Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till militärt avlöning sr eglemente m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1939-05-26 · 94 sidor, varav 93 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 93 av 94 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1939:230, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till militärt avlöning sr eglemente m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

1

Nr 230.

Ankom till riksdagens kansli den 30 maj 1939 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till militärt avlöning sr eglemente m. m. jämte i ämnet

väckta motioner.

(l:a och 3:e avd.)

Uti en till riksdagen avlåten, den 24 mars 1939 dagtecknad proposition,

nr 245, vilken hänvisats till statsutskottet för förberedande behandling, har

Kungl. Majit, under åberopande av det vid propositionen fogade utdraget av

statsrådsprotokollet över finansärenden för nämnda dag, föreslagit riksdagen

att

dels godkänna det av föredragande departementschefen förordade förslaget

till militärt avlöningsreglemente;

dels besluta, att nämnda reglemente skall äga tillämpning å officers- och

underofficersbeställningar å aktiv stat samt å de beställningar i övrigt, för

vilka avlöningsreglementet den 20 maj 1927 (nr 170) för officerare och underofficerare

samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid

försvarsväsendet är gällande; dock med undantag för bataljonsläkare vid

fältläkarkåren samt marinläkare av 2. graden;

dels bemyndiga Kungl. Majit att med iakttagande av de huvudgrunder,

som av departementschefen förordats, utfärda erforderliga bestämmelser om

övergången till militära avlöningsreglementet;

dels ock besluta, att barntillägg skola övergångsvis utgå till vissa i militära

avlöningsreglementet avsedda befattningshavare enligt av departementschefen

förordade grunder.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft följande

motioner, nämligen

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Berg (1:299) och den andra inom andra kammaren av herr Holmgren

(11:452), vari hemställts, att riksdagen, för den händelse Kungl. Majits

proposition nr 245 skulle föranleda beslut örn nytt militärt avlöningsreglemente,

ville besluta följande tillägg till 7 § 2 mom. i förslaget till avlöningsreglemente:
»Beställningshavare,

vilken tillhört löneklass 5 i löneplanen UO under fem

år och på grund av rådande befordringsförhållande icke kunnat vinna befordran

till högre beställning, uppflyttas det oaktat i löneklass 6.»;

Bihang lill riksdagens protokoll 1939. 6 sami. Nr 230.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

dels en inom första kammaren av herrar Mannerskantz och Holmström

väckt motion (1:317), däri hemställts, att riksdagen ville vid fastställande

av nytt militärt avlöningsreglemente besluta,

att löneklassen 11 skall utgöra begynnelselöneklassen i lönegraden Oa

4 men sneddningsregeln fortfarande tillämpas mellan Oa 3 och Oa 4;

att major (kommendörkapten av 2. graden), vilken förordnas såsom kår(flottilj-)chef,

byråchef i arméförvaltningen, avdelnings- eller byråchef i

flygförvaltningen, avdelningschef i försvarsstaben, arméstaben eller flygstaben,

måtte åtnjuta lön i högsta löneklassen av lönegrad Oa 4, även om han

icke i övrigt är berättigad därtill samt

att kapten (ryttmästare), som är eller varit anställd vid generalstabskåren,

må för bestämmande av den löneklass, till vilken han skall hänföras, utöver

vad eljest är medgivet tillgodoräkna sig tre tjänstår;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herr Domö (I: 318) och den andra inom andra kammaren av herr Arnemark

(II: 476), däri hemställts, att riksdagen ville vid fastställande av nytt

militärt avlöningsreglemente besluta, att cheferna för krigsskolan, krigshögskolan,

artilleri- och ingenjörhögskolan, skjutskolan för infanteriet och

kavalleriet, artilleriets skjutskola, arméns underofficersskola, sjökrigsskolan,

sjökrigshögskolan och flygkrigsskolan placeras i lönegrad Ob 1;

dels en inom första kammaren av herr Holmström väckt motion (I: 319),

vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att det blivande militära avlöningsreglementet

skall äga tillämplighet i fråga om den personal vid försvarsväsendet,

som i samband med genomförandet av 1925 års försvarsordning

överfördes tvångsvis på övergångsstat och i denna egenskap sedermera

i avlöningshänseende varit i tillämpliga delar underkastad bestämmelserna

i gällande officersavlöningsreglemente;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herrar Bodin och Mannerskantz (I: 320) och den andra inom andra kammaren

av herr förste vice talmannen Jeppsson m. fl. (11:475), vari hemställts,

att riksdagen ville besluta, att chefen för Gotlands kustartilleriförsvar

skall såsom beställning införas i tjänsteförteckningen till det militära avlöningsreglementet

och hänföras till lönegraden Ob 1 i löneplanen Ob;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herrar Bodin och Mannerskantz (I: 321) och den andra inom andra kammaren

av herr förste vice talmannen Jeppsson m. fl. (11:474), vari hemställts,

att riksdagen i det av Kungl. Maj:t i proposition nr 245 framlagda

förslaget till militärt avlöningsreglemente måtte införa erforderliga föreskrifter

i syfte

att officer och underofficer, som tillhör kustartilleriet eller för marinen

gemensam personalkår och som har Fårösund till ordinarie förläggningsort,

må komma i åtnjutande av särskilt avlöningstillägg med belopp, som

angives i kolumn 3 i den i § 26 mom. 1 i avlöningsreglementet intagna tabellen,

samt

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

3

att ifrågavarande beställningshavare vid kustartilleriet under tjänstgöring

å fartyg eller båt, som är bemannad av kustartilleriets eller för dess räkning

förhyrd personal, därutöver må åtnjuta sjötillägg enligt de i § 26 mom. 6

samma reglemente meddelade bestämmelser, därvid dock skall iakttagas, att

sammanlagda beloppet av sålunda utgående särskilda tillägg icke må överstiga

det för respektive beställningshavare i kolumn 4 i förutnämnda tabell

angivna belopp;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Bäcklund (1:322) och den andra inom andra kammaren av herr Lövgren

(11:473), däri föreslagits,

att 14 § 2 mom. må erhålla följande ändrade lydelse:

»2 mom. Därest beställningshavare---ägt uppbära; dock att för

tyghantverkare av 2. klassen och fortmaskinist skall, därest sådant är för

beställningshavaren förmånligare, vid bestämmande av begynnelselön och av

tidpunkt för löneklassuppflyttning så anses, som om beställningen tillträtts

efter det beställningshavaren innehaft i en följd sammanlagd anställningstid

såsom fast anställt manskap i yrkestjänst inom försvarsväsendet och som

tygarbetare i tio år, dock ej tidigare än efter uppnådda 35 års ålder.

Erforderliga bestämmelser---av Kungl. Maj:t.

Fast anställning och anställning som tygarbetare skall anses hava innehafts

i en följd, även örn avbrott av sammanlagt högst tre månader förekommit

mellan olika anställningsperioder; dock må tid för dylikt avbrott icke

inräknas i anställningstiden.

Därest avbrott av längre varaktighet än ovan nämnts förekommit eller

längre tid förflutit mellan fast anställning och anställning som tygarbetare,

ankommer på Kungl. Maj:ts prövning, huruvida beställningshavaren må

placeras i högre löneklass än den, till vilken han eljest enligt bestämmelserna

i denna paragraf skolat hänföras.»

att, därest detta tillägg icke kan av riksdagen bifallas, riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t måtte hemställa, att tyghantverkare av 2. klassen eller fortmaskinist,

å vilka lönetursbestämmelsen i 14 § 2 mom. är tillämplig, i den

mån de tillträtt eller tillträda innehavande beställning efter i en följd sammanlagd

anställningstid såsom fast anställt manskap i yrkestjänst inom försvarsväsendet

och som tygarbetare i tio år, efter framställning till Kungl.

Maj:t på sätt i 14 § 3 mom. sista stycket föreskrives må kunna erhålla placering

i löneklass, räknat som om beställningen tillträtts efter det vederbörande

uppnått tyghantverkares vid fälttygkåren medelbefordringsålder

(35 år).

Därjämte föreslås i förevarande motioner, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj:t hemställa, att lönetursbestämmelsen i 14 § 2 mom. från

tidpunkten för reglementets ikraftträdande gives tillämpning på då i tjänst

varande beställningshavare, vars lönetur är hänförlig till berörda bestämmelse,

som om den varit gällande under vederbörandes hela tjänstetid inom

försvarsväsendet;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Wistrand m. fl. (I: 323) och den andra inom andra kammaren av herr

Bergvall m. fl. (II: 471), däri hemställts, att riksdagen måtte — med avslag å

i Kungl. Majlis proposition nr 245 framlagda förslag i vad det gäller löneplanerna

Oa och UO — fastställa de förslag till löneplaner Oa och UO, vilka

framlagts av försvarsväsendets lönenämnd i dess den 22 februari 1939 avgivna

underdåniga utlåtande och som i motionen återgivits;

dels en inom andra kammaren av herrar Österström och Anderson i

Norrköping väckt motion (II: 443), däri hemställts, att riksdagen måtte besluta,

att i den tjänsteförteckning, som fogats till det med Kungl. Maj:ts proposition

nr 245 avgivna förslaget till militärt avlöningsreglemente, under

löneplan Oa i lönegrad Oa 6, kolumnen armén, införa ett tillägg: »Chef för

kår»;

dels en inom andra kammaren av herr Holmgren m. fl. väckt motion

(II: 458), däri hemställts, att riksdagen måtte besluta, att det blivande militära

avlöningsreglementet skall äga tillämplighet i fråga om den personal vid

försvarsväsendet, som i samband med genomförandet av 1925 års försvarsordning

överfördes tvångsvis på övergångsstat och i denna egenskap sedermera

i avlöningshänseende varit i tillämpliga delar underkastad bestämmelserna

i gällande officersavlöningsreglemente;

dels ock en inom andra kammaren av herr Holmgren väckt motion (II:

472), däri hemställts, att riksdagen med ändring av Kungl. Maj:ts förslag

till militärt avlöningsreglemente måtte besluta

att i lönegraden Oa 6 i löneplanen Oa upptaga de avlöningsbelopp, som

äro fastställda för 35 löneklassen i löneplanen A i civila avlöningsreglementet,

att till nämnda lönegrad i tjänsteförteckningen hänföra såväl de beställningshavare,

vilka av Kungl. Maj:t föreslagits hänförda till nämnda lönegrad

som ock de chefer för regementen och motsvarande formationer, vilka i

Kungl. Maj:ts förslag hänförts till lönegraden Ob 1 i löneplanen Ob; samt

att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag till nästa

års riksdag angående rätt till representationsbidrag för truppförbandschefer.

Beträffande de av motionärerna till stöd för deras framställningar anförda

skälen hänvisas, i den mån ej redogörelse lämnas här nedan, till motionerna.

Inledning.

Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 14 juni 1918 tillkallades sakkunniga för

uppgörande av förslag till ny lönereglering för arméns och marinens personal

(1918 års avlöningssakkunniga). Dessa sakkunniga upptogo till en början

till behandling frågan, i vilken utsträckning de i viss mån nya löneprin
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

5

ciper, vilka lagts till grund för det av 1919 års lagtima riksdag antagna nya

avlöningsreglementet för kommunikationsverkens befattningshavare, kunde

vinna tillämpning även beträffande försvarsväsendets personal. I första

delen av sitt betänkande angående lönereglering för arméns och marinens

personal, avgiven den 10 januari 1921, framhöllo de sakkunniga härutinnan,

att de nya löneprinciperna i väsentliga delar läte sig anpassa pa försvarsväsendets

personal. De sakkunniga hade vid sadant förhållande sa mycket

hellre ansett sig böra förorda tillämpandet å försvarsväsendets personal av

berörda löneprinciper, som det militära avlöningssystemet — vilket för det

dåvarande, speciellt vad marinen beträffade, företedde en mångfald växlande

avlöningsformer och avlöningsbestämmelser — härigenom skulle erhålla

större enkelhet och överskådlighet, samt överensstämmelse på sådant sätt

kunde i största möjliga mån åvägabringas mellan den civila och den militära

personalens avlöningsförhållanden.

I anslutning till sin sålunda uttalade uppfattning framlade de sakkunniga

i förenämnda del av betänkandet bland annat förslag till huvudgrunder för

en militär lönereglering. Därefter avgåvo de sakkunniga i en andra del av

betänkandet, dagtecknad den 10 februari samma år, förslag till avlöningsreglemente

för officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare

på aktiv stat m. fl. vid försvarsväsendet. Sistnämnda reglemente

avsågs av kommittén skola givas endast provisorisk karaktär i avvaktan

på lösningen av den då aktuella frågan om ändrad försvarsorganisation.

Kommitténs förslag lades i allt väsentligt till grund för proposition (nr 350)

till 1921 års riksdag. Riksdagen fann sig emellertid icke kunna godtaga de

i löneplanema för officerare och underofficerare föreslagna lönebeloppen

utan godkände i huvudsak vissa reservationsvis inom de sakkunniga framlagda

förslag till löneplaner för beställningshavarna i fråga, innebärande icke

oväsentliga nedsättningar i propositionens lönebelopp. Kungl. Majit utfärdade

därpå den 29 juni 1921 avlöningsreglemente (nr 388) för officerare och

underofficerare samt civilmilitära befattningshavare på aktiv stat m. fl. vid

armén och marinen (officersavlöningsreglementet), att provisoriskt lända till

efterrättelse under år 1922.

I överensstämmelse med riksdagens för varje år fattade beslut erhöll sedermera

officersavlöningsreglementet med däri efter hand vidtagna ändringar

fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1927.

Sedan 1925 års riksdag fattat beslut örn försvarsväsendets omorganisation,

avlät Kungl. Majit proposition (nr 7) till 1927 års riksdag angående nytt

definitivt officersavlöningsreglemente. Propositionen grundade sig på ett av

försvarsväsendets lönenämnd utarbetat reglementsförslag. Detta reglementsförslag

innebar i jämförelse med det dittills gällande reglementet endast vissa

mindre omfattande formella och sakliga ändringar i avlöningsbestämmelsernas

avfattning, och löncplanerna lämnades helt och hållet orubbade. Propositionen

blev av riksdagen i allt väsentligt bifallen. Det nya avlöningsreglementet

utfärdades den 20 maj 1927 (nr 170), att tillämpas från och med

den 1 januari 1928. I sagda reglemente, som ännu är gällande, hava i anled
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Statsutskottets utlåtande Nr 230.

ning av 1936 års försvarsbeslut vidtagits vissa mindre jämkningar (kungörelse

1937: 643).

Den 29 juni 1928 uppdrog Kungl. Maj:t åt en särskild kommitté under

finansdepartementet, 1928 års lönekommitté, att enligt vissa i statsrådsprotokollet

över finansärenden samma dag angivna riktlinjer verkställa utredning

och avgiva förslag bland annat i avseende å dyrtidstilläggens inarbetande

i de fasta löne- och pensionsbeloppen samt angående revision av

gällande avlöningsförfattningar för statliga befattningshavare i allmänhet.

Sagda uppdrag blev emellertid sedermera, i vad det avsåg de militära avlöningsbestämmelserna,

genom Kungl. Maj:ts beslut den 16 januari 1930 återkallat.

Samtidigt bemyndigades chefen för försvarsdepartementet att tillkalla

särskilda sakkunniga för att för försvarsväsendets vidkommande verkställa

utredning och avgiva förslag i förenämnda hänseenden. De i enlighet

härmed utsedda sakkunniga, 1930 års militåravlöningssakkunniga, avgåvo

den 10 december 1930 betänkande med förslag till militärt avlöningsreglemente

m. m. (stat. off. utredn. 1930:36). Vid utarbetandet av de i sagda

reglementsförslag innefattade löneplanerna hade de sakkunniga i enlighet

med för utredningsarbetet lämnade direktiv i första hand sökt anslutning till

de riktlinjer, som av 1928 års lönekommitté tillämpats vid utarbetandet av

denna kommittés i betänkande den 21 juli 1930 avgivna förslag till allmänt

avlöningsreglemente (stat. off. utredn. 1930: 17).

1930 års militäravlöningssakkunnigas förslag föranledde sedermera icke

—- lika litet som det av 1928 års lönekommitté avgivna förslaget — något

slutligt ställningstagande från statsmakternas sida.

Frågan om en allmän revision av gällande avlöningsförfattningar inom

den nyreglerade civila och militära statsförvaltningen — vilken fråga alltsedan

tiden för avgivandet av 1928 års lönekommittés och 1930 års militäravlöningssakkunnigas

förslag varit vilande — upptogs av Kungl. Maj:t ånyo

till behandling den 24 april 1936. Nämnda dag tillsatte Kungl. Maj:t på föredragning

av chefen för finansdepartementet en kommitté, benämnd 1936

års lönekommitté, med uppdrag att verkställa revision av gällande avlöningsbestämmelser

för befattningshavare vid den civila och militära statsförvaltningen

i enlighet med vissa i statsrådsprotokollet över finansärenden för

nämnda dag närmare angivna riktlinjer. På Kungl. Maj:ts därom lämnade

bemyndigande anmodade sedermera chefen för finansdepartementet genom

beslut den 27 november 1936 vissa större personalorganisationer, bland dem

svenska officersförbundet och svenska underofficersförbundet, att utse representanter

jämte ställföreträdare för dessa att överlägga med kommittén

rörande dels lönesystemets allmänna utformning och andra frågor av principiell

innebörd inom kommitténs arbetsområde, dels ock avfattningen av

detaljbestämmelserna i blivande nya avlöningsförfattningar, i den mån dessa

bestämmelser anginge befattningshavare i allmänhet.

Med stöd av samma bemyndigande förordnade vidare chefen för finansdepartementet

den 30 april 1937 särskilda delegerade för försvarsväsendets

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

7

lönenämnd att deltaga i kommitténs arbete med revision av gällande avlöningsbestämmelser

för försvarsväsendets personal.

Enligt det uppdi-ag, som anförtroddes 1936 års lönekommitté vid dess tillsättande,

ålåg det kommittén att verkställa revision av gällande avlöningsbestämmelser

för befattningshavare inom alla de grenar av statsförvaltningen,

för vilka kommunikationsverkens lönesystem genomförts. För försvarsväsendets

del avsåg sålunda revisionen de beställningshavare, vilka äro

underkastade officersavlöningsreglementet, samt viss icke-ordinarie personal,

vilkas avlöningsförhållanden äro reglerade genom kungörelsen den 22

juni 1928 (nr 215). Sedermera har emellertid Kungl. Majit genom beslut

den 24 februari 1939 uppdragit åt lönekommittén att verkställa en revision

jämväl av manskapets avlöningsförhållanden.

I fråga om ordinarie tjänstemän vid civilförvaltningen avgav lönekommittén

den 16 december 1937 betänkande med förslag till civilt avlöningsreglemente

(stat. off. utredn. 1937: 48). Förslaget blev i allt väsentligt godkänt

genom beslut vid 1938 års riksdag (prop. nr 263; statsutsk. uti. nr 161;

riksd. skr. nr 388).

Såsom resultat av hittills verkställda utredningar rörande revision av

gällande avlöningsbestämmelser för försvarsväsendets personal har 1936 års

lönekommitté den 23 december 1938 till Kungl. Majit avgivit Betänkande

med förslag till militärt avlöningsreglemente (stat. off. utredn. 1938:55).

Vid behandlingen av de i sagda betänkande upptagna frågorna har kommittén

under arbetets gång haft överläggningar med de utsedda militära

personalrepresentanterna. De delegerade för försvarsväsendets lönenämnd

hava inom en särskild sektion av lönekommittén deltagit i kommitténs förarbeten

till militära avlöningsreglementet, med undantag dock beträffande

lönebeloppen och löneplanernas konstruktion samt vissa andra frågor av

mera principiell innebörd.

Förslaget till militärt avlöningsreglemente.

1. Allmänna synpunkter.

Av föredragande departementschefens uttalanden i det vid förevarande

proposition fogade statsrådsprotokollet inhämtas till en början följande:

I sitt förenämnda betänkande med förslag till militärt avlöningsreglemente

har 1936 års lönekommitté framhållit lämpligheten av att avlöningsbestämmelserna

för militära och civilmilitära beställningshavare vid försvarsväsendet

liksom hittills meddelas i ett särskilt avlöningsreglemente. Det i enlighet

härmed av kommittén utarbetade reglementsförslaget förutsättes bliva

tillämpligt å officerare och underofficerare å aktiv stat samt civilmilitär och

därmed i avlöningshänseende likställd ordinarie civil personal vid försvarsväsendet.

Under reglementet hava jämväl funnits böra inordnas av kom
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

mittén föreslagna beställningar såsom extra ordinarie fänrikar. Reglementsförslaget

omfattar däremot icke några andra icke-ordinarie befattningshavare

vid försvarsväsendet.

Kommitténs reglementsförslag avviker i fråga om uppställningen i väsentliga

hänseenden från nu gällande officersavlöningsreglemente. Kommittén

har i tillämpliga delar följt den i det civila avlöningsreglementet genomförda

uppställningen och sökt att i särskilda underavdelningar sammanföra

sådana bestämmelser, som äro inbördes likartade eller eljest äga logiskt samband

med varandra. Under 1 avd. hava sålunda sammanförts vissa allmänna

lönebestämmelser, vilka hava avseende å samtliga i reglementsförslaget

åsyftade beställningshavare. 2 avd. innefattar avlöningsbestämmelser för

ordinarie beställningshavare. Under 3 avd. hava upptagits avlöningsbestämmelser

för extra ordinarie fänrikar. Slutligen hava under 4 och 5 avd. meddelats

föreskrifter rörande lönenämnd samt angående reglementets tillämplighet.

Lönekommittén har förutsatt, att utöver de i reglementet ingående avlöningsföreskrifterna

vissa särskilda, för tolkning eller förklaring av reglementets

huvudbestämmelser erforderliga stadganden även fortsättningsvis liksom

hittills bliva erforderliga. Befogenhet att meddela dylika särskilda föreskrifter

skulle, såsom framgår av författningstexten under olika paragrafer i reglementsförslaget,

tillkomma Kungl. Majit. Sådana av Kungl. Majit utfärdade

föreskrifter har kommittén — i överensstämmelse med vad för närvarande

är förhållandet — ansett böra benämnas »tilläggsbestämmelser» till

militära avlöningsreglementet.

Rörande reglementsförslagets allmänna innebörd lämnar departementschefen

följande kortfattade allmänna översikt (sid. 41—42 i statsrådspro

tokollet):

Beträffande de principfrågor av betydelse för lönesättningen, till vilka kommittén

tidigare haft att taga ståndpunkt i samband med den civila löneregleringen

— nämligen om differentiering av lönerna med tillämpning av

behovsprincipen, örn brutto- eller nettolönesystem med avseende å pensionsrätten

samt om fasta eller rörliga löner — har kommittén utgått från att

statsmakternas ståndpunktstagande i dessa frågor vid 1938 års riksdag skall

bilda grundvalen även för ordnandet av den militära personalens löneförhållanden.

Kommittén föreslår alltså de nuvarande barntilläggens avveckling.

Härvid skulle genomföras samma övergångsanordning, som beslutats

för de civila tjänstemännen, nämligen att de befattningshavare, som före

löneregleringens ikraftträdande kommit i åtnjutande av barntillägg, fortfarande

berättigas uppbära dessa tillägg för samtliga barn. Löneplanerna hava

vidare utformats med tillämpning av bruttolönesystemet. Slutligen föreslås

rörligt lönetillägg skola utgå vid sidan av den fasta lönen enligt samma

grunder, som fastställts i civila avlöningsreglementet.

o Det föreslagna lönesystemet har även i övrigt i stort sett utformats med utgångspunkt

från den vid 1938 års riksdag genomförda löneregleringen för befattningshavare

vid den civila statsförvaltningen. Förslaget innefattar till en

början nya löneplaner för beställningshavarna vid försvarsväsendet. De i

löneplanerna upptagna beloppen innebära för den militära personalen en

reglering av lönenivån i huvudsaklig överensstämmelse med den för civil
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

9

förvaltningens befattningshavare år 1938 beslutade löneregleringen, ehuru

nied en viss generell jämkning uppåt och med omläggningar i löneställningen

för vissa grupper av beställningshavare. För civilmilitär personal föreslås

samma lönebelopp som fastställts för befattningshavare i motsvarande

lönegrader vid civilförvaltningen. I lönebeloppen har således inarbetats viss

del av nuvarande dyrtidstillägg, varjämte de fasta lönerna uppräknats för

att bereda beställningshavarna viss löneökning. Liksom vid den civila statsförvaltningen

har det nuvarande antalet ortsgrupper utökats med två nya

ortsgrupper, H- och I-grupperna, genom inläggande i löneplanen av det nu

utgående provisoriska dyrortstillägget.

Med hänsyn till den militära personalens jämförelsevis betungande umformskostnader

har lönekommittén ansett fog föreligga för införande i avlöningsreglementet

av ett årligt ekiperingsbidrag såsom särskild avlöningsform.

Med utgångspunkt från en beräknad årlig kostnad av omkring 360

kronor för fortlöpande anskaffning och underhåll av uniformspersedlar och

med tillämpning av den högsta procentsats — 50 procent — för rabatt vid

inköp av beklädnadspersedlar från kronan, som enligt de civila lönebestämmelserna

kan ifrågakomma, föreslår lönekommittén, att det arliga ekiperingsbidraget

bestämmes till 180 kronor.

Kommittén har ansett det vara önskvärt, att en avveckling eller rationalisering

av de vid försvarsväsendet förekommande arvodena kommer till stånd.

För detta ändamål föreslår kommittén, att vissa av de nu utgående arvodena

omedelbart avvecklas antingen i samband med ändrade lönegradsplaceringar

eller genom slopande av en del arvoden utan annan kompensation än den

förbättring, som skulle vinnas genom den föreslagna löneregleringen. I övrigt

har kommittén ansett en fortsatt utredning rörande arvodesväsendet vara

erforderlig.

Förslaget innebär tillika en revision av de allmänna avlöningsbestämmelserna.

Vid bestämmelsernas utformning har kommittén utgått från 1930

års militäravlöningssakkunnigas förslag till militärt avlöningsreglemente med

beaktande av däröver avgivna utlåtanden ävensom av eljest framkomna erinringar

mot nuvarande lönebestämmelser. Vid utarbetandet av det föreliggande

reglementsförslaget har kommittén därjämte sökt att i möjligaste mån

vinna anknytning till de bestämmelser, som innefattas i det nya civila avlöningsreglementet.

På vissa punkter föreslår kommittén betydelsefulla sakliga ändringar i

nuvarande avlöningsbestämmelser. I anslutning till vissa i kommittédirektiven

gjorda uttalanden om önskvärdheten av en revision av gällande bestämmelser

örn lönetursberäkning vid befordran framlägger kommittén förslag

till ändrade regler på detta område. Den nuvarande rätten till tillgodoräkning

av föregående tjänstgöringstid vid befordran skulle, liksom vid civilförvaltningen,

enligt förslaget i princip avskaffas och ersättas med en

utsträckt tillämpning av den s. k. sneddningsprincipen. Beloppen av vissa

vid sidan av lönen utgående särskilda ersättningar hava omreglerats. Salunda

skulle vikariatsersättning och kallortstillägg utgå efter något förmånligare

grunder än hittills. Vikariatsersättningssystemets tillämpning skulle

utsträckas, så att dylik ersättning kan utgå även vid vissa placeringar eller

kommenderingar, vilka enligt nuvarande bestämmelser ej grunda rätt till

vikariatsersättning. För en del långvariga vikariat förordar kommittén under

vissa förutsättningar ersättning enligt särskilda grunder genom införande,

liksom vid civilförvaltningen, av s. k. vikariatslön. Vissa höjningar föreslås

i fråga örn sjötillägg vid rörlig förläggning. För fartygschefer och vissa

högre förbandschefer föreslås införande av särskilda befälhavartillägg inom

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

sjötilläggets ram. Flygtilläggen föreslås bibehållna vid oförändrad nivå.

I grunderna för ersättning enligt olycksfallsförsäkringslagen vid skador och

dödsfall förordas vissa förbättringar. Kommittén föreslår vidare ökning av

nuvarande rätt till sjukledighet med oavkortad lön samt införandet av en

ovillkorlig semesterrätt för beställningshavare vid försvarsväsendet. Rätten

till sjukvård i viss utsträckning på statens bekostnad förutsättes liksom enligt

det nya civila avlöningsreglementet konstruerad såsom en beställningshavarna

tillkommande generell förmån.

Vissa av de myndigheter, som yttrat sig över kommitténs reglementsförslag,

hava funnit detsamma giva anledning till erinringar på olika punkter,

i främsta rummet såvitt angår löneavvägningen för den militära personalen.

Samtidigt har emellertid från åtskilliga håll uttalats, att kommittéförslaget

synts innebära ett flertal förbättringar av nu gällande bestämmelser och att

detsamma vore ägnat att medföra åtskilliga fördelar för den militära personalen.

Såsom ett allmänt omdöme beträffande kommitténs reglementsförslag yttrar

departementschefen (sid. 44—45):

»Det av 1936 års lönekommitté framlagda förslaget till militärt avlöningsreglemente

har utarbetats efter ingående utredningar och överväganden i de

hänseenden, som angåvos i samband med beslutet om kommitténs tillsättande.

Under utredningsarbetets gång har samarbete ägt rum med civila och

militära delegerade för försvarsväsendets lönenämnd, och vidare hava — liksom

skedde under kommitténs förarbeten till civila avlöningsreglementet —

förhandlingar såväl rörande löneplanerna som beträffande avlöningsreglementets

utformning i övrigt förts med utsedda representanter för vederbörande

personalorganisationer. Bortsett från avvägningen av själva lönenivån

och vad därmed sammanhänger har därvid enighet vunnits på samtliga

punkter.

Efter att hava tagit del av förslaget jämte däröver avgivna utlåtanden har

jag funnit mig böra förorda, att detsamma lägges till grund för proposition

i ämnet till innnevarande års riksdag.

Det nya avlöningsreglementet är avsett att vinna tillämpning å i huvudsak

den personal, vars avlöningsförhållanden nu äro reglerade genom 1927

års officersavlöningsreglemente, d. v. s. officerare och underofficerare å aktiv

stat samt civilmilitär och därmed i avlöningshänseende likställd ordinarie

civil personal vid förvarsväsendet. I likhet med lönekommittén och

statskontoret anser även jag lämpligt, att med hänsyn till de från den civila

statsförvaltningen i många hänseenden avvikande förhållanden, som

känneteckna den militära organisationen, avlöningsbestämmelserna för militära

och civilmilitära beställningshavare vid förvarsväsendet liksom hittills

meddelas i ett särskilt avlöningsreglemente.»

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

11

2. Vissa huvudfrågor vid löneregleringen.

Den militära lönenivån. Löneplaner för försvarsväsendets beställningshavare.

Departementschefen övergår härefter till vissa huvudfrågor vid löneregleringen

och upptar till en början till behandling frågorna om den militära

lönenivån och om löneplanerna för försvarsväsendets beställningshavare.

Med hänsyn till den betydelse, som under diskussionen angående den

militära löneregleringen tillmätts den avvägning av lönenivån, vilken

skedde genom 1921 års ännu gällande lönereglering, och de överväganden,

som i samband därmed ägde rum, har 1936 års lönekommitté såsom bakgrund

för sitt eget ställningstagande framlagt en sammanfattande översikt

beträffande vad som förekom i samband med 1921 års lönereglering

och förarbetena därtill. I anslutning till denna översikt lämnar departementschefen

följande kortfattade redogörelse beträffande innebörden av

1921 års lönereglering (sid. 45 o. f.):

I det förslag till lönereglering för försvarsväsendets personal, som låg till

grund för 1921 års riksdags beslut, hade 1918 års militära avlöningssakkunniga

förutsatt, att till utgångspunkt för den militära löneregleringen skulle

— liksom fallet varit vid kommunikationsverkens lönereglering —- tagas det

prisläge, som att döma av stegringarna i levnadskostnaderna under åren

närmast före världskriget skulle under normala förhållanden hava varit rådande

i början av 1920-talet. De sakkunniga hade i anslutning härtill förutsatt,

att de för år 1920 utgående begynnelselönerna å billigaste ort skulle

i allmänhet ökas med 16 % samt å övriga ortsgrupper höjas med ortstilllägg,

jämväl ökade med 16 % för att bringa ortstilläggen upp till samma

prisnivå som lönerna för billigaste ort.

Från denna allmänna beräkningsgrund hade dock vissa avvikelser gjorts

beträffande 5 och högre lönegrader av löneplanen för officerare, i viss mån

även för 4 lönegraden för officerare genom införande av ett ålderstillägg

i denna lönegrad. De sakkunniga hade nämligen efter en jämförelse med

till löneläget närmast motsvarande befattningar inom kommunikationsverken

och den civila statsförvaltningen funnit lönerna för nyssnämnda beställningar

böra tillmätas något förmånligare än som kunde äga rum medelst

tillämpning enbart av angivna beräkningsgrund. Sålunda hade lönen för

överstelöjtnanter föreslagits motsvara andra löneklassen i byråchefsgraden;

lönerna för beställningshavare i 6—8 lönegraderna beräknades i enlighet

med de för de civila lönegraderna A 1, A 2 och A 3 föreslagna och sedermera

bestämda. I övrigt utvisade — enligt vad de sakkunniga framhöllo

— en jämförelse med lönebeloppen inom den civila statsförvaltningen och

vid kommunikationsverken exempelvis, att slutlönen för löjtnant närmast

överensstämde med slutlönen för stationsinspektor av klass 4 B och stationsmästare

av klass 5 vid S. J. (nuvarande 16 lönegraden) samt att avlöningen

för kapten hade en viss motsvarighet i nuvarande 24 lönegraden av

kommunikationsverkens löneplan (vissa sekreterarbefattningar vid de centrala

ämbetsverken, intendenter vid postverket m. fl.). De för sergeant,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

respektive fanjunkare föreslagna slutlönerna överensstämde närmast med

slutlönen för exempelvis stationsmästare vid postverket, lokomotivförare och

stationsmästare av klass 6 vid S. J. (nuvarande 12 lönegraden), respektive

faktor vid postverket samt förste maskinist och verkstadsmästare vid statens

vattenfallsverk (numera 14 lönegraden). Slutlönen för förvaltarna vid

intendenturkåren överensstämde närmast med slutlönen för exempelvis materialförvaltare

vid telegrafverket (numera 15 lönegraden).

I fråga om de löneökningar, som skulle inträda vid löneklassuppflyttningar,

hade de sakkunniga funnit sig böra föreslå införandet av ålderstillägg till proportionsvis

högre belopp än som skulle hava framkommit med tillämpning

av grunderna för kommunikationsverkens lönereglering. I tillämpningen

skulle sålunda de för officerare föreslagna löneökningarna vid löneklassuppflyttning

medgiva uppnåendet av väsentligt högre slutlöner än för de befattningar

inom statsförvaltningen i övrigt, som i avseende å begynnelselönen

närmast motsvarade vederbörande officerslönegrader. Denna anordning

av löneskalorna hade ansetts betingad bland annat av det i jämförelse med

förhållandena inom civilförvaltningen större ansvar och den proportionsvis

mera krävande tjänstgöring, som medföljde de militära befordringarna, samt

av nödvändigheten att möjliggöra uppnående av en tillräckligt hög slutavlöning

i kaptensgraden, som för det stora flertalet beställningshavare utgjorde

slutgrad. Jämväl i löneplanen för underofficerarna hade för åstadkommande

av tillräckligt hastig stegring i löneskalan avlöningsförhöjningarna satts i

viss mån högre än i motsvarande lönelägen inom kommunikationsverkens

löneplan.

För civilmilitär personal hade icke verkställts någon procentuell uppräkning

av förutvarande löner på sätt som skett beträffande den militära personalen,

utan de civilmilitära beställningarna hade inplacerats i de lönegrader

av kommunikationsverkens löneplan, till vilka jämförbara befattningar

vid dessa verk hörde eller till vilka beställningarna eljest med hänsyn

till sin art ansetts böra hänföras.

Från 1918 års sakkunnigas förslag var bl. a. överdirektören, sedermera

generalkrigskommissarien L. Widell skiljaktig, i det han anförde, att det

statsfinansiella och ekonomiska läget enligt hans mening för det dåvarande

och sannolikt för en avsevärd framtid i hög grad försvårade eller rent av

omöjliggjorde genomförandet av de sakkunnigas löneregleringsförslag. Då

reservanten emellertid skulle finna det synnerligen beklagligt, om lösningen

av den militära löneregleringsfrågan skulle komma att uppskjutas till en

oviss framtid, hade han ansett sig böra framlägga ett alternativt förslag till

löneplan för officerare och underofficerare. Beträffande den civilmilitära

löneskalan framlade herr Widell emellertid icke något avvikande förslag.

