Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av vissa i Kungl. Maj:ts proposition med förslag till beredskapsstat för budgetåret 1938/39 jämte i ämnet väckta motioner behandlade allmänna principfrågor.

1938-05-24 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1938:184, Utlåtande i anledning av vissa i Kungl. Maj:ts proposition med förslag till beredskapsstat för budgetåret 1938/39 jämte i ämnet väckta motioner behandlade allmänna principfrågor.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 184.

1

Nr 184.

Ankom till riksdagens kansli den 27 maj 1938 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av vissa i Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till beredskapsstat för budgetåret 1938/39 jämte

i ämnet väckta motioner behandlade allmänna principfrågor.

(3:e och 4:e avd.)

I propositionen nr 275, vilken hänvisats till statsutskottet för förberedande

behandling i vad densamma ej angår jordbruksärenden, har Kungl. Maj :t under

åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

den 31 mars 1938 föreslagit riksdagen att

dels godkänna ett statsrådsprotokollet såsom bilaga bifogat förslag till beredskapsstat

för budgetåret 1938/39,

dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att, om så till följd av en väsentlig försämring

av konjunkturläget inom landet eller inom vissa näringsområden

prövas erforderligt, fastställa beredskapsstaten eller viss del därav att lända

till efterrättelse såsom förskottsstat samt att ställa å förskottsstaten upptagna

anslag till vederbörande myndigheters förfogande.

Utskottet, som i annat sammanhang behandlar Kungl. Maj:ts förslag i vad

detsamma avser de särskilda i beredskapsstaten å drift- och kapitalbudget upptagna

anslagen, företager här till behandling de principfrågor, vilka i propositionen

beröras å sid. 1—11 och som avse investeringsprogrammet och de

budgettekniska anordningarna.

I samband med Kungl. Maj :ts förslag i nämnda frågor har utskottet till behandling

förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena, nr 334, inom första kammaren

av herr F. Domö m. fl. samt den andra, nr 479, inom andra kammaren av

herr G. Bagge m. fl., i vilka motioner bland annat hemställts,

1) att riksdagen i fråga om dc i beredskapsstatförslaget upptagna specificerade

arbetena ville efter vederbörlig prövning godkänna arbeten i en förhållandevis

vidsträckt omfattning men inom ramen för de sålunda godkända

anslagen bemyndiga Kungl. Majit att igångsätta arbeten intill en sammanlagd

årskostnad för staten av 50 milj. kronor, vilken summa riksdagen efter vederbörande

utskotts avvägning må till angivna belopp uppdela mellan driftsbudgeten

och kapitalbudgeten,

Bihang till riksdagens protokoll 1938. G samt. Nr 184

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 184.

2) att riksdagen vid uppställande av föreskrifter för beredskapsstatens

ikraftträdande måtte beakta, vad i olika hänseenden anförts beträffande

riksdagsfullmaktens giltighetstid, remissförfarandet, arbetenas lokala och

säsongmässiga anpassning samt planmässiga igångsättande m. m.,

3) att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa örn skyndsammaste

utredning angående inrättande av ett fristående centralorgan för den

egentliga arbetslöshetspolitiken samt att Kungl. Maj :t måtte till nästa års riksdag

inkomma nied förslag i ämnet,

4) att riksdagen måtte avslå förslaget att i beredskapsstaten uppföra ett anslag

å 40 milj. kr. till statliga och kommunala beredskapsarbeten, men i avbidan

på den under punkt 3) begärda utredningen besluta att i beredskapsstaten

— utöver de under punkt 1) upptagna 50 miljoner kronorna — uppföra

ett anslag å 15 milj. kronor att ställas till arbetslöshetskommissionens förfogande,

dels två likalydande motioner, väckta den ena, nr 335, inom första kammaren

av herr K. Petersson m. fl. samt den andra, nr 481, inom andra kammaren

av herr E. Åqvist m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte begränsa det

begärda bemyndigandet för Kungl. Majit att fastställa beredskapsstaten eller

del därav att gälla till den 15 februari 1939,

dels ock två likalydande motioner, väckta den ena, nr 336, inom första kammaren

av herr Ohlin m. fl. samt den andra, nr 480, inom andra kammaren av

herr Carlström m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam utredning rörande riktlinjerna för

arbetslöshetspolitikens planläggning och organisation med särskild hänsyn till

de förhållanden, som aktualiserats genom uppställandet av en särskild beredskapsstat.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, får utskottet

hänvisa till motionerna I: 334, 335 och 336.

Vid redogörelse för finansplanen i årets statsverksproposition framhöll

chefen för finansdepartementet, att förberedelser för åtgärder som äro påkallade

under en lågkonjunktur i rådande ekonomiska läge finge anses falla

inom ramen för budgetarbetet. Konjunktursituationens möjligheter till ut

veckling i två motsatta riktningar, antingen fortsatt god konjunktur, örn än

med en kortvarig stagnation, eller också allvarlig depression, kunde icke på

utgiftssidan mötas med något mellanting mellan restriktiva och expansiva

åtgärder. Det naturliga bleve i stället att vid uppgörande av ordinarie anslagsäskanden

i budgeten öva all den återhållsamhet, som vore förenlig med

ofrånkomliga praktiska hänsyn, men att samtidigt för ett möjligt krisläge

ha i färdig beredskap arbetsplaner för kapitalinvesteringar, som med kortaste

varsel kunde sättas i verket. Detta syftemål syntes möjligt att till

godose genom att riksdagen sattes i tillfälle att granska förslag till investeringar,

avsedda att komma till utförande om och när den ekonomiska utvecklingen

motiverade detta, och att å en särskild anslagsplan villkorligt anvisa

erforderliga medel till dessa arbeten.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 184.

3

Vid utformandet av förslaget till riksstat för budgetåret 1938/39 hade de

sålunda angivna principerna följts, anför departementschefen i nu förevarande

proposition. Anslagsäskandena för verkliga utgifter och — i än högre

grad — för kapitalinvesteringar hade m. a. o. begränsats och i så måtto anpassats

efter de krav en fortsatt god konjunktur syntes ställa på finanspolitikens

utformning. För att möjligheter skulle föreligga att möta en eventuell

konjunkturförsämring hade därvid förutsatts, att budgeten senare skulle

kompletteras med en anslagsplan som beredde tillfälle till en snabb utvidgning

av den statliga anläggningsverksamheten.

