Utlåtande i anledning av Kungl. Majis proposition angående anslag för budgetåret 1937/1938 till universitetskanslersämbetet jämte i ämnet väckta motioner.
1937-04-16 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1937:94, Utlåtande i anledning av Kungl. Majis proposition angående anslag för budgetåret 1937/1938 till universitetskanslersämbetet jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 94.
I
Nr 94.
Ankom till riksdagens kansli den 16 april 1937 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Majis proposition angående anslag
för budgetåret 1937/1938 till universitetskanslersämbetet
jämte i ämnet väckta motioner.
(2:a avd.)
I propositionen (nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov under
budgetåret 1937/1938 har Kungl. Maj:t (punkten 64 av det vid propositionen
fogade utdraget av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den
4 januari 1937) föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet,
som kunde varda riksdagen förelagd, beräkna för budgetåret 1937/1938
dels till Universitetskanslersämbetet: Avlöningar ett förslagsanslag av 39,500
kronor, dels ock till Universitetskanslersämbetet: Omkostnader ett förslagsanslag
av 2,000 kronor.
Sedermera har Kungl. Majit i propositionen nr 114, under åberopande
av vid propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för den 12 februari 1937, föreslagit riksdagen att
dels godkänna en av departementschefen förordad avlöningsstat för universitetskanslersämbetet,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1937/1938;
dels till Universitetskanslersämbetet: Avlöningar för budgetåret 1937/1938
anvisa ett förslagsanslag av 41,500 kronor;
dels ock till Universitetskanslersämbetet: Omkostnader för budgetåret
1937/1938 anvisa ett förslagsanslag av 2,000 kronor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft
dels en inom första kammaren av herr C. A. Reuterskiöld väckt motion
(1: 216), vari hemställts, att riksdagen ville, med beaktande av i motionen
anförda synpunkter, på det sätt bifalla Kungl. Maj:ts proposition nr 114,
att universitetskanslern erhåller utan pensionsrätt ett årligt arvode av 12,000
kronor — eller högst 15,000 kronor — att så länge universitetens lärarlöner
bekostas med statsmedel täckas genom anslag å riksstaten;
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 6 sami. Nr 94—93.
1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 94.
dels ock en inom första kammaren av herrar C. Lindhagen och G. Branting
väckt motion (I : 222), vari hemställts, att riksdagen ville ej mindre
avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 114 än även hos Kungl. Maj:t hemställa
örn närmare övervägande av universitetskanslersämbetets berättigande
för vår tid eller dess definitiva avskaffande och akademifrågornas direkta
underställande till Kungl. Majit jämte eventuellt erforderligt tillskott av
arbetskrafter för ändamålet inom ecklesiastikämbetet.
Beträffande de av motionärerna till stöd för deras framställningar anförda
skälen hänvisas till motionerna.
Universiteten och karolinska institutet stå under överstyrelse av kanslern,
som u timm nes av Kungl. Majit efter föregånget val, som förrättas å tid, vilken
Kungl. Majit bestämmer. Kansler bör enligt bestämmelserna utses bland män,
som genom sin samhällsställning i förening med nit för vetenskaplig odling
kunna verksamt vårda och främja universitetens samt institutets väl och studiernas
sanna förkovran. I valet deltaga de akademiska församlingarna vid de
båda universiteten samt lärarkollegiet vid institutet. Anser Kungl. Majit icke,
att den, som erhållit de flesta rösterna, eller, där två eller flera erhållit högsta
röstetal, någon av dessa bör till ämbetet utnämnas, förordnar enligt bestämmelserna
Kungl. Majit örn nytt val.
Kanslern har överinseende över universitetens och institutets alla angelägenheter.
Han har att »med uppmärksamhet följa den akademiska undervisningen;
vaka över att lärarna fullgöra sina skyldigheter och att de studerande
iakttaga flit, ordning och sedlighet; inhämta noggrann kännedom
örn vården och förvaltningen av universitetens (institutets) egendom och
vetenskapliga inrättningar samt på grund därav vidtaga de åtgärder, som
kunna lända till att bevara, stadga och främja universitetens (institutets)
rätt, välstånd och ändamål». I allt vad som rör universiteten och institutet
eller kan främja deras väl äger kanslern, där han så anser nödigt, föra eller
låta föra deras talan. Kanslern äger utfärda instruktioner och reglementen
till efterrättelse vid förvaltningen av universitetens och institutets vetenskapliga
inrättningar, drätsel och egendom.
