Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts i statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag till fortsatt utveckling av statens telefonoch telegrafväsende jämte två motioner.

1939-04-28 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1939:144, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts i statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag till fortsatt utveckling av statens telefonoch telegrafväsende jämte två motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 144.

1

Nr 144.

Ankom till riksdagens kansli den 28 april 1939 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts i statsverkspropositionen

gjorda framställning om anslag till fortsatt utveckling

av statens telefon- och telegrafväsende jämte två motioner.

(4:e avd.)

Uti propositionen (nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov under

budgetåret 1939/40 har Kungl. Maj:t i avseende å kapitalinvesteringar för telegrafverket

förslagit riksdagen, bland annat (punkt 27, sid. 63—68, av det

vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden

för den 4 januari 1939, Bil. 4), att till fortsatt utveckling av

statens telefon- och telegrafväsende för budgetåret 1939/40 anvisa ett reservationsanslag

av 32,200,000 kronor.

Utskottet har i förevarande sammanhang behandlat

dels en inom andra kammaren av herr R. Lundqvist m. fl. väckt motion,

nr 200, däri hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla

om utredning och åtgärder i syfte att förbilliga telefonen för landsbygdens

befolkning;

dels ock en inom andra kammaren av herr S. Andersson i Vigelsbo m. fl.

väckt motion, nr 270, däri hemställts, att riksdagen måtte besluta i skrivelse

till Kungl. Maj :t hemställa om en utredning angående frågan om de avlägsna

och glest bebodda trakternas telefonfråga samt undersöka i vad mån och

under vilka former statens ekonomiska medverkan kan vara att påräkna.

Beträffande de båda motionerna har utskottet med stöd av § 46 riksdagsordningen

införskaffat från telegrafstyrelsen bifogade utlåtande (Bilaga).

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår innebär telegrafstyrelsens

föreliggande framställning, att till nu förevarande ändamål skulle för nästa

budgetår anvisas ett belopp, som med ej mindre än 9 miljoner kronor överstiger

det för innevarande budgetår anvisade. Den starka ökningen, vilken

delvis hänför sig till utgifter under innevarande budgetår, beror i huvudsak

dels på nödvändigheten av att under nästa budgetår utföra en rikskabelanläggning

mellan Göteborg och Malmö jämte vissa grenledningar, vilken anläggning

skulle draga en beräknad kostnad av 12.8 miljoner kronor, varav

9 miljoner kronor skulle anvisas såsom kapitalinvesteringsmedel, medan

återstoden skulle utgå av förnyelsefondsmedel, dels ock på den alltjämt kraf
Bihang

till riksdagens protokoll 1939. 6 sami. Nr 144 -146.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 144.

tigt stegrade tillströmningen av nya telefonabonnenter. Under år 1938 uppgick

sålunda antalet nya apparater till ej mindre än 62,000, d. v. s. 17,000

mer än vad telegrafstyrelsen räknade med vid uppgörandet av sina anslagsäskanden

för innevarande budgetår. Denna icke förutsedda stegring medför

en avsevärd merutgift, vilken vid en beräknad medelkostnad per apparat

av 400 kronor uppgår till i runt tal 6.8 miljoner kronor. För att kunna

bestrida kostnaderna för den under år 1938 inträdda abonnentökningen

skulle emellertid därutöver ytterligare erfordras 2.4 miljoner kronor, motsvarande

det belopp, varmed det av telegrafstyrelsen begärda anslaget för

innevarande budgetår minskades. Telegrafstyrelsen hemställer därför, att

Kungl. Maj:t måtte medgiva, att för ändamålet måtte få tagas i anspråk

det å beredskapsstaten upptagna förskottsanslaget å 2.4 miljoner kronor för

fortsatt utveckling av statens telefon- och telegrafväsende. För täckande av

telegrafstyrelsens kostnader för abonnentökningen under år 1938 skulle alltså

erfordras utöver det för innevarande budgetår för ändamålet anvisade

anslaget ett belopp av (6.8 -j- 2.4) 9.2 miljoner kronor. Då det torde få anses

ofrånkomligt, att åt telegrafstyrelsen beredes täckning för nämnda belopp

men detta icke synes böra belasta riksstaten för nästkommande budgetår,

anser jag mig böra förorda, att beloppet anvisas å tilläggsstat för innevarande

budgetår. Härom kommer jag att göra framställning senare.

Vid bifall härtill skulle det av telegrafstyrelsen för nästa budgetår äskade

anslaget kunna nedsättas med 6.8 miljoner kronor till 32.2 miljoner kronor,

eller 7 miljoner kronor mindre än som sammanlagt skulle komma att avses

för innevarande budgetår (30 + 6.8 + 2.4 = 39.2). Enligt vad jag inhämtat

har telegrafstyrelsen, som ansett en viss minskning i abonnentökningen

böra beräknas för år 1939, grundat sitt nu förevarande anslagsäskande på,

bland annat, en apparatökning av 58,000 eller 4,000 mindre än för år 1938.

Då jag icke funnit något att erinra häremot eller mot de övriga av styrelsen

gjorda beräkningarna, anser jag mig böra föreslå, att å riksstaten för

nästa budgetår anvisas ett reservationsanslag å 32.2 miljoner kronor till fortsatt

utveckling av statens telefon- och telegrafväsende.

Utskottet. Telegrafverket är för närvarande statt i en rekordartad utveckling. Till

telegrafverkets anläggningar — häri ej inbegripna nya fastigheter, som pläga

finansieras från särskilda anslag — hava (under rubrik »Fortsatt utveckling

av statens telefon- och telegrafväsende») under nedannämnda år av riksdagen

anvisats eller beträffande 1939 års riksdag begärts följande anslag:

i Anslagsbelopp

kronor

1934 12,350,000

1935 15,000,000

1936 15,600,000

1937 27,500,000

1938 32,600,000

1939 41,400,000

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 144.

3

Av sistnämnda belopp, 41,400,000 kronor, hava 9,200,000 kronor redan av

innevarande års riksdag anvisats på tilläggsstat, medan återstoden 32,200,000

kronor äskats på riksstaten.

På en så kort tid som mellan åren 1934 och 1939 hava alltså anslagsbeloppen

växt från 12,350,000 kronor till nu sammanlagt begärda 41,400,000 kronor.

Dessa anslagsstegringar motsvaras och förklaras dock av abonnentantalets

tillväxt, ökningen av antalet telefonapparater har successivt årligen

stegrats från 13,500 år 1933 till 62,000 år 1938. Ensamt åren 1936—1938

tillförde verket nära 160,000 apparater eller fjärdedelen av hela apparatbeståndet

vid 1935 års slut. Vid 1938 års utgång utgjorde hela antalet apparater

inom svenska telefonnätet 787,411. Antalet tecknade abonnemang

första kvartalet 1939 uppgick till 16,429 mot 15,211 motsvarande kvartal år

1938, och ökningen för hela år 1939 beräknas nu till cirka 60,000 apparater.

Såsom utskottet tidigare (i utlåtande nr 15 i samband med tilläggsstaten)

framhållit får denna telefonväsendets oväntat snabba tillväxt förklaras av

de allmänna goda konjunkturer, som hittills rått samt också i viss mån av

nuvarande rätt starka familjebildning. Vad särskilt städerna beträffar hava

även ensamstående personer i ökad grad börjat skaffa sig egna bostäder,

vari inledes telefon, och på landsbygden hava de genomförda allmänna lättnaderna

för telefonanskaffningen bidragit till ökningen.

Dessa alltjämt ökade kapitalinvesteringar under en högkonjunktur, vars

fortvaro är vansklig att förutsäga, kunna tvivelsutan väcka betänksamhet, i

all synnerhet, som anslagen helt bestritts eller äro avsedda att bestridas av

lånemedel eller andra kapitalmedel. Verkställda avskrivningar måste sägas

vara synnerligen begränsade, om i betraktande tages att investeringarna avse

anläggningar som tekniskt snabbt föråldras.

Telegrafverkets ekonomiska utveckling har dock hittills fortgått tillfredsställande.

Trots vidtagna allmänna, låt vara mindre taxelättnader, trots genomförda

förbättringar av särskilt landsbygdens telefonväsen och betydligt

stegrade personalkostnader -— i vilket avseende verkningarna av 1938 års

lönereglering emellertid ej ännu hunnit göra sig gällande — beräknas för år

1939 avkastningen komma att överstiga 6 %>.

Vid hithörande anslags avvägning måste också, såsom utskottet tidigare vid

upprepade tillfällen framhållit, hänsyn tagas till att verkets tekniska utrustning

alltjämt kan motsvara samfärdselns, näringslivets och trafikens stegrade

krav. 1 betraktande särskilt härav har utskottet, i likhet med departementschefen,

ansett det av telegrafstyrelsen såsom behövligt angivna anslagsbeloppet,

32,200,000 kronor, böra oavkortat beviljas.

Då i väckta motioner erinrats örn de ekonomiska vanskligheter, som telefonanskaffningen

alltjämt innebär för landsbygdsbefolkningen, kan utskottet

helt uttala sin anslutning till dessa synpunkter. Hithörande svårigheter äro

dock uppenbarligen främst att hänföra till bebyggelseförhållandena med de

därav följande högre anläggningskostnaderna. Det säger sig självt, att den

spridda bosättningen och de större avstånden måste inverka avsevärt fördyrande

på ledningskostnaderna. Anläggningen av stolplinjerna till de en
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 144.

skilda abonnenterna beräknas — trots telegrafstyrelsens ansträngningar att

genom lämplig ackordsättning hålla kostnaderna för stolpsättning och linjedragning

inom måttliga gränser ■—• normalt belöpa sig till 450 å 600 kronor

per km. Per abonnent räknat hava, såsom av telegrafstyrelsens utredning

framgår, senaste tidens kostnader vid vissa nya landsortsstationer utgjort

för de manuella 1,446 och för automatiska 2,737 kronor. Häremot må sättas

genomsnittsiffran för hela verket, alltså både städer och landsbygd inräknade,

av cirka 480 kronor per abonnent. Trots dessa höga kapitalutlägg för

landsbygdens del och en rekordartad anläggningsverksamhet i övrigt beräknas

arbetet med frikretsarnas utökning — från tidigare cirka 0.5 km. till 2

km. (fri ledning inom 2 km. från lokalstationen) — kunna avslutas under år

1941. Engångskostnaderna för arbetet med anordnandet av 2 kilometers

frikrets vid alla telefonstationer beräknas uppgå till 13,500,000 kronor, och

telegrafverkets driftkostnader skulle härigenom komma att ökas med över

2,000,000 kronor per år.

Telegrafstyrelsen tillämpar också, enligt vad av dess skrivelse framgår, numera

avsevärt lindrigare villkor än tidigare för inrättandet av nya stationer.

Telegrafstyrelsen är sålunda för närvarande beredd att inrätta en ny växelstation,

så snart 5 nya huvudabonnemang tecknats att gälla under minst 5 år

i följd. Härvid förutsättes, att den nya stationen är belägen på minst 5 kilometers

avstånd från närmaste befintliga station. Enbart under de tre sista

åren 1936—1938 har antalet växelstationer ökats med 899 eller med 300

per år.

Under nu angivna förhållanden kan utskottet, även med behjärtande av telefonväsendets

alldeles särskilt stora betydelse för landsbygden, ej tillstyrka

någon särskild framställning till Kungl. Majit i frågan. Telegrafstyrelsen

har själv satt som sitt mål att såvitt möjligt fullständigt utjämna telefonförhållandena

mellan stad och landsbygd, och berättigade förväntningar kunna

väl då hysas att telegrafverket skall utan särskild hänvändelse söka utfinna

de ytterligare möjligheter, liggande inom det rimligas gränser, som kunna

förefinnas att uppnå detta rätt högt ställda mål. Angelägnast härvidlag synes

nu vara, att klarhet i god tid skapas om de riktlinjer, som böra följas, sedan

arbetet med de nya frikretsarna fullbordats. Vid de fortsatta utredningar

och åtgärder, som i sådant syfte företagas, böra enligt utskottets mening beaktas

möjligheterna att underlätta telefonanskaffningen för den i regel under

karga förhållanden strävande skogs- och ödebygdsbefolkningen. Redan den

betydelse denna befolkning har för landets bebyggelse och framför allt för

vår skogsnäring kan motivera särskilda ansträngningar för att minska dess

isolering.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

a) att riksdagen må till fortsatt utveckling av statens telefon-

och telegrafväsende såsom kapitalinvestering för telegrafverket

för budgetåret 1939/40 anvisa ett reservationsanslag

av 32,200,000 kronor;

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 144. 5

b) att motionerna II: 200 och 270, i den mån de ej kunna

anses besvarade med vad utskottet ovan anfört, icke må till

någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 28 april 1939.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS RÅSTOCK.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Gränebo, Olof Olsson, Johansson i Fredrikslund,

Andersson i Fältenborg, Nilsson i Landeryd, Pauli, Ström i Lidköping, Carlström, Magnusson

i Kalmar, von Heland, Andersson i Rixö och Boman; samt

från andra kammaren: herrar Råstock, Jansson i Falun, Magnusson i Skövde, Svensson

i Grönvik, Persson i Falla, Jonsson i Eskilstuna, Närlinge, Ward, Lindberg i Umeå,

Weijne, Åqvist och Mårtensson.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 144.

KUNGL.

TELEGRAFSTYRELSEN.

Bilaga.

Till Riksdagens Statsutskott.

I skrivelse till Telegrafstyrelsen den 24 februari 1939 har Kungl. Majit anbefallt

Styrelsen att skyndsamt avgiva yttrande över tvenne i riksdagens

andra kammare väckta motioner, nr 200 och nr 270 angående förbättring av

landsbygdens telefonförhållanden. Telegrafstyrelsen får till åtlydnad härav

anföra följande.

I båda motionerna har framhållits, att för mera avlägset boende abonnenter

kostnaderna för anläggning och underhåll av ledning till närmaste telefonstation

bli så betydande, att de i stor utsträckning göra det omöjligt för

befolkningen i sådana trakter att skaffa sig telefon. I motionerna påyrkas

därför utredning om lämpliga åtgärder för att förbilliga telefonkostnaderna,

varvid i motionen nr 200 särskilt ifrågasättes en forcering av den planerade

utbyggnaden av frikretsarna, en ytterligare ökning av deras radie eller i annat

fall sänkta ledningsavgifter särskilt på längre avstånd samt inrättandet

av nya växelstationer.

Enligt nu gällande bestämmelser anlägger och underhåller telegrafverket

utan särskild kostnad för abonnenten ledning från station till dennes huvudapparat

inom ett visst område, den s. k. frikretsen, under det att den del av

ledningen, som eventuellt sträcker sig utanför detta område, antingen kan

förhyras av telegrafverket mot därför fastställda inträdes- och abonnemangsavgifter

eller också anläggas och underhållas av abonnenten själv. I sistnämnda

fall åtager sig telegrafverket, om abonnenten så önskar, att mot ersättning

bygga ledningen. För ledning, som förhyres av telegrafverket, utgår

för närvarande en inträdesavgift av 2 kronor 50 öre per 100 meter ledning,

om denna kan uppläggas å befintlig stolplinje eller ny stolplinje uppföres

för minst 5 nya abonnenter, och övriga fall av 7 kronor 50 öre per 100

meter ledning, medan abonnemangsavgiften i båda fallen utgår med 35 öre

per 100 meter ledning och kvartal. För förhyrd ledning i undervattenskabel

utgå i vissa fall högre avgifter. Det torde böra tilläggas, att vid automatiska

stationer fordringarna på ledningarnas kvalitet äro så pass höga, att telegrafverket

vid dessa stationer icke kan tillåta abonnenterna att själva anlägga

och underhålla sina ledningar utanför frikretsen, varför dessa ledningar vid

dylika stationer alltid måste förhyras av telegrafverket.

Uppenbarligen komma abonnenternas ledningskostnader att bero på tre

olika faktorer, nämligen frikretsens storlek, storleken av ledningsavgifterna

samt hur tätt telefonstationerna ligga. I samtliga dessa avseenden har Telegrafstyrelsen

emellertid under det senaste decenniet vidtagit åtgärder i

syfte att nedbringa abonnenternas kostnader.

Vad beträffar frikretsförmånerna, vilka tydligen närmast beröra ledningskostnaderna

för abonnenter i med telefonförbindelser redan försedda trakter,

medgavs tidigare icke alls någon frikrets vid sådana .stationer, där det åligger

abonnenterna att svara för kostnaderna för lokal och betjäning, d. v. s.

manuella stationer med under 35 abonnenter (före år 1933 under 50 abon
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 144.

7

nenter), och även vid stationer, där telegrafverket svarar för dessa kostnader,

var frikretsens storlek jämförelsevis liten, enär densamma vid flertalet stationer

omfattade en cirkel med endast 0.5 kilometers radie. Från och med

år 1930 har emellertid en successiv utökning av frikretsförmånerna ägt rum.

Enligt det sista, år 1935 fattade beslutet skall frikrets inrättas vid alla stationer

oavsett stationens storlek, och densamma skall omfatta en cirkel med

som regel minst 2 kilometers radie. På grund av de omfattande arbeten

med ombyggnad av abonnenter tillhöriga ledningar, som äro förenade med

genomförandet av detta beslut, beräknades detsamma bliva helt genomfört

först år 1941.

Rörande den takt, i vilken arbetena på inrättandet av 2 kilometers frikrets

hittills bedrivits, torde följande upplysningar få lämnas.

Sedan beslut år 1935 fattats örn inrättandet av 2 kilometers frikrets vid

alla telefonstationer, kunde omedelbart alla de stationer, sammanlagt 1,200

stycken, erhålla dylik frikrets, där alla abonnentledningar inom det blivande

frikretsområdet tidigare voro förhyrda och där fördenskull ombyggnadsarbeten

av abonnenter tillhöriga ledningar icke behövde företagas. Ställningen

den 1 januari 1936 och arbetets gång under de därpå följande åren 1936—

1938 framgår av efterföljande siffror:

Antal central- och växelstationer

med frikrets

örn minst

2 km

med frikrets

örn 1—1.5

km

utan

frikrets

Summa

Ställningen den Vi 1936 ..............

1,233

1,162

2,485

4,880

Ökning eller minskning:

år 1936 ............................

985

—180

— 490

315

» 1937 ............................

1,048

— 148

— 614

286

> 1938 ............................

1,016

— 158

— 560

298

Ställningen den 1/i 1939 ..............

4,282

676

821

5,779

Av den 1 januari 1936 befintliga stationerna utan frikrets hava sålunda

under dessa tre år 1,664 erhållit 2 kilometers frikrets, medan av de vid samma

tidpunkt befintliga stationer, som hade mindre frikrets än 2 kilometer,

486 fått frikretsen utvidgad. Dessutom hava anlagts 899 nya växelstationer,

som omedelbart erhållit 2 kilometers frikrets. Det bör bemärkas, att

detta resultat ernåtts under en tid, då telegrafverkets arbeten i övrigt haft

rekordartad omfattning, och det torde vid sådant förhållande icke finnas

anledning antaga, att icke frikretsarbetena i sin helhet skola hinna avslutas

till den från början beräknade tidpunkten eller med år 1941, detta givetvis

under förutsättning att arbetet ostört får fortgå.

