Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till manskapsavlöningsreglemente m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
1940-04-19 · 35 sidor, varav 35 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 35 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1940:110, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till manskapsavlöningsreglemente m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
1
Nr 110.
Ankom till riksdagens kansli den 19 april 1940 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till manskapsavlöningsreglemente m. m. jämte i ämnet
väckta motioner.
(lia avd.)
I propositionen nr 127 har Kungl. Majit, under åberopande av vid propositionen
fogat utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 8
mars 1940, föreslagit riksdagen att dels godkänna det av chefen för finansdepartementet
förordade förslaget till manskapsavlöningsreglemente, dels godkänna
det av departementschefen förordade förslaget till kungörelse om ändring
i vissa delar av militära avlöningsreglementet, dels bemyndiga Kungl.
Majit att med iakttagande av de huvudgrunder, som av departementschefen
förordats, utfärda erforderliga bestämmelser om övergången till manskapsavlöningsreglementet,
dels bemyndiga Kungl. Majit att vidtaga de ändringar i
gällande förordningar angående arméns, flottans och kustartilleriets reserver,
vilka påkallas av antagandet av nytt manskapsavlöningsreglemente, dels
ock besluta, att barntillägg skola övergångsvis utgå till vissa i manskapsavlöningsreglementet
avsedda befattningshavare enligt av departementschefen
förordade grunder.
I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft följande
motioner, nämligen:
dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av
herr R. Berg (1: 177) och den andra inom andra kammaren av herrar T. G.
von Seth och B. Holmgren (11:232), vari hemställts, att riksdagen måtte
vidtaga den ändring i Kungl. Majits förslag till manskapsavlöningsreglemente
m. lii., att 3. klass sjömän vid stationär förläggning beredas förmånen
av sjötillägg nied de belopp, som av försvarsväsendets lönenämnd föreslagits
i lönenämndens yttrande över 1936 års lönekommittés betänkande
med förslag till manskapsavlöningsreglemente;
dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av
herr R. Wagnsson (I: 178) och den andra inom andra kammaren av herr
O. W. Lövgren (11:231), däri hemställts, att riksdagen måtte besluta sådan
ändring av förslaget till manskapsavlöningsreglemente, att kallortstillägg
må tillkomma beställningshavare tillhörande löneplan Mb samt sådan beställningshavare
tillhörande löneplan Ma, vilken genomgått fullständig underbefälsutbildning
och räknar en anställningstid av minst 3 år;
Bihang till riksdagens protokoll 19i0. G sami. Nr 110.
1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
dels ock två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren
av herr N. Holmström (I: 179) och den andra inom andra kammaren av
herrar T. G. von Seth och B. Holmgren (II: 233), vari hemställts, att riksdagen
måtte vidtaga den ändringen i Kungl. Maj:ts förslag till nytt manskapsavlöningsreglemente,
att avskedspremie till den, som kan räkna minst nio
års anställning, fastställes till ett belopp av 1,000 kronor.
Beträffande de av motionärerna till stöd för deras framställningar anförda
skälen hänvisas till motionerna.
Inledning.
Departementschefen har inledningsvis erinrat därom, att det uppdrag, som
anförtroddes 1936 års lönekommitté vid dess tillsättande den 24 april 1936,
icke omfattade förs vars väsendets fast anställda manskap, vars löneförhållanden
äro reglerade efter andra grunder än för statens befattningshavare i allmänhet.
Frågan örn lönereglering för det fast anställda manskapet hade
emellertid upptagits av Kungl. Maj:t den 24 februari 1939, därvid uppdrag
lämnats 1936 års lönekommitté att verkställa revision av gällande avlöningsbestämmelser
för fast anställt manskap vid försvarsväsendet.
Departementschefen har vidare erinrat om att Kungl. Majit genom beslut
den 24 november 1939 anbefallt lönekommittén att i anslutning till den
kommittén åliggande utredningen angående lönereglering för fast anställt
manskap avgiva förslag dels i fråga örn jämkning i den i militära avlöningsreglementet
intagna löneplanen för underofficerare, dels ock beträffande
frågan om reglering av rätten till ersättning vid skada eller dödsfall till följd
av olycksfall under flygtjänstgöring.
Till fullgörande av omförmälda utredningsuppdrag har lönekommittén
den 14 december 1939 till Kungl. Majit överlämnat betänkande med förslag
till manskapsavlöningsreglemente. Betänkandet innefattar förslag jämväl
i de i Kungl. Majits förenämnda beslut den 24 november 1939 omhandlade
hänseendena. Under ärendets behandling har lönekommittén haft överläggningar
med utsedda representanter för försvarsväsendets underbefälsförbund.
Därjämte hava vissa delegerade för försvarsväsendets lönenämnd
samt för försvarsväsendets centrala förvaltningsmyndigheter inom kommittén
deltagit i revisionen av gällande avlöningsbestämmelser för fast anställt
manskap vid försvarsväsendet.
Frågan örn avlåtande av proposition rörande reglering av rätten till ersättning
vid skada eller dödsfall till följd av olycksfall under flygtjänstgöring
kommer, enligt vad föredragande departementschefen anfört, senare att
anmälas av chefen för socialdepartementet.
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
3
Förslaget till manskapsavlöningsreglemente.
1. Allmänna synpunkter.
Av föredragande departementschefens uttalanden i det vid propositionen
fogade statsrådsprotokollet inhämtas till en början följande.
1936 års lönekommitté har vid utarbetande av det nu föreliggande förslaget
till nytt manskapsavlöningsreglemente i enlighet med de för kommittén
fastställda direktiven sökt eftersträva en anpassning i ökad omfattning efter
de principer, som varit vägledande vid utformningen av de nya avlöningsreglementena
för befattningshavare vid den civila och den militära statsförvaltningen,
varvid dock manskapets särskilda anställningsförhållanden
och de särdrag i övrigt, som känneteckna manskapsorganisationen, på åtskilliga
punkter nödvändiggjort avvikelser från berörda principer. Vissa
omläggningar i lönesystemet hava befunnits påkallade, vilka föranlett tillskapandet
av nya avlöningsformer, varjämte i själva reglementet ansetts
böra upptagas ett flertal stadganden, som för närvarande regleras helt vid
sidan av avlöningsreglementet. I reglementsförslaget har måst inrymmas
väsentligt flera avlöningsföreskrifter än som innefattas i nuvarande manskapsavlöningsreglemente,
något som i sin tur föranlett behov av en genomförd
systematisering av lönebestämmelsema.
I sitt reglementsförslag har kommittén, i viss anslutning till kapitelindelningen
i civila och militära avlöningsreglementena, under särskilda kapitel
sammanfört sådana bestämmelser, som äro inbördes likartade eller eljest äga
logiskt samband med varandra. Då av praktiska skäl avlöningsförhållandena
för all i reglementet avsedd personal — såväl manskap i allmänhet som
flaggkorpraler och högbåtsmän — ansetts böra behandlas i ett sammanhang,
har däremot någon uppdelning av bestämmelserna å särskilda huvudavdelningar
med hänsyn till olika personalkategorier icke kommit till stånd. Avlöningsreglementet
har av kommittén föreslagits erhålla beteckningen »manskapsavlöningsreglementet».
Kommittén har förutsatt, att utöver de i reglementet ingående avlöningsföreskrifterna
vissa särskilda stadganden för tolkning eller förklaring av
reglementets huvudbestämmelser även fortsättningsvis liksom hittills bliva
erforderliga. Befogenhet att meddela dylika särskilda tilläggsföreskrifter
borde tillkomma Kungl. Majit.
Rörande reglementsförslagets allmänna innebörd har departementschefen
lämnat följande kortfattade allmänna översikt (sid. 26 och 27 i propositionen)
:
Förslaget innebär för det stora flertalet av det fast anställda manskapet
ett bibehållande av det nuvarande biandlönesystemet, enligt vilket manskapet
utöver kontant lön åtnjuter fullt naturaunderhåll i form av bostad, kost
och beklädnad. Vissa grupper av äldre manskap, nämligen flaggkorpraler
och högbåtsmän, vilka till skillnad från övrigt manskap äro långtidsanställ
-
4
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
da och äga kvarstå intill pensionsåldern, föreslås emellertid bliva kontantavlönade
enligt samma grunder som gälla för statliga befattningshavare i
allmänhet.
Vissa modifikationer i biandlönesystemet hava emellertid ansetts motiverade
för dem bland det naturaavlönade manskapet, vilka bildat familj och
fördenskull ej kunna på samma sätt som det yngre manskapet utnyttja naturaförmånerna.
För att bereda möjlighet åt detta manskap att förhyra familjebostad
och hava eget hushåll förordar lönekommittén införandet av en
särskild kontant förmån, benämnd hyres- och ortstillägg. Även beträffande
de äldre bland det ogifta manskapet har kommittén ansett skäligt, att genom
beviljande av ett kontant bidrag till bostadskostnaden möjlighet beredes till
bosättning utom kasern.
En dyrortsgradering av manskapslönema har ansetts böra genomföras endast
för flaggkorpraler och högbåtsmän, vilka skulle överföras till ett renodlat
nettolönesystem. Det föreslagna hyres- och ortstillägget skulle emellertid
graderas efter ortsdyrhet.
Rörligt tillägg föreslås utgå till manskap inom samma gränser som för
befattningshavare i övrigt i statstjänst men med viss jämkning i grunderna
med hänsyn till utgående naturaförmåner.
Med hänsyn till den allmänna löneutvecklingen under den tid, som förflutit
sedan manskapslönema senast reglerades, har lönekommittén ansett en
höjning av lönebeloppen för manskapet befogad. Utgångspunkterna för lönebeloppens
avvägning hava generellt sett varit, att den genomsnittliga löneökningen
för manskap med rätt till naturaförmåner icke bör uppgå till samma
storlek som de av riksdagen åren 1938 och 1939 beviljade löneförbättringarna
för helt kontantavlönade befattningshavare samt att större löneökningar
böra tillerkännas äldre manskap än meniga med kort anställningstid.
Vidare hava löneökningarna ansetts böra vara större för beställningshavare
å dyrare orter än för beställningshavare å billigare orter. — För
flaggkorpraler och högbåtsmän hava lönebeloppen avvägts i anslutning till
underofficerslönerna på det sätt, att vissa löneklasser i löneplanerna för
ifrågavarande personalgrupper gjorts gemensamma. Härvid föreslås tillika
en mindre höjning av lönebeloppen i de lägsta löneklasserna inom underofficerslöneplanen.
På vissa punkter föreslår kommittén betydelsefulla ändringar i nuvarande
avlöningsbestämmelser. Sålunda föreslås lönetursberäkningen i princip grundad
på samma system, som gäller för statliga befattningshavare i allmänhet.
Vidare skulle manskapet generellt tillförsäkras en ovillkorlig semesterrätt.
Kallortstillägg skulle införas som en ny förmån för äldre manskap i övre
Norrland. Rätten till kommenderingstillägg vid tjänstgöring utom förläggningsorten
föreslås utvidgad. Vissa mindre höjningar föreslås ifråga om sjötillägg
till marinens manskap under sjötjänstgöring. Flygtilläggen föreslås
bibehållna vid oförändrad nivå.
Beträffande nuvarande anordningar för underlättande av avgående manskaps
övergång till civilanställning förutsätter kommittén icke någon principiell
ändring. Avskedspremierna till avgående manskap föreslås enhetligt
avvägda vid samtliga försvarsgrenar.
Flertalet av de över det föreliggande förslaget hörda myndigheterna har
lämnat detsamma utan principiell erinran. De myndigheter, vilka angivit sin
allmänna inställning till förslaget, hava uttalat, att detsamma synts dem innebära
en förtjänstfullt utförd anpassning tili militära avlöningsreglementet
samt i stort sett utgöra en tillfredsställande lösning av frågan örn en reglering
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
5
av manskapets avlöningsförhållanden. Några myndigheter hava dock förklarat
sig anse den föreslagna löneökningen i vissa lönelägen vara väl knapp
för att säkerställa önskvärda rekryteringsmöjligheter.
Såsom ett allmänt omdöme beträffande kommitténs reglementsförslag yttrar
departementschefen (sid. 27):
Det av 1936 års lönekommitté framlagda förslaget till manskapsavlöningsreglemente
har utarbetats efter ingående överväganden i de hänseenden, som
angivits i direktiven för ifrågavarande utredning. Under utredningsarbetets
gång har samarbete ägt rum med särskilda delegerade för försvarsväsendets
lönenämnd och centrala förvaltningsmyndigheter, och vidare hava — liksom
skedde under kommitténs förarbeten till militära avlöningsreglementet
— förhandlingar rörande såväl löneplaner som reglementets utformning i
övrigt förts med utsedda representanter för vederbörande personalorganisation.
Härvid har enighet vunnits såväl örn löneförbättringens storlek som
jämväl beträffande avlöningsförmånerna i övrigt samt utformningen av lönebestämmelserna.
Efter att hava tagit del av förslaget jämte däröver avgivna utlåtanden finner
jag mig böra förorda, att detsamma lägges till grund för proposition i
ämnet till innevarande års riksdag. Det synes mig nämligen även i nuvarande
läge påkallat, att löneregleringsfrågan för det fast anställda manskapet
ulan uppskov bringas till sin lösning. Ett undanskjutande av frågan
skulle enligt min mening framstå såsom obilligt, sedan lönereglering för övrig
personal på aktiv stat vid försvarsväsendet genomförts vid fjolårets riksdag.
2. Lönesystem och löneplaner.
Brutto- eller biandlönesystem.
Efter att hava erinrat om att för närvarande för allt fast anställt manskap
gäller ett blandat kontant- och naturalönesystem. enligt vilket de anställda utöver
kontant lön åtnjuta fullt naturaunderhåll, innefattande bostad, kläder och
tvätt, samt att för äldre, gift manskap detta biandlönesystem så till vida är
modifierat, som i stället för fri inkvartering må utgå ett hyresbidrag för att
möjliggöra för sådant manskap att anskaffa familjebostad, övergår departementschefen
att redogöra för lönekommitténs förslag för sättet för avlönande
av det fast anställda manskapet. Av departementschefens redogörelse framgår,
att det icke synts 1936 års lönekommitté lämpligt eller möjligt att för
manskap i allmänhet frångå det hittillsvarande biandlönesystemet. Härom
hade kommittén anfört i huvudsak följande (sid. 28):
De militära organisations- och tjänstgöringsförhållandena torde oundgängligen
nödvändiggöra, att det stora flertalet manskap förlägges och utspisas
i kasern och att uniformsplikt upprätthålles. Under sådana förhållanden
synes det ofrånkomligt, att lönesystemet grundas på att naturaunderhåll ingår
i avlöningen såsom en avlöningsform vid sidan av den kontanta lönen.
Ur de anstälidas synpunkt synes ej heller biandlönesystemet medföra olägenheter
av den art, att de kunna motivera ett övergivande av detsamma.
Vad här anförts tar sikte på det stora flertalet manskap, i främsta rummet
beställningshavare i de yngre årsklasserna, bland vilka familjebildning
endast undantagsvis förekommer och vilkas närvaro i kasernerna av olika
6
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
skäl är nödvändig ej blott under egentlig tjänstgöringstid. Betraktar man
däremot förhållandena för olika kategorier av äldre manskap, ter sig saken
något annorlunda.
Vad först beträffar de äldsta grupperna av manskap, nämligen flaggkorpraler
och högbåtsmän, äga dessa beställningshavare kvarstå i tjänst intill
uppnådd pensionsålder. De hava, innan de erhålla befordran till sina beställningar,
en lång anställningstid bakom sig. Ifrågavarande beställningshavare
hava också arbetsuppgifter och befälsfunktioner, vilka i stort sett
giva dem en ställning, som närmar sig den underofficerarna intaga. Flaggkorpraler
och högbåtsmän äro vidare till övervägande antal familjeförsörjare.
Av den statistiska utredningen framgår att — medan för manskapet i
gemen antalet gifta utgör endast 13.7 procent av det totala antalet beställningshavare
— antalet gifta i procent av hela antalet manskap i här avsedda
grader utgör för högbåtsmän 94.4 samt för flaggkorpraler 85.5 vid flottan
och 79.3 vid kustartilleriet.
Med hänsyn till vad sålunda anförts synes det hittillsvarande biandlönesystemet,
såvitt angår flaggkorpraler och högbåtsmän, icke längre motsvara
förhållandenas krav. Införandet av ett renodlat kontantlönesystem genom
beställningshavarnas överförande till en särskild löneplan synes fördenskull,
såsom även i direktiven för utredningen antytts, vara för deras vidkommande
påkallat. Genom en sådan omläggning kunna enligt kommitténs uppfattning
ifrågavarande beställningshavare lättare än vid biandlönesystemets bibehållande
beredas lönevillkor, som kunna anses skäliga i betraktande av
vad som tillkommer andra statliga befattningshavare med jämförlig utbildning
och i ansvarsställning.
Departementschefen har med förmälan att vad lönekommittén i ovan angivna
hänseende anfört och föreslagit av de hörda myndigheterna i huvudsak
lämnats utan erinran för egen del förklarat sig kunna biträda kommitténs
förslag på förevarande punkt.
Dyrortsgradering av lönerna.
Departementschefen framhåller beträffande frågan örn dyrortsgradering av
lönerna, att 1939 års lönekommitté verkställt vissa undersökningar rörande
manskapets kontanta löneförmåner. De överväganden, som kommittén på
grundval av dessa undersökningar ägnat frågan, hade emellertid icke givit
kommittén anledning att förorda någon dyrortsgradering av lönerna för manskap
i allmänhet. Vad åter angår flaggkorpraler och högbåtsmän, vilka enligt
kommitténs förslag skulle erhålla en renodlad kontantlön, hade kommittén
ansett samma skäl för en dyrortsgradering av lönebeloppen föreligga som de,
vilka motiverat den i lönesystemet för officerare och underofficerare samt
tjänstemän vid civilförvaltningen ingående ortsgruppsindelningen.
Mot kommitténs förslag i förevarande avseende har departementschefen —
i likhet med de hörda myndigheterna — icke funnit anledning till erinran.
Hyres- och ortstillägg.
Såsom av det föregående framgår, har 1936 års lönekommitté förordat införandet
av en särskild kontant förmån, benämnd hyres- och ortstillägg.
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
7
Det hyresbidrag, som för närvarande kan utgå till äldre, gift manskap för
att möjliggöra för sådant manskap att anskaffa familjebostad, utgör å A-, Boch
C-orter 252 kronor, å D-, E- och F-orter 288 kronor, å G- och H-orter 324
kronor samt å I-ort — med inräknande av den tillfälliga förstärkning av hyresbidraget,
som under senare år beviljats — 564 kronor. Hyresbidraget tillkommer
furir och korpral vid armén eller flygvapnet samt flaggkorpral, högbåtsman
och till 1. klass sjöman eller 1. klass kustartillerist uppflyttad menig
under förutsättning, att vederbörande är gift och innehar en enligt avlöningsreglementets
regler beräknad tjänstetid av minst 72 månader eller 6 år.
1936 års lönekommitté har, enligt vad som framgår av den av departementschefen
lämnade redogörelsen, såsom sin åsikt framhållit, att, såvitt angår
annat manskap än flaggkorpraler och högbåtsmän, ett särskilt tillägg till
den kontanta lönen bör utgå dels till manskap, som ingått äktenskap och som
innehar så lång tjänstetid, att bosättning utom kasern anses kunna medgivas
utan större olägenheter ur tjänstesynpunkt, dels ock till ogift manskap med
mera avsevärd anställningstid. Lönekommittén har för ifrågavarande tilllägg
föreslagit benämningen hyres- och ortstillägg. Enligt kommitténs uppfattning
är en dyrortsgradering av hyres- och ortstillägget motiverad. Kommittén
har härvid utgått från att graderingen av hyres- och ortstilläggen bör
ske på grundval av förläggningsorternas placering i ortsgrupp enligt den allmänna
dyrortsgruppering, som gäller för gradering av lönerna för tjänstemän
vid nyreglerade verk.
Storleken av det avsedda lönetillägget har kommittén ansett böra för gift
manskap bestämmas till 252 kronor för A-ort eller ett belopp motsvarande
det nu utgående lägsta hyresbidraget, vilket för närvarande kan anses
utgöra ett genomsnittsbelopp närmast avseende B-ort. Skillnaden i tilläggsbeloppen
mellan de olika ortsgrupperna har ansetts lämpligen kunna bestämmas
till 72 kronor. I överensstämmelse härmed skulle tilläggen för gift personal
fastställas till följande belopp:
Ortsgrupp
A
B
C
D
E
F
G
H
I
252
324
396
468
540
612
684
756
828
För ogift äldre manskap har kommittén ansett hyres- och ortstillägget
böra bestämmas på A-ort till två tredjedelar av gift beställningshavares tilllägg
på samma ort eller 168 kronor. För högre ortsgrupper har tillägget ansetts
böra avvägas så, att skillnaden mellan beloppen för de olika ortsgrupperna
utgör 36 kronor eller hälften av det för gift manskap föreslagna skillnadsbeloppet.
Hyres- och ortstilläggen för ogifta beställningshavare skulle
alltså bestämmas på följande sätt:
Ortsgrupp
A
B
C
D
E
F
G
H
I
168
204
240
276
312
348
384
420
456
8
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
Beträffande förutsättningarna för rätt till hyres- och ortstillägg uttalar
kommittén som sin uppfattning, att en viss minimitjänstetid bör krävas för
åtnjutande av förmånen ifråga. Härom anför kommittén (sid. 31):
Denna gräns torde utan större olägenhet ur militära tjänstesynpunkter
kunna sättas lägre än för närvarande. Med tillmötesgående av de önskemål,
som härutinnan framställts under kommitténs förhandlingar med personalrepresentanterna,
har kommittén ansett sig böra förorda, att rätt till hyresoch
ortstillägg för gift manskap må inträda efter en tjänstetid av 4 år. Enligt
kommitténs uppfattning finnes icke tillräcklig anledning att, såsom för närvarande
gäller beträffande hyresbidraget, som villkor för rätt till hyresoch
ortstillägg uppställa uppnådd befordran till viss underbefälsgrad eller
verkställd uppflyttning till viss tjänstbarhetsklass.
Vad angår villkoren för rätt till hyres- och ortstillägg för ogift manskap,
är kommittén av den åsikten att i fråga om tjänstetid böra för sådant manskap
uppställas väsentligt strängare krav för erhållande av rätt till dylikt
tillägg. Ur tjänstesynpunkt torde det nämligen få betraktas såsom en bestämd
olägenhet, om det mera erfarna underbefälet i större utsträckning skulle medgivas
bosätta sig utom kasernen. Enligt kommitténs mening bör rätt till
hyres- och ortstillägg för ogift manskap icke inträda förrän efter en så lång
tjänstetid, att manskapet regelmässigt avslutat underofficersutbildningen och
därefter under ett år tjänstgjort vid sitt truppförband. I överensstämmelse
härmed förordar kommittén, att tidsgränsen för ogift manskap bestämmes
till 8 år.
Av departementschefens redogörelse för myndigheternas yttranden beträffande
det föreslagna hyres- och ortstillägget framgår, att chefen för armén
förklarat sig icke kunna tillstyrka, att det äldre ogifta manskapet tillerkändes
en ovillkorlig rätt till sådant tillägg i stället för inkvartering. Å andra sidan
framgår av redogörelsen, att chefen för marinen uttalat, att hyres- och ortstillägg
borde tillkomma ogift manskap, som kunde räkna en anställningstid
av minst sex år. Arméförvaltningen slutligen har tillstyrkt kommitténs förslag
i denna del.
Departementschefen har för egen del beträffande frågan om förutsättningarna
för tillrådandet av hyres- och ortstillägg, såvitt angår ogift manskap,
funnit tillräckliga skäl ej föreligga för ett frångående av lönekommitténs
förslag.
Rörligt tillägg.
Efter att hava lämnat en redogörelse för 1921 och 1923 års riksdagars
beslut angående beräkningen av dvrtidstillägg för fast anställt manskap har
departementschefen erinrat om att dyrtidstillägg för närvarande —- med bortseende
från särskilda bestämmelser för visst manskap, som anställts före
den 1 juli 1923 — utgår å den del av lönen, som överstiger 50 kronor i månaden
och beräknas efter ett procenttal, som ligger 6 enheter lägre än det
för tjänstemän i allmänhet gällande procenttalet enligt de före den senaste
löneregleringen gällande grunderna för dyrtidstillägg. 1936 års lönekommitté
har nu, enligt vad departementschefen framhållit, funnit välbefogat att —
såsom även i direktiven antytts — flaggkorpraler och högbåtsmän, vilka en
-
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
9
ligt förslaget skulle erhålla enbart kontantlön, få åtnjuta rörligt tillägg efter
samma grunder, som i de nya civila och militära avlöningsreglementena
fastställts för befattningshavare i allmänhet. Vad övrigt manskap angår,
hade lönekommittén för att erhålla grundval för frågans bedömande verkställt
vissa utredningar beträffande verkningarna av de nuvarande bestämmelserna
örn dyrtidstillägg för manskap i jämförelse med bestämmelserna
om dyrtidstillägg, respektive rörligt tillägg för tjänstemän vid olika grenar
av statsförvaltningen. I anslutning till resultatet av denna utredning hade
lönekommittén ansett sig böra förorda, att rörligt tillägg finge utgå å lönerna
för manskap i allmänhet. Vid avvägningen av grunderna för tillägget
hade emellertid kommittén med hänsyn till att de utgående naturaförmånernas
värde växlar med levnadskostnadsindex funnit, att rörligt tillägg
borde utgå allenast å den kontanta lönen, minskad med ett belopp av 300
kronor för år, och beräknas efter samma procenttal som för tjänstemän i
allmänhet.
Departementschefen har vidare framhållit, att lönekommittén funnit rörligt
tillägg böra utgå å hyres- och ortstillägget efter samma grunder, som
fastställts i fråga om sådant tillägg å lön till tjänstemän i allmänhet, samt
att kommittén förutsatt, att det till det fast anställda manskapet nu utgående
fasta månatliga barntillägget borde avvecklas enligt samma grunder,
som fastställts beträffande civila tjänstemän m. fl.
Mot de av lönekommittén föreslagna grunderna för rörligt tillägg åt det
fast anställda manskapet har departementschefen icke funnit anledning till
erinran utan förordat förslaget till fastställelse.
Enhetlig löneplan för manskap i allmänhet m. m.
Av departementschefens redogörelse framgår, att för närvarande särskilda
löneplaner gälla för arméns och flygvapnets manskap å ena sidan (löneplan
Maf) samt för marinens manskap å andra sidan (löneplan Mm). Förstnämnda
löneplan omfattar fyra lönegrader, nämligen en för meniga, en för
vicekorpraler, en för korpraler och en för furirer. Löneplan Mm omfattar
tre lönegrader, nämligen en för meniga, en för korpraler (högbåtsmän) och
en för flaggkorpraler. Högbåtsmännen tillhöra sålunda för närvarande samma
lönegrad som korpralerna. För högbåtsmän fortsätta dock enligt till
löneplanen fogad anmärkning löneförhöjningarna med stigande tjänstålder
alt utgå utöver det tjänstetidsläge, där sådan innehavare av korpralsbeställning,
som ej är högbåtsman, nått slutlön.
