Sök i Ratio Lex

Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1938/39 av utgifterna under riksstatens sjätte huvudtitel, innefattande anslagen till kommunikationsdepartementet.

1938-03-11 · 54 sidor, varav 54 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 54 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1938:6, Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1938/39 av utgifterna under riksstatens sjätte huvudtitel, innefattande anslagen till kommunikationsdepartementet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

1

Nr 6.

Ankom till riksdagens kansli den 11 mars 1938 kl. 3 e. m.

Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1938/39

av utgifterna under riksstatens sjätte huvudtitel,

innefattande anslagen till kommunikationsdepartementet.

(4:e avd.)

Kommunikationsdepartementet.

l:o) Kommunikationsdepartementet: Avlöningar. I den till riksdagen

avlåtna, den 4 januari 1938 dagtecknade propositionen, nr 1, angående statsverkets

tillstånd och behov under budgetåret 1938/39 har Kungl. Majit

(punkt 1, sid. 1—5, av det vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för samma dag) gjort framställning

beträffande anslag till avlöningar för kommunikationsdepartementet.

Jämfört med nu löpande budgetår innebär förevarande förslag endast den

ändringen, att för förstärkning av arbetskrafterna å departementets tekniska

byrå skulle inrättas en ordinarie befattning såsom förste byråingenjör i lönegraden

B 26.

Nämnda byrå förestås av en extra byråchef, varjämte såsom biträde åt byråchefen

en administrativ tjänsteman med ställning omväxlande såsom t. f. andre

kanslisekreterare och amanuens placerats å byrån. Byråchefstjänsten, med

vilken är förenat ett arvode av 12,000 kronor, har allt sedan sin tillkomst i

början av 1920-talet innehafts av en väg- och vattenbyggnadsingenjör.

Av utredningen framgår, att tekniska byråchefens arbetsbörda sedan en längre

tid är mycket betungande. På grund härav har det varit nödvändigt att låta den

å byrån placerade administrative tjänstemannen i viss utsträckning biträda med

föredragning. De på ifrågavarande byrå ankommande ärendena — vilka till

övervägande del äro av sådan natur, att de lämpligen böra beredas av ingenjörstekniskt

utbildade tjänstemän — hava under senare år ytterligare ökats

genom att för särskilda ändamål anvisats speciella anslag, från vilka bidrag

beviljas direkt av Kungl. Majit, exempelvis anslag till brobyggnader och till

mindre hamnar och farleder. Härtill kommer, att man torde böra räkna med

ett återförande inom den närmaste tiden från regeringsrätten till Kungl. Majit

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 6 sami. Nr G. C30 sa 1

Utskottet.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

i statsrådet av bland annat besvärsmål angående vägbyggnadsarbeten, vilka

mål efter överflyttningen förutsättas komma att handläggas å ifrågavarande

byrå.

Med hänsyn till anförda omständigheter har utskottet funnit sig böra tillstyrka

den begärda förstärkningen av arbetskrafterna å departementets tekniska

byrå. Utskottet förutsätter emellertid i likhet med departementschefen,

att nyssnämnda besvärsmål skola kunna handläggas å byrån utan ytterligare

personalökning utöver den av utskottet nu tillstyrkta.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må

a) godkänna följande personalförteckning för kommunikationsdepartementet:
Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

1 statssekreterare, arvode enligt 5 § i avlöningsregle
mentet

............................................................... —

1 expeditionschef, arvode enligt 5 § i avlöningsregle
-

mentet ............................................................... —

2 kansliråd ............................................................ B 30

3 förste kanslisekreterare.......................................... B 26

1 förste byråingenjör ............................................. B 26

3 andre kanslisekreterare.......................................... B 21

1 registrator ......................................................... B15

1 förste expeditionsvakt .......................................... B 7

2 kanslibiträden ...................................................... B 7

1 expeditionsvakt ................................................... B 5

3 kontorsbiträden ................................................... B 4

Tjänstemän å övergångsstat.

1 registrator ......................................................... B 22

1 andre kanslisekreterare.......................................... B 21

1 expeditionsvakt ................................................... B 5

Tjänstemän å extra stat.

1 föredragande i regeringsrätten .............................. B 29

1 föredragande för stadsplaneärenden ........................ B 28;

Anm. Den å ordinarie stat upptagna registratorstjänsten skall hålla»

obesatt, så länge den å övergångsstat uppförde registratorn kvarstår i

tjänst.

b) godkänna följande avlöningsstat för kommunikationsde
partementet,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1938/39:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

3

Avlöningsstat. Kronor

1. Avlöning till departementschefen ........................... 24,000

2. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis 133,900

3. Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat, förslagsvis 17,800

4. Avlöningar till tjänstemän å extra stat, förslagsvis ... 20,000

5. Arvode, bestämt av Kungl. Maj:t ........................... 12,000

6. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Grundavlöningar m. m............................ 24,300

b. Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis ... 1,500 25,800

7. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie

tjänstemän, förslagsvis ................................. 9,600

Summa förslagsanslag kronor 243,100;

c) till Kommunikationsdepartementet: Avlöningar för budgetåret

1938/39 anvisa ett förslagsanslag av 243,100 kronor.

2:o) Kommunikationsdepartementet: Omkostnader. I enlighet med Kungl.

Maj:ts förslag (punkt 2, sid. 5 och 6), vilket jämfört med medelsanvisningen

för ifrågavarande ändamål under nu löpande budgetår, innebär en anslagshöjning

med 2,700 kronor, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Kommunikationsdepartementet: Omkostnader

för budgetåret 1938/39 anvisa ett förslagsanslag av 43,800

kronor.

Väg- och vattenbyggnadsväsendet.

3:o) Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: Avlöningar. Kungl. Maj:t har

(punkt 3, sid. 7—57) föreslagit riksdagen att dels godkänna av departementschefen

förordad personalförteckning för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen;

dels godkänna av departementschefen förordad avlöningsstat för väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1938/39; dels ock till Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: Avlöningar för budgetåret

1938/39 anvisa ett förslagsanslag av 534,000 kronor, därav 267,000 kronor

att avräknas mot automobilskattemedlen.

Kungl. Maj:ts förevarande förslag avser att tillgodose väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

ökade behov av arbetskrafter i anledning av den delvis

starka utveckling, som ägt rum inom flera av de under styrelsens ämbetsområde

fallande grenarna av landets kommunikationsväsen.

Vad till en början angår styrelsens vägbyrå, föreslås sålunda anvisande

av medel för anställande av en extra ordinarie ingenjör (lönegrad 21) såsom

biträde åt väginspektörerna. I fråga örn hamnbyrån föreslås överförande till

styrelsens stat av vissa med hamnbyggnadsmedel avlönade befattningshavare,

nämligen såsom ordinarie en byråingenjör (B 21), ett kanslibiträde (B 7) och

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

ett kontorsbiträde (B 4) samt såsom extra ordinarie en biträdande ingenjör

(lönegrad 21). I fråga örn kanslibiträdet innefattar förslaget även en uppfattning

från kontorsbiträde. Yad Kungl. Maj:t sålunda föreslagit beträffande

vägbyrån och hamnbyrån ansluter sig helt till styrelsens framställning i

ämnet. Däremot har Kungl. Majit icke biträtt styrelsens förslag örn inrättande

å hamnbyrån av en tjänst såsom hamningenjör å extra stat i lönegrad

B 28 samt en befattning såsom förste byråingenjör i lönegrad B 26, likaledes

å extra stat.

I fråga örn järnvägs- och luftfärtshy rån går Kungl. Maj :ts förslag i första

hand ut på inrättande av en befattning såsom biträdande luftfartsinspektör å

extra stat i lönegrad B 26. Då innehavaren av den nya befattningen är avsedd

att träda i stället för en nu till styrelsen knuten extra befattningshavare, som

åtnjuter arvode med 2,500 kronor jämte inkomster av besiktningsförrättningar

m. m., beräknas förslaget i denna del icke komma att medföra någon kostnadsökning

för statsverket. Vidare har Kungl. Majit — som funnit sig icke kunna

biträda styrelsens förslag örn inrättande å ifrågavarande byrå av ytterligare

följande befattningar, nämligen en befattning med arvode av 12,000 kronor

för tillsyn närmast över flygskoleverksamheten i landet, en befattning såsom

biträdande järnvägsinspektor å extra stat i lönegrad B 26 och en extra ordinarie

befattning såsom biträdande ingenjör (lönegrad 21) hos den biträdande

luftfartsinspektören — gjort framställning om ökning med 11,500 kronor av

de medel, som efter inrättandet av befattningen såsom biträdande luftfartsinspektör

skulle stå till förfogande för anställande av extra personal å byrån,

varjämte Kungl. Majit — i stället för att biträda styrelsens begäran örn utbyte

av en till byrån knuten befattning såsom amanuens med halvtidstjänstgöring

mot en ordinarie notarietjänst (B 21) — föreslagit anvisande av medel

för ytterligare ett halvt amanuensarvode. Styrelsens förslag örn uppflyttning

av den till luftfartsavdelningen hörande, för marktjänsten avsedda byråingenjörsbefattningen

(B 21) till förste byråingenjör] anst (B 26) har däremot icke

föranlett till någon framställning från Kungl. Majits sida.

Beträffande kameralhyrån avser Kungl. Majits förslag inrättande av en

ordinarie kamrerartjänst i lönegrad B 24 samt utökning av de för amanuenser

avsedda medlen nied ett halvtidsarvode. Styrelsen, som funnit kamrerartjänsten

böra placeras i lönegrad B 26, har dessutom gjort framställning om

inrättande å byrån av en ordinarie kansliskrivartjänst (B 11).

Slutligen har Kungl. Majit, i avseende å personalen utan hyr åindelning.

föreslagit inrättande av två ordinarie kontorsbiträdesbefattningar (B 4),

medan styrelsen begärt tre sådana befattningar. Härjämte har Kungl. Majit

biträtt styrelsens förslag örn anvisande av ytterligare 600 kronor för biträde i

styrelsens telefonväxel. Styrelsens framställning örn inrättande av en extra

ordinarie befattning såsom biträdande ingenjör (lönegrad 21) hos styrelsens

geotekniker har däremot lämnats utan bifall.

Det av Kungl. Majit för nästa budgetår äskade anslaget föreslås, med tilllämpning

av samma fördelningsgrund som för löpande budgetår, skola till

halva sitt belopp avräknas mot automobilskattemedlen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

5

Vid den granskning utskottet ägnat Kungl. Maj:ts förevarande förslag om

förstärkning av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens arbetskrafter har utskottet

funnit förslaget vara av beskaffenhet att böra av riksdagen godtagas. Utskottet

har också ansett sig böra tillstyrka den föreslagna överflyttningen till

styrelsens stat av vissa för närvarande med hamnbyggnadsmedel avlönade

befattningshavare.

Även i övrigt har utskottet funnit sig kunna godkänna den av Kungl. Maj:t

gjorda anslagsberäkningen. Utskottet vill emellertid erinra om att den framlagda

staten under rubriken väg- och vattenbyggnadsstyrelsens väg-, bro- och

vägtrafikinspektion innehåller förslagsvis beräknade anslagsposter till provisorisk

avlöningsförstärkning och till dyrtidstillägg. Då riksdagen ännu icke

fattat beslut i fråga örn provisorisk avlöningsförstärkning och dyrtidstillägg

under nästa budgetår åt befattningshavare i statens tjänst, förutsätter utskottet,

att dessa förmåner komma att utgå till hithörande personal efter

samma grunder, som må bliva gällande för statens befattningshavare i allmänhet.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må

a) godkänna följande personalförteckning för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen:
-

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens verksamhet 1 allmänhet.

Tjänstemän å ordinarie stat.

1 generaldirektör, arvode enligt 5 § i avlöningsregle
-

mentet ............................................................... —

4 byråchefer ......................................................... B 30

1 järnvägsinspektor ................................................ B 28

1 luftfartsinspektör ................................................ B 28

2 förste byråingenjörer .......................................... B 26

1 förste revisor ...................................... B 24

1 kamrerare ......................................................... B 24

4 byråingenjörer ................................................... B 21

3 revisorer ....................... B 21

1 kansliskrivare ...................................................... B 11

1 förste expeditionsvakt .......................................... B 7

5 kanslibiträden ...................................................... B 7

2 expeditionsvakter ................................................ B 5

8 kontorsbiträden ................................................... B 4

Tjänstemän å extra stat.

1 förste byråingenjör ............................................. B 26

1 biträdande luftfartsinspektör ................................. B 26

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens väg-, bro- och

vägtrafikinspektion.

Tjänstemän å ordinarie stat.

1 byråchef och broinspektor .................................... B 30

1 byråchef och vägtrafikinspektör.............................. B 30

3 väginspektörer ................................................... B 29

2 förste byråingenjörer .......................................... B 26

5 byråingenjörer ................................................... B 21;

b) godkänna följande avlöningsstat för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1938/39:

Avlöningsstat.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens verksamhet i allmänhet.

Kronor

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis

............................................................ 219,600

2. Avlöningar till tjänstemän å extra stat, förslagsvis... 17,800

3. Arvode, bestämt av Kungl. Maj:t ........................... 600

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a) Grundavlöningar m. m............................ 80,000

b) Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis 4,400 84,400

5. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie

tjänstemän, förslagsvis ................................. 17,000

Säger kronor 339,400

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens väg-, bro- och

vägtrafikinsp ekti on.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis

............................................................ 109,100

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal:

a) Grundavlöningar m. m......................... 45,100

b) Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis... 3,200 48,300

3. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie

tjänstemän, förslagsvis .............................. 8,300

4. Provisorisk avlöningsförstärkning, förslagsvis ...... 2,700

5. Dyrtidstillägg, förslagsvis .................................... 20,800

6. Pensionsavdrag motsvarande belopp, att tillföras

civila tjänstepensionsfonden ............. 5,400

_Säger kronor 194,600

Summa förslagsanslag kronor 534,000;

c) till Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: Avlöningar för

budgetåret 1938/39 anvisa ett förslagsanslag av 534,000 kronor,

därav 267,000 kronor att avräknas mot automobilskattemedlen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

7

4:o) Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: Omkostnader. Kungl. Maji

har (punkt 4, sid. 57—65) föreslagit riksdagen att till Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen:

Omkostnader för budgetåret 1938/39 anvisa ett förslagsanslag

av 113,200 kronor, därav 63,000 kronor att avräknas mot automobilskattemedlen.

Ifrågavarande anslag är för nu löpande budgetår uppfört med ett belopp

av 92,800 kronor, varav 5,000 kronor anvisats till engångskostnader för anskaffning

av möbler m. m.

Enligt, förevarande förslag skulle, med hänsyn till utvecklingen av väg- och

vattenbyggnadsstyrelsens verksamhet och ökningen av dess personal, viss

höjning ske av de för reseersättningar och expenser beräknade beloppen. I

fråga örn reseersättningar föreslås en höjning av 5,500 kronor; härav belöpa

2,000 kronor å vägtrafikbyrån och 1,000 kronor å hamnbyrån, varjämte för

luftfartsavdelningens utgifter för utlandsresor, vilka utgifter hittills bestritts

från anslaget till extra utgifter, skulle upptagas ett belopp av 2,500 kronor.

Beträffande expenser, närmare bestämt övriga expenser för eget behov, föreslås

en höjning av 10,000 kronor. Dessutom äskas för vissa engångsutgifter

tillhopa 9,900 kronor, nämligen för anskaffande av mattor, borrutrustning för

styrelsens geotekniker och ett skåp för hemliga handlingar sammanlagt

(2,500 + 2,000 + 900) 5,400 kronor samt för anskaffning av ytterligare möbler

och skrivmaskiner åt nya befattningshavare 4,500 kronor.

En sammanfattning av Kungl. Maj:ts beräkning av medelsbehovet lämnas

i efterföljande sammanställning, i vilken, för jämförelses skull, även medtagits

motsvarande siffror för löpande budgetår.

Kronor

1937/38 Prop.

Besekostnader:

Väg-, bro- och vägtrafikinspektionen ..................... 30,000 32,000

Luftfartsavdelningen .......................................... — 2,500

I övrigt ............................................................ 16,500 17,500

Expenser:

Bränsle, lyse och vatten ....................................... 6,000 6,000

Övriga expenser:

För eget behov:

Löpande utgifter .......................................... 30,000 40,000

Engångsutgifter .......................................... 5,000 9,900

För annat än eget behov ................................. 1,000 1,000

Publikationstryck ......................... 4,300_4,300

Summa kronor 92,800 113,200

Det sålunda äskade anslaget föreslås, med tillämpning av samma fördelningsgrunder

som för löpande budgetår, skola avräknas mot automobilskattemedlen

till ett belopp av 63,000 kronor, motsvarande summan av de för väg-,

bro- och vägtrafikinspektionens resekostnader och övriga expenser för annat

än eget behov beräknade medlen med tillägg av hälften av de för expenser i

övrigt och för publikationstryck upptagna beloppen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

Utskottet.

8 Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må till Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: Omkostnader

för budgetåret 1938/39 anvisa ett förslagsanslag av

113,200 kronor, därav 63,000 kronor att avräknas mot automobilskattemedlen.

5:o) Statens väginstitut. Kungl. Majit har (punkt 5, sid. 65—68) föreslagit

riksdagen att till statens väginstitut för budgetåret 1938/39 anvisa ett

anslag av 140,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

Såsom inledningsvis antytts, har den vid 1936 års riksdag beslutade nybyggnaden

för statens väginstitut ännu icke igångsatts. Enligt föreliggande

framställning beräknas kostnaderna för denna nybyggnad numera överstiga de

tidigare beräknade med omkring 143,000 kronor, delvis beroende på den allmänna

prisstegringen men till en del även på förändringar i byggnadsplanen.

Det är min avsikt att framdeles föreslå, att ifrågavarande byggnadsföretag upptages

å den anslagsplan, för vilken chefen för finansdepartementet redogör

vid anmälan av finansplanen.

Genom Kungl. Maj:ts förenämnda beslut den 17 december 1937 har för

första halvåret 1938 ställts till förfogande för väginstitutets verksamhet ett

belopp, som motsvarar hälften av det av väginstitutets direktion för nästa

budgetår begärda anslaget, 141,600 kronor. Då institutets verksamhet under

nästa budgetår torde få förutsättas erhålla ungefär samma omfattning som

under första halvåret 1938, har jag intet att erinra mot att nämnda belopp,

lämpligen avrundat till 140,000 kronor, anvisas å riksstaten för budgetåret

1938/1939. Anslaget torde böra upptagas såsom obetecknat och avräknas mot

automobilskattemedlen.

Utskottet hemställer i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag,

att riksdagen må till statens väginstitut för budgetåret 1938/39

anvisa ett anslag av 140,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

6:o) Vagorganisationen i länen. Kungl. Majit har (punkt 6, sid. 68—79)

föreslagit riksdagen att dels godkänna av departementschefen förordad stat

för vägorganisationen i länen, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1938/39; dels ock till vägorganisationen i länen för budgetåret 1938/39

anvisa ett förslagsanslag av 740,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen,

dock högst intill ett belopp av 740,000 kronor.

De vid länsstyrelserna för närvarande anställda rit- och skrivbiträdena hos

vägingenjörerna äro samtliga extra befattningshavare med skiftande anställningstider

och avlöningsförhållanden. Enligt Kungl. Majlis förevarande framställning,

vilken helt ansluter sig till ett av länsstyrelseutredningen framlagt

förslag i ämnet, skulle erforderliga medel nu anvisas för beredande av extra

ordinarie ställning åt ett sådant biträde vid varje länsstyrelse med undantag

av länsstyrelsen i Gotlands län. Beräkningen av medelsbehovet har härvid

— i betraktande av, bland annat, att biträdena förutom kunnighet i fråga örn

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

9

de på skrivbiträden i allmänhet ankommande göromålen jämväl böra besitta

en viss färdighet i kartritning och enklare ritarbeten — ansetts böra ske med

utgångspunkt från lönegrad 7 för envar av de 23 extra ordinarie biträdestjänster,

som sålunda skulle inrättas, varefter det skulle få ankomma på vederbörande

länsstyrelser att med hänsyn tagen till respektive biträdens kvalifikationer

bestämma lönegradsplaceringen inom den på detta sätt angivna

gränsen. Dessutom förutsättes, att de biträden, som förut innehaft anställning

hos distriktstjänstemän eller vägkonsulenter och som nu erhålla extra

ordinarie befattning vid vägorganisationen i länen, skola för löneklassplacering

få tillgodoräkna sig den tid, varunder dylik anställning innehafts.

