivet, i enlighet

med vad riksräkenskapsverket tillstyrkt utbytes mot en ordinarie kan

sliskrivarebefattning i lönegraden B 11. Framställningar i nu berörda personalfrågor

göras under vederbörande huvudtitlar.

I ärendet föreligga även krav på personalökning från en del andra myndigheter.

I fråga örn dessa myndigheter har jag emellertid i likhet med riksräkenskapsverket

funnit den ändrade ställningen i räkenskapshänseende icke

kunna med fog åberopas såsom skäl för en förstärkning av deras nuvarande

organisation. Med hänsyn härtill och då den vid den föreslagna omläggningens

genomförande inträdande minskningen i statskontorets personalbehov

praktiskt taget torde komma att uppväga den i fråga örn kontrollstyrelsen,

lantbruksstyrelsen och riksarkivet erforderliga personalförstärkningen,

synes omläggningen, såsom jag i det föregående framhållit, i stort sett

icke behöva föranleda några ökade totala personalkostnader för statsverket.

Härvid har jag utgått från att. då samtliga med omläggningen avsedda myndigheter

bcretts tillfälle att yttra sig rörande förslagets konsekvenser i organisatoriskt

hänseende, några ytterligare krav på personalökning utöver

dem, som redan framförts, icke skola komma att framställas efter omläggningens

genomförande.

Med hänsyn till förevarande frågas omfattning och betydelse har jag ansett

mig böra i delta sammanhang framlägga en sammanfattande redogörelse

i ämnet för att sätta riksdagen i tillfälle att, örn den så önskar, uttala

sig däri. Jag torde, därest riksdagen icke framställer någon erinran mot vad

jag föreslagit, sedermera få framlägga förslag till erforderliga bestämmelser

i ämnet.

Hilland lill riksdagens protokoll Ulli7. Ii sami. Nr 21

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 21-

Utskottets

yttrande.

Genomförandet av det av departementschefen förordade förslaget örn

beredande av ställning såsom huvudförvaltningar med rätt att anlita statsverkets

checkräkning i riksbanken åt ett betydande antal verk och myndigheter

är ett direkt fullföljande av den statliga bokförings- och redovisningsleform,

som tidigare vidtagits och som sedermera successivt vunnit tillämpning.

Reformen ansluter sig till och förenklas i viss mån genom under de

senaste åren vidtagna förändringar i riksstatsuppställningen. Enligt utskottets

mening förefaller vad som nu av departementschefen förordats vara

lämpligt och till fördel särskilt ur kassaförlagssynpunkt, enär statsverkets

kassarörelse i huvudsak härigenom skulle kunna koncentreras på statsverkets

allmänna checkräkning i riksbanken. Dessutom har en större enkelhet

och överskådlighet ansetts bliva resultatet av reformen i fråga såväl beträffande

den centrala riksbokföringen som bokföreningen hos vederbörande

verk och myndigheter. På de skäl, som av departementschefen anförts, finner

sig utskottet kunna ansluta sig till ifrågavarande förslag.

Beträffande kraven på förstärkning av verkens och myndigheternas kamerala

arbetskrafter vill utskottet, som anser sig böra erinra om att sådan förstärkning

i statsverkspropositionen begärts beträffande kontrollstyrelsen,

riksarkivet och lantbruksstyrelsen samt att denna personalökning i stort sett

uppväges av en minskning i fråga örn statskontorets arbetskrafter, uttala sin

anslutning till departementschefens uppfattning örn att man bör kunna utgå

från att några ytterligare framställningar om personalförstärkning för angivna

ändamål icke framställas efter reformens genomförande. Vad som

nu föreslagits synes nämligen icke behöva innebära sådana omläggningar

inom vederbörande verk att de i någon större utsträckning kunna motivera

utökning eller omläggning av den kamerala organisationen. Emellertid vill

utskottet fästa uppmärksamheten på att den framtida utvecklingen på området

i hög grad kommer att bliva beroende på huru reformen i detalj genomföres

och de föreskrifter i avseende å bokföring och redovisning, som i samband

därmed meddelas. Utskottet, som utgår från att departementschefen

har sin uppmärksamhet fäst på att denna reform icke gives större omfattning

och att därvid icke vidtagas andra förändringar i fördelningen av de

kamerala arbetsuppgifterna mellan skilda verk än som av praktiska skäl

verkligen påkallas, har ansett sig kunna ansluta sig jämväl till de allmänna

synpunkter rörande reformens konsekvenser, som av departementschefen angivits.

I samband med prövningen av de särskilda myndigheternas anslagsbehov

kommer sedermera att upptagas frågorna örn de förändringar beträffande

nämnda myndigheters avlöningsstater, som påkallas av reformens genomförande.

