Sök i Ratio Lex

Utlåtande angående anslag till vissa kommunala läroanstalter, privatläroverk, folkskolor m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1939-05-31 · 33 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 33 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1939:233, Utlåtande angående anslag till vissa kommunala läroanstalter, privatläroverk, folkskolor m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 233.

1

Nr 233.

Ankom till riksdagens kansli den 31 maj 1939 kl. 12 m.

Utlåtande angående anslag till vissa kommunala läroanstalter,

privatläroverk, folkskolor m. m. jämte i ämnet väckta

motioner.

(2:a avd.)

I propositionen (nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov under

budgetåret 1939/40 har Kungl. Majit (åttonde huvudtiteln, punkterna 130,

132, 155, 157, 160, 178 och 257 av det vid propositionen fogade utdraget av

statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 4 januari 1939) föreslagit

riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet, som bleve riksdagen

förelagd, för budgetåret 1939/40 beräkna:

dels till Kommunala läroverk: Bidrag till kommunala flickskolor ett förslagsanslag

av 3 200 000 kronor;

dels till Kommunala läroverk: Bidrag till kommunala mellanskolor ett

förslagsanslag av 2 660 000 kronor;

dels till Privatläroverk: Bidrag till högre goss- och samskolor ett förslagsanslag

av 538 800 kronor;

dels till Privatläroverk: Bidrag till högre flickskolor ett förslagsanslag av

625 000 kronor;

dels till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor ett

förslagsanslag av 95 600 000 kronor;

dels till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare för vid statsunderstödda

sjukvårdsanstalter och vissa barnhem intagna barn i skolåldern

ett förslagsanslag av 175 000 kronor;

dels till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt föreståndarinnor och

biträdande föreståndarinnor vid skolhem och arbetsstugor ett förslagsanslag

av 250 000 kronor;

dels till Högre folkskolor: Understöd ett förslagsanslag av 1 900 000

kronor;

dels ock till Provisorisk avlöningsförstärkning åt vissa befattningshavare

vid folkskoleväsendet m. m. ett förslagsanslag av 5 500 000 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj:t i en den 31 mars 1939 dagtecknad proposition

(nr 252), under åberopande av vid propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för nämnda dag,

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 6 sami. Nr 233.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 233.

dels föreslagit riksdagen att

1. besluta, att till kommunala flickskolor, kommunala mellanskolor,

praktiska mellanskolor och högre folkskolor skall under budgetåret 1939/40

utgå statsbidrag i huvudsaklig överensstämmelse med vad av departementschefen

i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 31 mars 1939

angivits;

2. till Kommunala läroverk: Bidrag till kommunala flickskolor för budgetåret

1939/40 anvisa ett förslagsanslag av 4 050 000 kronor;

3. medgiva, att ordinarie manlig ämneslärare vid kommunal mellanskola

eller praktisk mellanskola, vilken icke äger behörighet till adjunktstjänst

vid allmänt läroverk och ej heller kan av Kungl. Maj:t tillerkännas sådan

behörighet, må, därest han den 1 mars 1927 varit ordinarie ämneslärare

vid kommunal mellanskola eller högre folkskola, från och med den 1 juli

1939 åtnjuta lön enligt 22 lönegraden;

4. till Kommunala läroverk: Bidrag till kommunala mellanskolor för

budgetåret 1939/40 anvisa ett förslagsanslag av 3 325 000 kronor;

5. besluta, att gällande bestämmelser angående statsunderstöd för budgetåret

1938/39 till statsunderstödda enskilda läroanstalter skola äga tilllämpning

jämväl för budgetåret 1939/40, dock att statsbidrag må utgå till

sammanlagt högst 155 parallellavdelningar vid samtliga statsunderstödda

privatläroverk;

6. till Privatläroverk: Bidrag till högre goss- och samskolor för budgetåret

1939/40 anvisa ett förslagsanslag av 538 800 kronor;

7. besluta, att den av 1933 års riksdag beslutade ändringen i fråga örn

beloppet av grundunderstöd till högre flickskola skall äga tillämpning jämväl

för budgetåret 1939/40;

8. till Privatläroverk: Bidrag till högre flickskolor för budgetåret 1939/40

anvisa ett förslagsanslag av 650 000 kronor; därav 30 000 kronor skola

användas till nedbringande av terminsavgifter under läsåret 1939—40 på

sätt av departementschefen i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för den 31 mars 1939 angivits under villkor, att Stockholms stad för samma

tid på sätt av departementschefen angivits bidrager med enahanda

belopp;

9. till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor för

budgetåret 1939/40 anvisa ett förslagsanslag av 120 000 000 kronor;

10. till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare för vid statsunderstödda

sjukvårdsanstalter och vissa barnhem intagna barn i skolåldern

för budgetåret 1939/40 anvisa ett förslagsanslag av 220 000 kronor;

11. till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt föreståndarinnor och

biträdande föreståndarinnor vid skolhem och arbetsstugor för budgetåret

1939/40 anvisa ett förslagsanslag av 300 000 kronor;

12. till Högre folkskolor: Understöd för budgetåret 1939/40 anvisa ett

förslagsanslag av 3 450 000 kronor;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 233.

3

dels ock återkallat sitt i årets statsverksproposition framställda förslag om

beräknade under åttonde huvudtiteln för budgetåret 1939/40 av ett förslagsanslag

till provisorisk avlöningsförstärkning åt vissa befattningshavare vid

folkskoleväsendet m. m.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren

av herrar K. Petersson och E. Andersson (I: 333) och den andra inom andra

kammaren av fröken Kerstin Hesselgren m. fl. (11:499), vari hemställts,

att riksdagen ville vidtaga sådan ändring i den genom proposition nr 252

föreslagna löneregleringen, att de icke-adjunktskompetenta manliga och

kvinnliga ordinarie ämneslärare, vilka senast från och med den 1 januari

1939 innehaft ordinarie anställning vid kommunala mellanskolor och praktiska

mellanskolor, må från och med den 1 juli 1939 åtnjuta lön efter 22

lönegraden;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren

av herr A. Löfvander m. fl. (I: 334) och den andra inom andra kammaren

av herrar G. Hallagård och A. Gustafsson i Lekåsa (II: 500), vari hemställts,

att riksdagen måtte besluta, att vad i gällande författningar om utbetalning

av statsbidrag till löner åt lärare vid folkskolor m. fl. kommunala läroanstalter

finnes stadgat om verkställande av avdrag vid slutlig redovisning

av statsbidrag för redovisningsåret av en procent av de förskjutna beloppen

skall upphöra att gälla beträffande de belopp, vilka från och med budgetåret

1939/40 förskottsvis utbetalas till skoldistrikten;

dels en inom andra kammaren av herr F. Ryling väckt motion (11:501),

vari hemställts, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla, att Kungl. Maj:t ville verkställa utredning i syfte att beträffande

fortsättningsskoleväsendet åstadkomma bestämmelser, som i allt väsentligt

överensstämma med dem, som för folkskolan äro gällande i fråga om dels

statsmyndighets befogenhet att även mot skoldistrikts bestridande fastställa

sådan organisation av folkskoleväsendet, som förutsätter anordnande av

skolskjutsar eller inackordering av skolbarn, dels ock skoldistrikts skyldighet

att till undervisning mottaga barn från annat skoldistrikt eller låta barn,

tillhörande skoldistriktet, åtnjuta undervisning i annat skoldistrikts skola;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren

av herr L. Svedberg (I: 208) och den andra inom andra kammaren av herr

E. Lindberg i Umeå m. fl. (II: 280), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta

att i skrivelse till Kungl. Majit hemställa örn utredning av frågan örn folkskoleväsendets

omorganisation i sådan riktning, att skolor av A-typ, centralskolor,

ersätta lägre skoltyper inom skoldistrikten, varvid samtidigt systemet med

skolskjutsar utvidgas, allt i syfte att bereda landsbygdens barn möjlighet

till bästa möjliga folkskoleundervisning, samt att Kungl. Majit sedermera

för riksdagen framlägger det förslag, som av utredningen kan föranledas;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 233.

dels en inom andra kammaren av herr A. De Geer i Hanaskog rn. fl.

väckt motion (11:8), vari hemställts att riksdagen ville hos Kungl. Majit

anhålla örn förslag med bestämmelser rörande fullständigt förstatligande

av folkskoleväsendet;

dels ock en inom andra kammaren av herrar L. Jonsson och L. V. Lindén

väckt motion (11:87), vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Majit ville anhålla om föranstaltande örn utredning angående möjligheterna

att bereda statsbidrag till skolskjutsar för lärjungar vid folkskolans högre

avdelning, högre folkskola, kommunal mellanskola, realskola och därmed

likställda undervisningsanstalter.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de motionsvis gjorda yrkandena,

hänvisas — i den mån desamma ej framgå av den nedan lämnade

redogörelsen —- till motionerna 11:499—501, 1:208, 11:8 och 11:87.

1. Bidrag till kommunala flickskolor.

Förslagsanslaget till Kommunala läroverk: Bidrag till kommunala flickskolor

är för budgetåret 1938/39 uppfört med 1 500 000 kronor. Genom

beslut av 1938 års riksdag genomfördes från och med den 1 januari 1939

lönereglering föi^ lärarna vid ifrågavarande skolor. Enligt propositionen nr

230/1938 beräknades anslagsbehovet för förra delen av budgetåret till 600 000

kronor och för senare delen av budgetåret till 900 000 kronor, varav 57 000

kronor för bestridande av kostnaderna för s. k. övergångslön (jfr kungörelsen

nr 661/1938, punkt 5).

Kungl. Maj:ts nu förevarande förslag innebär en anslagsökning med

(4 050 000 — 1 500 000 =) 2 550 000 kronor.

Sakligt sett innebär förslaget följande förändringar i jämförelse med nu

rådande förhållanden:

a) Den i propositionen nr 176/1939 föreslagna provisoriska löneregleringen

för nästa budgetår — vilken av utskottet i annat sammanhang

tillstyrkts — medför en betydande ökning av utgifterna å förevarande

anslag.

Enligt nämnda proposition skola de till ifrågavarande lärare utgående

avlöningsbeloppen provisoriskt anpassas efter det nya civila avlöningsreglementets

belopp och rörligt tillägg utgå enligt bestämmelserna i berörda

reglemente samt efter samma procenttal, som kommer att fastställas för

befattningshavare, underkastade sagda reglemente. De löneförmåner, som

ifrågavarande lärare nu åtnjuta i form av provisoriskt dyrortstillägg, provisorisk

avlöningsförstärkning och dyrtidstillägg, komma genom den provisoriska

löneregleringen att bortfalla utom såvitt angår befattningshavare, som

nu äro berättigade till personlig lönefyllnad och som enligt det i propositionen

framställda förslaget skola äga kvarstå å nuvarande lönestat.

b) I samband med nämnda provisoriska lönereglering föreslås ändrade

grunder för statsbidrag, avsedda att gälla provisoriskt för

nästa budgetår.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 233.

5

Enligt nu tillämpade statsbidragsgrunder, som fastställdes av 1938 års

riksdag, utgår statsbidrag med tre fjärdedelar av den avlöning, som enligt

avlöningsreglementet för lärare vid nämnda läroanstalter tillkommer lärarna,

samt av provisoriskt dyrortstillägg och provisorisk avlöningsförstärkning.

Kostnaderna för dyrtidstillägg bestridas däremot helt av staten. Det i nyssnämnda

proposition framlagda förslaget innebär i princip, att en del av

dyrtidstillägget inarbetas i de enligt avlöningsreglementet utgående fasta

lönebeloppen. Vid oförändrade statsbidragsbestämmelser skulle således skolområde

svara för en fjärdedel av jämväl den del av dyrtidstillägget, som

inarbetas i lönen. Nu förevarande löneregleringsförslag skulle sålunda medföra

en ökning av skolområdenas kostnader för lärarlönerna icke blott reellt

utan även relativt sett.

I samband härmed erinras, att skolområdenas andel i samtliga löneförmåner

enligt nu gällande löne- och statsbidragsbestämmelser beräknats utgöra

omkring 22,5 procent och statens omkring 77,5 procent.

Skolöverstyrelsen har framlagt vissa alternativa förslag till statsbidragsgrunder,

nämligen antingen att staten gäldar 75 procent av samtliga löner,

även rörligt tillägg, eller hela rörliga tillägget samt 75 procent av övriga lönekostnader

eller ock 80 procent av samtliga lönekostnader, inklusive rörligt

tillägg.

Statskontoret har framhållit, att det med hänsyn till det rörliga tilläggets

karaktär syntes riktigast, att kommunerna skulle svara för samma andel av

detta tillägg som av övriga kontanta löneförmåner. Under förutsättning att

stat och kommun även framdeles deltoge i de totala kontanta lönesummorna

i samma proportion som för närvarande, skulle statsverkets andel i kostnaderna

komma att bestämmas till 78 procent. Undantag borde dock härvid

göras för barntilläggen, för vilka staten borde helt svara.