Vad Kungl. Maj:t sålunda föreslagit har utskottet funnit sig böra tillstyrka.

Utskottet ansluter sig jämväl till Kungl. Maj:ts förslag örn anvisande

av ett belopp å 55,700 kronor till extra biträden och ritare, vilket innebär

möjliggörande av en mindre utökning av personalen främst i de nordliga

länen. Likaså biträder utskottet förslaget örn ökning av de för expenser avsedda

medlen med 2,000 kronor.

Även i övrigt har utskottet funnit sig kunna godkänna den av Kungl. Maj :t

gjorda anslagsberäkningen. Utskottet vill emellertid erinra örn att den framlagda

staten under rubriken avlöningar innehåller förslagsvis beräknade

anslagsposter till provisorisk avlöningsförstärkning och till dyrtidstillägg. Då

riksdagen ännu icke fattat beslut i fråga örn provisorisk avlöningsförstärkning

och dyrtidstillägg under nästa budgetår åt befattningshavare i statens tjänst,

förutsätter utskottet, att dessa förmåner komma att utgå till hithörande personal

efter samma grunder, som må bliva gällande för statens befattningshavare

i allmänhet.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må

a) godkänna följande stat för vägorganisationen i länen, att

tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1938/39:

Stat.

Avlöningar. Kronor

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis

.................................................................. 235,000

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal:

a) Grundavlöningar m. m...................... 292,300

b) Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis 9,400 301,700

3. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie

tjänstemän, förslagsvis .............................. 5,600

4. Provisorisk avlöningsförstärkning, förslagsvis ...... 12,900

5. Dyrtidstillägg, förslagsvis ................................. 75,000

6. Pensionsavdrag motsvarande belopp, att tillföras

civila tjänstepensionsfonden ................................. 13,600

Utskottet.

Säger kronor 643,800

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Omkostnader. Kronor

1. Reseersättningar, förslagsvis .............................. 175,000

2. Expenser, förslagsvis .......................................... 92,000

Säger kronor 267,000

Summa kronor 910,800

Särskilda uppbördsmedel.

Arvoden och andra ersättningar för förrättningar, som

verkställts av vägingenjörer och deras biträden ...... 170,800

Nettoutgift förslagsvis kronor 740,000;

b) till vägorganisationen i länen för budgetåret 1938/39 anvisa

ett förslagsanslag av 740,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen,

dock högst intill ett belopp av 740,000 kronor.

7:o) Ändrade grunder för statsbidrag till den allmänna väghållningen.

Kungl. Majit har (punkt 7, sid. 79—133) föreslagit riksdagen att

dels godkänna följande

Förslag

till

Förordning

angående upphävande av förordningen den 30 Juni 1936 (nr 462)

om fördelning av automobllskattemedel.

Härigenom förordnas, att förordningen den 30 juni 1936 örn fördelning av

automobilskattemedel skall upphöra att gälla från och med den 1 juli 1938,

dock att densamma skall äga tillämpning även efter nämnda tidpunkt med

avseende å fördelningen och användningen av de under budgetåret 1937/38

influtna automobilskattemedlen;

dels ock godkänna följande

Förslag

till

Förordning

örn ändring 1 vissa delar av förordningen den 30 Juni 1936 (nr 461)

angående statsbidrag till den allmänna väghållningen 1 riket.

Härigenom förordnas, att 1, 4 och 5 §§ förordningen den 30 juni 1936

angående statsbidrag till den allmänna väghållningen i riket skola erhålla

följande ändrade lydelse:

Bidrag av statsmedel lämnas, i mån av tillgång å därtill anslagna medel,

till kostnaderna för vägars och gators byggande och underhåll samt vinterväghållning

i enlighet med här nedan meddelade bestämmelser.

Med väg förstås i denna förordning allt vad jämlikt 2 § lagen den 7 juni

1934 örn allmänna vägar till väg hörer eller såsom väg anses.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

11

Till byggande av väg räknas förutom anläggning av ny väg jämväl omläggning

och förbättring av väg; och skall vad nu sagts äga motsvarande tillämpning

beträffande gata i stad.

Närmare bestämmelser angående villkoren för erhållande av statsbidrag

samt tillämpningen i övrigt av denna förordning meddelas av Konungen.

4 §■

Till utjämning av vägskatten utgår statsbidrag till vägdistrikt, vars beräkneliga

behov av uttaxering skulle, därest dylikt bidrag icke utginge, överstiga

en krona 50 öre per vägskattekrona, med trettiofem procent av den del av vägskatten,

som överstiger nämnda belopp men icke två kronor per vägskattekrona,

och sjuttio procent av den del av vägskatten, som överstiger två

kronor per vägskattekrona.

5 §■

Såsom statsbidrag till byggande och underhåll av städernas för automobiltrafiken

viktiga vägar och gator fördelas av anslag, som för ändamålet anvisas

å riksstaten, fyrtio procent mellan de särskilda städerna i förhållande

till de belopp, som från dem influtit i automobilskatt.

I övrigt kan efter Konungens prövning utgå bidrag till stads kostnad för

byggande av vägar och gator, som i första stycket omförmälas, med åttiofem

procent av den beräknade kostnaden.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1939, dock att vad i 4 § stadgas

skall äga tillämpning jämväl med avseende å vägskatt, som uttaxeras på

grund av beslut år 1938. Beträffande de väg- och gatuföretag i stad, som påbörjats

före nämnda dag, skola nu gällande bestämmelser i 5 § äga tillämpning.

I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet behandlat

följande motioner, nämligen

dels en inom första kammaren av herr A. O. Frändén väckt motion, nr 19,

däri hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla örn

skyndsam utredning och förslag rörande sådan ändring av gällande grunder

för bidrag och beskattning för den allmänna väghållningen att väghållningsbördan

på ett mera rättvist sätt än nu avväges mellan staten, trafikanter,

städer och landsbygd;

dels en inom första kammaren av herr K. G. Ewerlöf m. fl. väckt motion,

nr 142, samt en inom andra kammaren av herr A. Andersson i Falkenberg

m. fl. väckt motion, nr 238, i vilka motioner hemställts, att riksdagen med

avslag på de föreslagna förordningarna å sid. 132 och följande ville i skrivelse

till Konungen hemställa örn en reglering av bidragstilldelningen till städerna

i huvudsaklig överensstämmelse med det förslag, som framlagts av

1935 års vägsakkunniga;

dels en inom andra kammaren av herrar R. Lundqvist och E. Thorell

väckt motion, nr 37, däri hemställts, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl.

Majit anhålla, att Kungl. Majit ville med beaktande av de synpunkter, som

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

i motionen framhållits, låta uppgöra ej blott en teknisk-ekonomisk generalplan

för landets huvudvägar utan jämväl en denna kompletterande finansieringsplan;
dels

och en inom andra kammaren av herr E. Lindmark väckt motion, nr

259, däri hemställts att riksdagen vid behandlingen av sjätte huvudtiteln,

punkt 7:o) måtte besluta, att 5,000,000 kronor till skatteutjämning uppföres

i staten för nästa budgetår, att utbetalas till de därtill berättigade vägdistrikten

i början av år 1939.

I utlåtande den 11 december 1936 (statens off. utredn. 1936: 58) hava 1935

års vägsakkunniga avgivit förslag rörande, bland annat, statsbidragen till

städernas väg- och gatuhållning och automobilskattemedlens fördelning för

användning till olika ändamål.

Landsbygden. Enligt gällande förordning erhåller vägdistrikt årligen statsbidrag

med 85 procent av distriktets verkliga kostnad för vägunderhåll och

vinterväghållning under nästföregående år. Beträffande ödebygdsväg utgår

statsbidraget under enahanda förhållanden med 95 procent. Statsbidrag utgår

vidare till vägdistrikt för byggande av huvudväg, som är av synnerlig betydelse

för den genomgående samfärdseln, med 90 procent, för annan huvudväg med

85 procent, för annan landsväg med 80 procent samt för ödebygdsväg med 90

procent, allt av den beräknade kostnaden. Där i något fall Konungen prövar

synnerliga skäl därtill föranleda, må, på de villkor Konungen finner anledning

föreskriva, högre statsbidrag utgå. I vissa i författningen närmare angivna

fall utgår statsbidrag till erforderlig marklösen.

Departementschefen har, i anslutning till de sakkunnigas förslag, beträffande

landsbygdens vägväsen förordat, att den nuvarande uppdelningen

av länsfondernas tilldelning i en ordinarie och en utjämningsandel

upphör och att båda andelarna sammanslås till ett anslag, vilket fördelas

mellan länsfonderna av Kungl. Majit enligt en hela landet omfattande behovsplan,

i vilken vägarbetena upptagas efter angelägenhetsgrad. Likaledes

förordas upphävande av nu under vissa förutsättningar gällande rätt för vägdistrikten

att påföra underhållskontot vissa kostnader för smärre förbättringsarbeten

samt för halvpermanenta beläggningar. För bidrag till dylika

beläggningar begäres i stället ett särskilt anslag å 3,500,000 kronor.

De sakkunniga ha föreslagit, att hela vägunderhållsbidraget skall utbetalas

på en gång i stället för, såsom nu sker, i två poster. För förändringens genomförande

sta tvenne alternativa utvägar till buds, nämligen antingen en förskjutning

av utbetalningen av det nu under våren utgående 55-procentsbidraget

till tiden efter den 30 juni eller en överflyttning av det nu efter nämnda

dag utgående 30-procentsbidraget till tiden före den 1 juli samma kalenderår.

De sakkunniga hava förordat det senare alternativet. Under erinran härom

har departementschefen anfört följande:

_ Det senare, av de sakkunniga förordade alternativet förutsätter emellertid, att

vid övergången ett budgetår belastas med två 30-procentsbidrag, det ena på

hösten och det andra på våren. Den extra kostnad, som härigenom skulle

komma att belasta budgeten under övergångsåret, skulle enligt de sakkunniga

förskjutas av i automobilskattemedelsfonden innestående medel. Återbetalningen

av det sålunda förskjutna beloppet skulle verkställas under vart och

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

13

ett av de tre efter övergångsåret närmast följande budgetåren sålunda, att

av de under respektive budgetår tillgängliga automobilskattemedlen skulle

för ändamålet tagas i anspråk ett belopp motsvarande en tredjedel av det förskjutna

beloppet.

I likhet med de sakkunniga finner jag, att vissa fördelar äro att vinna

genom hela underhållsbidragets samtidiga utbetalning. Vid övervägande av

de båda alternativen för förslagets genomförande synas mig emellertid de sakkunniga

hava överskattat olägenheterna av 55-procentsbidragets framflyttning

till tiden efter den 30 juni och å andra sidan underskattat vissa därmed följande

fördelar. Ett genomförande av de sakkunnigas förslag synes mig ock

leda Eli konsekvenser, som tala för att detta alternativ icke bör väljas. Det

är visserligen otvivelaktigt riktigt, att vägdistrikten hava betydande utgifter

under första halvåret och att det därför kunde ur denna synpunkt

vara till viss fördel för dem att erhålla hela statsbidraget till vägunderhållet

vid denna tid. Denna fördel, som begränsar sig till att vägdistrikten skulle

en eller annan månad tidigare under samma räkenskapsår kunna utfå även

30-procentsbidraget, skulle emellertid enligt de sakkunnigas förslag köpas med

en väsentlig reducering av de automobilskattemedel, som komme att stå till

disposition för vägarbeten under åren närmast efter övergångsåret, en reducering,

som numera kan uppskattas till sammanlagt nära 21 milj. kronor. Denna

reducering skulle nämligen enligt de sakkunnigas förslag gå ut över städernas

och länsfondernas andelar av automobilskattemedlen, vilka andelar under vart

och ett av de tre följande åren skulle minskas med sammanlagt nära 7,000,000

kronor. Medan den fördel, vägdistrikten skulle vinna, sålunda icke innebär

någon inkomstökning eller eljest någon möjlighet till utökade arbeten ens

under det år, förändringen genomfördes, skulle däremot de för anslag till vägbyggnader

och vägförbättringar tillgängliga medlen under vart och ett av de

därpå följande tre åren undergå en verklig reduktion med en tredjedel av

det förskjutna beloppet.

Från budgetteknisk synpunkt skulle en överflyttning av 30-procentsbidraget

till våren innebära skärpning av en olägenhet, som nu gör sig

gällande beträffande 55-procentsbidraget. Då exempelvis riksstatsförslaget för

budgetåret 1937/1938 utarbetades på hösten 1936, måste det på nämnda budgetår

fallande 55-procentsbidraget för år 1938 beräknas icke på grundval av

1936 års underhållskostnader, vilka på hösten med någon säkerhet kunde bedömas,

utan på grundval av ett antaget belopp för 1937 års vägunderhåll. De

verkliga underhållskostnader, vilka skola ligga till grund för 55-procentsbidragets

bestämmande, äro sålunda okända vid tiden för budgetarbetet och kunna

endast uppskattas på grundval av erfarenheterna från gångna år. Då underhållskostnaderna

och i synnerhet kostnaderna för vinterväghållningen kunna

variera betydligt från år till år, kan felräkningen bli rätt avsevärd. Beträffande

kostnaderna för år 1937 torde den uppgå till omkring 9,000,000 kronor.

Väljes däremot det andra av de vägsakkunniga diskuterade ehuru av dom icke

förordade alternativet, nämligen att Inda underhållsbidragets utbetalning förlägges

till tidon efter den 30 juni, skulle belopjaet. av underhållsbidraget i

sin helhet kunna i likhet med det nuvarande 30-procentsbidraget vid budgetens

uppförande bestämmas på grundval av en väsentligt säkrare uppskattning av

de verkliga underhållskostnader, på vilka bidraget skall beräknas, nämligen

underhållskostnaderna under det närmast före budgetåret förflutna kalenderåret,

vilka, då riksstatsförslaget utarbetas, äro kända för de 10 första månaderna.

Örn därjämte underhållsbidraget endast beräknas i statsverkspropositionen

och definitiva siffror senare framläggas för riksdagen, skulle en relativt

säker beriikning kunna göras, vilket synes mig vara en betydande fördel.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

De svårigheter, som för vägdistrikten skulle uppstå därigenom, att hela

underhållsbidraget bleve disponibelt först efter den 30 juni, synas mig vara

mindre än de olägenheter, som äro förenade med 30-procentsbidragets förflyttning

till våren. Göres underhållsbidraget i sin helhet tillgängligt först efter

den 30 juni, torde, såsom de sakkunniga framhålla, vägdistrikten i något fall

bli nödsakade att under första halvåret upptaga lån för utgifternas finansiering.

I vilken utsträckning detta kan behöva ske kan icke nu med säkerhet

bedömas. Någon ledning för bedömande av spörsmålet kan möjligen hämtas

från de uttag av medel vägdistrikten under senare år gjort av det under våren

tillgängliga 55-procentsbidraget. Det visar sig, att utanordningarna av underhållsbidrag

äro störst under månaderna mars—maj, då under åren 1936 och

1937 utanordnats respektive i runda tal 18,800,000 kronor och 20,900,000 kronor.

A andra sidan ha efter den 30 juni samma år av 55-procentsbidraget utanordnats

respektive 6 milj. och 10 milj. kronor i runda tal. Det kan sålunda med säkerhet

antagas, att även örn bidragen icke komma att utgå förrän efter den 30

juni, vägdistrikten icke komma att såsom lån behöva upptaga hela det mot

bidraget svarande beloppet och att, i den mån lån behöva upptagas, dessa

komma att behövas endast för en relativt kort tid. Den räntebelastning, vägdistrikten

skulle behöva ådraga sig på grund av dessa lån, kan sålunda antagas

bli relativt blygsam framför allt i jämförelse med den räntebelastning,

som nu åvilar många vägdistrikt på grund av lån, som tidigare upptagits för

utförande av vägarbeten, till vilka statsbidrag ännu inte kunnat utgå, en räntebörda,

vilken, såsom av det följande framgår, kan ställas i samband med frågan

örn 55-procentsbidragets förflyttning till tiden efter den 30 juni.

Såsom jag i förra årets statsverksproposition anförde, hade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

på min anmodan verkställt en utredning om behovet av

medel för täckande av statsbidrag, vilka vägdistrikten under depressionsåren

förskjutit för utförande i betydande omfattning av omläggnings- och förbättringsarbeten

till arbetslöshetens motverkande. Enligt utredningen uppgick

beloppet till i runt tal 25,200,000 kronor. En förnyad undersökning under

förliden höst visar, att de belopp, som vägdistrikten på detta sätt förskjutit,

den 1 november 1937 uppgingo till inemot 25 milj. kronor, vilka till en väsentlig

del torde ha anskaffats lånevägen.

Dessa av vägdistrikten förskjutna medel, anfördes i nästlidet års statsverksproposition,

utgöra det viktigaste hindret för genomförandet av planerna på

en fondering av automobilskattemedel, som eljest varit önskvärd för att uppnå

en relativ begränsning av vägarbeten under goda ekonomiska konjunkturer och

motsvarande utökning under depressionstider. Förutsatt att nämnda belopp

anskaffats genom lån, måste vägdistrikten därå betala en ränta, som därför

att den löper hela året måste bli väsentligt större än räntan på de lån, som

eventuellt skulle behöva upptagas under våren på grund därav att underhållsbidraget

bleve tillgängligt först efter den 30 juni.

Örn en förflyttning av 55-procentsbidraget på föreslaget sätt verkställes,

skulle en sanering av vägdistriktens ekonomiska förhållanden kunna äga rum

utan någon formell belastning av riksstaten eller minskning av länsfonderna.

Genom 55-procentsbidragets förflyttning ett budgetår fram i tiden uppkommer

nämligen en motsvarande minskning av belastningen å automobilskattemedlen

under det budgetår, från vilket berörda bidrag förflyttas. Då denna

minskning av belastningen för budgetåret 1938/1939 enligt av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

framlagd beräkning kan uppskattas till omkring 39

milj. kronor, skulle vid genomförande av 55-procentsbidragets förflyttning och

bibehållande av nuvarande fördelningsregler i övrigt ett motsvarande belopp,

därest inga särskilda åtgärder vidtoges, tillgodokomma länsfondernas ordinarie

andelar och statsbidrag skulle sålunda kunna utgå ur länsfonderna till

vägdistrikten för de på förskott utförda arbetena i sådan utsträckning, att de

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

15

ifrågavarande förskjutna statsbidragen kunde betalas. Emellertid anser jag

icke, att här ifrågavarande åtgärd bör vidtagas, med mindre särskilda anstalter

träffas för att säkerställa tillgängliga medels användning för det avsedda ändamålet.

De av vägdistrikten förskotterade kostnaderna uppgå för skilda län

till mycket olika belopp. Enligt den senast verkställda undersökningen uppvisade

Stockholms län den högsta siffran med omkring 4 milj. kronor, medan

beloppet för Gotlands län stannat under 100,000 kronor. Måhända vöre

det med hänsyn till dessa variationer i de av vägdistrikten förskjutna

statsbidragen icke utan vidare riktigt, att anslag tilldelades endast de

distrikt, som förskjutit medel för de väntade statsbidragen och nödgats

upptaga lån för bestridande av ifrågavarande förskott. I vissa fall kunna

medel till dylika förskott ha anskaffats genom en hårdare beskattning och i

andra kunna vägdistrikten ha avstått från i och för sig mycket angelägna vägarbeten,

därför att de icke velat genom upptagande av lån skaffa medel till

att förskottera statsbidragen. Å andra sidan sågo sig många vägdistrikt tvingade

att igångsätta vägarbeten med hänsyn till arbetslöshetssituationen inom

distrikten samt animerades i viss utsträckning härtill av statsmakterna. Med

hänsyn till anförda omständigheter finner jag förmånligast att, därest 55- procentsbidraget förflyttas till tiden efter den 30 juni, ett mot de förskotterade

statsbidragen svarande belopp såsom särskilt anslag ställes till Kungl.

