Utlåtande i anledning av vissa i Kungl. Maj:ts proposition med förslag till beredskapsstat för budgetåret 1938/39 jämte i ämnet väckta motioner behandlade allmänna principfrågor.
1938-05-24 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1938:184, Utlåtande i anledning av vissa i Kungl. Maj:ts proposition med förslag till beredskapsstat för budgetåret 1938/39 jämte i ämnet väckta motioner behandlade allmänna principfrågor.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 184.
1
Nr 184.
Ankom till riksdagens kansli den 27 maj 1938 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av vissa i Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till beredskapsstat för budgetåret 1938/39 jämte
i ämnet väckta motioner behandlade allmänna principfrågor.
(3:e och 4:e avd.)
I propositionen nr 275, vilken hänvisats till statsutskottet för förberedande
behandling i vad densamma ej angår jordbruksärenden, har Kungl. Maj :t under
åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
den 31 mars 1938 föreslagit riksdagen att
dels godkänna ett statsrådsprotokollet såsom bilaga bifogat förslag till beredskapsstat
för budgetåret 1938/39,
dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att, om så till följd av en väsentlig försämring
av konjunkturläget inom landet eller inom vissa näringsområden
prövas erforderligt, fastställa beredskapsstaten eller viss del därav att lända
till efterrättelse såsom förskottsstat samt att ställa å förskottsstaten upptagna
anslag till vederbörande myndigheters förfogande.
Utskottet, som i annat sammanhang behandlar Kungl. Maj:ts förslag i vad
detsamma avser de särskilda i beredskapsstaten å drift- och kapitalbudget upptagna
anslagen, företager här till behandling de principfrågor, vilka i propositionen
beröras å sid. 1—11 och som avse investeringsprogrammet och de
budgettekniska anordningarna.
I samband med Kungl. Maj :ts förslag i nämnda frågor har utskottet till behandling
förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena, nr 334, inom första kammaren
av herr F. Domö m. fl. samt den andra, nr 479, inom andra kammaren av
herr G. Bagge m. fl., i vilka motioner bland annat hemställts,
1) att riksdagen i fråga om dc i beredskapsstatförslaget upptagna specificerade
arbetena ville efter vederbörlig prövning godkänna arbeten i en förhållandevis
vidsträckt omfattning men inom ramen för de sålunda godkända
anslagen bemyndiga Kungl. Majit att igångsätta arbeten intill en sammanlagd
årskostnad för staten av 50 milj. kronor, vilken summa riksdagen efter vederbörande
utskotts avvägning må till angivna belopp uppdela mellan driftsbudgeten
och kapitalbudgeten,
Bihang till riksdagens protokoll 1938. G samt. Nr 184
1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 184.
2) att riksdagen vid uppställande av föreskrifter för beredskapsstatens
ikraftträdande måtte beakta, vad i olika hänseenden anförts beträffande
riksdagsfullmaktens giltighetstid, remissförfarandet, arbetenas lokala och
säsongmässiga anpassning samt planmässiga igångsättande m. m.,
3) att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa örn skyndsammaste
utredning angående inrättande av ett fristående centralorgan för den
egentliga arbetslöshetspolitiken samt att Kungl. Maj :t måtte till nästa års riksdag
inkomma nied förslag i ämnet,
4) att riksdagen måtte avslå förslaget att i beredskapsstaten uppföra ett anslag
å 40 milj. kr. till statliga och kommunala beredskapsarbeten, men i avbidan
på den under punkt 3) begärda utredningen besluta att i beredskapsstaten
— utöver de under punkt 1) upptagna 50 miljoner kronorna — uppföra
ett anslag å 15 milj. kronor att ställas till arbetslöshetskommissionens förfogande,
dels två likalydande motioner, väckta den ena, nr 335, inom första kammaren
av herr K. Petersson m. fl. samt den andra, nr 481, inom andra kammaren
av herr E. Åqvist m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte begränsa det
begärda bemyndigandet för Kungl. Majit att fastställa beredskapsstaten eller
del därav att gälla till den 15 februari 1939,
dels ock två likalydande motioner, väckta den ena, nr 336, inom första kammaren
av herr Ohlin m. fl. samt den andra, nr 480, inom andra kammaren av
herr Carlström m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam utredning rörande riktlinjerna för
arbetslöshetspolitikens planläggning och organisation med särskild hänsyn till
de förhållanden, som aktualiserats genom uppställandet av en särskild beredskapsstat.
I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, får utskottet
hänvisa till motionerna I: 334, 335 och 336.
Vid redogörelse för finansplanen i årets statsverksproposition framhöll
chefen för finansdepartementet, att förberedelser för åtgärder som äro påkallade
under en lågkonjunktur i rådande ekonomiska läge finge anses falla
inom ramen för budgetarbetet. Konjunktursituationens möjligheter till ut
veckling i två motsatta riktningar, antingen fortsatt god konjunktur, örn än
med en kortvarig stagnation, eller också allvarlig depression, kunde icke på
utgiftssidan mötas med något mellanting mellan restriktiva och expansiva
åtgärder. Det naturliga bleve i stället att vid uppgörande av ordinarie anslagsäskanden
i budgeten öva all den återhållsamhet, som vore förenlig med
ofrånkomliga praktiska hänsyn, men att samtidigt för ett möjligt krisläge
ha i färdig beredskap arbetsplaner för kapitalinvesteringar, som med kortaste
varsel kunde sättas i verket. Detta syftemål syntes möjligt att till
godose genom att riksdagen sattes i tillfälle att granska förslag till investeringar,
avsedda att komma till utförande om och när den ekonomiska utvecklingen
motiverade detta, och att å en särskild anslagsplan villkorligt anvisa
erforderliga medel till dessa arbeten.
Statsutskottets utlåtande Nr 184.
3
Vid utformandet av förslaget till riksstat för budgetåret 1938/39 hade de
sålunda angivna principerna följts, anför departementschefen i nu förevarande
proposition. Anslagsäskandena för verkliga utgifter och — i än högre
grad — för kapitalinvesteringar hade m. a. o. begränsats och i så måtto anpassats
efter de krav en fortsatt god konjunktur syntes ställa på finanspolitikens
utformning. För att möjligheter skulle föreligga att möta en eventuell
konjunkturförsämring hade därvid förutsatts, att budgeten senare skulle
kompletteras med en anslagsplan som beredde tillfälle till en snabb utvidgning
av den statliga anläggningsverksamheten.