I det förslag till löneplaner för officerare och underofficerare, som herr Widell

framlade, upptogos endast lönerna för officerare i lönegraderna O 6—-

0 8 (överstar och högre beställningshavare) till belopp, som sammanföllo med

de av de sakkunniga föreslagna. I övriga beställningar voro lönebeloppen

1 jämförelse med de under år 1920 utgående begynnelselönerna å billigaste

ort uppräknade med lägre belopp än enligt sakkunnigförslaget.

Mot de av 1918 års sakkunniga föreslagna lönebeloppen för officerare och

underofficerare förklarade sig flertalet av de myndigheter, som avgåvo remissyttranden

över förslaget, i huvudsak icke hava något att erinra. Från

åtskilliga håll gjordes emellertid gällande, att de militära lönerna icke genom

förslaget bragts upp till full jämnhöjd med avlöningarna inom den civila

statsförvaltningen.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

13

I den på grundval av 1918 års sakkunnigas förslag avlåtna löneregleringspropositionen

(nr 350) till 1921 års riksdag upptogos de av de sakkunniga

för officerare och underofficerare föreslagna lönebeloppen oförändrade allenast

med den jämkningen, att för överste (kommendör) föreslogs högre löneställning

(förslaget härom förkastades emellertid av riksdagen). Föredragande

departementschefen anförde bl. a., att han funnit de av sakkunnigmajoriteten

föreslagna lönebeloppen väl avvägda såväl i förhållande till

det arbete och ansvar, som påvilade de olika personalgrupperna, som även

med hänsyn till lönebeloppen för närmast motsvarande civila befattningshavare.

I sitt utlåtande nr 168 år 1921 behandlade statsutskottet Kungl. Maj:ts förslag

i löneregleringsfrågan. Utskottet berörde därvid den jämförelse mellan

olika grupper av militär och civil personal, som av de sakkunniga gjorts och

av dem åberopats till stöd för vissa militära personalkategoriers placering å

löneskalorna. Utskottet fann för sin del en dylik jämförelse med hänsyn till

den militära och den civila personalens väsentligt olika utbildning och tjänstgöringsförhållanden

samt den olika tiden för tillträde till och avgång från

tjänsten synnerligen svår att på ett fullt rättvist sätt genomföra samt i vissa

fall knappast möjlig att åstadkomma. Mot den gjorda jämförelsen kunde

enligt utskottets mening i vissa avseenden så vägande erinringar göras, att

utskottet icke funnit sig kunna tillmäta densamma någon större betydelse.

Då utskottet därefter övergick till att pröva de olika förslag, som framlagts

i fråga om avlöningsbeloppens utmätande till officers- och underofficerspersonalen,

erinrade utskottet om de väsentliga förhöjningar i avlöningen,

som i form av tillfällig löneförbättring under åren närmast före 1921 tillerkänts

den militära personalen. Att härutöver denna personal i samband

med lönesystemets omläggning skulle beviljas ytterligare avlöningsförhöjning

i den utsträckning, som av de sakkunniga och departementschefen ifrågasatts,

ansåg sig utskottet icke kunna tillstyrka. Det i de sakkunnigas betänkande

av herr Widell alternativt framlagda förslaget till löneplaner för officerare

och underofficerare fann utskottet i stort sett motsvara de berättigade

anspråk i avlöningshänseende, som för denna personals vidkommande kunde

framställas. Utskottet tvekade så mycket mindre att tillstyrka detta förslag,

som härigenom den ojämnhet bortfölle, som vidlådde Kungl. Maj:ts förslag

i fråga om proportionen mellan den rent militära och den civilmilitära personalens

avlöning. Utskottets förslag bifölls av riksdagen (skr. nr 351).

1921 års riksdags beslut i den militära löneregleringsfrågan innebar i jämförelse

med sakkunnigmajoritetens och Kungl. Maj:ts förslag en reduktion av

lönebeloppen för officerare och underofficerare med i runt tal 250—500 kronor

i officerslönegraderna och 200—375 kronor i underofficersgraderna.

Departementschefen meddelar härefter, att i de förslag till löneplaner

för officerare och underofficerare, vilka av svenska officers- och underofficersförbunden

ingivits till 1936 års lönekommitté, till utgångspunkt för löneavvägningen

tagits del förslag, som år 1921 framlades av majoriteten

bland 1918 års militära avlöningssakkunniga. 1 sitt betänkande har 1936

års lönekommitté lämnat en allmän översikt över dessa förslag. 1 fråga

örn officersförbundets förslag återgives i statsrådsprotokollet bland annat

följande (sid. 48):

Till utgångspunkt för löneavvägningen har officersförbundet ansett böra

tagas del förslag, som år 1921 framlades av majoriteten bland 1918 års

militära avlöningssakkunniga och på vilket Kungl. Maj:ts proposition till

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

1921 års riksdag grundade sig. Att detta förslag avvisats av riksdagen

hade enligt förbundets mening berott endast på statsfinansiella skäl och

pa en av tidsläget betingad bristande förståelse för det militära försvarets

betydelse. Sakkunnigmajoritetens förslag borde dock utbyggas på vissa

punkter, där i detsamma skett enligt förbundets åsikt obefogade avsteg

fran likställighetsprincipens strikta genomförande eller där även majoritetsförslaget

ansages innebära en undervärdering av de militära beställningshavarnas

tjänstuppgifter och ansvar. På denna grundval borde därefter

löneplanen för officerare uppbyggas under anpassning till det förslag, som

av 1936 års lönekommitté avgivits i fråga om lönerna för civila statstjänstemän,

men med hänsynstagande tillika till vissa för militär personal rådande

särskilda förhållanden, vilka enligt förbundets mening hittills icke tillräckligt

beaktats, främst den för flertalet kompaniofficerare gällande tidigare avgångsaldern.

I fråga örn underofficersförbundets förslag meddelas följande (sid. 49):

Av underofficersförbundets framställning framgår, att jämväl för underofficersförbundets

vidkommande utgångspunkten för förslaget varit den

lonemva, som innefattades i majoritetsförslaget inom 1918 års militära

avlöningssakkunniga, men att den relativa löneställning, som detta förslag

inneburit, enligt förbundets mening borde förbättras med hänsyn till den

ökning i fråga om ansvar och tjänstuppgifter, som under tiden därefter inträtt

för underofficerarnas vidkommande. Jämväl enligt underofficersförbundets

förslag borde särskild hänsyn tagas till personalens stora kostnader

för anskaffning och underhåll av uniformsutrustning samt till de olägenheter,

som den tidiga avgångsskyldigheten med pension innebure för flertalet

underofficerare. Av framställningen framgår emellertid, att de föreslagna

lönebeloppen avsetts att innefatta kompensation för kostnaderna för

uniformsutrustning; särskilt beklädnadsbidrag utöver lönen har sålunda

icke från underofficersförbundets sida ifrågasatts.

Enligt kommitténs beräkningar skulle kostnaderna för genomförande av

förbundens förslag vid ett indexläge av 162/163 och efter 1936 års personalbestånd

uppgå till 3,961,000 kronor, därvid inräknats den provisoriska

avlöningsförstärkningen men icke beklädnadsersättning. Enligt de preliminära

beräkningar, som av lönekommittén i samband med utarbetandet

av förslaget till civilt avlöningsreglemente verkställdes med utgångspunkt

från förutsättningen, att för försvarsväsendets personal skulle beviljas löneförbättring

av procentuellt ungefär samma storlek, som innefattades i förslaget

till civilt avlöningsreglemente, kunde kostnadsökningen för försvarsväsendets

vidkommande vid indexläget 162/163 uppskattas till omkring

1,500,000 a 1,550,000 kronor inklusive kostnaderna för provisorisk avlöningsförstärkning.

I dessa siffror, vilka likaledes beräknats med utgångspunkt

från 1936 års personalbestånd, ingingo jämväl kostnadsökningen för

en lönereglering för civilmilitär personal i överensstämmelse med den civila

löneregleringen med belopp av omkring 180,000 kronor inklusive provisorisk

avlöningsförstärkning.

Av den redogörelse, som i statsrådsprotokollet lämnats över 1936 års 15- nekommittés behandling av frågan om den militära lönenivån (sid. 50

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

15

o. f.), framgår till en början, att de mellan kommittén och de utsedda representanterna

för vederbörande personalorganisationer förda förhandlingarna

icke lett till samstämmighet i fråga om lönebeloppens avvägning. Kommittén

har härom anfört följande:

Det förslag, som från kommitténs sida under förhandlingarna senast

framlades för personalrepresentanterna, gick ut på dels en löneökning i

de militära löneplanerna inom en kostnadsram av 250,000 å 300,000 kronor

utöver kostnaden för en löneförbättring överensstämmande med den

civila nivån — vid lika fördelning skulle en sådan vidgning av kostnadsramen

medgiva en ökning av löneförbättringsbeloppen med omkring 60

kronor för år —- dels ock ett kontant beklädnadsbidrag vid sidan av lönen

med 180 kronor årligen. Detta förslag avböjdes emellertid av personalrepresentanterna;

dessa förklarade sig icke kunna frångå ett av dem tidigare

under förhandlingarna framlagt förslag, vilket inneburit nedsättningar iförhållade

till personalförbundens ursprungliga yrkanden och gått ut på en

löneförbättring i löneplanerna av genomsnittligt omkring 200 kronor utöver

den civila löneförbättringsnivån jämte ett årligt beklädnadsbidrag av likaledes

200 kronor. Skillnaden i ståndpunkterna mellan kommittén och personalrepresentanterna

motsvarade sålunda vid avbrytande av förhandlingarna

angående löneplanerna ett löneförbättringsbelopp av tillhopa genomsnittligt

omkring 160 kronor.

De förslag till löneplaner, om vilka enighet vunnits inom kommittén,

överensstämma, enligt vad kommittén uttalat, i fråga om den allmänna lönenivån

liksom i fråga örn kostnadsramen med det anbud, som från kommitténs

sida senast framlades under förhandlingarna med personalrepresentanterna

men som av dessa icke ansågs kunna godtagas.

Beträffande lönekommitténs uttalanden angående utgångspunkterna för

löneavvägningen samt möjligheten att åvägabringa rättvisande jämförelser

mellan militära och civila befattningshavare meddelas i statsrådsprotokollet

följande (sid. 51—52):

Vad först angår frågan om innebörden av statsmakternas beslut år 1921 i

den militära löneregleringsfrågan, lärer av den lämnade redogörelsen oförtydbart

framgå, att riksdagens ställningstagande i ämnet icke kan — såsom

inom militära personalkretsar synes vara en allmänt utbredd uppfattning —

tolkas såsom en av statsfinansiella skäl eller av bristande förståelse för försvarsväsendets

betydelse förestavad nedsättning i lönebelopp, vilka eljest

kunnat godtagas såsom skäliga.

Lönekommittén anser sig icke kunna jäva den uppfattning i fråga om avvägningen

av relationerna i lönehänseende mellan militära och civila befattningshavare,

åt vilken 1921 års riksdag givit uttryck. Kommittén kan

alltså för sin del icke biträda den åsikt, som företrätts av de militära personalorganisationerna,

nämligen alt den militära personalen genom nu gällande

lönebestämmelser generellt sett blivit tillbakasatt i förhållande till civila

befattningshavare. Föreställningen om ett tillbakasättande i lönehänseende

av de militära beställningsliavarna vinner ej heller stöd av en jämförelse

mellan lönebeloppen för militär och civil personal enligt nu gällande och

närmast föregående definitiva lönereglering. Betraktar man löneutvecklingen

för militära beställningshavare i jämförelse med utvecklingen för

civil personal i statstjänst, visar det sig, att de militära lönerna i allmän
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

het icke undergått ogynnsamma relativa förändringar. Såsom ett allmänt

omdöme torde kunna sägas, att såväl kompaniofficerare som särskilt underofficerare

under den hittillsvarande löneutvecklingen från 1900-talets början

väl hävdat sin ställning i förhållande till andra statstjänstemän. Detsamma

gäller i stort sett även i fråga örn de högre beställningshavarna.

För bedömande av de militära beställningshavarnas löneläge i relation till

civila befattningshavare är det givetvis därjämte av betydelse att beröra

frågan, i vad mån jämförelser mellan civila och militära befattningshavare

kunna göras med avseende å befattningarnas art. I diskussionen rörande den

militära löneregleringsfrågan synes man på militärt håll hava varit benägen

att betrakta den avvägning av de militära lönerna, som föreslogs av majoriteten

inom 1918 års militära avlöningssakkunniga, såsom fotad på direkta och

utslagsgivande jämförelser mellan militära och civila tjänstemäns åligganden

och ansvar i olika befattningar. Ett dylikt betraktelsesätt synes dock i väsentlig

mån grundat på en missuppfattning. De sakkunniga betonade själva

med styrka vanskligheten i en direkt jämförelse mellan militär och civil personal

på grund av de betydande skiljaktigheterna beträffande de båda personalkategoriernas

utbildning, befordran till och avgång från tjänsten,

tjänstgöringens art och omfattning m. m. Att för varje särskild militär beställning

i detalj framlägga och värdesätta samtliga de omständigheter, som

vore av betydelse för ett rättvist avvägande av avlöningsförmånerna i iörliållande

till en viss civil befattning, läte sig svårligen göra. De sakkunniga

hade därför måst inskränka sig till en mera allmän jämförelse mellan vissa

militära och civila tjänstemän beträffande tjänståliggandenas omfattning

och därmed förenat ansvar, särskilt i fråga örn de högre militära beställningarna.

De jämförelser, som i fråga örn vissa beställningar i de sakkunnigas

betänkande gjordes med civila befattningar, utgjorde i själva verket

närmast ett konstaterande av att de lönebelopp, till vilka de sakkunniga

med tillämpande av vissa matematiska beräkningsgrunder kommit fram,

närmast motsvarade löneställningen för civila tjänstemän i vissa lönegrader.

Svårigheten eller omöjligheten att på ett rättvist sätt genomföra en sådan

jämförelse mellan civila och militära befattningar betonades också med

styrka av statsutskottet vid 1921 års riksdag.

Vad sålunda framhållits angående svårigheterna att åvägabringa rättvisande

jämförelser mellan militära och civila befattningshavare måste lönekommittén

för sin del understryka. De olika personalkategoriernas arbetsuppgifter

äro, bortsett från de högsta befattningarna, enligt sakens natur så

väsentligt olikartade, att en direkt jämförelse i detta avseende synes skäligen

meningslös och utan betydelse såsom ledning vid lönebestämningen.

Därtill kommer, att enligt det militära lönesättningssystemet, i motsats till

vad förhållandet är inom civilförvaltningen, lön i flertalet fall ej utgår för

viss befattning utan efter beställning eller tjänstegrad. I stor utsträckning

förutsättes en och samma befattning kunna bestridas av beställningshavare

i olika lönegrader. Vanskligheten i att under sådana förhållanden åvägabringa

en rättvisande jämförelse med det civila förvaltningsområdet, inom

vilket avlöningarna fastställts med hänsyn till olika befattningars i regel

tämligen fast avgränsade arbetsuppgifter, ligger i öppen dag.

Enligt lönekommitténs mening måste en jämförelse mellan civila och militära

befattningshavare i syfte att bedöma skäligheten i lönerelationen inskränkas

till vissa allmänna överväganden. En dylik mera allmän jämförelse

gåve ingalunda till resultat, att den militära personalen generellt sett

befunne sig i ett sämre läge än den civila.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

17

Vad officerspersonalen angår erinras, att officersaspiranterna regelmässigt

intoges i statsanställning omedelbart efter avlagd studentexamen och därefter

erhölle sin fackutbildning väsentligen på statens bekostnad. Den militära

utbildningen torde enligt kommitténs mening för de enskilda eleverna

ställa sig något kostsammare än för motsvarande civila aspiranter, men

skillnaden vore icke av den storleksordning, att den kunde sägas spela någon

större roll för bedömande av lönenivån. Kommittén har vidare erinrat, att

de utexaminerade officerarna omedelbart efter aspirantutbildningens avslutande

erhölle fast statsanställning och att vid bifall till kommitténs förslag

samtliga godkända aspiranter skulle garanteras icke blott fast lön utan

även pensionsrätt omedelbart vid officersutnämningen. I fråga örn tiden

för befordran till lägsta ordinarie tjänst hade officerarna alltid intagit och

syntes även efter genomförandet av kommitténs förslag komma att intaga en

fördelaktigare ställning än den, med vilken flertalet tjänstemän inom andra

förvaltningsgrenar hade att räkna. En jämförelse mellan officerare och

civila tjänstemän gåve vid banden, att bland de förra envar beställningshavare,

som icke på grund av sjukdom befunnes mindre tjänsteduglig och

som icke misskött sin tjänst, från lägsta ordinarie beställning i tur och

ordning vunne befordran upp till kaptens grad, under det att vid civilförvaltningen

för motsvarande personalgrupper merendels tillämpades ett urvalssystem,

som medförde, att de minst dugliga tjänstemännen icke nådde befordran

utöver lägsta ordinarie tjänst. Även beträffande underofficerarna

kunde enligt kommitténs mening liknande synpunkter anläggas som beträffande

officerarna.

Ej heller har lönekommittén ansett tillräckliga skäl föreligga att med hänsyn

till den normala avgångsåldern generellt vidtaga någon egentlig förskjutning

i nuvarande relation mellan den militära och den civila lönenivån

(sid. 54—55):

Vad angår frågan örn den tidiga avgångsålder, som gäller för flertalet

kompaniofficerare och underofficerare, må framhållas, att spörsmålet örn

den hänsyn, som vid löneavvägningen bör tagas till denna omständighet,

berör många svårbedömbara faktorer. Skyldighet att avgå med pension vid

tidig levnadsålder, med därav följande nedsättning i inkomster av tjänsten,

innebär givetvis en nackdel för den, som icke har möjlighet att vid sidan av

pensionen förskaffa sig inkomstfyllnad genom annan anställning eller privat

förvärvsverksamhet. I den mån möjlighet att bereda sig dylik inkomstfyllnad

föreligger, kan den tidiga avgången däremot mången gång betraktas såsom

ur beställningshavarens synpunkt fördelaktig. Huruvida fördelar eller

nackdelar härutinnan överväga varandra, torde vara vanskligt att generellt

avgöra. Den omständigheten, att militär personal i ganska betydande omfattning

söker och erhåller avsked med pension före uppnådd pensionsålder

(s. k. förtidspension), tyder emellertid på, att åtskilliga möjligheter föreligga

för militär personal att vinna inkomstgivande anställningar efter pensionsavgång.

I detta avseende är bland annat att märka, att försvarsorganisationen

numera inrymmer åtskilliga arvodesbelattningar, avsedda för pensionerad

personal väsentligen i kaptens- respektive fanjunkargrad. Antalet

av dylika arvodesbefattningar har avsevärt ökats genom 1936 års försvarsbeslut.

Enligt verkställd utredning kan av de beställningshavare i kaptensgrad,

som årligen avgå med pension, i genomsnitt omkring 42 %> beräknas

erhålla dylik arvodesanställning, vilken får innehavas i ungefär halva antalet

fall till 60 och i övriga fall lill 65 levnadsår. För underofficerare, som avgå

med fanjunkares pension, beräknas motsvarande antal uppgå till icke mindre

lii hang till riksdagens protokoll ) 93!). 0 sami. Nr 230. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

än 74 °/o av hela antalet pensionsavgångna; i flertalet fall är här fråga om

befattningar, i vilka vederbörande få kvarstå lill 60 års ålder. Ifrågavarande

för pensionerad personal avsedda arvoden äro i princip avvägda så, att de

tillika med inkomsten av pension i stort sett motsvara den närmast före avgången

ur tjänst utgående lönen.

Utöver vad nu sagts bör emellertid vid bedömande av frågan örn den tidigare

avgångsålderns betydelse för den militära lönebestämningen främst

beaktas, att denna tidigare avgångsålder för flertalet kompaniofficerare och

underofficerare, enligt vad som framgår av förarbetena till nu gällande officersavlöningsreglemente,

utgör den väsentligaste anledningen till den särskilda,

från de civila löneplanerna avvikande konstruktion, som tillämpats beträffande

de militära löneplanerna och främst beträffande officerslöneplanen.

Officerslöneskalan är, såsom vid en jämförelse mellan de civila och militära

löneplanerna genast faller i ögonen, avsevärt brantare uppbyggd än löneskalan

för civila befattningshavare. Denna konstruktion har till syfte att

i god tid före avgången bringa de militära lönerna upp på en nivå, som kan

anses tillräckligt hög såsom underlag för beräkning av pensionen. Även i

detta avseende är det av betydelse att uppmärksamma, att alla beställningshavare

vid avgången äro garanterade en pensionsnivå, som inom civilförvaltningen

endast en del av befattningshavare med jämförlig utbildning uppnår.

Denna relativt höga pensionsnivå för militära beställningshavare i allmänhet

förorsakar i förening med den tidiga avgångsåldern en väsentlig ökad

pensionskostnad för militär personal i jämförelse med civil, en merkostnad

vilken i sin helhet bestrides av staten och icke ansetts böra utöva inverkan

på storleken av beställningshavarnas pensionsavdrag.

I betraktande av här antydda synpunkter har lönekommittén för sin del

icke ansett tillräckliga skäl föreligga att med hänsyn till den för flertalet

beställningshavare gällande tidigare avgångsåldern generellt vidtaga någon

egentlig förskjutning i nuvarande relation mellan den militära och den civila

lönenivån. Ett visst hänsynstagande till denna omständighet kan emellertid

beträffande de militära löneplanerna sägas ligga i den jämkning uppåt

beträffande löneförbättringens storlek, som kommitténs i det följande omförmälda

förslag till löneplaner innebära i jämförelse med den löneökning,

vilken genom det nya civila avlöningsreglementet beviljats civila befattningshavare

i allmänhet.

Lönekommittén har i sitt förslag till militärt avlöningsreglemente upptagit

bestämmelser örn rätt för beställningshavare att av statsmedel erhålla

årligt ekiperingsbidrag. Kommitténs uttalanden härutinnan återgivas

å sid. 55—56 i statsrådsprotokollet:

Lönekommittén har för sin del ansett fog föreligga för införande i avlöningsreglementet

av ett årligt ekiperingsbidrag såsom särskild avlöningsform.

Ehuru detta bidrag till uniformskostnaderna sålunda icke skulle inläggas i

löneplanen, har kommittén ansett detsamma vara av den betydelse för lönebestämningen,

att kommittén funnit sig böra i detta sammanhang behandla

denna fråga. Då ett dylikt bidrag skulle tillkomma envar militär — liksom

också praktiskt taget varje civilmilitär — beställningshavare och då de nuvarande

lönebeloppen måste anses avvägda med hänsyn tagen till uniformskostnaderna,

är nämligen enligt kommitténs mening ifrågavarande ekiperingsbidrag

i realiteten väsentligen att jämställa med en direkt löneökning.

Frågan örn införande i officersavlöningsreglementet av en särskild ekiperingshjälp

behandlades på sin tid av 1918 års militära avlöningssakkun
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

19

niga. Med hänsyn till den militära personalens betydande kostnader för

anskaffande och underhåll av uniformsuppsättning funno de sakkunniga

rättvist och billigt, att särskild ekiperingshjälp tillerkändes denna personal.

Denna ekiperingshjälp borde emellertid utgå endast vid första anställning.

Att vidare utsträcka densamma utöver någon del eller hela tjänstetiden syntes

de sakkunniga så mycket mindre böra ifrågakomma, som därigenom i

själva verket en mer eller mindre permanent avlöningsform skulle komma

personalen till godo. Vad sålunda anfördes ger vid handen, att de av de

sakkunniga enligt bruttolöneprincipen föreslagna lönebeloppen voro beräknade

att täcka uniformskostnaderna.

I det nya civila avlöningsreglementet har i fråga om civila befattningshavare

det hittills endast för ett fåtal personalgrupper tillämpade rabattsystemet

vid utlämnande av uniformspersedlar och materialier utsträckts

att gälla samtliga befattningshavare, vilka äro pliktiga att under tjänstgöring

bära fullständig uniform. Rabatten har bestämts till ett belopp motsvarande

30 % av självkostnadspriset, med rätt likväl för vederbörande myndighet att,

där särskilda skäl föreligga, besluta större avdrag, dock högst 50 % av självkostnadspriset.

Med sistnämnda stadgande har närmast åsyftats befattningshavargrupper,

beträffande vilka ställas särskilt höga krav i avseende

å väl vårdad uniform eller vilkas tjänstgöring utsätter uniformsbeklädnaden

för särskilt stark slitning.

Genom den utsträckning av rabattsystemet, som sålunda ägt rum beträffande

civila befattningshavare, kan frågan om bidrag till tjänstedräkt även

för den militära personalens vidkommande sägas i viss mån hava kommit i

ett ändrat läge. Med hänsyn härtill har kommittén ansett det vara skäligt, att

ett särskilt årligt ekiperingsbidrag införes för denna personal. Detta belopp

har med utgångspunkt från en beräknad årlig kostnad av omkring 360 kronor

för fortlöpande anskaffning och underhåll av uniformspersedlar och med

tillämpning av den högsta procentsats för rabatt vid inköp av beklädnadspersedlar

från kronan, som enligt de civila lönebestämmelserna kan ifrågakomma,

ansetts höra för samtliga beställningshavare fastställas till 180

kronor årligen.

I fråga om den allmänna innebörden av de för den ordinarie militära personalen

föreslagna löneplanerna har lönekommittén, såvitt frågan rör löneförbättringens

storlek, anfört följande (sid. 56):

På skäl, som förut angivits, ansluta sig dessa löneplaner i fråga om löneförbättringens

storlek i stort sett till den nivå, som fastställts för civila befattningshavare.

Dock har här genomgående skett en viss, om ock ej mera

avsevärd jämkning uppåt. Denna jämkning har — i anslutning till de önskemål,

som att döma av överläggningarna med personalrepresentanterna

närmast torde vara förhärskande på personalhåll — gjorts något mera framträdande

för de löneklasser, från vilka för flertalet beställningshavare avgång

med pension äger rum, d. v. s. slutlöneklasserna för kaptener oell fanjunkare.

Härigenom kan i någon mån sägas hava skett ett hänsynstagande

till det från personalorganisationernas sida hävdade önskemålet örn hänsynstagande

till den för flertalet militära beställningshavare gällande låga pensionsåldern.

Att i vidare mån än vad sålunda skett låta löneavvägningen

påverkas av dessa synpunkter har kommittén icke funnit befogat.

Vid utformandet av den alt männel ojficerslöneplanen hava vissa omläggningar

i den nuvarande officerslöneplanens konstruktion eller förskjutningar

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

i den hittillsvarande inbördes relationen mellan lönebeloppen för olika grader

ansetts vara påkallade, vilka enligt kommitténs mening skulle vara

ägnade att i ett flertal fall medföra större eller mindre förbättringar. Kommittén

har i dessa hänseenden anfört följande (sid. 56—58):

I anslutning till vad från officersförbundets sida ifrågasatts, hava i fänriks-

och löjtnanslönegradema ansetts böra införas nya löneklasser, nämligen

i fänriksgraden en löneklass 3, tillika utgörande begynnelselöneklass

för löjtnanter, och i löjtnantslönegraden en löneklass 7, tillika utgörande begynnelselöneklass

för kaptener. Genom denna utbyggnad av ifrågavarande

lönegrader skulle — i anslutning till de lönetursprinciper, som sedan länge

tillämpats inom civilförvaltningen — ernås en önskvärd och enligt erfarenheten

påkallad utjämning i lönehänseende mellan beställningshavare, som

tidigt vinna befordran från respektive grader, och beställningshavare, vilka

längre än normalt få vänta på befordran.

Ifråga om löjtnants begynnelselön — som tillika blir fänriks slutlön

har kommittén ansett en viss förstärkning vara påkallad bland annat i jämförelse

med den lön, som vid befordran till första ordinarie tjänst inom kommunikationsverken

tillkommer befattningshavare med jämförlig utbildning.

Att förstärkningen icke gjorts större än i förslaget skett sammanhänger med

att löjtnanterna vid kommande löneklassuppflyttningar erhålla en bättre

ställning tack vare de relativt stora ålderstilläggen. Den ifrågavarande förstärkningen

inverkar förhöjande jämväl på närmast under- och överliggande

löneklasser.

Även i fråga om majors- och överstelöjtnantslönegraderna har lönekommittén

ansett sig böra förorda upptagande av nya löneklasser i löneplanen.

Förslaget innebär i denna del, att i majorslönegraden, som nu omfattar två

löneklasser (nr 11—12), skulle inläggas en ny begynnelselöneklass (nr 10),

sammanfallande med kaptens slutlöneklass. I samband härmed skulle vid

majorsbefordran sneddningsregeln, som för närvarande enligt uttryckligt

stadgande icke är i dylika fall tillämplig, bliva gällande för löneklassplaceringen.

Vad överstelöjtnantsgraden beträffar, omfattar densamma för närvarande

endast en löneklass (nr 13). Från officersförbundets sida har, såsom

förut berörts, hemställts örn lönegradens utbyggande med en ny löneklass

i syfte att bereda avlöningsförhöjning för överstelöjtnanter, vilka icke

vinna vidare befordran. Lönekommitten har ansett sig böra i viss man tillgodose

detta önskemål men föreslår därvid samtidigt sadan omläggning, att

jämväl i överstelöjtnantsgraden införes en med närmast lägre lönegrad gemensam

löneklass. Överstelöjtnantsgraden skulle sålunda utbyggas till att

omfatta tre löneklasser (nr 12, 13 och 14), och jämväl för löneklassplacermg

i denna grad skulle sneddningsregeln tillämpas.

Nu angivna omläggningar beträffande majors- och överstelöjtnantsgraderna

skulle medföra ökad anslutning till de grunder, efter vilka den civila

löneplanen i motsvarande lönelägen uppbyggts, samt tillämpande av lönetursregler,

som enligt kommitténs mening äro grundade på riktiga principer,

vilka sedan länge vunnit burskap inom civilförvaltningen. Dessa principer

innebära, att löneställningen vid befordran till högre grad i viss man

göres beroende av den senaste löneklassplaceringen inom den lägre lönegraden;

den, som i denna lönegrad tillhört en löneklass, vilken ingår även i den

högre graden, »sneddar» vid befordringen förbi denna löneklass och placeras

i den närmast högre löneklassen, som han dessutom för vidare uppfattning

anses hava tillhört under tiden för placeringen i den lägre löneklassen,

dock högst under tre år. En kapten, som vid tiden för majorsbefordran till
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

21

hört slutlöneklassen i kaptensgraden tre år eller mera, placeras sålunda i

majorsgraden direkt i slutlöneklassen (löneklass 12); å andra sidan får den,

som befordras till major innan han ännu hunnit tillträda kaptens slutlöneklass,

i majorsgraden börja med en lön, som överensstämmer med slutlönen

i kaptensgraden (löneklass 10). Motsvarande förhållanden inträda vid befordran

från majors- till överstelöjtnantsgraden. Tillämpningen av dessa

lönetursprinciper innebär enligt kommitténs mening intet åsidosättande av

kravet på skälig löneökning med hänsyn till den förändring av tjänstuppgifter

och ansvar, som inträder vid befordran från kompani- till regementsofficer.

Löneökningen vid befordringen blir nämligen av ungefär samma

storleksordning, vare sig beställningshavaren i den lägre graden tillhörde en

lägre eller en högre löneklass; att lönebeloppets absoluta storlek icke — såsom

för närvarande är fallet -—• blir detsamma för varje nytillträdande regementsofficer,

ligger i det avsedda löneturssystemets natur. Den utjämning i

viss mån av nuvarande löneklasskillnader, som vidtagits vid förslagets utformande,

är för övrigt icke av större omfattning. I nuvarande löneplan utgör

skillnaden i lönebelopp mellan 10 och 11 löneklasserna 900 kronor samt

mellan 11 och 12 löneklasserna 600 kronor; enligt kommitténs förslag till löneplan

utgör skillnaden i bägge fallen 735 kronor. Mellan majors slutlön och

överstelöjtnantslönen föreligger i nuvarande löneplan en skillnad av 600 kronor,

medan kommitténs förslag innefattar en skillnad mellan slutlönerna för

dessa båda grader av 960 kronor (fördelad på två löneklasser). Skillnaden

mellan överstelöjtnantslönen och kaptens slutlön utgör för närvarande 2,100

kronor (fördelad på tre löneklasser); enligt kommitténs förslag uppgår skillnaden

i slutlön för överstelöjtnant och kapten till 2,430 kronor (fördelad på

fyra löneklasser).

Ur personalsynpunkt skulle den avsedda omläggningen, enligt vad verkställda

stickprovsundersökningar givit vid handen, genomsnittligt sett medföra

en viss förbättring, främst i överstelöjtnantsgraden men även i majorsgraden.

Endast i vissa fall av särskilt tidig befordran till major, respektive

överstelöjtnant torde lön i dessa grader komma att utgå enligt begynnelselöneklassen;

i åtskilliga fall kommer å andra sidan inplacering redan från

början att ske i slutlöneklassen. Vid en befordringsgång överensstämmande

med de genomsnittsåldrar, som framgått ur det av kommittén bearbetade

uppgiftsmaterialet, skulle vid tillträde till majorsbeställning den

befordrade tack vare sneddningsregelns inverkan vinna omkring ett års

försteg i löneturshänseende i jämförelse med nuvarande förhållanden. Vid

överstelöjtnantsbefordran skulle dc föreslagna reglerna med genomsnittlig

befordringsgång innebära, att den befordrade bomme att omedelbart tillträda

lön enligt 13 löneklassen och kvarstå där omkring 2 Va år, varefter

uppflyttning i slutlöneklassen skulle äga rum. Slutlönen för överstelöjtnantsgraden

blir enligt kommitténs förslag icke oväsentligt förhöjd i jämförelse

med nuvarande löneplan; den kommer enligt förslaget att ligga obetydligt

under 31 löneklassen i civila avlöningsreglementet.

Vad särskilt angår de militära chefsposterna har lönekommittén i birsta

hand ansett en förbättrad löneställning för regementscheferna vara av förhållandena

motiverad (sid. 58):

Med hänsyn till de omfattande tjänsteuppgifter och det betydande ansvar

i olika avseenden, som påvila dessa beställ ningshavare, har kommittén

för sin del funnit den nuvarande löneställningen vara alltför låg. En

förbättring för regementscheferna synes kommittén böra åvägabringas

genom uppdelning av den nuvarande överstegraden. I kommitténs förslag

hava regementscheferna hänförts till en ny lönegrad, i vilken lönebelop
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

pet satts 1,000 kronor högre än som eljest med tillämpning av de i civila

avlöningsreglementet använda beräkningsmetoderna bort upptagas för

ifrågavarande grad. För övriga nu till överstegraden hänförda beställningar

har i förslaget lönebeloppet å I-ort, avvägts i överensstämmelse med nyssnämnda

beräkningsmetoder och å övriga ortsgrupper bestämts genom tilllämpning

av samma ortstillägg, som i den nya civila A-löneplanen förekomma

i detta löneläge. Lönebeloppen för ifrågavarande lönegrad hava

härigenom kommit att sammanfalla med 34 löneklassen i den civila A-löneplanen.

Nämnda avvägning medför för andra ortsgrupper än I-gruppen en

viss, ehuru icke mera betydande förskjutning nedåt, störst för G-gruppen.

Denna förskjutning nödvändiggöres av tekniska skäl och synes kommittén

sakligt sett ej ägnad att föranleda erinran bland annat med hänsyn till den

skillnad i arbetsuppgifter och ansvar, som måste anses föreligga mellan regementschef

och överste i annan befattning.

För samtliga officerare i lägre grad än regementschefer skulle enligt kommitténs

förslag fortfarande tillämpas en dyrortsgraderad löneplan, i förslaget

benämnd löneplan Oa. I fråga om ortsgruppernas antal och spännvidden

i löneplanen ansluter sig förslaget till det civila avlöningsreglementet.