De av myndigheterna framlagda alternativa förslagen hava av departementschefen

sammanfattats i följande tablå:

Ali. I. Statsverket gäldar 75 procent av lönekostnaderna,

inkl. rörligt tillägg ............

Alt. II. Statsverket gäldar det rörliga tillägget

och 75 procent av lönekostnaderna i övrigt . .

Alt. III. Statsverket gäldar 78 procent av lönekostnaderna,

inkl. rörligt tillägg ............

All. IV. Statsverket gäldar 80 procent av löne

kostnaderna, inkl. rörligt tillägg ............

Av de ändrade lönebestämmelserna

föranledd ökning (minskning) av

utgifterna för

statsverket

skolområdena

Kronor

Kronor

— 65 000

+ 552 000

+ 127 000

+ 360 000

+ 351 000

+ 136 000

-f 629 009

— 142 000

5117 000

Departementschefen, som ställt sig på statskontorets linje, har lör egen

del anfört:

Vid ett realiserande av alternativ I komme hela utgiftsökningen och dessutom

en del av de kostnader, som nu ankomme på statsverket, att få bäras

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 233.

av skolområdena. Detta alternativ syntes på grund härav icke kunna förordas.

Detsamma gällde alternativ IV, enligt vilket hela kostnadsökningen

stannade på statsverket, varförutom på staten komme att överskjutas en del

av de utgifter, för vilka skolområdena nu svarade. Då det förefölle rimligt,

att statsverket borde bestrida den övervägande delen av kostnaderna för

löneregleringen, ansåge departementschefen sig ej heller kunna förorda alternativ

II, trots alt detta alternativ närmast anslöte sig till de nuvarande bidragsgrunderna.

Däremot funne departementschefen sig böra i likhet med

statskontoret tillstyrka alternativ lil, vilket, såsom det redan sagda gåve

vid handen, innebure i princip oförändrad fördelning av kostnaderna mellan

statsverket och skolområdena. Emellertid förutsatte departementschefen, att

vid den definitiva reglering av lönerna för ifrågavarande lärarpersonal, som

syntes komma att vidtagas på grundval av den av chefen för finansdepartementet

i annat sammanhang i utsikt ställda utredningen, frågan örn avvägningen

av förevarande kostnader mellan staten och skolområdena upptoges

till förnyat övervägande från de utgångspunkter, som då förelåge. De av

departementschefen förordade statsbidragsbestämmelserna borde därför äga

giltighet endast under budgetåret 1939/40.

Vad departementschefen sålunda anfört i fråga om statsbidrag gällde icke

blott kommunala flickskolor utan även kommunala mellanskolor, praktiska

mellanskolor och högre folkskolor.

c) Antalet kommunala flickskolor förutsättes komma att öka från 29 till

36. Icke mindre än 6 av de nytillkommande flickskolorna

avses komma till stånd i Stockholm. I stället komma 14 privata flickskolor

att successivt nedläggas.

Frågan om nämnda kommunalisering av Stockholms flickskoleorganisation

har — ehuru icke av natur att behöva underställas riksdagen — av

departementschefen berörts, då därav följer en avsevärt ökad belastning av

förevarande anslag. Förslaget innebär inrättande av sex kommunala flickskolor,

förlagda till Södermalm, Kungsholmen, Bromma, Vasastaden, Norrmalm

och Östermalm. Av de privata flickskolorna skulle nya elementarskolan

för flickor behållas i nuvarande utformning samt Willinska och

Åhlinska skolornas gymnasier samorganiseras till ett närmast på den föreslagna

kommunala flickskolan i Vasastaden byggt enskilt gymnasium. I

mån av behov skulle staden bidraga till att möjliggöra en generell nedsättning

av terminsavgifterna i den kvarstående enskilda flickskolans clemen

tarskolavdelning.

I viss utsträckning skulle staden kunna bidraga till nedsättning av terminsavgifterna

även i de enskilda flickgymnasierna, därest en sådan åtgärd

befunnes påkallad.

Den föreslagna organisationen framgår närmare av följande sammanställning:
Sammanlagt
lärjunge
antal
Södermalms

kommunala flickskola, ersättande Lychouska skolan,

Anna Schuldheis’ skola och Södermalms läroanstalts för flickor

elementarskola, 3 sjuåriga och 1 sexårig linje, 25 avdelningar . . 720

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 233.

7

Sammanlagt

lärjunge
antal
-

Kungsholmens kommunala flickskola, ersättande Kungsholms elementarskola

för flickor, 2 linjer, förenad lärokurs, 14 avdelningar

.................................................. 400

Bromma kommunala flickskola, ersättande Äppelvikens elementarskola,

2 linjer, förenad lärokurs, 14 avdelningar.............. 400

Vasastadens kommunala flickskola, ersättande Vasa högre flickskola

samt Wallinska och Åhlinska skolornas elementarskolor,

3 linjer, förenad lärokurs, 19 avdelningar .................. 550

Norrmalms kommunala flickskola, ersättande Ateneum för flickor,

Brummerska skolan och Annaskolan-Detthowska skolan, 3 linjer,

förenad lärokurs, 19 avdelningar ...................... 550

Östermalms kommunala flickskola, ersättande Lyceums för flickor

elementarskola, Margaretaskolan, Oskars högre flickskola och

Anna Sandströms skola, 3 linjer, förenad lärokurs, 19 avdelningar

....................... 550

Nua elementarskolan för flickor å Östermalm, 2-linjig elementarskola

.................................................. 350

Departementschefen har förutsatt, att nämnda komntunalisering successivt

kommer till stånd från och med nästa budgetår.

d) För nästa budgetår föreslås jämväl ändrade regler för statsbidragets

utbekommande i syfte att bereda skolområdena möjlighet

att erhålla ökade förskott under nämnda budgetår. I samband härmed

vinnes, att belastningen å förevarande anslag för nästa budgetår bringas att

i största möjliga utsträckning överensstämma med de statsbidragsutgifter,

som belöpa å de under nästa budgetår utgående lärarlönerna.

Nu gällande bestämmelser om utbetalning av förskott å statsbidrag för

åren 1939 och 1940 återfinnas i övergångsbestämmelserna till kungörelsen

nr 754/1938 och innebära följande:

Statskontoret eller vederbörande länsstyrelse skall under januari och juli

1939 utan särskild rekvisition utbetala varje gång ett belopp, motsvarande

45 procent av det statsbidrag, som på grund av rekvisition efter avdrag

av pensionsavgifter utbetalts för redovisningsåret 1937138, alltså ett redan

förflutet redovisningsår. Befinnes under år 1939 utanordna! förskott otillräckligt,

äger skolstyrelse efter rekvisition utbekomma ytterligare förskott.

Under januari oell juli 1940 skall statskontoret eller länsstyrelsen utan särskild

rekvisition utbetala varje gång ett belopp, motsvarande 90 procent av

det statsbidrag, som på grund av rekvisition efter avdrag av pensionsavgifter

utbetalts för tiden den 1 januari—den 30 juni 1939. — Slutrekvisition av

statsbidrag för ett budgetår sker efter ingången av nästa budgetår.

Riksräkenskapsverket har nu framhållit bland annat:

Därest förskotten under juli månad 1939 och januari månad 1940 utbetalades

enligt nu angivna grunder, skulle på grund av den kostnadsökning,

som den nya löneregleringen för berörda lärarkategorier komme att

medföra å ifrågavarande anslag från och med ingången av budgetåret

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 233.

Utskottet.

1939/40, ett jämförelsevis stort belopp, avseende lönekostnaderna för sislberörda

budgetår, komma alt utbetalas först i samband med slutrekvisitionerna

under budgetåret 1940/41. Då enligt riksräkenskapsverkets uppfattning

en dylik förskjutning av kostnaderna till ett senare budgetår örn möjligt

borde undvikas, torde särskilda bestämmelser om tillhandahållande av

förskott å dessa statsbidrag under nästkommande budgetår böra utfärdas.

Förskotten syntes lämpligen böra avpassas så, att de utgjorde 90 procent

av de å statsverket belöpande lönekostnaderna för samma budgetår efter avdrag

av tjänste- och familjepensionsavdragen.

Riksräkenskapsverket finge fördenskull föreslå, alt en föreskrift meddelades

av innehåll, att varje skolstyrelse i god tid före den 1 juli 1939 skulle

till statskontoret respektive länsstyrelsen insända en uppgift å samtliga vid

utgången av vårterminen 1939 anställda såväl ordinarie som icke-ordinarie

lärare vid nu ifrågavarande skolor, med angivande av deras placering i lönehänseende

enligt nu gällande avlöningsbestämmelser. De utbetalande myndigheterna

skulle därefter med ledning av dessa uppgifter uträkna de olika

skolstyrelsernas lönekostnader för ett budgetår med tillämpning .av det blivande

avlöningsreglementets avlöningsbelopp och bestämmelser i övrigt. Såsom

förskott skulle därefter till skolstyrelsen utbetalas i juli månad 1939

ett belopp, motsvarande 45 procent av statsverkets andel av den sålunda

beräknade lönekostnaden — efter avdrag av tjänste- och familjepensionsavdragen

— för ett helt budgetår samt i januari månad 1940 ett lika stort

belopp.

Departementschefen har för sin del framhållit, att intet syntes vara att

erinra mot riksräkenskapsverkets förslag.

Den betydande höjning av förevarande anslag, som av Kungl. Maj:t för

nästa budgetår ifrågasatts, betingas till väsentlig grad av dels den av 1938

års riksdag beslutade löneregleringen för lärare vid vissa kommunala läroanstalter,

dels ock det förslag till provisorisk lönereglering för bland andra

nämnda lärare, som i propositionen nr 176/1939 framlagts för innevarande

års riksdag och av riksdagen numera bifallits. I samband med sistnämnda

lönereglering föreslås av Kungl. Maj:t en provisorisk ändring av gällande

statsbidragsgrunder, avsedd att äga tillämpning endast för nästa budgetår

och medförande, i stort sett, oförändrad fördelning mellan staten och kommunerna

av samtliga lönekostnader. Mot Kungl. Maj:ts nämnda förslag,

vilket innebär, att staten för nästa budgetår skulle gälda 78 procent av lönekostnaderna,

inklusive rörligt tillägg, har utskottet icke funnit anledning till

erinran.

Utskottet biträder jämväl i övrigt de beräkningar, som ligga till grund för

uppskattningen av det för nästa budgetår erforderliga anslagsbeloppet. Liksom

departementschefen utgår utskottet sålunda ifrån, att antalet kommunala

flickskolor kommer att öka, på sätt i propositionen antagits, och finner

särskilda bestämmelser om förskott å statsbidrag för nästa budgetår böra

utfärdas i anslutning till riksräkenskapsverkets därutinnan framställda

förslag.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 233.

9

2. Bidrag till kommunala mellanskolor.

Förslagsanslaget till Kommunala läroverk: Bidrag till kommunala mellanskolor

är nu uppfört med 2 100 000 kronor. Jämlikt beslut av 1938 års

riksdag hava för dessa skolor genomförts lönereglering från och med den

1 januari 1939. Enligt propositionen nr 230/1938 uppskattades anslagsbehovet

för förra delen av budgetåret 1938/39 — under vilken tid de förut gällande

löne- och statsbidragsbestämmelserna ägde tillämpning — till 830 000

kronor och för senare delen av samma budgetår till 1 300 000 kronor, varav

85 000 kronor belöpte på tillfälliga kostnader för s. k. övergångslön.

Kungl. Maj:ts förslag innebär en anslagshöjning med 1 225 000 kronor

eller från 2 100 000 kronor till 3 325 000 kronor, väsentligen föranledd av

lönereglering för lärarpersonalen samt av en beräknad utökning av antalet

kommunala mellanskolor från 57 till 61. I fråga om grunder för statsbidrag

föreslås enahanda bestämmelser som beträffande kommunala flickskolor.

Redogörelse för ifrågavarande grunder har lämnats ovan i samband

med behandlingen av frågan örn bidrag till kommunala flickskolor.

I detta sammanhang har departementschefen berört spörsmålet om ä n drad

löneställning för icke-adjunktskompetenta lärare

vid kommunala skolor.

Den av 1938 års riksdag beslutade löneregleringen för lärare vid kommunala

mellanskolor och andra högre kommunala skolor innebar bland annat,

att lönesättningen för de ordinarie ämneslärarna gjordes beroende av lärarkompetensens

art. Sålunda placerades adjunktsbehörig ämneslärare vid

kommunal flickskola, kommunal mellanskola och praktisk mellanskola i 23

lönegraden, medan icke-adjunktsbehörig ämneslärare vid samma skolor placerades

i 21 lönegraden (praktisk mellanskola är som bekant en specialform

av högre folkskola, närmare bestämt sådan yrkesbestämd högre folkskola,

som för fram till praktisk realexamen). För adjunktsbehörighet kräves,

att vederbörande avlagt filosofisk ämbetsexamen eller likvärdiga akademiska

prov och genomgått provår (jfr läroverksstadgan nr 109/1933, §§ 177 och

178). Lärare med nämnda examensmeriter men utan provår kan dock efter

prövning av Kungl. Majit i varje särskilt fall tillerkännas adjunktsbehörighet

och alltså erhålla uppflyttning till 23 lönegraden.

