Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till förbättrad bostadsförsörjning för lantarbetare m. m. jämte väckta motioner.

1939-03-19 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1939:192, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till förbättrad bostadsförsörjning för lantarbetare m. m. jämte väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 192.

1

Nr 192.

Ankom till riksdagens kansli den 19 maj 1939 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag

till förbättrad bostadsförsörjning för lantarbetare

m. m. jämte väckta motioner.

(4:e avd.)

I propositionen (nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov under

budgetåret 1939/40 har Kungl. Majit (punkt 9, sid. 11 och 12, samt punkt

12, sid. 14—16, av det vid propositionen under rubrik »Kapitalbudgeten.

Bil. 3» fogade utdraget av statsrådsprotokollet över socialärenden) föreslagit

riksdagen att i avbidan på särskild proposition i ämnet beräkna dels såsom

kapitalinvestering i lånefonden för främjande av bostadsbyggande på landsbygden

ett reservationsanslag av 3,000,000 kronor, dels ock såsom kapitalinvestering

i fonden för låneunderstöd ett reservationsanslag av likaledes

3,000,000 kronor till lån för uppförande och förbättring av lantarbetare

städer.

I statsverkspropositionen har Kungl. Majit vidare (punkt 24, sid. 47 och

48, av det vid propositionen under femte huvudtiteln fogade utdraget av

statsrådsprotokollet över socialärenden) föreslagit riksdagen att till Bidrag till

främjande av bostadsbyggande på landsbygden för budgetåret 1939/40 beräkna

ett reservationsanslag av 3,250,000 kronor.

I en den 3 mars 1939 dagtecknad proposition, nr 188, har Kungl. Majit,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

socialärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att

dels godkänna av departementschefen förordade grunder för utlämnande

av bidrag och lån för uppförande och förbättring av lantarbetarbostäder;

dels godkänna av departementschefen förordade grunder för bidrag till

främjande av bostadsbyggande på landsbygden och för låneverksamheten för

samma ändamål;

dels godkänna av departementschefen förordade grunder för utlämnande

av lån för bostadsförbättringsverksamhet;

dels medgiva, att den behållning, som kan komma att förefinnas vid utgången

av budgetåret 1938/39 å Lånefonden för lantarbetarbostäder, på sätt

departementschefen angivit, överföres till Fonden för låneunderstöd;

dels ock för budgetåret 1939/40 anvisa

a) under femte huvudtiteln

till Bidrag til) främjande av bostadsbyggande på landsbygden ett reservationsanslag

av 3,250,000 kronor;

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 6 sami. Nr 192. t

opaginerad Kontrollera mot PDF

^ Statsutskottets utlåtande Nr 192.

b) å kapitalbudgeten, Statens utlåningsfonder,

till Lånefonden för främjande av bostadsbyggande på landsbygden ett reservationsanslag

av 1,000,000 kronor;

c) å kapitalbudgeten, Fonden för låneunderstöd

1) till Lån för uppförande och förbättring av lantarbetarbostäder ett reservationsanslag

av 3,000,000 kronor;

2) till Lån för bostadsförbättringsverksamhet ett reservationsanslag av

2,000,000 kronor.

I förevarande sammanhang har utskottet behandlat följande motioner,

nämligen

dels två likalydande motioner, väckta den ena, nr 269, inom första kammaren

av herr K. E. Johanson m. fl. och den andra, nr 419, inom andra kammaren

av herr T. G. von Seth m. fl., i vilka hemställts, att riksdagen vid behandlingen

av proposition nr 188 angående anslag till förbättrad bostadsförsörjning

för lantarbetare m. m. måtte i fråga om villkoren för utlämnande av

lån och bidrag beakta vad i motionerna anförts och föreslagits;

dels en inom andra kammaren av herr J. H. Brädefors m. fl. väckt motion,

nr 14, vari hemställts, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit anhålla,’

att 5 § i Kungl, Maj :ts kungörelse nr 654 av den 30 juni 1937 angående

förbättringsbidrag och nybyggnadslån för bostadsbyggnadsföretag på landsbygden

måtte erhålla följande ändrade lydelse:

5 §.

Förbättringsbidrag ...............................

......................................................... ersättning.

Förbättringsbidrag bör uppgå till minst 80 #/o av nämnda kostnader men må

utgå med högre procent därest ömmande omständigheter föreligga samt återstående

del av kostnaderna, i den man desamma icke täckas genom sökandens

eget arbete eller annorledes, gäldas av vederbörande kommun eller tillskjutas

från annat håll.

Förbättringsbidraget må för varje särskild bostadslägenhet uppgå till högst

2,000 kronor. Kostnaderna .........................

.................................................... dessas golvytor.;

dels en inom andra kammaren av herr E. Hansson i Vännäsby m. fl. väckt

motion, nr 253, vari hemställts, att riksdagens andra kammare måtte för

sin del besluta sådan ändring i reglerna för utbetalning av förbättringsbidrag

till främjande av byggnadsverksamheten på landet, att anslag till färdigställande

av bostad, till vilken förbättringsanslag redan beviljats, må

kunna på i övrigt samma grunder tilldelas intill 75 °/o av sammanlagda kostnaden,

under förutsättning att kommun eller annan ansvarar för återstoden

därav;

dels en inom andra kammaren av herr A. Pettersson i Dahl väckt motion,

nr 388, däri hemställts, att riksdagen ville besluta i enlighet med vad i motionen

anförts;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 192.

