Sök i Ratio Lex

Statsutskottets utlåtande Nr 223

1939-05-26 · 24 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 24 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1939:223, Statsutskottets utlåtande Nr 223

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 223.

1

Nr 223.

Ankom till riksdagens kansli den 26 maj 1939 kl. 1 e. m.

Utlåtande i fråga om statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet

m. m.

(2:a avd.)

I det följande upptager utskottet till behandling dels Kungl. Marits i

statsverkspropositionen under punkten 166 av åttonde huvudtiteln framställda

förslag om anslag till bidrag till undervisningslokaler m. m. jämte

i motionerna II: 216 och II: 220 gjorda yrkanden, dels riksdagens år

1938 församlade revisorers i berättelse angående verkställd granskning av

statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning

för tiden 1 juli 1937—30 juni 1938 under ecklesiastikdepartementet,

§§45 och 46, gjorda framställningar angående byggnadsbidrag för redan

befintliga undervisningslokaler vid folkskoleväsendet samt statsbidrag till

nybyggnader för folkskoleväsendet, dels ock i samband med sistnämnda

ärenden i motionerna I: 19 och II: 9 samt I: 4 och II: 12 ävensom II: 36

framställda förslag.

l:o). Anslag till Folkskolor m. m.: Bidrag till undervisningslokaler m. m.

Kungl. Maj:t har uti propositionen (nr 1) angående statsverkets tillstånd

och behov under budgetåret 1939/40 (åttonde huvudtiteln, punkt 166, sid.

330—336 av det vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för den 4 januari 1939) föreslagit riksdagen att

till Folkskolor m. m.: Bidrag till undervisningslokaler m. m. för budgetåret

1939/40 anvisa ett förslagsanslag av 8,000,000 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft

dels en inom andra kammaren av herr A. Hansson i Rubbestad m. fl.

väckt motion (II: 216), vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen

av punkt 166 i åttonde huvudtiteln måtte godkänna de synpunkter, som

i motionen anförts,

dels ock en av herrar O. Werner i Höjen och 1. Pettersson i Rosta väckt

motion (II: 220), vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av punkt

166 i åttonde huvudtiteln i vad avser tjänstcbostadsbidraget måtte avstyrka,

vad skolöverstyrelsen och statskontoret anfört rörande ändring av

i § 14 mom. 1 kungörelsen nr 45/1936 för ifrågavarande bidrag angivna

grunder.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 6 sami. Nr 223.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr £83.

Beträffande de av motionärerna till stöd för deras yrkanden anförda

skälen får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna.

Genom beslut av 1935 års riksdag godkändes vissa allmänna grunder

för statsbidrag till undervisningslokaler m. m. för folkskoleväsendet. Ifrågavarande

statsbidrag utgår jämlikt kungörelsen den 6 mars 1936 (nr 45) i

form av

1) byggnadsbidrag för nya undervisningslokaler,

2) byggnadsbidrag för redan befintliga undervisningslokaler,

3) hyresbidrag,

4) underhålls- och materielbidrag, och

5) tjänstebostadsbidrag.

Anslag för ändamålet har anvisats och utbetalats med i följande tablå

intagna belopp:

Anvisat Utanordnat i Tunt tal

Kronor Kronor

Budgetåret 1936/37 ..................... 3,800,000 3,727,200

» 1937/38 ..................... 7,100,000 7,979,800

» 1938/39 ..................... 7,500,000 —

Kungl. Maj:ts förslag innebär en av den väntade medelsåtgången betingad

anslagshöjning med 500,000 kronor.

Av statsrådsprotokollet inhämtas, att skolöverstyrelsen beräknat anslagsbehovet

för budgetåret 1939/40 till de ovan under 1)—4) angivna ändamålen

till sammanlagt 4,800,000 kronor. Beträffande tjänstebostadsbidraget

— nu 3,200,000 kronor — har överstyrelsen framlagt förslag

örn att detsamma skulle inarbetas i statsbidraget till lärarlönerna. Detta

skulle ske på så sätt, att statsbidrag till lärarlöner hädanefter skulle utgå

med belopp, motsvarande skillnaden mellan å ena sidan lönen och å andra

sidan den med nu utgående tjänstebostadsbidrag reducerade ersättningen

för bostadsförmån. Vidare har överstyrelsen ifrågasatt vissa andra, delvis

till följd av den av 1937 års riksdag beslutade folkskollärarlöneregleringen

betingade ändringar i gällande bestämmelser, bland annat slopande av de

restriktiva föreskrifterna rörande bidrag till tjänstebostad, som tillkommit,

utan kostnad för distriktet eller med bidrag av statsmedel, och ökning av

statsbidragen till avlöning av lärare vid sjukvårdsanstalter och barnhem

samt till föreståndarinnor och biträdande föreståndarinnor vid skolhem och

arbetsstugor med belopp, motsvarande tjänstebostadsbidrag.

Statskontoret, som i princip tillstyrkt överstyrelsens ifrågavarande förslag,

har emellertid funnit sig böra ifrågasätta, örn icke skoldistrikten hädanefter

borde bestrida hela kostnaden för bostäder åt lärarna. Mot skolöverstyrelsens

beräkningar av anslaget till bidrag till undervisningslokaler hade

statskontoret ingen erinran.

Departementschefen har anfört huvudsakligen följande:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 223.

3

I likhet med statskontoret hade departementschefen intet att erinra mot

skolöverstyrelsens anslagsberäkningar beträffande byggnad sbidrag, hyresbidrag

samt underhålls- och materielbidrag. För ifrågavarande ändamål

skulle således för nästa budgetår erfordras 4,800,000 kronor.

I propositionen nr 174/1935 (sid. 83) hade departementschefen framhållit,

att tjänstebostadsbidraget borde erhålla provisorisk karaktär. Denna

karaktär kom me till synes bland annat däri, att bidraget icke bestämts

efter dyrortsgruppering. En sådan anordning hade departementschefen

nämligen ansett mera ägnad att verka prejudicerande vid en blivande

reglering av folkskollärarnas löner. Den sedermera av 1937 års riksdag

beslutade löneregleringen för lärarpersonalen vid folk- och småskolor

hade icke inneburit någon förändring i fråga om skoldistriktens

skyldighet att svara för tjänstebostad eller värdet därav enligt ortens pris.

Statsbidrag till lärarlönerna utginge således, oavsett om tjänstebostad tillhandahölles

eller icke, med belopp, motsvarande skillnaden mellan avlöningen

och ersättning för bostadsförmånen. Sistnämnda ersättning varierade

efter hyreskostnaderna å de olika orterna. Vid löneregleringen

ifrågasattes ej någon ändring i fråga örn tjänstebostadsbidragen.

Departementschefen ville icke förneka, att vissa skäl talade för statskontorets

uppfattning om avskaffande av tjänstebostadsbidragen. Skoldistriktens

utgifter för övertidsläsning och för kommunala lönetillägg hade

genom ovannämnda folkskollärarlönereglering bortfallit, och statens utgifter

för folkskoleväsendet hade ökats i en omfattning, som icke torde

hava varit förutsedd, då riksdagen år 1935 tagit ställning till frågan om

avvägningen av kostnaderna för folkskoleväsendet mellan stat och kommun.

Den av statskontoret väckta frågan syntes departementschefen därför

förtjänt att närmare övervägas. Under sådana förhållanden borde för

närvarande några ändringar av principiell natur icke vidtagas i gällande

föreskrifter om tjänstebostadsbidrag. Därest dessa bestämmelser skulle befinnas

böra i vissa detaljer ändras och förtydligas på grund av nyssnämnda

löneregleringsbeslut, torde det få ankomma på Kungl. Majit att med utgångspunkt

från överstyrelsens föreliggande förslag i sådant avseende meddela

erforderliga föreskrifter.

Anslagsmedlen till tjänstebostadsbidrag för nästa budgetår torde alltså

böra beräknas till enahanda belopp som för innevarande budgetår eller

till 3,200,000 kronor och förevarande anslag med hänsyn härtill uppföras

med (4,800,000+3,200,000 =) 8,000,000 kronor.

I anledning av vad departementschefen anfört om ett eventuellt avskaffande

av tjänstebostadsbidragen har i motionen 11:216 såsom stöd för däri

framställt yrkande, bland annat, anförts,

att det syntes vara lämpligt att redan nu på ett tidigt stadium uttala

den förhoppningen, att departementschefen vid närmare övervägande av

frågan komme till den uppfattningen, att förslaget ej borde realiseras. Det

skulle nämligen bliva en stor besvikelse för flertalet skoldistrikt, örn de

skulle berövas det bidrag till tjänstebostäder, som de under flera år vant

sig vid, och särskilt skulle detta kännas hårt för glest bebyggda landsbygdskommuner

med flera lärare och fä skattekronor. För dessa skoldistrikt har

detta bidrag inte så liten betydelse. Ifrågavarande bidrag vore ett viktigt

och rätt steg i riktning mot det mål, som man önskade ganska allmänt

ute i landsbygdskommunerna, nämligen att staten rätt snart skulle över
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 223.

Utskottet.

taga samtliga kostnader för folkskoleväsendet. Ett steg tillbaka skulle därför

bliva en besvikelse och mottagas med ganska stor ledsnad. Följaktligen

borde dessa bidrag icke indragas utan allt fortfarande utgå. Då bidragen

vidare utan tvekan hade närmare samband med lärarbostäderna, torde det

också vara lämpligast, att det bibehölles under nuvarande anslagstitel.

Emot Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag har utskottet icke funnit anledning

till erinran.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har departementschefen

ansett den av statskontoret väckta frågan örn tjänstebostadsbidragets avskaffande

förtjänt av närmare övervägande. I de ovannämnda motionerna

har med anledning härav framställts förslag, innebärande att riksdagen

skulle uttala sig emot en ändring av nuvarande grunder för bidragets utgående.