För officerare i regementschefs och högre grader innebär förslaget, att

dessa beställningar skulle överföras till en löneplan utan dyrortsgradering,

benämnd löneplan Ob. Det skulle måhända kunna ifrågasättas att även för

regementscheferna, vilka i åtskilliga fall äro stationerade på billigare orter,

tillämpa dyrortsgraderade lönebelopp. Med hänsyn till den ställning i allmänhet,

som dessa chefer intaga, göra sig emellertid enligt kommitténs

mening de interlokala levnadskostnadsskillnaderna icke för deras vidkommande

gällande med sådan styrka, att en dyrortsgradering kan anses erforderlig.

Kommittén anser därför befogat att, i anslutning till de i civila

avlöningsreglementet tillämpade grunderna i detta avseende, införa en för alla

orter enhetlig lönebestämning för alla de högre chefsbeställningarna från

och med regementschef.

I fråga örn inplaceringen av och löneställningen för till löneplanen Ob hänförliga

beställningshavare i högre grad än regementschef har kommittén anfört

följande (sid. 59):

Till lönegraden Ob 1 skulle enligt kommitténs förslag hänföras, förutom

regementscheferna, även några befattningar vid marinen, nämligen dels

varvschef^ vid örlogsvarvet i Stockholm, vilken utöver lön i lönegraden

0 6 för närvarande uppbär arvode med 900 kronor, dels ock stationscheferna

vid de båda örlogsstationerna. Av dessa sistnämnda har chefen för örlogsstationen

i Karlskrona i samband med 1936 års försvarsbeslut hänförts

till lönegraden O 7, vilken motsvarar lönegraden Ob 2 enligt kommitténs förslag,

medan stationschefen i Stockholm kvarstår i lönegraden O 6. Enligt

kommitténs mening kunna vissa skäl anföras för höjning av sistnämnda

befattning till samma löneställning, som tillkommer regementschefer; å

andra sidan synes kommittén skillnaden i omfattning av göromål och ansvar

mellan stationschefen i Stockholm och motsvarande befattningshavare

1 Karlskrona ej vara så stor, att löneskillnad för framtiden bör upprätthållas,

detta så mycket mindre som, så vitt kommittén kan döma, tillräckliga

skäl knappast föreligga att ställa någon av stationscheferna i lönehänseende

framför regementschefer vid armén.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

23

Vid flygvapnet skulle enligt kommitténs förslag icke någon beställning införas

i lönegraden Ob 1.

Vad angår högre beställningar än regementschefs — d. v. s. truppslagsinspektörer

och likställda, arméfördelningschefer och likställda samt försvarsgrens-

och försvarsstabscheferna — äro dessa beställningshavare nu i

lönehänseende jämställda med civila verkschefer i olika grader. Kommittén

har också i sitt förslag för dessa beställningshavare upptagit lönebelopp

överensstämmande med deni, som i civila avlöningsreglementet fastställts

för de befattningar, med vilka likställighet nu föreligger. Beträffande dessa

beställningshavare innebär sålunda kommitténs förslag lika litet som med

avseende å nämnda civila verkschefer någon realprövning av löneställningen

utan endast en mera formell uppräkning av lönebeloppen genom

inläggande i de fasta lönerna av dyrtidstillägg och provisorisk avlöningsförstärkning

jämte lönernas upptagande med avrundade belopp, slutande

å hela tusental kronor. Resultatet av denna uppräkning har blivit en höjning

av de nu för högsta ortsgrupp fastställda lönebeloppen med i runt

tal 1,000 kronor. Den höjda maximigräns för rörligt tillägg, vilken föreslås

av kommittén, kommer vid indexlägen överstigande det, efter vilket

uppräkningen av de fasta lönerna skett, att även för här ifrågavarande

beställningshavare i regel medföra en viss reell förbättring. För beställningshavare

å lägre ortsgrupper än den högsta inträder givetvis en avsevärd

löneökning, större ju lägre ortsgrupp förläggningsorten tillhör.

Beträffande härefter den föreslagna underofficerslöneplanen har lönekommittén

yttrat följande (sid. 59—60):

Vad underofficerarna angår, innebär kommitténs förslag även för deras

vidkommande löneförbättringar av ungefär den absoluta storleksordning,

som enligt civila avlöningsreglementet tillerkänts tjänstemän vid civilförvaltningen,

ehuru med en viss jämkning uppåt. Relativt taget innefattar

förslaget för underofficerarnas vidkommande — liksom för lägre grader

och mellangrader vid civilförvaltningen varit fallet — en större avlöningsförbättring

än för officerare i allmänhet. Nyssnämnda jämkning uppåt har

ansetts böra accentueras kring fanjunkares slutlöneklass, men av tekniska

skäl bär någon mera avsevärd skillnad mellan denna löneklass och övriga

löneldasser ej kunnat åstadkommas. På en punkt av löneplanen har kommittén

ansett en särskild förstärkning av löneförbättringen vara påkallad,

nämligen beträffande sergeants begynnelselön.

I fråga om underofficerslöneplanen innehåller kommitténs förslag inga

förändringar beträffande löneplanens konstruktion av den art, som föreslagits

på vissa punkter av officerslöneplanen. Löneplanen för underofficerare

är nämligen redan för närvarande konstruerad i närmare anslutning

till den civila löneplanen, med gemensamma löneklasser inom närliggande

lönegrader och med fem löneklasser i varje lönegrad. Den tillfälliga

löneförbättring, som under de senaste åren utgått och för närvarande

utgår till sergeanter och underofficerare av 2. graden, vilka tillhört

lönegradens högsta löneklass under minst fem år, skulle sålunda icke, såsom

föreslagits beträffande löjtnantslönegraden, erhålla någon motsvarighet

i ny löneklass inom löneplanen.

Vad beträffar civilmilitär och civil personal har kommittén — i överensstämmelse

med hittillsvarande sätt för lönebestämningen — föreslagit tilllämpande

av samma lönebelopp, som fastställts för motsvarande lönegrader

i civila avlöningsreglementet. Av praktiska skäl har emellertid kommittén

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

beträffande denna personal förordat en med 30 lönegrader utbyggd löneplan,

löne plan Ca. För civilmilitär personal i chefsbeställningar, motsvarande

verkschefer vid civilförvaltningen, har upptagits en särskild, icke dyrortsgraderad

löneplan, benämnd löneplan Cb.

Medan beträffande de militära personalgrupperna kommitténs förslag

utom i fråga om vissa högre befattningar får anses innefatta såväl en generell

ny reglering av lönenivån som ock en granskning av lönegradsplaceringen,

innebär förslaget i fråga om civilmilitära och civila beställningar allenast

en allmän avvägning av lönebeloppen. Lönegradsplaceringen för de senare

har ansetts böra prövas i anslutning till den blivande tjänsteförteckningsrevisionen

för civilförvaltningen.

Vid statsrådsprotokollet har såsom bilaga (Bil. A) fogats en av lönekommittén

upprättad tablå, som utvisar den föreslagna löneförbättringens storlek

vid olika indexlägen. De i tablån gjorda uträkningarna innefatta icke

ekiperingsbidrag utan endast lönebelopp med därå belöpande tillägg.

De för överläggningar med kommittén utsedda personalrepresentanterna

hava i särskilda vid kommittébetänkandet fogade yttranden anmält reservationer

mot lönekommitténs förslag i fråga om de militära beställningshavarnas

lönenivå och löneplaner. Av statsrådsprotokollet inhämtas härom följande

(sid. 61):

Officersrepresentanterna hava vidhållit uppfattningen, att de militära lönerna

bort avvägas med utgångspunkt från det förslag, som omfattades av

majoriteten inom 1918 års militära avlöningssakkunniga. Reservanterna

kritisera de allmänna jämförelser, som av kommittén gjorts mellan militära

och civila befattningshavare i fråga örn utbildnings- och befordringsförhållanden

m. m., samt framhålla särskilt de olägenheter, som för militär

personal äro förenade med den tidiga avgångsåldern. Reservanterna motsätta

sig även kommitténs förslag om införande av gemensamma löneklasser

i kaptens-, majors- och överstelöjtnantsgraderna. Enligt reservanternas uppfattning

har i förslaget huvudvikten lagts på att få till stånd en tekniskt

likformig konstruktion av löneplanen med gemensamma löneklasser i nämnda

grader, varvid det enligt reservanternas uppfattning i och för sig alltför

lågt beräknade lönebeloppet i högsta löneklassen inom kaptenslönegraden

fått tjäna som utgångspunkt. Reservanterna påyrka en grundlig revision

av kommitténs förslag till löneplan för officerare.

Underofficersrepresentanterna hava jämväl ansett, att lönekommittén genom

att icke till utgångspunkt för sitt förslag taga majoritetsförslaget inom

1918 års militära avlöningssakkunniga ställt de militära beställningshavarna

i efterhand i förhållande till civila tjänstemän. På grund härav hava representanterna

icke kunnat godtaga kommitténs förslag till lönebelopp. Reservanterna

hava framlagt ett förslag till löneplan för underofficerare, som

upptager lönebelopp, i genomsnitt liggande omkring 150 kronor högre än

kommitténs förslag.

Av departementschefens redogörelse för myndigheternas yttranden beträffande

löneavvägningen (sid. 63—67) framgår, att de militära myndigheterna

tämligen samstämmigt givit uttryck åt den uppfattningen, att den ifråga
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 230-

25

satta löneregleiången för den militära personalens vidkommande icke kunde

anses tillfredsställande och att en för personalen gynnsammare avvägning

av lönenivån borde komma till stånd. Vissa av myndigheterna hava uttalat

sig för en allmän höjning av lönenivån; i andra fall har påyrkats en sådan

löneavvägning, att därigenom de krav bleve tillgodosedda, vilka innefattades

i de militära personalorganisationernas våren 1938 till lönekommittén

avgivna förslag. Å andra sidan hava de över förslaget hörda civila myndigheterna

— statskontoret och allmänna civilförvaltningens lönenämnd —

förklarat sig kunna biträda vad kommittén anfört i fråga örn löneavvägningen

för den militära personalen samt uttalat, att löneregleringsförslaget

på ett i stort sett godtagbart sätt anpassats efter den allmänna lönenivån för

statliga befattningshavare.

Försvarsväsendets lönenämnd har anfört följande:

Då det för lönenämnden gällt att taga ställning till frågan, huruvida 1921

års riksdags beslut rörande den militära löneregleringen borde tolkas på sådant

sätt, att man därmed avsett att för framtiden fastslå den militära personalens

allmänna lönenivå i förhållande till den för civila befattningshavare

gällande, hade lönenämnden ej kunnat underlåta att i viss mån taga hänsyn

till försvarsfrågans allmänna läge under den tid, då nämnda beslut kom till.

Enligt lönenämndens uppfattning kunde det icke anses uteslutet, att de

rådande ekonomiska förhållandena och försvarsfrågans dåvarande läge åtminstone

i viss mån medverkat till den utgång, lönefrågan för flertalet militära

beställningar erhöll vid 1921 års riksdag, även om dessa förhållanden

ej särskilt berörts i motiveringen till riksdagens beslut. Den reservation

inom 1918 års militära avlöningssakkunniga, som låg till grund för nämnda

beslut, hade även uttryckligen hänvisat till det statsfinansiella och ekonomiska

läget samt de stora besparingar, som skulle ernås, örn reservationen

följdes, såsom den huvudsakliga anledningen till reservationens framläggande.

I samband nied utfärdandet av det nu gällande avlöningsreglementet av

den 20 maj 1927 hade icke någon realprövning skett av de militära lönerna,

utan dessa hade bibehållits vid samma belopp som i 1921 års reglemente. För

egen del hade försvarsväsendets lönenämnd i detta sammanhang uttalat

bland annat, att en revision av de militära löneplanerna icke synts böra företagas

förrän viss tids erfarenhet vunnits i fråga örn de verkningar, den år

1925 beslutade nya försvarsorganisationen kunde komma att utöva å de

olika beställningshavarnas arbetsåligganden. Två av lönenämndens ledamöter

hade dock ansett, att en allmän revision av löneplanerna omedelbart

bort vidtagas. Föredragande departementschefen hade beträffande löneplanerna

förklarat sig intaga samma ståndpunkt som lönenämndens majoritet.

Jämväl riksdagen hade uttalat, att prövningen av de i det militära avlöningsreglementet

intagna bestämmelserna i avseende å lönebeloppen borde

anstå till den allmänna lönerevision, som kunde väntas inom en nära framtid

komma att äga rum i samband med dyrtidstilläggens inarbetande i lönerna.

Av det anförda syntes framgå, att ett övervägande av skäligheten av

de för militära beställningshavare i allmänhet gällande lönerna ställts i utsikt

i samband med den inarhetning av dyrtidstilläggen i lönebeloppen, som

nu verkställts av 1936 års lönekommitté.

Även örn, såsom kommittén uttalat, stora svårigheter torelåge att åvägabringa

en direkt jämförande värdesättning av tjänstuppgifterna för militära

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

och civila befattningshavare i allmänhet, syntes man dock icke kunna helt

bortse från det enda mera omfattande försök, som företagits i detta syfte,

nämligen den av 1918 års militära avlöningssakkunniga verkställda värderingen

av de olika militära beställningarna. De sakkunniga hade uttryckligen anfört,

att för deni arbetets art och tjänsteansvarets betydelse varit de i främsta

rummet grundläggande faktorerna vid värdesättande av de särskilda

grupperna av militära beställningar, men att därvid även en jämförelse mellan

officerare och underofficerare, å ena sidan, samt civil personal, å andra

sidan, ansetts böra i viss mån öva inverkan.

I detta sammanhang borde vidare beaktas, att den intensifiering av det militära

utbildningsarbetet, som blivit en följd av inom försvarsväsendet företagna

omorganisationer, samt den omfattande tekniska utveckling, som försvarsmaterielen

under de senare åren genomgått och alltjämt underginge, numera

i många avseenden ställde ökade krav på personalen. Hänsyn måste

även tagas till att försvarsväsendets personal måste kunna erbjudas sådana

förmåner, att en tillfredsställande rekrytering säkerställdes. Studenter, som

erhölle anställning vid exempelvis statens järnvägar och postverket, komme

efter avsevärt kortare anställningstid än som erfordrades för att vinna anställning

i lägsta officersgraden upp i ett inkomstläge, som uppginge till eller

överstege den för fänrik föreslagna begynnelselönen. Relationen mellan

högsta manskapsgradens och lägsta underofficersgradens sammanlagda förmåner

vore för närvarande sådan, att ett underbefäl, som vunne befordran

till underofficer, på orter tillhörande de två lägsta ortsgrupperna i vissa fall

rent av kunde komma att få vidkännas inkomstminskning. Även vid genomförande

av lönekommitténs förslag komme dylik befordran för personal

å nämnda ortsgrupper icke att medföra någon inkomstökning av betydelse.

Därest vid den förestående omarbetningen av manskapsavlöningsregiementet

från personalhåll framställt krav på införande av ortsgrupperade bruttolöner

för det äldre manskapet, såsom sannolikt måste ske, vunne beaktande,

kunde det befaras, att de föreslagna lönebeloppen för lägsta löneklassen å

underofficerslöneplanen vore för låga för atl lämna utrymme för påbyggnad

på löneplanen för manskap.

Med avseende å vad här anförts hade lönenämnden kommit till den uppfattningen,

att de från de militära personalorganisationernas sida framställda

önskemålen örn någon höjning av de föreslagna lönebeloppen icke vore

obefogade. Lönenämnden hade med avseende härå ansett sig böra föreslå

en viss höjning av lönebeloppen för kompaniofficerare och underofficerare

utöver den jämkning, som föreslagits av 1936 års lönekommitté.

I vad anginge kompaniofficerarna hade lönenämnden lika med lönekommittén

funnit höjningen böra göras mest framträdande beträffande kaptens

slutlön. De föreslagna förhöjningarna hade i övrigt uträknats efter en sjunkande

skala, så att förhöjningen å E-ort utgjorde, för 10 löneklassen 138

kronor och för 1 löneklassen 69 kronor, allt för år räknat. I genomsnitt innebure

detta förslag en årlig förhöjning av omkring 100 kronor för varje

beställningshavare. Beträffande underofficerarna innebure lönenämndens

förslag likaledes en genomsnittlig årlig förhöjning av omkring 100 kronor

för varje beställningshavare. Då några skäl att avväga denna förhöjning

olika för de särskilda löneklasserna ej synts föreligga, hade förhöjningen

skett med samma belopp för alla löneklasser tillhörande samma ortsgrupp.

För officerare i högre grader än kapten hade i anslutning till lönenämndens

förslag beträffande lönegraden 10 för att erhålla lämpliga intervaller

mellan löneklasserna en mindre ökning skett av lönebeloppen för löneklassserna

11—14. Därigenom hade lönebeloppet i löneklassen 13, den föreslag
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

27

na mellersta löneklassen för överstelöjtnant, kunnat bibehållas vid den nuvarande

likställigheten med löneklassen 30 i löneplan A av det civila avlöningsreglementet,

varjämte löneklasserna 12 och 13 helt överensstämde med

löneklasserna 29 och 31 i nämnda löneplan.

Lönenämndens förslag beräknades medföra en årlig kostnadsökning i jämförelse

med lönekommitténs förslag av 473,500 kronor, exklusive rörligt tilllägg.

Av de myndigheter, vilka särskilt uttalat sig angående det av lönekommittén

föreslagna årliga ekiperingsbidraget, hava flertalet vitsordat, att tillkomsten

av ett dylikt bidrag skulle innebära en i och för sig beaktansvärd

förbättring. Vissa av de hörda myndigheterna hava emellertid ifrågasatt en

för personalen gynnsammare avvägning av bidraget än den av kommittén

föreslagna.

I vissa utlåtanden hava framkommit anmärkningar mot den tekniska utformningen

av löneplanerna. Sålunda hava beträffande löneplanen Oa erinringar

framställts såväl gentemot den inbördes relationen mellan lönebeloppen

i olika lönegrader som jämväl mot den tilltänkta anordningen med

gemensamma löneklasser i vissa lönegrader. Bland annat har uttalats, att

den föreslagna begynnelselönen för officerare vore alltför låg i förhållande

till furirslönen och lägsta underofficerslönen. Slutlönen för kapten borde

vidare avvägas under större hänsynstagande till de med den tidigare avgångsskyldigheten

förenade olägenheterna än som skett i kommitténs förslag.

Även för vissa högre beställningshavare hava vissa justeringar i löneplanen

ansetts påkallade. Sålunda har ifrågasatts, huruvida icke lönegraderna Oa 4

—Oa 6 borde utbyggas med ytterligare en löneklass. Gentemot den föreslagna

anordningen med gemensamma löneklasser har i allmänhet erinrats,

att även om systemet ifråga syntes medföra gynnsamma verkningar inom

kompaniofficersgraderna, detsamma likväl icke borde i den av kommittén

föreslagna formen komma till användning inom majors- och överstelöjtnantsgraderna.

En del myndigheter hava dock uttalat sig till förmån för den

föreslagna systemomläggningen, vilken även i princip tillstyrkts eller lämnats

utan erinran av andra. De myndigheter, vilka särskilt yttrat sig beträffande

den föreslagna löneplanen Ob, hava huvudsakligen uppehållit sig

vid löneställningen för regementschefer och vissa med dem för närvarande

likställda befattningshavare. Därvid har bland annat uttalats, att det synts

rättvist, att det med regementschefskapct förenade ansvaret komme till uttryck

i en förbättrad lönegradsplacering, men samtidigt har från vissa håll

framhållits, att det icke kunde anses befogat, att åvägabringandet härav kombinerades

med en uppdelning av den nuvarande överstegraden på två olika

lönegrader, varigenom de innehavare av överstcbeställningar, som icke vore

regementschefer, försattes i en sämre löneställning än den nuvarande. En

myndighet har därjämte ställt sig tveksam till förslaget örn avskaffande av

ortsgrupperingen för regementscheferna.

Några myndigheter hava funnit anledning till erinran mot den tekniska

utformningen av löneplanen UO, varjämte vissa myndigheter uttalat sig för

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

en utbyggnad av löneplanen Ca till full överenstämmelse med den civila löneplanen

A, d. v. s. till att omfatta 34 löneklasser.

Beträffande den militära lönenivån och konstruktonen av löneplanerna

yttrar departementschefen för egen del följande (sid. 77—79):

»De utredningar och förslag, som lönekommittén framlagt beträffande

löneplaner för försvarsväsendets personal, innefatta dels en prövning av frågan

om den militära lönenivån i allmänhet och storleken av den generella

löneförbättringen för militär personal, dels ock ett ställningstagande i fråga

örn vissa omläggningar i löneplanernas konstruktion och förskjutningar i

nuvarande inbördes relation mellan lönebeloppen för vissa beställningar.

I främsta rummet har frågan örn den militära lönenivån föranlett meningsskiljaktigheter.

Enligt lönekommitténs förslag skulle löneförbättringens

storlek allmänt sett ansluta sig till den löneökning, som redan beslutats

beträffande civila tjänstemän. Från militärt håll har däremot hävdats, att

skäl förefinnas för en väsentligt större löneförbättring.

Örn man, såsom lönekommittén, utgår från att löneförbättringen för den

militära personalen skall vara av ungefär samma storleksordning som den i

fjol beslutade löneökningen för de civila statstjänstemannen, innebär detta

uppenbarligen att man i huvudsak bibehåller den avvägning av lönerelationerna

mellan civil och militär tjänst, som innefattas i de nu gällande, av

1921 års riksdag antagna löneregleringarna. Med hänsyn härtill har i ärendet

uppkommit en utförlig diskussion angående innebörden av 1921 års

riksdagsbeslut i ämnet. Utan att närmare ingå på sistnämnda spörsmål —

beträffande vilket jag vill hänvisa till de uttalanden, som gjorts av allmänna

civilförvaltningens lönenämnd — får jag såsom min uppfattning i själva

sakfrågan uttala, att vad i ärendet förekommit icke givit stöd för antagandet,

att den militära personalen, generellt sett, för närvarande befinner sig i sämre

löneläge än den civila. Från angivna utgångspunkt finner jag det riktigt, att

den militära löneökningen vid den nu ifrågavarande löneregleringen väsentligen

anpassas efter den löneförbättring, som redan beslutits för de civila

tjänstemännen. Detta synes mig emellertid icke behöva utesluta att, på

sätt lönekommittén förordat, vissa jämkningar vidtagas till den militära

personalens förmån. Ej heller har jag något att erinra mot att militärpersonalen

nu erhåller den ytterligare förmån, betingad av dess särställning i fråga

örn tjänstedräkt, som följer av lönekommitténs förslag rörande årligt

ekiperingsbidrag.

Av vad sålunda anförts framgår, att jag kan ansluta mig till den av lönekommittén

förordade avvägningen av den blivande militära lönenivån. Vad

särskilt angår den tidiga avgångsåldern, som gäller för flertalet kompaniofficerare

och underofficerare, må tilläggas, att den från den civila löneplanen

avvikande uppbyggnad, som de militära löneskalorna, i främsta rummet

officerslöneplanen, erhållit i lönekommitténs förslag, direkt tar sikte på att

genom större ålderstillägg motväga med den tidiga avgångsåldern förenade

olägenheter. Det är vidare att märka, att möjligheterna till inkomstfyllnad

efter pensionsavgång under senare år förbättrats genom den ökning, som ägt

rum i antalet för pensionerad personal avsedda arvodestjänster inom försvarsorganisationen.

Av underofficerarna kunna de flesta påräkna dylika

arvodestjänster, och även för officerarnas vidkommande bereda arvodestjänsterna

fortsatt statsanställning åt ett betydande antal, i genomsnitt 42 %

enligt lönekommitténs uppgifter. Slutligen må påpekas, att de jämkningar

uppåt av löneförbättringens storlek i jämförelse med den för civilförvalt
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

29

ningens tjänstemän beslutade löneökningen, vilka lönekommittén förordat

och vilka såvitt officerslöneplanen angår accentuerats vid kaptensgradens

slutlöneklass, komma, med hittillsvarande grunder för pensionsbestämningen,

att påverka pensionsbeloppen.

Till den av civila lönenämndens majoritet framkastade lanken på beredande

åt den tidigt avgående militära personalen av någon form av avskedsersättning

eller under viss tid förhöjd pension måste jag såväl ur principiell

synpunkt som med hänsyn till praktiska vanskligheter ställa mig i hög grad

tveksam. I varje fall torde ståndpunkt till denna fråga icke kunna tagas utan

en omsorgsfull prövning av de konsekvenser, till vilka ett beslut i dylik

riktning skulle leda, och det sätt, varpå en lösning borde utformas.

Även de förslag, som av lönekommittén framlagts i fråga om vissa omläggningar

i löneplanernas konstruktion och förskjutningar i löneställningen för

vissa grupper av militära beställningar, synas mig kunna förordas. Såsom

den viktigaste ändringen härvidlag framstår den väsentligt förhöjda löneställning,

som föreslås för regementscheferna. De skäl, som av kommittén

anförts till stöd för detta förslag, synas mig vara bärande. Lika med kommittén

anser jag, att den åsyftade förbättringen bör åvägabringas genom

uppdelning av den nuvarande överstegraden. Jag kan sålunda ej ansluta

111ig till den uppfattning, som i vissa yttranden framkommit därom, att samtliga

beställningshavare i överstes (kommendörs) grad skulle erhålla den högre

löneställningen. Ej heller vill jag tillstyrka, att denna ställning beredes

kår- eller 1''lottiljchefer. Gränsen synes härvidlag lämpligen böra dragas med

hänsyn till den gällande organisationen på sådant sätt, att endast chefer för

förband, vilka organiserats såsom regementen, uppföras i den högre lönegraden

(Ob 1). Vid flottan böra dock i enlighet med kommitténs förslag de

direkta motsvarigheterna till regementschefsbeställningarna, nämligen befattningarna

såsom chefer för örlogsstationerna, hänföras till ifrågavarande

lönegrad. Såsom i annat sammanhang närmare beröres, bör därjämte chefen

för örlogsvarvet i Stockholm, vilken för närvarande utöver lön i kommendörsbeställning

uppbär särskilt arvode, upptagas i denna lönegrad. Att, såsom

arméförvaltningen ifrågasatt, även fälttygmästarbefattningen skulle uppföras

i regementschefsgraden anser jag mig icke kunna tillstyrka. Huruvida

fälttygmästaren bör tillerkännas arvode såsom ställföreträdare för chefen

för arméförvaltningens tygdepartement, är en fråga som icke synes böra

upptagas till prövning i detta sammanhang.

Beträffande spörsmålet, huruvida regementschefslönerna även i fortsättningen

böra graderas efter dyrortsförhållanden, synes med hänsyn till de

synpunkter, som anförts av försvarsväsendets lönenämnd, tvekan kunna

råda. Emellertid vill jag icke motsätta mig, att regementschefer beredes den

förmånligare löneställning med icke dyrortsgrupperade löner, som kommittén

förordat.

Lönekommitténs förslag örn införande av nya löneklasser i fänriks- och

löjtnantsgraderna (Oa 1 och 2) vill jag tillstyrka såsom ägnat att undanröja

vissa olägenheter i löneliänseende, som med hittillsvarande konstruktion av

löneplanen blivit en följd av ojämnheter i befordringsgången. Det från ett

par håll framställda yrkandet örn utökande även av kaptensgraden (Oa 3)

med en ny löneklass kan jag däremot ej biträda. Denna lönegrad, som

redan nu upptager det antal löneklasser vilket enligt civila avlöningsreglemenlel

förekommer i motsvarande lönelägen, utvisar väsentligt större löneklassskillnader

än sorn förekomma inom den civila löneplanen, varav biljer att

slutlönen blivit högre. Yrkandena örn utökning av överstegraden (Oa 6) med

ytterligare en löneklass anser jag mig ej heller böra förorda.

Kommitténs förslag örn utbyggnad av majors- och överstelöjtnantsgrader
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

na (Oa 4 och 5) i förening med övergång till sneddningsförfarande vid löneklassplacering

i dessa grader synes mig vara välmotiverat och grundat på

riktiga principer i fråga örn löneturens ordnande. Jag kan alltså ej dela de

betänkligheter, som från de militära personalrepresentanternas sida och i

vissa remissyttranden framställts mot detta förslag. Den kompletterande utredning,

som av lönekommittén förebragts rörande förslagets verkningar,

synes — på sätt även vissa militära myndigheter framhållit — utvisa, att ett

genomförande av förslaget skulle ur personalsynpunkt i stort sett innebära

fördelar.

Marinförvaltningens hemställan om utökning av lönegraderna UO 2 och 3

med vardera en löneklass kan jag i huvudsak av skäl som nyss anförts beträffande

kaptenslönegraden icke förorda. De farhågor, som från några

håll uttryckts för att den för lönegraden UO 1 föreslagna lönesättningen åtminstone

beträffande de lägsta ortsgrupperna icke skulle lämna erforderligt

utrymme för en behövlig lönereglering för det fast anställda manskapet förefalla

mig vara överdrivna. Däremot torde vid en eventuell omläggning av

lönesystemet för äldre manskap jämkningar i de nu föreslagna reglerna om

lönetur vid befordran från manskap till underofficer kunna tänkas bliva erforderliga.

Betänkligheter ur denna synpunkt att nu fastställa löneplanen

UO i överensstämmelse med lönekommitténs förslag synas mig icke böra

föreligga.

Vad slutligen angår den för civilmilitär och civil personal i allmänhet avsedda

löneplanen (Ca), har från några håll ifrågasatts, att denna löneplan

skulle, såsom skett med löneplanen A i civila avlöningsreglementet, utbyggas

till att omfatta 34 i stället för enligt lönekommitténs förslag 30 lönegrader.

Jag får med anledning härav framhålla, att därest framdeles behov av lönegrader

utöver den 30 :e skulle visa sig uppstå, en utbyggnad av löneplanen

då utan större svårigheter kan äga rum. Med hänsyn härtill anser jag tillräckliga

skäl icke föreligga att nu tillstyrka någon ändring av kommitténs

förslag på förevarande punkt.»

Det militära arvodesväsendet.

Departementschefen övergår härefter (sid. 80 o. f.) till att beröra det militära

arvodesväsendet och erinrar därvid till en början, att arvoden och liknande

ersättningar för närvarande i avsevärd utsträckning ingå bland avlöningsformerna

för ordinarie personal samt att dessa arvoden under tiden efter

1921 års militära lönereglering efterhand alltmera ökats till antalet, vilket i

hög grad försvårat överblicken över det militära löneområdet.

Av departementschefens redogörelse framgår, att 1936 års lönekommitté

funnit det vara önskvärt att i anslutning till en ny lönereglering söka åstadkomma

en rationalisering på arvodesområdet med utgångspunkt från den

allmänna principen, att löneställningen för försvarsväsendets ordinarie personal

i möjligaste mån borde bestämmas genom lönegradsplaceringar och att

tilläggsarvoden för sådan personal i möjligaste mån begränsades. Härom

har kommittén anfört i huvudsak följande (sid. 80—81):

Inom civilförvaltningen förekomma fyllnadsarvoden utöver lön till ordinarie

befattningshavare icke tillnärmelsevis i den omfattning som inom försvarsväsendet

utan endast undantagsvis och under speciella förhållanden. I

jämförelse med civilförvaltningen företer visserligen försvarsväsendet i fråga

om grunderna för lönebestämningen vissa avvikelser, vilka delvis torde utgö
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

31

ra förklaringen till arvodesväsendets uppkomst. Inom den militära organisationen

hava, bortsett från de högre chefsposterna, särskilda beställningar

i allmänhet ej tillskapats för vissa särskilda göromål (befattningar), utan i

staterna för truppförband och övriga organisationsenheter hava upptagits beställningar

i olika tjänstegrader till det antal och med den fördelning på olika

lönegrader, som genomsnittligt ansetts motsvara olika förekommande befattningars

krav. I dessa befattningar placeras eller kommenderas vederbörande

beställningshavare. I åtskilliga fall förutsättes en och samma befattning

kunna uppehållas alternativt av beställningshavare i högre eller lägre

tjänstegrad. Den militära lönesättningen grundar sig alltså på ett system

med lön efter beställning eller tjänstegrad och medför på grund härav en

mera schematisk och mindre differentierad löneavvägning än det civila systemet,

enligt vilket lönen regelmässigt är knuten till viss bestämd befattning.

Genom fyllnadsarvoden i vissa befattningar, som ansetts vara av mera krävande

art än andra, vilka i allmänhet bestridas av beställningshavare i samma

tjänstegrad, har man i viss utsträckning infört en gradering i lönehänseende

av olika militära befattningar tillhörande samma lönegrad. En sådan

gradering är emellertid uppenbarligen svår att konsekvent uppehålla på

grundval av det militära lönesättningssystemet och det för försvarsväsendet

karakteristiska, från civilförvaltningens praxis avvikande befordringssystemet.

Detta leder sålunda, såsom erfarenheten visat, lätt till ojämnheter, vilka

föranleda nya krav på utsträckning av arvodesväsendet. Att taga steget

fullt ut och, såsom inom civilförvaltningen, övergå till en lönesättning helt

och hållet efter befattning i stället för efter tjänstegrad torde emellertid av

praktiska skäl icke vara möjligt annat än beträffande vissa företrädesvis

högre poster. Under sådana förhållanden måste lönekommittén, såväl ur

principiella synpunkter som med hänsyn till önskvärdheten av ökad enhetlighet

och reda i lönesystemet, finna önskvärt, att tillämpningen av arvoden

såsom avlöningsform för ordinarie personal i möjligaste mån begränsas.

Frågan om en beskärning och rationalisering av arvodesväsendet har emellertid

visat sig vara av den komplicerade beskaffenhet och för ståndpunktstagande

i detalj förutsätta så tidskrävande undersökningar, att lönekommittén

icke haft möjlighet att inom den tid, som stått kommittén till buds,

utarbeta något fullständigt förslag i ämnet. Efter de överväganden, som

kommittén ägnat förevarande frågor -— varvid kommittén jämväl samrått

med representanter för försvarsgrenscheferna och chefen för försvarsstaben

-— har kommittén emellertid i vissa fall funnit omedelbara åtgärder för en

avveckling av arvodena vara möjliga och lämpliga antingen i samband med

ändrad lönegradsplacering av vederbörande beställning eller genom slopande

av en del arvoden, vilka ansetts kunna avvecklas utan annan kompensation

än den förbättring i de allmänna avlöningsförmånerna, som skulle vinnas

genom den nu föreslagna löneregleringen.

I övrigt har kommittén ansett fortsatt utredning i ämnet vara erforderlig,

vilken utredning hör igångsättas .snarast möjligt och bedrivas på sådant

sätt, att frågan kan i ett sammanhang underställas 1940 års riksdags prövning.

Enligt kommitténs förslag skulle — bortsett från arvodena till förordnade

ordinarie beställningshavare i chefsbeställningar (försvarsgrenscheferna, chefen

för försvarsstaben, marinöverdirektören), vilka beställningshavare i stället

för arvode skulle erhålla lön enligt löneplan, samt till marinläkare av 2.

graden, vilka skulle erhålla arvode såsom icke-ordmarie befattningshavare

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

— en del ändringar beträffande det militära arvodesväsendet kunna vidtagas

i omedelbar anslutning till löneregleringen.

Till cheferna för arméns undervisningsanstalter, vilka befattningar i staterna

vore upptagna alternativt såsom överste eller överstelöjtnant — såvitt

anginge ridskolan alternativt såsom överstelöjtnant eller major •— utginge

för närvarande, under förutsättning att vederbörande chef vore tillsatt såsom

innehavare av den lägre av de alternativt upptagna beställningarna, arvode

med belopp motsvarande skillnaden mellan nettolönerna i lönegraderna O 6

och O 5 eller, såvitt anginge chefen för ridskolan, skillnaden mellan nettolönerna

i lönegraden O 5 och den löneklass i lönegraden O 4, befattningshavaren

tillhörde. Enligt lönekommitténs mening syntes det ligga nära till

hands att ifrågasätta en avveckling av nyssnämnda arvoden på sådant sätt,

att beställningarna i tjänsteförteckningen upptoges i de högre lönegraderna.

Härvid borde, i överensstämmelse med nu gällande grunder för lönebestämningen,

tillämpas lönegraderna Oa 6 för samtliga beställningar med undantag

för beställningen såsom chef för ridskolan, vilken borde uppföras i lönegraden

Oa 5. Även för chefskapet över marinens och flygvapnets skolor

borde lämpligen upptagas särskilda beställningar. Beställningarna såsom

chef för sjökrigshögskolan och för flygkrigsskolan borde hänföras till lönegraden

Oa 6 och beställningen som chef för sjökrigsskolan i lönegraden Oa 5.

