Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående elektrifiering av banorna Ånge—Bräcke—Långsele, Bräcke —Östersund och Göteborg—Uddevalla jämte i ämnet väckta motioner.

1937-03-15 · 10 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1937:49, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående elektrifiering av banorna Ånge—Bräcke—Långsele, Bräcke —Östersund och Göteborg—Uddevalla jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 49.

1

Nr 49.

Ankom till riksdagens kansli den 15 mars 1937 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående elektrifiering

av banorna Ånge—Bräcke—Långsele, Bräcke

—Östersund och Göteborg—Uddevalla jämte i ämnet

väckta motioner.

(4:e avd.)

I den till riksdagen den 4 januari 1937 avlåtna propositionen (nr 1) angående

statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1937/1938 har Kungl.

Majit (utgifter för kapitalökning, bil. 5, punkt 30) föreslagit riksdagen att i

avbidan på den proposition i ämnet, som kunde bliva riksdagen förelagd, till

fortsatt elektrifiering av statsbanorna för budgetåret 1937/1938 beräkna ett

reservationsanslag av 12,000,000 kronor.

I en till riksdagen avlåten, den 5 februari 1937 dagtecknad proposition,

nr 103, har Kungl. Majit under åberopande av propositionen bifogat utdrag

av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att till elektrifiering av banorna Ånge—Bräcke—Långsele,

Bräcke—Östersund och Göteborg—Uddevalla för budgetåret 1937/1938 bland

Utgifter för kapitalökning, under Statens affärsverksamhet, anvisa ett reservationsanslag

av 12,000,000 kronor att utgå av lånemedel.

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren, nr 210,

av herr Th. Nilsson m. fl. och den andra inom andra kammaren, nr 421, av

herr G. Karlsson i Munkedal m. fl., har hemställts, att riksdagen måtte besluta

höja i Kungl. Maj:ts proposition nr 103 begärda anslag till elektrifiering

av banorna Ånge—Bräcke—Långsele, Bräcke—Östersund och Göteborg—

Uddevalla från 12,000,000 kronor till 13,500,000 kronor för påbörjande av

elektrifiering även av bandelen Uddevalla—Strömstad.

Vidare har herr C. Lindhagen i en inom första kammaren väckt motion, nr

214, hemställt, att riksdagen ville l:o) anslå medel till eller åtminstone begära

skyndsamt förslag från Kungl. Majit till den internationella Bohusbanans

terrassering från Skee station till Svinesund; 2:o) anslå medel till nämnda

banas elektrifiering från Göteborg till Skee station; 3:o) anslå medel till

elektrifiering i detta sammanhang även av bibanan Skee—Strömstad.

Slutligen har herr O. Osberg i en inom andra kammaren väckt motion, nr

424, hemställt, att riksdagen måtte besluta elektrifiera Bohusbanan å sträckan

Göteborg—Dingle och till ändamålet anvisa för budgetåret 1937/1938 så

stort belopp, som erfordras för elektrifiering av delen Uddevalla—Dingle, ut
Bitiang

till riksdagens protokoll 1937. 0 sami. Nr 49. 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

a

Statsutskottets utlåtande Nr 49.

över de 12,000,000 kronor Kungl. Majit av riksdagen begärt till elektrifiering

av banorna Ånge—Bräcke—Långsele, Bräcke—Östersund och Göteborg—

Uddevalla enligt järnvägsstyrelsens kostnadsberäkning och att beloppet måtte

utgå efter samma grunder, som begärts av Kungl. Majit för här ifrågasatt

elektrifiering.

Järnvägsstyrelsen Ilar i skrivelse den 16 januari 1937 hemställt om proposition

till 1937 års riksdag om anslag till elektrifiering av dels statsbanelinjerna

Ånge—Bräcke—Långsele samt Bräcke—Östersund, dels bandelen

(Göteborg) Olskroken—Uddevalla. Därvid har järnvägsstyrelsen beträffande

de förändringar i driftkostnaderna, som elektrifieringen kan komma att

medföra, anfört följande.