Vissa inventeringar beträffande arbetsföretag, lämpade att sättas i gång

under en lågkonjunktur, ha verkställts genom kommunikationsdepartementets

försorg samt av särskilda utredningsmän inom socialdepartementet, som

i ett den 27 juli 1937 dagtecknat Betänkande med utredning och förslag

rörande beredskapsarbeten (Statens off. utredn. 1937: 26) framlagt resultaten

av sina undersökningar. Sistnämnda utredning, som omfattat även kom

munala arbeten samt jordbruks- och skogsarbeten men däremot ej anlägg - ningsverksamhet inom statens affärsverk, har åsyftat att skänka ett underlag

för upprättandet av sådana planer som den nu ifrågavarande. De förslag

som framläggas i propositionen avse— enligt vad departementschefen anfört

— blott det närmaste budgetåret men förutsätta i princip, att inventeringsarbetet

med utgångspunkt från den framlagda utredningen fullföljes.

Om de synpunkter, som varit bestämmande för den sakliga utformningen

av det föreliggande förslaget till beredskapsstat, har departementschefen för

egen del anfört följande.

Det torde icke vara nödvändigt att här åter upptaga en allmän diskussion

om inriktningen av den statliga krispolitiken. Hela anordningen med en

krisberedskapsbudget syftar till att möjliggöra en hastig utökning av det allmännas

kapitalinvesteringar, och den förutsätter alltså, att samhällsåtgärder

av detta slag äro ägnade att motverka en depression. För att enighet skall

vinnas örn dessa åtgärder, är det tydligen icke nödvändigt, att alla hysa

samma mening rörande storleken av den effekt, som på denna väg kan åstadkommas,

om man blott delar övertygelsen att verkningarna gå i den avsedda

riktningen. Under sådana omständigheter skall jag nöja mig med att här

beröra två synpunkter, som på något håll kunna ge anledning till tveksamhet.

Den första är farhågan, att kapitalinvesteringar, motiverade av konjunkturpolitiska

skäl, kunna företagas utan vederbörlig avvägning av deras nytta.

Faran härför synes i möjligaste mån bli undanröjd, genom att investeringarna

prövas i vanlig ordning, att de äro av samma art som de i den ordinarie

budgeten upptagna, och att skillnaden i angelägenhetsgrad är den, att de

ander fortsatt god konjunktur skulle lia kommit till stånd något senare, än

nu skulle bli fallet. Såtillvida innebär anordningen endast en tidsförskjutning

av ett förutsett investeringsprogram, varvid tidpunkten för arbetenas

utförande emellertid kan väljas lämpligare än som torde vara regel vid hittills

tillämpade former för anslagsprövning och anslagsanvisning. Man skulle

sålunda undvika eller i varje fall i hög grad minska de svårigheter, varmed

försöken alt åstadkomma en motkonjunktur inom den statliga anläggningsverksamheten

i praktiken visat sig vara förbundna.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 1S4.

Den andra anledningen till tveksamhet, varå jag hänsyfta!, kan sägas vara

av rakt motsatt karaktär, i det den innebär, att nyss nämnda fördelar av att

sätta i verket ett regelbundet investeringsprogram skulle vinnas på bekostnad

av arbetenas anpassning efter arbetslöshetens art och lokala fördelning. Farhågorna

torde sakna all grund försåvitt man räknar med en verkligt svår

depression, under vilken alla kapitalinvesteringar kunna beräknas ta i anspråk

outnyttjade produktionskrafter. Men även under förutsättning av en mindre

allmän arbetslöshet synes den antydda svårigheten kunna övervinnas. Investeringsprogrammet

är nämligen så mångskiftande till sin karaktär, och

arbetena ha en sådan lokal fördelning, att hänsyn vid igångsättandet bör

kunna tagas till arbetslöshetens art och lokala spridning. Detta gäller de

redan i förväg lokalt bestämda arbetena. Men därtill kommer, att det särskilda

anslaget till beredskapsarbeten i mera inskränkt bemärkelse ger möjlighet

till att i stor utsträckning anpassa programmet efter de rådande förhållandena

på arbetsmarknaden.

Omfattningen av beredskapsbudgeten har bestämts av följande överväganden.

Endast sådana investeringar ha medtagits, vartill planerna förelegat i

sådant skick, att de ansetts enligt vanliga regler kunna beslutas av riksdagen.

Å andra sidan synes programmet böra lia sådan omfattning, att även vid en

oväntat svår och plötslig nedgång i konjunkturen nästa riksdag skulle kunna

inväntas, innan ytterligare anslag behövde begäras. Vid en mindre allvarsam

eller partiell konjunkturförsämring böra möjligheter föreligga att ur den

godkända planen utvälja delar, som lämpa sig för utförande under dessa

förhållanden.

Departementschefen övergår härefter till frågan om de budgettekniska anordningarna.

De olika möjligheter att tillgodose i finansplanen angivna önskemål,

som närmast kunna bli föremål för övervägande, hava behandlats i

en inom finansdepartementet upprättad promemoria, över vilka yttranden

efter remiss avgivits av statskontoret och riksräkenskapsverket.

I promemorian ha i första hand behandlats tvenne huvudalternativ, det

ena innebärande att budgeten skulle utbyggas genom ett slags tilläggsstat

med villkorliga anslag, det andra att anslagsplanen skulle utformas som en

av riksdagen lämnad förskottsfullmakt, knuten till en specificerad investeringsplan.

Det första alternativet förutsätter, att anslagsäskanden, avseende arbeten

av här ifrågavarande art, skulle beredas och prövas av såväl Kungl. Maj:t

som riksdagen i enahanda ordning som äskanden å riksstaten. Riksdagsbeslutet

skulle emellertid icke innebära ett anvisande av medel utan innefatta,

att anslagen skulle upptagas å en särskild anslagsplan, beträffande vilken

Kungl. Majit samtidigt skulle bemyndigas förordna att densamma under

vissa i riksdagsbeslutet närmare angivna förutsättningar skulle träda i kraft

såsom en tilläggsstat. I anslagsplanen upptagna anslagsbelopp skulle -—- därest dylikt förordnande meddelades -— i budgetredovisningen behandlas

som om de varit uppförda å riksstaten.

Enligt det andra alternativet skulle riksdagen bemyndiga Kungl Majit

att under angivna förutsättningar av tillgängliga medel förskottsvis bestrida

kostnaderna för särskilda å en av riksdagen godkänd investeringsplan upptagna

arbeten. De förskotterade utgifterna skulle därefter ersättas genom

anvisande av nästföljande års riksdag av erforderliga medel å särskild tillläggsstat.

I detta fall skulle kunna tänkas att vid den första riksdagsbehandlingen

investeringsplanen bleve föremål allenast för en mera generell granskning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 184.

5

Slutligen har i promemorian ifrågasatts en tredje lösning av förevarande

spörsmål, innebärande en mellanform mellan ovannämnda båda alternativ.

Enligt denna mellanform skulle riksdagen fastställa en villkorlig tilläggsstat

på sätt i det första alternativet avsetts men samtidigt bemyndiga Kungl.