Då kanslersämbetet är ledigt eller kanslern anmäler sig för någon tid vara
förhindrad att bestrida ämbetet, förordnar Kungl. Majit, i senare fallet
efter förslag av kanslern, örn ämbetets uppehållande av en tillförordnad
kansler.
Tandläkarinstitutet står under överstyrelse av kanslern. Aven Stockholms
och Göteborgs högskolor, vilka var för sig stå under sin egen styrelse, äro
därjämte ställda under överinseende av kanslern. Kanslerns befogenhet i
fråga örn dessa högskolor är dock av en annan och mindre omfattande betydelse
än beträffande ovannämnda undervisningsanstalter.
Kanslern åtnjuter icke någon avlöning. Han har som biträde sekreteraren
vid kanslersexpeditionen, som åtnjuter avlöning i byråchefsgraden och ut
-
Statsutskottets utlåtande Nr 94.
3
nämnes medelst fullmakt av Kungl. Majit, efter förslag av kanslern. Gällande
avlöningsstat för universitetskanslersexpeditionen upptager sålunda
avlöningskostnader, förutom för kanslerssekreteraren, allenast för biträdande
personal i övrigt.
I en inom ecklesiastikdepartementet hösten 1936 upprättad promemoria
har till övervägande upptagits frågan om beredande av avlöning åt kanslersämbetets
innehavare.
Under hänvisning till föreliggande arbetsuppgifter och deras ökning under
senare tider har i promemorian framhållits, att omfattningen av de på
kanslern ankommande göromålen och angelägenheten av att utnämningen
av kansler kan ske med bortseende från andra hänsyn än sådana, som
grundlagsenligt böra vara avgörande, utgöra skäl för att avlöning beredes
kanslern. Därvid understrykes emellertid, att den föreslagna förändringen
icke bör få medföra någon ändring av formerna för ämbetets tillsättning
eller dess ställning och verksamhet i övrigt. Vad angår de avlöningsförmåner,
som böra utgå till universitetskanslern, uttalas i promemorian, att
det icke vore lämpligt att i avlöningshänseende infoga ämbetet i de allmänna
avlöningsbestämmelserna, utan borde kanslern i likhet med exempelvis
justitieråd, regeringsråd och i viss mån även landshövdingar ställas
utanför dessa bestämmelser. Vidkommande avlöningens storlek har man i
promemorian stannat för att föreslå den, som kommer justitie- och regeringsråden
samt flertalet landshövdingar till del, nämligen 21,000 kronor,
varå dyrtidstillägg bör i vanlig ordning utgå.
I anledning av sagda promemoria hava utlåtanden avgivits av statskontoret
och av kanslersämbetet för rikets universitet. Kanslern har hört de
större akademiska konsistorierna i Uppsala och Lund, karolinska institutets
lärarkollegium, tandläkarinstitutets lärarråd samt lärarråden och styrelserna
vid Stockholms och Göteborgs högskolor.
Departementschefen har för egen del anfört:
»Under de år, kanslersämbetet i sin nuvarande gestaltning funnits till, hava
de ämbetet underställda institutionerna undergått en synnerligen kraftig tillväxt.
Omstående ur Statistisk årsbok för år 1935 hämtade sifferuppgifter
rörande antalet lärare och lärjungar vid ifrågavarande institutioner med undantag
för tandläkarinstitutet giva en bild av denna utveckling.
Under nämnda tid har enligt nämnda uppgifter antalet universitets- och
högskolelärare mer än fördubblats och antalet studerande mer än tredubblats.
Med universitets- och högskoleorganisationens tillväxt har följt en betydande
ökning av omfattningen av de arbetsuppgifter, som det ankommer
på kanslern att handlägga. Det är uppenbarligen icke endast de löpande
förvaltningsgöromålen, som påverkats och påverkas av denna utveckling.