Vad beträffar de kostnader, som här omnämnda frikretsarbeten vållat telegrafverket,

torde få nämnas, att engångskostnaderna för anordnandet av

2 kilometers frikrets vid alla telefonstationer beräknats uppgå till 13.5 miljoner

kronor och att telegrafverkets driftkostnader beräknats komma att

ökas (eller inkomsterna att minskas) med över 2 miljoner kronor per år.

Vad därefter angår avgifterna för förhyrda ledningar hava dessa genom

beslut åren 1928 oell 1932 blivit högst betydligt reducerade, inträdesavgifterna

från 100 å 250 kronor till 25 å 75 kronor per kilometer och abonnemangsavgiften

från 20 till 14 kronor per kilometer och år. Nuvarande avgifter

understiga i stor utsträckning telegrafverkets självkostnader på landsbygden,

där anläggnings- och underhållskostnaderna till följd av den mindre

abonnenttätbeten givetvis äro betydligt högre än i de större samhällena

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 144.

med deras stora kabelnät. I anledning av det alternativa yrkandet i° motion

nr 200 om nedsättning av ledningsavgifterna särskilt på längre avstånd vill

styrelsen här endast anmärka, att ju längre bort från stationen ledningarna

äro belägna, desto högre bliva också telegrafverkets kostnader för anläggning

och underhåll av desamma. För närvarande kostar anläggning av

stolplinje med en ledning 450 å 600 kronor per kilometer.

Då det gäller nedbringandet av ledningskostnaderna för den befolkning,

som är bosatt i avlägset liggande och på telefonförbindelser förut vanlottade

områden, innebär givetvis anläggandet av nya växel stationer ett av de förnämsta

hjälpmedlen. Telegrafstyrelsen tillämpar också med beaktande härav

numera avsevärt lindrigare villkor än tidigare för inrättandet av nya

stationer. Enligt i slutet av år 1929 och sedermera fattade beslut är Telegrafstyrelsen

för närvarande beredd att inrätta en ny växelstation, så snart

5 nya huvudabonnemang tecknas att gälla under minst 5 år i följd och under

förutsättning att den nya stationen är belägen på minst 5 kilometers avstånd

från närmaste befintliga station. Vad dessa lättnader inneburit torde

klart framgår därav, att antalet växelstationer, som vid 1929 års slut uppgick

till icke fullt 3,700 sedan dess har ökats till 5,651 eller med över 50 °/o.

Mot i genomsnitt 85 nyinrättade växelstationer per år under åren närmast

före 1930 hava under de därefter följande åren svarat icke mindre än i medeltal

218 nyinrättade stationer per år. Enbart under de tre sista åren 1936

—1938 har antalet växelstationer ökats med 899 eller med 300 per år.

Vad beträffar kostnaderna för nya växelstationer torde få nämnas följande

siffror, som avse den beräknade kostnaden för sammanlagt 141 manuella

och 82 automatiska växelstationer, beordrade under år 1938. För de förra

stationerna uppgick den beräknade kostnaden till 1,391,100 kronor och för

de senare till 1,776,600 kronor. Antalet anslutna abonnenter uppgick vid

de manuella stationerna till sammanlagt 1,144, varav 962 nya abonnenter

och 182 abonnenter, som förut ingått till befintliga men längre bort belägna

stationer, och vid de automatiska stationerna till 1,131, varav 649 nya abonnenter

och 482 förutvarande abonnenter vid andra stationer. Kostnaden per

abonnent, örn hela antalet abonnenter medräknas, uppgick vid de manuella

stationerna till 1,216 kronor och vid de automatiska till 1,571 kronor, medan

motsvarande kostnad, beräknad enbart för de nya abonnenterna, vid

de manuella stationerna uppgick till 1,446 kronor och vid de automatiska

till 2,737 kronor. Det bör dock bemärkas, att här angivna kostnader per

abonnent i båda fallen avse kostnaden för abonnenterna vid stationens tillblivelse.

