Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till förbättrad bostadsförsörjning för lantarbetare m. m. jämte väckta motioner.
1939-03-19 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1939:192, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till förbättrad bostadsförsörjning för lantarbetare m. m. jämte väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 192.
1
Nr 192.
Ankom till riksdagens kansli den 19 maj 1939 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till förbättrad bostadsförsörjning för lantarbetare
m. m. jämte väckta motioner.
(4:e avd.)
I propositionen (nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov under
budgetåret 1939/40 har Kungl. Majit (punkt 9, sid. 11 och 12, samt punkt
12, sid. 14—16, av det vid propositionen under rubrik »Kapitalbudgeten.
Bil. 3» fogade utdraget av statsrådsprotokollet över socialärenden) föreslagit
riksdagen att i avbidan på särskild proposition i ämnet beräkna dels såsom
kapitalinvestering i lånefonden för främjande av bostadsbyggande på landsbygden
ett reservationsanslag av 3,000,000 kronor, dels ock såsom kapitalinvestering
i fonden för låneunderstöd ett reservationsanslag av likaledes
3,000,000 kronor till lån för uppförande och förbättring av lantarbetare
städer.
I statsverkspropositionen har Kungl. Majit vidare (punkt 24, sid. 47 och
48, av det vid propositionen under femte huvudtiteln fogade utdraget av
statsrådsprotokollet över socialärenden) föreslagit riksdagen att till Bidrag till
främjande av bostadsbyggande på landsbygden för budgetåret 1939/40 beräkna
ett reservationsanslag av 3,250,000 kronor.
I en den 3 mars 1939 dagtecknad proposition, nr 188, har Kungl. Majit,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
socialärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att
dels godkänna av departementschefen förordade grunder för utlämnande
av bidrag och lån för uppförande och förbättring av lantarbetarbostäder;
dels godkänna av departementschefen förordade grunder för bidrag till
främjande av bostadsbyggande på landsbygden och för låneverksamheten för
samma ändamål;
dels godkänna av departementschefen förordade grunder för utlämnande
av lån för bostadsförbättringsverksamhet;
dels medgiva, att den behållning, som kan komma att förefinnas vid utgången
av budgetåret 1938/39 å Lånefonden för lantarbetarbostäder, på sätt
departementschefen angivit, överföres till Fonden för låneunderstöd;
dels ock för budgetåret 1939/40 anvisa
a) under femte huvudtiteln
till Bidrag til) främjande av bostadsbyggande på landsbygden ett reservationsanslag
av 3,250,000 kronor;
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 6 sami. Nr 192. t
opaginerad Kontrollera mot PDF
^ Statsutskottets utlåtande Nr 192.
b) å kapitalbudgeten, Statens utlåningsfonder,
till Lånefonden för främjande av bostadsbyggande på landsbygden ett reservationsanslag
av 1,000,000 kronor;
c) å kapitalbudgeten, Fonden för låneunderstöd
1) till Lån för uppförande och förbättring av lantarbetarbostäder ett reservationsanslag
av 3,000,000 kronor;
2) till Lån för bostadsförbättringsverksamhet ett reservationsanslag av
2,000,000 kronor.
I förevarande sammanhang har utskottet behandlat följande motioner,
nämligen
dels två likalydande motioner, väckta den ena, nr 269, inom första kammaren
av herr K. E. Johanson m. fl. och den andra, nr 419, inom andra kammaren
av herr T. G. von Seth m. fl., i vilka hemställts, att riksdagen vid behandlingen
av proposition nr 188 angående anslag till förbättrad bostadsförsörjning
för lantarbetare m. m. måtte i fråga om villkoren för utlämnande av
lån och bidrag beakta vad i motionerna anförts och föreslagits;
dels en inom andra kammaren av herr J. H. Brädefors m. fl. väckt motion,
nr 14, vari hemställts, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit anhålla,’
att 5 § i Kungl, Maj :ts kungörelse nr 654 av den 30 juni 1937 angående
förbättringsbidrag och nybyggnadslån för bostadsbyggnadsföretag på landsbygden
måtte erhålla följande ändrade lydelse:
5 §.
Förbättringsbidrag ...............................
......................................................... ersättning.
Förbättringsbidrag bör uppgå till minst 80 #/o av nämnda kostnader men må
utgå med högre procent därest ömmande omständigheter föreligga samt återstående
del av kostnaderna, i den man desamma icke täckas genom sökandens
eget arbete eller annorledes, gäldas av vederbörande kommun eller tillskjutas
från annat håll.
Förbättringsbidraget må för varje särskild bostadslägenhet uppgå till högst
2,000 kronor. Kostnaderna .........................
.................................................... dessas golvytor.;
dels en inom andra kammaren av herr E. Hansson i Vännäsby m. fl. väckt
motion, nr 253, vari hemställts, att riksdagens andra kammare måtte för
sin del besluta sådan ändring i reglerna för utbetalning av förbättringsbidrag
till främjande av byggnadsverksamheten på landet, att anslag till färdigställande
av bostad, till vilken förbättringsanslag redan beviljats, må
kunna på i övrigt samma grunder tilldelas intill 75 °/o av sammanlagda kostnaden,
under förutsättning att kommun eller annan ansvarar för återstoden
därav;
dels en inom andra kammaren av herr A. Pettersson i Dahl väckt motion,
nr 388, däri hemställts, att riksdagen ville besluta i enlighet med vad i motionen
anförts;
Statsutskottets utlåtande Nr 192.