Vissa inventeringar beträffande arbetsföretag, lämpade att sättas i gång
under en lågkonjunktur, ha verkställts genom kommunikationsdepartementets
försorg samt av särskilda utredningsmän inom socialdepartementet, som
i ett den 27 juli 1937 dagtecknat Betänkande med utredning och förslag
rörande beredskapsarbeten (Statens off. utredn. 1937: 26) framlagt resultaten
av sina undersökningar. Sistnämnda utredning, som omfattat även kom
munala arbeten samt jordbruks- och skogsarbeten men däremot ej anlägg - ningsverksamhet inom statens affärsverk, har åsyftat att skänka ett underlag
för upprättandet av sådana planer som den nu ifrågavarande. De förslag
som framläggas i propositionen avse— enligt vad departementschefen anfört
— blott det närmaste budgetåret men förutsätta i princip, att inventeringsarbetet
med utgångspunkt från den framlagda utredningen fullföljes.
Om de synpunkter, som varit bestämmande för den sakliga utformningen
av det föreliggande förslaget till beredskapsstat, har departementschefen för
egen del anfört följande.
Det torde icke vara nödvändigt att här åter upptaga en allmän diskussion
om inriktningen av den statliga krispolitiken. Hela anordningen med en
krisberedskapsbudget syftar till att möjliggöra en hastig utökning av det allmännas
kapitalinvesteringar, och den förutsätter alltså, att samhällsåtgärder
av detta slag äro ägnade att motverka en depression. För att enighet skall
vinnas örn dessa åtgärder, är det tydligen icke nödvändigt, att alla hysa
samma mening rörande storleken av den effekt, som på denna väg kan åstadkommas,
om man blott delar övertygelsen att verkningarna gå i den avsedda
riktningen. Under sådana omständigheter skall jag nöja mig med att här
beröra två synpunkter, som på något håll kunna ge anledning till tveksamhet.
Den första är farhågan, att kapitalinvesteringar, motiverade av konjunkturpolitiska
skäl, kunna företagas utan vederbörlig avvägning av deras nytta.
Faran härför synes i möjligaste mån bli undanröjd, genom att investeringarna
prövas i vanlig ordning, att de äro av samma art som de i den ordinarie
budgeten upptagna, och att skillnaden i angelägenhetsgrad är den, att de
ander fortsatt god konjunktur skulle lia kommit till stånd något senare, än
nu skulle bli fallet. Såtillvida innebär anordningen endast en tidsförskjutning
av ett förutsett investeringsprogram, varvid tidpunkten för arbetenas
utförande emellertid kan väljas lämpligare än som torde vara regel vid hittills
tillämpade former för anslagsprövning och anslagsanvisning. Man skulle
sålunda undvika eller i varje fall i hög grad minska de svårigheter, varmed
försöken alt åstadkomma en motkonjunktur inom den statliga anläggningsverksamheten
i praktiken visat sig vara förbundna.
4
Statsutskottets utlåtande Nr 1S4.
Den andra anledningen till tveksamhet, varå jag hänsyfta!, kan sägas vara
av rakt motsatt karaktär, i det den innebär, att nyss nämnda fördelar av att
sätta i verket ett regelbundet investeringsprogram skulle vinnas på bekostnad
av arbetenas anpassning efter arbetslöshetens art och lokala fördelning. Farhågorna
torde sakna all grund försåvitt man räknar med en verkligt svår
depression, under vilken alla kapitalinvesteringar kunna beräknas ta i anspråk
outnyttjade produktionskrafter. Men även under förutsättning av en mindre
allmän arbetslöshet synes den antydda svårigheten kunna övervinnas. Investeringsprogrammet
är nämligen så mångskiftande till sin karaktär, och
arbetena ha en sådan lokal fördelning, att hänsyn vid igångsättandet bör
kunna tagas till arbetslöshetens art och lokala spridning. Detta gäller de
redan i förväg lokalt bestämda arbetena. Men därtill kommer, att det särskilda
anslaget till beredskapsarbeten i mera inskränkt bemärkelse ger möjlighet
till att i stor utsträckning anpassa programmet efter de rådande förhållandena
på arbetsmarknaden.
Omfattningen av beredskapsbudgeten har bestämts av följande överväganden.
Endast sådana investeringar ha medtagits, vartill planerna förelegat i
sådant skick, att de ansetts enligt vanliga regler kunna beslutas av riksdagen.
Å andra sidan synes programmet böra lia sådan omfattning, att även vid en
oväntat svår och plötslig nedgång i konjunkturen nästa riksdag skulle kunna
inväntas, innan ytterligare anslag behövde begäras. Vid en mindre allvarsam
eller partiell konjunkturförsämring böra möjligheter föreligga att ur den
godkända planen utvälja delar, som lämpa sig för utförande under dessa
förhållanden.
Departementschefen övergår härefter till frågan om de budgettekniska anordningarna.
De olika möjligheter att tillgodose i finansplanen angivna önskemål,
som närmast kunna bli föremål för övervägande, hava behandlats i
en inom finansdepartementet upprättad promemoria, över vilka yttranden
efter remiss avgivits av statskontoret och riksräkenskapsverket.
I promemorian ha i första hand behandlats tvenne huvudalternativ, det
ena innebärande att budgeten skulle utbyggas genom ett slags tilläggsstat
med villkorliga anslag, det andra att anslagsplanen skulle utformas som en
av riksdagen lämnad förskottsfullmakt, knuten till en specificerad investeringsplan.
Det första alternativet förutsätter, att anslagsäskanden, avseende arbeten
av här ifrågavarande art, skulle beredas och prövas av såväl Kungl. Maj:t
som riksdagen i enahanda ordning som äskanden å riksstaten. Riksdagsbeslutet
skulle emellertid icke innebära ett anvisande av medel utan innefatta,
att anslagen skulle upptagas å en särskild anslagsplan, beträffande vilken
Kungl. Majit samtidigt skulle bemyndigas förordna att densamma under
vissa i riksdagsbeslutet närmare angivna förutsättningar skulle träda i kraft
såsom en tilläggsstat. I anslagsplanen upptagna anslagsbelopp skulle -—- därest dylikt förordnande meddelades -— i budgetredovisningen behandlas
som om de varit uppförda å riksstaten.
Enligt det andra alternativet skulle riksdagen bemyndiga Kungl Majit
att under angivna förutsättningar av tillgängliga medel förskottsvis bestrida
kostnaderna för särskilda å en av riksdagen godkänd investeringsplan upptagna
arbeten. De förskotterade utgifterna skulle därefter ersättas genom
anvisande av nästföljande års riksdag av erforderliga medel å särskild tillläggsstat.
I detta fall skulle kunna tänkas att vid den första riksdagsbehandlingen
investeringsplanen bleve föremål allenast för en mera generell granskning.
Statsutskottets utlåtande Nr 184.
5
Slutligen har i promemorian ifrågasatts en tredje lösning av förevarande
spörsmål, innebärande en mellanform mellan ovannämnda båda alternativ.
Enligt denna mellanform skulle riksdagen fastställa en villkorlig tilläggsstat
på sätt i det första alternativet avsetts men samtidigt bemyndiga Kungl.