Utskottet inser visserligen, att en minskning av till kommunerna

utgående statsbidrag för skolväsendet skulle, såsom motionärerna framhålla,

bliva en besvikelse för flertalet skoldistrikt; men då utskottet utgår

ifrån, att de kommunala intressena ej bliva obeaktade vid det övervägande

departementschefen förebådat, anser sig utskottet icke kunna tillstyrka,

att riksdagen redan nu skulle i princip taga ställning till ifrågavarande

spörsmål.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

A. att riksdagen må till Folkskolor m. m.: Bidrag till

undervisningslokaler m. m. för budgetåret 1939/40 anvisa

ett förslagsanslag av 8,000,000 kronor;

B. att motionerna II: 216 och II: 220, i den mån de icke

kunna anses besvarade med vad utskottet ovan anfört, icke

må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

2:o). Byggnartsbidrag för redan befintliga undervisningslokaler vid

folkskoleväsendet m. m. Kungörelsen den 6 mars 1936 (nr 45) innehåller

följande bestämmelser beträffande byggnadsbidrag för redan befintliga

undervisningslokaler.

Byggnadsbidrag för redan befintliga undervisningslokaler utgår till skoldistrikt

med 150 kronor årligen för varje den 1 juli 1936 befintligt, skoldistriktet

tillhörigt klassrum och gymnastikrum, som icke tagits i bruk

före den 1 juli 1912, samt för varje klassrum och gymnastikrum, vars uppförande

påbörjats men ej färdigställts före den 1 juli 1936. Statsbidrag för

lokal, som färdigställts före den 1 juli 1936, utgår från och med redovisningsåret

1936/37 till och med det redovisningsår, under vilket tjugofyra

år förflutit efter det lokalen först togs i bruk. För lokal, som påbörjats

men ej färdigställts före den 1 juli 1936, utgår statsbidraget under tjugofem

redovisningsår, räknat från och med det, under vilket lokalen först

togs i bruk. Bidragstiden räknas för samtliga klassrum och gymnastikrum,

vilka tillhöra samma skolhusanläggning och äro samtidigt uppförda, från

den tidpunkt, då sådan lokal inom anläggningen först togs i bruk. Statsbidrag

utgår icke för lokal, som tillkommit utan kostnad för skoldistriktet.

För lokal, till vars uppförande utgått bidrag av statsmedel, utgår statsbidrag

med så stor andel av eljest utgående bidrag, som länsstyrelsen vid

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 223.

5

prövning finner svara mot skoldistriktets egen andel i kostnaden. Bidrag

utgår allenast för lokal, som användes för sitt ändamål, dock att, örn

lokalen varit i bruk endast under en del av redovisningsåret, bidrag för

det året utgår oavkortat. Såsom villkor för utgående av här ifrågavarande

byggnadsbidrag gäller, att folkskolinspektören vitsordat, att lokalen

är behövlig och tjänlig för sitt ändamål samt försedd med erforderliga

inventarier.

Under ecklesiastikdepartementet, § 45, i sin ovannämnda berättelse, hava

statsrevisorerna fäst uppmärksamheten å vissa förhållanden beträffande

byggnadsbidrag för redan befintliga undervisningslokaler (Del I sid. 213

—219).

Revisorerna hava bland annat erinrat, att enligt 1935 års riksdagsbeslut

förutom nyssnämnda byggnadsbidrag utgå jämväl byggnadsbidrag för nya

undervisningslokaler, hyresbidrag, underhålls- och materielbidrag samt

tjänstebostadsbidrag. Bidrag till samtliga dessa ändamål skulle utgå från

ett gemensamt anslag till »Folkskolor m. m.: Bidrag till undervisningslokaler

m. m.». Revisorerna hava konstaterat, att då någon föreskrift icke

lämnats om utgifternas uppdelning å olika anslagsposter, ett flertal länsstyrelser

icke ansett sig böra uppdela utgifterna å anslaget på olika slag

av statsbidrag utan redovisat samtliga utgifter i en klumpsumma. Vidare

hava revisorerna framhållit, att en viss osäkerhet synts råda angående

rätten till byggnadsbidrag för redan befintliga undervisningslokaler. Sålunda

hade inom riksräkenskapsverket framställts ett stort antal anmärkningar

mot länsstyrelsernas beslut angående tillerkännande av dylikt bidrag.

Anmärkningarna hade i huvudsak riktats mot att länsstyrelserna

tillerkänt skoldistrikten byggnadsbidrag för undervisningslokaler i skolbyggnader,

uppförda före den 1 juli 1912, men efter nämnda tidpunkt omeller

tillbyggda.

Revisorerna hava i ärendet uttalat huvudsakligen följande:

Bidragsperioden för byggnadsbidrag för redan befintliga lokaler kan

uppgå till ända till 25 år. Ett beslut angående bidrag för ett klassrum

medför sålunda en utgift för statsverket intill (25X150 =) 3,750 kronor.

Statsverkets sammanlagda kostnad för byggnadsbidrag till redan befintliga

undervisningslokaler har också uppskattats till ett så avsevärt belopp

som 27.000,000 kronor.

Med hänsyn till de betydelsefulla ekonomiska konsekvenser, som ett

beslut örn beviljande av bidrag av förevarande slag sålunda medför för

statsverket, hade det varit att förvänta, att grundliga undersökningar föregått

myndigheternas beslut angående beviljandet av dylikt bidrag. Det

vill emellertid synas — särskilt med hänsyn till det stora antal anmärkningar

som förekommit mot besluten — att åtskilligt brustit i berörda

hänseende.

Revisorerna hava för att erhålla en uppgift angående utgifternas fördelning

å de skilda slagen av statsbidrag måst verkställa en tidsödande

utredning, enär i länsstyrelsernas räkenskaper någon sådan uppdelning i

allmänhet ej förekommit. För ernående av en tillfredsställande redovis
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 223.

ning torde det vara erforderligt, att länsstyrelserna för framtiden anmodas

att redovisa ifrågavarande anslag i anslutning till den uppställning, som

lagts till grund för anslagets beräkning.

Yttranden hava avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket och

skolöverstyrelsen (Del II sid. 197—202). I anledning av revisorernas ovannämnda

uttalande har skolöverstyrelsen framhållit bland annat följande.

I anledning av besvärsärenden, över vilka överstyrelsen anbefallts avgiva

underdåniga yttranden, har överstyrelsen måst taga ställning till vissa

konkreta fall, vilka förefalla att åtminstone delvis vara likartade med

dem, som föranlett de omnämnda anmärkningarna från riksdagens revisorers

sida.

Överstyrelsen tillåter sig erinra örn ett dylikt utlåtande, som avgavs

den 23 februari 1937 i anledning av Envikens skoldistrikts besvär över

länsstyrelsens i Falun beslut att vägra distriktet statsbidrag till vissa befintliga

skollokaler.

I detta utlåtande framhöll överstyrelsen bland annat, att, enligt föreskrifterna

i § 11 mom. 3 i kungörelsen nr 45/1936, skall för samtliga klassrum

och gymnastikrum, vilka tillhöra samma skolhusanläggning och äro

samtidigt uppförda, tiden för bidrags utgående beräknas med hänsyn till

den tidpunkt, då sådan lokal inom anläggningen först togs i bruk. Denna

bestämmelse syntes i vissa fall hava givit anledning till olika tolkningar,

då det gällt att avgöra, volka klassrum och gymnastikrum, som skola anses

vara statsbidragsberättigade i skolhus, som uppförts före den 1 juli 1912,

men i vilka ett eller annat dylikt rum tillkommit genom skolbyggnadens

förändring vid en senare tidpunkt. Överstyrelsen förklarade sig känna en

viss tveksamhet vid ståndpunktstagandet i sådana fall, där tvist uppstått,

huruvida och från vilken tidpunkt skoldistrikt kunde vara berättigat erhålla

statsbidrag för klassrum och gymnastikrum, som anordnats i den 1 juli

1912 befintliga skolhus genom därefter vidtagna förändringar av desamma.

Efter övervägande hade överstyrelsen emellertid ansett sig böra som

sin mening uttala, att, örn i ett skolhus, uppfört före den 1 juli 1912, funnits

sådant oanvänt utrymme, som senare genom vissa mindre arbeten,

till exempel genom uppsättande av en vägg, upptagande av fönster, utförande

av inredningsarbeten, såsom invändig brädfodring och målning eller

dylikt, kunnat apteras till klassrum eller gymnastikrum, borde statsbidrag

enligt Sill förut åberopade nådiga kungörelse icke utgå.

I sådana fall åter, där dylik undervisningslokal tillkommit genom verklig

om- eller tillbyggnad, borde skoldistrikt vara berättigat till statsbidrag.

Till sådan ombyggnad syntes enligt överstyrelsens uppfattning böra räknas

sådana förändringar, varigenom nya undervisningslokaler av ifrågavarande

slag tillkommit genom utökning av byggnadskroppens storlek. Vidare

ansåg överstyrelsen, att, då i ett skolhus, som uppförts före den 1 juli

1912, funnits tjänstebostäder, vilka vid en senare tidpunkt tagits i anspråk

för anordnande av nya lärosalar eller gymnastikrum, varigenom skoldistriktet

påtagit sig kostnader icke blott för dessa undervisningslokalers

iordningställande utan jämväl för anskaffande av nya tjänstebostäder,

statsbidrag av här ifrågavarande slag borde utgå för de efter den 1 juli

1912 tillkomna undervisningslokalerna. Detsamma gällde, då ett skoldistrikt

efter sistnämnda tidpunkt låtit omändra till en skolanläggning hörande

särskilt bostadshus till undervisningslokaler.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 223.

7

Överstyrelsen tillstyrkte med i huvudsak den nu anförda motiveringen

bifall till ett par av de i besvären framställda yrkandena men avstyrkte

andra. Genom nådigt utslag den 21 september 1957 fann Kungl. Maj:t ej

skäl att göra ändring i länsstyrelsens beslut. Det torde sålunda få anses

vara fastslaget, att statsbidrag icke kan utgå till nya klassrum och gymnastikrum,

som tillkommit på sätt, överstyrelsen här ovan angivit.

