Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till civilt avlöningsreglemente m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1938-05-20 · 129 sidor, varav 119 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 119 av 129 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1938:161, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till civilt avlöningsreglemente m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

1

Nr 161.

Ankom till riksdagens kansli den 20 april 1938 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till civilt avlöningsreglemente m. m. jämte i ämnet

väckta motioner.

(3:e och 4:e avd.)

Uti en till riksdagen avlåten, den 18 mars 1938 dagtecknad proposition, nr

263, vilken hänvisats till statsutskottet för förberedande behandling, har

Kungl. Maj:t, under åberopande av det vid propositionen fogade utdrag av

statsrådsprotokollet över finansärenden för nämnda dag, föreslagit riksdagen

att

dels godkänna det av föredragande departementschefen förordade förslaget

till civilt avlöningsreglemente;

dels besluta, att civila avlöningsreglementet skall äga tillämpning å följande

ordinarie tjänstemän, nämligen

a) tjänstemän vid de verk, för vilka något av följande avlöningsreglementen

äro gällande, nämligen reglementena den 19 juni 1919 (nr 343) för tjänstemän

vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk,

den 22 juni 1921 (nr 451; jfr 1925 nr 270) för befattningshavare

vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,

den 9 juni 1922 (nr 379) för befattningshavare vid lots- och fyrstaten

samt den 15 juni 1934 (nr 303) för tjänstemän vid domänverket; dock

med undantag för överdirektör och kraftverksdirektör vid statens vattenfallsverk;
b)

förste provinsialläkare; samt

c) kemist och andre kemist i marinförvaltningen;

dels bemyndiga Kungl. Majit att, där så visar sig erforderligt, meddela

särskild, från civila avlöningsreglementet avvikande bestämmelse för befattningshavare

vid statlig sjukvårdsanstalt;

dels bemyndiga Kungl. Majit att med iakttagande av de huvudgrunder,

som av departementschefen förordats, utfärda erforderliga bestämmelser örn

övergången till civila avlöningsreglementet;

dels ock besluta, att barntillägg skola övergångsvis utgå till vissa i civila

avlöningsreglementet avsedda befattningshavare enligt av departementschefen

förordade grunder.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft

dels en inom första kammaren av herr Reuterskiöld väckt motion (I: 307),

vari hemställts, att riksdagen ville ur det i propositionen nr 263 föreslagna

avlöningsreglementet, därest det .skulle godtagas, avföra mom. 2 och 3 av § 3;

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 6 sami. Nr 161. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

dels en inom första kammaren av herr Asplund m. fl. väckt motion (I:

308), däri hemställts, att riksdagen måtte besluta,

att de befattningshavare, vilka omedelbart före övergången till det nya avlöningsreglementet

åtnjuta barntillägg, bibehållas vid denna förmån enligt de

under innevarande budgetår gällande bestämmelserna; samt

att i 30 § 1 mom. i förslaget till civilt avlöningsreglemente å tredje raden

orden »tre procent» skola utbytas mot »fyra procent»;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av

herr Andrén m. fl. (I: 309) och den andra inom andra kammaren av herr

Anderson i Norrköping m. fl. (II: 450), vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen

av proposition nr 263 med förslag till civilt lönereglemente ville

fastställa, att de barnbidrag, som riksdagen i avseende av provisorieanordningen

kan komma att besluta — vare sig dessa reduceras i enlighet med

Kungl. Maj:ts proposition eller bevaras oförändrade i enlighet med väckta

motioner — vid den nya löneregleringens genomförande skola enligt samma

principer tills vidare även utgå till övriga av det civila lönereglementet berörda

tjänstemän;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av

herr Ohlin m. fl. (I: 310) och den andra inom andra kammaren av herr Bergvall

m. fl. (II: 452), däri hemställts, att riksdagen ville besluta,

att i 30 § 1 mom. i förslaget till civilt avlöningsreglemente å tredje raden

orden »tre procent» skola utbytas mot »fyra procent» och att 2 mom. i samma

§ skall erhålla följande ändrade lydelse: »Såsom begränsning —--

procenttal än tjugu»;

att de befattningshavare, vilka omedelbart före övergången till det nya avlöningsreglementet

åtnjuta barntillägg, skola bibehållas vid denna förmån

enligt de under innevarande budgetår gällande bestämmelserna; samt

att i övergångsbestämmelserna till det nya avlöningsreglementet skall föreskrivas,

att befattningshavare vid övergång å den nya lönestaten ej skall lida

minskning i sina semesterförmåner;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av

herr Domö m. fl. (I: 311) och den andra inom andra kammaren av herr

Bagge m. fl. (II: 445), vari hemställts,

I:o i avseende å förflyttningsskyldigheten

a) att riksdagen ville låta § 3, 2 och 3 mom. i det i proposition nr 263 upptagna

förslaget till civilt avlöningsreglemente få följande, av 1928 års lönekommitté

föreslagna lydelse:

Mom. 2. Tjänsteman, som tillsättes genom fullmakt, är underkastad såväl

föreskrifterna i den för verket gällande instruktionen som ock den vidsträcktare

tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som kan bliva

i behörig ordning beslutad. Dessutom är han, örn organisatoriska skäl så
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

3

dant påkalla, pliktig att, inom det verk han tillhör, låta sig förflyttas till annan

stationeringsort ävensom till annan befattning i samma lönegrad.

Tjänsteman, som tillsättes genom konstitutorial, är underkastad såväl föreskrifterna

i den för verket gällande instruktionen som ock den vidsträcktare

tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som kan bliva i behörig

ordning beslutad. Dessutom är han pliktig att, inom det verk han tillhör,

låta sig förflyttas till annan stationeringsort ävensom till annan befattning.

Mom. 3. Därest de med befattningen förenade göromålen överflyttas

från det verk tjänstemannen tillhör till annat, åligger det honom även att efter

Kungl. Maj:ts förordnande och med bibehållande av innehavande lönegrad

tjänstgöra i det verk, till vilket göromålen överlämnats.

b) att riksdagen i samband härmed ville i skrivelse till Kungl. Maj:t begära

en utredning dels angående en reglering av de tjänster, som böra tillsättas

medelst fullmakt, och de tjänster, som böra tillsättas medelst konstitutorial,

dels angående förordnandesystemet i högre statstjänst, samt för riksdagen

i anslutning härtill framlägga förslag till komplettering av det civila

lönereglementet;

c) att riksdagen i avvaktan på denna utredning ville införa ett övergångsstadgande

av innehåll dels att tjänstemän, som ingå på den i 5 § intagna

löneplanen C, skola vara underkastade hittills vid förordnande gällande förflyttningsskyldighet,

dels att hittillsvarande praxis inom olika verk i avseende

å tillsättning medelst fullmakt och tillsättning medelst konstitutorial

skall äga tillämpning intill dess nyssnämnda gränsdragning mellan fullmaktsoch

konstitutorialtjänster gjorts och att tjänstemännen vid ingående på den

nya löneplanen underkasta sig de eventuella förändringar i fråga örn flyttningsskyldigheten,

som denna gränsdragning kan föranleda.

Subsidiärt och därest det sålunda framställda yrkandet ej vinner riksdagens

bifall, har hemställts, att riksdagen ville besluta, att den påyrkade

lydelsen av § 3 blott må få äga tillämpning på den egentliga centralförvaltningen,

medan för de affärsdrivande verken föreskrives, att samtliga tjänstemän

vid dessa skola vara skyldiga att även utan organisatoriska förändringar

låta förflytta sig, dock blott till andra befattningar eller andra stationeringsorter

inom samma verk.

II :o i avseende å maximeringen

att riksdagen ville besluta, att stadgandet i 31 § av förslaget till lönereglemente,

enligt vilket rörligt tillägg ej må beräknas å belopp, varmed avlöningen

överstiger 1,000 kronor för månad, måtte utgå.

Tillika har hemställts, att utskottet vid bifall till ovanstående yrkanden

måtte utarbeta lagtext dels till det föreslagna övergångsstadgandet, dels —

därest det subsidiära yrkandet godkännes — till därav föranledd ändring

av § 3.

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av

herr Wistrand m. fl. (1:312) och den andra inom andra kammaren av herr

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

Arnemark m. fl. (II: 451), däri hemställts, att riksdagen vid godkännande av

Kungl. Maj:ts förslag till civilt avlöningsreglemente måtte besluta,

att rörligt tillägg enligt 30 § av reglementsförslaget skall, då levnadskostnadstalet

utvisar ökning i förhållande till 1935 års genomsnittliga levnadskostnadsnivå

med fyra enheter eller mera, utgöra fyra procent — i stället

för föreslagna tre procent — å avlöningen för varje hel mångfald av fyra,

vartill ökningen uppgår, och att såsom begränsning härutinnan skall gälla

att, därest levnadskostnadstalet utvisar ökning med mer än tjugu enheter,

rörligt tillägg likväl icke må utgå efter högre procenttal än tjugu,

att stadgandet i reglementsförslagets 31 §, enligt vilket rörligt tillägg ej må

beräknas å belopp, varmed avlöningen överstiger 1,000 kronor för månad,

måtte utgå; samt

att de befattningshavare, vilka enligt under innevarande budgetår gällande

bestämmelser åtnjuta barntillägg, skola efter övergången till civila avlöningsreglementet

bibehållas vid denna förmån för samtliga de barn, för vilka de

omedelbart före övergången är o tilläggsberättigade;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av

herrar Holmström och Carlström (I: 313) och den andra inom andra kammaren

av herr Lundqvist m. fl. (11:443), däri föreslagits, att riksdagen måtte

besluta, att följande vid det nya avlöningsreglementets ikraftträdande i tjänst

varande befattningshavare, nämligen vid postverket postassistent, vid statens

järnvägar kontors- och stationsskrivare samt ritare och vid telegrafverket

kontorsskrivare och telegrafassistent, som innehaft löneklass 19 under minst

sex år och uppnått en levnadsålder av 45 år, skola övergångsvis äga uppbära

lön enligt närmast högre löneklass;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av

herr Bengtsson m. fl. (I: 314) och den andra inom andra kammaren av herr

Nilsson i Steneberg m. fl. (11:447), däri hemställts, att riksdagen måtte besluta

att, för den händelse föreskrift meddelas angående skyldighet för länsveterinär

att under semester eller annan ledighet tillhandahålla vikarie nödig

expeditionslokal, vikarien ålägges skyldighet att härför lämna skälig ersättning

eller, därest riksdagen icke nu vill företaga ändring i Kungl. Maj:ts förslag,

riksdagen måtte uttala, att frågan bör tagas upp till omprövning i samband

med frågan om särskilda bestämmelser för distriktsveterinärer;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av

herr Bengtsson m. fl. (I: 315) och den andra inom andra kammaren av herr

Nilsson i Steneberg m. fl. (11:446), däri hemställts, att riksdagen måtte besluta,

att länsveterinär, som omedelbart före tillträdet till befattningen innehaft

distriktsveterinärtjänst och i denna tjänst åtnjutit lön enligt högsta löneklassen,

skall vid tillträdet till länsveterinärbefattningen omedelbart placeras

i 23 löneklassen;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av

herrar öman och Holmström (I: 316) och den andra inom andra kammaren

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

5

av herr Lundqvist m. fl. (II: 444), däri hemställts, att riksdagen måtte för sin

del besluta sådan ändring av 13 § 2 mom. i förslaget till civilt avlöningsreglemente,

att tjänstledighet, som för högst 12 dagar årligen beviljas tjänsteman

för deltagande i övningar och utbildning såsom landstormsofficer, skall hänföras

till avdragsgruppen B;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av

herr Granath m. fl. (I: 317) och den andra inom andra kammaren av herr

Eriksson i Stockholm m. fl. (11:453), däri hemställts, att riksdagen i anledning

av Kungl. Maj:ts proposition nr 263 måtte besluta vidtaga följande ändringar

uti det i propositionen intagna förslaget till avlöningsreglemente, nämligen
1)

att till 11 § 1 mom. måtte tillfogas ett nytt stycke så lydande:

Tjänstemän tillhörande lönegraderna A 1—10, och som under större delen

av året äro ålagda regelbunden helgdagstjänstgöring eller nattarbete skola

erhålla semester med samma antal dagar, som äro bestämda för tjänstemän

tillhörande lönegraderna A 11—23;

2) att 26 § 1 mom. må erhålla följande lydelse:

Där tjänstgöring utöver faststäld arbetstid undantagsvis måste äga rum,

må för dylik tjänstgöring å befattning, tillhörande någon av lönegraderna A

1—18, övertidsersättning utbetalas med ett belopp, beräknat per timme, som

motsvarar 1/170 av vederbörande tjänstemans månadslön, inklusive rörligt

tillägg och kallortstillägg, vilket belopp i förekommande fall avrundas till

närmaste med 10 delbara öretal.

För beräkning av övertidsersättning skall varje timme mellan kl. 22 och 6,

varunder övertidsarbete fullgjorts, ävensom varje övertidstimine å sön- och

helgdag, samt å påskafton, midsommarafton och julafton, räknas såsom en

och en halv timme; samt

3) att slutstadgandet må erhålla följande lydelse:

Detta reglemente träder i kraft den 1 juli 1938, från vilken dag vad i tidigare

av ‘Kungl. Maj :t utfärdad författning eller föreskrift finnes stridande

mot reglementets bestämmelser upphör att gälla, så vitt angår tjänsteman, å

vilken reglementet erhåller tillämpning;

dels en inom andra kammaren av herr Brädefors m. fl. väckt motion (II:

442), däri hemställts,

att de i Kungl. Maj:ts proposition nr 263 föreslagna lönebeloppen för löneklasserna

1—12 höjas med 180 kronor per år och för löneklasserna 13—16

med 120 kronor; samt

att paragraf 30 i förslaget till civilt avlöningsreglemente erhåller följande

lydelse: »Rörligt tillägg utgår, då levnadskostnadstalet utvisar ökning i förhållande

till 1935 års genomsnittliga levnadskostnadsnivå med fyra enheter

eller mera, och utgör furu procent å avlöningen för värjo mångfald av fyra,

vartill ökningen uppgår.»;

dels en inom andra kammaren av herr Hansson i Rubbestad väckt motion

(11:448), däri hemställts, att riksdagen vid behandling av Kungl. Maj:ts pro
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

position nr 263 måtte vidtaga följande ändringar i förslaget till civilt avlöningsreglemente,

nämligen

1) att i 7 § 2 mom. införes ett andra stycke av följande lydelse:

Kvinnlig befattningshavare äger dock icke rätt att åtnjuta lön enligt högsta

löneklassen inom vederbörande lönegrad.

2) att 15 § 1 mom. erhåller följande ändrade lydelse:

1 mom. Vid tjänstledighet till följd av behörigen styrkt sjukdom i andra

fall, än som avses i 14 §, skall tjänsteman

a) uppbära oavkortad lön under högst så lång tid av ett och samma kalenderår,

att ledigheten för sjukdom tillika med semester eller däremot svarande

ledighet icke överstiger 45 dagar.

b) vidkännas---därutöver.

Vad i detta mom. sägs---läkarundersökning.

3) att 30 § 2 och 3 mom. erhålla följande lydelse:

2 mom. Därest socialstyrelsens levnadskostnadsindex skulle komma att

nedgå under 1935 års levnadskostnadsnivå, är befattningshavare skyldig att

vidkännas avdrag av sin avlöning efter motsvarande beräkningsgrund, som

ovan angivits för rörligt tillägg.

3 mom. Som begränsning av vad i 1 och 2 mom. stadgats skall gälla att,

även örn levnadskostnadstalet utvisar ökning med mer än 20 enheter, rörligt

tillägg icke må utgå efter högre procenttal än femton, samt att, om levnadskostnadstalet

utvisar minskning med mer än 10 enheter, avdrag likväl icke

må göras efter högre procent än sex.

4) att 31 § 1 mom. erhåller följande ändrade lydelse:

1 mom. Rörligt tillägg---må åtnjutas.

Härvid---iakttages:

att tillägg ej beräknas å belopp, varmed avlöningen överstiger 700 kronor,

och — — — krontal.

samt att----femtal.

5) att 35 § 1 mom. får följande ändrade lydelse:

1 mom. Kostnaderna---angivas.

Vid bestämmande av ersättningens storlek skola kostnaderna beräknas

a) i fråga om egentlig sjukhusvård enligt den för sjukhuset fastställda legosängsavgiften

för plats å allmän sal;

b) i fråga om vård å sinnessjukhus enligt den för sjukhuset fastställda

avgiften för vård å allmän avdelning.

Där beträffande---sjukvårdande verksamhet;

samt

6) att 36 § erhåller sådan ändrad lydelse, att specialistvård vid olycksfall

i tjänsten samt vid fall av tuberkulos bekostas helt samt eljest till hälften

av statsmedel;

dels ock en inom andra kammaren av herr Senander m. fl. väckt motion

(II: 449), däri hemställts, att riksdagen måtte besluta,

att de befattningshavare, vilka omedelbart vid övergången till det nya avlöningsreglementet

åtnjuta barntillägg, bibehållas vid denna förmån enligt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 161■ •

de under innevarande budgetår gällande bestämmelserna intill dess att barnet

eller barnen fyllt sexton år; samt

att 35 § 1 mom. i civila avlöningsreglementet får följande lydelse:

Kostnaderna för vård å allmänt sjukhus ersättas helt av statsmedel, under

förutsättning att verksläkaren eller annan läkare, som tjänstemannen enligt

bestämmelserna i 34 § 1 mom. ägt anlita, förklarat sjukhusvård nödvändig

samt under de villkor i övrigt, som nedan angivas.

Vid bestämmandet av ersättningens storlek beräknas:

a) ifråga om egentlig sjukhusvård enligt den för sjukhuset fastställda legosängsavgiften

för plats å allmän sal;

b) ifråga om vård å sinnessjukhus enligt den för sjukhuset fastställda avgiften

för vård å allmän avdelning.

Där beträffande tjänsteman verksläkaren prövar den sjukes tillstånd kräva

vård å halvenskilt eller enskilt rum, må kostnaderna för egentlig sjukhusvård

beräknas enligt fastställd legosängsavgift för plats i halvenskilt eller

enskilt rum.

Ersättning för---sjukvårdande verksamhet.

Beträffande de av motionärerna till stöd för deras framställningar anförda

skälen hänvisas, i den mån ej redogörelse lämnas här nedan, till motionerna.

Inledning.

Genom avlöningsreglementet den 19 juni 1919 (nr 343) för tjänstemän vid

postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk erhöllo

befattningshavarna vid dessa verk — de s. k. kommunikationsverken

— en efter enhetliga grunder genomförd lönereglering.

Det nya avlöningssystem, som med berörda reglemente vann tillämpning

vid kommunikationsverken, har sedermera utsträckts jämväl till andra delar

av statsförvaltningen. På samma principer som avlöningsreglementet för

kommunikationsverken bygga avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr

451; jfr 1925 nr 270) för befattningshavare vid statsdepartement och vissa

andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, avlöningsreglementet

den 9 juni 1922 (nr 379) för befattningshavare vid lots- och fyrstaten, avlöningsreglementet

den 21 maj 1926 (nr 177) för förste provinsialläkare och

provinsialläkare, avlöningsreglementet den 20 maj 1927 (nr 170) för officerare

och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat

m. fl. vid försvarsväsendet ävensom avlöningsreglementet den 15 juni 1934

(nr 303) för tjänstemän vid domänverket.

Till utgångspunkt vid 1919 års lönereglering för kommunikationsverken

togs det prisläge, som att döma av stegringen i levnadskostnaderna under

åren närmast före världskrigets utbrott skulle under normala förhållanden

hava varit rådande i början på 1920-talet. Däremot togs icke hänsyn till de

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

prisstegringar, som inträtt på grund av krisförhållandena. Till följd härav

hava å de lönebelopp, som blivit bestämda vid 1919 års och efterföljande

löneregleringar, dyrtidstillägg alltjämt utgått, ehuru med lägre belopp än vid

oreglerade befattningar. I avseende å dyrtidstillägg till i tjänst varande befattningshavare

gälla för närvarande bestämmelserna i kungörelsen den 15

juni 1923 (nr 265) med däri sedermera gjorda ändringar.

Frågan om en avveckling av systemet med dyrtidstillägg och genomförande

i samband därmed av lönereglering för vissa av de tjänstemannagrupper,

som ännu ej fått sina löner reglerade, anmäldes för Kungl. Maj :t den 29

juni 1928. Kungl. Maj:t beslöt därvid tillsättande under finansdepartementet

av en kommitté, den s. k. 1928 års lönekommitté, med uppdrag att enligt

av föredragande departementschefen angivna riktlinjer verkställa utredning

och avgiva förslag dels i avseende å dyrtidstilläggens inarbetande i de fasta

löne- och pensionsbeloppen, dels beträffande vissa ännu återstående löneregleringsfrågor,

dels ock angående revision av gällande avlöningsförfattningar.

Lönekommitténs arbete resulterade, bland annat, i framläggande dels den

21 juli 1930 av två särskilda betänkanden, det ena — kommitténs huvudbetänkande

— med förslag till allmänt avlöningsreglemente för ordinarie

tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen, och det andra med

förslag till lönereglering för befattningshavare vid undervisningsväsendet,

dels ock den 11 juli 1931 av betänkande med förslag till lönereglering för

landsfogdar, lappfogdar och landsfiskaler. Det föreslagna allmänna avlöningsreglementet

var avsett att tillämpas inom alla de grenar av den civila

statsförvaltningen, där en nyreglering av lönerna redan blivit eller framdeles

bleve genomförd; omedelbart skulle det nya reglementet ersätta samtliga

avlöningsbestämmelser för allmänna civilförvaltningen, kommunikationsverken,

domänverket, lots- och fyrstaten, provinsialläkarstaten, justitieråd,

regeringsråd och landshövdingar samt professorer och lärare vid universiteten

och karolinska mediko-kirurgiska institutet. Betänkandet angående

lönereglering för undervisningsväsendet åsyftade nyreglering av lönerna

för saväl befattningshavarna vid det statliga undervisningsväsendet

som ock vissa grupper av kommunalt eller eljest icke statligt anställd lärarpersonal.

Den statsanställda personalen inom undervisningsväsendet skulle

enligt kommittéförslaget hänföras under bestämmelserna i det av kommittén

utarbetade allmänna avlöningsreglementet. Jämväl beträffande lärarna

vid de icke statliga undervisningsanstalterna föreslog kommittén en tillämpning

av det allmänna lönesystemet; av praktiska skäl hade emellertid avlöningsbestämmelserna

för dessa personalgrupper av kommittén sammanförts

till ett särskilt avlöningsreglemente.

över lönekommitténs nyssnämnda betänkanden avgåvos, efter remisser,

yttranden av ett stort antal myndigheter, varjämte ett flertal framställningar

i ämnet inkommo från olika personalorganisationer.

Lönekommitténs förslag föranledde icke någon Kungl. Maj:ts framställning

till riksdagen. Framför allt berodde detta på att förslagets genomföran
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

9

de enligt verkställda kostnadsberäkningar skulle draga betydande utgifter,

vilka icke ansågos förenliga med dåvarande budgetläge, varjämte en avveckling

av dyrtidstilläggen och övergång till ett system med fasta löner ansågos

böra anstå till dess prisförhållandena vunnit erforderlig stadga.

Frågan om en allmän revision av gällande avlöningsbestämmelser för nyreglerade

verk — vilken fråga alltsedan tiden för avgivandet av 1928 års

lönekommittés förslag varit vilande — upptogs av Kungl. Majit ånyo till

behandling den 24 april 1936. Nämnda dag tillsatte Kungl. Majit på föredragning

av chefen för finansdepartementet en kommitté, benämnd 1936

års lönekommitté, med uppdrag att verkställa revision av gällande avlöningsförfattningar

beträffande befattningshavare vid den civila och militära

statsförvaltningen i enlighet med vissa i statsrådsprotokollet över finansärenden

för nämnda dag angivna riktlinjer. På Kungl. Majits därom

lämnade bemyndigande förordnade sedermera chefen för finansdepartementet

genom beslut den 21 oktober 1936 särskilda delegerade för de civila lönenämnderna

och statskontoret att deltaga i kommitténs arbete med revisionen

av gällande avlöningsbestämmelser samt anmodade vidare jämligt samma bemyndigande

genom beslut den 27 november 1936 vissa större personalorganisationer

att utse representanter jämte ställföreträdare för dessa att överlägga

med kommittén rörande dels lönesystemets allmänna utformning och

andra frågor av principiell innebörd inom kommitténs arbetsområde dels ock

avfattningen av detaljbestämmelserna i blivande nya avlöningsförfattningar,

i den mån dessa bestämmelser anginge befattningshavare i allmänhet.

Såsom resultat av hittills verkställda utredningar har kommittén till Kungl.

Majit avgivit två betänkanden, nämligen

dels den 16 september 1937 Betänkande med utredning och förslag angående

dyrortsgrupperingen (stat. off. utredn. 1937: 32);

dels ock den 16 december 1937 Betänkande med förslag till civilt avlöningsreglemente

(stat. off. utredn. 1937: 48).

Under behandlingen av de i sagda betänkanden upptagna frågorna har

kommittén vid olika tillfällen haft överläggningar med de utsedda personalrepresentanterna.

De delegerade för de civila lönenämnderna och statskontoret

hava deltagit i kommitténs förarbeten till civila avlöningsreglementet,

med undantag dock beträffande löneplanernas konstruktion samt vissa andra

frågor av mera principiell innebörd.

Enligt det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet har föredragande

departementschefen till en början upptagit till behandling dyrortsgrupperingsfrågan.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

Dyrortsgrupperingen.

Å sid. 51—62 av statsrådsprotokollet har lämnats en sammanfattande redogörelse

för de av 1936 års lönekommitté i dess betänkande angående

dyrortsgrupperingen gjorda uttalanden och förslag samt för de av ämbetsverken

över betänkandet avgivna yttrandena. Härav inhämtas i huvudsak

följande.

Till en början har lönekommittén i nämnda betänkande redogjort för nuvarande

dyrortsgrupperingssystems innebörd och de metoder, som däri använts,

samt för de viktigaste klagomål och erinringar, som från tjänstemannahåll

riktats emot systemet. Kommittén har därefter ingått på en principdiskussion

av vissa grundläggande spörsmål rörande interlokala levnadskostnadsjämförelser

och därpå grundade lönegraderingar.

Kommittén utgår ifrån, att nuvarande dyrortsgrupperingssystem, grundat

på mätningar av levnadskostnaderna i allmänhet å olika orter, i princip skall

bibehållas och att övergång till ett system med ingen eller en endast mera

summarisk gradering av lönerna, t. ex. efter skillnaderna i bostads- och

skattekostnaderna, icke bör ifrågakomma. Sedan det nuvarande svenska

systemet, enligt vilket lönegraderingen i princip avväges efter de totala levnadskostnadernas

variationer, länge tillämpats och, såvitt opinionsyttringar

utvisa, ingått i tjänstemännens medvetande såsom uttryck för ett allmänt

rättvisekrav, skulle enligt kommitténs mening sannolikt ett övergivande av

de allmänna grunderna för detta system möta starkt motstånd. En lönegradering,

som gåve kompensation endast för olikheter i hyra eller för olikheter

i hyra och skatt, skulle för tjänstemännen te sig som orättvis. Även objektivt

sett skulle en lönegradering efter olikheter endast i bostads- och skattekostnader

vara otillfredsställande ur synpunkten av det ändamål, som man

numera allmänt uppställer för dyrortsgrupperingssystemet, nämligen en interlokal

utjämning av reallönerna. Också andra budgetposter än bostad och

skatter, framför allt livsmedel, äro underkastade en stark — med bostadspris

och skatter icke överensstämmande — prisvariation, beroende kanske

främst på prisgeografiska olikheter i skilda delar av vårt utsträckta land.

Om man lämnade denna prisvariation obeaktad, skulle en godtycklig ojämnhet

i reallönerna uppkomma. Det skulle dessutom ur praktisk synpunkt vara

vanskligt att för flertalet fall låta bostadsposten vara den avgörande faktorn,

då denna post onekligen är den besvärligaste att vid interlokala jämförelser

statistiskt bemästra.

Kommittén stöder sig i denna uppfattning på resultaten av undersökningar

rörande livsmedelsprisernas lokala spridning, i vilka använts dels det prismaterial,

som insamlats i och för senaste dyrortsgruppering, dels ett prismaterial,

avseende livsmedelspriser viss tidpunkt 1934 och 1937, vilket

ställts till förfogande av Kooperativa förbundet. Den senare undersökningen

ådagalägger, att den lokala prisspridningen beträffande livsmedel under senare

år visserligen något minskats men dock alltjämt är så betydande, att det

icke synes kommittén kunna försvaras, att hänsyn ej tages därtill, när det

gäller att jämföra den allmänna dyrheten på olika orter. Med hänsyn till

resultaten av prisspridningsundersökningarna avvisar kommittén även tanken

att förenkla dyrortsgrupperingsarbetet genom nedskärning av antalet i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr lel
-

li

budgeten medtagna varuslag. Kommittén påvisar vidare, att en dyrortsgruppering,

baserad endast på olikheter i bostads- och skatteposterna, skulle

missgynna de flesta orter i förhållande till Stockholm och speciellt missgynna

Norrlandsorter, vilkas dyrhet främst beror på höga livsmedelspriser,

i förhållande till orter i övriga delar av landet.

På dessa grunder anser sig kommittén icke kunna förorda en förenkling

av dyrortsgrupperingssystemet; kommitténs överväganden ha tvärtom såsom

framgår av det följande — resulterat i förslag till utbyggnad av systemet

i syfte att bättre förverkliga dess ändamål. Kommittén förbiser icke,

att den administrativa apparat och de kostnader, som den för dyrortsgrupperingen

erforderliga pris- och hushållsstatistiken kräver, genom en sådan

utbyggnad torde behöva ökas, men anför, att den statistik, som utgör material

för dyrortsgrupperingsarbetet, i många stycken är behövlig även för

andra ändamål än dyrortsgrupperingen och att dess förbättring motsvarar

önskemålen om en fördjupad socialstatistik i allmänhet som grund för kännedomen

örn de materiella levnadsvillkoren, bostadsförhållanden, näringsförhållanden

o. s. v. inom olika samhällsgrupper. Kommittén påpekar vidare

den alltmera vidgade betydelse, som den officiella dyrortsgrupperingen

erhållit för löneavtalen å den allmänna arbetsmarknaden, vilket ökar angelägenheten

av att dyrortsgrupperingssystemet utformas på sådant sätt, att

det ger en verklighetstrogen bild —- så långt detta är möjligt — av levnadskostnadernas

olikheter och motiverar systemets utbyggnad, i den mån förbättringar

därigenom kunna erhållas.

Kommittén betonar angelägenheten av, att man vid avvägningen av lönerna

å olika orter skäligen tager hänsyn även till omständigheter, vilka icke

kunna statistiskt mätas och därför icke komma till uttryck i beräkningar avseende

dyrhetsförhållandena. Örn man med lönernas dyrortsgradering asyftar

att ge tjänstemän i viss löneklass lika reella fördelar, oavsett tjänstgöringsort,

måste utom de mätbara levnadskostnadsolikheterna jämväl beaktas

sådana med tjänstgöring å viss ort förbundna reella fördelar eller olägenheter,

som icke kunna prisstatistiskt behandlas utan endast uppskattningsvis

värderas. I viss grad torde detta kunna sägas vara gjort i och med löneskalans

sammanpressning i förhållande till ortsindexskalan.

Kommittén förordar vidare, att dyrortsgrupperingen fortfarande för alla

lönelägen göres enhetlig och grundas på en enda, närmast för det stora flertalet

löntagares konsumtionsförhållanden adekvat budget. Till ledning för

en omprövning av löneplanens dyrortsgradering i de lönelägen, som ligga

avsevärt över budgetens inkomstnivå, bör dock verkställas en särskild undersökning

för att belysa levnadskostnadstalens avvikande spridning för

dessa lönelägen. I fråga örn den familjetyp, vars konsumtion bör läggas till

grund för dyrortsgrupperingen, utgår kommittén från att budgeten såsom

hittills bör avpassas efter förbrukningen för en »normalfamilj» av 3.3 konsumtionsenheter.

Med avseende å »normalbudgetens» inkomststandard anser

kommittén självfallet, att anpassning måste ske efter det löneläge, kring

vilket det stora flertalet nyreglerade tjänster hopas. Ur denna synpunkt kan,

även om en viss löneökning genom löneregleringen skulle komma till stånd,

någon mera avsevärd höjning av nuvarande inkomstlagc — vilket närmast

motsvarar 10 löneklassen å medeldyr ort — knappast ifrågakomma.

Lönekommittén diskuterar ingående det förhållandet, att av den nu tilllämpade

metoden att periodvis företaga generella omgrupperingar av orterna

utan samband med allmän lönereglering följer, att en förskjutning av den

relativa dyrheten på en ort kan leda till att de utgående lönebeloppen i viss

utsträckning höjas trots sjunkande levnadskostnader och omvänt. I kom
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

mitténs direktiv hade ortsdifferentiering av det rörliga tillägget angivits som

ett tänkbart alternativ till omgruppering, vilket borde underkastas prövning.

Kommittén finner att — ehuru generella omgrupperingar under löpande löneregleringsperiod

väl kunna anses i princip förenliga med de motiv, som

ligga till grund för systemet för lönernas anpassning efter de interlokala

levnadskostnadsolikheterna — dock de försök att efter mekaniska regler

återställa reallönelikheten olika orter emellan, som de periodiska omgrupperingarna

innebära, i många avseenden medföra så otillfredsställande resultat

och därjämte följas av så stora praktiska och psykologiska olägenheter, att

kommittén anser sig höra avstyrka generell omgruppering mellan löneregleringstillfällena.

En förutsättning härför är dock, att löneregleringsperioderna

icke göras för långa. Därest vid något tillfälle en omgruppering av

orterna finnes böra ske, oaktat löneplanen lämnas orubbad, bör i varje fall

icke en fullständig och automatisk omplacering ifrågakomma. Genom lämpliga

spärregler hör man förebygga löneförändringar vid smärre levnadskostnadsförskjutningar.

Beträffande enstaka orter bör överflyttning till annan

ortsgrupp kunna ske, där sådant föranledes av alldeles exceptionell prisutveckling.

Efter prövning av det alternativa systemet med ortsdifferentierade rörliga

tillägg förklarar sig kommittén finna det tveksamt, örn de förskjutningar

i levnadskostnadsspridningen, som normalt uppkomma under en icke alltför

lång löneregleringsperiod, äro av den storleksordning, att de tillräckligt motivera

införandet av ett så komplicerat avvägningsinstrument, som ett ortsdifferentierat

levnadskostnadsindex måste innebära. Ett praktiskt genomförande

av tanken skulle stöta på betydande svårigheter och förutsätta en administrativ

apparat av betänkliga proportioner. Likväl skulle den tänkta

anordningen icke kunna förväntas fungera mera friktionsfritt i förhållande

till befattningshavarna utan tvärtom vara ägnad att -— åtminstone örn den

kombineras med en i kommitténs direktiv förordad trögrörlighet hos lönerna

—- medföra nya irritationsmoment. På grund härav avstyrker kommittén

den ifrågasatta anordningen.

De klagomål, som från tjänstemannahåll riktats mot dyrortsgrupperingen,

ha — bortsett från detaljanmärkningar rörande de fastställda priserna på

särskilda orter — väsentligen dels gällt det förhållandet, att dyrortsberäkningarna

grundats på en konsumtionsbudget, som icke omfattat samtliga

konsumtionsutgifter utan varit avkortad till 60 å 65 procent av totalutgifterna

i ett »normalhushåll», dels avsett sättet för bostadskostnadernas beräkning.

De stickprovsundersökningar, som lönekommittén låtit verkställa rörande

verkningarna av den hittills tillämpade avkortning i budgeten, som ligger i

att utgifter för beklädnad och flertalet till »övriga"utgifter» hänförliga kostnader

uteslutits från kostnadsjämförelserna, tala enligt kommitténs mening

med styrka för att man söker i görligaste mån fullständiga budgeten. Med

hänsyn till den utelämnade budgetandelens relativa storlek kan en utbyggnad

av budgeten väntas utöva ett avsevärt inflytande på levnadskostnadstalen.

Kommittén förordar därför en sådan utbyggnad, vilken synes påkallad

icke minst i betraktande av dyrortsgrupperingarnas alltmer ökade betydelse

bland annat såsom ledning vid lönesättningen på den enskilda arbetsmarknaden.

Beträffande den för befattningshavare med barn i skolåldern ofta tyngande

post, som utgöres av kostnader för barns skolundervisning, anser lönekommittén,

att frågan om utjämning av den olikhet i levnadskostnaderna,

som för familjer med barn kan föreligga mellan orter med anstalter för

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 161

13

undervisning utöver bottenskolestadiet och orter utan dylika anstalter, icke

lämpligen kan lösas inom dvrortsgrupperingens ram.

Vad angår bostadspostens beräkning, har mycken kritik riktats mot dels

den schablonmässiga uppskattningen av bostadsvärdena på orter med obetydlig

eller ingen hyresmarknad, dels det förhållandet, att man i fråga örn

orter med utpräglad hyresmarknad ansett sig med hänsyn till svårigheterna

att beakta kvalitetsolikheter i bostadsbeståndet nödsakad att vid jämförelsen

i stort sett utgå från kostnaderna för efter varje orts faktiska förhållanden

medelgoda lägenheter. Kommittén finner kritiken delvis befogad.

Det hittillsvarande förfaringssättet innebär ett frångående på denna

viktiga punkt av den för interlokala levnadskostnadsjämförelser grundläggande

principen, att jämförelserna skola göras på basis av likvärdig standard.

Med hänsyn till dels bostadspostens stora och ofta avgörande vikt

för dyrortsgrupperingsresultatet, dels de betydande olikheterna i genomsnittlig

kvalitetsstandard hos olika orters bostadsbestånd finner kommittén angeläget,

att ett mera rättvisande beräkningssätt kommer till användning.

Med avseende å orter med så utvecklad hyresmarknad, att de medtagas

vid hyresräkningarna, bör enligt kommitténs mening till en början en utsöndring

ske icke endast av det fåtal lägenheter, som utdömts av hälsovårdsnämnd,

utan även av lägenheter, som med ledning av vissa lätt och objektivt

konstaterbara kriterier kunna anses som mindre tillfredsställande. Kommittén

föreslår, att vid beräkningen av hyresmedeltalen icke skola medtagas

sådana lägenheter, som brista beträffande minst två av vissa väsentliga

kvalitetskrav, som av kommittén preliminärt skisserats men vilka böra definitivt

fastställas först i sammanhang med nästa hyresräkning. Eldstadshvran

för kvarstående lägenheter bör därefter till förhindrande av att hyrestalen

väsentligen påverkas av kvalitetsolikheter, som likväl föreligga i det

medtagna lägenhetsbeståndet på olika older, standardräknas med hänsyn till

fördelningen å fyra olika kvalitetsgrupper. Genom ett dylikt förfaringssätt

skulle man, så långt sig göra låter, inom de statistiska möjligheternas gränser

tillgodose det principiella kravet, att hyresmedeltalen på olika orter representera

en likvärdig kvalitetsstandard. Med hänsyn till de i senare bostadsundersökningar

konstaterade betydande olikheterna i genomsnittlig

rums- och lägenhetsyta i olika delar av landet anser kommittén vidare, att

ett återupptagande av det tidigare förfaringssättet att vid beräkning av liyrestalen

multiplicera eldstadsytan på respektitive orter nied olika vikter för

att utjämna dessa olikheter i fråga örn bostädernas yta bör övervägas.

Beträffande orter utan egentlig hyresmarknad lior enligt kommitténs förslag

bostadsvärdet uppskattas med ledning av de regionvis beräknade byggnadskostnaderna

för en egnahemsbostad av viss storlek och med viss standardutrustning.

Talen för det årliga bostadsvärdet i de icke hyresräknade

orterna skulle bestämmas i förhållande till hyrestalen på de hyresräknade

orterna i enlighet med relationer, vilka gälla beträffande byggnadskostnaderna

å de förra orterna och byggnadskostnaderna å ett antal mindre, hyresräknade

orter. Jämförelsen mellan landsbygd utan hyresmarknad och

smärre hyresräknade orter skulle salunda göras pa basis av en bostadsform

(egen bostadsbyggnad), som är dominerande på landsbygden och vanlig på

småorter; mellan större orter och småorterna skulle jämförelsen göras på basis

av en bostadsform (hyresbostad), som dominerar på de förra och är vanlig

på de senare. I båda fallen skulle jämförelsen så långt möjligt göras med

likvärdig bostadsstandard som grund, och samordningen över hela linjen

skulle åstadkommas genom en nivåanpassning på de orter, där båda be
räkningssätten

tillämpas. ...

Med avseende å skatteposten föreslår kommittén, att till grund tor berak
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

ningen av denna post läggas inkomstbelopp, differentierade efter löneskalans

dyrortsgradering, samt skattefria avdrag, graderade enligt skattegrupperingen.

Lönekommittén har prövat de skäl, som vid tidigare behandling av dyrortsgrupperingsfrågan

anförts för en minskning av antalet ortsgrupper. Kommittén

har dock icke funnit dessa skäl vara tillräckligt bärande för att i och

för sig kunna föranleda en mera snäv begränsning av gruppantalet. Enligt

kommitténs mening bör antalet ortsgrupper bestämmas med hänsyn till att

löneskillnaderna mellan de olika ortsgrupperna ej bliva så stora, att löneskalan

kommer att förete för betydande diskontinuiteter. Gruppantalet

bör sålunda göras i viss mån beroende av levnadskostnadssplittringens storlek.

Lönekommittén ifrågasätter ett övergivande av hittillsvarande förfaringssätt

att vid dyrortsgrupperingen uträkna riksmedeldvrheten och använda på

denna grundade indextal. Indextalen äro ej behövliga för bestämmandet av

orternas relativa dyrhet, vilken lika väl eller bättre kan fastställas med ledning

av krontalen för levnadskostnaderna. De kunna däremot lätt giva anledning

till missuppfattning och kunna försvåra ett bedömande av behovet

av ändringar i löneplanen. Därest det skulle anses önskvärt att även vid en

gruppering utan användande av någon riksmedeldyrhetssiffra erhålla en bestämd

utgångspunkt för dragningen av gruppgränserna, som kan bibehållas

från ett grupperingstillfälle till ett annat, synes det lämpligast att vid gränsdragningen

utgå från levnadskostnaderna å den dyraste ort, från vilken ett

tillfredsställande prismaterial föreligger.

I samband med diskussionen i dyrortsgrupperingsfrågan ha vid skilda tillfällen

vissa frågor rörande dyrortsgrupperingsarbetets organisation varit föremål

för uppmärksamhet. Kommittén erinrar härvid om socialstyrelsens

i betänkande år 1933 (stat. off. utredn. 1933: 21) framlagda förslag om inrättande

av länsprisnämnder och en riksprisnämnd. Lönekommittén har

ansett sig sakna anledning att ingå på de frågor av huvudsakligen administrativ

natur, som innefattas i detta socialstyrelsens organisationsförslag.

Beträffande de över lönekommitténs betänkande avgivna yttrandena kan

såsom en allmän sammanfattning av de däri framkomna uppfattningarna

sägas, att de hörda myndigheterna och organisationerna med endast få undantag

i huvudsak givit sin anslutning till eller lämnat utan erinran de av

lönekommittén framlagda förslagen. Även när tveksamhet i vissa punkter

eller förslag till modifikationer i detaljer framföras, har dock som regel ansetts,

att de huvudprinciper, som ligga till grund för förslaget, äro ägnade att

åstadkomma en mera rättvis ordning i fråga om levnadskostnadsjämförelserna

och den därpå grundade grupperingen av orterna efter dyrhetsförhållandena.

När tveksamhet har yppats, har den i de flesta fallen gällt förslagen

rörande bostadspostens beräkning, särskilt på landsbygden. I många

yttranden har stor vikt lagts vid de frågor rörande dyrortsgrupperingsarbetets

organisation, som lönekommittén icke ansett sig böra taga ställning till.

Socialstyrelsen har i sitt yttrande utförligt och kritiskt diskuterat de olika delarna

av kommitténs förslag, dock utan bestämt avstyrkande annat än i

vissa detaljfrågor.

I fråga om de två viktigaste av lönekommittén framförda reformförslagen,

nämligen dyrortsgrupperingsbudgetens fullständigande och de ändrade grun
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

15

derna för bostadspostens beräknande, vilka förslag hava vunnit anslutning

från flertalet hörda myndigheter, har socialstyrelsen framhållit, att svårighet

föreligger att införskaffa ett något så när tillförlitligt och för respektive

orter jämförbart material rörande de mera variabla utgiftsposter, som hittills

ej medtagits vid dyrortsberäkningarna, men finner det dock önskvärt

och berättigat att få till stånd en mera fullständig budget vid dyrortsberäkningarna.

Det kan emellertid enligt styrelsens mening härvid bliva fråga om

två möjligheter: antingen att beträffande de hittills utelämnade mera variabla

utgiftsposterna nöja sig med otillfredsställande kostnadsuppgifter eller att

beräkna deras belopp under antagande att de växla i ungefär samma proportion

som de medräknade men att i båda fallen tillägga vissa belopp för

de såsom konstanta antagna posterna. Styrelsen är för sin del benägen att

förorda den senare, mera enkla kompletteringsmetoden, som enligt styrelsens

förmenande jämväl skulle lämna ett i stort sett mera rättvisande resultat.

Det viktigaste synes styrelsen vara att få klarlagt, vilka budgetposter

skola medtagas som konstanta, alltså lika för alla orter, och med vilka belopp

för respektive poster detta skall ske. Dels för sistnämnda ändamål och

dels för ett mera säkert utrönande av möjligheterna att erhålla för dyrortsgrupperingarna

användbara kostnadsuppgifter å här ifrågavarande variabla

utgiftsposter samt dels slutligen med hänsyn till det stora sociala intresset av

att få en mera allsidig belysning av de genomsnittliga levnadskostnaderna

inom olika ortstyper och landsdelar har styrelsen ej något att erinra mot att

en särskild undersökning verkställes i nu berörda avseende i sammanhang

med nästkommande dyrortsgruppering.

I fråga örn sättet för bostadspostens beräkning och den principiellt väsentliga

frågan, i vad mån och på vad sätt olikheter i bostädernas kvalitet

skola beaktas vid fastställande av orternas bostadskostnadstal, har från

många håll understrukits, att det nuvarande förfaringssättet innebär dyrortsgrupperingssystemets

måhända största brist. Den av kommittén i motsättning

till nuvarande förfaringssätt hävdade principen, att bostadskostnadstalen

skola så beräknas, att de oavsett faktiska skillnader i genomsnittlig

bostadskvalitet på olika orter representera likvärdig bostadsstandard,

har med endast ett pär undantag ansetts riktig. Lönekommitténs förslag

betecknas som en avgjord förbättring och har givits oreserverad anslutning

av ett flertal myndigheter. Invändningar hava dock förekommit. I fråga

särskilt örn det föreslagna sättet att beräkna bostadsposten på icke hyresräknadc

orter bar ett antal myndigheter uttalat viss tveksamhet. Socialstyrelsen

delar icke den tämligen allmänt omfattade meningen, att det nuvarande

beräkningssättet missgynnar landsbygden, och anser att den finare

och mera detaljerade anpassning av landsbygdens bostadsförhållanden efter

de hyresräknade orternas, som kommittén velat vinna, säkerligen kommer

att lämna rum för angreppspunkter i mycket större skala än den hittills

tillämpade grövre metoden. Kommunikationsverkens lönenämnd anmärker,

att användandet av två skilda objekt för jämförelsen mellan hyresräknade

och icke hyresräknade orter å ena sidan och mellan hyresräknade orter in
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

bördes å andra sidan kan leda till ett resultat, som ur enhetlighetens synpunkt

ej är tillfredsställande. Jämförelsen mellan hyresräknade och icke

hyresräknade orter avser icke bostadskostnaderna utan byggnadskostnaderna,

och det lärer icke kunna antagas, att byggnads- och hyreskostnadernas

utveckling och lokala spridning följa samma regler.

Det av lönekommittén ifrågasatta återinförandet av regionalt olika vägningstal

för eldstadshyrorna med hänsyn till olikheterna i genomsnittlig

rumsstorlek avstyrkes av bland andra socialstyrelsen.

För egen del har departementschefen i hithörande frågor anfört följande

(sid. 62—64 i statsrådsprotokollet):

»De argument, som lönekommittén anför för bevarande i princip av ett

dyrortsgrupperingssystem, baserat på mätningar av de totala levnadskostnaderna,

och emot dess ersättande med ett enklare system, såsom ett där endast

olikheter i hyror och eventuellt skatter skulle beaktas, synas övertygande.

De prisstatistiska undersökningar, som kommittén utfört, visa så betydande

lokala variationer i priserna på varor av likvärdig kvalitet, att man icke

rättvisligen kan underlåta att beakta dem vid en gradering av lönerna, som

i princip syftar till utjämning av reallönerna å olika orter. Den omständigheten,

att levnadskostnaderna i Stockholm, hyran frånräknad, icke särdeles

mycket överstiga genomsnittet för andra städer i riket, saknar givetvis

i detta sammanhang intresse; det är icke genomsnittet utan de konstaterade

stora lokala och regionala variationerna, som äro avgörande. I vad

mån vid tidigare grupperingar den uppmätta dyrheten på vissa orter icke

varit en verklig dyrhet utan i så måtto skenbar, som den dels givit uttryck

för en högre levnadsstandard i orter, där genomsnittsinkomsterna äro höga,

dels avsett endast starkare varierande kostnadsposter, torde vara svårt att

konstatera; de av lönekommittén föreslagna förändringarna, särskilt de som

avse fullständigandet av budgeten och sättet för bostadskostnadernas beräkning,

synas emellertid vara ägnade att förhindra missvisningar av antydd

art vid kommande dyrortsgrupperingar.

De ofta slumpartade och irritationsskapande resultaten av periodiska omgrupperingar

efter mekaniska regler under löpande löneregleringsperiod

jämte de praktiska, lönetekniska olägenheter, som därmed äro förbundna,

förefalla utgöra skäl för de periodiska omgrupperingarnas slopande, som

överväga de skäl, vilka ur allmän rättvisesynpunkt tala för deras bibehållande.

Förutsättningen är givetvis dock, att de perioder, under vilka grupperingen

hålles oförändrad, icke bli för långa samt att möjlighet hålles öppen

till flyttning av särskilda orter och till allmän omgruppering även utan förändring

av löneplanen, om så finnes uppenbarligen påkallat.

Såsom av lönekommittén påvisats, är det stundom framförda argumentet,

att dyrortsgrupperingsmaterialets bräcklighet i vissa hänseenden endast

skulle tillåta ett mindre antal grupper, förslagsvis fem, icke logiskt hållbart.

Såsom i flera yttranden framhållits, bli följderna av eventuella felplaceringar

till följd av okända fel i prismaterialet mindre kännbara vid större gruppantal,

och det principiella syftet med lönegraderingen efter dyrort, realiöneutjämningen,

tillgodoses givetvis bättre vid flera grupper än vid färre. Förändringar

i gruppantalet böra därför göras endast när så är sakligt motiverat

av en mera betydande förändring i levnadskostnadsskalans spännvidd.

Den utbyggnad av budgeten, som lönekommittén föreslår, torde visserligen

komma att medföra ett icke oväsentligt merarbete och möjligen också en ökning

av antalet klagomål. Då det emellertid ådagalagts, att den hittills till
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

17

lämpade avkortningen av budgeten medför en icke oväsentlig felvisning, och

då därtill de undersökningar, som krävas för utbyggnaden, ha stort värde ur

socialstatistisk synpunkt, synes ifrågavarande reform värd att genomföra.