Vad beträffar elektrifieringens verkningar i fråga om trafikens ombesörjande

vill styrelsen först framhålla, att redan i samband med Ångeelektrifieringens

färdigställande här förevarande norrlandslinjer erhållit en efter

tidsförhållandena avpassad tågplan. För dessa linjer planeras alltså icke

någon sådan förtätning av tidtabellen, som på sin tid ägt rum vid tidigare

elektrifierade linjers övergång till den nya driftsformen.

I den vidare utredningen örn skillnaden i driftkostnader vid elektrisk

drift och ångdrift har styrelsen således för norrlandslinjernas del räknat

med i stort sett nuvarande tågrörelse. För Bohusbanan åter, där — såsom

styrelsen meddelat i sin framställning den 27 september 1935 och utlåtande

till statsutskottet den 3 april 1936 — huvudmotivet för elektrifieringen skulle

vara den konstaterade stora svårigheten att med bibehållen ångdriftform

nöjaktigt ombesörja högtrafiken sommartid, har förutsatts en viss utökning

av tågrörelsen utöver den förtätning av tidtabellen, som från och med instundande

vår kommer att äga rum.

Med ledning av erfarenhet från i drift varande anläggningar hava uträknats

de besparingar respektive tillkommande kostnader, som genom elektrifieringen

kunna beräknas uppkomma. Beräkningen av bränslekostnaderna

vid ångdrift hava därvid baserats på ett grundpris av 22 kronor — vid

föregående utredning 20 kronor — per ton utländskt stenkol, vartill som

vanligt lagts kostnaden för transporter och lagerhållning. Huvudresultaten

av de sålunda gjorda beräkningarna återgivas i här följande översikt:

I

Ånge—Lång-

di)

(lii)

IVa

(IV b)

sele och

Långsele—

Östersund—

Göteborg—

Uddevalla-

Bräcke—

Östersund

Boden

Storlien

Uddevalla

Strömstad

Banlängd, km............

233

499

162

89

92

Tågkilometer, 1,000-tal...

Häremot svarande lokkm

1,500

2,400

450

630

390

inkl. växling, 1,000-tal..

Minskat personalbehov,

1,800

2,930

560

700

420

man..................

Bortfallande bränsleför-

brukning, stenkol, 1,000-

52

96

15

38

18

tal ton................

27

36

8

9

5

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 49.

3

i

(II)

(lii)

iva

(IV b)

Ånge—Lång-

Östersund—

sele och

Långsele—

Göteborg—

Uddevalla-

Bräcke—

Östersund

Boden

Storlien

Uddevalla

Strömstad

1000

-tal kronor

Besparingar hänförliga till:

Minskat personalbehov .

179

332

55

131

63

Stenkol...............

Minskad kostnad för lok-

717

925

237

223

118

underhåll m. m......

172

297

49

61

33

Summa besparingar

1,068

1,554

341

415

214

Nya utgifter för:

Elektrisk energi........

Underhåll och avskriv-

428

553

133

141

53

ning för överförings- anläggningen.........

224

430

120

83

53

Summa nya driftsutgifter

Minskning i driftsutgifter

652

983

253

224

106

vid införande av elek- trisk drift...........

416

571

88

191

108

Anläggningskostnad......

Minskning i driftsutgifter i

14,000

28,200

7,900

6,900

5,800

procent av anläggnings- kapital................

2.97

2.02

1.11

2.77

1.86

Kostnaderna för nya statslån hava numera, framhåller styrelsen, nedbringats

till en nivå av mycket nära 3 procent. Trots de risker för omkastningar,

som alltid förefinnas, torde alltså tidsomständigheterna motivera en nedsättning

av den kalkylatoriska räntefoten åtminstone till 3.5 procent mot 4.0

för 1935 års beräkningar samt 4.5 och 4.55 procent tidigare.

Departementschefen har i ärendet anfört att några bärande invändningar

icke syntes kunna resas mot en omedelbar elektrifiering av byggnadssektionerna

I och IV a, och har därvid anfört bland annat följande.

Vad angår sektion IV a, bandelen Göteborg—Uddevalla, kunna de indirekta

fördelarna av en elektrifiering väntas bliva betydande. För Göteborgsstationens

vidkommande skulle man sålunda vinna den stora fördelen, att all tågtjänst

erhölle ensartad driftsform. Å såväl västkustbanan som järnvägen Göteborg—Borås

har nämligen numera elektrisk drift införts, varjämte arbeten

pågå för elektrifiering av sträckan Göteborg—Åmål av Bergslagernas järnväg.