Kommittén har vidare föreslagit avvecklandet av vissa till befattningshavare

i företagsledande ställning vid försvarsväsendet utgående arvoden och

i detta sammanhang förordat uppförandet i tjänsteförteckningen av särskilda

beställningar för styresmännen vid tygdepartementets fabriker (Oa 6) och

för styresmannen vid arméns centrala beklädnadsverkstad (Oa 5).

Kommittén har även föreslagit, att det fyllnadsarvode, som för närvarande

utgår till varvschefen vid Stockholms örlogsvarv, avvecklas genom beställningens

hänförande till lönegraden Ob 1.

I fråga om befattningen som chef för flygvapnets kommandoexpedition har

lönekommittén förordat, att å försvarsdepartementets stat upptages en förordnandetjänst

i lönegraden C 6 i civila avlöningsreglementet, varvid det nuvarande

fyllnadsarvodet skulle bortfalla.

I detta sammanhang må nämnas, att det nuvarande arvodet av 3,480 kronor

till befälhavande amiralen i Karlskrona enligt kommitténs mening bör betecknas

såsom representationsbidrag och bestämmas till 3,600 kronor.

Slutligen har lönekommittén föreslagit slopande av vissa utöver lönen utgående

fyllnadsarvoden till läkar- och veterinärpersonalen i Boden, till furageuppbördsmän

vid de olika försvarsgrenarna m. fl. utan annan kompensation

än de ökade avlöningsförmåner i allmänhet, som skulle följa med löneregleringen.

Kommittén har förutsatt, att de befattningshavare, som omedelbart före

löneregleringens ikraftträdande uppbära arvoden, vilka enligt förslaget skulle

avskaffas utan särskild kompensation, övergångsvis personligen bibehållas

vid dem för närvarande tillkommande arvoden, så länge de inneha de befattningar,

för vilkas bestridande denna ersättning avsetts.

Vad kommittén anfört och föreslagit beträffande det militära arvodesväsendet

har föranlett vissa av de hörda myndigheterna till särskilda uttalanden,

till vilka utskottet tillåter sig hänvisa (sid. 84—87 i statsrådsprotokollet).

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

33

För egen del yttrar departementschefen i förevarande sammanhang följande:
»I

likhet med lönekommittén och flertalet av de hörda myndigheterna anser

även jag, att en rationalisering av det militära arvodesväsendet bör komma

till stånd i syfte att skapa ökad överskådlighet inom det militära löneområdet.

En dylik rationalisering torde lämpligen böra verkställas med utgångspunkt

från den allmänna principen, att löneställningen för försvarsväsendets

ordinarie personal i möjligaste mån bör bestämmas genom lönegradsplaceringar

och att tillämpningen av arvoden såsom särskild avlöningsform för

sådan personal såvitt möjligt begränsas. Såsom lönekommittén uttalat, är

emellertid spörsmålet om en beskärning och rationalisering av arvodesväsendet

av den komplicerade beskaffenhet, att ett allsidigt och slutgiltigt ståndpunktstagande

i denna fråga icke kan äga rum utan att frågan dessförinnan

göres till föremål för ytterligare utredning. Endast i viss begränsad omfattning

lära ändringar beträffande det militära arvodesväsendet vara möjliga

att vidtaga i omedelbar anslutning till löneregleringen.

Vad lönekommittén i sist angivna hänseende anfört och föreslagit har i

stort sett icke givit mig anledning till erinran. Sålunda finner jag mig till

en början böra tillstyrka kommitténs av chefen för armén och arméförvaltningen

biträdda förslag beträffande lönegradsplaceringar av cheferna för lantförsvarets

undervisningsanstalter. Vad angår det av kommittén i samband

härmed framlagda förslaget angående inplacering i lönegrader av cheferna

för de sjömilitära skolorna, hava de marina myndigheterna i annat sammanhang

uttalat sig för att chefen för sjökrigsskolan måtte i likhet med cheferna

för sjökrigshögskolan och flygkrigsskolan placeras i lönegraden Oa 6.

Jag finner mig emellertid icke böra ifrågasätta någon ändring av kommittéförslaget

på denna punkt.

Kommitténs förslag i fråga om tillskapande av särskilda beställningar för

styresmännen vid tygdepartementets fabriker och vid arméns centrala beklädnadsverkstad

synes mig ur flera synpunkter lämpligt. Jag tillstyrker

således, att de nuvarande arvodena till ifrågavarande befattningshavare avvecklas

i samband med befattningarnas upptagande i tjänsteförteckningen

såsom särskilda beställningar i respektive lönegraderna Oa 6 och Oa 5.

Frågan örn löneställningen för chefen för försvarsväsendets kemiska anstalt

har ej berörts i lönekommitténs betänkande. Enligt vad som upplysts

under remissbehandlingen uppbär denne utöver lön såsom major eller överstelöjtnant

ett fyllnadsarvode å 2,400 kronor, utgående från en i anstaltens

avlöningsstat upptagen anslagspost till arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Maj:t. Även beträffande denne befattningshavare torde

vissa skäl tala för att arvodet avvecklas i samband med befattningens upptagande

i tjänsteförteckningen såsom särskild beställning. Jag är emellertid

icke beredd att nu framlägga förslag i sådant hänseende utan förutsätter

att frågan örn nämnde befattningshavares löneställning göres till föremål

för närmare övervägande i samband med en blivande utredning rörande det

militära arvodesväsendet. 1 avbidan på resultatet av en dylik utredning torde

arvo,det till chefen för försvarsväsendets kemiska anstalt böra under budgetåret”

1939/40 utgå enligt oförändrade grunden

Jag tillstyrker lönekommitténs förslag i fråga örn avveckling av det nuvarande

arvodet å 900 kronor till varvschef^ vid Stockholms örlogsvarv i

samband med befattningens upptagande i tjänsteförteckningen såsom sårskild

beställning i lönegraden Ob 1. Bärande skäl synas mig nämligen icke

Bihang lill riksdagens protokoll 1930. 6 sami. Nr 9.10. 9

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

hava anförts till stöd för marinförvaltningens förslag, att •— utöver lön i lönegraden

Ob 1 — fortfarande visst arvode borde utgå till nämnde befattningshavare

i syfte att den nuvarande löneskillnaden i förhållande till varvscliefen

vid Karlskrona örlogsvarv skulle i stort sett bibehållas. Beträffande dessa

liksom andra befattningshavare i företagsledande ställning vid försvarsväsendet

torde frågan örn befattningarnas omändring till förordnandet.jänster

och därvid lämplig löneställning framdeles böra prövas i anslutning till den

civila tjänsteförteckningsrevisionen.

Vad angår frågan örn löneställningen för chefen för flygvapnets kommandoexpedition

får jag erinra att i årets statsverksproposition i samband med

äskandena under fjärde huvudtiteln förutsatts, att nämnde befattningshavares

löneförmåner skulle utgå efter oförändrade grunder jämväl under budgetåret

1939/40. Med hänsyn härtill har jag funnit mig böra utgå från att

den nuvarande anordningen nied arvode utöver lön i vederbörande militära

beställning bibehålies under nästkommande budgetår samt att frågan om löneställningen

för chefen för flygvapnets kommandoexpedition upptages till

bedömande i samband med en blivande utredning rörande det militära arvodesväsendet,

varvid de erinringar mot befattningens överförande såsom förordnandetjänst

i lönegraden C 6 av civila avlöningsreglementet, som framkommit

i yttrandena från flygvapnets myndigheter och försvarsväsendets lönenämnd,

jämväl torde få tagas under omprövning.

Tillräckliga skäl synas mig icke föreligga att, såsom chefen för armén och

arméförvaltningen ifrågasatt, frågan örn arvodena till viss läkar- och veterinärpersonal

i Boden samt till furageuppbördsmän vid de olika försvarsgrenarna

skulle hänskjutas till den blivande utredningen rörande det militära

arvodesväsendet. Jag anser mig kunna förorda kommitténs förslag, enligt

vilket nyssnämnda arvoden ävensom nu utgående arvoden till vissa specialingenjörer

vid örlogsvarvet i Karlskrona, till tillsyningsmännen vid örlogsstationernas

häkten och arrester samt till uppbördsman vid örlogsstationernas

uppbörder skola avvecklas utan särskild kompensation i omedelbar anslutning

till löneregleringen.

Lönekommitténs förslag, att arvodet till befälhavande amiralen i Karlskrona

bör betecknas såsom representationsbidrag och upptagas med ett belopp

av 3,600 kronor, finner jag mig kunna tillstyrka. Framställda yrkanden örn

särskilda representationsbidrag till vissa andra befattningshavare vid marinen

synas icke böra föranleda någon åtgärd.

I likhet med lönekommittén förutsätter jag, att de befattningshavare, som

omedelbart före löneregleringens ikraftträdande uppbära arvoden, vilka skulle

avskaffas utan särskild kompensation, övergångsvis personligen bibehållas

vid arvodena, så länge de innehava de befattningar, för vilkas bestridande

denna ersättning avsetts.

Såsom framgår av det föregående bör frågan om en rationalisering av det

militära arvodesväsendet i övrigt göras till föremål för särskild utredning.

Det är önskvärt, att en dylik utredning slutföres inom sådan tid, att frågan

om en arvodesreglering vid försvarsväsendet må kunna i ett sammanhang

upptagas till prövning vid nästkommande års riksdag. I avvaktan på denna

prövning böra, såsom lönekommittén förutsatt, under budgetåret 1939/40 nuvarande

arvoden utgå med oförändrade belopp.»

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

35

3. Specialmotiveringen till reglementsförslaget.

I avseende å motiven till de särskilda paragraferna i lönekommitténs reglementsförslag

har departementschefen till en början erinrat, att av de vid lönekommitténs

betänkande fogade särskilda yttrandena framginge, att — med

undantag för löneplaner och därmed sammanhängande frågor — kommitténs

reglementsförslag icke givit anledning till erinran vare sig från de militära

personalrepresentanterna eller av de delegerade för lönenämnden. Vid sådant

förhållande har departementschefen begränsat sig till att redogöra för de

över förslaget avgivna yttrandena, endast i den mån desamma synts böra

föranleda ändringar av saklig eller formell innebörd i de föreslagna avlöningsbestämmelserna

eller eljest påkalla särskilt yttrande. I fråga örn vad

departementschefen i detta sammanhang anfört torde utskottet fa hänvisa

till sid. 90—113 i statsrådsprotokollet. Här må allenast följande omnämnas.

Enligt den av lönekommittén föreslagna lydelsen a v 1 § 1 mom. första

stycket skall militära avlöningsreglementet äga tillämpning dels å ordinarie

officers- och underofficersbeställningar å aktiv stat, dels a de ordinarie beställningar

i övrigt vid försvarsväsendet, vilka bestämmas genom beslut av Kungl.

Maj :t och riksdagen, dels ock å extra ordinarie fänriksbeställningar. I fråga om

andra beställningar än officers- och underofficersbeställningar avser förslaget,

att militära avlöningsreglementet skulle göras tillämpligt å de ordinarie civilmilitära

och civila beställningar, för vilka 1927 års officersavlöningsreglemente

nu gäller, med undantag för beställningarna såsom bataljonsläkare vid fältläkarkåren

och marinläkare av 2. graden, vilka ansetts böra omändras till

icke-ordinarie arvodestjänster. För angivande av de olika beställningar,

vilka skulle bliva inordnade under det nya reglementets tillämpningsområde,

har — på sätt i civila avlöningsreglementet skett — en hänvisning till tjänsteförteckningen

ansetts vara tillfyllest. Bestämmelse om tjänsteförteckningen

har införts i ett andra stycke av 1 mom. Genom den där intagna föreskriften,

att tjänsteförteckningen fastställes av Kungl. Maj:t — givetvis i saklig överensstämmelse

med riksdagens beslut — skulle den formella avfattningen av

densamma icke behöva underställas riksdagens prövning vare sig vid det

nya avlöningsreglementets antagande eller sedermera vid ändringar i reglementets

tillämpningsområde, tillskapande av nya eller uteslutande av tidigare

befintliga beställningar o. s. v. En dylik ordning har ansetts så mycket

mindre kunna giva anledning till erinran, som de ordinarie beställningarna

vid försvarsväsendet vad angår såväl benämning som antal och placering

i lönegrad finnas upptagna i särskilda av Kungl. Maj:t och riksdagen

fastställda stater eller personalförteckningar. I enlighet med det anförda

har i 2 mom. av 1 § intagits ett stadgande därom, att antalet ordinarie beställningar

bestämmes genom vederbörliga av Kungl. Maj:t och riksdagen

fastställda stater och personalförteckningar. Under 2 mom. har vidare införts

en föreskrift därom, att antalet extra ordinarie fänriksbeställningar bestämmes

av Kungl. Maj:t.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

Departementschefen finner för sin del den av lönekommittén sålunda föreslagna

anordningen lämplig. I enlighet med denna departementschefens

ståndpunkt har någon tjänsteförteckning icke fogats vid det förslag till militärt

avlöningsreglemente, som framlagts i Kungl. Maj:ts föreliggande proposition.

Erinras må emellertid, att lönekommittén verkställt en överarbetning av

den vid gällande avlöningsreglemente fogade tjänsteförteckningen, vilken

överarbetning i fråga om civilmilitära och civila beställningar varit av rent

formell art. I fråga om underofficerarna innebär kommitténs förslag, att de

nuvarande underofficerarna av 3. graden uteslutits. Beträffande officerarna

ha vidtagits de sakliga ändringar, som föranledas av vad kommittén vid

behandlingen av löneplanerna och arvodesväsendet förordat. Därjämte har

tjänsteförteckningen kompletterats med den föreslagna nya befattningen extra

ordinarie fänrik. Detta tjänsteförteckningsförslag —- som av departementschefen

ansetts i avseende å uppställning m. m. kunna tjäna såsom förebild

för avfattningen av den tjänsteförteckning, Kungl. Majit skulle äga utfärda —

finnes såsom bilaga (Bil. B) närslutet det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet.

I anslutning härtill har departementschefen framhållit, att frågan i vad

mån ändringar i nuvarande lönegradsplacering av militära och civilmilitära

befattningar bör komma till stånd syntes böra prövas i anslutning till en

blivande tjänsteförteckningsrevision för befattningshavare vid civilförvaltningen,

därvid beträffande rent militära beställningshavare förutsättes, att

frågan örn ändrad lönegradsplacering kommer att endast avse sådana beställningar,

vilka i fråga örn lönenivå samt med avseende å arbetsuppgifter och

ansvar kunna anses jämförliga med civila chefsbefattningar.

Av departementschefens redogörelse för innebörden av lönekommitténs

förslag om tillskapandet av beställningar för extra ordinarie fänrikar, till

vilket förslag departementschefen för egen del anslutit sig, må här återgivas

följande (sid. 92—94):

Hittills har rått det förhållandet, att fänrikarna i vissa fall fått gå lönlösa

i avvaktan på att fänrikslön på ordinarie stat blivit ledig, då vederbörande

erhållit konstitutorial eller fullmakt såsom fänrik vid vederbörande

truppförband. Fänrikarna torde för närvarande vara de enda befattningshavare

bland rekryteringspersonalen vid försvarsväsendet, som sålunda kunna

under längre eller kortare tid efter antagningen få gå utan fast lön, ehuru

de bestrida full tjänstgöring. Lönekommittén har för sin del funnit det

vara uppenbart, att en övergång till ett system med säkerställande av lön

från första dagen för tillträdandet av fänriksanställning skulle innebära en

beaktansvärd förbättring, som för ifrågavarande personalgrupp skulle eliminera

den undantagsställning, den i förevarande hänseenden hittills intagit.

Härvid hava fänrikarna ansetts böra under den första anställningstiden

formellt göras till vad de för närvarande reellt äro, nämligen ickeordinarie

befattningshavare, örn möjligt med en anställningsform, som medför

pensionsrätt. En sådan anställningsform utgör, framhåller kommittén,

den inom olika civila förvaltningsområden och även för de civila och civilmilitära

personalgrupperna inom försvarsväsendet allmänt förekommande

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

37

anställningen såsom extra ordinarie befattningshavare. Valet av extra ordinarie

anställning såsom tillsättningsform för fänrikarna har synts lönekommittén

-— i anslutning till vad inom civilförvaltningen är fallet -—• rimligen

böra medföra, att alla officersaspiranter, som vid krigsskoleutbildningen godkänts

för officersbefordran, tilldelas lön i egenskap av extra ordinarie tjänstemän

omedelbart från och med början av tjänstgöringen såsom officer.

Den från här angivna utgångspunkter till synes mest rationella lösningen

av frågan om fänrikarnas anställningsförhållanden vore, framhåller kommittén

vidare, att den nuvavarande ordinarie fänriksgraden helt slopades och

att samtliga beställningshavare bibehölle extra ordinarie anställning under

hela tjänstetiden i fänriks tjänstegrad. Fänrikarna skulle då tjänstgöra såsom

extra ordinarie befattningshavare intill dess löjtnantslön på stat bleve

ledig, då de i tur och ordning skulle erhålla sin första fullmakt såsom löjtnant.

Detta skulle emellertid innebära en avsevärd brytning med de i fråga

örn officerarnas anställningsförhållanden hittills rådande traditionerna, vilka

förutsätta ordinarie beställning även i lägsta befälsgrad och en lösare

anställningsform endast under en lämplig prövotid i denna grad. Med hänsyn

härtill har lönekommittén ansett försiktigheten bjuda, att den ordinarie

anställningen i fänriksgraden alltjämt bibehålies såsom en ordinarie beställning,

vilken i mån av ledigblivande löner på stat vinnes av fänrikar, vilka

i extra ordinarie anställning tjänstgjort minst två år och därvid befunnits

lämpliga för fortsatt anställning såsom officer på aktiv stat. Erforderliga

bestämmelser om lön och övriga förmåner åt extra ordinarie fänrikar har

lönekommittén av praktiska skäl ansett böra intagas i samma författning,

som reglerar avlöningsförhållandena för ordinarie beställningshavare.

Vid utformningen av löneplanen för extra ordinarie fänrikar har lönekommittén

iakttagit den regel, som av kommittén i dess betänkande med

förslag till civilt avlöningsreglemente förutsatts för civilförvaltningens vidkommande,

nämligen att begynnelselönen ligger en löneklass under begynnelselönen

för ordinarie beställningshavare i samma lönegrad.

Genomförandet av lönekommitténs förslag beträffande fänrikarna förutsätter,

att nuvarande antal ordinarie fänriksbeställningar uppdelas på ordinarie

beställningar och extra ordinarie befattningar. Lönekommittén har

för sin del funnit lämpligt, att Kungl. Majit tillägges befogenhet att årligen

fastställa antalet extra ordinarie fänriksbefattningar vid varje truppförband

med hänsyn till antalet under året från krigsskolan utgångna elever och antalet

genom befordringar ledigblivna befattningar. Denna anordning har

synts ej behöva möta några betänkligheter, enär antalet krigsskolelever årligen

av Kungl. Majit bestämmes med hänsyn till truppförbandsvis gjorda

beräkningar av behövligt nytillskott i personalkadrerna.

I / § 3 mom. har angivits de olika anställningsformer, vilka förutsättas

skola tillämpas vid tillsättande av de beställningar, som avses i reglementet.

I anslutning härtill hava upptagits bestämmelser angående antagning respektive

entledigande av extra ordinarie fänrikar. I fråga örn begreppet

konstitutorial innebär kommitténs av departementschefen förordade förslag,

att konstitutorialet i dess inom försvarsväsendet hävdvunna bemärkelse avskaffas

och i stället kommer till användning såsom definitiv anställningsform

för vissa lägre huvudsakligen civilmilitära beställningar.

I fråga örn de av lönekommittén under 19 § föreslagna bestämmelserna

angående rätt för beställningshavare att vid tjänstledighet i vissa fall åtnjuta

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

oavkortad lön hava en del myndigheter framhållit önskvärdheten att dylik

rätt tillförsäkras beställningshavare även vid sjukdom, ådragen i tjänsten.

Departementschefen har emellertid ansett tillräcklig anledning icke föreligga

att avvika från kommitténs förslag på förevarande punkt.

Vissa myndigheter hava påyrkat ändringar av lönekommitténs förslag under

25 § angående ersättning vid vikariat. Departementschefen har i anledning

härav uttalat, att det förslag till förändrade regler angående vikariatsersättnings

åtnjutande vid försvarsväsendet, som lönekommittén framlagt,

tillkommit i syfte att till de militära beställningshavarnas förmån skapa

större likhet mellan de civila och militära bestämmelserna på förevarande

område, i den mån detta med hänsyn till försvarsväsendets organisation och

tjänstgöringsförhållanden varit möjligt. Då förslagets avfattning synts vara

ägnad att i tillämpningen möjliggöra tillerkännande av vikariatsersättning i

de fall, då sådan förmån finge anses påkallad men hittills ej utgått, hade

departementschefen ansett sig icke böra för närvarande ifrågasätta någon

ändring av kommittéförslaget på denna punkt.

I 27 § av reglementsförslaget hava intagits bestämmelser angående flygtillägg

m. m. Kommitténs ståndpunkt beträffande den allmänna avvägningen

av de under flygtjänstgöring utgående förmånerna innebär, att kommittén

funnit sig icke böra föreslå någon nedsättning av de för närvarande utgående

flygtilläggens nivå.

Lönekommittén har i förevarande sammanhang behandlat spörsmålet örn

en reglering av rätten till ersättning vid skador eller dödsfall till följd av

olycksfall under flygtjänstgöring. Kommittén har därvid ansett sig böra

förorda, att en reglering av rätten till förhöjda livränteförmåner vid olycksfall

under flygtjänstgöring för ordinarie beställningshavare verkställes i anslutning

till det förslag i ämnet, som framlagts av chefen för flygvapnet och

flygförvaltningen ehuru med vissa jämkningar i de föreslagna livräntebeloppen.

I fråga örn utformningen av erforderliga bestämmelser i ämnet har

lönekommittén ansett sig icke böra framlägga något förslag. Kommittén har

emellertid uttalat, att någon förhöjning av livränteförmånerna, som i princip

sträckte sig längre än vad kommittén förordat, enligt kommitténs mening

icke borde medgivas utan samtidig reduktion av de högsta flygtilläggsbeloppen.

För egen del har departementschefen i denna fråga anfört i huvudsak

följande (sid. 106):

»Vid de överväganden jag ägnat frågan örn den allmänna avvägningen av

de under flygtjänstgöring utgående förmånerna, har jag funnit mig böra tillstyrka

lönekommitténs förslag, att flygtilläggen tillsvidare bibehållas vid nuvarande

nivå. Avvägningen av här avsedda förmåner är emellertid i viss

mån beroende av det sätt, på vilket en reglering av rätten till förhöjda livränteförmåner

vid skador eller dödsfall på grund av olycksfall under flygtjänstgöring

kan komma att genomföras. Med hänsyn till sistnämnda frågas

komplicerade beskaffenhet är jag icke beredd att på grundval av den

utav riksförsäkringsanstalten förebragta utredningen nu framlägga något

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

39

förslag i ämnet. Enligt min mening bör frågan örn en reglering av rätten

till olycksfallsersättning åt flygande personal eller dess efterlevande lämpligen

upptagas till slutlig prövning och avgörande i ett sammanhang, sedan

avlöningsförhållandena ordnats för försvarsväsendets personal i sin helhet,

däribland även det fast anställda manskapet. Jag anser mig emellertid redan

nu böra uttala, att en mera väsentlig förhöjning av de nuvarande livränteförmånerna

enligt min mening bör medföra en omprövning av beloppen av

de olika flygtilläggen.»

Med anledning av vissa av en del myndigheter gjorda erinringar har departementschefen

med avseende å de under 31 § intagna bestämmelserna rörande

flyttningskostnadsersättning, vilka bestämmelser av lönekommittén i

tillämpliga delar utformats efter saklig förebild av motsvarande bestämmelser

i det civila avlöningsreglementet, funnit sig böra bringa desamma till

närmare överensstämmelse med de nuvarande reglerna i officersavlöningsreglementet.

I enlighet härmed har departementschefen låtit verkställa viss

omarbetning av de i första stycket upptagna föreskrifterna. Därjämte har

departementschefen i anledning av vissa myndigheters gjorda påpekanden

såsom ett nytt tredje stycke infört ett stadgande därom, att rätt till flyttningsersättning

må tillkomma jämväl beställningshavare, som på grund av Kungl.

Maj:ts därom meddelade föreskrift förklaras skola under tjänstgöring å annan

ort än den vanliga förläggningsorten anses fullgöra ordinarie tjänstgöring

å förstnämnda ort.

I 40 § av reglementsförslaget hava upptagits bestämmelser om sjukhusvård.

Lönekommittén har på denna punkt framhållit, att bestämmelserna örn

sjukhusvård m. m. för försvarsväsendets beställningshavare självfallet böra

utformas i nära anslutning till de regler, som härutinnan kunna bliva fastställda

för civilförvaltningens vidkommande. Vid utarbetandet av sitt reglementsförslag

har lönekommittén ansett lämpligt att i tillämpliga delar utgå

från de föreskrifter, som voro intagna i det för 1938 års riksdag framlagda

förslaget till civilt avlöningsreglemente, detta närmast för att angiva, huru

enligt kommitténs förmenande gränsdragningen mellan de olika beställningarna

med avseende å rätten till vårdplats hör äga rum.

I det för 1938 års riksdag framlagda förslaget till civilt avlöningsreglemente

upptogs under 35 § vissa bestämmelser angående statens bestridande av

kostnad för tjänstemans vård å allmänt sjukhus. Riksdagen ansåg emellertid

en omarbetning av paragrafen böra ske, vadan riksdagen i sin skrivelse

nr 388 hos Kungl. Majit gjorde hemställan härom. I anledning härav

har Kungl. Majit i proposition nr 223 till årets riksdag framlagt förslag angående

ändrad lydelse av 35 § civila avlöningsreglementet.

Departementschefen har i likhet med lönekommittén ansett, att bestämmelserna

om sjukhusvård lii. m. för försvarsväsendets beställningshavare

höra utformas i anslutning till de regler, som härutinnan avses för civilförvaltningen.

Departementschefen har därför vidtagit i anledning av det i

nyssnämnda proposition framlagda förslaget betingade ändringar i avfattningen

av förevarande stadgande.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

I fråga om de av lönekommittén föreslagna bestämmelserna om ersättning

för tjänstebostad m. m. har departementschefen i syfte att tillskapa enhetliga

regler i detta hänseende för statsförvaltningen i dess helhet vidtagit viss

ändring i 47 §3 mom. Ändringen innebär, att ersättning för tjänstebostad

i första hand skall bestämmas genom överenskommelse mellan vederbörande

myndighet och beställningshavare.

Departementschefen utgår från att arbetet med utfärdande av erforderliga

tilläggsbestämmelser till militära avlöningsreglementet ävensom övriga förberedande

åtgärder för att bringa reglementet i tillämpning skola kunna så

bedrivas, att reglementet kan träda i kraft vid den tidpunkt lönekommittén

avsett eller den 1 juli 1939.

4. Avlöningsförhållandena för beställningshavare å övergångsstat.

Departementschefen övergår härefter till att redogöra för lönekommitténs

uttalanden och förslag i fråga om ordnandet av den på övergångsstat uppförda

personalens löneförhållanden. Lönekommittén har härom anfört

bland annat följande (sid. 114—116):

^Då lönekommittén haft att taga ståndpunkt till frågan, hur avlöningsförhållandena

för personal å övergångsstat vid försvarsväsendet böra ordnas

elter införandet av ett nytt militärt avlöningsreglemente, har kommittén till

en början ansett sig icke kunna tillråda att, såsom 1930 års militäravlöningssakkunniga

ifrågasatte, till det nya avlöningsreglementet generellt skulle

överföras alla beställningshavare på övergångsstat. Häremot möta betänkhgheter

både ur principiella synpunkter och med hänsyn till de skiftande

förhållanden, som råda beträffande olika grupper av dessa beställningshavare.

I fråga om de frivilligt överförda beställningshavarna synas rimliga sakskäl

icke kunna anföras för att nu vidtaga en ny reglering av lönenivån

genom överflyttning av dessa beställningshavare på ett nytt avlöningsreglemente.

Ifrågavarande beställningshavare hava, på egen ansökan, år 1925 en

gång för alla avförts från aktiv stat, med rätt att åtnjuta 75 procent av då

gällande löner för lägsta ortsgrupp men med skyldighet att fullgöra i genomsnitt

en månads tjänstgöring vartannat år. Att en eller annan av beställningshavarna

enligt frivilligt åtagande bestrider tjänstgöring därutöver,

mot åtnjutande av tjänstgöringstraktamente, förändrar i realiteten icke denna

befattningshavargrupps karaktär av övertalig personal, vars arbetskraft icke

avsetts att utnyttjas i fredstid. De frivilligt överförda äro i själva verket närmast

att jämställa med sådan civil personal, som överförts till indragningsstat

utan tjänstgöringsskyldighet. Ett medtagande i löneregleringen av en

sådan grupp skulle strida mot hittills tillämpade löneregleringsprinciper och

åsamka staten kostnader, vilka måste betecknas som onödiga och icke ens

kunna motiveras av billighetsskäl.

I viss mån annorlunda ställer det sig med de tvångsvis överförda beställningshavarna.

Dessa hava utan egen ansökan fått sin militära bana avbruten

och alltså ofrivilligt försatts i det läget, att de icke automatiskt kunna

bliva delaktiga av en ny lönereglerings förmåner, något som de utan statens

tvångsingripande eljest skulle hava blivit. De äro också formellt under
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

41

kastade full tjänstgöringsskyldighet, även om denna skyldighet i övervägande

antalet fall icke utnyttjas. Ur nu antydda synpunkter har inom lönekommittén

övervägts, huruvida icke ersättningen till den tvångsvis överförda

personalen borde generellt baseras på det nya avlöningsreglementet.

I sak skulle en sådan lösning — vilken skulle överensstämma med yrkanden

från personalhåll — innebära, att den tvångsvis överförda personalen inordnades

under det nya avlöningsreglementet med iakttagande i tillämpliga

delar av de i 1925 års förenämnda kungörelse givna särskilda reglerna för

lönens bestämmande.

Mot en dylik lösning kunna emellertid riktas vägande erinringar. Ett bifall

till förslaget skulle innebära, att löneregleringens förmåner bleve utsträckta

till en mängd beställningshavare, vilka icke alls tagas i anspråk

utöver minimitjänstgöringen. Det skulle alltså medföra kostnader för en

höjning av avlöningen även för personer, vilka sedan ett årtionde tillbaka

inriktat sig på verksamhet väsentligen utom statstjänst och av vilka kanske

många äro ekonomiskt oberoende av lönen å övergångsstat. Såsom konsekvens

av en dylik generell lönereglering skulle därjämte komma nödvändigheten

att ställa pensionsförmånen i relation till den höjda lönenivån, vilket

skulle draga med sig ytterligare kostnader. Ett bifall till förslaget skulle

onekligen innebära ett steg utöver vad hittills plägat tillämpas vid löneregleringar.

Endast i den mån övergångsstatarnas tjänstgöringsskyldighet fullt

utkräves och alltså personalens arbetskraft helt tages i anspråk, skulle ett

medtagande i löneregleringen av denna grupp överensstämma med allmän

praxis inom civilförvaltningen.

Med hänsyn till vad nu senast framhållits kunde en sådan gränsdragning

ifrågasättas, att endast sådana tvångsvis överförda beställningshavare, som

uppehålla för pensionerad personal avsedda arvodestjänster eller eljest tagas

i anspråk för ständig tjänstgöring, inordnades under det nya avlöningsreglementet.

Ur principiella och ekonomiska synpunkter kunde ett dylikt alternativ

väl försvaras; det må erinras, att tvångsvis överförd beställningshavare,

som uppehåller arvodesbefattning eller eljest är i ständig tjänstgöring, berättigats

uppbära de särskilda provisoriska lönetillägg, vilka i avvaktan på

en blivande lönereglering tillerkänts personal å aktiv stat.

Å andra sidan måste anmärkas, att en kategoriklyvning av den tvångsvis

överförda personalen på angivet sätt torde vara svår att i praktiken konsekvent

verkställa. Enligt vad som försports, hava redan under nuvarande

förhållanden olika meningar gjort sig gällande, när det gällt att avgöra, vilken

personal som skulle komma i åtnjutande av de provisoriska lönetilläggen. En

beställningshavare, som under ett visst år är inkallad till full tjänstgöring,

kan ett annat år vara ur tjänst och vice versa. Ville man å det nya avlöningsreglementet

överföra någon grupp bland de tvångsvis överförda, bleve man

sannolikt av praktiska skäl nödsakad att medtaga alla till denna kategori

hörande. Det torde också kunna sägas, att ur synpunkten av en rättvis ersättning

under tjänstgöringens fullgörande fullgoda sakskäl för en differentiering

mellan ständigt tjänstgörande och för kortare tider inkallade knappast

föreligga. Det kan ifrågasättas, örn tillräcklig anledning gives att kvarhålla

den, som tjänstgör en viss del av året, i en principiellt sämre löneställning

än den, som tjänstgör hela året. En beställningshavare, som genom en tvångsåtgärd

utestängts från befattning å aktiv stat men likväl har tjänstgöringsskyldighet,

kan med visst fog göra anspråk på att under inkallelse till tjänstgöring,

vare sig denna inskränkes till den obligatoriska minimitiden eller omfattar

tid därutöver, erhålla ersättning baserad på samma grundlön som den,

vilken gäller för i aktiv tjänst varande beställningshavare.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

Lönekommitténs förslag går ut på, att visserligen ingen beställningshavare

å övergångsstat formellt överföres till de nya avlöningsbestämmelserna

men att å andra sidan all tvångsvis överförd personal under själva tjänstgöringen

— vare sig obligatorisk eller ej och vare sig långvarig eller kort —

får sin ersättning grundad på det nya avlöningsreglementet. I sak skulle en

sådan lösning innebära, att de i kungörelsen 1925: 429 angivna grunderna

skulle lända till efterrättelse på basis av löneklassbeloppen i de blivande nya

löneplanema i stället för 1921 års löneplaner. Även de i det nya avlöningsreglementet

innefattade bestämmelserna örn kallortstillägg, tjänstledighetsavdrag,

semester, rörligt tillägg och flertalet andra särskilda förmåner böra

därvid i tillämpliga delar bliva gällande under inkallelse till tjänstgöring.

I övrigt böra kungörelsens föreskrifter i förekommande fall tillämpas på

grundval av 1921 års avlöningsreglemente, eventuellt med den modifikationen,

att löneplanebeloppen uppräknas med 10 procents dyrtidstillägg och de

nya reglerna om rörligt tillägg komma i tillämpning.

Enligt en av kommittén verkställd överslagsberäkning skulle ett genomförande

av den princip, som tillämpades av 1930 års militäravlöningssakkunniga,

medföra en kostnadsökning i förhållande till nuvarande utgifter

för övergångsstaten av omkring 150,000 kronor för år, medan ett bifall till

kommitténs förslag kunde beräknas draga en merkostnad av omkring 50,000

kronor.

Såsom framgår av statsrådsprotokollet hava en del myndigheter uttalat sig

för lönekommitténs förslag på denna punkt. Å andra sidan har ett ämbetsverk

ansett, att all den personal, som tvångsvis överförts å övergångsstat, bör

göras delaktig av samma förbättringar i löne- och pensionshänseende, som

avses för den aktiva personalen. Ett annat har förordat, att den tvångsvis

överförda personalen beredes ersättning — såväl under tiden för tjänstgöring

som eljest — enligt de blivande nya avlöningsbestämmelserna för personal å

aktiv stat.

Departementschefen har för egen del uttalat sin anslutning till lönekommitténs

förslag rörande avlöningsförhållandena för beställningshavare å övergångsstat.

5. Beställningshavares rätt att från kronans förråd utbekomma

förnödenheter m. m.

Enligt 22 § gällande officersavlöningsreglemente äger beställningshavare

mot ersättning från kronans matinrättningar, förråd och dylika anstalter utbekomma

vissa förnödenheter och utrustningsartiklar ävensom att vid kronans

verkstäder låta tillverka och reparera uniformspersedlar m. m., allt i

enlighet med av Kungl. Majit meddelade närmare bestämmelser.