I fråga om sättet för bostadspostens beräkning torde det av lönekommittén

föreslagna vägningsförfarandet beträffande medeltalsberäkningen på hyresräknade

orter utan tvekan kunna betecknas som en förbättring. Förslaget

att bestämma förhållandet mellan bostadskostnaderna på icke hyresräknade

respektive hyresräknade orter utifrån förhållandet mellan byggnadskostnaderna

för en viss standardbostad har i vissa yttranden mötts med tvekan,

som till stor del synes betingad av svårigheten att på förhand beräkna verkningarna

av en sådan omläggning. Det har av lönekommittén själv sagts,

att det föreslagna beräkningssättet är »konstruerat», och det föreligger ingen

garanti för att faktiska bostadskostnader på olika orter variera på samma

sätt som nybyggnadskostnaderna. Med de stora olikheter i faktisk bostadsstandard,

som råda i landet, måste dock varje beräkningssätt, som tillgodoser

det principiella kravet på likvärdig standard som jämförelsebasis, vara

i så måtto konstruerat, som det eliminerar verkan av dessa faktiska olikheter.

Det synes särskilt angeläget, att man i fråga om det viktiga moment i dyrortsgrupperingssystemet,

som utgöres av jämförelserna mellan land och stad

i fråga om bostäder, strikt tillämpar den nämnda principen, att jämförelserna

skola avse likvärdig standard.

Det ligger uppenbarligen stor vikt uppå, att det material, varpå dyrortsgrupperingen

grundar sig, är så säkert som möjligt. De av socialstyrelsen

föreslagna administrativa anordningarna (länsprisnämnder och riksprisnämnd)

och frågan om den representation, som därvid bör beredas tjänstemännen

samt arbetsgivar- och arbetstagarparterna på den allmänna arbetsmarknaden,

torde emellertid tarva ytterligare överväganden i sammanhang

med planläggningen av nästföljande dyrortsgruppering.

Jag har ansett mig i detta sammanhang böra lämna en redogörelse för

lönekommitténs förslag i dyrortsgrupperingsfrågan och de i anledning av detsamma

avgivna yttrandena ävensom angiva min inställning till de mera väsentliga

problemen. Till de av kommittén framlagda förslagen bör emellertid

Kungl. Maj:t taga slutlig ståndpunkt först i samband med planläggningen

av arbetet för nästa dyrortsgruppering.»

Departementschefen övergår härefter till att behandla 1936 ars lönekommittés

förslag till civilt avlöningsreglemente.

Förslaget till civilt avlöningsreglemente.

1. Allmänna synpunkter.

Det av 1936 års lönekommitté framlagda reglementsförslaget förutsättes

1)1 iva tillämpligt för de civila förvaltningsgrenar, vilkas befattningshavare

hava sina löneförhållanden ordnade enligt kommunikationsverkens avlöningssystem.

Enligt lönekommitténs uppfattning förefinnas icke giltiga skäl

för ett bibehållande av särskilda avlöningsreglementen för olika civila förvaltningsområden

utan finner kommittén det av såväl praktiska som principiella

motiv önskvärt och lämpligt att sammanföra avlöningsbestämmel[i

i hang till riksdagens protokoll 19,18. G sami. Nr 161. %

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

serna för civilförvaltningen i gemen i ett enda reglemente, som innefattar en

1 möjligaste mån enhetlig och likformig reglering av alla avlöningsförmåner

av principiell betydelse och generell räckvidd. Från reglementsförslagets

tillämpning har emellertid kommittén tillsvidare undantagit de nu under

kommunikationsverkens avlöningsreglemente lydande överdirektören och

kraftverksdirektörerna vid statens vattenfallsverk, vilka för närvarande äga,

förutom lön, uppbära tantiem. Såsom stöd härför har kommittén, som vid

reglementsförslagets utarbetande utgått från att tantiemsystemet skall slopas,

framhållit, att frågan örn ifrågavarande tjänstemäns lönegradsplacering

sammanhänger dels med den för närvarande aktuella frågan om ändrad personalorganisation

för statens vattenfallsverk och dels med den prövning av

olika tjänsters placering å tjänsteförteckningen, som lönekommittén jämlikt

sina direktiv har att företaga.

Kommitténs förslag till avlöningsreglemente är uppdelat å olika avdelningar.

Under 1 avd. återfinnas sålunda vissa allmänna bestämmelser, avseende

samtliga de befattningshavare, vilka skulle lyda under reglementet.

2 avd. innefattar avlöningsbestämmelser för ordinarie tjänstemän med lön

enligt de allmänna löneplanerna. Under denna avd. meddelas i ett särskilt

kapitel, 8 kap., de särbestämmelser, som vid ett inordnande under reglementet

av så gott som hela den civila statsförvaltningen bliva erforderliga

för vissa verk. Under 3 avd. skulle upptagas avlöningsbestämmelser för

sådana personalgrupper, för vilka de allmänna löneplanerna icke lämpa sig,

såsom exempelvis provinsialläkare och distriktsveterinärer. För nämnda

tjänstemannakategorier hava emellertid icke upptagits några bestämmelser i

det framlagda reglementsförslaget utan har kommittén för avsikt att efter

slutförd utredning till Kungl. Maj :t inkomma med särskild framställning härutinnan.

Slutligen hava under 4 och 5 avd. meddelats föreskrifter rörande

lönenämnd samt angående reglementets tillämplighet m. m.

Rörande reglementsförslagets allmänna innebörd lämnar departementschefen

följande kortfattade allmänna översikt (sid. 67—68 i statsrådsprotokollet)

:

Det föreliggande reglementsförslaget innefattar till en början nya löneplaner

för den civila statsförvaltningens befattningshavare. I de i löneplanerna

upptagna lönebeloppen har inarbetats viss del av nuvarande dyrtidstillägg,

varjämte de fasta lönerna uppräknats för att bereda befattningshavarna viss

löneökning. Vidare innehåller reglementsförslaget bestämmelser om rörligt

lönetillägg att under vissa förutsättningar utgå vid sidan av den fasta lönen.

Det nuvarande antalet ortsgrupper har utökats med två nya ortsgrupper, bloch

I-grupperna, genom inläggande i löneplanen av det nu utgående provisoriska

dyrortstillägget.

Förslaget innebär tillika en revision av de allmänna avlöningsbestämmelserna.

Vid bestämmelsernas utformning har kommittén utgått från 1928 års

förslag till allmänt avlöningsreglemente, med beaktande av däröver avgivna

utlåtanden ävensom av eljest erfarenhetsmässigt framkomna erinringar mot

nuvarande lönebestämmelser. På vissa punkter föreslår ock kommittén betydelsefulla

sakliga ändringar i nuvarande avlöningsbestämmelser.

I avseende å tjänstemäns förflyttningsskyldighet går förslaget ut på enhet
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 161

19

liga bestämmelser för samtliga de förvaltningsområden, för vilka reglementet

skulle bliva tillämpligt, vilka bestämmelser utformats i huvudsaklig anslutning

till de nu för kommunikationsverken gällande föreskrifterna. Innehavare

av domartjänst skulle dock icke vara underkastad förflyttningsskyldighet,

med mindre sådant påkallades av organisatoriska skäl. I anslutning till

vissa i kommittédirektiven gjorda uttalanden om önskvärdheten av en revision

av gällande bestämmelser om lönetursberäkning vid befordran har

kommittén föreslagit ändrade regler på detta område. Den nuvarande rätten

till tillgodoräkning av föregående tjänstgöringstid vid befordran skulle enligt

förslaget avskaffas och ersättas med en utsträckt tillämpning av den s. k.

sneddningsprincipen. Den nuvarande begränsningen beträffande kvinnliga

befattningshavares rätt till uppflyttning i löneklass föreslås upphävd, och

skulle kvinnliga tjänstemän sålunda erhålla rätt till samma slutlön i befattningen

som manlig befattningshavare. Beloppen av vissa vid sidan av lönen

utgående särskilda ersättningar hava omreglerats. Sålunda skulle vikariatsersättning,

kallortstillägg och övertidsersättning utgå efter något förmånligare

grunder än hittills. För en del långvariga vikariat förordar kommittén under

vissa förutsättningar ersättning enligt särskilda grunder genom införande av

s. k. vikariatslön. Den nuvarande rätten till oavkortad lön under sjukledighet

föreslås frikopplad från semesterrätten, varvid antalet avdragsfria sjukdagar

föreslås utjämnat för befattningshavare i olika lönelägen. Rätten till

sjukvård på statens bekostnad, en rätt som för närvarande i huvudsak är

begränsad till affärsverkens befattningshavare, är enligt förslaget avsedd att

utsträckas till de befattningshavare, som hittills icke varit i åtnjutande av

denna förmån annat än vid olycksfall i tjänsten, varvid åtskilliga jämkningar

vidtagits i bestämmelsernas reella innebörd. Slutligen förordar även kommittén

ändrade grunder för begravningshjälpen.

Av de ämbetsverk, som yttrat sig över kommitténs reglementsförslag, har

det övervägande flertalet lämnat detsamma i huvudsak utan erinran eller

förklarat sig böra godtaga detsamma, även örn vissa av dem funnit förslaget

kunna på olika punkter giva anledning till erinringar, särskilt vad angår

kommitténs lönesättning. Några ämbetsverk hava ansett sig icke kunna tillstyrka

kommittéförslaget i dess föreliggande utformning. Järnvägsstyrelsen

har uttalat betänkligheter mot att inordna statens järnvägars stora personal

under ett för den civila statsförvaltningen gemensamt reglemente.

Såsom ett allmänt omdöme beträffande kommitténs reglementsförslag yttrar

departementschefen (sid. 70—71):

»Det förslag till civilt avlöningsreglemente, som nu framlagts av 1936 års

lönekommitté i dess den 16 december 1937 avgivna betänkande, har tillkommit

eller ingående utredningar och överväganden i de hänseenden, jag

angav i samband med hemställan om kommitténs tillsättande, under samarbete

tillika med delegerade för de civila löncnämnderna och statskontoret

och efter överläggningar med representanter för de större personalorganisationerna

inom statsförvaltningen. Efter att lia tagit del av förslaget och

däröver avgivna yttranden har jag funnit mig böra förorda, att detsamma

Rigges till grund för proposition i ämnet till innevarande års riksdag.»

Det nya avlöningsreglementet är avsett att i och med ikraftträdandet vinna

tillämpning å de befattningshavare, vilkas avlöningsförhållanden äro

reglerade genom avlöningsreglementena för allmänna civilförvaltningen,

kommunikationsverken, provinsialläkarstaten, domänverket samt lots- och

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

fyrstaten. Jag finner i likhet med kommittén ur flera synpunkter lämpligt,

att den civila statsförvaltningens befattningshavare på detta sätt i möjligaste

mån inordnas under ett och samma reglemente. Den invändning mot

en sådan anordning, som framförts av järnvägsstyrelsen, synes mig icke

övertygande i betraktande av att det föreliggande reglementsförslaget lämnar

möjlighet för upptagande däri av de särbestämmelser beträffande befattningshavare

vid särskilda verk eller för särskilda grupper av befattningshavare,

som kunna finnas erforderliga. Genom den uppställning, som

av kommittén givits reglementsförslaget, skulle detsamma ock kunna göras

tillämpligt å sådana grupper av tjänstemän, för vilka böra gälla speciella

löneplaner eller för vilka avlöningsförhållandena eljest behöva ordnas genom

särskilda föreskrifter.

Enligt kommitténs tanke skulle sålunda under civila avlöningsreglementet

även kunna hänföras vissa andra grupper befattningshavare med nyreglerade

löner än dem, som för närvarande lyda under de nyss uppräknade avlöningsreglementena,

såsom exempelvis justitieråd, regeringsråd och landshövdingar

ävensom professorer m. fl. ordinarie befattningshavare vid rikets universitet

och karolinska mediko-kirurgiska institutet. För dessa tjänstemän

gälla för närvarande särskilda och från gällande avlöningsreglementen tämligen

fristående avlöningsföreskrifter. Det svnes mig i princip riktigt, att

även nu ifrågavarande tjänstemän hänföras till det nya reglementet. Med

den föreslagna uppställningen av reglementet möta inga svårigheter för en

sådan anordning, vars närmare utformning dock icke behöver prövas i detta

sammanhang.

Såsom förut nämnts har lönekommittén temporärt undantagit överdirektören

och kraftverksdirektörerna vid statens vattenfallsverk från reglementsförslagets

tillämpning. De skäl, kommittén åberopat till stöd härför, lia

synts mig bärande.

För provinsialläkare och distriktsveterinärer, för vilka befattningshavare

för närvarande gälla särskilda löneplaner, lia i det framlagda reglementsförslaget

icke upptagits några bestämmelser. Kommittén, som avsett att

ifrågavarande tjänstemannagruppers avlöningsförhållanden skulle regleras

genom särbestämmelser under 3 avd. av civila avlöningsreglementet, har,

såsom i betänkandet anföres, för avsikt att efter slutförd utredning till

Kungl. Majit inkomma med särskild framställning härutinnan. Enligt vad

jag inhämtat torde emellertid frågan örn lönereglering för dessa grupper på

grund av vissa tidskrävande utredningar icke kunna färdigbehandlas inom

kommittén i så god tid, att förslag kan föreläggas årets riksdag. Jag förutsätter

emellertid, att förslag i denna fråga skall kunna underställas 1939

års riksdag till prövning.

Då alltså några bestämmelser för befattningshavare med lön enligt särskild

löneplan icke nu skulle komma att införas i reglementet, lärer den i kommitténs

reglementsförslag upptagna rubriken »3 avd. Tjänstemän, som åtnjuta

lön enligt särskild löneplan» böra tillsvidare uteslutas och härav föranledd

omnumrering av 4 och 5 avd. i kommitténs förslag äga rum.

Jag torde bär även böra något beröra frågan örn fortsatt revision av avlöningsbestämmelserna

för befattningshavare med nyreglerade löner inom

de förvaltningsområden, som icke omfattas av kommitténs nu föreliggande

förslag. Såsom jag redan anfört, pågår inom 1936 års lönekommitté arbetet

med utarbetandet av ett nytt avlöningsreglemente för ordinarie beställningshavare

inom försvarsväsendet. Jag hyser den förhoppningen, att förslag

härutinnan skall kunna av kommittén avgivas inom sådan tid, att även förslag

om nva avlöningsbestämmelser för detta förvaltningsområde skall kunna

föreläggas 1939 års riksdag.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

21

Vidare böra enligt min mening åtgärder vidtagas för en revidering i enlighet

med de i 1936 års lönekommittés reglementsförslag tillämpade grunderna

av de år 1937 utfärdade avlöningsbestämmelserna för det statliga undervisningsväsendets

befattningshavare. Det synes mig ligga närmast till

hands, att även dessa befattningshavare inordnas under civila avlöningsreglementet.

Ett ståndpunktstagande till denna fråga torde dock få bliva

beroende på, i vilken omfattning särföreskrifter såsom tillägg till eller undantag

från de i 2 avd. av reglementsförslaget upptagna, grundläggande bestämmelserna

komma att visa sig behövliga för undervisningsväsendets vidkommande.

Det synes mig i varje fall önskvärt, att även beredningen av

detta ärende kan verkställas och avslutas i så god tid, att förslag i ämnet

kan föreläggas 1939 års riksdag.»

2. Vissa för lönesättningen betydelsefulla principspörsmål.

Departementschefen ingår därefter på vissa av lönekommittén berörda

principspörsmål, vilka äro av betydelse för konstruktionen av det statliga

lönesystemet.

Behovsprincipen. Frågan om den s. k. behovsprincipens tillämpning vid

lönesättningen har under senare tid tilldragit sig betydande uppmärksamhet

i diskussionen om lönesystem. Med »behovsprincip» torde därvid allmänt

hava avsetts en lönesättningsnorm, enligt vilken avlöningen differentierats

efter löntagarens försörjningsbörda, eller stundom — med en något snävare

begränsning av begreppet -— med hänsyn till förekomsten eller frånvaron

av försörjningsplikt mot barn.

Såsom framgår av sid. 73—74 i statsrådsprotokollet har lönekommittén

för sin del uttalat, att önskvärdheten av en utjämning i större omfattning

än för närvarande av de olika ekonomiska villkoren för försörjningspliktiga

och icke försörjningspliktiga ej syntes av någon kunna bestridas. Örn denna

fråga såges isolerad för statstjänstemännens del, skulle en lönedifferentiering

te sig som den naturligaste utvägen att nå en dylik utjämning. Lönedifferentiering

efter barnförsörjningsbördan skulle icke möta samma svårigheter

inom det statliga lönesystemet, där lönesättningen i betydlig grad

kunde göras fri från marknadsmässiga hänsyn, som inom den enskilda

arbetsmarknaden. Från ett allmänt hänsynstagande till behovssynpunkter vid

själva lönenivåns bestämmande och vid utformningen av vissa avlöningsregler

till en avvägning av lönebeloppen för olika befattningshavare direkt efter

försörjningsbörda vore dock steget långt, och vid ett sådant steg måste uppkomma

åtskilliga vanskligheter. Huru än utfallet skulle bliva av en slutlig

prövning av de olika omständigheter, som talade för och emot ett uppbyggande

av det statliga lönesystemet på tillämpning av behovsprincipen, borde

enligt kommitténs mening i nuvarande läge en sådan omläggning av hittillsvarande

lönesättningsprinciper icke ifrågakomma. Kommittén hade därvid

tagit hänsyn dels till det bestämda motstånd, som från personalens sida

upprests häremot, dels, och icke minst, till de uttalanden, som av 1937 års

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

riksdag gjorts i ämnet vid behandlingen av propositionen nr 196 angående

provisorisk avlöningsförstärkning åt vissa befattningshavare i statens tjänst.

Lönekommittén har med hänsyn till nu angivna förhållanden icke ansett

sig böra utarbeta något förslag beträffande löneavvägning ur behovssynpunkt.

Några särskilda barntillägg, motsvarande de inom dyrtidstilläggets

ram nu utgående, skulle alltså enligt kommitténs förslag ej vidare förekomma.

Beträffande avvecklingen av nu utgående barntillägg har kommittén anfört

(sid. 74 i statsrådsprotokollet):

Ett omedelbart genomförande av kommitténs likalönsprincip skulle medföra,

att den löneökning, som löneregleringen avsåge att bereda, för befattningshavare

med flera barn skulle bliva obetydlig eller ingen alls; i åtskilliga

fall skulle befattningshavarna, om hänsyn toges till samtliga avlöningsformer,

få vidkännas direkt och betydande avlöningsminskning. Då detta syntes vara

obilligt, hade kommittén ansett sig böra ifrågasätta en övergångsanordning,

varigenom barntilläggen successivt avvecklades på ett sätt, som gjorde avvecklingen

mindre kännbar för de barnaförsörjare, vilka före det nya avlöningsreglementets

ikraftträdande kommit i åtnjutande av sådana tillägg. Efter

övervägande och kostnadsberäkning av olika tänkbara alternativ för en

dylik övergångsanordning hade kommittén ansett sig böra föreslå en bestämmelse

av innebörd, att de befattningshavare, vilka omedelbart före övergången

till de nya avlöningsbestämmelserna åtnjöte barntillägg, bibehölles

vid denna förmån enligt de för innevarande budgetår gällande bestämmelserna,

såvitt anginge barn utöver ett. Befattningshavare med allenast ett tillläggsberättigande

barn skulle sålunda icke erhålla något fortsatt barntillägg.

Bestämmelser angående ifrågavarande anordning för avveckling av barntilläggen

syntes böra meddelas genom särskilt beslut, fristående från avlöningsreglementet.

Enligt kommitténs beräkningar skulle kostnaden för den föreslagna övergångsanordningen

under första budgetåret efter civila avlöningsreglementets

ikraftträdande utgöra omkring 1,930,000 kronor, vilken summa därefter

skulle successivt nedgå med i genomsnitt 120,000 kronor för budgetår, intill

dess barntilläggen efter 16 år helt avvecklats. Till jämförelse må nämnas,

att totala kostnaden för nu utgående barntillägg beräknats uppgå till omkring

4,550,000 kronor för år.

Såsom framgår av statsrådsprotokollet har ett flertal ämbetsverk i likhet

med vissa av personalrepresentanterna hävdat den meningen, att de befattningshavare,

som före det nya avlöningsreglementets ikraftträdande kommit

i åtnjutande av barntillägget enligt nu gällande bestämmelser, böra övergångsvis

bibehållas vid denna förmån, såvitt angår samtliga barn, för vilka

de omedelbart före övergången blivit tilläggsberättigade.

För egen del har departementschefen i fråga om sin ståndpunkt till de nu

berörda spörsmålen yttrat följande (sid. 78—80 i statsrådsprotokollet).

»Såsom lönekommittén framhållit, lärer önskvärdheten av en utjämning i

större omfattning än för närvarande av de ekonomiska villkoren för försörjningspliktiga

och icke försörjningspliktiga ej av någon bestridas. I och

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

23

för sig skulle ur denna synpunkt ett uppbyggande av lönesystemet enligt

principen om en viss lönedifferentiering mellan familjeförsörjare och icke familjeförsörjare

enligt min mening hava varit att hälsa med tillfredsställeise.

Av vad lönekommittén anfört framgår emellertid, att kommittén ansett

väsentliga hinder föreligga för införande av ett lönesystem, som innebär ett

knäsättande i en eller annan form av behovsprincipen vid utmätandet av tjänstemännens

löner. Till en början kommer härvid i betraktande den opinion,

som förefinnes bland statstjänstemännen själva beträffande behovsprincipens

tillämpning. Vid de förhandlingar kommittén i lönefrågan haft med de tillkallade

personalrepresentanterna, har från dessas sida rests ett bestämt motstånd

mot tanken på en lönedifferentiering efter familjeförsörjningsbörda.

En annan omständighet, som kommittén ansett vara för sig vägledande,

är den ståndpunkt, som vid behandlingen av frågan om provisorisk avlöningsförstärkning

intogs av 1937 års riksdag. I propositionen angående

nämnda avlöningsförstärkning erinrade jag, hurusom det i 1936 års lönekommittés

uppdrag inginge att överväga spörsmålet, örn i statens lönesystem

hänsyn borde tagas till de anställdas försörjningsplikt. Detta spörsmål vore

uppenbarligen — framhöll jag — i väsentlig grad en fråga örn huru den allmänna

opinionen bland de statsanställda och bland medborgarna i övrigt

ställde sig till en differentiering av lönerna efter försörjningsplikt, och huruvida

statsmakterna vore villiga att godtaga den ökning i det allmännas utgifter,

som otvivelaktigt måste följa. Förslaget örn en provisorisk avlöningsförstärkning,

som utformats i främsta rummet med hänsyn till olika löntagares

behov, kunde väntas skapa ökad klarhet i dessa hänseenden. Ett

principiellt avgörande i ena eller andra riktningen vid 1937 års riksdag borde

vara till väsentlig ledning för lönekommittén vid dess fortsatta arbete. I

anslutning till dessa uttalanden upptogos i förslaget till riksdagen dels fasta

tillägg till lönen, dels ock särskilda lönetillägg efter barnantal.

I sin skrivelse i ämnet anförde riksdagen i principfrågan, att Kungl. Maj:ts

förslag om lönetillägg efter barnantal sammanhängde med det stora problemkomplexet

om det allmännas möjligheter överhuvud att främja familjebildningen

och berörde allenast en del av den betydelsefulla frågan örn en utjämning

av de olika ekonomiska villkoren för försörjningspliktiga och

andra. Enligt riksdagens mening borde sistnämnda spörsmål upptagas till

övervägande — fristående från frågan om utformningen av olika lönesystem

— i ett sammanhang och därvid behandlas med häsyn till befolkningen i

dess helhet. Huruvida differentiering av statsjänstemännens löner efter

försörjningsplikt borde utgöra en vid löneavvägningen inom det statliga lönesystemet

grundläggande princip kunde från denna utgångspunkt icke för

det dåvarande bedömas. Riksdagsskrivelsen innehåller sålunda icke något

direkt avvisande av tanken, att lönerna i statens tjänst i viss utsträckning

skulle kunna avvägas efter olika försörjningsplikt. Men da ett övervägande

först anses böra äga rum rörande frågan örn utlämning av de olika villkoren

för försörjningspliktiga och andra inom befolkningen i dess helhet, har lönekommittén

haft skäl för uppfattningen, att riksdagen knappast vid den nu

förestående löneregleringen förutsatte tillämpningen av den omstridda behovsprincipen.

Den löneplan, som av kommittén lramlagts och örn vilken

enighet vunnits med personalorganisationernas representanter, äi salunda

utformad på samma grundval som den nu gällande, och lönebeloppen äro

avmätta under förutsättning av att barntillägg icke skola utgå.

Då propositionen om provisorisk avlöningslörstårkning till 1937 ars iiksdag

upptog förslag om utökade barntillägg åsyftades därmed att söka skapa

klarhet över möjligheterna att uppbygga det statliga lönesystemet på giund
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

val av en lönedifferentiering efter försörjningsplikt. Denna klarhet torde i

viss mån kunna anses vunnen. De starkt delade meningarna inom riksdagen

liksom inom den allmänna opinionen, tillsammans med det energiska motståndet

mot varje eftergift^ »behovsprincipen» från de statsanställdas egna

organisationer göra det svårt att draga någon annan slutsats än att för närvarande

förutsättningar saknas för övergång till ett lönesystem, där hänsyn

i högre grad än förut tages till familjestorlek och försörjningsplikt. Under

dessa förhållanden anser jag mig böra biträda kommitténs förslag, att det

nuvarande, inom dyrtidstilläggets ram utgående barntillägget skall i princip

upphöra i samband med det civila avlöningsreglementets ikraftträdande.

Vid införande av ett avlöningsreglemente, uppbyggt utan hänsynstagande

till befattningshavarnas familjeförsörjning, uppstår fråga, huru förfaras skall

med de barntillägg, som i form av dyrtidstillägg tillkomma nuvarande tjäntemän.

Kommittén har föreslagit en övergångsanordning, varigenom de befattningshavare,

vilka omedelbart före övergången till det nya avlöningsreglementet

åtnjuta barntillägg, bibehållas vid denna förmån enligt de under

innevarande budgetår gällande bestämmelserna, såvitt angår barn utöver

ett. Beslut härom skulle emellertid meddelas fristående från avlöningsreglementet.

Den av kommittén sålunda föreslagna övergångsanordningen synes mig under

förhandenvarande förhållanden kunna godtagas. Jag har däremot icke

ansett mig kunna biträda de yrkanden örn ett bibehållande övergångsvis av

barntillägg för samtliga barn, som framställts från vissa personalrepresentanter

ävensom från ett antal över komittéförslaget hörda ämbetsverk.»

Brutto- eller nettolönesystem. Termerna bruttolön och nettolön begagnas

i diskussionen om avlöningssystem i olika bemärkelser. Med avseende å förhållandet

mellan kontant lön och naturaförmåner betecknar exempelvis

bruttolönesystem ett system, enligt vilket avlöningen avvägts utan hänsyn till

naturaförmånernas värde och tjänstemannen har att å lönen vidkännas avdrag

för naturaförmånerna, under det att med nettolönesystem menas en

anordning med fria naturaförmåner utöver kontantlönen.

Benämningarna i fråga användas emellertid även med avseende å förhållandet

mellan lön och pensionsförmåner på sådant sätt, att bruttolönesystem

betecknar ett system, enligt vilket av den i löneplan eller lönestat bestämda

lönen erlägges avgift eller göres avdrag såsom bidrag till kostnaderna för

pensioneringen. Nettolönesystem avser då åter det system, enligt vilket avlöningen

redan vid lönesättningen bestämts till det lägre belopp, som uppbäres

av tjänstemannen under hans tjänstetid och till vilket utan särskilt bidrag

från tjänstemannens sida kommer en pensionsrätt. I förevarande sammanhang

användas termerna bruttolön och nettolön endast i de sistnämnda bemärkelserna.

Enligt för närvarande gällande bestämmelser är bruttolönesystemet

rådande för samtliga de personalgrupper, med vilka lönekommittén

haft eller fortfarande har att taga befattning.

Under framhållande av att vid den behandling av frågan om brutto- eller

nettolönesystem, som ägt rum under lönekommitténs överläggningar med de

utsedda personalrepresentanterna, dessa representanter enhälligt uttalat sig

emot nettolönesystemet, har kommittén, enligt vad som framgår av statsrådsprotokollet

(sid. 81—82), i ämnet anfört bland annat följande:

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

25

Inom lönekommittén hade gjort sig gällande skilda uppfattningar i principfrågan,

huruvida statens avlöningsväsen borde uppbyggas efter netto- eller

bruttosystem. Under frågans behandling hade dock enighet uppnåtts därom,

att under för närvarande föreliggande förhållanden ett nettolönesystem

knappast syntes höra ifrågakomma och att det därför icke vore påkallat, att

statsmakterna nu toge ståndpunkt i principfrågan. Vid kommitténs utredningar

i ämnet hade det visat sig, att betydande svårigheter för närvarande

skulle vara förenade med införandet av ett nettolönesystem. Dessa svårigheter

vöre väsentligen betingade av de övergångsförhållanden, som för närvarande

rådde med avseende å familjepensioneringen. Övergången till det

nya allmänna familjepensionsreglementet hade nämligen genom överenskommelser

mellan staten och förutvarande enskilda familjepensionskassorna så

ordnats, att nuvarande delägare berättigats att, så länge ej löneökning vunnits

genom befordran, åtnjuta de nya förmånerna mot erläggande av samma

årliga avgiftsbelopp, som före övergången betalats till familjepensionskassorna

och som i allmänhet — särskilt för civilstatens och försvarsväsendets personalgrupper

— avsevärt understigit de nya familjepensionsavdragen, men

mot fullgörande i förekommande fall av retroaktiv avgiftsskyldighet. Ett

liknande övergångsförhållande förelåge för övrigt beträffande tjänstepensionsavdragen

för försvarsväsendets personal. Då de sålunda övergångsvis

för vissa nuvarande tjänstinnehavare beviljade förmånerna i pensionsavdragshänseende

rimligen icke kunde utan vidare borttagas ens i den mån de

bleve täckta av den genom löneregleringen uppnådda löneförbättringen, skulle

en övergång till nettolönesystem med generellt avvägda avdragsbelopp,

verkställda redan i löneplanerna, för närvarande nödvändiggöra beviljandet

av särskilda personliga lönetillägg, som skulle beröra stora grupper av befattningshavare

och utgå med individuellt växlande belopp. De komplicerade

bestämmelser, som härav betingades, skulle under en avsevärd tid framåt

göra avlöningsreglementets tillämpning synnerligen betungande ur redogörar-

och revisionssynpunkt. Då härtill komme, att övergångsbestämmelser

jämväl bleve erforderliga för kompenserande av den avdragsbefrielse,

som för en del tjänstemän inträtt på grund av fullgjord 30-årig avgiftsplikt,

hade det synts kommittén, som om införandet av ett nettolönesystem

under nu rådande förhållanden skulle bliva förenat med så stora svårigheter,

att en åtgärd i sådant syfte tills vidare icke kunde ifrågakomma.

Då kommittén på grund härav ansett, att med ståndpunktstagande till frågan

örn netto- eller bruttolönesystem borde tillsvidare anstå, har kommittén

uppbyggt sitt förslag med tillämpning av bruttolöneprincipen. För undvikande

av den ojämnhet, som hittills förefunnits i avseende å beräkningen

av dyrtidstillägg, bar kommittén avfattat bestämmelserna så, att rörligt

tillägg skulle komma att utgå å bruttolönebeloppen utan frånräknande av

vederbörliga pensionsavdrag. Den nuvarande kollektiva redovisningen av

pensionsavdrag skulle emellertid fortfarande upprätthållas och avlöningsanslagen

således alltjämt beräknas netto.

Av de över förslaget börda myndigheterna bar riksräkenskapsverket bland

annat uttalat att, under förutsättning att en blivande lönereglering icke

genomfördes med så knapp marginal, alt löneökningen ej täckte nu förekommande

differenser i pensionsavdragshänseende, övergången till ett nettolönesystem

syntes kunna i samband med en lönereglering genomföras utan sär
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

skilda personliga lönetillägg eller åtminstone utan dylika tillägg i större omfattning.

Ämbetsverket, som funnit det önskvärt att frågan om införandet

av ett nettolönesystem kunde vinna sin lösning i förevarande sammanhang,

har fördenskull förordat, att kommittéförslaget i denna del omarbetas.

Departementschefen anför på denna punkt följande (sid. 83—84 i statsrådsprotokollet)

:

»För egen del har jag tidigare i olika sammanhang haft tillfälle att uttala

mina synpunkter i fråga om ett nettolönesystem. Sålunda framhöll jag vid

anmälan den 2 mars 1934 av förslag till civilt tjänstepensionsreglemente

(proposition nr 222 till nämnda års riksdag, sid. 53), att jag i likhet med

vissa myndigheter funne starka skäl tala för ett verkligt nettolönesystem,

d. v. s. ett system med lönerna redan i löneplanerna upptagna till de belopp,

som finge uppbäras av tjänstemännen utan att särskilda avdrag för pensionsändamål

behövde ifrågakomma. Av olika anledningar syntes det mig

emellertid icke möjligt att i berörda sammanhang genomföra ett dylikt

system. Den omläggning av löneplanerna, som härför bleve erforderlig,

kunde svårligen ske utan samband med en allmän omarbetning av avlöningsförfattningarna.

I varje fall syntes en dylik omläggning knappast böra

komma till stånd utan att möjligheterna för övergång till nettolönesystem

jämväl i fråga^ om familjepensionsavgifterna kunde samtidigt tagas under

övervägande, något som då icke kunde ske, enär frågan örn familjepensioneringens

framtida ordnande befunne sig under utredning. Jag nödgades därför

inskränka mig till att förorda vissa, sedermera i samband med tjänstepensionsreglementets

ikraftträdande genomförda förändringar i sättet för uttagandet

av tjänstemännens bidrag till pensioneringskostnaderna.

I anslutning till denna uppfattning uttalade jag vid tillsättande av 1936 års

lönekommitté den förhoppningen, att det skulle visa sig möjligt att vid utredningen

komma fram till ett nettolönesystem.

I enlighet med min sålunda redan förut intagna principiella ståndpunkt

till frågan om nettolönesystemet delar jag riksräkenskapsverkets mening om

det önskvärda i och för sig av att, då nu en allmän omreglering av tjänstemännens

löner skall äga rum, även frågan om införandet av nettolönesystemet

kunde vinna sin lösning. Det synes mig emellertid — även med hänsyn

till erlagda retroaktivavgifter — icke skäligt, att de särskilda förmåner

i pensionsavdragshänseende, som i förhållande till andra befattningshavare

genom överenskommelser mellan staten och enskilda familjepensionskassor

tillförsäkrats i första hand förutvarande delägare i kassorna, bortfalla i samband

med den genom löneregleringen generellt uppnådda löneförbättringen.

Från denna utgångspunkt få enligt min mening de betänkligheter lönekommittén

anfört mot att för närvarande genomföra ett nettolönesystem avgörande

betydelse. Jag biträder således lönekommitténs förslag i denna del.

Mot den av kommittén förutsatta anordningen, att rörligt tillägg beräknas

å bruttolönebeloppet, har jag intet att erinra.»

Rörligt tillägg. En avveckling av dyrtidstilläggen och en återgång till det

före världskriget tillämpade systemet med fasta löner torde vid lönefrågornas

behandling under senare delen av 1920-talet allmänt hava betraktats såsom

ett önskvärt mål för en blivande revision av det statliga avlöningsväsendet.

Vid tillsättandet av 1928 års lönekommitté riktades särskilt uppmärksamheten

på detta spörsmål i de direktiv, som meddelades kommittén. I

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

27

sitt den 21 juli 1930 avgivna betänkande med förslag till allmänt avlöningsreglemente

uttalade sig också nämnda kommitté bestämt för en avveckling

av dyrtidstilläggen och upprättade, såsom förut framhållits, sitt reglementsförslag

i överensstämmelse med denna uppfattning.

1936 års lönekommitté, som jämlikt sina direktiv haft att pröva frågan

om fasta eller rörliga löner, har för sin del ansett, att ett system med viss

rörlighet hos lönerna alltjämt bör bibehållas. Kommittén har framhållit,

att den utveckling av priser och levnadskostnader, som ägt rum under de

senare åren, i väsentlig mån syntes hava undanryckt grunden för det betraktelsesätt,

på vilket 1928 års lönekommitté byggde sitt förslag om dyrtidstillläggens

avskaffande. En stabil pris- och levnadskostnadsniva framstode icke

numera vare sig som det enda eller ens som det sannolikaste framtidsperspektivet,

och en viss automatisk rörlighet hos lönerna vore därför enligt

kommitténs mening önskvärd. De nu gällande bestämmelserna om dyrtidstillägg

ginge emellertid tillbaka till en tid med exceptionella fluktuationer i

priser och levnadskostnader. Åtskilliga omständigheter talade dock för att

de växlingar, med vilka man hade att räkna, icke kunde väntas bliva av samma

omfattning som under krigs- och de närmaste efterkrigsåren. Lösningen

av den föreliggande frågan borde därför enligt kommitténs mening gå ut på.

att de rörliga tilläggen visserligen bibehölles men gåves en sådan teknisk utformning,

som naturligt anslöte sig till nyssberörda tendenser i prissystemet''.

Beträffande lönekommitténs principiella uppfattning om det rörliga tilläggets

syfte lämnas i statsrådsprotokollet (sid. 85—89) en närmare redogörelse,

varur följande må återgivas:

Av den historiska översikt, som i en vid kommittébetänkandet fogad bilaga

(bil. 5) lämnats rörande behandlingen av frågan örn dyrtidstillägget vid

olika tillfällen, franninge, att de uppfattningar, vilka från statsmakternas

sida anförts beträffande dyrtidstilläggets syfte, icke varit helt liktydiga och

klart formulerade utan betingade av växlande omständigheter i de situationer,

då ståndpunktstagande i frågan varit påkallat. Såsom en sammanfattning

av den i bilagan framlagda undersökningens resultat i denna del syntes

kunna fastslås, att visserligen från befattningshavarnas sida principen örn

en under levnadskostnadernas växlingar bevarad reallön oavlåtligen och med

styrka hävdats men att för statsmakternas ställningstagande önskvärdheten

av en viss anpassning efter andra medborgargruppers levnadsvillkor och

särskilt efter inkomstläget för den allmänna arbetsmarknadens löntagare vid

de flesta tillfällen, då frågan varit aktuell, framstått såsom en primär synpunkt.

I den mån en sådan anpassning av statsfinansiella hänsyn icke låtit

sig till fullo genomföra, hade i andra hand olika statstjänargruppers behov

av kompensation för prisstegringen uppställts som riktmärke.

Det syntes kommittén uppenbart, att av de två antydda, schematiskt uppställda

principerna — vilka kunde benämnas »rcallöneprincipen» och

»marknadslöneprincipen» — ingendera kunde rigoröst hävdas. Det vöre

givetvis ett önskemål, att syftet med det rörliga tillägget sa klart som möjligt

angåves och att detta syfte konsekvent fullföljdes utan sådan godtycklighet,

som onekligen tidigare vidlått behandlingen av ifrågavarande lönespörsmal,

men det vore icke på något sätt givet, alt syftet kunde eller borde preciseras

i form av någon enkel »princip». Det vore tvärtom all anledning att antaga,

att den praktiska funktion, som det rörliga tillägget hade att fylla, bäst ga
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

ranterades med en anordning, genom vilken hänsyn toges såväl till tjänstemännens

naturliga krav på skydd inom vissa gränser mot verkningarna av

en eventuell stegring av levnadskostnaderna under löneregleringsperioden

som till önskvärdheten av en anpassning till den allmänna löneutvecklingen

i samhället under de i jämförelse med den allmänna arbetsmarknadens löneavtal

långa löneregleringsperioderna för statstjänstemännen. Till betydande

del sammanfölle även dessa krav.

Vad särskilt »reallöneprincipen» anginge, syntes det svårt att finna något

skäl för att realvärdet av lönerna för statstjänstemännen — vilkas anställningsvillkor

i de flesta avseenden utmärktes av en osedvanlig grad av stabiJitet

— skulle garanteras konstant, när någon dylik regel icke gällde för någon

annan inkomsttagargrupp i samhället. Förskjutningar i levnadskostnaderna

i förhållande till penninginkomsterna gåve uttryck för förändringar i

de reala försörjningsmöjligheterna i samhället; av dessa förändringar borde

olika inkomsttagargrupper ha del såväl när detta vore dem till godo som när

motsatsen vore fallet. Det funnes ingen anledning, varför icke statstjänstemännen

skulle bära sin del av bördan av en dyrtid av den art, som inträffade

såsom följd av världskriget. Å andra sidan förelåge icke heller någon

anledning, varför icke statstjänstemännen skulle få sin del av fördelarna av

den allmänna produktivitetens utveckling, vilken lade grunden för real förbättring

av de ekonomiska villkoren och toge sig uttryck just i en förskjutning

i förhållandet mellan penninginkomster och varupriser. Det funnes

icke i statstjänstemännens ställning eller arbetsprestationer någonting, som

skulle kunna bilda ett motiv för att just för dem — i motsats till vad som

gällde andra grupper av samhällsmedlemmar — det reala innehållet i lönerna

skulle rigox-öst fixeras. »Reallöneprincipen» tedde sig därför som i och

för sig helt godtycklig.

Det voi-e naturligt, att från tjänstemännens sida det rörliga tilläggets uppgift

betraktades såsom i törsta hand den att bereda ett visst på förhand garanterat

skydd mot verkningarna av levnadskostnadshöjningar inom lönei-egleringsperioden.

Det syntes även kommittén självklart, att vid det rörliga tillläggets

konstruktion en dylik synpunkt borde beaktas. Men detta innebure

icke anslutning till »reallöneprincipen» i den av kommittén fattade meningen,

att reallönen inom löneregleringsperioden under alla förhållanden skulle

garanteras till sitt vid löneregleringstillfället givna värde. Kommittén funne

tvärtom angeläget att framhålla, att bevarandet av reallönens värde i full

utsträckning — såväl vid prisstegring som vid prissänkning — icke borde

vara det rörliga tilläggets syfte, eftersom en sådan princip syntes såväl

sakligt obefogad och till sina allmänna konsekvenser vansklig som

praktiskt omöjlig att helt realisera. I själva verket syntes uppgiften att

skydda tjänstemännen mot verkningarna av levnadskostnadshöjningar under

löneregleringsperioden lika väl eller till och lued ur tjänstemännens

egen intressesynpunkt bättre fyllas, därest »marknadslöneprincipen» lades

till grund för det rörliga tilläggets konstruktion.

Det vöre emellertid uppenbart, att de problem, som här uppställde sig,

icke kunde hur långt som helst lösas genom ett mer eller mindre automatiskt

verkande system för rörligt lönetillägg; på lång sikt måste anpassningen

av statstjänstemannalönerna efter den allmänna sociala standardens förändringar

väsentligen åstadkommas genom löneregleringar, och i händelse

prisförskjutningar av mera revolutionerande och häftigt förlöpande art

skulle inträffa, torde extraordinära åtgärder — innebärande mer eller mindre

provisoriska löneregleringar — tvinga sig fram. Men det framstode enligt

kommitténs uppfattning som ett principiellt önskemål, att även inom en

löneregleringsperiod av sådan längd, som kunde betraktas såsom antaglig vid

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

29

mera ordinär prisutveckling och inom vilken icke obetydliga förskjutningar

i den allmänna reallönestandarden i samhället kunde hinna komma till

stånd, anpassningen av statstjänstemännens löner kunde genom det rörliga

tilläggets konstruktion så smidigt som möjligt efterlikna den allmänna löneoch

inkomstutvecklingen, låt vara att i praktiken möjligheterna att realisera

detta önskemål vore begränsade. För detta önskemål talade till en början

en synpunkt, som från statsmakternas sida ständigt hållits som i första

hand vägledande, nämligen rekryteringssynpunkten. Men även ur tjänstemännens

synpunkt förefölle en sådan uppfattning kunna hävdas med större

fog än »reallöneprincipen»: det hade icke utan berättigande framhållits

från tjänstemannahåll, att tjänstemännens löneställning under den i förhållande

till den allmänna arbetsmarknadens avtalsperioder med nödvändighet

långa löneregleringsperioden för statstjänstemännen kunde komma att successivt

försämras, relativt sett, och alt på grund av statsfinansiella förhållanden

avståndet kunde vara svårt att inhämta vid löneregleringarna. Statstjänstemännen

skulle därför i löneregleringshänseende vara i en sämre ställning än

sådana arbetstagargrupper, som vid tätare löneförhandlingar hade möjlighet

att smidigare utnyttja de successivt mognande möjligheterna till reallöneförbättringar.

Oavsett riktigheten av detta senare argument syntes det kommittén pa

allmänna grunder lämpligt, att reglerna för det rörliga tillägget så långt möjligt

utformades i enlighet med det syftemål, som angivits av »marknadslöneprincipen».

En överblick över den industriella löneutvecklingen i Sverige i stora drag

under en längre lid gåve vid handen, att nuvarande reallöneläge uppkommit

därigenom, att penninglönerna stigit under prisstegringsperioderna men i

stort sett icke följt med nedåt under prissänkningsperioderna. Enär lönenivån

eljest under depressionsperioder hållit sig relativt stabil och stundom

t. o. m. något stigit trots sjunkande levnadskostnader, hade löneutvecklingskurvan

fått ett i stort sett trappstegsformat utseende. Detta penninglönernas

förhållningssätt innebure, att reallönestegringen under det^ senaste halvseklet

betingats såväl av sjunkande levnadskostnader vid nedåtgående konjunkturer

som av stigande penninglöner under uppåtgående konjunkturer

och i själva verket i allmänhet i högre grad av det förra än av det senare.

Ett annat markant drag i penninglönenivåns rörelser vore dess »eftersläpning»

i förhållande till levnadskostnadsnivåns förändringar. Under uppsvings-

och prisstegringsperioderna vore som regel den allmänna lönenivåns

rörelser till en början svagare än prisnivåns, vilket hade sin naturliga förklaring

däri, att de liesta lönesatser en tid framåt vore bundna av förut ingångna

avtal och först så småningom kunde justeras uppåt. Vid nedgångsoch

prissänkningsperioder vore eftersläpningen än mera framträdande; i den

svenska utvecklingen hade i de flesta fall den allmänna lönenivån överhuvud

icke anpassats nedåt under deprcssionsperioderna.

Därest det rörliga tilläggets förändringar anknötes lill levnadskostnadsindexens

utslag och rörligheten gjordes automatisk såväl uppåt som nedåt,

kunde uppenbarligen »marknadslöneprincipen» icke till fullo förverkligas.

I viss utsträckning kunde dock de i denna princip innefattade kraven tillgodoses

i och med att lönen gjordes mera trögrörlig genom en regel, enligt

vilken lönebeloppen förändrades endast när levnadskostnadsindex förskjutits

mera betydligt. Den allmänna löneutvecklingen komme därigenom att efterliknas

i så måtto, att lönehöjning för statstjänstemannen komme till stånd

med en viss »eftersläpning» och alt lönesänkning inträffade, först när levnadskostnadsindex

sjunkit avsevärt under ett tidigare för lönen normerande

läge. Man nådde därmed också större stabilitet i den statliga lönesättningen

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

och undveke de meningslösa och irritationsskapande små och ofta inträffande

löneförändringarna till följd av mindre betydande och osäkra förskjutningar

i levnadskostnadsindex.

Kommitténs i anslutning till denna principmotivering utformade förslag

i avseende å det rörliga tilläggets konstruktion har i departementschefens redogörelse

sammanfattats sålunda:

1. Den fasta lönen räknas upp till ett indexläge, som ungefär motsvarar

de genomsnittliga levnadskostnaderna under år 1935, d. v. s. till indexläget

156.

2. För beräkningen av det rörliga tillägget användes av tekniska skäl en

indexskala, där 1935 års genomsnittliga levnadskostnader, d. v. s. ungefär

indextalet 156 på nuvarande levnadskostnadsindex, sättes lika med 100.

3. Automatiskt verkande regler för lönens rörlighet få gälla endast inom

vissa gränser. Större förskjutningar i den allmänna levnadskostnadsnivån

antagas innebära så betydande förändringar i betingelserna för lönesättningen,

att anpassningen till dylika förskjutningar bör underkastas statsmakternas

prövning. Såsom övre gräns för det automatiskt rörliga tillägget föreslås

ett indexläge 20 procent över utgångsläget. Såsom undre gräns bör i

första hand fungera det indexläge, till vilket den fasta lönen räknats upp.

Det anses icke sannolikt, att under den tid, för vilken lönereglering nu kan

beräknas äga rum, prisutvecklingen skulle kunna komma att föra levnadskostnaderna

avsevärt under denna nivå, som ligger endast obetydligt över

bottenläget under föregående djupa depression. För alla eventualiteters skull

föreslås emellertid en säkerhetsklausul, innebärande att statstjänstmännen

skola vara skyldiga att efter statsmakternas prövning vidkännas en reduktion

av högst 5 procent av den fasta lönen, för den händelse levnadskostnaderna

fallit minst 10 procent under det läge, till vilket den fasta lönen räknats

upp.

4. För stegring av levnadskostnaderna utöver utgångsläget gives i princip

75 procents kompensation. Denna kompensationsgrad anses i rimlig grad

tillgodose statstjänstemännens krav på skydd mot verkningarna av levnadsförnödenheternas

fördyring. Lägre kompensationsgrad befaras ställa tjänstemännen

i ett i förhållande till andra löntagargrupper ogynnsamt läge, särskilt

vid en levnadskostnadsstegring uppemot den övre gränsen för det rörliga

tillägget.

5. För att ernå större stabilitet i lönesättningen och större likhet med

förhållandena på den allmänna arbetsmarknaden förordas, att det rörliga

tillägget förändras icke såsom nu sker med varannan enhets förändring av

levnadskostnaderna utan med en intervall av 4 procent. På en indexskala,

där utgångsläget betecknats med 100, motsvarar denna intervall 4 enheter; på

nuvarande indexskala skulle intervallen motsvara drygt 6 enheter. Kommittén

har härvid utgått ifrån, dels att mindre levnadskostnadsförändringar äro

såväl till en viss grad osäkert mätbara som föga märkbara för en löntagare,

vilken lever icke alltför nära existensminimum, dels att ifrågavarande intervall

under vissa omständigheter giver en stabilitet i lönesättningen, som

väl motsvarar den på allmänna arbetsmarknaden gällande, dels slutligen den

lönetekniskt gynnsamma omständigheten, att vid 4 procents intervall den

föreslagna tre fjärdedels kompensationen kan fastställas i hela procenttal

av den fasta lönen.

6. Det rörliga tillägget förändras kvartalsvis, så snart levnadskostnadsindex

uppnått någon av intervallgränserna. Förändringarna uppåt och

nedåt ske efter samma regel sålunda, att vid levnadskostnadsstegring till
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

31

lägget bestämmes efter den undre intervallgränsen intill dess den övre intervallgränsen

uppnåtts, medan vid levnadskostnadssänkning tillägget bestämmes

efter den övre intervallgränsen intill dess den nedre intervallgränsen

uppnåtts.

Med tillämpning härav skulle rörligt tillägg å lönen komma att utgå enligt

följande schematiska tablå:

Då levnadskostnaderna, uttryckta i procent av 1935 års levnadskostnadsnivå,

äro belägna inom nedan angivna gränser, utgår rörligt tillägg

efter stegring

från lägre intervall

enligt

följande

procenttal

efter nedgång

från högre intervall

enligt

följande

procenttal

till eller

över

högst till

till eller

under

lägst till

100-

-103

0

120-

-117

15

104-

-107

3

116-

-113

12

108-

-lil .