Under behandlingen av löneregleringsfrågan hade väckts förslag örn beredande

av fördelaktigare löneförmåner även åt de lärare med lägre examensmeriter,

som innehade ordinarie anställning vid ifrågavarande skolor. I anledning

av vid riksdagsbehandlingen av löneregleringsfrågan motionsvis

gjorda yrkanden i berörda syfte anförde 1938 års riksdag bland annat:

Riksdagen ansåge det icke obilligt, att i tjänst varande lärare med lägre

lärdomsmeriter än som berättigade till adjunktskompetens skulle kunna

erhålla gynnsammare lönegradsplacering än den av Kungl. Majit ifråga
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 233.

satta. Åtskilliga av dessa lärare vore synnerligen förtjänta och hade under

en lång följd av år utfört ett högt skattat arbete i de högre kommunala skolornas

tjänst.

Det vore emellertid förenat med stora svårigheter att på ett i det hela

tillfredsställande sätt avgränsa de lärare, som borde komma i åtnjutande

av gynnsammare löneförmåner. Vid ärendets behandling inom riksdagen

hade framförts olika förslag till lösningar av detta problem. Sålunda hade

ifrågasatts en utvidgning av dispensförfarandet beträffande lärare, som saknade

provår, på så sätt, att adjunktsbehörighet skulle kunna av Kungl.

Majit efter prövning i varje särskilt fall tillerkännas förtjänta ordinarie

lärare vid kommunala mellanskolor oell praktiska mellanskolor utan provår

och utan filosofisk ämbetsexamen eller därmed likvärdig examenskompelens,

under förutsättning att vederbörande lärare vid löneregleringens ikraftträdande

tjänstgjort förslagsvis minst tio eller minst femton år och att

hans lärdomsmeriter vöre godtagbara. Vidare hade under hänvisning till

att adjunkter, som vid förstatligande av kommunal mellanskola överförts

till realskola och som icke ägde formell adjunktskompetens, vid den av

1937 års riksdag beslutade läroverkslärarlöneregleringen hänförts till 22

lönegraden, den tanken framförts, att icke-adjunktsbehörig ordinarie lärare,

som vid löneregleringens ikraftträdande tjänstgjorde vid kommunal mellanskola

och praktisk mellanskola, skulle avlönas enligt 22 lönegraden under

förutsättning, att läraren vid ett eventuellt förstatligande av läroanstalten

skulle komma att hänföras till 22 lönegraden enligt grunderna för nyssnämnda

av 1937 års riksdag beslutade lönereglering. Vid bifall till det sistnämnda

förslaget skulle alltså vid förevarande skolor finnas lärare i 23

lönegraden och i 21 lönegraden samt — under en övergångsperiod — i 22

lönegraden. Även andra anordningar vore tänkbara.

Riksdagen funne sig i frågans dåvarande läge icke kunna göra något uttalande

rörande i vilken utsträckning eller på vad sätt de ifrågavarande lärarna

borde tillerkännas fördelaktigare löneställning. Frågan vore svårbedömbar

även av den anledningen, att åtgärder i antydd riktning lätt nog kunde medföra

konsekvenser i avseende å lönesättningen inom det statliga undervisningsväsendet.

Enligt riksdagens mening borde frågan tagas under förnyad

omprövning genom Kungl. Maj:ts försorg. Det vore önskvärt, att det förslag,

som kunde föranledas därav, förelädes 1939 års riksdag.

Skolöverstyrelsen har nu hemställt, att sådan ordinarie manlig ämneslärare

vid kommunal flickskola, kommunal mellanskola eller praktisk mellanskola,

som icke ägde behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk

och som vid ett eventuellt förstatligande av vederbörande skola skulle

i enlighet nied för de allmänna läroverken gällande bestämmelser placeras

i 22 lönegraden, även vid den högre kommunala skolan skulle erhålla

placering i 22 lönegraden, därest han tillträtt sin innehavande ordinarie tjänst

vid den kommunala skolan före den 1 januari 1939.

Undervisningsväsendets lönenämnd har i princip förordat den lösning av

förevarande löneställningsfråga, som överstyrelsen tillstyrkt, men med vissa

modifikationer. Sålunda förutsätter lönenämnden, att den högre löneställningen

icke skall avse lärare vid kommunal flickskola — för dessa saknade

frågan för övrigt aktualitet, då samtliga manliga lärare vid dylika skolor

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 233.

11

syntes hava avlagt akademisk examen. Vidare föreslår lönenämnden, att

den nya löneställningen skall tillkomma endast lärare, som den 1 mars 1927

innehaft ordinarie ställning. Härom har nämnden anfört följande:

Såsom förutsättning för en tillämpning av nu omhandlade förmånligare

lönevillkor hade skolöverstyrelsen bland annat uppställt, att vederbörande

lärare skulle hava tillträtt sin innehavande ordinarie tjänst vid den kommunala

skolan före den 1 januari 1939. Lönenämnden ansåge sig böra i

anledning av detta förslag bringa i erinran, att 1927 års riksdag vid genomförandet

av omorganisationen av det högre skolväsendet bifallit ett av Kungl.

Maj:t framställt förslag angående anställningsförhållandena för vissa från

kommunal mellanskola överflyttade lärare. I sådant hänseende medgav

riksdagen (skrivelse nr 262/1927, sid. 181, punkt 21), att de den 1 mars

1927 anställda ordinarie ämneslärarna vid kommunal mellanskola, som

ombildades till allmänt läroverk, skulle successivt, i den ordning Kungl.

Maj:t bestämde, såsom adjunkter respektive ämneslärarinnor överflyttas

till läroverket. Det sålunda uppställda villkoret att lärarna skulle vara anställda

den 1 mars 1927 hade härvid blivit gällande jämväl för de ämnesliirare,

som överflyttades i statstjänst först mot slutet av omorganisationsperioden,

alltså vid utgången av juni 1935. Med hänsyn till det anförda

förefölle det lönenämnden, att innehav av ordinarie anställning den 1 mars

1927 lämpligen borde fastställas såsom villkor även i nu förevarande sammanhang.

Då de vid sistnämnda tidpunkt anställda manliga ämneslärarna

utan adjunktsbehörighet numera vore adjunkter på övergångsstat i 22 lönegraden,

därest den kommunala mellanskola de tillhört ombildats till allmänt

läroverk, syntes det naturligt att låta jämväl de vid sagda tidpunkt

anställda lärare, vars läroanstalt icke förstatligats, övergångsvis uppbära

lön enligt 22 lönegraden.

Statskontoret har tillstyrkt lönenämndens förslag.

Departementschefen har för egen del anfört bland annat:

Genom skolöverstyrelsens förslag hade enligt departementschefens förmenande

de billighetssynpunkter, som på detta område syntes böra tillgodoses,

i möjligaste mån vunit beaktande. Från lärarhåll hade föreslagits, att

den ifrågasatta anordningen skulle utsträckas till att omfatta jämväl ickeadjunktslcompetenta

kvinnliga lärare. Härigenom skulle sistnämnda lärare

erhålla en gynnsammare löneställning än motsvarande lärare vid läroverken.

Departementschefen kunde icke förorda en sådan åtgärd.

Departementschefen ansåge sig böra i huvudsak tillstyrka skolöverstyrelsens

föreliggande förslag, vilket dock på av lönenämnden anförda skäl

borde begränsas till att gälla endast vederbörande lärare vid kommunala

och vid praktiska mellanskolor.

Då 1938 års riksdag torde hava åsyftat, att företrädesvis lärare med långvarig

tjänstgöring skulle komma i åtnjutande av de förbättrade löneförmånerna,

ville departementschefen tillstyrka lönenämndens förslag, att som

villkor för lönegradsuppflyttningen skulle gälla, att vederbörande den 1

mars 1927 innehaft ordinarie anställning som ämneslärare vid kommunal

mellanskola eller högre folkskola.

Departementschefen förordade alltså, att ordinarie manlig ämneslärare

vid kommunal mellanskola eller praktisk mellanskola, vilken icke ägde behörighet

till adjunktstjänst vid allmänt läroverk och ej heller kunde av

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 233.

Utskottet.

Utskottet.

Kungl. Majit tillerkännas sådan behörighet, skulle, därest han den 1 mars

1927 varit ordinarie ämneslärare vid kommunal mellanskola eller högre

lolkskola, irån och med den 1 juli 1939 åtnjuta lön efter 22 lönegraden.

Enligt från skolöverstyrelsen under hand införskaffade uppgifter syntes

omkring 50 lärare komma att beröras av det nu framlagda förslaget. Kostnaderna

för förslagets genomförande kunde för budgetåret 1939/40 uppskattas

till omkring 25 000 kronor, varav omkring 15 000 kronor skulle belasta

förevarande anslag och omkring 10 000 kronor anslaget till understöd åt

högre folkskolor.

Kungl. Maj:ts förslag örn förbättrad löneställning för vissa manliga ickeadjunktskompetenta

lärare vid kommunala mellanskolor och praktiska mellanskolor

har utskottet funnit sig kunna biträda. De av lönenämnden anförda

skälen för att såsom villkor för lönegradsuppflyttningen skall gälla,

att vederbörande den 1 mars 1927 innehaft ordinarie anställning vid kommunal

mellanskola eller högre folkskola, har utskottet i likhet med departementschefen

funnit bärande. Utskottet kan därför icke tillstyrka det i motionerna

I: 333 och II: 499 framställda yrkandet, att nyss angivna tidpunkt

i stället skulle fastställas till den 1 januari 1939. Icke heller kan utskottet

förorda, att den ifrågasatta anordningen — på sätt i nyssnämnda motioner

hemställts — skulle utsträckas att avse jämväl icke-adjunktskompetenta

kvinnliga lärare. Ett bifall till motionerna i sistberörda avseende skulle

nämligen hava till följd att ifrågavarande kvinnliga lärare skulle erhålla

en förmånligare löneställning än motsvarande lärare vid de allmänna läroverken.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet avstyrka bifall till

motionerna 1: 333 och II: 499.

Vad beträffar de av departementschefen under förevarande punkt verkställda

beräkningarna för uppskattning av det för nästa budgetår erforderliga

anslagsbeloppet, hava desamma icke givit utskottet anledning till erinran

eller uttalande.

3. Bidrag till högre goss- och samskolor.

Kungl. Maj:ts förslag innebär, att för ifrågavarande ändamål skulle utgå

samma belopp som för innevarande budgetår, eller 538 800 kronor.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag

med avseende på förevarande anslag.

4. Bidrag till högre fliekskolor.

Förevarande anslag, som för närvarande är uppfört med 1 365 000 kronor,

skulle enligt Kungl. Maj:ts förslag uppföras med 650 000 kronor, vilket

innebär en anslagsminskning med 715 000 kronor. Å ena sidan uppkommer

nämligen en anslagsminskning med omkring 745 000 kronor, betingad av

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 233.

13

planerad avveckling av ett stort antal högre flickskolor, främst i Stockholm

(jfr ovan), medan å andra sidan för nästa budgetår beräknats ett belopp av

30 000 kronor till bidrag till nedbringande av terminsavgifterna med omkring

30 å 32 procent vid de enskilda flickgymnasier i Stockholm, vilka

icke avses komma att från och med nästa budgetår avvecklas; sådant bidrag

skulle utgå till Wallin-Åhlinska gymnasiet samt gymnasierna vid nya elementarskolan

för flickor och Lyceum för flickor. Det förutsättes härvid, att

Stockholms stad bidrager med ett lika stort belopp, vilket dock i enlighet

med av staden uttalad önskan skulle under en tid av tre år få användas

till beredande av löneförbättring åt lärarpersonalen vid de ifrågavarande

skolorna.

Beträffande förslaget om anvisande av medel till nedbringande av terminsavgifterna

vid vissa enskilda gymnasier har departementschef en anfört

bland annat:

Åtgärder i ifrågasatt riktning syntes böra under nuvarande förhållanden

vidtagas allenast i den utsträckning, som direkt betingades av de ifrågasatta

skolorganisatoriska åtgärderna i Stockholm. Med hänsyn härtill funne departementschefen

sig icke böra nu tillstyrka åtgärder för nedbringande av

avgifterna vid gymnasiet vid Södermalms högre läroanstalt för flickor i

Stockholm, vilken läroanstalt avsåges skola successivt avvecklas från och

med nästa läsår, och ej heller vid Sigrid Rudebecks skola i Göteborg. Frågan

örn storleken av det allmännas bidrag till dessa och andra enskilda skolor

borde framdeles tagas under omprövning, lämpligen i samband med utredning

rörande förbättrade löneförmåner för lärarpersonalen vid sådana skolor,

vid vilken frågan örn grunderna för statens och kommunernas bidrag

till berörda skolor ej syntes kunna förbigås.