Överstyrelsen grundade sitt ovan angivna ståndpunktstagande bland

annat på den uppfattningen, att avsikten med riksdagens beslut örn statsbidrag

till redan befintliga undervisningslokaler varit att lätta trycket i

allmänhet av kommunernas utgiftsbördor för skolväsendet och alltså att

giva visst understöd även i sådana fall, där kommunerna genom örn- och

tillbyggnader för anskaffande av erforderliga nya undervisningslokaler nödgats

påtaga sig betydande kostnader, för vilkas gäldande amorteringslån

i vissa fall måst upptagas. Överstyrelsen fann, sedan riksdagen godtagit

förut omnämnda grunder för statsbidrags utgående, sin ståndpunkt så mycket

mer följdriktig, som det framstod såsom uppenbart, att anskaffning

av behövliga undervisningslokaler genom uppförande av nybyggnader

skulle hava kommit att draga väsentligt större kostnader.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren

av herr K. A. Johanson m. fl. (I: 4) och den andra inom andra kammaren

av herr J. A. Persson i Tidaholm rrv. fl. (II: 12), vari hemställts, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Majit tillkännagiva, att riksdagen funnit

bestämmelserna angående bidrag till byggnader för folkskoleväsendet

böra ändras i enlighet med vad i motionerna anförts;

dels och två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren

av herrar K. W. Bodin och J. Sandén (I: 19) och den andra inom andra

kammaren av herr II. Hallén m. fl. (II: 9), vari yrkats, att riksdagen måtte

besluta, att byggnadsbolag å 150 kronor må utgå även för klassrum och

gymnastikrum, som tillkommit genom t. ex. förändring av tjänstebostad

eller inredning av vindsvåning till undervisningslokal, och att § 11 mom. 3

i kungörelsen den 6 mars 1936 (nr 45) i följd därav förtydligas på så sätt,

att det klart framgår, att rätten till byggnadsbidrag skall vara beroende

av lokalens och icke byggnadens ålder.

I den mån redogörelse i det följande ej lämnas för de skäl, som anförts

till stöd för de motionsvis framställda yrkandena, får utskottet hänvisa

till motionerna I: 4 och II: 9.

Till stöd för det i motionerna 1:4 och 11:12 framställda yrkandet

har i motionen I: 4 anförts bland annat:

Vid tillämpningen av de av 1935 års riksdag beslutade grunderna för

statsbidrag till undervisningslokaler för folkskoleväsendet hade i visst avseende

yppat sig förhållanden, som synts nödvändiggöra ett förtydligande

från riksdagens sida. Härmed åsyftades frågan örn statsbidrag till sådana

vid statsbidragsbestämmelsernas ikraftträdande redan befintliga un
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 223.

dervisningslokaler, som anskaffats efter den 1 juli 1912 genom örn- eller

tillbyggnad av tidigare \ bruk tagna skolhus. Genom avgörandet i ett besvärsmål,

som funnes refererat i regeringsrättens årsbok 1937, nr 44, hade

statsbidrag befunnits icke skola utgå till kostnaderna för vissa dylika lokaler.

Med stöd härav hade också statsbidrag, som i många liknande fall

redan utbetalats för redovisningsåret 1936—1937, återkrävts av riksräkenskapsverket.

Nämnda avgörande av regeringsrätten syntes utgå ifrån att statsbidragsbestämmelserna

i fråga om redan befintliga undervisningslokaler överh

u vild icke medgåve statsbidrag till sådan lokalanskaffning, som skett

visserligen inom den enligt dessa bestämmelser gällande tidsperioden men

icke genom nybyggnad utan genom örn- eller tillbyggnad av äldre skolhus,

tillkomna före ingången av sagda period. Både den länsstyrelse, vars beslut

målet gällde, och statskontoret, vars utlåtande inhämtats av regeringsrätten,

hade uttalat sig i sådan riktning angående statsbidragsbestämmelsernas

innebörd. I fråga örn de skäl, som av dem anförts till stöd för denna

tolkning av statsbidragsbestämmelserna, torde få hänvisas till referatet i

regeringsrättens årsbok. Beträffande statskontorets argumentering borde

dock nämnas, att densamma väsentligen utgått från ett uttalande i det

för statsbidragsbestämmelserna grundläggande sakkunnigbetänkandet, varav

statskontoret ansett sig kunna sluta, att enligt de sakkunnigas mening

byggnadens — och icke den enskilda lokalens — ålder borde vara avgörande

för rätten till bidrag.

Den omförmälda begränsningen av statsbidragsrätten förefölle sakligt

sett alldeles orimlig. Det hade visat sig, att den drabbade en mycket ansenlig

del av lokalanskaffningen för folkskoleväsendet under den ifrågavarande

perioden. För många skoldistrikt hade frågan ej ringa ekonomisk betydelse.

Någon anledning funnes säkerligen icke att antaga, att bidragsbestämmelsernas

tillämpning för här avsedda fall skulle i nämnvärd mån betyda

större bidrag än de verkliga kostnaderna. Däremot kunde man tvivelsutan

visa på många dylika fall, där lokalanskaffningen dock dragit så ansenliga

kostnader, att bidrag härtill måste anses fullt ut lika behövliga som till

nybyggnadskostnader. Det syntes påtagligt, att bidragssystemet, örn dessa

fall uteslötes, finge en vida mer irrationell verkan, än örn de medtoges.

Frågan tillspetsades ytterligare, örn man besinnade, att skoldistrikten ju

omöjligen kunnat förutse, att sättet för lokalanskaffningen skulle framdeles

kunna bliva avgörande för statsbidragsrätten. Man kunde peka på

fall, där vid besluten örn lokalanskaffningen alternativa förslag förelegat,

avseende det ena nybyggnad och det andra örn- eller tillbyggnad, och där

man på fullt giltiga skäl stannat för det senare alternativet. Där valet

av detta alternativ betytt en fullt tillfredsställande lösning av den aktuella

lokalfrågan till mindre kostnad för det allmänna, än nybyggnad skalle hava

inneburit, måste det förefalla så mycket mera orimligt att skoldistriktet nu

— just därför att det valt detta alternativ — skulle bliva utan statsbidrag

som det eljest kunnat erhålla.

Det borde också erinras, att skolöverstyrelsen, vars utlåtande likaledes

inhämtats i det omförmälda besvärsmålet och som därvid tydligen utgått

från sakliga synpunkter på frågan, uttalat sig för en helt annan tillämpning

av bidragsgrunderna i förevarande hänseende än den som regeringsrättens

avgörande syntes betyda. Innebörden av dess ståndpunkt i frågan

syntes sammanfattningsvis kunna sägas vara, att statsbidrag borde utgå

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 223.

9

för anordnande av lärosalar och gymnastikrum i här avsedda fall, så framt

icke anordnandet endast bestått i att utrymmen, som förut ej använts till

sådana lokaler, apterats för ändamålet genom inrednings- eller därmed

jämförliga mindre arbeten. En tillämpning av bidragsgrunderna enligt den

ståndpunkt skolöverstyrelsen intagit i berörda besvärsmål syntes bäst

motsvara syftet med ifrågavarande statsbidrag. Då emellertid en dylik tillämpning

icke numera torde kunna komma till stånd utan ett förtydligande

av bidragsbestämmelserna, syntes riksdagen böra taga initiativ härtill.

Ett dylikt förtydligande borde givetvis så avfattas, att skoldistrikten

ägde utbekomma bidrag i samma utsträckning, som örn bestämmelser av

åsyftade innebörd hade gällt alltifrån bidragssystemets införande.

I motionen II: 9 har till stöd för det i motionerna 1:19 och

II: 9 framställda förslaget anförts bland annat följande.

Regeringsrättens stränga tolkning av bestämmelserna angående byggnadsbidrag

hade åstadkommit en betydande irritation ute i skoldistrikten.

För många distrikt skulle förlusten av de beräknade bidragen bliva synnerligen

kännbar. Detta gällde särskilt de distrikt, som under åren närmast

före författningens ikraftträdande inrett eller uppfört nya undervisningslokaler.

Örn distrikt före den 1 juli 1936 påbörjat förändring av tjänstebostad

till klassrum och detta tagits i bruk höstterminen 1936, skulle

detta bliva alldeles särskilt illa ställt, då ju distriktet icke vid oförändrad

tillämpning av nuvarande bestämmelser skulle erhålla något statsbidrag

men däremot kunnat erhålla sådant, örn byggnadstillstånd sökts enligt

§ 3 i författningen.

Utskottet har i vederbörlig ordning anhållit örn uppgift från riksräkenskapsverket

angående inom ämbetsverket framställda anmärkningar rörande

utbetalda byggnadsbidrag för redan befintliga undervisningslokaler samt

de skäl, på vilka dessa anmärkningar äro grundade. Riksräkenskapsverket

har till utskottet överlämnat en promemoria i ämnet, vilken i transummerade

delar är såsom Bilaga fogad vid detta utlåtande.

I anledning av vad revisorerna anfört angående länsstyrelsernas redovisning

av anslaget till bidrag till undervisningslokaler utgår utskottet

ifrån att Kungl. Maj:t redan har sin uppmärksamhet riktad på denna

fråga, varför utskottet icke anser revisorernas ifrågavarande uttalande påkalla

någon åtgärd från riksdagens sida.