En elektrifiering av linjen Göteborg—Uddevalla skulle vidare innebära ökade

möjligheter att uppbygga en tågplan, som avsevärt bättre skulle tillgodose

landskapets trafikbehov än den nuvarande med ångdrift. Lokaltrafiken

skulle i större utsträckning än för närvarande kunna skiljas från fjärrtrafiken

och de mera långgående tågen således genomföras mera direkt och därigenom

på kortare tid. Fördelarna av nu ifrågavarande elektrifiering skulle

göra sig särskilt gällande under sommarmånaderna, då trafiken på grund

av mer eller mindre regelbundna resor av sommargäster stegras högst avsevärt.

För närvarande medför den säsongmässiga stegringen i trafiken, att

icke obetydliga svårigheter i tekniska hänseenden uppstå för en tillfreds
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

•i

Statsutskottets utlåtande Nr 49.

ställande avveckling därav, något som icke skulle behöva inträffa vid en

övergång till elektrisk drift. Det torde vidare böra nämnas, att en elektrifiering

av förevarande bansträcka kan beräknas komma att inom relativt

kort tid vidga räjongen för de mera regelbundna, ständigt ökade sommarresorna,

vilka för närvarande äro mest inriktade på sträckan fram till

Stenungssund, beläget 48 kilometer från Göteborg, men som redan nu visa

bestämd tendens att utsträckas även till orter norr därom.

På grund av, bland annat, nu berörda förhållanden anser jag, att av de

byggnadssektioner, som järnvägsstyrelsen upptagit i sin utredning, bandelen

Göteborg—Uddevalla i första hand bör komma i fråga för elektrifiering.

Vad angår bandelen Uddevalla—Strömstad kan jag icke finna annat än

alt såväl resultaten av de ekonomiska utredningarna som övriga på frågan

inverkande omständigheter giva vid handen, att bandelens elektrifiering för

närvarande icke bör ifrågasättas.

Vad härefter angår norrlandslinjernas elektrifiering torde till en början

böra erinras om att en elektrifiering av sektion III, linjen Östersund—Storlien,

förutsätter, att sektion I dessförinnan elektrifierats. På grund härav

och då samma skäl, som nyss åberopats gentemot en elektrifiering av linjen

Uddevalla—Strömstad, torde äga giltighet även med avseende å sektion lil,

torde dennas elektrifiering för närvarande icke kunna anses aktuell.

För de övriga sektionerna, nämligen I och II, äro, såsom förut nämnts, de

ekonomiska kalkylerna relativt sett avsevärt fördelaktigare. Detta gäller

särskilt beträffande de i sektion I ingående linjerna Ånge—Bräcke—Långsele

och Bräcke—Östersund, i fråga om vilka endast en måttlig trafikökning torde

erfordras för att inkomsterna och utgifterna vid elektrisk drift skola balansera.

Visserligen torde icke i fråga om norrlandslinjerna, såsom fallet är

beträffande linjen Göteborg—Uddevalla, föreligga några svårigheter att med

bibehållen ångdrift nöjaktigt ombesörja trafiken vid infallande högtrafiktillfällen,

men å andra sidan framstå de indirekta fördelarna av en elektrifiering,

då fråga är om långa linjer, i allmänhet så mycket tydligare, icke

minst på grund av de absolut sett tämligen stora tidsvinster, som elektrisk

drift medför. Sålunda skulle efter en elektrifiering av hela sträckan Ånge—

Boden tidsvinsten för resa Stockholm—Boden enligt av järnvägsstyrelsen

upprättat förslag till tidtabell uppgå till omkring 2 timmar. Hela restiden

för sistnämnda sträcka har beräknats till icke fullt 17 timmar. Förutom

denna fördel för den trafikerande allmänheten är att beakta, att i och med

elektrifieringen av ifrågavarande norrlandslinjer skulle erhållas ett antal

centralpunkter för den allmänna distributionen av elektrisk energi, varmed

skulle avhjälpas en å flera orter för befolkning och näringsliv starkt kännbar

brist i den förefintliga tekniska utrustningen. I detta sammanhang torde

slutligen böra framhållas, att, därest elektrisk drift genomföres å hela

sträckan Ånge—Boden, den sedan länge elektrifierade malmbanan skulle

komma att inlänkas i ett elektrifierat statsbanenät med utsträckning från

Skåne i söder till Riksgränsen i norr. En dylik sammanknytning skulle givetvis

för statens järnvägar komma att medföra vissa fördelar i fråga om,

bland annat, gemensamt utnyttjande av dragkraften.