3

dels en inom andra kammaren av herr N. R. Jacobson väckt motion, nr

389, däri hemställts, att riksdagen med godkännande av vad Kungl. Majit i

övrigt föreslagit måtte besluta, att de av departementschefen föreslagna högsta

möjliga belopp till bostadsförbättringsbidrag måtte i vad det gäller rikets

ödemarksområden höjas till högst 2,400 kronor pr lägenhet, när synnerliga

skäl därtill föreligga, dock icke i något fall till högre belopp än högst 90 procent

av de för bostadsförbättringen beräknade kostnaderna samt att av belopp

ur anslaget under femte huvudtiteln till bidrag till främjande av bostadsbyggande

på landsbygden 50,000 kronor ställas till egnahemsnämndens i

Västerbottens län förfogande att uteslutande användas till bostadsförbättringsbidrag

åt kronotorpare, odlings- och fjällägenhetsinnehavare och kolonister

inom Västerbottens lappmark, att användas i sådana fall då hjälpbehovet

är så brådskande att det föreskrivna ansökningsförfarandet icke kan

tillämpas;

dels ock en inom andra kammaren av herrar A. Andersson i Tungelsta

och .7. A. Persson i Tidaholm väckt motion, nr 401, däri hemställts, att riksdagen

måtte besluta att höja det i Kungl. Maj:ts proposition nr 188 äskade

reservationsanslaget till bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden

till 4,250,000 kronor.

Lantarbetarbostäder. Såsom speciell stödform för lantarbetarbostäder tillkom

genom beslut vid 1935 års riksdag efter förslag av bostadsutredningen

för landsbygden lånefonden för lantarbetarbostäder. Lånebeloppens storlek

äro bestämda i huvudsaklig enlighet med vad som gällt i fråga örn nybyggnadslån,

sålunda högst 3,500 kr. per lägenhet och ej över 70 procent av de

för byggnadsföretaget uppskattade kostnaderna. Räntan har ansetts ej böra

sättas högre än räntan å egnahemslån för jordbrukslägenheten salunda 3.6

procent. Godtagbar säkerhet skall ställas, i främsta rummet inteckning i

vederbörande fastighet inom 7e av värdet. Amorteringstiden är bestämd till

samma som gäller för nybyggnadslån, nämligen 20 år. Oaktat fonden redan

närmat sig 1 V2 milj. kr., har den hittills blott i ringa mån tagits i anspråk

för sitt ändamål.

Det nu på grundval av utredning av bostadssociala utredningen framlagda

förslaget innebär, att lån från lånefonden för lantarbetarbostäder

(lantarbetarbostadslån) må beviljas ägare eller brukare av jordbruksfastighet

för uppförande å fastigheten av nya bostäder för fastighetens lantarbetare,

så ock för ombyggnad av och annat mera omfattande förbättringsarbete

å dylika bostäder.

Lån beviljas i allmänhet av hushållningssällskaps egnahemsnämnd, egnahemsnämnds

beslut skall dock för att bliva bindande stadfästas av egnahemsstyrelsen.

Lägenhet, för vars inrättande lantarbetarbostadslån må kunna

erhållas, skall innehålla minst två rum och kök samt, där så kan ordnas

inom rimlig kostnad, vara försedd med vattenledning och central uppvärmningsanordning,

varjämte lägenheten skall ur hygienisk synpunkt och med

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 192.

hänsyn till möjligheterna att underlätta det husliga arbetets bedrivande utgöra

en god och ändamålsenlig bostad. Enligt författningsförslaget må ej

lån beviljas för byggnadsföretag, för vilket av allmänna medel beviljats lån

eller bidrag i annan ordning än enligt bestämmelserna i denna kungörelse.

Lån må ej överstiga åttio procent av de för byggnadsföretaget uppskattade

kostnaderna. Lån är under de tio första åren räntefritt. Under återstoden

av lånetiden, räknat från sista lyftningsdagen, skall å oguldet lånebelopp

erläggas ränta efter fast, vid lånets beviljande bestämd räntefot.

Denna fastställes av Kungl. Maj:t lägst till medelräntan för statens upplåning

mot obligationer under det budgetår, som närmast föregått det, varunder

lånet beviljats, med tillägg av en fjärdedels procent. Återbetalning

av Ian skall ske under en tid av tjugo år med början året näst efter sista

lyftningsdagen. Lånet skall årligen amorteras, under de tio första åren med

en tjugondei av lånebeloppet och under återstoden av lånetiden med fast

annuitet. För lån skall ställas godtagbar säkerhet, i första band inteckning

i vederbörande fastighet. Inteckning må kunna antagas såsom säkerhet intdl

ett belopp icke överstigande fastighetens genom taxeringsbevis eller, där

taxeringsvärde ej är åsatt fastigheten, på annat sätt, som egnahemsnämnden

godkänner, intygade värde vid den tid, då säkerheten erbjudes.

I samband med beviljande av lantarbetarbostadslån må jämväl beviljas

bidrag av statsmedel (lantarbetarbostadsbidrag), därest a) bostadslägenheten

forses med vatten- och avloppsledning samt central uppvärmningsanordmng;

eller b) lägenheten innehåller minst tre rum och kök. Bidrag må,

därest bostadslägenheten uppfyller de under såväl a) som b) uppställda

rav, utgå med högst sexhundra kronor samt eljest med högst trehundra

kronor.

Under framhållande av omöjligheten av en exakt kalkyl över totalkostnaderna

för genomförandet av ett över en längre följd av år utsträckt bostadsanskaffningsprogram,

särskilt i fråga örn landsbygden, där bostadsanskaffningen

till stor del måste tänkas ske i form av örn- och tillbyggnad

har bostadssociala utredningen anfört bland annat följande.