Vidkommande de motionsvis framställda yrkandena får utskottet erinra,

att jämlikt gällande bestämmelser angående statsbidrag till byggnader för

folkskoleväsendet (kungörelsen 45/1936) utgå enligt i kungörelsen intagna

bestämmelser dels byggnadsbidrag till nya undervisningslokaler, som kommit

till utförande efter den 1 juli 1936, dels byggnadsbidrag för redan befintliga

undervisningslokaler för varje den 1 juli 1936 befintligt, skoldistriktet

tillhörigt klassrum eller gymnastikrum, som icke tagits i bruk

före den 1 juli 1912, dels ock byggnadsbidrag för byggnadsarbeten, utförda

efter den 1 juli 1936, varigenom nya för undervisningen avsedda

Utskottet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr ''223.

lokaler utvinnas. Enligt regeringsrättens i det föregående berörda utslag

och i enlighet med den tolkning riksräkenskapsverket i sina framställda

anmärkningar givit detsamma har statsbidrag emellertid ansetts icke kunna

utgå för sådana klassrum eller gymnastikrum, vilka äro belägna i skolhus

uppförda före den 1 juli 1912 men som tillkommit genom senare vidtagen

örn- eller tillbyggnad. Genom den tolkning regeringsrätten givit bestämmelserna

på hithörande område har sålunda, såsom framgår av omfattningen

av de utav riksräkenskapsverket framställda anmärkningarna mot

utbetalta statsbidrag för redan befintliga undervisningslokaler, dylikt bidrag

ansetts icke författningsenligt kunna utgå för ett synnerligen stort

antal klassrum och gymnastikrum, vilka under tiden den 1 juli 1912—

den 30 juni 1936 utvunnits genom till- och ombyggnadsarbeten å skolhusbyggnader,

uppförda före den 1 juli 1912. Utskottet finner det icke vara

i god överensstämmelse med författningens syftemål att förvägra skoldistrikten

statsbidrag för det stora antal klassrum eller gymnastikrum,

vilka under tiden den 1 juli 1912—den 30 juni 1936 på skoldistriktens bekostnad

tillkommit genom omfattande om- eller tillbyggnadsarbeten av

de före den 1 juli 1912 uppförda skolhusbyggnaderna. Utskottet anser för

den skull erforderligt, att beträffande de nuvarande författningsbestämmelserna

rörande statsbidrag av ifrågavarande slag, sådan ändring vidtages,

att skoldistrikten må kunna komma i åtnjutande av statsbidrag

jämväl för sådana klassrum och gymnastikrum, vilka äro belägna i skolhus,

uppförda före den 1 juli 1912 men som tillkommit genom senare vidtagen

verklig örn- eller tillbyggnad av skolhusbyggnaden. Beträffande den

nu ifrågasatta författningsändringen får utskottet i övrigt hänvisa till vad

skolöverstyrelsen i sitt här ovan intagna utlåtande anfört rörande överstyrelsens

tolkning av de nu gällande bestämmelserna örn statsbidrag för

redan befintliga undervisningslokaler. Den ståndpunkt, skolöverstyrelsen

här intagit, synes utskottet i huvudsak kunna läggas till grund för en

ändring av de nuvarande bestämmelserna i ämnet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 4 och

11:12 samt 1:19 och 11:9, bemyndiga Kungl. Majit att

vidtaga sådana ändringar av gällande bestämmelser rörande

byggnadsbidrag för redan befintliga undervisningslokaler,

att dylikt bidrag må kunna utgå till skoldistrikt i den

vidsträcktare omfattning utskottet i det föregående angivit.

3:o). Statsbidrag till nybyggnader för folkskoleväsendet. Under ecklesiastikdepartementet,

§ 46, hava revisorerna gjort vissa uttalanden rörande

statsbidrag till nybyggnader för folkskoleväsendet. (Del I sid. 219—

226.)

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 223.

11

Revisorerna hava sammanfattat sina iakttagelser på följande sätt:

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, uppskattades i samband

med statens övertagande av vissa utgifter för folkskoleväsendet kostnaderna

för behövliga skollokaler under närmast följande tioårsperiod till

approximativt 20,000,000 kronor, av vilket belopp staten skulle bidraga

med 75 procent eller 15,000,000 kronor. Visserligen uttalade föredragande

departementschefen vid framläggandet av proposition till 1935 års riksdag

örn statens övertagande av vissa kostnader för folkskoleväsendet, att

det vore ogörligt att på förhand beräkna anslagsbehovet men att staten

likväl hade i sin hand möjlighet att reglera nybyggnadsverksamhetens omfattning

och därmed även tillse att kostnaderna skäligen anpassades efter

vad statsbudgeten kunde bära.

Emellertid har det visat sig, att anspråken på nya undervisningslokaler

tagit en sådan omfattning, att redan efter två budgetår bidrag beviljats å

kostnadsbelopp, vilka betydligt överstiga vad som vid tidpunkten för statens

övertagande av dessa utgifter beräknades för den närmaste tioårsperioden.

Sålunda har Kungl. Maj:t under budgetåret 1936/37 beviljat

statsbidrag till 51 byggnadsföretag beräknat å en högsta kostnadssumma

av sammanlagt 4,635,967 kronor. Motsvarande siffror för budgetåret

1937/38 voro respektive 131 och 13,361,044 kronor 50 öre samt för tiden

1 juli—31 oktober 1938 52 och 5,885,904 kronor. På Kungl. Maj:ts prövning

beroende ansökningar om byggnadsbidrag till skolbyggnader uppgingo

den 1 november 1938 till 100, representerande en kostnadssumma

av ungefär 15,000,000 kronor. Av dessa ansökningar har skolöverstyrelsen

hittills tillstyrkt 32 företag med en högsta kostnadssumma av 2,742,340

kronor, varå statsbidrag må beräknas.

Beträffande statsbidrag, som beviljas av länsstyrelserna, äro motsvarande

siffror för budgetåret 1936/37 31 företag respektive 118,761 kronor

44 öre, för budgetåret 1937/38 52 företag respektive 265,486 kronor 82 öre

samt för tiden 1 juli—31 oktober 1938 26 företag respektive 120,446 kronor

79 öre.

Byggnadsbidrag till nya undervisningslokaler har sålunda beviljats till

sammanlagt 343 byggnadsföretag med en fastställd högsta kostnadssumma

av tillhopa 24,387,610 kronor 55 öre. Av nämnda byggnadsföretag och

kostnadssumma belöpa sig 33 respektive 10,690,526 kronor 50 öre på städerna

och 310 respektive 13,697,084 kronor 5 öre på landsbygden. Enligt

statistisk årsbok för år 1938 utgjorde antalet barn i skolåldern vid mitten

av år 1935 217,237 i städerna och 574,901 å landsbygden.

Vidare må i detta sammanhang omnämnas, att från anslaget till kommunala

beredskapsarbeten anvisats bidrag till skolbyggnader vid folkskoleväsendet

under budgetåret 1936/37 till 22 byggnadsföretag med sammanlagt

433,545 kronor, beräknat å en kostnadssumma av 532,900 kronor,

samt under budgetåret 1937/38 till 1 byggnadsföretag med 146,030 kronor,

beräknat å en kostnadssumma av 162,250 kronor.

Med hänsyn till de stora kostnader, som sålunda komma att för framtiden

vila å .staten för uppförande av nya undervisningslokaler vid folkskoleväsendet,

hava revisorerna ansett sig böra ägna uppmärksamhet åt

frågan örn statens bidrag till nya skolhus och en del därmed sammanhängande

spörsmål, vilka synas vara av beskaffenhet att påkalla riksdagens

uppmärksamhet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 223.

Vid sin granskning hava revisorerna iakttagit, hurusom de nuvarande bestämmelserna

angående statsbidrag till skolbyggnader medfört, att för samma

nettoutrymme ekonomiskt mera bärkraftiga skoldistrikt med anspråk på

högre byggnadsstandard ifråga om sina skolhus erhållit byggnadsbidrag med

proportionsvis högre belopp än mindre välsituerade skoldistrikt med lägre

byggnadsstandard. Förmögnare skoldistrikt hava även ansett sig kunna inreda

ett flertal specialrum av olika slag m. m., varå statsbidrag erhållits,

medan fattigare skoldistrikt icke haft råd att utrusta sina skolbyggnader

med dylika utrymmen. På grund av frånvaron av maximerande bestämmelser

beträffande de bvggnadskostnader, för vilka statsbidrag må utgå, hava

statsbidragen för dessa byggnader i skoldistrikt, där kvalitetsfordringarna ä

undervisningslokaler varit synnerligen höga, kommit att ökas på ett sätt,

som från början näppeligen torde hava beräknats.

Enligt de nuvarande statsbidragsbestämmelserna utgår för närvarande

ej något statsbidrag för reparation av skolbyggnader. Detta har medfört,

att skoldistrikt i stället för att genom reparation iståndsätta en skolhusanläggning

vidtagit nybyggnad, för vars uppförande statsbidrag kunnat erhållas.

Ett dylikt tillvägagångssätt måste givetvis ur det allmännas synpunkt

bliva mera kostsamt än att iståndsätta den äldre byggnaden, under förutsättning

att sistnämnda byggnad i övrigt varit tjänlig för sitt ändamål.

Handläggningen av byggnadsärendena företer enligt revisorernas mening

åtskilliga brister. Sålunda har det inträffat, att tomt inköpts och ritningar

uppgjorts för höga kostnader, varefter det visat sig, att skolorganisationen

ej kunnat godkännas eller ritningen icke överensstämt med de krav, som

vederbörande myndigheter ansett sig böra ställa på densamma, varför hela

byggnadsfrågan måst från början upptagas till förnyad dyr och omständlig

behandling. Sålunda hava revisorerna uppmärksammat fall, då skoldistrikt

låtit uppgöra ritningar till skolhusbyggnader, vilka sedermera icke kommit

till utförande på grund av de höga byggnadskostnaderna. I ett sådant fall

hava utgifterna för uppgörandet av ritningar medfört kostnader för distriktet,

motsvarande en uttaxering inom kommunen med nära 3 kronor per

skattekrona.

Tiden för byggnadsärendenas behandling hos myndigheterna har, enligt

vad revisorerna inhämtat, varierat mellan 5 månader och två år, vilket i

allmänhet berott på otillräcklig arbetskraft hos skolöverstyrelsen för granskning

av ritningar m. m. Detta dröjsmål med ärendenas handläggning har

för skoldistrikten medfört vissa olägenheter. Sålunda har inträffat, att de vid

byggets planläggning beräknade kostnaderna sedermera på grund av prishöjning

m. m. ökats och icke kunnat läggas till grund vid statsbidragets beräknande.

I anledning härav bär bvggnadsfrågan måst ånyo upptagas till

behandling och tilläggsbidrag beviljas.

Länsstyrelsen äger fastställa den högsta kostnadssumman, varå statsbidrag

beviljas i de fall, där kostnaden för skolbyggnaden beräknas uppgå till

högst 10,000 kronor. Av utredningen framgår att antalet byggnadsföretag,

angående vilka länsstyrelsen fastställt den högsta kostnadssumman, avsevärt

ökats. Skolöverstyrelsen har framhållit, att överstyrelsen saknar närmare

kännedom om i vilken utsträckning länsstyrelserna bevilja dylika bidrag.