För ifrågavarande ändamål torde ett belopp av i runt tal 60 000 kronor

böra ställas till förfogande, varav hälften syntes böra bestridas av statsverket

och hälften av Stockholms stad. Vad sålunda ifrågasatts medförde

givetvis icke ändring i fråga om den för läroanstalterna nu stadgade skyldigheten

att i viss utsträckning medgiva befrielse från eller nedsättning i

avgifterna. Departementschefen hade intet att erinra mot att stadens tillskott,

örn och i den utsträckning så efter närmare omprövning befunnes erforderligt,

under en övergångstid användes till löneförbättring åt lärarpersonalen

vid de ifrågavarande skolorna utöver vad av staden för sådant ändamål

för närvarande utgåves. Dock ville departementschefen härvid knyta

den bestämda förutsättningen, att stadens bidrag senast från och med budgetåret

1942/43 i sin helhet skulle användas enbart för nedbringande av

terminsavgifterna.

Under åberopande av vad sålunda anförts föresloge departementschefen,

att under nu förevarande anslag beräknades ett belopp av 30 000 kronor

till nedbringande av terminsavgifterna vid det förenade Wallin-Åhlinska

gymnasiet samt vid gymnasierna vid nya elementarskolan för flickor och

vid Lyceum för flickor, att utgå under förutsättning att staden på sätt nyss

angivits tillsköte enahanda belopp. Det borde ankomma på staden att utan

särskilt bidrag av statsmedel tillhandahålla det anslag för nedbringande av

terminsavgifterna vid vederbörande clementaravdelningar, som vid bifall

till vad sålunda föreslagits kunde befinnas påkallat. 1 delta sammanhang

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 233.

Utskottet.

ansåge departementschefen sig böra framhålla önskvärdheten av att staden

härutöver på lämpligt sätt trädde hjälpande emellan, ifall ifrågavarande

enskilda flickläroverk i Stockholm skulle visa sig vara i behov av understöd

utöver vad som i vanlig ordning tillkomme dem. Härmed åsyftades även

Södermalms högre läroanstalt för flickor, vars gymnasium under avvecklingsperioden

kunde behöva särskilt understödjas.

Emot beviljande av 30 000 kronor för nedbringande av terminsavgifterna

vid det förenade Wallin-Åhlinska gymnasiet samt vid gymnasierna vid nya

elementarskolan för flickor och Lyceum för flickor har utskottet icke något

att erinra, under förutsättning, att Stockholms stad, på sätt departementschefen

föreslagit, tillskjuter enahanda belopp. Utskottet vill tillika understryka

det av departementschefen gjorda uttalandet, att det torde böra ankomma

på Stockholms stad att utan särskilt bidrag av statsmedel anslå

medel för nedbringande av terminsavgifterna vid vederbörande elementaravdelningar.

I likhet med departementschefen vill utskottet jämväl framhålla

önskvärdheten av att staden härutöver på lämpligt sätt träder hjälpande

emellan, därest ifrågavarande enskilda flickläroverk i Stockholm —

däribland även Södermalms högre läroanstalt för flickor — skulle visa sig

vara i behov av understöd utöver vad som i vanlig ordning tillkommer dem.

Vad departementschefen i övrigt under denna punkt anfört och föreslagit,

har icke givit utskottet anledning till erinran eller uttalande.

5. Bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor.

Under denna punkt behandlar utskottet

dels riksdagens år 1938 församlade revisorers under ecklesiastikdepartementet,

§ 44, (Del I, sid. 202—213) av deras berättelse gjorda uttalande

angående utgifterna å vissa anslag till folkskoleväsendet,

dels ock Kungl. Maj:ts i förevarande proposition nr 252 framlagda förslag

med avseende på förslagsanslaget till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning

åt lärare vid folkskolor jämte i ämnet väckta motioner.

Av förevarande proposition samt revisorernas berättelse inhämtas i huvudsak

följande:

Förslagsanslaget till bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor var för

budgetåret 1936/37 uppfört med 62 350 000 kronor. I anslutning till Kungl.

Maj:ts i proposition nr 270/1937 därom framlagda förslag beslöt riksdagen

lönereglering för folk- och småskollärare, att träda i kraft den 1 januari

1938. Anslaget beräknades enligt nämnda proposition vid oförändrade löneförhållanden

och vid i stort sett oförändrad lästid för budgetåret 1937/38

till 65 600 000 kronor. Höjningen på grund av löneregleringen uppskattades

till omkring 25 000 000 kronor för helt år räknat. Enär löneregleringen skulle

träda i kraft den 1 januari 1938, beräknades halva denna höjning, d. v. s.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 233. 15

12 500 000 kronor, falla på budgetåret 1937/38. Med hänsyn till ifrågasatta

jämkningar i gällande bestämmelser om utbetalning av förskott till skoldistrikten

begränsades emellertid den av löneregleringen föranledda anslagshöjningen

för nyssnämnda budgetår till 11 000 000 kronor, vartill kom ett

belopp av 4 000 000 kronor, belöpande på engångskostnader för s. k. övergångslön.

Anslaget uppfördes sålunda för budgetåret 1937/38 med (65 600 000

+ 11 000 000 + 4 000 000=) 80 600 000 kronor.

I enlighet med av skolöverstyrelsen verkställda beräkningar uppfördes

anslaget för innevarande budgetår med 89 500 000 kronor. Härvid uppskattades

merkostnaden på grund av löneregleringen till ovannämnda belopp,

25 000 000 kronor.

Med utgångspunkt från nu gällande lönebestämmelser har anslagsbehovet

för nästa budgetår av skolöverstyrelsen beräknats till 96 170 000 kronor, fördelade

på följande sätt:

1) Statsbidrag till avlöning åt lärare vid folk- och småskolor

........................................ kronor 96 000 000

2) Statsbidrag till avlönande av Överlärare .......... » 145 000

3) Ersättning för flyttningskostnad .................. » 10 000

4) Anordnande av försök med förstärkningsanordningar » 15 000

Summa kronor 96 170 000.

Vid beräknandet av förstnämnda post å 96 000 000 kronor har överstyrelsen

utgått ifrån att anslagsbehovet bomme att uppgå till ungefär den

dubbla summan av de verkliga utgifterna för första halvåret 1938, eller

2 X 47 997 601 = i runt tal 96 000 000 kronor.

Sedermera har överstyrelsen gjort en förnyad beräkning av anslaget, denna

gång med beaktande av den provisoriska lönereglering, som avses bliva gällande

för ifrågavarande lärare under nästa budgetår (jfr prop. nr 176/1939).

Överstyrelsens beräkningar bygga på en ingående utredning beträffande de

väntade verkliga löneutgifterna för nästa budgetår,

vilka utgifter av överstyrelsen ansetts motsvara anslagsbehovet. Beräkningarna

framgå av följande sammanställning:

1) Statsbidrag till avlöning åt lärare vid folk- och småskolor

........................................ kronor 126 827 255

2) Statsbidrag tili avlönande av Överlärare .......... » 145 000

3) Ersättning för flyttningskostnad ................ » 10 000

4) Anordnande av försök med förstärkningsanordningar » 21 200

Summa kronor 127 003 455.

Gentemot dessa beräkningar har riksräkenskapsverket anmärkt, att i beloppet

(i avrundat tal) 127 000 000 kronor även inginge kostnad för vissa

kvinnliga lärares uppflyttning i högsta löneklassen med i runt tal 2 500 000

kronor. Enligt propositionen nr 176/1939 skulle emellertid dylik uppflyttning

ej nu ske, varför de verkliga löneutgifterna för nästa budgetår kommc att

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 233.

stanna vid skillnaden mellan dessa belopp eller 124 500 000 kronor, avrundat

till 125 000 000 kronor.

*

På grund av gällande bestämmelser om rekvisition och

utbetalning av statsbidrag till ifrågavarande löneutgifter hava

under de år, som närmast följt på den från och med år 1938 genomförda

löneregleringen, uppstått svårigheter med avseende på anslagsberäkning och

budgetredovisning i fråga örn förevarande anslag.

Rekvisitionsförfarandet är anordnat så, att slutavräkning mellan statsverket

och kommunerna sker först efter utgången av vederbörande redovisningsår.

Emellertid erhålla kommunerna under det löpande budgetåret förskott

av statsmedel i avbidan på slutavräkningen. Dylikt förskott utbetalas

två gånger per redovisningsår, nämligen dels i juli, dels i påföljande januari.

Det förskott, som utbetalas i juli, skall uppgå till 45 °/o av det till kommunen

under det näst sista budgetåret utbetalade statsbidraget (d. v. s. samma

belopp, som utbetalats i januari under det löpande kalenderåret). Det påföljande

januari utbetalade förskottet utgör 45 °/o av det för det senast förflutna

budgetåret utbetalta statsbidraget.

Till följd av dessa utbetalningsföreskrifter komma alla under ett visst

budgetår inträffande utgiftsstegringar att ur budgetredovisningssynpunkt

förskjutas till ett följande budgetår. Därest dessa stegringar äro av normal

natur, medför detta icke några större olägenheter. Då större utgiftsstegringar

äga rum, exempelvis vid en lönereglering, skulle dylika olägenheter emellertid

inträffa, därest särskilda anstalter icke vidtoges. Dylika anstalter vidtogos

vid 1937 års lönereglering, ehuru — såsom senare visade sig —

mindre effektiva.

I övergångsbestämmelserna till kungörelsen nr 999/1937 intogs sålunda

en bestämmelse med syfte att bereda skoldistrikten möjlighet att erhålla

extra förskott till mötande av den i samband med löneregleringen väntade

utgiftsstegringen under första och andra halvåren 1938. Därest det jämlikt

eljest gällande regler i januari 1938 utbetalade förskottet (d. v. s. = 45 °/o

av statsbidraget för redovisningsåret 1936/37) befunnes otillräckligt, skulle

sålunda vederbörande kommun äga på rekvisition utfå ytterligare förskott.

Dessa förskott beräknades komma att uppgå till 11 000 000 kronor, eller i

runt tal 90 %> av den i anledning av löneregleringen beräknade merkostnaden

under första halvåret 1938.

Ett jämförelsevis stort antal skoldistrikt synes emellertid icke hava utnyttjat

möjligheten att erhålla ytterligare förskottsmedel för år 1938, varför

å det för budgetåret 1937/38 uppförda anslaget enligt budgetredovisningen

uppstått en besparing å i runt tal 3 865 000 kronor.

Riksdagens revisorer hava uppmärksammat detta förhållande samt

verkställt en utredning i syfte att påvisa orsakerna till uppkomsten av

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 233.

17

nämnda besparing. Av nämnda utredning framgår —- förutom den ovan

angivna orsaken till besparingen — att de verkliga kostnaderna under budgetåret

1937/38 uppgått till följande belopp:

Bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor

Enligt

budgetredo-

visningen.

Bokförda

belopp

På budgetåret belöpande verkliga kostnader

För tiden

1937

För tiden

Vi—30/« 1938

Övergångs-

lön

Summa

verkliga

kostnader

Kronor

76 734 558: 61

31 487 800: —

47 875 000: —

5 902 400: —

85 265 200: —

Vid löneregleringen hade kostnaden för lärarlöner per halvår — frånsett

övergångslön — beräknats till allenast 45 575 000 kronor, varför de verkliga

kostnaderna överstigit de beräknade med (47 875 000—45 575 000 =)

2 300 000 kronor, d. v. s. för helt budgetår 4 600 000 kronor. Beträffande

övergångslönen hade densamma uppgått till 1 900 000 kronor mer än beräknat.

Revisorerna hava jämväl uppmärksammat, huru belastningen å anslagen

till dyrtidstillägg åt lärare vid vissa statsunderstödda undervisnings- m. fl.

anstalter samt till provisorisk avlöningsförstärkning åt vissa befattningshavare

vid folk- och småskoleväsendet under budgetåret 1937/38 förhållit

sig till gjorda anslagsberäkningar. Å det förstnämnda anslaget hade sålunda

uppstått en brist å cirka 5 667 000 kronor och å det senare en besparing

å omkring 2 282 000 kronor.

Revisorerna hava sammanfattat sina iakttagelser på följande sätt:

De största avlöningsanslagen i riksstaten äro de, som avse avlöning och

dyrtidstillägg åt folk- och småskollärare. Med hänsyn till den betydelsefulla

roll, dessa anslag sålunda spela i statsfinansiellt hänseende, hava revisorerna

ansett det vara av särskilt intresse att undersöka beräkningen och

redovisningen av dessa anslag ävensom ägna någon uppmärksamhet åt de

faktorer, som påverka belastningen å dessa anslag i budgetredovisningen.