Beträffande manskap i allmänhet förekomma för närvarande åtskilliga
olikheter mellan löneplanerna Maf och Mm. Begynnelselönen för menig är
lika för hela försvarsväsendet. Slutlönen för furir vid armén och flygvapnet
överensstämmer vidare med slutlönen för närmast motsvarande beställning
— korpralsbeställning — vid flottan och kustartilleriet. Denna slutlön uppnås
dock icke vid samma tjänstetid; för armén och flygvapnet vinnes furirs
slutlön efter en tjänstetid av 84 månader, men vid marinen tillträdes korprals
10
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
slutlön efter en tjänstetid av 96 månader. I övrigt föreligger icke på någon
punkt full överensstämmelse mellan de båda löneplanerna. Antalet avlöningsförhöjningar
i de olika graderna växlar, och likaså är avlöningsförhöjningarnas
storlek olika. Sålunda förekomma för menig vid marinen icke
mindre än åtta avlöningsförhöjningar, vilket kan sägas innebära, att lönegraden
omfattar nio löneklasser. Avlöningsförhöjningarna utgöra, de båda
första 120 kronor vardera, den tredje 180 kronor samt de därefter följande
fem förhöjningarna envar 96 kronor. För menig vid armén och flygvapnet
förekomma fyra löneförhöjningar (lönegraden omfattar sålunda fem löneklasser),
och löneförhöjningarna utgöra respektive 60, 120, 180 och 120 kronor.
I furirsgraden vid armén och flygvapnet utgör vid normal befordringsgång
begynnelselönen (d. v. s. lönen efter 36 månaders tjänstetid) 1,272 kronor,
och därefter följa enligt löneplanen fyra förhöjningar å respektive 120,
144, 144 och 120 kronor. För flottans korpraler däremot utgör begynnelselönen
(lön efter 36 månaders tjänstetid) 1,320 kronor, varefter följa fem
löneförhöjningar, envar å 96 kronor.
Enligt 1936 års lönekommittés mening måste det anses önskvärt, att nuvarande
avvikelser mellan löneplanerna för manskap i allmänhet vid de
olika försvarsgrenarna utjämnas. Härom anför kommittén bland annat följande
(sid. 35—37):
De skäl, som föranlett nämnda avvikelser, synas kommittén icke vara av
den vikt, att de böra stå hindrande i vägen för åstadkommande av en större
likformighet, så mycket mindre som avvikelserna äro av obetydlig storleksordning.
Avvikelser i lönehänseende äro visserligen ofrånkomliga under
kortare tider, i den mån de utbildningskurser som erfordras för befordran
till högre beställning äro förlagda till olika anställningsår vid olika försvarsgrenar
eller vapenslag. Kommittén är emellertid av den uppfattningen, att
lika lön normalt bör utgå till manskap vid olika delar av försvarsväsendet,
i den mån beställningshavarna kunna räkna lika anställningstid och genomgått
samma eller jämförlig utbildning. Vid de förhandlingar, som förts med
personalens representanter, hava också dessa framhållit önskvärdheten av
att i dylikt syfte en utjämning mellan löneplanerna åvägabringas. Jämväl
de representanter för de centrala militärstaberna, med vilka lönekommittén
under hand samrått, hava uttalat sig för åstadkommande av enhetlighet i
förevarande hänseende. En dylik enhetlighet skulle också vara ägnad att
medföra vissa lönetekniska fördelar.
Kommittén vill alltså för sin del förorda, att allt manskap utom flaggkorpraler
och högbåtsmän sammanföres i en gemensam iöneplan.
För åstadkommande av detta resultat erfordras vissa smärre organisatoriska
omläggningar. Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen,
innehåller för närvarande löneplanen Maf fyra lönegrader, medan löneplanen
Mm omfattar två lönegrader (bortsett från flaggkorpralerna). En enhetlig
Iöneplan för manskap i allmänhet vid samtliga försvarsgrenar torde svårligen
kunna åstadkommas, med mindre dessa skiljaktigheter utjämnas på
sådant sätt, att antalet lönegrader genomgående blir tre. I detta'' syfte föreslår
kommittén, att vid armén och flygvapnet den särskilda lönegraden för vicekorpraler
slopas samt att vid marinen mellan meniggraden och den hittillsvarande
korpralsgraden inskjutes en ny lönegrad, avsedd för 1. klass sjömän
och 1. klass kustartillerister samt ställd i jämnbredd med korpralsgraden
vid armén och flygvapnet. Vid de överväganden, som lönek ommit
-
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
11
tén efter samråd med representanter för vederbörande centrala staber ägnat
denna fråga, har kommittén kommit till den uppfattningen, att en sådan
omläggning även i och för sig är sakligt motiverad och att den ej heller ur
organisatoriska synpunkter behöver möta mera vägande invändningar.
Vad vicekorpralsgraden angår, finnes denna underbefälsbeställning för
arméns vidkommande endast vid vissa truppslag, nämligen infanteriet, ingenjör-
och signaltrupperna samt trängen. För kompetens till vicekorpralsbefordran
erfordras ej annan utbildning än den vanliga volontärsoldatutbildningen.
Ett avskaffande av vicekorpralsgraden lärer redan tidigare vid
vissa tillfällen hava varit på tal. Meningarna om lämpligheten av gradens
slopande hava emellertid varit delade. Mot avskaffande av vicekorpralsgraden
har man framhållit dels psykologiska skäl — avseende att manskapets
strävan att tillägna sig volontärutbildningen skulle stimuleras av medvetandet
om att efter en med goda betyg genomgången sådan utbildning utsikter
funnes till utnämning till en befälsgrad — dels ock behovet av att
under slutet av andra anställningsåret använda de godkända eleverna i
volontärskolan såsom instruktörer för värnpliktiga, varvid befälsgraden underlättade
fullgörandet av deras befälsfunktioner. Även om emellertid vicekorpralsgraden
skulle anses böra bibehållas såsom befälsgrad, följer dock
härav icke, att den med nödvändighet behöver bibehållas såsom särskild
lönegrad. De skillnader i ställning och uppgifter, som föreligga mellan å
ena sidan menigt manskap som genomgått rekrytutbildning och å andra
sidan vicekorpraler, synas vara så ringa, att en särskild lönegrad för vicekorpralerna
icke kan anses erforderlig. Löneskillnaden enligt nu gällande
löneplan mellan vicekorpralernas normala begynnelselön (lön efter 12 månader)
och lönen till en menig efter samma tjänstetid är också relativt obetydlig.
Enligt lönekommitténs mening torde det, med hänsyn även till den
korta tid efter vilken befordran till korpralsbeställning regelmässigt vinnes,
få anses vara tillfyllest med den högre löneställning, som ernås genom
ålderstillägg i meniggraden.
Vad flottan angår, kvarstår dess meniga manskap för närvarande i meniggraden
intill dess befordran kan vinnas till den mot furirsgraden svarande
korpralsbeställningen. Efter genomgången korpralsutbildning bliva
de korpralskompetenta beställningshavare, som ej kunna vinna omedelbar
befordran till korpralsbeställning, samt de meniga, vilka avlagt endast avkortad
korpralsexamen, uppflyttade i tjänstbarhetsklass från 2. klass sjöman
till 1. klass sjöman. Korpralskompetenta 1. klass sjömän befordras senare
i mån av ledigblivande beställningar till korpralsgraden. De 1. klass
sjömän åter, som icke avlagt fullständig korpralsexamen — vilket innebär,
alt de ej uppfyllt fordringarna i avseende å den allmänbildande delen av
undervisningen, medan de däremot fullgjort kraven beträffande den rent militära
utbildningen — kvarstå i menigs lönegrad, där de till skillnad från
andra meniga erhålla löneförhöjningar (ålderstillägg) varje år intill dess
slutlön för menig uppnåtts efter en tjänstetid av 8 år. Enligt lönekommitténs
mening finnes fog för uppflyttande av 1. klass sjömän — vilka på
grund av sin praktiska utbildning kunna under sjötjänstgöring fullgöra uppgifter
jämförliga med korpralernas — till en särskild, högre lönegrad.
Även 1. klass kustartillerisfer torde böra uppflyttas till den nya lönegrad,
som kommittén alltså förordar för 1. klass sjömän. För kustartilleriets vidkommande
synes emellertid den nyinrättade beställningen böra avses jämväl
såsom en mellangrad mellan de nuvarande menig- och korpralsgraderna
för dem, som avlagt korpralsexamen oell som enligt nuvarande ordning
normalt befordras direkt från menig- till korpralsbeställning efter utgången
12
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
av andra tjänståret. En sådan anordning synes påkallad för ernående av
större likformighet i löneställningen för manskap vid olika delar av försvarsväsendet.
För närvarande genomgås kustartilleriets korpralskola under
andra anställningsåret, och vid normal befordringsgång äger därefter
befordran till korpralsbeställning rum från och med tredje anställningsåret,
medan motsvarande grad vid armén och flottan nås först från och med fjärde
året och vid flygvapnet vinnes först från och med femte anställningsåret.
Den utbildning, som vinnes i kustartilleriets korpralskola, synes, såvitt kommittén
kan döma, icke fullt likvärdig med arméns furirsutbildning eller
flottans korpralsutbildning. Att kustartilleriets manskap sålunda för närvarande
kommer i åtnjutande av furirs lön efter mindre omfattande teoretisk
utbildning och efter kortare praktisk tjänstgöring än manskapet vid
armén och flygvapnet, synes icke vara riktigt. Enligt lönekommitténs uppfattning
kan kustartilleriets korpralsutbildade manskap först efter genomgående
av den nuvarande lägre underofficersskolan anses fullt jämställt i
utbildningsavseende med arméns och flygvapnets furirer. Intill dess sådan
kompetens vunnits, torde manskapet vid kustartilleriet böra kvarstå i den
nyinrättade mellangraden.
Lönekommittén har sålunda föreslagit, att i en enhetlig löneplan för manskap
i allmänhet upptagas tre lönegrader, till vilka hänföras följande beställningar
(här angivna med nuvarande benämningar):
Lönegrad 1: volontärer (meniga) och vicekorpraler vid armén och flygvapnet
samt meniga vid marinen med undantag av 1. klass sjömän och
1. klass kustartillerister;
Lönegrad 2: korpraler vid armén och flygvapnet samt 1. klass sjömän
och 1. klass kustartillerister vid marinen;
Lönegrad 3: furirer vid armén och flygvapnet samt korpraler vid mari
nen.
I förevarande sammanhang har lönekommittén även uttalat önskvärdheten
av viss omläggning av manskapsutbildningen för åvägabringande av
likställighet de olika försvarsgrenarna emellan.
I samband med tillskapandet av en enhetlig löneplan har det även synts
lönekommittén vara önskvärt att åstadkomma i möjligaste mån enhetliga
benämningar å de olika beställningarna. Kommittén har under framhållande
av det otillfredsställande i att för närvarande korpralsbenämningen vid armén
och flygvapnet å ena sidan samt marinen å andra sidan användes för
utmärkande av beställningar, vilka tillhöra olika lönegrader samt äro helt
olika i fråga örn utbildning och tjänstuppgifter, föreslagit, att korpralsbenämningen
förbehålles beställningar i 2 lönegraden och att alltså 1. klass
sjömän och 1. klass kustartillerister vid marinen hädanefter vid befordran
till nyssnämnda mellangrad erhålla benämningen korpral. För den hittillsvarande
korpralsgraden vid marinen syntes enligt kommittén ny benämning
böra tillskapas, nämligen för kustartilleriets vidkommande benämningen furir
och för flottans benämningen »båtsman».
Kommittén har jämväl föreslagit övergång för artilleriets vidkommande
till korpralstiteln.
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
13
Av departementschefens redogörelse för de i ämnet avgivna yttrandena
framgår, att kommitténs förslag om sammanförande i en gemensam
löneplan av manskap i allmänhet och om vidtagande av vissa härför
erforderliga organisatoriska omläggningar icke mött någon principiell erinran.
Förslagen om slopande av den särskilda lönegraden för vicekorpraler
vid armén och flygvapnet samt om tillskapande av en särskild lönegrad för
1. klass sjömän och 1. klass kustartillerister hava sålunda lämnats utan anmärkning.
Chefen för armén har emellertid uttalat, att vicekorpralsgraden
borde bibehållas såsom tjänstegrad och dessutom införas vid de truppslag,
där den nu ej förekommer. Arméförvaltningen har ansett, att med hänsyn
till musikmanskapets från övrigt manskap avvikande ställning i fråga om
kompetenskrav och utbildning till den föreslagna löneplanen för manskap i
allmänhet borde fogas en anmärkning av innehåll, att till respektive lönegrader
skulle hänföras jämväl motsvarande till musikmanskapet hörande beställningshavare.
En sådan anordning har synts ämbetsverket vara att förorda
även ur synpunkten av att vinna överensstämmelse mellan i vederböliga
stater och i avlöningsreglementet avsedda beställningar. Frågan om
åstadkommande av enhetliga benämningar å de olika manskapsbeställningarna
har under remissbehandlingen givit anledning till skilda
meningar. Rörande den närmare innebörden av yttrandena i detta avseende
tillåter sig utskottet hänvisa till propositionen (sid. 39 och 40).
Departementschefen yttrar för egen del följande (sid. 40 och 41):
I likhet med lönekommittén finner även jag det vara önskvärt, att nu rådande
avvikelser mellan manskapslöneplanerna för de olika försvarsgrenarna
utjämnas. De riktlinjer för åstadkommande av ökad likformighet på förevarande
område, vilka av kommittén angivits och örn vilka enighet vunnits
mellan kommittén och personalens representanter, hava icke föranlett någon
principiell erinran från de över förslaget hörda myndigheternas sida.
För egen del finner jag beaktansvärda fördelar vara förenade med sammanförandet
i en gemensam löneplan av allt manskap utom flaggkorpraler
och högbåtsmän. De principer för åstadkommande av detta resultat, vilka
innefattas i kommitténs förslag, äro enligt min mening välgrundade, varför
jag tillstyrker fastställelse av detsamma.