Genom denna länsstyrelsernas befogenhet att inom en viss kostnadsram

bevilja byggnadsbidrag för nya undervisningslokaler försvåras ofta möjligheten

att i samband med behandlingen av större byggnadsföretag omorganisera

skoldistriktet på ett mera ändamålsenligt sätt, enär organisationen

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 228.

13

genom de tidigare av länsstyrelsen godkända mindre byggnadsföretagen i

viss mån fastlåsts. Det måste fördenskull ifrågasättas, örn det kan anses

lämpligt, att olika myndigheter besluta i dessa byggnadsfrågor, då därigenom

svårigheter givetvis måste uppstå att erhålla överblick och enhetlig

behandling av dessa ärenden.

Slutligen vilja revisorerna framhålla, att den nu gällande bestämmelsen

om bidrag med 75 procent av byggnadskostnaderna, fördelat på 25 år, i

många fall föranlett skoldistrikten till väl optimistiska kalkyler beträffande

den ekonomiska innebörden av de förmåner, som sålunda stå dem till buds.

Den pågående stegringen av utgifterna för skolhusbyggandet och de förhållanden,

som därmed hava samband, finna revisorerna vara av den betydelse,

att de velat bringa de gjorda iakttagelserna till riksdagens kännedom.

Yttranden hava avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket och

skolöverstyrelsen (Del II, sid. 202—212).

Statskontoret har anfört bland annat följande:

Vidkommande de av revisorerna gjorda iakttagelserna och påpekandena

får statskontoret uttala, att det torde få anses önskvärt, om maximerande

bestämmelser ifråga örn byggnadskostnaderna kunde föreskrivas. _ Även

utan dylika bestämmelser borde emellertid kunna förutsättas, att vid den

byggnadssakkunniga prövning, som ifrågavarande ärenden underkastas,

tillsyn utövas däröver, att byggnadskostnaderna per ytenhet hållas inom

rimliga gränser.

Likaledes torde få förutsättas, att folkskolinspektörernas granskning av

dessa ärenden skall förebygga, att skoldistrikten i onödan tillgodose föreliggande

lokalbehov genom nybyggnad med statsbidrag i stället för att genom

icke statsbidragsberättigande reparationer bereda tillgång till erforderliga

lokaler i redan befintlig skolbyggnad.

Att skoldistrikt kan förorsakas dryga kostnader för ritningar till en skolhusanläggning,

som distriktet sedermera av kostnadsskäl icke kan bringa

till utförande, torde icke kunna anses vara en omständighet, som bör föranleda

till vidtagandet av särskilda åtgärder från statsmyndigheternas sida.

Detta lär även gälla beträffande det i ärendet omförmälda förhållandet, att

gällande statsbidragsbestämmelser i många fall föranlett skoldistrikten till

väl optimistiska ekonomiska kalkyler.

I sitt betänkande (sid. 76) yttrade folkskolesakkunniga, bland annat, att

det borde åligga folkskolinspektören att undersöka, huruvida den planerade

skolanläggningen vore av behovet påkallad samt om dess uppförande vore

ägnat att befrämja skolväsendets planmässiga och ändamålsenliga utveckling

icke endast med hänsyn till förhållandena i det skoldistrikt, där byggnaden

skulle uppföras, utan även med beaktande av skolförhållandena i

angränsande skoldistrikt. Detta finge anses vara av synnerlig vikt för befrämjande

av rationaliseringssträvandena.

Skolöverstyrelsen har yttrat bland annat:

Riksdagens revisorer framhålla, att statsbidrag för närvarande icke utgår

till reparationer av skolbyggnader, vilket medfört, att skoldistrikt i

stället för att genom reparation iståndsätta en skolhusanläggning uppfört

nybyggnad, vartill statsbidrag kunnat erhållas, ett tillvägagångssätt, som

ur det allmännas synpunkt blivit mer kostsamt än att iståndsätta den äldre

byggnaden.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr IMS.

I anledning härav vill överstyrelsen erinra därom, att överstyrelsen vid

sin handläggning av ärenden rörande statsbidrag till nybyggnader alltid

undersöker, om de gamla skolbyggnaderna kunna iståndsättas, så att de

för framtiden kunna tagas i anspråk för undervisningsändamål. Det säger

sig självt, att överstyrelsen icke kan genom någon sin ledamot eller genom

sitt byggnadssakkunniga biträde på ort och ställe utföra dessa undersökningar,

utan överstyrelsen måste grunda sitt ställningstagande på de intyg

och värderingar, som anskaffas genom de lokala skolmyndigheternas försorg.

Överstyrelsen kan därför icke på grund av egen erfarenhet påstå, att

fall icke förekommit, då gammalt skolhus, som genom reparation kunnat

försättas i för framtiden användbart skick, blivit ersatt med nybyggnad.

Men överstyrelsen anser sig dock hava sannolika skäl för det antagandet,

att, om dylikt tillvägagångssätt förekommit, så skett endast i ett eller annat

undantagsfall. Kommunernas egna utgifter för uppförande av en ny skolbyggnad

bliva nämligen särskilt i de fall, då medel till byggnadsföretagets

utförande måste helt eller delvis upplånas, så betydande, att enbart däri

ligger en viss garanti för att mindre nödvändiga nybyggnadsföretag icke

beslutas.

Beträffande handläggningen av byggnadsärendena yttra riksdagens revisorer,

att den företer åtskilliga brister. I detta avseende anföres, att det inträffat,

att tomt inköpts och ritningar uppgjorts för höga kostnader, varefter

det visat sig, att skolorganisationen ej kunnat godkännas eller att ritningen

icke överensstämt med de krav, som vederbörande myndigheter

ansett sig böra ställa på densamma, varför hela byggnadsfrågan måst från

början upptagas till förnyad dyr och omständlig behandling.

I anledning av detta revisorernas uttalande tillåter sig överstyrelsen lämna

en summarisk redogörelse för det sätt, på vilket överstyrelsen handlägger

här ifrågavarande ärenden.

Då ansökning om statsbidrag till skolbyggnader inkommit, undersöker

överstyrelsen så noggrant som ske kan skolväsendets organisation och barnantalet

inom vederbörande skoldistrikt i dess helhet eller, då fråga är örn

stora skoldistrikt, den del av detsamma, som beröres av det föreslagna byggnadsföretaget,

antingen i avsikt att utröna, dels huruvida sådan centralisering,

som kan komma att hava inverkan på det planerade skolhusbygget,

kan förutses, dels huruvida de befintliga skollokalerna äro av sådan beskaffenhet,

att de kunna repareras och nybyggnad därigenom undvikas. I sistnämnda

avseende fordrar överstyrelsen, att intyg av länsarkitekten eller

annan byggnadssakkunnig person skall företes rörande de förutvarande

lokalernas beskaffenhet.

Vidare granskas ritningar och kostnadsberäkningar av överstyrelsens

byggnadssakkunniga biträde, varvid undersökes, huruvida onödigt hög

byggnadsstandard är föreslagen, i vilket fall anmärkning göres och lämplig

nedskärning av kostnadsberäkningarna föreslås. Å andra sidan prövas ock,

huruvida den föreslagna byggnaden kan anses vara tillräcklig solid med hänsyn

till konstruktion och byggnadsmaterial. Överstyrelsen bär så till exempel

förklarat sig icke kunna tillstyrka, att skolhus med väggar av bräder

och sågspånsfyllning komma till utförande med bidrag av statsmedel, och

Kungl. Majit har godkänt denna överstyrelsens uppfattning.

Vid behandlingen av ansökningarna finner överstyrelsen icke sällan, att

de föreslagna byggnaderna äro för stora i förhållande till barnantalet, varvid

nedskärning av byggnadsprogrammet föreslås, eller ock, att byggnadens

planlösning är oekonomisk, varvid anvisningar givas om en bättre

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande. Nr 223.

15

disposition. Genom dylika åtgärder uppnås avsevärda besparingar i byggnadskostnaderna.

I vissa fall har överstyrelsen även funnit föreslagna skolbyggnader

onödiga. Statsbidrag har givetvis då avstyrkts.

I andra fall kan det befinnas, att vissa skolor inom distriktet böra indragas

och barnen hänvisas till den skola, för vilken nybyggnad är ifrågasatt.

En sådan av överstyrelsen föreslagen centralisering kan någon gång, ehuru

ytterst sällan, medföra, att den av skoldistriktet företedda byggnadsplanen

måste något utökas. En dylik åtgärd medför dock, att det allmännas

utgifter för skolväsendet under framtiden i stort sett bliva mindre än örn

skoldistriktets plan följdes.

I ett stort antal fall äro de planer och handlingar, på vilka statsbidragsansökningarna

grunda sig, bristfälliga och i behov av omarbetning eller

komplettering, varför nya uppgifter måste infordras eller ansökningshandlingarna

i sin helhet återremitteras till respektive skoldistrikt. Mången

gång äro ritningarna uppgjorda av person utan arkitektutbildning eller av

arkitekt utan erfarenhet om skolbyggnaders planläggning, varför ändringar

måste göras för åstadkommande av bättre planlösning och lägre byggnadskostnader.

I detta sammanhang anser sig överstyrelsen även böra meddela,

att överstyrelsen låtit utarbeta samt till folkskolinspektörer och skoldistrikt

utsända såväl blanketter som promemorior, så att de uppgifter, som äro

erforderliga för ansökningarnas bedömande, skola kunna lämnas redan i

samband med ansökningarnas ingivande.

Sedan ärendena på i huvudsak här ovan angivet sätt granskats, överlämnas

de till Kungl. Majit med underdånigt utlåtande och förslag, varvid

statsbidrag tillstyrkes eller avstyrkes allt efter ärendets beskaffenhet. I vissa

fall påyrkas avdrag på grund av att byggnadsplanen upptager för stora eller

eljest icke statsbidragsberättigade utrymmen eller därför, att gammal skolbyggnad

finnes, som visserligen icke längre bör användas för undervisningsändamål,

men som kan tagas i anspråk för andra, t. ex. kommunala

uppgifter, eller som har ett visst, av sakkunnig person vitsordat rivningsvärde.