Revisorerna hava ansett en dylik undersökning vara desto mera påkallad

som ökade krav på bidrag av statsmedel gjort sig gällande på grund av den

från och med år 1938 genomförda löneregleringen för folk- och småskollärare.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har å anslaget till avlöning

åt lärare vid folkskolor en betydande besparing enligt budgetredovisningen

uppkommit, under det att anslaget till dyrtidstillägg utvisar ett avsevärt

underskott. Vad först beträffar besparingen å avlöningsanslaget vilja revisorerna

framhålla, att denna besparing endast är skenbar. Därest förskott

till avlöningar rekvirerats i den omfattning, sorn författningsenligt kunnat

äga rum, skulle anslaget hava betydligt överskridits. Ännu större .skulle detta

överskridande av anslaget hava blivit, därest de verkliga kostnaderna för

budgetåret kommit till synes i budgetredovisningen. Den i budgetredovisningen

angivna besparingen har sålunda uppkommit genom att kostnader,

Ullum!/ till riksdagens protokoll 1031). 6 sami. Nr 233. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 233.

som bort belasta budgetåret 1937/38, i avsevärd omfattning överflyttats på

nästföljande budgetår. Därest förskotten under innevarande budgetår skulle

närmare anpassas efter storleken av de verkliga utgifterna, torde anslaget

komma att betydligt överskridas.

Vad angår det i budgetredovisningen uppkomna överskridandet av anslaget

till dyrtidstillägg åt lärare vid vissa statsunderstödda undervisningsm.

fl. anstalter kan detta överskridande i viss mån förklaras därav, att den

särskilda slutavräkning av dyrtidstillägget, som verkställts för tiden 1 juli

—31 december 1937, medfört en belastning å anslaget för 1937/38, som

annars skolat komma till synes först under nästföljande budgetår. Vidare

hava de för tiden 1 januari—30 juni 1938 utbetalda förskotten icke reducerats

med hänsyn till de från och med år 1938 ändrade grunderna för dyrtidstilläggets

beräkning. Förskotten för sistnämnda tid hava emellertid enligt

den verkställda utredningen icke överstigit de verkliga utgifterna för

dyrtidstillägget.

Beträffande anslaget till provisorisk avlöningsförstärkning åt befattningshavare

vid folkskoleväsendet hava å detsamma knappast förekommit några

utgifter under budgetåret. Å det anvisade beloppet, 2 420 000 kronor, har

därför uppstått en besparing av 2 282 104 kronor 88 öre. Detta beror på att

några förskott å dylika avlöningsförmåner icke rekvirerats av vederbörande

skoldistrikt under första halvåret 1938. Då på grund härav så gott som hela

kostnaden för provisorisk avlöningsförstärkning under tiden 1 januari—30

juni 1938 kommer att belasta motsvarande anslag för budgetåret 1938/39,

torde jämväl beträffande detta anslag ett betydande anslagsöverskridande

vara att påräkna under innevarande budgetår.

I detta sammanhang vilja revisorerna även framhålla, att såvitt framgår

av de från länsstyrelserna infordrade uppgifterna angående de verkliga kostnaderna

för dessa avlöningsförmåner, de i samband med löneregleringens

framläggande verkställda beräkningarna av kostnaderna för avlöning och

dyrtidstillägg under första halvåret 1938 synas hava varit väl låga. Särskilt

har detta varit fallet i fråga om de beräknade kostnaderna för övergångslönen,

beträffande vilken de verkliga kostnaderna torde uppgå till ett nära

50 procent högre belopp än det beräknade. Revisorerna vilja emellertid fästa

uppmärksamheten på att de härvid icke bortse från att i förevarande fall

stora svårigheter förelegat att på förhand uppskatta kostnaderna första gången

efter genomförandet av denna omfattande lönereglering.

Enligt vad som framgår av den verkställda utredningen, komma avsevärda

belopp att utbetalas och redovisas mot budgeten under annat budgetår

än som varit avsett, då anslaget beviljades. Till följd härav uppstå givetvis

svårigheter att vid uppgörandet av statsregleringen överblicka möjligheterna

att balansera budgeten. Bortsett från att det måste anses vara otillfredsställande,

att budgetredovisningen i fråga om dessa betydande anslag bibringar

en så felaktig uppfattning örn de verkliga utgifterna under budgetåret,

som nu är fallet, måste det jämväl betecknas som ett betänkligt missförhållande,

att den av riksdagen beslutade statsregleringen för ett visst budgetår

genom uppenbart oriktiga anslagsbelastningar kan komma att till

väsentlig del förryckas.

Revisorerna vilja i detta sammanhang även framhålla de svårigheter, som

för närvarande föreligga att på ett fullt tillfredsställande sätt överblicka den

närmare dispositionen av dessa avsevärda anslagsbelopp. På grund av att

för närvarande ett stort antal myndigheter äga att verkställa utbetalningar

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 233.

19

från dessa anslag, förekomma nämligen skiftande tillvägagångssätt ifråga

örn såväl utbetalandet av medlen som redovisandet av de gjorda utbetalningarna.

Sålunda huva revisorerna iakttagit, hurusom vissa myndigheter

utbetalat föreskrivna förskott av statsbidrag i full utsträckning, under det

att andra myndigheter endast kommit att utbetala jämförelsevis ringa belopp,

på grund av underlåtenhet från skoldistriktens sida att rekvirera dem

författningsenligt tillkommande förskottsbelopp. Vidare hava fall iakttagits,

då vederbörande skoldistrikt ännu icke erhållit slutavräkning å statsbidrag

för budgetåret 1936/37. Revisorerna hava erhållit ett bestämt intryck av att

utbetalandet och redovisandet av dessa anslag ske efter mycket oenhetliga

grunder, vilket jämväl torde hava bidragit till den bristfälliga redovisningen

av dessa anslag.

Slutligen hava revisorerna uppmärksammat, att Kungl. Maj:t i fråga om

anslaget till avlöning åt lärare vid folkskolor föreskrivit, att utgifterna under

anslaget skola redovisas under vissa angivna anslagsposter, för vilka revisorerna

förut redogjort. En fullt tillfredsställande redovisning under olika

anslagsposter av detta anslag lärer emellertid icke kunna verkställas med

nuvarande tillvägagångssätt i fråga om utbetalandet och redovisandet av

statsbidragen till folkskollärarnas löner. Det förhåller sig nämligen för närvarande

så, att de till skoldistrikten utgående förskotten icke komma att

slutligt redovisas å riksstatsanslaget förrän budgetåret efter det utbetalningen

ägt rum, oaktat de förskotterade beloppen avsett kostnaderna för det

budgetår, under vilka de utbetalts. De i budgetredovisningen angivna utgifterna

å anslaget komma sålunda med nuvarande redovisningsförfarande

att avse dels av länsstyrelserna direkt å anslaget bokförda utgifter, hänförliga

till föregående budgetår, dels ock huvudparten av de under löpande

budgetåret utbetalda förskotten. Det måste givetvis framstå såsom synnerligen

betänkligt, att i fråga om ett av de största anslagen å riksstaten någon

exakt fördelning av anslaget å olika anslagsposter icke kan erhållas direkt

ur myndigheternas räkenskaper. Till följd härav komma länsstyrelsernas

redovisning av utgifterna att hänföra sig till en statuppställning, som avser

ett äldre budgetår än det, under vilket redovisningen och bokföringen

äga rum.

Vad sålunda förekommit hava revisorerna funnit vara av den anmärkningsvärda

beskaffenhet att de velat därå fästa riksdagens uppmärksamhet.

Yttranden över revisorernas uttalande hava avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket

och skolöverstyrelsen (Del II, sid. 191—197).

Riksräkenskapsverket har därvid erinrat, att 1937 års riksdag i skrivelse

nr 311 i anledning av riksdagens år 1936 församlade revisorers berättelse

anhållit, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för åstadkommande av en

omläggning av det hittills tillämpade utbetalningssättet av statsbidrag till

avlönande av lärare vid folk- och småskolor m. fl. läroanstalter. Vidtagandet

av en reform på området syntes böra föregås av en närmare utredning.

Den 30 december 1937 anbefallde Kungl. Majit riksräkenskapsverket och

skolöverstyrelsen att verkställa den av riksdagen begärda utredningen. Därefter

hade emellertid särskilda inom ecklesiastikdepartementet tillkallade

sakkunniga i avgivet betänkande den 13 juni 1938 angående skolöverstyrelsens

organisation lill närmare behandling även upptagit frågan örn ändrade

grunder för utbetalningsväsendet i fråga örn anslagen till olika undervisningsändamål

och därvid jämväl avgivit förslag rörande ändrade bestäm
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 233.

melser för utbetalandet och redovisandet av olika löneanslag till folkskoleväsendet.

Sistnämnda uppgifter skulle jämlikt de sakkunnigas förslag centraliseras

hos en särskild kameral byrå inom skolöverstyrelsen. Enligt riksräkenskapsverkets

uppfattning borde för erhållande av en tillfredsställande

redovisning av ifrågavarande anslag först och främst det nuvarande förskottssystemet

avvecklas samt utgifterna avföras direkt å vederbörande avlöningsanslag,

därvid tillika borde tillses, att utgifterna komme att redovisas

det år de avsåge. Erfarenheterna under de senaste budgetåren gåve enligt

riksräkenskapsverkets mening otvetydigt vid handen, att den nuvarande

organisationen av skolväsendets kamerala förhållanden icke kunde anses

lämpad att åstadkomma en tillfredsställande redovisning och förvaltning av

anslagen till undervisningsändamål. Det syntes otvivelaktigt för närvarande

förhålla sig så, att lill följd av bristande kameral organisation felaktigheter

förekomme såväl i fråga örn beräknandet av riksstatsanslagen till undervisningsändamål

som beträffande redovisningen av dessa anslag. Det vore därför

önskvärt att rättelse härutinnan snarast möjligt komme till stånd genom

inrättandet i enlighet med nämnda sakkunnigas förslag av en kameral byrå

i skolöverstyrelsen.

Av en inom finansdepartementet upprättad promemoria, återgiven i förevarande

proposition, inhämtas i huvudsak, att de av revisorerna berörda förhållandena

beträffande utbetalandet av förskott under övergångsåret efter

löneregleringens ikraftträdande beräknas komma att förorsaka ett överskridande

av innevarande års bidragsanslag med c:a 4 000 000 kronor och en

merbelastning för nästa budgetår — utöver det belopp som vid stabila förhållanden

skulle utgått — av omkring 9 000 000 kronor. Sistnämnda belopp

föreslås nu enligt promemorian genom utfärdande av särskilda bestämmelser

angående utbetalande av extra förskott under juni

månad 1939 skola utanordnas redan innevarande budgetår och alltså

komma att belasta sistnämnda budgetårs bidragsanslag.

Sistnämnda förslag har biträtts av statskontoret och riksräkenskapsverket

liksom ock av departementschefen.

Beträffande anslagsberäkningarna för nästa budgetår

inhämtas av propositionen bland annat:

Enligt vad ovan nämnts, hava de verkliga lönekostnaderna för nästa budgetår

av riksräkenskapsverket beräknats till c:a 125 000 000 kronor. Därest

nu gällande rekvisitions- och förskottsförfarande bibehölles oförändrade,

skulle emellertid anslagsbehovet för nästa budgetår enligt riksräkenskapsverket

bliva följande:

Slutavräkning för budgetåret 1938/39 .................... kr. 14 000 000

90 % av statsbidraget för första halvåret 1938, minus pensionsavgifter

........................................ » 41 000 000

45 % av statsbidraget för budgetåret 1938/39, minus pensionsavgifter

............................................ » 40 000 000

Summa kr. 95 000 000

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 233.

21

Enligt riksräkenskapsverkets uppfattning torde det emellertid vara nödvändigt,

att de förskott, vilka skulle utbetalas i juli månad 1939 och januari

månad 1940, anpassades efter de verkliga kostnaderna för ifrågavarande

lärarlöner, enär i annat fall ett avsevärt belopp, avseende de å budgetåret

1939/40 belöpande lönekostnaderna, komme att belasta anslaget för budgetåret

1940/41. Riksräkenskapsverket har i sådant syfte förutsatt, att en o mläggning

av förskottsbestäm melserna för nästa budgetår

skulle ske av innebörd, att förskotten skulle beräknas — icke såsom

nu å ett förflutet budgetårs utgifter — utan å de beräknade verkliga kostnaderna.

Vid sådant förhållande kunde anslagsbelastningen för nästa budgetår

beräknas till 120 000 000 kronor.

Departementschefen har biträtt riksräkenskapsverkets anslagsberäkningar

samt förutsatt att särskilda bestämmelser om ^anordnande av förskott under

nästa budgetår skola av Kungl. Maj:t utfärdas i anslutning till riksräkenskapsverkets

förslag. 1 det beräknade anslagsbeloppet inginge jämväl

de av överstyrelsen angivna utgifterna för vissa särskilda ändamål. Mot

överstyrelsens förslag i dessa hänseenden hade departementschefen intet

att erinra.