Med densamma äro förenade organisatoriska problem av ofta mycket
svårlöst beskaffenhet. Ändrade förhållanden inom samhällslivet och vetenskapens
markvinningar kräva anpassning från universitetens och högskolornas
sida och ställa de akademiska läroanstalterna och kanslern inför ständigt
nya uppgifter. Kraven på den utbildning, som meddelas vid univer
-
4
Statsutskottets utlåtande Nr 94.
Årligen
Uppsala
och Lunds
univer- sitet
Karolin- ska in- stitutet
Stock- holms och
Göteborgs
högskolor
Summa
Lärare:
1891 1895 .......................
216
40
10
266
1901/1905 .......................
232
47
44
323
1911/1915 .......................
259
57
69
385
1921/1925 .......................
293
62
91
446
1931..........................
315
76
134
525
1934 ..........................
342
83
151
576
Lärjungar:
1891.1895 .......................
2,323
360
36
2,719
1901/1905 .......................
2,336
277
212
2,825
1911/1915 .......................
3,689
448
941
5,078
1921/1925 .......................
4,390
839
1,376
6,605
1931..........................
5,639
798
1,749
8,186
1934 ..........*...............
5,656
857
2,120
8,633
siteten och högskolorna, undergå oavlåtligen förändringar, och forskningsuppgifterna
och forskningsmetoderna växla och framkalla skiftande spörsmål
rörande fördelningen av ämnesområdena mellan professurerna, inrättandet
av nya lärarbefattningar, skapandet av nya institutioner och de redan befintligas
utrustande i enlighet med tidens fordringar m. m. Kanslern kan
icke åtnöja sig med att allenast vidarebefordra universitetens önskemål i
den ena eller andra riktningen. Det är nödvändigt, att han såsom den
främste målsmannen för universiteten grundligt tar kännedom örn universitetsorganisationens
tillstånd och behov, på ett ingående sätt följer arbetet
därstädes, städse är verksam för befrämjande av dess behöriga intressen och
i fall av behov även tar initiativ till ernående av förbättringar eller avlägsnande
av missförhållanden.
Den nuvarande ordningen med en helt oavlönad kansler förutsätter, att
kanslersämbetet innehaves av en ekonomiskt oberoende person eller handhaves
såsom en uppgift vid sidan av andra arbetsuppgifter. Det kan emellertid
icke vara tillbörligt, att, då det gäller så omfattande och viktiga förvaltningsuppgifter
som dem, varom här är fråga, förutsätta, att det städse
skall vara möjligt att för uppdraget förvärva lämpliga personer, som äro i
den situationen, att de kunna utan lön påtaga sig det ansvar och den
arbetsbörda, som följer med uppdraget. Ej heller synes det rimligt, att
på en oavlönad person ställas anspråk på en arbetsinsats av ovan angiven
omfattning och betydelse. Detta kunde låta sig göra för några decennier
sedan, då den akademiska forskningen och undervisningen bedrevos
under anspråkslösare former, men synes numera icke vara hållbart, sedan
universitetsorganisationen vuxit ut till ett av statens mer omfattande förvaltningsområden.
Statsutskottets utlåtande Nr 94.
5
Utveckliugen har sålunda, såvitt jag kan bedöma, framkallat behov av att
kanslern tillerkännes ersättning för sitt arbete. Ytterligare ett tungt vägande
skäl kan anföras till stöd härför. Den omständigheten, att kanslersämbetet är
oavlönat och att innehavet av detsamma dessutom på grund av de ganska omfattande
representativa förpliktelserna ställer vissa ekonomiska krav på innehavaren,
begränsar kretsen av dem, som kunna utses till kansler, till ett mycket
ringa fåtal. Att sålunda personer, som äro beroende av en av tjänst härflytande
inkomst men som på grund av personliga egenskaper och förutsättningar
i övrigt kunna vara synnerligen väl lämpade som innehavare av kanslersämbetet,
uteslutas från kandidatur, är, principiellt sett, oegentligt och kan
för framtiden vålla nackdelar av så uppenbar art, att de här icke torde behöva
närmare angivas. En liknande begränsning av urvalet till viktiga förtroendeuppdrag
torde icke förekomma inom någon annan del av den allmänna
förvaltningen.
Omfattningen av de på kanslern ankommande göromålen och angelägenheten
av att valet av kansler kan ske med bortseende från andra hänsyn
än sådana, som taga sikte på den personliga lämpligheten, utgöra således
enligt min mening skäl för att ersättning beredes kanslersämbetets innehavare.
I likhet med universitetsmyndigheterna vill jag emellertid härtill
foga ett viktigt förbehåll, nämligen att en sådan förändring icke må medföra
någon ändring av formerna för ämbetets tillsättning eller dess ställning
och verksamhet i övrigt. Jag avser följaktligen på intet sätt att byråkratisera
universitetsförvaltningen och göra kanslersämbetet till något slags generaldirektörskap
för denna förvaltning. Det mått av frihet och självständighet,
som av ålder tillkommit våra akademiska institutioner, ter sig för
mig såsom en grundval och en livsbetingelse för vetenskaplig forskning och
undervisning och bör därför enligt min tanke oförkränkt bevaras och upprätthållas.
Jag vill härmed hava klart fastslaget, att föreliggande förslag
icke åsyftar annan ändring av nu gällande ordning än den, att ersättning
tilldelas universitetskanslern för hans arbete.
Utifrån dessa synpunkter synes det mig angeläget, att kanslern icke i
avlöningshänseende infogas i de allmänna avlöningsbestämmelserna. I likhet
med vissa av universitetsmyndigheterna och statskontoret finner jag det
vara att föredraga, att kanslern tillerkännes skälig ersättning i form av ett
arvode. Frågan örn pensionering av kanslern torde icke behöva i detta
sammanhang upptagas till behandling.
Vad angår ersättningens storlek hava olika förslag framkommit.
I den ovannämnda promemorian har en lägre ersättning än den, som
kommer justitie- och regeringsråden samt flertalet landshövdingar till del,
nämligen 21,000 kronor, icke ansetts kunna sättas i fråga. Kanslerns ställning
och den omständigheten, att ersättningen bör, liksom skett i fråga örn
landshövdingelönerna (jfr riksdagens skrivelse nr 333/1925, sid. 8 f.), bestämmas
med visst hänsynstagande till den ganska omfattande representation,
som betingas av kanslersuppgifterna, har till och med befunnits motivera
en högre ersättning än 21,000 kronor. Avon den omständigheten, att
landshövdingarna åtnjuta bostadsförmån, har ansetts tala i denna riktning.
Statskontoret har även ansett det uppenbart, att ersättningen icke bör
tillmätas för snävt. Ämbetsverket har emellertid funnit sig icke kunna
förorda en högre ersättning än den, som tillkommer vissa andra högre
chefsbefattningar inom statsförvaltningen, eller omkring 17,000 kronor.
6
Statsutskottets utlåtande Nr 94.
Endast för den händelse representationsskyldigheten skulle anses därtill föranleda,
syntes det böra ifrågakomma att bestämma ersättningen till 21,000
kronor. Härvid har statskontoret utgått från att ämbetets skötsel skulle
utgöra innehavarens huvudsakliga sysselsättning. I samband härmed har
ämbetsverket emellertid anvisat utvägen att eftergiva kravet på full sysselsättning
i ämbetets angelägenheter och i sådant fall med ämbetet förena
ett arvode å förslagsvis 12,000 kronor. Statskontoret har även framkastat
tanken, att till ämbetets nuvarande uppgifter skulle läggas jämväl överinseendet
över vissa andra institutioner, såsom tekniska högskolan, Chalmers
tekniska institut, skogshögskolan och veterinärhögskolan.
Universitetsmyndigheterna hava i allmänhet funnit ersättningen böra utgå
med högre belopp än 12,000 kronor.
Vad först angår statskontorets uppslag örn att under ämbetet lägga jämväl
överinseendet över vissa andra institutioner, bland annat de högre tekniska
läroanstalterna, vill jag erinra örn att 1929 års sakkunniga för utredning
av frågan angående organisationen av den högre tekniska undervisningen
tänkt sig inrättandet, efter förebild av kanslersämbetet för rikets
universitet, av ett kanslersämbete för rikets tekniska högskolor — det förutsattes,
att Chalmers tekniska institut skulle omvandlas till teknisk högskola.