Nybyggnad eller total ombyggnad efter den standard, som i utredningens

J?1?1?.? gJ°rts bil förutsättning för lån av statsmedel, torde vid nuvarande

förhållanden draga en för hela landet genomsnittlig kostnad av 6,000 å 8 000

ffråuåva rJnlC iCrtldn T bfydande del av byggnadsföretagen inom den

''•5 rande verksamheten kommer att bestå av ombyggnadsarbeten av

nillsén6 4 onn*?™8’ det "Ti??* att antaga ett beI°PP av storleksord
ningen

4,000 kronor såsom medelbelopp.

Antalet ny- eller ombyggnadsföretag, nödvändiga för ernåendet av den

önskade standarden hos lantarbetarbostadsbeståndet, låter sig icke heller

beräkna. I och för angivande av den allmänna storleksordningen av behovet

kan sagas, att undanröjande av de bostadsförhållanden på området i fråga,

som nu deciderat representera en standard under den önskvärda kräver

ny- eller ombyggnad eller upprustning av ett pär tiotusental lägenheter Ge
åSwrfnrt

d2 V ett ?yhkt PL0gram in0111 rim,ig tid’ sag ungefärligen en tioa

si eriod, skulle motsvara ett normalt årsprogram omfattande 2,000 å 3,000

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 192.

5

lägenheter och ett årligt behov av lånemedel för verksamheten örn c:a 10

miljoner kronor. Ränteförlusten till följd av den föreslagna räntefriheten

för en sådan årssats skulle vid nuvarande ränteläge utgöra c:a 325,000 kronor

under 10 år. Härtill komma de föreslagna premierna, vilkas antal i

hög grad beror av verksamhetens utformning i praxis; det synes^ utredningen

lämpligt att räkna med att i omkring två tredjedelar av fallen sådana bidrag

komma att utgå.

För närmast följande budgetår torde dock mindre belopp kunna beräknas,

eftersom verksamheten kräver tid att komma i gång. Då fonden för

lantarbetarbostadslån f. n. innehåller nära 1 V2 liliij, kronor, synes det utredningen

tillräckligt, om fonden för närmaste budgetår tillföres ett kapitalbelopp

av 5 liliij, kronor, varjämte anslag bör beräknas för ett tusental bidrag

eller 300,000 kronor.

Departementschefen har anfört bland annat följande.

Det synes mig klart ådagalagt av den förebragta utredningen och av remisssvaren,

att hittillsvarande verksamhet att förbättra lantarbetarnas bostadsförhållanden

lämnat otillräckliga resultat och att därför ett stort behov föreligger

av mera energiska och effektiva åtgärder på detta område.

Bostadssociala utredningen utgår i sitt förslag från det allmänt vitsordade

förhållandet, att jordbrukets ekonomiska läge för närvarande icke överlag tilllåter

en tillräckligt snabb och grundlig omdaning av lönebostäderna och betraktar

ett statligt stöd åt dessas förbättring i viss mening såsom ett led i det

allmänna jordbruksstödet men samtidigt såsom ett led i strävandet att tillförsäkra

eftersatta befolkningsgrupper en bostadsstandard, som icke under nuvarande

förutsättningar är möjlig att nå inom ramen av dessa gruppers egna

ekonomiska resurser. Därtill kommer att inom vissa orter behovet av gift

arbetskraft ökat även för bondejordbruk av sådan storlek att uppförandet av

arbetarbostad medför ett kapitalutlägg, som väsentligt ökar driftskostnaderna.

Beträffande lantarbetarbostäder, som skola hysa växlande innehavare och

bland dessa ofta stora familjer, har utredningen ansett, att statens stöd bör

givas för att befordra tillkomsten av goda familjebostäder efter de normer

i fråga om utrymme och lägenhetsutrustning, som tillämpas inom de grenar

av den bostadspolitiska verksamheten, där syftet är att skapa familjebostäder.

Detta innebär en standard, avsevärt högre än den, som bestämmes genom

föreskrifterna angående bostad i hälsovårdsstadgan, och även högre än deri,

som avtalsmässigt eller marknadsmässigt för närvarande är normerande för

lönebostäder av här ifrågavarande art.

Utredningens skäl för förslaget till omläggning av den statliga bostadsförbättringsverksamheten

i vad angår lantarbetarbostäder från engångsbidrag till

lån, löpande med statens självkostnadsränta och räntefria under 10 år, är i

första hand det, att ett engångsbidrag till maximerat belopp gynnar smärre,

ytliga upprustningsföretag framför mera grundliga förbättringsåtgärder. Ett

icke maximerat lån med subvention i form av viss räntelättnad undanröjer

detta gynnande och förefaller därför såtillvida vara ett lämpligare medel att

nå den mera genomgripande förvandling av den allmänna standarden hos

lantarbetarbostäderna, som är önskvärd. ... ...

Utredningens andra huvudskäl för den föreslagna omläggningen stöder sig

på de konstaterade olägenheter, vilka i brist på enhetliga bedömningsgrunder

följa med behovsprövningen vid tilldelande av bostads! örbättringsbidrag för

upprustning av lönebostäder. Flertalet av de myndigheter och organisationei,

som i sina yttranden berört denna fråga, har godtagit eller bestyrkt den argu

mentation, utredningen härvidlag förebragt flir att icke låta jordägarens ekonomiska

ställning vara avgörande för huruvida lån av subventionskaraktär

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 192.

skall kunna beviljas eller icke, under det att särskilt socialstyrelsen hävdat en

motsatt princip. Vid bedömande av denna fråga bör hänsyn tagas därtill, att,

såsom jag nyss berörde, de ifrågasatta stödåtgärderna syfta att befordra en

bostadsstandard, som är högre än den, som ur jordägarens synpunkt kan på

rent ekonomiska grunder motiveras. Då vidare bestämmelserna för lånen

utformas på sådant sätt, att garantier givas för att stödet kommer lantarbetarfamiljerna

tillgodo men icke möjliggör ekonomisk vinning för jordägaren —

härtill återkommer jag i det följande - och då därtill det är ovedersägligt,

att hittills tillämpade prövningsprinciper verkat i enskilda fall slumpartat

och i det hela hämmande, synas mig starka skäl föreligga att medgiva, att lån

med den föreslagna räntelättnaden må beviljas utan att sökande behöver styrka

ekonomiskt nödläge.

De skäl, som av utredningen och i remissvaren givits för de föreslagna standardkraven

förefalla bärande. Det är visserligen sant att den standard som

åsyftas ligger väsentligt över den nu för landsbygdsbostäder genomsnittligt

gällande och att därigenom vissa misshälligheter skulle kunna uppkomma i

enskilda fall. Detta bör dock tillmätas underordnad vikt i jämförelse därmed,

att de uppställda kraven äro i och för sig påkallade av hygieniska och sociala

skäl och att tillkomsten genom statens stöd av fullgoda bostäder på landsbygden

kan få stor förebildlig betydelse. Den nu ifrågasatta verksamheten bör

ses som ett led i det allmänna strävandet att höja landsbygdens bostadsförhållanden

överlag.

Även det föreslagna lantarbetarbostadsbidraget synes mig lämpligt avvägt.

En uppdelning av bidraget så som föreslagits av egnahemsstyrelsen förefaller

icke väl förenligt med dess syfte att stimulera till tillkomsten av i alla väsentliga

hänseenden fullgoda bostäder.

Det har gjorts vissa erinringar mot att bidrag skulle kunna utgå även när

tre rum och kök anordnas. Jag delar den uppfattningen, att den normalstorlek

hos lantarbetarbostaden, som för närvarande kan eftersträvas, är två rum

och kök. Möjligheten för en utveckling utöver denna standard bör dock hållas

öppen och jag anser det därför befogat, att bidrag skall kunna utgå även

för tre rum och kök, även om så kommer att ske endast i undantagsfall under

den närmaste framtiden.

Bostäder på landsbygden i övrigt. Till främjande av bostadsbyggande beviljade

1933 års riksdag för budgetåret 1933/34 ett reservationsanslag av

15,000,000 kronor, av vilket 10,000,000 kronor voro avsedda för landsbygden.

Sammanlagt har hittills för bostadsförbättringsverksamheten på landsbygden

anvisats ett belopp av 57,500,000 kronor, därav för nybyggnadslån 14,000,000

kronor.

Förbättringsbidrag och nybyggnadslån kunna beviljas för bostadsbyggnadsföretag

på landet, med undantag av sådant samhälle som i 34 § hälsovårdsstadgan

sägs, så ock inom sådan del av stad, där hälsovårdsföreskrifterna i

2 kap. hälsovårdsstadgan tillämpas.

/• örbättringsbidrag få lämnas för ur hälsosynpunkt påkallade reparationer

och andra förbättringsarbeten å bostadslägenheter samt för uppförande av

nya bostadslägenheter i stället för förut befintliga, bristfälliga sådana, så

framt de ifrågavarande bostadslägenheterna, så vitt för närvarande kan bedömas,

äro behövliga för framtiden samt sökandena — för att inom den närmaste

tiden kunna genomföra vederbörande byggnadsföretag — äro i behov

av ekonomiskt bistånd.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 192.

7

Bidragsbeloppet skall bestämmas till viss del av de för vederbörande byggnadsföretag

uppskattade kostnaderna. Denna del skall i varje särskilt fall

bestämmas med skälig hänsyn tagen till sökandens förmåga att själv bidraga

med penningar, material, transporter och eget arbete samt till den rätt han

må äga att för byggnadsföretaget av annan undfå ersättning. I regel skall

bidraget understiga 50 procent av nyssnämnda kostnader, lin högsta gräns

är dragen vid ett belopp av 1,200 kronor för bostadslägenhet. Bidrag kan

numera också lämnas för förbättring av vattentäkt.

Nybyggnadslånen löpa med 4 procent ränta, fordra godtagbar säkerhet samt

amorteras under en tid av 20 år. De få lämnas för samma slags byggnadsföretag

som förbättringsbidrag, dock icke för smärre reparationer och förbättringsarbeten,

och under samma förutsättningar med det undantaget, att

nybyggnadslån kan beviljas även person, som icke är i behov av ekonomiskt

bistånd för att byggnadsföretaget skall komma till stånd. Lånen få ej överstiga

70 eller tillika med förbättringsbidrag 80 procent av byggnadskostnaderna.

En högsta gräns är beträffande nybyggnadslån dragen vid ett belopp

av 3,500 kronor för bostadslägenhet. Skall för samma byggnadsföretag utgå

såväl nybyggnadslån som förbättringsbidrag får dock nybyggnadslånet högst

uppgå till 2,000 kronor för varje särskild bostadslägenhet.

