Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående elektrifiering ao banan Långsele—Boden.

1939-03-10 · 3 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1939:67, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående elektrifiering ao banan Långsele—Boden.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 67.

1

JVr 67.

Ankom till riksdagens kansli den 10 mars 1939 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

elektrifiering ao banan Långsele—Boden.

(4:e avd.)

I propositionen (nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret

1939/40 har Kungl. Maj:t i avseende å kapitalinvesteringar för statens

järnvägar (punkt 42, sid. 94—96, av det vid propositionen under rubrik

»Kapitalbudgeten, Bil. 4» fogade utdraget av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden

för den 4 januari 1939) föreslagit riksdagen att i avbidan

på den proposition i ämnet, som kunde bliva riksdagen förelagd, till

elektrifiering av banan Långsele—Boden för budgetåret 1939/40 beräkna ett

reservationsanslag av 8,000,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i en den 27 januari 1939 dagtecknad proposition,

nr 73, föreslagit riksdagen att till elektrifiering av banan Långsele—

Boden för budgetåret 1939/40 såsom kapitalinvestering under rubrik Statens

järnvägar anvisa ett reservationsanslag av 8,000,000 kronor.

Den nu framlagda reviderade utredningen utvisar, att kostnaderna för

elektrifieringsföretaget kunna beräknas uppgå till 33.61 milj. kronor, innebärande

i jämförelse med 1937 års utredning en stegring med 5.41 milj. kronor.

Kostnadsökningen sammanhänger med dels det förhållandet, att ett

större antal omformare än vad som tidigare beräknats ansetts erforderligt,

dels den inträdda allmänna prisstegringen å materiel och arbete, dels den

omständigheten, att något mera omfattande och kostnadskrävande omläggningar

av banan än som tidigare förutsatts visat sig önskvärda och behövliga,

dels ock slutligen att ytterligare ett antal rälsbussar funnits böra anskaffas.

En jämförelse mellan 1937 års beräkningar och de nu framlagda

beräkningarna lämnas i efterföljande sammanställning.

Nu verkställd

1937 års

utredning

utredning

K r o

n o r.

Överföringsanläggningen ......................

14,500,000

12,370,000

Ändringsarbeten:

hänförliga till statens järnvägar ............

9,360,000

8,360,000

å telegrafverkets ledningar..................

1,890,000

1,890,000

Elektriska lok m. m. och elektriska vagnuppvärm-

ningsanordningar ..........................

7,860,000

5,580,000

Summa kronor

33,610,000

28,200,000.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 6 sami. Nr 67—69.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 67.

Utskottet.

Mot de stegrade kostnaderna svarar en ökning av det belopp, varmed

driftsutgifterna efter elektrifieringen beräknas nedgå. Denna nedgång av

driftsutgifterna utgör enligt de nya beräkningarna 590,000 kronor mot

571,000 kronor enligt 1937 års kalkyler. Skillnaden mellan dessa två belopp,

19,000 kronor, är emellertid icke tillräcklig för att kompensera den

ökade räntebelastningen. Sålunda beräknas räntabiliteten sjunka från tidigare

kalkylerade 2.02 procent till 1.76 procent.

Det har förutsatts, att arbetena skulle bedrivas i en sådan takt, att elektrisk

drift skulle kunna upptagas på sträckan Långsele—Vännäs den 1 oktober

1941 och på sträckan Vännäs—Boden den 1 maj 1943. Enligt den i

anslutning härtill föreslagna anslagsplanen skulle det för elektrifieringsföretaget

erforderliga anslagsbeloppet å sammanlagt 33.61 milj. kronor fördelas

å budgetåren 1939/40—1942/43 med följande belopp, nämligen 8 milj., 12

milj., 10 milj. respektive 3.61 milj. kronor.

Departementschefen har i ärendet anfört i huvudsak följande.