Härigenom skulle erhållas en central myndighet, som kunde utgöra
ett enande band mellan all högre teknisk undervisning i vårt land. 1934
års sakkunniga för fortsatt utredning beträffande institutets högre avdelning
m. m. prövade visserligen behov föreligga av ett centralt organ men
kunde för sin del icke förorda inrättandet av ett kanslersämbete, vilket,
såsom de sakkunniga uttrycka saken, »redan genom sin benämning skulle
kunna alltför starkt framhäva, att man skulle hava för avsikt att i alla de
tekniska högskolorna berörande frågor tillskapa ytterligare en instans ovanpå
högskolornas styrelser». För åstadkommande av den nödvändiga koordineringen
av vissa frågor, som berörde de båda högskolorna, ville de sakkunniga
däremot föreslå, att särskilda delegerade för rikets tekniska högskolor
skulle tillsättas.
Såsom av det nyss sagda framgår, har redan tidigare frågan om åvägabringande
av ett åtminstone för den högre tekniska undervisningen centralt
organ förts på tal, ehuru man härvid tänkt sig andra anordningar än den
av statskontoret nu ifrågasatta. För egen del hyser jag den bestämda uppfattningen,
att det icke skulle vara välbetänkt att under en myndighet
lägga så olikartade förvaltningsområden som den akademiska och den högre
tekniska undervisningens samt härtill ytterligare foga överinseendet över
två för dess uppgifter så främmande institutioner som skogshögskolan och
veterinärhögskolan. Jag har visserligen liksom statskontoret gjort den erfarenheten,
att det skulle vara av värde att erhålla en mer enhetlig behandling
av åtskilliga av de frågor, som angå den högre tekniska undervisningen,
men jag kan icke tänka mig, att detta syftemål skulle på ett tillfredsställande
sätt vinnas genom den av statskontoret ifrågasatta åtgärden.
Ett sammanförande, på sätt statskontoret ifrågasatt, av ett stort antal i
själva verket heterogena uppgifter på kanslersämbetet skulle enligt min
mening vara ägnat att frammana just den förändring i byråkrati seran de
riktning av nämnda ämbete, från vilken jag i det föregående uttryckligen
tagit avstånd. De institutioner, som nu höra under kanslersämbetet, äga
däremot ett historiskt och även sakligt betingat inre sammanhang, och det
verksamhetsområde, som sålunda föreligger för ämbetets innehavare, synes
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 94. 1
vara så omfattande, att någon utvidgning av detsamma icke kan ske utan
olägenhet.
Jag utgår alltså från att kanslerns ämbetsområde bör i fortsättningen
hava samma omfattning som för närvarande. Vid prövningen av de löneförmåner,
som under sådana omständigheter böra tillerkännas kanslern, har
jag visserligen funnit mycket starka skäl kunna anföras för skäligheten av
den i promemorian ifrågasatta ersättningen av minst 21,000 kronor om
året. Jag anser mig dock med hänsyn till vad i ärendet förekomnait nu
icke böra föreslå ett högre arvode än 19,000 kronor om året. Å detta
arvode lärer dyrtidstillägg icke böra utgå.
Kanslern torde böra äga uppbära ifrågavarande arvode, oavsett förekommande
tillfälliga hinder att uppehålla ämbetet. Vid hinder av lång varaktighet
torde det få ankomma på Kungl. Majit att avgöra, huru med arvodet
skall förfaras. Allenast i fall av sistberörda slag synes ersättning
böra ifrågakomma åt tillförordnad kansler. Undantagsvis påkallad dylik
ersättning kan lämpligen bestridas av den ordinarie kanslerns arvode.
Kungl. Majit torde få utfärda de närmare föreskrifter, som må kunna
föranledas av vad jag sålunda föreslagit.
På grund av vad ovan anförts torde de till universitetskanslersexpeditionen
utgående anslagen böra betecknas Universitetskanslersämbetet: Avlöningar
och Universitetskanslersämbetet: Omkostnader. I avlöningsstaten för kanslersämbetet
bör såsom en särskild anslagspost upptagas ovannämnda belopp
å 19,000 kronor till arvode åt universitetskanslern.