Rätt att tilldelas förbättringsbidrag eller nybyggnadslån tillkommer den,

som äger eller är underhållsskyldig för de bostadslägenheter, å vilka reparation

eiler annat förbättringsarbete skall utföras eller som skola ersättas genom

nybyggnad.

Verksamheten handhaves av dels hälsovårdsnämnderna i de olika kommunerna,

dels hushållningssällskapens egnahemsnämnder, dels ock statens

egnahemsstyrelse. Hälsovårdsnämnderna skola mottaga ansökningar (ansökningstiden

utgick den 15 oktober 1933), verkställa utredningar, yttra sig

till egnahemsnämnderna om ansökningarna och kontrollera byggnadsföretagen.

Egnahemsnämnderna skola besluta angående bidrag och lån, utbetala

dessa, förvalta säkerheterna samt i avseende å inbetalningar av räntor och

amorteringar vara mellanhand mellan bidrags- eller låntagaren och statskontoret.

Egnahemsstyrelsen slutligen medverkar vid fastställandet av de belopp,

som för verksamheten få disponeras av de olika egnahemsnämnderna,

utgör klagoinstans beträffande egnahemsnämndernas beslut i låneärenden

samt leder och övervakar verksamheten. Kostnaderna för organisationen bestridas

av statsmedel, dock skola kostnaderna för hälsovårdsnämnds verksamhet

bestridas av vederbörande kommun.

Egnahemsstyrelsen har framlagt förslag till ändring av dessa grunder.

Förslaget syftar i första hand lill att möjliggöra en med hänsyn till nutidens

krav mera grundlig förbättring av landsbygdens bostäder. Utgångspunkten

är härvid den erfarenheten, att i den hittillsvarande statsunderstödda bostadsförbättringsverksamheten

den tillämpade stödformen samt bidragsbeloppens

begränsning i förening med bidragssökandes oförmåga att själva uppbringa

medel till bidragets komplettering i tillräcklig omfattning ofta icke medgivit

så genomgripande förbättrings- eller ombyggnadsarbeten som vore önskvärda

med hänsyn till hygienen samt det husliga arbetets underlättande och

jämväl med hänsyn till ekonomiska synpunkter på lång sikt. Detta syfte

skulle tillgodoses dels genom höjning av bidragets maximibelopp till 2,000

kronor, dock högst 80 procent av den beräknade kostnaden, dels genom anordnande

såsom alternativ stödform för bostadsförbättring av låneverksam
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 192.

het efter i stort sett samma linjer, som bostadssociala utredningen föreslagit

beträffande förbättring av lantarbetarbostäder, jämväl för bostäder i allmänhet

på landsbygden.

Under erinran härom har departementschefen anfört bland annat följande.

Förslaget att överföra en del av det statliga stödet åt förbättring av landsbygdsbostäder

i allmänhet från bidrag till lån har vunnit anslutning av flertalet

myndigheter och organisationer, som yttrat sig i ämnet. Det har dock

framhållits tillsynes med viss rätt — att de motiv, som kunna anföras

till förmån för låneformen, när fråga är om lönebostäder, icke hava samma

giltighet beträffande den allmänna bostadsförbättringen på landsbygden. Till

större delen har denna hittills avsett och torde åtminstone i den närmare framliden

även komma att avse de i ekonomiskt hänseende sämst ställda samhällsmedlemmarna,

som bebo egna bostäder. Med särskild styrka har från

myndigheter och organisationer i de norrländska länen framhållits, att det

stora flertalet av bostadsinnehavare, vilkas bostäder på hälsovårdsgrunder

tarva upprustning, icke ha förmåga att prestera säkerhet eller åtaga sig betalningsskyldighet

för lån. Egnahemsstyrelsen har ju även i sin framställning

beaktat dessa förhållanden.

Men å andra sidan synes det uppenbart, att beträffande betydande kategorier

av landsbygdens bostadsinnehavare lån med de föreslagna villkoren skulle

vara att föredraga framför engångsbidrag. Här komma i åtanke särskilt

mindre jordbrukare och andra yrkesutövare på landsbygden i motsvarande

ställning, vilkas inkomster visserligen äro knappa men någorlunda stadiga

och vilkas allmänna ekonomiska standard är sådan, att bidragstilldelning

efter rigorös behovsprövning ter sig såväl sakligt som psykologiskt omotiverad,

men som å andra sidan icke förmå nied tillhjälp av egna resurser eller

av i öppna marknaden uppbringade medel finansiera en tillräcklig upprustning

eller ombyggnad av bostaden, ehuru de utan alltför stor vansklighet

kunna åtaga sig återbetalningsskyldighet för ett lån på förmånliga villkor.

Det har, såsom tidigare nämnts, anmärkts, att en omfattande förbättring av

lanta! betarbostäder efter de linjer, bostadssociala utredningen föreslagit, i

manga fall skulle komma lantarbetarbostäderna att bli bättre än bostäder för

mindi e jordbrukare, som icke utan stöd i någon form förmå skaffa sig tillfredsställande

bostadsförhållanden men som å andra sidan icke kunna få

bostadsforbattringsbidrag efter hittillsvarande grunder. Uppkomsten av dylika

i flaga om bostadspolitiska åtgärder relativt missgynnade grupper är

f ”at ,ä.P önskvärd. Liksom i fråga om lantarbetarbostäder svaies’beträffande

har ifrågavarande gruppers bostäder ett stöd i låneform kunna

betraktas som ett led i det allmänna jordbruksstödet. Jag förordar därför

att Ian med de av egnahemsstyrelsen föreslagna villkoren — med vissa modifikationer

till vilka jag i det följande återkommer — skola kunna beviljas

tor bostadsforbattnngsandamal. Dessa lån med viss räntefrihet torde lämpligen

benamnas bostadsförbättringslån, till skillnad från lån utan räntefrihet

vilka aven i fortsättningen böra benämnas nybyggnadslån.

Departementschefen har icke ansett sig kunna föreslå äskande av medel

till laneverksamheten i den utsträckning, som egnahemsstyrelsen föreslagit.

Egnahemsstyrelsen har föreslagit, att för nästföljande budgetår 15 miljoner

kronor skulle anvisas till låneverksamheten och 2 miljoner kronor till bidragsverksamheten.

Enligt departementschefens uppfattning torde till låneverksamheten

böra anvisas 3 miljoner kronor, varav emellertid allenast 2

miljoner kronor skulle användas till försöksverksamhet med i viss utsträck
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 192.

9

ning räntefria bostadsförbättringslån. Till räntebärande lån, nybyggnadslån,

nied vilka bidrag kunna förenas, skulle alltså anvisas 1 miljon kronor.

I överensstämmelse med de preliminära beräkningarna i årets statsverksproposition

borde det för bidragsverksamheten avsedda anslaget till bidrag

till främjande av bostadsbyggande på landsbygden för nästa budgetår upptagas

till 3,250,000 kronor. Därvid har avsetts, att kostnaderna för den föreslagna

bidragsverksamheten till lantarbetarbostäderna skulle bestridas ur

nyssnämnda anslag.

Gävleborgs läns fiskareförbund har anhållit, att, på sätt som skedde under

budgetåret 1937/38, ett belopp finge disponeras för iordningställande av vissa

fiskarebostäder inom Gävleborgs län. Såvida riksdagen icke däremot

framställer någon erinran, har departementschefen för avsikt att föreslå, att

högst 30,000 kronor disponeras för iordningställande av vissa fiskarebostäder

och till dessa hörande sjöbodar och båthus inom de norrländska kustlänen.

Vidare har Norrbottens läns kolonisationsnämnd hemställt, att tillhopa 69,600

kronor av nu ifrågavarande anslag finge användas uteslutande till bostadsförbättring

åt kolonister inom vissa kommuner i Norrbottens län. Även denna

framställning har departementschefen i så måtto funnit sig böra förorda,

att till Norrbottens läns egnahemsnämnds förfogande ställes ett belopp av

50,000 kronor för bostadsförbättringsverksamhet bland kolonister.

För den statliga understödsverksamheten beträffande lantarbetarbostäderna

— vilken hittills varit mycket begränsad — framlägges i förevarande

proposition en tioårsplan, avseende en årlig upprustning av 2,000 3,000

lägenheter för en medelkostnad av cirka 4,000 kronor. Från den redan nu

befintliga lånefonden för lantarbetarbostäder skulle högst till 80 procent

— hittills 70 procent — av uppskattad byggnadskostnad lämnas 20 års

amorteringslån mot säkerhet av inteckning, liggande inom fastighetens taxeringsvärde,

d. v. s. vida högre än vid sedvanlig bankmässig kreditgivning.

Lånen skulle vara räntefria de första 10 åren, varefter de under de följande

tio åren skulle löpa med en ränta, med 1U procent överstigande medelupplåningsräntan

för statsobligationer året före lånets beviljande.

För verksamheten har räknats med ett årligt behov av lånemedel på cirka

10 miljoner kronor. Årsförlusten till följd av den föreslagna räntefriheten

skulle vid nuvarande ränteläge utgöra cirka 325,000 kronor under 10 år.

Härtill skulle komma premier med ett belopp av högst 300 kronor per lägenhet

för inledning av vatten-, avlopps- och värmeanläggning. För lägenheter,

som innehålla minst tre rum och kök, skulle — även örn de ej försetts

med vattenledning, avlopp och centralvärme — kunna utgå ett särskilt

bidrag på ytterligare högst 300 kronor eller alltså sammanlagt högst 600

kronor. Beträffande utgifterna för de sålunda föreslagna premierna anför

departementschefen allenast, att deras antal torde i hög grad bliva beroende

på verksamhetens omfattning.

Statsfinansiellt sett är som synes denna plan vittutsecnde i all synnerhet

örn man tar i betraktande dess egenskap av ytterligare påbyggnad på öv
Bihang

till riksdagens protokoll 1939. 6 sami. Nr 192. %

Utskottet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 192.

inga statliga bostadsförbättringsverksamhet. Planens genomförande bör dock

betraktas som ett nationellt betydelsefullt led i strävandena att underlätta

levnadsbetingelserna på landsbygden, och som sådant försvarligt. Utskottet

har ej heller ansett sig böra påyrka någon skärpning av lånevillkoren, ehuru

dessa såväl med avseende å påfordrad säkerhet som lånetid och övriga

lånevillkor måste anses mycket fördelaktiga. Tvivelsutan kommer emellertid

att å de lånebeviljande myndigheterna —- med egnahemsstyrelsen som

i sista hand prövande överinstans — vila ett stort ansvar för att låneverksamhetens

utveckling sker i sunda former.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava ifrågasatt, huruvida det kan vara

lämpligt att igångsätta hithörande understödsverksamhet utan behovsprövning.

Även socialstyrelsen har påkallat dylik hehovsprövning, dock endast

beträffande premierna men ej för lånen. Lantbruksstyrelsen har visserligen

biträtt utredningens förslag, att lånen måtte utdelas utan närmare prövning

av sökandes ekonomiska förhållanden. Styrelsen framhåller emellertid, att

härigenom lånen skulle kunna komma även sådana jordägare tillgodo, vilka

icke vore i direkt behov därav, något som särskilt med hänsyn till den

under alla omständigheter begränsade medelstillgången kunde vara betänkligt,

men att ett motsatt förfarande å andra sidan i många fall skulle kunna

innebära en premiering av jordbruk, där bostadsbeståndet genom brukarnas

eget förvållande befinner sig i ett mindre gott skick, vartill kommer,

att förbättringen av lönebostad är avsedd att komma vederbörande lantarbetarfamilj

och icke jordägaren tillgodo.

Detta lantbruksstvrelsens uttalande synes utskottet rätt väl belysa de

vanskligheter, som möta, då det gäller att lägga arbetsgivarnas ekonomi till

grund för en kategoriklyvning. I verkligheten lärer väl redan den begränsade

medelstillgången nödvändiggöra ett visst ej oväsentligt hänsynstagande

till denna arbetsgivarens ekonomi, även om det ej kan anses erforderligt

att uppställa ett dylikt hänsynstagande som en avgörande betingelse för lån

eller understöd.

Departementschefen har ansett två rum och kök vara den i allmänhet

för lantarbetarbostaden eftersträvansvärda normalstorleken, men funnit befogat

med särskilt premiebidrag för tre rum och kök, dock endast i undantagsfall

under den närmaste framtiden. För egen del vill utskottet erinra,

att även om våningsutrymmets disposition, häri inbegripet rumsantalet, är

en viktig sak, den sammanlagda våningsytan väl dock måste betraktas

sorn den mera primära faktorn. En trerumslägenhet innebär självklart fördelar

för större familjer, men drager med sig proportionellt högre byggnadskostnader,

om den samtidigt skall uppfylla krav på rymlighet.

Utan att emellertid vilja i detta avseende uttala något bestämt omdöme

måste utskottet finna angeläget, att omsorg ägnas ifrågavarande bostäders

planläggning liksom ock möjligheterna till deras utförande ändamålsenligt

och till rimliga kostnader. Enligt bostadssociala utredningens uttalanden

borde vederbörande lånebeviljande myndighet tillse, att ej genom hithörande

premiering utbildades »för landsbygdsförhållanden olämpliga lägenhetsty
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 192.

11

per.» Utskottet vill understryka denna uppfattning, vilken dock ej utesluter

hänsynstagande till skiftande byggnadssätt och hostadsvanor i landets olika

delar.

I motionerna 1:269 och 11:419 har föreslagits, att vid nybyggnad eller

mera väsentlig ombyggnad av lantarbetarbostäder 300-kronorspremien till

vatten-, avlopps- och värmeanläggning må kunna utlämnas även utan samband

med lånegivning och därigenom få formen av ett slags premiesystem

med syfte att böja lantarbetarbostädernas standard. Utskottet underskattar

ej värdet av dylika hygieniska anordningar ur synpunkten av att vinna ökad

lättnad i arbetet samt också ökad trevnad. Under erinran att frågan varit

under behandling av 1937 års utredning angående det mindre jordbrukets

arbetsförhållanden i ett den 25 februari 1939 avgivet betänkande samt att

det alltså torde kunna förväntas, att frågan redan inom den närmaste tiden

kan av statsmakterna i ett vidare sammanhang upptagas till prövning, får

utskottet avstyrka motionerna.

I 3 § stadgas generellt, att lån ej må beviljas till byggnadsföretag, för vilket

av allmänna medel beviljats lån eller bidrag i annan ordning än enligt bestämmelserna

i denna kungörelse. Mot avfattningen av denna föreskrift må

anmärkas, att, därest ett dylikt generellt förbud stadgas, detsamma väl i

första hand bör omfatta understöd enligt nu förevarande kungörelse. I anslutning

till yrkande i motionen 11:388 vill emellertid utskottet föreslå, att i

stället för ett dylikt förbud stadgas, att, om staten tidigare till byggnadsföretag

beviljat lån eller bidrag, hänsyn skall tagas härtill.

Beträffande ansökningsförfarandet må erinras, att lån från nuvarande

fonden för lantarbetarbostäder sökes hos vederbörande hälsovårdsnämrfd,

som med eget yttrande överlämnar ansökningen till egnahemsnämnden. Denna

vidarebefordrar i sin tur, likaledes jämte eget yttrande, ansökningshandlingarna

till egnahemsstyrelsen, vilken beslutar örn lånets beviljande.

Enligt propositionen skola ansökningarna om lån och bidrag ingivas till

vederbörande egnahemsnämnd. I nyssnämnda motion II: 388 har emellertid

yrkats, att dylik ansökan skall, på sätt alltjämt skall ske beträffande de

hittillsvarande bostadsförbättringsbidragen, ställas till och först behandlas av

hälsovårdsnämnderna. Utskottet anser denna fråga vara förtjänt av förnyat

övervägande med tagen hänsyn till å ena sidan önskvärdheten av likformighet

och minsta möjliga omgång — även enligt departementschefens förslag skulle,

såsom naturligt är, hälsovårdsnämnderna medverka vid utredningen -— samt

å andra sidan till de ökade garantier för en byggnadsteknisk bättre handläggning,

som vinnes genom att, såsom departementschefen förutsatt, egnahemsnämnderna

redan från början få hand örn ärendena. På grundval av

denna förnyade utredning torde det få ankomma på Kungl. Majit att fatta

beslut i frågan.

Till bostadsförbättringar i övrigt på landsbygden har under de gångna åren

alltsedan 1933 års riksdags beslut i ämnet ensamt i form av förbättringsbidrag

— med numera högst 1,200 kronor per lägenhet och högst intill 50

procent av kostnaden — anvisats sammanlagt inemot 50 miljoner kronor.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 192.

Oaktat de betydande belopp, som sålunda lia beviljats, måste det pågående

saneringsarbetet betraktas som långt ifrån avslutat. Enligt vad statens

egnahemsstyrelse upplyst finnas för närvarande ej mindre än 13,500 ansökningar

hos egnahemsnämnderna, vilka ansökningar alla avse sådana ur hälsosynpunkt

nödvändiga bostadsförbättringar, som nämnderna ansett böra

understödjas med statliga bidrag och lån men som av brist på medel hittills

icke kunnat beviljas.

Utskottet vill tillstyrka, att anslag till bostadsförbättringsbidrag anvisas

med det belopp, som av Kungl. Majit äskats, d. v. s. 3,250,000 kronor. Utskottet

har likaledes ansett sig kunna biträda departementschefens förslag,

att bostadsförbättringsbidragens maximibelopp höjes från 1,200 till 2,000

kronor samt från högst 50 till högst 80 procent av den beräknade kostnaden.

För bostäder i allmänhet på landsbygden har en alternativ stödform för

bostadsförbättring av departementschefen föreslagits i form av låneverksamhet

med amorteringslån på 20 år, varav 10 räntefria, d. v. s. efter i stort sett

samma linjer, som bostadssociala utredningen föreslagit beträffande förbättring

av lantarbetarbostäder. Dessa lån med viss räntefrihet skulle benämnas

»bostadsförbättringslån», till skillnad från de hittillsvarande 20-årslånen med

fortlöpande förräntningsskyldighet efter 4 procent, vilka även i fortsättningen

skulle benämnas »nybyggnadslån». Till denna låneverksamhet torde, i enlighet

med departementschefens förslag, böra anvisas 3 miljoner kronor,

varav emellertid allenast 2 miljoner kronor skulle användas till den försöksverksamhet

med i viss utsträckning räntefria bostadsförbättringslån, som

nyss angivits. Till räntebärande lån, nybyggnadslån, med vilka bidrag kunna

förenas, skulle alltså anvisas 1 miljon kronor.

Utskottet tillstyrker alltså de av Kungl. Majit äskade anslagen att utgå i

huvudsak efter de grunder departementschefen angivit, under vederbörligt

hänsynstagande dock till vad utskottet ovan anfört. I de väckta motionerna

hava därutöver i vissa detaljavseenden anförts synpunkter, som måhända

kunna förtjäna beaktas vid ifrågavarande bostadsverksamhet och vartill viss

hänsyn också kan böra tagas vid utformningen av erforderliga instruktioner

och detaljbestämmelser.

Utskottet hemställer,

I. att riksdagen må

a) medgiva, att för uppförande och förbättring av lantararbetarbostäder

må utlämnas bidrag och lån enligt i huvudsak

de grunder, departementschefen i statsrådsprotokollet

den 3 mars 1939 förordat;

b) medgiva, att till främjande av bostadsbyggande på

landsbygden må utlämnas bidrag och lån enligt i huvudsak

de grunder, departementschefen förordat;

c) medgiva, att till bostadsförbättringsverksamhet må utlämnas

lån enligt i huvudsak de grunder, departementschefen

förordat;

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 192.

13

d) medgiva, att den behållning, som kan komma att förefinnas

vid utgången av budgetåret 1938/39 å Lånefonden för

lantarbetarbostäder, på sätt departementschefen angivit, överföres

till Fonden för låneunderstöd;

II. att riksdagen må för budgetåret 1939/40 anvisa

a) med avslag å motionen II: 401, under femte huvudtiteln

till Bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden

ett reservationsanslag av 3,250,000 kronor;

b) såsom kapitalinvestering i statens utlåningsfonder,

till Lånefonden för främjande av bostadsbyggande på

landsbygden ett reservationsanslag av 1,000,000 kronor;

c) såsom kapitalinvestering i fonden för låneunderstöd

1) till Lån för uppförande och förbättring av lantarbetarbostäder

ett reservationsanslag av 3,000,000 kronor;
2)

till Lån för bostadsförbättringsverksamhet ett reservationsanslag

av 2,000,000 kronor;

lil. att följande motioner, i vad de ej kunna anses besvarade

med vad utskottet ovan anfört, ej må till någon riksdagens

åtgärd föranleda:

a) I: 269 och II: 419;

b) II: 14;

c) 11:253;

d) 11:388;

e) 11:389.

Stockholm den 19 mars 1939.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS RÅSTOCK.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Johansson i Fredrikslund, Nilsson i Malmö, Oscar

Olsson, Svensson i Kompersmåla, Asplund, Andersson i Fältenborg, Bergström, Nilsson i

Fredriksfält, Magnusson i Kalmar, Boman och Domö; samt

från andra kammaren: herrar Råstock, Jansson i Falun, Törnkvist, Persson i Falla,

Andersson i Prästbol, Närlinge, Isacsson, XVeijne, Åqvist, Staxäng, Andersson i Malmö

och De Geer i Hanaskog.

:i

Bihang till riksdagens protokoll 193!). 0 sami. Nr 192.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1939:324 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till förbättrad bostadsförsörjning för lantarbetare m. m. jämte väckta motioner s. 1 i texten