Departementschefen har vidare berört frågan om det s. k. p r o c e n tavdraget.

Riksräkenskapsverket har erinrat, att enligt gällande bestämmelser skulle

vid den slutliga utanordningen av statsbidraget avdragas de förskottsvis utbetalda

beloppen jämte en procent av desamma. Vidare erinras, att frågan

örn procentavdragets avskaffande tidigare varit föremål för övervägande.

I skrivelse den 25 maj 1937, nr 311, i anledning av riksdagens år 1936 församlade

revisorers berättelse, anförde riksdagen sålunda under punkt 10,

bland annat, följande: Fråga hade uppkommit, huruvida icke i samband

med löneregleringen för folk- och småskollärarpersonalen en omläggning av

det hitintills tillämpade utbetalningssättet av statsbidrag till nämnda personal

borde vidtagas. Då enligt löneregleringen i fråga lönerna skulle komma

att utbetalas månadsvis i efterskott, syntes det påkallat, att för varje månad

avpassad del av statsbidraget även utbetalades månadsvis. Genom en sådan

anordning skulle de skäl bortfalla, som föranlett procentavdrag vid den

slutliga utbetalningen av statsbidrag för redovisningsåret. Riksdagen funne

för sin del detta förslag vara ur flera synpunkter att förorda framför ett av

statsrevisorerna framfört förslag örn sänkning av procentavdraget. Detsamma

syntes lämpligen kunna genomföras ej blott för folk- och småskollärarpersonalens

vidkommande utan även beträffande (ivriga lärarkategorier,

i fråga örn vilka enahanda bestämmelser angående förskottsutbetalningar

av statsbidrag gällde. En dylik reform borde emellertid föregås av en

närmare utredning. Riksdagen anhölle alltså, att Kungl. Majit måtte vidlaga

åtgärder för åstadkommande av en omläggning av det hittills tillämpade utbetalningssättet

av statsbidrag till avlönande av lärare vid folk- och småskolor

m. fl. läroanstalter.

Riksräkenskapsverket erinrade vidare, att den av riksdagen begärda ul
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 233.

redningen nu förelåge i det av sakkunniga avgivna förslaget om skolöverstyrelsens

organisation (jfr ovan).

Enligt riksräkenskapsverkets uppfattning torde det emellertid få anses

lämpligt att i samband med den nya lönereglering, som från och med budgetåret

1939/40 skulle komma till stånd för folkskollärarna, taga ställning till

frågan om icke det s. k. procentavdraget för framtiden skulle kunna helt

bortfalla, vilken fråga torde kunna lösas självständigt utan samband med

utbetalningsförfarandets ordnande i övrigt. Riksräkenskapsverket ansåge för

sin del, att, då staten numera principiellt övertagit samtliga kostnader för

lärarnas löner, det knappast kunde anses påkallat, att på grund av de nu

gällande föreskrifterna om tillhandahållande av förskott å dessa statsbidrag

åt skoldistrikten staten räknade sig tillgodo ränta å de sålunda förskotterade

beloppen.

Departementschefen har förklarat, att ehuru han funne starka skäl tala

för riksräkenskapsverkets uppfattning, han dock med hänsyn till den ståndpunkt,

som av riksdagen intagits i denna fråga, ansåge det lämpligast, att

denna fråga vunne sin lösning i samband med en övergång till ett system med

utbetalning av statsbidrag till lärarlöner månadsvis. Departementschefen

ville därför icke nu framställa förslag örn avskaffande av ifrågavarande

procentuella avdrag vid slutavräkning å statsbidrag. Framhållas borde även,

i anslutning till ett av riksräkenskapsverket i dess utlåtande gjort uttalande,

att vid en eventuell omläggning av utbetalningsförfarandet jämväl torde böra

upptagas till närmare övervägande frågan om fastställande av särskild avlöningsstat

för detta och därmed jämförliga anslag. Av tekniska skäl läte

det sig icke göra att under nuvarande förhållanden genomföra en sådan ur

många synpunkter önskvärd anordning.

I detta sammanhang har departementschefen till behandling upptagit vissa

ärenden, som visserligen icke påverka anslagsberäkningarna, men ansetts

lämpligen böra beröras i samband därmed.

Departementschefen har sålunda förklarat sig intet hava att erinra mot

bifall till en av Stockholms folkskoledirektion gjord hemställan örn medgivande,

att en folkskollärare vid stadens folkskolor i egenskap av föreståndare

för hjälpklasser måtte, utan hinder av bestämmelserna i avlöningsreglementet

den 30 september 1937 för lärare vid folk- och småskolor, få

från och med den 1 juli 1938 åtnjuta inskränkning i sin undervisningsskyldighet

till 12 veckotimmar. Därest riksdagen icke framställde någon erinran

häremot, borde det ankomma på Kungl. Majit att meddela erforderliga bestämmelser.

Vissa likartade fall kunna tänkas uppkomma. Departementschefen

ansåge sig böra här utgå från att Kungl. Majit skulle äga att, efter prövning

av de i varje särskilt fall föreliggande förhållandena, utan riksdagens

hörande meddela undantag från gällande bestämmelser rörande undervisningsskyldighetens

omfattning. Departementschefen förutsatte dock självfallet,

att återhållsamhet komme att iakttagas vid prövning av framställningar

av denna art.

Stockholms folkskoledirektion hade vidare i skrivelse den 2 februari 1939

gjort framställning örn vidtagande av åtgärder för att möjliggöra statsbidrag

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 233.

23

till avlönande av s. k. reservvikarier. I skrivelsen framhölles, att det i en stad

av Stockholms storlek — med 1 162 lärare vid folk- och småskolor rinder

innevarande läsår — funnes ett stadigvarande behov av lärare, som kunde

inträda i tjänstgöring vid uppkommande sjukdomsfall eller andra hinder för

de fast anställda lärarna. Alltsedan år 1908 hade därför staden för ändamålet

anställt ett antal manliga och kvinnliga lärare. Under tider, då sistnämnda

lärare icke hade vikariatstjänstgöring, kunde de efter skolledningens

anvisning ijänstgöra i stället för andra lärare, som därigenom fått tillfälle

att åhöra lektioner i andra skolavdelningar. För de tider av anställningsperioden,

då reservvikarierna icke hade förordnande för tjänstledig lärare, hade

de åtnjutit ersättning av stadens medel såsom extra ordinarie eller vikarierande

lärare. Under tider, då de på grund av sjukdom icke kunde tjänstgöra,

ägde de alltså uppbära avlöning enligt de grunder, som gällde för extra

ordinarie lärare. Detsamma tillämpades vid förbud mot tjänstgöring till förekommande

av smittfara samt vid havandeskap eller barnsbörd. Då genom

statsmakternas försorg åtgärder icke vidtagits för att fylla behovet i förevarande

avseende, hade staden nödgats att även efter genomförandet av

1937 års lönereglering för lärarpersonalen vid folk- och småskolor själv sörja

för upprätthållande av det rådande vikariesystemet. Då detta system vore

både nödvändigt och lämpligt, hemställdes om motsvarande statliga åtgärder.

Departementschefen hade ansett sig böra här beröra nyssnämnda fråga

med hänsyn därtill, att det syntes i viss mån tveksamt, om förfarandet stöde

i god överensstämmelse med gällande statsbidragsbestämmelser. Emellertid

torde anordningen få tills vidare tillämpas men frågan tagas under övervägande

i samband med den utredning om lärarnas vid folk- och småskolor

avlöningsförhållanden, som enligt vad chefen för finansdepartementet i

annat sammanhang föreslagit borde föregå lärarnas inordnande under civila

avlöningsreglementet. Därvid borde uppmärksammas jämväl huruvida det

i andra större städer varit erforderligt att vidtaga åtgärder av antydd art.

Vidare hade Sveriges överlärarförbund hemställt, att Överlärare i skoldistrikt

måtte tillsättas av skolöverstyrelsen och inordnas i det statliga lönesystemet

samt att framställning i ämnet måtte göras till 1939 års riksdag.

För egen del funne departementschefen det ur olika synpunkter önskvärt,

att överlärarinstitutionen fastare inordnades i skoladministrationen. Frågan

syntes emellertid böra närmare utredas, och departementschefen ansåge sig

därför icke böra nu påkalla åtgärder av den innebörd, som av överlärarförbundet

ifrågasatts.

Till Kungl. Maj:ts prövning förelåge härförutom två ärenden angående

befrielse från fortsättningsskolplikt för clever, som genomgått åttaårig folkskola,

det ena avseende Mariestads skoldistrikt och det andra Jönköpings

skoldistrikt. Dessa båda ärenden syntes med hänsyn till deras principiella

innebörd böra här beröras.

Mariestads skoldistrikt hade anhållit dels om tillstånd att vid distriktets

folkskola, som omfattade sju klasser, inrätta en obligatorisk åttonde klass,

dels ock, vid bifall till nämnda framställning, örn befrielse för skoldistriktet

att anordna fortsättningsskola.

Jönköpings skoldistrikt hade anhållit, att vid distriktets skolor, som jämväl

omfattade sju klasser, måtte få inrättas en frivillig åttonde årsklass samt att

de lärjungar, som komme att genomgå dylik klass, måtte befrias från dem

eljest åliggande fortsättningsskolplikt.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr 233.

Befrielse från skyldighet för skoldistrikt att anordna fortsättningsskola,

därest folkskolan omfattade åtta obligatoriska årsklasser, syntes ej rubba

den fran fortsättningsskolans tillkomst godtagna regeln örn en sammanlagd

undervisningstid i folk- och fortsättningsskola av minst åtta år. Vare

sig„ folskolan vore anordnad på detta sätt eller såsom sjuårig folkskola med

ettårig högre avdelning borde emellertid tillses, att undervisningen i den

åttonde klassen eller högre avdelningen så ordnades, att i densamma inhämtades

så mycket av det för ifrågakommande typ av fortsättningsskola särskilt

föreskrivna kunskapsstoff, som eljest skulle hava inhämtats i fortsättningsskolan.

Härigenom erhölles anslutning till ett av 1928 års riksdag i skrivelse

nr 168 gjort uttalande rörande förkortad fortsättningsskola för lärjungar,

som genomgått cn årskurs i folkskolans högre avdelning. Det borde ankomma

på Kungl. Majit att, om riksdagen lämnade vad nu anförts utan erinran,

vidtaga erforderliga åtgärder. Lämpligen borde generella föreskrifter

meddelas av det innehåll, som av departementschefen antytts.

Innan det nu gällande avlöningsreglementet för lärare vid folk- och småskolor

trätt i kraft, hade lärarpersonalen på vissa håll åtnjutit särskilda kommunala

löne- eller pensionsförmåner. Sedan lärarna genom den senaste

löneregleringen tillförsäkrats dyrortsgrupperade löner, finge dylika kommunala

löne- och pensionsförmåner i princip icke längre utgivas.

I fråga örn de kommunala pensionsförmånerna hade viss tvekan uppkommit

angående lärarens och kommunens inbördes rättigheter och skyldigheter

efter löneregleringen i de fall, då läraren enligt kommunens bestämmelser

erlagt avgifter för pensionsförmånerna i fråga. Den utredning, som

i anledning härav igångsatts, hade ännu icke hunnit slutföras. Emellertid

ansåge departementschefen sig kunna utgå ifrån, att, därest utredningen

skulle visa, att kommunerna borde och vore beredda att erlägga viss av

Kungl. Majit godkänd gottgörelse för de av lärarna erlagda pensionsavgifterna,

gällande statsbidragsbestämmelser icke utgjorde hinder för kommunerna

att utbetala dylik gottgörelse.

Till stöd tor det i motionen 11:501 gjorda yrkandet har anförts:

I propositionen nr 252 framhålles, att det råder oklarhet angående fortsättnings

skolplikten för lärjungar, som genomgått en ettårig högre avdelning,

byggd på obligatorisk sjuårig folkskola eller fler än sju obligatoriska

årsklasser i folkskolan, varför frågan härom underställes riksdagen. Men

även i vissa andra avseenden saknas erforderliga bestämmelser om fortsättningsskolpliktens

fullgörande och om fortsättningsskolornas lämpliga organisation.

Särskilt i ett par här nedan berörda avseenden är det önskvärt,

att riksdagen giver tillkänna sin mening, så att föreskrifter kunna utfärdas

i samband med de förtydligande bestämmelser rörande fortsättningsskolväsendet,

som enligt vad som framhålles i propositionen äro påkallade.

Allt eftersom en sjunde årsklass inrättas i folkskolan, blir fortsättningsskolkursen

ettårig. Därav följer, att antalet lärjungar i fortsättningsskolan

starkt minskas, och att flerstädes en vida längre gående centralisering av

fortsättningssskolväsendet än den hittills genomförda blir önskvärd och nödvändig.

Av lätt förklarliga skäl vill ortsbefolkningen icke sällan bibehålla

fortsättningsskolan å orten, även då detta på grund av det ringa barnantalet

varken från undervisnings- eller ekonomisk synpunkt kan anses försvarligt.