I allmänhet äro såväl nät som stationer utbyggda att mottaga ungefär

dubbla antalet abonnenter, varav följer, att kostnaden per abonnent

minskas, allt eftersom nya abonnenter vid dessa stationer undan för undan

tillkomma.

Alla nu omnämnda förändringar hava medfört, att ett betydande antal

abonnenter blivit befriade från särskilda kostnader för sin telefonledning

och att de abonnenter, som bo så långt från en telefonstation, att de alltjämt

måste ikläda sig särskilda ledningskostnader, fått dessa betydligt reducerade.

Vad landsbygdens telefonförhållanden i övrigt angår vill Telegrafstyrelsen

dessutom erinra örn att styrelsen även vidtagit andra åtgärder till landsbygdsbefolkningens

fromma. Dessa åtgärder hava i huvudsak avsett dels

ett nedbringande av abonnemangsavgifterna vid de stationer, där abonnenterna

skola svara för kostnaderna för lokal och betjäning, införande av för

abonnenterna kostnadsfri nattjänst samt slopande av de periodavgifter, som

tidigare i stor utsträckning utgingo för vissa mellanortssamtal i Norrland.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 144.

9

Vad speciellt beträffar nattöppenhållningen har Telegrafstyrelsen sedan

år 1929 successivt sänkt den storleksgräns för vederbörande station, vid vilken

telegrafverket anordnar för abonnenterna kostnadsfri öppenhållning

dygnet runt, från 500 till 100 huvudabonnemang. Vid mindre stationer kan

av ekonomiska skäl avgiftsfri nattöppenhållning endast erhållas genom stationens

automatisering. Telegrafstyrelsen har emellertid vid mindre manuella

stationer i stor utsträckning ordnat s. k. passningstjänst, vilket innebär,

att samtal kunna erhållas mot särskild avgift även under stationens ordinarie

stängningstid under förutsättning att växelstationsföreståndaren är

hemma.

Eftersom automatisering av växelstationer medför icke blott ökad öppenhållmngstid

utan även andra förmåner såsom snabba och bekväma framkomstmöjligheter

torde få anföras, att antalet automatiska växelstationer

under de sista åren betydligt ökats. Vid 1935 års slut funnos sålunda, de

stora forortsstationerna utanför Stockholm frånräknade, endast .38 automatiska

växelstationer. Detta antal ökades under år 1936 med 54 stationer,

under år 1937 med 101 stationer och under år 1938 med 147 stationer, så

att hela antalet dylika stationer nu uppgå till 340.

Av förestående redogörelse torde framgå, att Telegrafstyrelsen målmedvetet

stiävat efter att nedbringa telefonkostnaderna och öka förmånerna för

landsbygdens telefonabonnenter. Det måste emellertid understrykas, att det

av både tekniska och ekonomiska skäl är nödvändigt att härvidlag gå fram

steg för steg. Frikretsutvidgningar innebära också helt eller delvis oräntabla

kapitalinvesteringar av betydande storlek, som icke böra och hittills icke heller

ha bekostats med lånemedel utan som hava bestritts med medel ur telegrafverkets

förnyelsefond. Man måste också hava klart för sig, att utökade

förmåner betyda ökade omkostnader eller minskade inkomster för telegrafverket.