Beträffande de olika synpunkter, som kunna anläggas på spörsmålet, torde

jag kunna hänvisa till vad dåvarande departementschefen anförde i propositionen

nr 103 till 1937 års riksdag ävensom statsutskottets däröver avgivna

utlåtande nr 49. I detta sammanhang vill jag emellertid framhålla

betydelsen av att under nu försiggående hastiga utveckling å olika områden

av kommunikationsväsendet arbetet med höjande av statens järnvägars tekniska

standard icke avstannar. I annat fall kan inträffa, att statens järnvägar

icke längre i den omfattning och på det sätt, som är önskvärt, kunna

fylla sin viktiga uppgift att utgöra huvudådror i vårt lands samfärdselnät.

Vad särskilt angår den nu ifrågavarande bansträckan skulle en elektrifiering

av densamma innebära, att en sammanhängande elektrifierad linje skulle

erhållas från Riksgränsen i norr till Skåne i söder. Att en tågtjänst med

ensartad driftsform å nämnda bansträcka skulle innebära avsevärda fördelar

ur, bland annat, driftsteknisk synpunkt torde vara tydligt. Betydelsen av

att för tågdriften kunna använda inhemsk drivkraft bör också i detta sammanhang

beaktas. Med hänsyn till den rutin och effektivitet, som den nuvarande

elektrifieringsorganisationen med dess arbetsledning, arbetare och

anläggningsmateriel under de gångna åren förvärvat, måste det jämväl ur

organisatorisk och arbetsteknisk synpunkt innebära påtagliga fördelar, att

elektrifiering av banan Långsele—Boden kan företagas i omedelbar anslutning

till de företag, som nu stå inför sin fullbordan.

Såsom utskottet tidigare vid olika tillfällen framhållit, får järnvägselektrifieringen

betraktas som ett led i vårt järnvägsväsens tekniska anpassning

efter tidsutvecklingen med dess högt drivna krav på snabba samfärdselmedel.

Rent driftstekniskt synes det lämpligt att i anslutning till de snart avslutade

elektrifieringsarbetena upp till Östersund och Långsele motsvarande arbeten

igångsättas å den cirka 500 km. långa linjen Långsele—Boden, där förbindelse

uppnås med den redan tidigare elektrifierade riksgränsbanan. Särskilt

sistnämnda förhållande har av chefen för försvarsstaben framhållits som

värdefullt, då genom den rörliga elektriska materielens friare användning

över hela statsbanenätet statens järnvägars militära användbarhet ökas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 67.

3

Elektrifieringsföretagets räntabilitet har av järnvägsstyrelsen rent siffermässigt

sett uppskattats till allenast 1.76 procent. De totala anläggningskostnaderna

hava numera beräknats till 33.6 miljoner kronor mot 28.2 miljoner

kronor 1937. I det nu beräknade totalbeloppet ingår emellertid en post på

4 miljoner kronor till förbättringsarbeten på bana och broar, varjämte kostnaderna

för »elektriska lok m. m. och elektriska vagnuppvärmningsanordningar»

upptagits med ett från 5.6 till 7.9 miljoner kronor ökat belopp.

Trots den betydligt större kapacitet, som banan sålunda erhåller efter

elektrifieringen, har dock ej räknats med några ökade trafikinkomster. Den

ökade trafikkapaciteten ger enligt utskottets mening rätt hysa förväntningar

på en mera gynnsam framtida avkastning från anläggningen.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må till elektrifiering av banan Långsele—Boden

för budgetåret 1939/40 såsom kapitalinvestering i statens

affärsverksfonder under rubrik Statens järnvägar anvisa ett

reservationsanslag av 8,000,000 kronor.

Stockholm den 10 mars 1939.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS RÅSTOCK.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Gränebo, Nilsson i Malmö, Asplund, Andersson i Fältenborg,

Nilsson i Landeryd, Ström i Lidköping, Larsson i Varberg, Sundberg, Bäcklund,

von Heland, Andersson i Rixö och Nisser; samt

från andra kammaren: herrar Råstock, Magnusson i Skövde, Törnkvist, Eriksson i

Stockholm, Persson i Falla, Jonsson i Eskilstuna, Andersson i Prästbol, Ward, Persson i

Tidaholm, De Geer i Hanaskog, Bergvall och Hansson i Rubbestad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1939:128 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående elektrifiering av banan Långsele—Boden. a1 i texten