3
dels en inom andra kammaren av herr N. R. Jacobson väckt motion, nr
389, däri hemställts, att riksdagen med godkännande av vad Kungl. Majit i
övrigt föreslagit måtte besluta, att de av departementschefen föreslagna högsta
möjliga belopp till bostadsförbättringsbidrag måtte i vad det gäller rikets
ödemarksområden höjas till högst 2,400 kronor pr lägenhet, när synnerliga
skäl därtill föreligga, dock icke i något fall till högre belopp än högst 90 procent
av de för bostadsförbättringen beräknade kostnaderna samt att av belopp
ur anslaget under femte huvudtiteln till bidrag till främjande av bostadsbyggande
på landsbygden 50,000 kronor ställas till egnahemsnämndens i
Västerbottens län förfogande att uteslutande användas till bostadsförbättringsbidrag
åt kronotorpare, odlings- och fjällägenhetsinnehavare och kolonister
inom Västerbottens lappmark, att användas i sådana fall då hjälpbehovet
är så brådskande att det föreskrivna ansökningsförfarandet icke kan
tillämpas;
dels ock en inom andra kammaren av herrar A. Andersson i Tungelsta
och .7. A. Persson i Tidaholm väckt motion, nr 401, däri hemställts, att riksdagen
måtte besluta att höja det i Kungl. Maj:ts proposition nr 188 äskade
reservationsanslaget till bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden
till 4,250,000 kronor.
Lantarbetarbostäder. Såsom speciell stödform för lantarbetarbostäder tillkom
genom beslut vid 1935 års riksdag efter förslag av bostadsutredningen
för landsbygden lånefonden för lantarbetarbostäder. Lånebeloppens storlek
äro bestämda i huvudsaklig enlighet med vad som gällt i fråga örn nybyggnadslån,
sålunda högst 3,500 kr. per lägenhet och ej över 70 procent av de
för byggnadsföretaget uppskattade kostnaderna. Räntan har ansetts ej böra
sättas högre än räntan å egnahemslån för jordbrukslägenheten salunda 3.6
procent. Godtagbar säkerhet skall ställas, i främsta rummet inteckning i
vederbörande fastighet inom 7e av värdet. Amorteringstiden är bestämd till
samma som gäller för nybyggnadslån, nämligen 20 år. Oaktat fonden redan
närmat sig 1 V2 milj. kr., har den hittills blott i ringa mån tagits i anspråk
för sitt ändamål.
Det nu på grundval av utredning av bostadssociala utredningen framlagda
förslaget innebär, att lån från lånefonden för lantarbetarbostäder
(lantarbetarbostadslån) må beviljas ägare eller brukare av jordbruksfastighet
för uppförande å fastigheten av nya bostäder för fastighetens lantarbetare,
så ock för ombyggnad av och annat mera omfattande förbättringsarbete
å dylika bostäder.
Lån beviljas i allmänhet av hushållningssällskaps egnahemsnämnd, egnahemsnämnds
beslut skall dock för att bliva bindande stadfästas av egnahemsstyrelsen.
Lägenhet, för vars inrättande lantarbetarbostadslån må kunna
erhållas, skall innehålla minst två rum och kök samt, där så kan ordnas
inom rimlig kostnad, vara försedd med vattenledning och central uppvärmningsanordning,
varjämte lägenheten skall ur hygienisk synpunkt och med
4
Statsutskottets utlåtande Nr 192.
hänsyn till möjligheterna att underlätta det husliga arbetets bedrivande utgöra
en god och ändamålsenlig bostad. Enligt författningsförslaget må ej
lån beviljas för byggnadsföretag, för vilket av allmänna medel beviljats lån
eller bidrag i annan ordning än enligt bestämmelserna i denna kungörelse.
Lån må ej överstiga åttio procent av de för byggnadsföretaget uppskattade
kostnaderna. Lån är under de tio första åren räntefritt. Under återstoden
av lånetiden, räknat från sista lyftningsdagen, skall å oguldet lånebelopp
erläggas ränta efter fast, vid lånets beviljande bestämd räntefot.
Denna fastställes av Kungl. Maj:t lägst till medelräntan för statens upplåning
mot obligationer under det budgetår, som närmast föregått det, varunder
lånet beviljats, med tillägg av en fjärdedels procent. Återbetalning
av Ian skall ske under en tid av tjugo år med början året näst efter sista
lyftningsdagen. Lånet skall årligen amorteras, under de tio första åren med
en tjugondei av lånebeloppet och under återstoden av lånetiden med fast
annuitet. För lån skall ställas godtagbar säkerhet, i första band inteckning
i vederbörande fastighet. Inteckning må kunna antagas såsom säkerhet intdl
ett belopp icke överstigande fastighetens genom taxeringsbevis eller, där
taxeringsvärde ej är åsatt fastigheten, på annat sätt, som egnahemsnämnden
godkänner, intygade värde vid den tid, då säkerheten erbjudes.
I samband med beviljande av lantarbetarbostadslån må jämväl beviljas
bidrag av statsmedel (lantarbetarbostadsbidrag), därest a) bostadslägenheten
forses med vatten- och avloppsledning samt central uppvärmningsanordmng;
eller b) lägenheten innehåller minst tre rum och kök. Bidrag må,
därest bostadslägenheten uppfyller de under såväl a) som b) uppställda
rav, utgå med högst sexhundra kronor samt eljest med högst trehundra
kronor.
Under framhållande av omöjligheten av en exakt kalkyl över totalkostnaderna
för genomförandet av ett över en längre följd av år utsträckt bostadsanskaffningsprogram,
särskilt i fråga örn landsbygden, där bostadsanskaffningen
till stor del måste tänkas ske i form av örn- och tillbyggnad
har bostadssociala utredningen anfört bland annat följande.