Vad beträffar reformens omfattning har utskottet i en såsom bilaga vid

detta utlåtande fogad förteckning sammanställt de verk och myndigheter,

som avses att nu erhålla ställning av huvudförvaltningar, varvid i samma

bilaga angivits dc myndigheter, som redan äro huvudförvaltningar och

i sådan egenskap hava dragningsrätt å statsverkets checkräckning. Den närmare

prövningen av detta spörsmål torde böra tillkomma Kungl. Majit.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 21.

19

Utskottet hemställer,

att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t tillkännagiva

sin uppfattning i fråga örn ändrad ställning i räkenskapshänseende

för vissa statsmyndigheter.

Stockholm den 9 februari 1937.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Nilsson i Gränebo, Johansson i Fredrikslund, Nilsson

i Malmö, Svensson i Kompersmåla, Hansén, Borell, Bergström, Nilsson i Landeryd, Gustafsson

i Benestad, Sandén, Larsson i Varberg och Bäcklund; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson i Falun, Magnusson i

Skövde, Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Persson i Falla, Andersson i Höör, Andersson

i Prästbol, Norling, Andersson i Södergård, Bergvall och Hansson i Rubbestad.

Reservation

av herr Bery vall, som ansett, att utskottet bort tillstyrka motionen 11:305

och följaktligen hemställa,

att riksdagen må

a) med bifall till den av herr Bergvall och fröken Hennings

väckta motionen (II: 305) medgiva, att provisoriskt lönetillägg

såsom kompensation för minskning av behållen inkomst

vid familjepensioneringens genomförande må utgå

ej blott till av föredragande departementschefen angivna befattningshavare

utan även till tjänstemän på extra stat och

extra ordinarie tjänstemän, som uppnått slutavlöningen;

b) i skrivelse till Kungl. Maj:t tillkännagiva sin uppfattning

beträffande ordnandet av frågan örn kompensation åt

vissa befattningshavare för under a) berörd inkomstminskning.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 21.

Bilaga.

Ämbetsverk och myndigheter, vilka enligt uppgjort kungörelseförslag anses

att erhålla dragningsrätt å statsverkets checkräkning i riksbanken:

Justitiedepartementet,

Justitiekanslersämbetet,

Nedre justitierevisionen,

Svea hovrätt,

Göta hovrätt,

Hovrätten över Skåne och Blekinge,

Hovrätten för övre Norrland,

Socialdepartementet,

Socialstyrelsen,

Riksförsäkringsanstalten,

Försäkringsrådet,

Pensionsstyrelsen,

Kommunikationsdepartementet,

Finansdepartementet,

Kammarkollegiet,

Kammarrätten,

Riksräkenskapsverket,

Kontrollstyrelsen,

Bank- och fondinspektionen,

Sparbanksinspektionen,

Ecklesiastikdepartementet,

Riksarkivet,

Kungl. Biblioteket,

Farmaceutiska institutet,

Tekniska högskolan,

Chalmers tekniska institut,

Skolöverstyrelsen,

Statens biografbyrå,

Gymnastiska centralinstitutet,

Jordbruksdepartementet,

Lantbruksstyrelsen,

Lantbrukshögskolan,

Lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitutet

vid Alnarp,

Statens centrala frökontrollanstalt,

Skogshögskolan,

Statens skogsförsöksanstalt,

Lantmäteristyrelsen,

Rikets allmänna kartverk,

Sveriges geologiska undersökning,

Statens meteorologisk-hydrografiska

anstalt,

Handelsdepartementet,

Statens provningsanstalt och

Försäkringsinspektionen.

Ämbetsverk och myndigheter, som redan hava dragningsrätt å statsverkets

checkräkning:

Statskontoret,

Samtliga länsstyrelser,

Riksgäldskontoret.

F ångvårdsstyrelsen.

Utrikesdepartementet,

Marinförvaltningen,

Medicinalstyrelsen,

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

Byggnadsstyrelsen,

Mynt- och justeringsverket,

Statistiska centralbyrån,

Nationalmuseet,

Uppsala universitet,

Lunds universitet,

Karolinska institutet,

Institutet för blinda,

Veterinärhögskolan,

Kommerskollegium,

Lotsstyrelsen,

Patent- och registreringsverket,

överståthållarämbetets kansli,

Överståthållarämbetet för polisärenden

och

Överståthållarämbetet för skatteärenden.

377291. Slockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1937.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1937:50 Skrivelse till Konungen i anledning av vissa av Kungl. Maj.t under rubriken Utgifterna: För flera huvudtit lar gemensamma frågor framlagda förslag. s. 1 i texten