Icke sällan föreslås, att, örn statsbidrag beviljas, av överstyrelsen

såsom nödvändiga ansedda förbättringar i fråga örn lokalernas disposition

eller i andra avseenden skola av skoldistrikten iakttagas vid byggnadsarbetenas

utförande.

Byggnadsärendena underkastas alltså en mycket ingående granskning,

innan de överlämnas till Kungl. Majit för prövning och avgörande.

Beträffande därefter tiden för byggn adsärend en as behandling hos myndigheterna

anföra riksdagens revisorer, att den varierat mellan 5 månader

och 2 år, vilket angives i allmänhet hava berott på otillräcklig arbetskraft

hos överstyrelsen för granskning av ritningar m. m. I anledning av detta

revisorernas påpekande tillåter sig överstyrelsen erinra därom, att det på

grund av det stora antal byggnadsärenden, som inkommit till överstyrelsen,

icke varit möjligt att utföra granskningsarbctena så snabbt som ömkligt

hade varit. Detta har överstyrelsen upprepade gånger i underdåniga yttranden

framhållit, och Kungl. Majit har ock anvisat medel till anskaffande

av tillfällig arbetskraft för vissa, kortare tider. En undersökning,

som överstyrelsen med ledning av sina diarier verkställt för tiden 1 juli

1930—31 oktober 1938 visar, att ärendena för behandling inom överstyrelsen

i medeltal krävt en tid av 3 J/2 månader. Den kortaste behandlingstiden

har uppgått till 7 dagar och den kingsta till, såsom riksdagens revisorer

framhålla, omkring 2 är. De ärenden, sorn krävt den kingsta tiden,

hava i regel befunnit sig i ett så outrett och otillfredsställande skick, att de

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 223.

Utskottet.

mäst återremitteras till skoldistrikten, varvid det inträffat, att ärendena

återkommit till överstyrelsen först efter flera månaders, ja, i något fall

först efter mer än ett års förlopp.

Riksdagens revisorer ifrågasätta vidare, om det kan anses lämpligt, att

olika myndigheter besluta i byggnadsfrågorna, då därigenom svårigheter

måste uppstå att erhålla enhetlig överblick över och behandling av dessa

ärenden. I anledning härav vill överstyrelsen framhålla, att örn riksdagen

skulle finna, att även de ärenden, som enligt nu gällande författning avgöras

av länsstyrelserna, böra handläggas av överstyrelsen, kräves en mot det

därigenom ökade antalet ärenden svarande förstärkning av överstyrelsens

arbetskrafter.

I detta sammanhang har utskottet till behandling upptagit en inom andra

kammaren av herr E. Ericsson i Sörsjön väckt motion (II: 36), vari hemställts,

att riksdagen måtte besluta sådan ändring av nu gällande bestämmelser

angående statsbidrag för anordnande av undervisningslokaler för

folkskoleväsendet att 75 procent i bidrag må utgå å godkända byggnadskostnader

även vid reparation av förut befintliga lokaler.

Till stöd för detta yrkande har anförts bland annat:

De år 1935 av riksdagen antagna bestämmelserna angående statsbidrag

till anordnande av undervisningslokaler för folkskoleväsendet blevo av sådan

innebörd, att statsbidrag ej kan medgivas för reparation av redan befintliga

lokaler, utan utgår sådant endast då nybyggnad skall ske. Ehuru

förevarande bestämmelser icke varit i tillämpning under så lång tid torde

dock så pass erfarenhet hava vunnits att man med ledning härav kan hava

anledning ifrågasätta, huruvida icke en ändring redan nu bör vidtagas i

grunderna för ^anordnande av statsbidrag.

Det är ganska naturligt att kommunerna vid fråga örn lösande av uppgiften

att åstadkomma lämpliga och nödvändiga undervisningslokaler äro

angelägna efterse, att största möjliga ekonomiska fördel vinnes för den

egna kommunen, och i flertalet fall torde detta i och för sig vällovliga syftemål

bäst kunna realiseras genom nybyggnad, för vilket statsbidrag erhålles

å de godkända byggnadskostnaderna med 75 procent. Därför blir det oftast

en trängande angelägenhet för vederbörande att i görligaste mån söka förhindra

att förut befintliga otillfredsställande undervisningslokaler genom

reparation och ombyggnad försättas i för skolundervisningen acceptabelt

och lagenligt skick, enär detta i regel ställer sig ekonomiskt ofördelaktigare

för kommunerna.

De företeelser av den beskaffenhet, varom här är fråga, skulle kunna med

fördel för både staten och kommunerna bortelimineras, örn bestämmelserna

angående statsbidrag ändrades på så sätt, att samma procentuella bidrag

som nu utgår för nybyggnad finge tillgodogöras skoldistrikten även vid

reparation av lokaler som redan finnas. Härvid avses icke sådana mindre

reparationer, vilka årligen kunna komma i fråga för underhåll av undervisningslokaler,

utan reparation av mera omfattande beskaffenhet för iordningställande

av tjänligare lokaler.

Såsom av revisorernas anförande framgår beräknades i samband med

statens övertagande av vissa utgifter för folkskoleväsendet kostnaderna för

nya skollokaler under närmast följande tioårsperiod till 20 miljoner kro
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 223.

17

nor, av vilket belopp staten skulle bidraga med 75 procent eller 15 miljoner

kronor. Det hade emellertid visat sig, att anspråken på nya undervisningslokaler

tagit en sådan omfattning, att redan efter två budgetår bidrag

beviljats å kostnadsbelopp, vilka betydligt överstege, vad som beräknades

för den närmaste tioårsperioden.

Med hänsyn till de stora kostnader, som sålunda komma att för framtiden

vila å statsverket för uppförande av nya undervisningslokaler vid folkskoleväsendet,

vill utskottet framhålla, att det självfallet är av synnerlig vikt

att länsstyrelserna och skolöverstyrelsen vid handläggningen av frågorna

om statens bidrag till nya skolhus pröva och granska inkomna ansökningar

med särskilt aktgivande på att söka i möjligaste mån begränsa kostnaderna

och beskära anslagskraven. Skolöverstyrelsen har i sitt ovannämnda

yttrande lämnat en ingående redogörelse för ifrågavarande ärendens handläggning

inom överstyrelsen och framhållit, att byggnadsärendena underkastades

en mycket ingående granskning innan de överlämnades till Kungl.

Majit för prövning och avgörande. Utskottet förväntar emellertid, att såväl

skolöverstyrelsen som länsstyrelserna efter de av revisorerna gjorda påpekandena

skola inom ramen av nu gällande föreskrifter ytterligare skärpa

sin uppmärksamhet vid prövningen av berörda frågor och härvid särskilt

beakta att nybyggnadsföretag icke böra komma till stånd i sådana fall,

där dylika åtgärder skulle bliva ägnade att konservera en mindre ändamålsenlig

skolorganisation och försvåra en måhända önskvärd centralisering av

skolväsendet i ett skoldistrikt. Jämlikt gällande bestämmelser åligger det

statens vederbörande folkskolinspektörer att vid granskning av de i ansökningshandlingarna

lämnade uppgifterna jämväl beakta huruvida ifrågasatta

byggnadsarbeten äro med hänsyn till organisationen av distriktets

skolväsende i övrigt ändamålsenliga. Utskottet vill understryka vikten av

att folkskolinspektörerna med största uppmärksamhet iakttaga dessa förhållanden.

Utskottet har anledning förutsätta, att skolöverstyrelsen i anledning

av revisorernas påpekanden hos folkskolinspektörerna ytterligare

inskärper nödvändigheten av ett befrämjande av rationaliseringssträvandena

på nu ifrågavarande område.

Vidkommande revisorernas uttalande i fråga örn en eventuell centralisering

av beslutanderätten i nybyggnadsfrågorna skulle det, därest en dylik

åtgärd befunnes böra komma till stånd, ligga närmast till hands att från

länsstyrelserna överflytta handläggningen av dessa ärenden till skolöverstyrelsen.

Härför skulle emellertid, såsom överstyrelsen framhållit, krävas

en mot det därigenom ökade antalet ärenden svarande förstärkning av överstyrelsens

arbetskrafter. Detta spörsmål synes utskottet lämpligen böra

upptagas till prövning i samband med frågan angående skolöverstyrelsens

organisation, vilket spörsmål — sedan två nyligen avgivna särskilda sakkunnigbetänkanden

avgivits i ämnet — redan är föremål för Kungl. Maj:ts

uppmärksamhet.

Bihang till riksdagens protokoll 1030. 6 sami. Nr 223.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 223.

Utskottet.

Vad slutligen angår den av revisorerna berörda frågan angående

statsbidrag för reparation av skolbyggnader och det i motionen II: 36 i

ämnet framställda yrkandet vill utskottet erinra, att jämlikt § 13 i kungörelsen

nr 45/1936 angående statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet

skoldistrikt äger åtnjuta årligt underhålls- och materielbidrag av statsmedel

med 50 kronor för varje lokal, som tillhör distriktet, och med 25

kronor för varje av distriktet förhyrd lokal. Motionären har föreslagit

sådan ändring av gällande bestämmelser att statsbidrag skulle utgå med

75 procent av byggnadskostnader vid reparation av förut befintliga lokaler.

Ett bifall till motionärens förslag skulle med säkerhet medföra kostnader

av betydande storleksordning för statsverket. På grund härav och då

jämlikt ovannämnda bestämmelser statsbidrag utgår till underhåll av undervisningslokaler,

får utskottet avstyrka bifall till motionen II: 36. Utskottet

kommer i nästföljande punkt att göra hemställan beträffande nämnda

motion.

Med hänsyn till vad utskottet sålunda anfört har utskottet icke funnit

sig böra i anledning av revisorernas förevarande uttalande för närvarande

påkalla särskild åtgärd från riksdagens sida.

Vad i ärendet förekommit har utskottet likväl icke velat underlåta att

för riksdagen

omförmäla.

4:o) Motion angående viss ändring av gällande bestämmelser om statsbidrag

för anordnande av undervisningslokaler för folkskoleväsendet.