Lönekommittén har i avseende härå till en början erinrat dels att riksdagens

revisorer vid ett tillfälle funnit sig böra påtala vissa missförhållanden

i samband med utlämningen av proviantartiklar från kronans förråd och dels

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

43

att från privata köpmannaorganisationers sida vid upprepade tillfällen framhållits

såsom ett önskemål, att frågan om den statliga detaljhandel, som förekomme

vid försvarsväsendet, måtte göras till föremål för närmare övervägande.

Kommittén, som verkställt vissa utredningar i ämnet, har anfört bland

annat, att av särskilda skäl hittillsvarande rekvisitionsrätt i vissa delar alltjämt

borde upptagas i lönebestämmelserna. Sålunda har kommittén ansett,

att den av kommittén föreslagna rätten att uppbära ekiperingsbidrag bör

kombineras med rätt att till självkostnadspris från kronans förråd utbekomma

uniformspersedlar eller därför erforderliga materialier liksom ock med

rätt att vid kronans verkstäder låta tillverka dylika persedlar. Likaledes bör

enligt kommitténs mening, i överensstämmelse med vad som stadgats för

civilförvaltningens vidkommande, i reglerna om skyldighet att bebo tjänstebostad

m. m. intagas en bestämmelse om tillämpande av självkostnadspris

för bränsle och belysning i de fall, då på grund av särskilda omständigheter

prövas skäligt att tillhandahålla beställningshavare dylika förmåner. I övrigt

har kommittén ansett det icke vara erforderligt eller lämpligt att i avlöningsreglementet

intaga några bestämmelser om naturaförmåner av ifrågavarande

slag.

Vad lönekommittén sålunda anfört och föreslagit har av de hörda myndigheterna

i huvudsak lämnats utan erinran.

Departementschefen har förklarat sig kunna instämma i de synpunkter,

åt vilka lönekommittén givit uttryck vid behandlingen av förevarande spörsmål.

6. Övergångsanordningar.

Ä sid. 122—127 i statsrådsprotokollet lämnar departementschefen en redogörelse

för de allmänna grunder, efter vilka övergången till det militära avlöningsreglementet

enligt lönekommitténs mening bör ordnas samt för vissa

viktigare bestämmelser, som böra av Kungl. Maj:t utfärdas. Kommittén har

i dessa hänseenden anfört bland annat följande:

Till en början vill lönekommittén såsom allmän princip framhålla att,

i analogi med vad som av kommittén förordats i fråga om övergången till

civila avlöningsreglementet, det nya militära avlöningsreglementet icke

bör givas retroaktiv tillämpning. Vad exempelvis angår beställningshavarnas

lönetursrätt, skulle således någon generell omräkning av löneturen

icke ifrågakomma utan en var beställningshavare, som vid reglementets

ikraftträdande kvarstår i samma beställning eller innehar beställning inom

samma lönegrad som den han omedelbart före övergången tillhörde, bibehålies

vid den löneklassplacering ävensom den rätt till uppfattning^ i

högre löneklass, som före övergången tillkommit honom. Då, vad angår

de nuvarande löneplanerna för officerare och underofficerare, varje löneklass

inom en var löneklassindclad lönegrad — med vissa få undantag, till

vilka kommittén här nedan återkommer — har sin direkta motsvarighet inom

de nya löneplanerna Oa och UO, vållar en dylik anordning icke några olägenheter,

såvitt angår beställningshavare tillhörande endera av dessa löne
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

planer. En retroaktiv tillämpning av det nya avlöningsreglementet med

därav följande omräkning av löneklassplaceringen enligt de i reglementet

meddelade ändrade lönetursbestämmelserna skulle däremot i praktiken förorsaka

svårigheter.

Nyss omförmälda undantag betingas av det förhållandet, att vissa lönegrader

i löneplanen Oa blivit utbyggda med nya löneklasser. Såsom framgår

av den i det föregående lämnade redogörelsen för de nya löneplanernas

konstruktion, har till envar av 1, 2 och 5 lönegraderna av löneplanen

Oa fogats en ny slutlöneklass. Med hänsyn härtill vill kommittén

förorda, att beställningshavare, tillhörande någon av nyssnämnda

lönegrader, vilken vid reglementets ikraftträdande under minst tre år innehaft

respektive 2, 6 eller 13 löneklassen, berättigas att omedelbart vid övergången

uppflyttas till respektive 3, 7 eller 14 löneklassen. Till undvikande

av försämring i hittillsvarande lönetursrätt vid befordran till högre beställning

bör vidare för beställningshavare, som uppflyttas i löneklass 3, respektive

7, så anses som om han tillhört denna löneklass den tid utöver tre år,

varunder lön utgått efter löneklass 2, respektive 6.

Lönegraderna Oa 4 och Oa 5 hava jämväl blivit i löneplaneförslaget utökade

med en ny begynnelselöneklass. Dessa omläggningar torde emellertid

icke påkalla särskild övergångsanordning. Den, som omedelbart före

reglementets ikraftträdande innehar beställning i någon av nämnda lönegrader,

bör givetvis — med nyssberörda undantag beträffande beställningshavare,

som minst tre år tillhört 13 löneklassen — kvarstå i den löneklass

han vid ikraftträdandet innehade, intill dess i förekommande fall rätt till

löneklassuppflyttning enligt de vanliga reglerna inträder.

Enär genom utbyggnaden av löneplanen Ca till att omfatta 30 lönegrader

nuvarande lönegrader och löneklasser i C-löneplanen blivit omnumrerade,

erfordras bestämmelser, som angiva, vilka lönegrader och löneklasser i den

nya löneplanen vederbörande beställningshavare skola tillhöra efter övergången

till militära avlöningsreglementet.

För det fall, att beställningshavare, tillhörande någon av löneplanerna

Oa, UO och Ca, i och med militära avlöningsreglementets ikraftträdande

befordras till beställning inom högre lönegrad, erfordras föreskrift därom,

att bestämmelserna i 8 § 1 mom. och 14 § 1 mom. skola tillämpas med

utgångspunkt från den löneställning beställningshavaren innehade omedelbart

före ikraftträdandet.

Beträffande nuvarande underofficerare av 3. graden vid marinen har kommittén

föreslagit en särskild övergångsstat med avlöningsförhållandena ordnade

enligt vissa närmare angivna grunder. Vidare har kommittén förordat,

att den tillfälliga löneförbättring, som för närvarande utgår till vissa äldre

sergeanter och underofficerare av 2. graden men vilken enligt kommitténs

mening bör slopas i samband med genomförandet av den militära löneregleringen,

bör i viss utsträckning övergångsvis bibehållas. Kommittén har uttalat

sig för att till nämnda beställningshavare måtte efter militära avlöningsreglementets

ikraftträdande få utgå löneförbättring nied nedanstående

å de olika ortsgrupperna fördelade belopp för år, å vilka rörligt tillägg bör

beräknas:

Ortsgrupp

ABCDEFGHI

Löneförbättring, kronor..... 186 195 204 213 222 231 240 249 258

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

45

I övrigt har kommittén, på sätt i statsrådsprotokollet närmare angives,

förordat bestämmelser av övergångsnatur för vissa befattningshavare eller

grupper av befattningshavare, varjämte kommittén förutsatt, att de befattningshavare,

som omedelbart före löneregleringens ikraftträdande uppbära

sådana arvoden, vilka enligt kommitténs mening böra avskaffas utan annan

kompensation än de med löneregleringen följande ökade löneförmånerna i

allmänhet, övergångsvis personligen bibehållas vid sina arvoden.

För egen del bar departementschefen funnit de huvudgrunder för övergång

till det nya militära avlöningsreglementet, som kommittén angivit, i

allt väsentligt lämpliga, vadan lian förordat, att desamma läggas till grund

för de bestämmelser i ämnet, som böra av Kungl. Maj:t utfärdas. Departementschefen

framhåller tillika, att Kungl. Majit borde erhålla tämligen stor

rörelsefrihet vid utfärdandet av erforderliga övergångsbestämmelser. Det bemyndigande

härutinnan, som borde utverkas av riksdagen, syntes därför

böra givas en tämligen vidsträckt innebörd.

7. Kostnadsberäkningar.

I fråga om kostnaderna för genomförande av en lönereglering för försvarsväsendets

beställningshavare i enlighet med de av lönekommittén framlagda

förslagen till löneplaner hava utförts vissa beräkningar, för vilka

redogjorts i kommitténs betänkande. I anslutning härtill lämnas i statsrådsprotokollet

en översikt över resultatet av beräkningarna. Härav framgår

i huvudsak följande (sid. 127—131):

Enligt nu gällande grunder för dyrtidstillägg stiga och falla statens lönekostnader

med stigande, respektive sjunkande levnadskostnadsindex. De i

civila avlöningsreglementet meddelade och av lönekommittén till införande

jämväl i det militära lönesystemet föreslagna reglerna angående rörligt

tillägg föranleda, att även i framtiden lönekostnaderna förändras vid växlande

levnadskostnader. Då reglerna angående det rörliga tillägget till sin

konstruktion förete vissa avvikelser från nuvarande dyrtidstilläggsgrunder,

blir förskjutningen i lönekostnaderna vid en och samma förändring i levnadskostnadsindex

icke densamma enligt nu gällande avlöningsbestämmelser

och enligt kommitténs förslag. På grund härav måste givetvis en jämförelse

mellan lönekostnaderna enligt nu gällande bestämmelser och kostnaderna

enligt kommittéförslaget ge olika resultat vid skilda indexlägen. Med hänsyn

härtill hava kostnadsberäkningarna beträffande den militära löneregleringen

utförts för fyra olika indexlägen å den nu tillämpade indexskalan,

nämligen indexlägena 156/157, 162/163, 166/167 och 168/169. För samtliga

dessa indexlägen hava, vad angår rörligt tillägg å de föreslagna nya lönebeloppen,

beräkningarna verkställts utifrån antagandet, att respektive indexlägen

uppnåtts under en stigande prisrörelse; för indexläget 166/167 hava

jämväl utförts beräkningar under antagande att detta läge nåtts vid sjunkande

index. För vart och ett av de nämnda indexlägena har beräknats skillnaden

mellan å ena sidan totala lönesumman enligt de föreslagna löneplanerna

jämte därå belöpande rörligt tillägg med inräknande därvid jämväl

av kostnaderna för det föreslagna årliga ekiperingsbidraget å 180 kronor

per beställningshavare, och å andra sidan lönesummorna enligt nu gällande

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

löneplaner jämte förekommande provisoriskt dyrortstillägg samt dyrtidstillägg.

Vid beräkningen av dyrtidstillägg har hänsyn tagits till att detta

ej utgår å hela lönen utan endast å lönen minskad med tjänstepensionsavdrag.

Föreskrifterna örn öretalens bortfallande vid beräkning av dyrtidstillägget

å månadslönebeloppen hava beaktats, och vidare har gällande maximigräns

för dyrtidstillägget, respektive föreslagen maximigräns för det rörliga

tillägget iakttagits; de särskilda tilläggen för barn under 16 års ålder

hava däremot lämnats obeaktade. Vid beräkningarna har hänsyn icke tagits

vare sig till den till vissa officerare och underofficerare nu utgående tillfälliga

löneförbättringen eller till det särskilda lönetillägg, som vid ett slopande

av denna löneförbättring skulle enligt kommitténs förslag övergångsvis utgå

till vissa underofficerare.

Beräkningarna utvisa vid olika lägen av levnadskostnadsindex de kostnadsökningar,

som redovisas i nedanstående sammanställning, vilken även upptager

de kostnadssiffror, som framkomma, därest utgifterna för den av

1937 och 1938 års riksdagar såsom förskott å löneregleringen beslutade

provisoriska avlöningsförstärkningen fråndragas:

Beräknad kostnadsökning

Utan frånräknande Vid frånräknande

av provisorisk av- av provisorisk av
löningsförstärkning

löningsförstärkning

kronor kronor

A. Vid indexläge 156/157, stigande index:

För officerare ........................

» underofficerare....................

» civilmilitära beställningshavare m. fl.

1.304.000

1.122.000

298,000

959.000

794.000

195.000

Summa kronor

2,724,000

1,948,000

B. Vid indexläge 162/163, stigande index:

För officerare ........................

» underofficerare....................

» civilmilitära beställningshavare m. fl.

1.400.000

1.179.000

322,000

1,055,000

851.000

219.000

Summa kronor

2,901,000

2,125,000

C. Vid indexläge 166/167, stigande index:

För officerare ........................

» underofficerare....................

» civilmilitära beställningshavare m. fl.

1,107,000

997.000

259.000

762.000

669.000

156.000

Summa kronor

2,363,000

1,587,000

D. Vid indexläge 166/167, fallande index:

För officerare ........................

» underofficerare....................

» civilmilitära beställningshavare m. fl.

1.639.000

1.326.000

384,000

1,294,000

998.000

281.000

Summa kronor

3,349,000

2,573,000

E. Vid indexläge 168/169, stigande index:

För officerare ........................

» underofficerare....................

» civilmilitära beställningshavare m. fl.

1.488.000

1.235.000

347,000

1,143,000

907.000

244.000

Summa kronor

3,070,000

2,294,000

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

47

För ett närmare bedömande av löneregleringskostnadernas storleksordning

har lönekommittén sammanställt dessa kostnader med de nuvarande

lönekostnaderna. Beräkningarna utvisa följande belopp, som innefatta provisoriskt

dyrortstillägg samt dyrtidstillägg men ej barntillägg eller tillfällig

löneförbättring:

Lönekostnader enligt nuvarande bestämmelser

vid levnadskostnadsindex

A.

För officerare:

162/163

kronor

166/167

kronor

168/169

kronor

a) Utan inräknande av provisorisk

avlöningsförstärkning..........

17,738,000

18,028,000

18,175,000

b) Med inräknande av provisorisk

avlöningsförstärkning..........

18,083,000

18,373,000

18,520,000

B.

För underofficerare:

a) Utan inräknande av provisorisk

avlöningsförstärkning..........

10,528,000

10,710,000

10,801,000

b) Med inräknande av provisorisk

avlöningsförstärkning..........

10,856,000

11,038,000

11,129,000

C.

För civilmilitära be ställning skin- nare m. fl.:

a) Utan inräknande av provisorisk

avlöningsförstärkning..........

4,307,000

4,380,000

4,418,000

b) Med inräknande av provisorisk

avlöningsförstärkning..........

4,410,000

4,483,000

4,521,000

Summa kronor:

a) Utan inräknande av provisorisk

avlöningsförstärkning..........

32,573,000

33,118,000

33,394,000

b) Med inräknande av provisorisk

avlöningsförstärkning..........

33,349,000

33,894,000

34,170,000

Med utgångspunkt från dessa siffror samt de i det föregående angivna

kostnaderna för en lönereglering i enlighet med de av kommittén föreslagna

löneplanerna hava för den av löneregleringen föranledda genomsnittliga

procentuella löneökningen erhållits följade värden:

Genomsnittlig löneökning i procent vid

levnadskostnadsindex

A.

B.

För officerare:

a) Örn den provisoriska avlöningsförstärk
ningen

medräknas ..................

b) Om den provisoriska avlöningsförstärk
ningen

ej medräknas ................

För underofficerare:

a) Örn den provisoriska avlöningsförstärk
ningen

medräknas....................

b) Om den provisoriska avlöningsförstärk
ningen

ej medräknas ................

162/163

stigande

index

166/167

stigande

index

166/167

fallande

index

168/169

stigande

index

7.89

6.14

9.09

8.19

5.83

4.15

7.04

6.17

11.20

9.31

12.38

11.43

7.84

6.06

9.04

8.15

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

Genomsnittlig löneökning i procent vid

levnadskostnadsindex

C. För civilmilitära beställningshavare m. fl.:

a) Örn den provisoriska avlöningsförstärk-

162/163

stigande

index

166/167

stigande

index

166/167

fallande

index

168/169

stigande

index

ningen medräknas....................

b) Om den provisoriska avlöningsförstärk-

7.48

5.91

8.77

7.85

ningen ej medräknas ................

D. För samtliga ovannämnda beställnings- havare:

a) Om den provisoriska avlöningsförstärk-

4.97

3.48

6.27

5.40

ningen medräknas ..................

b) Om den provisoriska avlöningsförstärk-

8.91

7.14

10.11

9.19

ningen ej medräknas ................

6.37

4.68

7.59

6.71

De här ovan meddelade kostnadssiffrorna för lönereglering enligt kommitténs

förslag innefatta ej blott löneplanebeloppen utan även det föreslagna

årliga ekiperingsbidraget å 180 kronor. Utgifterna för detta bidrag

hava härvid för alla indexlägen beräknats till följande belopp, nämligen

för officerare........................... 437,000 kronor,

» underofficerare...................... 406,000 » samt

» civilmilitär personal m. fl............ 123,000 »

Summa 966,000 kronor.

Den för civilmilitär personal m. fl. upptagna siffran är att anse såsom

något för hög, enär ekiperingsbidrag icke skulle tillkomma civil personal

och dessutom förutsatts icke komma att utgå till samtliga civilmilitära beställningshavare.

Lönekommittén har även verkställt beräkningar rörande den inverkan

på kostnaderna, som de av kommittén föreslagna omläggningarna i löneplanemas

konstruktion skulle utöva vid ett indexläge av 162/163. Av den

av departementschefen härutinnan lämnade redogörelsen framgår följande

(sid. 131—132):

Införandet av en ny löneklass 3 i fänriksgraden har beräknats medföra

en årlig kostnadsökning av ungefär 10,000 kronor. Löjtnantslönegradens utökning

med en ny löneklass 7 har befunnits föranleda en kostnad av i

runt tal 75,000 kronor för år, vilken kostnad dock något reduceras genom

att den tillfälliga löneförbättringen, som för närvarande beräknas belöpa sig

till omkring 7,000 kronor för år, samtidigt skulle bortfalla.

Den föreslagna omläggningen i majorslönegraden kommer i vissa fall av

särskilt tidig befordran att medföra någon kostnadsminskning, men genom

den föreslagna utsträckningen av sneddningsregelns tillämpning kommer i

andra fall ökad kostnad att uppstå. Storleken av denna kostnadsökning

blir givetvis beroende på växlingar i befordringsgången och är alltså svår att

fastställa men har av lönekommittén i betänkandet antagits komma att normalt

hålla sig omkring ett pär tiotal tusen kronor årligen. Med hänsyn till

resultaten av den av kommittén verkställda kompletterande utredningen örn

verkningarna av sneddningsregelns införande torde denna beräkning få anses

vara väl låg.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

49

I överstelöjtnantsgraden uppkomma enligt förslaget liknande förskjutningar,

innebärande vid tidig befordran kostnadsminskning och eljest kostnadsökning.

Enär i denna grad införts två nya löneklasser, en under och

en över den nuvarande enda löneklassen, blir det här än vanskligare att

utan detaljundersökningar av befordringsgången uppskatta den kostnadsökning,

som genom löneklassomläggningen är att vänta. Den genomsnittliga

löneförbättringen per beställningshavare torde här bliva något större än

i majorsgraden, men då å andra sidan antalet beställningshavare i överstelöjtnantsgraden

är blott ungefär hälften av antalet i majorsgraden, har det

synts lönekommittén kunna antagas, att storleksordningen av kostnadsökningen

ej kommer att mera avsevärt avvika från den för majorsgraden angivna.

Beträffande de genom omläggningarna i officerslöneplanen uppstående

kostnadsökningarna må slutligen anföras, att den föreslagna uppdelningen

av den nuvarande lönegraden O 6 för överstar på en lägre, dyrortsgraderad

lönegrad 6 i den nya löneplanen Oa och en högre, icke dyrortsgraderad lönegrad

1 i en ny löneplan Ob av lönekommittén beräknats medföra en ökning

av ungefär 60,000 kronor för år i förhållande till nuvarande lönekostnad.

Av den av departementschefen lämnade redogörelsen över kostnadsberäkningarna

är därjämte följande att bemärka (sid. 132—133).

Vid kostnadskalkylernas utförande har hänsyn ej tagits till de i beställningshavarnas

dyrtidstillägg för närvarande ingående särskilda tilläggen för

barn under 16 års ålder och således ej heller till den kostnadsminskning,

som kommer att inträda vid en successiv avveckling av dessa tillägg enligt

den plan, som godtagits i samband med den nya civila löneregleringen.

Kostnaden för barntillägg åt nu ifrågavarande beställningshavare uppskattas

för närvarande till omkring 600,000 kronor, vilket belopp alltså motsvarar

den kostnadsminskning, som vid avvecklingsperiodens utgång ■— efter

16 år — beräknas hava uppkommit.

I kostnadsberäkningarna har hänsyn ej heller tagits vare sig till kostnaderna

för den till vissa officerare och underofficerare för närvarande utgående

tillfälliga löneförbättringen eller till kostnaderna för det särskilda lönetillägg,

som med anledning av nämnda löneförbättrings bortfallande skulle

övergångsvis utgå till underofficerare. Kostnaderna för den tillfälliga löneförbättringen

hava vid indexläget 162/163 uppskattats för officerare till det

förut nämnda beloppet av ungefär 7,000 kronor och för underofficerare till

ungefär 46,000 kronor. Det särskilda lönetillägg, som övergångsvis skulle

utgå till underofficerare, vilka vid den militära löneregleringens ikraftträdande

kommit i åtnjutande av tillfällig löneförbättring, har, med inräknande

av rörligt tillägg efter 3 procent, beräknats medföra en övergångskostnad

å ungefär 31,000 kronor, vilken försvinner allteftersom dessa beställningshavare

vinna befordran eller avgå.

Vid beräkningen av kostnaderna för den militära löneregleringen har man

att taga hänsyn ej blott till ändringarna i själva löneplanerna samt i grunderna

för rörligt tillägg utan även till åtskilliga andra avlöningsbestämmelser

i det föreliggande förslaget, vilka gå ut på förbättringar i nuvarande lö
Bihang

lill riksdagens protokoll 1939. G sami. Nr 230.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

neregler. Endast beträffande vissa av de angivna ändringsförslagen kunna

merutgifterna för statsverket med någon större grad av tillförlitlighet på förhand

beräknas. Den föreslagna uppräkningen av kallortstilläggen har beräknats

föranleda en årlig kostnadsökning av omkring 10,000 kronor. Beträffande

sjötilläggen har en approximativ uppskattning givit vid handen,

att de av kommittén föreslagna bestämmelserna, därest de varit i tillämpning

under budgetåret 1937/38, skulle hava medfört en kostnadsökning av

omkring 50,000 kronor. Förslaget om särskild förhöjning i vissa fall av

begravningshjälp torde kunna beräknas medföra en kostnadsökning av inemot

10,000 kronor för år. Sjukvårdskostnaden vid försvarsväsendet har

— med utgångspunkt från en uppskattning till 20 å 25 kronor per år och

beställningshavare — beräknats röra sig omkring 125,000 kronor årligen.

Utskottets utlåtande.

Det i föreliggande proposition innefattade förslaget till militärt avlöningsreglemente

har såsom föredragande departementschefen framhållit tillkommit

efter ingående utredningar och överväganden inom 1936 års lönekommitté,

varvid lönekommittén samarbetat med civila och militära delegerade

för försvarsväsendets lönenämnd och tillika fört förhandlingar med utsedda

representanter för vederbörande personalorganisationer såväl i fråga om de

i reglementet ingående löneplanerna som beträffande reglementets utformning

i övrigt. Den utredning av frågan örn en allmän översyn över gällande

avlöningsförfattningar inom den nyreglerade statsförvaltningen och den därtill

anknutna frågan örn lönereglering, som varit anförtrodd nämnda kommitté,

har därmed slutförts i avseende å den ordinarie militära personalen.

Efter den granskning, som utskottet ägnat Kungl. Maj:ts i allt väsentligt på

kommitténs förslag grundade proposition, anser sig utskottet kunna göra det

uttalandet, att frågan örn nya avlöningsbestämmelser för försvarsväsendets

beställningshavare befinner sig i det utredda skick, att beslut i ämnet nu bör

av riksdagen fattas på grundval av den föreliggande propositionen.

Utskottet anser det lämpligt och ändamålsenligt, att avlöningsbestämmelserna

för försvarsväsendets ordinarie personal — med hänsyn till de från den

civila statsförvaltningen i många hänseenden avvikande förhållanden, som

känneteckna den militära organisationen — meddelas i ett särskilt avlöningsreglemente,

militära avlöningsreglementet. Vad Kungl. Maj :t föreslagit rörande

detta avlöningsreglementes tillämpningsområde finner sig ock utskottet

böra tillstyrka. Det nya reglementet bör sålunda vinna tillämpning å i huvudsak

den personal, vars avlöningsförhållanden för närvarande äro reglerade

genom 1927 års avlöningsreglemente, d. v. s. officerare och underofficerare

å aktiv stat samt civilmilitär och därmed i avlöningshänseende likställd

ordinarie civil personal vid försvarsväsendet. Utskottet anser sig ock böra

förorda förslaget, att i reglementet jämväl meddelas avlöningsbestämmelser

för extra ordinarie fänrikar.

Enligt vad som framgår såväl av kommitténs i propositionen återgivna ut
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

51

talanden som ock av de i propositionen anförda yttranden över kommittéförslaget

har under de utredningar, som föregått framläggandet av Kungl.

Maj:ts föreliggande förslag till nytt militärt avlöningsreglemente, huvudspörsmålet

örn den militära lönenivåns lämpliga avvägning varit föremål för

meningsskiljaktigheter. Om ock enighet i övrigt förefunnits mellan kommittén

och de utsedda personalrepresentanterna beträffande utformningen

av det föreslagna nya avlöningsreglementet, hava dock förhandlingarna, såvitt

angår avvägningen av de nya lönebeloppen för officerare och underofficerare,

icke lett till samstämmighet. Personalrepresentanterna hava härvid

hävdat, att bestämmandet av den militära lönenivån bör ske med utgångspunkt

från det förslag, som år 1921 framlades av majoriteten bland 1918

års militära avlöningssakkunniga och som låg till grund för Kungl. Maj:ts

proposition till 1921 års riksdag men som av riksdagen avvisades. Det har

gjorts gällande, att den militära personalen genom de av riksdagen år 1921

beslutade lönebestämmelserna allmänt sett blivit tillbakasatt i lönehänseende

i jämförelse med den civila personalen. Från kommitténs sida har däremot

framhållits, att de lönerelationer, som kommo till stånd genom 1921 års löneregleringar,

böra i stort sett bibehållas. I enlighet med denna sin uppfattning

har ock kommittén vid utarbetande av sitt förslag till nya löneplaner utgått

från att löneförbättringens storlek bör allmänt sett ansluta sig till den

löneökning, som år 1938 beslutades för de civila befattningshavarna. Beträffande

dessa spörsmål har departementschefen såsom sin uppfattning uttalat,

att vad i ärendet förekommit icke givit stöd för det antagandet, att den militära

personalen, generellt sett, för närvarande befunne sig i sämre löneläge än

den civila. Från denna utgångspunkt har departementschefen funnit det riktigt,

att löneökningen vid den nu förestående regleringen av de militära lönerna

väsentligen anpassas efter den vid 1938 års riksdag beslutade löneförbättringen

för civila tjänstemän. Departementschefen har i detta sammanhang

givit sin anslutning åt kommitténs förslag, att den militära personalen beredes

den förmån, som följer av lönekommitténs förslag örn årligt ekiperingsbidrag.

För egen del anser sig utskottet till en början böra framhålla, att den

ståndpunkt, som riksdagen år 1921 intog till den militära personalens lönefråga,

icke giver stöd för den uppfattningen, att den då fastställda lönenivån

tillkommit under åsidosättande av en skälig och rättvis värdering av de militära

beställningshavarnas arbetsuppgifter och tjänsteansvar i jämförelse med

de civila befattningshavarnas. Det synes så mycket mindre förefinnas ättledning

till en sådan mening, som vid nämnda riksdag en nyordning av avlöningsförhållandena

kom till stånd icke blott inom den militära förvaltningen

utan även inom den civila statsförvaltningen, i det att nya löneregleringar då

beslötos för flertalet ämbetsverk inom den allmänna civilförvaltningen. Utskottet

kan sålunda icke dela den uppfattningen, att nämnda riksdags beslut

i och för sig skulle giva anledning till en allmän justering uppåt av de militära

lönerna utöver den löneförbättring, som vid 1938 års riksdag beslutats

för de civila befattningshavarnas vidkommande.

Då utskottet gått att bedöma det föreliggande löneförslaget, har utskottet

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

icke förbisett, att åtskilliga omständigheter äro förtjänta att beaktas vid bestämmande

av nya lönebelopp för de militära beställningshavarna. Särskilt

komma härvid i betraktande det militära utbildningsarbetets intensifiering

under nuvarande förhållanden samt den tekniska utvecklingen av försvarsmaterielen,

vilka omständigheter ställa ökade krav på personalen. Även

vissa andra förhållanden komma härvid i betraktande, bland annat de olägenheter

för beställningshavarna, som kunna vara förenade med den för

militärer i vissa grader stadgade tidiga pensionsåldern.

Å andra sidan synes det utskottet av den i propositionen framlagda utredningen

framgå, att den militära personalen icke kan sägas vara missgynnad

i lönehänseende i jämförelse med den civila personalen. De ökade

krav, som numera ställas på den statliga förvaltningspersonalen, torde icke

kunna sägas gälla allenast den militära personalen utan även civilförvaltningens

personal. Vad angår olägenheterna av den tidiga pensionsåldern för kompaniofficerare

och underofficerare har i propositionen framhållits, dels att en

viss kompensation härför bereus den militära personalen genom en brantare

uppbyggnad av löneskalan, dels ock att möjligheterna till fortsatt anställning

efter pensionsålderns inträde vidgats genom den ökning av för pen

sionerade beställningshavare avsedda arvodesbefattningar, som ingår i 1936

års försvarsorganisation. Ett visst hänsynstagande till denna omständighet

kan ock, såsom i propositionen framhållits, sägas ligga däri, att de föreslagna

nya löneplanerna upprättats under iakttagande av en viss jämkning

uppåt av löneförbättringens storlek i jämförelse med den i civila avlöningsreglementet

medgivna löneökningen. Även utskottet håller fördenskull före,

att tillräckliga skäl icke föreligga för att vid bestämmandet av den blivande

löneförbättringens storlek i någon mera nämnvärd mån avvika från vad som

i sådant hänseende tillerkänts den civila personalen. Vid den prövning, som

utskottet ägnat de i propositionens förslag till militärt avlöningsreglemente

intagna löneplanerna, har utskottet funnit den föreslagna lönenivån vara i

stort sett väl avvägd.

I de likalydande motionerna I: 323 och II: 471 har framlagts ett särskilt

förslag till löneplaner för officerare (Oa) och underofficerare (UO). Förslaget,

som överensstämmer med det löneplansförslag försvarsväsendets lönenämnd

avgivit i sitt över lönekommitténs betänkande avlåtna yttrande, innebär

en allmän höjning av de militära lönerna utöver lönekommitténs förslag,

vilken höjning kan genomsnittligt beräknas till omkring etthundra

kronor. Med den ståndpunkt utskottet i det föregående intagit till den i

propositionen förordade löneavvägningen kan utskottet icke tillstyrka motionerna.

Emellertid pågå för närvarande inom 1936 års lönekommitté

utredningsarbeten rörande reglering av manskapets avlöningsförhållanden.

Det synes utskottet vara förtjänt av övervägande, huruvida icke i samband

därmed någon mindre jämkning uppåt av lönebeloppen i de lägsta löneklasserna

inom löneplanen UO kan vara av förhållandena motiverad. Utskottet

vill därför förorda, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t hemställa om en

ytterligare prövning av lönenivån för underofficerarna, särskilt i den lägsta

löneklassen.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

53

I avseende å löneplanernas konstruktion och vad därmed äger sammanhang

har utskottet icke funnit anledning till anmärkning mot Kungl. Maj;ts

förslag. Den härutinnan viktigaste ändringen i jämförelse med nuvarande

avlöningsbestämmelser är den väsentligt höjda löneställning, som föreslagits

för regementschefer. Enligt propositionen skulle den nuvarande överstegraden

uppdelas, varvid regementscheferna skulle hänföras till den lägsta lönegraden

i löneplan Ob, medan de övriga till graden hörande beställningshavarna

skulle placeras i lönegraden Oa 6. Förslaget innebär, att lönerna för regementschefsbeställningarna

icke skulle dyrortsgraderas. I motionen II: 472

har yrkats ändring i Kungl. Maj:ts proposition i denna del. Motionen går ut

på att jämväl i lönegrad Ob 1 placerade regementschefer m. fl. skola hänföras

till lönegraden Oa 6, varvid emellertid lönegradens belopp tillika föreslagits

skola höjas till att motsvara 35 löneklassen enligt löneplan A i civila

avlöningsreglementet i stället för att såsom i propositionen förordats motsvara

nämnda löneplans 34 löneklass. I sagda motion har därjämte hemställts

om skrivelse till Kungl. Majit med begäran örn utredning och förslag

angående representationsbidrag till truppförbandschefer. Även om utskottet

hyst viss tvekan rörande lämpligheten av den av Kungl. Majit föreslagna

uppdelningen av överstegraden och den därvid förordade löneställningen

för regementschef, har likväl utskottet ansett sig icke böra framställa något

förslag till ändring av propositionen i denna del. Härav följer, att utskottet

icke finner sig kunna tillstyrka bifall till nyssnämnda motion, särskilt som

utskottet måste hysa betänkligheter mot att i fråga örn den militära förvaltningen

binda sig för ett system med representationsbidrag.

I detta sammanhang vill utskottet erinra om vissa andra motionsvis gjorda

yrkanden om förändringar i löneställning för beställningshavare i högre

lönegrader. Sålunda har i motionen 11:443 påyrkats, att kårchef mätte

hänföras till lönegraden Oa 6. Enligt vad i motionen framhålles borde även

övervägas, huruvida icke motsvarande löneställning borde beredas flottiljchefer

vid flygvapnet och kustartilleriets kårchef på Gotland. Vidare har i

motionen 1:317 bland annat hemställts, att major (kommendörkapten av

2. graden), vilken förordnas såsom kår (flottilj-) chef, måtte få åtnjuta lön

i högsta löneklassen av lönegrad Oa 4, även om han i övrigt icke är berättigad

därtill. Slutligen har i de likalydande motionerna 1:320 och 11:475

hemställts, att chefen för Gotlands kustartilleriförsvar måtte hänföras till

lönegraden Ob 1. Otvivelaktigt synes vara, att det tjänsteansvar i såväl rent

militärt som ekonomiskt hänseende, som åvilar kårcheferna, i en del fall

närmar sig en regementschefs. Frågan örn en ändring av kårchefernas

löneställning är emellertid förenad med vissa organisatoriska spörsmål. Även

örn utskottet icke anser sig kunna tillstyrka motionerna, har likväl utskottet

efter övervägande kommit till den uppfattningen, att vissa skäl tala för att en

översyn av ifrågavarande beställningshavarcs lönegradsplacering bör komma

till stånd. Utskottet vill därför förorda framställning till Kungl. Majit i ämnet.

Beträffande i övrigt den föreslagna löneplanen Oa bar i motionen 1:317

yrkats, att 11 löneklassen skall utgöra begynnelselöneklass i lönegraden Oa

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets utlåtande Nr 230-

4, men att sneddningsregeln likväl skall tillämpas vid övergång från lönegraden

Oa 3 till lönegraden Oa 4. Yrkandet innebär sålunda, att 10 löneklassen

skall utgå ur lönegrad Oa 4. Då införandet av en ny löneklass för

majorer (kommendörkaptener av 2. graden) synes utskottet utgöra ett led i

en konsekvent genomförd utbyggnad av officerslöneskalan och då därjämte

sneddningsregeln i motsats till vad nu är fallet skall tillämpas jämväl vid

övergång från kaptens- till majorsbeställning, saknas enligt utskottets mening

skäl för bifall till motionen i denna del. Det i motionen I: 317 framställda

yrkandet, att en högre löneställning må kunna beredas major och

kommendörkapten av 2. graden under viss särskild tjänstgöring, anser sig

utskottet böra av principiella skäl avstyrka.

Beträffande det militära arvodesväsendet har departementschefen i likhet

med lönekommittén och flertalet av de hörda myndigheterna ansett,

att en rationalisering bör komma till stånd i syfte att skapa ökad överskådlighet

inom det militära löneväsendet. Utskottet vill understryka vad departementschefen

härutinnan anfört och förväntar att den av departementschefen

i utsikt ställda utredningen i ämnet kommer till stånd. De förslag

till smärre ändringar beträffande arvodesväsendet, som av departementschefen

förordats redan i förevarande sammanhang och som bland annat

åsyfta en avveckling av ett mindre antal till militära beställningshavare utgående

arvoden mot det att i stället i tjänsteförteckningen till avlöningsreglementet

uppföras särskilda beställningar, synas utskottet vara av beskaffenhet

att kunna godtagas.