Maj:t att, därest konjunkturläget icke påkallade att anslagsplanen i sin

helhet trädde i kraft, i allt fall igångsätta vissa å planen upptagna arbetsföretag.

I sistnämnda fall skulle anslagsplanen icke erhålla karaktären av

tilläggsstat utan kostnaderna för arbetsföretagen redovisas å förskottstilel för

att av nästföljande riksdag ersättas genom anvisande av erforderliga medel

å särskild tilläggsstat.

Den senast skisserade kompromisslösningen skulle enligt promemorian

erbjuda förmånen av finansiella anpassningsmöjligheter utan uppoffrande

av de garantier ur budgettekuisk synpunkt och med hänsyn lill riksdagens

kontrollmöjligheter som ett beslut om villkorlig tilläggsstat utan den ifrågasatta

uppmjukningen skulle skänka.

Rörande innehållet av ämbetsverkens yttranden över denna promemoria

torde få hänvisas till propositionen, sid. 5—7.

I fråga om de budgettekniska anordningarna har departementschefen för

egen del anfört följande.

Finansplanen för nästföljande budgetår, som utformats under beaktande

av de ovissa konjunkturutsikterna, förutsätter, såsom jag tidigare framhållit,

att medelsanvisningarna å riksstaten kompletteras med ett bemyndigande för

Kungl. Majit att under vissa förutsättningar disponera medel för olika av

riksdagen i särskild ordning prövade ändamål, som böra tillgodoses om högkonjunkturen

skulle brytas.

Den ifrågasatta finansfullmakten motiveras av att stor skyndsamhet är

påkallad, örn de avsedda åtgärderna skola vara av värde. Av detta motiv

för bemyndigandet följer, att de utgiftsändamål detta omfattar böra vara

prövade på förband på ett sådant sätt, att dröjsmål ej skall behöva uppkomma

på grund av att ytterligare mera väsentliga utredningar måste föregå

en definitiv medelsdisposition. Även med hänsyn till den räckvidd, fullmakten

skulle erhålla, måste kravet på en tillfredsställande utredning och

prövning redan på det förberedande stadiet upprätthållas.

Vid övervägandet av den lämpliga utformningen av finansfullmakten har

det av antydda skäl stått klart, att denna ej kan anknytas blott till en specificerad

ehuru ej i detalj motiverad förteckning på företag, som skola få

igångsättas i händelse av en vändning i den ekonomiska utvecklingen. De

olika utgiftsändamålen höra bli föremål för Kungl. Maj :ts och riksdagens

prövning efter en utredning och med stöd av en motivering av samma

karaktär, som är regel när det gäller anslag å riksstaten. Det torde vara

ägnat att underlätta bedömningen, örn den plan, på vilken de av finansfullmakten

omfattade villkorliga medelsanvisningarna böra sammanföras,

uppställes analogt med riksstaten. Även ur andra synpunkter framstår en

sådan anordning såsom motiverad.

Statskontoret har framhållit vikten av att en riktig bild erhålles av den belastning

av budgetutjämningsfonden, som skulle bli följden av alt medel disponeras

i enlighet med anslagsplanen. Därvid gäller det främst att ange i

vad mån poster upptagna på den del av planen, som motsvarar kapitalbudgeten

å riksstaten, icke; liro räntabla och således påkalla omedelbar avskrivning.

Med den förordade uppställningen av anslagsplanen kan delta på

ett enkelt och tydligt sålt ske genom att under driftbudgeten upptages en

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 184.

rubrik »Avskrivning av nya kapitalinvesteringar», varå medel för avskrivning

beräknas efter samma regler som tillämpas för riksstatens del. Häremot

kan erinras, att avskrivningsposter sakna berättigande å planen eftersom

de äro utan direkt betydelse för den fullmakt, till vilken denna är avsedd

att vara en specifikation. Invändningen synes mig emellertid icke bärande.

För medelsdispositionen enligt planen är det nämligen av stort värde

att redan från början erhålla en korrekt bokföring, vilket såsom i det följande

närmare utvecklas skulle möjliggöras genom den här förordade anordningen.

I departementspromemorian har ifrågasatts, att planen, om den i oförändrat

skick sättes i kraft genom ett Kungl. Majlis beslut, automatiskt skulle

erhålla karaktären av verklig tilläggsstat och alltså ej skulle behöva ånyo

underställas riksdagen för fastställelse. I de över promemorian avgivna yttrandena

har detta förslag avvisats. Ur principiell synpunkt har erinrats, att

det skulle strida mot grunderna för riksdagens finansmakt, om å Kungl.

Majit överlätes ej blott att avgöra, när förutsättningarna för igångsättande

av ifrågavarande arbeten vore för handen, utan även att formellt fastställa

en tilläggsstat för arbetena. I regel mäste dock de åtgärder, som vidtagits

sedan Kungl. Majit med stöd av riksdagens bemyndigande låtit anslagsplanen

träda i tillämpning, anses bindande och alltså medföra, att en omprövning

från riksdagens sida av de å ett förslag till tilläggsstat sammanförda

medelsanvisningarna blir av väsentligen formell natur. Vidare är att märka,

att om planen i sin helhet sättes i kraft, ej heller avvägningen mellan olika

utgiftsposter kan påkalla en omprövning, eftersom planen fastställts av riksdagen.

Då jag likväl anser den av ämbetsverken gjorda invändningen avgörande,

beror detta på att Kungl. Majit vid en eventuell fastställelse av planen

såsom tilläggsstat skulle tvingas att fatta beslut jämväl örn tilläggsstatens inkomstsida

och att detta ställningstagande till finansieringsfrågan ej kan tänkas

grundat på en riksdagens fullmakt. Att riksdagen skulle lämna preliminärt

bemyndigande även i angivet hänseende skulle nämligen enligt min

mening kunna ifrågakomma, endast om det vore klart, att medelsdisposition

enligt planen under alla förhållanden skulle helt belasta budgetutjämningsfonden.

Det låter sig emellertid väl tänka, att en annan lösning befinnes

vara lämpligare i den situation som inträtt efter planens fastställelse.

När jag sålunda tillstyrker, att Kungl. Majit under alla förhållanden skall

å särskild tilläggsstat äska medel för de arbeten som må hava igångsatts med

stöd av det till anslagsplanen knutna bemyndigandet — detta innebär tydligen

att utgifterna regelbundet skola bestridas genom förskott — är syftet

alltså, att riksdagen skall beredas tillfälle till prövning av finansieringsfrågan.

Riksdagens omprövning av redan gjorda, å tilläggsstaten uppförda medelsanvisningar

blir ju av redan antydda skäl väsentligen formell; i så måtto

blir riksdagens beslut om upptagande av vissa poster på anslagsplanen att

betrakta som den egentliga anslagsanvisningen och Kungl. Majits därpå grundade

beslut att likställa med fastställelsen av utgiftssidan på en tilläggsstat

i gängse mening.

Genom framläggandet för riksdagen av en tilläggsstat erhålles tydligen

möjlighet att i en praktiskt lämplig form vidtaga eventuellt erforderliga kompletteringar

av arbetsprogrammet. De hörda ämbetsverken ha med skäl erinrat,

att man, om Kungl. Majits beslut örn anslagsplanens ikraftträdande

automatiskt skulle ge denna karaktären av en verklig tilläggsstat, skulle kunna

tvingas att upprätta en andra tilläggsstat vid sidan av den av Kungl. Majit

fastställda, örn ett kompletteringsbehov skulle göra sig gällande.

Tilläggsstaten ger också ett lämpligt tillfälle till bestämning av medelsanvisningarnas

slutliga karaktär i anslagstekniskt hänseende. Innan tilläggs
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 184.

7

stat fastställts, torde anvisningarna böra betecknas på ett från gängse anslagsbeteckningar

skilt sätt, som klart anger deras speciella ställning. Med

stöd av vad här anförts rörande behandlingen av anvisningarna vill jag förorda

benämningen förskottsanslag. Dessa anslag skulle givetvis ej få överskridas.

De år, då riksstaten kompletteras med en på här föreslaget sätt utformad

anslagsplan, kommer riksdagen att fatta beslut örn två helt skilda kategorier

av anslag, en vid vilken definitiv medelsanvisning sker och vilken därför

infogas i budgetbalansen samt en annan där medelsanvisningen har karaktären

av ett förskottsbemyndigande och till vars finansiering riksdagen

sålunda förbehåller sig att i efterhand taga ställning; vid denna senare prövning

får avgöras exempelvis i vilken utsträckning vägarbetena böra belasta

automobilskattemedelsfonden eller få föranleda en underbalansering av tillläggsstaten.

Den förra anslagsgruppen redovisas å riksstaten, den senare å

anslagsplanen, för vilken jag i likhet med statskontoret — trots att den tydligen

bör omfatta blott en utgiftssida — vill föreslå beteckningen beredskapsstat.

I den mån Kungl. Majit utnyttjar den till beredskapsstaten knutna fullmakten

bör detta ske genom fastställande av förskottsstat, omfattande hela beredskapsstaten

eller vissa delar av denna. Investeringsanslag böra få upptagas å

en förskottsstat endast i förening med däremot eventuellt svarande avskrivningsanslag.

Anslagstekniskt skulle för anslagen å en förskottsstat gälla, att

de skola vara underkastade för motsvarande riksstatsanslag gällande förfogande-

och dispositionsregler och sålunda, bland annat, skola grunda vanlig

dragningsrätt å statsverkets checkräkning, i den mån de tillhöra driftbudgeten,

och finansieras av riksgäldskontoret, i den mån de tillhöra kapitalbudgeten,

men att utgifter å anslagen skola redovisas vid sidan av riksstaten till

dess att anslagen överföras å tilläggsstat.

Redovisningen av de utgifter som bestridas med stöd av en förskottsstat

bör givetvis direkt anknytas till anslagsfördelningen å denna. Förskottsstatens

uppställning i förening med att den omfattar även avskrivningsanslag

medför, att bokföringen därvid blir sådan, att den, sedan förskottsstaten fastställts

såsom tilläggsstat, utan ändring kan överföras till budgetredovisningen.

Även belastningen å statsverkets checkräkning blir med det förordade anslagsanvisnings-

och redovisningsförfarandet från början korrekt.

Åv statskontoret har föreslagits, att samråd med riksdagens fullmäktige

i riksbanken och riksgäldskontoret skall äga ruin, innan beredskapsstaten

lägges till grund för beslut. Även jag finner naturligt, att sådant samråd

kommer tiil stånd. Jag anser dock icke tillräckliga skäl föreligga för att

göra fullmäktigeinstitutionernas hörande till förutsättning för ett utnyttjande

även i mindre omfattning av det föreslagna bemyndigandet.

Det enligt här angivna riktlinjer utformade förslag till beredskapsstat,

som nu föreligger och vars olika anslag närmare motiveras av cheferna för

av förslaget berörda departement (bil. 2—14 till ifrågavarande bilaga till statsrådsprotokollet),

omfattar till övervägande delen anslag till arbeten, vilka ansetts

under alla förhållanden böra komma till stånd och som kunna men —

vid bibehållet konjunkturläge — ej behöva utföras under nästa budgetår.

Därjämte lia emellertid å beredskapsstaten upptagits krispolitiska anslag

med skiftande ändamål.

Inom den förra gruppen dominera anslagen till vägarbeten och till investeringar

vid affärsverken. I övrigt omfattar gruppen väsentligen anslag

til! olika byggnadsföretag som varit föremål för prövning redan vid utarbetandet

av årets statsverksproposition.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 184.

Utskottet.

Bland de egentliga krisanslagen märkes främst anslaget till statliga och

kommunala beredskapsarbeten samt vidare vissa bidragsanslag, väsentligen

under nionde huvudtiteln, och anslag till investering i vissa utlåningsfonder.

Förskottsanslagen å driftbudgeten uppgå — exklusive avskrivningsanslagen

— till ett sammanlagt belopp av 155.9 miljoner kronor, varav 50.9 miljoner

kronor under femte huvudtiteln och 90.2 miljoner kronor under sjätte huvudtiteln.

Anslagen å kapitalbudgeten uppgå till sammanlagt 75.4 miljoner

kronor, varav 42.4 miljoner kronor hänföra sig till affärsverksfonderna. Häremot

svara avskrivningsanslag å sammanlagt 26.1 miljoner kronor.

Utskottet vill till en början beröra frågan om det i föreliggande proposition

med förslag till beredskapsstat för budgetåret 1938/39 ingående investeringsprogrammet

och särskilt omfattningen av de ifrågasatta av konjunkturpolitiska

skäl motiverade kapitalinvesteringarna. Utskottet måste i likhet

nied departementschefen och vissa motionärer finna åtskilliga svårigheter

föreligga därutinnan, att de i föreliggande beredskapsstat upptagna

förskottsanslagen i ett flertal fall hava samma ändamålsbeteckning som anslag,

upptagna å det föreliggande förslaget till riksstat. Emellertid anser sig

utskottet kunna utgå från att Kungl. Majit, då det gäller ordnandet av sådana

arbeten, som äro avsedda att utföras med anlitande av medel å beredskapsstat,

men som eljest skolat senare bestridas av å den ordinarie budgeten

upptagna anslag söker vidtaga sådana anordningar, att icke praktiska

olägenheter uppkomma. I anledning av vad departementschefen anfört rörande

svårigheterna att på lämpligt sätt ordna arbeten under förutsättning

av en mindre allmän arbetslöshet vill utskottet understryka vikten av att i

största möjliga utsträckning investeringsprogrammets genomförande sker

med hänsyn tagen till icke blott rådande läge på arbetsmarknaden, utan även

de lokala förhållandena å de orter, där arbetslösheten uppträder utan att

dock hava erhållit en mera allmän spridning. Utskottet förutsätter härvid,

att vid en mera lokalt begränsad arbetslöshet de för arbetslöshetens bekämpande

å den ordinarie budgeten till förfogande ställda medlen i första hand

komma till användning.

I avseende å omfattningen av beredskapsbudgeten håller utskottet före. att

en ganska vid ram bör förefinnas, för att Kungl. Majit skall kunna med

hänsyn till arbetslöshetens art och lokala fördelning kunna vidtaga de åtgärder,

som i varje särskilt fall må visa sig lämpliga för vinnande av det

med åtgärderna närmast avsedda syftet. Med hänsyn härtill har utskottet

icke ansett sig böra föreslå någon allmän begränsning i det framlagda programmet

på sätt i vissa motioner antytts. Utskottet vill emellertid uttala den

förhoppningen, att arbeten i större omfattning icke skola i konjunkturutjämnande

syfte behöva igångsättas under den tid, som förlöper, intill dess

riksdagen kan bliva i tillfälle att till prövning upptaga frågan om vad som

må kunna göras för att motverka följderna av en inträdande kris. I anslutning

till vad som i vissa motioner framhållits vill utskottet emellertid hava

uttalat den uppfattningen att — om en begränsning i fråga om dispositionsrätten

av de å beredskapsstaten upptagna förskottsanslagen ej av antydda

skäl synes böra ifrågakomma — framläggandet av den tilläggsstat till riks
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 184.

9

staten för det år beredskapsstaten avser, torde böra ske så tidigt under riksdagen,

att riksdagen snarast möjligt beredes tillfälle att pröva de åtgärder,

som av en rådande kris påkallas och för vilka anslag å tilläggsstat måste

beviljas. Detta lärer kunna ske omkring den 15 februari eller vid den tidpunkt,

som motionsvis föreslagits såsom gräns för beredskapsstatens giltighetstid.

På detta sätt får riksdagen möjlighet att icke blott erhålla uppgift

om de åtgärder, som av Kungl. Majit vidtagits genom anvisningar å beredskapsstaten,

utan även att pröva omfattningen av den fortsatta verksamheten

för krisens utjämnande. Genom en sådan åtgärd torde också det praktiska

syftet med det i motionen I: 335 framställda yrkandet rörande en tidsbegränsning

av ifrågasatta bemyndigandet bliva i huvudsak tillgodosett.

På grund av vad som framhållits särskilt i avseende å formerna för användningen

av anslagen till statliga och kommunala beredskapsarbeten vill

utskottet uttala, att dessa anslag böra få disponeras enligt den praxis, som

hittills utvecklat sig. Särskilt bör uppmärksammas, att de statliga åtgärderna

icke försvaga exportnäringens konkurrensförmåga eller försvåra jordbrukets

möjligheter att erhålla arbetskraft. Vad i föreliggande motioner i övrigt

anförts beträffande investeringsprogrammet, har utskottet med den ställning

utskottet intagit till Kungl. Maj :ts förslag icke ansett sig böra särskilt ingå på.

Utskottet övergår härefter till frågan om de budgettekniska anordningar,

som av departementschefen föreslagits för genomförande av det framlagda

förslaget om en beredskapsstat. Även om utskottet icke bortser från att vid

tillämpningen och speciellt vid upprättandet av de särskilda förskottsstater,

som avsetts skola komma till stånd, svårigheter kunna komma att visa sig,

vill dock utskottet betona, att det xiii är fråga örn ett försök att på ett annat

och mera fullständigt sätt, än som vid 1933 års kris var möjligt, skapa enhetlighet

och åstadkomma mera fasta normer på åtskilliga betydelsefulla

områden, vilka icke tidigare varit föremål för reglering. Det torde under

sådana förhållanden icke låta sig göra att i förväg fullt ut bedöma,

huru de budgettekniska anordningarna lämpligen böra i detalj utformas, och

säkerligen kunna härvid skilda synpunkter göras gällande. Utskottet har

emellertid vid ett ingående övervägande av detta spörsmål icke funnit skäl

föreligga att frångå de synpunkter, som av departementschefen blivit anförda

i frågan. Givetvis förutsätter utskottet härvid, att, då erfarenhet vunnits

rörande det budgetmässiga utformandet av beredskapsstaten och vad

därmed äger samband, vissa jämkningar i vad som nu föreslagits kunna

komma att påkallas av såväl mera formella som rent praktiska skäl. Utskottet

anser sig alltså nu böra ansluta sig till departementschefens synpunkter

och utgår följaktligen från att beredskapsstaten beträffande utgiftssidan

i huvudsak uppställes efter förebild av riksstaten samt alt å tilläggsstat

framdeles begäres täckning för de medelsanvisningar, som av Kungl.

Majit kunna behöva göras från anslagen å beredskapsstat. Även i avseende

å anslags-, anvisnings- och redo visn ingsförfarandet vill utskottet ansluta sig

till vad departementschefen anfört.

Utskottet har uppmärksammat, att Kungl. Majit genom det framlagda

förslaget sökt bereda riksdagen tillfälle att i möjligaste mån pröva de ända
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 184.

mål, för vilka å beredskapsstaten upptagits särskilda förskottsanslag.

Utskottet har också i detalj ingått i granskning av de utav Kungl. Maj:t

gjorda anslagsäskandena, vilket närmare framgår av efterföljande utlåtanden.

I anledning av vissa motionsvis gjorda yrkanden och förslag anser sig utskottet

slutligen böra anföra följande.

I motionerna I: 334 och II: 479 har föreslagits, att riksdagen vid uppställandet

av föreskrifter för beredskapsstatens användning måtte uttala sig för

fastställande av vissa grunder, enligt vilka igångsättande av arbeten med anlitande

av anslag å heredskapsstat borde ske, samt bland annat ifrågasatts,

att yttranden skulle inhämtas av vissa särskilt angivna myndigheter

och organ, verksamma på arbetsmarknadens och näringslivets områden.

I anledning härav vill utskottet framhålla, att utskottet givetvis utgår från

att de frågor, som beröra igångsättande av här avsedda arbeten, bliva i vederbörlig

ordning förberedda. Anledning synes sålunda saknas att från

riksdagens sida lämna några närmare direktiv beträffande remissförfarandet,

något som knappast skulle stå i god överensstämmelse med hittills tilllämpad

praxis och som för övrigt i vissa hänseenden torde vara ägnat att

medföra med hänsyn till det ändamål, det här gäller att tillgodose, ej alltid

önskvärda konsekvenser.