Nybyggnad eller total ombyggnad efter den standard, som i utredningens
J?1?1?.? gJ°rts bil förutsättning för lån av statsmedel, torde vid nuvarande
förhållanden draga en för hela landet genomsnittlig kostnad av 6,000 å 8 000
ffråuåva rJnlC iCrtldn T bfydande del av byggnadsföretagen inom den
''•5 rande verksamheten kommer att bestå av ombyggnadsarbeten av
nillsén6 4 onn*?™8’ det "Ti??* att antaga ett beI°PP av storleksord
ningen
4,000 kronor såsom medelbelopp.
Antalet ny- eller ombyggnadsföretag, nödvändiga för ernåendet av den
önskade standarden hos lantarbetarbostadsbeståndet, låter sig icke heller
beräkna. I och för angivande av den allmänna storleksordningen av behovet
kan sagas, att undanröjande av de bostadsförhållanden på området i fråga,
som nu deciderat representera en standard under den önskvärda kräver
ny- eller ombyggnad eller upprustning av ett pär tiotusental lägenheter Ge
åSwrfnrt
d2 V ett ?yhkt PL0gram in0111 rim,ig tid’ sag ungefärligen en tioa
si eriod, skulle motsvara ett normalt årsprogram omfattande 2,000 å 3,000
Statsutskottets utlåtande Nr 192.
5
lägenheter och ett årligt behov av lånemedel för verksamheten örn c:a 10
miljoner kronor. Ränteförlusten till följd av den föreslagna räntefriheten
för en sådan årssats skulle vid nuvarande ränteläge utgöra c:a 325,000 kronor
under 10 år. Härtill komma de föreslagna premierna, vilkas antal i
hög grad beror av verksamhetens utformning i praxis; det synes^ utredningen
lämpligt att räkna med att i omkring två tredjedelar av fallen sådana bidrag
komma att utgå.
För närmast följande budgetår torde dock mindre belopp kunna beräknas,
eftersom verksamheten kräver tid att komma i gång. Då fonden för
lantarbetarbostadslån f. n. innehåller nära 1 V2 liliij, kronor, synes det utredningen
tillräckligt, om fonden för närmaste budgetår tillföres ett kapitalbelopp
av 5 liliij, kronor, varjämte anslag bör beräknas för ett tusental bidrag
eller 300,000 kronor.
Departementschefen har anfört bland annat följande.
Det synes mig klart ådagalagt av den förebragta utredningen och av remisssvaren,
att hittillsvarande verksamhet att förbättra lantarbetarnas bostadsförhållanden
lämnat otillräckliga resultat och att därför ett stort behov föreligger
av mera energiska och effektiva åtgärder på detta område.
Bostadssociala utredningen utgår i sitt förslag från det allmänt vitsordade
förhållandet, att jordbrukets ekonomiska läge för närvarande icke överlag tilllåter
en tillräckligt snabb och grundlig omdaning av lönebostäderna och betraktar
ett statligt stöd åt dessas förbättring i viss mening såsom ett led i det
allmänna jordbruksstödet men samtidigt såsom ett led i strävandet att tillförsäkra
eftersatta befolkningsgrupper en bostadsstandard, som icke under nuvarande
förutsättningar är möjlig att nå inom ramen av dessa gruppers egna
ekonomiska resurser. Därtill kommer att inom vissa orter behovet av gift
arbetskraft ökat även för bondejordbruk av sådan storlek att uppförandet av
arbetarbostad medför ett kapitalutlägg, som väsentligt ökar driftskostnaderna.
Beträffande lantarbetarbostäder, som skola hysa växlande innehavare och
bland dessa ofta stora familjer, har utredningen ansett, att statens stöd bör
givas för att befordra tillkomsten av goda familjebostäder efter de normer
i fråga om utrymme och lägenhetsutrustning, som tillämpas inom de grenar
av den bostadspolitiska verksamheten, där syftet är att skapa familjebostäder.
Detta innebär en standard, avsevärt högre än den, som bestämmes genom
föreskrifterna angående bostad i hälsovårdsstadgan, och även högre än deri,
som avtalsmässigt eller marknadsmässigt för närvarande är normerande för
lönebostäder av här ifrågavarande art.
Utredningens skäl för förslaget till omläggning av den statliga bostadsförbättringsverksamheten
i vad angår lantarbetarbostäder från engångsbidrag till
lån, löpande med statens självkostnadsränta och räntefria under 10 år, är i
första hand det, att ett engångsbidrag till maximerat belopp gynnar smärre,
ytliga upprustningsföretag framför mera grundliga förbättringsåtgärder. Ett
icke maximerat lån med subvention i form av viss räntelättnad undanröjer
detta gynnande och förefaller därför såtillvida vara ett lämpligare medel att
nå den mera genomgripande förvandling av den allmänna standarden hos
lantarbetarbostäderna, som är önskvärd. ... ...
Utredningens andra huvudskäl för den föreslagna omläggningen stöder sig
på de konstaterade olägenheter, vilka i brist på enhetliga bedömningsgrunder
följa med behovsprövningen vid tilldelande av bostads! örbättringsbidrag för
upprustning av lönebostäder. Flertalet av de myndigheter och organisationei,
som i sina yttranden berört denna fråga, har godtagit eller bestyrkt den argu
mentation, utredningen härvidlag förebragt flir att icke låta jordägarens ekonomiska
ställning vara avgörande för huruvida lån av subventionskaraktär
6
Statsutskottets utlåtande Nr 192.
skall kunna beviljas eller icke, under det att särskilt socialstyrelsen hävdat en
motsatt princip. Vid bedömande av denna fråga bör hänsyn tagas därtill, att,
såsom jag nyss berörde, de ifrågasatta stödåtgärderna syfta att befordra en
bostadsstandard, som är högre än den, som ur jordägarens synpunkt kan på
rent ekonomiska grunder motiveras. Då vidare bestämmelserna för lånen
utformas på sådant sätt, att garantier givas för att stödet kommer lantarbetarfamiljerna
tillgodo men icke möjliggör ekonomisk vinning för jordägaren —
härtill återkommer jag i det följande - och då därtill det är ovedersägligt,
att hittills tillämpade prövningsprinciper verkat i enskilda fall slumpartat
och i det hela hämmande, synas mig starka skäl föreligga att medgiva, att lån
med den föreslagna räntelättnaden må beviljas utan att sökande behöver styrka
ekonomiskt nödläge.
De skäl, som av utredningen och i remissvaren givits för de föreslagna standardkraven
förefalla bärande. Det är visserligen sant att den standard som
åsyftas ligger väsentligt över den nu för landsbygdsbostäder genomsnittligt
gällande och att därigenom vissa misshälligheter skulle kunna uppkomma i
enskilda fall. Detta bör dock tillmätas underordnad vikt i jämförelse därmed,
att de uppställda kraven äro i och för sig påkallade av hygieniska och sociala
skäl och att tillkomsten genom statens stöd av fullgoda bostäder på landsbygden
kan få stor förebildlig betydelse. Den nu ifrågasatta verksamheten bör
ses som ett led i det allmänna strävandet att höja landsbygdens bostadsförhållanden
överlag.
Även det föreslagna lantarbetarbostadsbidraget synes mig lämpligt avvägt.
En uppdelning av bidraget så som föreslagits av egnahemsstyrelsen förefaller
icke väl förenligt med dess syfte att stimulera till tillkomsten av i alla väsentliga
hänseenden fullgoda bostäder.
Det har gjorts vissa erinringar mot att bidrag skulle kunna utgå även när
tre rum och kök anordnas. Jag delar den uppfattningen, att den normalstorlek
hos lantarbetarbostaden, som för närvarande kan eftersträvas, är två rum
och kök. Möjligheten för en utveckling utöver denna standard bör dock hållas
öppen och jag anser det därför befogat, att bidrag skall kunna utgå även
för tre rum och kök, även om så kommer att ske endast i undantagsfall under
den närmaste framtiden.
Bostäder på landsbygden i övrigt. Till främjande av bostadsbyggande beviljade
1933 års riksdag för budgetåret 1933/34 ett reservationsanslag av
15,000,000 kronor, av vilket 10,000,000 kronor voro avsedda för landsbygden.
Sammanlagt har hittills för bostadsförbättringsverksamheten på landsbygden
anvisats ett belopp av 57,500,000 kronor, därav för nybyggnadslån 14,000,000
kronor.
Förbättringsbidrag och nybyggnadslån kunna beviljas för bostadsbyggnadsföretag
på landet, med undantag av sådant samhälle som i 34 § hälsovårdsstadgan
sägs, så ock inom sådan del av stad, där hälsovårdsföreskrifterna i
2 kap. hälsovårdsstadgan tillämpas.
/• örbättringsbidrag få lämnas för ur hälsosynpunkt påkallade reparationer
och andra förbättringsarbeten å bostadslägenheter samt för uppförande av
nya bostadslägenheter i stället för förut befintliga, bristfälliga sådana, så
framt de ifrågavarande bostadslägenheterna, så vitt för närvarande kan bedömas,
äro behövliga för framtiden samt sökandena — för att inom den närmaste
tiden kunna genomföra vederbörande byggnadsföretag — äro i behov
av ekonomiskt bistånd.
Statsutskottets utlåtande Nr 192.
7
Bidragsbeloppet skall bestämmas till viss del av de för vederbörande byggnadsföretag
uppskattade kostnaderna. Denna del skall i varje särskilt fall
bestämmas med skälig hänsyn tagen till sökandens förmåga att själv bidraga
med penningar, material, transporter och eget arbete samt till den rätt han
må äga att för byggnadsföretaget av annan undfå ersättning. I regel skall
bidraget understiga 50 procent av nyssnämnda kostnader, lin högsta gräns
är dragen vid ett belopp av 1,200 kronor för bostadslägenhet. Bidrag kan
numera också lämnas för förbättring av vattentäkt.
Nybyggnadslånen löpa med 4 procent ränta, fordra godtagbar säkerhet samt
amorteras under en tid av 20 år. De få lämnas för samma slags byggnadsföretag
som förbättringsbidrag, dock icke för smärre reparationer och förbättringsarbeten,
och under samma förutsättningar med det undantaget, att
nybyggnadslån kan beviljas även person, som icke är i behov av ekonomiskt
bistånd för att byggnadsföretaget skall komma till stånd. Lånen få ej överstiga
70 eller tillika med förbättringsbidrag 80 procent av byggnadskostnaderna.
En högsta gräns är beträffande nybyggnadslån dragen vid ett belopp
av 3,500 kronor för bostadslägenhet. Skall för samma byggnadsföretag utgå
såväl nybyggnadslån som förbättringsbidrag får dock nybyggnadslånet högst
uppgå till 2,000 kronor för varje särskild bostadslägenhet.
Rätt att tilldelas förbättringsbidrag eller nybyggnadslån tillkommer den,
som äger eller är underhållsskyldig för de bostadslägenheter, å vilka reparation
eiler annat förbättringsarbete skall utföras eller som skola ersättas genom
nybyggnad.
Verksamheten handhaves av dels hälsovårdsnämnderna i de olika kommunerna,
dels hushållningssällskapens egnahemsnämnder, dels ock statens
egnahemsstyrelse. Hälsovårdsnämnderna skola mottaga ansökningar (ansökningstiden
utgick den 15 oktober 1933), verkställa utredningar, yttra sig
till egnahemsnämnderna om ansökningarna och kontrollera byggnadsföretagen.
Egnahemsnämnderna skola besluta angående bidrag och lån, utbetala
dessa, förvalta säkerheterna samt i avseende å inbetalningar av räntor och
amorteringar vara mellanhand mellan bidrags- eller låntagaren och statskontoret.
Egnahemsstyrelsen slutligen medverkar vid fastställandet av de belopp,
som för verksamheten få disponeras av de olika egnahemsnämnderna,
utgör klagoinstans beträffande egnahemsnämndernas beslut i låneärenden
samt leder och övervakar verksamheten. Kostnaderna för organisationen bestridas
av statsmedel, dock skola kostnaderna för hälsovårdsnämnds verksamhet
bestridas av vederbörande kommun.
Egnahemsstyrelsen har framlagt förslag till ändring av dessa grunder.
Förslaget syftar i första hand lill att möjliggöra en med hänsyn till nutidens
krav mera grundlig förbättring av landsbygdens bostäder. Utgångspunkten
är härvid den erfarenheten, att i den hittillsvarande statsunderstödda bostadsförbättringsverksamheten
den tillämpade stödformen samt bidragsbeloppens
begränsning i förening med bidragssökandes oförmåga att själva uppbringa
medel till bidragets komplettering i tillräcklig omfattning ofta icke medgivit
så genomgripande förbättrings- eller ombyggnadsarbeten som vore önskvärda
med hänsyn till hygienen samt det husliga arbetets underlättande och
jämväl med hänsyn till ekonomiska synpunkter på lång sikt. Detta syfte
skulle tillgodoses dels genom höjning av bidragets maximibelopp till 2,000
kronor, dock högst 80 procent av den beräknade kostnaden, dels genom anordnande
såsom alternativ stödform för bostadsförbättring av låneverksam
-
8
Statsutskottets utlåtande Nr 192.
het efter i stort sett samma linjer, som bostadssociala utredningen föreslagit
beträffande förbättring av lantarbetarbostäder, jämväl för bostäder i allmänhet
på landsbygden.
Under erinran härom har departementschefen anfört bland annat följande.
Förslaget att överföra en del av det statliga stödet åt förbättring av landsbygdsbostäder
i allmänhet från bidrag till lån har vunnit anslutning av flertalet
myndigheter och organisationer, som yttrat sig i ämnet. Det har dock
framhållits tillsynes med viss rätt — att de motiv, som kunna anföras
till förmån för låneformen, när fråga är om lönebostäder, icke hava samma
giltighet beträffande den allmänna bostadsförbättringen på landsbygden. Till
större delen har denna hittills avsett och torde åtminstone i den närmare framliden
även komma att avse de i ekonomiskt hänseende sämst ställda samhällsmedlemmarna,
som bebo egna bostäder. Med särskild styrka har från
myndigheter och organisationer i de norrländska länen framhållits, att det
stora flertalet av bostadsinnehavare, vilkas bostäder på hälsovårdsgrunder
tarva upprustning, icke ha förmåga att prestera säkerhet eller åtaga sig betalningsskyldighet
för lån. Egnahemsstyrelsen har ju även i sin framställning
beaktat dessa förhållanden.
Men å andra sidan synes det uppenbart, att beträffande betydande kategorier
av landsbygdens bostadsinnehavare lån med de föreslagna villkoren skulle
vara att föredraga framför engångsbidrag. Här komma i åtanke särskilt
mindre jordbrukare och andra yrkesutövare på landsbygden i motsvarande
ställning, vilkas inkomster visserligen äro knappa men någorlunda stadiga
och vilkas allmänna ekonomiska standard är sådan, att bidragstilldelning
efter rigorös behovsprövning ter sig såväl sakligt som psykologiskt omotiverad,
men som å andra sidan icke förmå nied tillhjälp av egna resurser eller
av i öppna marknaden uppbringade medel finansiera en tillräcklig upprustning
eller ombyggnad av bostaden, ehuru de utan alltför stor vansklighet
kunna åtaga sig återbetalningsskyldighet för ett lån på förmånliga villkor.
Det har, såsom tidigare nämnts, anmärkts, att en omfattande förbättring av
lanta! betarbostäder efter de linjer, bostadssociala utredningen föreslagit, i
manga fall skulle komma lantarbetarbostäderna att bli bättre än bostäder för
mindi e jordbrukare, som icke utan stöd i någon form förmå skaffa sig tillfredsställande
bostadsförhållanden men som å andra sidan icke kunna få
bostadsforbattringsbidrag efter hittillsvarande grunder. Uppkomsten av dylika
i flaga om bostadspolitiska åtgärder relativt missgynnade grupper är
f ”at ,ä.P önskvärd. Liksom i fråga om lantarbetarbostäder svaies’beträffande
har ifrågavarande gruppers bostäder ett stöd i låneform kunna
betraktas som ett led i det allmänna jordbruksstödet. Jag förordar därför
att Ian med de av egnahemsstyrelsen föreslagna villkoren — med vissa modifikationer
till vilka jag i det följande återkommer — skola kunna beviljas
tor bostadsforbattnngsandamal. Dessa lån med viss räntefrihet torde lämpligen
benamnas bostadsförbättringslån, till skillnad från lån utan räntefrihet
vilka aven i fortsättningen böra benämnas nybyggnadslån.
Departementschefen har icke ansett sig kunna föreslå äskande av medel
till laneverksamheten i den utsträckning, som egnahemsstyrelsen föreslagit.
Egnahemsstyrelsen har föreslagit, att för nästföljande budgetår 15 miljoner
kronor skulle anvisas till låneverksamheten och 2 miljoner kronor till bidragsverksamheten.
Enligt departementschefens uppfattning torde till låneverksamheten
böra anvisas 3 miljoner kronor, varav emellertid allenast 2
miljoner kronor skulle användas till försöksverksamhet med i viss utsträck
-
Statsutskottets utlåtande Nr 192.
9
ning räntefria bostadsförbättringslån. Till räntebärande lån, nybyggnadslån,
nied vilka bidrag kunna förenas, skulle alltså anvisas 1 miljon kronor.
I överensstämmelse med de preliminära beräkningarna i årets statsverksproposition
borde det för bidragsverksamheten avsedda anslaget till bidrag
till främjande av bostadsbyggande på landsbygden för nästa budgetår upptagas
till 3,250,000 kronor. Därvid har avsetts, att kostnaderna för den föreslagna
bidragsverksamheten till lantarbetarbostäderna skulle bestridas ur
nyssnämnda anslag.
Gävleborgs läns fiskareförbund har anhållit, att, på sätt som skedde under
budgetåret 1937/38, ett belopp finge disponeras för iordningställande av vissa
fiskarebostäder inom Gävleborgs län. Såvida riksdagen icke däremot
framställer någon erinran, har departementschefen för avsikt att föreslå, att
högst 30,000 kronor disponeras för iordningställande av vissa fiskarebostäder
och till dessa hörande sjöbodar och båthus inom de norrländska kustlänen.
Vidare har Norrbottens läns kolonisationsnämnd hemställt, att tillhopa 69,600
kronor av nu ifrågavarande anslag finge användas uteslutande till bostadsförbättring
åt kolonister inom vissa kommuner i Norrbottens län. Även denna
framställning har departementschefen i så måtto funnit sig böra förorda,
att till Norrbottens läns egnahemsnämnds förfogande ställes ett belopp av
50,000 kronor för bostadsförbättringsverksamhet bland kolonister.
För den statliga understödsverksamheten beträffande lantarbetarbostäderna
— vilken hittills varit mycket begränsad — framlägges i förevarande
proposition en tioårsplan, avseende en årlig upprustning av 2,000 3,000
lägenheter för en medelkostnad av cirka 4,000 kronor. Från den redan nu
befintliga lånefonden för lantarbetarbostäder skulle högst till 80 procent
— hittills 70 procent — av uppskattad byggnadskostnad lämnas 20 års
amorteringslån mot säkerhet av inteckning, liggande inom fastighetens taxeringsvärde,
d. v. s. vida högre än vid sedvanlig bankmässig kreditgivning.
Lånen skulle vara räntefria de första 10 åren, varefter de under de följande
tio åren skulle löpa med en ränta, med 1U procent överstigande medelupplåningsräntan
för statsobligationer året före lånets beviljande.
För verksamheten har räknats med ett årligt behov av lånemedel på cirka
10 miljoner kronor. Årsförlusten till följd av den föreslagna räntefriheten
skulle vid nuvarande ränteläge utgöra cirka 325,000 kronor under 10 år.
Härtill skulle komma premier med ett belopp av högst 300 kronor per lägenhet
för inledning av vatten-, avlopps- och värmeanläggning. För lägenheter,
som innehålla minst tre rum och kök, skulle — även örn de ej försetts
med vattenledning, avlopp och centralvärme — kunna utgå ett särskilt
bidrag på ytterligare högst 300 kronor eller alltså sammanlagt högst 600
kronor. Beträffande utgifterna för de sålunda föreslagna premierna anför
departementschefen allenast, att deras antal torde i hög grad bliva beroende
på verksamhetens omfattning.
Statsfinansiellt sett är som synes denna plan vittutsecnde i all synnerhet
örn man tar i betraktande dess egenskap av ytterligare påbyggnad på öv
Bihang
till riksdagens protokoll 1939. 6 sami. Nr 192. %
Utskottet.
10
Statsutskottets utlåtande Nr 192.
inga statliga bostadsförbättringsverksamhet. Planens genomförande bör dock
betraktas som ett nationellt betydelsefullt led i strävandena att underlätta
levnadsbetingelserna på landsbygden, och som sådant försvarligt. Utskottet
har ej heller ansett sig böra påyrka någon skärpning av lånevillkoren, ehuru
dessa såväl med avseende å påfordrad säkerhet som lånetid och övriga
lånevillkor måste anses mycket fördelaktiga. Tvivelsutan kommer emellertid
att å de lånebeviljande myndigheterna —- med egnahemsstyrelsen som
i sista hand prövande överinstans — vila ett stort ansvar för att låneverksamhetens
utveckling sker i sunda former.
Fullmäktige i riksgäldskontoret hava ifrågasatt, huruvida det kan vara
lämpligt att igångsätta hithörande understödsverksamhet utan behovsprövning.
Även socialstyrelsen har påkallat dylik hehovsprövning, dock endast
beträffande premierna men ej för lånen. Lantbruksstyrelsen har visserligen
biträtt utredningens förslag, att lånen måtte utdelas utan närmare prövning
av sökandes ekonomiska förhållanden. Styrelsen framhåller emellertid, att
härigenom lånen skulle kunna komma även sådana jordägare tillgodo, vilka
icke vore i direkt behov därav, något som särskilt med hänsyn till den
under alla omständigheter begränsade medelstillgången kunde vara betänkligt,
men att ett motsatt förfarande å andra sidan i många fall skulle kunna
innebära en premiering av jordbruk, där bostadsbeståndet genom brukarnas
eget förvållande befinner sig i ett mindre gott skick, vartill kommer,
att förbättringen av lönebostad är avsedd att komma vederbörande lantarbetarfamilj
och icke jordägaren tillgodo.
Detta lantbruksstvrelsens uttalande synes utskottet rätt väl belysa de
vanskligheter, som möta, då det gäller att lägga arbetsgivarnas ekonomi till
grund för en kategoriklyvning. I verkligheten lärer väl redan den begränsade
medelstillgången nödvändiggöra ett visst ej oväsentligt hänsynstagande
till denna arbetsgivarens ekonomi, även om det ej kan anses erforderligt
att uppställa ett dylikt hänsynstagande som en avgörande betingelse för lån
eller understöd.
Departementschefen har ansett två rum och kök vara den i allmänhet
för lantarbetarbostaden eftersträvansvärda normalstorleken, men funnit befogat
med särskilt premiebidrag för tre rum och kök, dock endast i undantagsfall
under den närmaste framtiden. För egen del vill utskottet erinra,
att även om våningsutrymmets disposition, häri inbegripet rumsantalet, är
en viktig sak, den sammanlagda våningsytan väl dock måste betraktas
sorn den mera primära faktorn. En trerumslägenhet innebär självklart fördelar
för större familjer, men drager med sig proportionellt högre byggnadskostnader,
om den samtidigt skall uppfylla krav på rymlighet.
Utan att emellertid vilja i detta avseende uttala något bestämt omdöme
måste utskottet finna angeläget, att omsorg ägnas ifrågavarande bostäders
planläggning liksom ock möjligheterna till deras utförande ändamålsenligt
och till rimliga kostnader. Enligt bostadssociala utredningens uttalanden
borde vederbörande lånebeviljande myndighet tillse, att ej genom hithörande
premiering utbildades »för landsbygdsförhållanden olämpliga lägenhetsty
-
Statsutskottets utlåtande Nr 192.
11
per.» Utskottet vill understryka denna uppfattning, vilken dock ej utesluter
hänsynstagande till skiftande byggnadssätt och hostadsvanor i landets olika
delar.
I motionerna 1:269 och 11:419 har föreslagits, att vid nybyggnad eller
mera väsentlig ombyggnad av lantarbetarbostäder 300-kronorspremien till
vatten-, avlopps- och värmeanläggning må kunna utlämnas även utan samband
med lånegivning och därigenom få formen av ett slags premiesystem
med syfte att böja lantarbetarbostädernas standard. Utskottet underskattar
ej värdet av dylika hygieniska anordningar ur synpunkten av att vinna ökad
lättnad i arbetet samt också ökad trevnad. Under erinran att frågan varit
under behandling av 1937 års utredning angående det mindre jordbrukets
arbetsförhållanden i ett den 25 februari 1939 avgivet betänkande samt att
det alltså torde kunna förväntas, att frågan redan inom den närmaste tiden
kan av statsmakterna i ett vidare sammanhang upptagas till prövning, får
utskottet avstyrka motionerna.
I 3 § stadgas generellt, att lån ej må beviljas till byggnadsföretag, för vilket
av allmänna medel beviljats lån eller bidrag i annan ordning än enligt bestämmelserna
i denna kungörelse. Mot avfattningen av denna föreskrift må
anmärkas, att, därest ett dylikt generellt förbud stadgas, detsamma väl i
första hand bör omfatta understöd enligt nu förevarande kungörelse. I anslutning
till yrkande i motionen 11:388 vill emellertid utskottet föreslå, att i
stället för ett dylikt förbud stadgas, att, om staten tidigare till byggnadsföretag
beviljat lån eller bidrag, hänsyn skall tagas härtill.
Beträffande ansökningsförfarandet må erinras, att lån från nuvarande
fonden för lantarbetarbostäder sökes hos vederbörande hälsovårdsnämrfd,
som med eget yttrande överlämnar ansökningen till egnahemsnämnden. Denna
vidarebefordrar i sin tur, likaledes jämte eget yttrande, ansökningshandlingarna
till egnahemsstyrelsen, vilken beslutar örn lånets beviljande.
Enligt propositionen skola ansökningarna om lån och bidrag ingivas till
vederbörande egnahemsnämnd. I nyssnämnda motion II: 388 har emellertid
yrkats, att dylik ansökan skall, på sätt alltjämt skall ske beträffande de
hittillsvarande bostadsförbättringsbidragen, ställas till och först behandlas av
hälsovårdsnämnderna. Utskottet anser denna fråga vara förtjänt av förnyat
övervägande med tagen hänsyn till å ena sidan önskvärdheten av likformighet
och minsta möjliga omgång — även enligt departementschefens förslag skulle,
såsom naturligt är, hälsovårdsnämnderna medverka vid utredningen -— samt
å andra sidan till de ökade garantier för en byggnadsteknisk bättre handläggning,
som vinnes genom att, såsom departementschefen förutsatt, egnahemsnämnderna
redan från början få hand örn ärendena. På grundval av
denna förnyade utredning torde det få ankomma på Kungl. Majit att fatta
beslut i frågan.
Till bostadsförbättringar i övrigt på landsbygden har under de gångna åren
alltsedan 1933 års riksdags beslut i ämnet ensamt i form av förbättringsbidrag
— med numera högst 1,200 kronor per lägenhet och högst intill 50
procent av kostnaden — anvisats sammanlagt inemot 50 miljoner kronor.
12
Statsutskottets utlåtande Nr 192.
Oaktat de betydande belopp, som sålunda lia beviljats, måste det pågående
saneringsarbetet betraktas som långt ifrån avslutat. Enligt vad statens
egnahemsstyrelse upplyst finnas för närvarande ej mindre än 13,500 ansökningar
hos egnahemsnämnderna, vilka ansökningar alla avse sådana ur hälsosynpunkt
nödvändiga bostadsförbättringar, som nämnderna ansett böra
understödjas med statliga bidrag och lån men som av brist på medel hittills
icke kunnat beviljas.
Utskottet vill tillstyrka, att anslag till bostadsförbättringsbidrag anvisas
med det belopp, som av Kungl. Majit äskats, d. v. s. 3,250,000 kronor. Utskottet
har likaledes ansett sig kunna biträda departementschefens förslag,
att bostadsförbättringsbidragens maximibelopp höjes från 1,200 till 2,000
kronor samt från högst 50 till högst 80 procent av den beräknade kostnaden.
För bostäder i allmänhet på landsbygden har en alternativ stödform för
bostadsförbättring av departementschefen föreslagits i form av låneverksamhet
med amorteringslån på 20 år, varav 10 räntefria, d. v. s. efter i stort sett
samma linjer, som bostadssociala utredningen föreslagit beträffande förbättring
av lantarbetarbostäder. Dessa lån med viss räntefrihet skulle benämnas
»bostadsförbättringslån», till skillnad från de hittillsvarande 20-årslånen med
fortlöpande förräntningsskyldighet efter 4 procent, vilka även i fortsättningen
skulle benämnas »nybyggnadslån». Till denna låneverksamhet torde, i enlighet
med departementschefens förslag, böra anvisas 3 miljoner kronor,
varav emellertid allenast 2 miljoner kronor skulle användas till den försöksverksamhet
med i viss utsträckning räntefria bostadsförbättringslån, som
nyss angivits. Till räntebärande lån, nybyggnadslån, med vilka bidrag kunna
förenas, skulle alltså anvisas 1 miljon kronor.
Utskottet tillstyrker alltså de av Kungl. Majit äskade anslagen att utgå i
huvudsak efter de grunder departementschefen angivit, under vederbörligt
hänsynstagande dock till vad utskottet ovan anfört. I de väckta motionerna
hava därutöver i vissa detaljavseenden anförts synpunkter, som måhända
kunna förtjäna beaktas vid ifrågavarande bostadsverksamhet och vartill viss
hänsyn också kan böra tagas vid utformningen av erforderliga instruktioner
och detaljbestämmelser.
Utskottet hemställer,
I. att riksdagen må
a) medgiva, att för uppförande och förbättring av lantararbetarbostäder
må utlämnas bidrag och lån enligt i huvudsak
de grunder, departementschefen i statsrådsprotokollet
den 3 mars 1939 förordat;
b) medgiva, att till främjande av bostadsbyggande på
landsbygden må utlämnas bidrag och lån enligt i huvudsak
de grunder, departementschefen förordat;
c) medgiva, att till bostadsförbättringsverksamhet må utlämnas
lån enligt i huvudsak de grunder, departementschefen
förordat;
Statsutskottets utlåtande Nr 192.
13
d) medgiva, att den behållning, som kan komma att förefinnas
vid utgången av budgetåret 1938/39 å Lånefonden för
lantarbetarbostäder, på sätt departementschefen angivit, överföres
till Fonden för låneunderstöd;
II. att riksdagen må för budgetåret 1939/40 anvisa
a) med avslag å motionen II: 401, under femte huvudtiteln
till Bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden
ett reservationsanslag av 3,250,000 kronor;
b) såsom kapitalinvestering i statens utlåningsfonder,
till Lånefonden för främjande av bostadsbyggande på
landsbygden ett reservationsanslag av 1,000,000 kronor;
c) såsom kapitalinvestering i fonden för låneunderstöd
1) till Lån för uppförande och förbättring av lantarbetarbostäder
ett reservationsanslag av 3,000,000 kronor;
2)
till Lån för bostadsförbättringsverksamhet ett reservationsanslag
av 2,000,000 kronor;
lil. att följande motioner, i vad de ej kunna anses besvarade
med vad utskottet ovan anfört, ej må till någon riksdagens
åtgärd föranleda:
a) I: 269 och II: 419;
b) II: 14;
c) 11:253;
d) 11:388;
e) 11:389.
Stockholm den 19 mars 1939.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS RÅSTOCK.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Johansson i Fredrikslund, Nilsson i Malmö, Oscar
Olsson, Svensson i Kompersmåla, Asplund, Andersson i Fältenborg, Bergström, Nilsson i
Fredriksfält, Magnusson i Kalmar, Boman och Domö; samt
från andra kammaren: herrar Råstock, Jansson i Falun, Törnkvist, Persson i Falla,
Andersson i Prästbol, Närlinge, Isacsson, XVeijne, Åqvist, Staxäng, Andersson i Malmö
och De Geer i Hanaskog.
:i
Bihang till riksdagens protokoll 193!). 0 sami. Nr 192.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1939:324 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till förbättrad bostadsförsörjning för lantarbetare m. m. jämte väckta motioner s. 1 i texten