6

112-

-109

9

112-

-115

9

108-

-105

6

116-

-119

12

104-

-101

3

120-

15

100-

0

Vid indextal av högst 90 skulle befattningshavarna vara skyldiga att efter

statsmakternas prövning vidkännas en löneminskning av högst 5 procent.

Vid indextal överstigande 120 skulle det ankomma på särskilt beslut av

Kungl. Maj:t och riksdagen, huruvida och efter vilka grunder rörligt tillägg

må utgå för den ytterligare levnadskostnadsstegringen. Den ytterligare kompensation

för levnadskostnadsökningen, som vid en sådan eventualitet skulle

ifrågakomma, finge alltså bliva beroende på prövning i samma ordning som

hittills gällt beträffande dyrtidstilläggen.

7. Det rörliga tillägget maximeras på det sätt, att det avlöningsbelopp för

månad, å vilket rörligt tillägg högst må utgå, fastställes till 1,000 kronor.

Ur marknadslönesynpunkt anses en maximering vara väl försvarlig. De

högre och högsta lönerna i enskild tjänst äro som regel mycket stabila och

jämkas sällan av levnadskostnadshänsyn vare sig uppåt eller nedåt annat än

vid mycket betydande förskjutningar i det allmänna prisläget. Med hänsyn

härtill anses goda skäl föreligga för att även i framtiden upprätthålla

en maximering av det rörliga tillägget. Ur rekryteringspynpunkt hava större

betänkligheter häremot ansetts icke behöva möta, då en omprövning av

lönebeloppen från statsmakternas sida skulle äga rum, därest levnadskostnadsstegringen

överstege 20 procent i förhållande till 1935 års allmänna levnadskostnadsnivå.

Ett bibehållande av nu gällande maximigräns — 700 kronor

— skulle emellertid i realiteten innebära en skärpning av nuvarande

maximering, enär vid inräkningen av dyrtidstillägg i de fasta lönerna förutsatts,

att rörligt tillägg skulle utgå å de inräknade beloppen. Bland annat på

grund härav anses en höjning av maximigränsen motiverad.

Det rörliga tillägget har avsetts skola utgå å följande slag av avlöningsförmåner,

nämligen dels lön, vikariatslön och vikariatsersättning för tjänstemän

i allmänhet och dels s. k. expektansarvode för tjänstemän i disponibilitet

vid utrikesförvaltningen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

Mot kommitténs förslag i fråga om det rörliga tillägget hava inom kommittén

anmälts vissa avvikande meningar. Utskottet tillåter sig härutinnan

hänvisa till sid. 91 i statsrådsprotokollet.

Vad kommittén anfört och föreslagit beträffande införandet i lönesystemet

av en rörlig lönedel har föranlett vissa av de hörda ämbetsverken till särskilda

uttalanden. I sådant hänseende må följande återgivas:

Socialstyrelsen: Det vore enligt styrelsens mening befogat, att ifrågavarande

tillägg bestämdes efter en högre procentsats av levnadskostnadsstegringen

än som angivits av kommittén. Häremot borde desto mindre betänklighet

vara att anföra, som en övre gräns för det rörliga tilläggets utgående vore

fastställd. Beräkningarna rörande levnadskostnadsindex syntes också numera

få anses så tillförlitliga, att osäkerhetsmarginalen för de verkliga levnadskostnadsförändringarna,

åtminstone vad beträffade statstjänstemännens

huvudmassa, endast kunde röra sig om några få procent. Vid sådant förhållande

och då väl avsikten vore att så långt möjligt tillgodose statstjänstemännens

krav på skydd mot verkningarna av levnadskostnadernas fördyring,

borde ifrågavarande kompensationsbelopp kunna sättas åtminstone till

85 å 90 %.

Beträffande däremot det rörliga tilläggets förändring i förhållande till

växlingarna i levnadskostnadsindex, rörande tidpunkten för förändring, rörande

den period, för vilket det rörliga tillägget borde fastställas samt rörande

det indextal, som borde vara normerande, då levnadskostnaderna under

fortskridande sänkning passerade genom intervall, anslöte sig styrelsen

till de av kommittén föreslagna anpassningsreglerna. Någon invändning syntes

styrelsen ej heller vara att göra mot de föreslagna automatiskt verkande

reglerna för lönens rörlighet allenast inom vissa gränser.

Riksräkenskapsverket: Ämbetsverket kunde i stort sett giva sin anslutning

till den föreslagna utformningen av reglerna för det rörliga tillägget. Mera

tveksamt måste ämbetsverket ställa sig till vad som i kommitténs motivering

sagts om det rörliga tilläggets syfte. Den nya löneteori, som kommittén i och

med »marknadslöneprincipen» introducerade i det statliga lönesystemet,

hade, .såsom kommitténs egen utredning tydligt gåve vid handen, visat sig

svår, för att icke säga omöjlig att omsätta i praktiken. De av kommittén

föreslagna reglerna för det rörliga tillägget innefattade även en kompromisslösning,

där reallöneprincipen — trots kommitténs uttalade sympatier för en

närmare anknytning till marknadslönerna — dominerade. Och detta enligt

riksräkenskapsverkets uppfattning även med rätta. Det rörliga tilläggets

uppgift borde nämligen liksom förut dyrtidstilläggets vara att inom vissa, av

praktiska och ekonomiska skäl bestämda gränser bibehålla tjänstemannen

vid den reallön, som vid löneregleringen blivit för honom utmätt. Vederbörlig

hänsyn till löneutvecklingen på den allmänna arbetsmarknaden torde

däremot böra tagas vid de periodiskt återkommande regleringarna av den

fasta lönenivån. Därest icke reallöneprincipen och marknadslöneprincipen

på dylikt sätt hölles i sär, syntes man lätt förlora sig i ett abstrakt teoretiserande,

som knappast befordrade en praktisk lösning av löneproblemen.

Kommitténs intresse för marknadslöneprincipen hade huvudsakligen kommit

till uttryck vid behandlingen av frågan om utformandet av reglerna för

det rörliga tillägget. På ett annat område, där samma princip skulle givit

ett alldeles bestämt utslag i viss riktning, nämligen vid bestämmandet av lönerna

för kvinnliga befattningshavare, hade kommittén funnit sig oförhindrad

att föreslå full likställighet i lönehänseende mellan män och kvinnor ge
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

33

nom borttagande av nuvarande spärr för kvinnorna i fråga om sista löneklassen

inom vederbörande lönegrad. Riksräkenskapsverket hade intet

i sak att erinra mot sistnämnda förslag men funne det dock inkonsekvent

att låta marknadslöneprincipen tjäna som motiv exempelvis för bestämmande

av kompensationsgraden för det rörliga tillägget till 75 procent

av levnadskostnadsstegringen ävensom för tilläggets maximering vid en månadslön

av 1,000 kronor, medan den ur skilda synpunkter mera betydelsefulla

frågan om borttagande av lönespärren för kvinnor ansåges kunna bedömas

och avgöras utan hänsyn till löneläget på den allmänna arbetsmarknaden.

_ „ .

Skolöverstyrelsen: Överstyrelsen ville hemställa, att det rörliga tillägget

måtte bestämmas att utgå nied samma procenttal som det tal, varmed levnadskostnadsindex

enligt socialstyrelsens beräkning i den nya skalan översköte

talet 100 samt att nytt procenttal måtte bestämmas för varje kvartal,

när en förskjutning med två enheter uppstått i levnadskostnadsindex.

Kommerskollegium: Det kunde ifrågasättas, om icke den föreslagna kompensationsgraden

av 75 %> för stegringen i levnadskostnaderna utöver utgångsläget

skulle ställa statstjänstemännen i ett ogynnsamt läge i förhållande

till löntagare i enskild tjänst. Kollegium ville föreslå en höjning av procenttalet

till 90.

I fråga särskilt om den föreslagna maximeringen av det rörliga tillägget

påyrka ett antal ämbetsverk, att någon maximigräns icke måtte fastställas.

Departementschefen anför beträffande sin inställning till kommittéförslaget

i förevarande del följande (sid. 93—94):

»Såsom lönekommittén framhållit, måste anpassningen av statstjänstemannens

löner efter det allmänna inkomstläget och den allmänna sociala standardens

förändringar framför allt åstadkommas genom tid efter annan skeende

löneregleringar. Under de relativt långa löneregleringsperioderna påkallas

emellertid även en viss anpassning av lönerna efter förändrade förhållanden

i avseende å priser och arbetsmarknadslöner. Att man här får nöja

sig med en schablonmässigt verkande regel är ofrånkomligt. Hittills har en

dylik löpande anpassning vunnits genom det med levnadskostnadsindex varierande

dyrtidstillägget. Enligt lönekommitténs förslag skulle levnadskostnadsindex

alltjämt bliva utslagsgivande för lönernas rörlighet under löneregleringsperioderna.

Genom att låta det rörliga tillägget variera allenast vid

vissa mera betydande förskjutningar av nämnda index komma emellertid

vid tillämpningen av kommittéförslaget löneförändringarna att liksom på

den allmänna arbetsmarknaden äga rum med en viss eftersläpning i förhållande

till levnadskostnadsutvecklingen. Härigenom åstadkommes en önskvärd

större stabilitet i lönenivån och undanröjas överhuvud vissa av de olägenheter,

som varit förenade med tillämpade grunder för det hittillsvarande

dyrtidstillägget. För egen del har jag ansett mig böra tillstyrka, att rörligt

tillägg må utgå enligt de av lönekommittén föreslagna grunderna.

Även i fråga om den grad, vari en levnadskostnadsstegring bör kompenseras

genom det rörliga tillägget, anser jag mig böra biträda kommitténs förslag,

vilket i princip innebär en viss ökning av den kompensationsgrad, som

nu gäller i fråga örn dyrtidstillägget.

1 likhet med lönekommittén anser jag vidare en maximering av det lönebelopp

för månad, å vilket rörligt tillägg må utgå, alltjämt vara befogad. Jag

kan alltså icke biträda de förslag, som av åtskilliga myndigheter framställts

Hihang till riksdagens protokoll 1938. G sami. Nr 161. .!

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

om slopande av varje maximigräns. Av skäl, som kommittén utvecklat,

mäste dock en höjning av det maximibelopp, som nu gäller beträffande

dyrtidstillägget, anses påkallad. Efter övervägande har jag på denna punkt

funnit mig böra biträda det förslag, som framställts av kommitténs majoritet

och som innebär maximigränsens fixerande till 1,000 kronor för månad.

.. ..s^ut^0en. an8år frågan, å vilka slag av avlöningsförmåner rörligt till
lägg

bör utgå, innebär lönekommitténs förslag härutinnan en väsentlig förenkling

i administrativt hänseende i jämförelse med nuvarande regler för

dyrtidstillägget. Även detta förslag, som icke från någon av de hörda myndigheterna

framkallat gensagor, vill jag för min del tillstyrka.»

Allmänna löneplaner. Departementschefen övergår härefter (sid. 94 o. f. i

statsrådsprotokollet) till behandlingen av frågan örn allmänna löneplaner

samt erinrar därvid till en början, att 1936 års lönekommitté låtit föranstalta

om vissa lönestatistiska utredningar, avseende såväl en allmän jämförelse

mellan utvecklingen av lönenivån för statsanställda och utvecklingen av lönenivån

för vissa andra löntagaregrupper som även en belysning av lönenivåernas

absoluta höjd under det senaste år — år 1935 — för vilket vid undersökningarnas

igångsättande material kunnat anskaffas.

Av departementschefens redogörelse framgår, att lönekommittén, med hänsyn

till resultatet av de sålunda verkställda undersökningarna och icke minst

i fråga om löneutvecklingen under de senaste årtiondena för befattningshavare

i icke-statlig tjänst, funnit en viss, örn ock måttlig höjning av lönenivån för

statstjänstemännen vara försvarlig och motiverad. Genom 1937 års riksdagsbeslut

om beviljande av provisorisk avlöningsförstärkning åt befattningshavare

inom här ifrågavarande förvaltningsområden finge ock enligt kommitténs

mening statsmakterna anses hava förutsatt, att en viss löneökning för

statstjänstemännen borde framgå såsom resultat av det pågående löneregleringsarbetet.

Kommittén har ansett, att lönerna för statens befattningshavare böra genom

inräkning i de fasta lönerna av en viss del av nuvarande dyrtidstillägg anpassas

efter en mera aktuell levnadskostnadsnivå än den, till vilken beloppen

i hittillsvarande löneplaner hänföra sig. Kommittén har härom anfört följande.

»Såväl ur befattningshavarnas som ur statens synpunkt måste det anses

önskvärt, att icke tjänstemännens avlöning i alltför stor omfattning utgår i

form av en rörlig lönedel, varigenom överblicken över den verkliga lönenivån

försvåras. Det måste också betraktas såsom principiellt otillfredsställande och

ur praktiska synpunkter olägligt att för bestämmande av storleken av dessa

rörliga lönedelar eller rörliga tillägg nödgas fortsätta indexberäkningar, baserade

på jämförelser med förhållanden under en så avlägsen tid, att sambandet

med aktuella levnadsvanor framstår såsom alltmera fiktivt. Å andra sidan

bör givetvis tillses, att uppräkningen av de fasta lönerna icke sker till en

så hög nivå, att risk föreligger för att vid sänkta levnadskostnader eller försämrad

allmän löne- eller inkomststandard en betydande skillnad kan komma

att uppstå mellan å ena sidan rådande levnadskostnads- eller allmän inkomstnivå

samt å andra sidan den nivå, efter vilken de fasta lönerna avpassats.

Kommittén har sökt åstadkomma en ur dessa motsatta synpunkter

rimlig avvägning genom att föreslå en uppräkning av de fasta lönerna till en

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

35

levnadskostnadsnivå motsvarande indextalet 156 på nuvarande indexskala,

vilket innebär inräknande av dyrtidstillägg å nuvarande lönebelopp efter ett

procenttal av 10. Lönerna skulle vid bifall härtill fixeras vid en nivå, som

motsvarar 1935 års genomsnittliga levnadskostnader. Av försiktighetsskäl

förutsätter kommittén härvid, såsom vid behandlingen av frågan om rörligt

tillägg anförts, att tjänstemännen genom förbehåll i avlöningsreglementet

förpliktas att, därest levnadskostnaderna nedgå med minst 10 procent, räknat

från det nyss angivna utgångsläget, efter prövning av Kungl. Majit och

riksdagen underkasta sig en sänkning av de nya — genom löneregleringen

förhöjda — lönebeloppen med högst 5 procent.»

De föreslagna nya löneplanerna äro tre till antalet, löneplan A, löneplan B

och löneplan C. Löneplan A — som motsvarar nuvarande löneplan B i allmänna

civilförvaltningens avlöningsreglemente samt däremot svarande löneplaner

i övriga avlöningsreglementen — är avsedd för tjänstemän i allmänhet,

tillsatta medelst fullmakt eller konstitutorial. Löneplanen B motsvarar

allmänna civilförvaltningens nuvarande, för vissa tjänstemän i chefs- eller

därmed jämförlig ställning avsedda löneplan A. Under löneplanen C har

kommittén hänfört de medelst förordnande på viss tid eller tillsvidare tillsatta

ordinarie befattningar, å vilka hittills utgått i avlöningsreglementena

fastställda arvoden men för vilka avlöningsförmånerna i övrigt endast i vissa

avseenden varit generellt reglerade.

Vad först angår förslaget till löneplan A har kommittén framhållit, att

detsamma utgör resultatet av förhandlingar mellan lönekommittén och de

utsedda representanterna för personalorganisationerna, varvid man genom

sammanjämkning av olika inom kommittén och bland personalrepresentanterna

framförda meningar i fråga om löneförbättringens storlek i olika

lönelägen lyckats uppnå enighet inom kommittén kring den avvägning av

lönebeloppen, som innefattas i löneplaneförslaget, samtidigt som personalorganisationernas

representanter förklarat sig kunna godtaga förslaget. I

fråga örn antalet dyrortsgrupper i löneplanen har lönekommittén anfört (sid.

95—96):

Beträffande antalet ortsgrupper i löneplanen har kommittén i sitt betänkande

angående dyrortsgrupperingen förklarat sig icke finna de skäl, som

vid tidigare behandling av dyrortsgrupperingsfrågan anförts för en minskning

av gruppantalet, vara tillräckligt bärande för att i och för sig kunna

föranleda en mera snäv begränsning av nämnda antal. Kommittén har givit

uttryck åt den meningen, att antalet ortsgrupper bör bestämmas med hänsyn

till att löneskillnaderna mellan de olika ortsgrupperna icke böra göras så

stora, att löneskalan kommer att förete alltför betydande diskontinuiteter, och

att gruppantalet fördenskull bör i viss mån ställas i beroende av levnadskostnadssplittringens

storlek. Då kommittén vid uppgörande av förslaget

till löneplan icke kunnat hämta ledning av någon aktuell dyrortsgruppering

och säkra hållpunkter alltså saknas för bedömande av levnadskostnadssplittringens

storlek samt den med hänsyn härtill lämpliga lönespännvidden, har

kommittén ■— i överensstämmelse med en bland personalrepresentanterna

allmänt uttalad mening — ansett sig icke böra ifrågasätta någon ändring i

nuvarande gruppantal. Härvid har kommittén tillika beaktat de betydande

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

övergångssvårigheter och därmed förenade kostnader för statsverket, som

skulle föranledas av en minskning av gruppantalet. I nu gällande löneplaner

ingå, som bekant, endast sju ortsgrupper, men genom 1931 och 1935 års

provisoriska dyrortstillägg har i realiteten gruppantalet ökats med två — »H»

och »I» — låt vara att ortstillägget för »I»-gruppen icke konstruerats efter

samma regler som ortstilläggen enligt löneplanen. I enlighet med vad nyss

anförts hava i löneplanen upptagits 9 ortsgrupper, betecknade med bokstäverna

A—I.

Även i fråga örn löneplanens spännvidd saknas, såsom redan berörts, tillförlitliga

utgångspunkter för ändring av nuvarande förhållande mellan lönebeloppen

för billigaste och dyraste ort. Ehuruväl vissa i dyrortsgrupperingsbetänkandet

refererade undersökningar synts tala för att någon minskning

av lönespännvidden kunde vara befogad, har kommittén i avsaknad av närmare

utredning beträffande den samlade verkan av de faktorer, som härvidlag

öva inflytande, ansett sig icke böra direkt eftersträva en rubbning av nuvarande

interlokala lönerelationer. En mindre sammandragning av spännvidden

har dock skett, väsentligen i syfte att övervinna vissa svårigheter,

som på grund av I-gruppens oregelbundna konstruktion varit förenade med

uppbyggandet av en jämn löneplan.

Vidkommande spörsmålet om löneförbättringens storlek för de befattningshavare,

som avses skola åtnjuta lön enligt löneplan A, ävensom rörande

denna löneplans byggnad i övrigt har lönekommittén anfört bland annat

följande (sid. 96—97):

Beträffande löneförbättringens storlek har kommittén funnit skäl föreligga

att tillstyrka en relativt större löneförhöjning för befattningshavare i

lägre lönegrader än för tjänstemän i högre löneställning. Den allmänna utgångspunkten

för avvägningen av löneförbättringen har varit, att den reella

höjningen av de enligt avlöningsbestämmelserna före den 1 juli 1937 utgående

avlöningsbeloppen — alltså utan hänsyn tagen till den provisoriska avlöningsförstärkningen

— borde vid ett indexläge av 162/163 uppgå till eller

närma sig 300 kronor i alla lönelägen. Denna allmänna grundval för löneplanearbetet

har i främsta rummet avsett ortsgruppen I, som kommittén icke

minst med hänsyn till stockholmslönernas dominerande betydelse ur arbetsmarknadssynpunkt

ansett sig böra taga till utgångspunkt. Från olika personalrepresentanters

sida hava framställts önskemål såväl om en större generell

lönehöjning som ock om en ökad löneförbättring för vissa löneklasser

eller vissa befattningshavargrupper. Kommittén har ansett sig icke kunna

biträda dessa önskemål i vidare mån än att kommittén förordar en något

större löneökning än den nyssnämnda dels för löneklasserna 9 och 10, vilka

utgöra slutlöneklasser för vissa stora personalgrupper, som i jämförelsevis

ringa omfattning kunna påräkna vidare befordran, samt för därintill liggande

löneklasser, dels ock för löneklasserna 27—33, vilka beröras av nuvarande

maximigräns för dyrtidstillägget.

Lönekommitténs förslag till löneplan A innebär vidare, att den nuvarande

30-gradiga löneplanen skulle utbyggas med fyra nya lönegrader, nr 31—34,

med samma antal löneklasser som i lönegraderna 20—30. En sådan utbyggnad

har ansetts behövlig bland annat för att bereda möjlighet till en lämplig

inplacering av vissa för närvarande i allmänna civilförvaltningens löneplan

B upptagna befattningar, vid vilka utöver lön utgår särskild avlöningsförstärkning

eller med vilka är förenad rätt till naturaförmåner, vilkas avveckling

kan befinnas önskvärd. Till förebyggande av missförstånd beträffande

syftet med den föreslagna utbyggnaden vill kommittén uttryckligen

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

37

framhålla, att de nya lönegraderna icke av kommittén avses för en differentiering

av byråchefstjänsterna liksom ej heller eljest för uppflyttning i högre

lönegrad än den 30:e av vanliga administrativa tjänster. Kommittén är väl

medveten om, att för en del byråchefstjänster, liksom också för vissa andra

inom nuvarande löneplan B upptagna befattningar med ledaransvar eller

eljest förutsättande särskilt stora kvalifikationer, en högre löneställning kan

vara behövlig än den, som med nuvarande lönegradsplacering vinnes även

med den enligt kommitténs förslag till löneplan höjda lönenivån. I den man

vid en blivande tjänsteförteckningsrevision en förbättrad löneställning för

ifrågavarande tjänster befinnes erforderlig, bör emellertid denna enligt kommitténs

mening komma till stånd genom befattningarnas omändring till tjänster,

vilka tillsättas medelst förordnande, en anställningsform, som enligt

kommitténs uppfattning överhuvud bör vinna utsträckt tillämpning för statsförvaltningens

ledande befattningar. Endast i den man en dylik anställningsform

ej lämpligen kan ifrågakomma — t. ex. beträffande domarbefattningar

— lärer för beredande av en förbättrad löneställning, där sadan anses pakallad,

böra tillgripas uppflyttning i någon av de nya lönegraderna av löneplan

A. Då kommittén hittills ej haft tillfälle att ingå på frågor örn ändrad

lönegradsplacering, föreslår kommittén icke för närvarande inplacering av

någon befattning i någon av de nya lönegraderna.

Beträffande härefter de föreslagna löneplanerna B och C, är att märka,

att dessa av kommittén upptagits utan dyrortsgradering. Nämnda förhållande

överensstämmer, så vitt angår löneplan C, med vad som nu gäller,

varemot lönebeloppen för de under den nya löneplanen B — motsvarande

nuvarande löneplan A — hänförda tjänsterna för närvarande äro dyrortsgraderade.

Kommitténs förslag beträffande nu ifrågavarande löneplaner innefattar

icke någon realprövning av lönerna utan endast en formell uppräkning av

lönebeloppen genom inläggande i de fasta lönerna av 10 procents dyrtidstillägg

samt provisorisk avlöningsförstärkning jämte lönernas upptagande

med avrundade belopp, slutande å hela tusental kronor. Kommittén har

i detta sammanhang framhållit följande (sid. 98):

Resultatet av denna inräkning har blivit en höjning av de nuvarande lönebeloppen

— beträffande löneplan B av de nu för högsta ortsgruppen

upptagna löneplanebeloppen — nied i runt tal 1,000 kronor. Den höjda

maximigräns för rörligt tillägg, som föreslås av kommittén, kommer vid

indexlägen överstigande det, efter vilket uppräkningen av de fasta lönerna

skett, att för samtliga här ifrågavarande befattningshavare giva en viss

reell löneförbättring. I den nian i övrigt en reell förbättring av löneställningen

för ifrågavarande tjänster bör äga rum -— en fråga som delvis sammanhänger

med spörsmål av organisatorisk art — bör enligt kommitténs

mening frågan härom upptagas till prövning i samband nied den revision

av tjänsteförteckningen, till vilken kommittén längre fram ämnar återkomma.

Utformningen av löneplan C innebär i fråga örn ett fatal tjänster en avvikelse

från nyssnämnda regel örn en generell uppräkning av nuvarande lönebelopp

nied 1,000 kronor. För befattningarna såsom depåchefer vid hingstdepåerna,

vilkas arvoden nu äro bestämda till respektive 7,500 och 9,500

kronor, skulle enligt kommitténs förslag för åvägabringande i löneplanen

av lämpliga och avrundade lönebelopp lönerna höjas till 9,000, respek
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

«ve H.OOO kronor. För chefsbefattningarna vid statens vattenfallsverk

och domänverket skulle vidare lönen enligt förslaget fortfarande bestämmas

till samma belopp som för närvarande eller 30,000 kronor. För att de

nuvarande innehavarna av generaldirektörsbefattningarna i sistnämnda båda

verk icke genom denna med hänsyn till löneplanens jämna uppbyggnad föreslagna

lönebestämning. skola tillskyndas avlöningsminskning, förutsätter

kommittén, att befattningshavarna i fråga tillerkännas personliga lönetilllagg

av 1,000 kronor årligen, så länge de kvarstå i sina befattningar.

Av departementschefens redogörelse för myndigheternas yttranden i förevarande

delar (sid. 98 104), vartill utskottet tillåter sig hänvisa, framgår,

att det övervägande flertalet lämnat kommitténs förslag till lönesättning utan

erinran eller förklarat sig böra tillstyrka detsamma. Vissa av dem hava

härvid betonat att, då till grund för förslaget legat en överenskommelse

mellan kommittén, å ena, och de i överläggningarna med kommittén deltagande

personalrepresentanterna, å andra sidan, anledning för dem icke

förefunnes att avstyrka förslaget, även om detsamma i och för sig kunde

vara av beskaffenhet att föranleda erinringar. Andra ämbetsverk hava såsom

skäl för sitt understödjande av förslaget framhållit bl. a. angelägenheten

av att lönefrågan utan dröjsmål vinner sin lösning vid 1938 års riksdag.

Några verk hava även pekat på de fördelar för tjänstemännen i andra avseenden,

som reglementsförslaget innebure, även om den föreslagna löneregleringen

icke kunde sägas vara tillfredsställande. Tre ämbetsverk hava

direkt uttalat att, innan löneregleringsförslaget förelädes riksdagen, en omarbetning

av löneplansförslaget borde ske i syfte att bättre tillgodose befattningshavarnas

lönekrav.

I ett flertal utlåtanden hava närmare berörts de brister, som enligt vederbörande

myndighets mening vidlåda det föreliggande löneregleringsförslaget.

Sålunda har framhållits, att det dyrtidstillägg, som skall inräknas i den fasta

lönen, av kommittén föreslås alltjämt skola utgöra endast omkring hälften

av levnadskostnadernas stegring sedan år 1914. I verkligheten betydde

detta, att den inträdda reallöneförsämringen förklarades skola utgöra den

nya utgångspunkten för lönenivåns bestämmande. Under förutsättning av

fortsatt levnadskostnadsstegring skulle en ny reallöneförsämring inträda,

svarande mot en fjärdedel av levnadskostnadernas stegring. Den av kommittén

föreslagna löneförbättringen vore alltför obetydlig för att kunna anses

motsvara de förhoppningar, som statstjänstemännen med fog hade ställt

på en blivande lönereglering. Särskilt betänkligt vore förslaget, om det såges

i samband med det samtidigt föreslagna slopandet av barntilläggen. För ett

stort antal befattningshavare bleve löneförbättringen i stället en löneförsämrmg

och förslagets värde för de statsanställda illusorisk. I avseende å familjeförsörjarna

innebure förslaget en inkonsekvens i betraktande av de

statliga åtgärder, som numera i allt större omfattning vidtoges för stödjande

av såväl familjebildning som barnrika familjers existens. Någon skälig

kompensation kunde icke vinnas genom åtgärder på beskattningsväsendets

område. I detta sammanhang har ock pekats på de i jämförelse med statstjänstemännens

gynnsammare löneförmåner, som tillkomme industriarbetare

liksom ock tjänstemän inom bank- och försäkringsväsen samt de kommunalt

anställda tjänstemännen, särskilt Stockholms stads tjänstemän.

Det har vidare från olika håll anmärkts, att den föreslagna löneökningen

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

39

vöre särskilt otillfredsställande för befattningshavare i högre lönegrader.

För dessa tjänstemän innebure löneregleringsförslaget en icke oväsentlig

försämring i jämförelse med det förslag, som framlades av 1928 års lönekommitté.

Löneökningen i 15—27 löneklasserna vore mindre än i övriga

löneklasser, utan att kommittén anfört någon sakligt bärande motivering

härför. Från några verk har påpekats, att på grund av skiljaktigheter i

lönenivån inom statlig och enskild tjänst stor svårighet förelåge för ett ämbetsverk

att kunna konkurrera med icke statliga företag om högre kvalificerade

arbetskrafter. Statsmakterna syntes under senare år hava varit benägna

att förbise den för statsarbetets effektivitet stora betydelsen av att

lill ledande befattningar erhålla högt kvalificerade innehavare. De högre

befattningshavarnas löneställning hade under de senaste årtiondena relativt

sett undergått en kontinuerlig försämring i jämförelse med andra befattningshavare.

Statens lönepolitik beträffande de högre tjänstemännen hade

medfört betydande olägenheter för staten såsom företagare inom verksamhetsområden

av teknisk och affärsbetonad karaktär.

För egen del yttrar departementschefen i huvudsak följande (sid. 104—

105):

I likhet med lönekommittén finner jag det lämpligt, att vid den nu förestående

löneregleringen de fasta lönerna uppräknas till en mera aktuell levnadskostnadsnivå

än den, på vilken de i gällande löneplaner upptagna lönebeloppen

grunda sig. Att härvid som utgångspunkt valts 1935 års genomsnittliga

levnadskostnader, motsvarande indextalet 156 på nuvarande indexskala,

föranleder ej heller någon erinran från min sida. Härigenom skulle

10 procent av nuvarande dyrtidstillägg komma att inräknas i de fasta lönebeloppen.

Jag tillstyrker även förslaget att tjänstemännen genom förbehåll i

avlöningsreglementet förpliktas att, därest levnadskostnaderna nedgå med

minst 10 procent, räknat från nyssnämnda utgångsläge, efter prövning av

Kungl. Maj :t och riksdagen underkasta sig en sänkning av de nya, genom

löneregleringen förhöjda lönebeloppen med högst 5 procent.

Jag anser mig också böra biträda den avvägning av den reella löneförbättringen,

som innefattas i kommitténs förslag till löneplan för tjänstemän i allmänhet

(löneplan A). Såsom i betänkandet framhållits, utgör detta förslag

resultatet av förhandlingar mellan lönekommittén och de utsedda representanterna

för personalorganisationerna, varvid man genom sammanjämkning

av olika meningar inom kommittén och bland personalrepresentanterna uppnått

enighet rörande lönebeloppens avvägning i löneplansförslaget. I anledning

av vad vissa ämbetsverk anfört beträffande omfattningen av den föreslagna

löneförbättringen må framhållas, att visserligen — såsom kommittén

själv anmärkt — denna förbättring kan betraktas såsom måttlig, men att

kommitténs reglementsförslag är ägnat att bereda tjänstemännen betydande

fördelar i andra hänseenden.

Den av riksräkenskapsverket berörda frågan, huru vid en blivande revision

av tjänste- och familjepensionsbestämmelserna pensionsavdragen må

böra avvägas, är ett spörsmål, till vilket ståndpunkt nu svårligen kan tagas.

Mot den tekniska konstruktionen av löneplanen A synes mig någon erinran

icke vara att göra. Jag biträder alltså även förslaget, att ifrågavarande

löneplan utbygges med fyra nya lönegrader. I avseende å löneskillnaden

mellan olika dyrorter har socialstyrelsen anmärkt, att kommittén bort,

med hänsyn till konstaterad ökning i levnadskostnadsspänningen mellan

billigaste och dyraste ort vid de senaste ortsgrupperingarna, hava föreslagit

en ökad spännvidd mellan lönebeloppen för lägsta och högsta dyrorts
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

grupp. Även lantbruksstyrelsen har ställt sig tvivlande rörande det rättvisa

iden av kommittén gjorda avvägningen av lönebeloppen för dyrorterna i

jämförelse med de billigare orterna. Såsom lönekommittén framhållit, saknas

emellertid i avvaktan på verkställandet av en ny dyrortsgruppering säkra

hållpunkter för bedömande av den nuvarande levnadskostnadssplittringens

storlek — av kommittén verkställda undersökningar tyda närmast på att en

minskning av denna inträtt under de senaste åren — och därmed också för

en rubbning av nuvarande interlokala lönerelationer. Jag ansluter mig fördenskull

till kommitténs förslag beträffande lönespännvidden. Ej heller

har jag något att erinra mot lönekommitténs fördelning av lönebeloppen i

löneplanen på nio ortsgrupper.

Den i kommittéförlsaget upptagna löneplanen B, vilken motsvarar den nuvarande

dyrortsgraderade löneplanen A i allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente,

har upptagits utan dyrortsgradering. Jag har icke någon

invändning att framställa häremot.

o Jag biträder likaledes kommitténs förslag till avvägning av lönebeloppen

såväl i löneplan B som i löneplan C. Detta förslag innebär, att nu gällande

lönesatser i allmänhet underkastats en uppräkning med omkring 1,000 kronor,

vilken är av väsentligen formell karaktär och ungefärligen motsvarar

nu utgående dyrtidstillägg och provisorisk avlöningsförstärkning.

Lönekommittén har i samband med sin redogörelse för utbyggnaden uppåt

av löneplan A med vissa nya lönegrader fört på tal den vid olika tillfällen

diskuterade frågan angående löneställningen för byråchefstjänsterna

inom statsförvaltningen och därvid framhållit, att de nya lönegraderna av

kommittén icke avsetts för en differentiering i lönehänseende av dylika tjänster

liksom ej heller eljest för uppflyttning i högre lönegrad än den 30 :e av

vanliga administrativa tjänster. I den mån för en del byråchefstjänster —

liksom också för vissa andra inom den nu gällande löneplanen B upptagna

befattningar med ledaransvar eller eljest förutsättande särskilt stora kvalifikationer

— en högre löneställning kunde vara behövlig än den, som med

nuvarande lönegradsplacering vunnes med den enligt kommitténs förslag till

löneplan höjda lönenivån, borde denna enligt kommitténs mening komma till

stånd genom befattningarnas omändring till tjänster, vilka tillsättas genom

förordnande, en anställningsform, som kommittén ansåge överhuvud böra

vinna utsträckt tillämpning för statsförvaltningens ledande poster.

Den av kommittén sålunda väckta frågan om en vidgad tillämpning av

förordnandesystemet vid tillsättandet av de ledande posterna inom statsförvaltningen

torde icke nu behöva upptagas till närmare behandling utan

bör övervägas i samband med den förestående tjänsteförteckningsrevisionen.

Med den ståndpunkt jag intagit till kommitténs förslag angående löneplanernas

konstruktion finner jag icke anledning frångå vad kommittén

föreslagit beträffande löneställningen för cheferna för statens vattenfallsverk

och domänverket. I enlighet med vad kommittén föreslagit förutsätter

jag emellertid, att de nuvarande innehavarna av befattningarna genom personliga

lönetillägg hållas skadeslösa för den sänkning av lönen, som vid bifall

till förslaget skulle inträda.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

41

3. Specialmotivering till civila avlöningsreglementet.

I avseende å motiven till de särskilda paragraferna i lönekommitténs leglementsförslag

har departementschefen åberopat vad kommittén härutinnan

anfört i dess betänkande. Departementschefen har upptagit till särskild behandling

endast sådana stadganden i förslaget, beträffande vilka han på

grund av i de avgivna yttrandena gjorda erinringar eller av annan anledning

funnit skäl vidtaga jämkningar av formell eller saklig innebörd eller

ansett särskilda uttalanden vara påkallade. I avseende å vad departementschefen

härvid anfört torde utskottet få hänvisa till sid. 106—151 i statsrådsprotokollet.

Här må allenast följande omnämnas.

Enligt den av 1936 års lönekommitté förslagna lydelsen a v 1 § 1 mom.

första stycket skall genom beslut av Kungl. Maj :t och riksdagen bestämmas,

å vilka ordinarie civila befattningar i statens tjänst civila avlöningsreglemenlet

skall äga tillämpning. Det har därvid ansetts tillfyllest, att de verk och

befattningar, vilkas löneförhållanden skola regleras genom reglementet, intagas

i en vid detsamma fogad tjänsteförteckning, vilken -— liksom hittills

för varje verk angiver envar befattnings benämning och placering i lönegrad.

Bestämmelse i sistnämnda hänseende har införts i 1 mom. andra stycket.

Genom den där intagna föreskriften skulle vinnas, att den formella avfattningen

av tjänsteförteckningen icke behövde av Kungl. Maj:t underställas

riksdagens prövning vare sig vid det nya reglementets godkännnande av

riksdagen eller sedermera vid ändringar i reglementets tillämpningsområde,

vid tillskapande av nya eller uteslutande av tidigare befintliga tjänster o. s. v.

En dylik ordning — vilken i praktiken följts även under de nuvarande reglementenas

giltighetstid med stöd av riksdagens bemyndiganden för Kungl.

Majit att vidtaga de ändringar i allmänna civilförvaltningens och kommunikationsverkens

avlöningsreglementen, som kunna föranledas av riksdagens

beslut — har ansetts så mycket mindre kunna giva anledning till erinran,

som befattningarna vid de nyreglerade verken, med undantag dock för befattningar

vid affärsverken, redan nu upptagas i en särskild av Kungl. Maj :t

och riksdagen fastställd personalstat, sedan år 1935 benämnd personalförteckning.

Kommittén förutsätter, att även för de affärsdrivande verkens vidkommande,

beträffande vilka någon personalförteckning hittills formellt sett

icke godkänts av riksdagen, befattningarnas benämning och lönegradsplacering

liksom även antalet befattningar, såvitt de tillhöra 21 :a och högre lönegrader,

av riksdagen fastställas genom godkännande av en för varje verk

upprättad personalförteckning. Några förändringar ha icke ansetts böra

ske i avseende å den Kungl. Majit för närvarande tillkommande befogenheten

att fastställa befattningarnas antal, i den mån de tillhöra 20 :e eller lägre

grad vid affärsverken.

Departementschefen finner för sin del den av lönekommittén sålunda föreslagna

anordningen lämplig och förordar fördenskull densamma. I en
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets utlåtande Nr löj
-

lighet med denna departementschefens ståndpunkt har någon tjänsteförteckning

icke fogats vid det förslag till civilt avlöningsreglemente, som framlagts

i Kungl. Maj:ts föreliggande proposition. Erinras må emellertid, att lönekommittén

verkställt en överarbetning i formellt hänseende av de vid nuvarande

avlöningsreglementen fogade tjänsteförteckningarna, vilka därvid sammanförts

till en enda förteckning. Detta tjänsteförteckninsgförslag — som

av departementschefen ansetts i avsende å uppställning m. m. kunna tjäna

såsom förebild för avfattningen av den tjänsteförteckning, Kungl. Majit

skulle äga utfärda — finnes såsom bilaga närslutet det vid propositionen fogade

statsrådsprotokollet.

Uti den av lönekommittén under 2 § 2 mom. föreslagna bestämmelsen, enligt

vilken det skulle ankomma på Kungl. Maj :ts prövning, om och i vad mån

tjänsteman, som är berättigad att av statsmedel uppbära tjänstepension, livränta

eller ärligt understöd, skulle av sådan anledning vidkännas avdrag å

lönen, föreslår departementschefen viss ändring. I anslutning till vissa över

förslaget angivna yttranden förordar departementschefen, att såvitt angår

livränta den nuvarande ordningen bibehålies. Ändringen innebär, att livränta

enligt olycksfallsförsäkringslagen i regel icke skulle utbetalas i det fall,

att tjänstemannen åtnjuter lön enligt civila avlöningsreglementet med minst

det belopp, som svarar mot livräntan, och följaktligen något avdrag å lönen

ej heller i sådant fall förekomma. Departementschefen förordar även ändring

av det av kommittén under 2 § 3 mom. föreslagna stadgandet, enligt

vilket lön skulle, där avgång från tjänsten sker på grund av dödsfall och

tjänstemannen efterlämnar familjepensionsberättigade anhöriga, utgå under

en månad efter dödsfallet och familjepensionens utbetalande under motsva

rande tid uppskjutas. I anledning av härutinnan gjorda erinringar från vissa

myndigheter föreslår departementschefen sådan ändring, att lönen skall —•

liksom hittills -—- utgå endast till och med den dag tjänstemannen frånträder

sin befattning. I det fall, att för månad räknat familjepensionen understiger

tjänstemannens lön jämte rörligt tillägg vid tiden för dödsfallet, skall

emellertid i stället begravningshjälpen ökas med visst belopp. Till detta

förslag återkommer utskottet under 40 §.

I 3 § 2—3 mom. hava upptagits föreskrifter angående tjänstemans skyldighet

att låta förflytta sig.

De nu gällande bestämmelserna härutinan hava av lönekommittén omarbetats

dels i syfte att åstadkomma större enhetlighet i föreskrifterna på detta

område, dels ock att bereda större möjlighet för vederbörande myndigheter

att på ett rationellt sätt utnyttja den ordinarie arbetskraften. Enligt kommitténs

förslag skulle tjänsteman, oavsett huruvida han erhållit fullmakt å

sin befattning eller han tillsatts genom konstitutorial, vara skyldig att låta

förflytta sig till annan stationeringsort eller annan befattning vid det verk han

tillhör liksom ock, därest Kungl. Majit så prövar lämpligt, till befattning vid

annat verk, å vilket civila avlöningsreglementet är tillämpligt. Detta generella

stadgande skulle dock icke vara tillämpligt å domare. Sådan tjänsteman skulle

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

43

allenast vara pliktig att låta förflytta sig till annan domarbefattning inom den

lönegrad han tillhör, varvid såsom förutsättning skulle gälla, att Kungl.

Maj:t finner organisatoriska skäl sådant påkalla.

Mot den utvidgning av förflyttningsskyldigheten, som förslaget i jämförelse

med nuvarande bestämmelser innebär, har en av de delegerade för lönenämnderna

samt två personalrepresentanter anmält avvikande meningar,

i det att de ansett förflyttningsskyldighet icke böra stadgas för befattningshavare,

som innehava fullmakt å sina tjänster. Personalrepresentanterna hava

såsom stöd för sin mening åberopat stadgandet i § 36 regeringsformen.

Lönekommitténs förslag på denna punkt har framkallat gensagor från

vissa ämbetsverk. Ur de avgivna yttrandena må följande återgivas (sid.

112—114):

Svea hovrätt: Enligt hovrättens mening går kommitténs förslag längre

än som kan anses förenligt med § 36 regeringsformen. Det av kommittén

åberopade förhållandet, att tjänstemännen skulle äga efter fritt val bestämma,

huruvida de ville underkasta sig det nya reglementets villkor och föreskrifter,

saknar betydelse för frågan om förslagets grundlagsenlighet. Dylik

underkastelse är ej att likställa med sådan ansökan örn förflyttning som avses

i § 36 regeringsformen. Väl kan den anses innefatta ett generellt avstående

från rätten att åberopa förbudet mot förflyttning utan egen ansökan,

men detta förbud är stadgat i syfte att tillgodose ej blott den enskilde tjänstemannens

bästa utan även betydelsefulla allmänna intressen, över vilka denne

ej äger disponera. Sant är att, särskilt under senare år, föreskrifter meddelats,

vilka ej stå i överensstämmelse med grundlagsbudet i fråga, men detta

synes ej utgöra tillräckligt skäl för att även nu, då en reglering av allmän

räckvidd och mera slutgiltig art skall träffas, åsidosätta vad hänsynen till

grundlagens helgd kräver. Hovrätten hemställer därför att i samband med

förevarande ämnes fortsatta prövning frågan om ändring av § 36 regeringsformen

upptages till övervägande.

De särskilda regler beträffande förflyttningsskyldighet för hovrätternas befattningshavare,

som återfinnas i kungörelsen den 6 juni 1925 (nr 272) och

enligt vilka sådan skyldighet åligger de i graden yngre framför de äldre, böra

enligt hovrättens mening alltjämt bibehållas.

Statskontoret: Ämbetsverket finner det tveksamt, i vad mån avlöningsreglementenas

bestämmelser rörande tjänstemännens förflyttningsskyldighet

äro förenliga med den princip örn ordinarie ämbefs- och tjänstemäns oavsättlighet,

som fastslagits i § 36 regeringsformen. Som motivering för den

föreslagna utsträckningen av förflyttningsskyldigheten har lönekommittén

åberopat behovet av möjlighet för verksmyndigheterna att rationellt utnyttja

de ordinarie arbetskrafterna. Härtill genmäler statskontoret, att redan för

närvarande förflyttningsskyldighet föreligger i de fall, då förflyttningen påkallas

av organisatoriska skäl eller då fråga är örn ämbetsverk med tillhörande

lokalförvaltning. Det behov av förflyttning, som härutöver kan vara

för handen, är, såvitt ämbetsverket kan finna, ytterst obetydligt. Det påpekas

ock, att överhuvud taget den redan nu förefintliga förflyttningsskyldigheten

för tjänstemän vid de centrala ämbetsverken endast i sällsynta un

dantagsfall tagits i anspråk.

På dessa skäl och under åberopande i övrigt av vad statskontoret anfört

mot lönekommitténs förslag örn förordnandesystemets utsträckning till byråchefsgradcn

finner sig ämbetsverket icke kunna tillstyrka förslaget örn utökad

förflyttningsskyldighet. 1 varje fall anser statskontoret, att vidgad

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

skyldighet i sådant hänseende icke bör åläggas tjänsteman, vilken har fullmakt

å sin befattning.

Större akademiska konsistoriet i Lund (professor Malmgren): Enligt § 36

regeringsformen är det lika litet tillåtet att transportera befattningshavare till

annan tjänst »utan efter egna ansökningar» som att avsätta dem, och detta

förbud gäller uttryckligen ej blott domare, utan »alla andra ämbets- och tjänstemän

än de i föregående § nämnda» (d. v. s. förtroendeämbetsmännen).

Stadgandet är utan all fråga i denna kategoriska och onyanserade formulering

olämpligt och omodernt. Det hade för länge sedan bort reformeras.

Så har emellertid icke skett. Det kvarstår oförändrat sedan 1809. Man har

i stället försökt komma ifrån det genom mer eller mindre advokatoriska bortförklaringar.

Man har sålunda tolkat del såsom syftande allenast på sådana

befattningar, vilkas innehavare vore försedda med fullmakt. Det saknar i

detta sammanhang intresse, huruvida en dylik begränsning kan anses tillfyllestgörande

motiverad. När det gäller förflyttning har man nämligen ansett

sig oförhindrad att låta denna gå ut också över fullmaktsinnehavare. Här

har man då måst tillgripa en annan metod för övervinnande av de svårigheter,

grundlagen genom sin formulering uppreser. Det kan ju icke bestridas,

att fullmaktsinnehavare efter vad som uttryckligen säges ej kunna transporteras

»utan efter egna ansökningar». Då bär man först ersatt »ansökningar»

med »samtycke»; huvudsaken är att man ej transporteras mot sin

vilja. Sedan har man gått ett steg längre och betraktat det som likgiltigt,

huruvida detta samtycke avser en viss befattning, som en tjänsteman söker

respektive medger förflyttning till, eller är generellt, så att det är avgivet på

förhand och gäller vilken befattning som helst. Och slutligen låter man samtycket

avgivas genom konkludent handling: man sätter in i ett avlöningsreglemente

ett stadgande örn skyldighet att låta förflytta sig till annan tjänst,

och den som söker en tjänst, för vilken detta reglemente gäller, har därmed

givit sitt samtycke till förflyttningen.

Mot detta förfaringssätt, som även kommittérade i sitt förslag godtagit,

kan nu till en början anmärkas, att frivilligheten, vilken ju dock i grundlagens

ögon är ett ganska viktigt moment i samtycket, realiter är borteliminerad.

Viktigare är emellertid, att man på detta sätt låter de enskilda befattningshavarna

omintetgöra hela förflyttningsförbudet genom sitt samtycke. En

befattningshavare kan väl disponera över sin egen rätt till den tjänst han

innehar genom att söka eller medgiva förflyttning i ett konkret fall, men han

kan icke få genom sin dispositionshandling omintetgöra själva huvudsyftet

med förflyttningsförbudet, nämligen att skapa en ämbetsmannakår, som genom

trygghet i besittningen av innehavd tjänst har förutsättningar för full

självständighet vid lagarnas handhavande.

Det kan icke vara till gagn för rättsordningen att ett låt vara gammalt

och i vissa avseenden olämpligt men dock erkänt i kraft varande grundlagsstadgande

genom varjehanda omvägar förbytes i sin rena motsats.

Å andra sidan har riksräkenskapsverket förklarat sig bestämt tillstyrka

lönekommitténs förslag. Ämbetsverket anför:

Den av 1936 års lönekommitté uppdragna åtskillnaden i avseende å förflyttningsplikt

mellan domare och andra tjänstemän finner ämbetsverket vara

rationell, särskilt som enligt tjänstepensionsreglementet i fråga om skyldighet

att avgå från tjänsten motsvarande uppdelning genomförts.

De beträffande andra tjänstemän än domare föreslagna bestämmelserna

om skyldighet att underkasta sig förflyttning gå enligt riksräkenskapsverkets

mening icke längre än som kräves, för att ett ändamålsenligt utnyttjande av

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

45

statens förvaltningsapparat skall kunna genomföras. Behovet av dylika bestämmelser

bestyrkes av under senare år av Kungl. Majit vidtagna förflyttningsåtgärder,

vilka emellertid delvis måst ske i form av förordnande att

uppehålla lägre befattning.

Utgångspunkten för kritiken beträffande de nu gällande förflyttnmgsbestämmelserna

har varit stadgandet i regeringsformen § 36, enligt vilket de

som bekläda domarämbeten samt alla andra ämbets- och tjänstemän än de i

§ 35 nämnda (de s. k. förtroendeämbetsmännen) icke kunna, utan medelst

rannsakning och dom, från sina innehavande sysslor av Konungen avsättas,

ej heller utan efter egna ansökningar till andra tjänster befordras eller flyttas.

Samma stadgande lärer även nu komma att tagas till intäkt för eventuella

vrkanden örn uppmjukning av det nu föreliggande förslaget.

Det är uppenbart, att om det anförda grundlagsstadgandet skulle tillämpas

efter ordalagen, såväl de nuvarande bestämmelserna i allmänna civilförvaltningens

och andra nyare avlöningsreglementen som de i det föreslagna

nya avlöningsreglementet ingående äro oförenliga med grundlagsstadgandet.

Men detta gäller även det av 1928 års lönekommitté framlagda förslaget, och

detta i fråga om såväl fullmaktsförsedda tjänstemän som tjänstemän tillsatta

medelst konstitutorial. Detsamma är vidare fallet beträffande de vid vissa

äldre löneregleringar för olika verk fastställda avlöningsvillkoren i nu förevarande

avseende.

Då omhandlade grundlagsstadgande generellt talar om »tjänstemän», skulle

bestämmelsens ordalag gälla även de numera såsom »tjänstemän» betecknade

befattningshavare, vilka tidigare hänfördes till s. k. betjänte, ävensom de

stora grupper av befattningshavare i biträdesgrad, för vilka först under innevarande

århundrade ordinarie tjänster inrättats. Även de än större grupper

av befattningshavare vid kommunikationsvei-ken, som tillkommit långt efter

1809, skulle formellt falla under stadgandet i fråga. Genom att för berörda

befattningshavare — liksom åtskilliga andra — använda tillsättningsformen

konstitutorial hava emellertid dessa befattningshavare ansetts kunna ställas

utanför tillämpningen av regeringsformen § 36.