Med hänvisning till vad utskottet här ovan under punkt 3:o) anfört beträffande

motionen II: 36 får utskottet hemställa,

att motionen II: 36 icke må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 26 maj 1939.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS RÅSTOCK.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Gränebo, Johansson i Fredrikslund, Oscar Olsson, Nilsson

i Landeryd, Bergström, Gustafsson i Benestad, Pauli, Ström i Lidköping, Lindström, Bäcklund,

Bergman och Domö; samt

från andra kammaren: herrar Råstock, Jansson i Falun, Magnusson i Skövde, Törnkvist,

Danielsson, Persson i Falla, Jonsson i Eskilstuna, Ward, Weijne, Andersson i Södergård,

Andersson i Malmö och Hansson i Rubbestad.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 223.

19

Bilaga.

P. M.

angående inom riksräkenskapsverket framställda anmärkningar rörande

utbetalda byggnadsbidrag för redan befintliga undervisningslokaler

samt de skäl, på vilka dessa anmärkningar äro grundade.

Frågan angående skoldistriktens rätt till byggnadsbidrag för sådana

klassrum eller gymnastikrum, vilka äro belägna i skolhus uppförda före

den 1 juli 1912 men som tillkommit genom senare vidtagen om- eller tillbyggnad,

har vid flera tillfällen varit föremål för administrativ domstols

prövning. Sålunda har regeringsrätten genom utslag den 2 september 1937

(årsboken ref. 44) tagit ställning till nu ifrågavarande spörsmål. Då detta

utslag varit av grundläggande betydelse för den tolkning av förenämnda

föreskrifter, vilken kommit till uttryck i de av riksräkenskapsverket framställda

anmärkningarna, synes en närmare redogörelse för de omständigheter,

som i förenämnda fall föranlett regeringsrättens ställningstagande,

vara erforderlig.

Folkskolestyrelsen i E. distrikt hade hos vederbörande länsstyrelse anhållit

örn byggnadsbidrag för bland annat ett gymnastikrum i M. folkskola,

ett klassrum och ett gymnastikrum i K. skola samt ett klassrum i Ö. folkskola.

Skolstyrelsen hade därvid uppgivit, att ifrågavarande lokaler första

gången tagits i bruk, gymnastikrummet i M. folkskola höstterminen 1932,

de två rummen i K. skola höstterminen 1930 och klassrummet i Ö. folkskola

höstterminen 1919, samt att i envar av skolorna ett klassrum tagits

i bruk första gången före den 1 juli 1912. Rörande tillkomsten av de rum,

för vilka byggnadsbidrag begärdes, hade vidare meddelats, att gymnastikrummen

i M. och K. skolor erhållits genom påbyggnad av skolhusen, och

tillvaratagande av där befintliga vindsutrymmen, att klassrummet i K.

skola tillkommit genom omändring av en lärarinnebostad och ett kapprum

i skolhuset samt att klassrummet i Ö. skola erhållits genom omändring av

en slöjdsal, därvid ny sådan inretts å skolhusets vind.

Sedan länsstyrelsen lämnat ansökningen utan bifall, hade folkskolestyrelsen

besvärat sig hos Kungl. Majit och — under erinran örn att skoldistriktet

för örn- och tillbyggnad av äldre skolhus i och för åstadkommande

av bland annat ytterligare undervisningslokaler utbetalt för Ö. skolhus

7,639 kronor, för K. skolhus 8,650 kronor och för M. skolhus 15,679 kronor

— anfört bland annat, att med länsstyrelsens tolkning av bestämmelserna

statsbidrag skulle utgå endast för undervisningslokaler i efter den

1 juli 1912 helt nybyggda eller tillbyggda skolhus, såvida i det senare fallet

undervisningslokalerna förlagts till själva tillbyggnaden.

I över besvären infordrat utlåtande anförde skolöverstyrelsen, att överstyrelsen

i avsaknad av säker vägledning av den utredning, som föregått

bestämmelsernas utfärdande, måste känna en viss tveksamhet vid ståndpunkttagandet

i sådana ärenden, där tvist uppstått i fråga, huruvida och

från vilken tidpunkt skoldistrikt rätteligen kunde anses vara berättigat

erhålla statsbidrag för klassrum och gymnastikrum, som anordnats i den

1 juli 1912 befintligt skolhus genom därefter vidtagna förändringar av detsamma.

Emellertid hade överstyrelsen vid övervägandet av hithörande

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 233.

spörsmål för sin del funnit sig böra intaga följande ståndpunkt. Därest i

ett skolhus, uppfört före den 1 juli 1912, funnits sådant oanvänt utrymme,

sorn senare genom vissa mindre arbeten t. ex. genom uppsättande av en

vägg, upptagande av fönster, utförande av inredningsarbeten, såsom invändig

brädfodring och målning o. dyk. kunnat apteras till klassrum eller

gymnastikrum, borde enligt överstyrelsens mening byggnadsbidrag icke

utgå. I sådana fall åter, där gymnastik- eller klassrum i sådant skolhus

tillkommit genom verklig om- eller tillbyggnad, borde däremot skoldistrikt

anses berättigat till byggnadsbidrag. Till sådan ombyggnad syntes enligt

överstyrelsens uppfattning böra räknas sådan förändring, varigenom nya

undervisningslokaler av här ifrågavarande beskaffenhet tillkommit genom

utökning av byggnadskroppens storlek. Vissa gränsfall, där det kunde bliva

svårt att avgöra, huruvida de företagna ändringarna borde betraktas såsom

örn- eller tillbyggnad eller icke, kunde emellertid förekomma. Ett sådant

fall kunde t. ex. anses föreligga, då i ett skolhus funnits ett oanvänt

vindsutrymme, vilket till följd av skolans utveckling tagits i anspråk för

anordnande av nya lokaler. Hade sådana kunnat åstadkommas genom vidtagande

allenast av mindre omfattande arbeten, syntes i enlighet med vad

överstyrelsen anfört statsbidrag icke böra utgå. Hade däremot mera omfattande

ändringsarbeten i form av påbyggnad av skolhuset måst utföras,

syntes det överstyrelsen berättigat, att statsbidrag beviljades skoldistriktet.

Då i ett skolhus, uppfört före den 1 juli 1912, funnits tjänstebostäder,

som vid en senare tidpunkt tagits i anspråk för anordnande av nya lärosalar

eller gymnastikrum, hade skoldistriktet därigenom påtagit sig kostnader

icke blott för dessa undervisningslokalers iordningställande utan

jämväl för anskaffande av nya tjänstebostäder eller ock för kontant bostadsersättning

åt lärarna. Detsamma gällde, om ett skoldistrikt låtit omändra

till en skolanläggning hörande särskilt tjänstebostadshus till undervisningslokaler.

Därest nya klassrum eller gymnastikrum tillkommit genom

dylika åtgöranden, borde skoldistriktet vara berättigat till byggnadsbidrag.

I föreliggande fall hade gymnastikrummet i M. skola åstadkommits genom

att taket lyfts och byggnadens höjd ökats. I enlighet med de allmänna

synpunkter, överstyrelsen framfört, ansåge överstyrelsen, att skoldistriktet

vore berättigat till statsbidrag för ifrågavarande gymnastikrum. Överstyrelsen

ansåge, att byggnadsbidrag jämväl borde utgå till det i K. skola

befintliga klassrummet, vilket åstadkommits därigenom, att en lärarinnebostad

tagits i anspråk och omändrats. Vidkommande det vid Iv. skola anordnade

gymnastikrummet syntes däremot byggnadsbidrag för detta icke

böra medgivas, enär någon påbyggnad av skolhuset icke ägt rum utan endast

golv och innertak anbringats samt vissa förstärkningsarbeten vidtagits.

Vad slutligen Ö. skola beträffade, hade en förutvarande slöjdsal omändrats

till klassrum. Överstyrelsen kunde för sin del icke anse, att skoldistriktet

vore berättigat till statsbidrag för denna lokal.

Statskontoret, vars utlåtande jämväl inhämtades, avstyrkte bifall till

besvären samt anförde till stöd härför, bland annat, följande. De sakkunniga

för statens övertagande av vissa kostnader för folkskoleväsendet m. m.

hade framhållit att, därest en bidragsberättigad lokal under bidragstiden

stått oanvänd någon tid, denna tid självfallet skulle inräknas i bidragstiden,

samt gjort gällande, att fastställande av byggnadens ålder i allmänhet

icke kunde antagas komma att möta några svårigheter. De sakkunniga

hade således ansett byggnadens — och icke den enskilda lokalens ålder

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 223.

21

såsom det avgörande för rätten till statsbidrag, ehuru denna uppfattning

icke kommit till uttryck i författningstexten. Statskontoret erinrade vidare,

att riksdagen vid ärendets behandling funnit ett förtydligande uttalande

vara erforderligt för sådant fall, då en skolbyggnad successivt tagits i bruk.

Enligt riksdagens förmenande vore i dylikt fall det ändamålsenligaste och

samtidigt överskådligaste beräkningssättet, att bidragstiden beräknades

löpa från den tidpunkt, då någon del av vederbörande skolbyggnad tagits

i bruk. I anslutning till riksdagens ovannämnda uttalande hade i § 11

mom. 3 stadgats, att bidragstiden för samtliga klassrum och gymnastikrum,

vilka tillhörde samma skolhusanläggning och vore samtidigt uppförda,

räknades från den tidpunkt, då sådan lokal inom anläggningen först

tagits i bruk. Med den utformning, som givits åt denna bestämmelse, syntes

det ligga nära till hands att tolka bestämmelsen på sådant sätt, att det

vore det enskilda klass- och gymnastikrummets ålder, som vore avgörande

för bidragsrättens inträde. Hade emellertid avsikten verkligen varit att

åstadkomma en modifikation i det konstitutiva stadgandet rörande bidragsrätten,

hade detta bort komma till direkt uttryck åtminstone i riksdagens

motivering för ifrågavarande stadgande. Statskontoret ansåg med

stöd av vad sålunda anförts, att bidrag icke kunde utgå för klass- eller

gymnastikrum i en före den 1 juli 1912 i bruk tagen skolbyggnad även om

klass- eller gymnastikrummet tillkommit efter nämnda tidpunkt vare sig

genom omändring av tidigare lärarbostad, vindsutrymmen eller dylikt

eller genom utökning av själva byggnadskroppen. Endast för det fall, då

tillbyggnad utgjordes av en ny självständig byggnadskropp, som av lämplighetsskäl

eller annan orsak mera löst förenats med det ursprungliga skolhuset,

kunde, enligt statskontorets mening, byggnadsbidrag enligt ifrågavarande

författningsrum utgå. Däremot kunde statskontoret icke tillstyrka

bidrag i sådana fall, då i en före den 1 juli 1912 befintlig byggnad byggnadskroppen

utökats medelst påbyggnad.