Maj:t att, därest konjunkturläget icke påkallade att anslagsplanen i sin
helhet trädde i kraft, i allt fall igångsätta vissa å planen upptagna arbetsföretag.
I sistnämnda fall skulle anslagsplanen icke erhålla karaktären av
tilläggsstat utan kostnaderna för arbetsföretagen redovisas å förskottstilel för
att av nästföljande riksdag ersättas genom anvisande av erforderliga medel
å särskild tilläggsstat.
Den senast skisserade kompromisslösningen skulle enligt promemorian
erbjuda förmånen av finansiella anpassningsmöjligheter utan uppoffrande
av de garantier ur budgettekuisk synpunkt och med hänsyn lill riksdagens
kontrollmöjligheter som ett beslut om villkorlig tilläggsstat utan den ifrågasatta
uppmjukningen skulle skänka.
Rörande innehållet av ämbetsverkens yttranden över denna promemoria
torde få hänvisas till propositionen, sid. 5—7.
I fråga om de budgettekniska anordningarna har departementschefen för
egen del anfört följande.
Finansplanen för nästföljande budgetår, som utformats under beaktande
av de ovissa konjunkturutsikterna, förutsätter, såsom jag tidigare framhållit,
att medelsanvisningarna å riksstaten kompletteras med ett bemyndigande för
Kungl. Majit att under vissa förutsättningar disponera medel för olika av
riksdagen i särskild ordning prövade ändamål, som böra tillgodoses om högkonjunkturen
skulle brytas.
Den ifrågasatta finansfullmakten motiveras av att stor skyndsamhet är
påkallad, örn de avsedda åtgärderna skola vara av värde. Av detta motiv
för bemyndigandet följer, att de utgiftsändamål detta omfattar böra vara
prövade på förband på ett sådant sätt, att dröjsmål ej skall behöva uppkomma
på grund av att ytterligare mera väsentliga utredningar måste föregå
en definitiv medelsdisposition. Även med hänsyn till den räckvidd, fullmakten
skulle erhålla, måste kravet på en tillfredsställande utredning och
prövning redan på det förberedande stadiet upprätthållas.
Vid övervägandet av den lämpliga utformningen av finansfullmakten har
det av antydda skäl stått klart, att denna ej kan anknytas blott till en specificerad
ehuru ej i detalj motiverad förteckning på företag, som skola få
igångsättas i händelse av en vändning i den ekonomiska utvecklingen. De
olika utgiftsändamålen höra bli föremål för Kungl. Maj :ts och riksdagens
prövning efter en utredning och med stöd av en motivering av samma
karaktär, som är regel när det gäller anslag å riksstaten. Det torde vara
ägnat att underlätta bedömningen, örn den plan, på vilken de av finansfullmakten
omfattade villkorliga medelsanvisningarna böra sammanföras,
uppställes analogt med riksstaten. Även ur andra synpunkter framstår en
sådan anordning såsom motiverad.
Statskontoret har framhållit vikten av att en riktig bild erhålles av den belastning
av budgetutjämningsfonden, som skulle bli följden av alt medel disponeras
i enlighet med anslagsplanen. Därvid gäller det främst att ange i
vad mån poster upptagna på den del av planen, som motsvarar kapitalbudgeten
å riksstaten, icke; liro räntabla och således påkalla omedelbar avskrivning.
Med den förordade uppställningen av anslagsplanen kan delta på
ett enkelt och tydligt sålt ske genom att under driftbudgeten upptages en
6
Statsutskottets utlåtande Nr 184.
rubrik »Avskrivning av nya kapitalinvesteringar», varå medel för avskrivning
beräknas efter samma regler som tillämpas för riksstatens del. Häremot
kan erinras, att avskrivningsposter sakna berättigande å planen eftersom
de äro utan direkt betydelse för den fullmakt, till vilken denna är avsedd
att vara en specifikation. Invändningen synes mig emellertid icke bärande.
För medelsdispositionen enligt planen är det nämligen av stort värde
att redan från början erhålla en korrekt bokföring, vilket såsom i det följande
närmare utvecklas skulle möjliggöras genom den här förordade anordningen.
I departementspromemorian har ifrågasatts, att planen, om den i oförändrat
skick sättes i kraft genom ett Kungl. Majlis beslut, automatiskt skulle
erhålla karaktären av verklig tilläggsstat och alltså ej skulle behöva ånyo
underställas riksdagen för fastställelse. I de över promemorian avgivna yttrandena
har detta förslag avvisats. Ur principiell synpunkt har erinrats, att
det skulle strida mot grunderna för riksdagens finansmakt, om å Kungl.
Majit överlätes ej blott att avgöra, när förutsättningarna för igångsättande
av ifrågavarande arbeten vore för handen, utan även att formellt fastställa
en tilläggsstat för arbetena. I regel mäste dock de åtgärder, som vidtagits
sedan Kungl. Majit med stöd av riksdagens bemyndigande låtit anslagsplanen
träda i tillämpning, anses bindande och alltså medföra, att en omprövning
från riksdagens sida av de å ett förslag till tilläggsstat sammanförda
medelsanvisningarna blir av väsentligen formell natur. Vidare är att märka,
att om planen i sin helhet sättes i kraft, ej heller avvägningen mellan olika
utgiftsposter kan påkalla en omprövning, eftersom planen fastställts av riksdagen.
Då jag likväl anser den av ämbetsverken gjorda invändningen avgörande,
beror detta på att Kungl. Majit vid en eventuell fastställelse av planen
såsom tilläggsstat skulle tvingas att fatta beslut jämväl örn tilläggsstatens inkomstsida
och att detta ställningstagande till finansieringsfrågan ej kan tänkas
grundat på en riksdagens fullmakt. Att riksdagen skulle lämna preliminärt
bemyndigande även i angivet hänseende skulle nämligen enligt min
mening kunna ifrågakomma, endast om det vore klart, att medelsdisposition
enligt planen under alla förhållanden skulle helt belasta budgetutjämningsfonden.
Det låter sig emellertid väl tänka, att en annan lösning befinnes
vara lämpligare i den situation som inträtt efter planens fastställelse.
När jag sålunda tillstyrker, att Kungl. Majit under alla förhållanden skall
å särskild tilläggsstat äska medel för de arbeten som må hava igångsatts med
stöd av det till anslagsplanen knutna bemyndigandet — detta innebär tydligen
att utgifterna regelbundet skola bestridas genom förskott — är syftet
alltså, att riksdagen skall beredas tillfälle till prövning av finansieringsfrågan.
Riksdagens omprövning av redan gjorda, å tilläggsstaten uppförda medelsanvisningar
blir ju av redan antydda skäl väsentligen formell; i så måtto
blir riksdagens beslut om upptagande av vissa poster på anslagsplanen att
betrakta som den egentliga anslagsanvisningen och Kungl. Majits därpå grundade
beslut att likställa med fastställelsen av utgiftssidan på en tilläggsstat
i gängse mening.
Genom framläggandet för riksdagen av en tilläggsstat erhålles tydligen
möjlighet att i en praktiskt lämplig form vidtaga eventuellt erforderliga kompletteringar
av arbetsprogrammet. De hörda ämbetsverken ha med skäl erinrat,
att man, om Kungl. Majits beslut örn anslagsplanens ikraftträdande
automatiskt skulle ge denna karaktären av en verklig tilläggsstat, skulle kunna
tvingas att upprätta en andra tilläggsstat vid sidan av den av Kungl. Majit
fastställda, örn ett kompletteringsbehov skulle göra sig gällande.
Tilläggsstaten ger också ett lämpligt tillfälle till bestämning av medelsanvisningarnas
slutliga karaktär i anslagstekniskt hänseende. Innan tilläggs
-
Statsutskottets utlåtande Nr 184.
7
stat fastställts, torde anvisningarna böra betecknas på ett från gängse anslagsbeteckningar
skilt sätt, som klart anger deras speciella ställning. Med
stöd av vad här anförts rörande behandlingen av anvisningarna vill jag förorda
benämningen förskottsanslag. Dessa anslag skulle givetvis ej få överskridas.
De år, då riksstaten kompletteras med en på här föreslaget sätt utformad
anslagsplan, kommer riksdagen att fatta beslut örn två helt skilda kategorier
av anslag, en vid vilken definitiv medelsanvisning sker och vilken därför
infogas i budgetbalansen samt en annan där medelsanvisningen har karaktären
av ett förskottsbemyndigande och till vars finansiering riksdagen
sålunda förbehåller sig att i efterhand taga ställning; vid denna senare prövning
får avgöras exempelvis i vilken utsträckning vägarbetena böra belasta
automobilskattemedelsfonden eller få föranleda en underbalansering av tillläggsstaten.
Den förra anslagsgruppen redovisas å riksstaten, den senare å
anslagsplanen, för vilken jag i likhet med statskontoret — trots att den tydligen
bör omfatta blott en utgiftssida — vill föreslå beteckningen beredskapsstat.
I den mån Kungl. Majit utnyttjar den till beredskapsstaten knutna fullmakten
bör detta ske genom fastställande av förskottsstat, omfattande hela beredskapsstaten
eller vissa delar av denna. Investeringsanslag böra få upptagas å
en förskottsstat endast i förening med däremot eventuellt svarande avskrivningsanslag.
Anslagstekniskt skulle för anslagen å en förskottsstat gälla, att
de skola vara underkastade för motsvarande riksstatsanslag gällande förfogande-
och dispositionsregler och sålunda, bland annat, skola grunda vanlig
dragningsrätt å statsverkets checkräkning, i den mån de tillhöra driftbudgeten,
och finansieras av riksgäldskontoret, i den mån de tillhöra kapitalbudgeten,
men att utgifter å anslagen skola redovisas vid sidan av riksstaten till
dess att anslagen överföras å tilläggsstat.
Redovisningen av de utgifter som bestridas med stöd av en förskottsstat
bör givetvis direkt anknytas till anslagsfördelningen å denna. Förskottsstatens
uppställning i förening med att den omfattar även avskrivningsanslag
medför, att bokföringen därvid blir sådan, att den, sedan förskottsstaten fastställts
såsom tilläggsstat, utan ändring kan överföras till budgetredovisningen.
Även belastningen å statsverkets checkräkning blir med det förordade anslagsanvisnings-
och redovisningsförfarandet från början korrekt.
Åv statskontoret har föreslagits, att samråd med riksdagens fullmäktige
i riksbanken och riksgäldskontoret skall äga ruin, innan beredskapsstaten
lägges till grund för beslut. Även jag finner naturligt, att sådant samråd
kommer tiil stånd. Jag anser dock icke tillräckliga skäl föreligga för att
göra fullmäktigeinstitutionernas hörande till förutsättning för ett utnyttjande
även i mindre omfattning av det föreslagna bemyndigandet.
Det enligt här angivna riktlinjer utformade förslag till beredskapsstat,
som nu föreligger och vars olika anslag närmare motiveras av cheferna för
av förslaget berörda departement (bil. 2—14 till ifrågavarande bilaga till statsrådsprotokollet),
omfattar till övervägande delen anslag till arbeten, vilka ansetts
under alla förhållanden böra komma till stånd och som kunna men —
vid bibehållet konjunkturläge — ej behöva utföras under nästa budgetår.
Därjämte lia emellertid å beredskapsstaten upptagits krispolitiska anslag
med skiftande ändamål.
Inom den förra gruppen dominera anslagen till vägarbeten och till investeringar
vid affärsverken. I övrigt omfattar gruppen väsentligen anslag
til! olika byggnadsföretag som varit föremål för prövning redan vid utarbetandet
av årets statsverksproposition.
8
Statsutskottets utlåtande Nr 184.
Utskottet.
Bland de egentliga krisanslagen märkes främst anslaget till statliga och
kommunala beredskapsarbeten samt vidare vissa bidragsanslag, väsentligen
under nionde huvudtiteln, och anslag till investering i vissa utlåningsfonder.
Förskottsanslagen å driftbudgeten uppgå — exklusive avskrivningsanslagen
— till ett sammanlagt belopp av 155.9 miljoner kronor, varav 50.9 miljoner
kronor under femte huvudtiteln och 90.2 miljoner kronor under sjätte huvudtiteln.
Anslagen å kapitalbudgeten uppgå till sammanlagt 75.4 miljoner
kronor, varav 42.4 miljoner kronor hänföra sig till affärsverksfonderna. Häremot
svara avskrivningsanslag å sammanlagt 26.1 miljoner kronor.
Utskottet vill till en början beröra frågan om det i föreliggande proposition
med förslag till beredskapsstat för budgetåret 1938/39 ingående investeringsprogrammet
och särskilt omfattningen av de ifrågasatta av konjunkturpolitiska
skäl motiverade kapitalinvesteringarna. Utskottet måste i likhet
nied departementschefen och vissa motionärer finna åtskilliga svårigheter
föreligga därutinnan, att de i föreliggande beredskapsstat upptagna
förskottsanslagen i ett flertal fall hava samma ändamålsbeteckning som anslag,
upptagna å det föreliggande förslaget till riksstat. Emellertid anser sig
utskottet kunna utgå från att Kungl. Majit, då det gäller ordnandet av sådana
arbeten, som äro avsedda att utföras med anlitande av medel å beredskapsstat,
men som eljest skolat senare bestridas av å den ordinarie budgeten
upptagna anslag söker vidtaga sådana anordningar, att icke praktiska
olägenheter uppkomma. I anledning av vad departementschefen anfört rörande
svårigheterna att på lämpligt sätt ordna arbeten under förutsättning
av en mindre allmän arbetslöshet vill utskottet understryka vikten av att i
största möjliga utsträckning investeringsprogrammets genomförande sker
med hänsyn tagen till icke blott rådande läge på arbetsmarknaden, utan även
de lokala förhållandena å de orter, där arbetslösheten uppträder utan att
dock hava erhållit en mera allmän spridning. Utskottet förutsätter härvid,
att vid en mera lokalt begränsad arbetslöshet de för arbetslöshetens bekämpande
å den ordinarie budgeten till förfogande ställda medlen i första hand
komma till användning.
I avseende å omfattningen av beredskapsbudgeten håller utskottet före. att
en ganska vid ram bör förefinnas, för att Kungl. Majit skall kunna med
hänsyn till arbetslöshetens art och lokala fördelning kunna vidtaga de åtgärder,
som i varje särskilt fall må visa sig lämpliga för vinnande av det
med åtgärderna närmast avsedda syftet. Med hänsyn härtill har utskottet
icke ansett sig böra föreslå någon allmän begränsning i det framlagda programmet
på sätt i vissa motioner antytts. Utskottet vill emellertid uttala den
förhoppningen, att arbeten i större omfattning icke skola i konjunkturutjämnande
syfte behöva igångsättas under den tid, som förlöper, intill dess
riksdagen kan bliva i tillfälle att till prövning upptaga frågan om vad som
må kunna göras för att motverka följderna av en inträdande kris. I anslutning
till vad som i vissa motioner framhållits vill utskottet emellertid hava
uttalat den uppfattningen att — om en begränsning i fråga om dispositionsrätten
av de å beredskapsstaten upptagna förskottsanslagen ej av antydda
skäl synes böra ifrågakomma — framläggandet av den tilläggsstat till riks
-
Statsutskottets utlåtande Nr 184.
9
staten för det år beredskapsstaten avser, torde böra ske så tidigt under riksdagen,
att riksdagen snarast möjligt beredes tillfälle att pröva de åtgärder,
som av en rådande kris påkallas och för vilka anslag å tilläggsstat måste
beviljas. Detta lärer kunna ske omkring den 15 februari eller vid den tidpunkt,
som motionsvis föreslagits såsom gräns för beredskapsstatens giltighetstid.
På detta sätt får riksdagen möjlighet att icke blott erhålla uppgift
om de åtgärder, som av Kungl. Majit vidtagits genom anvisningar å beredskapsstaten,
utan även att pröva omfattningen av den fortsatta verksamheten
för krisens utjämnande. Genom en sådan åtgärd torde också det praktiska
syftet med det i motionen I: 335 framställda yrkandet rörande en tidsbegränsning
av ifrågasatta bemyndigandet bliva i huvudsak tillgodosett.
På grund av vad som framhållits särskilt i avseende å formerna för användningen
av anslagen till statliga och kommunala beredskapsarbeten vill
utskottet uttala, att dessa anslag böra få disponeras enligt den praxis, som
hittills utvecklat sig. Särskilt bör uppmärksammas, att de statliga åtgärderna
icke försvaga exportnäringens konkurrensförmåga eller försvåra jordbrukets
möjligheter att erhålla arbetskraft. Vad i föreliggande motioner i övrigt
anförts beträffande investeringsprogrammet, har utskottet med den ställning
utskottet intagit till Kungl. Maj :ts förslag icke ansett sig böra särskilt ingå på.
Utskottet övergår härefter till frågan om de budgettekniska anordningar,
som av departementschefen föreslagits för genomförande av det framlagda
förslaget om en beredskapsstat. Även om utskottet icke bortser från att vid
tillämpningen och speciellt vid upprättandet av de särskilda förskottsstater,
som avsetts skola komma till stånd, svårigheter kunna komma att visa sig,
vill dock utskottet betona, att det xiii är fråga örn ett försök att på ett annat
och mera fullständigt sätt, än som vid 1933 års kris var möjligt, skapa enhetlighet
och åstadkomma mera fasta normer på åtskilliga betydelsefulla
områden, vilka icke tidigare varit föremål för reglering. Det torde under
sådana förhållanden icke låta sig göra att i förväg fullt ut bedöma,
huru de budgettekniska anordningarna lämpligen böra i detalj utformas, och
säkerligen kunna härvid skilda synpunkter göras gällande. Utskottet har
emellertid vid ett ingående övervägande av detta spörsmål icke funnit skäl
föreligga att frångå de synpunkter, som av departementschefen blivit anförda
i frågan. Givetvis förutsätter utskottet härvid, att, då erfarenhet vunnits
rörande det budgetmässiga utformandet av beredskapsstaten och vad
därmed äger samband, vissa jämkningar i vad som nu föreslagits kunna
komma att påkallas av såväl mera formella som rent praktiska skäl. Utskottet
anser sig alltså nu böra ansluta sig till departementschefens synpunkter
och utgår följaktligen från att beredskapsstaten beträffande utgiftssidan
i huvudsak uppställes efter förebild av riksstaten samt alt å tilläggsstat
framdeles begäres täckning för de medelsanvisningar, som av Kungl.
Majit kunna behöva göras från anslagen å beredskapsstat. Även i avseende
å anslags-, anvisnings- och redo visn ingsförfarandet vill utskottet ansluta sig
till vad departementschefen anfört.
Utskottet har uppmärksammat, att Kungl. Majit genom det framlagda
förslaget sökt bereda riksdagen tillfälle att i möjligaste mån pröva de ända
-
10
Statsutskottets utlåtande Nr 184.
mål, för vilka å beredskapsstaten upptagits särskilda förskottsanslag.
Utskottet har också i detalj ingått i granskning av de utav Kungl. Maj:t
gjorda anslagsäskandena, vilket närmare framgår av efterföljande utlåtanden.
I anledning av vissa motionsvis gjorda yrkanden och förslag anser sig utskottet
slutligen böra anföra följande.
I motionerna I: 334 och II: 479 har föreslagits, att riksdagen vid uppställandet
av föreskrifter för beredskapsstatens användning måtte uttala sig för
fastställande av vissa grunder, enligt vilka igångsättande av arbeten med anlitande
av anslag å heredskapsstat borde ske, samt bland annat ifrågasatts,
att yttranden skulle inhämtas av vissa särskilt angivna myndigheter
och organ, verksamma på arbetsmarknadens och näringslivets områden.
I anledning härav vill utskottet framhålla, att utskottet givetvis utgår från
att de frågor, som beröra igångsättande av här avsedda arbeten, bliva i vederbörlig
ordning förberedda. Anledning synes sålunda saknas att från
riksdagens sida lämna några närmare direktiv beträffande remissförfarandet,
något som knappast skulle stå i god överensstämmelse med hittills tilllämpad
praxis och som för övrigt i vissa hänseenden torde vara ägnat att
medföra med hänsyn till det ändamål, det här gäller att tillgodose, ej alltid
önskvärda konsekvenser.
I samma motioner har yrkats på skyndsam utredning angående inrättande
av ett fristående centralorgan för den egentliga arbetslöshetspolitiken. Då
utskottet utgår från att Kungl. Majit upptager till övervägande spörsmålet
örn ordnandet i lämpliga former av behandlingen av sådana ärenden, som
kräva en mera enhetlig handläggning, har utskottet, som icke känt sig övertygat
om behovet av ett fristående organ för detta ändamål, icke ansett sig
böra göra framställning i enlighet med det motionsvis nu framförda kravet.
Vidkommande åter det i motionerna 1:336 och 11:480 upptagna yrkandet
om skrivelse till Kungl. Majit med anhållan om skyndsam utredning
rörande riktlinjerna för arbetslöshetspolitikens planläggning och organisation
med särskild hänsyn till de förhållanden, som aktualiserats genom uppställandet
av beredskapsstaten, finner sig utskottet böra betona, att åtskilliga
nya spörsmål inom arbetslöshetspolitiken uppkommit i och med förslaget
om en särskild beredskapsstat. Då utskottet emellertid anser, att de nu arbetande
1937 års arbetslöshetssakkunniga vid fullgörandet av sitt uppdrag icke
torde kunna undgå att till prövning upptaga även förevarande spörsmål, finner
sig utskottet ej böra nu föreslå någon framställning i ämnet till Kungl.
Majit.
Utskottet vill slutligen erinra om att vederbörande departementschef vid
behandlingen av framställningen örn förskottsanslag å beredskapsstat såsom
bidrag till vägarbeten framhållit, att han utgått från den förutsättningen
att vägarbeten i regel skulle utföras i vanlig ordning med statsbidrag av den
storlek, som med hänsyn till omständigheterna kan finnas påkallad. Utskottet
har redan i detta sammanhang velat understryka departementschefens
sålunda gjorda uttalande och utgår följaktligen från att ifrågavarande
vägarbeten komma till utförande i den ordning, som hittills varit bruklig.
Statsutskottets utlåtande Nr 184.
11
I övrigt kommer utskottet att beträffande vägarbetena senare uttala sig och
i samband därmed behandla vissa motionsvis gjorda yrkanden.
I anslutning till de synpunkter, som sålunda anförts, kommer utskottet
att — i den mån hithörande frågor tillhöra utskottets handläggning — i
särskilda härefter följande utlåtanden för varje departements äverisom för
affärsverkens vidkommande behandla de av Kungl. Maj :t å beredskapsstat
begärda anslagen samt skall framdeles upptaga frågan örn ifrågasatta avskrivningar
beträffande förskottsanslagen å beredskapsstat. Sedan samtliga av
Kungl. Majit eller i motioner begärda anslag blivit av riksdagen behandlade,
torde statsutskottet böra förelägga riksdagen för fastställelse beredskapsstat
för budgetåret 1938/39, vilken då jämväl bör innefatta anslagen under jordbruksdepartementets
verksamhetsområde.
Det av Kungl. Majit begärda bemyndigandet att sätta beredskapsstaten
eller viss del därav i tillämpning samt att ställa medel till vederbörande
myndigheters förfogande synes böra lämnas i detta sammanhang.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må
1) besluta
a) att en beredskapsstat för budgetåret 1938/39 skall upprättas
i enlighet nied de allmänna riktlinjer, som av chefen
för finansdepartementet i statsrådsprotokollet den 31 mars
1938 angivits, samt att å denna beredskapsstat skola uppföras
de förskottsanslag, som av riksdagen kunna komma att
anvisas;
b) att motionerna I: 334, 335 och 336 samt lii 479, 480 och
481, — i vad de avse investeringsprogrammet, de budgettekniska
anordningarna samt övriga för beredskapsstaten grundläggande
frågor — i den mån de icke få anses besvarade
med vad utskottet anfört, ej skola till någon riksdagens åtgärd
föranleda;
c) i skrivelse till Kungl. Majit meddela de synpunkter beträffande
frågorna om beredskapsstatens uppställning, investeringsprogrammet
och de särskilda budgettekniska anordningarna,
som av utskottet härovan blivit anförda;
2) bemyndiga Kungl. Majit att, om så till följd av en väsentlig
försämring av konjunkturläget inom landet eller inom
vissa näringsområden prövas erforderligt, fastställa beredskapsstaten
eller viss del därav att lända till efterrättelse såsom
förskottsstat samt att ställa å förskottsstaten upptagna
anslag till vederbörande myndigheters förfogande.
Stockholm den 24 maj 1938.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS RÅSTOCK.
12
Statsutskottets utlåtande Nr 184.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Nilsson i Gränebo, Johansson i Fredrikslund, Nilsson
i Malmö, Hansén, Asplund, Borell, Nilsson i Landeryd, Gustafsson i Benestad, Lindström,
Magnusson i Kalmar, Bäcklund och Domö; samt
från a n''d r a kammaren: herrar Råstock, Jansson i Falun, Jeppsson, Persson i Falla,
Svensson, Andersson i Prästbol, Isacsson, Olsson i Staxäng, Persson i Tidaholm, Erlander,
Andersson i Malmö och Hansson i Rubbestad.
Reservation
av herrar Johansson i Fredrikslund, Borell, Nilsson i Landeryd, Domö,
Persson i Falla och Olsson i Staxäng, som ansett, att utskottets yttrande och
förslag bort hava följande lydelse:
»Utskottet vill till en början beröra frågan om det i föreliggande proposition
med förslag till beredskapsstat för budgetåret 1938/39 uppställa investeringsprogrammet
och särskilt omfattningen av de ifrågasatta av konjunkturpolitiska
skäl motiverade kapitalinvesteringarna. Utskottet måste i likhet
med departementschefen och vissa motionärer finna åtskilliga svårigheter
föreligga därutinnan, att de i föreliggande beredskapsstat upptagna
förskottsanslagen i ett flertal fall hava samma ändamålsbeteckning som anslag,
upptagna å det föreliggande förslaget till riksstat. Utskottet uttalar
den förhoppningen, att Kungl. Majit, då det gäller ordnandet av sådana
arbeten, som äro avsedda att utföras med anlitande av medel å beredskapsstat,
men som eljest skolat senare bestridas av å den ordinarie budgeten
upptagna anslag söker vidtaga sådana anordningar, att icke praktiska olägenheter
uppkomma.
Dessutom vill utskottet redan här särskilt framhålla, att anslagsbeviljandet
ställer stora krav på planmässighet och anpassning efter läget på arbetsmarknaden,
varvid i synnerhet bör uppmärksammas, att den statliga politiken
icke försvagar exportnäringens konkurrensförmåga eller försvårar
jordbrukets möjligheter att få arbetskraft. I anledning av vad departementschefen
anfört rörande svårigheterna att på lämpligt sätt ordna arbeten under
förutsättning av en mindre allmän arbetslöshet vill utskottet understryka
vikten av att i största möjliga utsträckning investeringsprogrammets
genomförande sker med hänsyn tagen till icke blott rådande läge på arbetsmarknaden
utan även de lokala förhållandena å de orter, där arbetslösheten
uppträder utan att dock hava erhållit en mera allmän spridning. Utskottet
erinrar härvid om de svårigheter som tidigare i detta hänseende visat
sig föreligga. Ett hänsynstagande till arbetslöshetens art och lokala spridning
förutsätter samråd mellan socialdepartementet, övriga departement och
verken å ena sidan och statens arbetslöshetskommission å den andra. Ett
Statsutskottets utlåtande Nr 184.
13
sådant samråd har, som vissa motionärer påpekat, hittills icke i tillräcklig
grad förekommit. Utskottet förutsätter dessutom, att vid en mera lokalt
begränsad arbetslöshet de för arbetslöshetens bekämpande å den ordinarie
budgeten till förfogande ställda medlen i första hand komma till användning.
Likaledes förutsätter utskottet, att beredskapsstaten ej behöver träda i tilllämpning
för bekämpande av en mera utbredd arbetslöshet, så framt denna
är i sin helhet av mindre betydande storlek. Skulle arbetslöshetens omfattning
nödvändiggöra att medel av beredskapsstaten anvisas, förutsätter utskottet
vidare att arbetena utväljas med hänsyn i första rummet till deras
förmåga att direkt häva arbetslösheten och att således, vad särskilt förskottsanslag
till byggnadsarbeten angår, desamma på grund av nuvarande situation
på byggnadsmarknaden utnyttjas med största återhållsamhet. Igångsättande
av arbeten upptagna i beredskapsstaten bör ske i sammanhang och endast i
den omfattning visst arbetslöshetsläge kräver samt efter uppgjord plan.
I avseende å omfattningen av beredskapsbudgeten håller utskottet före,
att en ganska vid ram av arbetsobjekt bör förefinnas, inom vilken Kungl.
Maj:t må kunna utvälja lämpliga arbeten och med hänsyn till arbetslöshetens
art och lokala fördelning vidtaga de åtgärder, som i varje särskilt
fall kunna visa sig lämpliga för vinnande av det med åtgärderna närmast
avsedda syftet. Å andra sidan finner utskottet i likhet med vissa motionärer
ett bemyndigande för Kungl. Majit att utan riksdagens vidare hörande igångsätta
samtliga de inom en så vid ram angivna åtgärderna icke lämpligen böra
ifrågakomma. Många skäl tala i detta hänseende för att återhållsamhet bör
iakttagas. Behov av att utan riksdagens speciella hörande disponera medel
för igångsättande av arbeten kan föreligga blott till början av år 1939, alltså
under blott ungefär 7 månader. I detta sammanhang erinrar utskottet
örn att de medel, som riksdagen under en följd av år anslagit till allmänna
arbeten i öppna marknaden, ännu icke till fullo uttagits. I anledning härav
finner sig utskottet böra föreslå den allmänna begränsningen av det framlagda
programmet, att Kungl. Majit skall äga att inom en viss kostnadsram,
som utskottet finner lämpligen kunna bestämmas till 50 miljoner kronor,
anordna arbeten, avsedda att bekostas av medel, som anvisats å beredskapsstaten.
I anslutning till vad som i vissa motioner framhållits vill utskottet
hava uttalat den uppfattningen, att framläggandet av tilläggsstat till riksstaten
för det år beredskapsstaten avser, torde böra ske så tidigt under
riksdagen, att riksdagen snarast möjligt beredes tillfälle att pröva de åtgärder,
som av en rådande kins påkallats och för vilka anslag å tilläggsstat
måste begäras. Detta bör kunna ske före den 15 februari. På detta sätt får
riksdagen möjlighet att icke blott erhålla uppgift om de åtgärder, som av
Kungl. Majit vidtagits genom anvisningar å beredskapsstaten, utan även att
pröva omfattningen av den fortsatta verksamheten för krisens bekämpande.
Genom en sådan anordning skulle det ifrågasatta bemyndigandet för Kungl.
Majit upphöra att gälla vid ovan angivna tidpunkt.
På grund av vad som framhållits .särskilt i avseende å formerna för användningen
av anslagen lill statliga och kommunala beredskapsarbeten vill
14
Statsutskottets utlåtande Nr 184.
utskottet särskilt framhålla, att den arbetsverksamhet, som socialdepartementet
nu för arbetslöshetspolitiska syften bedriver med detta slag av arbeten,
bör avvecklas. Sådana arbeten, som äro att hänföra till egentliga hjälparbeten,
böra i stället inordnas under ett centralorgan, såsom utskottet här
nedan närmare vill utveckla i samband med behandlingen av vissa i ämnet
väckta motioner. Ingen fast praxis, enligt vilken anslagen till statliga och
kommunala beredskapsarbeten böra få disponeras, har hittills utvecklat sig.
Bestämmandet häröver ligger helt och odelat hos ett statsdepartement, vilket
utskottet finner strida mot svensk förvaltningstradition. I avvaktan på
resultatet av en utredning angående ett centralorgan, vill utskottet föreslå
att det av Kungl. Majit begärda anslaget om 40 milj. kr. till statliga och
kommunala beredskapsarbeten ej beviljas, utan att i stället ett belopp av 15
milj. kr. anvisas å beredskapsstaten att ställas till arbetslöshetskommissionens
förfogande, varom utskottet senare skall avgiva förslag. Skulle detta
belopp visa sig otillräckligt, torde det ankomma på Kungl. Majit att till nästkommande
riksdag inkomma med framställning om en förstärkning av anslaget.
Utskottet övergår härefter till frågan om de budgettekniska anordningar,
som av departementschefen föreslagits för genomförande av det framlagda
förslaget om en beredskapsstat. Även örn utskottet icke bortser från att vid
tillämpningen och speciellt vid upprättandet av de särskilda förskottsstater,
som avsetts skola komma till stånd, svårigheter kunna komma att visa sig,
vill dock utskottet uttala en förhoppning, att det försök med en särskild
beredskapsstat som nu göres i och för sig skall leda till större enhetlighet
och åstadkomma mera fasta normer i åtskilliga grundläggande hänseenden,
vilka icke tidigare varit föremål för reglering. Det torde under sådana förhållanden
icke låta sig göra att i förväg fullt ut bedöma, huru de budgettekniska
anordningarna lämpligen böra i detalj utformas, och säkerligen kunna
härvid skilda synpunkter göras gällande. Utskottet har emellertid vid ett
ingående övervägande av detta spörsmål icke funnit skäl föreligga att frångå
de synpunkter, som av departementschefen blivit anförda i frågan. Givetvis
förutsätter utskottet härvid, att, då erfarenhet vunnits rörande det budgetmässiga
utformandet av beredskapsstaten och vad därmed äger samband,
vissa jämkningar i vad som nu föreslagits kunna komma att påkallas av
såväl mera formella som rent praktiska skäl. Utskottet anser sig alltså nu
böra ansluta sig till departementschefens synpunkter och utgår följaktligen
från att beredskapsstaten beträffande utgiftssidan i huvudsak uppställes efter
förebild av riksstaten samt att å tiiläggsstat framdeles begäres täckning
för de medelsanvisningar, som av Kungl. Majit kunna behöva göras från anslagen
å beredskapsstat. Även i avseende å anslags-, anvisnings- och redovisningsförfarandet
vill utskottet ansluta sig till vad departementschefen anfört.
I anledning av vissa motionsvis gjorda yrkanden och förslag anser sig utskottet
slutligen höra anföra följande.
I motionerna I: 334 och lii 479 har föreslagits, att riksdagen vid uppstäl
-
Statsutskottets utlåtande Nr 184.
15
landet av föreskrifter för beredskapsstatens användning måtte uttala sig för
fastställande av vissa grunder, enligt vilka igångsättande av arbeten med anlitande
av anslag å beredskapsstat borde ske, samt sålunda bland annat ifrågasatts,
att yttranden skulle inhämtas av vissa särskilt angivna myndigheter
och organ, verksamma på arbetsmarknadens och näringslivets områden. I
anledning härav vill utskottet framhålla, att riksdagen på i nyssnämnda motioner
angivet sätt, d. v. s. genom remissförfarande, bör kräva garantier för
att de beviljade medlen icke utan förutsatt tvångsläge tas i anspråk, då riksdagen
eljest vid utställandet av fullmakterna skulle gå längre än som kan
anses förenligt med grundprinciperna för riksdagens bevillningsmakt.
I motionerna nr I: 334 och II: 479 har yrkats på skyndsam utredning angående
inrättande av ett fristående centralorgan för den egentliga arbetslöshetspolitiken.
Utskottet vill erinra örn vad fjolårets riksdag i skrivelse nr
446 uttalat beträffande önskvärdheten att överväga spörsmålet örn lämpligt
organ för handhavande av de ärenden, som kräva central handläggning. Utskottet
har icke kunnat undgå att finna, att en viss brist på enhetlighet gjort
sig gällande vid arbetslöshetens bekämpande, såsom vid igångsättande av
planerade hjälparbeten, vilka handhafts dels av statens arbetslöshetskommission,
dels av högre statliga myndigheter. Ett organ, som kan ha översyn
över hela området för hjälppolitiken och samordna de statliga åtgärderna
mot arbetslöshet, anser utskottet vara behövligt. Åt ett sådant
centralorgan borde överlämnas uppgiften att administrera de arbeten, som
icke avse de mera normala arbetena inom departementen eller verken eller
andra inom beredskapsstaten specificerade arbeten i allmän eller enskild
regi. Till centralorganets verksamhetsområde torde jämväl en eventuellt
erforderlig kontant understödsverksamhet böra hänföras.
Vidkommande slutligen det i motionerna I: 336 och II: 480 upptagna yrkandet
om skrivelse till Kungl. Majit med anhållan örn skyndsam utredning
rörande riktlinjerna för arbetslöshetspolitikens planläggning och organisation
med särskild hänsyn till de förhållanden, som aktualiserats genom uppställandet
av en särskild beredskapsstat, finner sig utskottet böra betona,
att den erfarenhet örn åtgärder för arbetslöshetens bekämpande, som redan
nu föreligger, bör läggas till grund för en utredning, som avser att undersöka
möjligheterna av att anpassa dylika åtgärder efter säsongvariationema på
arbetsmarknaden, efter variationerna i konjunkturerna och efter arbetslöshetens
karaktär. Vid en sådan utredning bör även undersökas effekten av
de olika lijälpfÖrmer, som kommit till användning, samt i enlighet med förra
årets riksdags uttalande verkställas en allmän översyn över de bestämmelser,
som reglera den samhälleliga hjälpverksamheten vid arbetslöshet.
I anslutning till de synpunkter, som sålunda anförts, kommer utskottet
att — i den män hithörande frågor tillhöra utskottets handläggning — i
särskilda utlåtanden denna dag för varje departements ävensom för affärsverkens
vidkommande behandla de av Kungl. Majit å beredskapsstat begärda
anslagen samt skall framdeles upptaga frågan örn ifrågasatta avskrivningar
beträffande förskottsanslagen å beredskapsstat. Sedan samtliga av
16
Statsutskottets utlåtande Nr 184.
Kungl. Majit eller i motioner begärda anslag blivit av riksdagen behandlade,
torde statsutskottet böra förelägga riksdagen för fastställelse beredskapsstat
för budgetåret 1938/39, vilken då jämväl bör innefatta anslagen under
jordbruksdepartementets verksamhetsområde.
Det av Kungl. Majit begärda bemyndigandet att sätta beredskapsstaten
eller viss viss del därav i tillämpning samt att ställa medel till vederbörande
myndigheters förfogande synes böra lämnas i detta sammanhang.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må
1) besluta
a) att en---att anvisas;
b) med bifall till motionerna I: 334 och lii 479 i skrivelse
till Kungl. Majit hemställa om skyndsammaste utredning angående
inrättande av ett fristående centralorgan för den egentliga
arbetslöshetspolitiken samt att Kungl. Majit måtte till
nästa års riksdag inkomma med förslag i ämnet;
c) med bifall till motionerna Ii 336 och lii 480 i skrivelse
till Kungl. Majit anhålla om skyndsam utredning rörande
riktlinjerna för arbetslöshetspolitikens planläggning och organisation;
d)
i skrivelse till Kungl. Majit meddela de synpunkter beträffande
frågorna örn beredskapsstatens uppställning, riksdagsfullmaktens
giltighetstid, investeringsprogrammet, remissförfarandet,
arbetenas lokala och säsongmässiga anpassning
samt planmässiga igångsättande, som av utskottet här ovan
blivit anförda;
2) bemyndiga---erforderligt, fastställa viss del av
beredskapsstaten att intill en sammanlagd årskostnad för
staten av 50 miljoner kronor lända till---myndighe
ters
förfogande.»
388104. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1938.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1938:418 Skrivelse till Konungen i anledning av vissa i Kungl. Maj:ts proposition med förslag till beredskapsstat för budgetåret 1938/39 jämte i ämnet väckta motioner be s. 1 i texten