Att på själva grundlagen bygga en åtskillnad beträffande förflyttningsskyldigheten

mellan innehavare av fullmaktstjänster och av andra tjänster, synes

riksräkenskapsverket vara uteslutet. Erinras må ock, att det råder fullständig

brist på system med avseende å konstitutorialformens användning. Såsom

exempel må här endast framhållas, hurusom jämväl de högre tjänstemännen

i generaltullstyrelsen tillsättas medelst konstitutorial, medan i lotsstyrelsen

fullmaktsförfarandet användes för motsvarande tjänster.

Vad beträffar spörsmålet, i vad mån de föreslagna reglerna rörande förflyttningsskyldiglieten

äro förenliga med grundlagens anda, lärer det vara

ogörligt att på nutidens förhållanden omplantera de uppfattningar, som må

hava varit rådande vid regeringsformens tillkomst för nära 130 år sedan. Det

må blott erinras, huru statens lönesystem under denna tid utvecklats. Ännu

vid tiden för det nuvarande statsskickets införande avlönades tjänstemännen

till stor del med naturainkomster och sportler i olika former. Det är uppenbart,

att under sådana förhållanden en förflyttning till annan tjänst kunde

för en tjänsteman få högst betänkliga följder. Enligt det föreliggande förslaget

skulle — i anslutning till vad som redan gäller för de nyreglerade

delarna av civilförvaltningen — den förflyttade såsom regel bliva tillförsäkrad

bibehållen lön. Vid sådan förflyttning till lägre befattning, som föranletts

av tjänstemannens förhållande i tjänsten, .skulle väl viss försämring

i löneställningen kunna inträda, men detta endast såtillvida, att möjligheten

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

till uppflyttning i löneklass utöver den vid förflyttningen innehavda skulle

bortfalla.

Det torde ligga i öppen dag, att därest så förmånliga och så fast utformade

avlomngsbestämmelser som de, varom nu är fråga, förefunnits vid tiden för

ref<r™gs/ormen.? åtagande, § 36 givits en helt annan avfattning än den

erhöll. Med hänsyn främst härtill men även till statsförvaltningens och

statstjänstens i vitala delar förändrade karaktär, kan man enligt riksräkenskapsverkets

mening icke jämställa den förflyttning, varom i meranämnda

grundlagsstadgande helt allmänt talas, med sådan förflyttning med bibehållen

lön, som regleras i de nu gällande avlöningsreglementena och det föreslagna

civila avlöningsreglementet.

Det torde i detta sammanhang böra framhållas, att — bortsett från det

redan berörda systemet med konstituerade tjänster — ett efterhand allt mera

utökat antal ordinarie befattningar ställts utanför varje tillämplighet av

regeringsformen § 36 genom tillsättande allenast medelst förordnande. Att

detta förfarande, tillämpat i fråga om andra tjänster än förtroendeämbeten,

knappast är förenligt med grundlagens ursprungliga anda, torde vara tämligen

tydligt. Framhållas må även, att i vissa fullmakter inryckta villkor

örn flyttningsskyldighet givetvis icke äro mera förenliga med grundlagen än

i avlöningsreglementena intagna generella bestämmelser i ämnet.

§ 36 regeringsformen måste numera i realiteten anses hava förlorat tilllampnmg

såsom ett stadgande, som i viss detalj reglerar statstjänstemännens

anställningsförhållanden. En liknande utveckling hava åtskilliga andra

for vart statsskick betydelsefulla grundlagsbestämmelser genomgått Det

torde vara tillräckligt erinra om § 4 regeringsformen. Givetvis kan det här

oiDhandlade stadgandet, såsom uttryckande en mera allmän grundsats _

i likhet med exempelvis regeringsformen § 16 — alltjämt hava viss betydelse,

även om det förlorat sin ursprungliga karaktär.

Vad beträffar de risker med hänsyn till statsförvaltningens självständighet

°;^lv'',oSOm..ansetts f?1-''a av en förflyttningsskyldighet i den omfattning

s?m 36 ars lönekommitté föreslagit och som icke mera väsentligt skiljer

j*1® fran vad som nu gäller för allmänna civilförvaltningen, synas farhågorna

i sadan riktning vara i hög grad överdrivna. Erfarenheten från den tid

varunder 1921 års avlöningsreglemente ägt tillämpning, bestyrker i varje

fall icke befogenheten av sådana farhågor. Risken för statsförvaltningens

oberoende synes riksräkenskapsverket fastmera vara den, att vid utnämningar

till tjänster obehöriga hänsyn skulle kunna göra sig gällande. Detta

skulle givetvis i första hand gälla chefsposterna inom förvaltningen Men

beträffande dessa har regeringsformen (§ 35) principiellt förutsatt avsättlighet,

ehuru aven här grundlagen ej lämpats efter utvecklingen.

■ *ven ur statsförvaltningens egen synpunkt synes det riksräkenskapsverket

i högsta grad angeläget, att ej tjänstemän bindas vid befattningar, för vilka

de visat sig vara olämpliga och på vilka de kunna göra direkt skada Den

ej minsta skadan uppstår härvid genom att hos allmänheten kan alstras en

i stort sett oberättigad misstro mot statstjänstemännen och statstjänsten

överhuvud. Att i en modern stat möjlighet att i dylika fall vinna rättelse

mäste förefinnas synes riksräkenskapsverket ofrånkomligt.

Det torde i detta sammanhang böra framhållas, att genom såväl 1907 års

pensionslag som 1935 års civila tjänstepensionsreglemente skapats förutsättningar

för att genom förtidspensionering ur aktiv tjänst avföra tjänstemän

som äro ur stånd att på ett tillfredsställande sätt fullgöra sin tjänst Det

ingrepp i tjänstemännens ställning, som härigenom kan ske är enligt riks

räkenskapsverkets mening av betydligt mera genomgripande art än den som

ligger i en forflyttning till annan tjänst, med bibehållen lön

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

47

Departementschefen anför för egen del följande (sid. 116—119):

Såsom framgår av 1936 års lönekommittés utredning på förevarande

punkt gälla för närvarande olika bestämmelser örn förflyttningsskyldighet

för å ena sidan kommunikationsverken, domänverket samt lots- och fyrstaten

och å andra sidan allmänna civilförvaltningens verk. Även i fråga

om olika delar av allmänna civilförvaltningen gälla skiljaktiga bestämmelser

såtillvida, som en vidsträcktare förflyttningsskyldighet åligger tjänstemän,

vilka ej tillhöra den centrala statsförvaltningen, samt tjänstemän vid centrala

verk med underlydande distrikts- eller lokalförvaltningar, medan för

tjänstemän vid centrala verk i övrigt — i den mån ej speciella regler förekomma

— är stadgad en mera begränsad förflyttningsskydighet.

När det nu gäller att sammanföra avlöningsföreskrifterna för den civila

statsförvaltningen i ett gemensamt reglemente, måste givetvis en utjämning

av här antydda skiljaktigheter mellan olika förvaltningsområden äga rum.

Att därvid bibehålla en uppdelning av statsförvaltningen i å ena sidan centralförvaltning

och å andra sidan distrikts- eller lokalförvaltning synes icke

vara lämpligt. Denna tanke har förkastats av 1936 års lönekommitté liksom

tidigare av 1928 års lönekommitté, som därvid anförde, att en dylik

uppdelning syntes rättsligt svagt grundad. Ej heller synes det mig kunna

förordas att göra förflyttningsskyldighetens omfattning beroende av tjänstemännens

anställningsform på det sätt, att fullmaktstjänstemän underkastas

en mera begränsad och konstitutorialtjänstemän en mera vidsträckt skyldighet.

Sistnämnda lösning föreslogs av 1928 års lönekommitté med den motiveringen,

att den syntes bättre än nu gällande föreskrifter överensstämma med

stadgandena i regeringsformens § 36. Det synes mig tvivelaktigt, om en sådan

uppdelning rättsligt sett är starkare grundad än en uppdelning efter

förvaltningsområden. Och i praktiken skulle den leda till högst irrationella

resultat. Ett genomförande av 1928 års lönekommittés förslag på denna

punkt skulle exempelvis medföra, att tjänstemän i 21 :a och högre lönegrader

i fångvårdsstyrelsen eller lotsstyrelsen — vilka tillsättas med fullmakt —

icke såsom nu skulle kunna flyttas till befattning inom fångvårdsstaten,

respektive lots- och fyrstaten. Högre tjänstemän vid lots- och fyrstaten

skulle icke heller, såsom nu, bliva förflyttningsskyldiga till befattning inom

lotsstyrelsen och ej ens till annan befattning inom lots- och fyrstaten, såvitt

ej organisatoriska skäl förelåge. En högre tjänsteman inom fångvårdsstaten

skulle däremot såsom konstitutorialtjänstemän fortfarande bliva förflyttningsskyldig

inom fångvårdsstaten men däremot icke, såsom nu, till befattning

inom fångvårdsstyrelsen. Lägre tjänstemän inom såväl fångvårdsstyrelsen

och fångvårdsstaten, som lotsstyrelsen och lots- och fyrstaten skulle

såsom tillsatta medelst konstitutorial alltjämt bliva förflyttningsskyldiga

inom verket även oavsett organisatoriska skäl. Inom generaltullstyrelsen

och tullstaten, där såväl högre som lägre tjänstemän äro tillsatta medelst

konstitutorial, skulle dessa tjänstemän fortfarande bliva flyttningsskyldiga,

dock ej mellan styrelsen och lokalförvaltningen eller vice versa. En del av

de inkonsekvenser, som här antytts endast såsom exempel bland många på

verkningarna av en lösning i enlighet med 1928 års lönekommittés förslag,

skulle visserligen sannolikt kunna läggas till rätta genom en i oell för sig

önskvärd rationalisering av de olika tillsättningsformernas användning, men

det kan förutses, att även efter en dylik rationalisering förflyttningsskyldighetens

reglerande efter anställningsformen i vissa avseenden skulle giva

ojämna och otillfredsställande resultat.

På grund leira v anser jag i likhet med 1936 års lönekommitté ur praktisk

synpunkt nödvändigt, att lbrflyttningsskyldigheten regleras enhetligt utan

hänsyn till anställningsformen fullmakt eller konstitutorial. Därvid kan det

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

enligt min mening med hänsyn till statsintresset e.j gärna ifrågakomma, att

förflyttningsmöjligheterna begränsas mera snävt än som enligt nuvarande

bestämmelser skett i fråga örn de verk, för vilkas tjänstemän nu gäller den

vidsträcktaste flyttningsskyldigheten. 1936 års lönekommittés förslag bygger

väsentligen på denna grund, med den modifikationen likväl, att förflyttningsskyldigheten

generellt skulle, efter Kungl. Maj:ts prövning, omfatta ej

blott det egna verket utan även annat verk, å vilket civila avlöningsreglementet

är tillämpligt. Förslaget skulle sålunda i jämförelse med hittills gällande

bestämmelser innebära en viss utvidgning av förflyttningstvånget, främst för

tjänstemän vid de centrala verk, vilka ej hava lokalförvaltningar. I likhet

med riksräkenskapsverket anser jag denna utvidgning, om vilken enighet

rått bland kommitténs ledamöter, icke gå längre än som ur statsintressets

synpunkt är påkallat. Behov av att förflytta en tjänsteman kan uppkomma

såväl vid organisatoriska förändringar som även i övrigt för ett rationellt utnyttjande

av den ordinarie arbetskraften, och erfarenheten synes giva stöd

för uppfattningen, att de möjligheter, som för närvarande föreligga i detta

avseende, stundom kunna vara otillräckliga.

Kritiken mot kommittéförslaget på denna punkt har ej heller i allmänhet

grundats på den meningen, att förslaget går längre än som ur sakliga synpunkter

är motiverat för arbetskraftens lämpliga utnyttjande. Man har i

stället förmenat, att förslaget, såvitt det berör innehavare av fullmaktstjänster,

icke vore förenligt med stadgandena i § 36 regeringsformen. 1936

års lönekommitté har icke berört denna fråga i vidare mån än att kommittén

förklarat sig icke kunna förbise den utveckling av sedvanerätten

beträffande tjänstemäns oavsättlighet, förflyttning och vad därmed äger

samband, som ägt rum under tiden efter regeringsformens tillkomst och

icke minst under senare årtionden. Riksräkenskapsverket bär, under hänvisning

bland annat till utvecklingen av statens lönesystem under tiden efter

år 1809 samt till statsförvaltningens och statstjänstens numera i vitala delar

förändrade karaktär, hävdat den uppfattningen, att § 36 regeringsformen i

realiteten måste anses hava förlorat tillämpning såsom ett stadgande, vilket

i viss detalj reglerar statstjänstemännens anställningsförhållanden.

Jag finner denna riksräkenskapsverkets mening välgrundad. Det är tydligt.

att såväl de av 1936 års lönekommitté föreslagna som de nu gällande

förflyttningsbestämmelserna icke låta sig väl förena med grundlagsföreskriftens

ordalydelse. Emellertid behöver enligt min mening den utvidgning av

det redan stadgade förflyttningstvånget, som lönekommittén ifrågasatt, icke

med nödvändighet föranleda ändring av det ifrågavarande grundlagsbudet,

och tillräckliga skäl att nu framlägga förslag örn sådan ändring synas mig

vid angivna förhållande icke föreligga. Icke blott gällande förflyttningsbestämmelser

utan även exempelvis föreskrifterna i pensionslagstiftningen angående

obligatorisk pensionsavgång vid viss levnadsålder och om tvångspensionering

vid invaliditet, sjukdom m. m., vilka föreskrifter synas svårförenliga

med ordalydelsen av grundlagsstadgandet om tjänstemännens oavsättlighet.

ha tillkommit utan att ändring av grundlagen ansetts påkallad.

De erinringar i sak, som i vissa yttranden gjorts gällande gentemot kommittéförslaget,

gå väsentligen ut på att förflyttningsskyldighetens reglerande

på sätt i förslaget skett skulle kunna medföra risk för ett avtrubbande av den

självständighet hos tjänstemännen, som med rätta betraktas såsom en viktig

förutsättning för statsförvaltningens oväld och därmed för rättssäkerheten

inom förvaltningen. I likhet med riksräkenskapsverket måste jag

finna de anförda farhågorna i detta hänseende vara överdrivna. Erfarenheten

under den avsevärda tid, under vilken förflyttningsbestämmelser av i

princip samma innebörd som de föreslagna varit gällande för stora delar

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

49

av civilförvaltningen, ger icke stöd för dylika farhågor. I fråga om förflyttning

från ett verk till ett annat ligger enligt sakens natur en bestämd begränsning

däri, att — såsom lönekommittén framhållit —- en tjänsteman icke

rimligen kan förflyttas till annat verk i annat fall än då med den nya befattningen

äro förenade arbetsuppgifter, för vilka tjänstemannen genom sin

utbildning är skickad. Mot missbruk av förflyttningsrätten föreligga verksamma

korrektiv i övrigt i den konstitutionella ansvarigheten och den offentliga

kritiken. .

På grund av vad jag här anfört vill jag för min del förorda, att i fråga örn

förflyttningsskyldighet för tjänstemän i allmänhet bestämmelser meddelas i

enlighet med det förslag, som av lönekommittén intagits under 3 § 3 mom.

Mot kommitténs förslag med avseende å förflyttningsskyldighet för innehavare

av domarbefattningar (3 § 2 morn.) har erinran icke framställts i

annan mån än att Svea hovrätt påyrkat bibehållande av en nu för hovrätternas

ledamöter gällande föreskrift, enligt vilken förflyttningsskyldigheten

åligger en i tjänsten yngre ledamot framför en äldre. Jag anser mig

emellertid även på denna punkt böra biträda lönekommitténs förslag oförändrat.

Inom lönekommittén har beträffande 7 § reservationsvis påyrkats, att i

paragrafens 2 mom. måtte inryckas den i nu gällande avlöningsreglementen

upptagna bestämmelsen därom, att kvinnlig befattningshavare icke ma äga

rätt att åtnjuta lön enligt högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad. I

överensstämmelse med sin i statsrådsprotokollet rörande kommitténs tillsättande

uttalade ståndpunkt har emellertid departementschefen biträtt kommitténs

förslag, att sagda begränsning i rätten till löneklassuppflyttning för

kvinnlig tjänsteman nu upphäves.

I 8 § av reglementsförslaget hava intagits bestämmelser angående lönetursrätt.

Ett betydelsefullt led i de nu gällande avlöningsbestämmelserna inom den

nyreglerade civila statsförvaltningen utgöra reglerna om lönetursberälcning

vid övergång från icke-ordinarie tjänst till ordinarie befattning eller vid befordran

från en ordinarie tjänst till ordinarie tjänst inom högre lönegrad.

Emellertid har erfarenheten under den tid, det nya lönesystemet varit gällande,

givit vid handen, att dessa lönetursbestämmelser varit ägnade att framkalla

vissa olägenheter och svårigheter vid tillämpningen på grund av tillgodoräkningsreglernas

vaga och delvis oklara avfattning och på grund av

det med tillgodoräkningsförfarandet förenade arbetet med löneklassplaceringarna.

Redan 1928 års lönekommitté ägnade en ingående uppmärksamhet åt

frågan om revision av sneddnings- och tillgodoräkningsreglerna. Nämnda

kommitté tog ock ett avsevärt steg till en förenkling i lönetursreglerna, i det

att kommittén vid upprättandet av sitt förslag till allmänt avlöningsreglemente

avsevärt begränsade tillgodoräkningsrätten och i stället utvidgade

sneddningen till att gälla även vid övergång fran extra ordinarie till ordinarie

tjänst.

Vid den granskning, 1936 års lönekommitté ägnat de av 1928 års lönekommitté

utarbetade lönetursbestämmelserna, har kommittén kommit till

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 6 sami. Nr 161. 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

den uppfattningen, att de med tillgodoräkningsförfarandet förenade olägenheterna

äro sådana, att en utväg bör sökas att om möjligt helt utesluta tillgodoräkningssystemet

ur avlöningsbestämmelserna och i stället utvidga

sneddningsinstitutet till att omfatta det övervägande antalet befordringsfall.

Kommitténs förslag innebär i huvudsak följande (sid. 122—124):

Kommittén förordar i första hand, att övergången från icke-ordinarie nyreglerad

befattning till ordinarie tjänst, å vilken civila avlöningsreglementet

erhåller tillämpning, i löneturshänseende regleras efter samma grunder, som

gälla beträffande övergång från lägre till högre ordinarie tjänst.

Enär tillgodoräkningsförfarandets ersättande med sneddning vid övergång

fran icke-ordinarie till ordinarie befattning icke alltid kan giva samma resultat

i fråga örn lönetur, skulle införandet av ett förändrat löneturssystem

kunna i vissa fall medföra ogynnsamma verkningar. Av den av kommittén

lämnade redogörelsen över verkställda utredningar härutinnan framgår, att

övergång från tillgodoräkning till sneddning skulle vid befordran från extra

ordinarie till ordinarie tjänst i ett stort antal fall medföra försämring av

hittillsvarande lönetursrätt. Då emellertid löneturen under extra-ordinarietiden

liksom också sneddningsunderlaget vid befordran till ordinarie tjänst

skulle komma att te sig gynnsammare, därest vissa ändringar genomfördes i

konstruktionen av löneplanerna för extra ordinarie befattningshavare, förordar

kommittén • i anslutning jämväl till ett av 1934 års avlöningsrevision

i betänkande den 30 oktober 1934 framlagt förslag om beredande åt extra

ordinarie tjänstemän av kompensation för löneminskning på grund av familjepensionsavdrag

— att begynnelselönen i alla lönegrader för extra ordinarie

tjänster allenast med en löneklass skall understiga begynnelselönen för ordinarie

befattningar. Samtidigt skulle det vid 1937 års riksdag beslutade provisoriska

lönetillägget till de extra ordinarie tjänstemännen avvecklas. Därjämte

tänker sig kommittén en utbyggnad uppåt av löneplanen för extra tjänstemän

med eli löneklass för varje lönegrad. Härigenom skulle bland annat

vinnas en utgångspunkt för sneddningsregelns tillämpning vid övergång från

extra till ordinarie befattning i så måtto, att för löneklassuppflyttning i den

ordinarie tjänsten kunde tagas i beräkning tid, varunder tjänstemannen i

den föregående befattningen tillhört närmast lägre löneklass. Det förutsättes

härvid av kommittén, att sneddningsförfarandet skall införas även vid befordran

från extra till extra ordinarie tjänst. Beträffande löneplanen för den

vid kommunikationsverken förefintliga aspirantgruppen, vilken löneplan

upptager endast en löneklass för varje lönegrad, ifrågasätter däremot kommittén

ingen ändring.

Kommittén finner ej heller anledning föreligga att bibehålla den nuvarande

möjligheten att tillämpa tillgodoräkningsförfarandet vid befordran från

en ordinarie tjänst till sadan tjänst inom högre lönegrad. Ett slopande av

denna tillgodoräkningsmöjlighet anser kommittén för statsförvaltningen i

stort sett ej medföra några rubbningar av betydelse i hittillsvarande lönetursförhallanden.

Emellertid bör enligt kommitténs mening öppnas möjlighet

att även i vissa dylika fall tillämpa sneddningsregeln. Särskilt inom allmänna

civilförvaltningen förekomma långvariga vikariatslörordnanden av den art,

att tjänstutövningen och tjänsteansvaret måste anses praktiskt taget sammanfalla

med vad som åvilar den ordinarie tjänstinnehavaren. För dylika fall

föreslår kommittén i annat sammanhang — 21 § av reglementsförslaget —•

att vikarien skall kunna under vissa förutsättningar medgivas en särskild

form av gottgörelse, benämnd vikariatslön. Då vikariatslön skulle fastställas

att utgå enligt viss löneklass, finner kommittén lämpligt och möjligt att folden,

som från dylikt vikariatsförordnande vinner befordran till ordinarie

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

öl

tjänst, anordna lönetursberäkning enligt sneddningsprincipen med utgångspunkt

från den löneställning, han under sådant förordnande intagit.

Genom vad sålunda föreslagits skulle enligt kommitténs förmenande åstadkommas

ett enhetligt och skäligt ordnande av löneturen vid de vanligen förekommande

befordringarna. Emellertid förekommer även befordran till ordinarie

tjänst från sådan ordinarie befattning eller beställning i statens tjänst,

för vilken avlöningen fastställts enligt äldre eller eljest från reglementet avvikande

grunder — s. k. oreglerade tjänster eller nyreglerade tjänster med

avlöning enligt avvikande lönesystem — ävensom från statlig anställning med

avlöning enligt kollektivavtal. I dylika fall kunna de vanliga reglerna om

sneddning icke tillämpas. För undvikande av löneminskning för den befordrade

i de fall, då denne i sin tidigare anställning uppburit högre lön än begynnelselön

i den nya tjänsten, har man hittills varit hänvisad till att genom tillgodoräkning

i viss omfattning av tidigare anställningstid söka bereda vederbörande

en skälig löneklassplacering. Enligt kommitténs förslag skulle en

lösning av lönetursfrågan i nu ifrågavarande befordringsfall sökas i införandet

av en i så måtto modifierad sneddningsregel, att den befordrade i den nya

tjänsten hänföres lägst till den löneklass, i vilken lönen närmast överstiger

den avlöning han i den tidigare anställningen ägt uppbära.

Sin största betydelse skulle en sålunda modifierad sneddningsregel komma

att få för reglerande av löneklassplaceringen vid befordran från arbetaranställning

till ordinarie tjänst, en befordringsgång som i betydande omfattning

förekommer särskilt vid vissa av kommunikationsverken. I dessa fall skulle

den genom kollektivavtal eller i anslutning till sådant avtal bestämda lönen

komma att bilda utgångspunkt för löneklassplaceringen enligt löneplanen för

ordinarie tjänstemän.

Under en modifierad sneddningsregel med utgångspunkt från senast åtnjutna

avlöning skulle man även kunna tänka sig hänförda sådana fall, där

en tjänsteman före befordran till ordinarie befattning innehaft arvodestjänst

eller anställning med avlöning enligt personligt kontrakt. Kommittén anser

sig emellertid icke böra förorda, att löneturen i dessa befordringsfall ordnas

efter en dylik regel, detta närmast med hänsyn till föreliggande skiftande förhållanden

med avseende å tjänstgöringsskyldighetens omfattning, grunderna

för lönens avvägning o. s. v. i dylika anställningar. I de fåtaliga fall, där en

förmånligare löneklassplacering än den, som följer av reglementets allmänna

regler (7 § 1 mom.) kan anses påkallad, bör frågan härom enligt kommitténs

mening få bero på prövning av Kungl. Majit vid varje befordringstillfälle.

På Kungl. Majit skulle ock ankomma att meddela beslut om gynnsammare

löneklassplacering i vissa andra angivna typfall eller eljest där med hänsyn

till föregången långvarig anställning och därunder åtnjuten avlöning synnerliga

skäl förefinnas för medgivande av särskild lönetursrätt.

Vad hittills anförts har avsett löneklassplaceringen vid övergång till tjänst,

varå avlöningsreglementet äger tillämpning, från annan föregående anställning

i statens tjänst. Enligt stadgande i vissa av de nu gällande avlöningsreglementena

må emellertid för närvarande befattningshavare efter Kungl.

Majlis prövning helt eller delvis kunna tillgodoräknas liven lid lian utom statens

tjänst må hava utfört sådant arbete av direkt allmännyttig beskaffenhet,

som i avseende a ari och omfattning finnes ur det allmännas .synpunkt svara

mot, vara jämförbart med eller av högre vinde jin del arbete lian har att utföra

a befallningen. Nämnda bestämmelser hava hittills tillämpats med stor

varsamhet. Emellertid har det synts kommittén, att möjlighet alltjämt bör

hållas öppen för Kungl. Majit att i fall av övergång lill statstjänst från kommunal

befattning eller eljest från icke statlig anställning med arbetsuppgifter

av allmännyttig ari medgiva gynnsammare löneklassplacering än som biljer

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

av de av kommittén föreslagna huvudreglerna angående löneklassplacering.

Sådan övergång förekommer särskilt inom undervisnings- och sjukvårdsväsendet.

Jämväl på andra områden än de nu nämnda kan övergång till statstjänst

förekomma från utomstatlig verksamhet, som fyller ett allmännyttigt

syfte. En förmånligare löneklassplacering anser kommittén vid sådan övergång

vara av billighetsskäl påkallad, om så erfordras för att förebygga avsevärd

minskning av under lång tid åtnjuten avlöning.

Sin ställning till nu berörda spörsmål angiver departementschefen i huvudsak

sålunda (sid. 125—127):

Det torde vara allmänt erkänt, att tillämpningen av de i nuvarande avlöningsförfattningar

intagna bestämmelserna angående tillgodoräkning av föregående

tjänstetid för löneklassplacering vid icke-ordinarie tjänstemans övergång

till ordinarie befattning eller vid ordinarie tjänstemans befordran till

högre ordinarie tjänst ofta erbjudit betydande svårigheter och varit ägnad

att åstadkomma stor osäkerhet inom lönesystemet. Särskilt torde dessa olägenheter

hava gjort sig gällande inom den allmänna civilförvaltningen. Genom

lönetursbestämmelsernas i allmänhet vaga avfattning har tolkningen

av dessa bestämmelser i det enskilda fallet ofta blivit beroende av mer eller

mindre subjektiva uppfattningar hos den beslutande myndigheten, särskilt

som avgörandet av frågor örn tillgodoräkning i allmänhet varit förbehållet

de olika verksledningarna och sålunda förutsättningarna för ett enhetligt förfaringssätt

i större eller mindre grad saknats. Vad som särskilt vållat olägenheter

vid tillämpningen av de nu gällande lönetursbestämmelserna har varit

svårigheten att avgöra, i vad mån en viss statsanställning kunnat i avseende

å tjänstgöringens art och omfattning anses svara mot, vara jämförbar med

eller högre än den befattning, till vilken befordran skett. Vidare har vid

tillämpning av stadgandet om anställning »i en följd» såsom villkor för tillgodoräkning

av föregående tjänstgöringstid olika uppfattningar gjort sig gällande,

i vad mån avbrott i tjänstgöringen för ledigheter av olika slag skolat

anses avstänga från möjligheten att tillgodoräkna före avbrottet fullgjord

tjänstgöring. En annan fråga, som likaledes föranlett olika tolkningsmeningar,

har varit spörsmålet, i vad mån tillgodoräkning och sneddning finge samtidigt

tillämpas vid befordran. I ett antal fall hava tillgodoräkningsreglerna

ansetts verka så otillfredsställande, att medgivande om tillgodoräkning utöver

vad bestämmelserna möjliggjort måst utverkas hos riksdagen. Även örn

under årens lopp genom i anmärkningsväg tillkomna prejudikat en viss tilllämpningspraxis

utvecklat sig — även denna har dock växlat från tid till

annan — kvarstår som en kännbar olägenhet med de nuvarande lönetursreglerna,

att de alltför mycket lämna rum för ojämnheter och godtycklighet

vid bestämmandet av löneklassplacering vid befordran.

Vid tillsättandet av 1936 års lönekommitté berörde jag denna fråga och yttrade

därvid, att de under årens lopp vunna erfarenheterna syntes hava ådagalagt

behovet av förenklingar i fråga om gällande regler för uppflyttning i

löneklass, vilka i administrativt hänseende vållade avsevärt besvär. Det borde

enligt min uppfattning upptagas till allvarligt övervägande, huruvida icke

rätt till tillgodoräknande av föregående tjänstgöring kunde slopas och i stället

sneddningsregeln kunde få vidgad omfattning.

Det förslag 1936 års lönekommitté i sådant avseende nu framlagt, innebär

i huvudsak, att tillgodoräkningsreglerna skulle avföras ur lönesystemet och

sneddningsregeln allmänt komma i tillämpning vid övergång från icke-ordinarie

till ordinarie tjänst ävensom vid befordran från ordinarie befattning

till befattning inom högre lönegrad. Det synes mig, att kommittén på ett

tillfredsställande sätt löst sin uppgift i förevarande hänseende. Ja? hämtar

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

53

stöd för denna min uppfattning i yttrandena från ett flertal myndigheter.

Visserligen har från ett par håll uttalats, att ett slopande av tillgodoräkningsförfarandet

och en vidgad tillämpning av sneddningsprincipen skulle för vissa

grupper icke-ordinarie personal kunna medföra försämring i lönetursrätten

i jämförelse med nuvarande förhållanden. Givet är ock, att övergången

från ett löneturssystem till ett annat icke kan i varje enskilt befordringsfall

giva samma resultat i fråga om löneklassplaceringen. Av de undersökningar,

som lönekommittén verkställt beträffande ett stort antal förekomna fall av

befordran till extra ordinarie och till ordinarie tjänster och för vilka kommittén

redogjort i sitt betänkande, framgår emellertid att, därest de av kommittén

ifrågasatta ändringarna i konstruktionen av de icke-ordinarie tjänstemännens

löneplaner — mot vilka ändringar jag för min del icke har något

att erinra —- varit gällande, en tillämpning av sneddningsprincipen skulle

i det övervägande antalet fall hava föranlett bibehållande av eller förbättring

i den faktiskt erhållna lönetursplaceringen. Detta synes mig giva vid handen,

att ett utmönstrande ur avlöningsbestämmelserna av tillgodoräkningsreglerna

och deras ersättande med sneddningssystemet allmänt sett icke skulle

för tjänstemännen betyda ett försämrande av lönetursrätten.

Jag har alltså ansett mig böra utan ändring tillstyrka de av lönekommittén

under 8 § föreslagna lönetursbestämmelserna.

I fråga örn de av lönekommittén under 11 § föreslagna semesterbestämmelserna

hava vissa av personalrepresentanterna påyrkat införande i paragrafen

av ett stadgande med innehåll, att de tjänstemän i 1—10 lönegraderna,

vilka under större delen av året äro ålagda regelbunden helgdagstjänstgöring

eller nattjänstgöring, erhålla samma antal semesterdagar som tjänstemän i

11—23 lönegraderna. Ett par ämbetsverk hava ifrågasatt liknande förbättring

för tjänstemän i 1—10 lönegraderna med kontorsarbete. Departementschefen

har emellertid ansett sig böra tillstyrka kommitténs förslag i denna

del oförändrat.

Enär officer i väg- och vattenbyggnadskåren numera i avseende å militär

tjänstgöringsskyldighet m. m. i stort sett intager samma ställning som beställningshavare

i reserven, har departementschefen i enlighet med yrkanden från

ett par myndigheter ansett sig böra vidtaga sådan komplettering av det under

13 § 2 moni. föreslagna stadgandet, att tjänsteman skall vidkännas B-avdrag

jämväl för tid, under vilken han fullgör honom såsom officer i väg- och vattenbyggnadskåren

åliggande militär tjänstgöring. Däremot har departementschefen

ansett sig icke kunna biträda ett likaledes framställt yrkande örn införande

i avlöningsreglementet av en generell föreskrift om B-avdrag under

tjänstledighet, som beviljas tjänsteman för deltagande i övningar och utbildning

som landstormsofficer.

Vid behandlingen av det under 15 § 1 mom. föreslagna stadgandet har

inom kommittén reservationsvis framställts yrkande om bibehållande av nu

gällande bestämmelser rörande lön vid sjukledighet, enligt vilken bestämmelse

tjänsteman äger uppbära oavkortad lön under högst så lång tid av ett och

samma kalenderår, att ledigheten för sjukdom tillika med semester eller

däremot svarande ledighet icke överstiger 45 dagar. Vidare hava tvenne

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

ämbetsverk uttalat sig för införande av ett stadgande, enligt vilket avdragsfrihet

vid sjukdom skulle inträda först efter vissa dagar (2 eller 3 dagar).

Departementschefen har för sin del icke funnit tillräcklig anledning föreligga

alt förorda avvikelse från kommitténs förslag.

Ett par ämbetsverk hava uttalat sig för sådan ändring i lönekommitténs

förslag under 21 § 1 mom. att vikariatsersättning icke må utgå, med mindre

vikariatet varat visst antal dagar (minst 6 dagar eller minst 4 dagar). Departementschefen

har emellertid ansett, att kommittén anfört övertygande

skäl för sitt förslag, att vikariatsersättning må utgå oberoende av vikariatets

längd. I anledning av att från vissa myndigheter ifrågasatts sådan ändring

av bestämmelserna i 3 mom. av samma paragraf, att avgörandet av

frågor örn vikariatslön anförtros vederbörande verk, uttalar departements

chefen såsom sin mening, att beslut i dylika ärenden bör fattas av Kungl.

Maj:t, så att en såvitt möjligt enhetlig och rättvis tillämpning inom olika

verk av berörda bestämmelser må komma till stånd.

Beträffande frågan örn övertidsersättning, varom bestämmelse meddelats

under 26 §, har reservationsvis inom kommittén uttalats, att dylik ersättning

borde för timme räknat bestämmas till Vivo av månadslönen. Enahanda

uttalanden föreligga från två delegerade för lönenämnderna ävensom från

vissa av personalrepresentanterna. Även ett antal ämbetsverk hava uttalat sig

för förmånligare övertidsersättning än enligt kommittéförslaget. För egen

del har emellertid departementschefen på de skäl, kommittén anfört, ansett

sig böra tillstyrka de av kommittén föreslagna ersättningsbeloppen, vilka i

jämförelse med de nu gällande förete en icke oväsentlig höjning.

En kommittéledamot har reservationsvis påyrkat sådan avfattning av de

i 35 § 1 mom. föreslagna bestämmelserna angående sjukhusvård, att tjänsteman

må, oavsett lönegrad, erhålla rätt till sjukhusvård å halvenskilt och

helenskilt rum på samma villkor, som gälla för tjänstemän i de högre lönegraderna,

då enligt verksläkares intyg den sjukes tillstånd sådant kräver.

Vissa personalrepresentanter ävensom ett antal ämbetsverk hava uttalat sig

i liknande riktning. Ä andra sidan har en annan kommittéledamot ansett,

att statens bidrag till sjukhusvård överhuvud ej borde utgå med högre belopp

än som svarade, vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos,

mot hel, men eljest mot halv avgift på allmän sal eller på allmän avdelning.

För egen del har departementschefen funnit hillighetsskäl tala för

att för tjänsteman, tillhörande någon av lönegraderna A 1—8, ersättningen

för egentlig sjukhusvård må i de fall, då den sjukes tillstånd enligt intyg av

verksläkaren kräver vård å halvenskilt rum, beräknas enligt fastställd legosängsavgift

för plats i halvenskilt rum eller, örn sådant ej finnes tillgängligt,

i enskilt rum. Vad nu sagts skulle även gälla vid vård å enskild sjukvårdsinrättning.

Ett reservationsvis inom kommittén gjort yrkande, att specialistvård, varom

bestämmelser upptagits i 36 §, skulle vid olycksfall i tjänsten samt vid

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

55

fall av tuberkulos bekostas belt men eljest allenast till hälften av statsmedel

har av departementschefen ansetts icke böra föranleda någon ändring

i kommittéförslaget.

Med anledning av gjord erinran bär departementschefen med avseende

å de under 39 § intagna bestämmelserna funnit sig böra tillstyrka, att i de

fall, då behandling med bad, massage m. m., varom förmäles i 38 § 1 morn.,

icke kan erhållas å tjänstemannens tjänstgöringsort utan resa måste för

ändamålet företagas till annan ort, liksom ock i de fall, där resa måste företagas

för anskaffande av hjälpmedel, som omhandlas i 38 § 2 inom., skälig

ersättning må medgivas även för resekostnaden; dock bör förmånen, även

vad angår resa för undergående av nyss omförmäld behandling, medgivas

allenast där behandlingen föranletts av olycksfall i tjänsten eller därmed

enligt 32 § 2 mom. likställd orsak.

Såsom utskottet i det föregående framhållit, har departementschefen under

viss förutsättning förordat ökning av den av lönekommittén i AO § föreslagna

begravningshjälpen i del fall, att tjänsteman, som avlider medan

han är i tjänst, efterlämnar familjepensionsberättigade anhöriga. Enligt

departementschefens förslag skall, där tjänstemannens lön lör månad jämte

därå belöpande rörligt tillägg överstiger den till de efterlevande utgående

familjepensionen för månad, begravningshjälpen ökas med skillnaden. För

beräkning av lön, rörligt tillägg och familjepension skola läggas till grund

förhållandena under den månad, då dödsfallet inträffat.

Beträffande de under 2 avd. 8 kap. av lönekonmiitténs reglementsförslag

upptagna, för vissa verk avsedda särskilda bestämmelserna har departementschefen,

såvitt angår 50, 55, 56 och 57 §§, föreslagit vissa smärre ändringar

och tillägg. Utskottet tillåter sig i fråga härom hänvisa till sid. 140—

142 i statsrådsprotokollet.

Direktionen för karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet har i avseende

å de av lönekommittén under 5A § A och 5 mom. föreslagna föreskrifterna

ansett, att dessa föreskrifter böra givas sådan avfattning, att Kungl. Majit

må kunna meddela andra nödvändiga särbestämmelser rörande ifrågavarande

sjukhus än de i paragrafen upptagna eller ock att ett bemyndigande härtill bör

utverkas av riksdagen. En liknande uppfattning bar tillkännagivits av lärarkollegiet

vid karolinska institutet. För egen del understryker departementschefen

angelägenheten av alt vid avfattningen av avlöningsbestämmelserna

för den statliga sjukvårdspersonalen tillbörlig hänsyn (ages till sjukvårdens

speciella, förhållanden och krav. örn av denna anledning ytterligare

särföreskrifter erfordrades, kunde icke med säkerhet bedömas,

innan ytterligare upplysningar inhämtats i ämnet. I avbidan härpå

syntes försiktigheten bjuda, att Kungl. Majit erliöllc möjlighet att undantagsvis

vid behov meddela särskild, från avlöningsreglementet av

vikande bestämmelse för befattningshavare vid .statlig sjukvårdsanstalt.

Riksdagens bemyndigande härtill borde inhämtas.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

Under 58 § hava upptagits bestämmelser angående lönenämnd. Lönekommittén

har framhållit såsom sin uppfattning, att en lönenämndsinstitution

av hittillsvarande karaktär borde finnas även för framtiden, med väsentligen

samma uppgift som de nuvarande lönenämnderna hittills fyllt, nämligen

att fungera såsom ett rådgivande organ, vilket verkställer utredningar och

avgiver utlåtanden till Kungl. Majit och kammarrätten i lönefrågor samt därvid

söker verka för en i möjligaste mån enhetlig och likformig tillämpning

av de av riksdagen fastställda avlöningsföreskrifterna med därtill hörande

administrativa tillämpningsbestämmelser.

I fråga om nämndens organisation anför kommittén, bland annat,

att kommittén, även med fasthållande av kravet på kontinuitet och likformighet

i löneärendenas behandling, ansett lönenämndsinstitutionens utformning

icke böra fixeras på sådant sätt, att organisationen under alla förhållanden

bundes vid en enda nämnd med för samtliga förvaltningsområden enhetlig

sammansättning. De bestämmelser rörande lönenämnd, som enligt kommitténs

mening borde ingå i avlöningsreglementet, hade visserligen i kommitténs

förslag avfattats med tanke närmast på en dylik organisation, men

det hade ansetts lämpligt att i författningstexten uttryckligen giva Kungl.

Maj :t möjlighet att i viss mån variera lönenämndens sammansättning vid behandling

av ärenden rörande olika i reglementet avsedda förvaltningsområden.

För kontinuiteten i lönenämndsarbetet måste det emellertid vara av

betydelse, att lönenämndens ordförande vöre gemensam för samtliga i reglementet

avsedda förvaltningsområden. Även de representanter för det allmänna

—• förslagsvis två — vilka borde ingå såsom ledamöter i nämnden,

borde såvitt möjligt i regel vara desamma vid behandling av ärenden rörande

olika förvaltningsgrenar.

Oavsett huru vid olika tidpunkter lönenämndsarbetet kunde komma att

för skilda förvaltningsområden fördelas mellan olika ledamöter, borde institutionen

under alla förhållanden förses med ett gemensamt kansli. Det

syntes vara önskvärt, att detta kansli erhölle en mera fast organisation än

hittills.

I sammanhang med frågan örn lönenämndsinstitutionens organisation har

lönekommittén även berört spörsmålet om beredningen inom Kungl. Majits

kansli av de löneärenden, i vilka Kungl. Majit har att fatta beslut eller för

riksdagen framlägga förslag, och därvid betonat angelägenheten ur skilda

synpunkter av att dylika ärenden i samband med ikraftträdandet av ett för

hela civilförvaltningen gemensamt avlöningsreglemente sammanföras till ett

och samma departement, lämpligen finansdepartementet, i stället för att såsom

hittills varit fallet beredas inom de olika fackdepartementen.

Departementschefen yttrar sig i nu berörda delar på följande sätt (sid.

147—148):

»I likhet med lönekommittén hyser jag den uppfattningen, att en lönenämndsinstitution

av hittillsvarande karaktär bör finnas även i fortsättningen.

Jag finner mig ock kunna i allt väsentligt biträda vad kommittén föreslagit

rörande lönenämndens organisation och arbetsuppgifter m. m. Det

synes mig välbetänkt, att bestämmelserna örn lönenämnd i avlöningsreglementet

så avfattas, att Kungl. Majit äger möjlighet att för de skilda förvaltningsområden,

med vilka nämnden skall hava att taga befattning, i viss mån

variera nämndens sammansättning efter förefallande behov.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

57

Det av lönekommittén uttalade önskemålet om en fastare organisation av

lönenämndens kansli, mot vilket jag för min del ej har något att erinra, torde

få övervägas i samband med statbehandlingen för ett kommande budgetår.

Det synes mig ock lämpligt att, på sätt kommittén ifrågasatt, behandlingen

inom Kungl. Maj:ts kansli av löneärendena koncentreras till finansdepartementet.

Frågan om de jämkningar i departementets personalorganisation,

som i så fall erfordras, behöver icke upptagas till behandling i detta sammanhang.

»

Såsom utskottet förut framhållit skulle enligt den i propositionen i anslutning

till reglementsförslagets 1 § 1 mom. gjorda hemställan civila avlöningsreglementet

omedelbart vid ikraftträdandet äga tillämpning dels å ordinarie

tjänstemän vid de verk, för vilka någotdera av kommunikations verkens

avlöningsreglemente, allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente,

avlöningsreglementet för lots- och fyrstaten och domänverkets avid.- ningsreglemente gäller — dock med undantag för överdirektör och

kraftverksdirektör vid statens vattenfallsverk -— dels ock å förste provinsialläkare

samt å kemist och andre kemist vid marinförvaltningen. A

befattningshavare, som efter reglementets ikraftträdande erhåller ordinarie

tjänst vid dessa verk, kommer givetvis reglementet automatiskt att

träda i tillämpning. Beträffande åter tjänsteman, vilken omedelbart före

ikraftträdandet innehar dylik tjänst, har i 59 § upptagits föreskrifter, vilka

angiva, under vilka förutsättningar reglementet skall gälla å sådan tjänsteman.

Därutöver bär i nämnda paragraf angivits, i vilken omfattning

tjänsteman skall vara pliktig att underkasta sig ändringar i avlöningsreglementets

bestämmelser. Beträffande motiveringen hänvisar departementschefen

till kommitté betänkandet (sid. 249—252). Ur departementschefens

redogörelse för hithörande spörsmål (sid. 148—149 i statsrådsprotokollet)

må följande återgivas:

De tjänstemän, som göra anmälan örn att de icke vilja underkasta sig

reglementets bestämmelser, torde böra bibehållas vid den rätt till lön och övriga

förmåner, som regleras genom nu gällande avlöningsreglementen. I

vad mån de därutöver böra äga rätt till förmåner, som icke äro garanterade

genom avlöningsreglementena men som enligt riksdagens beslut för närvarande

utgå, måste givetvis bliva beroende på särskilt beslut av Kungl. Majit

och riksdagen. I anslutning till hittillsvarande praxis vid genomförande av

nya löneregleringar torde de tjänstemän, som icke vilja övergå på det nya

avlöningsreglementet, tillsvidare böra få — efter sedvanlig årlig prövning ■—

behålla dyrtidstillägg men däremot ej berättigas uppbära de förmåner av provisorisk

natur, som beviljats i avvaktan på ny lönereglering, nämligen provisoriskt

dyrortstillägg och provisorisk avlöningsförstärkning.

Föreskrifterna om skyldighet för tjänsteman alt underkasta sig ändringar

i civila avlöningsreglementet ansluta sig i huvudsak till vad som i motsvarande

hänseenden stadgas i nu gällande avlöningsreglementen. Ändringsskyldigheten

bör sålunda icke avse lön —- där ej sådant fall är för handen, som

avses i 59 § 3 mom. — eller med lön närmast jämförliga avlöningsförmåner

(vikariatsersättning, kallortstillägg m. m.); semester, tjänstledighetsavdrag

och begravningshjälp böra även lämnas oberörda av ändringsskyldigheten.

Ej heller böra tjänstemännen göras pliktiga att underkasta sig ändringar i

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

reglerna om det rörliga tillägget. Däremot bör ändringskyldigheten avse sådana

särskilda ersättningsformer som reseersättning, tjänstgöringstraktamente,

flyttningsersättning, felräkningspenningar och övertidsersättningar m. m.

ävensom bestämmelserna om sjukvård, tjänstebostad och tjänstedräkt.

Det i nuvarande avlöningsreglementen intagna generella förbehållet om

skyldighet för tjänstemännen att underkasta sig ändrade bestämmelser i fråga

om pension har icke upptagits i reglementsförslaget. Ett dylikt förbehåll

har synts mera höra hemma bland pensionsbestämmelserna än i avlöningsreglementet

och därför böra införas i pensionsreglementet i samband med

den överarbetning därav, som blir erforderlig i anslutning till löneregleringen.

Vid bifall till vad salunda förutsatts skulle de tjänstemän, som bliva underkastade

civila avlöningsreglementet, icke bliva skyldiga att underkasta sig

framtida ändringar beträffande pensionsrätten med mindre de övergå på de

nya pensionsbestämmelser, vilka kunna framgå såsom resultat av nyssnämnda

överarbetning.

• I förevarande sammanhang har departementschefen även berört frågan örn

avlöningsförhållandena för den personal vid statens järnvägar, som i samband

med statens övertagande av enskilda järnvägar eller bandelar övergått

i statens järnvägars tjänst. I likhet med lönekommittén förutsätter departementschefen,

att även denna personal, i den mån den finnes upptagen å statens

järnvägars aktiva personalstat och alltså för närvarande åtnjuter lön

enligt kommunikationsverkens avlöningsreglemente, blir inordnad under civila

avlöningsreglementet; däremot borde reglementet ej bliva gällande för

personal, som är uppförd å övergångsstat och åtnjuter avlöning enligt de bestämmelser,

som voro för densamma gällande vid den enskilda järnvägen.

4. Övergångsanordningar.

Ä sid. 151—153 i statsrådsprotokollet lämnas en redogörelse för de allmänna

grunder, efter vilka övergången till civila avlöningsreglementet enligt lönekommitténs

mening bör ordnas, samt för vissa viktigare bestämmelser, som

böra av Kungl. Majit utfärdas. Härav framgår, bland annat, följande:

Av såväl principiella som praktiska skäl utgår kommittén från att det

nya civila avlöningsreglementet icke bör givas retroaktiv tillämpning. Vad

t. ex. angar tjänstemännens lönetursrätt, skulle således någon omräkning av

lönegren icke förekomma, utan en var tjänsteman, som vid reglementets

ikraftträdande kvarstår i samma befattning eller innehar tjänst inom samma

lönegrad som den, han omedelbart före övergången tillhörde, bibehållas vid

den löneklassplacering ävensom den rätt till uppfattning i högre löneklass,

som före övergången tillkommit honom.

Från nyssnämnda allmänna princip ifrågasätter dock kommittén visst

undantag. Kommittén förordar, att de kvinnliga tjänstemän, som vid reglementets

ikraftträdande under minst tre år innehaft näst högsta löneklassen

inom vederbörande lönegrader, böra berättigas att omedelbart komma i åtnjutande

av lön enligt lönegradens högsta löneklass.

För det fall, att tjänsteman i och med civila avlöningsreglementets ikraftträdande

befordras till tjänst inom högre lönegrad av löneplan A, böra bestämmelserna

i 8 § 1 mom. av civila avlöningsreglementet tillämpas med

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

utgångspunkt från den löncställning tjänstemannen innehade omedelbart före

ikraftträdandet.

För reglerandet av övergången till civila avlöningsreglementet för de kvinnliga

tjänstemän, som icke övergått till de från och med den 1 juli 1925 införda

gemensamma löneplanerna för manliga och kvinnliga befattningshavare,

torde böra utfärdas bestämmelser liknande dem, som i samband med ordnandet

år 1925 av de kvinnliga befattningshavarnas avlöningsförhållanden

meddelades under avd. B, punkten 1, i kungörelserna den ö juni 1925 (nr

214 och 271).

Med hänsyn till vad den föreslagna löneregleringen innebär i fråga örn

uppräkning av de fasta lönerna genom inräknande av dyrtidstillägg samt det

rörliga tilläggets införande i avlöningsreglementet med samma rättsliga karaktär

som den fasta lönen har kommittén av principiella och lönetekniska

skäl ansett åtgärder av övergångsnatur icke böra ifrågakomma i syfte att

skydda befattningshavare mot en på grund av övergången tilläventyrs inträdande

avlöningsminskning. Det anmärkes bland annat, att en lönejämförelse

med iakttagande å ena sidan av nuvarande bestämmelser om dyrtidstillägg

och å andra sidan av de nya reglerna för rörligt tillägg skulle nödvändiggöra

mycket svårbemästrade övergångsföreskrifter.