Det torde icke vara obekant, att vissa erinringar under senaste tiden

riktats mot de stora kapitalinvesteringarna och den sjunkande räntabiliteten

hos telegrafverket vilka båda till icke ringa del just berott på de åtgärder

till landsbygdens fromma, som telegrafstyrelsen vidtagit. Man kan givetvis

icke samtidigt begära ökade förmåner åt landsbygdsabonnenterna och ökad

räntabilitet hos telegrafverket. Så länge abonnentökningen ligger på nuvaiande

rekordartat höga niva, är det också både av arbetstekniska och konjunkturpolitiska

skäl olämpligt att forcera de nu pågående frikrets- och auto
matiseringsarbetena,

varigenom -— såsom erfarenheten nogsamt visat _

abonnentökningen och därmed också behovet av nytt kapital skulle komma

alf ytterligare stegras.

Vad styrelsen här sagt får icke tolkas så, att styrelsen har för avsikt att

frångå sitt hittills förda program för förbättring av landsbygdens telefonförhållanden.

Tvärtom kommer styrelsen att så långt telegrafverkets affärsställning

det tillåter arbeta för detsamma. Styrelsen upptog också i sitt förslag

till beredskapsarbeten för budgetåret 1938/39 ett anslag på 5 miljoner

kronor för förbättring av landsbygdens telefonförhållanden. Styrelsen angav

därvid (se proposition nr 275 vid 1938 års riksdag, sid. 183—184) anslagets

ändamål vara en forcering av arbetet å införandet av 2 kilometers

frikrets samt en i hastigare takt bedriven automatisering av telefonstationerna

på landsbygden samt en ytterligare utökning av frikretsförmånerna. Styrelsen

uttalade därvid bland annat följande:

»För att omsider nå fram lill det mål, sorn elt landsomfattande, av staten

lett telefon väsende måste föresätta sig och som innebär en, såvitt möjligt,

fullständig utjämning av förhållandena i telefonhänseende mellan stad och

landsbygd, linner telegrafstyrelsen det önskligt att, i den mån aulomatisellihang

lill riksdagens protokoll 19.10. 6 sami. Nr 144—140. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 144.

ringen av landsbygdens telefontrafik fortskrider eller sådant eljest kan befinnas

lämpligt, telegrafverket övertager och bekostar anläggning och underhåll

av telefonledningarna även utanför de nuvarande frikretsarnas områden.

» Telegrafstyrelsen framhöll samtidigt, att man för att minska ledningskostnaderna

för telegrafverket dock nödgades stadga vissa restriktioner, nämligen

att telegrafverket skulle äga bestämma till vilken station abonnentledningama

skulle ingå samt att abonnenterna skulle vara pliktiga att tåla, att

mer än en abonnent intoges å en och samma ledning.

Det sålunda föreslagna anslaget blev även upptaget i beredskapsstaten för

budgetåret 1938/39. Eftersom det gällde en oräntabel kapitalplacering, blev

motsvarande belopp även upptaget under »avskrivning av nya kapitalinvesteringar».

För budgetåret 1939/40 har telegrafstyrelsen för samma ändamål

föreslagit upptagandet av ett anslag av 10 miljoner kronor.

Enär telegrafstyrelsen enligt vad ovan anförts sedan lång tid tillbaka mycket

målmedvetet arbetat på och även lyckats åstadkomma en betydande förbättring

av telefonförhållandena på landsbygden, enär styrelsen vidare fortfarande

betraktar främjandet av en dylik utveckling såsom en av sina viktigaste

uppgifter samt styrelsen dessutom redan framlagt förslag, som avse,

att, i den mån telegrafverkets ekonomi och arbetskapacitet det medge, tillmötesgå

de i motionerna framförda önskemålen, kan styrelsen för sin del icke

finna, att en utredning av hithörande spörsmål kan vara behövlig.

Stockholm den 10 mars 1939.

Kungl, telegrafstyrelsen.

HELGE ERICSON.

J. Alf. Lundgren

H. Heimburger.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1939:249 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag till fortsatt utveckling av statens telefonoell te s. 1 i texten