Maj:ts förfogande och att Kungl. Majit efter av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

under hänsyn till angivna omständigheter utarbetad plan tilldelar vägdistrikten

bestämda belopp för det avsedda ändamålet, varvid skall tillses,

att vägdistrikten avlasta sig skulder, som de ådragit sig genom ifrågavarande

förskottsbyggande.

Under åberopande härav har departementschefen förordat dels att hela

statsbidraget till vägdistriktens underhållskostnader — liksom ock utjämningsbidraget

— utbetalas efter den 30 juni, dels ock att ett särskilt anslag

på 25,000,000 kronor ställes till Kungl. Maj:ts förfogande att användas för

utbetalning av statsbidrag, vilka vägdistrikten under depressionsåren förskjutit

för vägarbeten, i allmänhet igångsatta till motverkande av arbetslöshet.

Städerna. Av automobilskattemedlen skola — sedan vissa gemensamma

poster utgått — 20 procent tillfalla rikets städer samt 80 procent landsbygden.

Av städernas totala andel fördelas 80 procent mellan de särskilda städerna i

förhållande till de belopp, som från dem influtit i automobilskatt, att användas,

på sätt angives i 4 § förordningen angående statsbidrag till den allmänna väghållningen

i riket, till förbättring och underhåll av städernas för automobiltrafiken

viktiga vägar och gator, i första rummet infartsvägar. Återstående 20

procent av städernas andel (städernas utjämningsandel) fördelas av Konungen

på sätt i 5 § sistnämnda förordning sägs, nämligen såsom särskilda statsbidrag

till vissa foretag av i 4 § omförmält slag.

Beträffande bidragen till städernas väg- och gatuhållning hava de sakkunniga

uttalat, att underhållsbidrag borde utgå till städernas väghållning och

att detta principiellt borde beräknas till samma kvotdel som beträffande landsbygden

nämligen 85 procent. I anslutning härtill hava de sakkunniga anfört

följande:

Emellertid hysa de sakkunniga starka betänkligheter mot en dylik fixering

av bidragsprocenten. Det föreligger nämligen den väsentliga skillnad mellan

landsbygden och städerna i här förevarande hänseende, att vägdistriktens väghållning

inskränker sig till de statsbidragsberättigade vägarna inom distriktet,

under det att städernas väg- och gatuhållning omfattar även ett mycket stort

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

antal andra vägar och gator än dem, som äga sådan betydelse att de kunna

komma i fråga till förevarande statsbidrag. Även där viljan är den bästa,

skall därför ofta uppstå svårighet att i städernas bokföring i allo hålla bidragsberättigade

kostnader åtskilda från övriga utgifter för väg- och gatunätet.

Särskilt gäller detta i fråga örn gemensamma kostnader såsom för förvaltning,

anskaffning av och avskrivningar å maskiner och inventarier, vissa skadeersättningar

och försäkringsavgifter. Erfarenhet saknas hittills angående möjligheten

överhuvud taget att förverkliga kravet å bokföringsmässigt särskiljande

av de kostnader, å vilka bidraget skall beräknas. Huruvida vad städerna angår

någon stabilisering av underhållskostnaderna inträtt, torde ock vara tvivelaktigt.

Det blir således nödvändigt att på något sätt skydda sig mot risken

av oanade och för hela bidragssystemet förryckande stegringar av bidraget

till nu ifrågavarande ändamål. Visserligen är det de sakkunnigas avsikt att

här nedan i ett särskilt kapitel behandla frågan örn den ordning, i vilken de

olika behov, till vilka statsbidragen lämnas, sinsemellan böra tillgodoses.

Men i nu förevarande fall synes nödig hänsyn till övriga behov samt till

begränsningen av tillgången på bidragsmedel böra taga sig uttryck redan i

själva reglerna för statsbidraget.

Att i stället för verkliga kostnaden till grund för bidraget lägga på ett eller

annat sätt i förväg för längre perioder beräknad kostnad medför skydd mot

ovannämnda risk, men man undgår ej härigenom svårigheten att riktigt fördela

kostnaden mellan bidragsberättigade och andra vägar och gator. Sådana

förhandsberäkningar bliva, då fråga är om underhållet, i själva verket ännu

mindre tillförlitliga och hindra anpassning efter växlingar i behoven. Att

överge tanken på den principiellt riktiga metoden, som tillämpas beträffande

landsbygden, eller alltså en tilldelning efter verkliga kostnaden, finna de sakkunniga

ej heller nödvändigt. Vad som tarvas för att ej göra denna metod

äventyrlig i praktiken, är emellertid att det fastställes en gräns, vilken totala

beloppet av statsbidraget till ifrågavarande ändamål icke får överskrida. De

sakkunniga åsyfta här icke närmast att anslaget ej får överskridas utan att

man vid bestämmandet av anslagets belopp icke blott företager en matematisk

beräkning av viss procent å de verkliga kostnaderna utan även tillser att ej

bidraget överskrider vad som skäligen må i förevarande hänseende utgivas.

De sakkunniga föreslå, att det årliga beloppet av statsbidraget till städernas

kostnader för underhåll av de för automobiltrafiken viktiga vägarna

och gatorna samt för vinterväghållning å nämnda vägar beräknas till 85

procent av en uppskattad totalkostnad, vilken tillsvidare finge anses utgöra

det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen angivna beloppet, i runt tal 4,000,000

kronor, samt att, sedan totala bidragsbehovet sålunda bestämts, tilldelningen

till de särskilda städerna av de medel, som för behovets tillgodoseende

kunde anslås, skedde sålunda, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

årligen till varje stad utbetalade vad på densamma av dessa medel belöpte

med hänsyn till förhållandet mellan dess och övriga städers verkliga kostnader

för nämnda underhåll och vinterväghållning under nästföregående år,

dock högst 85 procent av stadens ifrågavarande verkliga kostnader.

Under erinran att bidraget till städernas underhåll skulle utgå endast

beträffande för automobiltrafiken viktiga gator och vägar har departementschefen

anfört följande:

Ett genomförande av de sakkunnigas förslag skulle förutsätta, att

städerna i sin bokföring skilde underhållskostnaderna för bidragsberättigade

gator och vägar från övriga underhållskostnader. Örn möjligheterna

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

17

härtill och till kontroll av huruvida sådan åtskillnad iakttagits saknas

erfarenhet. Att såväl uppdelningen i städernas bokföring som kontrollen

därav skulle medföra betydande svårigheter och kostnader, utan att

dock kunna bli fullständig, synes emellertid sannolikt. Visserligen skulle

de sakkunnigas förslag att det sammanlagda underhållsbidraget till städerna

skulle maximeras till 85 procent av en uppskattad totalkostnad

från statsfinansiell synpunkt innebära en viss garanti mot en hela bidragssystemet

förryckande stegring av statsbidraget, men från synpunkten

av en rättvis fördelning av bidragssumman städerna emellan skulle denna

maximering icke utesluta de ogynnsamma verkningarna av berörda svårigheter.

Då det procentuella bidraget till samtliga städer skulle vara lika, skulle

nämligen en felaktig bokföring av underhållskostnaderna eller ett mindre

rationellt handhavande av underhållet i en eller flera städer sänka bidraget

för övriga städer. Ett sådant förhållande skulle kunna minska känslan av nödvändigheten

att iakttaga nödig sparsamhet. Häremot kan invändas, att detsamma

gäller vägdistrikten. Mellan städerna och vägdistrikten föreligger

emellertid den skillnaden, att vägdistriktens hela vägnät utgöres av bidragsberättigade

vägar, medan städerna enligt de sakkunnigas förslag skulle erhålla

underhållsbidrag endast för en begränsad del av sitt gatu- och vägnät.

Härtill kommer att mellan vägdistrikten icke föreligger samma ömsesidiga

beroende, som enligt de sakkunnigas förslag skulle uppkomma mellan städerna,

i det att höga underhållskostnader i ett eller flera distrikt icke sänka

underhållsbidraget i andra under fastställda 85 procent. Då jag funnit de

sakkunnigas förslag i förevarande hänseende medföra betydande olägenheter,

icke minst för städerna själva, utan att någon större fördel därmed skulle

vinnas, har jag ansett mig icke böra förorda detsamma.

Uppgives det särskilda underhållsbidraget till städerna, synes därav böra

följa att icke heller något särskilt anslag till byggande av vägar och gator bör

utgå. Bidraget till städernas gatuhållning skulle sålunda såsom hittills utgå

med ett totalbelopp, vilket fördelas mellan städerna enligt det förslag, som jag

i det följande framlägger.

I likhet med de sakkunniga finner jag anledning till justering av grunderna

för städernas bidragstilldelnmg föreligga för att även beträffande denna komma

i närmare anslutning till den i och för sig riktiga behovsprincipen. Liksom

i fråga örn länen torde den influtna automobilskatten knappast kunna anses

som en fullt tillfredsställande mätare av städernas bidragsbehov. Fördelningen

enligt nu gällande regler av städernas ordinarie andel medför, att

städerna få sina gatukostnader täckta med statsbidrag till mycket olika procent.

Det synes, så långt möjligheter till kontroll förefinnas, till och med ha

inträffat, att vissa städer ha fått statsbidrag till högre belopp än summan av

de totala gatu- och vägkostnaderna, medan andra städer endast ha fått relativt

små bidrag. En viss utjämning av bidragen sker visserligen vid fördelningen

av städernas utjämningsandel, och cn fullständig eliminering av dessa ojämnheter

torde icke vara möjlig utan den kostsamma kontroll, som, enligt

vad jag tidigare framhållit, helst bör undvikas. Emellertid torde berörda

ojämnheter i huvudsak kunna undgås genom att den höjning av utjämningsandelen,

som vissa länsstyrelser föreslagit, göres tillräckligt kraftig.

Med hänsyn till don nu utgående ordinarie andelens storlek i förhållande

till de totala gatukostnaderna i vissa städer har departementschefen funnit

utjämningsandelen lämpligen böra höjas från nuvarande 20 procent till 60

procent av städernas totala andel. Örn den sålunda förhöjda utjämningsandelen

därefter fördelades mellan städerna efter en behovsprövning i anslut
Bihang

till riksdagens protokoll 1938. (> sand. Kr ti. 63o »8 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

ning till de sakkunnigas förslag, syntes i huvudsak de av de sakkunniga

eftersträvade fördelarna ha vunnits utan de olägenheter, som enligt det föregående

torde följa med sakkunnigförslaget. Återstående 40 procent skulle

i likhet med den nuvarande ordinarie andelen fördelas mellan städerna i

förhållande till de belopp, som från dem influtit i automobilskatt. De sakkunnigas

förslag, att städerna hädanefter skulle kunna erhålla bidrag även

till nyanläggningsarbeten, har departementschefen ansett sig böra biträda.

Av städernas utjämningsandel skulle ett belopp, motsvarande 5 procent av

den totala andelen, avskiljas och ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för

bidrag i utjämningssyfte eller till brådskande företag.

Anslagsberäkning. Medan för närvarande — efter avräkning först av vissa

vägbyggnadsanslag m. m. •—- 20 procent av automobilskattemedlen tillfalla

städerna och 80 procent landsbygden förutsätter departementschefen en höjning

av denna städernas andel till 25 procent, varvid landsbygdens sänkes till

75 procent. Med framhållande att denna procentuella ändring dock motverkas

av andra faktorer har departementschefen framlagt följande beräkning för

åskådliggörande av fördelningen under ett normalår:

Årets automobilskattemedel.

114,540,000 kr.

Väg- och

Statens

National-

; Mindre

Bidrag

Sten-

Bidrag

Avsättning

Att för-

vatten -

väginsti-

föreningen

hamnar

till bro-

sättning

till väg-

till auto-

delas

byggnads-

tut. Forsk-

för trafik-

och

bygg-

samt

underhållet

mobil-

mellan

styrelsen.

nings- och

säker-

farleder

nader

inköp av

på landet

skatte-

städer och

Vägorga-

undersök-

hetens

gatsten

(85 % på

medels-

landsbygd

nisationen

nings-

främjande

1938 års

fonden

i länen

arbeten

kostnader)

1,070,000

210,000

100,000

750,000

3,800,000

5,000,000

51,850,000

2,000,000 49,760,000

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

Städernas andel (25 %) Landsbygdens andel (75 %)

12,440,000 kr. 37,320,000 kr.

Skatteutjäm-

Bidrag till

Bidrag till

Byggande

Bidrag till

Återstod att

ningsbidrag

nyanläggning

nyanläggning

av tillfarts-

byggande av

fördela mellan

av landsvägar

av ödebygds-

vägar

enskilda

länen

vägar

utfartsvägar

(lånefonderna)

5,000,000

7.000,000

1,800,000

500,000

1,200,000

21,820,000

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

I anslutning härtill har departementschefen anfört följande:

I denna plan är fördelningen mellan landsbygd och städer endast en beräkningsgrund

för fastställande av de belopp, som skola tillfalla de båda slagen

av väghållningsskyldige. Samtliga anslag utom fondavsättningsanslaget äro i

enlighet med vad jag förut anfört oberoende av, örn den verkliga uppbörden

av automobilskattemedel blir större eller mindre än den beräknade.

Även städernas och länsfondernas anslag, vilka med nu gällande regler

äro regleringsanslag, som ökas eller minskas, örn automobilskatteuppbörden

blir större eller mindre än beräknat eller underhållskostnaderna undereller

överskrida beräknade belopp, utgå enligt förslaget oberoende av dessa

faktorer med sina bestämda belopp. Utgångspunkten för beräkningen har

varit att ungefärligen bibehålla det nuvarande förhållandet mellan städernas

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

19

och landsbygdens andelar av automobilskattemedlen. Som av planen framgår

hava dels vissa väganslag, som enligt nu gällande ordning utgå före

fördelningen mellan landsbygd och städer, flyttats ned till landsbygdens

andel, medan hela landsbygdens underhållsbidrag förts upp före fördelningen.

Det framgår vidare, att städernas andel höjts från 20 till 25 procent. Detta

innebär ingen höjning av det totala belopp, som tillfaller städerna, utan har

vidtagits endast för att städerna efter de nämnda omflyttningarna av väganslagen

och underhållsbidraget skola ungefärligen bibehålla samma andel

Sedan landsbygdens hela underhållsbidrag flyttats upp före fördelningen

mellan städer och landsbygd, sjunker nämligen på grund av underhållsbidragets

storlek den återstod, som skall fördelas. Därest städerna fortfarande

skulle erhålla blott 20 procent, skulle deras totala tilldelning nedgå, även fast

inkomsterna av automobilskattemedel förbleve desamma. Härav framgår

också, att höjningen från 20 till 25 procent av städernas andel icke ställer

landsbygden i en ogynnsammare ställning. Ty visserligen har landsbygdens

totala andel sjunkit, men den skulle hädanefter icke belastas med 55-procentsbidraget

till underhållet, vilket bidrag enligt nu gällande regler utgår av landsbygdens

andel.

Yad budgetåret 1938/39 beträffar vinnes genom omläggningen av automobilskattemedlens

utbetalning att man ej behöver räkna med medel till mer

än 30 procents underhållsbidrag till landsbygden samt ej heller med skatteutjämningsbidrag

eller städernas och landsbygdens procentuella andelar.

Härigenom har öppnats möjligheter att anvisa anslag till statsbidrag å

25,000,000 kronor till vägarbeten, utförda förskottsvis, och till avsättning till

automobilskattemedelsfonden med 41,695,000 kronor, på sätt framgår av följande

tabell:

1938/39 års automobilskattemedel.

114,540,000 kr.

(115,000,000-

-460,000 kr.)

Vägunder-

Väg- och

Statens

Väg-

Stensättning

Väg- och bro-

Statsbidrag

Avsättning

håll 30 %

vatten-

Tåg-

organisa-

och inköp

byggnader

för av väg-

till statens

av kost- nad för

1937

byggnads.

styrelsen

institut

tionen

i länen

ay gatsten

m. ni.

distrikten

förskottsvis

utförda

arbeten

autoraobil-

skattemedels-

fond

21,900,000

330,000

140,000

740,000

5,000,000

19,735,000

25,000.000

41,695,000

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

Med de av departementschefen framställda förslagen skulle vid fördelningen

av 1938/39 års automobilskattemedel vissa belopp, tillhopa 460,000

kronor, tagas i anspråk under femte och nionde huvudtitlarna, nämligen

370.000 kronor till statspolisen och 90,000 kronor som gottgörelse åt fiskerinäringen.

Oberoende av föreslagna förändringar skall mot 1938/39 års automobilskattemedel

avräknas anslag med 30 procent av kostnaderna för vägunderhållet

under år 1937. Totala underhållskostnaderna under år 1937 beräknas

enligt propositionen 173 till i runt tal 72,500,000 kronor, varav

21.900.000 kronor erfordras för budgetåret 1938/39. Av utskottet har ej företagits

andra ändringar i Kungl. Maj:ts förslag än höjningar i anslagen till

ödebygdsvägar och enskilda utfartsvägar med sammanlagt 300,000 kronor.

Sedan man tillagt av utskottet tillstyrkt anslagshöjning, 300,000 kronor,

erhållas de belopp, som finnas intagna i ovanstående tabell.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottet.

Till komplettering av en av utskottet — i utlåtande nr 6, punkt 15:o) —

vid 1937 års riksdag lämnad liknande uppgift må meddelas, att under tiden

till den 1 januari 1938 hava till nybyggnad och förbättring av vägar använts

av arbetslöshetsmedel: 250 miljoner kronor (åren 1918—1937);

av automobilskattemedel: 246 miljoner kronor (åren 1924—1937);

från allmänna budgeten: 143 miljoner kronor (åren 1841—1937).

Innan utskottet ingår på den av departementschefen under nu förevarande

punkt avhandlade frågan örn ändrade grunder för statsbidragen till den allmänna

väghållningen anser sig utskottet, närmast i anslutning till motionen

II: 37, böra erinra örn de utredningar, som de senaste åren pågått, och de

beslut, som i anslutning härtill blivit fattade i syfte att åstadkomma

en ekonomisk lämplig planläggning av rikets vägväsen samt att också

lätta den tunga börda, som vägskatten tvivelsutan är för de väghållningsskyldige.

Efter att tidigare år 1934 ha antagit en ny väglagstiftning, avseende

att genom begränsning av antalet vägdistrikt och andra reformer

möjliggöra en mera rationell väghållning, har riksdagen så sent som 1936

fastställt ändrade normer för vägkostnadernas fördelning å staten och vägdistrikten.

Då i nämnda motion nu särskilt påyrkas, att landsbefolkningen

inom de vägdistrikt, där rikets huvudvägar gå fram, helt måtte befrias från att

med vägskatt bekosta dessa, må framhållas, att för dylika viktigare huvudvägar

statligt anläggningsbidrag numera utgår med 90 procent och i undantagsfall

efter en ännu högre procentsats, vartill ytterligare kan komma utjämningsbidrag.

Beträffande underhållet har en finansiell lättnad åstadkommits genom

att särskilt betungade distrikt berättigats att utöver det med 85 procent

■Utgående underhållsbidraget erhålla ovannämnda utjämningsbidrag, för fall

att vägskatten är mera betungande. En teknisk-ekonomisk generalplan för

landets huvudvägar är, såsom motionärerna själva omnämnt, för närvarande

under utarbetning inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Av 1936 års

riksdag har emellertid därutöver — under erinran om behovet av bättre

möjligheter att beräkna motortrafikens skäliga anpart i väghållningskostnaderna

— begärts utredning angående automobilbeskattningen. I avvaktan

också på de förslag, som i anledning härav kunna komma att för riksdagen

framläggas, torde någon riksdagens åtgärd ej vara påkallad i anledning

av motionens yrkande örn en ekonomisk general-plan för landets huvudvägnät.

De synpunkter utskottet sålunda framfört hava också sin tillämpning på det i

motionen I: 19 gjorda yrkandet örn att väghållningsbördan skall på ett mera

rättvist sätt avvägas mellan staten, trafikanter, städer och landsbygd.

Vad därefter angår här föreliggande förslag örn ändrade bidragsgrunder i

övrigt må till en början beträffande landsbygdens anpart erinras, att av det

till 85 procent utgående underhållsbidraget för närvarande 55 procent — liksom

ock utjämningsbidraget till mera betungade distrikt — kunna få lyftas

redan på våren och 30 procent under senare delen av året. I jämförelse härmed

kan ur iikviditetssynpunkt departementschefens förslag, innebärande att

samtliga dessa bidragsbelopp skola utbetalas först efter den 30 juni, d. v. s.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

21

sedan hälften av vägdistriktens räkenskapsår förflutit, medföra nackdelar för

distrikten. Ur statens synpunkt äro dock fördelarna påtagliga. Utanordningarna

kunna ske mera enhetligt. Genom att utbetalningarna helt framflyttas

till ett senare statligt budgetår är det ock möjligt att uppgöra beräkningarna

av hihörande riksstatsanslag betydligt säkrare än för närvarande är fallet.

Till grund för dessa riksdagen förelagda anslagsberäkningar skulle nämligen

kunna läggas den vägdistriktens budget, som uppgjorts i samband med

vägskattens fastställande inom vägdistrikten föregående års höst för följande

kalenderår. Att märka är också, att den föreslagna omläggningen ej synes,

enligt vad departementschefen påvisat, behöva medföra någon mera avsevärd

framflyttning av tiden för dessa utbetalningar. Av det nuvarande

55-procentsbidraget lyftes huvuddelen under månaderna mars—maj, men

även efter den 30 juni hava rätt stora utbetalningar plägat förekomma. Örn

nu vid den nya ordningen sådana anstalter träffas, att hela underhållsbidraget

kan, såsom önskvärt är, få lyftas tämligen omedelbart efter den 30 juni behöver

alltså tidsförskjutningen i det stora hela ej bliva mera avsevärd.

Utskottet tillstyrker alltså de av departementschefen föreslagna formerna

för underhållsbidragets utbetalning. Utskottet har således ej ansett sig kunna

biträda det i motionen II: 259 framställda förslaget att utjämningsbidraget

skulle utgå redan på våren.

Utskottet tillstyrker ävenledes förslaget örn att ett belopp av 25,000,000

kronor ställes till förfogande för utbetalning av statsbidrag till vägbyggnader

utförda för medel, helt förskjutna och i stor utsträckning upplånade av vägdistrikten.

För en del hårt betungade vägdistrikt torde den bestående lättnad

i finansiellt avseende, som på detta sätt vinnes, mer än väl uppväga ovan

avhandlade förskjutning i tiden för underhållsbidragens utanordning.

Även i övriga hänseenden har utskottet funnit riksdagen böra godtaga de

av departementschefen — på grundval av vägsakkunnigas förslag — förordade

anordningarna för dispositionen av landsbygdens anpart i automobilskattemedlen.

Utskottet har alltså ej heller velat motsätta sig förslaget, att

de smärre vägförbättringsarbeten, vilka tidigare fått inräknas i underhållet,

numera för större rättvisas och likformighets vinnande överflyttas till sådana

förbättringsarbeten, till vilka bidrag beviljas från länsfonderna. Utskottet

anser sig dock härvid böra ytterligare framhålla vad vägsakkunniga anfört

örn angelägenheten av att dylika smärre vägbreddningar och vägrätningar

samt andra sådana mindre omfattande vägförbättringsarbeten kunna få verkställas

i enkla former och utan någon större ingenjörsteknisk omgång.

Utgångspunkten för beräkningen av städernas totala andel i automobilskattemedlen

har varit att i huvudsak bibehålla det nuvarande förhållandet

mellan städernas och landsbygdens andelar. Denna för Kungl. Maj:ts förslag

normerande utgångspunkt anser utskottet böra godkännas.

Vad därefter angår fördelningen mellan städerna inbördes delar utskottet

de betänkligheter, som ett flertal länsstyrelser och även andra anfört mot

de sakkunnigas i och för sig principiellt riktiga förslag, att jämväl städerna

skola komma i åtnjutande av ett efter deras verkliga underhållskostnader

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

avvägt särskilt underhållsbidrag. Att kunna särskilt för varje stad urskilja

de »för automobiltrafiken viktiga gatorna och vägarna» möter självfallet redan

det stora svårigheter. Än vanskligare måste det sannolikt ställa sig att ens

något så när likformigt och exakt bestämma vad och hur mycket av stadens

allmänna kostnader för gatuunderhållet, som belöper å denna automobiltrafikens

speciella del i gatunätet. Departementschefens förslag förutsätter däremot

ej någon dylik mera omfattande bokförings- och kontrollapparat. Samtidigt

möjliggör sistnämnda förslag bättre än hittillsvarande system en tilldelning

åt de olika städerna, anpassad efter storleken av deras bidragsberättigade

gatuarbeten och deras olika behov i övrigt. Medan sålunda för närvarande

en så stor del av städernas totala andel som 80 procent fördelas å de enskilda

städerna alldeles oberoende av deras kostnader för vägväsendet och allenast

på grundval av den automobilskatt, som influtit från envar av dem, skulle

enligt departementschefens förslag endast 40 procent utgå i förhållande till

influten bilskatt, medan återstoden, 60 procent, skulle stå till förfogande för

att efter en mera fri behovsprövning fördelas mellan de olika städerna. Utskottet

anser därför Kungl. Maj:ts förslag böra åtminstone tills vidare godtagas

i avvaktan på en ytterligare omprövning av de möjligheter, som kunna

förefinnas att åstadkomma en ännu bättre grund för en rättvis och samtidigt

praktiskt genomförbar fördelning av städernas andel dem emellan. Utskottet

förutsätter alltså, att Kungl. Majit, med beaktande av de motionsvis anförda

synpunkterna, ånyo överväger frågan örn städernas inbördes bidragsrätt.

I detta sammanhang vill utskottet framhålla som önskvärt, att i sådana

fall, då med en stad införlivas större landsbygdsområde, särskild hänsyn måtte

vid statsbidragstilldelningen tagas till storleken av det bidrag, som, därest området

alltjämt tillhört vägdistrikt på landet, kunnat påräknas till där nödvändiga

vägförbättringsföretag.

Vad till sist angår automobilskattemedlens rent budgetmässiga behandling

måste utskottet anse automobilskattemedlen såväl till uppkomst som ändamål

intaga en sådan särställning, att deras avskiljande från andra statliga

inkomstkällor är väl motiverat. Utskottet anser alltså specialbudgeten för

automobilskattemedlen böra bibehållas.

De av departementschefen föreslagna budgetära detaljanordningarna hava

ej givit utskottet anledning till erinran. Härmed avses allenast att ytterligare

säkerställa, att inflytande automobilskattemedel skola förslå till de ändamål,

vartill de anvisats.

Beträffande budgetåret 1938/39 skulle framflyttningen av utbetalningarna

å landsbygdens underhållsbidrag liksom ock vissa andra omläggningar, som

dock allenast äro av en rent räkenskapsmässig karaktär, medföra ett högst

avsevärt minskat behov av anslag, varigenom möjliggöres en avsättning till

statens automobilskattemedels fond på inemot 42,000,000 kronor.

Utskottet har alltså ansett sig böra tillstyrka automobilskattemedlens

användning enligt de riktlinjer, som departementschefen angivit. Vad angår

fördelningen av städernas anpart av dessa medel mellan städerna inbördes

s. 23 Kontrollera mot PDF

iStatsutskottets utlåtande Nr 6.

23

anser dock utskottet det vara förtjänt av ytterligare omprövning huruvida ej

möjligheter finnas att åstadkomma ännu bättre och rättvisare grunder för

denna fördelning.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

I. att riksdagen — med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och

med avslag å motionerna I: 142 samt II: 238, avseende städernas

bidragsrätt, i den mån de ej kunna anses besvarade med vad

utskottet anfört — må godkänna de i statsrådsprotokollet angivna

förslagen till förordningar dels angående upphävande av

förordningen den 30 juni 1936 (nr 452) örn fördelning av automobilskattemedel,

dels ock örn ändring i vissa delar av förordningen

den 30 juni 1936 (nr 451) angående statsbidrag till den

allmänna väghållningen i riket;

II. a) att motionen I: 19 — örn ändring av grunderna för vägbeskattningen

—- ej må av riksdagen bifallas;

b) att motionen II: 37 — örn teknisk-ekonomisk generalplan

för landets huvudvägar — ej må av riksdagen bifallas;

c) att motionen II: 259 — örn snabbare utbetalning av skatteutjämningsbidraget

till landsbygden — ej heller må av riksdagen

bifallas.

8:o) Bidrag till vägunderhållet på landet. Beträffande Kungl. Maj:ts

förslag (punkt 8, sid. 133) får utskottet med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts

i en numera avlåten, den 3 mars 1938 dagtecknad proposition, nr 173, upptagna

förslag, hemställa,

att riksdagen må till bidrag till vägunderhållet på landet m. m.

för budgetåret 1938/39 anvisa ett förslagsanslag av 21,900,000

kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen, dock högst

intill ett belopp av 21,900,000 kronor.

, 9:o) Bidrag till halvpermanenta vägbeläggningar. Med hänvisning till

vad utskottet under punkten 7:o) yttrat hemställer utskottet, med tillstyrkande

av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 9),

att riksdagen må till bidrag till halvpermanenta vägbeläggningar

för budgetåret 1938/39 anvisa ett reservationsanslag av

3,500,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

10:o) Särskilda bidrag till vägdistrikten. Med tillstyrkande av Kungl.

Maj:ts förslag (punkt 10) och med åberopande av vad som i ärendet anförts

under punkten 7:o) hemställer utskottet,

att riksdagen må till särskilda bidrag till vägdistrikten för

budgetåret 1938/39 anvisa ett reservationsanslag av 25,000,000

kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottet.

H:o) Avsättning till statens automobilskattemedelsfond. Beträffande

Kungl. Maj:ts förslag (punkt 11) om beräkning av anslag till avsättning till

statens automobilskattemedelsfond — i vilket avseende särskild framställning

numera gjorts i propositionen nr 173 — kommer utskottet att framdeles

avgiva utlåtande; vilket

anmäles.

12:o) Bidrag till nyanläggning av landsvägar. Kungl. Majit bär (punkt

12, sid. 134—136) föreslagit riksdagen att till bidrag till nyanläggning av

landsvägar för budgetåret 1938/39 anvisa ett reservationsanslag av 7,000,000

kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bär framlagt förslag örn böjning av förevarande

anslag med 1 miljon kronor till 8 miljoner kronor. Styrelsen bar

härvid erinrat örn den inventering, som av 1935 års vägsakkunniga verkställts

rörande den allmänna samfärdselns behov av nyanläggningar av allmänna

vägar å landsbygden, samt i anslutning härtill framhållit, att för täckande

under 10-årsperioden 1937—1946 av det enligt denna inventering föreliggande

behovet av nu ifrågavarande slag av vägbyggnader skulle i statsbidrag erfordras

ett årligt anslagsbelopp av 9.7 miljoner kronor.

Departementschefen har för sin del anfört följande:

Ehuru, såsom de av 1935 års vägsakkunniga verkställda inventeringarna

utvisa, ett betydande behov av medel till nyanläggning av landsvägar förefinnes,

torde dock förevarande anslag för nästa budgetår icke böra anvisas

med högre belopp än det för innevarande budgetår å riksstaten upptagna,

7,000,000 kronor. I övrigt torde jag få hänvisa till vad jag i samband med

frågan örn automobilskattemedlens fördelning anfört örn avvägningen av de

skilda anslagen.

Anslagets rubrik torde, i anslutning till 1935 års vägsakkunnigas i nyssnämnda

sammanhang återgivna förslag, böra ändras till »bidrag till nyanläggning

av landsvägar». Jag förutsätter, att reservation å motsvarande anslag

för innevarande budgetår skall överföras till anslaget för nästa budgetår.

Utskottet, som tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag örn anvisande för nästkommande

budgetår av anslag för ifrågavarande ändamål med 7,000,000

kronor eller samma belopp, som beviljats för nu löpande budgetår, hemställer,

att riksdagen må till bidrag till nyanläggning av landsvägar

för budgetåret 1938/39 anvisa ett reservationsanslag av 7,000,000

kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

13:o) Bidrag till nyanläggning av ödebygdsvägar. Kungl. Majit bär

(punkt 13, sid. 137 och 138) föreslagit riksdagen att till bidrag till nyanläggning

av ödebygdsvägar i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands

samt vissa delar av Kopparbergs och Värmlands län för budgetåret

1938/39 anvisa ett reservationsanslag av 1,800,000 kronor, att avräknas

mot automobilskattemedlen.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

25

I två likalydande motioner väckta den ena inom första kammaren, nr 24,

av herr Elon Andersson m. fl. och den andra inom andra kammaren, nr 41,

av herr P. L. Persson i Undersvik m. fl., har hemställts, att anslaget till ödebygdsvägar

måtte utsträckas att omfatta även de delar av Gävleborgs län,

som tillhöra Hälsinglands sydvästra, Hälsinglands nordvästra och Hälsinglands

nordöstra vägdistrikt, samt att anslaget med hänsyn därtill höjes från

1,800,000 till 1,900,000 kronor.

Vidare har herr O. E. Sandberg m. fl. i en inom andra kammaren väckt

motion, nr 44, hemställt, att riksdagen måtte till bidrag till nyanläggning av

ödebygdsvägar i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands

län samt vissa delar av Kopparbergs och Värmlands län anvisa ett reservationsanslag

av 2,000,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

Med hänsyn till anslagets behjärtansvärda syfte vill utskottet tillstyrka,

att detsamma bestämmes till 1,900,000 kronor eller 100,000 kronor mer än

som anvisats för budgetåret 1937/38 och nu av Kungl. Majit äskats för budgetåret

1938/39.

Med avseende å de i motionerna I: 24 och II: 41 framförda yrkandena örn

att anslaget må få tagas i anspråk även för Gävleborgs län får utskottet erinra

örn att detta anslag tillkommit för att möjliggöra det allmänna vägnätets

mera nödtorftiga utsträckning inom nordligaste Sveriges vidsträckta fjäll- och

ödemarksområden. Ödebygdsvägarna bekostas av staten till minst 90 procent.

De äro av allmän vägs natur och skola underhållas av vederbörande vägdistrikt.

På grund av de stora avstånden måste de i allmänhet också bliva utav en avsevärd

längd och äro därför också för staten rätt kostsamma företag. Såsom

utskottet tidigare år 1936 i anledning av en liknande väckt motion framhållit,

torde hithörande bidragsbehov inom Gävleborgs län och andra än sydligare

trakter, där gles bebyggelse och stora avstånd likaledes ej sällan förekomma,

i stället få tillgodoses från det under följande punkt behandlade anslaget till

enskilda utfartsvägar och det under nionde huvudtiteln uppförda anslaget till

nybyggesvägar. Utskottet anser sig alltså ej kunna tillstyrka de i detta hänseende

motionsvis gjorda yrkandena.

Under åberopande härav får utskottet hemställa,

a) att riksdagen, i anledning av Kungl. Majis förslag och

motionen II: 44, må till bidrag till nyanläggning av ödebygdsvägar

i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands

samt vissa delar av Kopparbergs och Värmlands län för

budgetåret 1938/39 anvisa ett reservationsanslag av 1,900,000

kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen;

b) att motionerna I: 24 och II: 41 ej må av riksdagen bifallas.

14:o) Bidrag till byggande av enskilda utfartsvägar. Kungl. Majit har

(punkt 14, sid. 139 och 140) föreslagit riksdagen att till bidrag till byggande

av enskilda utfartsvägar för budgetåret 1938/39 anvisa ett reservationsanslag

av 1,200,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

Utskottet.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag bär utskottet behandlat

följande motioner, nämligen

dels två likalydande motioner, väckta den ena, nr 81, inom första kammaren

av herr J. Friggeråker m. fl. och den andra, nr 174, inom andra kammaren

av herr A. Hansson i Rubbestad m. fl., i vilka hemställts, att riksdagen

måtte besluta, att bidraget till byggande av enskilda utfartsvägar höjes till

1,759,400 kronor;

dels två likalydande motioner, väckta den ena, nr 80, inom första kammaren

av herr J. B. Johansson i Fredrikslund m. fl. och den andra, nr 167, inom

andra kammaren av herr E. Lindmark m. fl., i vilka hemställts, att riksdagen

måtte besluta att till bidrag till byggande av enskilda utfartsvägar för budgetåret

1938/39 anvisa ett reservationsanslag av 1,600,000 kronor, att avräknas

mot automobilskattemedlen;

dels en inom andra kammaren av herr E. Hansson i Vännäsby m. fl. väckt

motion, nr 96, däri hemställts, att riksdagen måtte till byggande av enskilda

utfartsvägar för budgetåret 1938/39 anslå ett till 1,500,000 kronor förhöjt

belopp;

dels en inom andra kammaren av herr O. E. Sandberg m. fl. väckt motion,

nr 45, däri hemställts, att riksdagen måtte besluta att till bidrag till byggande

av enskilda utfartsvägar för budgetåret 1938/39 anvisa ett reservationsanslag

av 1,400,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen;

dels en inom andra kammaren av herr A. Gustafsson i Lekåsa väckt motion,

nr 33, däri hemställts, att riksdagen måtte ställa ett belopp av 3,000,000 kronor

till Kungl. Maj:ts förfogande att genom länsstyrelserna efter vederbörlig behovsprövning

fördelas till byggnads- och underhållsskyldige å enskilda utfartsvägar,

vilkas underhållskostnader äro särskilt betungande, med hänsynstagande

till den uppdebiterade allmänna vägskatten;

dels två likalydande motioner, väckta den ena, nr 141, inom första kammaren

av herr A. Holstenson m. fl. och den andra, nr 164, inom andra kammaren

av herr A. Jonsson i Skedsbygd m. fl., i vilka hemställts, att riksdagen

måtte besluta i skrivelse till Kungl. Majit hemställa att Kungl. Majit måtte

anmoda 1935 års vägsakkunniga att skyndsamt framkomma med förslag rörande

bidrag till byggande och underhåll av enskilda utfartsvägar;

dels ock en inom första kammaren av herr A. Pettersson väckt motion,

nr 183, samt en inom andra kammaren av herr J. H. Johansson i Norrfors

väckt motion, nr 261, i vilka motioner hemställts, att riksdagen ville hos

Kungl. Maj :t göra framställning örn utredning av vad som från det allmännas

sida kan göras för att lätta bördan för underhållet av de s. k. enkronasvägarna

i Västerbottens län, eventuellt även örn och i vilken utsträckning dessa vägar

böra intagas under allmänt vägunderhåll, samt om förslag, som av utredningen

kan föranledas.

Ifrågavarande anslag, som under budgetåret 1930/31 utgick med 450,000

kronor, anvisades för vart och ett av budgetåren 1931—1934 med 500,000

kronor, för budgetåret 1934/35 med 600,000 kronor, för budgetåret 1935/36

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

27

med 800,000 kronor och för budgetåret 1936/37 med 1,000,000 kronor. Med

anledning av motionsvis framställda förslag örn höjning av bidragsbeloppet

ökades anslaget för innevarande budgetår med 200,000 kronor till 1,200,000

kronor. För budgetåren 1935/38 hava anslagen anvisats att utgå av automobilskattemedel.

Avsikten med anslaget till enskilda utfartsvägar är att genom beredande

av statsbidrag uppmuntra och möjliggöra för befolkningen i avlägset liggande

byar eller gårdar att själva bryta väg fram till de allmänna trafiklederna.

Anslaget är sålunda — såsom av riksdagen redan tidigare vid upprepade tillfällen

framhållits — av en synnerligen behjärtansvärd natur. Det är också

på ett framträdande sätt ägnat att främja landets uppodling och bebyggelse.

De statliga insatserna för detta ändamål måste i jämförelse med utgifterna

för andra väganläggningar betraktas som ganska begränsade. Örn en utfartsvägsanläggning

skall kunna åstadkommas, beror nämligen främst på den

härav berörda befolkningens egna ansträngningar och uppoffringar. Statsbidrag

lämnas nämligen för närvarande i allmänhet endast med en fjärdedel,

högst en tredjedel av kostnaderna. Statens bidrag må ej i något fall bestämmas

till högre belopp än halva kostnaden. Härtill kommer emellertid

ett mindre bidrag från landsting, kommun eller annan icke-sakägare. Enligt

de fastställda grunderna skall detta uppgå till minst 15 procent av statsbidragets

belopp.

I sitt betänkande av den 11 december 1936 om automobilskattemedlens fördelning

m. m. (1936: 58) hava 1936 års vägsakkunniga beträffande statsbidrag

till kostnaderna för enskilda vägar yttrat:

De sakkunniga kunna här icke framlägga något slutligt förslag med avseende

å kostnaderna för enskilda vägar. Spörsmålet örn statsbidrag till

enskilda vägar är nära förbundet med problemet örn intagning av enskild väg

till allmänt underhåll och skall därför framdeles upptagas i sådant sammanhang.

Emellertid tro sig de sakkunniga redan nu på grund av sitt hittillsvarande

sysslande med dessa frågor kunna med bestämdhet uttala den mening,

att statsbidrag till enskild väghållning är i vissa fall högeligen påkallat av

behovet och även eljest väl motiverat av de skäl, som de sakkunniga ovan

angivit för utgivande av statsbidrag till väghållning i allmänhet.

För närvarande är å riksstaten upptaget ett anslag till bidrag till byggande

av enskilda utfartsvägar. Men vad nyss anförts om skäl till statsbidrag gäller

icke blott anläggningsföretag utan även vägunderhåll. Tydligt torde vara att

en såsom enskild underhållen väg kan vara av ett ej obetydligt intresse för

den allmänna samfärdseln utan att dock kunna anses nödig för densamma saint

att underhåll av en dylik väg kan, exempelvis till följd av trafik av andra än

dem, som kunna förpliktas att deltaga i underhållet, för dessa sistnämnda

bliva mycket betungande. Det allmännas intresse av vägen är visserligen här

icke av samma styrka som i fråga örn allmänna vägar, men ett ur statens synpunkt

skäligen ringa bidrag kan i många fall för de enskilda väghållarna få

stor betydelse.

De möjligen erforderliga bidragsbeloppen kunna emellertid icke gärna stiga

till sådan höjd, att reglerna för automobilskattemedlens fördelning därav måste

röna större inflytande.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottet.

Med beaktande av de motionsvis framförda önskemålen örn höjning av

anslagsbeloppet vill utskottet tillstyrka, att anslaget bestämmes till 1,400,000

kronor, d. v. s. 200,000 kronor mer än som anvisats för innevarande budgetår

och som nu av Kungl. Majit äskats.

I ett flertal motioner hava yrkanden framställts om statsbidrag till underhållet

av enskilda utfartsvägar samt också till vissa enskilda vägar inom Västerbottens

län, vilka — enligt vad i väckta motioner rätt övertygande påvisats —

representera ett ofta nog också för det allmänna betydelsefullt pionjärarbete.

Såsom 1935 års vägsakkunniga framhållit, kunna de enskilda vägarna vara

av ett ej obetydligt värde för den allmänna samfärdseln. Enligt vad som

från de sakkunniga i den till 1938 års riksdag avgivna berättelsen anmälts,

beräkna de att under första delen av år 1938, i samband med frågan örn ny

lagstiftning örn enskilda vägar, framlägga utredning och förslag jämväl rörande

statsbidrag till enskild väghållning. Vid sådant förhållande torde de här

förevarande motionerna ej nu påkalla någon riksdagens åtgärd.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

a) att riksdagen, i anledning av Kungl. Majits förslag och

motionerna I: 80 och 81 samt II: 96, 167 och 174 ävensom med

bifall till motionen II: 45, må till bidrag till byggande av enskilda

utfartsvägar för budgetåret 1938/39 anvisa ett reservationsanslag

av 1,400,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen;
b)

att motionerna I: 141 och 183 samt II: 33, 164 och 261, som

avse vägunderhållsbidrag — i den mån de ej kunna anses besvarade

med vad ovan anförts — ej må till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

15:o) Byggande av tillfartsvägar till inlandsbanan. I enlighet med Kungl.

Majits förslag (punkt 15, sid. 140—144), som avser anvisande av samma

belopp, som för innevarande budgetår beviljats för ifrågavarande ändamål,

hemställer utskottet,

att riksdagen må till byggande av tillfartsvägar till inlandsbanan

för budgetåret 1938/39 anvisa ett reservationsanslag av

500,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

16:o) Bidrag till byggande av broar. Kungl. Majit har (punkt 16, sid. 144

och 145) föreslagit riksdagen att till bidrag till byggande av broar för budgetåret

1938/39 anvisa ett reservationsanslag av 3,500,000 kronor, att avräknas

mot automobilskattemedlen.

Enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens av departementschefen förordade

förslag skulle för nästkommande budgetår anslag anvisas som bidrag

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6. 29

till byggande av broar med 3.5 miljoner kronor eller samma belopp, som beviljats

för nu löpande budgetår.

Till belysande av behovet av bidrag för ifrågavarande ändamål har styrelsen

framhållit, att i av länsstyrelserna till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

överlämnade förteckningar över broföretag, som ansetts böra komma i åtnjutande

av bidrag från motsvarande anslag för budgetåret 1937/38, upptagits

företag med en beräknad kostnad av sammanlagt mera än 20 miljoner kronor

mot omkring 17 miljoner kronor för budgetåret 1936/37. Samtidigt erinrar

styrelsen örn att i det förslag till fördelning av anslaget för budgetåret

1937/38, som styrelsen avgivit den 26 juni 1937, förutsatts, att 10 av de i förslaget

upptagna 51 företagen skulle erhålla bidrag endast för påbörjande. För

genomförande av dessa företag skulle erfordras ytterligare statsbidrag med

omkring 2.2 miljoner kronor, vilket belopp finge utgå av anslaget för kommande

budgetår eller, vad beträffade ett par av företagen, till viss del senare.

Styrelsen meddelar vidare, att i avseende å anslaget för budgetåret 1938/39

ansökningar torde vara att förvänta örn bidrag till flera större företag, bland

annat till anläggning av bro över Lule älv invid Luleå. För påbörjande av

enbart sistnämnda företag beräknar styrelsen ett statsbidrag av omkring

0.7 5 miljon kronor.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må till bidrag till byggande av broar för budgetåret

1938/39 anvisa ett reservationsanslag av 3,500,000 kronor, att

avräknas mot automobilskattemedlen.

17:o) Bro mellan Sverige och Norge över Svinesund. Beträffande Kungl.

Haj:ts förslag (punkt 17, sid. 145 och 146) angående anslag till bro mellan

Sverige och Norge över Svinesund kommer utskottet att framdeles under

riksdagen avgiva utlåtande; vilket härigenom

anmäles.

18:o) Stensättning av vägar. Kungl. Majit har (punkt 18, sid. 146—150)

föreslagit riksdagen att till stensättning av vägar för budgetåret 1938/39 anvisa

ett reservationsanslag av 3,000,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

Enligt den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uppgjorda planen skulle

under budgetåret 1938/39 stensättas en väglängd av omkring 8 mil, motsvarande

en stensatt yta av omkring 462,000 kvadratmeter. Arbetena skulle

beröra — förutom vissa städer — vägdistrikt i Uppsala, Södermanlands,

Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus,

Värmlands och Västmanlands län. Kostnaderna för planens genomförande

Utskottet.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottet.

äro beräknade till 3,000,000 kronor. Departementschefen har tillstyrkt detta

väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag.

I samband med statens inköp av gatsten har förutsatts, att huvuddelen

av de inköpta lagren icke skulle, annat än undantagsvis, försäljas och därmed

tynga marknaden utan vid lämplig tidpunkt komma till användning vid fortsatta

statliga stensättningsarbeten. Enligt riksdagens uttalanden bör desslikes

jämsides med konjunkturutjänmingssynpunkterna också beaktas önskvärdheten

av att stenlagren inom rimlig tid kunna komma till nytta. Under

erinran härom får utskottet tillstyrka Kungl. Majis förslag. Utskottet hemställer,

att riksdagen må till stensättning av vägar för budgetåret

1938/39 anvisa ett reservationsanslag av 3,000,000 kronor, att

avräknas mot automobilskattemedlen.

19:o) Inköp av gatsten. Kungl. Majit har (punkt 19, sid. 150—156) föreslagit

riksdagen att till inköp av gatsten för budgetåret 1938/39 anvisa ett

reservationsanslag av 4,000,000 kronor, därav 2,000,000 kronor att avräknas

mot automobilskattemedlen.

Till inköp av gatsten har 1937 års riksdag anvisat ett anslag av 4 miljoner

kronor, därav 2 miljoner kronor att utgå av automobilskattemedel. Sammanlagt

har för budgetåren 1936/38 för inköp av gatsten anvisats ett belopp

av 9 miljoner kronor.

Departementschefen har anfört bland annat följande:

Till följd av, bland annat, de relativt gynnsamma exportsiffrorna under år

1937 har antalet med statliga stenbeställningar sysselsatta arbetare i genomsnitt

under året varit mindre än vad som beräknades i samband med äskande

av anslaget till inköp av gatsten för innevarande budgetår. Under månaderna

januari—september 1937 har förenämnda antal sålunda minskat från omkring

1,800 till omkring 700. Emellertid har på grund av under hösten 1937 inträdd

minskning i stenexporten antalet numera ökat avsevärt. Under oktober månad

1937 torde sålunda över 1,300 arbetare hava sysselsatts med statliga stenbeställningar.

Minskningen i exporten sammanhänger bland annat därmed,

att vissa större leveranser av sten till Polen och Frankrike numera äro helt

eller i det närmaste fullgjorda.

Vad beträffar stenexporten under innevarande år torde en nedgång i förhållande

till år 1937 vara att förvänta. Då läget inom stenindustrien och de

därav främst beroende kommunerna därför alltjämt torde bliva sådant, att fortsatta

statliga stödåtgärder måste anses ofrånkomliga, har jag, efter samråd med

chefen för socialdepartementet, ansett mig böra föreslå, att även under nästa

budgetår upphandling av gatsten för statens räkning må äga rum.

Vad beträffar omfattningen av de statliga stödåtgärderna har steninköpskommittén

räknat med något ökade statsbeställningar under år 1938. Med

dylika beställningar skulle sålunda enligt det av kommittén framlagda förslaget

i genomsnitt under år 1938 och första halvåret 1939 sysselsättas 1,800

man, varigenom den för närvarande sysselsatta arbetarstyrkan skulle kunna

bibehållas i arbete. Kostnaderna härför har steninköpskommittén beräknat

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

31

till 8 milj. kronor. Med hänsyn till att av innevarande budgetårs anslag större

delen ännu icke behövt tagas i anspråk, anser kommittén anslaget för nästa

budgetår icke behöva upptagas till högre belopp än 4 milj. kronor.

Ehuru även detta belopp kan synas högt, anser jag mig med hänsyn till den

ovissa utvecklingen på exportmarknaden dock böra tillstyrka kommitténs förslag

örn anvisande av 4 milj. kronor för nästa budgetår. Skulle sten exportens

utveckling gå i gynnsam riktning, torde hela anslaget icke behöva tagas i

anspråk under nästa budgetår utan kunna till viss del reserveras för senare

uppkommande behov av statsbeställningar.

Utskottet vill tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag örn att jämväl för nästa

budgetår 4,000,000 kronor — varav hälften av automobilskattemedel — ställas

till förfogande för fortsatta gatstensinköp. Anslaget är avsett att användas

endast i den män detta påkallas för att bereda lindring av den inom stenindustriområdena

rådande arbetslösheten.

I förevarande sammanhang vill utskottet erinra örn riksdagens år 1936

gjorda uttalanden örn behovet av statlig hjälp till gatstensindustrien för att

övervinna de onormala hinder, som genom importförbud, valutarestriktioner

och andra dylika utländska åtgärder rests för en export, för vilken eljest stora

naturliga förutsättningar borde förefinnas. Riksdagen framhöll därvid också,

att den svenska totala importen från vissa av de länder, som närmast hade

behov av svensk gatsten, vida överstege vår export dit. I anslutning härtill

anser sig utskottet nu ånyo böra erinra örn önskvärdheten av ytterligare överväganden

huruvida ej lättnader i dessa importrestriktioner skulle kunna

uppnås.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må till inköp av gatsten för budgetåret 1938/39

anvisa ett reservationsanslag av 4,000,000 kronor, därav 2,000,000

kronor att avräknas mot automobilskattemedlen.

20:o) Anläggning av enkel bygdeväg mellan Saivomuotka och Kuttainen

i Norrbottens län. Kungl. Maj: har (punkt 20, sid. 156) föreslagit riksdagen

att till anläggning av enkel bygdeväg mellan Saivomuotka och Kuttainen

i Norrbottens län för budgetåret 1938/39 anvisa ett reservationsanslag av

115,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

Till ifrågavarande väganläggning, vilken enligt för 1937 års riksdag framlagda

kostnadskalkyler beräknats draga en total kostnad av 489,900 kronor,

hava hittills anvisats tillhopa 400,000 kronor. För väganläggningens fullbordande

skulle alltså erfordras ytterligare 89,900 kronor. Detta belopp beräknas

emellertid nu, på grund av särskilt under år 1937 inträffade kostnadsstegringar,

behöva höjas till 115,000 kronor, vilken summa föreslås skola

anvisas å riksstaten för nästa budgetår.

Utskottet tillstyrker, att de för fullbordande av ifrågavarande väganläggning

ytterligare erforderliga anslagsmedlen nu anvisas. Utskottet, som ej

TJtskottet.

Utskottet.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Statsutskottets utlåtande Nr 6.

funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts beräkning av medelsbehovet,

hemställer alltså,

att riksdagen må till anläggning av enkel bygdeväg mellan

Saivomuotka och Kuttainen i Norrbottens län för budgetåret

1938/39 anvisa ett reservationsanslag av 115,000 kronor, att avräknas

mot automobilskattemedlen.

21:o) Bidrag till vissa forsknings- och undersökningsarbeten. Kungl.

Majit har (punkt 21, sid. 157—161) föreslagit riksdagen att till bidrag till

vissa forsknings- och undersökningsarbeten för budgetåret 1938/39 anvisa ett

reservationsanslag av 70,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

Enligt Kungl. Majlis förevarande förslag skulle för de vanliga bidragen

till forsknings- och undersökningsarbeten anvisas samma belopp som för nu

löpande budgetår eller 40,000 kronor. Under samma anslag föreslås emellertid

därjämte skola för nästkommande budgetår upptagas dels ett belopp av

20,000 kronor för verkställande av vissa undersökningar m. m. rörande vägunderhållskostnaderna

och dels ett belopp av 10,000 kronor för utrustning

av ett laboratorium åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens geotekniker å tekniska

högskolan i avvaktan på att nybyggnaden för statens väginstitut kommer

till utförande. I enlighet härmed skulle ifrågavarande anslag för budgetåret

1938/39 uppföras med ett belopp av 70,000 kronor.

Departementschefen har beträffande de två nytillkomna anslagsbeloppen

anfört följande:

Vad beträffar styrelsens äskande av medel till belopp av 21,600 kronor för

vissa undersökningar m. m. rörande vägunderhållskostnaderna vill jag understryka

betydelsen av att skärpt uppmärksamhet ägnas frågan örn ett nedbringande

eller en stabilisering av dessa kostnader. Då styrelsens förslag

synes mig innebära en lämplig anordning till vinnande av en begränsning av

underhållskostnaderna och då därjämte ifrågavarande undersökningar, som

jag förutsätter skola bliva av tillfällig art, torde få sådan omfattning, att de

icke kunna utföras av de även med andra arbetsuppgifter sysselsatta väginspektörerna,

vill jag tillstyrka, att ett avrundat belopp av 20,000 kronor för ändamålet

anvisas under nu ifrågavarande anslag. Örn användningen av detta belopp

torde det få ankomma på Kungl. Majit att meddela närmare bestämmelser.

Med avseende å den för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens geotekniker

avsedda laboratorieutrustningen har styrelsen erinrat örn att laboratorium

för geoteknikern avsetts att inredas i nybyggnaden för statens väginstitut.

Då denna nybyggnad, såsom jag i annat sammanhang anmäler, funnits böra

något anstå, har styrelsen nu begärt medel för den utrustning, som erfordras

för geoteknikerns arbete inom åt honom upplåten lokal å tekniska högskolan.

Styrelsen har emellertid framhållit, att utrustningen framdeles, när statens

väginstituts nybyggnad blir färdigställd, kan överflyttas dit. Med hänsyn

till geoteknikerns betydelsefulla arbetsuppgift, vilken innefattar kostnadsbesparande

undersökningar för väg-, bro- och hamnbyggnader, har jag intet

att erinra mot styrelsens framställning. Det enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

för ändamålet erforderliga beloppet, 10,700 kronor, synes dock böra

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6. 33

kunna avrundas till 10,000 kronor. Denna summa synes lämpligen kunna inräknas

i nu förevarande anslag.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må till bidrag till vissa forsknings- och undersökningsarbeten

för budgetåret 1938/39 anvisa ett reservationsanslag

av 70,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

22:o) Bidrag till säkerhetsanordningar vid järnvägskorsningar. Beträffande

Kungl. Maj:ts förslag (punkt 22, sid. 161 och 162) angående anslag

för bidrag till säkerhetsanordningar vid järnvägskorsningar har riksdagen

redan fattat beslut; varom härigenom

erinras.

23:o) Bidrag till hamn- och farledsundersökningar. Kungl. Majit har

(punkt 23, sid. 162 och 163; föreslagit riksdagen att till bidrag till hamn- och

farledsundersökningar för budgetåret 1938/39 anvisa ett förslagsanslag av

8,000 kronor.

Enligt Kungl. Maj :ts förevarande förslag skulle anslag för bidrag till hamnoch

farledsundersökningar anvisas med oförändrat belopp, men anslaget, som

nu har karaktären av reservationsanslag, å riksstaten för nästkommande budgetår

uppföras såsom förslagsanslag i syfte att för Kungl. Majit bereda tillgång

till medel för utförande i fall av behov av undersökningar för hamnoch

farledsarbeten, som kunna erfordras för motverkande av arbetslöshet.

Då vad Kungl. Majit sålunda föreslagit icke givit utskottet anledning till

erinran, hemställer utskottet,

att riksdagen må till bidrag till hamn- och farledsundersökningar

för budgetåret 1938/39 anvisa ett förslagsanslag av 8,000

kronor.

24:o) Bidrag till handelshamnar och farleder. Beträffande Kungl. Majis

förslag (punkt 24, sid. 163—165) angående anslag till bidrag till handelshamnar

och farleder kommer utskottet att framdeles under riksdagen avgiva

utlåtande; vilket härigenom

anmäles.

25: o) Utvidgning och förbättring av statens fiskehamnar och farleder.

Kungl. Majit har (punkt 25, sid. 166—168) föreslagit riksdagen att till utvidgning

och förbättring av statens fiskehamnar och farleder för budgetåret

1938/39 anvisa ett reservationsanslag av 200,000 kronor.

Förevarande förslag avser att genom uppförande å riksstaten av ett särskilt

anslag för ändamålet bereda medel i främsta rummet till erforderliga

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 6 sami. Nr 6. (iso 88 3

Utskottet.

Utskottet.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottet.

utvidgnings- och förbättringsarbeten å statens fiskehamnar i sådana fall, där

vederbörande hamnintressenter ej kunna lämna så stort bidrag, att kostnaden

i övrigt, d. v. s. högst 90 procent av hela kostnaden, enligt gällande bestämmelser

kan täckas från anslaget till bidrag till byggande och underhåll av

statsunderstödda fiskehamnar. Dessutom skulle det nu äskade anslaget få

användas för de statliga farleder, som stå under väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

vård och förvaltning.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

Enligt vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i sin nu förevarande framställning

meddelat, äro vissa av statens fiskehamnar i behov av ändrings- och

förbättringsarbeten för att numera kunna tillgodose de behov, för vilka de

ursprungligen tillkommit. Detta förhållande sammanhänger framför allt med

den rationalisering av fiskets bedrivande, som under senare tider skett. Sålunda

hava numera, bland annat, större motordrivna fiskebåtar i ökad omfattning

kommit till användning. Dessa erfordra såväl ökat hamnutrymme som

djupare samt bättre skyddade och utrustade hamnar än vad fallet varit vid användandet

av enklare båtmateriel.

Enligt vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen upplyst äro de utvidgningsoch

förbättringsarbeten, för vilka styrelsen nu begär medel, av sådant slag,

att kostnaderna därför icke kunna bestridas av tillgängliga medel för underhållsarbeten,

och endast i enstaka fall torde vederbörande hamnintressenter

vara i den ekonomiska situationen, att de kunna uppfylla de villkor, som erfordras

för att de skola komma i åtnjutande av bidrag från anslaget

till bidrag till byggande och underhåll av statsunderstödda fiskehamnar. Med

hänsyn till nu angivna förhållanden och då fiskarebefolkningen på åtskilliga

platser har stora svårigheter att kämpa mot, har jag icke velat motsätta mig,

att, där förhållandena så kunna anses påkalla, vissa av statens fiskehamnar

med hjälp av statsmedel försättas i sådant skick, som erfordras för att fisket

skall kunna bedrivas efter rationella grunder.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har preliminärt beräknat kostnaderna

för de arbeten, som äro i första hand behövliga och till vilka bidrag icke kunna

påräknas från vederbörande hamnintressenter, till 400,000 kronor. Med hänsyn

till att nu ifrågavarande arbeten äro väl lämpade att komma till utförande

under tider, då större arbetslöshet är rådande, har jag emellertid icke ansett

mig böra tillstyrka, att arbeten i den omfattning, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

förutsatt, nu komma till utförande. Jag avser emellertid atti

upptaga arbeten av här ifrågavarande art å förut nämnda särskilda anslagsplan.

I anslutning härtill föreslår jag, att anslaget för nästa budgetår upptages med

ett till 200,000 kronor begränsat belopp. Anslaget synes lämpligen böra få

användas även för de statliga farleder, som stå under väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

vård och förvaltning.

Då Kungl. Maj:ts förevarande förslag icke givit utskottet anledning till

erinran, hemställer utskottet,

att riksdagen må till utvidgning och förbättring av statens

fiskehamnar och farleder för budgetåret 1938/39 anvisa ett

reservationsanslag av 200,000 kronor.

26:o) Underhåll och drift av statens fiskehamnar och farleder. Med tillstyrkande

av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 26, sid. 168 och 169) — och under

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

35

erinran, att för innevarande budgetår beviljats anslag för ifrågavarande ändamål

med samma belopp som det nu äskade — hemställer utskottet,

att riksdagen må till underhåll och drift av statens fiskehamnar

och farleder för budgetåret 1938/39 anvisa ett reservationsanslag

av 35,000 kronor.

27:o) Bidrag till byggande och underhåll av statsunderstödda fiskehamnar.

Kungl. Majit har (punkt 27, sid. 169—172) föreslagit riksdagen att till bidrag

till byggande och underhåll av statsunderstödda fiskehamnar för budgetåret

1938/39 anvisa ett reservationsanslag av 200,000 kronor.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har gjort framställning örn höjning av

förevarande anslag för nästkommande budgetår med 300,000 kronor till

500,000 kronor. Styrelsen har härvid påpekat, att arbetslöshetsmedel ej

längre kunde påräknas för ifrågavarande ändamål annat än för vissa begränsade

delar av landet, ävensom meddelat, att inneliggande framställningar avsåge

statsbidrag till ytterligare 35 hamnbyggnadsföretag med ett sammanlagt belopp

av omkring 3.1 miljoner kronor, vartill komme de framställningar, som

vore att förvänta under återstoden av innevarande samt under nästkommande

budgetår, beträffande statsbidrag till sådana företag, för vilka arbetsplaner

ännu ej utarbetats.

Departementschefen har funnit sig icke kunna tillstyrka någon höjning av

anslaget samt härvid anfört följande:

I enlighet med den uppfattning, åt vilken jag givit uttryck vid behandlingen

av anslaget till handelshamnar och farleder, förordar jag, att nu förevarande

anslag för nästa budgetår bestämmes till samma belopp som för innevarande

budgetår, 200,000 kronor, och avser att framdeles framlägga förslag

i fråga örn de arbeten av hithörande slag, som må uppföras i den i nyssberörda

sammanhang omnämnda anslagsplanen.

I enlighet med Kungl. Majits förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må till bidrag till byggande och underhåll av

statsunderstödda fiskehamnar för budgetåret 1938/39 anvisa ett

reservationsanslag av 200,000 kronor.

28:o) Bidrag till byggande och underhåll av mindre hamnar och farleder.

Under erinran om att för innevarande budgetår beviljats anslag för ifrågavarande

ändamål med samma belopp som det nu äskade, att utgå av automobilskattemedel,

får utskottet, med tillstyrkande av Kungl. Majits förslag

(punkt 28, sid. 172—174), hemställa,

att riksdagen må till bidrag till byggande och underhåll av

mindre hamnar och farleder för budgetåret 1938/39 anvisa ett

reservationsanslag av 750,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

Utskottet.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottet.

V ägtraflkväsendet.

29:o) Besiktning av motorfordon. Kungl. Majit har (punkt 29, sid. 175—

177) föreslagit riksdagen att till besiktning av motorfordon för budgetåret

1938/39 anvisa ett förslagsanslag av 850,000 kronor.

Till besiktning av motorfordon anvisades i samband med en år 1930 beslutad

omläggning av besiktningsväsendet för budgetåret 1930/31 ett extra

förslagsanslag av 530,000 kronor, avseende första halvåret 1931. Anslaget

för detta ändamål, som för vartdera av budgetåren 1931/32 och 1932/33 utgick

med 1,050,000 kronor, sänktes för budgetåret 1933/34 till 1,000,000 kronor,

med vilket belopp det jämväl utgick under budgetåret 1934/35. För budgetåren

1935/36—1937/38 anvisades 1,100,000 kronor, 1,150,000 kronor respektive

1,070,000 kronor. Det för nästkommande budgetår erforderliga beloppet beräknas

till 845,000 kronor eller i runt tal 850,000 kronor. Nedgången i anslagsbehovet

från och med nu löpande budgetår är föranledd av den från och med

den 1 oktober 1937 genomförda omorganisationen av automobilbesiktningsväsendet,

vilken omläggnings verkningar i besparingshänseende göra sig helt

gällande först under nästa budgetår.

Den nu framlagda anslagsberäkningen — vilken skett med utgångspunkt

från en beräknad uppbörd under nästkommande budgetår av avgifter för besiktning

av motorfordon å 1,150,000 kronor — har verkställts på följande sätt:

Kronor

Besiktningsmännens behållna andelar av under budgetåret redovisade

avgifter ............................................................................... 750,000

Ersättning till besiktningsmän, som innehava egen automobil ......... 55,000

Arvoden till länsbesiktningsmän ................................................ 17,300

Arvoden för tillfälliga biträden åt besiktningsmän ........................ 20,000

Arvoden och reseersättningar för särskilda uppdrag ..................... 2,700

Summa kronor 845,000

Utskottet, som ej funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förevarande

förslag, hemställer,

att riksdagen må till besiktning av motorfordon för budgetåret

1938/39 anvisa ett förslagsanslag av 850,000 kronor.

| f£30:o)~ Registrering av motorfordon. Bidrag till vissa kommunikationsändamål.

I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkterna 30 och 31, sid.

177—179) och under erinran, att för ifrågavarande ändamål anvisats samma

belopp för nu löpande budgetår, hemställer utskottet,

att riksdagen må för budgetåret 1938/39 anvisa

a) till registrering av motorfordon ett förslagsanslag av 1,000

kronor;

b) till bidrag till vissa kommunikationsändamål ett reservationsanslag

av 29,000 kronor.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

37

Byggnadsväsende^

31:o) Byggnadsstyrelsen: Avlöningar. Kungl. Majit bär (punkt 32, sid.

180—201) föreslagit riksdagen att dels godkänna av departementschefen förordad

avlöningsstat för byggnadsstyrelsen, att tillämpas tills vidare från och

med budgetåret 1938/39; dels ock till Byggnadsstyrelsen: Avlöningar för

budgetåret 1938/39 anvisa ett förslagsanslag av 554,700 kronor.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle tvenne nu med arvoden å 5,820 kronor

per år förenade byggnadskontrollantbefattningar å byggnadsstyrelsens intendentsbyrå

omändras till extra ordinarie tjänster i lönegrad 21 i syfte

att tillförsäkra befattningarnas innehavare rätt till pension m. m. Vidare

skulle det nu utgående arvodet å 6,000 kronor till den befattningshavare å

stadsplanebyrån, som handlägger ärenden rörande gatukostnadsbestämmelser

m. m., höjas till 7,200 kronor, vilken höjning ansetts påkallad för att trygga

tillgången på tillräckligt kvalificerad arbetskraft för arbetsuppgiften i fråga.

För tillgodoseende av sistnämnda byrås ökade behov av juridisk arbetskraft

föreslås utbyte av en till byrån knuten amanuensbefattning i lönegrad 18

med begränsad tjänstgöring mot en extra ordinarie notariebefattning i lönegrad

21.

Förutom nu omförmälda ändringar med avseende å redan förefintliga befattningar

avser Kungl. Maj:ts förslag beräknande av medel för följande nya

extra ordinarie befattningar, nämligen en ritarbefattning i lönegrad 15 å

intendentsbyrån, en skrivbiträdesbefattning i lönegrad 2 å administrativa

byrån och en eldarbefattning i lönegrad 5 för fastigheten i kvarteret Grönlandet

norra. Dessutom skulle medel anvisas med 2,496 kronor till arvode åt

en extra eldare i kanslihuset och med 500 kronor till vikariats- och övertidsersättning

m. m. för byggnadsstyrelsens värmeledningspersonal.

Vad Kungl. Majit sålunda föreslagit ansluter sig på några smärre avvikelser

när till byggnadsstyrelsens framställningar i ämnet. Däremot har

Kungl. Majit icke biträtt styrelsens förslag örn överförande till ordinarie stat

av vissa icke-ordinarie tjänster hos styrelsen. Departementschefen har i sistnämnda

hänseende anfört följande:

Byggnadsstyrelsens nu föreliggande förslag innebär bland annat, att vissa

icke-ordinarie tjänster i styrelsen skulle med oförändrad eller i ett fall med

förhöjd lönegradsplacering överföras å ordinarie stat. Till stöd härför har

styrelsen i huvudsak anfört — förutom att tjänsterna finge anses vara av

stadigvarande karaktär — att antalet icke-ordinarie befattningar i styrelsen

vore ovanligt stort i förhållande till antalet ordinarie tjänster. Sålunda har

styrelsen uppgivit, att av den hos styrelsen fast anställda personalen, som

uppginge till 101 personer, 60 procent vore icke-ordinarie.

Såsom förut framhållits överfördes från och med den 1 juli 1936 ett stort

antal befattningar hos styrelsen från extra ordinarie till ordinarie stat, varigenom

antalet ordinarie befattningar ökades från 21 till 39. Från och med

nu löpande budgetår erhöll styrelsen ytterligare en ordinarie intendentsbefattning.

Under de sistförflutna båda åren har antalet ordinarie befattningar

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottet.

sålunda i det närmaste fördubblats. Den omständigheten, att styrelsens under

samma tid utökade verksamhet medfört anställande i viss utsträckning av ny

icke-ordinarie personal, torde icke i och för sig utgöra tillräckligt motiv för att

antalet ordinarie tjänster nu ökas. Då vidare, sedan med extra ordinarie

tjänster numera förenats pensionsförmåner, en överflyttning till ordinarie

stat av dylika tjänster utan större olägenhet synes kunna anstå och slutligen

styrelsens personalstat så nyligen som år 1936 varit föremål för granskning,

har jag icke ansett mig nu böra föreslå uppförandet å ordinarie stat av ytterligare

tjänster. Vad särskilt angår förslaget örn beredande av ordinarie anställning

åt fyra å byggnadsbyrån anställda icke-ordinarie förste byråingenjörer

kan härjämte anföras, att något skäl icke synes föreligga att för närvarande

bryta mot den princip, som av 1925 års riksdag godkändes med avseende

å den å byggnadsbyrån anställda biträdande personalens avlöningsoch

anställningsförhållanden och vartill riksdagen ånyo tagit ställning så

sent som år 1936.

I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må

a) godkänna följande avlöningsstat för byggnadsstyrelsen, att

tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1938/39:

Avlöningsstat.

Byggnadsstyrelsens verksamhet i allmänhet. Kronor

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis

............................................................ 275,600

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal:

a. Grundavlöningar m. m......................... 127,000

b. Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis... 9,300 136,300

3. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie

tjänstemän, förslagsvis .............................. 21,500

Säger kronor 433,400

Statens bränslekontrollerande verksamhet.

1. Avlöningar till tjänstemän å extra stat, förslagsvis ... 33,200

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t ...................................................... 9,600

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Grundavlöningar m. m......................... 28,100

b. Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis ... 2,200 30,300

4. Särskilda löneförmåner till icke-ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ......................................................... 4,100

Säger kronor 77,200

Byggnadsstyrelsens värmeledningspersonal.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis

............................................................ 18,300

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

39

Kronor

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal:

a. Grundavlöningar m. m............................ 18,300

b. Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis ... 4,400 22,700

3. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordi
narie

tjänstemän, förslagsvis ................................. 3,100

Säger kronor 44,100

Summa förslagsanslag kronor 554,700;

b) till Byggnadsstyrelsen: Avlöningar för budgetåret 1938/39

anvisa ett förslagsanslag av 554,700 kronor.

32:o) Byggnadsstyrelsen: Omkostnader. Kungl. Majit har (punkt 33, sid.

201—203) föreslagit riksdagen att till Byggnadsstyrelsen: Omkostnader för

budgetåret 1938/39 anvisa ett förslagsanslag av 89,900 kronor.

Ifrågavarande anslag har för innevarande budgetår uppförts med 86,900

kronor. Nu föreslås, att anslaget för nästkommande budgetår skall, för beredande

av ytterligare medel till reseersättningar för byggnadsstyrelsens

verksamhet i allmänhet, uppföras med ett till 89,900 kronor förhöjt belopp.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må till Byggnadsstyrelsen: Omkostnader för

budgetåret 1938/39 anvisa ett förslagsanslag av 89,900 kronor.

33: o) Bidrag till propagerande och konsulterande verksamhet för vedeldningens

främjande m. m. Kungl. Maj:t har (punkt 34, sid. 203 och 204)

föreslagit riksdagen att till bidrag till propagerande och konsulterande verksamhet

för vedeldningens främjande m. m. för budgetåret 1938/39 anvisa ett

reservationsanslag av 20,000 kronor.

Till ifrågavarande verksamhet har för vart och ett av budgetåren 1934/35—

1936/37 anvisats ett belopp av 50,000 kronor. För innevarande budgetår

har anslaget utgått med ett till 32,000 kronor nedsatt belopp. Minskningen

av anslaget sammanhängde bland annat därmed, att verksamheten pågått

jämförelsevis länge och att med hänsyn härtill och till rådande förhållanden

i övrigt en icke oväsentlig nedsättning av anslaget syntes möjlig.

Nu föreslås anslaget skola sänkas med ytterligare 12,000 kronor till 20,000

kronor. Departementschefen har härom anfört följande:

Ehuru det såsom statskontoret framhållit torde kunna ifrågasättas, att förevarande

verksamhet med hänsyn till den relativt långa tid, varunder densamma

pågått, avvecklas från och med nästa budgetår, har jag dock icke ansett mig

nu böra framlägga förslag härom. Anslaget synes emellertid utan olägenhet

kunna minskas icke oväsentligt och vill jag förorda, att för nästa budgetår

för ändamålet anvisas 20,000 kronor, d. v.'' s. 12,000 kronor mindre än det för

innevarande budgetår upptagna anslaget.

Utskottet.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

40 Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottet får, med hänvisning till vad departementschefen i ärendet anfört,

hemställa,

att riksdagen må till bidrag till propagerande och konsidterande

verksamhet för vedeldningens främjande m. m. för budgetåret

1938/39 anvisa ett reservationsanslag av 20,000 kronor.

34:o) Länsarkitektsorganisationen: Avlöningar. Kungl. Majit har (punkt

35, sid. 204—225) gjort framställning örn anslag till avlöningar inom länsarkitektsorganisationen.

Byggnadsstyrelsens i ämnet framlagda förslag innebär till en början, att

anordningen med tvåläns-, i visst fall trelänsdistrikt, med länsarkitekt stationerad

i distriktens »huvudlän» och biträdande länsarkitekt i övriga län,

skulle upphöra. I stället skulle varje län utgöra ett distrikt med en där stationerad

länsarkitekt. Länsarkitekternas antal skulle därigenom ökas från

14 till 24. De nuvarande 10 befattningarna som biträdande länsarkitekt skulle

med en sådan anordning helt försvinna. Dock föreslås inrättande vid vart

och ett av länsarkitektkontoren i Stockholm, Göteborg och Malmö av en

tjänst å extra stat i lönegrad B 24 med benämning biträdande länsarkitekt.

Detta förslag har departementschefen endast såtillvida biträtt, att tre biträdande

länsarkitektstjänster skulle få omändras till länsarkitektbefattningar.

Å varje länsarkitektkontor skulle enligt byggnadsstyrelsens förslag placeras

en assistent med samma löneställning, som för närvarande gäller för assistenter.

Antalet assistenter skulle på grund härav ökas från 14 till 24. Detta

förslag har departementschefen ej velat motsätta sig. Däremot har han ej

ansett sig böra biträda styrelsens förslag örn inrättande vid vart och ett av

kontoren i Malmö, Göteborg och Luleå av en ritbiträdesbefattning med

placering i Ilie lönegraden för extra ordinarie tjänstemän, vilka befattningar

skulle ersätta de vid nämnda kontor förefintliga biträdestjänsterna i 7:e lönegraden.

Avlöningsstaten för länsarkitektsorganisationen skulle för nästa budgetår

bestämmas till 547,000 kronor, innebärande en ökning i förhållande till innevarande

budgetårs stat med 76,700 kronor. Beträffande beräkningen av motsvarande

inkomsttitel har departementschefen anfört följande.

Ehuru byggnadsstyrelsen föreslagit en betydande utbyggnad av länsarkitektsorganisationen

har styrelsen emellertid icke ansett, att den å riksstaten

upptagna inkomsttiteln »Inkomster vid länsarkitektsinstitutionen» borde höjas

med ett mot de ökade kostnaderna svarande belopp, utan föreslagit, att inkomsttiteln

endast skulle upptagas med ett från 470,000 till 500,000 kronor

förhöjt belopp. Med hänsyn till, bland annat, de skäl, som föranlett mig att

förorda en utökning av den biträdande tekniska personalen å kontoren, anser

jag i anslutning till statskontorets mening anledning icke föreligga att nu

frångå den tidigare godtagna principen, att merkostnaderna för organisationen

i stort sett böra motsvaras av inkomster från länsarkitekternas verksamhet.

Såsom jag förut framhållit, kan emellertid uppflyttningen av tre biträdande

länsarkitekter till länsarkitekter icke förväntas medföra några ökade inkomster

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

41

för statsverket. I enlighet med denna uppfattning har chefen för finansdepartementet

under förutsättning av bifall till mitt förslag örn ökning av

assistenternas antal ansett sig böra föreslå en höjning av förutnämnda inkomsttitel

med ett belopp av i runt tal 60,000 kronor till 530,000 kronor, vilken höjning

ungefär motsvarar kostnaden för de nya assistenterna.

Länsarkitektsorganisationen — med för närvarande 14 länsarkitekter fördelade

på distrikt omfattande ett, två eller ända till tre län — har tillkommit

för att tillgodose länsstyrelsernas sedan lång tid tillbaka föreliggande men

genom den nya stadsbyggnadslagstiftningen än ytterligare stegrade behov

av tekniskt skolade hjälpkrafter, vilka kunna medverka till en snabb och

praktisk lösning av de ekonomiskt vittutseende frågor, som särskilt planläggningen

av samhällenas bebyggelse ofta nog utgöra.

Krav hava framställts på en övergång från tvåläns- eller trelänsdistrikt

till distrikt, omfattande endast ett län, varigenom skulle kunna undvikas den

omgång och de övriga nackdelar, som i all synnerhet göra sig gällande för

bilänens del. Departementschefen har nu föreslagit en utökning av antalet

länsarkitekter från 14 till 17 i stället för av byggnadsstyrelsen föreslagna 24.

Enligt utskottets mening har av byggnadsstyrelsen på ett övertygande sätt

ådagalagts olägenheterna av nuvarande system, varvid länsarkitekten är stationerad

i ett huvudlän med biträdande länsarkitekt i bilänen. Inom åtminstone

fem av de län, där för närvarande endast biträdande länsarkitekt

finnes stationerad, torde med hänsyn till såväl arbetets omfattning som inflytande

intäkter rätt goda skäl kunna anföras för befattningens förändring

till länsarkitekt.

Den nuvarande länsarkitektsorganisationen har emellertid endast varit i

verksamhet i två år, och redan på grund härav är, såsom departementschefen

anfört, försiktighet påkallad vid beslut örn dess ytterligare utbyggnad. Utskottet

ansluter sig alltså i fråga örn utökningen av antalet länsarkitekter till

Kungl. Majis förslag. Även i fråga örn utökningarna i övrigt har utskottet

ansett sig böra biträda propositionen i avvaktan på ytterligare erfarenhet

om de förändringar, som kunna vara påkallade beträffande såväl själva organisationen

som ock personalens avlönings- och anställningsförhållanden. I

sistnämnda avseende har utskottets uppmärksamhet särskilt fästs på den av

göromålens olika art ej tillfyllest motiverade skillnad, som råder mellan ritbiträdena

å kontoren i huvudlänen och i bilänen.

Med tillstyrkande alltså av Kungl. Majis förevarande förslag hemställer

utskottet,

att riksdagen må

a) godkänna följande personalförteckning för länsarkitektsorganisationen:
Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å extra stat.

7 biträdande länsarkitekter .................................... B 24;

Utslcoltet.

s. 42 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

42 Statsutskottets utlåtande Nr 6.

b) godkänna följande avlöningsstat för länsarkitektsorganisationen,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1938/39:

Avlöningsstat. Kronor

1. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Majit:

a. Arvoden till 17 länsarkitekter ............... 204,300

b. Yikariatsersättningar m. m., förslagsvis... 15,000 219,300

2. Avlöningar till tjänstemän å extra stat, förslagsvis 51,000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Grundavlöningar m. m......................... 189,300

b. Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis... 10,000 199,300

4. Avlöningar till tillfälliga biträden, förslagsvis ......... 70,000

5. Särskilda löneförmåner till icke-ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ......................................................... 7,400

Summa förslagsanslag kronor 547,000;

c) till Länsarkitektsorganisationen: Avlöningar för budgetåret

1938/39 anvisa ett förslagsanslag av 547,000 kronor.

35:o) Länsarkitektsorganisationen: Omkostnader. Kungl. Majit har (punkt

36, sid. 225 och 226) föreslagit riksdagen att till Länsarkitektsorganisationen:

Omkostnader för budgetåret 1938/39 anvisa ett förslagsanslag av 75,000 kronor.

Den av Kungl. Majit föreslagna höjningen av förevarande anslag med

5,000 kronor till 75,000 kronor — vilken höjning helt sammanhänger med

det av utskottet under nästföregående punkt tillstyrkta förslaget örn utbyggnad

av länsarkitektsorganisationen — har icke givit utskottet anledning till

erinran. Med tillstyrkande alltså av förslaget hemställer utskottet,

att riksdagen må till Länsarkitektsorganisationen: Omkostnader

för budgetåret 1938/39 anvisa ett förslagsanslag av 75,000 kronor.

36:o) Utredningar rörande tillämnade byggnadsföretag m. m. I enlighet

med Kungl. Majits förslag (punkt 37, sid. 226 och 227), som avser anvisande

av samma belopp, som för innevarande budgetår beviljats för ifrågavarande

ändamål, hemställer utskottet,

att riksdagen må till utredningar rörande tillämnade byggnadsföretag

m. m. för budgetåret 1938/39 anvisa ett förslagsanslag

av 15,000 kronor.

37:o) Mätningar m. m. av kulturhistoriskt märkliga byggnader. Med

tillstyrkande av Kungl. Majits förslag (punkt 38, sid. 228), vilket, jämfört

med medelsanvisningen för ifrågavarande ändamål under innevarande budgetår,

innebär en anslagshöjning med 1,500 kronor, hemställer utskottet,

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

43

att riksdagen må till mätningar m. m. av kulturhistoriskt märkliga

byggnader för budgetåret 1938/39 anvisa ett reservationsanslag

av 3,500 kronor.

38:o) Underhåll av vissa historiska byggnader m. m. Kungl. Majit har

(punkt 39, sid. 229—232) föreslagit riksdagen att till underhåll av vissa

historiska byggnader m. m. för budgetåret 1938/39 anvisa ett reservationsanslag

av 175,000 kronor.

Förevarande anslag, som för budgetåret 1935/36 var uppfört med 100,000

kronor, höjdes för budgetåret 1936/37 med 25,000 kronor till 125,000 kronor

för möjliggörande av de strängt nödvändiga arbeten, som erfordrades för

underhållet av Kalmar och Läckö slott samt Bohus fästningsruin. Av det för

innevarande budgetår anvisade anslaget, 150,000 kronor, är ett belopp av

50,000 kronor avsett för restaureringsarbeten å nyssnämnda slott och fästningsruin,

varjämte av beredskapsmedel sammanlagt 49,000 kronor anvisats

till arbetena å fästningsruinen.

Enligt Kungl. Maj :ts förslag skulle det för det löpande underhållet av

historiska byggnader nu avsedda beloppet av 100,000 kronor i anledning av

den inträdda prisstegringen höjas till 115,000 kronor. Härjämte skulle för

utförande av restaureringsarbeten å Kalmar och Läckö slott samt Bohus

fästningsruin beräknas ett belopp av 60,000 kronor mot 50,000 kronor för

innevarande budgetår. I enlighet härmed skulle ifrågavarande anslag för

nästkommande budgetår uppföras med sammanlagt 175,000 kronor. Yad

Kungl. Majit sålunda föreslagit har icke givit utskottet anledning till erinran.

Med tillstyrkande alltså av Kungl. Majlis förevarande förslag hemställer

utskottet,

att riksdagen må till underhåll av vissa historiska byggnader

m. m. för budgetåret 1938/39 anvisa ett reservationsanslag av

175,000 kronor.

39:o) Restaureringsarbeten å Stockholms slott. Kungl. Majit har (punkt

40, sid. 232—237) föreslagit riksdagen att till restaureringsarbeten å Stockholms

slott för budgetåret 1938/39 anvisa ett reservationsanslag av 25,000

kronor.

Under senare år hava med anlitande av särskilt anvisade riksstatsanslag

verkställts vissa restaureringsarbeten å Stockholms slott. Till en början inriktades

dessa arbeten på återställande av slottets yttre, och för detta ändamål

anvisade riksdagen för tiden från och med år 1922 till och med budgetåret

1928/29 anslag under sjätte huvudtiteln å tillhopa 1,299,000 kronor.

Efter slutförandet av dessa yttre arbeten gjordes framställning om medel till

sådana större invändiga arbeten, som ansågos nödvändiga för att försätta

byggnaden i värdigt skick och bevara dess värdefulla inredningar, men som

Utskottet.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottet.

icke kunde rymmas inom de för det ordinarie årsunderhållet beviljade medlen.

För sistnämnda ändamål hava hittills anvisats följande belopp, nämligen för

budgetåren 1929/30 och 1930/31 till rikssalens restaurering m. m. sammanlagt

236.000 kronor, av vilket belopp dock endast 200,000 kronor behövt tagas i

anspråk, för budgetåren 1931/32 och 1932/33 till restaurering av slottskapellet

och södra portiken tillhopa 98,000 kronor och för budgetåren 1935/36—1937/38

till restaurering av västra trappuppgången och norra portiken sammanlagt

192.000 kronor.

Förslag framlägges nu örn anvisande av medel för fortsatt restaurering

av slottets inre delar. De erforderliga restaureringsarbetena, vilka enligt

uppgjord plan avses skola omfatta 29 rum och utrymmen samt befunnits

böra komma till utförande under en tidsperiod av 10 år, hava kostnadsberäknats

till 250,000 kronor. En tiondel av detta belopp eller 25,000 kronor föreslås

skola anvisas å riksstaten för nästa budgetår.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

De hittills utförda restaureringsarbetena å Stockholms slott hava till övervägande

del varit inriktade på att bevara slottets yttre delar. Med anledning

av att dessa arbeten nu i det närmaste äro slutförda har ståthållarämbetet

på slottet, sedan slottsarkitekten I. Tengbom verkställt utredningar i ämnet,

väckt förslag örn att de inre restaureringsarbeten, vilka hittills fått stå

tillbaka för de yttre, måtte påbörjas. Enligt den plan, som slottsarkitekten

uppgjort för restaureringsarbetet, skulle detta omfatta 29 rum och utrymmen

samt draga en beräknad sammanlagd kostnad av 250,000 kronor. Arbetet

skulle, såsom av den lämnade redogörelsen närmare framgår, i huvudsak bestå

i ett återställande i möjligaste mån av de i planen upptagna rummen i deras

ursprungliga skick. Detta arbete skulle underlättas därav, att i åtskilliga fall

den till rummen tidigare hörande inredningen alltjämt finnes i förvar bland

slottets samlingar.

Det torde få anses vara ett allmänt intresse, att landets förnämsta historiska

byggnadsminnesmärke, vilket årligen besökes av tusentals personer, såväl

svenskar som utlänningar, befinner sig i ett även vad det inre beträffar värdigt

skick. Med hänsyn härtill och då därjämte en del av de nu ifrågavarande rummen

på grund av knapphet på underhållsmedel befinner sig i ett mindre

gott stånd, har jag ansett mig böra biträda riksmarskalksämbetets av riksantikvarieämbetet

och byggnadsstyrelsen tillstyrkta förslag, att medel anvisas

för nu ifrågavarande inre restaureringsarbeten. Enligt den framlagda finansieringsplanen

skulle de för arbetena erforderliga anslagen fördelas med

25.000 kronor på vart och ett av de närmaste 10 budgetåren. Häremot har jag

icke något att erinra.

Arbetena torde, på sätt föreslagits, böra komma till utförande genom byggnadsstyrelsens

försorg i samråd med ståthållarämbetet.

Med framhållande ytterligare av vad departementschefen anfört örn angelägenheten

av att Stockholms slott såsom landets förnämsta historiska

minnesmärke kan alltigenom hållas i ett värdigt skick och att härför erforderliga

anslag av riksdagen ställas till förfogande, får utskottet tillstyrka

Kungl. Majlis förevarande förslag. Utskottet hemställer,

att riksdagen må till restaureringsarbeten å Stochholms slott

för budgetåret 1938/39 anvisa ett reservationsanslag av 25,000

kronor.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

45

40:o) Iståndsättning- av kajmuren vid uppfarten till Drottningholms slott.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 41, sid. 237 och 238) om

anvisande i enlighet med tidigare godkänd plan av det för slutförande av

ifrågavarande byggnadsföretag erforderliga beloppet hemställer utskottet,

att riksdagen må till iståndsättning av kajmuren vid uppfarten

till Drottningholms slott för budgetåret 1938/39 anvisa ett

reservationsanslag av 28,000 kronor.

41:o) Iständsättningsarbeten m. m. vid Gripsholms slott. Med tillstyrkande

av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 42, sid. 238 och 239), enligt vilket det

för slutförande av ifrågavarande arbeten planenligt erforderliga beloppet,

32.000 kronor, skulle i anledning av den inträdda prisstegringen höjas med

5.000 kronor, hemställer utskottet,

att riksdagen må till iständsättningsarbeten m. m. vid Gripsholms

slott för budgetåret 1938/39 anvisa ett reservationsanslag

av 37,000 kronor.

Diverse.

42:o) Ersättning till statens allmänna fastighetsfond. Beträffande Kungl.

Maj:ts förslag (punkt 43, sid. 240) örn beräknande av ett anslag på 261,900

kronor till ersättning till statens allmänna fastighetsfond — i vilket avseende

särskild proposition förebådats — kommer utskottet att framdeles avgiva

utlåtande; vilket härigenom

anmäles.

43:o) Ersättning åt statens järnvägar för av Kungl. Maj:t medgivna

lindringar i befordringsavgifterna för vissa resor. Kungl. Majit har (punkt

44, sid. 240) föreslagit riksdagen att till ersättning åt statens järnvägar för

av Kungl. Majit medgivna lindringar i befordringsavgifterna för vissa resor

för budgetåret 1938/39 anvisa ett förslagsanslag av 5,000 kronor.

Ifrågavarande anslag, som för budgetåret 1936/37 var uppfört med 5,000

kronor, höjdes för nu löpande budgetår till 50,000 kronor för att bereda

medel till bestridande av kostnaderna för en sedermera i juli 1937 företagen

resa till Norrland av en del av riksdagens ledamöter. Anslaget föreslås nu

skola för budgetåret 1938/39 uppföras med samma belopp, som anvisades för

ändamålet under nästlidet budgetår.

I enlighet med Kungl. Majits förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må till ersättning åt statens järnvägar för av

Kungl. Maj:t medgivna lindringar i befordringsavgifterna för

vissa resor för budgetåret 1938/39 anvisa ett förslagsanslag av

5,000 kronor.

Utskottet.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottet.

Utskottet.

44:o) Postavgifter för tjänstebrev och dylika försändelser. Kungl. Majit

har (punkt 45, sid. 240 och 241) föreslagit riksdagen att till postavgifter för

tjänstebrev och dylika försändelser för budgetåret 1938/39 anvisa ett förslagsanslag

av 5,600,000 kronor.

Ifrågavarande anslag, som för budgetåren 1933/34 och 1934/35 varit uppfört

med 4,450,000 kronor, höjdes för budgetåret 1935/36 till 4,780,000 kronor,

för budgetåret 1936/37 till 5,000,000 kronor och för innevarande budgetår till

5,300,000 kronor.

Enligt vad departementschefen inhämtat från generalpoststyrelsen beräknas

den under budgetåret 1937/38 till postverket inflytande ersättningen

för befordran av tjänsteförsändelser m. m. komma att uppgå till 5,445,000

kronor. För budgetåret 1938/39 beräknas ersättningen med hänsyn till den

för år 1938 kalkylerade frankoteckensuppbörden till omkring 5,600,000 kronor.

Denna beräkning har icke givit departementschefen anledning till erinran.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må till postavgifter för tjänstebrev och dylika

försändelser för budgetåret 1938/39 anvisa ett förslagsanslag av

5,600,000 kronor.

45: o) Försvarsberedskap vid statensjärnvägar. Beträffande Kungl. Majis

förslag (punkt 46, sid. 241 och 242) angående anslag till försvarsberedskap

vid statens järnvägar har riksdagen redan fattat beslut; varom härigenom

erinras.

46:o) Extra besiktningar av luftfartyg m. m. Kungl. Maji har (punkt

47, sid. 242—244) föreslagit riksdagen att till extra besiktningar av luftfartyg

m. m. för budgetåret 1938/39 anvisa ett förslagsanslag av 2,500 kronor.

Till extra besiktningar av luftfartyg har riksdagen från och med budgetåret

1930/31 årligen anvisat ett anslag av 1,000 kronor. Anslaget är avsett för

bestridande av till vederbörande besiktningsman utgående arvode samt resekostnads-

och traktamentsersättning för besiktning av luftfartyg på grund av

föreskrift av luftfartsmyndigheten eller länsstyrelse. Nu föreslås, att anslaget,

som enligt nuvarande bestämmelser kan användas endast för extra

besiktning av luftfartyg i yrkesmässig trafik, skall kunna tagas i bruk jämväl

i sådana fall, då luftfartsmyndigheten finner nödigt påbjuda besiktning av

luftfartyg, som ej utnyttjas yrkesmässigt, ävensom för utredningar av haverier

eller flygolyckor samt för provflygningar i vissa fall av flygplan. I anslutning

härtill göres framställning örn höjning av anslaget till 2,500 kronor.

Då Kungl. Majis förevarande förslag ej givit utskottet anledning till erinran,

hemställer utskottet,

att riksdagen må till extra besiktningar av luftfartyg m. m. för

budgetåret 1938/39 anvisa ett förslagsanslag av 2,500 kronor.

s. 47 Kontrollera mot PDF

>Statsutskottets utlåtande Nr 6.

47

47:o) Ersättningar för skador vid eldsläckning. Kungl. Majit kar (punkt

48) föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde

bliva riksdagen förelagd, till ersättningar för skador vid eldsläckning för

budgetåret 1938/39 beräkna ett förslagsanslag av 10,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i en den 11 februari 1938 dagtecknad proposition,

nr lil, föreslagit riksdagen att till förevarande ändamål anvisa ett förslagsanslag

av 10,000 kronor.

Med bifall till därom vid 1935 års riksdag väckt motion (I: 11) hemställde

riksdagen (skrivelse nr 236), att Kungl. Majit måtte låta verkställa utredning

rörande dels möjlighet att av statsmedel utbekomma ersättning efter enahanda

grunder vid fullgörandet av medborgerlig förpliktelse enligt brandstadgan

som vid dylika förpliktelsers fullgörande enligt lagen örn förekommande

och släckning av skogseld, 17 §, dels ock enhetliga grunder för bestämmandet

av ersättningarna samt att Kungl. Majit därefter måtte för riksdagen

framlägga det förslag, vartill denna utredning kunde giva anledning.

Utlåtande över riksdagens ifrågavarande skrivelse har avgivits av riksförsäkringsanstalten,

som ansett, att rätt till olycksfallsersättning bör införas

för dels personer, som äro tjänstpliktiga enligt brandstadgan, och dels medlemmar

av frivilliga brandkårer, anordnade eller godkända av kommun.

Svenska stadsförbundets styrelse har tillstyrkt och svenska landskommunernas

förbund i huvudsak tillstyrkt detta riksförsäkringsanstaltens förslag.

Försäkringsrådet har framställt åtskilliga erinringar mot riksförsäkringsanstaltens

förslag och framlagt ett eget förslag, som bygger på att alla deltagare

i eldsläckning i princip skola vara ersättningsberättigade. Undantag

borde dock göras i åtskilliga angivna fall, däribland för deltagare, vars medverkan

varken varit påkallad eller synts nödig.

Departementschefen framhåller, att någon anledning icke förefunnes att,

därest staten skulle åtaga sig att i skälig utsträckning ersätta skador av ifrågavarande

slag, avgränsa detta åtagande med hänsyn till brandstadgans tillämplighet

eller till frågan örn den skadelidande är bosatt å orten eller ej. Icke

heller syntes skäl föreligga att begränsa ett sådant åtagande till skadefall av

den natur, att de kunde bliva föremål för försäkring enligt lagen örn försäkring

för olycksfall i arbete. I anslutning härtill har han anfört följande:

Jag vill alltså förorda, att den, som deltagit i eller på annat sätt varit verksam

för släckning av annan eldsvåda än skogseld eller som deltagit i övning

med brandkår och som icke på annat sätt erhåller ersättning för skada till

följd av arbetet, må kunna av statsmedel bekomma sådan ersättning. Det

synes skäligt, att ersättning må kunna utgå för såväl personskada som sakskada,

varvid dock bagatellskador torde böra undantagas. De, som enligt

lagen örn försäkring för olycksfall i arbete äga rätt till ersättning för personskada

till följd av arbete med eldsläckning eller under övning, torde icke böra

ifrågakomma till ersättning av statsmedel för sakskada, då frågan örn dylik

skadeersättning i allmänhet torde få förutsättas vara reglerad i anställningsvillkoren.

Icke heller synes det föreligga anledning att utsträcka statens

åtagande till sådan ersättning eller belöning, som enligt skogseldslagen må

kunna utgå till vederbörande för deltagandet i släckningen.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottet.

Skadeersättning av nu angivna slag torde lämpligen böra utgå efter

i huvudsak samma grunder, som må komma att föreskrivas beträffande dylik

ersättning enligt skogseldslagen. Enligt vad jag inhämtat lärer chefen för

jordbruksdepartementet komma att i sistnämnda hänseende föreslå bestämmelser

i huvudsaklig överensstämmelse med av honom i förenämnda proposition

angående skogseldslagen angivna huvudgrunder. Prövningen av uppkommande

ersättningsfrågor skulle ankomma på vederbörande länsstyrelse. Då nämnda

bestämmelser torde förutsättas skola träda i kraft samtidigt med den nya skogseldslagen

eller den 1 januari 1939, torde mitt förslag, därest det vinner bifall,

likaledes böra få tillämpning från och med nämnda dag.

De ersättningar av nu ifrågavarande slag, som sålunda efter prövning i

varje särskilt fall skulle komma att utgå, böra bestridas från ett under sjätte

huvudtiteln upptaget förslagsanslag, benämnt »ersättningar för skador vid

eldsläckning». I brist på erfarenhet örn storleken av de utgifter, som kunna

komma att belasta anslaget, och då jag förutsatt, att ersättningar av förevarande

slag skola utgå endast för skador, som inträffa efter ingången av år

1939, synes anslaget för nästa budgetår kunna upptagas med ett belopp av

10,000 kronor.

Med den ståndpunkt, jag sålunda intagit, finner jag det icke erforderligt

att, på sätt riksförsäkringsanstalten föreslagit, utvidga olycksfallsförsäkringslagens

tillämpningsområde.

Såsom försäkringsrådet framhållit, kan ett stadgande örn ifrågavarande ersättningsmöjlighet

icke lämpligen intagas i brandstadgan. Då här icke är

fråga örn någon rätt till ersättning för den skadelidande, synes det mig icke

heller behövligt, att särskild författning i ämnet framlägges för riksdagen för

antagande. Det synes från skilda synpunkter lämpligast, att, därest riksdagen

beviljar det anslag, varom jag avser att nu göra framställning, det får ankomma

på Kungl. Majit att utfärda erforderliga bestämmelser örn anslagets

användning i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag i det föregående

anfört.

Under erinran att förevarande förslag tillkommit efter framställning från

1935 års riksdag får utskottet tillstyrka förslaget.

Med utformningen av närmare grunder för anslagets användning har måst

anstå i avvaktan på ett Kungl. Maj:ts blivande, i vanlig administrativ ordning

fattat beslut örn motsvarande normer för ersättningar enligt den skogseldslag,

som antogs vid 1937 års riksdag. Kedan avvägningen av anslaget — med

ett belopp av 10,000 kronor för det halvår, som tager sin början den 1 januari

1939 eller samma dag som ersättningsbestämmelserna enligt skogseldslagen

äro avsedda att träda i kraft — visar emellertid, att fråga endast kan bliva

örn gottgörelser i en begränsad utsträckning. Någon ersättning eller belöning

för själva biträdet med eldens släckning kommer alltså, i motsats

till vad som gäller i fråga örn skogseld, ej att innefattas i ersättningarna.

För egen del vill utskottet ifrågasätta, huruvida ej ersättningsbestämmelserna

överhuvud till en början och i avvaktan på ytterligare erfarenheter örn ersättningsanspråkens

omfattning borde givas en sådan utformning, att gottgörelse

för lidna skador endast må utgå i mera ömmande fall.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må till ersättningar för skador vid eldsläckning

för budgetåret 1938/39 anvisa ett förslagsanslag av 10,000 kronor.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

49

48:o) Bidrag för turistreklam- och upplysningsverksamhet i utlandet.

I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 49, sid. 245—250) — som avser

en höjning av förevarande anslag med 10,000 kronor i syfte att möjliggöra

ett utövande av den med anslaget avsedda verksamheten i nuvarande omfattning

— hemställer utskottet,

att riksdagen må till bidrag för turistreklam- och upplysningsverksamhet

i utlandet för budgetåret 1938/39 anvisa ett reservationsanslag

av 200,000 kronor.

49:o) Bidrag till svenska brandkårernas riksförbund. I enlighet med

Kungl. Maj:ts förslag (punkt 50, sid. 250—253) — vilket, jämfört med medelsanvisningen

för ifrågavarande ändamål under innevarande budgetår, innebär

en anslagshöjning med 1,000 kronor — hemställer utskottet,

att riksdagen må till bidrag till svenska brandkårernas riksförbund

för budgetåret 1938/39 anvisa ett anslag av 3,000 kronor.

50:o) Bidrag till svenska brandskyddsföreningen. På grund av Kungl.

Majits förslag (punkt 51, sid. 253—255) och under erinran, att anslaget i riksstaten

för innevarande budgetår uppförts med 2,000 kronor, hemställer utskottet,

att riksdagen må till bidrag till svenska brandskyddsföreningen

för budgetåret 1938/39 anvisa ett anslag av 3,000 kronor.

51:o) Bidrag till nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 52, sid. 255—265) örn

anvisande av anslag för ändamålet med samma belopp som för innevarande

budgetår, hemställer utskottet,

att riksdagen må till bidrag till nationalföreningen för trafiksäkerhetens

främjande för budgetåret 1938/39 anvisa ett anslag

av 100,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

52:o) Bidrag till vissa internationella sammanslutningar. I enlighet med

Kungl. Maj:ts förslag (punkt 53, sid. 265 och 266) och under erinran om att förevarande

anslag avser utgifterna för Sveriges bidrag till den ständiga internationella

föreningen för frågor rörande vägväsendet ävensom till den internationella

luftfartskommissionen, hemställer utskottet,

att riksdagen, i likhet med vad för innevarande budgetår ägt

rum, må till bidrag till vissa internationella sammanslutningar

för budgetåret 1938/39 anvisa ett förslagsanslag av 10,000 kronor.

53:o) Bidrag till upprättande av en regionplan för Göteborg med omgivningar.

Kungl. Majit har (punkt 54,fsid. 266—271) föreslagit riksdagen

att såsom bidrag till upprättande av en regionplan för Göteborg med omgivningar

för budgetåret 1938/39 anvisa ett reservationsanslag av 10,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 6 sami. Nr (i. 030 88 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

Den snabba utveckling, som trafikmedlen under senare tider undergått,

har i hög grad medverkat till uppkomsten av de ofta talrika samhällsbildningar,

som allmänt förekomma omkring de större städerna. Visserligen

kräves numera för varje särskild samhällsbildning en fastställd plan för

trafikleder, byggnadsområden och öppna platser m. m., men bristen på en

hela stadsregionen omfattande planläggning kan, när samhällsbildningen nått

en viss utveckling, försvåra överblicken över att de olika samhällsbildningarna

komma i lämpligt sammanhang med varandra och att trafiklederna

dem emellan och huvuddragen av markens deponering för olika ändamål

inom regionen i dess helhet bliva på ett tillfredsställande sätt ordnade. Det

måste i dylika fall anses önskvärt, att ett samarbete kommer till stånd mellan

samhällsmyndigheterna inom regionen för att erhålla en tillfredsställande lösning

av de många spörsmål, vilka beröra två eller flera samhällen inom

regionen.

Hittills har regionplan kommit till stånd endast för Stockholm med omgivningar.

Såsom bidrag till bestridande av kostnaderna för denna regionplan

anvisades för budgetåren 1929/30—1931/32 sammanlagt 57,000 kronor.

Såsom av den lämnade redogörelsen närmare framgår, har behovet av

regionplan för Göteborg med omgivningar nu aktualiserats. I den mån de i

omgivningarna liggande samhällena vuxit i omfång och antal har, såsom länsstyrelsen

framhållit, åtskilliga aktuella planfrågor uppkommit, som beröra

flera kommuner och som icke kunna vinna en tillfredsställande lösning med

mindre de betraktas i ett större sammanhang. Enligt den av länsarkitekten i

Göteborg verkställda utredningen skulle regionplanen lämpligen omfatta ett

område, som i stort sett omslutes av en cirkel med tre mils radie omkring

Göteborg och som innefattar kommuner inom såväl Göteborgs och Bohus

län som Hallands och Älvsborgs län. Kostnaderna för planens upprättande

hava enligt samma utredning beräknats till sammanlagt 155,000 kronor, och

planens utarbetande skulle draga en tid av tre år. Kostnaderna hava förutsatts

skola bestridas av staten med 30,000 kronor samt i övrigt av kommunerna

och vägdistrikten med den fördelning, som i det föregående angivits.

Organisationen av regionplanearbetet har angivits skola innefatta en regionplanekommitté

med representanter för de olika parterna samt ett regionplanekontor

med erforderlig teknisk personal för planens utförande. Självskrivna i

nämnda kommitté skulle vara landshövdingarna, landssekreterarna, länsarkitekterna

och vägingenjörerna i de tre berörda länen. Det har förutsatts, att

Kungl. Majit skulle förordna ordförande i kommittén.

Ehuru måhända icke lika starka skäl kunna anföras för bidrag av statsmedel

till ifrågavarande regionplan som då det gällde en dylik plan för landets huvudstad,

synes mig likväl även i detta fall åstadkommandet av en dylik plan

kunna anses representera ett så allmänt statsintresse, att ett statsbidrag kan

vara motiverat. Särskilt kan framhållas, att det för staten, som har att bära

den alldeles övervägande delen av kostnaderna för vägnätets utbyggande och

förbättring, är av stor betydelse, att vägföretagen inom regionen planläggas

på ett sådant sätt, att framtida dyrbara omläggningar såvitt möjligt undvikas.

Det förtjänar även att framhållas, att de statliga myndigheterna i olika instanser

och i sista hand Kungl. Majit hava att taga ståndpunkt till utformningen

av de skilda samhällsbildningarna och att regionplanen utgör en viktig

förutsättning för att planarbetena skola bliva ändamålsenliga. Med hänsyn till,

bland annat, nu anförda förhållanden har jag icke velat motsätta mig, att

statsbidrag beviljas till upprättandet av regionplanen för Göteborg med omgivningar.

Mot det av länsstyrelsen begärda beloppet, 30,000 kronor, att för
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6. 51

delas med lika belopp på tre budgetår, bar jag i likhet med de hörda myndigheterna

icke något att erinra.

Vad beträffar organisationen av regionplanearbetet har denna, i avvaktan

på huruvida statsbidrag skulle komma att beviljas, ännu icke slutgiltigt utformats.

Det synes emellertid lämpligt, att den definitiva organisationsplanen

i sina huvuddrag underställes Kungl. Maj:ts prövning och godkännande,

innan statsbidraget slutligt beviljas. Likaledes torde dessförinnan

böra visas, att arbetets genomförande är, i vad angår bidrag från

de därav berörda kommunerna och vägdistrikten, säkerställt. Jag förutsätter,

att regionplanekommitténs ordförande skall förordnas av Kungl. Maj:t, som

tillika torde böra bestämma dennes arvode.

Av utredningen i ärendet framgår, att behovet av regionplan för Göteborg

med omgivningar nu aktualiserats ävensom att åstadkommandet av en dylik

plan får anses representera ett betydande allmänt statsintresse. För staten,

som har att bära den övervägande delen av kostnaderna för vägnätets utbyggande

och förbättring, är det sålunda av stor betydelse, att vägföretagen

inom ifrågavarande område planläggas på ett sådant sätt, att framtida dyrbara

omläggningar såvitt möjligt undvikas.

Med hänsyn härtill har utskottet funnit sig böra tillstyrka, att staten, som

tidigare bidragit till regionplan för Stockholm med omgivningar med sammanlagt

57,000 kronor, nu lämnar ett liknande bidrag för Göteborg med kringliggande

område. Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot det

för ändamålet föreslagna beloppet, 30,000 kronor, att fördelas med lika belopp

på tre budgetår, hemställer alltså,

att riksdagen må såsom bidrag till upprättande av en regionplan

för Göteborg med omgivningar för budgetåret 1938/39 anvisa

ett reservationsanslag av 10,000 kronor.

54:o) Kommittéer och utredningar genom sakkunniga. Med tillstyrkande

av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 55, sid. 271 och 272), vilket innebär anvisande

av samma anslagsbelopp, som finnes uppfört för ändamålet å riksstaten

för innevarande budgetår, hemställer utskottet,

att riksdagen må till kommittéer och utredningar genom sakkunniga

för budgetåret 1938/39 anvisa ett reservationsanslag av

80,000 kronor.

55:o) Extra utgifter. I anslutning till Kungl. Majis förslag (punkt 56,

sid. 272) och under erinran, att anslaget i riksstaten för innevarande budgetår

är uppfört med 20,000 kronor, hemställer utskottet,

att riksdagen må till extra utgifter för budgetåret 1938/39

anvisa ett reservationsanslag av 30,000 kronor, dock att i anslaget

må göras den jämkning, som erfordras för jämnande av

huvudtitelns slutsumma.

Utskottet•

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

56:o) Provisorisk avlöningsförstärkning åt vissa befattningshavare i

statens tjänst. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst. Beträffande

Kungl. Maj:ts förslag (punkterna 57 och 58, sid. 272) angående

anslag till ifrågavarande ändamål kommer utskottet att framdeles under riksdagen

avgiva utlåtande; vilket härigenom

anmäles.

Stockholm den 11 mars 1938.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS RÅSTOCK.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Nilsson i Gränebo, JJhansson i Fredrikslund

Nilsson i Malmö, Svensson i Kompersmåla, Asplund, Borell, Bergström, Gustafsson

i Benestad, Carlström, Lindström, Jonsson i Lycksele och Bäcklund; samt

från andra kammaren: herrar Råstock, Törnkvist, Jeppsson, Persson i Falla,

Andersson i Höör, Svensson, Andersson i Prästbol, Lindberg i Umeå, Persson i

Tidaholm, De Geer i Hanaskog, von Seth och Andersson i Malmö.

Reserv ationer:

beträffande punkt 7:o) (automobilskattemedlen)

l:o) av herrar Johansson i Fredrikslund, Svensson i Kompersmåla, Borell,

Garlström och von Seth, vilka ansett att motionen II: 37 örn teknisk-ekonomisk

generalplan för landets huvudvägar och motionen II: 259 örn snabbare utbetalning

av skatteutjämningsbidraget bort av utskottet tillstyrkas;

2: o) av herrar Carlström och Persson i Falla, vilka ansett, att i första

stycket (sid. 20) av utskottets motivering bort före meningen »Beträffande

underhållet»---- intagas följande mening: »Utskottet vill dock icke be
strida

att större generellt bidrag än 90 procent till rikshuvudvägarna kan vara

berättigat och förutsätter att detta tages under övervägande vid kommande

utredningar»;

3:o) av herrar Bergström, Lindström, Bäcklund, Jeppsson, Lindberg i

Umeå, Persson i Tidaholm och Andersson i Malmö, vilka ansett att utskottets

utlåtande bort hava följande lydelse:

»Inom utskottet--- — ingenjör steknisk omgång.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

53

Utgångspunkten för beräkningen av städernas totala andel---god
kännas.

Vad därefter angår fördelningen mellan städerna inbördes är att märka,

att städerna hittills ej varit berättigade till särskilt bidrag till underhållet av

sitt gatu- och vägnät, medan sådant bidrag numera utgår till landsbygden med

sammanlagt 85 procent. Då nu de sakkunniga till undanröjande av denna olikformighet

föreslå, att jämväl städerna skola tillerkännas ett underhållsbidrag

av 85 procent — å en tillsvidare till sammanlagt 4,000,000 kronor beräknad

underhållskostnad — måste utskottet finna detta förslag principiellt riktigt,

varjämte detsamma också överensstämmer med en från städerna i allmänhet

uttryckt önskan. Från landsbygden borde ej heller en sådan omläggning föranleda

erinran, då finansieringen av landsbygdens underhållsbidrag är avsedd

att samtidigt omläggas till landsbygdens förmån. Före den alltjämt bibehållna

allmänna fördelningen med 20 procent till städerna och 80 procent till

landsbygden skulle nämligen utgå ej endast ovannämnda nya underhållsbidrag

till städerna (85 procent av 4,000,000 = 3,400,000 kronor) utan även hela landsb3Tgdens

underhållsbidrag (85 procent av 54,000,000 = 45,900,000 kronor). Hittills

har endast ett bidrag på 30 procent till landsbygdens underhållskostnad

utgått före uppdelningen på städer och landsbygd, medan återstående 55

procent av underhållskostnaden täckts av landsbygdens egen andel.

I fråga örn möjligheterna att avgränsa ''för automobiltrafiken viktiga vägar

och gator’ samt att sedan med ledning härav beräkna underhållskostnaderna må

erinras örn att en utredning i detta avseende redan tidigare av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

företagits och den 30 september 1935 framlagts. Vid nämnda

utredning, vilken innefattar beräkningar för envar av rikets städer, hava i det

bidragsberättigade gatunätet i första rummet medtagits infartsvägar och

genomfartsgator samt vidare andra trafikleder, som beträffande beskaffenhet

och trafikmängd kunna jämställas med dylika vägar och gator, ävensom förbindelseleder

mellan nämnda slag av vägar och gator, viktigare omnibusleder,

trafikleder till hamn och järnvägsstation m. m. Årliga kostnaderna för underhållet

av här ifrågavarande gatu- och vägnät skulle enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

en närmaste femårsperiod avseende kalkyler sluta på en kostnadssumma

av 4,096,200 kronor. Skulle emellertid en dylik i detalj gående

kalkyl av hithörande underhållskostnader visa sig alltför omständlig och

vansklig torde möjligheter föreligga att grunda rätten till statsbidrag på vissa

genomsnittspriser för underhåll av olika gatu- och vägtyper. På detta sätt

skulle ingen mera omfattande bokföring behöva läggas till grund för bidragsrätten.

Utskottet tillstyrker alltså de sakkunnigas förslag örn tilldelning av ett särskilt

underhållsbidrag till städerna. Å Kungl. Majit torde böra ankomma att

utfärda i detta avseende erforderliga bestämmelser i huvudsaklig överensstäm

melse med de av de sakkunniga utarbetade förslagen till författningar.

I detta sammanhang---- nödvändiga vägförbättringsföretag.

Vad till sist angår automobilskattemedlens rent budgetmässiga behandling

--- - inemot 42,000,000 kronor.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottet har alltså anslutit sig till de av departementschefen angivna

riktlinjerna för automobilskattemedlens användning utom vad angår städernas

bidragsrätt, i vilket avseende utskottet ansett bestämmelserna böra utformas

i huvudsaklig överensstämmelse med 1935 års vägsakkunnigas förslag.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

I. att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionerna

I: 142 samt II: 238 — avseende städernas bidragsrätt

— må bemyndiga Kungl. Maj:t att med beaktande av de synpunkter

utskottet anfört utfärda bestämmelser örn fördelning av

automobilskattemedel samt örn statsbidrag till den allmänna väghållningen

i riket i huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas

förslag;

II. a)—c) = utskottet.»

4:o) av herr Andersson i Malmö, som med instämmande i övrigt i sistnämnda

av herr Bergström m. fl. avgivna reservation ansett, att till denna

reservations motivering bort tilläggas följande stycke:

»Utskottet tillstyrker alltså---- till författningar.

I fråga örn principen för fördelningen mellan städerna av dessas andel hava

inom utskottet, såväl som från olika städer, yppats olika meningar. Bland

annat har framhållits önskvärdheten av en sådan ordning, att huvudparten

av dessa medel hänföres till den ordinarie andelen. Härigenom skulle städerna,

vid uppgörandet av sina årsbudgeter, kunna räkna med en större fast

del, än som annars blir fallet.

Utskottet anser att detta spörsmål bör upptagas till förnyad omprövning

i samband med frågan örn städernas bidragsrätt inbördes.

I detta sammanhang---nödvändiga vägförbättringsföretag.»

beträffande punkt 19:o) (inköp av gatsten) av herrar Persson i Falla och

von Seth.

Stockholm 1838. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1938:461 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts i statsverkspropositionen under femte huvudtiteln gjorda framställning angående anslag till extra utgifter. s. 4 i texten
  2. Rskr. 1938:6 Skrivelse till Konungen angående regleringen för budgetåret 1938/39 av utgifterna under riksstatens sjätte huvudtitel, innefattande anslagen till kommunikations s. 1 i texten