Beträffande folkskolan äger i liknande fall domkapitlet eller skolöver
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 233.

25

styrelsen på grund av beslut av 1935 års riksdag befogenhet att även mot

skoldistriktets bestridande fastställa sådan organisation av skolväsendet, att

skolskjutsar eller inackordering av skolbarnen blir nödvändig. Skoldistriktet

blir härigenom skyldigt vidtaga erforderliga åtgärder för barnens förande

till skolan, och härigenom blir det möjligt att ordna distriktets folkskolor

på ett rationellt sätt och att indraga obehövliga folkskolor. De i folkskolestadgan

§ 10 mom. 3 intagna bestämmelserna härom hava ingen motsvarighet

i fortsättningsskolstadgan. Då frånvaron där av dylika bestämmelser

vållar tveksamhet "och undanskjutande av lämpliga centraliseringsåtgärder

beträffande fortsättningsskolan, bör riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla örn utredning i syfte att för fortsättningsskolan åstadkomma bestämmelser,

som motsvara "de i förevarande avseende för folkskolan gällande.

Statsbidrag till bestridande av kostnaderna för skolskjutsar eller inackordering

utgår, då så erfordras, även för lärjungar i fortsättningsskolan.

Beträffande såväl folkskolan som fortsättningsskolan inträffar icke sällan,

att den skola, som ligger närmast barnens hem, eller till vilken barnen av

annan anledning lämpligast bör hänvisas, är belägen i ett annat skoldistrikt

än barnets hem. Förhållandet har ofta medfört betydande olägenheter i

form av alltför långa skolvägar, då barnen måste hänvisas till någon det

egna distriktets skola, eller också har en strängt taget obehövlig skola inrättats.

För folkskolans vidkommande äro emellertid dessa olägenheter numera

i stort sett undanröjda, i det att skoldistrikten äro skyldiga att på vissa

villkor i sina skolor mottaga barn även från andra skoldstrikt. Tyvärr hava

bestämmelserna härom ännu icke utsträckts till att gälla fortsättningsskolan,

sannolikt beroende på alt riksdagen icke kommit i tillfälle att taga ståndpunkt

till frågan. Någon anledning att låta skoldistriktsgränserna utgöra

oöverstigliga hinder, då det gäller att rationellt ordna fortsättningsskolorna,

föreligger icke, helst som en ändamålsenlig organisation av fortsättningsskolväsendet

mångenstädes icke kan genomföras med mindre att lärjungar

från flera närbelägna skoldistrikt sammanföras till gemensamma skolor. De

villkor och bestämmelser, som enligt folkskolestadgan § 6 mom. 3 reglera

förhållandena mellan skoldistrikten, då lärjungar från det ena distriktet befinnas

böra undervisas i eif annat distrikts folkskolor, böra i allt väsentligt

göras tillämpliga även beträffande fortsättningsskolan.

Såsom av redogörelsen bär ovan framgår, hava riksdagens revisorer fäst

riksdagens uppmärksamhet på vissa olägenheter ur budgetredovisningssvnpunkt,

vilka framträtt såsom en följd huvudsakligen av det förskottsförfarande,

som kommit till användning under tiden efter ikraftträdandet av den

år 1937 beslutade löneregleringen för, bland andra, lärare vid folk- och småskolor.

Sålunda har under budgetåret 1937/38 enligt riksräkenskapsverkets

budgetredovisning uppstått en besparing å förevarande anslag av i runt tal

3 865 000 kronor. Å andra sidan har samma anslag under nu löpande budgetår

beräknats komma att utvisa en brist å omkring 4 000 000 kronor.

Av den ovan lämnade redogörelsen framgår även, att nämnda olägenheter,

som varit förknippade med det tillämpade förfarandet i fråga örn utbetalande

av förskott, beräknats komma att sträcka sina verkningar jämväl

in på nästa budgetår oell föranleda en överbelastning — utöver det belopp,

som vid stabila förhållanden skulle utgått — av omkring 9 000 000 kronor.

Utskottet.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande Nr 233.

Departementschefen har emellertid enligt förevarande proposition nr 252

ansett, att sistnämnda merutgift, såsom föranledd av ökade lönekostnader

under innevarande budgetår, rätteligen borde belasta anslaget till ifrågavarande

ändamål för budgetåret 1938/39, och fördenskull föreslagit vidtagande

av särskilda åtgärder i angivna syfte, nämligen att förskott å tillhopa nyssnämnda

belopp, 9 000 000 kronor, skola utbetalas till skoldistrikten före utgången

av innevarande budgetår; å ifrågavarande förskott skulle s. k. procentavdrag

icke göras.

Departementschefen har jämväl ifrågasatt, att de i övergångsbestämmelserna

till kungörelsen nr 999/1937 meddelade föreskrifterna angående utbetalande

under nästkommande budgetår av förskott å det skoldistrikten under

detta budgetår tillkommande statsbidraget skulle ersättas med bestämmelser

av innebörd, att de sammanlagda förskottsbeloppen skulle beräknas till viss

procent av de beräknade verkliga löneutgifterna i stället för, såsom hittills

gällt, till viss procent av statsbidraget för en redan förfluten tid. Genom

åtgärder av nämnda slag skulle anslagsbehovet för nästa budgetår komma

att till storleken i huvudsak sammanfalla med de å samma budgetår

belöpande verkliga utgifterna.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot att Kungl. Majit i

ovan berörda avseenden utfärdar de bestämmelser, som kunna befinnas

lämpliga och ändamålsenliga.

Med hänsyn till de åtgärder, som sålunda av departementschefen ifrågasatts

och jämväl förordats av utskottet, synas de av revisorerna påtalade,

med nuvarande utbetalningsförfarande sammanhängande olägenheterna

komma att tills vidare bliva i görligaste mån eliminerade. Vad i förevarande

avseende anförts såväl av revisorerna som ock av vederbörande myndigheter

visar emellertid enligt utskottets mening otvetydigt, att nu gällande

utbetalnings- och redovisningssystem icke fungerar på ett i allo tillfredsställande

sätt. Särskilt tydligt framträder detta vid en lönereglering

som den år 1937 beslutade. Under sådana förhållanden framstår det såsom

synnerligen önskvärt, att en rationalisering av utbetalningsförfarandet med

det snaraste kommer till stånd, i samband varmed en förbättring jämväl av

redovisningssystemet torde bliva möjlig. Utskottet vill i detta sammanhang

erinra om, att 1937 års riksdag i sin skrivelse nr 311 uttalat, att det i samband

med genomförandet av förutnämnda lönereglering syntes påkallat, att

för varje månad avpassad del av statsbidraget utbetalades månadsvis. En

dylik reform borde emellertid, framhöll riksdagen, föregås av en närmare

utredning, varom riksdagen också framställde begäran hos Kungl. Majit.

Särskilda enligt Kungl. Majits bemyndigande tillkallade sakkunniga hava

numera i samband med utredning rörande skolöverstyrelsens organisation

framlagt förslag beträffande bland annat utbetalnings- och redovisningsförfarandet

på ifrågavarande område, vilket förslag för närvarande är beroende

på Kungl. Majits prövning.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 233.

27

Under hänvisning till vad ovan anförts får utskottet framhålla, att utskottet

finner de av revisorerna påtalade förhållandena vara beaktade och

böra för närvarande icke föranleda någon särskild åtgärd från riksdagens

sida.

De anslagsberäkningar, som ligga till grund för Kungl. Maj:ts förslag om

anvisande för nästa budgetår av ett förslagsanslag av 120 000 000 kronor till

förevarande ändamål, hava icke givit utskottet anledning till erinran.

Departementschefen har i detta sammanhang jämväl berört frågan örn

avskaffande av det s. k. procentavdraget.

Nämnda fråga berördes av 1937 års riksdag i dess ovannämnda skrivelse

nr 311. Riksdagen framhöll därvid att, därest, på sätt riksdagen i sagda

skrivelse förordade, statsbidragen till lärarlöner bomme att utbetalas månadsvis,

skulle de skäl bortfalla, som föranlett procentavdrag vid den slutliga

utbetalningen av statsbidrag. Departementschefen har med hänsyn till

den ståndpunkt, som av riksdagen intagits i frågan om procentavdragets avskaffande,

ansett lämpligast, att denna fråga vunne sin lösning i samband

med det ännu svävande spörsmålet örn övergång till ett system med utbetalning

av statsbidraget månadsvis. Departementschefen har därför icke nu

velat framställa förslag i ämnet.

Utskottet är visserligen principiellt av den meningen att det procentuella

avdraget bör avvecklas, men kan i frågans nuvarande läge icke annat än

ansluta sig till den ståndpunkt departementschefen intagit, vilken står i god

överensstämmelse med den uppfattning, varåt riksdagen tidigare givit uttryck.

Med hänsyn härtill är utskottet icke berett att biträda det i motionerna

1: 334 och II: 500 framställda yrkandet om slopande av ifrågavarande

avdrag redan från och med nästa budgetår. Då Kungl. Majit för närvarande

har berörda spörsmål under övervägande, anser sig utskottet icke böra påyrka

någon särskild åtgärd i ämnet från riksdagens sida. Med vad utskottet

sålunda anfört torde motionerna 1: 334 och II: 500 få anses besvarade.

Utskottet har intet att erinra mot att viss inskränkning i undervisningsskyldigheten

—- på sätt departementschefen ifrågasatt — medgives föreståndare

för hjälpklasser. Mot vad departementschefen i övrigt i detta sammanhang

anfört, har utskottet icke funnit något att invända. Liksom departementschefen

förutsätter utskottet, att återhållsamhet kommer att iakttagas

vid prövning av framställningar av berörda art.

I detta sammanhang har utskottet ansett sig böra föra på tal frågan örn

särskilda arvoden för undervisning i hjälpklass. Utskottet får erinra om att departementschefen

enligt propositionen nr 270/1937 angående lönereglering

för folk- och småskollärare (sid. 93) ansett sig icke böra i samband nied

nämnda lönereglering upptaga till avgörande berörda fråga. Frågan sammanhängde,

framhöll departementschefen, med det av seminariesakkunniga

framlagda förslaget om undervisning av psykiskt efterblivna barn och borde

bedömas i samband med detta förslag. Sistnämnda förslag bär i viss ut
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande Nr 233.

sträckning numera blivit realiserat, i det att medel av 1938 års riksdag anvisats

till kurser för utbildande av hjälpklasslärare.

Utskottet har sig bekant, att efter ikraftträdandet av 1937 års lönereglering

tvekan på olika håll uppstått, huruvida skoldistrikten äga rätt att utbetala

kommunala lönetillägg åt hjälpklasslärare, vilket haft till följd, att

vissa skoldistrikt funnit sig sakna befogenhet att gälda dylika lönetillägg,

medan andra ansett sig befogade därtill. Att lönetillägg sålunda av vissa

kommuner utgivits för ifrågavarande ändamål kan vara förklarligt med hänsyn

till de rekryteringssvårigheter, som på grund av hjälpklassundervisningens

speciella art kunna föreligga. Utskottet förutsätter, att Kungl. Majit

ägnar uppmärksamhet åt detta spörsmål och, därest så finnes befogat, vidtager

det förtydligande av gällande bestämmelser, som må anses påkallat.

Vad departementschefen yttrat i fråga om den av Stockholms folkskoledirektion

gjorda framställningen om vidtagande av åtgärder för att möjliggöra

statsbidrag till avlönande av s. k. reservvikarier har icke givit utskottet

anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Vidkommande den av departementschefen berörda frågan om överlärarnas

ställning far utskottet framhålla, att utskottet icke vill motsätta sig. att

nämnda fråga blir föremål för en förutsättningslös utredning.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot departementschefens

uttalande beträffande de föreliggande framställningarna rörande befrielse

från fortsättningsskolplikt för elever, som genomgått åttaårig folkskola. Med

anknytning till nyssnämnda fråga har i motionen II: 501 väckts förslag om

att hos Kungl. Majit hemställa om utredning i syfte att statsmyndighet måtte

erhålla rätt att i likhet med vad fallet är beträffande folkskoleväsendet

även mot skoldistrikts bestridande fastställa sådan organisation av fortsättningsskolväsendet,

som förutsätter anordnande av skolskjutsar eller inackordering

av skolbarn, ävensom att få till stånd en föreskrift örn skyldighet

för skoldistrikt att, även da det gäller fortsättningsskolundervisningen,

å ena sidan till sådan undervisning mottaga barn från annat skoldistrikt, å

andra sidan lata barn, tillhörande distriktet, åtnjuta undervisning i fortsättningsskola

inom annat skoldistrikt. I likhet med motionären finner utskottet

åtgärder i angivna riktning vara ur såväl pedagogisk som skolorganisatorisk

synpunkt att förorda och ägnade att främja en önskvärd rationalisering

av fortsättningsskolväsendet.