Ehuru alltså olika omständigheter kunna åberopas till förmån för en omedelbar

utsträckning av norra stambanans elektrifiering till Boden, torde emellertid

övervägande skäl tala för att i nuvarande läge låta något anstå med

elektrifieringen av sträckan Långsele—Boden, sektion II, helst som elektrifiering

av sektion I, Ånge—Bräcke—Långsele och Bräcke—Östersund, i varje

fall måste utföras, innan bandelen Långsele—Boden elektrifieras. För min

del vill jag alltså förorda, att de i sektion I ingående bandelarna nu elektrifieras.

Jag anser emellertid anledning finnas att förutsätta, alt linjen Lång
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 49.

5

sele—Boden kommer att elektrifieras i följd med de nu förordade elektrifieringarna

och att förslag härom, därest riksdagen icke uttalar annan mening,

får framläggas vid lämplig tidpunkt.

I sin allmänna motivering för en omedelbar fortsättning av järnvägselektrifieringarna

har järnvägsstyrelsen framhållit som betänkligt om statens

järnvägars allmänna bantekniska utrustning i stort sett skulle kvarstå på ett

stadium, motsvarande anspråken under de första decennierna av detta århundrade.

Medan sålunda å ena sidan förstärkningen av den bantekniska

utrustningen vore i hög grad önskvärd, för att ej säga nästan oundgängligt

nödvändig, hade å andra sidan de finansiella möjligheterna för företaget som

sådant att åstadkomma erforderliga åtgärder synts stängda.

Det var från dylika utgångspunkter som 1936 års riksdag -— under erinran

om statsbanornas centrala betydelse för landets samfärdselväsen och i anslutning

till väckta motioner, vari synnerligen starkt och enhälligt framfördes

angelägenheten av Norrlandsbanornas och Bohusbanans snara elektrifiering

— begärde en allmän utredning av frågan.

Det förslag, som i anledning härav nu framlagts, omfattar elektrifiering

dels av Bohusbanan å sträckan Göteborg—Uddevalla (87 km) för en kostnad

av 6,900,000 kronor, dels ock av de norrländska stambanorna norr om

Ånge å den gemensamma sträckan Änge—Bräcke (31 km) samt å bandelarna

Bräcke—Långsele (131 km) och Bräcke—Östersund (71 km) för en kostnad

av 14,000,000 kronor.

Vad Bohusbanan beträffar — och denna del av arbetena motsvarar icke

mindre än tredjedelen av hela den nu framlagda elektrifieringsplanen — är

en elektrifiering under den allra närmaste tiden ej endast driftekonomiskt

befogad utan även en nära nog ofrånkomlig åtgärd, därest den starka trafiken

norr om Göteborg skall kunna tillfredsställande ombesörjas. Under den livliga

badortstrafiken sommartid upp till Stenungssund (48 km norr örn Göteborg)

och däromkring belägna platser tages redan nu banans trafikkapacitet i anspråk

upp till bristningsgränsen, vilket medfört, att tågplanen så långt ifrån

att kunna, såsom tillbörligt vöre, förbättras i stället måst försämras genom inläggning

av längre uppehåll och ökade gångtider.

Med avseende å Norrlandsbanorna äro att märka de särskilda fördelar som

den elektriska driftformen, kännetecknad bland annat av de elektriska lokens

större oberoende av stigningar, medför på dessa banor med deras sträckning

genom flerstädes synnerligen oländig terräng. Redan i samband med 1934

års beslut örn elektrifieringen av järnvägen Laxå—Charlottenberg m. fl. banor

var ifrågasatt som starkare nationellt motiverat att i stället i första hand

elektrifiera de nu föreslagna bansträckorna Ånge—Bräcke—Långsele och

Bräcke—Östersund. Då emellertid elektrifieringsarbetena vore avhängiga av

den då ännu pågående Ångeelektrifieringen samt arbetena norr örn Ånge på

grund härav ej lämpligen kunde omedelbart påbörjas, anslöt sig 1934 års

riksdag till Kungl. Maj:ts förslag örn de mera sydligt belägna linjernas elektrifiering.

Till den ståndpunkt som statsmakterna sålunda år 1934 intogo till

frågan örn Norrlandsbanornas elektrifiering, torde riksdagen ej kunna undgå

att taga viss hänsyn då ärendet nu ånyo föreligger till bedömande.

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 49.

Med avseende å förräntningsmöjligheterna har järnvägsstyrelsen ansett sig

kunna för Bohuselektrifieringens del tämligen säkert ställa i utsikt en tillfredsställande

avkastning samt funnit en sådan ligga »inom möjligheternas

gränser» för den nu föreslagna fortsatta Norrlandselektrifieringens del. På

grundval härav har järnvägsstyrelsen ansett sig kunna taga på sitt ansvar att

tillstyrka att dessa elektrifieringar nu beslutas samt att det erforderliga kapitalet,

20,900,000 kronor, helt beredes av lånemedel. Avkastningskalkylerna

synas uppgjorda med försiktighet. Förräntningskraven å det upplånade

kapitalet hava i förhållande till nuvarande räntesatser satts så högt som till 3.5

procent, och vid beräkningarna av framtida jämförelsekostnader vid en bibehållen

ångdrift har järnvägsstyrelsen utgått från ett i jämförelse med dagspriset

25 kronor eller än högre — så lågt kolpris som 22 kronor per ton.

Med avseende å de militära försiktighetskraven må erinras att inga invändningar

rests mot Bohusbanans här ifrågasatta elektrifiering. Vad angår norrIandsbanorna

torde alla skäliga anspråk å skyddsåtgärder kunna tillgodoses

i samband med prövningen av de förslag, som framlagts av den av järnvägsstyrelsen

och chefen för generalstaben tillsammans med vattenfallsstyrelsen

verkställda beredskapsutredningen.

Med hänsyn till den rutin och effektivitet som den nuvarande elektrifieringsorganisationen

med dess arbetsledning, arbetare och anläggningsmateriel

under de gångna åren förvärvat, måste det enligt utskottets mening också

rent organisatoriskt och arbetstekniskt innebära synnerligen påtagliga fördelar

att de nya elektrifieringarna kunna utan avbrott företagas i omedelbar

anslutning till de redan fullbordade. Det förtjänar omnämnas att de nu

föreslagna bada nya elektrifieringsföretagen ej påkalla någon utökning av

hittills använd arbetarstam utan tvärtom öppna bättre möjligheter till en

mera planmässig och för personalen mindre kännbar avveckling av arbetena

än örn dessa nu omedelbart upphöra. Sistnämnda synpunkt torde en

ansvarskännande företagsledning och därmed också statsmakterna ej vid

frågans prövning kunna undgå att taga i betraktande.

För att trygga de beräknade anläggningskostnaderna har järnvägsstyrelsen

redan träffat förhandsavtal — belöpande på sammanlagt cirka 12 miljoner

kronor eller alltså över hälften av den totala anläggningskostnaden —

rörande leveranser av stolpar, koppar, kablar, elektriska lok o. s. v. Då

dessa avtal till följd av de sedermera inträffade, delvis rätt avsevärda prisstegringarna

te sig för statens järnvägar särskilt fördelaktiga, vore ett frånträdande

av desamma tvivelsutan ur statsnyttans synpunkt att betrakta

som ekonomiskt mindre lämpligt. De enskilda svenska leverantörerna synas,

enligt vad från järnvägsstyrelsen inhämtats, ej heller i allmänhet önska avtalens

återgång. Även de hava i sin ordning genom inköp av råmateriel i viss

man säkerställt sig mot det förhöjda prisläget. Och genom att tillverkningen

av lokomotivens olika delar alltjämt är avsedd att försiggå inom särskilt för

järnvägselektrifieringen inrättade driftsavdelningar betrakta, enligt vad från

järnvägsstyrelsen för utskottet framhållits, vederbörande fabriksledningar

även under nuvarande konjunkturer hithörande leveransers fortgång som or
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 49.

7

ganisatoriskt önskvärd. Beträffande beställningarnas verkan i sysselsättningsavseende

är också att märka att desamma äro uppdelade på ett stort

antal olika industriföretag. Hela leveransen av järn till stolpar m. m., avsedd

att utsträckas över två år, uppgår ej ens till en procent av det levererande

järnverkets beräknade totala produktion under samma tid.

Förutom den stora fördelen av att statsbanelinjerna genom elektrifieringen

bliva tekniskt mera enhetligt och tidsenligt utrustade bör, såsom för övrigt

redan tidigare vid olika tillfällen av riksdagen framhållits, också beaktas betydelsen

av ett minskat beroende av utländskt lokomotivbränsle. Vad detta

under en dyrtid kan betyda belyses av förhållandena under vissa av världskrigsåren,

då statens järnvägar —- till övriga av krigsförhållandena betingade

stora importsvårigheter — måste räkna med så abnormt höga inköpspris på

stenkolen som inemot 200 kronor per ton eller alltså omkring tiofaldig! mer

än före kriget och under vissa efterkrigsår (1913 års medelinköpspris eif

svensk hamn kr. 18.17).

Då nu från skilda håll och även inom utskottet påyrkats uppskov med statsbanornas

fortsatta elektrifiering, varvid framhållits ifrågavarande arbetens

lämplighet som beredskapsobjekt vid ett inträdande ogynnsammare konjunkturläge,

anser sig utskottet böra erinra örn de vanskligheter, varmed ett dylikt

uppskov är förenat. Trots biltrafikens och flygets starka tillväxt stå järnvägarna

alltjämt orubbade i sin centrala ställning som samfärdsmedel. Detta

belyses av den kraftiga utveckling, som järnvägsväsendet under de senaste

åren undergått och alltjämt undergår främst inom Amerikas förenta stater

men också inom England och flerstädes på den europeiska kontinenten. Som

ett tidsenligt led i detta med stora ekonomiska uppoffringar förenade moderniseringsarbete

ingår också järnvägslinjernas elektrifiering. Detta är fallet i

Schweiz, Italien, Österrike och inom andra trakter med härför lämpade energitillgångar.

Ej heller de svenska järnvägarnas utveckling torde utan samhällsekonomiska

risker kunna hållas tillbaka. Särskilt Norrland med å ena sidan dess

betydande naturtillgångar och därmed följande stora exploateringsmöjligheter

samt å andra sidan dess stora avstånd och avspärrning sjöledes vintertid

bjuder transportproblem, för vilkas lösning de norrländska järnvägarna alltjämt

hava en avgörande betydelse. Framför allt gäller detta de båda äldre

norrländska stambanorna. Att dessa båda banor och då främst den stora

genomgående norra stambanan alltjämt kunna hållas på en standard, som

motsvarar nutidens högt ställda krav på samfärdsmedlen, är av vikt ej endast

för Norrland och dess befolkning utan också för hela landets ekonomiska

utveckling.

Med hänsyn tagen till dessa faktorer kan utskottet ej finna det välbetänkt

om man nu skulle tillsvidare undanskjuta elektrifieringsplanen för att därmed

söka förverkliga den ur konjunkturutjämningssynpunkt i och för sig riktiga,

men i verkligheten helt visst tämligen svårrealiserbara tanken att framdeles

vid någon oviss tidpunkt inpassa arbetet som ett led bland övriga då påkallade

åtgärder mot arbetslöshet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 49.

Beträffande till sist de motionsvis framförda, i huvudsak ur arbetslöshetssynpunkter

motiverade yrkandena örn fortsättning av banelektrifieringen

även norr örn Uddevalla mot Strömstad må framhållas att ur synpunkten av

att kunna bereda arbetstillfällen åt ortens befolkning arbetena torde bliva av

ringa effekt. Rent trafikekonomiskt skulle också, enligt järnvägsstyrelsens

beräkningar, en dylik utsträckt elektrifiering för närvarande ställa sig

ganska ogynnsam. Något beslut örn elektrifiering av nämnda sträcka

Uddevalla—Strömstad torde alltså ej nu böra fattas, utan torde med denna

frågas prövning få åtminstone tillsvidare anstå. Och vad särskilt angår den

i motionen I: 214 framförda frågan örn en sammanknytning av de svenska

och norska bannäten vid Svinesund, får utskottet under erinran om sitt vid

1936 års riksdag i ämnet gjorda uttalande avstyrka detta yrkande.

Med tillstyrkande alltså av propositionen och med avstyrkande av de i

samband därmed väckta motionerna hemställer utskottet,

a) att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

proposition och med avslag å motionerna I: 210 och 214

samt II: 421 och 424, motionen I: 214, i vad den avser utsträckt

järnvägselektrifiering, må till elektrifiering av banorna

Ånge—Bräcke—Långsele, Bräcke—Östersund och Göteborg—Uddevalla

för budgetåret 1937/1938 bland utgifter för

kapitalökning, under Statens affärsverksamhet, anvisa ett reservationsanslag

av 12,000,000 kronor, att utgå av lånemedel;

b) aft motionen I: 214, i vad den avser Bohusbanans terrassering

mot Svinesund, ej må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 15 mars 1937.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Nilsson i Gränebo, Johansson i Fredrikslund, Nilsson i

Malmö, Svensson i Kompersmåla, Oscar Olsson, Asplund, Bergström, Pauli, Nilsson i

Fredriksfält, Rahmn, Hörstadius och Bäckström; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson i Falun, Persson i Falla,

Jonsson i Eskilstuna, Svensson, Andersson i Prästbol, Danielsson, Weijne, Persson i Tidaholm,

De Geer, von Seth och Erlander.

Reservation

av herrar Johansson i Fredrikslund, Svensson i Kompersmåla, Rahmn,

Hörstadius, Persson i Falla och von Seth, vilka ansett, att utskottets yttrande

och förslag bort hava följande lydelse:

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 49.

9

»Mot bakgrunden av den utveckling, som konjunkturerna genomgått under

senare år, måste besluten om kapitalinvesteringar vid de fyra kommunikationsverken

sägas hava mindre väl uppfyllt riksdagens vid flera tillfällen

uttalade önskemål att de offentliga arbetena böra anpassas efter rådande konjunkturer

och i möjligaste mån utnyttjas i konjunkturutjämnande syfte. Nedanstående

tabell upptager vad som på senare tid anvisats till kapitalökning

vid post-, telegraf-, järnvägs- och vattenfallsverken:

År Milj. kr.

1928/29 ......................... 26

1929/30 ......................... 25

1930/31 ......................... 34

1931/32 ......................... 57

1932/33 ......................... 52

1933 34 ......................... 83

1934/35 ......................... 66

1935 36 ......................... 61

1936/37 ......................... 56

1937/38 77 (beräknade)

Lågkonjunkturåren 1930/1931—1932/1933 visa visserligen en stegring av

investeringarna i förhållande till de föregående, ekonomiskt bättre åren, men

även under de senare, gynnsammare åren, från och med 1933/1934, ökas likväl

investeringarna för att för nästkommande budgetår, om elektrifieringspropositionen

nu bifalles, stiga till ett belopp av 77 miljoner kronor.

Den betänksamhet, som redan tidigare kunde hysas mot vissa av de förut

vid innevarande riksdag prövade förslagen örn anslag till kommunikationsverken,

måste göra sig än starkare gällande inför den nu föreliggande propositionen

om fortsatta elektrifieringsarbeten, ty medan de tidigare beslutade anslagen

i huvudsak avsågo arbeten, som voro betingade eller i varje fall motiverade

av hänsyn till verkens normala utveckling, är järnvägselektrifieringens

nu föreslagna ytterligare utsträckning ett företag av sådan art, att det bör

kunna anstå utan större olägenhet för järnvägsdriften.

Utskottet inser den betydelse, som en fortsatt elektrifiering har i främsta

rummet för de trakter, vilka direkt beröras av densamma, och har därför intet

att i princip erinra mot en elektrifiering av de ifrågavarande bansträckorna,

men utskottet kan icke underlåta att finna den nuvarande tidpunkten föga

lämplig för detta arbetes genomförande. Det är nämligen att märka, att förevarande

elektrifieringsföretag — likaväl som de tidigare — innefatta arbeten,

som till största delen tillgodokomma den inhemska produktionen, varför

detsamma måste räknas till just sådana arbetsobjekt, som äro särskilt

lämpliga att hållas i beredskap för ett inträdande, ogynnsammare konjunkturläge.

Denna omständighet, som beröres även i 1936 års riksdags skrivelse,

har enligt utskottets mening icke tillräckligt beaktats, då nu elektrifieringens

omedelbara fortsättande med därtill hörande stora materialbeställningar

föreslås under en tid, som för vederbörande verkstäders del så långt

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 6 sand. Nr 49. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 49.

ifrån att kännetecknas av orderknapphet i stället måste betraktas som en

för kapaciteten påfrestande högkonjunktur. Staten bör icke genom dylika

beställningar medverka till en abnorm ansvällning av sådana investeringar,

som under högkonjunkturer förekomma inom det privata näringslivet i samband

med överanhopning av order samt genom beslut örn stora utgifter för

kapitalökning bidraga till att försvåra verkningarna av ett konjunkturomslag.

Från statens sida bör i stället ådagaläggas en föredömlig strävan att inpassa

nyanläggningar och beställningar så att de verka konjunkturutjämnande.

Utskottet får även fästa uppmärksamheten vid att den nu företagna elektrifieringen

av linjerna Änge—Bräcke—Långsele, Bräcke—Östersund och Göteborg—Uddevalla

drager med sig betydande utgifter förutom den på statens

järnvägar belöpande kostnaden 20,900,000 kronor, varav 12,000,000 kronor

äro behövliga för budgetåret 1937/1938 och 8,900,000 kronor för budgetåret

1938/1939. Sålunda kråknäs utlägg på cirka 2,000,000 kronor för vattenfallsstyrelsens

del i form av anslag för distributionsanläggningar, varjämte

telegrafstyrelsen hemställt örn att det för budgetåret 1937/1938 begärda anslaget

å 27,500,000 kronor för fortsatt utvidgning av statens telefon- och telegrafväsende

ökas med 2,600,000 kronor till 30,100,000 kronor, därest statsbanelinjen

Ånge—Östersund nu elektrifieras. Härtill komma även de utgifter,

som sammanhänga med tillgodoseendet av vissa krav, som i anslutning till

åen fortsatta elektrifieringen uppställts från ansvarigt militärt håll. I detta

sammanhang kan också konstateras att förräntningen av de nya elektrifieringsföretagen

skulle enligt järnvägsstyrelsens kalkyler bliva tämligen svag,

att vinsterna i körtid vid en utsträckning på sätt nu föreslås av den elektriska

driften till Långsele, respektive Östersund äro obetydliga i förhållande lill

de resultat, som i detta avseende redan uppnåtts genom den hittills utförda

elektrifieringen, samt slutligen att förslaget om Långsele-elektrifieringen —

enligt vad som synes framgå av såväl järnvägsstyrelsens som departementschefens

uttalanden — torde få betraktas endast söm ett led i planen på norra

stambanans elektrifiering ända upp till Boden, vilket förhållande gör det av

riksdagen nu begärda beslutet än iner vittutseende. Enligt utskottets mening

tala även de här berörda omständigheterna emot att de ifrågavarande arbetena

skola igångsättas vid en tidpunkt, som på ovan anförda grunder måste

anses föga lämplig.

Under hänvisning till det sålunda anförda och med avstyrkande alltså av

såväl Kungl. Maj:ts proposition som ock de i ämnet väckta motionerna — vilka

samtliga innebära krav på ytterligare utsträckning av järnvägselektrifieringen

utöver propositionens ram — får utskottet hemställa,

att såväl Kungl. Maj:ts förevarande proposition som de i

ämnet väckta motionerna I: 210 och 214 samt II: 421 och 424

ej må av riksdagen bifallas.»

Stockholm 1937. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

371343

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1937:125 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående elektrifiering av banorna Ånge—• Bräcke—Långsele, Bräcke—Östersund och Göteborg —Uddev s. 5 i texten