I övrigt böra i avlöningsstaten vidtagas följande ändringar.
Den i staten uppförda anslagsposten å förslagsvis 14,800 kronor till avlöningar
till tjänstemän å ordinarie stat bör minskas med familjepensionsavdragen
för ifrågavarande tjänstemän, d. v. s. med i runt tal 500 kronor
till 14,300 kronor. Delposten å 6,600 kronor till grundavlöningar m. m.
till icke-ordinarie personal bör minskas med 60 procent av familjepensionsavdragen
för de från posten avlönade extra ordinarie tjänstemännen, d. v. s.
med omkring 100 kronor. Anslagsposten å förslagsvis 1,000 kronor till
särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän bör höjas
med samma belopp till 1,100 kronor.
Avlöningsanslaget, i vilket jag i övrigt icke ifrågasätter några ändringar,
bör alltså ökas med (19,000 — 500— 100+100=) 18,500 kronor till 41,500
kronor.
Till omkostnader torde böra för nästa budgetår anvisas oförändrat anslag,
2,000 kronor.»
En omläggning på sätt i motionen I: 222 antytts av formerna för handläggningen
av de ärenden, vilka nu ankomma på kanslern för rikets universitet,
synes icke vara av omständigheterna påkallad. Utskottet anser, att
kanslersämbotets karaktär bör bibehållas oförändrad. Den föreliggande frågan
om tillerkännande av ersättning åt ämbetets innehavare torde kunna bedömas
med utgångspunkt från ämbetets nuvarande ställning och verksamhet. I
likhet med departementschefen finner utskottet omfattningen av de på kanslern
ankommande göromålen och angelägenheten av att valet av kansler kan ske
med bortseende från andra hänsyn än sådana, som taga sikte på den personliga
lämpligheten, utgöra skäl för beredande av sådan ersättning. Härigenom
Utskottet.
8 Statsutskottets utlåtande Nr 94.
ökas möjligheterna att till ämbetet knyta personer, som med tillräcklig kraft
kunna hävda universitetens intressen. Är kanslersämbetet oavlönat, kunna
endast ekonomiskt oberoende personer komma i fråga. Det torde nämligen
med kanslerns nuvarande arbetsuppgifter få anses uteslutet, att ämbetet kan
förenas med innehav av annan krävande statstjänst, och samma skäl synas
tala mot att ämbetet skötes av person, som avgått ur statstjänst efter pensionsålderns
inträdande.
Ersättningen till kanslern bör, såsom flertalet myndigheter förutsatt och
Kungl. Majit föreslagit, utgå i form av ett arvode. Detta arvode synes
emellertid böra på av statskontoret anförda skäl begränsas till 17,000 kronor,
alltså till ett belopp, som med 2,000 kronor understiger det av Kungl.
Majit föreslagna. Dyrtidstillägg bör icke utgå å arvodet. Motionen I: 216
torde få anses besvarad med vad utskottet nu anfört.
Mot Kungl. Majits förslag i övrigt har utskottet intet att erinra. I den
av Kungl. Majit föreslagna avlöningsstaten böra vidtagas de förändringar,
som föranledas av vad utskottet ovan anfört.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Majits förslag
och herr Reuterskölds motion (I: 216) men med avslag å
herrar Lindhagens och Bräntings motion (I: 222),
a) godkänna följande avlöningsstat för universitetskanslersämbetet,
att tillämpas tills vidare från och med budget
-
året 1937/1938:
Avlöningsstat.
1. Arvode åt universitetskanslern........kronor 17,000
2. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie
stat, förslagsvis................... » 14,300
3. Avlöningar till icke-ordinarie personal:
a. Grundavlöningar m. m. kronor 6,500
b. Avlöningsförhöjningar
m. m., förslagsvis..... » 600 » 7 100
4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och
icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis ... » 1,100
Summa förslagsanslag kronor 39,500;
b) till Universitetskansler sämbetet: Avlöningar för budgetåret
1937/1938 anvisa ett förslagsanslag av 39,500 kronor;
c) till Universitetskanslersämbetet: Omkostnader för budgetåret
1937/1938 anvisa ett förslagsanslag av 2,000 kronor.