Enligt ovannämnda utslag den 21 september 1937 fann regeringsrätten

ej skäl göra ändring i länsstyrelsens beslut.

Liknande ärenden hava därefter i ett flertal fall varit föremål för prövning

hos regeringsrätten, utan att regeringsrätten därvid funnit skäl frångå

sin principiella ståndpunkt i sakfrågan.

Med stöd av bestämmelserna i nämnda kungörelse och den tolkning regeringsrätten

givit dessa bestämmelser, har inom riksräkenskapsverket framställts

ett stort antal anmärkningar mot länsstyrelsers beslut angående tillerkännandet

av byggnadsbidrag till redan befintliga undervisningslokaler.

Sålunda hava hittills framställts anmärkningar mot beviljade byggnadsbidrag

för redovisningsåret 1936/37 till 1,643 lokaler med ett anmärkt belopp

av tillhopa 242,129 kronor. Tages hänsyn till antalet år, under vilka

de anmärkta bidragen skolat utgå, därest icke rättelse vinnes, uppgå de

sammanlagda bidragsbeloppen till 3,438,404 kronor.

Granskningen av bidragen har försenats på grund av att räkenskaperna

i regel ej lämnade detaljerade uppgifter rörande arten av de undervisningslokaler,

vartill länsstyrelserna beviljat byggnadsbidrag, varför från länsstyrelserna

måst införskaffas särskilda uppgifter i berörda hänseenden. Det

torde därjämte få erinras, att ytterligare anmärkningar kunna framkomma

vid den fortgående granskningen av länsstyrelsernas räkenskaper. Stockholms

stads rekvisitioner av byggnadsbidrag hava ännu icke slutbehandlats

inom statskontoret. Staden har endast uppburit vissa belopp i avräkning,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 223.

varför någon granskning av ifrågavarande byggnadsbidrag från riksräkenskapsverkets

sida hittills icke varit möjlig.

De sålunda inom riksräkenskapsverket framställda anmärkningarna

kunna med hänsyn till arten uppdelas i vissa grupper, nämligen:

A) Ombyggnad inom den ursprungliga byggnadskroppen.

B) Tillbyggnad av byggnadskroppen och

C) Såväl örn- som tillbyggnad.

Grupp A kan uppdelas i följande underavdelningar:

1) Ombyggnad eller modernisering av förut befintliga klassrum och gymnastikrum.

2) Inredning till klassrum och gymnastikrum av förut till undervisningslokaler

ej använda utrymmen såsom vindsutrymmen etc.

3) Omändring till klassrum eller gymnastikrum av för andra undervisningsändamål

använda utrymmen såsom specialrum, slöjdsalar och rum för

undervisning i hushållsgöromål.

4) Omändring till klassrum och gymnastikrum av tjänstebostäder.

Grupp B kan uppdelas i två avdelningar:

1) Tillbyggnad av byggnadskroppen i höjdled (en eller flera våningar).

2) Tillbyggnad i sidled (förlängning m. m.).

Grupp C slutligen omfattar fall, där såväl örn- som tillbyggnad förekommit,

såsom då den gamla byggnaden delvis nedrivits och en ny byggnad

uppförts med utnyttjande av den förra byggnadens grund, ytterväggar

m. m.

Undervisningslokaler, som avses i riksräkenskapsverkets anmärkningar

angående byggnadsbidrag för redovisningsåret 1936/37 till redan befintliga

undervisningslokaler, hava, fördelade efter ovan angivna grunder, sammanställts

i nedanstående tablå:

A) Ombyggnad inom den ursprungliga byggnadskroppen.

1) Ombyggnad eller modernisering av förut befintliga klassrum

och gymnastikrum........................... 222

2) Inredning till klassrum och gymnastikrum av förut till

undervisningslokaler ej använda utrymmen såsom vindsutrymmen

etc..................................... 193

3) Omändring till klassrum eller gymnastikrum av för andra

undervisningsändamål använda utrymmen såsom specialrum,

slöjdsalar och rum för undervisning i hushållsgöromål 62

4) Omändring till klassrum och gymnastikrum av tjänstebo
-

städer ......................................... 566 1,043

B) Tillbyggnad av byggnadskroppen.

1) Tillbyggnad i höjdled (en eller flera våningar).......... 171

2) Tillbyggnad i sidled (förlängning m. m.)..............208 379

C) Såväl örn- som tillbyggnad. 221

Summa 1,643

Lokalernas fördelning å olika län framgår närmare av nedanstående

tabell:

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 223.

23

Fördelning av undervisningslokaler, som avses i riksräkenskapsverkets

anmärkningar angående byggnadsbidrag för redovisningsåret

1936137 till redan befintliga undervisningslokaler.

Antal lokaler, anmärkningarna avse:

Län

Grupp A

Grupp B

Grupp C

S:a

1

2

3

4

1

2

Stockholms...........

3

10

4

18

7

2

44

Uppsala.............

5

8

2

27

2

2

7

53

Södermanlands.........

—

2

1

16

—

—

9

28

Östergötlands..........

8

6

9

39

6

—

22

90

Jönköpings...........

—

11

—

4

16

7

—

38

Kronobergs...........

4

3

—

2

—

—

—

9

Kalmar.............

3

6

3

30

3

13

6

64

Gotlands.............

—

2

1

15

—

2

1

21

Blekinge.............

2

2

1

14

7

6

—

32

Kristianstads..........

18

9

2

49

12

19

5

114

Malmöhus ...........

13

8

1

20

14

20

12

88

Hallands.............

4

1

—

11

1

7

—

24

Göteborgs och Bohus.....

9

5

6

36

5

9

9

79

Älvsborgs ............

7

10

4

42

6

8

3

80

Skaraborgs...........

28

16

3

25

1

26

29

128

Värmlands............

45

32

10

60

7

32

23

209

Örebro ..............

G

16

2

32

20

3

—

79

Västmanlands..........

13

4

5

11

2

10

5

50

Kopparbergs..........

(5

2

1

11

11

24

13

68

Gävleborgs...........

3

9

—

31

25

8

10

86

Västernorrlands.........

—

10

2

10

—

—

12

34

Jämtlands............

11

9

1

25

15

7

9

77

Västerbottens..........

21

8

1

9

7

1

32

79

Norrbottens...........

13

4

3

29

4

4

12

69

Summa

222

193

62

566

171

208

221

1,643

Förklaring över beteckningarna:

Grupp A. Ombyggnad inom den ursprungliga byggnadskroppen.

Kol. 1. Ombyggnad eller modernisering av förut befintliga klassrum och gymnastikrum.

Kol. 2. Inredning till klassrum och gymnastikrum av förut till undervisningslokaler ej använda

utrymmen såsom vindsutrymmen etc.

Kol. 3. Omändring till klassrum och gymnastikrum av för andra undervisningsändamål använda

utrymmen såsom specialrum, slöjdsalar och rum för undervisning i hushållsgöromål.

Kol. 4. Omändring till klassrum och gymnastikrum av tjänstebostäder.

Grupp B. Tillbyggnad av byggnadskroppen.

Kol. 1. Tillbyggnad i höjdled (en eller flera våningar).

Kol. 2. Tillbyggnad i sidled (förlängning m. m.).

Grupp C. Såväl om- som tillbyggnad.

I denna grupp hava upptagits fall, då såväl om- som tillbyggnad förekommit, såsom då den

gamla byggnaden delvis nedrivits och en ny byggnad uppförts med utnyttjande av den förra

byggnadens grund, ytterväggar m. m.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr 223.

I detta sammanhang torde jämväl böra omnämnas, hurusom revisionen

iakttagit fall, då länsstyrelserna beviljat skoldistrikt byggnadsbidrag för

längre tid än gällande bestämmelser medgiva. Sådana fall äro t. ex., då i

ett skolhus, uppfört efter den 1 juli 1912, klassrum eller gymnastikrum ombyggts

eller reparerats. Vid beviljande av byggnadsbidrag har vid flera

sådana tillfällen ansetts, att den ombyggda skolsalen tagits i bruk vid tidpunkten

för ombyggnaden, ehuru jämlikt 11 § 3 mom. tiden bort räknas

från den tidpunkt, då någon lokal inom det gamla skolhuset första gången

togs i anspråk. Ett exempel härå må anföras.

I ett skolhus, som uppfördes år 1920, ombyggdes två klassrum år 1931.

Länsstyrelsen har beviljat byggnadsbidrag för nämnda klassrum under 24

år räknat från år 1931 under åren 1936/37—1955/56 eller 20 år med 6,000

kronor (20 X 300). Bidragsperioden hade emellertid rätteligen bort räknas

med utgångspunkt från år 1920 eller under allenast tiden 1936/37—

1944/45, utgörande 9 år med sammanlagt 2,700 (9 X 300). Anmärkning

mot beslutet har emellertid ej nu kunnat framställas, då bidrag i allt fall

skall utgå under de närmaste åren. Riksräkenskapsverket kan i dylikt fall

allenast tillskriva vederbörande länsstyrelse och påpeka det felaktiga i beslutet.

Riksräkenskapsverket har däremot icke ansett sig äga befogenhet

påfordra en ändring av länsstyrelsens beslut, enär ej samtidigt krav på återbetalning

av medel kunnat framställas. Det vore emellertid önskvärt att

ämbetsverket erhölle dylik befogenhet, varigenom felen kunde rättas kort

tid efter deras upptäckande. Stockholm den 8 mars 1939.

E. Sandberg.

Stockholm 1939, Ivar Hagströms Boktryckeri A. B.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1939:439 Skrivelse till Konungen i fråga om statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet m. m. s. 1 i texten