I samma motioner har yrkats på skyndsam utredning angående inrättande

av ett fristående centralorgan för den egentliga arbetslöshetspolitiken. Då

utskottet utgår från att Kungl. Majit upptager till övervägande spörsmålet

örn ordnandet i lämpliga former av behandlingen av sådana ärenden, som

kräva en mera enhetlig handläggning, har utskottet, som icke känt sig övertygat

om behovet av ett fristående organ för detta ändamål, icke ansett sig

böra göra framställning i enlighet med det motionsvis nu framförda kravet.

Vidkommande åter det i motionerna 1:336 och 11:480 upptagna yrkandet

om skrivelse till Kungl. Majit med anhållan om skyndsam utredning

rörande riktlinjerna för arbetslöshetspolitikens planläggning och organisation

med särskild hänsyn till de förhållanden, som aktualiserats genom uppställandet

av beredskapsstaten, finner sig utskottet böra betona, att åtskilliga

nya spörsmål inom arbetslöshetspolitiken uppkommit i och med förslaget

om en särskild beredskapsstat. Då utskottet emellertid anser, att de nu arbetande

1937 års arbetslöshetssakkunniga vid fullgörandet av sitt uppdrag icke

torde kunna undgå att till prövning upptaga även förevarande spörsmål, finner

sig utskottet ej böra nu föreslå någon framställning i ämnet till Kungl.

Majit.

Utskottet vill slutligen erinra om att vederbörande departementschef vid

behandlingen av framställningen örn förskottsanslag å beredskapsstat såsom

bidrag till vägarbeten framhållit, att han utgått från den förutsättningen

att vägarbeten i regel skulle utföras i vanlig ordning med statsbidrag av den

storlek, som med hänsyn till omständigheterna kan finnas påkallad. Utskottet

har redan i detta sammanhang velat understryka departementschefens

sålunda gjorda uttalande och utgår följaktligen från att ifrågavarande

vägarbeten komma till utförande i den ordning, som hittills varit bruklig.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 184.

11

I övrigt kommer utskottet att beträffande vägarbetena senare uttala sig och

i samband därmed behandla vissa motionsvis gjorda yrkanden.

I anslutning till de synpunkter, som sålunda anförts, kommer utskottet

att — i den mån hithörande frågor tillhöra utskottets handläggning — i

särskilda härefter följande utlåtanden för varje departements äverisom för

affärsverkens vidkommande behandla de av Kungl. Maj :t å beredskapsstat

begärda anslagen samt skall framdeles upptaga frågan örn ifrågasatta avskrivningar

beträffande förskottsanslagen å beredskapsstat. Sedan samtliga av

Kungl. Majit eller i motioner begärda anslag blivit av riksdagen behandlade,

torde statsutskottet böra förelägga riksdagen för fastställelse beredskapsstat

för budgetåret 1938/39, vilken då jämväl bör innefatta anslagen under jordbruksdepartementets

verksamhetsområde.

Det av Kungl. Majit begärda bemyndigandet att sätta beredskapsstaten

eller viss del därav i tillämpning samt att ställa medel till vederbörande

myndigheters förfogande synes böra lämnas i detta sammanhang.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må

1) besluta

a) att en beredskapsstat för budgetåret 1938/39 skall upprättas

i enlighet nied de allmänna riktlinjer, som av chefen

för finansdepartementet i statsrådsprotokollet den 31 mars

1938 angivits, samt att å denna beredskapsstat skola uppföras

de förskottsanslag, som av riksdagen kunna komma att

anvisas;

b) att motionerna I: 334, 335 och 336 samt lii 479, 480 och

481, — i vad de avse investeringsprogrammet, de budgettekniska

anordningarna samt övriga för beredskapsstaten grundläggande

frågor — i den mån de icke få anses besvarade

med vad utskottet anfört, ej skola till någon riksdagens åtgärd

föranleda;

c) i skrivelse till Kungl. Majit meddela de synpunkter beträffande

frågorna om beredskapsstatens uppställning, investeringsprogrammet

och de särskilda budgettekniska anordningarna,

som av utskottet härovan blivit anförda;

2) bemyndiga Kungl. Majit att, om så till följd av en väsentlig

försämring av konjunkturläget inom landet eller inom

vissa näringsområden prövas erforderligt, fastställa beredskapsstaten

eller viss del därav att lända till efterrättelse såsom

förskottsstat samt att ställa å förskottsstaten upptagna

anslag till vederbörande myndigheters förfogande.

Stockholm den 24 maj 1938.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS RÅSTOCK.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 184.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Nilsson i Gränebo, Johansson i Fredrikslund, Nilsson

i Malmö, Hansén, Asplund, Borell, Nilsson i Landeryd, Gustafsson i Benestad, Lindström,

Magnusson i Kalmar, Bäcklund och Domö; samt

från a n''d r a kammaren: herrar Råstock, Jansson i Falun, Jeppsson, Persson i Falla,

Svensson, Andersson i Prästbol, Isacsson, Olsson i Staxäng, Persson i Tidaholm, Erlander,

Andersson i Malmö och Hansson i Rubbestad.

Reservation

av herrar Johansson i Fredrikslund, Borell, Nilsson i Landeryd, Domö,

Persson i Falla och Olsson i Staxäng, som ansett, att utskottets yttrande och

förslag bort hava följande lydelse:

»Utskottet vill till en början beröra frågan om det i föreliggande proposition

med förslag till beredskapsstat för budgetåret 1938/39 uppställa investeringsprogrammet

och särskilt omfattningen av de ifrågasatta av konjunkturpolitiska

skäl motiverade kapitalinvesteringarna. Utskottet måste i likhet

med departementschefen och vissa motionärer finna åtskilliga svårigheter

föreligga därutinnan, att de i föreliggande beredskapsstat upptagna

förskottsanslagen i ett flertal fall hava samma ändamålsbeteckning som anslag,

upptagna å det föreliggande förslaget till riksstat. Utskottet uttalar

den förhoppningen, att Kungl. Majit, då det gäller ordnandet av sådana

arbeten, som äro avsedda att utföras med anlitande av medel å beredskapsstat,

men som eljest skolat senare bestridas av å den ordinarie budgeten

upptagna anslag söker vidtaga sådana anordningar, att icke praktiska olägenheter

uppkomma.