Lönekommittén utgår även från att de särskilda lönetillägg, som för närvarande

enligt äldre övergångsstadganden tillkomma vissa tjänstemän i form

av personligt lönetillägg, personlig lönefyllnad och personligt dyrtidstillägg,

utan vidare bortfalla för dem, som övergå till de nya avlöningsbestämmelserna.

I vissa fall äga tjänstemän för närvarande övergångsvis åtnjuta längre

årlig semester än som följer av bestämmelserna i nu gällande avlöningsreglementen

och av föreskrifterna i det nya civila avlöningsreglementet. I de

övergångsbestämmelser, som meddelats vid tidigare löneregleringar, har plägat

stadgas, att tjänsteman icke skall genom övergång till ny lönestat lida

minskning i honom före övergången tillkommande semester. De försämringar

i semesterrätten, som skulle inträda vid övergång till det civila avlöningsreglementet,

hava emellertid av lönekommittén ansetts icke vara av den

omfattning, att särskilda undantagsföreskrifter äro av omständigheterna påkallade.

Kommittén finner det icke oskäligt, att tjänstemännen — för undvikande

i möjligaste mån av undantagsföreskrifter på grund av införandet

av ett nytt avlöningsreglemente — vid sidan av de fördelar en övergång till

det nya reglementet i åtskilliga avseenden medför, få underkasta sig de nackdelar

i ett eller annat hänseende, som tilläventyrs kunna följa av övergången.

Beträffande de bestämmelser av övergångsnatur, som kommittén föreslagit

för vissa särskilda grupper av befattningshavare, hänvisas i statsrådsprotokollet

till kommittébetänkandet (sid. 256—257).

Av den i statsrådsprotokollet lämnade redogörelsen för de avgivna yttrandena

framgår bland annat, alt ett antal ämbetsverk hemställt örn utfärdande

av sådana övergångsbestämmelser, att befattningshavare elter övergången

till civila avlöningsreglementet icke må lida minskning i den förmån av semester,

som jämlikt tidigare övergångsbestämmelser en gång beviljats dem.

För egen del bar departementschefen ansett sig böra förorda, att de av

lönekommittén föreslagna huvudgrunderna för övergång till civila avlöningsrcglementct

oförändrat häggås lill grund för de bestämmelser i ämnet, som

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

böra av Kungl. Majit utfärdas. Departementschefen framhåller tillika, att

med hänsyn till de talrika grupper befattningshavare med skilda anställningsoch

avlöningsförhållanden, som skola överföras till civila avlöningsreglementet,

Kungl. Majit måste äga stor rörelsefrihet vid utfärdande av erforderliga

övergångsbestämmelser. Det bemyndigande härutinnan, som borde utverkas

av riksdagen, syntes därför böra givas en tämligen vidsträckt innebörd.

5. Kostnadsberäkningar.

I fråga örn kostnaderna för genomförande av en lönereglering i enlighet

med de av lönekommittén framlagda förslagen till löneplaner hava, på

grundval av utav kommittén införskaffat uppgiftsmaterial beträffande befattningshavare

vid nyreglerade verk, utförts vissa beräkningar, för vilka

redogjorts i kommitténs betänkande. Å sid. 154—155 i statsrådsprotokollet

lämnas i anslutning till kommittébetänkandet en översikt över resultatet av

beräkningarna, varav framgår i huvudsak följande:

På grund av nu gällande grunder för dyrtidstillägg stiga och falla statens

lönekostnader med stigande, respektive sjunkande levnadskostnadsindex. De

av kommittén föreslagna reglerna angående rörligt tillägg föranleda, att också

r framtiden lönekostnaderna förändras vid växlande levnadskostnader. Då

reglerna angående det rörliga tillägget till sin konstruktion förete vissa avvikelser

från nuvarande dyrtidstilläggsgrunder, blir förskjutningen i lönekostnaderna

vid en och samma förändring i levnadskostnadsindex icke densamma

enligt nu gällande avlöningsbestämmelser och enligt kommitténs förslag.

Detta medför, att en jämförelse mellan lönekostnaderna enligt nu gällande

bestämmelser och enligt kommittéförslaget ger olika resultat vid skilda

indexlägen. Med hänsyn härtill hava kostnadsberäkningarna utförts för fyra

olika indexlägen å den nu tillämpade indexskalan, nämligen indexlägena

156, 162/163, 164/165 och 168/169. Beräkningarna hava, vad angår rörligt

tillägg å de föreslagna nya lönebeloppen, verkställts utifrån antagandet, att

respektive indexlägen uppnåtts under en stigande prisrörelse. För vart och

ett av de nämnda indexlägena har beträffande den nya A-löneplanens olika

löneklasser för varje ortsgrupp uträknats skillnaden mellan å ena sidan föreslagen

lön med därå utgående rörligt tillägg och å andra sidan nuvarande

lön jämte förekommande provisoriskt dyrortstillägg samt dyrtidstillägg. Vid

beräkningarna har gällande maximigräns för dyrtidstillägget, respektive föreslagen

maximigräns för det rörliga tillägget iakttagits. De särskilda tilläggen

för barn under 16 års ålder hava däremot lämnats obeaktade.

De verkställda beräkningarna avse endast lön (inklusive å ena sidan provisoriskt

dyrortstillägg och dyrtidstillägg, med undantag av däri ingående

barntillägg, samt å andra sidan rörligt tillägg) men däremot icke andra avlöningsförmåner.

Hänsyn har ej tagits till utgiftsökning i anledning av

kvinnliga befattningshavares uppflyttning i högsta löneklassen inom vederbörande

lönegrad.

Beräkningarna utvisa i avseende å personal vid allmänna civilförvaltningen

och affärsverken vid olika lägen av levnadskostnadsindex den kostnadsökning,

som redovisas i nedanstående sammanställning, vilken även upptager

de kostnadssiffror, som framkomma, därest utgifterna för den av 1937

års riksdag beslutade provisoriska avlönmgsförstärkningen fråndragas:

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

61

Vid levnadskostnadsindex 156

» » 162/163

, » 164/165

> > 168/169

Beräknad kostnadsökning

Utan frånräknande

av provisorisk

avlöningsförstärkning

kronor

15.400.000

16.590.000

14.760.000

17.780.000

Vid frånräknande

av provisorisk

avlöningsförstärkning

kronor

5.270.000

6.460.000

4.630.000

7,650,000.

För bedömande av löneregleringskostnadernas storleksordning har kommittén

även verkställt beräkningar rörande de nuvarande totala lönekostnaderna.

Dessa beräkningar utvisa följande belopp, som innefatta dyrtidstillägg

men ej barntillägg. Liksom här ovan ingå såväl ordinarie som

icke-ordinarie personal i kalkylerna.

Nuvarande lönekostnader:

a) utan inräknande av provisorisk avlöningsför
stärkning.

...................................

b) med inräknande av provisorisk avlöningsför
-

stärkning .

Levnadskostnadsindex

162/163

164/165

168/169

kronor

kronor

kronor

213.819.000

223.949.000

215.648.000

225.777.000

219.305.000

229.434.000

Med utgångspunkt från dessa siffror samt de i det föregående angivna

kostnaderna för en lönereglering i enlighet med de av kommittén föreslagna

löneplanerna hava för den av löneregleringen föranledda genomsnittliga procentuella

löneökningen erhållits följande värden:

Levnadskostnadsindex

162/163

164/195

168/169

Genomsnittlig löneökning:

a) örn den provisoriska avlöningsförstärkningen

7.76 %

6.84 %

8.11 %

b) örn den provisoriska avlöningsförstärkningen ej

medräknas..................................

2.88%

2.06 %

3.33 %

Vid de här förut framlagda kostnadskalkylerna har, såsom nämnts, hänsyn

ej tagits till de i tjänstemännens dyrtidstillägg för närvarande ingående

fasta tilläggen för barn under 16 år och således ej heller till den kostnadsminskning,

som kommer att inträda vid bifall till kommitténs förslag örn

successiv avveckling av nämnda tillägg. Denna kostnadsminskning har för

året närmast efter löneregleringens ikraftträdande uppskattats till omkring

2,280,000 kronor för personal vid allmänna civilförvaltningen och de affärsdrivande

verken. I den mån den av kommittén föreslagna successiva avveck
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

lingen av barntilläggen fortskrider, skulle den härigenom uppkommande besparingen

ökas, så att kostnadsminskningen vid avvecklingsperiodens utgång

— efter 16 år — beräknas utgöra för samma förvaltningsområden ungefär

3,930,000 kronor.

Lönekommittén har verkställt vissa i kommittébetänkandet redovisade

kostnadsberäkningar jämväl beträffande lönereglering för försvarsväsendet,

de statligt anställda lärarna samt folk- och småskollärare, därest dessa erhålla

lönereglering enligt de av kommittén för den civila statsförvaltningens

befattningshavare föreslagna grunderna.

Av betydelse för beräkningen av kostnaderna för löneregleringen äro emellertid

ej blott ändringarna i själva löneplanerna samt grunderna för rörligt

tillägg utan även åtskilliga andra bestämmelser i det föreliggande förslaget.

Nämnas må, att borttagandet av begränsningen i fråga örn kvinnliga befattningshavares

rätt till löneklassuppflyttning har för den allmänna civilförvaltningen

och de affärsdrivande verken beräknats medföra en kostnadsökning

— inklusive utgifter för 3 procents rörligt tillägg — av omkring 1,100,000

kronor för år. Den föreslagna uppräkningen av kallortstilläggen har beräknats

föranleda en årlig kostnadsökning av omkring 140,000 kronor. Kostnadsökningen

för sjukvårdsförmånernas utsträckande till den civila statsförvaltningen

i dess helhet skulle, under förutsättning av en kostnadsuppskattning

per år och befattningshavare av 20 kronor, för ordinarie och ickeordinarie

personal röra sig omkring ett sammanlagt belopp av drygt 300,000

kronor årligen.

6. Reglementets ikraftträdande.

Departementschefen har slutligen (sid. 157—159) upptagit till behandling

frågan örn tidpunkten för civila avlöningsreglementets ikraftträdande. Detta

spörsmål har ej berörts i lönekommitténs betänkande och — med ett undantag

— ej heller i de avgivna utlåtandena.

Med hänsyn till det långa uppskov med löneregleringsfrågans slutliga

prövning, som genom omständigheternas makt kommit att äga rum, vore

det enligt departementschefens mening ett berättigat önskemål, att reglementet

kunde träda i tillämpning snarast möjligt efter ett godkännande från

riksdagens sida. Ett genomförande av denna lönereglering efter antagandet

av själva avlöningsreglementet skulle emellertid kräva så omfattande

och tidsödande förberedelseåtgärder av olika slag, att synnerliga vanskligheter

måste anses vara förenade med att fastställa den tidpunkt, då bestämmelserna

skola träda i tillämpning, tidigare än till ingången av budgetåret

1939/1940. Med hänsyn härtill och med stöd jämväl av tidigare erfarenheter

beträffande de tidskrävande verkställighetsåtgärder, som erfordras för genomförande

av omfattande löneregleringar, har departementschefen för sin

del kommit till den uppfattningen, att det icke är tillrådligt att bestämma

avlöningsreglementets ikraftträdande till tidigare tidpunkt än den 1 juli

1939. Därest ikraftträdande skedde först vid denna tidpunkt, skulle förutsättningar

sannolikt komma att föreligga för att lönereglering samtidigt skulle

kunna genomföras för övriga statliga befattningshavargrupper, vilka för

närvarande äro underkastade kommunikationsverkens lönesystem, nämli
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

63

gen provinsialläkare och distriktsveterinärer, beställningshavare vid försvarsväsendet

samt lärare vid statliga läroverk m. fl. läroanstalter.

På grund av den för reglementets ikraftträdande föreslagna tidpunkten

anser departementschefen skäligt, att reglerna om det rörliga tillägget efter

ikraftträdandet få tillämpas, såsom örn löneregleringen genomförts från och

med den 1 juli 1938.

Utskottets utlåtande.

Frågan örn en avveckling av gällande system med dyrtidstillägg för befattningshavare

i statens tjänst, vilkas avlöningsförhållanden äro reglerade enligt

kommunikationsverkens avlöningsprinciper, och i samband därmed frågan

örn en allmän revision av de på dessa avlöningsprinciper uppbyggda, nu

gällande avlöningsförfattningarna har sedan ett flertal år tillbaka varit aktuell.

Redan år 1930 framlade 1928 års lönekommitté vissa förslag härutinnan,

vilka dock icke föranledde någon framställning till riksdagen. Uppdraget

att verkställa ytterligare utredningar i ämnet har sedermera varit

anförtrott 1936 års lönekommitté, vilken såsom resultat av hittills fullgjorda

utredningsarbeten dels framlagt betänkande med utredning och förslag

angående dyrortsgrupperingen, dels ock avgivit betänkande med förslag

till civilt avlöningsreglemente. Kungl. Maj:ts föreliggande proposition är i

allt väsentligt grundad på sistnämnda lönekommittés förslag.

Dyrortsgrupperingen.

Utskottet finner i likhet med föredragande departementschefen, att lönekommittén

anfört övertygande skäl för att det nuvarande dyrortsgrupperingssystemet,

vilket är baserat på mätningar av de totala levnadskostnaderna på

olika orter, i princip bibehålies. Att såsom från vissa håll ifrågasatts övergå

till ett förenklat dyrortsgrupperingssystem, innebärande ett beaktande vid

grupperingen allenast av olikheterna i hyror och skatter, lärer sålunda icke

böra ifrågakomma i betraktande av vad kommittén anfört rörande konstaterade

lokala och regionala variationer i livsmedelspriserna. Fastmera finner

utskottet välbetänkt, alt åtgärder, på sätt kommittén ifrågasatt, vidtagas för

ett fullständiggörande och förbättrande av metoderna för grupperingsarbetet.

De reformförslag härutinnan, som lönekommittén framlagt och som i främsta

rummet avse utfyllnad av den tillämpade konsulntionsbudgeten till alt

omfatta hittills icke medtagna varuslag ävensom ändrade grunder för beräkning

av bostads- och skatteposterna, synas utskottet i allt väsentligt förtjänta

av att vinna beaktande vid planerandet av kommande dyrortsgrupperingsarbeten.

Givet är, att det därmed åsyftade förbättrade resultatet av

grupperingsarbetet måste i viss mån bliva beroende av på vad sätt de av

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

lönekommittén föreslagna reformåtgärderna på området organisatoriskt genomföras.

Utskottet vill i avseende härå framhålla vikten av att, då nu en

utfyllnad av den till grund för dyrortsgrupperingen liggande levnadskostnadsbudgeten

är avsedd att komma till stånd genom upptagande däri av nya varuslag,

prisinsamlingsarbetet genom lämpliga anvisningar till de lokala kommunala

myndigheterna o. dyl. så organiseras, att möjligast tillförlitliga prisuppgifter

lämnas från de olika i undersökningarna ingående orterna, under

tillbörligt beaktande av kvalitets- och andra på prisförhållandena inverkande

faktorer.

Förslaget till civilt avlöningsreglemente.

Det förslag till civilt avlöningsreglemente, som innefattas i Kungl. Maj:ts

proposition, har såsom föredragande departementschefen framhållit (jfr ovan

sid. 14 och 29) tillkommit efter ingående utredningar och överväganden inom

1936 års lönekommitté, varvid kommittén tillika samarbetat med delegerade

för de civila lönenämnderna och statskontoret och överlagt med representanter

för de större personalsammanslutningarna inom statsförvaltningen.

Frågan om en allmän översyn över gällande avlöningsförfattningar vid den

nyreglerade civila statsförvaltningen och den därtill anknutna frågan örn

lönereglering synes ock utskottet numera befinna sig i det skick, att desamma

böra upptagas till slutlig prövning. Vid den granskning utskottet ägnat det

föreliggande förslaget till civilt avlöningsreglemente har utskottet kommit till

den uppfattningen, att detsamma är väl ägnat att läggas till grund för nya

avlöningsföreskrifter inom den civila statsförvaltningen, vadan utskottet vill

tillstyrka, att beslut av riksdagen nu fattas på grundval av Kungl. Maj:ts

förslag.

Utskottet har intet att erinra mot vad Kungl. Majit föreslagit i avseende

å civila avlöningsreglementets tillämplighetsområde. Det nya reglementet

torde sålunda omedelbart vid ikraftträdandet böra vinna tillämpning å de

befattningshavare, vilkas avlöningsförhållanden för närvarande äro reglerade

genom avlöningsreglementena för allmänna civilförvaltningen, kommunikationsverken,

provinsialläkarstaten, domänverket samt lots- och fyrstaten.

I likhet med departementschefen finner utskottet lämpligt och ändamålsenligt,

att den civila statsförvaltningens befattningshavare på detta sätt i

möjligaste mån inordnas under ett gemensamt avlöningsreglemente. Utskottet

ansluter sig även till den av departementschefen uttalade principiella

uppfattningen, att civila avlöningsreglementet bör göras tillämpligt jämväl å

vissa andra grupper civila befattningshavare med nyreglerade löner än som

avses i nyssnämnda avlöningsreglementen, såsom professorer m. fl. vid universiteten

och karolinska mediko-kirurgiska institutet ävensom justitieråd, regeringsråd

och landshövdingar. Frågan om utsträckt tillämpning av reglementet

å ifrågavarande grupper synes utskottet böra snarast upptagas till

beredning och avgörande.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 161-

65

Av propositionen framgår, att utredning inom 1936 års lönekommitté för

närvarande pågår av frågan angående nytt avlöningsreglemente för ordinarie

beställningshavare vid försvarsväsendet. Departementschefen uttalar

den förhoppningen, att förslag härutinnan skall kunna av kommittén avgivas

inom sådan tid, att detta ärende kan föreläggas 1939 års riksdag. Departementschefen

framhåller även önskvärdheten av att frågan om revidering

av avlöningsbestämmelserna för det statliga undervisningsväsendets befattningshavare

kan beredas och avslutas i så god tid, att jämväl förslag härutinnan

kan föreläggas nästa års riksdag. Utskottet vill med understrykande

av vad departementschefen sålunda anfört även för sin del framhålla angelägenheten

av att de av departementschefen berörda, återstående löneregleringsfrågorna

snarast möjligt bliva underställda riksdagens prövning.

Utskottet övergår härefter till att beröra vissa i propositionen behandlade

principspörsmål, vilka äro av betydelse för konstruktionen av det statliga

lönesystemet. Vad härvid till en början angår frågan om behovsprincipens

tillämpning inom det statliga lönesystemet är utskottet ense med departementschefen

därom, att förutsättningar för närvarande måste anses saknas

för övergång till ett lönesystem, där i högre grad än förut hänsyn tages till

familjestorlek och försörjningsplikt. Utskottet har härvid icke kunnat undgå

att fästa synnerligt avseende vid den omständigheten, att tjänstemännen

själva genom sina representanter inför lönekommittén energiskt motsatt sig

ett lönesystem, som är uppbyggt enligt denna princip. Utskottet tillstyrker

fördenskull Kungl. Maj :ts förslag, att de nuvarande inom dyrtidstilläggets ram

utgående barntilläggen skola i princip upphöra i samband med det civila

avlöningsreglementets ikraftträdande.

I avseende å frågan om tillämpning vid avlöningsbestämmelsernas utformande

av brutto- eller nettolönesystem synes det utskottet icke vara tvivel

underkastat, att betydande fördelar ur administrativ förenklingssynpunkt

skulle vara att vinna av en sådan anordning av löneplanerna, att dessa upptoge

nettolönebelopp med fråndragande alltså av de avgifter, befattningshavarna

hade att erlägga för sin tjänste- och familjepensionering. En dylik

övergång skulle emellertid, såsom i propositionen framhålles, under nuvarande

förhållanden vara förenad med avsevärda svårigheter på grund av

de övergångsförhållanden, som råda i avseende å familjepensioneringen. De

skäl, som sålunda i propositionen anförts för att låta med prövningen av

frågan om en omläggning av löneplanerna i antydd riktning tillsvidare anstå,

hava synts utskottet övertygande, vadan utskottet vill uttala sin anslutning

till Kungl. Maj:ts förslag även på förevarande punkt.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle å de i löneplanerna upptagna lönebeloppen

utgå rörligt tillägg under vissa i propositionen närmare angivna förutsättningar

och enligt där meddelade regler. Departementschefen förutsätter

visserligen i likhet med lönekommittén, att anpassningen av statstjänstemännens

löner efter det allmänna inkomstlägct och den allmänna sociala

standardens förändringar framför allt måste åstadkommas genom tid

Bihang lill riksdagens protokoll 1938. 6 sami. Nr lol
-

ly

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

efter annan skeende löneregleringar, men anser å andra sidan, att även under

själva löneregleringsperioderna en viss anpassning av lönerna efter inträdande

förändringar i avseende å priser och arbetsmarknadslöner är av

förhållandena motiverad. Med hänsyn till de variationer i pris- och levnadskostnadsnivån,

som alltjämt förekomma, finner jämväl utskottet lämpligt

och ändamålsenligt, att även efter dyrtidstilläggssystemets avveckling en anordning

bibehålies, som möjliggör en viss rörlighet hos lönerna.

I avseende å de av Kungl. Maj:t föreslagna reglerna för det rörliga tilläggets

beräknande, vilka regler innefattas i 29—31 §§ av reglementsförslaget,

har i de likalydande motionerna I: 310 och II: 452 ävensom i de likalydande

motionerna 1:312 och II: 451 yrkats, att då levnadskostnadstalet utvisar ökning

i förhållande till 1935 års genomsnittliga levnadskostnadsnivå med fyra

enheter eller mera, det rörliga tillägget skall utgöra fyra procent å avlöningen

för varje hel mångfald av fyra, varmed ökningen uppgår, samt att såsom

begränsning härutinnan skall gälla att, därest levnadskostnadstalet utvisar

ökning med mer än tjugo enheter, rörligt tillägg likväl icke må utgå efter

högre procenttal än tjugo. Samma yrkande har framställts i motionerna

I: 308 och II: 442, dock skulle enligt förstnämnda motion det rörliga tillägget

i varje fall icke kunna utgå enligt högre procent än femton, medan enligt sistnämnda

motion varje begränsning av det rörliga tillägget borde bortfalla.

Utskottet har ansett sig icke kunna tillstyrka de sålunda gjorda yrkandena.

Enligt utskottets mening måste de i propositionen föreslagna grunderna för

det rörliga tilläggets beräknande anses vara lämpligt och skäligt avvägda såväl

med hänsyn till tjänstemännens intresse av att bliva kompenserade för

dyrtidens verkningar som ock till statens ekonomiska intressen. I sistnämnda

hänseende har utskottet icke kunnat bortse från att den påyrkade höjningen

av kompensationsprocenten skulle särskilt vid en eventuellt inträffande

stark uppgång i levnadskostnadstalet medföra högst betydande kostnadsökningar

för statsverket utöver dem, som komme att följa av ett godkännande

av Kungl. Maj:ts förslag i oförändrat skick.

I motionen II: 448 har hemställts örn sådan ändring i Kungl. Maj:ts förslag

att, därest levnadskostnadsindex skulle komma att nedgå under 1935

års levnadskostnadsnivå, befattningshavaren skall vara skyldig att vidkännas

avdrag av sin avlöning efter motsvarande beräkningsgrund, som angivits för

rörligt tillägg, dock att avdrag icke skulle göras efter högre procent än sex.

Utskottet, som ej heller kan understödja förslag om skärpningar till tjänstemännens

nackdel av de av Kungl. Maj:t föreslagna grunderna för det rörliga

tilläggets beräknande, får avstyrka bifall jämväl till nu ifrågavarande

yrkande.

Enligt propositionen skulle rörligt tillägg icke beräknas å belopp, varmed

månadsavlöningen överstiger 1,000 kronor. I de likalydande motionerna

I: 311 och II: 445 samt i de likalydande motionerna I: 312 och II: 451 har

hemställts, att denna maximering av det rörliga tillägget måtte bortfalla. Å

andra sidan påyrkas i motionen II: 448, att rörligt tillägg icke skall få utgå

å högre avlöningsbelopp för månad än 700 kronor.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

67

Utskottet delar den av departementschefen uttalade uppfattningen, att en

maximering av det lönebelopp för månad, å vilket rörligt tillägg må utgå, är

befogad. Beträffande frågan om maximeringsgränsens lämpliga fixerande

kunna givetvis olika meningar råda. Utskottet anser sig emellertid i detta

hänseende icke kunna biträda Kungl. Maj:ts förslag utan får för sin del förorda,

att maximibeloppet av den månadslön, å vilken rörligt tillägg må beräknas,

bestämmes till 900 kronor. Härav följer, att utskottet ej heller kunnat

understödja de i ovannämnda motioner gjorda yrkandena.

Mot Kungl. Maj:ts förslag att rörligt tillägg må beräknas å de i löneplanerna

upptagna bruffolönebeloppen, givetvis med iakttagande av den maximering,

som kan varda beslutad, har utskottet, ingen erinran att framställa.

Vidkommande de av lönekommittén tillämpade principerna för inräknande

i de fasta lönerna av viss del av nu utgående dyrtidstillägg, i fråga om löneförbättringens

storlek samt beträffande de i reglementsförslaget upptagna löneplanernas

allmänna konstruktion -— 5 § av reglementsförslaget — får utskottet

anföra, att utskottet i dessa delar icke funnit anledning till erinran

mot Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet avstyrker följakligen det i motionen

11:442 gjorda yrkandet om höjning av lönebeloppen i 1—16 löneklasserna

av reglementsförslagets löneplan A. Frånsett att ett tillmötesgående av framställningen

i denna motion skulle vålla högst betänkliga rubbningar i nämnda

löneplans tekniska konstruktion, skulle enligt en inom utskottet verkställd

överslagsberäkning ett bifall till motionens yrkande vid nuvarande indexläge

medföra en årlig kostnadsökning utöver propositionens förslag av inemot 8

milj. kronor.

Såsom framgår av vad utskottet ovan anfört har utskottet ansett sig böra

tillstyrka propositionens förslag, att de nuvarande inom dyrtidstilläggets ram

utgående barntilläggen skola i princip upphöra i samband med civila avlöningsreglementets

ikraftträdande. Det i propositionen innefattade reglementsförslaget

är ock utformat med utgångspunkt från att löneförmånerna

skola för innehavare av en och samma befattning vara lika oavsett familjeförsörjningsbörda.

Fråga uppstår då, huru förfaras skall med de barntillägg, som enligt nu

gällande dyrtidstilläggsbestämmelser tillkomma befattningshavare med försörjningsplikt

gentemot barn. Såsom i propositionen framhålles, komme ett

omedelbart genomförande av sagda likalönsprincip alt medföra, att den löneökning,

som löneregleringen avser att bereda tjänstemännen, för befattningshavare

med flera barn skulle bliva obetydlig eller ingen alls. I åtskilliga fall

skulle befattningshavaren, örn hänsyn toges till samtliga avlöningsformer, få

vidkännas direkt och betydande avlöningsminskning. Till undvikande härav

föreslår Kungl. Maj :t en övergångsanordning av innebörd, att de befattningshavare,

vilka omedelbart före övergången till de nya avlöningsbestämmelserna

åtnjuta barntillägg, bibehållas vid denna förmån enligt de för innevarande

budgetår gällande bestämmelserna, såvitt angår barn utöver ett. Be
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

fattningshavare med allenast ett tilläggsberättigande barn skulle sålunda icke

erhålla något fortsatt barntillägg. Bestämmelser rörande avveckling på nu

angivet sätt av för närvarande utgående barntillägg skulle meddelas genom

särskilt beslut, fristående från avlöningsreglementet.

Utskottet finner det rimligt och billigt, att de befattningshavare, som för

närvarande uppbära barntillägg och på grund härav skulle efter övergången

till det nya avlöningsreglementet komma att åtnjuta mindre löneinkomst än

omedelbart dessförinnan, genom en särskild åtgärd skyddas mot löneminskning.

Den åtgärd i sådant hänseende, som Kungl. Majit föreslår och som

innebär genomförande av en allenast successiv avveckling av de nuvarande

barntilläggen, synes ock utskottet vara ägnad att i huvudsak tillgodose det

syfte man härutinnan vill vinna. Förutsättningen härför är emellertid enligt

utskottets mening, att den successiva avvecklingen får omfatta samtliga barntillägg.

Indragningen omedelbart vid reglementets ikraftträdande av tillägg

för ett barn skulle vid nuvarande indexläge föranleda, att ett mycket stort

antal befattningshavare med försörjningsplikt mot barn drabbades av löneminskning.

Även om löneminskningarna komme att röra sig om relativt små

belopp, måste det dock anses tämligen otillfredsställande, örn måhända det

övervägande flertalet familjeförsörjare skulle såsom resultat av den blivande

löneregleringen komma att få se sina löneinkomster reducerade. Att vid en

eventuellt inträdande höjning av levnadskostnadsindex med därav följande

ökning i procenttalet för det rörliga tilläggets beräknande löneminskningarna

även för familjeförsörjarna skulle i stort sett bortfalla, förringar icke enligt

utskottets mening önskvärdheten av en förmånligare avvecklingsordning än

som av Kungl. Majit föreslagits.

Vid den prövning utskottet ägnat Kungl. Majits förslag rörande barntillläggens

avveckling har utskottet funnit starka billighetsskäl tala för ett tillmötesgående

av det i motionerna I: 308, 310 och 312 samt lii 449, 451 och 452

gjorda yrkandet, att de tjänstemän, som omedelbart före övergången till civila

avlöningsreglementet uppbära barntillägg enligt nu gällande dyrtidstilläggsbestämmelser,

berättigas övergångsvis bibehållas vid denna förmån för samtliga

tilläggsberättigande barn. Utskottet får alltså tillstyrka bifall till ifrågavarande

motioner, såvitt angår nu behandlade fråga. Däremot anser sig utskottet

icke kunna understödja den i motionerna I: 309 och lii 450 gjorda

hemställan om utsträckande tillsvidare av denna rätt även till övriga av det

civila avlöningsreglementet berörda tjänstemän. Ett riksdagens bifall till

denna hemställan skulle i viss mån innebära en eftergift — om ock temporärt

— åt behovsprincipen, som icke skulle stämma väl överens med de grunder,

på vilka det av Kungl. Majit framlagda reglementsförslaget är uppbyggt.

Av de i propositionen meddelade kostnadsberäkningarna framgår, att rätten

för tjänstemännen att övergångsvis åtnjuta barntillägg för samtliga tillläggsberättigande

barn skulle för första året efter civila avlöningsreglementets

ikraftträdande betyda en kostnadsökning av omkring 2,280,000 kronor.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 161-

69

Enligt den i statsrådsprotokollet i förevarande ärende gjorda hemställan

föreslås, bland annat, att riksdagen skall godkänna det av föredragande departementschefen

förordade förslaget till civilt avlöningsreglemente. Utskottet,

som i det föregående behandlat vissa i Kungl. Maj:ts förslag intagna paragrafer,

övergår nu till en detaljgranskning av författningsförslaget i övrigt.

Enligt den föreslagna lydelsen a v 1 § 1 mom. första stycket skall genom beslut

av Kungl. Majit och riksdagen bestämmas, å vilka ordinarie befattningar

i statens tjänst civila avlöningsreglementet skall äga tillämpning. I en vid

reglementet fogad tjänsteförteckning, vilken jämlikt föreskrift i momentets

andra stycke skall fastställas av Kungl. Maj :t, skola upptagas de befattningar,

vilkas löneförhållanden regleras genom reglementet. Den formella avfattningen

av tjänsteförteckningen skulle sålunda icke behöva av Kungl. Majit underställas

riksdagens prövning vare sig vid det nya reglementets godkännande

av riksdagen eller sedermera vid ändringar i reglementets tillämpningsområde,

vid inrättandet av nya eller uteslutande av tidigare befintliga tjänster.

Utskottet finner denna av Kungl. Maj :t föreslagna ordning — vilken i praktiken

följts även under de nuvarande reglementenas giltighetstid — lämplig och

får fördenskull förorda densamma.

Utskottet finner icke heller anledning till erinran mot de av Kungl. Majit

under 2 § i reglementsförslaget upptagna bestämmelserna angående avlönings

åtnjutande m. m.

I 3 § 2—3 mom. hava intagits föreskrifter angående tjänstemans skyldighet

att låta förflytta sig. I fråga härom har i motionen 1:307 yrkats, att

nämnda moment måtte utgå. I motionerna I: 311 och lii 445 åter har, bland

annat, hemställts örn viss ändrad lydelse av 2 och 3 mom. Yrkandet går i

huvudsak ut på, att tjänsteman, som innehar sin befattning på grund av

fullmakt, icke skulle annat än örn organisatoriska skäl sådant påkalla vara

skyldig att låta sig förflyttas, och i dylikt fall endast till annan stationeringsort

eller till annan befattning i samma lönegrad vid det verk han tillhör.

Tjänsteman med konstitutorial skulle även av andra skäl än organisatoriska

kunna förflyttas till annan stationeringsort eller till annan befattning, dock

endast inom det verk han tillhör. Därest tjänstemannens göromål överflyttas

till annat verk, skulle han vara skyldig att efter Kungl. Majits förordnande

med bibehållen lönegrad tjänstgöra i det verk, dit göromålen överflyttas.

Vad först angår det i motionen I: 307 gjorda yrkandet vill utskottet framhålla,

att det civila avlöningsreglementet är avsett att äga tillämpning såväl

vid den allmänna civilförvaltningen, med tjänstemän i viss omfattning tillsatta

genom fullmakt, som ock vid koinmunikationsverken och domänverket,

vilkas tjänstemän tillsättas medelst konstitutorial. För de affärsdrivande

verkens befattningshavare äro i för dem nu gällande avlöningsreglementen

stadgad en vidsträckt förflyttningsskyldighet. Att såsom i motionen yrkas i

civila avlöningsreglementet utelämna varje föreskrift örn tjänstemans förflyttningsskyldighet

och därigenom försvåra för de affärsdrivande verken

att rationellt utnyttja sin arbetskraft, torde enligt utskottets mening icke böra

ifrågakomma. Även vid de verk, som räknas till den allmänna civilförvalt
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

ningen, förefinnes behov av att kunna förflytta tjänstemän, något som beaktats

vid utformandet av redan nu gällande avlöningsreglemente för detta

förvaltningsområde. Utskottet anser sig därför icke kunna tillstyrka bifall

till ifrågavarande motion.

I anledning av det i motionerna 1:311 och 11:445 framförda, här ovan

omförmälda förslaget att med hänsyn till stadgandet i § 36 regeringsformen

genomföra en differentiering i avseede å förflyttningsskyldigheten mellan

tjänstemän med fullmakt och konstituerade tjänstemän, vill utskottet framhålla,

att riksdagen såväl genom antagandet år 1921 av allmänna civilförvaltningens

avlöningsreglemente som ock genom antagandet år 1934 av civila

tjänstepensionsreglementet måste anses hava tagit ståndpunkt till själva principfrågan.

Att med hänsyn till de jämkningar i förflyttningsskyldigheten,

som innefattas i 3 § av reglementsförslaget, ånyo ingå på de principiella

spörsmålen rörande tjänstemäns förflyttningsskyldighet, synes utskottet icke

vara erforderligt. Vid den granskning utskottet ägnat bestämmelserna i

förevarande paragraf har utskottet ansett sig icke böra ifrågasätta någon

ändring. På grund härav och då ej heller vad i sagda motioner i övrigt yrkats

synes utskottet böra föranleda någon åtgärd från riksdagens sida,

anser utskottet, att motionerna icke böra vinna riksdagens bifall.

Av föreskrifterna i 7 § 2 mom. följer, att det i nuvarande avlöningsreglementen

intagna stadgandet om begränsning i rätten för kvinnlig tjänsteman

till uppflyttning i högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad skulle upphävas.

I motionen 11:448 har yrkats, att ifrågavarande stadgande måtte

bibehållas och ingå såsom ett andra stycke i förevarande moment. Utskottet

finner för sin del icke skäl frångå Kungl. Maj :ts förslag på denna punkt och

avstyrker förty bifall till det gjorda yrkandet.

De i 8 § intagna bestämmelserna angående lönetursberäkning vid befordran

m. m. innebära, att de för närvarande gällande reglerna angående tillgodoräkning

av föregående tjänstetid för placering i löneklass vid icke-ordinarie

tjänstemans övergång till ordinarie befattning eller vid ordinarie tjänstemans

befordran till högre ordinarie tjänst skulle avföras ur lönesystemet

och ersättas med en vidgad tillämpning av sneddningsreglerna. Borttagandet

av tillgodoräkningsbestämmelserna har skett närmast i syfte att ernå enklare

och mera enhetliga regler angående lönetursberäkningen och därigenom avlägsna

eller åtminstone i möjligaste mån begränsa de ojämnheter och svårigheter,

vilka visat sig vara förenade med tillämpningen av de nuvarande, vaga

och delvis oklara tillgodoräkningsföreskrifterna. Härigenom skulle också

vinnas, att det administrativa arbete, som löneklassplaceringarna genom tiligodoräkningsförfarandet

förorsaka ämbetsverken, minskades.

De skäl, som föranlett upptagande i reglementsförslaget av ändrade lönetursbestämmelser,

finner utskottet vägande. De nya bestämmelserna synas

ock utskottet vara av beskaffenhet att kunna godtagas. Det torde visserligen

icke kunna undvikas, att ett borttagande av tillgodoräkningsreglerna i vissa

fall kunna medföra försämring i lönetursrätten, särskilt vid övergång från

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr Wi
-

ll

icke-ordinarie till ordinarie tjänst i jämförelse med nuvarande förhållanden.

Då emellertid —- såsom departementschefen framhållit — förslaget förutsätter

genomförande av vissa förändringar i löneplanerna för extra ordinarie och

extra tjänstemän, vilka förändringar, av den verkställda utredningen att

döma, skulle vid tillämpning av de föreslagna lönetursbestämmelserna i

det övervägande antalet fall medföra ett bibehållande av eller förbättring i

löneklassplaceringen, anser sig utskottet böra förorda bifall till Kungl. Maj :ts

förslag.

Beträffande de under 11 § 1 mom. upptagna semesterbestämmelserna har

i de båda likalydande motionerna I: 317 och II: 453 föreslagits en ökning av

antalet semesterdagar för de befattningshavare inom lönegraderna A 1—10,

vilka under större delen av året äro ålagda regelbunden helgdagstjänstgöring

eller nattarbete. Enligt motionärernas mening bör semester för ifrågavarande

tjänstemän bestämmas till samma antal dagar, som enligt reglementsförslaget

skall tillkomma tjänstemän i lönegraderna A 11—23. Vid

behandlingen av ifrågavarande motioner har utskottet icke funnit tillräcklig

anledning föreligga att frångå Kungl. Maj:ts förslag på denna punkt.

I avlöningsreglementets 13 § 2 mom. föreslår Kungl. Maj:t vissa bestämmelser

angående avlöning åt befattningshavare under tjänstledighet för militär

tjänstgöring. I de två likalydande motionerna 1:316 och 11:444 har

hemställts, att momentet måtte kompletteras med en bestämmelse av innebörd,

att tjänsteman, som för högst 12 dagar årligen beviljas ledighet för

deltagande i övningar och utbildning såsom landstormsofficer, måtte berättigas

åtnjuta lön med B-avdrag. Utskottet finner, med hänsyn till den ökade

betydelse för riksförsvaret, som numera tillkommer den frivilliga landstormen,

ävensom till önskvärdheten ur denna synpunkt att rekryteringen av

landstormsbefäl underlättas, det i motionerna gjorda yrkandet vara förtjänt

av beaktande. Utskottet har emellertid ansett sig icke kunna utan ytterligare

utredning i ämnet tillstyrka bifall till motionerna. Utskottet förutsätter emellertid,

att Kungl. Maj :t ägnar frågan fortsatt uppmärksamhet och — därest

förhållandena skulle därtill föranleda — för riksdagen framlägger förslag

till komplettering av avlöningsreglementets bestämmelser på denna punkt.

Stadgandet i 15 § 1 mom. a) innebär, att det nuvarande formella sambandet

mellan semester och avdragsfri sjukledighet upplöses samt att därvid

rätten till kostnadsfria sjukdagar i viss omfattning ökas för de tjänstemän,

som uppnått 40 års ålder. Enligt vad som framgår av utredningen i ämnet

har såsom motiv för den föreslagna omläggningen anförts dels att densamma

skulle medföra en rationellare och ur olika personalgruppers synpunkt

mera tillfredsställande lösning av den föreliggande frågan än vad nuvarande

bestämmelser innehålla, dels ock att förmånen av kostnadsfri sjukledighet

givetvis icke vore att betrakta såsom en avlöningsförmån i vanlig mening

utan såsom en social förmån, vilken komme endast den till godo, som

drabbades av sjukdom, och vilken alltså icke kunde tänkas föranleda en

kostnadsökning, som stöde i proportion till den föreslagna utökningen av

antalet avdragsfria sjukdagar. Den avsedda utsträckningen av nämnda för
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

mån syntes jämväl kunna betraktas som en fördel för staten, i den mån

nämligen den kunde bidraga till att vidmakthålla och förbättra tjänstemännens

hälsotillstånd och arbetsförmåga.

Då de till stöd för förslaget sålunda anförda skälen synas utskottet bärande,

får utskottet avstyrka det i motionen II: 448 framställda yrkandet örn bibehållande

av nu gällande bestämmelser rörande lön vid sjukledighet.

I förhållande till nu gällande bestämmelser innebär det i 21 § 1 mom. införda

stadgandet angående vikariatsersättning, bland annat, den nyheten,

att det nuvarande villkoret, att vikariat skall för att medföra vikariatsersättning

hava varat mer än sju dagar i följd, upphäves. Under 3 mom. av

samma paragraf hava vidare upptagits föreskrifter angående s. k. vikariatslön

vid förordnanden av längre varaktighet. De föreslagna bestämmelserna,

ävensom övriga under ifrågavarande paragraf meddelade föreskrifter, hava

icke föranlett erinran från utskottets sida. Vad särskilt beträffar förslaget

om vikariatslön innebär detsamma för övrigt, att i ett för hela civilförvaltningen

gemensamt avlöningsreglemente en form för vikariatsersättning skulle

införas, som i enlighet med de i statsrådsprotokollet över finansärenden

den 14 juni 1928 angivna grunderna för ersättning vid s. k. långtidsförordnanden

i praktiken hittills tillämpats vid längre vikariat inom allmänna civilförvaltningen.

Att ärenden rörande vikariatslön förbehållas Kungl. Maj:ts

prövning finner utskottet ur enhetlighetssynpunkt lämpligt.

Under 26 § i reglementsförslaget hava upptagits bestämmelser angående

övertidsersättning. De föreslagna övertidsersättningsbeloppen förete en icke

oväsentlig höjning i jämförelse med de nu gällande. Emellertid har i motionerna

I: 317 och II: 453 hemställts, att övertidsersättningen måtte bestämmas

till att utgå med belopp beräknat per timme, motsvarande Vito av vederbörande

tjänstemans månadslön, inklusive rörligt tillägg och kallortstillägg.

Ett bifall härtill skulle i realiteten innebära en differentiering av övertidsersättningen

med hänsyn såväl till tjänstemannens placering i löneklass som

till hans placering i dyrortsgrupp, vilken differentiering är ägnad att i avsevärd

mån komplicera bestämmelserna på området. Med hänsyn härtill och

då, såsom förut nämnts, redan Kungl. Maj:ts förslag betyder en avsevärd förbättring

i övertidsersättningsförmånen får utskottet avstyrka det motionsvis

gjorda yrkandet.

Vad beträffar det i 35 § behandlade spörsmålet om sjukhusvård åt befattningshavare

har utskottet icke ansett sig berett att nu fatta definitiv ståndpunkt

till huru kostnaderna för vården å allmänt sjukhus skola ersättas och

huru de i samband därmed framlagda detaljspörsmålen böra slutligt regleras.

I sak har utskottet den uppfattningen, att för de särskilda befattningshavarna

dessa frågor böra lösas på ett likformigt sätt, men vissa svårigheter

torde föreligga bland annat därutinnan, att vid åtskilliga av landsting drivna

sjukvårdsinrättningar vården å enskilda och halvenskilda rum ersättes enligt

av landstingen fastställda legosängsavgifter, varvid särskild ersättning

för läkarvård icke utgår. På grund härav har utskottet ansett en omarbetning

av 35 § böra ske, sedan ytterligare utredning i ärendet verkställts. Para
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

73

grafen torde i reglementet nu böra ersättas med en allmän föreskrift om att

frågan om vård å allmänt sjukhus och ersättningen därför regleras genom särskilda

föreskrifter, som utfärdas av Kungl. Majit och riksdagen. Det torde

kunna förväntas, att förslag i sådant hänseende kan föreläggas 1939 års riksdag

redan vid tiden för riksdagens sammankomst.

På grund av vad sålunda anförts påkalla enligt utskottets mening de i motionerna

II: 448 och 449 gjorda, förut återgivna yrkandena rörande vissa ändringar

i Kungl. Maj:ts förslag under förevarande paragraf icke någon åtgärd

från riksdagens sida.

Beträffande i 36 § intagna föreskrifterna angående specialistvård har i motionen

11:448 hemställts örn sådan ändring i Kungl. Maj:ts förslag, att specialistvården

vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos skall bekostas

helt men eljest till hälften av statsmedel. Då ett bifall härtill skulle i

realiteten medföra en försämring i ifrågavarande sjukvårdsförmån för de

stora personalgrupperna vid kommunikationsverken, anser sig utskottet böra

avstyrka det ifrågavarande yrkandet.

I syfte att bereda pensionsberättigade efterlevande efter tjänsteman, som

avlider medan han är i tjänst, ett något större ekonomiskt stöd under den

första tiden efter dödsfallet än vad familjepensionen utgör, har Kungl.

Majit under 40 § föreslagit ökning av den i paragrafen omförmälda begravningshjälpen

för det fall, att familjepensionen understiger tjänstemannens

lön för en månad jämte därå utgående rörligt tillägg vid tiden för dödsfallet.

Begravningshjälpen skall härvid ökas med ett belopp, motsvarande skillnaden.

Utskottet, som finner syftet med den föreslagna anordningen behjärtansvärt,

vill för sin del biträda förslaget i fråga.

Under 54 § 4—5 morn. hava upptagits vissa särskilda föreskrifter beträffande

tjänstemän vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet. Med

hänsyn till sjukvårdens speciella förhållanden och krav har det synts departementschefen

angeläget, att möjlighet lämnades öppen för Kungl. Majit att,

om så undantagsvis skulle visa sig erforderligt, meddela särskild från avlöningsreglementet

avvikande bestämmelse beträffande befattningshavare vid

statlig sjukvårdsanstalt, vadan bemyndigande för Kungl. Majit härutinnan

borde av riksdagen utverkas. Utskottet förordar, att riksdagen lämnar Kungl.

Majit det begärda bemyndigandet.

För närvarande gäller, att länsveterinär är skyldig att utan ersättning tillhandahålla

vikarie såväl expeditionslokal som sovplats. I 55 § 7 mom. av

reglementsförslaget har i förevarande hänseenden upptagits allenast föreskrift

om skyldighet för länsveterinär att utan ersättning tillhandahålla vikarie

expeditionslokal. Vikarien skulle alltså hava att själv ombestyra och bekosta

bostad (sovrum). I de båda likalydande motionerna 1: 314 och lii 447

har föreslagits sådan ändring av förslaget på denna punkt att — därest föreskrift

meddelas om skyldighet för länsveterinär att tillhandahålla vikarien

nödig expeditionslokal —■ vikarien skulle åläggas skyldighet att härför lämna

skälig ersättning. Alternativt har hemställts, att, för den händelse riksdagen

icke nu vill företaga ändring i reglementsförslaget i detta hänseende,

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

riksdagen måtte uttala, att frågan härom bör tagas upp till omprövning i

samband med spörsmålet om särskilda bestämmelser för distriktsveterinärer.

Såsom även motionärerna antytt, lärer denna fråga äga sådant samband

med den inom 1936 års lönekommitté för närvarande pågående utredningen

angående revisionen av lönebestämmelserna för distriktsveterinärer,

att den bör övervägas i nämnda sammanhang. Utskottet förutsätter, att

lönekommittén under utredningens gång tager berörda fråga under omprövning.

I detta sammanhang vill utskottet även erinra om den i motionerna I: 315

och II: 446 gjorda hemställan, att riksdagen måtte besluta, att länsveterinär,

som omedelbart före tillträdet till befattningen innehaft distriktsveterinärtjänst

och i denna tjänst åtnjutit lön enligt högsta löneklassen, skall vid tillträdet

till länsveterinärbefattningen omedelbart placeras i 23 löneklassen.

Såsom stöd för yrkandet har åberopats stadgandet i reglementsförslagets

51 § 5 mom. punkt 2, enligt vilket stadgande förste provinsialläkare, som

omedelbart före tillträdet till befattningen innehaft provinsialläkartjänst och

i denna tjänst åtnjutit lön enligt högsta löneklassen, skall vid tillträdet till

förste provinsialläkarbefattningen omedelbart placeras i 31 löneklassen.

Utskottet vill icke förneka, att en särbestämmelse i enlighet med motionernas

förslag har visst fog för sig. Då emellertid — på sätt ovan framhållits —

frågan om nya avlöningsbestämmelser för distriktsveterinärer för närvarande

är under utredning inom lönekommittén, förutsätter utskottet, att kommittén

vid fullgörandet av sitt uppdrag jämväl ägnar nu ifrågavarande spörsmål

tillbörlig uppmärksamhet. Utskottet anser sålunda särskild åtgärd från

riksdagens sida icke nu vara påkallad.

De av Kungl. Majit under 58 § av reglementsförslaget upptagna föreskrifterna

angående lönenämnd föranleda ej erinran från utskottets sida. Utskottet

vill i detta sammanhang understryka de i propositionen gjorda uttalandena

rörande önskvärdheten av att behandlingen inom Kungl. Maj:ts kansli

av löneärenden koncentreras till finansdepartementet. Ett sammanförande

av löneärendena till ett departement torde enligt utskottets mening vara en

viktig förutsättning för att en likformig och konsekvent tillämpning av de

nya avlöningsbestämmelserna skall kunna komma till stånd.

Beträffande övriga i det föregående icke särskilt omnämnda paragrafer i

reglementsförslaget tillstyrker utskottet Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet övergår härefter till att beröra frågan om de för löneregleringens

genomförande behövliga övergångsanordningarna. I likhet med vad fallet

varit vid tidigare löneregleringar torde de föreskrifter, som erfordras för att

reglera tjänstemännens övergång till civila avlöningsreglementet, böra utfärdas

av Kungl. Majit. I propositionen har lämnats en redogörelse för de allmänna

grunder, efter vilka övergången bör ordnas, ävensom för vissa viktigare

bestämmelser, vilka böra av Kungl. Majit meddelas. Utskottet har för

sin del icke funnit anledning till erinran mot de i propositionen angivna allmänna

huvudgrunderna för övergången, vadan utskottet får tillstyrka, att

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

Kungl. Majit bemyndigas i anslutning därtill utfärda erforderliga övergångsbestämmelser.

Av det anförda följer, att utskottet ansett sig icke kunna förorda bifall till

det i de båda likalydande motionerna I: 310 och II: 452 gjorda yrkandet om

intagande i övergångsbestämmelserna av en föreskrift, att befattningshavare

vid övergång till de nya avlöningsbestämmelserna ej skall lida minskning i

av honom före övergången innehavd semesterförmån.