Vad härefter angår frågan örn införandet av enhetliga benämningar å de
olika beställningarna, har lönekommittén angivit vissa uppslag för åstadkommande
av ökad likformighet härutinnan och därvid förutsatt, att denna
fråga skulle upptagas till vidare övervägande i samband med remissbehandlingen
av kommitténs förslag. Såsom den föregående redogörelsen giver vid
handen, hava under remissbehandlingen olika meningar yppats på förevarande
punkt, varvid vissa myndigheter ansett en revision av de militära
tjänstetitlarna kunna anstå, under det att från andra håll benämningsfrågan
upptagits till närmare granskning. Den förda diskussionen tager i första
hand sikte på frågan örn en ombenämning av den hittillsvarande korpralsgraden
vid marinen. Från marint håll liksom även från personalens sida har
härvid kritik framförts mot den av kommittén för flottans vidkommande
ifrågasatta benämningen »båtsman». Marinförvaltningen och försvarsväsendets
lönenämnd hava för sin del närmast förordat benämningen furir såsom
enhetlig beteckning för den föreslagna 3 lönegraden i löneplanen för manskap
i allmänhet, och inom försvarsväsendets underbefälsförbund har en i
14
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
det närmaste enhällig opinion gjort sig gällande till förmån för denna benämning.
För egen del vill jag i betraktande av vad sålunda förekommit och
efter samråd med chefen för försvarsdepartementet uttala mig för att furirstiteln
kommer till användning såsom enhetlig benämning för beställning tillhörande
nämnda lönegrad.
Vad armén beträffar, har chefen för armén motsatt sig ett utbytande av
den nuvarande konstapelstiteln mot korpralstiteln. Med hänsyn härtill och
då i detta fall de praktiska skälen för en ombenämning icke göra sig lika
starkt gällande som i fråga om den nuvarande korpralsgraden vid marinen,
har jag — likaledes efter samråd med chefen för försvarsdepartementet —
ansett mig icke böra ifrågasätta ett slopande av konstapelstiteln.
I likhet med lönekommittén anser även jag, att särskilda benämningar å
de för musikmanskap vid armén avsedda beställningarna icke äro påkallade.
Att, såsom arméförvaltningen föreslagit, till löneplan Ma skulle fogas en anmärkning
av innehåll, att till respektive lönegrader skulle hänföras jämväl
motsvarande till musikmanskapet hörande beställningshavare, synes mig ej
vara nödvändigt, även om i vederbörliga stater nuvarande benämningar å
beställningar för musikmanskap i fortsättningen bibehållas oförändrade.
Den av lönekommittén berörda frågan örn viss omläggning av manskapsutbildningen
för åvägabringande av likställighet mellan de olika försvarsgrenarna
lärer komma att upptagas inom försvarsdepartementet i samband
med behandlingen av ett utav den s. k. 1939 års rekryteringsutredning den
21 december 1939 framlagt förslag angående rekryteringen av försvarsväsendets
officerskårer m. m.
Löneplanernas tekniska byggnad m. m.
Lönekommitténs förslag i fråga om den tekniska konstruktionen av manskapslönerna
ansluter sig till de principer, som vunnit tillämpning beträffande
befattningshavare i övrigt inom statsförvaltningen. Rörande den närmare
innebörden av kommitténs förslag härutinnan får utskottet hänvisa till i propositionen
lämnad redogörelse (sid. 41 och 42). Här må dock framhållas,
att lönekommittén förordar en särskild, dyrortsgrupperad löneplan för flaggkorpraler
och högbåtsmän (löneplan Mb), innehållande fem, delvis gemensamma
löneklasser i vardera av två lönegrader. Löneplanen för manskap i
övrigt åter (löneplan Ma) upptager tre lönegrader, indelade i tolv delvis gemensamma
löneklasser. I fråga om tidsintervallerna för uppflyttning i löneklass
föreslår kommittén beträffande löneplanen Mb treårsintervaller och beträffande
löneplanen Ma ettårsintervaller för löneklasserna 1—9 och treårsintervaller
inom löneklasserna 10—12.
Departementschefen har förklarat sig icke hava något att erinra mot det
av kommittén i förevarande avseende framlagda förslaget. Ett under remissbehandlingen
framställt yrkande örn tillämpning av tvåårsintervaller för
uppflyttning inom löneklasserna Ma 10—12 kunde departementschefen således
ej biträda.
Lönebeloppens avvägning.
Beträffande frågan örn lönebeloppens avvägning erinrar departementschefen
till en början om att enligt de till 1936 års lönekommitté lämnade direk
-
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
15
tiven en omprövning av den hittillsvarande utgångspunkten för lönesättningen
för menigt manskap påkallades icke blott av de förändringar i löneläget
för lantarbetarna, som ägt rum under tiden efter fastställandet av nu
gällande lönesatser för det fast anställda manskapet, utan även med hänsyn
till de förskjutningar, vilka syntes hava skett och till äventyrs ytterligare
kunde anses önskvärda beträffande manskapets rekrytering från olika samhällsgrupper.
Departementschefen övergår därefter till att lämna en redogörelse för lönekommitténs
förslag i förevarande hänseende. Av redogörelsen (sid. 43—46)
framgår, att kommittén med hänsyn till den allmänna löneutvecklingen under
den tid, som förflutit sedan manskapslönerna senast reglerats, funnit en
höjning såväl av begynnelselönen för menigt manskap som ock av övriga
lönesatser för dessa beställningshavare motiverad.
Med avseende å löneavvägningen har kommittén anfört (sid. 43 och 45).
Vid de överväganden, som ägnats frågan om utgångspunkterna för lönesättningen,
har kommittén varken av tillgängliga uppgifter angående rekryteringskällorna
eller i övrigt funnit anledning att vid begynnelselönens fixerande
söka direkt anknytning till lönenivån för någon viss löntagargrupp.
Begynnelselönens betydelse för manskapets rekrytering ur olika samhällslager
bör enligt kommitténs uppfattning icke överskattas. Det bör vid denna
frågas bedömande beaktas, att inträde i manskapsanställning äger rum i
unga år, att de första anställningsåren väsentligen äro att betrakta såsom
utbildningsår och att täta löneförhöjningar komma manskapet till del genom
löneklassuppflyttning i innehavande beställning samt genom i allmänhet
snabbt inträdande befordringar. Det nyanställda meniga manskapet är
i främsta rummet att betrakta såsom lärlingar, vilka lia att genomgå en
utbildning, som — förutom att den gör dem skickade för underbefälsfunktioner
i militärtjänsten — skänker dem ett värdefullt underlag för en framtida
verksamhet på andra levnadsbanor. Denna utbildning och de framtida
förvärvsmöjligheter, som därå kunna grundas, torde — i förening med vissa
åtgärder för underlättande av avskedat manskaps övergång till civila levnadsbanor,
till vilka kommittén i det följande återkommer — för en tillfredsställande
rekrytering vara av större betydelse än lönenivån för det nyanställda
manskapet. Den höjning av lönebeloppen, som även för de yngsta
manskapsgruppernas del bör komma till stånd, synes böra avvägas efter
vad som kan anses skäligt under beaktande av nyss anförda omständigheter
men utan bestämd anknytning till inkomstläget för någon viss samhällsgrupp.
Den bestämning av lönebeloppen, som med iakttagande av olika i det föregående
angivna synpunkter föreslås av lönekommittén, utgör —• liksom löneplanernas
uppbyggnad och lönesystemets utformning över huvud taget —
resultatet av förhandlingar mellan lönekommittén och personalorganisationens
utsedda representanter, varvid man genom sammanjämkning av olika
inom kommittén och av personalrepresentanterna framförda meningar i
fråga örn löneförbättringens storlek för olika grupper av beställningshavare
lyckats uppnå enighet kring den avvägning av beloppen, som innefattas i de
förslag till löneplaner, vilka framläggas av kommittén.
Vid avvägningen av beloppen hava givetvis lönerna samt de förut angivna
hyres- och ortstilläggen bedömts i ett sammanhang och med beaktande av
föreslagna regler för rörligt tillägg. Utgångspunkterna hava generellt sett
varit, att den genomsnittliga löneökningen för manskap med rätt till natura
-
16
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
förmåner icke borde uppgå till samma storlek som de beviljade löneförbättringarna
för helt kontantavlönade befattningshavare i statens tjänst, att
större löneökningar borde tillerkännas äldre manskap än meniga med kort
anställningstid samt att löneförbättringarna borde vara större för beställningshavare
å dyrare orter än å billigare.
Angående de föreslagna lönebeloppen har kommittén beträffande löneplan
Ma påpekat bland annat följande:
Begynnelselönen för menig har ansetts böra höjas från 600 till 684 kronor
för år eller med 7 kronor för månad. Den löneökning, som vid bifall härtill
inträder för nyanställd menig, blir emellertid i högre indexlägen än det,
efter vilket de fasta lönerna avvägts (indexläget 156/157 enligt skalan för
nuvarande dyrtidstillägg), större än vad löneplanen utvisar tack vare att
rörligt tillägg skulle utgå även å dessa löner, vilka för närvarande ej äro
förenade med rätt till dyrtidstillägg. Kommitténs förslag och de löneförbättringar,
som därmed eftersträvats, hava närmast avvägts på grundval av
överväganden, avseende indexläget 168/169 (= index 108 på den nya indexskala,
som utgår från 1935 som basår). Vid detta indexläge uppgår löneökningen
för nyanställd menig till 106 kronor för år. Beloppen för de närmast
följande löneklasserna hava ansetts böra avvägas så, att de bereda en
ungefär motsvarande, i vissa fall något större löneökning åt innehavare av
vicekorpralsbeställning. På grund härav har löneökningen för menig med
längre tjänstetid än 12 månader något stegrats. Korprals begynnelselön
(löneklassen Ma 4) föreslås till 1,176 kronor för år, vilket för korpral vid
armén och flygvapnet medför en löneökning av 220 kronor. För nuvarande
1. klass sjömän och 1. klass kustartillerister, vilka enligt förslaget flyttas
upp från meniggraden till lönegraden Ma 2, blir ökningen avsevärt större. Å
andra sidan kommer för det manskap vid kustartilleriet, som enligt hittillsvarande
ordning efter avslutad korpralsutbildning befordrats till nuvarande
korpralsbeställning men som enligt förslaget får stanna i den nya
korpralsgraden intill dess lägre underofficersskola genomgåtts, löneökningen
att reduceras till ett belopp, som är mindre än nu utgående provisorisk
avlöningsförstärkning; i vissa tjänstetidslägen inträder t. o. m. sänkning
i förhållande till beloppen i nu gällande löneplan. För furir (båtsman)
har begynnelselönen (löneldass Ma 6) upptagits till 1,500 kronor, vilket
för arméns furirer innebär en löneökning vid index 168/169 av 240 kronor
för år. För furir eller båtsman med så lång tjänstetid, att rätt till hyresoch
ortstillägg inträtt, blir löneökningen i allmänhet större, särskilt på dyrare
orter, men för ogift personal, som ju hittills icke haft rätt till hyresbidrag,
jämväl på billigare orter. Störst blir löneökningen i furirsgraden för gift beställningshavare
nied en tjänstetid av över 48 men under 72 månader, vilka
beställningshavare hittills icke ägt uppbära hyresbidrag men enligt förslaget
skulle bliva berättigade till hyres- och ortstillägg. Löneökningen utgör för
gift furir i nämnda tjänstetidsläge på E-ort omkring 800 kronor och på I-ort
omkring 1,100 kronor, allt vid indexläget 168/169. För gift manskap med
mer än 72 tjänstemånader inträder å andra sidan å de billigaste orterna en
relativ sänkning, i det att löneökningen på A-ort — där dock för närvarande
ej finnas några beställningshavare — understiger och på B-ort endast obetydligt
överstiger ett belopp motsvarande den nuvarande provisoriska avlöningsförstärkningen.
En dylik relativ sänkning är en ofrånkomlig konsekvens
av den i förslaget eftersträvade starkare graderingen av löneförmånerna
efter ortsdyrheten genom ökning av löneskillnaden mellan billigare
och dyrare orter.
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
17
Av departementschefens redogörelse framgår vidare, att kommittén, såvitt
angår löne planen Mb, ansett löneplanen böra konstrueras efter samma
grunder som löneplan UO i militära avlöningsreglementet. Det har därvid
även synts kommittén naturligt, att vissa löneklasser i nämnda båda löneplaner
göras gemensamma. Lönekommittén har i sådant avseende föreslagit,
att löneklasserna 4—6 i löneplan Mb bestämmas lika med löneklasserna
1—3 j löneplan UO. I anslutning därtill har kommittén — under erinran,
att i kommitténs uppdrag jämväl inginge att taga under omprövning i vad
mån en jämkning kunde befinnas erforderlig i den i det militära avlöningsreglementet
intagna löneplanen för underofficerare, löneplanen UO — framhållit,
bland annat, följande:
För ernående av en lämplig relation mellan å ena sidan lönebeloppen i
löneplan Ma jämte utgående naturaförmåner eller ersättning för sådana förmåner
— däri inbegripet hyres- och ortstillägg -— och å andra sidan lönebeloppen
i löneplan Mb har lönekommittén funnit anledning föreslå en sådan
avvägning av beloppen i sistnämnda löneplan, att lönerna i löneklasserna
Mb 4 och 5 komma att något överstiga nu gällande belopp enligt löneklasserna
UO 1 och 2. En viss höjning av beloppen i sistnämnda båda löneklasser
erfordras därför för åvägabringande av den nyss förordade överensstämmelsen
mellan löneklasserna Mb 4—6 och UO 1—3. Kommitténs förslag
innebär härutinnan en höjning å A-ort beträffande löneklassen UO 1
med 102 kronor och beträffande löneklassen UO 2 med 36 kronor. Härvid
påkallas jämväl en ökning med 6 kronor av de för dessa löneklasser nu fastställda
ortsskillnadsbeloppen, i följd varav höjningen för I-ort kommer att
uppgå till 150 kronor för löneklassen UO 1 och 84 kronor för löneklassen
UO 2.