Dessutom vill utskottet redan här särskilt framhålla, att anslagsbeviljandet

ställer stora krav på planmässighet och anpassning efter läget på arbetsmarknaden,

varvid i synnerhet bör uppmärksammas, att den statliga politiken

icke försvagar exportnäringens konkurrensförmåga eller försvårar

jordbrukets möjligheter att få arbetskraft. I anledning av vad departementschefen

anfört rörande svårigheterna att på lämpligt sätt ordna arbeten under

förutsättning av en mindre allmän arbetslöshet vill utskottet understryka

vikten av att i största möjliga utsträckning investeringsprogrammets

genomförande sker med hänsyn tagen till icke blott rådande läge på arbetsmarknaden

utan även de lokala förhållandena å de orter, där arbetslösheten

uppträder utan att dock hava erhållit en mera allmän spridning. Utskottet

erinrar härvid om de svårigheter som tidigare i detta hänseende visat

sig föreligga. Ett hänsynstagande till arbetslöshetens art och lokala spridning

förutsätter samråd mellan socialdepartementet, övriga departement och

verken å ena sidan och statens arbetslöshetskommission å den andra. Ett

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 184.

13

sådant samråd har, som vissa motionärer påpekat, hittills icke i tillräcklig

grad förekommit. Utskottet förutsätter dessutom, att vid en mera lokalt

begränsad arbetslöshet de för arbetslöshetens bekämpande å den ordinarie

budgeten till förfogande ställda medlen i första hand komma till användning.

Likaledes förutsätter utskottet, att beredskapsstaten ej behöver träda i tilllämpning

för bekämpande av en mera utbredd arbetslöshet, så framt denna

är i sin helhet av mindre betydande storlek. Skulle arbetslöshetens omfattning

nödvändiggöra att medel av beredskapsstaten anvisas, förutsätter utskottet

vidare att arbetena utväljas med hänsyn i första rummet till deras

förmåga att direkt häva arbetslösheten och att således, vad särskilt förskottsanslag

till byggnadsarbeten angår, desamma på grund av nuvarande situation

på byggnadsmarknaden utnyttjas med största återhållsamhet. Igångsättande

av arbeten upptagna i beredskapsstaten bör ske i sammanhang och endast i

den omfattning visst arbetslöshetsläge kräver samt efter uppgjord plan.

I avseende å omfattningen av beredskapsbudgeten håller utskottet före,

att en ganska vid ram av arbetsobjekt bör förefinnas, inom vilken Kungl.

Maj:t må kunna utvälja lämpliga arbeten och med hänsyn till arbetslöshetens

art och lokala fördelning vidtaga de åtgärder, som i varje särskilt

fall kunna visa sig lämpliga för vinnande av det med åtgärderna närmast

avsedda syftet. Å andra sidan finner utskottet i likhet med vissa motionärer

ett bemyndigande för Kungl. Majit att utan riksdagens vidare hörande igångsätta

samtliga de inom en så vid ram angivna åtgärderna icke lämpligen böra

ifrågakomma. Många skäl tala i detta hänseende för att återhållsamhet bör

iakttagas. Behov av att utan riksdagens speciella hörande disponera medel

för igångsättande av arbeten kan föreligga blott till början av år 1939, alltså

under blott ungefär 7 månader. I detta sammanhang erinrar utskottet

örn att de medel, som riksdagen under en följd av år anslagit till allmänna

arbeten i öppna marknaden, ännu icke till fullo uttagits. I anledning härav

finner sig utskottet böra föreslå den allmänna begränsningen av det framlagda

programmet, att Kungl. Majit skall äga att inom en viss kostnadsram,

som utskottet finner lämpligen kunna bestämmas till 50 miljoner kronor,

anordna arbeten, avsedda att bekostas av medel, som anvisats å beredskapsstaten.

I anslutning till vad som i vissa motioner framhållits vill utskottet

hava uttalat den uppfattningen, att framläggandet av tilläggsstat till riksstaten

för det år beredskapsstaten avser, torde böra ske så tidigt under

riksdagen, att riksdagen snarast möjligt beredes tillfälle att pröva de åtgärder,

som av en rådande kins påkallats och för vilka anslag å tilläggsstat

måste begäras. Detta bör kunna ske före den 15 februari. På detta sätt får

riksdagen möjlighet att icke blott erhålla uppgift om de åtgärder, som av

Kungl. Majit vidtagits genom anvisningar å beredskapsstaten, utan även att

pröva omfattningen av den fortsatta verksamheten för krisens bekämpande.

Genom en sådan anordning skulle det ifrågasatta bemyndigandet för Kungl.

Majit upphöra att gälla vid ovan angivna tidpunkt.

På grund av vad som framhållits .särskilt i avseende å formerna för användningen

av anslagen lill statliga och kommunala beredskapsarbeten vill

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 184.

utskottet särskilt framhålla, att den arbetsverksamhet, som socialdepartementet

nu för arbetslöshetspolitiska syften bedriver med detta slag av arbeten,

bör avvecklas. Sådana arbeten, som äro att hänföra till egentliga hjälparbeten,

böra i stället inordnas under ett centralorgan, såsom utskottet här

nedan närmare vill utveckla i samband med behandlingen av vissa i ämnet

väckta motioner. Ingen fast praxis, enligt vilken anslagen till statliga och

kommunala beredskapsarbeten böra få disponeras, har hittills utvecklat sig.

Bestämmandet häröver ligger helt och odelat hos ett statsdepartement, vilket

utskottet finner strida mot svensk förvaltningstradition. I avvaktan på

resultatet av en utredning angående ett centralorgan, vill utskottet föreslå

att det av Kungl. Majit begärda anslaget om 40 milj. kr. till statliga och

kommunala beredskapsarbeten ej beviljas, utan att i stället ett belopp av 15

milj. kr. anvisas å beredskapsstaten att ställas till arbetslöshetskommissionens

förfogande, varom utskottet senare skall avgiva förslag. Skulle detta

belopp visa sig otillräckligt, torde det ankomma på Kungl. Majit att till nästkommande

riksdag inkomma med framställning om en förstärkning av anslaget.