I motionerna I: 313 och II: 443 har föreslagits, att riksdagen måtte besluta,

att vissa i 15 lönegraden placerade befattningshavare vid postverket, telegrafverket

och statens järnvägar, som innehaft löneklass 19 under minst sex år

och uppnått en levnadsålder av 45 år, skola övergångsvis äga uppbära avlöning

enligt närmast högre löneklass.

Utskottet vill i anledning härav erinra, att i viss mån liknande motioner

förelågo vid såväl 1926 som 1928 års riksdagar. Utskottet uttalade vid dessa

tillfällen att, även örn vissa billighetsskäl syntes kunna anföras för ett bifall

till de då föreliggande motionerna, utskottet dock särskilt med hänsyn till svårigheten

att överblicka de konsekvenser, ett bifall till motionerna skulle kunna

medföra med avseende å andra befattningshavargrupper, för det dåvarande

måst ställa sig avvisande till det i motionerna framställda yrkandet.

Jämväl 1936 års lönekommitté har på förekommen anledning behandlat

en fråga av liknande innebörd. På sätt framgår av kommittébetänkandet

(sid. 257) har emellertid kommittén ansett detta spörsmål eventuellt kunna

komma att sammanhänga med den kommittén åliggande granskningen av

olika befattningars inplacering å tjänsteförteckningen, varför det enligt

kommitténs uppfattning borde närmare övervägas i nämnda sammanhang.

Då utskottet förutsätter, att den i de nu föreliggande motionerna väckta

frågan sålunda kommer att av kommittén tagas under övervägande vid kommittéuppdragets

fortsatta fullgörande, anser utskottet, att någon riksdagens

åtgärd i ämnet för närvarande icke är erforderlig.

På sätt framgår av statsrådsprotokollet, har departementschefen beträffande

frågan om tidpunkten för civila avlöningsreglementets ikraftträdande

uttalat den uppfattningen, att det av olika skäl icke är tillrådligt att

bestämma ikraftträdandet till tidigare tidpunkt än den 1 juli 1939. I de

båda likalydande motionerna 1:317 och 11:453 har yrkats, att tidpunkten

för reglementets ikraftträdande måtte bestämmas till den 1 juli 1938. I

motionerna framhålles, att de av löneregleringen berörda befattningshavarna

i statens tjänst allmänt hyst den förhoppningen, att reglementsförslaget skulle

kunna bliva föremål för behandling vid 1938 års riksdag vid en sådan

tidpunkt, att reglementet kunde träda i tillämpning redan den 1 juli 1938.

Även utskottet skulle för sin del ansett det önskvärt, att det nya reglementet

kunnat träda i kraft redan sistnämnda dag. Utskottet har emellertid icke

kunnat bortse från de stora svårigheter av olika slag, vilka måste uppstå

vid ett ikraftsättande av reglementsförslaget tidigare än som av Kungl.

Majit föreslagits och för vilka utförligt redogjorts i propositionen. Utskot
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

tet finner sig vid nu angivna förhållande icke kunna biträda det i motionerna

framställda yrkandet.

Slutligen vill utskottet framhålla, att Kungl. Maj:t torde få vidtaga de

mindre jämkningar i reglementsförslagets ordalydelse, som kunna påkallas

av vad utskottet i det föregående anfört eller som eljest kunna befinnas av

omständigheterna påkallade.

Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad sålunda i det föregående anförts får utskottet

hemställa,

A. att riksdagen må

1. godkänna 1 § av Kungl. Maj:ts förslag till civilt avlöningsreglemente,

innefattande reglementets tillämpningsområde

m. m.;

2. med avslag å motionen I: 307 samt de likalydande motionerna

I: 311 och II: 445, sistnämnda motioner så vitt angår

nu behandlade delar, godkänna reglementsförslagets 3 §,

innefattande tjänstgöringsföreskrifter, förflyttningsskyldighet

m. m.;

3. med avslag å motionen II: 442, så vitt angår nu behandlade

delar, godkänna reglementsförslagets 5 §, innefattande

allmänna löneplaner;

4. med avslag å motionen II: 448, så vitt angår nu behandlade

del, godkänna reglementsförslagets 7 §, innefattande föreskrifter

om begynnelselön och löneklassuppflyttning;

5. med avslag å de likalydande motionerna I: 317 och II:

453, så vitt angår nu behandlade delar, godkänna reglementsförslagets

11 §, innefattande bestämmelser om semester;

6. a) godkänna reglementsförslagets 13 §, innefattande

föreskrifter örn tjänstledighet för offentligt uppdrag m. m.;

b) besluta, att de likalydande motionerna I: 316 och II:

444 skola anses besvarade med vad utskottet i det föregående

anfört;

7. med avslag å motionen II: 448, så vitt angår nu behandlade

delar, godkänna reglementsförslagets 15 §, innefattande

föreskrifter om tjänstledighet till följd av sjukdom m. m.;

8. med avslag å de likalydande motionerna I: 317 och II:

453, så vitt angår nu behandlade delar, godkänna reglementsförslagets

26 §, innefattande bestämmelser örn övertidsersättning;
9.

med avslag å de likalydande motionerna I: 310 och II:

452, de likalydande motionerna I: 312 och II: 451 samt mo
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

77

Sönerna I: 308, II: 442 och 448, så vitt angår nu behandlade

delar, godkänna reglementsförslagets 30 §, innefattande grunder

för rörligt tillägg;

10. med avslag å de likalydande motionerna I: 311 och II:

445, de likalydande motionerna I: 312 och II: 451 samt motionen

II: 448, så vitt angår nu behandlade delar, godkänna

reglementsförslagets 31 §, innefattande föreskrifter örn beräkning

av rörligt tillägg, dock med den ändringen, att rörligt

tillägg ej må beräknas å belopp, varmed avlöningen för

månad överstiger 900 kronor;

11. i anledning av motionerna II: 448 och 449, så vitt angår

nu behandlade delar, och med avslag å Kungl.

Maj:ts förslag besluta, att reglementets 35 §, innefattande

bestämmelser örn sjukhusvård, skall erhålla det innehåll,

som av utskottet i det föregående förordats;

12. med avslag å motionen II: 448, så vitt angår nu behandlade

delar, godkänna reglementsförslagets 36 §, innefattande

bestämmelser örn specialistvård;

13. a) godkänna reglementsförslagets 55 §, innefattande

särskilda bestämmelser i avseende å verk under 9 huvudtiteln;
b)

besluta, att de likalydande motionerna I: 314 och II:

447 samt de likalydande motionerna I: 315 och II: 446 skola

anses besvarade genom vad utskottet i det föregående anfört;
14.

med avslag å de likalydande motionerna I: 317 och

II: 453, så vitt angår nu behandlade del, besluta, att civila

avlöningsreglementet skall träda i kraft den 1 juli 1939;

15. godkänna Kungl. Maj:ts reglementsförslag i övrigt.

B. att riksdagen må besluta, att civila avlöningsreglementet

skall äga tillämpning å följande ordinarie tjänstemän, nämligen
1)

tjänstemän vid de verk, för vilka något av följande avlöningsreglementen

äro gällande, nämligen reglementena den

19 juni 1919 (nr 343) för tjänstemän vid postverket, telegrafverket,

statens järnvägar och statens vattenfallsverk, den 22

juni 1921 (nr 451; jfr 1925 nr 270) för befattningshavare vid

statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila

statsförvaltningen, den 9 juni 1922 (nr 379) för befattningshavare

vid lots- och fyrstaten samt den 15 juni 1934 (nr 303)

för tjänstemän vid domänverket; dock med undantag för

överdirektör och kraftverksdircktör vid statens vattenfallsverk;
2)

förste provinsialläkare; samt

3) kemist och andre kemist i marinförvaltningen.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

C. att riksdagen må bemyndiga Kungl. Maj:t att, där så

visar sig erforderligt, meddela särskild, från civila avlöningsreglementet

avvikande bestämmelse för befattningshavare vid

statlig sjukvårdsanstalt.

D. att riksdagen må

a) med avslag å de likalydande motionerna I: 310 och II:

452, så vitt angår nu behandlade delar, bemyndiga Kungl.

Maj:t att med iakttagande av de huvudgrunder, som av föredragande

departementschefen förordats, utfärda erforderliga

bestämmelser örn övergången till civila avlöningsreglementet;

b) besluta, att de likalydande motionerna I: 313 och II:

443 skola anses besvarade med vad utskottet i det föregående

anfört.

E. att riksdagen må, med bifall lill de likalydande motionerna

1:310 och 11:452, de likalydande motionerna 1:312

och 11:451 och motionerna 1:308 och 11:449, så vitt angår

nu behandlade delar, samt i anledning av de likalydande motionerna

I: 309 och II: 450, besluta, att barntillägg skola övergångsvis

utgå till vissa i civila avlöningsreglementet avsedda

befattningshavare enligt de grunder utskottet i det föregående

förordat.

F. att riksdagen må besluta, att ovan nämnda motioner, i

den mån de icke blivit behandlade under A—B och D—E

här ovan, icke må vinna riksdagens bifall.

Stockholm den 20 maj 1938.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS RÅSTOCK.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Nilsson i Gränebo, Johansson i Fredrikslund, Nilsson

i Malmö, Oscar Olsson, Asplund, Gustafsson i Benestad, Carlström, Lindström, Sundberg,

Bäcklund, Domö och Bäckström; samt

från andra kammaren: herrar Råstock, Jansson i Falun, Magnusson i Skövde, Eriksson

i Stockholm, Jeppsson, Jonsson i Eskilstuna, Ward, Holmdahl, Andersson i Södergård,

Persson i Tidaholm, Andersson i Malmö och Hansson i Rubbestad;

dock att i stället för herr Holmdahl deltagit vid behandlingen av punkt A 10 herr

Persson i Falla och vid behandlingen av punkterna A 1—8, 11—15 och B—F herr Olsson

i Staxäng samt att i stället för herr Sundberg deltagit vid behandlingen av punkterna

A 1—8, 10—15 och B—F herr Nilsson i Landeryd.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

79

Reservationer:

A. I avseende å dyrortsgrupperingen.

Av herrar Johansson i Fredrikslund, Jeppsson, Domö, Bäckström och

Persson i Tidaholm.

B. I avseende å civila avlöningsreglementet.

Beträffande punkt 2 (3 §, innefattande tjänstgöringsf öreskrifter, för flyttnings

skyldig het m. m.).

1. Av herrar Johansson i Fredrikslund, Magnusson i Skövde, Carlström,

Sundberg, Domö och Olsson i Staxäng, som ansett, att utskottets yttrande

rörande 3 § 2 och 3 mom. (sid. 69 fjärde och femte styckena samt

sid. 70 första och andra styckena) bort erhålla följande lydelse:

»Såväl i motionen 1:307 som i de likalydande motionerna 1:311 och

II: 445 har med skärpa hävdats de i 3 § 2 och 3 mom. intagna bestämmelsernas

oförenlighet med stadgandet i § 36 regeringsformen. Även utskottet

måste för sin del anse det oriktigt, att i ett avlöningsreglemente intagas föreskrifter

rörande tjänstemäns förflyttningsskyldighet, vilkas överensstämmelse

med grundlagens bud i varje fall är synnerligen omstridd. Särskilt

betänkligt synes det utskottet vara att vidga förflyttningsskyldigheten på

det sätt, som nu föreslås av Kungl. Maj:t, och därigenom beträffande tjänstemän

i allmänhet praktiskt taget sätta § 36 regeringsformen helt ur kraft.

Utskottet ser i den föreslagna skärpningen av förflyttningsskyldigheten en

fara för att tjänstemännens självständighet och oberoende inom förvaltningslivet

försvagas. Såsom i de två sistnämnda motionerna framhållits,

är det i ett av partiväsende behärskat samhälle ett betydelsefullt statsintresse

att förekomma olägenheterna av att förvaltningen via tjänstemännens flyttningsskyldighet

utsättes för partipolitiskt beroende. Detta viktiga statsintresse

måste enligt utskottets mening principiellt gå före andra synpunkter,

som kunna anläggas på frågan om tjänstemännens förflyttningsskyldighet.

Emellertid synes det utskottet, att i det läge, vari frågan nu ligger, den

lösning kan godtagas, som anvisats i motionerna I: 311 och II: 445 och som

tidigare föreslagits av 1928 års lönekommitté. I sagda motioner föreslås en

differentiering i avseende å förflyttningsskyldigheten mellan tjänstemän

med fullmakt och tjänstemän med konstitutorial på det sätt, att de förra

skulle vara skyldiga att inom det verk de tillhöra låta sig förflyttas till annan

stationeringsort ävensom till annan befattning inom samma lönegrad,

därest organisatoriska skäl sådant påkalla, medan de senare skulle utan inskränkning

vara pliktiga att mottaga förflyttning till annan stationeringsort

eller till annan befattning inom det verk de tillhöra. Utskottet förutsätter

härvid, att högre tjänster vid de affärsdrivande verken även i fortsättningen

av praktiska skäl skola tillsättas genom konstitutorial och att följaktligen

innehavare av dylika tjänster skola vara underkastade skyldigheten att låta

s. 80 Kontrollera mot PDF

80 Statsutskottets utlåtande Nr 161.

sig förflyttas till annan stationeringsort ävensom till annan befattning vid

det verk han tillhör.

1 anslutning till den formulering av paragrafens 2 och 3 morn., som föreslagits

i motionerna 1:311 och 11:445, vill fördenskull utskottet föreslå, att

ifrågavarande moment givas följande lydelse:

2 mom. Tjänsteman, som tillsättes genom fullmakt, är, örn organisatoriska

skäl sådant påkalla, pliktig att inom det verk han tillhör låta sig förflyttas

till annan stationeringsort ävensom till annan befattning i samma

lönegrad.

Tjänsteman, som tillsättes genom konstitutorial, är skyldig att inom det

verk han tillhör låta sig förflyttas till annan stationeringsort ävensom till

annan befattning.

3 mom. Därest de med befattningen förenade göromålen överflyttas från

det verk tjänstemannen tillhör till annat, åligger det honom även att efter

Kungl. Maj:ts förordnande och med bibehållande av innehavande lönegrad

tjänstgöra i det verk, till vilket göromålen överlämnats.

Av det anförda följer, att utskottet icke kunnat giva sin anslutning åt

det i motionen I: 307 gjorda yrkandet om uteslutande ur reglementsförslaget

av 3 § 2 och 3 mom.

I motionerna 1:311 och 11:445 har på anförda skäl jämväl yrkats, att

riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t begära utredning dels angående

en reglering av de tjänster, som böra tillsättas medelst fullmakt, och de

tjänster, som böra tillsättas medelst konstitutorial, dels ock angående förordnandesystemet

i högre statstjänst samt för rikdagen i anslutning härtill

framlägga förslag till komplettering av civila avlöningsreglementet. Utskottet

vill i anledning härav erinra, att frågan om utredning rörande tillsättningsformerna

inom statsförvaltningen förordats såväl av 1928 års lönekommitté

som av 1936 års lönekommitté. Då emellertid tillsättningsformen vid

bifall till utskottets ovanstående förslag rörande innehållet av 3 § 2 mom.

skulle bliva grundläggande för förflyttningsskyldigheten, anser utskottet utredningsfrågan

vara av den angelägna art, att utskottet vill tillstyrka motionärernas

ifrågavarande yrkande. I vad mån en reglering av tillsättningsformerna

bör ske genom komplettering av avlöningsreglementets bestämmelser

eller i annan ordning torde få bliva beroende av utredningsresultatet.

Vad särskilt angår frågan om ordinarie tjänsters tillsättande genom

förordnande, vill utskottet framhålla, att en utsträckt tillämpning av detta

system på sätt 1936 års lönekommitté antytt icke kan av utskottet godtagas.

Utskottet anser fastmer, att förordnandesystemet bör komma till användning

endast i de fall, då detta är av alldeles särskilda skäl motiverat.»

I anledning härav har vid punkt 2 yrkats, att utskottet måtte hemställa,

att riksdagen må

a) i anledning av motionen I: 307 samt de likalydande

motionerna I: 311 och II: 445 besluta, att 3 § 2 och 3 mom.

skola erhålla den lydelse, som i det föregående angivits,

s. 81 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

81

b) i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit

måtte verkställa utredning dels angående reglering av de

tjänster, som böra tillsättas medelst fullmakt, och de tjänster,

som böra tillsättas medelst konstitutorial, dels angående

förordnandesystemet i högre statstjänst samt för riksdagen

framlägga det förslag, vartill utredningen må föranleda.

2. Av herr Lindström.

Beträffande punkt A (7 §, innefattande föreskrifter om begynnelselön och

löneklassuppflyftning). Av herrar Nilsson i Gränebo, Nilsson i Landeryd,

Gustafsson i Benestad, Jansson i Falun, Magnusson i Skövde, Carlström, Andersson

i Södergård och Hansson i Rubbestad, vilka ansett, att utskottets yttrande

rörande 7 § 2 mom. (sid. 70, tredje stycket) bort erhålla följande lydelse

:

»Av föreskrifterna i 7 § 2 mom. följer, att det i nuvarande avlöningsreglementen

intagna stadgandet örn begränsning i rätten för kvinnlig tjänsteman

till uppflyttning i högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad skulle upphävas.

Utskottet kan ej biträda detta Kungl. Maj :ts förslag. Däremot delar

utskottet de i motion lii 448 framförda synpunkterna, att männen såsom varande

i allmänhet familjeförsörjare böra bibehållas vid något större lön än

kvinnorna, som endast till en mindre del äro familjeförsörjare. Med hänsyn

såväl till det anförda som till den betydande kostnadsökning av mellan

fyra och fem miljoner kronor per år, som ett bifall till Kungl. Majits förslag

skulle innebära, därest lärarpersonalen medräknas, biträder utskottet det i

nämnda motion gjorda yrkandet, att i 7 § 2 mom. införes ett andra stycke av

följande lydelse: Kvinnlig befattningshavare åge dock icke rätt att åtnjuta

lön enligt högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad.»

I anledning härav har vid punkt 4 yrkats, att utskottet måtte hemställa,

att riksdagen må

a) med bifall till motionen lii 448, så vitt angår nu behandlade

delar, besluta, att i 7 § 2 mom. skall införas ett

andra stycke av den lydelse, utskottet i det föregående angivit;
b)

godkänna 7 § i övrigt.

Beträffande punkt 5 (11 §, innefattande bestämmelser örn semester). Av

herrar Lindström, Eriksson i Stockholm och Bäcklund, som ansett, att utskottets

yttrande rörande 11 § 1 mom. (sid. 71, andra stycket) bort erhålla

följande lydelse:

»Beträffande de under 11 § 1 mom. upptagna semesterbestämmelserna

har i de båda likalydande motionerna I: 317 och lii 453 föreslagits en ökning

av antalet semesterdagar för de befattningshavare inom lönegraderna

A 1—10, vilka under större delen av året äro ålagda regelbunden helgdagstjänstgöring

eller nattjänstgöring. Enligt motionärernas mening bör semester

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 6 sami. Nr 161. 6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

för ifrågavarande tjänstemän bestämmas till samma antal dagar, som enligt

reglementsförslaget skulle tillkomma tjänstemän i lönegraderna A 11—23.

Det torde knappast kunna bestridas, att statstjänsten vid de förvaltningseller

tjänstegrenar, där regelbundet nattarbete förekommer, är ägnad att för

tjänstemännen kännas mera påfrestande än inom andra tjänsteområden, där

tjänstgöringen huvudsakligen är förlagd till dagtimmarna. Även sön- och

helgdagstjänstgöringen torde bereda befattningshavarna vissa olägenheter.

Att tjänstemän med sådan tjänstgöringsskyldighet beredas någon kompensation

härför, finner utskottet rimligt. Det synes utskottet, att motionärerna genom

att föreslå en viss ökning av den årliga semestertiden för nu avsedda befattningshavare,

i den mån de tillhöra lägre lönegrader med därav följande

kortare semestertid, anvisat en lämplig utväg för beredande av sådan kompensation.

Utskottet får därför i anslutning till motionärernas yrkande förorda,

att i reglementsförslagets 15 § 1 mom. införes ett andra stycke av följande

lydelse: Tjänstemän, tillhörande lönegraderna A 1—10, vilka under

större delen av året äro ålagda regelbunden helgdagstjänstgöring eller nattarbete,

äga åtnjuta semester under samma antal dagar, som bestämts för

tjänstemän, tillhörande lönegraderna A 11—23. Erforderliga bestämmelser

för tillämpningen av detta stadgande utfärdas av Kungl. Maj:t.»

I anledning härav har vid punkt 5 yrkats, att utskottet måtte hemställa,

att riksdagen må

a) med bifall till motionerna I: 317 och II: 453, så vitt angår

nu behandlade delar, besluta, att i 11 § 1 mom. skall införas

ett andra stycke av den lydelse, som i det föregående

angivits;

b) godkänna 11 § i övrigt.

Beträffande punkt 7 (15 §, innefattande föreskrifter om tjänstledighet till

följd av sjukdom m. m.). Av herr Hansson i Rubbestad, som ansett, att

utskottets yttrande i fråga örn 15 § 1 mom. a) (sid. 71, fjärde stycket) bort

erhålla följande lydelse:

»Enligt nu gällande bestämmelser äger tjänsteman vid sjukdom åtnjuta

ledighet med oavkortad lön under högst så lång tid av ett och samma

kalenderår, att ledigheten för sjukdom tillika med semester icke överstiger

45 dagar. Kungl. Maj:t har föreslagit, att denna förmån skall utökas

med 10 dagar för alla befattningshavare fr. o. m. det år, under vilket tjänstemannen

fyller 40 år. De utredningar, som verkställts av såväl 1928 års statsrevisorer

som 1928 års lönekommitté, ha givit vid handen, att denna förmån

utnyttjas på ett mindre tillfredsställande sätt. 1928 års lönekommitté föreslog

därför, att den avdragsfria sjukledigheten skulle borttagas för att, som

man uttryckte sig, befrämja god ordning och hindra ett försvagande av

tjänstemännens- ansvarskänsla.

Med hänsyn till det anförda och då utskottet icke funnit några bärande

skäl anförda för en utökning av denna förmån, har utskottet icke kunnat

s. 83 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

83

biträda Kungl. Maj:ts förslag i denna del, utan anser sig utskottet i stället

böra förorda bifall till motionen II: 448, som föreslår ett bibehållande av

nuvarande förhållande. 15 § 1 mom bör därför erhålla följande ändrade

lydelse:

1 mom. Vid tjänstledighet till följd av behörigen styrkt sjukdom i andra

fall, än som avses i 14 §, skall tjänsteman

a) äga uppbära oavkortad lön under högst så lång tid av ett och samma

kalenderår, att ledigheten för sjukdom tillika med semester eller däremot

svarande ledighet icke överstiger 45 dagar;

b) vidkännas — — — därutöver.

Vad i detta mom. sägs —--läkarundersökning.»

1 anledning härav har vid punkt 4 yrkats, att utskottet måtte hemställa,

att riksdagen må,

a) med bifall till motionen II: 448, så vitt angår nu behandlade

delar, besluta, att 15 § 1 mom. skall erhålla den

lydelse, som i det föregående angivits;

b) godkänna 15 § i övrigt.

Beträffande punkt 8 (26 §, innefattande bestämmelser örn övertidsersättning).

Av herrar Oscar Olsson, Eriksson i Stockholm, Lindström, Bäcklund

och Andersson i Malmö, som ansett, att utskottets yttrande rörande 26

§ (sid. 72, fjärde stycket) bort erhålla följande lydelse:

»Under 26 § i reglementsförslaget hava upptagits bestämmelser angående

övertidsersättning. De föreslagna övertidsersättningsbeloppen förete vissa

höjningar i jämförelse med de nu gällande. Emellertid ha i motionerna

1:317 och 11:453 hemställts, att övertidsersättningen måtte bestämmas till

att utgå med belopp, beräknat per timme, motsvarande Vito av vederbörande

tjänstemans månadslön, inklusive rörligt tillägg och kallortstillägg. Såsom

motiv för en ändring av förslaget på denna punkt har av motionärerna framhållits,

att principen örn en till beloppet fixerad, för lönegraden gemensam

timersättning, oberoende av ortsgrupp, av tjänstemännen betraktades såsom

föråldrad och otidsenlig. Densamma anslöte sig icke till de grunder i motsvarande

hänseende, som i allmänhet gällde, där kollektivavtal reglerade förhållandena.

Å den allmänna arbetsmarknaden vore den uppfattningen erkänd

och vedertagen, att allt övertidsarbete skall ersättas högre än arbete

utfört å ordinarie tid.

För egen del får utskottet anföra, att utskottet visserligen beaktat de höjningar

av övertidsersättningsbeloppen i jämförelse med de nu utgående, som

innefattas i Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet har emellertid icke kunnat

finna det riktigt, att ersättning för arbete å övertid skall utgå enligt avsevärt

ogynnsammare beräkningsprinciper än som allmänt tillämpas på den

privata arbetsmarknaden, där kollektivavtalen reglera löneförhållandena.

Kungl. Maj:ts förslag till timersättningar skulle å dyrare orter icke tillgodose

kravet på högre ersättning för övertidsarbete, än som motsvarar ersättning

för arbete under ordinarie tjänstgöringstid. Då det motionsvis gjorda för
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

slaget synes utskottet i skälig mån tillfredsställa detta krav, vill utskottet förorda

bifall till detsamma. Enligt utskottets mening bör däxför 26 § 1 mom.

erhålla följande lydelse:

Där tjänstgöring utöver fastställd arbetstid undantagsvis måste äga

rum, må för dylik tjänstgöring å befattning, tillhörande någon av lönegraderna

A 1—18, övertidsersättning utbetalas med ett belopp, beräknat per

timme, som motsvarar Vito av vederbörande tjänstemans månadslön, inklusive

rörligt tillägg och kallortstillägg, vilket belopp i förekommande fall avrundas

till närmaste med 10 delbara öretal.

För beräkning---halv timme.»

I anledning härav har vid punkt 8 yrkats, att utskottet måtte hemställa,

att riksdagen må

a) med bifall till motionerna 1:317 och II: 453, så vitt

angår nu behandlade delar, besluta, att 26 § 1 mom. skall

erhålla den lydelse, som i det föregående angivits;

b) godkänna 26 § i övrigt.

Beträffande punkt 9 (30 §, innefattande grunder för rörligt tillägg).

1. Av herrar Carlström, Sundberg och Holmdahl, vilka ansett, att utskottets

yttrande beträffande rörligt tillägg (sid. 65, sista stycket, samt sid.

66, första—fjärde styckena) bort hava erhållit följande lydelse:

»Enligt Kungl. Maj:ts---hos lönerna.

I avseende---borde bortfalla.

Då de fasta lönerna i de i reglementsförslaget intagna allmänna löneplanerna

genom inräkning däri av endast 10 procent dyrtidstillägg uppräknats

till vad som motsvarar 1935 års indexläge, har såsom utgångspunkt för den

nya lönenivån valts en bas, som innebär endast omkring halv kompensation

för levnadskostnadsfördyringen sedan år 1914. Att under sådana förhållanden

lämna allenast tre fjärdedels kompensation för levnadskostnadsfördyringen

efter år 1935, kan utskottet icke finna skäligt, då detta vid fortsatt levnadskostnadsstegring

skulle medföra en ytterligare sänkning av reallönen. Det

synes utskottet föreligga giltiga skäl för att det rörliga tillägget får fullt

svara mot denna fördyring. Vid prövning av de föreslagna grunderna för

det rörliga tillägget har därför utskottet ansett sig böra föreslå, att 30 § erhåller

följande ändrade lydelse:

1 mom. Rörligt tillägg utgår, då levnadskostnadstalet utvisar ökning i

förhållande till 1935 års genomsnittliga levnadskostnadsnivå med fyra enheter

eller mera, och utgör fyra procent å avlöningen för varje hel mångfald

av fyra, vartill ökningen uppgår. Där levnadskostnadstalet, efter att

hava uppnått sådan ökning, åter nedgår, skall dock rörligt tillägg åtnjutas

efter oförändrat procenttal, så länge levnadskostnadstalet överstiger närmast

lägre hela mångfald av fyra.

2 morn. Såsom begränsning av vad i 1 mom. stadgats skall gälla att, även

om levnadskostnadstalet utvisar ökning med mer än tjugo enheter, rörligt

tillägg likväl icke må utgå efter högre procenttal än tjugo.»

s. 85 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

85

På grund härav har vid punkt 9 yrkats, att utskottet måtte hemställa,

att riksdagen må med bifall till de likalydande motionerna

I: 310 och II: 452 och de likalydande motionerna I: 312

och II: 451 och i anledning av motionerna I: 308 och II: 442,

såvitt angår nu behandlade delar, samt med avslag å Kungl.

Maj:ts förslag, ävensom motionen 11:448, såvitt angår nu

behandlade delar, besluta, att 30 § skall erhålla den lydelse,

som i det föregående angivits.

2. Av herr Hansson i Rubbestad, som ansett, att utskottets yttrande beträffande

rörligt tillägg (sid. 66 tredje stycket) bort hava erhållit följande

lydelse:

»Av motiveringen framgår, att Kungl. Maj:t i likhet med 1936 års lönekommitté

tänkt sig, att den rörliga delen skall utgå automatiskt uppåt enligt vissa

regler intill en övre gräns av 20 procents stegring av levnadskostnaderna med

år 1935 som utgångspunkt. Men om någon minskning av levnadskostnaderna

från detta utgångsläge skulle inträffa, har man inte velat vara med om

någon reducering av lönerna, förrän indextalet 140 blivit uppnått, och då

endast efter prövning av Kungl. Maj:t och riksdagen. Under de senaste 10

åren har man dock bevittnat ganska betydande växlingar i levnadskostnadstalen.

Sålunda sjönk indextalet från 173 år 1928 till 153 år 1933. Utskottet

anser det inte otänkbart, att samma situation återigen kan uppkomma.

Klok omtänksamhet påkallar då, att man i tid garderar sig mot en dylik,

därest den eventuellt skulle kunna inträffa.

Förutsättningen för att man skall kunna ansluta sig till ett så högt indextal

som 156 vid fastställandet av löneplanerna är, att lönen skall, inom särskilt angivna

gränser, anpassas både uppåt och nedåt enligt vissa regler i förhållande

till levnadskostnadernas växlingar. Beträffande de gränser, inom vilka

den rörliga delen av lönen skulle automatiskt utgå, har utskottet liksom

Kungl. Maj:t tänkt sig en övre gräns vid 20 procents stegring av levnadskostnaderna,

räknat från indextalet 156, d. v. s. enligt nuvarande beräkningsgrund

talet 187, men också en nedre gräns vid 10 procents minskade levnadskostnader

från samma utgångsläge, d. v. s. indextalet 140. Först sedan

levnadskostnaderna stigit eller sjunkit i större utsträckning, bör det bero

på Kungl. Maj:t och riksdagen att vidtaga de åtgärder, som då kunna anses

påkallade.

Enligt dessa grunder skulle lönen alltså inom dessa gränser kunna, beroende

på levnadskostnadernas växlingar, antingen stiga högst 15 procent

vid uppåtgående konjunkturer eller sjunka högst 6 procent vid fallande konjunkturer

utan något som helst ingrepp från statsmakternas sida.

Enligt utskottets mening skulle det vara orimligt, att statstjänarna kunde

få behålla sina löner uppbyggda på indextalet 156 oförminskade, siven örn

levnadskostnaderna skulle sjunka så lågt ned som till talet 141. Vid en dylik

nedgång av levnadskostnaderna är det tämligen säkert, att de allra flesta

samhällsmedborgare måste vidkännas en betydande minskning av sina inkomster,

och dessa skulle ha svårt att förstå, varför inte tjänstemännen också

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

skulle bära sin andel av trycket under nedgångstider, då de vore tillförsäkrade

fördelarna under uppgångstider. Med utskottets förslag skulle vid ett dylikt

indexläge tjänstemännens löner reduceras med 6 procent. Under beaktande

av att statens samlade löneutgifter för anställda per år belöpa sig till mellan

350 och 400 miljoner kronor skulle staten vid dylikt förhållande, därest utskottets

förslag vinner bifall, göra en besparing på över 20 miljoner kronor

och detta utan att man med skäl kan påstå, att tjänstemännen göres någon

orätt.

På grund av det anförda föreslår utskottet, att 30 §, 2 och 3 morn., erhåller

följande lydelse:

2 mom. Därest socialstyrelsens levnadskostnadsindex skulle komma att

nedgå under 1935 års levnadskostnadsnivå, är befattningshavare skyldig att

vidkännas avdrag av sin avlöning efter motsvarande beräkningsgrund, som

ovan angivits för rörligt tillägg.

3 mom. Som begränsning av vad i 1 och 2 mom. stadgats skall gälla att,

även örn levnadskostnadstalet utvisar ökning med mer än 20 enheter, rörligt

tillägg icke må utgå efter högre procenttal än femton, samt att, om levnadskostnadstalet

utvisar minskning med mer än 10 enheter, avdrag likväl icke

må göras efter högre procent än sex.»

På grund av det anförda har vid punkt 9 yrkats, att utskottet måtte hemställa,

att riksdagen må med avslag å de likalydande motionerna

I: 310 och II: 452, de likalydande motionerna I: 312 och

II: 451 samt motionerna I: 308 och II: 442, så vitt angår

nu behandlade delar, och med bifall till motionen II: 448.

så vitt angår nu behandlade delar, godkänna 30 §, dock

med de ändringar av 2 och 3 morn., som i det föregående

angivits.

Beträffande punkt 10 (31 §, innefattande föreskrifter om beräkning av

rörligt tillägg).

1. Av herrar Johansson i Fredrikslund, Magnusson i Skövde, Carlström,

Domö och Olsson i Staxäng, som ansett, att då nu ett definitivt nyordnande

av avlöningsförfattningarnas område skulle äga rum, en kristidsbetonad

undantagsföreskrift sådan som den föreslagna bestämmelsen

örn maximering av det rörliga tillägget borde avföras ur avlöningsbestämmelserna.

Samtliga befattningshavare syntes böra avlönas enligt samma principer

och det rörliga tillägget därför böra i alla tjänster utgå å hela lönebeloppet.

Att utnyttja fluktuationerna i prisnivån till att automatiskt låta

lönerna undergå faktiska förskjutningar i nivellerande riktning kunde icke

anses rimligt. Maximeringens borttagande syntes med hänsyn till det relativt

ringa antal tjänstemän, som därav berördes, och den blygsamma kostnadsökning,

som det här gällde — f. n. omkring 32,000 kronor för år — ej heller

behöva väcka några betänkligheter ur statsfinansiella synpunkter. Åtskilliga

av de befattningshavare, som vid bifall till Kungl. Maj:ts förslag oförändrat

skulle drabbas av maximeringen, vore att finna bland tjänstemän, för vilka

s. 87 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

87

löneplanerna B och C av reglementsförslaget vore avsedda att gälla. Ifrågavarande

tjänstemän skulle i motsats till tjänstemän, hänförliga till löneplan

A, i allmänhet icke komma i åtnjutande av någon löneförbättring utöver

den mindre avrundning uppåt av lönebeloppen, som vidtagits vid inräkning

i lönerna av dyrtidstillägg och provisorisk avlöningsförstärkning.

I betraktande härav hava reservanterna ansett, att utskottet bort förorda bifall

till de motionsvis gjorda yrkandena örn maximeringens borttagande.

2. Av herr Hansson i Rubbestad, som anfört, att syftet med det rörliga

tillägget enligt hans mening borde vara, att mellan löneregleringstillfällena

minska det tryck, som ökade levnadskostnader kunde medföra. Härvid vore

det uppenbart, att en tjänsteman med höga inkomster inte behövde känna

detta tryck i samma grad som den, som hade små inkomster. Den avgränsning

vid 700 kronor pr månad, som hittills gällt, ansåge reservanten vara

rationell och hade denne inte funnit några som helst bärande skäl anförda

för en utvidgning. Den motivering ur marknadslönesynpunkt, som anförts

såsom skäl för det högre beloppet, pekade enligt reservantens mening på att

intet rörligt tillägg borde utgå för de högre och högst avlönade tjänsterna.

För egen del ansåge reservanten dock, att rörligt tillägg i detta fall borde utgå

efter samma grunder, som nu gälla, och följaktligen, att utskottet bort tillstyrka

bifall till motionen II: 448.

Beträffande punkt U (tidpunkten för civila avlöningsreglementets ikraftträdande

). Av herrar Eriksson i Stockholm och Bäcklund, som ansett, att

utskottets yttrande rörande tidpunkten för ikraftträdandet (sid. 75, sista stycket)

bort hava erhållit följande lydelse:

»På sätt —--sistnämnda dag. Emellertid synes det utskottet, även

med beaktande av vad departementschefen härutinnan anfört, icke böra möta

alltför stora hinder att låta reglementet vinna giltighet från och med 1 januari

1939. Utskottet vill därför för sin del förorda, att tidpunkten för reglementets

ikraftträdande bestämmes till den 1 januari 1939.»

I anledning härav har vid punkt 14 yrkats, att utskottet måtte hemställa,

att riksdagen må i anledning av de likalydande motionerna

I: 317 och II: 453, så vitt angår nu behandlade del, besluta,

att civila avlöningsreglementet skall träda i kraft den 1 januari

1939.

Beträffande D (övergångsbestämmelser). Av herrar Jeppsson och Bäckström,

som yrkat bifall till motionen I: 310, sa vitt angar nu behandlade

fråga.

Beträffande E (avveckling av barntillägg).

1. Av herrar Nilsson i Gränebo, Gustafsson i Benestad, Jansson i Falun,

Jonsson i Eskilstuna, Andersson i Södergård, Persson i Tidaholm och Hansson

i Rubbestad, vilka yrkat bifall till Kungl. Maj:ts förslag.

2. Av herr Andersson i Malmö.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

Reglementets

tillämpningsområde

m. m.

Avlöning.

Bilaga.

Förslag

till

avlöningsreglemente för ordinarie tjänstemän

vid den civila statsförvaltningen (civila

avlöningsreglemente t).

1 avd. Allmänna bestämmelser.

1 §•

1 mom. Genom beslut av Kungl. Majit och riksdagen bestämmes, å vilka

ordinarie civila befattningar i statens tjänst detta reglemente skall äga tilllämpning.

De befattningar, för vilka reglementet sålunda skall gälla, upptagas i en av

Kungl. Majit fastställd, vid reglementet såsom bilaga fogad tjänsteförteckning.

2 mom. Antalet befattningar vid varje särskilt verk bestämmes genom en

av Kungl. Majit och riksdagen för verket fastställd personalförteckning, dock

att antalet befattningar inom lönegraderna A 1—20 vid postverket, telegrafverket,

statens järnvägar, statens vattenfallsverk och domänverket bestämmes

av Kungl. Majit.

3 mom. Befattning, varå reglementet äger tillämpning, tillsättes, i enlighet

med vad därom är särskilt stadgat, genom fullmakt eller konstitutorial

eller genom förordnande på viss tid eller tills vidare.

Tillsättning genom konstitutorial innebär, att tjänsteman kan i administrativ

väg avsättas från sin befattning på grund av fel eller försummelse i tjänsten.

2 §•

1 mom. Tjänsteman äger åtnjuta avlöning enligt de föreskrifter och under

de villkor, som innehållas i detta reglemente jämte de tilläggsbestämmelser,

som på grund av stadgande i reglementet utfärdas av Kungl. Majit.

Avlöning utgöres dels av lön jämte i reglementet angivna fasta lönetillägg

och särskilda ersättningar, dels ock av rörligt tillägg.

2 mom. Är tjänsteman berättigad att av statsmedel uppbära tjänstepen

s. 89 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

89

sion eller årligt understöd, beror på Kungl. Maj:ts prövning, om och i vad

mån av sådan anledning avdrag å lönen skall ske; dock att sådant avdrag ej

må äga rum på grund av pension, som åtnjutes enligt gällande bestämmelser

angående pensionering av försvarsväsendets reserver av befäl och civilmilitär

personal.

3 mom. Avlöning utgår, där ej annorlunda stadgas i reglementet, fran och

med den dag tjänsten enligt utnämningshandlingen tillträdes till och med

den dag tjänstemannen frånträder densamma.

Angående tjänstemans skyldighet att avgå från tjänsten samt att å avlöningen

vidkännas pensionsavdrag stadgas i gällande bestämmelser örn tjäriste-

och familjepension.

4 mom. Avlöning utbetalas månadsvis i efterskott, i den man icke beträffande

särskild ersättning utbetalning i annan ordning är särskilt stadgad eller

eljest finnes lämpligen böra ske.

3 §•

1 mom. Tjänsteman är underkastad de tjänstgöringsföreskrifter, som med- ^Tjänst-^

delas i instruktion, arbetsordning eller annan dylik författning. Han är ock JjriftS, förpliktig

underkasta sig dels, där särskilt tjänstgöringsområde är för hans be- Ayttningslattning

bestämt, omreglering av tjänstgöringsområdet, dels ock minskning i m m

eller upphörande av extra inkomster, vilka kunna medfölja befattningen eller

utgå för bestyr i sammanhang därmed.

Tjänsteman är vidare skyldig att under sammanlagt högst tre månader av

ett och samma kalenderår såsom vikarie bestrida befattning inom högre lönegrad

vid det verk han tillhör; dock att vad sålunda stadgats icke skall föranleda

inskränkning i den vidsträcktare skyldighet i nämnda hänseende, som

må vara av Kungl. Maj :t föreskriven.

2 morn. Innehavare av domartjänst är pliktig att, örn Kungl. Majit finner

organisatoriska skäl sådant påkalla, lata förflytta sig till annan domarbefattning

inom den lönegrad han tillhör.

3 mom. Annan tjänsteman än domare är pliktig att låta förflytta sig till

annan stationeringsort eller annan befattning vid det verk han tillhör liksom

ock, därest Kungl. Majit så prövar lämpligt, till befattning vid annat verk,

å vilken detta reglemente är tillämpligt.

Vad i detta moment stadgas skall dock icke gälla innehavare av befattning,

tillhörande den i 5 § intagna löneplan C.

4 §•

1 mom. Med tjänst, som avses i detta reglemente, må icke förenas annan Förening av

ordinarie befattning, befattning å extra stat eller extra ordinarie befattningt''aDSter

i statens tjänst eller därmed jämförlig kommunal befattning, så framt icke

Kungl. Majit och riksdagen beträffande viss tjänst annorlunda beslutat.

2 mom. Utan tillstånd av Kungl. Majit eller, vad angår tjänsteman tillhö
-

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

rande någon av lönegraderna A 1—27, av den myndighet, varunder han lyder,

må tjänsteman ej heller åtaga sig:

uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk, bolag, förening

eller inrättning, som har till ändamål att driva rörelse inom industri, handel,

transport-, bank- eller försäkringsväsen eller annan näringsgren eller vars

verksamhet eljest har huvudsakligen ekonomiskt syfte;

befattning såsom tjänsteman hös verk, bolag, förening eller inrättning, som

nyss sagts; eller

annan tjänstebefattning eller därmed jämförligt uppdrag.

Tillstånd må beviljas endast för så vitt uppdraget eller befattningen prövas

icke inverka hinderligt för utövandet av den ordinarie tjänsten och bör,

där så lämpligen kan ske, avse viss tid.

Vad här ovan stadgas gäller icke i fall, där Kungl. Majit eller den myndighet,

som äger bevilja tillstånd, meddelat uppdrag eller tillsatt tjänstebefattning,

varom i detta moment är fråga.

3 mom. Föranleder befattning eller uppdrag, varom i 1 och 2 mom. förmäles,

att tjänsteman tillfälligtvis icke kan bestrida sin tjänst, skall han göra

framställning örn ledighet i erforderlig omfattning.

4 mom. I fråga örn förbud för tjänsteman vid visst verk eller för innehavare

av viss befattning att åtaga sig uppdrag eller utöva verksamhet, som

lämpligen icke bör förenas med hans ordinarie tjänst, äger Kungl. Majit utfärda

erforderliga föreskrifter.

2 avd. Tjänstemän, som åtnjuta lön enligt allmän löneplan.

1 kap. Löneplaner och löneklassplacering.

5 §.

Allmänna löneplaner:

Löneplan A.

(Tjänstemän i allmänhet, tillsatta medelst fullmakt eller konstitutorial).

Lönegrad

Löne-

0

r

t s

g

r u

P

P

nr

omfattar

löneklas-

klass

nr

A

B

c

D

E

F

G

H

I

serna nr

A

r s 1 ö

n, krono

r

i

1—5

i

1938

2 016

2 094

2172

2 250

2 328

2 406

2 484

2 562

2

2—6

2

2 070

2154

2 238

2 322

2 406

2 490

2 574

2 658

2 742

3

3—7

3

2 202

2 292

2 382

2 472

2 562

2 652

2 742

2 832

2 922

4

GO

1

4

2 334

2 430

2 526

2 622

2 718

2 814

2 910

3 006

3102

5

5-9

5

2 466

2 568

2 670

2 772

2 874

2 976

3 078

3180

3 282

s. 91 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

91

Löneplan A (forts.).

Lönegrad

Löne-

klass

nr

0

r

t s

g

r u

P

P

nr

omfattar

löneklas- serna nr

A

B

c

D

E

F

G

H

I

i

i r s lö

n, k

o n o

r

6

6—10

6

2 601

2 709

2 817

2 925

3033

3 141

3 249

3 357

3 465

7

7-11

7

2 739

2 853

2 967

3 081

3195

3 309

3 423

3 537

3 651

8

8—12

8

2 877

2 997

3117

3 237

3 357

3 477

3 597

3 717

3 837

9

9—13

9

3 015

3141

3 267

3393

3 519

3 645

3 771

3 897

4 023

10

10—14

10

3153

3 285

3 417

3 549

3 681

3 813

3 945

4 077

4 209

11

11—15

11

3 291

3 429

3 567

3 705

3 843

3 981

4119

4 257

4 395

12

12—16

12

3 438

3 582

3 726

3 870

4 014

4158

4 302

4 446

4 590

13

13—17

13

3 630

3 780

3 930

4 080

4 230

4 380

4 530

4 680

4 830

14

14—18

14

3822

3 978

4134

4 290

4 446

4 602

4 758

4 914

5 070

15

15—19

15

4 050

4 212

4 374

4 536

4 698

4 860

5 022

5184

5346

16

16—20

16

4 278

4 446

4 614

4 782

4 950

5118

5 286

5 454

5 622

17

17—21

17

4 596

4 773

4 950

5127

5 304

5 481

5 658

5 835

6 012

18

18—22

18

4 926

5112

5 298

5 484

5 670

5 856

6 042

6 228

6 414

19

19—23

19

5256

5451

5 646

5 841

6 036

6 231

6 426

6 621

6 816

20

20—23

20

5 586

5 793

6 000

6 207

6 414

6 621

6 828

7 035

7 242

21

21—24

21

5 916

6135

6 354

6 573

6 792

7 011

7 230

7 449

7 668

22

22—25

22

6 300

6 525

6 750

6 975

7 200

7 425

7 650

7 875

8100

23

23—26

23

6 750

6 975

7 200

7 425

7 650

7 875

8100

8 325

8 550

24

24—27

24

7 230

7455

7 680

7 905

8130

8 355

8 580

8 805

9 030

25

25-28

25

7 725

7 950

8175

8 400

8 625

8 850

9 075

9 300

9 525

26

26-29

26

8 220

8 445

8 670

8 895

9120

9 345

9 570

9 795

10 020

27

27—30

27

8 715

8 940

9165

9 390

9 615

9 840

10 065

10 290

10 515

28

28-31

28

9 210

9 435

9 660

9 885

10110

10 335

10 560

10 785

11010

29

29—32

29

9 705

9 930

10155

10 380

10 605

10 830

11055

11280

11505

30

30—33

30

10 200

10 425

10 650

10875

11100

11325

11550

11775

12 000

31

31—34

31

10 695

10 920

11145

11370

11595

11820

12 045

12 270

12 495

32

32—35

32

11190

11415

11640

11865

12 090

12 315

12 540

12 765

12 990

33

33—36

33

11700

11925

12 150

12 375

12 600

12 825

13 050

13 275

13 500

34

34—37

34

12 210

12 435

12 660

12 885

13110

13 335

13 560

13 785

14 010

35

12 720

12 945

13 170

13395

13 620

13 845

14 070

14 295

14 520

36

13 230

13 455

13 680

13 905

14 130

14 355

14 580

14 805

15030

37

13 740

13 965

14 190

14 415

14 640

14 865

15 090

15 315

15 540

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

Löneplan B.

(Tjänstemän i chefs- eller därmed jämförlig ställning, tillsatta medelst fullmakt).

Lönegrad och

löneklass

Årslön

Lönegrad och

löneklass

Årslön

Lönegrad och

löneklass

Årslön

nr

kronor

nr

kronor

nr

kronor

i

14 000

2

16 000

3

18 000

Löneplan C.

(Tjänstemän, tillsatta medelst förordnande för viss tid eller tills vidare).

Lönegrad och

löneklass

nr

Årslön

kronor

Lönegrad och

löneklass

nr

Årslön

kronor

Lönegrad och

löneklass

nr

Årslön

kronor

1

9 000

7

15000

13

22 000

2

10 000

8

16 000

14

24 000

3

11000

9

17 000

15

26 000

4

12 000

10

18 000

16

30 000

5

13 000

11

19 000

17

36 000

6

14 000

12

20 000

6 §•

1*och”iöne-r ...^0n löne0™d, till vilken varje särskild befattning är att hänföra, angives i

klasser, tjänsteförteckningen.

För tjänsteman med lön enligt löneplan A fastställes den löneklass, enligt

vilken lönen skall utgå, i enlighet med föreskrifterna i 7—9 §§; inom löneklass

bestämmes lönebeloppet efter den ort sgrupp, till vilken tjänstemannens

stationeringsort blivit hänförd.

Fördelningen av stationeringsorter å de olika ortsgrupperna fastställes av

Kungl. Majit med hänsyn till levnadskostnaderna å de skilda orterna.

7 §•

löBn°^hniöne''- * °mom- Vid tillträdandet av ordinarie befattning, tillhörande löneplan A,

°kiåssnpp-e erhåller tjänsteman lön enligt den för vederbörande lönegrad fastställda lägflyttning.

sta löneklassen, där ej föreskrifterna i 8 och 9 §§ giva anledning till avvikelse

härutinnan.

2 morn. Efter att hava tillhört en och samma löneklass under tre år uppflyttas

tjänstemannen till närmast högre löneklass samt efter ytterligare tre

år till den därpå följande högre löneklassen och så vidare, intill dess högsta

löneklassen inom lönegraden uppnåtts, allt så framt ej annat följer av föreskrifterna

i 3 mom. här nedan eller i 8 eller 9 §.

3 mom. Uppfattning till högre löneklass sker vid ingången av kalenderkvartalet

näst efter det, under vilket den för sådan uppfattning stadgade tiden

i den lägre löneklassen tilländagått.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

93

I övrigt gäller såsom villkor för tjänstemans uppflyttning till högre löneklass:
a)

att tjänstemannen under minst fyra femtedelar av den tid, som erfordras

för vinnande av uppflyttning, bestritt sin egen eller på grund av förordnande

annan statens tjänst, dock att härvid såsom tjänstetid skall räknas jämväl

semester (ferier) ävensom tjänstledighet, som avses i 13 g 1—3 mom. eller

i 14 §;

b) att uppskov med uppflyttning icke prövats böra äga rum på grund av

mindre väl vitsordad tjänstgöring under den tid, tjänstemannen tillhört den

lägre löneklassen; dock att härvid hänsyn till viss i tjänsten begången förseelse,

för vilken tjänstemannen särskilt bestraffats, må tagas endast då förseelsen

kan sägas karakterisera arten av tjänstgöringen i dess helhet; samt

c) att tjänstemannen icke uppnått den för honom gällande pensionsåldern.

Beslut örn uppskov av anledning, som i punkten b) sägs, må icke fattas,

utan att tjänstemannen erhållit tillfälle att förklara sig, och skall sådant beslut

avse viss tid, minst ett halvt och högst tre år. Vid uppskovstidens utgång

skall uppflyttning ske, om ej tjänstgöringen under nämnda tid givit anledning

till förnyat uppskov därmed.

A mom. Har tjänsteman, med tillämpning av föreskrifterna i 3 mom.

andra stycket punkten b), först efter viss tids uppskov blivit uppflyttad till

högre löneklass, må sedermera, om hans fortsatta tjänstgöring anses böra

föranleda därtill, kunna förordnas, att han för uppflyttning till än högre

löneklass skall äga tillgodoräkna sig jämväl den tid uppskovet varat.

8 §•

1 mom. Ordinarie tjänsteman, som befordras till tjänst inom högre löne- Löneklass

grad, skall placeras lägst i löneklassen närmast över den, som han i den lägre ^fordran

tjänsten senast tillhörde. Dessutom skall för bestämmande av tidpunkt för m. m

löneklassuppflyttning i den högre tjänsten tagas i beräkning den tid, dock

högst tre år, varunder tjänstemannen i den lägre tjänsten tillhört eller beräknas

hava tillhört löneklassen närmast under den, till vilken han på grund

av nyssnämnda föreskrift eller stadgandet i 7 § 1 mom. skall hänföras.

Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning i fråga om den,

vilken vinner befordran till ordinarie tjänst från befattning å extra stat eller

från extra ordinarie eller extra befattning med avlöning enligt av Kungl.

Majit fastställd löneplan, så ock i fråga om den, vilken vinner befordran från

förordnande med vikariatslön, varom förmäles i 21 § 3 mom. Tjänsteman,

som från befattning å extra stat, extra ordinarie befattning eller förordnande

med vikariatslön befordras till ordinarie tjänst inom samma lönegrad

som den, vilken han i den icke-ordinarie befattningen eller under förordnandet

tillhört, må dock icke placeras i högre löneklass än som skulle hava

tillkommit honom, om han erhållit den ordinarie tjänsten vid tidpunkten för

tillträdandet av den icke-ordinarie befattningen eller förordnandet.

2 mom. Därest tjänsteman omedelbart före tillträdandet av befattning,

som i detta reglemente avses, i statens tjänst innehade antingen ordinarie befattning

eller beställning, för vilken avlöningen fastställts enligt sådana äldre

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

Undantagsbestämmelser

om löneklassplacering.

eller eljest från reglementet avvikande grunder, att bestämmelserna i 1 mom.

icke kunna tillämpas å honom, eller ock anställning med avlöning enligt kollektivavtal,

skall han i den nya tjänsten hänföras lägst till den löneklass, i

vilken lönen närmast överstiger den avlöning han i den tidigare anställningen

ägt uppbära.

Erforderliga bestämmelser rörande vad som skall förstås med avlöning i

den tidigare anställningen meddelas av Kungl. Majit.

3 mom. Om och i den mån sådant med hänsyn till föreliggande särskilda

omständigheter prövas skäligt, må Kungl. Majit kunna medgiva, att tjänsteman,

vilken tillträder i reglementet avsedd tjänst, placeras i högre löneklass

än den, till vilken han enligt bestämmelserna i 7 § 1 mom. eljest skolat hänföras:
a)

där tjänstemannen omedelbart före tillträdet innehade icke-ordinarie befattning

i statens tjänst med arvode eller med avlöning enligt personligt kontrakt;
b)

där tjänstemannen omedelbart före tillträdet innehade antingen befattning

å extra stat eller extra ordinarie eller extra befattning med avlöning enligt

av Kungl. Majit fastställd löneplan eller ock förordnande med vikariatslön

och därvid tillhörde högre lönegrad än den, till vilken den ordinarie tjänsten

är hänförd;

c) där tjänstemannen tidigare, om ock ej omedelbart före tillträdet, under

avsevärd tid innehaft befattning eller förordnande, som under b) sägs.

Föreligga eljest beträffande tjänsteman, som tillträder i reglementet avsedd

befattning, med hänsyn till föregången långvarig statsanställning och därunder

åtnjuten avlöning synnerliga skäl för placering i högre löneklass än

den, till vilken han enligt bestämmelserna i 7 § 1 mom. skolat hänföras, må

medgivande i sådant avseende kunna lämnas av Kungl. Majit.

4 mom. Har tjänsteman före tillträdandet av tjänst, som i reglementet avses,

under avsevärd tid antingen innehaft kommunal befattning eller ock i

annan icke statlig anställning utfört arbete av allmännyttig beskaffenhet, må

Kungl. Majit, där sådant prövas skäligt, kunna lämna medgivande, varom i

3 mom. förmäles.

5 mom. Ordinarie tjänsteman, som efter egen ansökning eller därom

uttryckt önskan erhåller antingen annan tjänst inom samma lönegrad eller

tjänst inom lägre lönegrad, äger bibehålla den placering i löneklass han

före tillträdandet av den nya tjänsten innehade.

6 mom. Tjänsteman må icke på grund av bestämmelserna i denna paragraf

placeras högre än i högsta löneklassen inom den lönegrad, som gäller

för den nya tjänsten.

9 §•

Undantagsvis och där statens intresse sådant påkallar, må Kungl. Majit för

förvärvande av särskilt kvalificerad person till viss befattning eller för sådan

persons bibehållande vid tjänsten kunna tilldela honom lön enligt högre

löneklass inom vederbörande lönegrad än den, till vilken han enligt de i 7

och 8 §§ angivna grunderna skolat hänföras.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

95

Är fråga om bibehållande vid tjänsten av befattningshavare, som redan

kommit i åtnjutande av lön enligt lönegradens högsta löneklass, äger Kungl.

Majit under enahanda förutsättning bevilja lön enligt än högre löneklass,

där sådan finnes i löneplanen upptagen, dock högst två löneklasser över den

högsta för lönegraden gällande.

10 §.

1 mom. Varder tjänsteman på grund av bestämmelse i 3 § förflyttad till Avlöning vid

annan tjänst inom samma lönegrad, skall han bibehållas vid den löneklassplacering

han vid förflyttningen innehade.

Förflyttas tjänsteman utan eget förvållande till tjänst inom lägre lönegrad,

skall såväl i fråga örn löneklassplacering som beträffande övriga avlöningsförmåner

så anses, som örn han fortfarande tillhörde den högre lönegraden.

Har förflyttning till befattning inom lägre lönegrad föranletts av tjänstemannens

förhållande i tjänsten, utgår avlöning enligt den lägre lönegraden,

dock att lön icke i något fall må utgå enligt lägre löneklass än den för tjänstemannen

före förflyttningen gällande.

2 mom. Nedflyttas befattning till lägre lönegrad, skall den, som då innehar

befattningen, såväl i fråga örn löneklassplacering som beträffande övriga

avlöningsförmåner anses fortfarande tillhöra den högre lönegraden.

2 kap. Semester och tjänstledighet.

11 §•

1 mom. Tjänsteman äger årligen å tid, som prövas lämplig med hänsyn

till göromålens behöriga gång, åtnjuta semester under nedan angivna antal

dagar:

Intill det år,

under vilket

tjänstemannen

fyller 40 år

Från och med

det år, under

vilket tjänstemannen

fyller

40 år

Tjänstemän, tillhörande lönegraderna A 1—10 ...... 20 dagar

» » » A 11—23 ...... 25 >

» » » A 24—34]

» » » B 1— 3|...... 35 »

> » » C 1—17l

30 dagar

35 >

45 > .

Semester.

2 mont. Semester beräknas för kalenderår. Har på grund av tjänstgöringsförhållandena

full semester icke kunnat beredas tjänsteman före kalenderårets

utgång, äger han utfå felande antal semesterdagar under första

kvartalet nästpåföljande år.

Tjänsteman, som är stationerad å ort, där kallortstillägg utgår, må kunna

medgivas rätt att i följd åtnjuta icke blott semester för löpande år utan

jämväl återstående semester för nästföregående år.

3 mom. Därest tjänsteman tillträder eller av annan anledning än avgång

med ålderspension skall frånträda befattning vid annan tidpunkt än vid

årsskifte, beräknas hans semester i förhållande till den del av året, under

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

vilken befattningen innehaves. Uppstår vid dylik beräkning brutet tal, avrundas

semestern till närmast högre dagantal.

4 mom. Såvitt ej vederbörande myndighet finner skäl annat medgiva,

må tjänsteman, vilken vid kalenderårs ingång sedan mera än sex månader

åtnjuter tjänstledighet av anledning, som omförmäles i 15 eller 16 §, icke

komma i åtnjutande av semester för det året, förrän han under sammanlagt

minst 90 dagar bestritt sin egen eller annan statens tjänst eller fullgjort

uppdrag för statens räkning.

5 morn. Tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å

uppbörd, är pliktig att begagna sig av semester å tid, som bestämmes av

vederbörande myndighet.

6 mom. I stället för semester äga vissa tjänstemän åtnjuta ferier i enlighet

med bestämmelser, som i 8 kap. omförmälas.

12 §.

Tjänstledig- För tid, under vilken tjänsteman åtnjuter tjänstledighet från sin befatthetsavdrag.

njng) skap med hans avlöning förhållas på sätt i 13—17 §§ stadgas, så

framt icke Kungl. Majit finner skäl att för visst fall annorlunda bestämma.

Vid tjänstledighet förekommande avdrag å avlöningen, tjänstledighetsavdrag,

äro av tre slag, A-, B- och C-avdrag.

A- och B-avdragen utgöra för dag räknat de belopp, som finnas angivna

i följande tabeller:

Löneplan A.

Löneklass

nr

A-avdrag

för dag

kronor

B-avdrag

för dag

kronor

Löneklass

nr

A-avdrag

för dag

kronor

B-avdrag

för dag

kronor

i

0‘80

leo

20

3-20

6-40

2

0-90

1''80

21

3-40

6-80

3

1 —

2-—

22

3-60

7-20

4

l-io

2-20

23

3-90

7-80

5

1''20

2-40

24

4-20

8-40

6

1-30

2''60

25

4-50

9-—

7

1-40

2-80

26

5-—

10-—

8

1-50

3-—

27

550

11-—

9

1''60

3-20

28

6''—

12-—

10

1-70

3''40

29

6-60

13-—

11

1''80

3-60

30

7-—

14-—

12

1-90

3-80

81

7-50

15-—

13

2 —

4-—

32

8-—

16-—

14

2-10

4-20

33

8-50

17-—

15

2-20

4-40

34

9-—

18-—

IS

2-40

4-80

35

9''50

19 —

17

2-60

5-20

36

10-—

20-—

18

2''80

5-60

37

10-50

21 —

19

3--

6-—

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

Löneplan B.

97

Löneklass

nr

A-avdrag

för dag

kronor

B-avdrag

för dag

kronor

Löneklass

nr

A-avdrag

för dag

kronor

B-avdrag

för dag

kronor

i

9 —

18-—

3

12-50

25''—

2

11-—

22-—

Löneplan C.

Löneklass

nr

A-avdrag

för dag

kronor

B-avdrag

för dag

kronor

Löneklass

nr

A-avdrag

för dag

kronor

B-avdrag

för dag

kronor

i

4-—

8-—

10

12-50

25-—

2

5 —

10-—

11

13-25

26-50

3

6-—

12"—

12

14-—

28-—

4

7‘—

14-—

13

1550

31-—

5

8-—

16-—

14

17-—

34-—

6

9 —

18-—

15

18-50

37 —

7

10 —

20"—

16

21-50

43 —

8

11-—

22 —

17

26-—

52-—

9

11-76

23-50

C-avdraget utgöres av samtliga på tjänstledighetstiden belöpande kontanta

avlöningsförmåner. I vad mån tjänsteman, som har att vidkännas C-avdrag,

skall avstå jämväl övriga med tjänsten förenade avlöningsförmåner, beror

på prövning i den ordning Kungl. Majit bestämmer.

13 §.

1 mom. Under tjänstledighet för offentligt uppdrag skall tjänsteman ^Tjänstledig^

a) vidkännas A-avdrag, där ersättning för uppdraget ej utgår eller utgår Upptog

allenast med visst belopp för sammanträdes- eller förrättningsdag och tjän- m. m.

stemannen icke medgivits rätt till gottgörelse för de avlöningsförmåner han

under ledigheten avstått, så ock där fråga är örn uppdrag såsom ledamot

av riksdagen;

b) vidkännas C-avdrag, där fråga är örn anställning hos riksdagen eller

dess revisorer eller hos kyrkomötet eller om uppdrag att deltaga i eller biträda

vid utredning, som beslutats av Kungl. Majit eller, jämlikt Kungl.

Majits bemyndigande, av departementschef eller myndighet (kommitté- eller

sakkunniguppdrag).

2 mom. Under tjänstledighet för militär tjänstgöring skall tjänsteman vidkännas

B-avdrag för tid, under vilken han fullgör honom såsom beställningshavare

i reserven, å reservstat eller å övergångsstat eller såsom officer

i väg- och vattenbyggnadskåren åliggande tjänstgöring eller under vilken

han genomgår utbildningskurs för äldre reservofficerare eller är inkallad till

värnpliktstjänstgöring.

Bihang till riksdagens protokoll 19.18. 6 sami. Nr 161. t

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

3 mom. Under tjänstledighet, som enligt medgivande av Kungl. Maj:t

eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av vederbörande myndighet användes

för att göra iakttagelser eller idka studier, vilka kunna tjäna verkets

intressen, så ock under tjänstledighet för deltagande såsom elev i utbildningskurs

vid verket skall tjänsteman äga åtnjuta oavkortad lön.

4- mom. Då tjänsteman i andra fall än här ovan under 1—3 mom. omför - mälts åtnjuter tjänstledighet av anledning, varom i denna paragraf är fråga,

skall han vidkännas C-avdrag.

14 §.

Tjänst- 1 morn. Vid tjänstledighet till följd av olycksfall i tjänsten, varav föranletts

^följd^ay11 sjukdom eller förlust av arbetsförmågan, skall tjänsteman åtnjuta oavkortad

olycksfall i lön. Med olycksfall i tjänsten skall förstås vad som enligt allmän lag är att

t^nsJ^en hänföra till olycksfall i arbete.

2 mom. Oavkortad lön utgår jämväl, där tjänsteman på grund av sin

tjänst blivit utsatt för våld eller annan misshandel eller han i tjänsten ådragit

sig yrkessjukdom eller svårare smittsam sjukdom och av sådan anledning

åtnjuter tjänstledighet, så ock där han förbjudits att tjänstgöra till förekommande

av smittas spridning.

Härvid förstås med yrkessjukdom sådan sjukdom, varom förmäles i gällande

lag örn försäkring för vissa yrkessjukdomar, och med svårare smittsam

sjukdom sådan sjukdom, som enligt bestämmelserna i gällande epidemilag

skall föranleda anmälan till vederbörande myndighet, för såvitt den

ej enligt förstnämnda lag är att hänföra till yrkessjukdom.

15 §.

Tjänst- 1 morn. Vid tjänstledighet till följd av behörigen styrkt sjukdom i andra

^ljd^av\jnk- full än i 14 § avses skall tjänsteman

dom m. m. a) äga uppbära oavkortad lön under högst det antal dagar av ett och

samma kalenderår, som här nedan angives, nämligen:

för tjänstemän, tillhörande lönegraderna A 1—10...................25 dagar

» » » » A 11—23 ................... 20 »

» » » »A 24—311

» ■> » »B 1— 3j...................10 » ;

» » > C 1—171

b) vidkännas A-avdrag för tid därutöver.

Oavkortad lön under tjänstledighet för sjukdom må dock ej tillkomma

tjänsteman, som, enligt vad i detta reglemente eller eljest är stadgat, i stället

för semester äger åtnjuta ferier under mer än 45 dagar årligen. Sådan

tjänsteman må ej heller under ferietid komma i åtnjutande av oavkortad lön,

därest han vid ferietidens början sedan minst ett år icke bestritt sin egen

eller annan statens tjänst eller fullgjort uppdrag för statens räkning, utan

skall han i dylika fall vidkännas A-avdrag.

Vad i detta moment sägs gäller, i enlighet med vad därom är särskilt stad
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

99

gat, även i fråga om avlöning till tjänsteman, som erhåller tjänstledighet för

tvångsvis anordnad läkarundersökning.

2 mom. Har tjänsteman beviljats tjänstledighet för svag hälsas vårdande

och är behovet av sådan ledighet behörigen styrkt, skall han vidkännas

B-avdrag.

3 mom. Såvitt ej vederbörande myndighet finner skäl annat medgiva,

må tjänsteman, som vid kalenderårs ingång sedan mera än sex månader

åtnjuter tjänstledighet av anledning, som i 1 eller 2 mom. sägs, vid ledighet

på grund av sjukdom under det året icke komma i åtnjutande av oavkortad

lön, förrän han under sammanlagt minst 90 dagar bestritt sin egen eller

annan statens tjänst eller fullgjort uppdrag för statens räkning.

4 mom. Vid tjänstledighet för havandeskap eller barnsbörd skall kvinnlig

tjänsteman

a) vidkännas A-avdrag under en tid av högst 120 dagar, varav högst 90

dagar efter förlossningen; .

b) vidkännas C-avdrag för tid därutöver.

16 §.

Vid tjänstledighet för enskild angelägenhet skall tjänsteman

a) uppbära oavkortad lön för tid, vilken han använder för verkställande

av flyttning, då han förflyttats utan egen ansökan eller därom uttryckt önskan,

dock högst 3 dagar;

b) vidkännas B-avdrag för tid, varunder han idkar studier eller bedriver

arbete, som prövas vara av betydelse för verket eller för tjänstemannens

kompetens för viss uppgift eller befattning inom verket, dock sammanlagt

högst 120 dagar av den tid han innehar befattning inom en och samma lönegrad;
c)

vidkännas B-avdrag för tid, varunder han fullgör uppdrag inom sådan

personalsammanslutning, som avser att tillvarataga befattningshavarnas intressen

i tjänsten eller främja deras yrkesutbildning, dock högst 15 dagar av

ett och samma kalenderår;

d) likaledes vidkännas B-avdrag, där ledigheten beviljats för annan enskild

angelägenhet av vikt, dock högst 15 dagar av ett och samma kalenderår;

samt

e) vidkännas C-avdrag i andra fall än här ovan under a)—d) sägs.

17 §.

1 mom. Där tjänsteman av anledning, som enligt stadgandena i 13—16 §§

medför tjänstledighetsavdrag, medgives nedsättning av tjänstgöringstiden,

skall avdraget å lönen beräknas i förhållande till den omfattning, vari tjänstgöringstiden

nedsatts.

2 mom. Har tjänsteman för handläggning av visst ärende eller viss grupp

av ärenden inom verket eller eljest för fullgörande av särskilt åliggande i

tjänsten erhållit befrielse helt eller delvis från övriga honom åliggande

tjänstegöromål, skall han för den tid, sådan befrielse varar, åtnjuta oavkortad

lön.

Tjänstledighet

för

enskild angelägenhet.

Nedsättning

av tjänstgöringstid

samt partiell

ledighet.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

Avstängning

från tjänstgöring

m. m.

Helgdags
ledighet.

Kallorts
tillägg.

Vikariatsersättning

och vikariatslön.

18 §.

1 mom. Tjänsteman, som är avstängd från tjänstgöring, hålles häktad

för brott eller undergår frihetsstraff, skall under tiden vidkännas C-avdrag,

så framt ej prövas skäligt att låta honom uppbära någon del av avlöningen.

Finnes avstängningsåtgärden hava varit obefogad eller blir för brott häktad

frikänd, skall vad av hans avlöning innehållits till honom utbetalas.

Vad sålunda stadgats i fråga om tjänsteman, vilken hålles häktad för

brott, skall gälla jämväl beträffande den, som av polismyndighet kvarhålles

såsom misstänkt för brott; dock att, där häktningsåtgärd ej vidtages, tjänstemannen

skall äga åtnjuta oavkortad avlöning under tiden för kvarhållandet.

1 fråga om avlöning till tjänsteman, som avstängts från tjänstgöring på

grund av vägran att underkasta sig tvångsvis anordnad läkarundersökning,

är särskilt stadgat.

2 mom. Avhåller sig tjänsteman från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig

ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall, skall

han för den tiden vidkännas C-avdrag.

19 §.

Där arbetets behöriga gång kräver tjänstgöring jämväl under sön- och

helgdag, skall tjänsteman, i den mån så utan avsevärda svårigheter kan

ske, beredas frihet från tjänstgöring minst varannan sådan dag.

3 kap. Fasta lönetillägg och särskilda ersättningar.

20 §.

Till tjänsteman, som är stationerad å ort inom rikets nordliga delar, där

vistelsen på grund av klimatiska förhållanden och levnadsbetingelserna i övrigt

kan anses medföra avsevärda olägenheter i fysiologiskt hänseende, utgår

kallortstillägg med nedanstående, för olika kallortsklasser bestämda belopp

för år räknat, nämligen:

för kallortsklass I..... 90 kronor för kallortsklass IV..... 360 kronor

» » II..... 150 » » » V..... 540 »

» » III..... 240 » * » VI..... 720 » .

Närmare bestämmelser angående de orter, å vilka kallortstillägg skall utgå,

och dessa orters fördelning å de olika kallortsklasserna meddelas av Kungl.

Maj:t.

21 §.

1 mom. Tjänsteman med lön enligt löneplan A, vilken erhållit förordnande

att såsom vikarie uppehålla befattning inom högre lönegrad av samma

löneplan, äger uppbära vikariatsersättning med belopp för dag räknat, motsvarande

skillnaden mellan de i nedanstående tabell angivna beloppen för,

å ena sidan, den lönegrad, till vilken den uppehållna befattningen är hänförd,

s. 101 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

101

och, å andra sidan, den lönegrad den vikarierandes egen tjänst tillhör, dock

med minst 60 öre örn dagen:

Lönegrad

nr

Belopp

kronor

Lönegrad

nr

Belopp

kronor

Lönegrad

nr

Belopp

kronor

i

0''60

13

235

24

6-25

2

070

14

2-55

25

6''8B

3

0''80

15

2-80

26

7-45

4

0’90

16

3-05

27

8-05

5

1-05

17

3-35

28

8-70

6

1-20

18

3''65

29

9''35

7

1-35

19

4''—

30

h-L

O

f

8

1-50

20

4-35

31

10.65

9

1-65

21

4-70

32

11-80

10

1-80

22

5-05

33

11-95

11

1-95

23

5-65

34

12-60

12

2-15

2 mom. De i 1 mom. meddelade bestämmelserna angående vikariatsersättning

skola tillämpas jämväl beträffande tjänsteman, vilken, utan att fråga

är om vikariat, erhållit förordnande att bestrida göromål, som eljest ankomma

på tjänsteman tillhörande högre lönegrad, eller vilken förordnats

såsom vikarie i fall, som avses i 17 §. Då så med hänsyn till göromålens

omfattning finnes skäligt, må emellertid ersättningen därvid bestämmas till

lägre belopp än i 1 mom. föreskrives.

3 mom. Kan förordnande, som avses i 1 eller 2 morn., väntas bliva av

längre varaktighet, äger Kungl. Maj :t medgiva, att den förordnade må, i stället

för lön å egen befattning samt vikariatsersättning enligt bestämmelserna

i 1 morn., uppbära vikariatslön. Såsom förutsättning för åtnjutande av vikariatslön

gäller tillika, att förordnandet, i förekommande fall efter kungörande

till ansökning, meddelats i den ordning, som är stadgad för den uppehållna

tjänstens besättande med ordinarie innehavare.

Vikariatslön utgår enligt löneklassen närmast lägre än den, vilken skulle

hava gällt, därest den förordnade varit ordinarie innehavare av den högre

tjänsten, varvid emellertid skall iakttagas, å ena sidan, att vikariatslönen med

minst en löneklass överstiger den för vederbörande i egen befattning gällande

löneklassen och, å andra sidan, att vikariatslönen icke må utgå enligt högre

löneklass än den högsta för den högre tjänsten gällande löneklassen.

Understiger månadsbeloppet av den sålunda beräknade vikariatslönen vad

den förordnade ägt uppbära i lön å egen befattning för hel månad jämte

vikariatsersättning enligt bestämmelserna i 1 mom. för 30 dagar, skall vikariatslönen

utgå med däremot svarande högre belopp.

För den, som uppbär vikariatslön, gälla i övrigt i tillämpliga delar de

stadganden, som meddelats beträffande ordinarie tjänsteman i den lönegrad

förordnandet avser. Den förordnade anses därvid tillhöra den löneklass, en
-

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Rese
ersättning.

Tjänstgö
ringstrakta
mente.

Ersättning

för flyttningskostnad.

Eelräknings
penningar.

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

ligt vilken vikariatslönen med tillämpning av bestämmelserna i andra stycket

utgår eller skolat utgå.

4 mom. Ersättning vid vikariat å ordinarie tjänst i andra fall än i 1—3

mom. avses bestämmes av Kungl. Maj:t.

5 morn. Tjänsteman, som förordnas att såsom vikarie bestrida ickeordinarie

befattning inom högre lönegrad, äger uppbära den vikariatsersättning,

som enligt 1 mom. skulle tillkomma honom, därest jämväl den ickeordmarie

befattningen vore ordinarie, och skall i övriga hänseenden ej lida

inskränkning i de förmåner, som tillkomma honom i hans ordinarie tjänst.

22 §.

Angående ersättning vid resa för förrättning i statens ärenden gäller vad

därom är stadgat i allmänna resereglementet och i särskilda av Kungl. Maj:t

meddelade föreskrifter.

23 §.

Under tjänstgöring å annan ort inom riket än stationeringsorten (tjänstgönngsområdet)

äger tjänsteman åtnjuta tjänstgöringstraktamente enligt de

särskilda bestämmelser, som meddelas av Kungl. Majit, dock icke i något

lall till högre belopp än den för tjänstemannen enligt allmänna resereglementet

bestämda traktamentsersättningen.

24 §.

Tjänsteman, som utan egen ansökning eller därom uttryckt önskan förflyttats

från en stationeringsort till en annan eller som vid övergång från

icke-ordinarie till ordinarie tjänst eller till följd av befordran eller förordnande

att uppehålla annan tjänst nödgats flytta till annan ort eller som

eljest fått sig ålagt att byta bostad, äger i anledning härav uppbära ersättning

för flyttningskostnad enligt de särskilda bestämmelser, som meddelas

av Kungl. Majit.

Vad nu är sagt gäller ock i fråga om tjänsteman, som förflyttats eller befordrats

till ordinarie befattning, å vilken detta reglemente icke äger tilllämpning,

eller vilken förordnats att uppehålla sådan befattning, så ock i

fråga örn tjänsteman, som från dylik befattning befordrats till eller förordnats

å tjänst, som i reglementet avses.

25 §.

Tjänsteman, som å tjänstens vägnar handhar kontant uppbörd eller verkställer

kontant utbetalning av medel, må kunna enligt av Kungl. Majit fastställda

grunder erhålla felråkningspenningar till belopp, som bestämmes med

hänsyn till de omständigheter, under vilka uppbörd eller utbetalning sker,

och i förhållande till uppbördens eller utbetalningens omfattning. Felräkningspenningar

må icke vid en och samma befattning utgå med högre be

lopp än 600 kronor för år räknat.

För tid, under vilken här avsedd tjänsteman icke bestrider sin tjänst, <ppbäras

felräkningspenningarna av den, som uppehåller tjänsten.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

103

26 §.

1 mom. Där tjänstgöring utöver fastställd arbetstid undantagsvis måste

äga rum, må för dylik tjänstgöring å befattning, tillhörande någon av lönegraderna

A 1—18, kunna utbetalas övertidsersättning med nedanstående

belopp för timme räknat:

Vid övertids- arbete å befatt- ning inom

lönegrad

nr

Kronor

Vid övertids- arbete å befatt- ning inom

lönegrad

nr

Kronor

Vid övertids- arbete å befatt- ning inom

lönegrad

nr

Kronor

1

1-30

7

1*70

13

2*30

2

1-35

8

1*80

14

2*40

3

1-40

9

1*90

15

2*50

4

145

10

2*00

16

2*70

5

1''50

11

2*10

17

2*90

6

1-60

12

2*20

18

3*10

För beräkning av övertidsersättning skall varje timme mellan klockan 22

och 6, varunder övertidsarbete fullgjorts, ävensom varje övertidstimme å

sön- och helgdag samt å påskafton, midsommarafton och julafton räknas

såsom en och en halv timme.

2 mom. Såsom allmänt villkor för utbetalande av övertidsersättning gäller,

att överordnad i varje särskilt fall beordrat eller godkänt arbetets utförande

å tid utöver fastställd arbetstid samt att mot övertidsarbetet svarande

ledighet icke lämpligen kan beredas.

Med fastställd arbetstid förstås den av Kungl. Majit eller vederbörande

myndighet för befattningen eller för visst slag av tjänstgöring bestämda tjänstgöringstiden.

3 mom. Närmare bestämmelser rörande tillämpningen av föreskrifterna

i denna paragraf utfärdas av Kungl. Majit.

27 §.

Tjänsteman, tillhörande någon av lönegraderna A 1—18, må för utförande

av visst arbete kunna, efter därom träffad överenskommelse, i stället för fastställd

avlöning uppbära ersättning efter ackord eller beting, där så prövas

lämpligt för tillgodoseende av statens intressen.

28 §.

1 mom. I fall, som omförmälas i 8 kap. av reglementet, må vid vissa befattningar

ävensom för särskilda uppdrag eller särskild tjänstgöring vid vederbörande

verk utgå ersättningar och förmåner i enlighet med vad i nämnda

kapitel stadgas.

Har tjänsteman, vilken åtnjuter ersättning för särskilt uppdrag, erhållit

annan ledighet än semester (ferier), skall, där ej för särskilt fall annorlunda

Övertids
ersättning.

A ckord eller

beting.

Ersättning för

särskilda

uppdrag

m. m.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

Avlöningsförmåner,

å

vilka rörligt

tillägg utgår,

m. m.

Grander för

rörligt

tillägg.

stadgas i reglementet, på beslut av Kungl. Majit eller, efter Kungl. Majits

bemyndigande, av vederbörande myndighet bero, i vad mån ersättningen

må för den tiden tillgodonjutas.

2 mom. Gratifikation eller belöning må kunna tilldelas tjänsteman, därest

medel för sådant ändamål finnas anvisade.

3 mom. Utöver vad i detta reglemente förutsättes eller eljest enligt beslut

av Kungl. Majit och riksdagen medgivits må tjänsteman icke för tjänstgöring

vid vederbörande verk åtnjuta ersättning eller förmån, så framt ej Kungl.

Majit för uppdrag eller arbete, vilket kan anses falla utom tjänstemannens

vanliga tjänstutövning, anvisat särskilda medel eller eljest finner skäl medgiva

särskild gottgörelse.

4 kap. Rörligt tillägg.

29 §.

1 mom. Å följande i 1 och 3 kap. omförmälda avlöningsförmåner, nämligen

lön, vikariatsersättning och vikariatslön, samt å expektansarvode, varom

förmäles i 8 kap., utgår under de förutsättningar och enligt de grunder,

som i detta kapitel angivas, rörligt tillägg i förhållande till den ökning i de

allmänna levnadskostnaderna, som må föreligga i jämförelse med de genomsnittliga

levnadskostnaderna under år 1935.

2 mom. Beräkning av levnadskostnadernas storlek i jämförelse med 1935

års genomsnittliga levnadskostnader verkställes kvartalsvis av socialstyrelsen

enligt de närmare föreskrifter, som meddelas av Kungl. Majit.

På grundval av nämnda beräkning fastställer Kungl. Majit det procenttal,

som angiver levnadskostnadernas förhållande till 1935 års genomsnittliga

levnadskostnadsnivå (levnadskostnadstalet).

Av Kungl. Majit fastställt levnadskostnadstal skall lända till efterrättelse

från och med den månad, under vilken Kungl. Majits beslut kungjorts, intill

den månad, varunder nytt sådant tal av Kungl. Majit fastställes.

30 §.

t morn. Rörligt tillägg utgår, då levnadskostnadstalet utvisar ökning i förhållande

till 1935 års genomsnittliga levnadskostnadsnivå med fyra enheter

eller mera, och utgör tre procent å avlöningen för varje hel mångfald av

fyra, vartill ökningen uppgår. Där levnadskostnadstalet, efter att hava uppnått

sådan ökning, åter nedgår, skall dock rörligt tillägg åtnjutas efter oförändrat

procenttal, så länge levnadskostnadstalet överstiger närmast lägre

hela mångfald av fyra.

2 mom. Såsom begränsning av vad i 1 mom. stadgats skall gälla att, även

örn levnadskostnadstalet utvisar ökning med mer än tjugu enheter, rörligt

tillägg likväl icke må utgå efter högre procenttal än femton.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

105

31 §.

1 mom. Rörligt tillägg beräknas å sammanlagda beloppet för månad av Beräkning

de avlöningsförmåner, å vilka sådant tillägg enligt bestämmelserna i 29 § tillägg.

1 mom. må åtnjutas.

Härvid skall dock iakttagas,

att tillägg ej beräknas å belopp, varmed avlöningen överstiger 1 000 kronor,

och ej heller å i avlöningen ingående öretal, som överskjuter fullt krontal,

samt att, där beräknat tillägg icke slutar å helt femtal ören, detsamma

skall jämkas till närmaste femtal.

2 mom. Till hjälp vid uträkning av rörligt tillägg utfärdar Kungl. Majit de

tabeller och anvisningar, som må finnas erforderliga.

5 kap. Sjukvård och begravningshjälp.

32 §.

1 mom. Vid sjukdom erhåller tjänsteman på statens bekostnad läkarvård Allmänna l

jämte läkemedel samt vid skada till följd av olycksfall i tjänsten, som med
fört

förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, jämväl andra till arbetsförmågans

höjande eller eljest till lindrande av menliga följder av olycksfallet

nödiga hjälpmedel, allt i den omfattning och under de villkor, som i

detta kapitel stadgas eller av Kungl. Maj :t för särskilt fall bestämmas.

Där ej fråga är om olycksfall i tjänsten, må till läkarvård hänföras tandvård

endast om sådan vård avser botande av sjukdom i tändernas omgivningar

eller prövas vara av väsentlig betydelse för botande av annan sjukdom,

vilken står i orsakssammanhang med tändernas tillstånd.

2 morn. Vad i detta kapitel stadgas i fråga om olycksfall i tjänsten gäller

även i fall, som avses i 14 § 2 mom.

3 mom. Erforderliga föreskrifter rörande tillämpningen av bestämmelserna

i detta kapitel meddelas av Kungl. Majit.

33 §.

Läkarvård, som enligt detta reglemente bekostas av statsmedel, skall, där Verkställare,

ej annat följer av vad här nedan stadgas, ombesörjas av särskilda, för sådant

ändamål anställda verkslåkare.

Instruktion för verksläkare utfärdas av Kungl. Majit.

34 §.

1 mom. Tjänsteman är berättigad att kostnadsfritt anlita verksläkaren ^karvård

för erhållande av läkarvård och intyg, som i tjänsten erfordras rörande tjän- intyg,

stemannens hälsotillstånd. Erfordras för ställande av diagnos röntgen- eller

annan undersökning, som ej lämpligen kan utföras av vc-rksläkaren, skall

jämväl kostnaden för sådan undersökning bestridas av statsmedel.

Kostnader för erforderlig läkarvård samt för intyg och undersökning, som

nyss sagts, må bestridas av statsmedel även i de fall, då tjänsteman uppehåller

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

sig å sådan ort, att han icke lämpligen kan anlita verksläkaren, eller då vid

trängande behov av läkarvård verksläkaren icke hinner anlitas. I dylika fall

bör tjänstemannen i första rummet hänvända sig till annan av staten eller

av kommun anställd läkare.

2 mom. Läkarintyg, som i tjänsten åberopas, skall vara utfärdat av verksläkaren

eller försett med dennes attest. Likaså skall räkning å kostnad för

rådfrågning eller behandling av annan läkare eller av tandläkare vara attesterad

av verksläkaren, innan utbetalning på grund av räkningen äger rum.

35 §.

Sjukhusvård, j mom_ Kostnaderna för vård å allmänt sjukhus ersättas vid olycksfall i

tjänsten samt vid fall av tuberkulos helt och eljest till hälften av statsmedel,

under förutsättning att verksläkaren eller annan läkare, som tjänstemannen

enligt bestämmelserna i 34 § 1 mom. ägt anlita, förklarat sjukhusvård nödvändig

samt under de villkor i övrigt, som nedan angivas.

Vid bestämmande av ersättningens storlek skola kostnaderna beräknas:

a) i fråga om egentlig sjukhusvård enligt den för sjukhuset fastställda

legosängsavgiften för plats

å allmän sal beträffande tjänstemän, tillhörande lönegraderna A 1—8;

i halvenskilt rum eller, om sådant ej finnes tillgängligt, enskilt rum beträffande

tjänstemän, tillhörande lönegraderna A 9—23; samt

i enskilt rum beträffande tjänstemän, tillhörande lönegraderna A 24—34,

B 1—3 och G 1—17;

b) i fråga om vård å sinnessjukhus enligt den för sjukhuset fastställda avgiften

för vård

å allmän avdelning beträffande tjänstemän, tillhörande lönegraderna A 1—

23; samt

å avdelning för rumspatienter beträffande tjänstemän, tillhörande lönegraderna

A 24—34, B 1—3 och G 1—17.

Där beträffande tjänsteman, tillhörande någon av lönegraderna A 1—8,

verksläkaren prövar den sjukes tillstånd kräva vård å halvenskilt rum, må,

utan hinder av vad här ovan under a) stadgas, kostnaderna för egentlig

sjukhusvård beräknas enligt fastställd legosängsavgift för plats i halvenskilt

eller, om sådant ej finnes tillgängligt, i enskilt rum.

Ersättning för vård å allmänt sjukhus må i intet fall beräknas efter dyrare

plats än den, som kommit till användning.

Till kostnader för sjukhusvård, som bestridas av statsmedel, hänföres ock

sådant arvode, som å enskilt eller halvenskilt rum vårdad tjänsteman erlagt

till för vården ansvarig sjukhusläkare. Ersättning för dylikt läkararvode må

dock icke beräknas efter större arvodesbelopp än som högst finnes angivet

i av medicinalstyrelsen utfärdad rådgivande taxa.

Med allmänt sjukhus förstås sjukhus, som tillhör eller åtnjuter bidrag av

staten, landsting eller kommun, Konung Oscar Ilis jubileumsfond tillhörigt

sanatorium ävensom kuranstalt, som disponeras för pension sstyrelsens sjukvårdande

verksamhet.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

107

2 moni. Kostnader för vård å enskild sjukvårdsanstalt må, under enahanda

förutsättning och villkor, som i 1 mom. sägs, bestridas av statsmedel intill

det belopp, som skulle hava utgått i ersättning vid vård å allmänt sjukhus;

dock att, där fråga är om olycksfall i tjänsten, på vederbörande myndighets

prövning må bero, huruvida vårdkostnaden må ersättas med högre belopp

än nu sagts.

36 §.

/ mom. Kostnad för anlitande av läkare, som specialiserat sig på behand- sP^^lst''

ling av vissa sjukdomsformer, bestrides vid olycksfall i tjänsten samt vid fall

av tuberkulos helt och eljest till tre fjärdedelar av statsmedel, under förutsättning

att verksläkaren eller annan läkare, som tjänstemannen enligt bestämmelserna

i 34 § 1 mom. ägt anlita, förklarat sådan specialistvård nödvändig

samt verksläkaren antingen själv lämnat anvisning på eller ock godkänt

valet av specialist.

Utan hinder av vad i första stycket sägs skall dock kostnad för specialistvård,

som meddelas å poliklinik vid allmänt sjukhus, bestridas helt av statsmedel.

2 mom. Vad i 1 mom. sägs skall äga motsvarande tillämpning i fråga om

kostnad för anlitande av tandläkare i fall, som avses i 32 § 1 mom. andra

stycket.

37 §.

1 mom. Av statsmedel bestridas kostnaderna för läkemedel, som föreskri- Läkemedel,

vits antingen av verksläkaren eller annan läkare, vilken tjänstemannen enligt

bestämmelserna i 34 § 1 mom. ägt anlita, eller ock av specialist, till vilken

tjänstemannen enligt bestämmelserna i 36 § 1 mom. hänvänt sig.

2 mom. Där ej Kungl. Maji för visst verk annorlunda förordnar, skall

räkning å läkemedelskostnad vara attesterad av verksläkaren, innan utbetalning

på grund av räkningen äger rum.

38 §.

1 mom. Behandling med bad, massage, elektricitet, hetluft m. m., som av Bad, massage

verksläkaren ordineras såsom nödvändig för botande av viss angiven sjuk- m'' m''

dom, må bekostas vid olycksfall i tjänsten helt och eljest till hälften av statsmedel.

2 mom. Konstgjorda lemmar, kirurgisk bandage och andra dylika hjälpmedel,

som tjänsteman nödgas begagna till följd av olycksfall i tjänsten, bekostas

av statsmedel.

3 mom. I de fall, då vederbörande myndighet finner skäl anordna vaccination

mot epidemisk sjukdom, gäldas kostnaden härför av statsmedel.

39 §.

1 den mån så prövas skäligt, må av statsmedel bestridas kostnad för den Resor och

sjukes resa eller forslande till och från läkare eller sjukvårdsinrättning, un- transporter,

der förutsättning att verksläkaren eller annan läkare, som tjänstemannen en
-

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

Begravnings

hjälp.

Skyldighet

att bebo

tjänstebostad

m. m.

Ersättning

för tjänstebostad

m. m

ligt bestämmelserna i 34 § 1 mom. ägt anlita, förklarat resan eller förflyttningen

nödvändig för ställande av diagnos eller för sjukdomens behöriga behandling.

Likaledes må av statsmedel kunna ersättas skälig kostnad för

resa, som tjänsteman nödgats företaga för erhållande av specialistvård samt,

där fråga är örn olycksfall i tjänsten, för erhållande av behandling, som avses

i 38 § 1 morn., ävensom för anskaffande av hjälpmedel, varom förmäles

i 38 § 2 mom.

Jämväl skälig kostnad för läkares resa för besök hos den sjuke i det fall,

då denne icke utan våda kan flyttas, må kunna ersättas av statsmedel.

40 §.

1 mom. Avlider tjänsteman, skall till hans dödsbo såsom begravningshjälp

utbetalas ett belopp av 400 kronor. Efterlämnar tjänstemannen anhöriga,

som äro berättigade till familjepension enligt allmänna familjepensionsreglementet,

skall dock, där tjänstemannens lön för månad jämte därå

belöpande rörligt tillägg överstiger familjepensionen för månad, begravningshjälpen

ökas med ett belopp motsvarande skillnaden. För beräkning

av lön, rörligt tillägg och familjepension skola läggas till grund förhållandena

under den månad, då dödsfallet inträffat.

1 begravningshjälp, varom här stadgas, skall den vid dödsfall till följd av

olycksfall i arbete enligt lag och särskild författning utgående begravningshjälpen

anses inbegripen.

2 mom. Vad i 1 mom. stadgas om förhöjning i vissa fall av begravningshjälp

skall, enligt de närmare bestämmelser som meddelas av Kungl.

Maj :t, äga motsvarande tillämpning beträffande tjänsteman, som på grund

av statstjänsten åtnjuter familjepensionsrätt enligt andra föreskrifter än som

innefattas i allmänna familjepensionsreglementet.

6 kap. Tjänstebostad in. m.

41 §.

Därest åt tjänsteman anvisas tjänstebostad, är han skyldig att bebo densamma.

Med tjänstebostad förstås av statsverket ägd eller disponerad lägenhet,

vars upplåtande åt viss tjänsteman vid verket finnes påkallat ur

tjänstesynpunkt.

I fråga om lägenhetens begagnande och bestämmandet av ersättningen härför

gälla de närmare föreskrifter, som i detta kapitel stadgas eller som eljest

meddelas av Kungl. Majit eller vederbörande myndighet.

42 §.

1 mom. För tjänstebostads begagnande skall tjänsteman månadsvis erlägga

ersättning genom avdrag å avlöningen eller, i den mån honom tillkommande

avlöningsbelopp ej därtill förslår, genom kontant inbetalning.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

109

2 morn. Ersättning för tjänstebostad, däri inbegripen i förekommande fall

gottgörelse för centraluppvärmning eller för tillhandahållande av möbler, så

ock för ladugård, planteringsland eller dylikt, som följer med bostaden, bestämmes

med hänsyn till det pris, som å orten i allmänhet gäller för lägenhet,

vilken beträffande storlek och bekvämlighet samt beskaffenhet i övrigt

kan anses likvärdig med tjänstebostaden. Är tjänstebostad belägen å ort,

där hyresmarknad, som kan tjäna till ledning vid ersättningens bestämmande,

saknas, må i stället skälig hänsyn tagas till det hyrestal, som för orten

beräknats i samband med dyrortsgrupperingen.

3 mom. Kan överenskommelse rörande ersättningens storlek icke träffas

mellan vederbörande myndighet och tjänsteman, som skall bebo lägenheten, ^

hänskjutes frågan till statens bostadsnämnd, vilken består av en opartisk

ordförande samt representanter för förvaltnings- och personalintressena,

över nämndens beslut i ärende, som hänskjutits till dess avgörande, må

klagan icke föras.

Intill dess ersättningen blivit bestämd, skall densamma utgå med det av

myndigheten fordrade beloppet, med rätt för bostadsinnehavaren att, därest

beloppet av bostadsnämnden nedsättes, återbekomma vad han erlagt för

mycket.

Jämkning av fastställd ersättning för tjänstebostad må icke påkallas, förrän

minst ett år förflutit från det ersättningen senast fastställdes.

43 §.

1 mom. Innehavare av tjänstebostad eller, örn han avlidit, hans dödsbo Avträdande

skall, såvida annat icke avtalats, avträda bostaden å fardag, som infaller tistad m V

näst efter tre månader från det uppsägning skett eller dödsfall timat; dock

skall, om icke annorlunda överenskommes, avflyttning ske:

a) därest bostadsinnehavaren befordras eller i annan ordning förflyttas

och ny tjänstebostad anvisas honom, inom skälig tid därefter, men då sådan

bostad ej anvisas honom, å den fardag, som inträffar näst efter tre månader

från det han erhöll kännedom om beslutet rörande befordringen eller förflyttningen;
b)

därest bostadsinnehavaren avgår ur tjänst med pension, å närmaste fardag

efter avgången;

c) därest han av annan anledning avgår ur tjänst eller entledigas, vid den

löpande månadens utgång.

2 mom. Innehavare av tjänstebostad eller, om han avlidit, hans dödsbo

skall i den omfattning, som kan finnas lämplig och skälig, mot gottgörelse

upplåta utrymme i bostaden för tjänstemannens vikarie eller efterträdare.

44 §.

Då på grund av särskilda omständigheter prövas skäligt att tillhandahålla Ersättning

tjänsteman bränsle eller belysning för hans bostad, skall han erlägga ersätt- ^lysning

därför, beräknad efter myndighetens självkostnadspris. n>ns

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

7 kap. Tjänstedräkt.

45 §.

häUamkfay , Tj''ansteman> sorn är pliktig att under tjänstgöring vara iförd tjänstedräkt

tjänstedräkt (uniform) eller bära tjänstetecken eller vars tjänstgöring påkallar nyttjan*

m. m. det av särskild skyddsbeklädnad, äger genom vederbörande myndighets försorg

bekomma för ändamålet erforderliga persedlar och materialier antingen

med äganderätt, mot särskild ersättning enligt de i 46 § angivna grun.

> derna, eller, där så prövas lämpligt i fråga om tjänstetecken eller skyddsbeklädnad,

såsom lån.

46 §.

förklädes8- 1 m°m'' ErsattninS för utbekomna klädespersedlar eller materialier skall

persedlar och motsvara myndighetens självkostnadspris. I fråga örn tjänsteman, som är

materialier. pliktig att under tjänstgöring bära fullständig uniform, skall dock vid ersättningens

bestämmande avdragas ett belopp, motsvarande trettio procent av

självkostnadspriset, vederbörande myndighet likväl obetaget att, där särskilda

skal därtill föreligga, medgiva större avdrag, dock högst femtio procent av

självkostnadspriset.

2 mom. Ersättning skall i regel erläggas kontant vid persedlarnas eller

materialiernas utbekommande. Efter lämnat medgivande må ersättningen

dock kunna erläggas genom avdrag å tjänstemannens avlöning under viss

tid.

3 mom. Smärre tjänstetecken samt tillbehör till uniform, såsom gradbeteckningar,

mössmärken och knappar, vilka utlämnats mot ersättning, må,

efter skälig brukningstid, av myndigheten återinlösas med ett belopp, ’motsvarande

hälften av den erlagda ersättningen.

47 §.

förnper“fdiär Til.! fJ311516111311 må icke utlämnas persedlar eller materialier i större omnell

maten- fattning eller av annat slag än som erfordras för hans personliga bruk i

alier. tjänsten. Till ledning vid utlämnandet skall fastställas, vad som för olika

persedlar under skilda tjänstgöringsförhållanden skall anses motsvara normal

brukningstid. Därest persedlarna på grund av olyckshändelse, stöld eller

dylikt förstörts, skadats eller frånhänts tjänstemannen, må utlämning av

ersättningspersedlar kunna äga rum utan hinder därav, att den fastställda

brukningstid^! ej tilländalupit.

Vad sålunda stadgas gäller även i fråga om persedlar och materialier,

vilka utlämnats såsom lån.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr WI
-

WI

8 kap. Särskilda bestämmelser.

4g §.

Såsom tillägg till eller undantag från vad i 1 avd. samt 2 avd. 1—7 kap. Särskilda

stadgas skola för vissa i denna avdelning avsedda tjänstemän, som här nedan b6far^viss»

i 49—57 §§ angivas, gälla de särskilda bestämmelser, som i nämnda para- tjänstemän,

grafer meddelas.

49 §.

Andra huvudtiteln.

1 mom. Rikets hovrätter.

För hovrättsråd och fiskal äger hovrätten utsträcka semestertiden utöver Semester,

den i 11 § 1 mom. stadgade, dock att den sammanlagda semestertiden icke må

överstiga 45 dagar.

2 mom. Vattendomstolarna.

1. För vattenrättsingenjör skola i fråga örn förflyttningsskyldighet gälla

de i 3 § 3 mom. meddelade bestämmelserna.

För
flyttnings
skyldighet.

2. Vattenrättsdomare äger uppbära avlöning sjol stärkning med 1 500 kro- Avlöningsnor

för år. Kungl. Maj :t äger bestämma, huru med avlöningsförstärkningen förstärkning,

skall förfaras, då vattenrättsdomare åtnjuter tjänstledighet, under vilken han

är skyldig vidkännas tjänstledighetsavdrag.

50 §.

Tredje huvudtiteln.

Utrikesförvaltningen.

1. Förutom lön enligt allmänna löneplanen äger tjänsteman, som tjänst- Ortstillägg.

gör vid beskickning eller konsulat, åtnjuta ortstillägg vid tjänst, med vilken

sådant enligt särskild stat är förenat. Ortstillägg utgår, där ej Kungl. Maj:t

annorlunda bestämmer, från och med den dag tjänstemannen å tjänstgöringsorten

inträder i utövning av tjänst, varmed sådant tillägg är förenat,

till och med den dag han upphör att utöva samma tjänst.

Kungl. Majit äger bestämma, huru med ortstillägget skall förfaras, då

tjänsteman åtnjuter tjänstledighet, under vilken han är skyldig vidkännas

tjänstledighetsavdrag.