I sammanhang med sin granskning av propositionen i nu förevarande delar

har utskottet behandlat de två likalydande motionerna I: 318 och II: 476,

vari yrkats, att samtliga de till placering i lönegrad Oa 6 föreslagna cheferna

för de militära undervisningsanstalterna liksom även den till lönegrad

Oa 5 hänförda chefen för sjökrigsskolan måtte uppflyttas till lönegrad

Ob 1. Utskottet anser sig icke utan närmare utredning kunna taga

ställning till detta förslag. Det synes emellertid utskottet lämpligt, att i samband

med den av utskottet i det föregående förordade översynen över kårchefernas

lönegradsplacering jämväl de militära skolchefernas löneställning

tages under ytterligare omprövning. Särskilt torde böra övervägas, huruvida

icke skäl föreligga för samma lönegradsplacering av chefen för sjökrigsskolan

som för övriga skolchefer.

I statsrådsprotokollet föreslås bland annat, att riksdagen skall godkänna

det av departementschefen förordade förslaget till militärt avlöningsreglemente.

Utskottet, som i det föregående behandlat de i 5 § av reglementsförslaget

intagna löneplanerna, övergår nu till att beröra vissa bestämmelser

i författningsförslaget i övrigt.

Enligt den föreslagna lydelsen av 1 § 1 mom. första stycket skall militära

avlöningsreglementet äga tillämpning dels å ordinarie officers- och underofficersbeställningar

å aktiv stat, dels å de ordinarie beställningar i övrigt

vid försvarsväsendet, vilka bestämmas genom beslut av Kungl. Majit och

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

55

riksdagen, dels ock å extra ordinarie fänrikar. I fråga om andra beställningar

än officers- och underofficersbeställningar avser förslaget, att militära

avlöningsreglementet skulle — med vissa angivna undantag — göras tilllämpligt

å de ordinarie civilmilitära och civila beställningar, för vilka 1927

års officersavlöningsreglemente nu gäller. I en vid reglementet fogad tjänsteförteckning,

vilken jämlikt förslaget i momentets andra stycke skall fastställas

av Kungl. Maj:t, skulle upptagas de beställningar, vilkas avlöningsförhållanden

avses skola regleras genom reglementet. Den formella avfattningen

av tjänsteförteckningen skulle sålunda icke behöva av Kungl. Maj:t

underställas riksdagens prövning. Utskottet finner denna av Kungl. Majit

föreslagna ordning — vilken ordning redan beslutats beträffande tjänsteförteckningen

till civila avlöningsreglementet — lämplig och får fördenskull

förorda densamma.

I propositionen nr 279 har Kungl. Majit föreslagit införande i civila avlöningsreglementet

av ett stadgande, enligt vilket befattning, som i nämnda

reglemente avses, kan innehavas endast av den, som uppnått 21 års ålder.

Även om införandet av en motsvarande bestämmelse i militära avlöningsreglementet

icke torde få samma praktiska betydelse, har dock utskottet, som

numera tagit ställning till förenämnda proposition och därvid förordat bifall

till densamma, ansett sig böra komplettera författningstexten under reglementsförslagets

1 § med ett nytt moment, 4 morn., med nyss angivna innehåll.

I nyssnämnda proposition har ock föreslagits en omformulering av civila

avlöningsreglementets 4 §, innefattande bestämmelser rörande förening av

tjänster m. m. Åtgärden i fråga är huvudsakligen av formell natur och avser

närmast att åstadkomma ett förtydligande av vad som i detta hänseende

redan tillämpas. Med hänsyn till att föreskrifterna rörande tjänsters förening,

såsom hittills varit fallet, böra vara likalydande i de olika avlöningsreglementena,

har den nya lydelsen införts även i reglementsförslaget för

den militära personalen.

I 7 § av reglementsförslaget återfinnas de grundläggande, för militära samt

civilmilitära och civila beställningshavare gemensamma föreskrifterna rörande

löneklassplacering vid tillträdande av beställning och om uppflyttning

i högre löneklass i beställningen. I motionerna I: 299 och II: 452 har hemställts

om införande i förevarande paragrafs 2 mom. av ett tillägg, enligt

vilket beställningshavare, som tillhört 5 löneklassen av löneplanen UO under

fem år och på grund av rådande befordringsförhållanden icke kunnat vinna

befordran till högre beställning, det oaktat skall uppflyttas till 6 löneklassen.

Frånsett att ett dylikt avsteg från de normala löneklassplaceringsbestämmelserna

måste framstå såsom betänkligt, anser utskottet, att det syfte motionärerna

med sitt förslag velat vinna i väsentlig mån skulle ernås, därest

en justering av underofficerarnas löneskala kommer till stånd. De ifrågavarande

motionerna torde därför icke böra föranleda någon särskild åtgärd

från riksdagens sida.

I fråga örn 14 §, innefattande bestämmelser örn löneklassplacering för beställningshavare

tillhörande löneplan Ca, har i motionerna I: 322 och II: 473

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

yrkats, att i paragrafens 2 mom. måtte införas särskilda lönetursregler för

tyghantverkare av 2. klassen och fortmaskinister, som tillträda sina befattningar

från förut innehavd anställning såsom fast anställt manskap i yrkestjänst

och som tygarbetare inom försvarsväsendet. Därjämte har föreslagits,

att bestämmelsen i 2 mom. måtte från tidpunkten för reglementets ikraftträdande

givas retroaktiv tillämpning på då i tjänst varande beställningshavare.

Ett bifall till motionerna i fråga skulle egentligen innebära fortsatt tillgodoräkningsrätt

beträffande beställningshavare, som vinna befordran från kollektivavtalsreglerad

anställning. Med hänsyn härtill och då ett tillmötesgående

av motionärernas hemställan icke lärer undgå att medföra konsekvenser i

fråga om lönetursberäkning för civila tjänstemän, som tidigare innehaft

arbetaranställning, anser sig utskottet icke kunna tillstyrka motionerna. Utskottet

vill emellertid här erinra om att enligt de nya reglementsbestämmelserna

en högre löneställning under vissa villkor kan beredas beställningshavare,

som under längre tid innehaft statsanställning.

Beträffande 12 § civila avlöningsreglementet har i propositionen nr 279

föreslagits en omformulering av författningstexten i syfte att klargöra, att

under tjänstledighet förekommande löneavdrag skola verkställas å själva

lönen före beräknandet av rörligt tillägg. Ett motsvarande förtydligande av

författningstexten har av utskottet vidtagits i 17 § av föreliggande reglementsförslag.

Ytterligare har utskottet i 18 § 2 mom. av reglementsförslaget — i anslutning

till en i propositionen nr 279 föreslagen komplettering av motsvarande

paragraf i civila avlöningsreglementet — infört ett stadgande om rätt för

tjänsteman att under honom beviljad tjänstledighet för genomgående av för

konstituerad landstormsofficer föreskriven befälskurs, landstormsbefälsövning

eller kompletteringskurs eller med kompletteringskurs jämställd annan

kurs eller övning åtnjuta lön med B-avdrag.

Sedan riksdagen numera fattat beslut rörande ändrad lydelse av 35 §

civila avlöningsreglementet, innehållande bestämmelser om ersättning till

tjänstemän för kostnader för sjukhusvård, har utskottet vidtagit motsvarande

ändringar i 40 § av det nu föreliggande reglementsförslaget.

Innan utskottet lämnar de i reglementsförslaget föreslagna avlöningsbestämmelserna,

torde utskottet böra beröra det yrkande, som framförts i de

likalydande motionerna I: 321 och II: 474. I nämnda motioner har hemställts,

att officer och underofficer, som tillhör kustartilleriet eller för marinen

gemensam personalkår och som har Fårösund till ordinarie förläggningsort,

må komma i åtnjutande av särskilt avlöningstillägg med belopp motsvarande

det sjötillägg, som utgår enligt kolumn 3 i den i 26 § intagna tabellen.

Därjämte har yrkats, att ifrågavarande beställningshavare vid kustartilleriet

under tjänstgöring å fartyg eller båt måtte därutöver komma i

åtnjutande av sjötillägg enligt vissa närmare angivna grunder. I anledning

härav får utskottet framhålla, att frågan om särskild ersättning till kustartilleriets

personal i Fårösund var föremål för 1938 års riksdags prövning,

därvid riksdagen efter därom av Kungl. Maj:t framlagt förslag medgav,

att nämnda personal finge i lönehänseende anses vara placerad å Dort.

Utskottet anser sig därför icke böra tillstyrka motionerna.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

57

Vad i propositionen anförts angående ordnandet av avlöningsförhållandena

för den i samband med genomförandet av 1925 års försvarsordning på

övergångsstat uppförda personalen samt angående reglerandet av beställningshavamas

på aktiv stat övergång till det nya reglementet föranleder

ingen erinran från utskottets sida. Det i motionerna I: 319 och II: 458 framförda

förslaget om gynnsammare löneförmåner för den på övergångsstat

tvångsvis uppförda personalen anser utskottet icke böra vinna riksdagens

bifall.

Det motionsvis framställda yrkandet (I: 317) om rätt till särskild lönetursberäkning

för kapten eller ryttmästare, som är eller varit anställd i generalstabskåren,

finner sig utskottet på de skäl, som av kommittén i detta

hänseende anförts för borttagande av ifrågavarande rätt, icke kunna tillstyrka.

Kungl. Maj :ts förevarande proposition i de delar, som i det föregående icke

särskilt berörts, föranleder icke några särskilda uttalanden från utskottets

sida.

De smärre formella jämkningar i reglementstexten, som må kunna visa

sig erforderliga, torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att vidtaga.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen må

1. godkänna 1 § av Kungl. Maj:ts förslag till militärt avlöningsreglemente,

innefattande bestämmelser om reglementets

tillämpningsområde m. m., dock med den av utskottet

föreslagna kompletteringen;

2. med avslag å såväl motionerna I: 323 och II: 471 som

motionerna I: 317 och II: 472, sistnämnda två motioner i vad

de avse löneplaner för ordinarie beställningshavare vid försvarsväsendet,

godkänna reglementsförslagets 5 §, innefattande

nämnda löneplaner;

3. med avslag å såväl motionerna I: 299 och II: 452 som

motionen I: 317 i här behandlade del godkänna reglementsförslagets

7 §, innefattande bestämmelser om placering i löneklass;
4.

med avslag å motionerna I: 322 och II: 473 godkänna

reglementsförslagets 14 §, innefattande bestämmelser om löneklassplacering

vid övergång från vissa befattningar m. m.;

5. med avslag å motionerna I: 321 och II: 474 godkänna

reglementsförslagets 26 §, innefattande bestämmelser örn sjötillägg

m. m.;

6. godkänna reglementsförslaget i övrigt med de ändringar,

som av utskottet föreslagits (se bilaga A vid utlåtandet);

7. bemyndiga Kungl. Majit att vidtaga de smärre redaktionella

jämkningar i reglementsförslaget, som kunna befinnas

erforderliga;

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

B. att riksdagen må

1. besluta, att nämnda reglemente skall äga tillämpning

å officers- och underofficersbeställningar å aktiv stat samt å

de beställningar i övrigt, för vilka avlöningsreglementet den

20 maj 1927 (nr 170) för officerare och underofficerare

samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid

försvarsväsendet är gällande; dock med undantag för bataljonsläkare

vid fältläkarkåren samt marinläkare av 2. graden;

2. bemyndiga Kungl. Maj:t att med iakttagande av de

huvudgrunder, som av föredragande departementschefen förordats,

utfärda erforderliga bestämmelser om övergången

till militära avlöningsreglementet;

3. besluta, att barntillägg skola övergångsvis utgå till vissa

i militära avlöningsreglementet angivna befattningshavare

enligt av departementschefen förordade grunder;

C. att riksdagen i anledning av motionerna 1:318 och

II: 476, II: 443 samt I: 320 och II: 475 må i skrivelse till

Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville taga under övervägande

frågan örn lönegradsplaceringen för skol- och kårchefer;
D.

att motionerna I: 319 och II: 458 beträffande reglementets

tillämpning å tvångsvis på övergångsstat uppförd personal

icke må av riksdagen bifallas;

E. att motionen 11:472, i vad den avser representationsbidrag,

icke må av riksdagen bifallas;

F. att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Majit ville i samband med pågående utredning

rörande avlöningsförhållandena för det fast anställda manskapet

taga under omprövning, i vad mån en jämkning kan

befinnas erforderlig i löneplanen för underofficerare.

Stockholm den 26 maj 1939.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS RÅSTOCK.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Gränebo, Johansson i Fredrikslund, Oscar Olsson,

Nilsson i Landeryd, Bergström, Gustafsson i Benestad, Pauli, Ström i Lidköping, Lindström,

Bäcklund, Bergman och Domö; samt

från andra kammaren: herrar Råstock, Jansson i Falun, Magnusson i Skövde, Törnkvist,

Persson i Falla, Jonsson i Eskilstuna, Ward, Weijne, Andersson i Södergård, Andersson

i Malmö, Bergvall och Hansson i Rubbestad.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

59

Reservationer:

1) av herrar J. B. Johansson, Nilsson i Landeryd, Lindström, Bäcklund,

Domö, Magnusson i Skövde, Törnkvist, Ward och Bergvall, som ansett, att

utskottets yttrande och förslag i här nedan angivna delar bort hava följande

lydelse:

»Det i föreliggande (sid. 50)---ekiperingsbidrag.

Utskottet vill först erinra, hurusom vid 1921 års riksdag en nyordning

av avlöningsförhållandena kom till stånd icke blott inom den militära förvaltningen

utan även inom den civila statsförvaltningen, i det att nya löneregleringar

då beslötos för flertalet ämbetsverk inom den allmänna civilförvaltningen.

Då utskottet gått att bedöma det föreliggande löneförslaget, har utskottet

icke kunnat förbise, att åtskilliga omständigheter äro förtjänta att beaktas

vid bestämmande av nya lönebelopp för de militära beställningshavarna.

Särskilt komma härvid i betraktande det militära utbildningsarbetets intensifiering

under nuvarande förhållanden samt den tekniska utvecklingen av

försvarsmaterielen, vilka omständigheter ställa ökade krav på personalen.

Även vissa andra förhållanden komma härvid i betraktande, bland annat

de olägenheter för beställningshavarna, som kunna vara förenade med den

för militärer i vissa grader stadgade tidiga pensionsåldern. Uppmärksammas

må även, att i fråga om de i civila avlöningsreglementet inordnade befattningarnas

placering en större rörlighet lönegraderna emellan förefinnes

än som är möjligt beträffande de militära beställningarna.

Vid fastställandet av löneplanerna möter det enligt utskottets uppfattning

givetvis åtskilliga svårigheter att kunna fullt exakt avväga den rent militära

personalens löneställning. En jämförelse med de civila befattningshavare,

för vilka lönereglering vid föregående års riksdag genomförts, kan givetvis

ske från mycket olika utgångspunkter och därför även giva ganska skilda

resultat. Den olikhet, som förefinnes mellan lönekommitténs förslag och de

löneplaner, som framlagts av försvarsväsendets lönenämnd, är i och för sig,

såsom förut omnämnts, icke alltför betydande, och den årliga merkostnad,

som ett genomförande av lönenämndens yrkande skulle föranleda, kommer

för statsverket att stanna vid omkring 500,000 kronor. Man lärer alltså icke

kunna anse att skillnaden mellan de två föreliggande förslagen är av större

räckvidd och följaktligen ej heller utav mera avgörande betydelse. Att märka

är också, att särskilt de senaste årens mycket omfattande utveckling medfört

en nära nog fullständig omgestaltning inom vårt försvar, varvid betydligt

ökade krav samtidigt ställts på dess personal. Utskottet anser sistnämnda

omständighet vara av betydelse vid bedömandet av den militära personalens

allmänna löneställning.

Dessa skäl tala för att nu giva den miltära personalen den löneställning,

som ett bifall till lönenämndens förslag skulle innebära. Det bör även i detta

sammanhang uppmärksammas, att företrädarna för den militära personalen

ansett sig vara tillfreds härmed.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

Utskottet kan heller icke här helt bortse från de olägenheter, som kunna

bliva en följd av att manskapet vid försvarsväsendet nu icke kunnat få sin

löneställning under omprövning och att alltså förutsättningar i åtskilliga

hänseenden saknas för att såsom önskligt varit kunna i detta sammanhang

bedöma den löneställning, som bör tillkomma manskapet, ett spörsmål, vilket

— såsom departementschefen även uppmärksammat — berör löneplanerna

för den lägst ställda, mera fast anställda militära personalen. Givetvis

måste ett ståndpunktstagande i enlighet med lönenämndens förslag i någon

mån underlätta genomförandet av den förbättrade löneställning för

manskapspersonalen, som ställts i utsikt och inom kort torde komma till

stånd.

Utskottet har sålunda, med beaktande av den militära personalens ställning

och under nu rådande förhållanden ökade arbetsuppgifter, ansett sig

böra tillstyrka de motioner, I: 323 och II: 471, som väckts rörande fastställandet

av löneplanernas allmänna grunder efter de linjer, som föreslagits

av försvarsväsendets lönenämnd.

I nämndens förslag till löneplaner har utskottet vidtagit vissa av lönetekniska

skäl föranledda smärre justeringar i avsikt att erhålla en bättre anpassning

efter ortstilläggen i löneplanen A av civila avlöningsreglementet.

Utskottet har också i anslutning härtill låtit utarbeta nya personalstater efter

nu angivna förutsättningar och kommer i samband med avgivande av

förslag till vederbörliga avlöningsanslag under fjärde huvudtiteln att taga

hänsyn till de jämkningar i Kungl. Maj:ts förslag, som påkallas av detta

ställningstagande i lönefrågan.

I avseende å (sid. 54)---att vidtaga.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen må

2. med bifall till motionerna 1:323 och 11:471 ävensom

med avslag å motionerna I: 317 och II: 472, i vad sistnämnda

två motioner avse löneplanerna, godkänna reglementsförslagets

5 §, innefattande löneplaner, med den ändring

i avseende å löneplanerna Oa och UO, som framgår av

bilaga B;

B. att riksdagen må

1. — 3.---

C. ---

D. ---

2) av herrar Bäcklund och Törnkvist i fråga örn utskottets hemställan under

punkt A. 4 (motioner om löneklassplacering vid övergång från vissa befattningar).

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

61

Bil. A.

Förslag

till

avlöningsreglemente för beställningshavare

vid försvarsväsendet (m ilitära avlöning s
reglementet).

1 avd. Allmänna bestämmelser.

1 §•

1 morn. Detta reglemente äger tillämpning dels å ordinarie officers- och Reglementets

underofficersbeställningar å aktiv stat, dels å de ordinarie beställningar i öv
rigt

vid försvarsväsendet, vilka bestämmas genom beslut av Kungl. Maj :t och

riksdagen, dels ock å extra ordinarie fänriksbeställningar.

De beställningar, för vilka reglementet sålunda skall gälla, upptagas i en

av Kungl. Majit fastställd, vid reglementet såsom bilaga fogad tjänsteförteckning.

Angående avlöning för personal vid försvarsväsendet under krigstjänstgöring

stadgas i krigsavlöningsreglementet.

2 mom. Antalet ordinarie beställningar bestämmes genom vederbörliga

av Kungl. Majit och riksdagen fastställda stater eller personalförteckningar.

Antalet extra ordinarie fänriksbeställningar bestämmes av Kungl. Majit.

3 mom. Ordinarie beställning, varå reglementet äger tillämpning, tillsättes,

i enlighet med vad därom är särskilt stadgat, genom fullmakt eller konstitutorial

eller genom förordnande på viss tid eller tills vidare.

Tillsättning genom konstitutorial innebär, att beställningshavare kan i

administrativ väg avsättas från sin beställning på grund av fel eller försummelse

i tjänsten.

Extra ordinarie fänrik antages av vederbörande försvarsgrenschef medelst

skriftligt antagningsbevis.

Entledigande av extra ordinarie fänrik av annan anledning än fel eller försummelse

i tjänsten sker genom beslut av försvarsgrenschefen efter skriftlig

uppsägning senast tre månader före anställningens upphörande.

k mom. Ordinarie beställning, som i detta reglemente avses, kan innehavas

endast av den, som uppnått 21 års ålder.

2 §■

l mom. Beställningshavare äger åtnjuta avlöning enligt de föreskrifter Avlöning,

och under de villkor, som innehållas i detta reglemente jämte de tilläggsbe
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62 Statsutskottets utlåtande Nr 230-

stämmelser, som på grund av stadgande i reglementet utfärdas av Kungl.

Maj :t.

Avlöning utgöres dels av lön jämte i reglementet angivna fasta lönetillägg

och särskilda ersättningar, dels ock av rörligt tillägg.

Enligt föreskrift i vederbörliga stater utgår i vissa beställningar, vilka tillsättas

medelst förordnande tills vidare, i stället för lön arvode till samma

belopp som eljest med dylik beställning förenad lön; och skall beträffande

sådant arvode vad i detta reglemente stadgas angående lön äga motsvarande

tillämpning.

2 mom. Är beställningshavare berättigad att av statsmedel uppbär^

tjänstepension eller årligt understöd, beror på Kungl. Maj:ts prövning, om

och i vad mån av sådan anledning avdrag å lönen skall ske; dock att sådant

avdrag ej må äga rum på grund av pension, som åtnjutes enligt gällande bestämmelser

angående pensionering av försvarsväsendets reserver av befäl och

civilmilitär personal.

3 mom. Avlöning utgår, där ej annorlunda stadgas i reglementet, från och

med den dag beställningen enligt utnämningshandling eller antagningsbevis

tillträdes till och med den dag beställningen frånträdes.

Angående beställningshavares skyldighet att å avlöningen vidkännas pensionsavdrag

samt angående skyldighet för ordinarie beställningshavare att

avgå från beställningen stadgas i gällande bestämmelser om tjänste- och

familjepension.

4 mom. Avlöning utbetalas månadsvis i efterskott, i den mån icke beträffande

särskild ersättning utbetalning i annan ordning är stadgad eller eljest

finnes lämpligen böra ske.

3 §■

Tjänst- 1 morn. Beställningshavare är underkastad de tjänstgöringsföreskrifter,

ekrifterfför- som meddelas 1 de för krigsmakten gällande reglementen, instruktioner eller

flyttnings- andra dylika författningar. Han är ock pliktig underkasta sig den vidsträck9km.

dlmhet tare eller andrade tjänstgöring, som vid en möjligen inträdande förändrad

organisation av försvarsväsendet eller eljest kan varda stadgad.

2 mom. Beställningshavare är vidare pliktig underkasta sig den förflyttning

till annan förläggningsort eller till annan beställning eller befattning vid

försvarsväsendet, vilken må beslutas antingen av Kungl. Maj:t eller ock av

vederbörlig myndighet med stöd av myndigheten i reglemente, instruktion

eller annan dylik författning tillagd befogenhet.

4 §•

Förening av 1 morn. Med beställning, som i detta reglemente avses, må förenas ordinarie

statlig beställning eller befattning, vilken tillsättes genom förordnande

tillsvidare och med vilken pensionsrätt icke är förenad, ävensom extra ordinarie

statlig befattning inom högre lönegrad, dock under förutsättning att

beställningshavaren frånträder utövandet av förutnämnda beställning.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

63

1 övrigt må beställning, som avses i reglementet, icke förenas med ordinarie

eller extra ordinarie beställning eller befattning i statens tjänst, ej heller

med jämförlig kommunal befattning, så framt ej Kungl. Majit och riksdagen

för visst fall annorlunda beslutit.

Beträffande kommunal läkar- eller veterinärtjänst skall dock gälla vad i

2 mom. stadgas.

2 mom. Utan tillstånd av Kungl. Majit eller, vad angår innehavare av

beställning, som tillsättes av annan myndighet än Kungl. Majit, av den myndigheten

må beställningshavare ej heller åtaga sig:

kommunal läkar- eller veterinärtjänst;

uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk, bolag, förening

eller inrättning, som har till ändamål att driva rörelse inom industri, handel,

transport-, bank- eller försäkringsväsen eller annan näringsgren eller vars

verksamhet eljest har huvudsakligen ekonomiskt syfte;

befattning såsom tjänsteman hos verk, bolag, förening eller inrättning, som

nyss sagts; eller

annan tjänstebefattning eller därmed jämförligt uppdrag.

Tillstånd må beviljas endast för så vitt uppdraget eller befattningen prövas

icke inverka hinderligt för tjänstutövningen i beställningen och bör, där så

lämpligen kan ske, avse viss tid.

Vad här ovan stadgas gäller icke i fall, där Kungl. Majit eller den myndighet,

som äger bevilja tillstånd, meddelat uppdrag eller tillsatt tjänstebefattning,

varom i detta moment är fråga.

3 mom. Föranleder befattning eller uppdrag, varom i 1 och 2 mom. förmäles,

att beställningshavare tillfälligtvis icke kan bestrida sin tjänst, skall

han göra framställning om ledighet i erforderlig omfattning.

4 morn. I fråga örn förbud för innehavare av viss beställning eller befattning

att åtaga sig uppdrag eller utöva verksamhet, som lämpligen icke bör

förenas med tjänstutövningen, äger Kungl. Majit utfärda erforderliga föreskrifter.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets utlåtande Nr 230

2 avd. Ordinarie beställningshavare.

1 kap. Löneplaner och löneklassplacering.

5 §•

Löneplaner:

Löneplan Oa.

(Officerare i allmänhet.)

Lönegrad

Löne-

O

r t

s g r

u p

P

nr

omfattar

löneklas-

klass

nr

A

B

C

D

E

F

G

H

I

serna nr

Å r s 1 ii

n, k

o n o

r

i

1-3

i

2,868

2,988

3,108

3,228

3,348

3,468

3,588

3,708

3,828

2

3,318

3,456

3,594

3,732

3,870

4,008

4,146

4,284

4,422

2

3-7

3

3,768

3,924

4,080

4,236

4,392

4,548

4,704

4,860

5,016

4

4,266

4,434

4,602

4,770

4,938

5,106

5,274

5,442

5,610

5

4,764

4,944

5,124

5,304

5,484

5,664

5,844

6,024

6,204

6

5,286

5,484

5,682

5,880

6,078

6,276

6,474

6,672

6,870

3

7-10

7

5,868

6,084

6,300

6,516

6,732

6,948

7,164

7,380

7,596

8

6,588

6,813

7,038

7,263

7,488

7,713

7,938

8,163

8,388

9

7,380

7,605

7,830

8,055

8,280

8,505

8,730

8,955

9,180

4

10-12

10

8,175

8,400

8,625

8,850

9,075

9,300

9,525

9,750

9,975

11

8,910

9,135

9,360

9,585

9,810

10,035

10,260

10,485

10,710

5

12-14

12

9,645

9,870

10,095

10,320

10,545

10,770

10,995

11,220

11,445

13

10,125

10,350

10,575

10,800

11,025

11,250

11,475

11,700

11,925

14

10,605

10,830

11,055

11,280

11,505

11,730

11,955

12,180

12,405

6

15

15

12,210

12,435

12,660

12,885

13,110

13,335

13,560

13,785

14,010

Löneplan Ob.

(Officerare i vissa chefsbeställningar.)

Lönegrad

och löne- klass nr

Årslön

kronor

Lönegrad

och löne- klass nr

Årslön

kronor

Lönegrad

och löne- klass nr

Årslön

kronor

Lönegrad

och löne- klass nr

Årslön

kronor

1

15,000

2

16,000

3

18,000

4

22,000

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 230. 65

Löneplan UO.

(Underofficerare.)

Lönegrad

Löne-

0

r t

s g r

u p

P

nr

omfattar

klass

nr

A

B

C

D

E

F

G

H

serna nr

Årslön, krono

r

i

1-5

i

2,838

2,958

3,078

3,198

3,318

3,438

3,558

3,678

3,798

2

3,084

3,210

3,336

3,462

3,588

3,714

3,840

3,966

4,092

2

3-7

3

3,330

3,468

3,606

3,744

3,882

4,020

4,158

4,296

4,434

4

3,606

3,756

3,906

4,056

4,206

4,356

4,506

4,656

4,806

3

5-9

5

3,936

4,098

4,260

4,422

4,584

4,746

4,908

5,070

5,232

6

4,278

4,446

4,614

4,782

4,950

5,118

5,286

5,454

5,622

7

4,608

4,785

4,962

5,139

5,316

5,493

5,670

5,847

6,024

8

4,938

5,124

5,310

5,496

5,682

5,868

6,054

6,240

6,426

9

5,268

5,466

5,664

5,862

6,060

6,258

6,456

6,654

6,852

Löneplan Ca.

(Civilmilitära och civila beställningshavare i allmänhet.)

Lönegrad

Löne-

O

r t

s g r

n p

P

nr

omfattar

klass

nr

A

B

C

D

E

F

G

H

I

serna nr

i

l r s 1 o

n, krono

r

i

1—5

i

1,938

2,016

2,094

2,172

2,250

2,328

2,406

2,484

2,562

2

2-6

2

2,070

2,154

2,238

2,322

2,406

2,490

2,574

2,658

2,742

3

3-7

3

2,202

2,292

2,382

2,472

2,562

2,652

2,742

2,832

2,922

4

4-8

4

2,334

2,430

2,526

2,622

2,718

2,814

2,910

3,006

3,102

5

5-9

5

2,466

2,568

2,670

2,772

2,874

2,976

3,078

3,180

3,282

6

6-10

6

2,601

2,709

2,817

2,925

3,033

3,141

3,249

3,357

3,465

7

7-11

7

2,739

2,853

2,967

3,081

3,195

3,309

3,423

3,537

3,651

8

8-12

8

2,877

2,997

3,] 17

3,237

3,357

3,477

3,597

3,717

3,837

9

9-13

9

3,015

3,141

3,267

3,393

3,519

3,645

3,771

3,897

4,023

10

10-14

10

3,153

3,285

3,417

3,549

3,681

3,813

3,945

4,077

4,209

11

11—15

11

3,291

3,429

3,567

3,705

3,843

3,981

4,119

4,257

4,395

12

12—16

12

3,438

3,582

3,726

3,870

4,014

4,158

4,302

4,446

4,590

13

13—17

13

3,630

3,780

3,930

4,080

4,230

4,380

4,530

4,680

4,830

14

14—18

14

3,822

3,978

4,134

4,290

4,446

4,602

4,758

4,914

5,070

15

15-19

15

4,050

4,212

4,374

4,536

4,698

4,860

5,022

5,184

5,346

16

16-20

16

4,278

4,446

4,614

4,782

4,950

5,118

5,286

5,454

5,622

17

17—21

17

4,596

4,773

4,950

5,127

5,304

5,481

5,658

5,835

6,012

Bihang till riksdagens protokoll 1039. G sami Nr 230. 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

Lönegrader

och löneklasser.

LönepJan Ca (forts.).

Lönegrad

Löne-

Ort

s g r

u p

P

nr

omfattar

löneklas-

klass

nr

A

B

C

D

E

F

G

H

I

serna nr

Å r s 1

□ n, k

rönö

r

18

18—22

18

4,926

5,112

5,298

5,484

5,670

5,856

6,042

6,228

6,414

19

19—23

19

5,256

5,451

5,646

5,841

6,036

6,231

6,426

6,621

6,816

20

20—23

20

5,586

5,793

6,000

6,207

6,414

6,621

6,828

7,035

7,242

21

21—24

21

5,916

6,135

6,354

6,573

6,792

7,011

7,230

7,449

7,668

22

22—25

22

6,300

6,525

6,750

6,975

7,200

7,425

7,650

7,875

8,100

23

23—26

23

6,750

6,975

7,200

7,425

7,650

7,875

8,100

8,325

8,550

24

24-27

24

7,230

7,455

7,680

7,905

8,130

8,355

8,580

8,805

9,030

25

25—28

25

7,725

7,950

8,175

8,400

8,625

8,850

9,075

9,300

9,525

26

26—29

26

8,220

8,445

8,670

8,895

9,120

9,345

9,570

9,795

10,020

27

27—30

27

8,715

8,940

9,165

9,390

9,615

9,840

10,065

10,290

10,515

28

28-31

28

9,210

9,435

9,660

9,885

10,110

10,335

10,560

10,785

11,010

29

29-32

29

9,705

9,930

10,155

10,380

10,605

10,830

11,055

11,280

11,505

30

30-33

30

10,200

10,425

10,650

10,875

11,100

11,325

11,550

11,775

12,000

31

10,695

10,920

11,145

11,370

11,595

11,820

12,045

12,270

12,495

32

11,190

11,415

11,640

11,865

12,090

12,315

12,540

12,765

12,990

33

11,700

11,925

12,150

12,375

12,600

12,825

13,050

13,275

13,500

Löneplan Cb.

(Civilmilitär personal i vissa chefsbeställningar.)

Lönegrad och

Årslön

Lönegrad och

Årslön

Lönegrad och

Årslön

löneklass nr

kronor

löneklass nr

kronor

löneklass nr

kronor

1

14,000

2

17,000

3

18,000

6 §•

Den lönegrad, till vilken varje särskild beställning är att hänföra, angives

i tjänsteförteckningen.

För beställningshavare med lön enligt lönegrad, upptagande mera än en

löneklass, fastställes den löneklass, enligt vilken lönen skall utgå, i enlighet

med föreskrifterna i 7—9 samt 12—15 §§. Inom löneklass bestämmes lönebeloppet

i förekommande fall efter den ort sgrupp, till vilken beställningshavarens

förläggningsort blivit hänförd.

Fördelningen av förläggningsorter å de olika ortsgrupperna fastställes av

Kungl. Majit med hänsyn till levnadskostnaderna å de skilda orterna.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

67

Gemensamma bestämmelser örn Iöneklassplacering m. m.

7 §•

1 mom. Vid tillträdandet av ordinarie beställning inom lönegrad, som

upptager mer än en löneklass, erhåller beställningshavare lön enligt den för

lönegraden fastställda lägsta löneklassen, där ej föreskrifterna i 8, 9 eller

11—15 §§ giva anledning till avvikelse härutinnan.

2 mom. Efter att hava tillhört en och samma löneklass under tre år uppflyttas

beställningshavaren till närmast högre löneklass samt efter ytterligare

tre år till den därpå följande högre löneklassen och så vidare, intill dess högsta

löneklassen inom lönegraden uppnåtts, allt så framt ej annat följer av föreskrifterna

i 3 mom. bär nedan eller i 8, 9 eller 11—15 §§.

3 mom. Uppflyttning till högre löneklass sker vid ingången av kalenderkvartalet

näst efter det, under vilket den för sådan uppflyttning stadgade

tiden i den lägre löneklassen tilländagått.

I övrigt gäller såsom villkor för beställningshavares uppflyttning till högre

löneklass,

a) att beställningshavaren under minst fyra femtedelar av den tid, som erfordras

för vinnande av uppflyttning, bestritt sin egen eller på grund av förordnande

annan statens tjänst, dock att härvid såsom tjänstetid skall räknas

jämväl semester ävensom tjänstledighet, som avses i 18 § 1—3 mom. eller

i 19 §;

b) att uppskov med uppflyttning icke prövats böra äga rum på grund

av mindre väl vitsordad tjänstgöring under den tid beställningshavaren tillhört

den lägre löneklassen; dock att härvid hänsyn till viss i tjänsten begången

förseelse, för vilken beställningshavaren särskilt bestraffats, må tagas

endast då förseelsen kan sägas karakterisera arten av tjänstgöringen i dess

helhet; samt

c) att beställningshavaren icke uppnått den för honom gällande pensionsåldern.

Beslut om uppskov av anledning, som i punkten b) sägs, må icke fattas,

utan att beställningshavaren erhållit tillfälle att förklara sig, och skall sådant

beslut avse viss tid, minst ett halvt och högst tre år. Vid uppskovstidens

utgång skall uppflyttning ske, om ej tjänstgöringen under nämnda lid givit

anledning till förnyat uppskov därmed.

4 moni. Har beställningshavare, med tillämpning av föreskrifterna i 3

mom. andra stycket punkten b), först efter viss tids uppskov blivit uppflyttad

till högre löneklass, må sedermera, örn hans fortsatta tjänstgöring anses

böra föranleda därtill, kunna förordnas, att han för uppflyttning till än

högre löneklass skall äga tillgodoräkna sig jämväl den tid, uppskovet varat.