Stockholm den 16 april 1937.
På statutskottets vägnar:
ANDERS ANDERSON.
Statsutskottets utlåtande Nr 9d.
9
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johansson i Fredrikslund, Nilsson i Malmö, Svensson
i Kompersmåla, Oscar Olsson, Gustafsson i Benestad, Pauli, Nilsson i Fredriksfält,
låndström, Rahmn, Hörstadius, Englund och Bäckström; samt
från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson i Falun, Strindlund,
Persson i Falla, Andersson i Höör, Jonsson i Eskilstuna, Svensson, Andersson i Prästbol,
Holmdahl, Danielsson, Weijne och Erlander.
Reservationer:
1) av herrar Nilsson i Malmö, Pauli och landström, vilka ansett, att utskottets
utlåtande och förslag bort hava följande lydelse:
»En omläggning--— pensionsålderns inträdande.
Ersättningen till kanslern bör, såsom flertalet myndigheter förutsatt och
Kungl. Majit föreslagit, utgå i form av ett arvode. Det av Kungl. Maj:t
föreslagna arvodet av 19,000 kronor, utan rätt för kanslern att därå åtnjuta
dyrtidstillägg, synes väl avvägt, och utskottet finner sig därför böra även
i denna del tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag. Med denna ståndpunkt avstyrker
utskottet det i motionen I: 216 framställda yrkandet, i den mån det
skiljer sig från Kungl. Maj:ts förslag.
Ej heller mot Kungl. Maj:ts förslag i övrigt har utskottet något att
erinra.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å herr Reuterskiölds motion (I: 216), i
vad den skiljer sig från Kungl. Maj:ts förslag, och å herrar
Lindhagens och Bräntings motion (I: 222),
a) godkänna följande avlöningsstat för universitetskanslersämbetet,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1937/1938:
Avlöningsstat.
1. Arvode åt universitetskanslern........kronor 19,000
2. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie
stat, förslagsvis................... » 14,300
3. Avlöningar till icke-ordinarie personal:
a. Grundavlöningar m. m. kronor 6,500
b. Avlöningsförhöjningar
m. m., förslagsvis..... »_600 » 7,100
4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och
icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis.... »_1,100
Summa förslagsanslag kronor 41,500;
10
Statsutskottets utlåtande Nr 94.
b) till Universitetskansler sämbetet: Avlöningar för budgetåret
1937/1938 anvisa ett förslagsanslag av 41,500 kronor.
c) till Universitetskansler sämbetet: Omkostnader för budgetåret
1937/1938 anvisa ett förslagsanslag av 2,000 kronor.»
2) av herrar Johansson i Fredrikslund, Svensson i Kompersmåla, Rahmn,
Hörstadius, Persson i Falla och Holmdahl, vilka ansett, att utskottets utlåtande
och förslag bort hava följande lydelse:
»Vid remissbehandlingen av det i propositionen framförda förslaget att
tillerkänna ersättning åt kanslern för rikets universitet hava uttalats farhågor
för att en sådan åtgärd skulle så småningon förändra detta ämbetes
karaktär. Från att kanslern hittills varit en universitetens förtroendeman
skulle han, örn han tillerkändes lön eller arvode på stat, övergå till att i
själva verket bliva en statens representant, ställd i spetsen för universitetsförvaltningen.
Kanslern har på grund härav bestämt avstyrkt förslaget,
och Stockholms högskolas lärarråd framhåller, att det vore starkt att befara,
att en dylik omläggning skulle bidraga till att byråkratisera den akademiska
förvaltningen och väsentligen rubba grunderna för den de akadedemiska
lärosätena av ålder tillkommande självstyrelsen. Indirekt framträda
dessa farhågor i universitetens och karolinska institutets yttranden
genom det starka understrykandet av vikten av att kanslersämbetets ställning
och karaktär icke förändrades. Större akademiska konsistoriet i Uppsala
är särskilt utförligt på denna punkt och säger sig slå ''vakt kring universitetskanslersämbetet
i dess nuvarande form’.
Utskottet konstaterar också med tillfredsställelse, att departementschefen
starkt understryker, att den föreslagna förändringen icke må medföra någon
ändring av formerna för ämbetets tillsättning eller dess ställning och verksamhet
i övrigt. Det oaktat kan utskottet emellertid icke finna vid ett bifall
till Kungl. Maj:ts förslag farhågorna för en utveckling i icke avsedd eller
önskad riktning helt ogrundade eller att förslaget innehåller några garantier
mot en dylik utveckling. Ärendet, vilket icke lärer vara av så trängande
beskaffenhet, att det bör avgöras redan vid 1937 års riksdag, synes därför
utskottet böra underkastas en förnyad och mer ingående utredning. Denna
bör avse dels behovet av den föreslagna förändringen, dels ock, örn detta
skulle befinnas styrkt, de garantier, som kunna åstadkommas för att förändringen
icke må rubba grunderna för den universiteten och högskolorna
av ålder tillkommande självstyrelsen.
Vad den första frågan beträffar, har utskottet ingalunda velat bestrida,
att vissa skäl kunna anföras till stöd för det föreliggande förslaget. Sålunda
hänvisar det större akademiska konsistoriet i Uppsala till att den arbetsbörda
och det ansvar, som åvilar kanslern, i hög grad ökats. Beträffande
ett annat av dessa skäl yttrar konsistoriet, att det också fäst vikt därvid,
att ersättning till kanslern skulle, örn också endast i någon mån, vidga
Statsutskottets utlåtande Nr 94.
11
kretsen av de personer, vilka kunna komma i fråga vid val till kansler.
Konsistoriet tillmäter alltså ett av huvudskälen för förslaget endast en mera
begränsad räckvidd.
Utskottet har jämväl icke kunnat undgå att finna, att kanslerns ekonomiska
ställning och möjlighet att uppfylla vissa representativa uppgifter
tillmätes en betydelse, som icke svarar mot de faktiska förhållandena i
vår tid.
Även om utskottet anser, att frågan örn ersättning åt kanslern bör göras
till föremål för en förnyad och mer ingående utredning, finner utskottet
skäl ej föreligga för en hemställan, att riksdagen måtte besluta örn en särskild
anhållan hos Kungl. Maj:t i detta syfte.
Med den ståndpunkt, utskottet sålunda intagit, avstyrker utskottet Kungl.
Maj:ts förslag, vad angår arvode åt universitetskanslern, och motionen 1:216.
Motionen I: 222 torde få anses besvarad med vad utskottet anfört. I den
av Kungl. Majit föreslagna avlöningsstaten böra vidtagas de ändringar, som
föranledas av utskottets förslag. De båda anslag, örn vilka här är fråga,
böra även för nästa budgetår, i likhet med vad nu är fallet, benämnas
Universitetskanslersexpeditionen: Avlöningar, respektive Universitetskanslersexpeditionen:
Omkostnader. Förstnämnda anslag bör för nästa budgetår
bestämmas till 22,500 kronor. Mot Kungl. Maj:ts förslag i övrigt har utskottet
intet att invända.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
och herrar Lindhagens och Bräntings motion (I: 222) samt
med avslag å herr Reuterskiölds motion (1:216),
a) godkänna följande avlöningsstat för universitetskanslersexpeditionen,
att tillämpas tills vidare från och med
budgetåret 1937/1938:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie
stat, förslagsvis..................kronor 14,300
2. Avlöningar till icke-ordinarie personal:
a. Grundavlöningar m. m. kronor 6,500
b. Avlöningsförhöjningar
m. m., förslagsvis. . . >_600 ,, 7,100
3. Särskilda löneförmåner till ordinarie och
icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis . . »_1,100
Summa förslagsanslag kronor 22,500;
b) till Universitetskansler sexpeditionen: Avlöningar för budgetåret
1937/1938 anvisa ett förslagsanslag av 22,500 kronor;
c) till Universitetskansler sexpeditionen: Omkostnader för
budgetåret 1937/1938 anvisa ett förslagsanslag av 2,000
kronor.»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1937:209 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1937/1938 till universitetskanslersämbetet jämte en i ämnet väck s. 1 i texten