Beträffande åtnjutande av ortstillägg vid vikariat skall, där ej Kungl.

Majit för särskilt fall annorlunda förordnar, gälla, att vikarien äger, mot

avstående i förekommande fall av eget ortstillägg, åtnjuta, där vikariat avser

befattning såsom chef för beskickning, generalkonsulat eller konsulat, kälf
-

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

ten av med denna befattning förenat ortstillägg eller motsvarande belopp

men eljest hela ortstillägget för den andra befattningen eller däremot svarande

belopp, dock att tjänsteman, som förordnas att under semester bestrida

annan befattning å den ort, där han är anställd, ej härför må åtnjuta förhöjt

ortstillägg.

Ortsgrupp för 2. Ort utom riket skall anses tillhöra ortsgrupp I.

ort utom

riket.

! Avlöning i 3. Tjänsteman, som av hänsyn till förhållandet till främmande makt

under tjänst-hemkallas från tjänst, som han innehar utomlands, må, där Kungl. Majit

göring i prövar det för tjänsten erforderligt, med bibehållna avlöningsförmåner förpartementet

ordnas att tjänstgöra i utrikesdepartementet för handläggning av ärenden,

som beröra hans verksamhetsområde. Vad nu nämnts skall gälla även med

avseende å tjänsteman i fall, då med hänsyn till kännedom om vissa förhållanden

i det land, varest tjänstemannen är anställd, eller särskild sakkunskap,

som han må äga, eller på grund av annan än ovan avsedd omständighet

hans tjänstgöring i utrikesdepartementet prövas vara för departementets

verksamhet av synnerligt värde.

Semester. 4. I fråga om semester skall beträffande tjänsteman, som tjänstgör vid

beskickning eller konsulat, gälla följande:

a) Tjänsteman äger årligen, där sådant utan olägenhet kan ske, åtnjuta

semester:

Tjänsteman tillhörande lönegraderna A 12, A 16 och A 21 .... 45 dagar.

Tjänsteman tillhörande lönegraderna A 26, A 30, B 2 och B 3 . . 60 dagar.

b) Tjänsteman, som är stationerad i Nord-Amerika eller i Nord-Afrika,

må för besök i hemlandet åtnjuta i följd icke blott semester för löpande år

utan jämväl återstående semester för nästföregående år.

Tjänsteman, som är stationerad i Asien, i Syd-Amerika eller i Syd-Afrika,

må för nämnda ändamål åtnjuta i följd semester för löpande år och återstående

semester för nästföregående två år.

Tjänsteman, som är stationerad i Australien, må för enahanda ändamål

åtnjuta i följd semester för löpande år och återstående semester för nästföregående

tre år.

Därjämte må i denna punkt avsedd tjänsteman ävensom tjänsteman å avlägset

belägna orter inom Europa, därest Kungl. Maj:t prövar skäligt sådant

medgiva, utöver dem tillkommande semester åtnjuta ledighet på samma villkor,

som för semester äro stadgade, under den tid, som åtgår för resa till och

från hemlandet, eller del därav.

c) Har tjänsteman, som tjänstgör vid beskickning eller konsulat, för att

efter åtnjutande av semester åter inställa sig till tjänstgöring försäkrat sig

om lägenhet för avresa på sådan tid, att han enligt fastställd tidtabell och

turlista skolat inträffa å tjänstgöringsorten före ledighetens utgång, skall

det, där han prövas hava planlagt sin resa med nödig omsorg, icke föras

honom till last, om han till följd av försening av järnvägståg eller ångfartyg

eller annan därmed jämförlig omständighet senare framkommer till tjänstgöringsorten.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

113

d) Kungl. Majit äger på därom gjord framställning, dock ej oftare än

en gång vart tredje år, bevilja bidrag till täckande av kostnaden för hemresa

under semester för tjänsteman, som tjänstgör vid beskickning eller konsulat

i land utom Europa; dock må, där särskilda skäl därför tala, tjänsteman

vid beskickningarna i Rio de Janeiro, Shanghai och Bogotå samt vid generalkonsulatet

i Calcutta tilldelas sådant bidrag en gång vart annat år.

Resebidrag må icke beviljas till högre belopp än som motsvarar kostnaden

för biljett utan kosthåll för tjänstemannen till Stockholm och åter till tjänstgöringsorten.

Kungl. Majit äger föreskriva de villkor för åtnjutande av resebidrag, som

må finnas lämpliga.

e) Det skall åligga sändebud, generalkonsul och konsul, som tjänstgöra

inom Europa, att minst en gång vart annat år, i anslutning till semester,

under högst 14 dagar, mot åtnjutande av ersättning för biljett från och till

tjänstgöringsorten och i övrigt på de villkor, som för semester äro stadgade,

ställa sig till ministerns för utrikes ärendena förfogande för tjänstgöring i utrikesdepartementet

eller annorledes på sätt ministern må föreskriva.

5. Försättes tjänsteman i disponibilitet, må Kungl. Majit tillerkänna honom

expektansarvode, vilket dock ej må sättas till högre belopp än som

motsvarar lönen för den befattning han senast innehaft, minskad med Aavdrag.

6. Vad i 14 § 1 mom. stadgas äger motsvarande tillämpning dels å tjänsteman,

som är stationerad i land med tropiskt eller halvtropiskt klimat och

vilken angripits av svårare klimatsjukdom i akut form, dels ock å tjänsteman,

som å utländsk tjänstgöringsort angripits av där epidemiskt uppträdande

svårare sjukdom, som icke alls eller allenast i sällsynta fall förekommer

inom Sverige.

7. Angående ersättning för flyttningskostnad äger Kungl. Majit meddela

särskilda bestämmelser.

8. Kabinettssekreteraren äger årligen åtnjuta såsom bidrag till representationskostnader

ett belopp av 6 000 kronor och såsom hyresbidrag ett be

lopp av 4 000 kronor; skolande nämnda bidrag utbetalas månadsvis i efterskott.

Kungl. Majit äger bestämma, huru med bidraget till representationskostnader

skall förfaras vid semester eller tjänstledighet för kabinettssekreteraren.

Tjänsteman i någon av lönegraderna B 2 och B 3, som första gången förordnas

att innehava befattning såsom chef för beskickning, äger uppbära

ekiperingspenningar med 10 000 kronor, örn med befattningen följer förmånen

av fri bostad i staten tillhörigt hus, och i annat fall med 20 000

kronor.

Beskickningschef, som åtnjuter fri bostad i staten tillhörigt hus och förflyttas

till enahanda befattning vid annan beskickning, där sådan förmån

cj åtnjutes, äger, därest han ej tidigare varit chef för dylik beskickning, uppbära

ekiperingspenningar med 10 000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 0 sami. Nr 161. 8

Expektans''

arvode.

Avlöning i

vissa fall

under sjukdom.

Ersättning

för flyttningskostnad.

Vissa särskilda

ersättningar.

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

Sjukvård.

Begravnings
hjälp.

Fri bostad.

Ställföre
trädararvode,

Ställförc
trädararvode.

Ställföre
trädararvode.

StällfSre
trädararvode.

Viss skyldighet

för förste

provinsialläkaren

i

Gotlands län.

Löneklassplacering

i

visst fall.

Vikariat å

medicinalrådsbefattning.

9. I fråga om sjukvård skola beträffande tjänsteman, som tjänstgör vid

beskickning eller konsulat, gälla de särskilda bestämmelser, som av Kungl.

Majit utfärdas.

10. Avlider tjänsteman å ort utom riket, utgår begravningshjälp med belopp,

som Kungl. Majit prövar skäligt.

11. Om åtnjutande av fri bostad i staten tillhörigt hus i utlandet jämte

bidrag till täckande av kostnad för uppvärmning och belysning av sådan

bostad skall lända till efterrättelse vad i staten för ortstillägg stadgas.

51 §.

Femte huvudtiteln.

1 mom. Socialstyrelsen.

Till tjänsteman, som förordnats att vara generaldirektörens ställföreträdare,

utgår särskilt arvode med 1 200 kronor för år.

2 mom. Riksförsäkringsanstalten.

Till tjänsteman, som förordnats att vara generaldirektörens ställföreträdare,

utgår särskilt arvode med 1 200 kronor för år.

3 mom. Pensionsstyreisen.

Till tjänsteman, som förordnats att vara generaldirektörens ställföreträdare,

utgår särskilt arvode med 1 200 kronor för år.

4 mom. Medicinalstyrelsen.

Till tjänsteman, som förordnats att vara generaldirektörens ställföreträdare,

utgår särskilt arvode med 1 200 kronor för år.

5 mom. Förste provinsialläkare.

1. Förste provinsialläkaren i Gotlands län skall utan särskild ersättning

tillika bestrida provinsialläkartjönsten i Visby distrikt.

2. Förste provinsialläkare, som omedelbart före tillträdet till befattningen

innehaft provinsialläkartjänst och i denna tjänst åtnjutit lön enligt högsta

löneklassen, skall vid tillträdet till förste provinsialläkarbefattningen omedelbart

placeras i 31 löneklassen.

3. Förste provinsialläkare är, om han därtill förordnas, pliktig att under

sammanlagt högst tre månader av ett och samma kalenderår såsom vikarie

bestrida sådan medicinalrådsbefattning i medicinalstyrelsen, vars innehavare

s. 115 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

115

skall vara legitimerad läkare. Under dylikt förordnande äger förste provinsialläkare

uppbära särskild ersättning med 6 kronor för dag.

4. Förste provinsialläkare, som åtnjuter semester eller tjänstledighet, skall Skyldighet

till vikarien avstå det arvode enligt provinsialläkartaxa, vilket belöper å de vik^-etl^Btåi

av vikarien verkställda tjänstegöromålen. arvode.

5. Med de i 13 § 3 mom. omförmälda kurserna likställas medicinska fort-utbildningssättningskurser

samt för förste provinsialläkare avsedda utbildnings- och knrser''

repetitionskurser.

6. Förste provinsialläkare äger åtnjuta ersättning med av Kungl. Majit Ersättning

fastställt årligt belopp för bestridande av kostnader för expeditionslokal samt kostnader

skrivhjälp och andra expenser. Sådan ersättning utgår, där ej för särskilt m. m.

fall annorlunda bestämmes, till befattningens ordinarie innehavare jämväl

för tid, varunder han åtnjuter semester eller tjänstledighet, dock med skyldighet

för honom att utan kostnad för vikarien tillhandahålla denne expeditionslokal

ävensom i erforderlig omfattning skrivhjälp, skrivmaterialier

och telefon.

Under vakans å förste provinsialläkartjänst uppbäres ersättningen av vikarien

å tjänsten.

6 mom. Statens sinnessjukhus.

1. Överläkare är, om han därtill förordnas, pliktig att under sammanlagt Vikariat å

högst tre månader av ett och samma kalenderår såsom vikarie bestrida så- ^dsbefaUdan

medicinalrådsbefattning i medicinalstyrelsen, vars innehavare skall vara ning.

legitimerad läkare. Under dylikt förordnande äger överläkare uppbära särskild

ersättning med 6 kronor för dag.

2. Kvinnlig sjukvårdspersonal äger åtnjuta semester under 25 dagar intill Semester,

det år, under vilket befattningshavaren fyller 40 år, samt därefter under 35

dagar.

3. Vid bestämmande av vikariatsersättning och vikariatslön enligt de i Vikariats21

§ angivna grunderna skall överläkarbefattning av lia klass anses tillhöra^Tikåriatslönegraden

A 30, överläkarbefattning av 2:a klass lönegraden A 29 samt lön i vissa

överläkarbefattning av 3:e klass lönegraden A 28. Utan hinder av vad sålunda

stadgas skall dock för förste läkare, som bestrider vikariat å överläkarbefattning

av 3:e klass, vikariatsersättningen utgöra 60 öre för dag räknat.

4. För tjänstgöring å s. k. fast avdelning utgår till tjänsteman bland sjuk- Ersättning

vårdspersonalen särskild ersättning, beräknad efter 210 kronor för år. göring11!1

s. k. fast

avdelning.

5. Överläkare äger utan hinder av föreskrifterna i 42 och 44 §§ åtnjuta Tjänstefri

tjänstebostad med bränsle ävensom elektrisk belysning, där sådan an- bo3tad''

ordnats, dock med skyldighet för överläkaren att själv bekosta armatur och

lampor. Jämte de närmare föreskrifter, som äro eller varda meddelade rörande

tjänstebostads begagnande, skola dock även beträffande överläkare

gälla de i 43 § meddelade bestämmelserna angående avträdande av tjänstebostad

samt upplåtande av utrymme i bostaden för vikarie eller efterträdare.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Statsutskottets utlåtande Nv 161.

Vissa naturaförmåner.

Tj änstedräkt.

Förening av

tjänster.

Avlönings
förstärkning.

Vikariatsersättning

och vikariatslön.

Reglering av

avlöningsförstärkning.

Därest överläkare på grund av sjukdom av sådan art, att han finnes för

framtiden till tjänstgöring oförmögen, åtnjutit tjänstledighet under längre

tid än ett år i följd, skall han vara skyldig att, efter medicinalstyrelsens beprövande,

avstå från den honom tillkommande bostad och övriga här ifrågavarande

naturaförmåner mot kontant ersättning till det belopp, som Kungl.

Majit finner skäligt.

6. Mottager tjänsteman kost in natura eller verkställes vid vederbörande

sjukhus tvätt för tjänstemans enskilda räkning, har han att härför erlägga ersättning

genom avdrag å lönen i enlighet med bestämmelser, som meddelas

av Kungl. Majit eller, efter Kungl. Majlis bemyndigande, av medicinalstyrelsen.

7. Såsom undantag från stadgandet i 45 § skall gälla, att tjänsteman må

såsom lån från vederbörande sjukhusförråd utbekomma även andra klädespersedlar

och materialier, än skyddsbeklädnad och tjänstetecken. I den omfattning,

medicinalstyrelsen därom förordnar, skall för nytt jandet av dylika

persedlar och materialier erläggas ersättning enligt grunder, som av styrelsen

fastställas.

7 mom. Barnmorskeläroanstalterna.

Med befattning såsom Överlärare eller barnmorskelärare vid läroanstalt för

barnmorskor må kunna förenas befattning vid det barnbördshus, till vilket

läroanstalten är förlagd.

8 mom. Länsstyrelserna.

1. Landssekreterare och landskamrerare äga uppbära avlöningsförstärkning

med följande belopp för år, nämligen i Stockholms, Malmöhus och Göteborgs

och Bohus län 3 500 kronor, i Gotlands län 1 500 kronor samt i övriga

län 2 500 kronor. Kungl. Majit äger bestämma, huru med avlöningsförstärkningen

skall förfaras, då landssekreterare eller landskamrerare åtnjuter

tjänstledighet, under vilken han är skyldig vidkännas tjänstledighetsavdrag.

Varder landssekreterare eller landskamrerare utan eget förvållande förflyttad

till annan tjänst inom samma eller lägre lönegrad, skall han bibehållas

vid den avlöningsförstärkning, han före förflyttningen ägt åtnjuta.

2. I fråga om vikariatsersättning och vikariatslön vid vikariat å landssekreterar-

eller landskamrerarbefattning skola gälla de särskilda föreskrifter,

som av Kungl. Majit meddelas.

3. Innehavare av befattning såsom landssekreterare eller landskamrerare

är pliktig att vid en eventuell uppflyttning av befattningen i högre lönegrad

underkasta sig minskning i eller upphörande av avlöningsförstärkning; dock

att sådan befattningshavare skall, därest han så önskar, i samband med en

dylik reglering av löneförmånerna i befattningen äga att återinträda på de

avlöningsbestämmelser, som före civila avlöningsreglementets ikraftträdande

vörö för honom gällande enligt avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr

451; jfr 1925 nr 270) samt kungörelsen den 6 juni 1925 (nr 272).

s. 117 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

117

52 §.

Sjätte huvudtiteln.

1 mom. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Till tjänsteman, som förordnats att vara generaldirektörens ställföreträdare,

utgår särskilt arvode med 1 200 kronor för år.

Ställföre
trädararvode.

2 mom. Byggnadsstyrelsen.

Till tjänsteman, som förordnats att vara generaldirektörens ställföreträdare,

utgår särskilt arvode med 1 200 kronor för år.

Ställföre
trädararvode.

53 §.

Sjunde huvudtiteln.

1 mom. Kammarrätten.

För kammarrättsråd äger kammarrätten utsträcka semestertiden utöver Semester,

den i 11 § 1 mom. stadgade, dock att den sammanlagda semestertiden icke

må överstiga 45 dagar.

2 mom. Generaltullstyrelsen och tullstaten.

1. Befordras tjänsteman från tjänst inom lägre lönegrad till kammar- Lönekiassskrivare,

må han efter generaltullstyrelsens beprövande placeras i högre löne- y^ga^fån^id

klass än den, till vilken han enligt bestämmelserna i 7 § 1 mom. eljest skolat befordran till

hänföras. Härvid skall dock iakttagas, dels att tjänstemannen icke må pia
ceras

högre än två löneklasser över sistberörda löneklass, dels ock att bestämmelserna

i 8 § 1—3 mom. icke må samtidigt tillämpas.

2. Tjänsteman, som bestrider tjänst å ort, tillhörande kallortsklass VI, må, Kallortstrakdärest

tjänstgöringen är av beskaffenhet att i särskilt hög grad utsätta ho- tamente''

nom för inverkan av ortens klimatiska förhållanden, kunna enligt av Kungl.

Majit meddelade bestämmelser tilldelas kallortstraktamente med 60 öre för

varje tjänstgöringsdag.

3. Angående särskild ersättning för tjänstgöring å tåg eller fartyg under

dess färd förordnar Kungl. Majit.

4. Till tjänsteman, som förordnats att vara generaltulldirektörens ställföreträdare,

utgår särskilt arvode med 1 200 kronor för år.

Särskild

ersättning.

Ställ företrädararvode.

54 §.

Åttonde huvudtiteln.

1 moni. Akademien för de fria konsterna

med konsthögskolan.

1. Med befattning såsom professor vid konsthögskolan, utom beträffande Förening av

professuren i arkitektur samt professuren i svensk arkitekturhistoria, må tjaustcrkunna

förenas annan ordinarie befattning, befattning å extra stat eller extra

ordinarie befattning i statens tjänst eller därmed jämförlig kommunal befattning.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

Ferier.

Ersättning

för bostad,

bränsle och

lyse.

Förening av

tjänster.

Avlöningsförhöjning

vid innehav

av flera

befattningar.

Ferier.

Ferier.

Semester.

Förmäner in

natura.

2. Lärare vid konsthögskolan äger årligen i stället för semester åtnjuta

ferier å tider, som i vederbörande stadgar föreskrivas.

3. Befattningshavare skall i ersättning för begagnande av honom i akademiens

hus anvisad bostad jämte förmån av bränsle och lyse till akademien

erlägga hyra med belopp, som fastställes enligt de i 42 och 44 §§ stadgade

grunderna.

2 mom. Musikaliska akademien med

musikkonservatoriet.

1. Med befattning såsom lärare vid musikkonservatoriet må kunna förenas

annan ordinarie befattning, befattning å extra stat eller extra ordinarie

befattning i statens tjänst eller därmed jämförlig kommunal befattning.

2. Den, som innehar mer än en befattning vid musikaliska akademien

eller vid musikkonservatoriet, må åtnjuta avlöningsförhöjning allenast å

en av dessa befattningar.

3. Lärare vid musikkonservatoriet äger årligen i stället för semester åtnjuta

ferier å tider, som i vederbörande stadgar föreskrivas. Akademiens

sekreterare äger efter akademiens bestämmande åtnjuta ferier under den

tid av året, då hans verksamhet i akademiens tjänst icke påfordras.

3 mom. Tandläkarinstitutet.

Lärare äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som i

vederbörande stadgar föreskrivas.

4 mom. Karolinska sjukhuset.

1. Semestertidens längd utgör årligen

a) för överläkare vid gynekologiska avdelningen av radiumhemmet vid

Konung Gustaf V:s jubileumsklinik 90 dagar,

b) för tjänsteman, som tillhör sjukvårdspersonalen vid radiumhemmet och

i sitt arbete handskas med röntgen eller radium, för reparatör vid röntgenoch

ljusavdelningen av radiumhemmet samt för tekniskt biträde för fysiska

mätningar vid forskningsavdelningarna vid nämnda jubileumsklinik 42 dagar,

dock med rätt för sjukhusdirektionen att medgiva semester under ytterligare

högst 18 dagar,

c) för tjänsteman, tillhörande sjukvårdspersonalen å röntgenavdelning,

såvitt ej annat följer av vad under b) sägs, 42 dagar,

d) för annan sjuksköterska än som avses under b) eller c) 25 dagar intill

det år, under vilket hon fyller 40 år, samt därefter 35 dagar.

2. Mottager tjänsteman kost in natura eller verkställes vid sjukhuset

tvätt för tjänstemans enskilda räkning, har han att härför erlägga ersättning

genom avdrag å lönen eller på annat sätt i enlighet med bestämmelser, som

sjukhusdirektionen äger meddela.

s. 119 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

119

5 morn. Seralimerlasarettet.

Semester

1. Semestertidens längd utgör årligen

a) för tjänsteman, tillhörande sjukvårdspersonalen å röntgenavdelning,

42 dagar,

b) för annan sjuksköterska än som avses under a) 25 dagar intill det år,

under vilket hon fyller 40 år, samt därefter 35 dagar.

2. Mottager tjänsteman kost in natura eller verkställes vid lasarettet tvätt Fömåner in

för tjänstemans enskilda räkning, har han att härför erlägga ersättning genom

avdrag å lönen eller på annat sätt i enlighet med bestämmelser, som

sjukhusdirektionen äger meddela.

6 mom. Farmaceutiska institutet.

Lärare äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som i Ferier,

vederbörande stadgar föreskrivas.

7 mom. Tekniska högskolan.

Lärare äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som i Ferier,

vederbörande stadgar föreskrivas.

8 mom. Chalmers tekniska högskola.

Lärare äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som i Ferier,

vederbörande stadgar föreskrivas.

9 mom. Tekniska gymnasiet i Göteborg.

Lärare äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som i Ferier,

vederbörande stadgar föreskrivas.

10 mom. Vårdanstalten i Lund för blinda

med komplicerat lyte.

Översköterska äger åtnjuta semester under 25 dagar intill det år, under Semester,

vilket hon fyller 40 år, samt därefter under 35 dagar.

11 mom. Gymnastiska centralinstitutet.

Lärare äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som i Ferier,

vederbörande stadgar föreskrivas.

55 §.

Nionde huvudtiteln.

1 mom. Lantbruksstyrelsen.

Till tjänsteman, som förordnats att vara generaldirektörens ställföreträdare,

utgår särskilt arvode med 1 200 kronor för år.

opaginerad Kontrollera mot PDF

I-0 Statsutskottets utlåtande Nr 161.

2 moni. Statens lantbruksingenjörer.

atumhanda- Lantbruksingenjör, som åtnjuter semester eller tjänstledighet, är skyldig

hålla vikarie att, där sådant påkallas och enligt lantbruksstyrelsen beprövande utan störiokPaeidlm°m’

re svari8heter kan ske, mot skälig ersättning tillhandahålla vikarie nödig

expeditionslokal ävensom att till vikarie avstå det arvode enligt lantbruksingenjörstaxa,

vilket belöper å de av denne verkställda tjänstegöromålen.

3 mom. Lantbrukshögskolan.

Lärare äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som i vederbörande

stadgar föreskrivas.

4 mom. Lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitutet

vid Alnarp.

Lärare äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier a tider, som i vederbörande

stadgar föreskrivas.

5 mom. Flyinge hingstdepå och stuteri

samt Strömsholms hingstdepå.

alfridi Depåchef ar skyldig att underkasta sig den förflyttning till annan depåbet

^för^depå- chefsbefattning vid stuteristaten, som kan bliva honom av Kungl. Majit

chef. ålagd. Varder depåchef förflyttad till dylik befattning i lägre lönegrad, skall

han intill utgången av den period förordnandet avser åtnjuta avlöning enligt

den högre lönegraden.

6 mom. Veterinärhögskolan.

Ferier. Lärare äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som i vederbörande

stadgar föreskrivas.

7 mom. Länsveterinärer.

Förening av 1. Med länsveterinärtjänst må kunna förenas kommunal befattning, som

tjänster. avses . 4 g j mom

attybestrida 2'' Lansveterinar ar> om han därtill förordnas, pliktig att under sammanmedicinai-

la^ högst tre månader av ett och samma kalenderår såsom vikarie bestrida

rådsbefatt- sådan medicinalrådsbefattning i medicinalstyrelsen, vars innehavare skall

ng m. m. vara legitimerad veterinär. Under dylikt förordnande äger länsveterinär uppbära

särskild ersättning med 6 kronor för dag.

Sattdltmet 3'' Lansveterinar> som åtnjuter semester eller tjänstledighet, skall till vivikarie

avstå karien avstå det arvode enligt veterinärtaxa, vilket belöper å de av vikarien

arvode verkställda tjänstegöromålen. Han är ock skyldig att utan ersättning tillhandahålla

vikarien nödig expeditionslokal.

Dtknrse°SS åe i 13 § 3 morn. omförmälda kurserna likställas för länsveteri
111

er‘ närer avsedda utbildnings- och repetitionskurser.

s. 121 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

121

8 moni. Skogshögskolan.

Lärare äger årligen i stället för semester åtnjuta ferier å tider, som i ve- Ferier,

derbörande stadgar föreskrivas.

9 mom. Lantmäterikontoren i länen.

överlantmätaren i Kopparbergs län äger tills vidare uppbära avlöningsför- ^vlumngBstärkning

med 900 kronor för år. Kungl. Majit äger bestämma, huru medtorsar mng

avlöningsförstärkningen skall förfaras, då nämnda överlantmätare åtnjuter

tjänstledighet, under vilken han är skyldig vidkännas tjänstledighetsavdrag.

56 §.

Tionde huvudtiteln.

1 mom. Kommerskollegium.

Till tjänsteman, som förordnats att vara generaldirektörens ställföreträdare,

utgår särskilt arvode med 1 200 kronor för år.

Ställföreträd

ararvode.

2 mom. Lotsstyrelsen samt lots

och fyrstaten.

1. Semestertidens längd utgör för tjänsteman

beräknas för kalenderår vara påmönstrad

mindre än 6 månader.................

6 men ej 7 » .................

7 » » 8 » .................

8 > » 9 » .................

9 » »10 » .................

10 » »11 »

11 > »12 » .................

12 månader..........................

å fyrskepp, vars besättning Semester för

fyrskepps
personal.

........ 15 dagar

........ 25 »

........ 35 »

........ 45 »

........ 55 »

........ 65 »

........ 75 »

........ 90 » .

Skall tjänsteman, vilken enligt vad i första stycket sägs äger åtnjuta semester

under 45 dagar eller mera, på grund av avgång med ålderspension

frånträda sin befattning under löpande kalenderår, må han det året åtnjuta

semester under 45 dagar, därest avgången sker under någon av årets

fyra första månader, samt eljest under ytterligare 10 dagar för varje hel

kalendermånad utöver fyra, under vilken befattningen innehaves, dock att

semestertidens längd icke i något fall må överstiga den i första stycket angivna.

2. För Överlots, lotsförman och lots bestämmes tjänstledighetsavdrag en- Tjänstiedigligt

den löneklass, som är två klasser lägre än den tjänstemannen tillhör. f^etvs^d^|g_

personal.

3. För tid, varunder tjänsteman vid lots- och fyrstaten fullgör honom Avlöning

enligt vad därom är särskilt stadgat åliggande tjänstgöring vid marinen, ““5®^*“^

äger tjänstemannen åtnjuta oavkortad lön jämte i förekommande fall ens- marinen.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

Tjänstledighet

till följd

av sjukdom

för fyrskeppspersonal.

Enslighets
tillägg.

Fyrskepps
tillägg.

lighets- oell kallortstillägg. I fråga om ersättning för mistad lotslott under

här avsedd tjänstgöring gäller vad därom är särskilt föreskrivet.

4. I stället för vad i 15 § 1 mom. a) stadgas skall beträffande tjänsteman

å fyrskepp, vars besättning beräknas för kalenderår vara påmönstrad under

nedan angivna antal månader, gälla, att tjänstemannen äger uppbära oavkortad

lön under högst följande antal dagar, nämligen:

mindre än 7 månader........................ 25 dagar

7 men ej 8 » ........................ 20 »

8 månader eller mera........................ 10 » .

5. Till tjänsteman, som är stationerad å sådan ort, där vistelsen till följd

av ortens särskilt ensliga belägenhet kan anses medföra avsevärda olägenheter,

utgår enslighetstillägg med nedanstående, för olika klasser bestämda

belopp för år räknat, nämligen:

för enslighetsklass I........................ 90 kronor

» » II........................ 150 »

» » III........................ 210 »

» t> IV........................ 270 »

Det ankommer på Kungl. Majit att bestämma de orter, där enslighetstillägg

må utgå, samt dessa orters fördelning på de olika klasserna.

6. Under tjänstgöring å fyrskepp, som är liggande å sin station eller är

under gång till eller från stationen, äga nedanstående tjänstemän åtnjuta

fyrskeppstillägg med följande för särskilda stationsgrupper bestämda belopp

för dag räknat, nämligen:

Stations-

Stations-

Stations-

grupp A

grupp B

grupp G

kronor

kronor

kronor

Fyrbiträde........................................

1-—

1''50

2''—

Fyrvaktare å 2:a och 3:e klass fyrskepp............

1-20

1-70

2-20

> > lia klass fyrskepp....................

1-50

2 —

2-50

Fyrmästare å 3:e klass fyrskepp....................

1-70

2-20

2-70

> > 2:a > > ....................

Distriktsfyrmästare................................

2T0

1 c,

2''60

3-10

Fyrmästare å lia klass fyrskepp....................

1 2''80

3-30

3-80

Fyrskeppstilläggen höjas med femtio procent under tiden från och med

den 16 oktober till och med den 31 mars å sådana fyrskepp, som äro stationerade

norr om 60 :e breddgraden, samt från och med den 16 november till

och med den 15 mars å andra fyrskepp.

Vid tjänstgöring å påmönstrat fyrskepp, som ej är liggande å sin station

och ej heller under gång till eller från stationen, utgår fyrskeppstillägg med

hälften av eljest gällande belopp.

s. 123 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

123

Det ankommer på Kungl. Majit att bestämma stationsorternas fördelning

å förenämnda tre grupper.

7. För tjänsteman, som är berättigad att jämte enslighetstillägg eller fyr- Minskning av

skeppstillägg uppbära kallortstillägg, skall kallortstilläggct minskas till hälf- tillägg,

ten av det tjänstemannen jämlikt 20 § eljest tillkommande beloppet.

8. Under tjänstgöring ombord å fyrskepp eller å lotsverkets tjänstefartyg Jri kost

må där anställd tjänsteman enligt av Kungl. Maj :t fastställda grunder åtnjuta penningar.

fri kost eller kostpenningar.

9. Av de enligt särskilda sladganden vederbörande lotsplats tillfallande Lotslott.

lotspenningar skall vid platsen tjänstgörande lotspersonal i enlighet med nedanstående

bestämmelser och eljest av Kungl. Majit givna föreskrifter aga

åtnjuta högst trettiofem procent. Enligt av Kungl. Majit meddelade grunder

utgår av den personalen sålunda tillkommande andel i lotspenningar lotslott

till Överlots, lotsförman och lots.

Här avsedd tjänsteman äger uppbära lotslott dels under tjänstgöring å egen

eller annan befattning vid lotsplatsen, dels under tjänstledighet med oavkortad

lön jämlikt 14 § eller 15 § 1 mom. a), dels ock under semester.

Därest lotspersonalen tillhörande tjänsteman förordnats såsom vikarie a

sådan befattning, som icke är förenad nied rätt till lotslott, äger han utöver

honom enligt 21 § tillkommande vikariatsersättning eller vikariatslön åtnjuta

ersättning med belopp, motsvarande vad han vid tjänstgöring å egen befattning

skulle hava uppburit i lotslott.

Därest lotspersonalen tillhörande tjänsteman förordnats såsom vikarie a

sådan befattning vid annan lotsplats, som är förenad med rätt till lotslott,

äger han utöver honom enligt 21 § tillkommande vikariatsersättning eller

vikariatslön åtnjuta ersättning med belopp, motsvarande vad han skulle

hava uppburit i lotslott, örn han varit ordinarie innehavare av den tjänst,

å vilken han förordnats.

10. Till tjänsteman å fyrskepp utgår under tjänstgöring såsom kockste
urart

särskild ersättning med en krona för dag.

För å fyr eller fyrskepp verkställd mistsignalering utgår ersättning med 50

öre för timme enligt de närmare bestämmelser, som fastställas av Kungl.

Majit. o .

Enligt av Kungl. Majit meddelade bestämmelser må tjänsteman, tillhörande

lotspersonalen, åtnjuta, förutom lotslott, från sjöfarten utgående ersättningar

och förmåner för biträde av kronolots.

11. Där tjänsteman åtnjuter annan naturaförmån än i 2 avd. 6 och 7 kap.

omförmäles eller ersättning i penningar för sådan förmån, skall i förra fallet

ersättning för förmånens värde erläggas av förmånstagaren genom avdrag å

avlöningen och i senare fallet avräkning ske å avlöningen med det belopp,

varmed ersättningen för den avlösta förmånen utgår, allt i den ordning lotsstyrelsen

bestämmer.

Vissa särskilda

ersättningar.

Avdrag för

vissa naturaförmåner.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

57 §.

Affär sdrivande verk.

1 moni. Postverket.

heering'' o1'' Befordras tjänsteman från tjänst inom lägre lönegrad till postexpeditör,

i vissa fall må han efter generalpoststyrelsens beprövande placeras i högre löneklass än

V1tineporsdt-an den’ ti!.1 viIken han enliSt bestämmelserna i 7 § 1 mom. eljest skolat hänföexpeditör.

ras- Härvid skall dock iakttagas, dels att tjänsteman icke må placeras högre

än två löneklasser över sistberörda löneklass, dels ock att bestämmelserna i

8 § 1—3 mom. icke må samtidigt tillämpas.

^placering'' 2‘ MedSivande> varom i 8 § 3 mom. förmäles, må beträffande tjänsteman,

vid post- som omedelbart före tillträdande av ordinarie befattning innehaft anställståndårefbe''-

n.ing såsom Poststationsföreståndare med avlöning enligt personligt kontrakt,

fordran till lämnas av generalpoststyrelsen i enlighet med de närmare grunder, som fastordinarie

ställas av Kungl. Majit.

tjänst.

bankschefs . 3‘ På därom gJ''ord ansökning äger Kungl. Majit medgiva, att tjänsteman,

återgång till vilken förordnats såsom postsparbankschef men vilkens förordnande upp
^avTbefatT-’hÖrt

Ut.an att efterföljas av förnyat förordnande, må återgå till ordinarie

ning. befattning inom den lönegrad han före förordnandet tillhörde. Har sådant

medgivande lämnats, skall för bestämmande av tjänstemannens placering i

löneklass sa anses, som örn han även under den tid förordnandet varat innehaft

ordinarie befattning inom nämnda lönegrad.

Därest så erfordras för beredande åt tjänsteman i nu avsett fall av ordinarie

befattning, äger Kungl. Majit besluta därav betingad tillfällig ökning

av antalet ordinarie tjänster.

av stadgan det 4'' Vid tillämpning av stadgandet i 25 § skall med tjänsteman, som handom

felräk- har kontant uppbörd, likställas tjänsteman, som vid tjänstgöring i dagkassa

DoningParn" motta3er och frimärker försändelser utan att därför uppbära kontant betalning

eller som från huvudförråd av värdetecken vid postkontor utlämnar

frankotecken och andra värdetecken till dagkassa eller biförråd.

^sättning611" 5‘ An§ående särskild ersättning för tjänstgöring å tåg, omnibus eller fartyg

förordnar Kungl. Majit.

^darin-ole^ 6l Til1 tjänsteman, som förordnats att vara generaldirektörens ställföreträdare,

utgår särskilt arvode med 2 000 kronor för år.

2 mom. Telegrafverket.

aboimemang" 4* Rätt till nedsatt avgift för abonnemang å rikstelefon anses icke såsom

avlöningsförmån och föranleder icke avdrag å avlöningen.

Serfng'' 2‘ Befordras tjänsteman från tjänst inom lägre lönegrad till kontorsskrivid

befordran vare eller telegrafassistent, må han efter verkets beprövande placeras i högre

skrivare teHerlöneklass än den, till vilken han enligt bestämmelserna i 7 § 1 mom. eljest

telegraf- skolat hänföras. Härvid skall dock iakttagas, dels att tjänstemannen icke

assistent.

s. 125 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

125

må placeras högre än två löneklasser över sistberörda löneklass, dels ock att

bestämmelserna i 8 § 1—3 mom. icke må samtidigt tillämpas.

3. På därom gjord ansökning äger Kungl. Maj:t medgiva, att tjänsteman, Vissa tjänstevilken

förordnats såsom telefondirektör i Stockholm eller såsom verkstads- “ängull

direktör men vilkens förordnande upphört utan att efterföljas av förnyat för- tidigare iuneordnande,

må återgå till ordinarie befattning inom den lönegrad han före bav<^egfatt''

förordnandet tillhörde. Har sådant medgivande lämnats, skall för bestämmande

av tjänstemannens placering i löneklass så anses, som om han även

under den tid förordnandet varat innehaft ordinarie befattning inom nämnda

lönegrad.

Därest så erfordras för beredande åt tjänsteman i nu avsett fall av ordinarie

befattning, äger Kungl. Majit besluta därav betingad tillfällig ökning av

antalet ordinarie tjänster.

4. Till tjänsteman, som förordnats att vara generaldirektörens stadföretrå- Ställföreträdare,

utgår särskilt arvode med 2 000 kronor för år. darar\ode.

5. Till rikstelefonist, landstelefonist eller lokaltelefonist, som förordnats Ersättning

såsom föreståndare för växeltelefonstation, utgår särskild ersättning med gtändare^för

högst 540 kronor för år. växeltelefon
station.

3 mom. Statens järnvägar.

1. Rätt till fria resor och fria varutransporter å järnväg anses icke såsom

avlöningsförmån och föranleder icke avdrag å avlöningen.

Fria resor

och varutransporter.

2. Lokförare, som vid befordran till lokmästare åtnjöt eller från tiden

för lokmästartjänstens tillträdande skulle såsom lokförare hava kommit i

åtnjutande av lön enligt den näst högsta eller den högsta för lokförare gällande

löneklassen, äger tillträda lön enligt den löneklass, som är närmast

högre än den, till vilken han eljest skolat hänföras, ävensom i förekommande

fall tillgodonjuta den i andra punkten av 8 § 1 mom. första stycket medgivna

förmånen. Lokförare, som vid befordran till lokmästare åtnjöt lön

enligt 14 löneklassen, äger i förekommande fall tillgodonjuta den i andra

punkten av 8 § 1 mom. första stycket medgivna förmånen.

3. Befordras tjänsteman från tjänst inom lägre lönegrad till kontors- eller

•stationsskrivare, må han efter järnvägsstyrelsens beprövande placeras i högre

löneklass än den, till vilken han enligt bestämmelserna i 7 § 1 mom. eljest

skolat hänföras. Härvid skall dock iakttagas, dels att tjänsteman icke må

placeras högre än två löneklasser över sistberörda löneklass, dels ock att bestämmelserna

i 8 § 1—3 mom. icke må samtidigt tillämpas.

Löneklassplacering

i

vissa fall

vid befordran

till

lokmästare.

Löneklassplacering

vid

befordran till

kontors- eller

stationsskrivare.

4. På därom gjord ansökning äger Kungl. Majit medgiva, att tjänsteman, vissa tjänstevilken

förordnats såsom distriktschef, förrådsdirektör, verkstadsdirektör el- tm''

ler verkstadsöveringenjör men vilkens förordnande upphört utan att efter- tidigaro innef

öl jas av förnyat förordnande, må återgå till ordinarie befattning inom den hav^gfatt''

lönegrad han före förordnandet tillhörde. Ilar sådant medgivande lämnats,

skall för bestämmande av tjänstemannens placering i löneklass så anses,

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

Kallortstrak
tamente.

Särskild gottgörelse

vid

vikariat å,

lokmästaränst

m. m.

Vissa särskilda

ersättningar.

Tjänste
bostad.

sorn om hail även under den tid förordnandet varat innehaft ordinarie befattning

inom nämnda lönegrad.

Därest så erfordras för beredande åt tjänsteman i nu avsett fall av ordinarie

befattning, äger Kungl. Majit besluta därav betingad tillfällig ökning

av antalet ordinarie tjänster.

5. Tjänsteman, som bestrider tjänst å ort, tillhörande kallortsklass VI,

må, därest tjänstgöringen är av beskaffenhet att i särskilt hög grad utsätta honom

för inverkan av ortens klimatiska förhållanden, kunna enligt av Kungl.

Majit meddelade bestämmelser tilldelas kallortstraktamente med 60 öre för

varje tjänstgöringsdag.

6. Lokförare, som på grund av förordnande bestrider tjänst såsom lokmästare

med rätt till vikariatsersättning enligt 21 § 1 morn., äger utöver

sådan ersättning uppbära särskild gottgörelse med 2 kronor för dag.

Lokförare, lokeldare eller maskinbiträde med stadigvarande tjänstgöring

å lok, vilken på grund av särskilt tjänsteuppdrag tillfälligtvis är hindrad att

fullgöra sådan tjänstgöring, må såsom gottgörelse för mistad särskild ersättning

under dylik tjänstgöring uppbära, lokförare 2 kronor, lokeldare med

tjänstgöring å ånglok 1 krona samt lokeldare och maskinbiträde med tjänstgöring

å elektrolok 70 öre för dag räknat.

7. Tjänsteman, som på grund av förordnande bestrider göromål såsom

tågledare, erhåller särskild ersättning, beräknad efter högst 600 kronor för

år.

Tjänsteman, som bestrider beredskapst jämt, kan tilldess särskild ersättning

med högst 60 öre för helt dygn.

Tjänsteman, som bestrider v axling st jämt, äger enligt av Kungl. Majit fastställda

grunder uppbära särskild ersättning med 50 öre för tjänstgöringsdag.

Angående särskilda ersättningar och andra förmåner, som må utgå för

tjänstgöring å tåg, lok, motordrivet rälsfordon, tågfår ja eller fartyg, förordnar

Kungl. Majit.

8. I stället för vad i 41 § första stycket stadgas gäller att, därest åt tjänsteman

såsom bostad anvisas lägenhet, vilken äges eller disponeras av statsverket,

han skall vara skyldig att bebo densamma. Prövas med hänsyn till

tjänstemannens ekonomiska förhållanden eller andra särskilda omständigheter

avsevärda olägenheter för tjänstemannen vara förenade med skyldigheten

att taga i besittning honom anvisad bostad eller att vidare bebo redan innehavd

sådan, må dock vederbörande myndighet på framställning av tjänstemannen

kunna meddela honom befrielse från nämnda skyldighet. Innan

sådan framställning upptages till prövning, skall tillfälle beredas ett för avgivande

av yttrande i dylika ärenden utsett personalombud att utlåta sig

över framställningen. Det ankommer på järnvägsstyrelsen att meddela beslut

angående sättet för utseende av personalombud och dettas verksamhetsområde.

Vad i 41 § andra stycket samt i 42 och 43 §§ stadgas rörande tjänstebostad

skall äga motsvarande tillämpning beträffande bostad, varom här är

fråga.

s. 127 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

127

4 moni. Statens vattenfallsverk.

1. Rätt till fri elektrisk belysning eller till nedsatt avgift för elektrisk Fri elektrisk

strömförbrukning anses icke såsom avlöningsförmån och föranleder icke bej£e“ang

avdrag å avlöningen.

2. Befordras tjänsteman från tjänst inom lägre lönegrad till kontorsskri- Löneklass
vare,

må han efter vattenfallsstyrelsens beprövande placeras i högre löneklass ^

än den, till vilken han enligt bestämmelserna i 7 § 1 mom. eljest skolat hän- kontorsföras.

Härvid skall dock iakttagas, dels att tjänsteman icke må placeras skrivare,

högre än två löneklasser över sistberörda löneklass, dels ock att bestämmelserna

i 8 § 1—3 mom. icke må samtidigt tillämpas.

3. På därom gjord ansökning äger Kungl. Majit medgiva, att tjänsteman, Driftdirekvilken

förordnats såsom driftdirektör men vilkens förordnande upphört utan t8^ ^

att efterföljas av förnyat förordnande, må återgå till ordinarie befattning tidigare inneinom

den lönegrad han före förordnandet tillhörde. Har sådant medgi- havaib®fatt''

vande lämnats, skall för bestämmande av tjänstemannens placering i löneklass

så anses, som om han även under den tid förordnandet varat innehaft

ordinarie befattning inom nämnda lönegrad.

Därest så erfordras för beredande åt tjänsteman i nu avsett fall av ordinarie

befattning, äger Kungl. Majit besluta därav betingad tillfällig ökning

av antalet ordinarie tjänster.

4. I Porjus stationerad driftchef äger åtnjuta avlöningsförstärkning med Avlönings1

000 kronor för år. Vattenfallsstyrelsen äger bestämma, huru med avid- förstärkning,

ningsförstärkningen skall förfaras, då driftchefen åtnjuter tjänstledighet, under

vilken han är skyldig vidkännas tjänstledighetsavdrag.

5. Tjänsteman, som bestrider tjänst å ort, tillhörande kallortsklass VI, Kaiiortstrakmå,

därest tjänstgöringen är av beskaffenhet att i särskilt hög grad utsätta tamente.

honom för inverkan av ortens klimatiska förhållanden, kunna enligt av

Kungl. Majit meddelade bestämmelser tilldelas kallortstraktamente med 60

öre för varje tjänstgöringsdag.

6. Tjänsteman, vilken såsom vakthavande vid driftkontor bestrider be- Särskilda erredskapsljänst,

kan tilldelas särskild ersättning, beräknad efter högst 400 sattnin?arkronor

för år.

Angående särskild ersättning för tjänstgöring ä bogserbåt förordnar Kungl.

Majit.

7. Vad i 44 § stadgas äger icke tillämpning i fråga örn elektrisk ström, som Ersättning

för uppvärmning, kokning eller belysning tillhandahålles tjänsteman i verket tor bränsle

tillhörig bostadslägenhet. belysning.

5 morn. Domänverket.

1. På därom gjord ansökning äger Kungl. Majit medgiva, att tjänsteman, Försäijningsvilken

förordnats såsom försäljningschef men vilkens förordnande upphört cb^.

utan att efterföljas av förnyat förordnande, må återgå till ordinarie befatt- tidigare inncning

inom den lönegrad han före förordnandet tillhörde. Har sådant med- havd befatt
.

nmg.

givande lämnats, skall för bestämmande av tjänstemannens placering i lö
-

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

Lönetillägg

till revirförvaltare.

neklass så anses, som om han även under den tid förordnandet varat innehaft

ordinarie befattning inom nämnda lönegrad.

Därest så erfordras för beredande åt tjänsteman i nu avsett fall av ordinarie

befattning, äger Kungl. Majit besluta därav betingad tillfällig ökning

av antalet ordinarie tjänster.

2. Till tjänsteman, som är revirförvaltare, utgår i vissa fall lönetillägg med

1 320 kronor eller 660 kronor för år räknat enligt de närmare bestämmelser,

som meddelas av Kungl. Majit. Domänstyrelsen äger bestämma, huru med

lönetillägget skall förfaras, då revirförvaltaren åtnjuter tjänstledighet, under

vilken han är skyldig vidkännas tjänstledighetsavdrag.

3 avd. Lönenämnd.

58 §.

För beredning av ärenden, vilka angå tillämpningen av detta reglemente

jämte därtill hörande tilläggsbestämmelser, skall finnas en lönenämnd.

Denna nämnd, i vilken löntagar-, förvaltnings- och de allmänna intressena

böra vara representerade, skall bestå av en av Kungl. Majit förordnad

ordförande samt sex likaledes av Kungl. Majit utsedda ledamöter. Där så

finnes lämpligt, må dock Kungl. Majit, med iakttagande av vad nyss sagts

om antalet medlemmar i nämnden och örn de intressen, som där böra vara

företrädda, för skilda förvaltningsområden förordna örn olika sammansättning

av nämnden.

Lönenämndens ordförande och ledamöter förordnas för en tid av högst tre

år i sänder.

I enahanda ordning, som ovan sagts, utses suppleanter för ordföranden

och ledamöterna.

Instruktion för lönenämnden utfärdas av Kungl. Majit.

4 avd. Reglementets tillämplighet m. m.

59 §.

1 mom. Beträffande tjänsteman, vilken vid detta reglementes ikraftträdande

innehar befattning, som i reglementet avses, skall såsom förutsättning

för reglementets tillämpning gälla,

a) att omedelbart före ikraftträdandet något av följande avlöningsreglementen

varit å tjänstemannen tillämpligt, nämligen reglementena den 19

juni 1919 (nr 343) för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar

och statens vattenfallsverk, den 22 juni 1921 (nr 451) för befattningshavare

vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila

statsförvaltningen, den 9 juni 1922 (nr 379) för befattningshavare vid lotsoch

fyrstaten, den 21 maj 1926 (nr 177) för förste provinsialläkare och provinsialläkare,

den 20 maj 1927 (nr 170) för officerare och underofficerare

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 161.

129

samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid försvarsväsendet

samt den 15 juni 1934 (nr 303) för tjänstemän vid domänverket;

b) att tjänstemannen ej är uppförd å indragnings- eller övergångsstat utan

tjänstgöringsskyldighet; samt

c) att tjänstemannen ej före viss av Kungl. Maj:t fastställd tidpunkt gjort

anmälan, att han icke vill underkasta sig reglementets villkor och bestämmelser.

2 morn. Tjänsteman, å vilken reglementet erhåller tillämpning, skall vara

pliktig att underkasta sig minskning i, upphörande av eller eljest ändrade

bestämmelser rörande de förmåner eller ersättningar, om vilka förmäles under

2 avd. i 3 kap. 22—27 §§, 5 kap. 32—39 §§, 6 och 7 kap., 8 kap.

50 § 8 punkten, 51 § 1—4 morn., 5 mom. 6 punkten samt 6 mom. 4, 5 och

7 punkterna, 52 §, 53 § 2 mom. 2—4 punkterna, 55 § 1 morn., 56 § 1 mom.

samt 2 mom. 6, 9 och 10 punkterna, 57 § 1 mom. 5 och 6 punkterna, 2 mom.

1, 4 och 5 punkterna, 3 mom. 1 och 5—8 punkterna, 4 mom. 1, 4 och 5 punkterna

ävensom 5 mom. 2 punkten.

3 mom. Tjänsteman, å vilken reglementet erhåller tillämpning, är jämväl

pliktig att, därest de allmänna levnadskostnaderna nedgå med tio procent

eller mera i förhållande till 1935 års genomsnittliga levnadskostnader, efter

prövning av Kungl. Majit och riksdagen underkasta sig minskning av lönen

med högst fem procent av de i vederbörande löneplaner upptagna årslönebeloppen.

Detta reglemente träder i kraft den 1 juli 1939, från och med vilken dag

vad i tidigare av Kungl. Majit utfärdad författning eller föreskrift finnes

stridande mot reglementets bestämmelser upphör att gälla, så vitt angår

tjänsteman, å vilken reglementet erhåller tillämpning.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. G sami.

Nr 161.

9

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1938:388 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition med förslag till civilt avlöningsreglemente m. m. jämte i ämnet väckta motioner. ■ s. 1 i texten