Utskottet övergår härefter till frågan om de budgettekniska anordningar,

som av departementschefen föreslagits för genomförande av det framlagda

förslaget om en beredskapsstat. Även örn utskottet icke bortser från att vid

tillämpningen och speciellt vid upprättandet av de särskilda förskottsstater,

som avsetts skola komma till stånd, svårigheter kunna komma att visa sig,

vill dock utskottet uttala en förhoppning, att det försök med en särskild

beredskapsstat som nu göres i och för sig skall leda till större enhetlighet

och åstadkomma mera fasta normer i åtskilliga grundläggande hänseenden,

vilka icke tidigare varit föremål för reglering. Det torde under sådana förhållanden

icke låta sig göra att i förväg fullt ut bedöma, huru de budgettekniska

anordningarna lämpligen böra i detalj utformas, och säkerligen kunna

härvid skilda synpunkter göras gällande. Utskottet har emellertid vid ett

ingående övervägande av detta spörsmål icke funnit skäl föreligga att frångå

de synpunkter, som av departementschefen blivit anförda i frågan. Givetvis

förutsätter utskottet härvid, att, då erfarenhet vunnits rörande det budgetmässiga

utformandet av beredskapsstaten och vad därmed äger samband,

vissa jämkningar i vad som nu föreslagits kunna komma att påkallas av

såväl mera formella som rent praktiska skäl. Utskottet anser sig alltså nu

böra ansluta sig till departementschefens synpunkter och utgår följaktligen

från att beredskapsstaten beträffande utgiftssidan i huvudsak uppställes efter

förebild av riksstaten samt att å tiiläggsstat framdeles begäres täckning

för de medelsanvisningar, som av Kungl. Majit kunna behöva göras från anslagen

å beredskapsstat. Även i avseende å anslags-, anvisnings- och redovisningsförfarandet

vill utskottet ansluta sig till vad departementschefen anfört.

I anledning av vissa motionsvis gjorda yrkanden och förslag anser sig utskottet

slutligen höra anföra följande.

I motionerna I: 334 och lii 479 har föreslagits, att riksdagen vid uppstäl
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 184.

15

landet av föreskrifter för beredskapsstatens användning måtte uttala sig för

fastställande av vissa grunder, enligt vilka igångsättande av arbeten med anlitande

av anslag å beredskapsstat borde ske, samt sålunda bland annat ifrågasatts,

att yttranden skulle inhämtas av vissa särskilt angivna myndigheter

och organ, verksamma på arbetsmarknadens och näringslivets områden. I

anledning härav vill utskottet framhålla, att riksdagen på i nyssnämnda motioner

angivet sätt, d. v. s. genom remissförfarande, bör kräva garantier för

att de beviljade medlen icke utan förutsatt tvångsläge tas i anspråk, då riksdagen

eljest vid utställandet av fullmakterna skulle gå längre än som kan

anses förenligt med grundprinciperna för riksdagens bevillningsmakt.

I motionerna nr I: 334 och II: 479 har yrkats på skyndsam utredning angående

inrättande av ett fristående centralorgan för den egentliga arbetslöshetspolitiken.

Utskottet vill erinra örn vad fjolårets riksdag i skrivelse nr

446 uttalat beträffande önskvärdheten att överväga spörsmålet örn lämpligt

organ för handhavande av de ärenden, som kräva central handläggning. Utskottet

har icke kunnat undgå att finna, att en viss brist på enhetlighet gjort

sig gällande vid arbetslöshetens bekämpande, såsom vid igångsättande av

planerade hjälparbeten, vilka handhafts dels av statens arbetslöshetskommission,

dels av högre statliga myndigheter. Ett organ, som kan ha översyn

över hela området för hjälppolitiken och samordna de statliga åtgärderna

mot arbetslöshet, anser utskottet vara behövligt. Åt ett sådant

centralorgan borde överlämnas uppgiften att administrera de arbeten, som

icke avse de mera normala arbetena inom departementen eller verken eller

andra inom beredskapsstaten specificerade arbeten i allmän eller enskild

regi. Till centralorganets verksamhetsområde torde jämväl en eventuellt

erforderlig kontant understödsverksamhet böra hänföras.

Vidkommande slutligen det i motionerna I: 336 och II: 480 upptagna yrkandet

om skrivelse till Kungl. Majit med anhållan örn skyndsam utredning

rörande riktlinjerna för arbetslöshetspolitikens planläggning och organisation

med särskild hänsyn till de förhållanden, som aktualiserats genom uppställandet

av en särskild beredskapsstat, finner sig utskottet böra betona,

att den erfarenhet örn åtgärder för arbetslöshetens bekämpande, som redan

nu föreligger, bör läggas till grund för en utredning, som avser att undersöka

möjligheterna av att anpassa dylika åtgärder efter säsongvariationema på

arbetsmarknaden, efter variationerna i konjunkturerna och efter arbetslöshetens

karaktär. Vid en sådan utredning bör även undersökas effekten av

de olika lijälpfÖrmer, som kommit till användning, samt i enlighet med förra

årets riksdags uttalande verkställas en allmän översyn över de bestämmelser,

som reglera den samhälleliga hjälpverksamheten vid arbetslöshet.

I anslutning till de synpunkter, som sålunda anförts, kommer utskottet

att — i den män hithörande frågor tillhöra utskottets handläggning — i

särskilda utlåtanden denna dag för varje departements ävensom för affärsverkens

vidkommande behandla de av Kungl. Majit å beredskapsstat begärda

anslagen samt skall framdeles upptaga frågan örn ifrågasatta avskrivningar

beträffande förskottsanslagen å beredskapsstat. Sedan samtliga av

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 184.

Kungl. Majit eller i motioner begärda anslag blivit av riksdagen behandlade,

torde statsutskottet böra förelägga riksdagen för fastställelse beredskapsstat

för budgetåret 1938/39, vilken då jämväl bör innefatta anslagen under

jordbruksdepartementets verksamhetsområde.

Det av Kungl. Majit begärda bemyndigandet att sätta beredskapsstaten

eller viss viss del därav i tillämpning samt att ställa medel till vederbörande

myndigheters förfogande synes böra lämnas i detta sammanhang.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må

1) besluta

a) att en---att anvisas;

b) med bifall till motionerna I: 334 och lii 479 i skrivelse

till Kungl. Majit hemställa om skyndsammaste utredning angående

inrättande av ett fristående centralorgan för den egentliga

arbetslöshetspolitiken samt att Kungl. Majit måtte till

nästa års riksdag inkomma med förslag i ämnet;

c) med bifall till motionerna Ii 336 och lii 480 i skrivelse

till Kungl. Majit anhålla om skyndsam utredning rörande

riktlinjerna för arbetslöshetspolitikens planläggning och organisation;
d)

i skrivelse till Kungl. Majit meddela de synpunkter beträffande

frågorna örn beredskapsstatens uppställning, riksdagsfullmaktens

giltighetstid, investeringsprogrammet, remissförfarandet,

arbetenas lokala och säsongmässiga anpassning

samt planmässiga igångsättande, som av utskottet här ovan

blivit anförda;

2) bemyndiga---erforderligt, fastställa viss del av

beredskapsstaten att intill en sammanlagd årskostnad för

staten av 50 miljoner kronor lända till---myndighe
ters

förfogande.»

388104. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1938.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1938:418 Skrivelse till Konungen i anledning av vissa i Kungl. Maj:ts proposition med förslag till beredskapsstat för budgetåret 1938/39 jämte i ämnet väckta motioner be s. 1 i texten