Departementschefen erinrar vidare, att de löneökningar, som — under visst
hänsynstagande till bortfallande rätt till naturaförmåner — enligt kommitténs
förslag skulle inträda för beställningshavare tillhörande löneplan Mb,
för olika tjänstetider och å olika ortsgrupper variera men att de i allmänhet
bliva betydande. Störst bliva givetvis, framhåller departementschefen, ökningarna
å de dyrare orterna. Vid indexläget 168/169 utgör enligt förslaget
den lägsta löneökningen för gift manskap å E-ort 539 kronor för högbåtsman
och 440 kronor för flaggkorpral samt å I-ort 651 kronor för högbåtsman
och 600 kronor för flaggkorpral. De största ökningarna bliva för gifta
beställningshavare å E-ort vid samma indexläge för högbåtsman 889 kronor
och för flaggkorpral 704 kronor. För ogift personal, som ju för närvarande
ej äger rätt till hyresbidrag utan allenast åtnjuter den i nuvarande
löneplan Mm upptagna enhetliga kontantlönen jämte naturaförmåner, bliva
löneökningarna ännu större, emedan övergången till enbart kontantlönesystem
medför lika lön för ogifta och gitta beställningshavare.
De avsevärda löneförbättringar, som sålunda skulle beredas flaggkorpralcr
och högbåtsman, äro, framhåller departementschefen vidare, enligt lönekommitténs
uppfattning motiverade med hänsyn till att dessa beställningshavare
i förhållande till sin utbildning och tjänstetid samt till sina uppgifter inom
försvarsväsendet hittills varit i lönehänseende ogynnsamt ställda. Den om
Bihang
till riksdagens protokoll 10i0. C sami. Ar 110. "
18
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
läggning av lönesystemet, som för deras del nu vidtages, innebär, enligt vad
departementschefen framhållit, att lönenivån för denna personal undergår
en höjning av ungefär samma storleksordning som den löneökning, vilken
hittills tillkommit flaggkorpral vid befordran till underofficersbeställning,
valjemot löneökningen vid framdeles inträdande befordran till underofficersbeställning
blir i motsvarande mån mindre än hittills, i det att genom suddning
från löneplan Mb till löneplan UO uppstår en löneökning endast av den
storleksordning, som kommer en underofficer till del vid befordran från
lägre till högre underofficersbeställning.
Av departementschefens redogörelse för avgivna yttranden framgår, att
flertalet av de hörda myndigheterna lämnat kommitténs förslag till lönesättning
utan erinran eller förklarat sig kunna tillstyrka detsamma. Överbefälhavaren
samt cheferna för armén och marinen hava emellertid ansett
löneökningen i vissa lönelägen vara väl knapp för att säkerställa önskvärda
rekryteringsmöjligheter. Överbefälhavaren och arméchefen hava sålunda
uttalat, att den föreslagna ökningen av menigs begynnelselön från 600 till
684 kronor vore alltför ringa; chefen för marinen anser väl, att den föreslagna
begynnelselönen kan anses tillfredsställande med hänsyn till manskapets lärlingsstadium,
men förordar en betydande löneförhöjning från och med fjärde
anställningsåret eller den tidpunkt, då manskapets yrkesutbildning i stort
sett är avslutad.
Departementschefen har för egen del beträffande löneavvägningen anfört
bland annat följande (sid. 46 och 47):
Såsom den föregående redogörelsen giver vid handen, hava utgångspunkterna
för bestämmandet av den löneförbättring för det fast anställda manskapet,
som innefattas i de av lönekommittén framlagda löneplaneförslagen,
generellt sett varit, att den genomsnittliga löneökningen för manskap med
rätt till naturaförmåner icke bör uppgå till samma storlek som de av riksdagen
åren 1938 och 1939 beslutade löneförbättringarna för helt kontantavlönade
befattningshavare, att större löneökningar böra tillerkännas äldre
manskap än meniga med kort anställningstid samt att löneförbättringarna
böra vara större för beställningshavare å dyrare orter än å billigare.
De principer för bestämmande av lönenivån för det fast anställda manskapet,
på vilka det föreliggande löneregleringsförslaget sålunda grundats,
synas mig bärande, och jag finner mig böra giva min anslutning till den
avvägning av den reella löneförbättringen, som innefattas i de framlagda
förslagen till löneplaner. Någon jämkning av lönenivån i enlighet med de av
överbefälhavaren och chefen för armén, å ena, samt chefen för marinen, å
andra sidan, från motsatta utgångspunkter framförda yrkandena kan jag
således icke förorda, helst som vid lönebeloppens avvägning enighet vunnits
mellan kommittén och vederbörande personalorganisation beträffande löneförbättringens
storlek i de skilda lönelägena.
Till belysande av den samlade verkan av lönebeloppen i löneplan Ma samt
de föreslagna beloppen av hyres- och ortstillägg har lönekommittén å sid. 43
i sitt betänkande intagit en sammanställning över de belopp i lön samt hyres-
och ortstillägg, vilka under olika anställningsår skulle tillkomma en
ogift och en gift beställningshavare vid armén, som efter normal befordringsgång
upo till furirsgraden kvarstår i denna grad intill dess slutlönen
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
19
uppnåtts, varvid tillika gjorts jämförelse med nuvarande avlöningsförmåner,
inklusive provisoriska tillägg med undantag av den provisoriska avlöningsförstärkningen.
Till grund för nämnda sammanställning har kommittén lagt
hyres- och ortstillägg för E-ort samt rörligt tillägg vid indexläget 168/169.
I syfte att belysa den samlade verkan av lönebeloppen samt hyres- och
ortstilläggen vid det indexläge — 174/175 på den hittills för dyrtidstilläggsberäkningen
gällande indexskalan — efter vilket avlöningsanslagen i budgetförslaget
för nästkommande budgetår beräknats, anser jag mig här böra intaga
en motsvarighet till berörda av lönekommittén upprättade sammanställning:
Anställ-
ningsår
Kontant lön jämte hyres- och ortstillägg å E-ort
ökning i förhållande till
nuvarande kontanta
förmåner
ogift
kronor
gift
kronor
ogift
kronor
gift
kronor
lia
718
718
118
118
2:a
875
875
119
119
3:e
1,254
1,254
234
234
4:e
1,608
1,608
252
252
5:e
1,738
2,327
250
839
6:e
1,869
2,458
213
802
7:e
2,000
2,589
188
453
8:e
2,131
2,719
175
439
9:e
2,471
2,719
515
439
10:e
2,471
2,719
515
439
Ilie
2,602
2,850
514
438
12:e
2,602
2,850
514
438
13:e
2,602
2,850
514
438
14:e
2,733
2,981
645
569
3. Vissa förmåner i syfte att underlätta avskedat manskaps
övergång till civilanställning.
Efter att hava givit en översikt över hittills vidtagna åtgärder i syfte att
underlätta avskedat manskaps övergång till civilanställning (sid. 48—50),
framhåller departementschefen, att 1936 års lönekommitté funnit det naturligt,
att en omprövning av nuvarande anordningar för underlättande av avgående
manskaps övergång till civila levnadsbanor verkställdes i samband
med avvägningen av lönenivån och utformandet av lönebestämmelserna för
fast anställt manskap. I anslutning härtill lämnar departementschefen en redogörelse
för lönekommitténs förslag i förevarande hänseende. Beträffande
den närmare innebörden av förslaget tillåter sig utskottet hänvisa till propositionen
(sid. 50—52). Här må emellertid i fråga om avskedspremierna framhållas
följande:
Lönekommittén anser icke att någon omläggning av avskedspremiernas
karaktär och syfte bör ifrågakomma. Premierna borde därför enligt kommitténs
mening alltjämt betraktas huvudsakligen såsom en förmån avsedd
att för underbefäl, som under relativt lång tid kvarstått i tjänst men som icke
kan beräknas finna sin framtida bärgning i militäranställning, underlätta en
20
Statsutskottets utlåtande Nr lid
-
övergång till civil sysselsättnig. Synpunkten att avskedspremierna utgöra
ett led i åtgärder för att underlätta manskapsrekrytering och rekapitulation
syntes däremot hava väsentligt förlorat i betydelse. Rekryteringssynpunkterna
borde skjutas i bakgrunden och tyngdpunkten i stället läggas på premiernas
uppgift såsom ett led i civilanställningsåtgärderna. Detta ledde enligt
kommitténs mening till att tillräcklig anledning ej längre förefunnes att
vid skilda grenar av försvarsväsendet bibehålla olika belopp för avskedspremierna.
Lönekommittén har ansett sig ur antydda synpunkter böra förorda,
att avskedspremierna vid samtliga försvarsgrenar bestämmas till 600 kronor
för minst 6 års tjänst och till 800 kronor för minst 9 års tjänst. Denna avvägning
innebär för ungefär halva antalet arméförband samt för samtliga
förband vid flygvapnet en ökning med 200 kronor för 6-årspremien och med
100 kronor för 9-årspremien. För marinen ävensom för återstoden av arméförbanden
— med undantag av tre Norrlandsförband — innebär förslaget
oförändrad 6-årspremie men en sänkning med 200 kronor av 9-årspremien.
För de tre Norrlandsförbanden medför ett bifall till förslaget sänkning av
6-årspremien med 100 kronor och av 9-årspremien med 300 kronor.
Mot kommitténs förslag i ovan angivna hänseenden har, enligt vad departementschefen
framhållit, från de hörda myndigheternas sida icke framställts
erinran i vidare mån än att vissa myndigheter uttalat sig för en höjning
av beloppet av den större avskedspremien. Chefen för marinen har sålunda
förordat bibehållande av den högre avskedspremien vid marinen vid
nuvarande belopp, 1,000 kronor, och till stöd härför anfört, att flottans manskap,
som i allmänhet vore sjökommenderat under de sista anställningsåren,
torde hava åtskilligt svårare än manskap från landbaserade vapenslag
att ordna sin civilanställning. Försvarsväsendets lönenämnd har för ernående
av större differens mellan den mindre och den större avskedspremien
ävensom med hänsyn till önskvärdheten ur militär synpunkt att i tjänst bibehålla
äldre manskap ansett den högre premien ej böra sättas lägre än till
900 kronor. En reservant i lönenämnden har påyrkat bibehållande av den
högre avskedspremien vid marinen vid nuvarande belopp, under det att en
annan reservant ansett den högre avskedspremiens belopp böra fastställas för
ett budgetår i sänder under hänsynstagande till de behov av rekapitulation,
som anmälas av vederbörande myndigheter.
Till vad lönekommittén anfört och föreslagit i fråga om vissa förmåner
i syfte att underlätta avskedat manskaps övergång till civilanställning har
departementschefen för egen del anslutit sig och förty förklarat sig icke kunna
biträda framställda yrkanden örn jämkning av den högre avskedspremiens
belopp.
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
21
4. Specialmotivering till manskapsavlöningsreglementet.
I avseende å motiven till de särskilda paragraferna i lönekommitténs reglementsförslag
har departementschefen till en början erinrat, att av de vid
lönekommitténs betänkande fogade särskilda yttrandena framginge, att kommitténs
reglementsförslag icke givit anledning till erinran vare sig från de
militära personalrepresentanterna eller — med undantag av ett enstaka detaljspörsmål
— av de delegerade för försvarsväsendets lönenämnd och centrala
förvaltningsmyndigheter. Vid sådant förhållande har departementschefen
begränsat sig till att redogöra för de över förslaget avgivna yttrandena, endast
i den mån desamma synts böra föranleda ändringar av saklig eller formell
innebörd i de föreslagna avlöningsbestämmelserna eller eljest påkalla
särskilt yttrande. I fråga om vad departementschefen i detta sammanhang
anfört torde utskottet få hänvisa till sid. 53 och 54 i propositionen. Här må
allenast följande omnämnas.
Enligt den av lönekommittén föreslagna lydelsen av 23 § första stycket
äger beställningshavare tillhörande löneplan Mb samt sådan beställningshavare
tillhörande lönegraden Ma 3, vilken kan räkna en anställningstid av
minst åtta år, åtnjuta kallortstillägg under de förutsättningar och enligt de
grunder, om vilka förmäles i 24 § militära avlöningsreglementet jämte av
Kungl. Maj:t i anslutning till nämnda författningsrum meddelade närmare
bestämmelser.
Departementschefen har i fråga om rätten att åtnjuta kallortstillägg framhållit,
att försvarsväsendets lönenämnd framställt yrkande örn utsträckande
av rätten till kallortstillägg till samtiga beställningshavare, vilka uppfylla
förutsättningarna för åtnjutande av hyres- och ortstillägg — d. v. s. i fråga
om gift manskap beställningshavare tillhörande löneplan Ma med en anställningstid
av minst fyra år. Detta yrkande har emellertid departementschefen
ansett sig ej böra biträda. Departementschefen har nämligen förklarat
sig i likhet med lönekommittén hysa den uppfattningen, att såsom
villkor för åtnjutande av kallortstillägg bör gälla, att fast anställning innehafts
under en mera avsevärd tid.
5. Övergångsanordningar.
I sitt anförande till statsrådsprotokollet har departementschefen lämnat
en redogörelse för de allmänna grunder, efter vilka övergången till det nya
manskapsavlöningsreglementet enligt 1936 års lönekommittés mening bör
ordnas samt för vissa viktigare bestämmelser, som i anslutning därtill böra av
Kungl. Majit utfärdas. Beträffande kommitténs förslag därutinnan får utskottet
hänvisa till propositionen (sid. 57—62). Här må emellertid framhållas,
att kommittén i fråga örn rätten till avskedspremie föreslagit, att för
den, som vid övergången till det nya reglementet har en tjänstetid av över 6
22
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
år, nuvarande regler beträffande premiens storlek vid uppnående av en tjänstetid
av 9 år alltjämt skola gälla, vare sig de medföra högre eller lägre premie
än enligt förslaget. Med avseende å 6-årspremien böra enligt kommitténs
förslag nuvarande regler tillämpas beträffande den, som vid det nya
reglementets ikraftträdande innehar en tjänstetid av 4 men ej över 6 år. I
övriga fall böra de nya bestämmelserna angående premiebeloppet tillämpas.
Sättet för tjänstetidens beräknande föreslår kommittén för tiden intill ikraftträdandet
av det nya reglementet böra bestämmas enligt nu gällande föreskrifter
men för tiden därefter enligt de nya bestämmelserna.
Departementschefen har framhållit, att kommitténs förslag till övergångsanordningar
i huvudsak lämnats utan erinran av de hörda myndigheterna.
Marinförvaltningen och försvarsvåsendets lönenämnd hade dock förordat en
gynnsammare anordning i fråga om övergången till de nya grunderna för
avskedspremies åtnjutande än enligt kommitténs förslag. Marinförvaltningen
hade sålunda ansett rättvisa och billighet kräva, att beställningshavare
vid marinen, som vunnit anställning före den 1 juli 1940, fortfarande finge
uppbära den högre avskedspremien å 1,000 kronor. Lönenämnden hade ansett,
att sådant manskap, som tecknat anställningskontrakt före det nya
reglementets ikraftträdande och som enligt de nuvarande reglerna skulle kommit
i åtnjutande av premie med högre belopp än enligt det nya reglementet,
rättvisligen borde bibehållas vid rätt till premie enligt de äldre, förmånligare
reglerna.
För egen del yttrar departementschefen följande (sid. 63):
De huvudgrunder för övergång till manskapsavlöningsreglementet, som
kommittén angivit, synas mig i allt väsentligt lämpliga, vadan jag vill förorda,
att de i tillämpliga delar läggas till grund för de bestämmelser i ämnet,
som böra av Kungl. Majit utfärdas. Tillräckliga skäl för avvikelse från
kommitténs förslag i fråga örn övergången till de nya grunderna för avskedspremies
åtnjutande synas mig ej föreligga. Såsom kommittén förutsatt,
torde Kungl. Majit böra äga en vidsträckt befogenhet att vid utfärdandet
av erforderliga övergångsbestämmelser förfara efter omständigheterna.
Det bemyndigande, varom jag i det följande gör hemställan, torde därför
böra givas en tämligen vidsträckt innebörd.
Förslag till vissa ändringar i militära avlönings
reglementet.
Såsom redan tidigare framhållits har 1936 års lönekommitté funnit vissa
ändringar i militära avlöningsreglementet erforderliga i samband med antagande
av nytt manskapsavlöningsreglemente.
Departementschefen har härvidlag framhållit, att till en början viss jämkning
av lönebeloppen i den under 5 § militära avlöningsreglementet intagna
Statsutskottets utlåtande Nr Ilo.
23
löneplanen för underofficerare (löneplan UO) syntes vara påkallad. Jämväl i
vissa andra hänseenden hade lönekommittén föreslagit av manskapsavlöningsreglementet
betingade ändringar i militära avlöningsreglementet. Dessa
ändringsförslag berörde dels lönetursberäkningen vid befordran från beställning
tillhörande löneplan Mb till underofficersbeställning (12 § militära
avlöningsreglementet), dels de i 17 § militära avlöningsreglementet upptagna
tjänstledighetsavdragen för löneklasserna UO 1 och 2, dels ock beloppet av
utgående ekiperingshjälp vid befordran från beställning tillhörande löneplan
Mb till i militära avlöningsreglementet avsedd beställning (50 § nämnda
reglemente).
Departementschefen anför beträffande dessa ändringar följande (sid. 64):
Mot lönekomitténs förslag i fråga örn vissa ändringar i militära avlöningsreglementet
är från min sida intet att erinra.
Några myndigheter hava under hänvisning till den föreslagna jämkningen
av lönebeloppen i underofficerslöneplanen påyrkat viss höjning av lönebeloppen
jämväl i fänriksgraden. Jag anser mig ej kunna biträda detta förslag.
I detta sammanhang må framhållas, att antagandet av nytt manskapsavlöningsreglemente
nödvändiggör vissa ändringar jämväl i gällande reservbefälsförordningar
för armén, flottan och kustartilleriet. Uppdrag att inkomma
med förslag till dylika ändringar har den 23 februari 1940 lämnats
åt försvarsväsendets lönenämnd. Kungl. Majit torde böra erhålla bemyndigande
att vidtaga de ändringar i nämnda förordningar, vilka påkallas av
utfärdandet av nytt manskapsavlöningsreglemente.
Jag ber här vidare få erinra, hurusom i samband med antagandet av
militära avlöningsreglementet förutsatts, att utredning rörande rationalisering
av det militära arvodesväsendet skulle verkställas inom sådan tid, att
förslag om en arvodesreglering skulle kunna föreläggas 1940 års riksdag,
samt att i anslutning härtill under nu löpande budgetår skulle övergångsvis
utgå vissa förmåner av arvodeskaraktär. Härav föranledda stadganden hava
intagits i avd. I punkterna 8 och 10 av övergångsbestämmelserna till militära
avlöningsreglementet (kungörelse nr 277/1939). Då revisionen av arvodesväsendet,
på sätt i årets riksdagsberättelse (sid. 109) omnämnts, förklarats
vilande, torde den provisoriska anordningen böra tillämpas även under nästkommande
budgetår. Det lärer få ankomma på Kungl. Majit att utfärda
erforderliga bestämmelser härutinnan.
Kostnadsberäkningar.
1 fråga om kostnaderna för genomförande av en lönereglering för det fast
anställda manskapet vid försvarsväsendet i enlighet med de av kommittén
framlagda förslagen hava i fråga om löner samt hyres- och ortstillägg, på
grundval av införskaffade uppgifter beträffande beställningshavarna, utförts
vissa beräkningar, för vilka redogjorts i kommitténs betänkande. I
statsrådsprotokollet lämnas en närmare översikt över resultatet av beräkningarna.
Av densamma framgår i huvudsak följande (sid. 65—68):
24
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
Enligt nu gällande grunder för dyrtidstilläggs utgående stiga och falla
kostnaderna för det militära manskapets avlöning med stigande, respektive
sjunkande levnadskostnadsindex, och så skulle bliva fallet även vid
tillämpning av det utav lönekommittén föreslagna systemet med rörligt
tillägg. Reglerna för detta rörliga tillägg förete emellertid i sin konstruktion
vissa avvikelser från de nu gällande grunderna för dyrtidstillägget — för
manskapet hava för övrigt i detta avseende föreslagits något större ändringar
än de för civila tjänstemän samt för officerare och underofficerare m. fl.
beslutade — och på grund härav ger en jämförelse mellan lönekostnaderna
enligt nu gällande bestämmelser och kostnaderna enligt kommittéförslaget
olika resultat vid skilda indexlägen. De beräkningar, som utförts till belysande
av kostnaderna för en lönereglering i enlighet med kommitténs förslag,
avse därför tre olika indexlägen å den nu tillämpade indexskalan, nämligen
indexlägena 156/157 (med 4 procents dyrtidstillägg enligt nuvarande
bestämmelser men intet rörligt tillägg enligt de föreslagna reglerna), 168/169
(med 10 procents dyrtidstillägg, respektive 6 procents rörligt tillägg) och
174/175 (13 procents dyrtidstillägg och 9 procents rörligt tillägg). För vart
och ett av de nämnda indexlägena har beträffande beställningshavare i olika
lönegrader och med olika tjänstetid beräknats skillnaden mellan å ena sidan
föreslagen lön jämte därå belöpande rörligt tillägg och å andra sidan nuvarande
lön samt förekommande dyrtidstillägg.
På grundval av de erhållna löneskillnaderna hava därefter kostnadssiffror
framräknats med ledning av förefintliga uppgifter om beställningshavarnas
fördelning på lönegrader och efter tjänstetid m. m. I beräkningarna har
medtagits jämväl kostnaden för de föreslagna hyres- och ortstilläggen, beträffande
vilka antagits att samtliga därtill berättigade beställningshavare
begagna sig av möjligheten att erhålla sådant tillägg i stället för fri inkvartering;
å andra sidan hava borträknats kostnaden för nuvarande hyresbidrag
samt, såvitt angår beställningshavare tillhörande löneplan Mb, uppskattat
värde av bortfallande naturaförmåner. I beräkningarna har hänsyn ej
tagits till de enligt nuvarande bestämmelser om dyrtidstillägg utgående men
till avveckling föreslagna särskilda tilläggen för barn under 16 år liksom ej
heller till de övergångsanordningar, som av kommittén föreslås med avseende
å vissa meniga vid marinen eller som förutsättas komma att vidtagas
beträffande vissa korpraler vid kustartilleriet; dessa övergångsförhållanden
beröras emellertid ytterligare i det följande.
De på angivet sätt verkställda beräkningarna utvisa vid de nämnda indexlägena
de kostnadsökningar, som redovisas i efterföljande sammanställning.
Inom parenteser och med kursiv stil upptagas i sammanställningen jämväl
de kostnadssiffror, som framkomma, därest utgifterna för den såsom förskott
å löneregleringen beviljade provisoriska avlöningsförstärkningen fråndragas.
I sammanställningen har — till åskådliggörande av den utav kommittén
eftersträvade effekten av relativt större löneförbättringar för i tjänsten
äldre beställningshavare —- en uppdelning skett på dels beställningshavare,
vilka skulle komma att tillhöra löneklasserna 1—4 i Ma-planen och som
alltså i regel ännu icke fullgjort de tre första tjänståren, dels beställningshavare,
hänförliga till Ma-planens övriga löneklasser, och dels slutligen
beställningshavare, som skulle tillhöra löneplanen Mb (högbåtsmän och
flaggkorpraler).
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
25
Beräknad kostnadsökning.
Vid index
Vid index
Vid index
156/157
168/169
174/175
I. Beställningshavare å löneplan Ma:
a) Löneklasserna Ma 1—4:
kronor
kronor
kronor
Lönep lånekostnader....................
882,000
987,000
1,088,000
(1,060,000)
b) Löneklasserna Ma 5—12:
(804,000)
(959,000)
Löneplanekostnader....................
694,000
809,000
872,000
(77,000)
(192,000)
(255,000)
Kostnader för hyres- och ortstillägg.....
Avgår: Kostnader för nuvarande hyres-
650,000
688,000
708,000
bidrag ..............................
Nettokostnadsökning för löneklasserna
- 256,000
- 271,000
- 278,000
Ma 5—12 ............................
1,088,000
1,226,000
1,302,000
1685,000)
c) Summa nettokostnadsökning för löneplan
(471,000)
(609,000)
Ma................................
1,920,000
2,218,000
2,390,000
II. Beställningshavare å löneplan Mb:
(1,275,000)
(1,568,000)
(1,745,000)
Löneplanekostnader......................
655,000
715,000
745,000
(555,000)
(615,000)
(645,000)
Avgår: Kostnader för nuvarande hyresbidrag
- 161,000
- 170,000
- 174,000
Värdet av naturaförmåner ........
- 204,000
- 218,000
- 225,000
Nettokostnadsökning för löneplan Mb......
290,000
327,000
346,000
III. Samtliga beställningshavare:
(190,000)
(227,000)
(246,000)
Löneplanekostnader......................
2,181,000
2,511,000
2,705,000
(1,435,000)
(1,766,000)
(1,960,000)
Kostnader för hyres- och ortstillägg........
650,000
688,000
708,000
Avgår: Kostnader för nuvarande hyresbidrag
- 417,000
- 441,000
- 452,000
Värdet av naturaförmåner ........
- 204,000
- 218,000
- 225,000
Total nettokostnadsökning............
2,210,000
2,540,000
2,736,000
(1,465,000)
(1,795,000)
(1,991,000)
Till ytterligare belysning av huru löneförbättringarna fördelats på yngre
och äldre beställningshavare har anförts följande siffror, utvisande de på
grundval av ovan angivna nettokostnadsökningar beräknade genomsnittliga
löneförbättringarna för de i sammanställningen upptagna olika grupperna
av beställningshavare (siffrorna inom parentes avse även här de belopp, som
framkomma, örn den provisoriska avlöningsförstärkningen borträknas):
Genomsnittlig löneförbättring för är.
I. Beställningshavare å löneplan Ma:
a) Löneklasserna Ma 1—4 (6,731 beställningshavare)..
b) Löneklasserna Ma 5—12 (3,760 beställningshavare)..
c) Löneklasserna Ma 1—12 (10,491 beställningshavare)
Vid index
Vid index
Vid index
156/157
168/169
174/175
kronor
kronor
kronor
. 124
147
162
(119)
(142)
(157)
. 289
326
346
(125)
(162)
(182)
) 183
211
228
(122)
(149)
(166)
. 604
681
721
(396)
(473)
(513)
. 201
232
249
(134)
(164)
(181)
II. Beställningshavare å löneplan Mb (480 st.)
III. Samtliga beställningshavare (10,971 st.) ..
26
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
För ett närmare bedömande av löneregleringskostnadernas storleksordning
har lönekommittén verkställt en beräkning av de nuvarande lönekostnaderna.
I dessa hava inräknats jämväl hyresbidragen men i övrigt ej några belopp,
avseende naturaförmåner. Lönekostnaderna framgå av följande sammanställning,
i vilken inom parentes upptagits de kostnadssiffror, som erhållas
vid medräknande av den provisoriska avlöningsförstärkningen:
Lönekostnader enligt nuvarande bestämmelser.
I. Beställningshavare, hänförliga till den föreslagna
löneplanen Ma:
a) Löneklasserna Ma 1—4 ............
b) > Ma 5—12............
c) > Ma 1—12............
II. Beställningshavare, hänförliga till den föreslagna
löneplanen Mb ..................
lil. Samtliga beställningshavare ..............
Vid index
156/157
kronor
Vid index
168/169
kronor
Vid index
174/175
kronor
4,885,000
(4,913,000)
4,947,000
(4,975,000)
4,957,000
(4,985,000)
5,972,000
(i6,589,000)
6,188,000
(6,805,000)
6,291,000
(6,908,000)
10,857,000
t11,502,000)
11,135,000
(.11,780,000)
11,248,000
(11)193,000)
1,233,000
(1,333,000)
1,286,000
(1,386,000)
1,311,000
(1,411,000)
12,090,000
(12,835,000)
12,421,000
(13,166,000)
12,559,000
(13,304,000)
Den av löneregleringen föranledda genomsnittliga procentuella löneökningen
framgår av följande sammanställning:
Genomsnittlig kontant löneökning i procent.
Vid index
Vid index
Vid index
I. Beställningshavare å löneplan Ma:
156/157
168/169
174/175
a) Löneklasserna Ma 1—4 ..............
.......... 17.0
20.0
21.9
(16.4)
(19.3)
(21.3)
b) > Ma 5—12..............
19.8
20.7
(7.!)
(8.9)
(9.9)
c) » Ma 1—12..............
19.9
21.2
(11.4)
(13.3)
(14.7)
II. Beställningshavare ä löneplan Mb ..........
........... 23.5
25.4
26.4
(14.3)
(16.4)
(17.4)
III. Samtliga beställningshavare................
20.4
21.8
(11.4)
(13.3)
(15.0)
Lönekommittén har även verkställt en beräkning av de procentuella löneökningarna
i förhållande till nuvarande lönekostnader med inräknande av
naturaförmånernas värde, uppskattade till 600 kronor. Därvid hava erhållits
följande procenttal, hänförande sig till indexläget 168/169 (även här avse
siffrorna inom parentes de procenttal, som erhållas om den provisoriska
avlöningsförstärkningen ej medräknas i löneökningen): för löneklasserna
Ma 1—4 11.0 (10.6), för löneklasserna Ma 5—12 14.5 (6.7), för löneklasserna
Ma 1—12 12.7 (8.7), för löneplan Mb 20.8 (13.6) och för samtliga beställningshavare
13.4 (9.1). Med utgångspunkt från ett jämförelsevis högt beräknat värde
å naturaförmånerna, 900 kronor, bliva respektive procenttal följande: 9.0 (8.7),
12.8 (6.0), 10.8 (1.4), 19.0 (12.5) och 11.4 (7.8).
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
27
I kostnadsberäkningarna har hänsyn tagits till de av lönekommittén föreslagna
omläggningarna i fråga om löneplanernas konstruktion. Lönekommittén
har emellertid även angivit storleksordningen av den inverkan, som
vissa av dessa omläggningar var för sig hava på kostnaderna vid indexläge
168/169. I detta avseende har kommittén anfört följande (sid. 69—70):
Det enligt nuvarande bestämmelser för meniga vid marinen uppställda
villkoret örn godkänd korpralsutbildning, fullständig eller avkortad, för rätt
till erhållande av löneplanens tredje löneförhöjning har i kommitténs förslag
slopats. Den på grund härav uppkommande kostnadsökningen har beräknats
till 18,000 kronor, vilken ökning dock, till följd av föreslagen övergångsbestämmelse,
icke kommer fullt till synes förrän efter två år.
Borttagandet av det för vissa furirer för närvarande gällande kravet pa
avlagd underofficersexamen för erhållande av de särskilda löneförhöjningarna
vid uppnådda 10 och 15 tjänstår samt tillskapandet av två nya löneklasser
för marinens hittillsvarande korpraler torde föranleda en kostnadsökning
å ungefär 15,000 kronor för år.
Den föreslagna uppflyttningen av nuvarande 1. klass sjömän och 1. klass
kustartillerister till den nya korpralsgraden (lönegrad 2) har med utgångspunkt
från nuvarande antal beställningshavare i nämnda tjänstbarhetsklasser
beräknats medföra en kostnadsökning av 12,000 kronor.
Kommittén har föreslagit, att såsom villkor för erhållande av befordran
till den nya furirsgraden vid kustartilleriet skall uppställas genomgången
lägre underofficersskola. Det har dock ifrågasatts, att denna utbildning
framdeles skulle komma att i regel förläggas till det tredje tjänståret i stället
för, såsom nu är fallet, till det fjärde året. Kostnadsberäkningarna hava
verkställts under antagande att sådan omläggning vidtages, och den kostnadsminskning,
som uppkommer genom att därvid tillträdet till den nya
furirsgraden (motsvarande den nuvarande korpralsgraden) fördröjes ett år,
har på grundval av nuvarande personalbestånd uppskattats till omkring
30,000 kronor. Om den lägre underofficersskolan även i fortsättningen skulle
förläggas till fjärde året, fördröjes befordran ytterligare ett år, och kostnadsminskningen
uppskattas då i stället till omkring 35,000 kronor. Här
har bortsetts från de övergångsanordningar, som avses komma att vidtagas.
Emellertid är att märka, att den ifrågasatta omläggningen torde förutsätta
viss ökning av antalet beställningar, vilken ökning^ — liksom därav
föranledd kostnad — kommittén dock ej funnit sig i fragans nuvarande
läge kunna beräkna.
Såsom av den föregående redogörelsen framgår, har kostnaden för de
föreslagna hyres- och orts till äggen, under antagande att samtliga därtill berättigade
beställningshavare utbyta fri inkvartering mot nämnda tillägg,
beräknats till 688,000 kronor, under det att nuvarande hyresbidrag — vilka
utgå allenast till gifta beställningshavare — beräknats kosta 271,000 kronor
för manskap tillhörande löneplan Ma. Omläggningen medför alltså för beställningshavare
å löneplan Ma en kostnadsökning å 417,000 kronor, varav
64,000 kronor härröra från införandet av hyres- och ortstillägg för
ogifta beställningshavare. Egentligen borde från kostnaden för hyres- och
ortstillägg för ogifta dragas det beräknade värdet av den för dem bortfallande
rätten till fri inkvartering; det har emellertid befunnits vanskligt
att angiva en lämplig värderingsgrund härför, varför något belopp ej beräknats.
Vid de här förut framlagda kostnadskalkylerna har, såsom nämnts, hänsyn
ej tagits till de i beställningshavarnas dyrtidslillägg för närvarande in
-
28
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
Utskottet.
gående särskilda tilläggen för barn under 16 års ålder och således ej heller
till den kostnadsminskning, som kommer alt inträda vid föreslagen successiv
avveckling av dessa tillägg enligt samma plan som den för civila befattningshavare
samt officerare och underofficerare m. fl. beslutade. Kostnaden
för barntillägg åt manskapet uppskattas för närvarande till omkring
165,000 kronor, vilket belopp alltså motsvarar den kostnadsminskning, som
vid avvecklingsperiodens utgång — efter 16 år — beräknas hava uppkommit.
Av den av departementschefen lämnade redogörelsen över kostnadsberäkningarna
framgår vidare, bland annat, att de av kommittén föreslagna
kallortstilläggen beräknas draga en kostnad av inemot 10,000 kronor samt
i fråga om sjötilläggen att en approximativ beräkning, baserad på övningarnas
omfattning under 1937/38 och 1938/39 års kommenderingar beräknas
medföra en kostnadsökning av 75,000 kronor, eller, om den föreslagna förhöjningen
beträffande den till gifta beställningshavare utgående förhöjningen
av sjötillägget medräknas, omkring 100,000 kronor. De ändrade grunderna
för utbetalande av avskedspremier åter beräknas medföra en kostnadsökning
av i Tunt tal 5,000 kronor, och för kommenderingstillägg kan beräknas en
kostnadsökning av approximativt 50,000 kronor för år.
I likhet med departementschefen finner utskottet, att löneregleringsfrågan
för det fast anställda manskapet nu bör bringas till sin lösning. Enär lönereglering
för övrig personal på aktiv stat genomförts vid fjolårets riksdag,
skulle ett undanskjutande av frågan kunna framstå såsom obilligt och även
medföra svårigheter för försvarsväsendet och dess manskapsrekrytering.
Det i föreliggande proposition innefattade förslaget till manskapsavlöningsreglemente
har, såsom föredragande departementschefen framhållit, tillkommit
efter ingående utredningar och överväganden inom 1936 års lönekommitté,
varvid samarbete ägt rum med särskilda delegerade för försvarsväsendets
lönenämnd och centrala förvaltningsmyndigheter samt förhandlingar
förts med utsedda representanter för vederbörande personalorganisation rörande
såväl löneplaner som reglementets utformning i övrigt, och vid förhandlingarna
har enighet vunnits såväl örn löneförbättringens storlek som
jämväl beträffande avlöningsförmånerna i övrigt samt utformningen av lönebestämmelserna.
Av de över 1936 års lönekommittés förslag hörda myndigheterna
hava visserligen några myndigheter ansett den föreslagna löneökningen
vara i vissa lönelägen väl knapp för att säkerställa önskvärda
rekryteringsmöjligheter, men flertalet myndigheter hava lämnat förslaget
utan principiell erinran. Efter den granskning, som utskottet ägnat Kungl.
Maj:ts i allt väsentligt på kommitténs förslag grundade proposition, har utskottet
funnit, att frågan örn ett nytt manskapsavlöningsreglemente befinner
sig i det utredda skick, att beslut i ämnet nu bör kunna av riksdagen fattas
på grundval av den föreliggande propositionen.
I fråga om sättet för avlönande av det fast anställda manskapet innebär
det föreliggande förslaget bibehållande för huvuddelen av manskapet av det
hittills tillämpade blandade kontant- och naturalönesystemet. För de äldsta
grupperna av manskap, nämligen flaggkorpraler och högbåtsmän, vilka äga
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
29
kvarstå i tjänst intill uppnådd pensionsålder, har nyssnämnda blandade lönesystem
dock synts icke längre motsvara förhållandenas krav. För dessa
personalgruppers del har föreslagits införandet av ett renodlat kontantlönesystem
genom beställningshavarnas överförande till en särskild löneplan.
Beträffande kontantlönen för manskap i allmänhet förutsättes ingen dyrortsgradering
av lönebeloppen, d. v. s. beloppen skola liksom hittills vara enhetliga
för alla tjänstgöringsorter, men i fråga örn flaggkorpraler och högbåtsmän,
som föreslås skola erhålla uteslutande kontantlön, hava samma
skäl för dyrortsgradering ansetts föreligga som de, vilka motiverat den i lönesystemet
för officerare och underofficerare samt tjänstemän vid civilförvaltningen
ingående ortsgruppsindelningen. Mot vad som i dessa hänseenden
föreslagits har utskottet icke funnit anledning till erinran.
Medan det nuvarande blandade lönesystemet i vad angår visst gift manskap
med en tjänstetid av minst 72 månader så till vida är modifierat, att
detta manskap i stället för fri inkvartering må åtnjuta hyresbidrag för att
möjliggöra anskaffande av familjebostad, så föreslås nu, såvitt angår annat
manskap än flaggkorpraler och högbåtsmän, att ett särskilt tillägg till den
kontanta lönen skall utgå dels till manskap, som ingått äktenskap och som
kan räkna en anställningstid av minst 4 år, dels ock till ogift manskap, som
tillhör högsta lönegraden i löneplanen för manskap i allmänhet och kan
räkna en anställningstid av minst 8 år. Tillägget, som i förslaget benämnes
hyres- och ortstillägg, dyrortsgraderas så, att beloppet å skilda tjänstgöringsorter
för gift manskap så avväges, att en i stort sett riktig variation av den
totala avlöningen erhålles, då den vanliga indelningen av tjänstgöringsorterna
i ortsgrupper tillämpas. För det ogifta äldre manskapet skulle tillägget
bestämmas till lägre belopp än för de gifta beställningshavarna på samma
ort. Utskottet, som uppmärksammat att åtnjutande av detta tillägg icke utesluter
möjlighet för vederbörande myndighet att, för tid varunder detta med
hänsyn till tjänsleförhållanden kan vara erforderligt, beordra beställningshavare
att ligga förlagd i kasern, har funnit sig böra tillstyrka förslaget i vad
det gäller hyres- och ortstillägg.
I fråga om rörligt tillägg föreslås i propositionen i enlighet med lönekommitténs
förslag, att sådant tillägg skall utgå till flaggkorpraler och högbåtsmän,
vilka nu skulle erhålla uteslutande kontantlön, efter samma grunder
som i de nya civila och militära avlöningsreglementena fastställts för befattningshavare
i allmänhet. Vad övrigt manskap angår skulle det rörliga tillägget
beräknas å allenast den del av den kontanta månadslönen, som överstiger
25 kronor, vilken begränsning är en följd av att full kompensation erhålles
av detta manskap för levnadskostnadernas stegring, såvitt angår den del
av avlöningen, som utgår in natura. Vidare skulle rörligt tillägg utgå efter
vanliga grunder å hyres- och ortstilläggets belopp. Mot dessa av Kungl. Majit
föreslagna grunder för beräknande av rörligt tillägg åt det fast anställda
manskapet har utskottet icke funnit anledning till erinran.
Kungl. Majlis förslag om sammanförande i en gemensam löneplan av allt
manskap utom flaggkorpraler och högbåtsmän har utskottet funnit lämpligt,
30
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
enär därigenom vinnes, att manskap vid olika grenar av försvarsväsendet
efter enahanda tjänstetid och motsvarande utbildning vid normala befordringsförhållanden
erhåller samma löneställning. De i samband härmed
föreslagna ombenämningarna av vissa beställningshavare giva icke utskottet
anledning till något uttalande.
Utskottet har heller icke funnit skäl till erinran mot förslaget, i vad det gäller
löneplanernas tekniska byggnad m. m., då förslaget i denna del i stort
sett ansluter sig till de principer, vilka vunnit tillämpning beträffande befattningshavare
i övrigt inom statsförvaltningen, men samtidigt tager hänsyn till
de särskilda befordrings- och utbildningsförhållanden, som äro gällande för
fast anställt manskap.
I fråga örn lönebeloppens avvägning innebär det föreliggande förslaget för
manskap med rätt till naturaförmåner i huvudsak, att den genomsnittliga
löneökningen visserligen icke skulle uppgå till samma storlek som de av riksdagen
år 1938 och 1939 beslutade löneförbättringarna för helt kontantavlönade
befattningshavare men att större löneförbättringar skulle tillerkännas
äldre manskap än manskap med kort anställningstid. Beträffande lönebeloppen
för det manskap, som skall helt kontantavlönas, hava dessa bestämts
med hänsyn tagen till att vissa löneklasser i löneplanen göras gemensamma
med de tre lägsta löneklasserna i löneplanen för underofficerare i militära
avlöningsreglementet. I samband härmed föreslås viss höjning av avlöningsbeloppen
i de båda lägsta löneklasserna för underofficerare för att ernå en
lämplig relation mellan å ena sidan lönebeloppen i löneplanen för manskap i
allmänhet jämte utgående naturaförmåner eller ersättning för sådana förmåner
— däri inbegripet hyres- och ortstillägg -— och å andra sidan lönebeloppen
i löneplanen för det helt kontantavlönade manskapet. Löneökningen för
sistnämnda manskap blir större än för övrigt manskap, men detta har, med
hänsyn till dels deras utbildning och tjänstetid m. m., dels ock att ifrågavarande
personalgrupper hittills varit i lönehänseende ogynnsamt ställda, ansetts
vara befogat. Under erinran örn att frågan örn, bland annat, löneavvägningen
varit föremål för förhandlingar mellan lönekommittén och representanter
för vederbörande personalorganisation och att enighet därvid uppnåtts
rörande de lönebelopp, som nu föreslås, tillstyrker utskottet Kungl. Maj:ts
förslag.
Mot förslaget om att i manskapsavlöningsreglemenlet införa grundläggande
bestämmelser om rätt för visst äldre manskap att efter anställningskontraktets
utlöpande åtnjuta avlöning å civilanställningsstat med i huvudsak
samma innehåll som de under en följd av år med riksdagens medgivande
meddelade bestämmelserna om rätt för visst manskap att under en tid av
högst 6 månader kvarstå i anställning över stat i civilanställningssyfte, har
utskottet icke funnit skäl till erinran.
Vad därefter angår frågan om avskedspremier till visst manskap, som
avgår ur tjänst efter en anställningstid av minst 6 år utan att erhålla vare
sig ny anställning i manskapsbeställning eller ock sådan befattning i statens
tjänst, å vilken civila eller militära tjänstepensionsreglementet äger tillämp
-
Statsutskottets utlåtande Nr 110. 31
ning, så innebär detta i förhållande till hittills gällande bestämmelser, vilka
fastställts vid sidan av avlöningsreglementet, att jämväl den skall uteslutas
från rätt till avskedspremie, vilken vinner anställning, å vilken civila tjänstepensionsreglementet
är gällande, och häremot finnes enligt utskottets uppfattning
icke något att erinra, då en sådan anställning kan beräknas bliva av
stadigvarande natur och vederbörande numera äger erhålla ersättning för
flyttningskostnader, som kunna uppkomma i samband med övergången till
anställningen i fråga. Ej heller finner utskottet någon invändning kunna
göras mot att avskedspremierna, av vilka den lägre utgår efter minst 6 års
anställningstid och den högre efter en anställningstid av minst 9 år, var för
sig bestämmas till samma belopp för samtliga truppförband och motsvarande.
I fråga om beloppens avvägning skulle i enlighet med lönekommitténs förslag
den lägre premien bestämmas till 600 kronor och den högre till 800 kronor.
I de likalydande motionerna 1:179 och 11:233 har emellertid yrkats, att
den högre premien måtte bestämmas till 1,000 kronor eller samma belopp
som det, vilket nu är fastställt för denna premie för ungefär halva antalet
arméförband och för marinen. Såsom skäl härför har främst åberopats, att
det framför allt vid marinen men också vid övriga försvarsgrenar förefinnes
behov av att i tjänst bibehålla äldre manskap, och att detta icke skulle bliva
möjligt, om den högre premien komme att överstiga den lägre premien med
allenast 200 kronor. Utskottet har vid sitt övervägande av frågan om den
högre avskedspremiens belopp funnit att ett fastställande av den till högre
belopp än av Kungl. Maj :t föreslagna 800 kronor visserligen kunde gynnsamt
påverka möjligheterna att i tjänst få bibehålla erforderligt äldre manskap,
men då behovet härav icke är lika framträdande vid samtliga förband och
en höjning alltså endast borde ifrågakomma för vissa förband, med följd
att den högre premiens belopp skulle komma att variera för skilda delar av
försvarsväsendet, finner sig utskottet böra i avvaktan på erfarenheter på
området tillstyrka de av Kungl. Maj:t föreslagna beloppen av 600 respektive
800 kronor. Härav följer, att utskottet avstyrker motionerna I: 179 och
II: 233.
Kungl. Maj:ts förslag till manskapsavlöningsreglemente innehåller i § 23
ett stadgande därom, alt beställningshavare som är helt kontantavlönad samt
annan beställningshavare, som tillhör högsta lönegraden i löneplanen för
manskap i allmänhet och räknar en anställningstid av minst 8 år, skall äga
åtnjuta kallortstillägg under de förutsättningar och enligt de grunder, om vilka
förmäles i 24 § militära avlöningsreglementet jämte av Kungl. Maj:t i anslutning
till nämnda författningsrum meddelade närmare bestämmelser. I
de likalydande motionerna I: 178 och II: 231 har i anslutning till detta Kungl.
Maj:ts förslag yrkats, att rätten till kallortstillägg för manskap i allmänhet
måtte utsträckas till att gälla samtliga beställningshavare, vilka genomgått
fullständig underbefälsutbildning och räkna en anställningstid av minst 3 år.
För egen del finner utskottet i likhet med departementschefen att rätten att
åtnjuta kallortstillägg, då den nu införes för manskap, bör begränsas, men i
likhet med försvarsväsendcts lönenämnd och vissa av de militära myndighe
-
32
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
terna, som särskilt yttrat sig om kallortstillägget, anser utskottet likväl skäligt,
att rätten till kallortstillägg för manskap i allmänhet inträder i samband med
att vederbörande blir berättigad att åtnjuta hyres- och ortstillägg, d. v. s.
gift manskap bör erhålla kallortstillägg efter en uppnådd anställningstid av
4 år. För det gifta manskapets del måste detta anses befogat, då detta manskap
praktiskt taget i alla avseenden är jämställt med andra statens befattningshavare,
vilka äga rätt till kallortstillägg. Enligt av utskottet införskaffade
uppgifter skulle denna i förhållande till Kungl. Maj :ts förslag förordade
utvidgning av rätten till kallortstillägg medföra en kostnadsökning av icke
fullt 8,000 kronor för år. Av det sagda följer, att utskottet icke kan helt
tillstyrka bifall till de ovannämnda motionernas yrkande, men att utskottet i
anledning av desamma föreslår ovan angivna ändring i Kungl. Maj:ts förslag
till bestämmelser angående kallortstillägg.
Vad därefter angår de i föreliggande förslag intagna bestämmelserna angående
manskaps rätt till sjötillågg, så innebär förslaget, bland annat, att 3.
klass sjömän skola bliva berättigade till sjötillägg vid rörlig förläggning men
däremot icke vid stationär förläggning. I sina avgivna utlåtanden över lönekommitténs
förslag, med vilket Kungl. Maj:ts förslag överensstämmer, hava
chefen för marinen samt försvarsväsendets lönenämnd hemställt, att sjötillägg
måtte införas för nyssnämnda beställningshavare jämväl vid stationär
förläggning att utgå med respektive 10, 15 och 35 öre enligt den i reglementet
under § 24 intagna tabellen. I de likalydande motionerna I: 177 och II: 232
har samma yrkande framställts. Med hänsyn till att all annan personal tillerkänts
sjötillägg eller annan motsvarande förmån, såsom flygtillägg, mekanikertillägg
eller elevtillägg, under tjänstgöring, varom här är fråga, och till att
rekryteringssvårigheter visat sig föreligga särskilt för sjömanskåren i Karlskrona
anser utskottet sig böra tillstyrka motionerna.
Kungl. Maj:ts proposition i de delar, som i det föregående icke särskilt berörts,
föranleder icke några särskilda uttalanden från utskottets sida.
De smärre formella jämkningar i författningstexten, som må kunna visa
sig erforderliga, torde det få ankomma på Kungl. Maj :t att vidtaga.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen må
I. a) med avslag å motionerna I: 179 och II: 233 godkänna
22 § — avskedspremie m. m. — av Kungl. Maj:ts förslag till
manskapsavlöningsreglemente;
b) i anledning av motionerna I: 178 och II: 231 godkänna
23 § — kallortstillägg — av Kungl. Maj:ts förslag till manskapsavlöningsreglemente
med den ändring, som av utskottet
ovan föreslagits;
c) med bifall till motionerna I: 177 och II: 232 godkänna
24 § — sjötillägg m. m. — av Kungl. Maj:ts förslag till manskapsavlöningsreglemente
med den ändring, som av utskottet
ovan föreslagits;
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
33
d) godkänna Kungl. Maj :ts förslag lill manskapsavlöningsreglemente
i övrigt;
II. a) godkänna Kungl. Maj:ts förslag till kungörelse om
ändring i vissa delar av militära avlöningsreglementet;
b) bemyndiga Kungl. Maj:t att med iakttagande av de
huvudgrunder, som av departementschefen i statsrådsprotokollet
över finansärenden för den 8 mars 1940 förordats, utfärda
erforderliga bestämmelser om övergången till manskap
savlöningsreglementet;
c) bemyndiga Kungl. Majit att vidtaga de ändringar i gällande
förordningar angående arméns, flottans och kustartilleriets
reserver, vilka påkallas av antagandet av nytt manskapsavlöningsreglemente;
d)
besluta, att barntillägg skola övergångsvis utgå till vissa
i manskap savlöningsreglementet avsedda befattningshavare
enligt av departementschefen i ovannämnda statsrådsprotokoll
förordade grunder.
Stockholm den 19 april 1940.
På statsutskottets vägnar:
PER GUSTAFSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Gustafsson i Benestad, Nilsson i Malmö, Asplund,
Pauli, Andrén, Magnusson i Kalmar, Bäcklund, Nisser, friherre De Geer, Andersson i
Arboga, Sandorf och Ohlin; samt
från andra kammaren: herrar Jansson i Falun, Magnusson i Skövde, Persson i Falla,
Jonsson i Eskilstuna, Isacsson, Andersson i Södergård, Andersson i Malmö, Hansson i
Rubbestad, Mårtensson, Wallentheim, Bergvall och Viklund.
Reservationer:
1) i fråga örn I b) och c) [kallortstillägg, 23 §, och sjötillägg m. m., 24 §)
av herrar Anderson i Arboga, Jonsson i Eskilstuna, Isacsson, Andersson i
Södergård, Andersson i Malmö och Hansson i Rubbestad, som ansett, att utskottets
utlåtande och förslag bort hava följande lydelse:
»I likhet med--— = utskottet —--motionerna 1: 179 och II: 233.
Bihang till riksdagens protokoll 1940. 6 sami. Nr 110.
3
34
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
Kungl. Maj:ts förslag till manskapsavlöningsreglemente innehåller i § 23
ett stadgande därom, att beställningshavare som är helt kontantavlönad samt
annan beställningshavare, som tillhör högsta lönegraden i löneplanen för
manskap i allmänhet och räknar en anställningstid av minst 8 år, skola äga
åtnjuta kallortstillägg under de förutsättningar och enligt de grunder, om vilka
förmäles i 24 § militära avlöningsreglementet jämte av Kungl. Maj:t i anslutning
till nämnda författningsrum meddelade närmare bestämmelser. I
de likalydande motionerna I: 178 och II: 231 har i anslutning till detta Kungl.
Maj:ts förslag yrkats, att rätten till kallortstillägg för manskap i allmänhet
måtte utsträckas till att gälla samtliga beställningshavare, vilka genomgått
fullständig underbefälsutbildning och räkna en anställningstid av minst 3 år.
För egen del finner utskottet i likhet med departementschefen att rätten att
åtnjuta kallortstillägg, då den nu införes för manskap, bör begränsas i enlighet
med Kungl. Maj:ts förslag. Av det sagda följer, att utskottet avstyrker
motionerna I: 178 och 11:231.
Vad därefter angår de i föreliggande förslag intagna bestämmelserna angående
manskaps rätt till sjötillägg, så innebär förslaget, bland annat, att 3.
klass sjömän skola bliva berättigade till sjötillägg vid rörlig förläggning men
däremot icke vid stationär förläggning. I de likalydande motionerna I: 177
och II: 232 har yrkande framställts om rätt till sjötillägg för dessa beställningshavare
även vid stationär förläggning. Utskottet kan icke tillstyrka
denna ytterligare utvidgning av rätt till sjötillägg och avstyrker förty motionerna
I: 177 och II: 232.
Kungl. Maj:ts proposition —- -— —• — utskottet —--Kungl. Maj:t
att vidtaga.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen må
b) med avslag å motionerna I: 178 och 11:231 godkänna
23 § — kallortstillägg — av Kungl. Maj:ts förslag till manskapsavlöningsreglemente
;
c) med avslag å motionerna I: 177 och 11:232 godkänna
24 § — sjötillägg m. m. — av Kungl. Maj:ts förslag till manskapsavlöningsreglemente;
---------------------»
-
2) i fråga om I c) (sjötillägg m. m., 24 §) av herrar Nilsson i Malmö och
Jansson i Falun, som ansett att utskottets yttrande och förslag bort hava
följande lydelse:
»I likhet nied —--= utskottet--— angående kallortstillägg.
Vad därefter angår--—■ = reservationen under 1) ovan--— mo ■
Sönerna I: 177 och II: 232.
Kungl. Maj:ts proposition---= utskottet---Kungl. Majit att
vidtaga.
Statsutskottets utlåtande Nr 110.
35
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen må
c) med avslag å motionerna 1:177 och 11:232 godkänna
24 § — sjötillägg m. m. — av Kungl. Maj:ts förslag till manskapsavlöningsreglemente;
-----------------
-».
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1940:208 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till manskapsavlöningsreglemente m. m. s. 2 i texten