8 §•

1 mom. Beställningshavare, som befordras till beställning inom högre lönegrad

av samma löneplan, skall placeras lägst i löneklassen närmast över

den, som han i den lägre beställningen senast tillhörde. Dessutom skall för

Begynnelselön

och löneklassuppflyttning.

Löneklassplacering

vid

befordran

inom samma

löneplan.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

bestämmande av tidpunkt för löneklassuppflyttning i den högre beställningen

tagas i beräkning den tid, dock högst tre år, varunder beställningshavaren

i den lägre beställningen tillhört eller beräknas hava tillhört löneklassen närmast

under den, till vilken han på grund av nyssnämnda föreskrift eller stadgandet

i 7 § 1 mom. skall hänföras.

2 mom. Vad i 1 mom. sägs skall äga motsvarande tillämpning i fråga örn

den, vilken vinner befordran till ordinarie beställning från förordnande med

vikariatslön, varom förmäles i 25 § 4 mom. Beställningshavare, som från

förordnande med vikariatslön befordras till beställning inom samma lönegrad

som den, vilken han under förordnandet tillhört, må dock icke placeras i

högre löneklass än som skulle hava tillkommit honom, om han erhållit den

ordinarie beställningen vid tidpunkten för tillträdandet av förordnandet.

9 §.

Löneklass- Beställningshavare, som övergår till beställning tillhörande annan under

övergång till ^ § intagen löneplan än den han före övergången tillhört, skall i den nya beannan

löne- ställningen hänföras lägst till den löneklass, för vilken lönen i samma ortsPlan''

grupp närmast överstiger den lön han i den tidigare beställningen ägt uppbära;

dock att lönen icke må utgå enligt högre löneklass än den högsta för

den nya beställningen gällande. Därjämte skall för bestämmande av tidpunkt

för löneklassuppflyttning i den nya beställningen tagas i beräkning

den tid, dock högst tre år, varunder beställningshavaren i den tidigare beställningen

tillhört eller beräknas hava tillhört löneklassen med den lägre

lönen.

10 §.

Avlöning vid 1 morn. Varder beställningshavare på grund av bestämmelse i 3 § förfor^yt^ing

flyttad till annan beställning inom samma lönegrad, skall han bibehållas

vid den löneklassplacering, han vid förflyttningen innehade.

2 mom. Förflyttas beställningshavare på grund av bestämmelse i 3 § utan

eget förvållande till beställning inom lägre lönegrad av samma löneplan, skall

såväl i fråga om löneklassplacering som beträffande övriga avlöningsförmåner

så anses, som om han fortfarande tillhörde den högre lönegraden.

Har förflyttning till beställning inom lägre lönegrad av samma löneplan

föranletts av beställningshavarens förhållande i tjänsten, utgår avlöning enligt

den lägre lönegraden, dock att lön icke i något fall må utgå enligt lägre

löneklass än den för beställningshavaren före förflyttningen gällande.

3 mom. Varder beställningshavare på grund av bestämmelse i 3 § förflyttad

till beställning inom lägre lönegrad av annan under 5 § intagen löneplan,

äger Kungl. Majit, i anslutning till de i 2 mom. innefattade grunderna,

besluta om hans placering i löneklass.

Med lägre lönegrad skall härvid förstås lönegrad, för vilken slutlönen i

samma ortsgrupp understiger slutlönen inom den lönegrad, beställningshavaren

före förflyttningen tillhörde.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

69

4 mom. Nedflyttas beställning till lägre lönegrad, skall den, som då innehar

beställningen, såväl i fråga om löneklassplacering som beträffande övriga

avlöningsförmåner anses fortfarande tillhöra den högre lönegraden.

Särskilda bestämmelser örn löneklassplacering för beställningshavare, tillhörande

löneplanerna Oa och UO.

11 §.

Vad i 8 § 1 mom. stadgas i fråga om löneklassplacering vid befordran till

beställning inom högre lönegrad av samma löneplan skall äga motsvarande

tillämpning beträffande den, som vinner befordran till ordinarie beställning,

tillhörande löneplan Oa, från beställning såsom extra ordinarie fänrik.

12 §.

För den, som tillträder underofficersbeställning tillhörande lönegraden

UO 1, skall, där sådant är för beställningshavaren förmånligare än en löneklassplacering

i enlighet med föreskrifterna i 7 § 1 morn., vid bestämmande

av begynnelselön och av tidpunkt för löneklassuppflyttning så anses, som

om beställningen tillträtts vid nedan angiven tidpunkt, nämligen:

a) i fråga om sergeant vid armén sex år efter avläggandet av furirsexamen;

b) i fråga om musiksergeant vid armén samt musikunderofficer av 2.

graden vid kustartilleriet nio år efter det beställningshavaren vunnit fast anställning

vid krigsmakten, dock ej tidigare än vid uppnådda 27 års ålder;

c) i fråga örn underofficer av 2. graden vid marinen, med undantag av

musikunderofficer av 2. graden vid kustartilleriet, två år efter det beställningshavaren

kunnat räkna kompetens för befordran till flaggkorpral; samt

d) i fråga om sergeant vid flygvapnet fem år efter avläggandet av furirsexamen.

Såsom förutsättning för tillämpning av vad nu stadgats skall gälla, att beställningshavaren

omedelbart före tillträdandet av underofficersbeställningen

varit i en följd fast anställd vid krigsmakten under den tidrymd, som för

vederbörande beställning angives under a)—d) här ovan.

Fast anställning skall anses hava innehafts i en följd, även örn avbrott

av sammanlagt högst tre månader förekommit mellan olika anställningsperioder;

dock må tid för dylikt avbrott icke inräknas i anställningstiden.

Har i den fasta anställningen förekommit avbrott av längre varaktighet än

nyss nämnts, ankommer på Kungl. Maj:ts prövning, huruvida beställningshavaren

må placeras i högre löneklass än den, till vilken han enligt bestämmelserna

i 7 § 1 mom. skolat hänföras.

Löneklassplacering

vid

befordran

från beställning

såsom

extra ordinarie

fänrik.

Löneklassplacering

vid

befordran till

lägsta underofficersbeställning.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

13 §.

Lönekiass- 1 mom. Om och i den mån sådant med hänsyn till föreliggande särskil
övergång

från omständigheter prövas skäligt, må Kungl. Maj :t kunna medgiva, att be
reservstat

ställningshavare, som från reservstat eller reserv övergår till beställning inom

ellm.rm.erV n^gon av löneplanerna Oa och UO, placeras i högre lönekiass än den, till

vilken han enligt bestämmelserna i 7 § 1 mom. skolat hänföras.

Föreligga eljest beträffande den, som tillträder beställning, tillhörande

någon av nyssnämnda löneplaner, med hänsyn till föregången långvarig

statsanställning och därunder åtnjuten avlöning synnerliga skäl för placering

i högre lönekiass än den, till vilken han enligt bestämmelserna i 7 §

1 mom. skolat hänföras, må medgivande i sådant hänseende kunna lämnas

av Kungl. Majit.

2 mom. Beställningsliavare må icke på grund av bestämmelserna i 1

mom. placeras högre än i högsta löneklassen inom den lönegrad, som gäller

för den nya beställningen.

Särskilda bestämmelser örn löneklassplacering för beställningshavare, tillhörande

löneplan Ca.

14 §.

Lönekiass- 7 morn. Vad i 8 § 1 mom. sägs skall äga motsvarande tillämpning i fråga

övergång från om ^en’ v^en villner befordran till beställning, tillhörande löneplan Ca,

befattning, från sådan ordinarie befattning i statens tjänst, för vilken avlöningen fast
som

icke av- ställts enligt samma grunder, som tillämpats i detta reglemente, eller från

sgs i regie- .

mentet, m. m. extra ordinarie eller extra befattning med avlöning enligt av Kungl. Majit

fastställd löneplan. Beställningshavare, som från extra ordinarie befattning

befordras till ordinarie beställning inom samma lönegrad som den, vilken

han i den extra ordinarie befattningen tillhört, må dock icke placeras i

högre lönekiass än som skulle hava tillkommit honom, om han erhållit den

ordinarie beställningen vid tidpunkten för tillträdandet av den extra ordinarie

befattningen.

2 mom. Därest beställningshavare omedelbart före tillträdandet av beställning,

tillhörande löneplan Ca, i statens tjänst innehade ordinarie befattning,

för vilken avlöningen fastställts enligt sådana äldre eller eljest från

reglementet avvikande grunder, att bestämmelserna i 8 § 1 mom. icke kunna

tillämpas å honom, eller ock anställning med avlöning enligt kollektivavtal,

skall han i den nya beställningen hänföras lägst till den lönekiass, i vilken

lönen närmast överstiger den avlöning, han i den tidigare anställningen ägt

uppbära.

Erforderliga bestämmelser rörande vad som skall förstås med avlöning i

den tidigare anställningen meddelas av Kungl. Majit.

3 mom. Om och i den mån sådant med hänsyn till föreliggande särskilda

omständigheter prövas skäligt, må Kungl. Majit kunna medgiva, att beställningshavare,

vilken tillträder beställning, tillhörande löneplan Ca, placeras

s. 71 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

71

i högre löneklass än den, till vilken han enligt bestämmelserna i 7 § 1 mom.

skolat hänföras:

a) där beställningshavaren omedelbart före tillträdet innehade icke-ordinarie

befattning i statens tjänst med arvode eller med avlöning enligt personligt

kontrakt;

b) där beställningshavaren omedelbart före tillträdet innehade antingen

extra ordinarie eller extra befattning med avlöning enligt av Kungl. Majit

fastställd löneplan eller ock förordnande med vikariatslön och därvid tillhörde

högre lönegrad än den, till vilken den ordinarie beställningen är hänförd;
c)

där beställningshavaren tidigare, om ock ej omedelbart före tillträdet,

under avsevärd tid innehaft befattning eller förordnande, som under b) sägs;

d) där beställningshavaren övergår från reservstat eller reserv.

Föreligga eljest beträffande den, som tillträder beställning, tillhörande

löneplan Ca, med hänsyn till föregången långvarig statsanställning och därunder

åtnjuten avlöning synnerliga skäl för placering i högre löneklass än

den, till vilken han enligt bestämmelserna i 7 § 1 mom. skolat hänföras, må

medgivande i sådant avseende kunna lämnas av Kungl. Majit.

A mom. Har beställningshavare före tillträdandet av beställning, tillhörande

löneplan Ca, under avsevärd tid antingen innehaft kommunal befattning

eller ock i annan icke statlig anställning utfört arbete av allmännyttig

beskaffenhet, må Kungl. Majit, där så prövas skäligt, kunna lämna medgivande,

varom i 3 mom. förmäles.

5 mom. Beställningshavare, som efter egen ansökning eller därom uttryckt

önskan erhåller antingen annan beställning inom samma lönegrad

eller beställning inom lägre lönegrad, äger bibehålla den placering i löneklass

han före tillträdandet av den nya beställningen innehade.

6 mom. Beställningshavare må icke på grund av bestämmelserna i denna

paragraf placeras högre än i högsta löneklassen inom den lönegrad, som

gäller för den nya beställningen.

15 §.

Undantagsvis och där försvarsväsendets intresse sådant påkallar, må

Kungl. Majit för förvärvande av särskilt kvalificerad person till viss beställning,

för vilken lön utgår enligt löneplan Ca, eller för sådan persons bibehållande

vid beställningen kunna tilldela honom lön enligt högre löneklass

inom vederbörande lönegrad än den, till vilken han enligt de i 7 § 1 mom.

samt 8 § 1 mom. och 14 § angivna grunderna skolat hänföras.

Är fråga om bibehållande vid beställningen av i första stycket avsedd beställningshavare,

som redan kommit i åtnjutande av lön enligt lönegradens

högsta löneklass, äger Kungl. Majit under enahanda förutsättning bevilja

lön enligt än högre löneklass, där sådan finnes i löneplanen upptagen, dock

högst två löneklasser över den högsta för lönegraden gällande.

Undantagsbestämmelser

örn löneklassplacering.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

Semester.

2 kap. Semester och tjänstledighet.

16 §.

1 mom. Beställningshavare äger årligen å tid, som prövas lämplig med

hänsyn till göromålens behöriga gång, åtnjuta semester under nedan angivna

antal dagar:

Intill det år,

under vilket beställningshavaren

fyller 40 år

Beställningshavare, tillhörande lönegraderna

Oa 1, Ca 1—10........................ 20 dagar

Beställningshavare, tillhörande lönegraderna

Oa 2, UO 1—3, Ca 11—23 ............. 25 »

Beställningshavare, tillhörande lönegraderna

Oa 3—6, Ob 1-4, Ca 24—30, Cb 1—3.. 35 »

Från och med det

år, under vilket

beställningshavaren

fyller 40 år

30 dagar

35 »

45 »

2 mom. Semester beräknas för kalenderår. Har på grund av tjänstgöringsförhållandena

full semester icke kunnat beredas beställningshavare före kalenderårets

utgång, äger han utfå felande antal semesterdagar under första

kvartalet nästpåföljande år.

Beställningshavare, som har sin förläggningsort å plats, där kallortstillägg

utgår, må kunna medgivas rätt att i följd åtnjuta icke blott semester för

löpande år utan jämväl återstående semester för nästföregående år.

3 mom. Därest beställningshavare tillträder eller av annan anledning än

avgång med ålderspension skall frånträda beställning vid annan tidpunkt

än vid årsskiftet, beräknas hans semester i förhållande till den del av året,

under vilken beställningen innehaves. Uppstår vid dylik beräkning brutet

tal, avrundas semestern till närmast högre dagantal.

U mom. Såvitt ej vederbörande myndighet finner skäl annat medgiva, må

beställningshavare, vilken vid kalenderårs ingång sedan mera än sex månader

åtnjuter tjänstledighet av anledning, som omförmäles i 20 eller 21 §,

icke komma i åtnjutande av semester för det året, förrän han under sammanlagt

minst 90 dagar bestritt sin egen eller annan statens tjänst eller fullgjort

uppdrag för statens räkning.

5 mom. Beställningshavare, som har sig anförtrodd penninguppbörd eller

kontroll å sådan uppbörd, är pliktig att begagna sig av semester å tid, som

bestämmes av vederbörande myndighet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 230■ ‘''5

17 §.

För tid, under vilken beställningshavare åtnjuter tjänstledighet från sin Tj^Btledigbeställning,

skall nied hans avlöning förhållas på sätt i 18—22 §§ stadgas,

så framt icke Kungl. Majit finner skäl att för visst fall annorlunda bestämma.

Vid tjänstledighet förekommande avdrag å lönen, tjänstledighetsavdrag,

äro av tre slag, A-, B- och C-avdrag.

A- och B-avdragen utgöra för dag räknat de belopp, som finnas angivna

i följande tabeller:

Löneplan Oa.

Löneklass

nr

A-avdrag

för dag

kronor

B-avdrag

för dag

kronor

Löneklass

nr

A-avdrag

för dag

kronor

B-avdrag

för dag

kronor

i

1.60

3.00

9

4.80

8.60

2

1.80

3.60

10

5.00

10.00

3

2.10

4.20

11

5.70

11.40

4

2.40

4.80

12

6.40

12.80

5

2.70

5.40

13

6.90

13.80

6

3.00

6.00

14

7.40

14.80

7

3.40

6.80

15

9.00

18.00

8

3.80

7.60

Löneplan Ob.

Löneklass

nr

A-avdrag

för dag

kronor

B-avdrag

för dag

kronor

Löneklass

nr

A-avdrag

för dag

kronor

B-avdrag

för dag

kronor

i

10.00

20.00

3

12.60

25.00

2

11.00

22.00

4

15.60

31.00

Löneplan UO.

Löneklass

nr

A-avdrag

för dag

kronor

B-avdrag

för dag

kronor

Löneklass

nr

A-avdrag

för dag

kronor

B-avdrag

för dag

kronor

i

1.60

3.00

•

6

2.40

4.80

2

1.60

3.20

7

2.00

5.20

3

1.80

3.60

8

2.80

5.60

4

2.00

4.00

9

3.00

6.oo

5

2.20

4.40

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

Löneplan Ca.

Tjänstledighet

för offentligt

uppdrag.

Löneklass

nr

A-avdrag

för dag

kronor

B-avdrag

för dag

kronor

Löneklass

nr

A-avdrag

för dag

kronor

B-avdrag

för dag

kronor

i

0.80

1.60

18

2.80

5.60

2

0.90

1.80

19

3.00

6.00

a

1.00

2.00

20

3.20

6.40

4

1.10

2.20

21

3.40

6.80

5

1.20

2.40

22

3.60

7.20

6

1.30

2.60

23

3.90

7.80

7

1.40

2.80

24

4.20

8.40

8

1.50

3.00

25

4.50

9.00

9

1.60

3.20

26

5.00

10.00

10

1.70

3.40

27

5.50

11.00

11

1.80

3.60

28

6.00

12.00

12

1.90

3.80

29

6.50

13.oo

13

2.00

4.00

30

7.00

14.00

14

2.10

4.20

31

7.50

15.oo

15

2.20

4.40

32

8.oo

16.oo

16

2.40

4.80

33

8.50

17.00

17

2.60

5.20

Löneplan Cb.

Löneklass

nr

A-avdrag

för dag

kronor

B-avdrag

för dag

kronor

Löneklass

nr

A-avdrag

för dag

kronor

B-avdrag

för dag

kronor

i

9.00

18.00

3

12.50

25.00

2

11.75

23.50

C-avdraget utgöres av hela lönen ävensom, i förekommande fall, övriga på

tjänstledighetstiden belöpande kontanta avlöningsförmåner. I vad mån beställningshavare,

som har att vidkännas C-avdrag, skall avstå jämväl andra

med beställningen förenade avlöningsförmåner, beror på prövning i den

ordning Kungl. Majit bestämmer.

18 §.

1 mom. Under tjänstledighet för offentligt uppdrag skall beställningshavare
a)

vidkännas A-avdrag, där ersättning för uppdraget ej utgår eller utgår

allenast med visst belopp för sammanträdes- eller förrättningsdag och beställningshavaren

icke medgivits rätt till gottgörelse för de avlöningsförmåner

han under ledigheten avstått, så ock där fråga är om uppdrag såsom

ledamot av riksdagen;

s. 75 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

75

b) vidkännas C-avdrag, där fråga är om anställning hos riksdagen eller

dess revisorer eller hos kyrkomötet eller om uppdrag att deltaga i eller biträda

vid utredning, som beslutats av Kungl. Majit eller, jämlikt Kungl.

Majits bemyndigande, av chef för statsdepartement eller myndighet (kommitté-

eller sakkunniguppdrag)

2 mom. Under tjänstledighet för militär tjänstgöring skall beställningshavare

i förekommande fall

a) vidkännas B-avdrag för lid, under vilken han fullgör honom såsom

beställningshavare i reserven, å reservstat eller å övergångsstat eller såsom

officer i väg- och vattenbyggnadskåren åliggande tjänstgöring eller under

vilken han genomgår utbildningskurs för äldre reservofficerare eller under

vilken han är inkallad till värnpliktstjänstgöring;

b) likaledes vidkännas B-avdrag för tid, under vilken han genomgår för

konstituerad landstormsofficer föreskriven befälskurs, landstormsbefälsövning

eller kompletteringskurs eller med kompletteringskurs jämställd annan

kurs eller övning, dock högst 14 dagar av ett och samma kalenderår.

3 mom. Under tjänstledighet, som enligt medgivande av Kungl. Majit

eller, efter Kungl. Majits bemyndigande, av vederbörande försvarsgrenschef,

användes för att göra iakttagelser eller idka studier, vilka kunna tjäna försvarsväsendets

intressen, skall beställningshavare äga åtnjuta oavkortad lön.

A mom. Då beställningshavare i andra fall än här ovan under 1—3

mom. omförmälts åtnjuter tjänstledighet av anledning, varom i denna paragraf

är fråga, skall han vidkännas C-avdrag.

19 §.

1 mom. Vid tjänstledighet till följd av olycksfall i tjänsten, varav för

anletts sjukdom eller förlust av arbetsförmågan, skall beställningshavare åtnjuta

oavkortad lön. Med olycksfall i tjänsten skall förstås vad som enligt

allmän lag är att hänföra till olycksfall i arbete.

2 mom. Oavkortad lön utgår jämväl, där beställningshavare på grund

av sin tjänst blivit utsatt för väld eller annan misshandel eller han i

tjänsten ådragit sig yrkessjukdom eller svårare smittsam sjukdom och av sådan

anledning åtnjutit tjänstledighet, så ock där han förbjudits att tjänstgöra

till förekommande av smittas spridning.

Härvid förstås med yrkessjukdom sådan sjukdom, varom förmäles i gällande

lag örn försäkring för vissa yrkessjukdomar, och med svårare smittsam

sjukdom sådan sjukdom, som enligt bestämmelserna i gällande epidemilag

skall föranleda anmälan till vederbörande myndighet, för så vitt den ej

enligt förstnämnda lag är att hänföra till yrkessjukdom.

20 §.

1 mom. Vid tjänstledighet lill följd av behörigen styrkt sjukdom i andra

fall än som avses i 19 §, skall beställningshavare

a) äga uppbära oavkortad lön under högst det antal dagar av ett och

samma kalenderår, som här nedan angives, nämligen:

Tjänstledighet

till följd

av olycksfall i

tjänsten

m. m.

Tjänstledighet

till följd

av sjukdom

m. m.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

Tjänstledighet

för enskild

angelägenhet.

Nedsättning

av tjänstgöringstid.

Avstängning

från tjänstgöring

m. m.

för beställningshavare, tillhörande lönegraderna Oa 1, Ca 1—10 ... 25 dagar

» » » » Oa 2, UO 1—3,

Ca 11—23 ........ 20 »

» » » » Oa 3—6, Ob 1—4

Ca 24—30, Cb 1—3 10 » ;

b) vidkännas A-avdrag för tid därutöver. ,

2 mom. Har beställningshavare beviljats tjänstledighet för svag hälsas

vårdande och är behovet av sådan ledighet behörigen styrkt, skall han vidkännas

B-avdrag.

3 mom. Såvitt ej vederbörande myndighet finner skäl annat medgiva, må

beställningshavare, som vid kalenderårs ingång sedan mera än sex månader

åtnjuter tjänstledighet av anledning, som i 1 eller 2 mom. sägs, vid ledighet

på grund av sjukdom under det året icke komma i åtnjutande av oavkortad

lön, förrän han under sammanlagt minst 90 dagar bestritt sin egen eller

annan statens tjänst eller fullgjort uppdrag för statens räkning.

21 §.

Vid tjänstledighet för enskild angelägenhet skall beställningshavare

a) uppbära oavkortad lön för tid, vilken han använder för verkställande

av flyttning, då han förflyttats utan egen ansökan eller därom uttryckt önskan,

dock högst tre dagar;

b) vidkännas B-avdrag för tid, varunder han fullgör uppdrag inom sådan

personalsammanslutning, som avser att tillvarataga beställningshavarnas intressen

i tjänsten eller främja deras yrkesutbildning, dock högst 15 dagar

av ett och samma kalenderår;

c) likaledes vidkännas B-avdrag, där ledigheten beviljats för annan enskild

angelägenhet av vikt, dock högst 15 dagar av ett och samma kalenderår;

samt

d) vidkännas C-avdrag i andra fall än här ovan under a)—c) sägs.

22 §.

Där beställningshavare av anledning, som enligt stadgandena i 18—21 §§

medför tjänstledighetsavdrag, medgives nedsättning av tjänstgöringstiden,

skall avdraget å lönen beräknas i förhållande till den omfattning, vari tjänstgöringstiden

nedsatts.

23 §.

1 mom. För tid, under vilken beställningshavare undergår arreststraff

med förbud att tjänstgöra, skall han vidkännas B-avdrag.

Beställningshavare, som undergår annat frihetsstraff än arrest eller som

är avstängd från tjänstgöring eller hålles häktad för brott, skall under tiden

vidkännas C-avdrag, så framt ej prövas skäligt att låta honom uppbära

någon del av avlöningen.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

77

Prövas undergånget arreststraff icke böra räknas vederbörande till last,

finnes avstängningsåtgärd hava varit obefogad eller blir för brott häktad

frikänd, skall vad av hans avlöning sålunda innehållits till honom utbetalas.

Vad här stadgats i fråga om beställningshavare, vilken hålles häktad för

brott, skall gälla jämväl beträffande den, som av polismyndighet kvarhålles

såsom misstänkt för brott; dock att, där häktningsåtgärd ej vidtages, beställ - ningshavaren skall äga åtnjuta oavkortad avlöning under tiden för kvarhållandet.

2 mom. Avhåller sig beställningshavare från tjänstgöring utan att hava

i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall,

skall han för den tiden vidkännas C-avdrag.

3 kap. Fasta lönetillägg och särskilda ersättningar.

24 §.

Till beställningshavare, som har sin förläggningsort å plats inom rikets Kaiiortstiiinordliga

delar, där vistelsen på grund av klimatiska förhållanden och lev- lägg''

nadsbetingelserna i övrigt kan anses medföra avsevärda olägenheter i fysiologiskt

hänseende, utgår kallortstillägg med nedanstående, för olika kallortsklasser

bestämda belopp för år räknat, nämligen:

för kallortsklass I____ 90 kronor för kallortsklass IV.... 360 kronor

» » II.... 150 » » » V.... 540 »

» » III____ 240 » » » VI____ 720 »

Närmare bestämmelser angående de orter, å vilka kallortstillägg skall utgå,

och dessa orters fördelning å de olika kallortsklasserna meddelas av Kungl.

Maj :t.

25 §.

1 mom. Beställningshavare med lön enligt någon av löneplanerna Oa, VikariatserUO

och Ca, vilken förordnas eller kommenderas att såsom vikarie uppe- v^kariatslön

hålla sådan beställning eller befattning inom högre lönegrad av den löneplan

beställningshavaren tillhör, som enligt stat eller eljest i behörig ordning

meddelade föreskrifter skall bestridas av beställningshavare inom högre lönegrad,

äger uppbära vikariatsersättning. Dylik ersättning utgår med belopp

för dag räknat, motsvarande skillnaden mellan de i nedanstående tabeller

angivna beloppen för, å ena sidan, den lönegrad, till vilken den uppehållna

beställningen eller befattningen är hänförd, och, å andra sidan, den lönegrad

den vikarierandes egen beställning tillhör, dock med minst 60 öre om

dagen:

s. 78 Kontrollera mot PDF

78 Statsutskottets utlåtande Nr 230.

Beställningar, tillhörande löneplan Oa:

Lönegrad

Belopp

Lönegrad

Belopp

Lönegrad

Belopp

nr

kronor

nr

kronor

nr

kronor

Oa 1

1.50

Oa 3

4.70

Oa 5

10.00

Oa 2

2.50

Oa 4

8.50

Oa 6

12.60

Beställningar, tillhörande löneplan UO:

Lönegrad

Belopp

Lönegrad

Belopp

Lönegrad

Belopp

nr

kronor

nr

kronor

nr

kronor

UO 1

L.50

UO 2

1.95

UO 3

2.65

Beställningar, tillhörande löneplan Ca:

Lönegrad

nr

Belopp

kronor

Lönegrad

nr

Belopp

kronor

Lönegrad

nr

Belopp

kronor

i

0.60

ii

1.95

21

4.70

2

0.70

12

2.15

22

5.05

3

0.80

13

2.35

23

5.65

4

0.90

14

2.55

24

6.25

5

1.05

15

2.80

25

6.85

6

1.20

16

3.05

26

7.45

7

1.35

17

3.35

27

8.05

8

1.50

18

3.65

28

8.70

9

1.65

19

4.00

29

9.35

10

1.80

20

4.35

30

10.00

Har i avseende å förordnande eller kommendering, varom i första stycket

förmäles, stadgats särskild inskränkning i vikariens befogenhet, ankommer

på den myndighet, som meddelat förordnandet eller beslutat kommenderingen,

att pröva, huruvida vikariatsersättning må utgå. Då så med hänsyn

till göromålens omfattning finnes skäligt, må därvid ersättningen bestämmas

till lägre belopp än i första stycket föreskrives.

Har beställningshavare förordnats eller kommenderats att såsom vikarie

uppehålla sådan befattning inom högre lönegrad av den löneplan beställningshavaren

tillhör, som enligt behörigen meddelade föreskrifter företrädesvis

bör bestridas av beställningshavare inom högre lönegrad, beror på prövning

i den ordning Kungl. Majit bestämmer, huruvida och i vad mån vikariatsersättning

må utgå.

2 mom. Har beställningshavare placerats i sådan befattning, som enligt

behörigen meddelade föreskrifter företrädesvis bör bestridas av beställnings
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

79

havare inom högre lönegrad, beror på prövning i den ordning Kungl. Majit

bestämmer, huruvida vikariatsersättning må utgå.

Fråga om ersättning till vikarie för beställningshavare med placering i här

avsedd befattning skall likaledes bero på prövning i nyssnämnd ordning.

3 mom. Vikariatsersättning må ej utgå på grund av placering i viss befattning

ombord under sjötjänstgöring.

Ej heller utgår vikariatsersättning för tjänstgöring i befattning, vars uppehållande

jämlikt 33 § 4 mom. medför rätt till ansvarsarvode.

4 mom. Kan förordnande, kommendering eller placering, varom förmäles

i 1 och 2 morn., väntas bliva av längre varaktighet, äger Kungl. Majit medgiva,

att beställningshavaren må, i stället för lön å egen beställning samt

vikariatsersättning enligt bestämmelserna i 1 morn., uppbära vikariatslön.

Såsom förutsättning för åtnjutande av vikariatslön gäller tillika, att förordnandet,

kommenderingen eller placeringen, i förekommande fall efter kungörande

till ansökning, meddelats i den ordning, som är stadgad för den uppehållna

beställningens eller befattningens besättande med ordinarie innehavare.

Vikariatslön utgår enligt löneklassen närmast lägre än den, vilken skulle

hava gällt, därest den förordnade, kommenderade eller placerade varit ordinarie

innehavare av den högre beställningen, varvid emellertid skall iakttagas,

å ena sidan, att vikariatslönen med minst en löneklass överstiger den

för vederbörande i egen beställning gällande löneklassen och, å andra sidan,

att vikariatslönen i förekommande fall icke må utgå enligt högre löneklass

än den högsta för den högre beställningen gällande löneklassen.

Understiger månadsbeloppet av den sålunda beräknade vikariatslönen vad

beställningshavaren ägt uppbära i lön å egen beställning för hel månad jämte

vikariatsersättning enligt bestämmelserna i 1 mom. för trettio dagar skall

vikariatslönen utgå med däremot svarande högre belopp.

För beställningshavare, som uppbär vikariatslön, gälla i övrigt i tillämpliga

delar de stadganden, som meddelats beträffande ordinarie beställningshavare

i den lönegrad förordnandet, kommenderingen eller placeringen avser.

Beställningshavaren anses därvid tillhöra den löneklass, enligt vilken vikariatslönen

med tillämpning av bestämmelserna i andra stycket utgår eller

skolat utgå.

5 mom. Ersättning vid vikariat i andra fall än i 1 och 2 samt 4 mom.

avses bestämmes av Kungl. Majit.

26 §.

1 mom. Beställningshavare, som tillhör flottan eller för marinen gemensam

personalkår och som åtnjuter lön enligt någon av de i nedanstående

tabell angivna lönegraderna, äger under sjötjänstgöring uppbära sjötillägg

med belopp för dag räknat, som i tabellen angives:

Sjötillä

m. in

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

1

2

3

4

5

6

Beställningshavare,

tillhörande lönegrad

Å annat fartyg än undervattensbåt

Å undervattensbåt

vid rörlig

förläggning

vid stationäi

å egen för- läggningsort

förläggning

å annan för- läggningsort

vid rörlig

förläggning

vid stationär

förläggning

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

Oa 1 ..............

1.80

0.70

1.05

4.50

3.00

Oa 2 ..............

2.50

1.00

1.50

7.00

5.00

Oa 3 ..............

3.60

1.40

2.10

9.50

6.50

Oa 4 ..............

4.50

1.80

2.70

12.50

8.75

Oa 5 ..............

5.oo

2.00

3.00

13.75

9.75

Oa 6 ..............

6.50

2.60

3.90

—

—

Ob 1 ..............

6.75

2.70

4.05

—

—

Ob 2 ..............

7.00

2.80

4.20

—

—

Ob 3 ..............

8.00

3.20

4.80

—

—

UO 1, maskinist eller

torpedmästare ....

2.00

1.20

1.80

7.25

4.75

UO 1, annan beställ-

ningshavare ......

1.80

0.70

1.05

5.75

4.00

UO 2, maskinist eller

torpedmästare ____

UO 2, annan bestå 11- ningshavare ......

3.70

1.60

2.40

9.25

6.00

2.20

0.90

1.35

7.50

5.25

Ca 22..............

3.00

1.20

1.80

8.25

5.75

Ca 24..............

3.50

1.40

2.10

9.50

6.50

Ca 27..............

4.25

1.70

2.55

11.50

8.00

Ca 28..............

4.75

1.90

2.85

—

—

Ca 30..............

5.25

2.10

3.15

—

—

2 mom. Till beställningshavare, som utövar befattning såsom fartygschef,

utgår under rörlig förläggning förhöjning av sjötillägget med följande belopp

för dag räknat, nämligen:

å fartyg av klass 1 .......................... kr. 1.00,

» » » » 2 .......................... » 0.80,

» » » » 3 .......................... » 0.60 samt

» » » » 4 .......................... » 0.40.

Fartygens fördelning å här avsedda klasser bestämmes av Kungl. Majit.

Har såsom fartygschef kommenderats innehavare av beställning i lägre

lönegrad än den, som enligt av Kungl. Majit meddelade bestämmelser företrädesvis

avses för dylik befattning, skall den kommenderade i fråga om rätt

till sjötillägg enligt 1 mom. likställas med beställningshavare i den högre

lönegraden och därjämte äga uppbära förhöjning, som nyss sagts.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

81

3 mom. Til- beställningshavare i någon av lönegraderna Oa 4 och Oa 5,

som utövar befattning såsom eskaderchef, avdelningschef eller divisionschef,

utgår under rörlig förläggning förhöjning av sjötillägget med 1 krona för dag

räknat. Har i nu avsedd befattning, som enligt av Kungl. Maj:t meddelade

bestämmelser företrädesvis skall bestridas av beställningshavare i lägst lönegraden

Oa 4, kommenderats beställningshavare i lägre lönegrad, skall den

kommenderade i fråga om rätt till sjötillägg enligt 1 mom. likställas med beställningshavare

i lönegraden Oa 4 och därjämte äga uppbära förhöjning,

som nyss sagts.

Den, som uppbär i föregående stycke avsedd förhöjning, må icke samtidigt

åtnjuta förhöjning, varom stadgas i 2 mom.

4 mom. Till underofficer vid flottan eller flygvapnet, som under sjötjänstgöring

omhänderhar annan uppbörd än penninguppbörd, utgår särskild

ersättning med 50 öre för dag.

5 mom. I sjöreserv tjänstgörande personal åtnjuter sjötillägg med belopp,

som angivas i 3 kol. av tabellen i 1 mom.

6 mom. Beställningshavare vid kustartilleriet äger under sjötjänstgöring

uppbära sjötillägg enligt de i 1 mom. innefattade bestämmelserna. Härvid

skall dock iakttagas, dels att sådant tillägg till beställningshavare å fartyg

eller båt, som är bemannad av kustartilleriets eller av för dess räkning förhyrd

personal, utgår med belopp, som angivas i 3 kol. av tabellen i 1 morn.,

dels ock att maskinavdelningen tillhörande underofficer vid kustartilleriet

åtnjuter sjötillägg i likhet med underofficer, ej maskinist, vid flottan.

7 mom. Beställningshavare, tillhörande eller kommenderad till tjänstgöring

vid flygvapnet, äger under tjänstgöring å rustad sjöstyrka åtnjuta sjötillägg

enligt de i 1 mom. innefattade bestämmelserna med iakttagande härvid,

att tillägget för underofficer utgår med belopp, som angivits för underofficer,

ej maskinist, vid flottan.

Sjötillägg utgår dock ej till beställningshavare, som enligt 27 § åtnjuter

flygtillägg, mekanikertillägg eller elevtillägg.

