Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående främjande av undervisningen per korrespondens m. m.

1939-05-26 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1939:221, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående främjande av undervisningen per korrespondens m. m.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 221.

5

Nr 221.

Ankom till riksdagens kansli den 26 maj 1939 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående främjande

av undervisningen per korrespondens m. m.

(2:a avd.)

I en inom första kammaren av herr B. Ohlin väckt motion (1:148) har

hemställts, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om utredning

rörande statliga premier eller stipendier åt mindre bemedlade studerande,

som vid undervisning per korrespondens uppnått framstående resultat.

Vidare har i en inom andra kammaren av herr .4. Wallentheim Väckt motion

(II: 132) hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte

anhålla, att Kungl. Majit måtte föranstalta örn utredning angående möjligheten

till ett statligt ingripande för åstadkommande av en billigare korrespondensundervisning

och i samband därmed effektivare utnyttjande av

radion för utbildnings- och undervisningsuppgifter.

Till stöd för det i motionen 1:148 gjorda yrkandet har anförts i

huvudsak följande:

I det svenska folkbildningsarbetet intoge den s. k. korrespondensundervisningen

en betydande, ehuru i det allmänna medvetandet måhända något

undanskymd plats. Tiotusentals svenska ungdomar, till stor del mindre

bemedlade unga män och kvinnor som saknat möjlighet att begagna sig av

de av samhället bekostade vanliga skolformerna, hade genom korrespondensundervisningen

förkovrat sina kunskaper och färdigheter på ett sätt,

som icke endast varit dem själva till nytta utan kommit hela det svenska

samhället till gagn. Uppenbarligen hade detta bildningsarbete förutsatt en

energi, uthållighet och målmedvetenhet hos de studerande, vida överstigande

den som fordrats av dem som haft förmånen att kunna begagna sig av

de vanliga skolformerna. Självstudierna med. undervisning per korrespondens

hade emellertid dessutom ådragit de studerande jämförelsevis betydande

utgifter, eftersom de själva haft att bära hela kostnaden utan något

bidrag från samhället. Även om korrespondensinstituten i vårt land på

grund av verksamhet i stor skala och relativt låg ersättning åt använda

lärarkrafter holle avgifter, som icke i och för sig kunde betraktas som höga,

hade dock betalningen av desamma i många fall blivit betungande för

eleverna.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 221.

Den frågan skulle därför utan tvivel med fog kunna resas, huruvida icke

samhället, som vad övriga skolformer beträffade bure hela eller nästan hela

kostnaden, borde åtminstone bidraga till dess täckande även vid undervisning

per korrespondens. Emellertid ville motionären ej för närvarande

upptaga detta mycket stora spörsmål till beaktande i hela dess vidd. En

mera blygsam åtgärd, som utan långa förberedelser skulle kunna förverkligas,

. vöre att staten varje år utdelade ett antal penningpremier eller stipendier

till dem, sömsmed största framgång avslutade respektive kurser

och som tillika vore mindre bemedlade; beloppen skulle i regel ej överstiga

avgifterna för kursen i fråga. Ett sådant system skulle utgöra en sporre

till att uppnå bästa möjliga resultat av studierna och skulle därjämte vara

ett bevis på samhällets uppskattning av den målmedvetna energi parad

med förmåga, som måste ligga bakom dylika studieresultat.

I motionen 11:132 anföres till stöd för det däri gjorda yrkandet

bland annat:

Möjligheten att deltaga i den högre undervisningen vore alltjämt i stor

utsträckning stängd för ungdom från de ekonomiskt mindre välsituerade

eller vanlottade hemmen. I viss mån gällde detta tillgång till all undervisning

utöver folk- och fortsättningsskolan. Såsom exempel kunde anföras,

att av studenterna vid Uppsala oell Lunds universitet, Stockholms och

Göteborgs högskolor samt karolinska institutet hade enligt utredningen angående

tillströmningen till de intellektuella yrkena endast 3,2 procent kommit

från arbetarhem och 96,8 procent från övriga befolkningsskikt. Härvid

borde erinras örn att arbetarklassen utgjorde inemot 50 procent av landets

folkmängd.

Vägen till de kulturella värdena vore alltså oftast stängd för dem, som

itta hade ekonomiska resurser, även örn anlag och intresse avgjort hänvisade

till en kulturell levnadsbana.

Inom olika läger förmärktes emellertid en energisk strävan att få till

stånd ett demokratiskt genombrott på det kulturella området, men framför

allt vore det ungdomen som krävde, att vägen till de kulturella värdena

öppnades för alla. Kravet på genomgripande reformer i angivet syfte

växte i styrka för varje dag.

Med allmän tillfredsställelse hade säkerligen den till fjolårets riksdag

avgivna propositionen örn upprättandet av en statens aftonskola i Stockholm

för real- och studentexamen emottagits. Därest detta försök sloge väl

ut, torde kunna förväntas, att även på andra orter i riket likartade skolor

upprättades.

Det av årets riksdag fattade beslutet om stipendier till obemedlade studerande

vid akademiska läroanstalter vore ytterligare ett betydelsefullt

steg i rätt riktning.

Men det gällde att söka nå de stora breda massorna av vårt folk på ett

helt annat och effektivare sätt. Statligt understödda privata korrespondensinstitut

eller statliga korrespondensinstitut med biträde av radiotjänst

torde här vara ett uppslag att närmare ompröva.

o Allbekant vore, hur eftersökta de privata korrespondensinstituten vore i

vårt land. Det ansenliga elevantalet samt de alltjämt stigande brutto- och

nettoinkomsterna vittnade om, att stora massor av Sveriges ungdom söka

sig dit för att inhämta kunskaper. Enligt statistiska uppgifter uppginge

elevantalet vid landets korrespondensinstitut till 100,000, medan elevantalet

vid de statsunderstödda lärdomsskolorna endast vore omkring 50,000.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 221.

7

De miljoner, som inhöstades vid dessa institut, erlades nästan uteslutande

av mindre bemedlade, av medborgare, som icke hade råd att bevista

dagsskolorna. I synnerhet torde alumnerna vid korrespondensinstituten

vara från landsbygden. Undervisning per korrespondens vore den enda

tänkbara form av undervisning, som stöde till buds för den fattigare befolkningen,

och icke så sällan vore även denna möjlighet utesluten. Kurserna

vore dyra, och svårigheterna ökades ytterligare därigenom, att avgifterna

skulle erläggas helt eller delvis i förskott.

En korrespondensundervisning — exempelvis med stöd av radiotjänst —

hade naturligtvis både sina svaga och sina starka sidor. En dylik undervisning

kunde självfallet icke i värde jämställas med en muntlig undervisning.

Den saknade den uppfostrande sidan. Eleven ginge miste om inverkan från

lärare och kamrater. Från pedagogisk synpunkt kunde särskilt påpekas svårigheten

att lära sig de levande språken utan att hava tillgång till det talade

ordet. Delvis kunde denna brist avhjälpas, örn radiotjänst anordnade kurser,

som vore anpassade efter respektive plan över korrespondensundervisningen

i de olika ämnena. Belägg härför utgjorde de kurser i levande språk,

som sedan någon tid förekommit i radio. Det vore omvittnat, att ett stort

antal människor i vårt land just genom dessa kurser lärt sig ett gott uttal

av respektive språk. Men dessa ovan påtalade brister borde icke skymma

undan de goda sidorna i korrespondensundervisningen.

Nämnda undervisning vore allsidig. I korthet kunde sägas, att det icke

funnes något ämne, som icke lästes eller kunde läsas vid ett korrespondensinstitut,

naturligtvis inom ramen av de kurser, som förberedde till inträde

vid landets högre lärdomsskolor eller för en verksamhet i det praktiska

livet. _ ...

Då i regel de elever, som komme att begagna sig av denna undervisning,

hade dagsarbete, erbjöde korrespondensundervisningen en förmån, som

t. ex. icke kunde erhållas vid dags- och aftonskolor. Eleven kunde idka

studier, när hans arbete så tilläte. Korrespondensundervisningen kunde vidare

nå till de mest avlägsna trakter i vårt land. Enda förutsättningen vore

postförbindelse och radio.

Ifrågavarande undervisning torde kunna vara till ovärderlig hjälp vid

ungdomens yrkesval. De olika levnadsbanorna bleve representerade vid

undervisningen. Ungdomen sattes i tillfälle att välja, hade möjlighet att

pröva sig fram, till dess den bana lage klar, dit håg och anlag pekade.

Här mötte ett område, på vilket samhället med det allra snaraste borde

rikta sin uppmärksamhet och söka taga ett verkligt krafttag för de stora

folkgrupperna framför allt på landsbygden.

Den omfattning, undervisningen per korrespondens numera tagit, och

det intresse densamma i allt större utsträckning rönt, utgör enligt utskottets

förmenande bevis för, att denna undervisningsform fyller ett viktigt

behov vid sidan av och såsom ett komplement till den egentliga skolundervisningen.

Statsmakterna kunna alltså hava anledning att i större utsträckning

än hittills uppmärksamma ifrågavarande undervisningsgren,

vilken för närvarande helt omhänderhaves av enskilda företag.

Korrespondensundervisningens särart, kännetecknad bland annat av att

densamma kan bedrivas vid sidan av förvärvsarbetet och icke är knuten

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 221.

till vistelse på en viss ort, gör att densamma blir lättare åtkomlig för ungdom,

som av skilda anledningar i stort sett saknar möjligheter till utbildning

utöver den, som folk- och fortsättningsskolorna kunna giva. Särskilt

synes därför korrespondensundervisningen vara lämpad att erbjuda lätttillgängliga

utbildningsvägar för landsbygdens ungdom samt i allmänhet

för mindre bemedlade och obemedlade.

För att ifrågavarande undervisningsform emellertid skall kunna fylla

den betydelsefulla uppgift, som sålunda antytts, är det givetvis av vikt,

att densamma icke för med sig så stora ekonomiska uppoffringar, att den

på grund härav blir svåråtkomlig för de av densamma intresserade.

Svårigheterna för mindre bemedlade att anskaffa medel till genomgång

av korrespondenskurser, särskilt av större omfattning, torde vara uppenbara.

Ett förbilligande — i varje fall för mindre bemedlade — av ifrågavarande

undervisningsform synes därför vara ett önskemål, som är värt

omprövning. Bland annat torde den i motionen I: 148 påpekade utvägen

att under vissa förutsättningar anvisa medel till penningpremier eller stipendier

böra närmare prövas, varvid de erfarenheter, som gjorts vid utdelande

av stipendier av arvsfondsmedel torde kunna giva en viss ledning.

Utskottet förordar alltså, i anledning av vad i förevarande motioner anförts

och yrkats, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit anhåller örn utredning

i nu angivna hänseende.

I detta sammanhang vill utskottet erinra, att 1937 års riksdag i anledning

av väckta motioner i sin skrivelse nr 444 anhållit, att Kungl. Majit

måtte föranstalta örn utredning rörande underlättande av möjligheterna

för barn, boende å ort, där allmänt läroverk och därmed jämförlig undervisningsanstalt

saknas, att besöka sådan anstalt. Enligt vad utskottet inhämtat,

har Kungl. Majit den 30 september 1937 uppdragit åt skolöverstyrelsen

att verkställa den av riksdagen begärda utredningen, vilken utredning

emellertid ännu icke slutförts. Då sistnämnda utredning till sitt

syfte nära överensstämmer med den, som utskottet, enligt vad ovan anförts,

finner böra komma till stånd rörande främjande av studier per korrespondens,

vill utskottet ifrågasätta huruvida icke den av skolöverstyrelsen

omhänderhavda utredningen bör utvidgas till att omfatta jämväl den

av utskottet nu förordade.

I motionen lii 132 har vidare ifrågasatts utredning angående ett effektivare

utnyttjande av radion för utbildnings- och undervisningsuppgifter.

Goda resultat hava visserligen uppnåtts genom den s. k. skolradion; utskottet

ställer sig emellertid tvivlande på möjligheten att för närvarande

utnyttja radion för undervisningsuppgifter i den betydligt ökade omfattning,

som av motionären ifrågasatts. Utskottet är sålunda icke berett att

för närvarande förorda nu ifrågavarande i motionen lii 132 föreslagna utredning,

varför utskottet avstyrker motionen i denna del.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 2^1.

9

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen må i anledning av motionerna 1:148 och

II: 132 i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Majit ville föranstalta örn utredning, huruvida och under

vilka former ett främjande av undervisning per korrespondens

skall kunna ske,

B. att motionen II: 132, i den mån den icke blivit besvarad

genom vad utskottet ovan anfört och hemställt, ej

må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 26 maj 1939.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS RÅSTOCK.

Närvarande: Se under utlåtandet nr 220.

Reservation

av herr Oscar Olsson, som yrkat, att riksdagens framställning örn skrivelse

till Kungl. Majit bort innefatta jämväl begäran om utredning rörande ett

effektivare utnyttjande av radion för utbildnings- och undervisningsuppgifter.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1939:414 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående främjande av undervisningen per korrespondens m. m. s. 7 i texten