Utskottet får därför föreslå, att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Majit

att utfärda de bestämmelser, som kunna befinnas påkallade för ernående i

huvudsak av överensstämmelse i ovan angivna avseende mellan de föreskrifter,

som gälla för folkskoleväsendet, och de, som beröra fortsättningsskolväsendet.

I motionen lii 87 har framställts förslag örn att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Majit skulle anhålla om utredning angående möjligheterna att be
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 233.

29

reda statsbidrag till skolskjutsar för lärjungar vid folkskolans högre avdelning,

högre folkskola, kommunal mellanskola, realskola och därmed likställda

undervisningsanstalter. Utskottet får erinra örn att Kungl. Majit i anledning

av riksdagens skrivelse nr 444/1937 anbefallt skolöverstyrelsen att dels

verkställa undersökning, huruvida och under vilka förutsättningar statsbidrag

må kunna utgå till bestridande av kostnaderna för lärjungars från landsbygden

vistelse vid allmänna läroverk och vissa andra offentliga läroanstalter,

dels ock till Kungl. Majit inkomma med utredning i detta hänseende samt

med förslag till de åtgärder, som i anledning därav må befinnas erforderliga.

Denna utredning är ännu icke slutförd. De spörsmål, som beröras i motionen

11:87, synas falla inom ramen för den redan igångsatta utredningen.

Med anledning härav anser utskottet icke skäl föreligga att till Kungl. Majit

avlåta skrivelse i det av motionärerna påyrkade avseendet, varför utskottet

avstyrker bifall till motionen.

I motionerna* I: 208 och lii 280 har framställts förslag om utredning av

frågan om folkskoleväsendets omorganisation i riktning mot införande avcentralskolor

av A-form och samtidigt utvidgande av systemet med skolskjutsar.

Såsom i motionerna framhållits föreligga icke numera några formella

hinder för skoldistrikten att ordna sitt skolväsende på ändamålsenligast

möjliga sätt. Under de senaste åren hava betydande förbättringar vidtagits

på folkskoleväsendets område, och en snabb utveckling pågår alltjämt

i riktning mot ett rationaliserande av folkskoleväsendet. Utskottet kan därför

icke nu finna skäl föreligga för påkallande av särskilda åtgärder i det

av motionärerna angivna avseendet.

Slutligen har i motionen lii 8 påyrkats vidtagande av åtgärder för ett fullständigt

förstatligande av folkskoleväsendet. De senare årens reformverksamhet

på folkskoleväsendets område har gått i riktning mot ett avlastande

från kommunerna på statsverket av kostnader för folkskoleundervisningen

och vad därmed står i samband i mycket betydande omfattning. Ett fullständigt

förstatligande av folkskoleväsendet måste utan tvivel medföra synnerligen

omfattande förvaltningsuppgifter för statsverket och ekonomiska

konsekvenser av stora mått. Det kan icke förefalla utskottet rimligt att för

närvarande, innan ännu verkningarna av ovannämnda reformverksamhet i

full utsträckning framträtt, ifrågasätta, att staten skulle påtaga sig hela kostnaden

och administrationen av landets folkskoleväsende. Utskottet lägger

dessutom synnerlig vikt vid att kommunerna bibehållas såsom målsmän för

folkskoleväsendet och att det kommunala intresset för folkskoleväsendet alltjämt

får komma detsamma till godo. Utskottet avstyrker alltså bifall till

motionen lii 8.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande Nr 233.

6. Bidrag till avlöning åt lärare för vid statsunderstödda sjukvårdsanstalter

oell vissa barnhem intagna barn i skolåldern. Bidrag till avlöning åt

föreståndarinnor och biträdande föreståndarinnor vid skolhem

och arbetsstugor.

Dessa båda förslagsanslag äro nu uppförda med 130 000 kronor respektive

170 000 kronor. Enligt kungörelsen nr 955/1937 skall avlöningsreglementet

den 30 september 1937 (nr 868) för lärare vid folk- och småskolor från och

med den 1 januari 1938 i tillämpliga delar vara gällande för nu ifrågavarande

lärare. Statsbidrag till deras avlöning utgår enligt enahanda grunder,

som gälla för lärare vid folk- och småskolor.

Skolöverstyrelsen har med stöd av infordrade uppgifter angående från

ifrågavarande båda anslag avlönad personal beräknat de på nästa budgetår

belöpande lönekostnaderna till 221 500 kronor respektive 302 800 kronor.

Riksråkenskapsverket har anfört:

I fråga örn utbetalandet av dessa båda anslag gällde i huvudsak enahanda

föreskrifter som för det stora anslaget till bidrag till avlöning åt lärare vid

folkskolor. Anslagsbelastningen under budgetåret 1939/40 skulle alltså med

nu gällande utbetalningsföreskrifter vara beroende av dels vad som skulle

utbetalas i samband med slutredovisningen av kostnaderna för budgetåret

1938/39, dels ock de förskott, vilka skulle utbetalas i juli månad 1939 och i

januari månad 1940. För att anpassa förskotten efter de beräknade verkliga

utgifterna under budgetåret 1939/40 torde fördenskull vara erforderligt att

jämväl i fråga örn utbetalningarna avseende dessa anslag föreskreves, att

förskotten skulle beräknas med stöd av infordrade uppgifter rörande ifrågavarande

befattningshavares antal och löneklassplacering m. m. vid utgången

av vårterminen 1939 på sätt av riksråkenskapsverket närmare angivits rörande

folkskollärarna. Vad anginge anslagens storlek för nästkommande

budgetår, finge riksråkenskapsverket föreslå, att i enlighet med överstyrelsens

beräkningar anslaget till bidrag till avlönande av lärare åt vid statsunderstödda

sjukvårdsanstalter och vid vissa barnhem intagna barn i skolåldern

upptoges till i runt tal 220 000 kronor samt anslaget till bidrag till

avlöning åt föreståndarinnor och biträdande föreståndarinnor vid skolhem

och arbetsstugor med ett avrundat belopp av 300 000 kronor.

Departementschefen har biträtt vad riksråkenskapsverket sålunda anfört.

Utskottet. Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts ifrågavarande

förslag.

7. Understöd åt högre folkskolor.

Kungl. Maj:ts förslag innebär en anslagshöjning med 1 600 000 kronor

från nu 1 850 000 kronor till 3 450 000 kronor, väsentligen föranledd av

ändrade löne- och statsbidragsbestämmelser; i sistnämnda hänseende föreslås

enahanda grunder som beträffande kommunala flickskolor (se ovan).

Utskottet. Utskottet biträder Kungl. Maj:ts nu förevarande förslag.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 233.

31

8. Provisorisk avlöningsförstärkning åt vissa befattningshavare vid

folkskoleväsendet m. m.

För innevarande budgetår finnes uppfört ett förslagsanslag å 5 000 000

kronor till provisorisk avlöningsförstärkning åt vissa befattningshavare vid

folkskoleväsendet m. m. (jfr propositionen nr 272/1938 och riksdagens skrivelse

nr 399/1938).

De i propositionen nr 176/1939 ifrågasatta provisoriska avlöningsbestämmelserna

för vissa kommunalanställda lärare m. fl. innebära, att avlöningsbeloppen

provisoriskt anpassas efter civila avlöningsreglementets avlöningsbelopp,

i följd varav bland annat provisorisk avlöningsförstärkning skulle

bortfalla med utgången av innevarande budgetår. Enligt gällande utbetalningsföreskrifter

kommer emellertid en stor del av de å nämnda budgetår

belöpande statsmedlen till ersättande av verkställda utgifter för provisorisk

avlöningsförstärkning att utbetalas först under budgetåret 1939/40.

Riksråkenskapsverket har med anledning härav föreslagit utfärdande av

särskilda bestämmelser av innebörd, att under innevarande budgetår skulle

enligt vissa grunder utanordnas särskilda förskott, varigenom till betalning

under nästa budgetår kvarstående utgifter skulle komma att uppgå allenast

till omkring 500 000 kronor. Dessa utgifter syntes kunna avföras å det för

ändamålet under nu löpande budgetår uppförda anslaget, varigenom ett särskilt

anslag till provisorisk avlöningsförstärkning icke skulle behöva anvisas.

Departementschefen har biträtt riksräkenskapsverkets nämnda förslag och

därvid förutsatt, att provisorisk avlöningsförstärkning åt befattningshavare,

som eventuellt komma att kvarstå på nuvarande lönestat, skall under nästa

budgetår bestridas från de anslag, varur avlöning till nämnda befattningshavare

i övrigt gäldas.

Vad departementschefen under förevarande punkt anfört föranleder icke

någon erinran från utskottets sida.

9. Hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

samt med avslag å motionerna 1:333 och 11:499, må

1. besluta, att till kommunala flickskolor, kommunala

mellanskolor, praktiska mellanskolor och högre folkskolor

skall under budgetåret 1939/40 utgå statsbidrag i huvudsaklig

överensstämmelse med vad av departementschefen i

Utskottet.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande Nr 233.

statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 31 mars

1939 angivits;

2. till Kommunala läroverk: Bidrag till kommunala flickskolor

för budgetåret 1939/40 anvisa ett förslagsanslag av

4 050 000 kronor;

3. medgiva, att ordinarie manlig ämneslärare vid kommunal

mellanskola eller praktisk mellanskola, vilken icke äger

behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk och ej

heller kan av Kungl. Maj:t tillerkännas sådan behörighet,

må, därest han den 1 mars 1927 varit ordinarie ämneslärare

vid kommunal mellanskola eller högre folkskola, från och

med den 1 juli 1939 åtnjuta lön enligt 22 lönegraden;

4. till Kommunala läroverk: Bidrag till kommunala mellanskolor

för budgetåret 1939/40 anvisa ett förslagsanslag av

3 325 000 kronor;

5. besluta, att gällande bestämmelser angående statsunderstöd

för budgetåret 1938/39 till statsunderstödda enskilda

läroanstalter skola äga tillämpning jämväl för budgetåret

1939/40, dock att statsbidrag må utgå till sammanlagt högst

155 parallellavdelningar vid samtliga statsunderstödda privatläroverk;
6.

till Privatläroverk: Bidrag till högre goss- och samskolor

för budgetåret 1939/40 anvisa ett förslagsanslag av

538 800 kronor;

7. besluta, att den av 1933 års riksdag beslutade ändringen

i fråga örn beloppet av grundunderstöd till högre flickskola

skall äga tillämpning jämväl för budgetåret 1939/40;

8. till Privatläroverk: Bidrag till högre flickskolor för budgetåret

1939/40 anvisa ett förslagsanslag av 650 000 kronor,

därav 30 000 kronor skola användas till nedbringande av

terminsavgifter under läsåret 1939—40 på sätt av departementschefen

i ovannämnda statsrådsprotokoll för den 31

mars 1939 angivits under villkor, att Stockholms stad för

samma tid på sätt av departementschefen angivits bidrager

med enahanda belopp;

B. att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och

med avslag å motionerna II: 8, II: 87 samt I: 208 och II: 280,

må

1. till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare vid

folkskolor för budgetåret 1939/40 anvisa ett förslagsanslag

av 120 000 000 kronor;

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 233.

33

2. till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare för

vid statsunderstödda sjukvårdsanstalter och vissa barnhem

intagna barn i skolåldern för budgetåret 1939/40 anvisa ett

förslagsanslag av 220 000 kronor;

3. till Folkskolor m. mBidrag till avlöning åt föreståndarinnor

och biträdande föreståndarinnor vid skolhem och

arbetsstugor för budgetåret 1939/40 anvisa ett förslagsanslag

av 300 000 kronor;

4. till Högre folkskolor: Understöd för budgetåret 1939/40

/ anvisa ett förslagsanslag av 3 450 000 kronor;

C. att riksdagen, i anledning av motionen 11:501, må bemyndiga

Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse

med vad utskottet här ovan anfört, vidtaga de ändringar och

jämkningar i gällande bestämmelser rörande fortsättningsskolväsendet,

som må befinnas erforderliga för uppnående

av överensstämmelse med vad som gäller för folkskolan;

D. att motionerna 1:334 och 11:500 må anses besvarade

med vad utskottet i det föregående anfört.

Stockholm den 31 maj 1939.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS RÅSTOCK.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johansson i Fredrikslund, Nilsson i Malmö,

Oscar Olsson, Svensson i Kompersmåla, Andersson i Fältenborg, Bergström, Ström

i Lidköping, Nilsson i Fredriksfält, Larsson i Varberg, Carlström, Bäcklund och von

Heland; samt

från andra kammaren: herrar Råstock, Törnkvist, Svensson i Grönvik, Danielsson,

Persson i Falla, Jonsson i Eskilstuna, Andersson i Prästbol, Ward, Weijne,

Staxäng, De Geer i Hanaskog och Mårtensson.

av herr De Geer.

Reservation

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 6 sami. Nr 233.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1939:370 Skrivelse till Konungen angående anslag till vissa kommunala läroanstalter, privatläroverk, folkskolor m. m. jämte vissa i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten