Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Majis proposition angående anslag för budgetåret 1937/1938 till universitetskanslersämbetet jämte i ämnet väckta motioner.

1937-04-16 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1937:94, Utlåtande i anledning av Kungl. Majis proposition angående anslag för budgetåret 1937/1938 till universitetskanslersämbetet jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 94.

I

Nr 94.

Ankom till riksdagens kansli den 16 april 1937 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Majis proposition angående anslag

för budgetåret 1937/1938 till universitetskanslersämbetet

jämte i ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

I propositionen (nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov under

budgetåret 1937/1938 har Kungl. Maj:t (punkten 64 av det vid propositionen

fogade utdraget av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den

4 januari 1937) föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet,

som kunde varda riksdagen förelagd, beräkna för budgetåret 1937/1938

dels till Universitetskanslersämbetet: Avlöningar ett förslagsanslag av 39,500

kronor, dels ock till Universitetskanslersämbetet: Omkostnader ett förslagsanslag

av 2,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i propositionen nr 114, under åberopande

av vid propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för den 12 februari 1937, föreslagit riksdagen att

dels godkänna en av departementschefen förordad avlöningsstat för universitetskanslersämbetet,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1937/1938;

dels till Universitetskanslersämbetet: Avlöningar för budgetåret 1937/1938

anvisa ett förslagsanslag av 41,500 kronor;

dels ock till Universitetskanslersämbetet: Omkostnader för budgetåret

1937/1938 anvisa ett förslagsanslag av 2,000 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft

dels en inom första kammaren av herr C. A. Reuterskiöld väckt motion

(1: 216), vari hemställts, att riksdagen ville, med beaktande av i motionen

anförda synpunkter, på det sätt bifalla Kungl. Maj:ts proposition nr 114,

att universitetskanslern erhåller utan pensionsrätt ett årligt arvode av 12,000

kronor — eller högst 15,000 kronor — att så länge universitetens lärarlöner

bekostas med statsmedel täckas genom anslag å riksstaten;

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 6 sami. Nr 94—93.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 94.

dels ock en inom första kammaren av herrar C. Lindhagen och G. Branting

väckt motion (I : 222), vari hemställts, att riksdagen ville ej mindre

avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 114 än även hos Kungl. Maj:t hemställa

örn närmare övervägande av universitetskanslersämbetets berättigande

för vår tid eller dess definitiva avskaffande och akademifrågornas direkta

underställande till Kungl. Majit jämte eventuellt erforderligt tillskott av

arbetskrafter för ändamålet inom ecklesiastikämbetet.

Beträffande de av motionärerna till stöd för deras framställningar anförda

skälen hänvisas till motionerna.

Universiteten och karolinska institutet stå under överstyrelse av kanslern,

som u timm nes av Kungl. Majit efter föregånget val, som förrättas å tid, vilken

Kungl. Majit bestämmer. Kansler bör enligt bestämmelserna utses bland män,

som genom sin samhällsställning i förening med nit för vetenskaplig odling

kunna verksamt vårda och främja universitetens samt institutets väl och studiernas

sanna förkovran. I valet deltaga de akademiska församlingarna vid de

båda universiteten samt lärarkollegiet vid institutet. Anser Kungl. Majit icke,

att den, som erhållit de flesta rösterna, eller, där två eller flera erhållit högsta

röstetal, någon av dessa bör till ämbetet utnämnas, förordnar enligt bestämmelserna

Kungl. Majit örn nytt val.

Kanslern har överinseende över universitetens och institutets alla angelägenheter.

Han har att »med uppmärksamhet följa den akademiska undervisningen;

vaka över att lärarna fullgöra sina skyldigheter och att de studerande

iakttaga flit, ordning och sedlighet; inhämta noggrann kännedom

örn vården och förvaltningen av universitetens (institutets) egendom och

vetenskapliga inrättningar samt på grund därav vidtaga de åtgärder, som

kunna lända till att bevara, stadga och främja universitetens (institutets)

rätt, välstånd och ändamål». I allt vad som rör universiteten och institutet

eller kan främja deras väl äger kanslern, där han så anser nödigt, föra eller

låta föra deras talan. Kanslern äger utfärda instruktioner och reglementen

till efterrättelse vid förvaltningen av universitetens och institutets vetenskapliga

inrättningar, drätsel och egendom.

Då kanslersämbetet är ledigt eller kanslern anmäler sig för någon tid vara

förhindrad att bestrida ämbetet, förordnar Kungl. Majit, i senare fallet

efter förslag av kanslern, örn ämbetets uppehållande av en tillförordnad

kansler.

Tandläkarinstitutet står under överstyrelse av kanslern. Aven Stockholms

och Göteborgs högskolor, vilka var för sig stå under sin egen styrelse, äro

därjämte ställda under överinseende av kanslern. Kanslerns befogenhet i

fråga örn dessa högskolor är dock av en annan och mindre omfattande betydelse

än beträffande ovannämnda undervisningsanstalter.

Kanslern åtnjuter icke någon avlöning. Han har som biträde sekreteraren

vid kanslersexpeditionen, som åtnjuter avlöning i byråchefsgraden och ut
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 94.

3

nämnes medelst fullmakt av Kungl. Majit, efter förslag av kanslern. Gällande

avlöningsstat för universitetskanslersexpeditionen upptager sålunda

avlöningskostnader, förutom för kanslerssekreteraren, allenast för biträdande

personal i övrigt.

I en inom ecklesiastikdepartementet hösten 1936 upprättad promemoria

har till övervägande upptagits frågan om beredande av avlöning åt kanslersämbetets

innehavare.

Under hänvisning till föreliggande arbetsuppgifter och deras ökning under

senare tider har i promemorian framhållits, att omfattningen av de på

kanslern ankommande göromålen och angelägenheten av att utnämningen

av kansler kan ske med bortseende från andra hänsyn än sådana, som

grundlagsenligt böra vara avgörande, utgöra skäl för att avlöning beredes

kanslern. Därvid understrykes emellertid, att den föreslagna förändringen

icke bör få medföra någon ändring av formerna för ämbetets tillsättning

eller dess ställning och verksamhet i övrigt. Vad angår de avlöningsförmåner,

som böra utgå till universitetskanslern, uttalas i promemorian, att

det icke vore lämpligt att i avlöningshänseende infoga ämbetet i de allmänna

avlöningsbestämmelserna, utan borde kanslern i likhet med exempelvis

justitieråd, regeringsråd och i viss mån även landshövdingar ställas

utanför dessa bestämmelser. Vidkommande avlöningens storlek har man i

promemorian stannat för att föreslå den, som kommer justitie- och regeringsråden

samt flertalet landshövdingar till del, nämligen 21,000 kronor,

varå dyrtidstillägg bör i vanlig ordning utgå.

I anledning av sagda promemoria hava utlåtanden avgivits av statskontoret

och av kanslersämbetet för rikets universitet. Kanslern har hört de

större akademiska konsistorierna i Uppsala och Lund, karolinska institutets

lärarkollegium, tandläkarinstitutets lärarråd samt lärarråden och styrelserna

vid Stockholms och Göteborgs högskolor.

Departementschefen har för egen del anfört:

»Under de år, kanslersämbetet i sin nuvarande gestaltning funnits till, hava

de ämbetet underställda institutionerna undergått en synnerligen kraftig tillväxt.

Omstående ur Statistisk årsbok för år 1935 hämtade sifferuppgifter

rörande antalet lärare och lärjungar vid ifrågavarande institutioner med undantag

för tandläkarinstitutet giva en bild av denna utveckling.

Under nämnda tid har enligt nämnda uppgifter antalet universitets- och

högskolelärare mer än fördubblats och antalet studerande mer än tredubblats.

Med universitets- och högskoleorganisationens tillväxt har följt en betydande

ökning av omfattningen av de arbetsuppgifter, som det ankommer

på kanslern att handlägga. Det är uppenbarligen icke endast de löpande

förvaltningsgöromålen, som påverkats och påverkas av denna utveckling.

Med densamma äro förenade organisatoriska problem av ofta mycket

svårlöst beskaffenhet. Ändrade förhållanden inom samhällslivet och vetenskapens

markvinningar kräva anpassning från universitetens och högskolornas

sida och ställa de akademiska läroanstalterna och kanslern inför ständigt

nya uppgifter. Kraven på den utbildning, som meddelas vid univer
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 94.

Årligen

Uppsala

och Lunds

univer- sitet

Karolin- ska in- stitutet

Stock- holms och

Göteborgs

högskolor

Summa

Lärare:

1891 1895 .......................

216

40

10

266

1901/1905 .......................

232

47

44

323

1911/1915 .......................

259

57

69

385

1921/1925 .......................

293

62

91

446

1931..........................

315

76

134

525

1934 ..........................

342

83

151

576

Lärjungar:

1891.1895 .......................

2,323

360

36

2,719

1901/1905 .......................

2,336

277

212

2,825

1911/1915 .......................

3,689

448

941

5,078

1921/1925 .......................

4,390

839

1,376

6,605

1931..........................

5,639

798

1,749

8,186

1934 ..........*...............

5,656

857

2,120

8,633

siteten och högskolorna, undergå oavlåtligen förändringar, och forskningsuppgifterna

och forskningsmetoderna växla och framkalla skiftande spörsmål

rörande fördelningen av ämnesområdena mellan professurerna, inrättandet

av nya lärarbefattningar, skapandet av nya institutioner och de redan befintligas

utrustande i enlighet med tidens fordringar m. m. Kanslern kan

icke åtnöja sig med att allenast vidarebefordra universitetens önskemål i

den ena eller andra riktningen. Det är nödvändigt, att han såsom den

främste målsmannen för universiteten grundligt tar kännedom örn universitetsorganisationens

tillstånd och behov, på ett ingående sätt följer arbetet

därstädes, städse är verksam för befrämjande av dess behöriga intressen och

i fall av behov även tar initiativ till ernående av förbättringar eller avlägsnande

av missförhållanden.

Den nuvarande ordningen med en helt oavlönad kansler förutsätter, att

kanslersämbetet innehaves av en ekonomiskt oberoende person eller handhaves

såsom en uppgift vid sidan av andra arbetsuppgifter. Det kan emellertid

icke vara tillbörligt, att, då det gäller så omfattande och viktiga förvaltningsuppgifter

som dem, varom här är fråga, förutsätta, att det städse

skall vara möjligt att för uppdraget förvärva lämpliga personer, som äro i

den situationen, att de kunna utan lön påtaga sig det ansvar och den

arbetsbörda, som följer med uppdraget. Ej heller synes det rimligt, att

på en oavlönad person ställas anspråk på en arbetsinsats av ovan angiven

omfattning och betydelse. Detta kunde låta sig göra för några decennier

sedan, då den akademiska forskningen och undervisningen bedrevos

under anspråkslösare former, men synes numera icke vara hållbart, sedan

universitetsorganisationen vuxit ut till ett av statens mer omfattande förvaltningsområden.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 94.

5

Utveckliugen har sålunda, såvitt jag kan bedöma, framkallat behov av att

kanslern tillerkännes ersättning för sitt arbete. Ytterligare ett tungt vägande

skäl kan anföras till stöd härför. Den omständigheten, att kanslersämbetet är

oavlönat och att innehavet av detsamma dessutom på grund av de ganska omfattande

representativa förpliktelserna ställer vissa ekonomiska krav på innehavaren,

begränsar kretsen av dem, som kunna utses till kansler, till ett mycket

ringa fåtal. Att sålunda personer, som äro beroende av en av tjänst härflytande

inkomst men som på grund av personliga egenskaper och förutsättningar

i övrigt kunna vara synnerligen väl lämpade som innehavare av kanslersämbetet,

uteslutas från kandidatur, är, principiellt sett, oegentligt och kan

för framtiden vålla nackdelar av så uppenbar art, att de här icke torde behöva

närmare angivas. En liknande begränsning av urvalet till viktiga förtroendeuppdrag

torde icke förekomma inom någon annan del av den allmänna

förvaltningen.

Omfattningen av de på kanslern ankommande göromålen och angelägenheten

av att valet av kansler kan ske med bortseende från andra hänsyn

än sådana, som taga sikte på den personliga lämpligheten, utgöra således

enligt min mening skäl för att ersättning beredes kanslersämbetets innehavare.

I likhet med universitetsmyndigheterna vill jag emellertid härtill

foga ett viktigt förbehåll, nämligen att en sådan förändring icke må medföra

någon ändring av formerna för ämbetets tillsättning eller dess ställning

och verksamhet i övrigt. Jag avser följaktligen på intet sätt att byråkratisera

universitetsförvaltningen och göra kanslersämbetet till något slags generaldirektörskap

för denna förvaltning. Det mått av frihet och självständighet,

som av ålder tillkommit våra akademiska institutioner, ter sig för

mig såsom en grundval och en livsbetingelse för vetenskaplig forskning och

undervisning och bör därför enligt min tanke oförkränkt bevaras och upprätthållas.

Jag vill härmed hava klart fastslaget, att föreliggande förslag

icke åsyftar annan ändring av nu gällande ordning än den, att ersättning

tilldelas universitetskanslern för hans arbete.

Utifrån dessa synpunkter synes det mig angeläget, att kanslern icke i

avlöningshänseende infogas i de allmänna avlöningsbestämmelserna. I likhet

med vissa av universitetsmyndigheterna och statskontoret finner jag det

vara att föredraga, att kanslern tillerkännes skälig ersättning i form av ett

arvode. Frågan örn pensionering av kanslern torde icke behöva i detta

sammanhang upptagas till behandling.

Vad angår ersättningens storlek hava olika förslag framkommit.

I den ovannämnda promemorian har en lägre ersättning än den, som

kommer justitie- och regeringsråden samt flertalet landshövdingar till del,

nämligen 21,000 kronor, icke ansetts kunna sättas i fråga. Kanslerns ställning

och den omständigheten, att ersättningen bör, liksom skett i fråga örn

landshövdingelönerna (jfr riksdagens skrivelse nr 333/1925, sid. 8 f.), bestämmas

med visst hänsynstagande till den ganska omfattande representation,

som betingas av kanslersuppgifterna, har till och med befunnits motivera

en högre ersättning än 21,000 kronor. Avon den omständigheten, att

landshövdingarna åtnjuta bostadsförmån, har ansetts tala i denna riktning.

Statskontoret har även ansett det uppenbart, att ersättningen icke bör

tillmätas för snävt. Ämbetsverket har emellertid funnit sig icke kunna

förorda en högre ersättning än den, som tillkommer vissa andra högre

chefsbefattningar inom statsförvaltningen, eller omkring 17,000 kronor.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 94.

Endast för den händelse representationsskyldigheten skulle anses därtill föranleda,

syntes det böra ifrågakomma att bestämma ersättningen till 21,000

kronor. Härvid har statskontoret utgått från att ämbetets skötsel skulle

utgöra innehavarens huvudsakliga sysselsättning. I samband härmed har

ämbetsverket emellertid anvisat utvägen att eftergiva kravet på full sysselsättning

i ämbetets angelägenheter och i sådant fall med ämbetet förena

ett arvode å förslagsvis 12,000 kronor. Statskontoret har även framkastat

tanken, att till ämbetets nuvarande uppgifter skulle läggas jämväl överinseendet

över vissa andra institutioner, såsom tekniska högskolan, Chalmers

tekniska institut, skogshögskolan och veterinärhögskolan.

Universitetsmyndigheterna hava i allmänhet funnit ersättningen böra utgå

med högre belopp än 12,000 kronor.

Vad först angår statskontorets uppslag örn att under ämbetet lägga jämväl

överinseendet över vissa andra institutioner, bland annat de högre tekniska

läroanstalterna, vill jag erinra örn att 1929 års sakkunniga för utredning

av frågan angående organisationen av den högre tekniska undervisningen

tänkt sig inrättandet, efter förebild av kanslersämbetet för rikets

universitet, av ett kanslersämbete för rikets tekniska högskolor — det förutsattes,

att Chalmers tekniska institut skulle omvandlas till teknisk högskola.

Härigenom skulle erhållas en central myndighet, som kunde utgöra

ett enande band mellan all högre teknisk undervisning i vårt land. 1934

års sakkunniga för fortsatt utredning beträffande institutets högre avdelning

m. m. prövade visserligen behov föreligga av ett centralt organ men

kunde för sin del icke förorda inrättandet av ett kanslersämbete, vilket,

såsom de sakkunniga uttrycka saken, »redan genom sin benämning skulle

kunna alltför starkt framhäva, att man skulle hava för avsikt att i alla de

tekniska högskolorna berörande frågor tillskapa ytterligare en instans ovanpå

högskolornas styrelser». För åstadkommande av den nödvändiga koordineringen

av vissa frågor, som berörde de båda högskolorna, ville de sakkunniga

däremot föreslå, att särskilda delegerade för rikets tekniska högskolor

skulle tillsättas.

Såsom av det nyss sagda framgår, har redan tidigare frågan om åvägabringande

av ett åtminstone för den högre tekniska undervisningen centralt

organ förts på tal, ehuru man härvid tänkt sig andra anordningar än den

av statskontoret nu ifrågasatta. För egen del hyser jag den bestämda uppfattningen,

att det icke skulle vara välbetänkt att under en myndighet

lägga så olikartade förvaltningsområden som den akademiska och den högre

tekniska undervisningens samt härtill ytterligare foga överinseendet över

två för dess uppgifter så främmande institutioner som skogshögskolan och

veterinärhögskolan. Jag har visserligen liksom statskontoret gjort den erfarenheten,

att det skulle vara av värde att erhålla en mer enhetlig behandling

av åtskilliga av de frågor, som angå den högre tekniska undervisningen,

men jag kan icke tänka mig, att detta syftemål skulle på ett tillfredsställande

sätt vinnas genom den av statskontoret ifrågasatta åtgärden.

Ett sammanförande, på sätt statskontoret ifrågasatt, av ett stort antal i

själva verket heterogena uppgifter på kanslersämbetet skulle enligt min

mening vara ägnat att frammana just den förändring i byråkrati seran de

riktning av nämnda ämbete, från vilken jag i det föregående uttryckligen

tagit avstånd. De institutioner, som nu höra under kanslersämbetet, äga

däremot ett historiskt och även sakligt betingat inre sammanhang, och det

verksamhetsområde, som sålunda föreligger för ämbetets innehavare, synes

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 94. 1

vara så omfattande, att någon utvidgning av detsamma icke kan ske utan

olägenhet.

Jag utgår alltså från att kanslerns ämbetsområde bör i fortsättningen

hava samma omfattning som för närvarande. Vid prövningen av de löneförmåner,

som under sådana omständigheter böra tillerkännas kanslern, har

jag visserligen funnit mycket starka skäl kunna anföras för skäligheten av

den i promemorian ifrågasatta ersättningen av minst 21,000 kronor om

året. Jag anser mig dock med hänsyn till vad i ärendet förekomnait nu

icke böra föreslå ett högre arvode än 19,000 kronor om året. Å detta

arvode lärer dyrtidstillägg icke böra utgå.

Kanslern torde böra äga uppbära ifrågavarande arvode, oavsett förekommande

tillfälliga hinder att uppehålla ämbetet. Vid hinder av lång varaktighet

torde det få ankomma på Kungl. Majit att avgöra, huru med arvodet

skall förfaras. Allenast i fall av sistberörda slag synes ersättning

böra ifrågakomma åt tillförordnad kansler. Undantagsvis påkallad dylik

ersättning kan lämpligen bestridas av den ordinarie kanslerns arvode.

Kungl. Majit torde få utfärda de närmare föreskrifter, som må kunna

föranledas av vad jag sålunda föreslagit.

På grund av vad ovan anförts torde de till universitetskanslersexpeditionen

utgående anslagen böra betecknas Universitetskanslersämbetet: Avlöningar

och Universitetskanslersämbetet: Omkostnader. I avlöningsstaten för kanslersämbetet

bör såsom en särskild anslagspost upptagas ovannämnda belopp

å 19,000 kronor till arvode åt universitetskanslern.

I övrigt böra i avlöningsstaten vidtagas följande ändringar.

Den i staten uppförda anslagsposten å förslagsvis 14,800 kronor till avlöningar

till tjänstemän å ordinarie stat bör minskas med familjepensionsavdragen

för ifrågavarande tjänstemän, d. v. s. med i runt tal 500 kronor

till 14,300 kronor. Delposten å 6,600 kronor till grundavlöningar m. m.

till icke-ordinarie personal bör minskas med 60 procent av familjepensionsavdragen

för de från posten avlönade extra ordinarie tjänstemännen, d. v. s.

med omkring 100 kronor. Anslagsposten å förslagsvis 1,000 kronor till

särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän bör höjas

med samma belopp till 1,100 kronor.

Avlöningsanslaget, i vilket jag i övrigt icke ifrågasätter några ändringar,

bör alltså ökas med (19,000 — 500— 100+100=) 18,500 kronor till 41,500

kronor.

Till omkostnader torde böra för nästa budgetår anvisas oförändrat anslag,

2,000 kronor.»

En omläggning på sätt i motionen I: 222 antytts av formerna för handläggningen

av de ärenden, vilka nu ankomma på kanslern för rikets universitet,

synes icke vara av omständigheterna påkallad. Utskottet anser, att

kanslersämbotets karaktär bör bibehållas oförändrad. Den föreliggande frågan

om tillerkännande av ersättning åt ämbetets innehavare torde kunna bedömas

med utgångspunkt från ämbetets nuvarande ställning och verksamhet. I

likhet med departementschefen finner utskottet omfattningen av de på kanslern

ankommande göromålen och angelägenheten av att valet av kansler kan ske

med bortseende från andra hänsyn än sådana, som taga sikte på den personliga

lämpligheten, utgöra skäl för beredande av sådan ersättning. Härigenom

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Statsutskottets utlåtande Nr 94.

ökas möjligheterna att till ämbetet knyta personer, som med tillräcklig kraft

kunna hävda universitetens intressen. Är kanslersämbetet oavlönat, kunna

endast ekonomiskt oberoende personer komma i fråga. Det torde nämligen

med kanslerns nuvarande arbetsuppgifter få anses uteslutet, att ämbetet kan

förenas med innehav av annan krävande statstjänst, och samma skäl synas

tala mot att ämbetet skötes av person, som avgått ur statstjänst efter pensionsålderns

inträdande.

Ersättningen till kanslern bör, såsom flertalet myndigheter förutsatt och

Kungl. Majit föreslagit, utgå i form av ett arvode. Detta arvode synes

emellertid böra på av statskontoret anförda skäl begränsas till 17,000 kronor,

alltså till ett belopp, som med 2,000 kronor understiger det av Kungl.

Majit föreslagna. Dyrtidstillägg bör icke utgå å arvodet. Motionen I: 216

torde få anses besvarad med vad utskottet nu anfört.

Mot Kungl. Majits förslag i övrigt har utskottet intet att erinra. I den

av Kungl. Majit föreslagna avlöningsstaten böra vidtagas de förändringar,

som föranledas av vad utskottet ovan anfört.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må, i anledning av Kungl. Majits förslag

och herr Reuterskölds motion (I: 216) men med avslag å

herrar Lindhagens och Bräntings motion (I: 222),

a) godkänna följande avlöningsstat för universitetskanslersämbetet,

att tillämpas tills vidare från och med budget
-

året 1937/1938:

Avlöningsstat.

1. Arvode åt universitetskanslern........kronor 17,000

2. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat, förslagsvis................... » 14,300

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal:

a. Grundavlöningar m. m. kronor 6,500

b. Avlöningsförhöjningar

m. m., förslagsvis..... » 600 » 7 100

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och

icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis ... » 1,100

Summa förslagsanslag kronor 39,500;

b) till Universitetskansler sämbetet: Avlöningar för budgetåret

1937/1938 anvisa ett förslagsanslag av 39,500 kronor;

c) till Universitetskanslersämbetet: Omkostnader för budgetåret

1937/1938 anvisa ett förslagsanslag av 2,000 kronor.

Stockholm den 16 april 1937.

På statutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9d.

9

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johansson i Fredrikslund, Nilsson i Malmö, Svensson

i Kompersmåla, Oscar Olsson, Gustafsson i Benestad, Pauli, Nilsson i Fredriksfält,

låndström, Rahmn, Hörstadius, Englund och Bäckström; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson i Falun, Strindlund,

Persson i Falla, Andersson i Höör, Jonsson i Eskilstuna, Svensson, Andersson i Prästbol,

Holmdahl, Danielsson, Weijne och Erlander.

Reservationer:

1) av herrar Nilsson i Malmö, Pauli och landström, vilka ansett, att utskottets

utlåtande och förslag bort hava följande lydelse:

»En omläggning--— pensionsålderns inträdande.

Ersättningen till kanslern bör, såsom flertalet myndigheter förutsatt och

Kungl. Majit föreslagit, utgå i form av ett arvode. Det av Kungl. Maj:t

föreslagna arvodet av 19,000 kronor, utan rätt för kanslern att därå åtnjuta

dyrtidstillägg, synes väl avvägt, och utskottet finner sig därför böra även

i denna del tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag. Med denna ståndpunkt avstyrker

utskottet det i motionen I: 216 framställda yrkandet, i den mån det

skiljer sig från Kungl. Maj:ts förslag.

Ej heller mot Kungl. Maj:ts förslag i övrigt har utskottet något att

erinra.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

samt med avslag å herr Reuterskiölds motion (I: 216), i

vad den skiljer sig från Kungl. Maj:ts förslag, och å herrar

Lindhagens och Bräntings motion (I: 222),

a) godkänna följande avlöningsstat för universitetskanslersämbetet,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1937/1938:

Avlöningsstat.

1. Arvode åt universitetskanslern........kronor 19,000

2. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat, förslagsvis................... » 14,300

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal:

a. Grundavlöningar m. m. kronor 6,500

b. Avlöningsförhöjningar

m. m., förslagsvis..... »_600 » 7,100

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och

icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis.... »_1,100

Summa förslagsanslag kronor 41,500;

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 94.

b) till Universitetskansler sämbetet: Avlöningar för budgetåret

1937/1938 anvisa ett förslagsanslag av 41,500 kronor.

c) till Universitetskansler sämbetet: Omkostnader för budgetåret

1937/1938 anvisa ett förslagsanslag av 2,000 kronor.»

2) av herrar Johansson i Fredrikslund, Svensson i Kompersmåla, Rahmn,

Hörstadius, Persson i Falla och Holmdahl, vilka ansett, att utskottets utlåtande

och förslag bort hava följande lydelse:

»Vid remissbehandlingen av det i propositionen framförda förslaget att

tillerkänna ersättning åt kanslern för rikets universitet hava uttalats farhågor

för att en sådan åtgärd skulle så småningon förändra detta ämbetes

karaktär. Från att kanslern hittills varit en universitetens förtroendeman

skulle han, örn han tillerkändes lön eller arvode på stat, övergå till att i

själva verket bliva en statens representant, ställd i spetsen för universitetsförvaltningen.

Kanslern har på grund härav bestämt avstyrkt förslaget,

och Stockholms högskolas lärarråd framhåller, att det vore starkt att befara,

att en dylik omläggning skulle bidraga till att byråkratisera den akademiska

förvaltningen och väsentligen rubba grunderna för den de akadedemiska

lärosätena av ålder tillkommande självstyrelsen. Indirekt framträda

dessa farhågor i universitetens och karolinska institutets yttranden

genom det starka understrykandet av vikten av att kanslersämbetets ställning

och karaktär icke förändrades. Större akademiska konsistoriet i Uppsala

är särskilt utförligt på denna punkt och säger sig slå ''vakt kring universitetskanslersämbetet

i dess nuvarande form’.

Utskottet konstaterar också med tillfredsställelse, att departementschefen

starkt understryker, att den föreslagna förändringen icke må medföra någon

ändring av formerna för ämbetets tillsättning eller dess ställning och verksamhet

i övrigt. Det oaktat kan utskottet emellertid icke finna vid ett bifall

till Kungl. Maj:ts förslag farhågorna för en utveckling i icke avsedd eller

önskad riktning helt ogrundade eller att förslaget innehåller några garantier

mot en dylik utveckling. Ärendet, vilket icke lärer vara av så trängande

beskaffenhet, att det bör avgöras redan vid 1937 års riksdag, synes därför

utskottet böra underkastas en förnyad och mer ingående utredning. Denna

bör avse dels behovet av den föreslagna förändringen, dels ock, örn detta

skulle befinnas styrkt, de garantier, som kunna åstadkommas för att förändringen

icke må rubba grunderna för den universiteten och högskolorna

av ålder tillkommande självstyrelsen.

Vad den första frågan beträffar, har utskottet ingalunda velat bestrida,

att vissa skäl kunna anföras till stöd för det föreliggande förslaget. Sålunda

hänvisar det större akademiska konsistoriet i Uppsala till att den arbetsbörda

och det ansvar, som åvilar kanslern, i hög grad ökats. Beträffande

ett annat av dessa skäl yttrar konsistoriet, att det också fäst vikt därvid,

att ersättning till kanslern skulle, örn också endast i någon mån, vidga

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 94.

11

kretsen av de personer, vilka kunna komma i fråga vid val till kansler.

Konsistoriet tillmäter alltså ett av huvudskälen för förslaget endast en mera

begränsad räckvidd.

Utskottet har jämväl icke kunnat undgå att finna, att kanslerns ekonomiska

ställning och möjlighet att uppfylla vissa representativa uppgifter

tillmätes en betydelse, som icke svarar mot de faktiska förhållandena i

vår tid.

Även om utskottet anser, att frågan örn ersättning åt kanslern bör göras

till föremål för en förnyad och mer ingående utredning, finner utskottet

skäl ej föreligga för en hemställan, att riksdagen måtte besluta örn en särskild

anhållan hos Kungl. Maj:t i detta syfte.

Med den ståndpunkt, utskottet sålunda intagit, avstyrker utskottet Kungl.

Maj:ts förslag, vad angår arvode åt universitetskanslern, och motionen 1:216.

Motionen I: 222 torde få anses besvarad med vad utskottet anfört. I den

av Kungl. Majit föreslagna avlöningsstaten böra vidtagas de ändringar, som

föranledas av utskottets förslag. De båda anslag, örn vilka här är fråga,

böra även för nästa budgetår, i likhet med vad nu är fallet, benämnas

Universitetskanslersexpeditionen: Avlöningar, respektive Universitetskanslersexpeditionen:

Omkostnader. Förstnämnda anslag bör för nästa budgetår

bestämmas till 22,500 kronor. Mot Kungl. Maj:ts förslag i övrigt har utskottet

intet att invända.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag

och herrar Lindhagens och Bräntings motion (I: 222) samt

med avslag å herr Reuterskiölds motion (1:216),

a) godkänna följande avlöningsstat för universitetskanslersexpeditionen,

att tillämpas tills vidare från och med

budgetåret 1937/1938:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat, förslagsvis..................kronor 14,300

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal:

a. Grundavlöningar m. m. kronor 6,500

b. Avlöningsförhöjningar

m. m., förslagsvis. . . >_600 ,, 7,100

3. Särskilda löneförmåner till ordinarie och

icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis . . »_1,100

Summa förslagsanslag kronor 22,500;

b) till Universitetskansler sexpeditionen: Avlöningar för budgetåret

1937/1938 anvisa ett förslagsanslag av 22,500 kronor;

c) till Universitetskansler sexpeditionen: Omkostnader för

budgetåret 1937/1938 anvisa ett förslagsanslag av 2,000

kronor.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1937:209 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1937/1938 till universitetskanslersämbetet jämte en i ämnet väck s. 1 i texten