8 mom. Där sjötillägg enligt bestämmelserna i denna paragraf skall utgå

till beställningshavare i lönegrad, vilken ej finnes upptagen i 1 morn., eller

eljest i fall, för vilket belopp ej finnes där angivet, bestämmes tilläggets storlek

av Kungl. Majit.

9 mom. Erforderliga föreskrifter angående tillämpningen av bestämmelserna

i denna paragraf meddelas av Kungl. Majit eller, efter Kungl. Majits

bemyndigande, av marinförvaltningen.

10 mom. I fråga örn särskilda förmåner under tjänstgöring å fartyg, som

är beordrat till expedition för undersökningar och mätningar av militärleder,

å fartyg, som användes för sjökarteverkets mätningsarbeten, eller å statens

isbrytarfartyg gäller vad Kungl. Majit därom förordnar.

27 §.

1 mom. Beställningshavare, som är kommenderad till flygtjänstgöring i

någon av nedannämnda befattningar, äger — under förutsättning att sådan

Bihang lill riksdagens protokoll 1939. 6 sami. Nr 230. 6

Flygtillägg

m. m.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

tjänstgöring fullgöres minst i den omfattning, som bestämmes av Kungl.

Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av chefen för flygvapnet —

uppbära flygtillägg med följande belopp för månad räknat:

Beställningshavare,

tillhörande lönegrad

F 1 y g t i 1 1 ä g g

i beta

t t n i n g s

å s o m

flygförare

flygspanare

provflygare

kontrollflygare

flygsignalist

Oa 1..................

210

210

270

_

_

Oa 2—6 ..............

270

270

270

—

—

Ob 2..................

270

270

—

—

—

UO 1, 2...............

210

210

270

—

150

Ca 24, 26, 27 ..........

—

—

270

210

—

2 mom. Underofficer, vilken fullgör flygtjänstgöring såsom chefsmekaniker,

äger under förutsättning, som i 1 mom. angives i fråga örn flygtillägg,

uppbära mekanikertillägg med 60 kronor för månad.

3 mom. Armén eller marinen tillhörande beställningshavare, som vid flygvapnet

undergår grundläggande utbildning till flygspanare, äger under utbildningstiden

åtnjuta elevtillägg med 150 kronor för månad.

4 mom. I 1—3 mom. omförmälda förmåner må under tjänstledighet åtnjutas

endast i den mån beställningshavaren därunder äger uppbära oavkortad

lön.

5 mom. Beställningshavare, som icke enligt 1—3 mom. är berättigad till

flygtillägg, mekanikertillägg eller elevtillägg, äger för dag, varunder han på

grund av honom åliggande inspektionsskyldighet eller meddelat särskilt uppdrag

deltager i flygning, uppbära flygtraktamente, beställningshavare tillhörande

någon av lönegraderna Oa 1, UO 1 och 2 samt Ca 1—13 med 7 kronor

ävensom annan beställningshavare med 9 kronor.

Därest beställningshavare, som i detta moment avses, eller chefsmekaniker

under deltagande i flygning drabbas av olycksfall, varav föranledes sjukdom

eller förlust av arbetsförmågan, äger han under tjänstledighet till följd

av olycksfallet åtnjuta flygtillägg med 150 kronor för månad, chefsmekaniker

dock med avdrag av honom jämlikt 2 mom. tillkommande mekanikertillägg.

6 mom. Erforderliga föreskrifter angående tillämpningen av bestämmelserna

i denna paragraf meddelas av Kungl. Majit eller, efter Kungl. Maj:ts

bemyndigande, av flygförvaltningen.

28 §.

Reseersätt- Angående ersättning vid resa för förrättning i statens ärenden gäller vad

nmg. därom är stadgat i allmänna resereglemente! och i särskilda av Kungl. Maj :t

meddelade föreskrifter.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

83

29 §.

1 mom. Under tjänstgöring å annan ort inom riket än förläggningsorten Tjänstgöäger

beställningshavare åtnjuta tjänstgöringstraktamente enligt de särskilda rm^™gta''

bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj :t, dock icke i något fall till högre

belopp än den för beställningshavaren enligt allmänna resereglementet bestämda

traktamentsersättningen.

2 mom. Beställningshavare, som har sin förläggningsort inom fästning,

må jämväl vid tjänstutövning å sagda ort under sådana förhållanden, att

det vanliga kvarteret icke kan bibehållas, kunna komma i åtnjutande av

tjänstgöringstraktamente, som i 1 mom. sägs.

30 §.

Under sjötjänstgöring utgå mässpenningar och till vissa beställningshavare Mässpendärjämte

representationspenningar enligt de närmare bestämmelser, somningar m- mmeddelas

av Kungl. Majit.

Vid utförande av dykeriarbete må särskilda förmåner utgå enligt av Kungl.

Majit fastställda grunder.

31 §.

Ersättning för flyttningskostnad enligt de särskilda bestämmelser, som Ersättning

meddelas av Kungl. Majit, utgår till beställningshavare, vilken kostnad.88

a) utan egen ansökning förflyttats från en förläggningsort till en annan,

dock att ersättning ej må utgå då transport eller placering skett genom tjänstebyte

mellan två beställningshavare, som därom uttryckt önskan;

b) vid övergång från icke-ordinarie befattning till ordinarie beställning

eller från ordinarie beställning till beställning inom annan löneplan än den

han själv tillhör eller till följd av befordran eller på grund av förordnande

eller kommendering att uppehålla viss beställning eller befattning eller till

följd av omplacering till tjänstgöring utan att därmed avses uppehållande av

viss beställning eller befattning nödgats flytta till annan ort; eller ock

c) eljest fått sig ålagt att byta bostad.

Vad nu är sagt gäller ock i fråga om beställningshavare, som förflyttats

eller befordrats till ordinarie befattning, å vilken detta reglemente icke äger

tillämpning, eller vilken förordnats att uppehålla sådan befattning, så ock

i fråga om den, som från dylik befattning eller från fast anställning såsom

manskap vid krigsmakten befordrats till eller förordnats å beställning, som

i reglementet avses; skolande härvid med befordran förstås övergång till

beställning eller befattning, för vilken slutlönen i samma ortsgrupp överstiger

slutlönen i den tidigare beställningen eller befattningen.

Ersättning för flyttningskostnad må tillkomma jämväl beställningshavare,

som på grund av Kungl. Majits därom meddelade föreskrift förklaras skola

under tjänstgöring å annan ort än den vanliga förläggningsorten anses fullgöra

ordinarie tjänstgöring å förstnämnda ort.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

Felräknings
penningar.

Vissa arvoden

och särskilda

ersättningar

m. m.

Vad i denna paragraf stadgats skall, så framt ej Kungl. Majit för särskilda

fall annorlunda förordnar, icke utgöra hinder för beviljande av ersättning

för flyttningskostnad dels på grund av kommendering såsom aspirant

vid generalstabskåren, såsom elev vid någon av de militära högskolorna

eller såsom intendents- eller förvaltaraspirant, dels ock för genomförande

av passagesystem vid vissa truppförband enligt vad därom är särskilt

stadgat.

32 §.

Beställningshavare, som å tjänstens vägnar handhar penninguppbörd eller

verkställer kontant utbetalning av medel, må kunna enligt av Kungl. Majit

fastställda grunder erhålla felråkningspenningar till belopp, som bestämmes

med hänsyn till de omständigheter, under vilka uppbörd eller utbetalning

sker, och i förhållande till uppbördens eller utbetalningens omfattning. Felräkningspenningar

må icke vid en och samma befattning utgå med högre

belopp än 600 kronor för år räknat.

För tid, under vilken här avsedd beställningshavare icke bestrider befattningen,

uppbäras felräkningspenningarna av den, som uppehåller densamma.

33 §.

1 mom. Till innehavare av vissa beställningar utgår, såsom förhöjning av

lönen, arvode med belopp, som angivas i vederbörliga stater.

2 mom. För uppehållande, på grund av förordnande eller kommendering,

av vissa befattningar, som ej äro uppförda såsom särskilda beställningar,

utgår, utöver lön i vederbörandes beställning, arvode med belopp, som

angivas i vederbörliga stater.

3 mom. I den mån medel för ändamålet finnas beviljade, må vissa beställningshavare

för särskilda uppdrag, vilka äro avsedda att fullgöras vid

sidan av egen befattning, uppbära arvode med belopp, som angivas i vederbörliga

stater eller eljest i behörig ordning fastställas.

A mom. Till beställningshavare vid armén — regementskassör dock undantagen

— vilken utan att tillhöra intendenturkåren förordnas att uppehålla

antingen befattning, varmed är förenat uppdrag såsom chef för kassaförvaltning,

eller ock befattning, vilken är avsedd för förvaltare eller för

regementskassör, utgår ansvarsarvode med 4 kronor 50 öre, respektive 2 kronor

25 öre för dag räknat.

Vad i första stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning beträffande

uppehållande av intendents-, respektive förrådsförvaltarbefattning vid

marinen eller flygvapnet.

Vid tillämpning av bestämmelserna i detta moment iakttages, att ansvarsarvode

ej må utgå vid tjänstgöring, som fullgöres under anställning såsom

intendents- eller förvaltaraspirant eller i omedelbar anslutning till sådan anställning.

5 mom. Gratifikation eller belöning må kunna tilldelas beställningshavare,

därest medel för ändamålet finnas anvisade.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

85

6 mom. Beträffande åtnjutande av de i 1—5 mom. omförmälda förmånerna

skola gälla de närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl. Majit.

7 mom. Vissa beställningshavare äga åtnjuta bidrag till representationskostnader

med belopp, som angivas i vederbörliga stater.

8 mom. Utöver vad i detta reglemente förutsättes eller eljest av Kungl.

Majit och riksdagen medgivits må beställningshavare icke för sin tjänstgöring

åtnjuta ersättning eller förmån, så framt ej Kungl. Majit för uppdrag

eller arbete, vilket kan anses falla utom beställningshavarens vanliga tjänstutövning,

anvisat särskilda medel eller eljest finner skäl medgiva särskild

gottgörelse.

4 kap. Rörligt tillägg.

34 §.

1 mom. Å följande i 1 och 3 kap. omförmälda avlöningsförmåner, nårn- AvHimngs-^

ligen lön, vikariatsersättning och vikariatslön, utgår under de förutsättning- vi°lka rörl’jgt

ar och enligt de grunder, som i detta kapitel angivas, rörligt tillägg i för- tillägg utgår

hållande till den ökning i de allmänna levnadskostnaderna, som må föreligga m‘ m''

i jämförelse med de genomsnittliga levnadskostnaderna under år 1935.

2 mom. Beräkning av levnadskostnadernas storlek i jämförelse med 1935

års genomsnittliga levnadskostnader verkställes kvartalsvis av socialstyrelsen

enligt de närmare föreskrifter, som meddelas av Kungl. Majit.

På grundval av nämnda beräkning fastställer Kungl. Majit det procenttal,

som angiver levnadskostnadernas förhållande till 1935 års genomsnittliga

levnadskostnadsnivå (levnadskostnadstalet).

Av Kungl. Majit fastställt levnadskostnadstal skall lända till efterrättelse

från och med den månad, under vilken Kungl. Majits beslut kungjorts, intill

den månad, varunder nytt sådant tal av Kungl. Majit fastställes.

35 §.

1 morn. Rörligt tillägg utgår, då levnadskostnadstalet utvisar ökning i Grunder för

förhållande till 1935 års genomsnittliga levnadskostnadsnivå med fyra enhe-r rlg ggter

eller mera, och utgör tre procent å avlöningen för varje hel mångfald

av fyra, vartill ökningen uppgår. Där levnadskostnadstalet, efter att hava

uppnått sådan ökning, åter nedgår, skall dock rörligt tillägg åtnjutas efter

oförändrat procenttal, så länge levnadskostnadstalet överstiger närmast lägre

hela mångfald av fyra.

2 mom. Såsom begränsning av vad i 1 mom. stadgats skall gälla att, även

örn levnadskostnadstalet utvisar ökning med mer än tjugu enheter, rörligt

tillägg likväl icke må utgå efter högre procenttal än femton.

36 §.

7 mom. Rörligt tillägg beräknas å sammanlagda beloppet för månad av Beräkning av

de avlöningsförmåner, å vilka sådant tillägg enligt bestämmelserna i 34 § rörligt tillägg.

1 mom. må åtnjutas.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

Härvid skall dock iakttagas,

att tillägg ej beräknas å belopp, varmed avlöningen överstiger 900 kronor,

och ej heller å i avlöningen ingående öretal, som överskjuter fullt krontal,

samt att, där beräknat tillägg icke slutar å helt femtal ören, detsamma

skall jämkas till närmaste femtal.

2 mom. Till hjälp vid uträkning av rörligt tillägg utfärdar Kungl. Maj:t

de tabeller och anvisningar, som må finnas erforderliga.

5 kap. Sjukvård och begravningshjälp.

37 §.

Allmänna be- 1 morn. Vid sjukdom erhåller beställningshavare på statens bekostnad

om^jnkvård ^karvård jämte läkemedel samt vid skada till följd av olycksfall i tjänsten,

som medfört förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, jämväl andra till

arbetsförmågans höjande eller eljest till lindrande av menliga följder av

olycksfallet nödiga hjälpmedel, allt i den omfattning och under de villkor,

som i detta kapitel stadgas eller av Kungl. Maj:t för särskilt fall bestämmas.

Där ej fråga är om olycksfall i tjänsten, må till läkarvård hänföras tandvård

endast örn sådan vård avser botande av sjukdom i tändernas omgivningar

eller prövas vara av väsentlig betydelse för botande av annan sjukdom,

vilken står i orsakssammanhang med tändernas tillstånd.

2 mom. Vad i detta kapitel stadgas i fråga om olycksfall i tjänsten gäller

även i fall, som avses i 19 § 2 mom.

3 mom. Erforderliga föreskrifter rörande tillämpningen av bestämmelserna

i detta kapitel meddelas av Kungl. Maj:t.

4 morn. I fråga om rätt till sjukvård under sjötjänstgöring och avpollettering

från fartyg gäller vad därom särskilt stadgas.

38 §.

Tjänste- Läkarvård, som enligt detta reglemente bekostas av statsmedel, skall, där

läkare. ej annat föijer av vad i detta kapitel stadgas, ombesörjas av särskilda, för

sådant ändamål anställda tjänsteläkare.

Instruktion för tjänsteläkare utfärdas av Kungl. Maj:t.

39 §.

Läkarvård 1 morn. Beställningshavare är berättigad att kostnadsfritt anlita tjänste^intyg”

läkaren för erhållande av läkarvård och intyg, som i tjänsten erfordras rörande

beställningshavarens hälsotillstånd. Erfordras för ställande av diagnos

röntgen- eller annan undersökning, som ej lämpligen kan utföras av tjänsteläkaren,

skall jämväl kostnaden för sådan undersökning bestridas av statsmedel.

Kostnader för erforderlig läkarvård samt för intyg och undersökning, som

nyss sagts, må bestridas av statsmedel även i de fall, då beställningshavare

s. 87 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

87

uppehåller sig å sådan ort, att han icke lämpligen kan anlita tjänsteläkaren,

eller då vid trängande behov av läkarvård tjänsteläkaren icke hinner anlitas.

I dylika fall bör beställningshavaren i första rummet hänvända sig

till annan av staten eller kommun anställd läkare.

2 mom. Läkarintyg, som i tjänsten åberopas, skall vara utfärdat av

tjänsteläkaren eller försett med dennes attest. Likaså skall räkning å kostnad

för rådfrågning eller behandling av annan läkare eller av tandläkare

vara attesterad av tjänsteläkaren, innan utbetalning på grund av räkningen

äger rum.

40 §.

1 mom. Kostnaderna för vård å allmänt sjukhus ersättas, i den mån ej

nedan annorlunda stadgas, vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos

helt och eljest till hälften av statsmedel, under förutsättning att tjänsteläkaren

eller annan läkare, som beställningshavaren enligt bestämmelserna i

39 § 1 mom. ägt anlita, förklarat sjukhusvård nödvändig samt under de villkor

i övrigt, som nedan angivas.

Vid bestämmande av ersättningens storlek skola kostnaderna beräknas:

a) i fråga örn egentlig sjukhusvård enligt den för sjukhuset fastställda legosängsavgiften

för plats å allmän sal,

b) i fråga örn vård å sinnessjukhus enligt den för sjukhuset fastställda avgiften

för vård å allmän avdelning.

Prövar tjänsteläkaren eller den för vården ansvarige sjukhusläkaren den

sjukes tillstånd kräva vård i halvenskilt rum, eller om sådant ej finnes tillgängligt,

i enskilt rum, eller finner vederbörande myndighet med hänsyn till

andra särskilda förhållanden dylik vård erforderlig må, utan hinder av vad

ovan stadgas, av statsmedel bestridas, vid olycksfall i tjänsten samt vid fall

av tuberkulos hela kostnaden för vården och eljest den del av sagda kostnad,

som överskjuter halva beloppet av den för sjukhuset fastställda legosängsavgiften

för plats å allmän sal.

Till kostnader för sjukhusvård, som i nästföregående stycke sägs, hänföres

ock sådant arvode, som den i enskilt eller halvenskilt rum vårdade

beställningshavaren erlagt till den för vården ansvarige sjukhusläkaren. Bidrag

av statsmedel till dylikt arvode må icke överstiga lägsta tillämpliga

beloppet enligt den av medicinalstyrelsen för sjukhuset utfärdade rådgivande

taxan. Vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos må likväl efter

prövning av vederbörande myndighet högre bidrag kunna utgå, dock icke

med större belopp än det, som med tillämpning av den rådgivande taxan

högst skulle hava erlagts.

Ersättning för vård å allmänt sjukhus må i intet fall beräknas efter dyrare

plats än den, som kommit till användning.

Med allmänt sjukhus förstås militär sjukvårdsinrättning och annat sjukhus,

som tillhör eller åtnjuter bidrag av staten, landsting eller kommun,

Sjukhusvård.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

Specialist
vård.

Läkemedel.

Bad, massage,

m. m.

Konung Ocar Ilis jubileumsfond tillhörigt sanatorium ävensom kuranstalt,

som disponeras för pensionsstyrelsens sjukvårdande verksamhet.

2 mom. Kostnader för vård å enskild sjukvårdsanstalt må, under enahanda

förutsättning och villkor, som i 1 mom. sägs, bestridas av statsmedel

intill det belopp, som skulle hava utgått i ersättning vid vård å allmänt sjukhus;

dock att, där fråga är örn olycksfall i tjänsten, på vederbörande myndighets

prövning må bero, huruvida vårdkostnaderna må ersättas med högre

belopp än nu sagts.

41 §.

1 mom. Kostnad för anlitande av läkare, som specialiserat sig på behandling

av vissa sjukdomsformer, bestrides vid olycksfall i tjänsten samt vid

fall av tuberkulos helt och eljest till tre fjärdedelar av statsmedel, under

förutsättning att tjänsteläkaren eller annan läkare, som beställningshavaren

enligt bestämmelserna i 39 § 1 mom. ägt anlita, förklarat sådan specialistvård

nödvändig samt tjänsteläkaren antingen själv lämnat anvisning på eller

ock godkänt valet av specialist.

Utan hinder av vad i första stycket sägs skall dock kostnad för specialistvård,

som meddelas å poliklinik vid allmänt sjukhus, bestridas helt av statsmedel.

2 mom. Vad i 1 mom. sägs skall äga motsvarande tillämpning i fråga

om kostnad för anlitande av tandläkare i fall, som avses i 37 § 1 mom.

andra stycket.

42 §.

Av statsmedel bestridas kostnaderna för läkemedel, som föreskrivits antingen

av tjänsteläkaren eller annan läkare, vilken beställningshavaren enligt

bestämmelserna i 39 § 1 mom. ägt anlita, eller ock av specialist, till vilken

beställningshavaren enligt bestämmelserna i 41 § 1 mom. hänvänt sig.

Räkning å läkemedelskostnad skall vara attesterad av tjänsteläkaren, innan

utbetalning på grund av räkningen äger rum.

43 §.

1 mom. Behandling med bad, massage, elektricitet, hetluft m. m., som

av tjänsteläkaren ordineras såsom nödvändig för botande av viss angiven

sjukdom, må bekostas vid olycksfall i tjänsten helt och eljest till hälften

av statsmedel.

2 mom. Konstgjorda lemmar, kirurgiskt bandage och andra dylika hjälpmedel,

som beställningshavare nödgas begagna till följd av olycksfall i tjänsten,

bekostas av statsmedel.

3 mom. Kostnad för anbefalld vaccination mot epidemisk sjukdom gäldas

av statsmedel.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

89

44 §.

I den mån så prövas skäligt, må av statsmedel bestridas kostnad för den Resor och

sjukes resa eller forslande till och från läkare eller sjukvårdsinrättning, under

förutsättning att tjänsteläkaren eller annan läkare, som beställningshavaren

enligt bestämmelserna i 39 § 1 mom. ägt anlita, förklarat resan eller

förflyttningen nödvändig för ställande av diagnos eller för sjukdomens behöriga

behandling. Likaledes må av statsmedel kunna ersättas skälig kostnad

för resa, som beställningshavaren nödgats företaga för erhållande av

specialistvård samt, där fråga är örn olycksfall i tjänsten, för erhållande av

behandling, som avses i 43 § 1 morn., ävensom för anskaffande av hjälpmedel,

varom förmäles i 43 § 2 mom.

Jämväl skälig kostnad för läkares resa för besök hos den sjuke i det fall,

då denne icke utan våda kan flyttas, ma kunna ersättas av statsmedel.

45 §.

1 mom. Avlider beställningshavare, skall till hans dödsbo såsom begrav- Begravningsningshjälp

utbetalas ett belopp av 400 kronor. Efterlämnar beställningshava- m'' mren

anhöriga, som äro berättigade till familjepension enligt allmänna familjepensionsreglementet,

skall dock, där beställningshavarens lön för manad

jämte därå belöpande rörligt tillägg överstiger familjepensionen för månad,

begravningshjälpen ökas med ett belopp motsvarande skillnaden. För beiäkning

av lön, rörligt tillägg och familjepension skola läggas till grund förhållandena

under den månad, då dödsfallet inträffat.

1 begravningshjälp, varom här stadgas, skall den vid dödsfall till följd av

olycksfall i arbete enligt lag och särskild författning utgående begravningshjälpen

anses inbegripen.

2 mom. Avlider beställningshavare under tjänstgöring å annan ort än förläggningsorten,

må utöver begravningshjälp, varom i 1 mom. förmäles, efter

vederbörande centrala förvaltningsmyndighets bestämmande i förekommande

fall av statsmedel bestridas kostnaderna för transport av den avlidne

till förläggningsorten eller till annan ort, i sistnämnda fall dock högst med

belopp motsvarande kostnaderna för transport till förläggningsorten.

6 kap. Tjänstebostad m. m.

46 §.

1 mom. Därest åt beställningshavare såsom bostad anvisas lägenhet, som skyldighet

äges eller disponeras av statsverket, är han skyldig att bebo densamma. tja,nrteb^-

I fråga om begagnande av sålunda anvisad tjänstebostad samt bestäm- stad m. m.

mandet av ersättningen härför gälla de närmare föreskrifter, som i detta

kapitel stadgas eller som eljest meddelas av Kungl. Majit eller vederbörande

centrala förvaltningsmyndighet.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 6 sami. Nr 230. 7

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

Ersättning

för tjänstebostad

m. m

Avträdande

av tjänstebostad

m. m.

2 morn. Prövas med hänsyn till beställningshavares ekonomiska förhållanden

eller andra särskilda omständigheter avsevärda olägenheter för beställningshavaren

vara förenade med skyldigheten att taga i besittning honom

anvisad bostad eller att vidare bebo redan innehavd sådan, må vederbörande

centrala förvaltningsmyndighet på framställning av beställningshavaren

kunna befria honom från nämnda skyldighet.

47 §.

1 mom. För tjänstebostads begagnande skall beställningshavare månadsvis

i förskott erlägga ersättning genom avdrag å avlöningen eller, i den mån

honom tillkommande avlöningsbelopp ej därtill förslår, genom kontant inbetalning.

2 mom. Ersättning för tjänstebostad, däri inbegripen, i förekommande

fall gottgörelse för centraluppvärmning eller för tillhandahållande av möbler,

ävensom för planteringsland eller annan förmån, som följer med bostaden,

bestämmes med hänsyn till det pris, som å orten i allmänhet gäller för

lägenhet, vilken beträffande storlek och bekvämlighet samt beskaffenhet i

övrigt kan anses likvärdig med tjänstebostaden. Är tjänstebostad belägen å

ort, där hyresmarknad, som kan tjäna till ledning vid ersättningens bestämmande,

saknas, ma i stället skälig hänsyn tagas till det hyrestal, som

för orten beräknats i samband med dyrortsgrupperingen.

3 mom. Kan överenskommelse rörande ersättningens storlek icke träffas

mellan vederbörande myndighet och beställningshavare, som skall bebo lägenheten,

hänskjutes fragan till statens bostadsnämnd, vilken består av en

opartisk ordförande samt representanter för förvaltnings- och personalintressena.

över nämndens beslut i ärende, som hänskjutits till dess avgörande,

må klagan icke föras.

Intill dess ersättningen blivit av nämnden bestämd, skall densamma utgå

med det av myndigheten fordrade beloppet, med rätt för bostadsinnehavaren

att, därest beloppet av bostadsnämnden nedsättes, återbekomma vad

han erlagt för mycket.

Jämkning av fastställd ersättning för tjänstebostad må icke påkallas,

förrän minst ett år förflutit från det ersättningen senast fastställdes.

48 §.

1 mom. Innehavare av tjänstebostad eller, om han avlidit, hans dödsbo

skall, såvida annat icke avtalats, avträda bostaden å fardag, som infaller

näst efter tre månader från det uppsägning skett eller dödsfall timat; dock

skall, om icke annorlunda överenskommes, avflyttning ske:

a) därest bostadsinnehavaren befordras eller i annan ordning förflyttas

och ny tjänstebostad anvisas honom, inom skälig tid därefter, men då sådan

bostad ej anvisas honom, å den fardag, som inträffar näst efter tre månader

från det han erhöll kännedom om beslutet rörande befordringen eller förflyttningen

;

s. 91 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 230. 91

b) därest bostadsinnehavaren avgår ur tjänst med pension, närmaste fardag

efter avgången;

c) därest han av annan anledning avgår ur tjänst eller entledigas, vid

den löpande månadens utgång.

2 mom. Innehavare av tjänstebostad eller, om han avlidit, hans dödsbo

skall i den omfattning, som kan finnas lämplig, mot skälig gottgörelse upplåta

utrymme i bostaden för beställningshavarens vikarie eller efterträdare.

49 §.

Då på grund av särskilda omständigheter prövas skäligt att tillhandahålla Ersättning

beställningshavare bränsle eller belysning för hans bostad, skall han erlägga

ersättning därför, beräknad efter myndighetens självkostnadspris. ning.

7 kap. Ekiperingshjälp och årligt ekiperingsbidrag m. m.

50 §.

Beställningshavare, som är pliktig att under tjänstgöring vara iförd tjänste- Ekiperinggdräkt

(uniform), äger vid tillträdandet av första ordinarie beställning upp-^ädandet^a"

bära ekiperingshjälp med 500 kronor. första ordi
Från

åtnjutande av sådan förmån undantages dock den, som tidigare upp-nane ,be9tä11''

burit ekiperingshjälp i egenskap av extra ordinarie fänrik, beställningshavare

i reserven eller marinläkarstipendiat.

51 §.

Beställningshavare, som är pliktig att under tjänstgöring vara iförd uni- Ärligt ckipeform,

äger att för underhåll och förnyelse av uniformspersedlar, vilka ingå riDssl)ldragi

föreskriven fältutrustning eller vilka det eljest enligt gällande bestämmelser

åligger honom att anskaffa, uppbära årligt ekiperingsbidrag med 180

kronor. För beställningshavare, som icke är underkastad daglig tjänstgöringsskyldighet

i den omfattning, vilken gäller för beställningshavare i allmänhet

eller som enligt särskilt medgivande äger att regelmässigt under

tjänstgöringen bära civil dräkt, må Kungl. Majit förordna, att ekiperingsbidrag

icke skall utgå, eller fastställa bidraget till det lägre belopp, som

prövas skäligt.

Bidraget utbetalas halvårsvis under de villkor och enligt de närmare bestämmelser,

som meddelas av Kungl. Majit eller, efter Kungl. Majits bemyndigande,

av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet.

52 §.

Beställningshavare äger enligt de närmare bestämmelser, som meddelas Rätt att utav

Kungl. Majit eller, efter Kungl. Majits bemyndigande, av vederbörande Dn*formspercentrala

förvaltningsmyndighet, mot ersättning från kronans förråd utbe- »edlar och

komma persedlar, som i 51 § första stycket avses, eller därför erforderliga ma*eri^ller

materialier ävensom vid kronans verkstäder låta tillverka dylika persedlar.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

Tillhandahållande

av

skyddsbeklädnad

m. m.

Ekiperings
hjälp.

Tillämpning

av vissa bestämmelser

i

2 avd.

Ersättning, varom i denna paragraf förmäles, skall motsvara kronans

självkostnadspris för materialanskaffning samt tillverkningsarbeten.

53 §.

I fråga om tillhandahållande åt beställningshavare av skyddsbeklädnad

eller annan av särskild tjänstgöring påkallad beklädnadsutrustning skola

gälla de föreskrifter, vilka meddelas av Kungl. Majit eller, enligt Kungl.

Maj:ts bemyndigande, av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet.

3 avd. Extra ordinarie fänrikar.

54 §.

Lön till extra ordinarie fänrik utgår enligt följande löneplan:

Löneplan Oc.

Löne-

grad

Löne-

klass

Ort

s g r

u p

3

A

B

C

D

E

F

G

H

I

Årslön, kr

o n o r

f

a

2,730

2,844

2,958

3,072

3,186

3,300

3,414

3,528

3,642

1

i

2,868

2,988

3,108

3,228

3,348

3,468

3,588

3,708

3,828

l

2

3,318

3,456

3,594

3,732

3,870

4,008

4,146

4,284

4,422

55 §.

Extra ordinarie fänrik äger vid antagningen uppbära ekiperingshjälp med

500 kronor.

Från åtnjutande av sådan förmån undantages dock fänrik, som tidigare

uppburit ekiperingshjälp i egenskap av underofficer på aktiv stat eller av

beställningshavare i reserven.

56 §.

För extra ordinarie fänrik skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse

stadgandena i 2 avd. 1 kap. 6 och 7 §§, 2—6 kap. samt 7 kap. 51—53 §§,

varvid beställningshavaren skall anses tillhöra 1 lönegraden av den i 5 §

intagna löneplanen Oa. Beträffande tjänstledighetsavdrag, varom stadgas i

17 §, skall iakttagas, att för löneklassen a A- och B-avdragen utgöra respektive

1 krona 40 öre och 2 kronor 80 öre.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

93

4 avd. Lönenämnd.

57 §.

För beredning av ärenden, vilka angå tillämpningen av detta reglemente

jämte därtill hörande tilläggsbestämmelser, skall finnas en lönenämnd.

Denna nämnd, i vilken löntagar-, förvaltnings- och de allmänna intressena

böra vara representerade, skall bestå av en av Kungl. Majit förordnad

ordförande samt sex likaledes av Kungl. Majit utsedda ledamöter.

Lönenämndens ordförande och ledamöter förordnas för en tid av högst

tre år i sänder. I samma ordning utses suppleanter för ordföranden och ledamöterna.

Instruktion för lönenämnden utfärdas av Kungl. Maj :t.

Utan hinder av vad nyss stadgats må Kungl. Majit, där så finnes lämpligt,

föreskriva, att här avsedda ärenden skola beredas av lönenämnd, som

inrättats för annat förvaltningsområde. Meddelas dylik föreskrift, skall tilllika

förordnas om sådan ändrad sammansättning av denna lönenämnd, att

de militära löntagarintressena bliva inom nämnden företrädda vid ifrågavarande

ärendens behandling.

5 avd. Reglementets tillämplighet.

58 §.

1 mom. Beträffande beställningshavare, vilken vid detta reglementes

ikraftträdande innehar ordinarie beställning, som i reglementet avses, skall

såsom förutsättning för reglementets tillämpning gälla, att beställningshavaren

icke före viss av Kungl. Majit fastställd tidpunkt gjort anmälan, att han icke

vill underkasta sig reglementets villkor och bestämmelser.

2 mom. Beställningshavare, å vilken reglementet erhåller tillämpning,

skall vara pliktig att underkasta sig minskning i, upphörande av eller eljest

ändrade bestämmelser rörande de förmåner eller ersättningar, örn vilka förmäles

i 26—33, 37—44 och 46—53 §§ samt i 55 §.

3 mom. Beställningshavare, å vilken reglementet erhåller tillämpning, är

jämväl pliktig att, därest de allmänna levnadskostnaderna nedgå med tio

procent eller mera i förhållande till 1935 års genomsnittliga levnadskostnader,

efter prövning av Kungl. Majit och riksdagen underkasta sig minskning

av lönen med högst fem procent av de i vederbörande löneplaner upptagna

år slönebeloppen.

Detta reglemente träder i kraft den 1 juli 1939, från och med vilken dag

vad i tidigare av Kungl. Majit utfärdad författning eller föreskrift finnes

stridande mot reglementets bestämmelser upphör att gälla, såvitt angår beställningshavare,

å vilken reglementet erhåller tillämpning.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 6 sami. Nr 230.

8

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Statsutskottets utlåtande Nr 230.

Bil. B.

Löneplan Oa.

(Officerare i allmänhet.)

Lönegrad

Löne-

O

r t

s g r

u p

3

nr

omfattar

löneklas-

klass

nr

A

B

C

D

E

F

G

H

I

serna nr

k r s 1

ö n, k

rönö

r

i

1—3

i

2,940

3,060

3,180

3,300

3,420

3,540

3,660

3,780

3,900

2

3,396

3,534

3,672

3,810

3,948

4,086

4,224

4,362

4,500

2

3-7

3

3,852

4,008

4,164

4,320

4,476

4,632

4,788

4,944

5,100

4

4,356

4,524

4,692

4,860

5,028

5,196

5,364

5,532

5,700

5

4,860

5,040

5,220

5,400

5,580

5,760

5,940

6,120

6,300

6

5,391

5,589

5,787

5,985

6,183

6,381

6,579

6,777

6,975

3

7—10

7

5,958

6,177

6,396

6,615

6,834

7,053

7,272

7,491

7,710

8

6,705

6,930

7,155

7,380

7,605

7,830

8,055

8,280

8,505

9

7,500

7,725

7,950

8,175

8,400

8,625

8,850

9,075

9,300

4

10—12

10

8,310

8,535

8,760

8,985

9,210

9,435

9,660

9,885

10,110

11

9,000

9,225

9,450

9,675

9,900

10,125

10,350

10,575

10,800

5

12-14

12

9,705

9,930

10,155

10,380

10,605

10,830

11,055

11,280

11,505

13

10,200

10,426

10,650

10,875

11,100

11,325

11,550

11,775

12,000

14

10,695

10,920

11,145

11,370

11,595

11,820

12,045

12,270

12,495

6

15

15

12,210

12,435

12,660

12,885

13,110

13,335

13,560

13,785

14,010

Löneplan UO.

(Underofficerare.)

Lönegrad

Löne-

0

r t

s g r

u p

P

nr

omfattar

löneklas- serna nr

klass

nr

A

B

C

D

E

F

G

H

I

Å r s 1

ö n, k

rönö

r

i

1—5

i

2,940

3,060

3,180

3,300

3,420

3,540

3,660

3,780

3,900

2

3,162

3,294

3,426

3,558

3,690

3,822

3,954

4,086

4,218

2

3—7

3

3,408

3,552

3,696

3,840

3,984

4,128

4,272

4,416

4,560

4

3,714

3,867

4,020

4,173

4,326

4,479

4,632

4,785

4,938

3

5-9

5

4,026

4,188

4,350

4,512

4,674

4,836

4,998

5,160

5,322

6

4,362

4,530

4,698

4,866

5,034

5,202

5,370

5,538

5,706

7 ''

4,698

4,875

5,052

5,229

5.406

5,583

5,760

5,937

6,114

8

5,034

5,220

5,406

5,592

5,778

5,964

6,150

6,336

6,522

9

5,370

5,568

5,766

5,964

6,162

6,360

6,558

6,756

6,954

398002. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1939:426 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nied förslag till miliärt avlöningsreglemente m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten