Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till manskapsavlöningsreglemente m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1940-04-19 · 35 sidor, varav 35 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 35 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1940:110, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till manskapsavlöningsreglemente m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

1

Nr 110.

Ankom till riksdagens kansli den 19 april 1940 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till manskapsavlöningsreglemente m. m. jämte i ämnet

väckta motioner.

(lia avd.)

I propositionen nr 127 har Kungl. Majit, under åberopande av vid propositionen

fogat utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 8

mars 1940, föreslagit riksdagen att dels godkänna det av chefen för finansdepartementet

förordade förslaget till manskapsavlöningsreglemente, dels godkänna

det av departementschefen förordade förslaget till kungörelse om ändring

i vissa delar av militära avlöningsreglementet, dels bemyndiga Kungl.

Majit att med iakttagande av de huvudgrunder, som av departementschefen

förordats, utfärda erforderliga bestämmelser om övergången till manskapsavlöningsreglementet,

dels bemyndiga Kungl. Majit att vidtaga de ändringar i

gällande förordningar angående arméns, flottans och kustartilleriets reserver,

vilka påkallas av antagandet av nytt manskapsavlöningsreglemente, dels

ock besluta, att barntillägg skola övergångsvis utgå till vissa i manskapsavlöningsreglementet

avsedda befattningshavare enligt av departementschefen

förordade grunder.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft följande

motioner, nämligen:

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av

herr R. Berg (1: 177) och den andra inom andra kammaren av herrar T. G.

von Seth och B. Holmgren (11:232), vari hemställts, att riksdagen måtte

vidtaga den ändring i Kungl. Majits förslag till manskapsavlöningsreglemente

m. lii., att 3. klass sjömän vid stationär förläggning beredas förmånen

av sjötillägg nied de belopp, som av försvarsväsendets lönenämnd föreslagits

i lönenämndens yttrande över 1936 års lönekommittés betänkande

med förslag till manskapsavlöningsreglemente;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av

herr R. Wagnsson (I: 178) och den andra inom andra kammaren av herr

O. W. Lövgren (11:231), däri hemställts, att riksdagen måtte besluta sådan

ändring av förslaget till manskapsavlöningsreglemente, att kallortstillägg

må tillkomma beställningshavare tillhörande löneplan Mb samt sådan beställningshavare

tillhörande löneplan Ma, vilken genomgått fullständig underbefälsutbildning

och räknar en anställningstid av minst 3 år;

Bihang till riksdagens protokoll 19i0. G sami. Nr 110.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

dels ock två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren

av herr N. Holmström (I: 179) och den andra inom andra kammaren av

herrar T. G. von Seth och B. Holmgren (II: 233), vari hemställts, att riksdagen

måtte vidtaga den ändringen i Kungl. Maj:ts förslag till nytt manskapsavlöningsreglemente,

att avskedspremie till den, som kan räkna minst nio

års anställning, fastställes till ett belopp av 1,000 kronor.

Beträffande de av motionärerna till stöd för deras framställningar anförda

skälen hänvisas till motionerna.

Inledning.

Departementschefen har inledningsvis erinrat därom, att det uppdrag, som

anförtroddes 1936 års lönekommitté vid dess tillsättande den 24 april 1936,

icke omfattade förs vars väsendets fast anställda manskap, vars löneförhållanden

äro reglerade efter andra grunder än för statens befattningshavare i allmänhet.

Frågan örn lönereglering för det fast anställda manskapet hade

emellertid upptagits av Kungl. Maj:t den 24 februari 1939, därvid uppdrag

lämnats 1936 års lönekommitté att verkställa revision av gällande avlöningsbestämmelser

för fast anställt manskap vid försvarsväsendet.

Departementschefen har vidare erinrat om att Kungl. Majit genom beslut

den 24 november 1939 anbefallt lönekommittén att i anslutning till den

kommittén åliggande utredningen angående lönereglering för fast anställt

manskap avgiva förslag dels i fråga örn jämkning i den i militära avlöningsreglementet

intagna löneplanen för underofficerare, dels ock beträffande

frågan om reglering av rätten till ersättning vid skada eller dödsfall till följd

av olycksfall under flygtjänstgöring.

Till fullgörande av omförmälda utredningsuppdrag har lönekommittén

den 14 december 1939 till Kungl. Majit överlämnat betänkande med förslag

till manskapsavlöningsreglemente. Betänkandet innefattar förslag jämväl

i de i Kungl. Majits förenämnda beslut den 24 november 1939 omhandlade

hänseendena. Under ärendets behandling har lönekommittén haft överläggningar

med utsedda representanter för försvarsväsendets underbefälsförbund.

Därjämte hava vissa delegerade för försvarsväsendets lönenämnd

samt för försvarsväsendets centrala förvaltningsmyndigheter inom kommittén

deltagit i revisionen av gällande avlöningsbestämmelser för fast anställt

manskap vid försvarsväsendet.

Frågan örn avlåtande av proposition rörande reglering av rätten till ersättning

vid skada eller dödsfall till följd av olycksfall under flygtjänstgöring

kommer, enligt vad föredragande departementschefen anfört, senare att

anmälas av chefen för socialdepartementet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

3

Förslaget till manskapsavlöningsreglemente.

1. Allmänna synpunkter.

Av föredragande departementschefens uttalanden i det vid propositionen

fogade statsrådsprotokollet inhämtas till en början följande.

1936 års lönekommitté har vid utarbetande av det nu föreliggande förslaget

till nytt manskapsavlöningsreglemente i enlighet med de för kommittén

fastställda direktiven sökt eftersträva en anpassning i ökad omfattning efter

de principer, som varit vägledande vid utformningen av de nya avlöningsreglementena

för befattningshavare vid den civila och den militära statsförvaltningen,

varvid dock manskapets särskilda anställningsförhållanden

och de särdrag i övrigt, som känneteckna manskapsorganisationen, på åtskilliga

punkter nödvändiggjort avvikelser från berörda principer. Vissa

omläggningar i lönesystemet hava befunnits påkallade, vilka föranlett tillskapandet

av nya avlöningsformer, varjämte i själva reglementet ansetts

böra upptagas ett flertal stadganden, som för närvarande regleras helt vid

sidan av avlöningsreglementet. I reglementsförslaget har måst inrymmas

väsentligt flera avlöningsföreskrifter än som innefattas i nuvarande manskapsavlöningsreglemente,

något som i sin tur föranlett behov av en genomförd

systematisering av lönebestämmelsema.

I sitt reglementsförslag har kommittén, i viss anslutning till kapitelindelningen

i civila och militära avlöningsreglementena, under särskilda kapitel

sammanfört sådana bestämmelser, som äro inbördes likartade eller eljest äga

logiskt samband med varandra. Då av praktiska skäl avlöningsförhållandena

för all i reglementet avsedd personal — såväl manskap i allmänhet som

flaggkorpraler och högbåtsmän — ansetts böra behandlas i ett sammanhang,

har däremot någon uppdelning av bestämmelserna å särskilda huvudavdelningar

med hänsyn till olika personalkategorier icke kommit till stånd. Avlöningsreglementet

har av kommittén föreslagits erhålla beteckningen »manskapsavlöningsreglementet».

Kommittén har förutsatt, att utöver de i reglementet ingående avlöningsföreskrifterna

vissa särskilda stadganden för tolkning eller förklaring av

reglementets huvudbestämmelser även fortsättningsvis liksom hittills bliva

erforderliga. Befogenhet att meddela dylika särskilda tilläggsföreskrifter

borde tillkomma Kungl. Majit.

Rörande reglementsförslagets allmänna innebörd har departementschefen

lämnat följande kortfattade allmänna översikt (sid. 26 och 27 i propositionen)

:

Förslaget innebär för det stora flertalet av det fast anställda manskapet

ett bibehållande av det nuvarande biandlönesystemet, enligt vilket manskapet

utöver kontant lön åtnjuter fullt naturaunderhåll i form av bostad, kost

och beklädnad. Vissa grupper av äldre manskap, nämligen flaggkorpraler

och högbåtsmän, vilka till skillnad från övrigt manskap äro långtidsanställ
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

da och äga kvarstå intill pensionsåldern, föreslås emellertid bliva kontantavlönade

enligt samma grunder som gälla för statliga befattningshavare i

allmänhet.

Vissa modifikationer i biandlönesystemet hava emellertid ansetts motiverade

för dem bland det naturaavlönade manskapet, vilka bildat familj och

fördenskull ej kunna på samma sätt som det yngre manskapet utnyttja naturaförmånerna.

För att bereda möjlighet åt detta manskap att förhyra familjebostad

och hava eget hushåll förordar lönekommittén införandet av en

särskild kontant förmån, benämnd hyres- och ortstillägg. Även beträffande

de äldre bland det ogifta manskapet har kommittén ansett skäligt, att genom

beviljande av ett kontant bidrag till bostadskostnaden möjlighet beredes till

bosättning utom kasern.

En dyrortsgradering av manskapslönema har ansetts böra genomföras endast

för flaggkorpraler och högbåtsmän, vilka skulle överföras till ett renodlat

nettolönesystem. Det föreslagna hyres- och ortstillägget skulle emellertid

graderas efter ortsdyrhet.

Rörligt tillägg föreslås utgå till manskap inom samma gränser som för

befattningshavare i övrigt i statstjänst men med viss jämkning i grunderna

med hänsyn till utgående naturaförmåner.

Med hänsyn till den allmänna löneutvecklingen under den tid, som förflutit

sedan manskapslönema senast reglerades, har lönekommittén ansett en

höjning av lönebeloppen för manskapet befogad. Utgångspunkterna för lönebeloppens

avvägning hava generellt sett varit, att den genomsnittliga löneökningen

för manskap med rätt till naturaförmåner icke bör uppgå till samma

storlek som de av riksdagen åren 1938 och 1939 beviljade löneförbättringarna

för helt kontantavlönade befattningshavare samt att större löneökningar

böra tillerkännas äldre manskap än meniga med kort anställningstid.

Vidare hava löneökningarna ansetts böra vara större för beställningshavare

å dyrare orter än för beställningshavare å billigare orter. — För

flaggkorpraler och högbåtsmän hava lönebeloppen avvägts i anslutning till

underofficerslönerna på det sätt, att vissa löneklasser i löneplanerna för

ifrågavarande personalgrupper gjorts gemensamma. Härvid föreslås tillika

en mindre höjning av lönebeloppen i de lägsta löneklasserna inom underofficerslöneplanen.

På vissa punkter föreslår kommittén betydelsefulla ändringar i nuvarande

avlöningsbestämmelser. Sålunda föreslås lönetursberäkningen i princip grundad

på samma system, som gäller för statliga befattningshavare i allmänhet.

Vidare skulle manskapet generellt tillförsäkras en ovillkorlig semesterrätt.

Kallortstillägg skulle införas som en ny förmån för äldre manskap i övre

Norrland. Rätten till kommenderingstillägg vid tjänstgöring utom förläggningsorten

föreslås utvidgad. Vissa mindre höjningar föreslås ifråga om sjötillägg

till marinens manskap under sjötjänstgöring. Flygtilläggen föreslås

bibehållna vid oförändrad nivå.

Beträffande nuvarande anordningar för underlättande av avgående manskaps

övergång till civilanställning förutsätter kommittén icke någon principiell

ändring. Avskedspremierna till avgående manskap föreslås enhetligt

avvägda vid samtliga försvarsgrenar.

Flertalet av de över det föreliggande förslaget hörda myndigheterna har

lämnat detsamma utan principiell erinran. De myndigheter, vilka angivit sin

allmänna inställning till förslaget, hava uttalat, att detsamma synts dem innebära

en förtjänstfullt utförd anpassning tili militära avlöningsreglementet

samt i stort sett utgöra en tillfredsställande lösning av frågan örn en reglering

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

5

av manskapets avlöningsförhållanden. Några myndigheter hava dock förklarat

sig anse den föreslagna löneökningen i vissa lönelägen vara väl knapp

för att säkerställa önskvärda rekryteringsmöjligheter.

Såsom ett allmänt omdöme beträffande kommitténs reglementsförslag yttrar

departementschefen (sid. 27):

Det av 1936 års lönekommitté framlagda förslaget till manskapsavlöningsreglemente

har utarbetats efter ingående överväganden i de hänseenden, som

angivits i direktiven för ifrågavarande utredning. Under utredningsarbetets

gång har samarbete ägt rum med särskilda delegerade för försvarsväsendets

lönenämnd och centrala förvaltningsmyndigheter, och vidare hava — liksom

skedde under kommitténs förarbeten till militära avlöningsreglementet

— förhandlingar rörande såväl löneplaner som reglementets utformning i

övrigt förts med utsedda representanter för vederbörande personalorganisation.

Härvid har enighet vunnits såväl örn löneförbättringens storlek som

jämväl beträffande avlöningsförmånerna i övrigt samt utformningen av lönebestämmelserna.

Efter att hava tagit del av förslaget jämte däröver avgivna utlåtanden finner

jag mig böra förorda, att detsamma lägges till grund för proposition i

ämnet till innevarande års riksdag. Det synes mig nämligen även i nuvarande

läge påkallat, att löneregleringsfrågan för det fast anställda manskapet

ulan uppskov bringas till sin lösning. Ett undanskjutande av frågan

skulle enligt min mening framstå såsom obilligt, sedan lönereglering för övrig

personal på aktiv stat vid försvarsväsendet genomförts vid fjolårets riksdag.

2. Lönesystem och löneplaner.

Brutto- eller biandlönesystem.

Efter att hava erinrat om att för närvarande för allt fast anställt manskap

gäller ett blandat kontant- och naturalönesystem. enligt vilket de anställda utöver

kontant lön åtnjuta fullt naturaunderhåll, innefattande bostad, kläder och

tvätt, samt att för äldre, gift manskap detta biandlönesystem så till vida är

modifierat, som i stället för fri inkvartering må utgå ett hyresbidrag för att

möjliggöra för sådant manskap att anskaffa familjebostad, övergår departementschefen

att redogöra för lönekommitténs förslag för sättet för avlönande

av det fast anställda manskapet. Av departementschefens redogörelse framgår,

att det icke synts 1936 års lönekommitté lämpligt eller möjligt att för

manskap i allmänhet frångå det hittillsvarande biandlönesystemet. Härom

hade kommittén anfört i huvudsak följande (sid. 28):

De militära organisations- och tjänstgöringsförhållandena torde oundgängligen

nödvändiggöra, att det stora flertalet manskap förlägges och utspisas

i kasern och att uniformsplikt upprätthålles. Under sådana förhållanden

synes det ofrånkomligt, att lönesystemet grundas på att naturaunderhåll ingår

i avlöningen såsom en avlöningsform vid sidan av den kontanta lönen.

Ur de anstälidas synpunkt synes ej heller biandlönesystemet medföra olägenheter

av den art, att de kunna motivera ett övergivande av detsamma.

Vad här anförts tar sikte på det stora flertalet manskap, i främsta rummet

beställningshavare i de yngre årsklasserna, bland vilka familjebildning

endast undantagsvis förekommer och vilkas närvaro i kasernerna av olika

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

skäl är nödvändig ej blott under egentlig tjänstgöringstid. Betraktar man

däremot förhållandena för olika kategorier av äldre manskap, ter sig saken

något annorlunda.

Vad först beträffar de äldsta grupperna av manskap, nämligen flaggkorpraler

och högbåtsmän, äga dessa beställningshavare kvarstå i tjänst intill

uppnådd pensionsålder. De hava, innan de erhålla befordran till sina beställningar,

en lång anställningstid bakom sig. Ifrågavarande beställningshavare

hava också arbetsuppgifter och befälsfunktioner, vilka i stort sett

giva dem en ställning, som närmar sig den underofficerarna intaga. Flaggkorpraler

och högbåtsmän äro vidare till övervägande antal familjeförsörjare.

Av den statistiska utredningen framgår att — medan för manskapet i

gemen antalet gifta utgör endast 13.7 procent av det totala antalet beställningshavare

— antalet gifta i procent av hela antalet manskap i här avsedda

grader utgör för högbåtsmän 94.4 samt för flaggkorpraler 85.5 vid flottan

och 79.3 vid kustartilleriet.

Med hänsyn till vad sålunda anförts synes det hittillsvarande biandlönesystemet,

såvitt angår flaggkorpraler och högbåtsmän, icke längre motsvara

förhållandenas krav. Införandet av ett renodlat kontantlönesystem genom

beställningshavarnas överförande till en särskild löneplan synes fördenskull,

såsom även i direktiven för utredningen antytts, vara för deras vidkommande

påkallat. Genom en sådan omläggning kunna enligt kommitténs uppfattning

ifrågavarande beställningshavare lättare än vid biandlönesystemets bibehållande

beredas lönevillkor, som kunna anses skäliga i betraktande av

vad som tillkommer andra statliga befattningshavare med jämförlig utbildning

och i ansvarsställning.

Departementschefen har med förmälan att vad lönekommittén i ovan angivna

hänseende anfört och föreslagit av de hörda myndigheterna i huvudsak

lämnats utan erinran för egen del förklarat sig kunna biträda kommitténs

förslag på förevarande punkt.

Dyrortsgradering av lönerna.

Departementschefen framhåller beträffande frågan örn dyrortsgradering av

lönerna, att 1939 års lönekommitté verkställt vissa undersökningar rörande

manskapets kontanta löneförmåner. De överväganden, som kommittén på

grundval av dessa undersökningar ägnat frågan, hade emellertid icke givit

kommittén anledning att förorda någon dyrortsgradering av lönerna för manskap

i allmänhet. Vad åter angår flaggkorpraler och högbåtsmän, vilka enligt

kommitténs förslag skulle erhålla en renodlad kontantlön, hade kommittén

ansett samma skäl för en dyrortsgradering av lönebeloppen föreligga som de,

vilka motiverat den i lönesystemet för officerare och underofficerare samt

tjänstemän vid civilförvaltningen ingående ortsgruppsindelningen.

Mot kommitténs förslag i förevarande avseende har departementschefen —

i likhet med de hörda myndigheterna — icke funnit anledning till erinran.

Hyres- och ortstillägg.

Såsom av det föregående framgår, har 1936 års lönekommitté förordat införandet

av en särskild kontant förmån, benämnd hyres- och ortstillägg.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

7

Det hyresbidrag, som för närvarande kan utgå till äldre, gift manskap för

att möjliggöra för sådant manskap att anskaffa familjebostad, utgör å A-, Boch

C-orter 252 kronor, å D-, E- och F-orter 288 kronor, å G- och H-orter 324

kronor samt å I-ort — med inräknande av den tillfälliga förstärkning av hyresbidraget,

som under senare år beviljats — 564 kronor. Hyresbidraget tillkommer

furir och korpral vid armén eller flygvapnet samt flaggkorpral, högbåtsman

och till 1. klass sjöman eller 1. klass kustartillerist uppflyttad menig

under förutsättning, att vederbörande är gift och innehar en enligt avlöningsreglementets

regler beräknad tjänstetid av minst 72 månader eller 6 år.

1936 års lönekommitté har, enligt vad som framgår av den av departementschefen

lämnade redogörelsen, såsom sin åsikt framhållit, att, såvitt angår

annat manskap än flaggkorpraler och högbåtsmän, ett särskilt tillägg till

den kontanta lönen bör utgå dels till manskap, som ingått äktenskap och som

innehar så lång tjänstetid, att bosättning utom kasern anses kunna medgivas

utan större olägenheter ur tjänstesynpunkt, dels ock till ogift manskap med

mera avsevärd anställningstid. Lönekommittén har för ifrågavarande tilllägg

föreslagit benämningen hyres- och ortstillägg. Enligt kommitténs uppfattning

är en dyrortsgradering av hyres- och ortstillägget motiverad. Kommittén

har härvid utgått från att graderingen av hyres- och ortstilläggen bör

ske på grundval av förläggningsorternas placering i ortsgrupp enligt den allmänna

dyrortsgruppering, som gäller för gradering av lönerna för tjänstemän

vid nyreglerade verk.

Storleken av det avsedda lönetillägget har kommittén ansett böra för gift

manskap bestämmas till 252 kronor för A-ort eller ett belopp motsvarande

det nu utgående lägsta hyresbidraget, vilket för närvarande kan anses

utgöra ett genomsnittsbelopp närmast avseende B-ort. Skillnaden i tilläggsbeloppen

mellan de olika ortsgrupperna har ansetts lämpligen kunna bestämmas

till 72 kronor. I överensstämmelse härmed skulle tilläggen för gift personal

fastställas till följande belopp:

Ortsgrupp

A

B

C

D

E

F

G

H

I

252

324

396

468

540

612

684

756

828

För ogift äldre manskap har kommittén ansett hyres- och ortstillägget

böra bestämmas på A-ort till två tredjedelar av gift beställningshavares tilllägg

på samma ort eller 168 kronor. För högre ortsgrupper har tillägget ansetts

böra avvägas så, att skillnaden mellan beloppen för de olika ortsgrupperna

utgör 36 kronor eller hälften av det för gift manskap föreslagna skillnadsbeloppet.

Hyres- och ortstilläggen för ogifta beställningshavare skulle

alltså bestämmas på följande sätt:

Ortsgrupp

A

B

C

D

E

F

G

H

I

168

204

240

276

312

348

384

420

456

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

Beträffande förutsättningarna för rätt till hyres- och ortstillägg uttalar

kommittén som sin uppfattning, att en viss minimitjänstetid bör krävas för

åtnjutande av förmånen ifråga. Härom anför kommittén (sid. 31):

Denna gräns torde utan större olägenhet ur militära tjänstesynpunkter

kunna sättas lägre än för närvarande. Med tillmötesgående av de önskemål,

som härutinnan framställts under kommitténs förhandlingar med personalrepresentanterna,

har kommittén ansett sig böra förorda, att rätt till hyresoch

ortstillägg för gift manskap må inträda efter en tjänstetid av 4 år. Enligt

kommitténs uppfattning finnes icke tillräcklig anledning att, såsom för närvarande

gäller beträffande hyresbidraget, som villkor för rätt till hyresoch

ortstillägg uppställa uppnådd befordran till viss underbefälsgrad eller

verkställd uppflyttning till viss tjänstbarhetsklass.

Vad angår villkoren för rätt till hyres- och ortstillägg för ogift manskap,

är kommittén av den åsikten att i fråga om tjänstetid böra för sådant manskap

uppställas väsentligt strängare krav för erhållande av rätt till dylikt

tillägg. Ur tjänstesynpunkt torde det nämligen få betraktas såsom en bestämd

olägenhet, om det mera erfarna underbefälet i större utsträckning skulle medgivas

bosätta sig utom kasernen. Enligt kommitténs mening bör rätt till

hyres- och ortstillägg för ogift manskap icke inträda förrän efter en så lång

tjänstetid, att manskapet regelmässigt avslutat underofficersutbildningen och

därefter under ett år tjänstgjort vid sitt truppförband. I överensstämmelse

härmed förordar kommittén, att tidsgränsen för ogift manskap bestämmes

till 8 år.

Av departementschefens redogörelse för myndigheternas yttranden beträffande

det föreslagna hyres- och ortstillägget framgår, att chefen för armén

förklarat sig icke kunna tillstyrka, att det äldre ogifta manskapet tillerkändes

en ovillkorlig rätt till sådant tillägg i stället för inkvartering. Å andra sidan

framgår av redogörelsen, att chefen för marinen uttalat, att hyres- och ortstillägg

borde tillkomma ogift manskap, som kunde räkna en anställningstid

av minst sex år. Arméförvaltningen slutligen har tillstyrkt kommitténs förslag

i denna del.

Departementschefen har för egen del beträffande frågan om förutsättningarna

för tillrådandet av hyres- och ortstillägg, såvitt angår ogift manskap,

funnit tillräckliga skäl ej föreligga för ett frångående av lönekommitténs

förslag.

Rörligt tillägg.

Efter att hava lämnat en redogörelse för 1921 och 1923 års riksdagars

beslut angående beräkningen av dvrtidstillägg för fast anställt manskap har

departementschefen erinrat om att dyrtidstillägg för närvarande —- med bortseende

från särskilda bestämmelser för visst manskap, som anställts före

den 1 juli 1923 — utgår å den del av lönen, som överstiger 50 kronor i månaden

och beräknas efter ett procenttal, som ligger 6 enheter lägre än det

för tjänstemän i allmänhet gällande procenttalet enligt de före den senaste

löneregleringen gällande grunderna för dyrtidstillägg. 1936 års lönekommitté

har nu, enligt vad departementschefen framhållit, funnit välbefogat att —

såsom även i direktiven antytts — flaggkorpraler och högbåtsmän, vilka en
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

9

ligt förslaget skulle erhålla enbart kontantlön, få åtnjuta rörligt tillägg efter

samma grunder, som i de nya civila och militära avlöningsreglementena

fastställts för befattningshavare i allmänhet. Vad övrigt manskap angår,

hade lönekommittén för att erhålla grundval för frågans bedömande verkställt

vissa utredningar beträffande verkningarna av de nuvarande bestämmelserna

örn dyrtidstillägg för manskap i jämförelse med bestämmelserna

om dyrtidstillägg, respektive rörligt tillägg för tjänstemän vid olika grenar

av statsförvaltningen. I anslutning till resultatet av denna utredning hade

lönekommittén ansett sig böra förorda, att rörligt tillägg finge utgå å lönerna

för manskap i allmänhet. Vid avvägningen av grunderna för tillägget

hade emellertid kommittén med hänsyn till att de utgående naturaförmånernas

värde växlar med levnadskostnadsindex funnit, att rörligt tillägg

borde utgå allenast å den kontanta lönen, minskad med ett belopp av 300

kronor för år, och beräknas efter samma procenttal som för tjänstemän i

allmänhet.

Departementschefen har vidare framhållit, att lönekommittén funnit rörligt

tillägg böra utgå å hyres- och ortstillägget efter samma grunder, som

fastställts i fråga om sådant tillägg å lön till tjänstemän i allmänhet, samt

att kommittén förutsatt, att det till det fast anställda manskapet nu utgående

fasta månatliga barntillägget borde avvecklas enligt samma grunder,

som fastställts beträffande civila tjänstemän m. fl.

Mot de av lönekommittén föreslagna grunderna för rörligt tillägg åt det

fast anställda manskapet har departementschefen icke funnit anledning till

erinran utan förordat förslaget till fastställelse.

Enhetlig löneplan för manskap i allmänhet m. m.

Av departementschefens redogörelse framgår, att för närvarande särskilda

löneplaner gälla för arméns och flygvapnets manskap å ena sidan (löneplan

Maf) samt för marinens manskap å andra sidan (löneplan Mm). Förstnämnda

löneplan omfattar fyra lönegrader, nämligen en för meniga, en för

vicekorpraler, en för korpraler och en för furirer. Löneplan Mm omfattar

tre lönegrader, nämligen en för meniga, en för korpraler (högbåtsmän) och

en för flaggkorpraler. Högbåtsmännen tillhöra sålunda för närvarande samma

lönegrad som korpralerna. För högbåtsmän fortsätta dock enligt till

löneplanen fogad anmärkning löneförhöjningarna med stigande tjänstålder

alt utgå utöver det tjänstetidsläge, där sådan innehavare av korpralsbeställning,

som ej är högbåtsman, nått slutlön.

Beträffande manskap i allmänhet förekomma för närvarande åtskilliga

olikheter mellan löneplanerna Maf och Mm. Begynnelselönen för menig är

lika för hela försvarsväsendet. Slutlönen för furir vid armén och flygvapnet

överensstämmer vidare med slutlönen för närmast motsvarande beställning

— korpralsbeställning — vid flottan och kustartilleriet. Denna slutlön uppnås

dock icke vid samma tjänstetid; för armén och flygvapnet vinnes furirs

slutlön efter en tjänstetid av 84 månader, men vid marinen tillträdes korprals

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

slutlön efter en tjänstetid av 96 månader. I övrigt föreligger icke på någon

punkt full överensstämmelse mellan de båda löneplanerna. Antalet avlöningsförhöjningar

i de olika graderna växlar, och likaså är avlöningsförhöjningarnas

storlek olika. Sålunda förekomma för menig vid marinen icke

mindre än åtta avlöningsförhöjningar, vilket kan sägas innebära, att lönegraden

omfattar nio löneklasser. Avlöningsförhöjningarna utgöra, de båda

första 120 kronor vardera, den tredje 180 kronor samt de därefter följande

fem förhöjningarna envar 96 kronor. För menig vid armén och flygvapnet

förekomma fyra löneförhöjningar (lönegraden omfattar sålunda fem löneklasser),

och löneförhöjningarna utgöra respektive 60, 120, 180 och 120 kronor.

I furirsgraden vid armén och flygvapnet utgör vid normal befordringsgång

begynnelselönen (d. v. s. lönen efter 36 månaders tjänstetid) 1,272 kronor,

och därefter följa enligt löneplanen fyra förhöjningar å respektive 120,

144, 144 och 120 kronor. För flottans korpraler däremot utgör begynnelselönen

(lön efter 36 månaders tjänstetid) 1,320 kronor, varefter följa fem

löneförhöjningar, envar å 96 kronor.

Enligt 1936 års lönekommittés mening måste det anses önskvärt, att nuvarande

avvikelser mellan löneplanerna för manskap i allmänhet vid de

olika försvarsgrenarna utjämnas. Härom anför kommittén bland annat följande

(sid. 35—37):

De skäl, som föranlett nämnda avvikelser, synas kommittén icke vara av

den vikt, att de böra stå hindrande i vägen för åstadkommande av en större

likformighet, så mycket mindre som avvikelserna äro av obetydlig storleksordning.

Avvikelser i lönehänseende äro visserligen ofrånkomliga under

kortare tider, i den mån de utbildningskurser som erfordras för befordran

till högre beställning äro förlagda till olika anställningsår vid olika försvarsgrenar

eller vapenslag. Kommittén är emellertid av den uppfattningen, att

lika lön normalt bör utgå till manskap vid olika delar av försvarsväsendet,

i den mån beställningshavarna kunna räkna lika anställningstid och genomgått

samma eller jämförlig utbildning. Vid de förhandlingar, som förts med

personalens representanter, hava också dessa framhållit önskvärdheten av

att i dylikt syfte en utjämning mellan löneplanerna åvägabringas. Jämväl

de representanter för de centrala militärstaberna, med vilka lönekommittén

under hand samrått, hava uttalat sig för åstadkommande av enhetlighet i

förevarande hänseende. En dylik enhetlighet skulle också vara ägnad att

medföra vissa lönetekniska fördelar.

Kommittén vill alltså för sin del förorda, att allt manskap utom flaggkorpraler

och högbåtsmän sammanföres i en gemensam iöneplan.

För åstadkommande av detta resultat erfordras vissa smärre organisatoriska

omläggningar. Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen,

innehåller för närvarande löneplanen Maf fyra lönegrader, medan löneplanen

Mm omfattar två lönegrader (bortsett från flaggkorpralerna). En enhetlig

Iöneplan för manskap i allmänhet vid samtliga försvarsgrenar torde svårligen

kunna åstadkommas, med mindre dessa skiljaktigheter utjämnas på

sådant sätt, att antalet lönegrader genomgående blir tre. I detta'' syfte föreslår

kommittén, att vid armén och flygvapnet den särskilda lönegraden för vicekorpraler

slopas samt att vid marinen mellan meniggraden och den hittillsvarande

korpralsgraden inskjutes en ny lönegrad, avsedd för 1. klass sjömän

och 1. klass kustartillerister samt ställd i jämnbredd med korpralsgraden

vid armén och flygvapnet. Vid de överväganden, som lönek ommit
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

11

tén efter samråd med representanter för vederbörande centrala staber ägnat

denna fråga, har kommittén kommit till den uppfattningen, att en sådan

omläggning även i och för sig är sakligt motiverad och att den ej heller ur

organisatoriska synpunkter behöver möta mera vägande invändningar.

Vad vicekorpralsgraden angår, finnes denna underbefälsbeställning för

arméns vidkommande endast vid vissa truppslag, nämligen infanteriet, ingenjör-

och signaltrupperna samt trängen. För kompetens till vicekorpralsbefordran

erfordras ej annan utbildning än den vanliga volontärsoldatutbildningen.

Ett avskaffande av vicekorpralsgraden lärer redan tidigare vid

vissa tillfällen hava varit på tal. Meningarna om lämpligheten av gradens

slopande hava emellertid varit delade. Mot avskaffande av vicekorpralsgraden

har man framhållit dels psykologiska skäl — avseende att manskapets

strävan att tillägna sig volontärutbildningen skulle stimuleras av medvetandet

om att efter en med goda betyg genomgången sådan utbildning utsikter

funnes till utnämning till en befälsgrad — dels ock behovet av att

under slutet av andra anställningsåret använda de godkända eleverna i

volontärskolan såsom instruktörer för värnpliktiga, varvid befälsgraden underlättade

fullgörandet av deras befälsfunktioner. Även om emellertid vicekorpralsgraden

skulle anses böra bibehållas såsom befälsgrad, följer dock

härav icke, att den med nödvändighet behöver bibehållas såsom särskild

lönegrad. De skillnader i ställning och uppgifter, som föreligga mellan å

ena sidan menigt manskap som genomgått rekrytutbildning och å andra

sidan vicekorpraler, synas vara så ringa, att en särskild lönegrad för vicekorpralerna

icke kan anses erforderlig. Löneskillnaden enligt nu gällande

löneplan mellan vicekorpralernas normala begynnelselön (lön efter 12 månader)

och lönen till en menig efter samma tjänstetid är också relativt obetydlig.

Enligt lönekommitténs mening torde det, med hänsyn även till den

korta tid efter vilken befordran till korpralsbeställning regelmässigt vinnes,

få anses vara tillfyllest med den högre löneställning, som ernås genom

ålderstillägg i meniggraden.

Vad flottan angår, kvarstår dess meniga manskap för närvarande i meniggraden

intill dess befordran kan vinnas till den mot furirsgraden svarande

korpralsbeställningen. Efter genomgången korpralsutbildning bliva

de korpralskompetenta beställningshavare, som ej kunna vinna omedelbar

befordran till korpralsbeställning, samt de meniga, vilka avlagt endast avkortad

korpralsexamen, uppflyttade i tjänstbarhetsklass från 2. klass sjöman

till 1. klass sjöman. Korpralskompetenta 1. klass sjömän befordras senare

i mån av ledigblivande beställningar till korpralsgraden. De 1. klass

sjömän åter, som icke avlagt fullständig korpralsexamen — vilket innebär,

alt de ej uppfyllt fordringarna i avseende å den allmänbildande delen av

undervisningen, medan de däremot fullgjort kraven beträffande den rent militära

utbildningen — kvarstå i menigs lönegrad, där de till skillnad från

andra meniga erhålla löneförhöjningar (ålderstillägg) varje år intill dess

slutlön för menig uppnåtts efter en tjänstetid av 8 år. Enligt lönekommitténs

mening finnes fog för uppflyttande av 1. klass sjömän — vilka på

grund av sin praktiska utbildning kunna under sjötjänstgöring fullgöra uppgifter

jämförliga med korpralernas — till en särskild, högre lönegrad.

Även 1. klass kustartillerisfer torde böra uppflyttas till den nya lönegrad,

som kommittén alltså förordar för 1. klass sjömän. För kustartilleriets vidkommande

synes emellertid den nyinrättade beställningen böra avses jämväl

såsom en mellangrad mellan de nuvarande menig- och korpralsgraderna

för dem, som avlagt korpralsexamen oell som enligt nuvarande ordning

normalt befordras direkt från menig- till korpralsbeställning efter utgången

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

av andra tjänståret. En sådan anordning synes påkallad för ernående av

större likformighet i löneställningen för manskap vid olika delar av försvarsväsendet.

För närvarande genomgås kustartilleriets korpralskola under

andra anställningsåret, och vid normal befordringsgång äger därefter

befordran till korpralsbeställning rum från och med tredje anställningsåret,

medan motsvarande grad vid armén och flottan nås först från och med fjärde

året och vid flygvapnet vinnes först från och med femte anställningsåret.

Den utbildning, som vinnes i kustartilleriets korpralskola, synes, såvitt kommittén

kan döma, icke fullt likvärdig med arméns furirsutbildning eller

flottans korpralsutbildning. Att kustartilleriets manskap sålunda för närvarande

kommer i åtnjutande av furirs lön efter mindre omfattande teoretisk

utbildning och efter kortare praktisk tjänstgöring än manskapet vid

armén och flygvapnet, synes icke vara riktigt. Enligt lönekommitténs uppfattning

kan kustartilleriets korpralsutbildade manskap först efter genomgående

av den nuvarande lägre underofficersskolan anses fullt jämställt i

utbildningsavseende med arméns och flygvapnets furirer. Intill dess sådan

kompetens vunnits, torde manskapet vid kustartilleriet böra kvarstå i den

nyinrättade mellangraden.

Lönekommittén har sålunda föreslagit, att i en enhetlig löneplan för manskap

i allmänhet upptagas tre lönegrader, till vilka hänföras följande beställningar

(här angivna med nuvarande benämningar):

Lönegrad 1: volontärer (meniga) och vicekorpraler vid armén och flygvapnet

samt meniga vid marinen med undantag av 1. klass sjömän och

1. klass kustartillerister;

Lönegrad 2: korpraler vid armén och flygvapnet samt 1. klass sjömän

och 1. klass kustartillerister vid marinen;

Lönegrad 3: furirer vid armén och flygvapnet samt korpraler vid mari
nen.

I förevarande sammanhang har lönekommittén även uttalat önskvärdheten

av viss omläggning av manskapsutbildningen för åvägabringande av

likställighet de olika försvarsgrenarna emellan.

I samband med tillskapandet av en enhetlig löneplan har det även synts

lönekommittén vara önskvärt att åstadkomma i möjligaste mån enhetliga

benämningar å de olika beställningarna. Kommittén har under framhållande

av det otillfredsställande i att för närvarande korpralsbenämningen vid armén

och flygvapnet å ena sidan samt marinen å andra sidan användes för

utmärkande av beställningar, vilka tillhöra olika lönegrader samt äro helt

olika i fråga örn utbildning och tjänstuppgifter, föreslagit, att korpralsbenämningen

förbehålles beställningar i 2 lönegraden och att alltså 1. klass

sjömän och 1. klass kustartillerister vid marinen hädanefter vid befordran

till nyssnämnda mellangrad erhålla benämningen korpral. För den hittillsvarande

korpralsgraden vid marinen syntes enligt kommittén ny benämning

böra tillskapas, nämligen för kustartilleriets vidkommande benämningen furir

och för flottans benämningen »båtsman».

Kommittén har jämväl föreslagit övergång för artilleriets vidkommande

till korpralstiteln.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

13

Av departementschefens redogörelse för de i ämnet avgivna yttrandena

framgår, att kommitténs förslag om sammanförande i en gemensam

löneplan av manskap i allmänhet och om vidtagande av vissa härför

erforderliga organisatoriska omläggningar icke mött någon principiell erinran.

Förslagen om slopande av den särskilda lönegraden för vicekorpraler

vid armén och flygvapnet samt om tillskapande av en särskild lönegrad för

1. klass sjömän och 1. klass kustartillerister hava sålunda lämnats utan anmärkning.

Chefen för armén har emellertid uttalat, att vicekorpralsgraden

borde bibehållas såsom tjänstegrad och dessutom införas vid de truppslag,

där den nu ej förekommer. Arméförvaltningen har ansett, att med hänsyn

till musikmanskapets från övrigt manskap avvikande ställning i fråga om

kompetenskrav och utbildning till den föreslagna löneplanen för manskap i

allmänhet borde fogas en anmärkning av innehåll, att till respektive lönegrader

skulle hänföras jämväl motsvarande till musikmanskapet hörande beställningshavare.

En sådan anordning har synts ämbetsverket vara att förorda

även ur synpunkten av att vinna överensstämmelse mellan i vederböliga

stater och i avlöningsreglementet avsedda beställningar. Frågan om

åstadkommande av enhetliga benämningar å de olika manskapsbeställningarna

har under remissbehandlingen givit anledning till skilda

meningar. Rörande den närmare innebörden av yttrandena i detta avseende

tillåter sig utskottet hänvisa till propositionen (sid. 39 och 40).

Departementschefen yttrar för egen del följande (sid. 40 och 41):

I likhet med lönekommittén finner även jag det vara önskvärt, att nu rådande

avvikelser mellan manskapslöneplanerna för de olika försvarsgrenarna

utjämnas. De riktlinjer för åstadkommande av ökad likformighet på förevarande

område, vilka av kommittén angivits och örn vilka enighet vunnits

mellan kommittén och personalens representanter, hava icke föranlett någon

principiell erinran från de över förslaget hörda myndigheternas sida.

För egen del finner jag beaktansvärda fördelar vara förenade med sammanförandet

i en gemensam löneplan av allt manskap utom flaggkorpraler

och högbåtsmän. De principer för åstadkommande av detta resultat, vilka

innefattas i kommitténs förslag, äro enligt min mening välgrundade, varför

jag tillstyrker fastställelse av detsamma.

Vad härefter angår frågan örn införandet av enhetliga benämningar å de

olika beställningarna, har lönekommittén angivit vissa uppslag för åstadkommande

av ökad likformighet härutinnan och därvid förutsatt, att denna

fråga skulle upptagas till vidare övervägande i samband med remissbehandlingen

av kommitténs förslag. Såsom den föregående redogörelsen giver vid

handen, hava under remissbehandlingen olika meningar yppats på förevarande

punkt, varvid vissa myndigheter ansett en revision av de militära

tjänstetitlarna kunna anstå, under det att från andra håll benämningsfrågan

upptagits till närmare granskning. Den förda diskussionen tager i första

hand sikte på frågan örn en ombenämning av den hittillsvarande korpralsgraden

vid marinen. Från marint håll liksom även från personalens sida har

härvid kritik framförts mot den av kommittén för flottans vidkommande

ifrågasatta benämningen »båtsman». Marinförvaltningen och försvarsväsendets

lönenämnd hava för sin del närmast förordat benämningen furir såsom

enhetlig beteckning för den föreslagna 3 lönegraden i löneplanen för manskap

i allmänhet, och inom försvarsväsendets underbefälsförbund har en i

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

det närmaste enhällig opinion gjort sig gällande till förmån för denna benämning.

För egen del vill jag i betraktande av vad sålunda förekommit och

efter samråd med chefen för försvarsdepartementet uttala mig för att furirstiteln

kommer till användning såsom enhetlig benämning för beställning tillhörande

nämnda lönegrad.

Vad armén beträffar, har chefen för armén motsatt sig ett utbytande av

den nuvarande konstapelstiteln mot korpralstiteln. Med hänsyn härtill och

då i detta fall de praktiska skälen för en ombenämning icke göra sig lika

starkt gällande som i fråga om den nuvarande korpralsgraden vid marinen,

har jag — likaledes efter samråd med chefen för försvarsdepartementet —

ansett mig icke böra ifrågasätta ett slopande av konstapelstiteln.

I likhet med lönekommittén anser även jag, att särskilda benämningar å

de för musikmanskap vid armén avsedda beställningarna icke äro påkallade.

Att, såsom arméförvaltningen föreslagit, till löneplan Ma skulle fogas en anmärkning

av innehåll, att till respektive lönegrader skulle hänföras jämväl

motsvarande till musikmanskapet hörande beställningshavare, synes mig ej

vara nödvändigt, även om i vederbörliga stater nuvarande benämningar å

beställningar för musikmanskap i fortsättningen bibehållas oförändrade.

Den av lönekommittén berörda frågan örn viss omläggning av manskapsutbildningen

för åvägabringande av likställighet mellan de olika försvarsgrenarna

lärer komma att upptagas inom försvarsdepartementet i samband

med behandlingen av ett utav den s. k. 1939 års rekryteringsutredning den

21 december 1939 framlagt förslag angående rekryteringen av försvarsväsendets

officerskårer m. m.

Löneplanernas tekniska byggnad m. m.

Lönekommitténs förslag i fråga om den tekniska konstruktionen av manskapslönerna

ansluter sig till de principer, som vunnit tillämpning beträffande

befattningshavare i övrigt inom statsförvaltningen. Rörande den närmare

innebörden av kommitténs förslag härutinnan får utskottet hänvisa till i propositionen

lämnad redogörelse (sid. 41 och 42). Här må dock framhållas,

att lönekommittén förordar en särskild, dyrortsgrupperad löneplan för flaggkorpraler

och högbåtsmän (löneplan Mb), innehållande fem, delvis gemensamma

löneklasser i vardera av två lönegrader. Löneplanen för manskap i

övrigt åter (löneplan Ma) upptager tre lönegrader, indelade i tolv delvis gemensamma

löneklasser. I fråga om tidsintervallerna för uppflyttning i löneklass

föreslår kommittén beträffande löneplanen Mb treårsintervaller och beträffande

löneplanen Ma ettårsintervaller för löneklasserna 1—9 och treårsintervaller

inom löneklasserna 10—12.

Departementschefen har förklarat sig icke hava något att erinra mot det

av kommittén i förevarande avseende framlagda förslaget. Ett under remissbehandlingen

framställt yrkande örn tillämpning av tvåårsintervaller för

uppflyttning inom löneklasserna Ma 10—12 kunde departementschefen således

ej biträda.

Lönebeloppens avvägning.

Beträffande frågan örn lönebeloppens avvägning erinrar departementschefen

till en början om att enligt de till 1936 års lönekommitté lämnade direk
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

15

tiven en omprövning av den hittillsvarande utgångspunkten för lönesättningen

för menigt manskap påkallades icke blott av de förändringar i löneläget

för lantarbetarna, som ägt rum under tiden efter fastställandet av nu

gällande lönesatser för det fast anställda manskapet, utan även med hänsyn

till de förskjutningar, vilka syntes hava skett och till äventyrs ytterligare

kunde anses önskvärda beträffande manskapets rekrytering från olika samhällsgrupper.

Departementschefen övergår därefter till att lämna en redogörelse för lönekommitténs

förslag i förevarande hänseende. Av redogörelsen (sid. 43—46)

framgår, att kommittén med hänsyn till den allmänna löneutvecklingen under

den tid, som förflutit sedan manskapslönerna senast reglerats, funnit en

höjning såväl av begynnelselönen för menigt manskap som ock av övriga

lönesatser för dessa beställningshavare motiverad.

Med avseende å löneavvägningen har kommittén anfört (sid. 43 och 45).

Vid de överväganden, som ägnats frågan om utgångspunkterna för lönesättningen,

har kommittén varken av tillgängliga uppgifter angående rekryteringskällorna

eller i övrigt funnit anledning att vid begynnelselönens fixerande

söka direkt anknytning till lönenivån för någon viss löntagargrupp.

Begynnelselönens betydelse för manskapets rekrytering ur olika samhällslager

bör enligt kommitténs uppfattning icke överskattas. Det bör vid denna

frågas bedömande beaktas, att inträde i manskapsanställning äger rum i

unga år, att de första anställningsåren väsentligen äro att betrakta såsom

utbildningsår och att täta löneförhöjningar komma manskapet till del genom

löneklassuppflyttning i innehavande beställning samt genom i allmänhet

snabbt inträdande befordringar. Det nyanställda meniga manskapet är

i främsta rummet att betrakta såsom lärlingar, vilka lia att genomgå en

utbildning, som — förutom att den gör dem skickade för underbefälsfunktioner

i militärtjänsten — skänker dem ett värdefullt underlag för en framtida

verksamhet på andra levnadsbanor. Denna utbildning och de framtida

förvärvsmöjligheter, som därå kunna grundas, torde — i förening med vissa

åtgärder för underlättande av avskedat manskaps övergång till civila levnadsbanor,

till vilka kommittén i det följande återkommer — för en tillfredsställande

rekrytering vara av större betydelse än lönenivån för det nyanställda

manskapet. Den höjning av lönebeloppen, som även för de yngsta

manskapsgruppernas del bör komma till stånd, synes böra avvägas efter

vad som kan anses skäligt under beaktande av nyss anförda omständigheter

men utan bestämd anknytning till inkomstläget för någon viss samhällsgrupp.

Den bestämning av lönebeloppen, som med iakttagande av olika i det föregående

angivna synpunkter föreslås av lönekommittén, utgör —• liksom löneplanernas

uppbyggnad och lönesystemets utformning över huvud taget —

resultatet av förhandlingar mellan lönekommittén och personalorganisationens

utsedda representanter, varvid man genom sammanjämkning av olika

inom kommittén och av personalrepresentanterna framförda meningar i

fråga örn löneförbättringens storlek för olika grupper av beställningshavare

lyckats uppnå enighet kring den avvägning av beloppen, som innefattas i de

förslag till löneplaner, vilka framläggas av kommittén.

Vid avvägningen av beloppen hava givetvis lönerna samt de förut angivna

hyres- och ortstilläggen bedömts i ett sammanhang och med beaktande av

föreslagna regler för rörligt tillägg. Utgångspunkterna hava generellt sett

varit, att den genomsnittliga löneökningen för manskap med rätt till natura
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

förmåner icke borde uppgå till samma storlek som de beviljade löneförbättringarna

för helt kontantavlönade befattningshavare i statens tjänst, att

större löneökningar borde tillerkännas äldre manskap än meniga med kort

anställningstid samt att löneförbättringarna borde vara större för beställningshavare

å dyrare orter än å billigare.

Angående de föreslagna lönebeloppen har kommittén beträffande löneplan

Ma påpekat bland annat följande:

Begynnelselönen för menig har ansetts böra höjas från 600 till 684 kronor

för år eller med 7 kronor för månad. Den löneökning, som vid bifall härtill

inträder för nyanställd menig, blir emellertid i högre indexlägen än det,

efter vilket de fasta lönerna avvägts (indexläget 156/157 enligt skalan för

nuvarande dyrtidstillägg), större än vad löneplanen utvisar tack vare att

rörligt tillägg skulle utgå även å dessa löner, vilka för närvarande ej äro

förenade med rätt till dyrtidstillägg. Kommitténs förslag och de löneförbättringar,

som därmed eftersträvats, hava närmast avvägts på grundval av

överväganden, avseende indexläget 168/169 (= index 108 på den nya indexskala,

som utgår från 1935 som basår). Vid detta indexläge uppgår löneökningen

för nyanställd menig till 106 kronor för år. Beloppen för de närmast

följande löneklasserna hava ansetts böra avvägas så, att de bereda en

ungefär motsvarande, i vissa fall något större löneökning åt innehavare av

vicekorpralsbeställning. På grund härav har löneökningen för menig med

längre tjänstetid än 12 månader något stegrats. Korprals begynnelselön

(löneklassen Ma 4) föreslås till 1,176 kronor för år, vilket för korpral vid

armén och flygvapnet medför en löneökning av 220 kronor. För nuvarande

1. klass sjömän och 1. klass kustartillerister, vilka enligt förslaget flyttas

upp från meniggraden till lönegraden Ma 2, blir ökningen avsevärt större. Å

andra sidan kommer för det manskap vid kustartilleriet, som enligt hittillsvarande

ordning efter avslutad korpralsutbildning befordrats till nuvarande

korpralsbeställning men som enligt förslaget får stanna i den nya

korpralsgraden intill dess lägre underofficersskola genomgåtts, löneökningen

att reduceras till ett belopp, som är mindre än nu utgående provisorisk

avlöningsförstärkning; i vissa tjänstetidslägen inträder t. o. m. sänkning

i förhållande till beloppen i nu gällande löneplan. För furir (båtsman)

har begynnelselönen (löneldass Ma 6) upptagits till 1,500 kronor, vilket

för arméns furirer innebär en löneökning vid index 168/169 av 240 kronor

för år. För furir eller båtsman med så lång tjänstetid, att rätt till hyresoch

ortstillägg inträtt, blir löneökningen i allmänhet större, särskilt på dyrare

orter, men för ogift personal, som ju hittills icke haft rätt till hyresbidrag,

jämväl på billigare orter. Störst blir löneökningen i furirsgraden för gift beställningshavare

nied en tjänstetid av över 48 men under 72 månader, vilka

beställningshavare hittills icke ägt uppbära hyresbidrag men enligt förslaget

skulle bliva berättigade till hyres- och ortstillägg. Löneökningen utgör för

gift furir i nämnda tjänstetidsläge på E-ort omkring 800 kronor och på I-ort

omkring 1,100 kronor, allt vid indexläget 168/169. För gift manskap med

mer än 72 tjänstemånader inträder å andra sidan å de billigaste orterna en

relativ sänkning, i det att löneökningen på A-ort — där dock för närvarande

ej finnas några beställningshavare — understiger och på B-ort endast obetydligt

överstiger ett belopp motsvarande den nuvarande provisoriska avlöningsförstärkningen.

En dylik relativ sänkning är en ofrånkomlig konsekvens

av den i förslaget eftersträvade starkare graderingen av löneförmånerna

efter ortsdyrheten genom ökning av löneskillnaden mellan billigare

och dyrare orter.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

17

Av departementschefens redogörelse framgår vidare, att kommittén, såvitt

angår löne planen Mb, ansett löneplanen böra konstrueras efter samma

grunder som löneplan UO i militära avlöningsreglementet. Det har därvid

även synts kommittén naturligt, att vissa löneklasser i nämnda båda löneplaner

göras gemensamma. Lönekommittén har i sådant avseende föreslagit,

att löneklasserna 4—6 i löneplan Mb bestämmas lika med löneklasserna

1—3 j löneplan UO. I anslutning därtill har kommittén — under erinran,

att i kommitténs uppdrag jämväl inginge att taga under omprövning i vad

mån en jämkning kunde befinnas erforderlig i den i det militära avlöningsreglementet

intagna löneplanen för underofficerare, löneplanen UO — framhållit,

bland annat, följande:

För ernående av en lämplig relation mellan å ena sidan lönebeloppen i

löneplan Ma jämte utgående naturaförmåner eller ersättning för sådana förmåner

— däri inbegripet hyres- och ortstillägg -— och å andra sidan lönebeloppen

i löneplan Mb har lönekommittén funnit anledning föreslå en sådan

avvägning av beloppen i sistnämnda löneplan, att lönerna i löneklasserna

Mb 4 och 5 komma att något överstiga nu gällande belopp enligt löneklasserna

UO 1 och 2. En viss höjning av beloppen i sistnämnda båda löneklasser

erfordras därför för åvägabringande av den nyss förordade överensstämmelsen

mellan löneklasserna Mb 4—6 och UO 1—3. Kommitténs förslag

innebär härutinnan en höjning å A-ort beträffande löneklassen UO 1

med 102 kronor och beträffande löneklassen UO 2 med 36 kronor. Härvid

påkallas jämväl en ökning med 6 kronor av de för dessa löneklasser nu fastställda

ortsskillnadsbeloppen, i följd varav höjningen för I-ort kommer att

uppgå till 150 kronor för löneklassen UO 1 och 84 kronor för löneklassen

UO 2.

Departementschefen erinrar vidare, att de löneökningar, som — under visst

hänsynstagande till bortfallande rätt till naturaförmåner — enligt kommitténs

förslag skulle inträda för beställningshavare tillhörande löneplan Mb,

för olika tjänstetider och å olika ortsgrupper variera men att de i allmänhet

bliva betydande. Störst bliva givetvis, framhåller departementschefen, ökningarna

å de dyrare orterna. Vid indexläget 168/169 utgör enligt förslaget

den lägsta löneökningen för gift manskap å E-ort 539 kronor för högbåtsman

och 440 kronor för flaggkorpral samt å I-ort 651 kronor för högbåtsman

och 600 kronor för flaggkorpral. De största ökningarna bliva för gifta

beställningshavare å E-ort vid samma indexläge för högbåtsman 889 kronor

och för flaggkorpral 704 kronor. För ogift personal, som ju för närvarande

ej äger rätt till hyresbidrag utan allenast åtnjuter den i nuvarande

löneplan Mm upptagna enhetliga kontantlönen jämte naturaförmåner, bliva

löneökningarna ännu större, emedan övergången till enbart kontantlönesystem

medför lika lön för ogifta och gitta beställningshavare.

De avsevärda löneförbättringar, som sålunda skulle beredas flaggkorpralcr

och högbåtsman, äro, framhåller departementschefen vidare, enligt lönekommitténs

uppfattning motiverade med hänsyn till att dessa beställningshavare

i förhållande till sin utbildning och tjänstetid samt till sina uppgifter inom

försvarsväsendet hittills varit i lönehänseende ogynnsamt ställda. Den om
Bihang

till riksdagens protokoll 10i0. C sami. Ar 110. "

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

läggning av lönesystemet, som för deras del nu vidtages, innebär, enligt vad

departementschefen framhållit, att lönenivån för denna personal undergår

en höjning av ungefär samma storleksordning som den löneökning, vilken

hittills tillkommit flaggkorpral vid befordran till underofficersbeställning,

valjemot löneökningen vid framdeles inträdande befordran till underofficersbeställning

blir i motsvarande mån mindre än hittills, i det att genom suddning

från löneplan Mb till löneplan UO uppstår en löneökning endast av den

storleksordning, som kommer en underofficer till del vid befordran från

lägre till högre underofficersbeställning.

Av departementschefens redogörelse för avgivna yttranden framgår, att

flertalet av de hörda myndigheterna lämnat kommitténs förslag till lönesättning

utan erinran eller förklarat sig kunna tillstyrka detsamma. Överbefälhavaren

samt cheferna för armén och marinen hava emellertid ansett

löneökningen i vissa lönelägen vara väl knapp för att säkerställa önskvärda

rekryteringsmöjligheter. Överbefälhavaren och arméchefen hava sålunda

uttalat, att den föreslagna ökningen av menigs begynnelselön från 600 till

684 kronor vore alltför ringa; chefen för marinen anser väl, att den föreslagna

begynnelselönen kan anses tillfredsställande med hänsyn till manskapets lärlingsstadium,

men förordar en betydande löneförhöjning från och med fjärde

anställningsåret eller den tidpunkt, då manskapets yrkesutbildning i stort

sett är avslutad.

Departementschefen har för egen del beträffande löneavvägningen anfört

bland annat följande (sid. 46 och 47):

Såsom den föregående redogörelsen giver vid handen, hava utgångspunkterna

för bestämmandet av den löneförbättring för det fast anställda manskapet,

som innefattas i de av lönekommittén framlagda löneplaneförslagen,

generellt sett varit, att den genomsnittliga löneökningen för manskap med

rätt till naturaförmåner icke bör uppgå till samma storlek som de av riksdagen

åren 1938 och 1939 beslutade löneförbättringarna för helt kontantavlönade

befattningshavare, att större löneökningar böra tillerkännas äldre

manskap än meniga med kort anställningstid samt att löneförbättringarna

böra vara större för beställningshavare å dyrare orter än å billigare.

De principer för bestämmande av lönenivån för det fast anställda manskapet,

på vilka det föreliggande löneregleringsförslaget sålunda grundats,

synas mig bärande, och jag finner mig böra giva min anslutning till den

avvägning av den reella löneförbättringen, som innefattas i de framlagda

förslagen till löneplaner. Någon jämkning av lönenivån i enlighet med de av

överbefälhavaren och chefen för armén, å ena, samt chefen för marinen, å

andra sidan, från motsatta utgångspunkter framförda yrkandena kan jag

således icke förorda, helst som vid lönebeloppens avvägning enighet vunnits

mellan kommittén och vederbörande personalorganisation beträffande löneförbättringens

storlek i de skilda lönelägena.

Till belysande av den samlade verkan av lönebeloppen i löneplan Ma samt

de föreslagna beloppen av hyres- och ortstillägg har lönekommittén å sid. 43

i sitt betänkande intagit en sammanställning över de belopp i lön samt hyres-

och ortstillägg, vilka under olika anställningsår skulle tillkomma en

ogift och en gift beställningshavare vid armén, som efter normal befordringsgång

upo till furirsgraden kvarstår i denna grad intill dess slutlönen

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

19

uppnåtts, varvid tillika gjorts jämförelse med nuvarande avlöningsförmåner,

inklusive provisoriska tillägg med undantag av den provisoriska avlöningsförstärkningen.

Till grund för nämnda sammanställning har kommittén lagt

hyres- och ortstillägg för E-ort samt rörligt tillägg vid indexläget 168/169.

I syfte att belysa den samlade verkan av lönebeloppen samt hyres- och

ortstilläggen vid det indexläge — 174/175 på den hittills för dyrtidstilläggsberäkningen

gällande indexskalan — efter vilket avlöningsanslagen i budgetförslaget

för nästkommande budgetår beräknats, anser jag mig här böra intaga

en motsvarighet till berörda av lönekommittén upprättade sammanställning:

Anställ-

ningsår

Kontant lön jämte hyres- och ortstillägg å E-ort

ökning i förhållande till

nuvarande kontanta

förmåner

ogift

kronor

gift

kronor

ogift

kronor

gift

kronor

lia

718

718

118

118

2:a

875

875

119

119

3:e

1,254

1,254

234

234

4:e

1,608

1,608

252

252

5:e

1,738

2,327

250

839

6:e

1,869

2,458

213

802

7:e

2,000

2,589

188

453

8:e

2,131

2,719

175

439

9:e

2,471

2,719

515

439

10:e

2,471

2,719

515

439

Ilie

2,602

2,850

514

438

12:e

2,602

2,850

514

438

13:e

2,602

2,850

514

438

14:e

2,733

2,981

645

569

3. Vissa förmåner i syfte att underlätta avskedat manskaps

övergång till civilanställning.

Efter att hava givit en översikt över hittills vidtagna åtgärder i syfte att

underlätta avskedat manskaps övergång till civilanställning (sid. 48—50),

framhåller departementschefen, att 1936 års lönekommitté funnit det naturligt,

att en omprövning av nuvarande anordningar för underlättande av avgående

manskaps övergång till civila levnadsbanor verkställdes i samband

med avvägningen av lönenivån och utformandet av lönebestämmelserna för

fast anställt manskap. I anslutning härtill lämnar departementschefen en redogörelse

för lönekommitténs förslag i förevarande hänseende. Beträffande

den närmare innebörden av förslaget tillåter sig utskottet hänvisa till propositionen

(sid. 50—52). Här må emellertid i fråga om avskedspremierna framhållas

följande:

Lönekommittén anser icke att någon omläggning av avskedspremiernas

karaktär och syfte bör ifrågakomma. Premierna borde därför enligt kommitténs

mening alltjämt betraktas huvudsakligen såsom en förmån avsedd

att för underbefäl, som under relativt lång tid kvarstått i tjänst men som icke

kan beräknas finna sin framtida bärgning i militäranställning, underlätta en

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr lid
-

övergång till civil sysselsättnig. Synpunkten att avskedspremierna utgöra

ett led i åtgärder för att underlätta manskapsrekrytering och rekapitulation

syntes däremot hava väsentligt förlorat i betydelse. Rekryteringssynpunkterna

borde skjutas i bakgrunden och tyngdpunkten i stället läggas på premiernas

uppgift såsom ett led i civilanställningsåtgärderna. Detta ledde enligt

kommitténs mening till att tillräcklig anledning ej längre förefunnes att

vid skilda grenar av försvarsväsendet bibehålla olika belopp för avskedspremierna.

Lönekommittén har ansett sig ur antydda synpunkter böra förorda,

att avskedspremierna vid samtliga försvarsgrenar bestämmas till 600 kronor

för minst 6 års tjänst och till 800 kronor för minst 9 års tjänst. Denna avvägning

innebär för ungefär halva antalet arméförband samt för samtliga

förband vid flygvapnet en ökning med 200 kronor för 6-årspremien och med

100 kronor för 9-årspremien. För marinen ävensom för återstoden av arméförbanden

— med undantag av tre Norrlandsförband — innebär förslaget

oförändrad 6-årspremie men en sänkning med 200 kronor av 9-årspremien.

För de tre Norrlandsförbanden medför ett bifall till förslaget sänkning av

6-årspremien med 100 kronor och av 9-årspremien med 300 kronor.

Mot kommitténs förslag i ovan angivna hänseenden har, enligt vad departementschefen

framhållit, från de hörda myndigheternas sida icke framställts

erinran i vidare mån än att vissa myndigheter uttalat sig för en höjning

av beloppet av den större avskedspremien. Chefen för marinen har sålunda

förordat bibehållande av den högre avskedspremien vid marinen vid

nuvarande belopp, 1,000 kronor, och till stöd härför anfört, att flottans manskap,

som i allmänhet vore sjökommenderat under de sista anställningsåren,

torde hava åtskilligt svårare än manskap från landbaserade vapenslag

att ordna sin civilanställning. Försvarsväsendets lönenämnd har för ernående

av större differens mellan den mindre och den större avskedspremien

ävensom med hänsyn till önskvärdheten ur militär synpunkt att i tjänst bibehålla

äldre manskap ansett den högre premien ej böra sättas lägre än till

900 kronor. En reservant i lönenämnden har påyrkat bibehållande av den

högre avskedspremien vid marinen vid nuvarande belopp, under det att en

annan reservant ansett den högre avskedspremiens belopp böra fastställas för

ett budgetår i sänder under hänsynstagande till de behov av rekapitulation,

som anmälas av vederbörande myndigheter.

Till vad lönekommittén anfört och föreslagit i fråga om vissa förmåner

i syfte att underlätta avskedat manskaps övergång till civilanställning har

departementschefen för egen del anslutit sig och förty förklarat sig icke kunna

biträda framställda yrkanden örn jämkning av den högre avskedspremiens

belopp.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

21

4. Specialmotivering till manskapsavlöningsreglementet.

I avseende å motiven till de särskilda paragraferna i lönekommitténs reglementsförslag

har departementschefen till en början erinrat, att av de vid

lönekommitténs betänkande fogade särskilda yttrandena framginge, att kommitténs

reglementsförslag icke givit anledning till erinran vare sig från de

militära personalrepresentanterna eller — med undantag av ett enstaka detaljspörsmål

— av de delegerade för försvarsväsendets lönenämnd och centrala

förvaltningsmyndigheter. Vid sådant förhållande har departementschefen

begränsat sig till att redogöra för de över förslaget avgivna yttrandena, endast

i den mån desamma synts böra föranleda ändringar av saklig eller formell

innebörd i de föreslagna avlöningsbestämmelserna eller eljest påkalla

särskilt yttrande. I fråga om vad departementschefen i detta sammanhang

anfört torde utskottet få hänvisa till sid. 53 och 54 i propositionen. Här må

allenast följande omnämnas.

Enligt den av lönekommittén föreslagna lydelsen av 23 § första stycket

äger beställningshavare tillhörande löneplan Mb samt sådan beställningshavare

tillhörande lönegraden Ma 3, vilken kan räkna en anställningstid av

minst åtta år, åtnjuta kallortstillägg under de förutsättningar och enligt de

grunder, om vilka förmäles i 24 § militära avlöningsreglementet jämte av

Kungl. Maj:t i anslutning till nämnda författningsrum meddelade närmare

bestämmelser.

Departementschefen har i fråga om rätten att åtnjuta kallortstillägg framhållit,

att försvarsväsendets lönenämnd framställt yrkande örn utsträckande

av rätten till kallortstillägg till samtiga beställningshavare, vilka uppfylla

förutsättningarna för åtnjutande av hyres- och ortstillägg — d. v. s. i fråga

om gift manskap beställningshavare tillhörande löneplan Ma med en anställningstid

av minst fyra år. Detta yrkande har emellertid departementschefen

ansett sig ej böra biträda. Departementschefen har nämligen förklarat

sig i likhet med lönekommittén hysa den uppfattningen, att såsom

villkor för åtnjutande av kallortstillägg bör gälla, att fast anställning innehafts

under en mera avsevärd tid.

5. Övergångsanordningar.

I sitt anförande till statsrådsprotokollet har departementschefen lämnat

en redogörelse för de allmänna grunder, efter vilka övergången till det nya

manskapsavlöningsreglementet enligt 1936 års lönekommittés mening bör

ordnas samt för vissa viktigare bestämmelser, som i anslutning därtill böra av

Kungl. Majit utfärdas. Beträffande kommitténs förslag därutinnan får utskottet

hänvisa till propositionen (sid. 57—62). Här må emellertid framhållas,

att kommittén i fråga örn rätten till avskedspremie föreslagit, att för

den, som vid övergången till det nya reglementet har en tjänstetid av över 6

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

år, nuvarande regler beträffande premiens storlek vid uppnående av en tjänstetid

av 9 år alltjämt skola gälla, vare sig de medföra högre eller lägre premie

än enligt förslaget. Med avseende å 6-årspremien böra enligt kommitténs

förslag nuvarande regler tillämpas beträffande den, som vid det nya

reglementets ikraftträdande innehar en tjänstetid av 4 men ej över 6 år. I

övriga fall böra de nya bestämmelserna angående premiebeloppet tillämpas.

Sättet för tjänstetidens beräknande föreslår kommittén för tiden intill ikraftträdandet

av det nya reglementet böra bestämmas enligt nu gällande föreskrifter

men för tiden därefter enligt de nya bestämmelserna.

Departementschefen har framhållit, att kommitténs förslag till övergångsanordningar

i huvudsak lämnats utan erinran av de hörda myndigheterna.

Marinförvaltningen och försvarsvåsendets lönenämnd hade dock förordat en

gynnsammare anordning i fråga om övergången till de nya grunderna för

avskedspremies åtnjutande än enligt kommitténs förslag. Marinförvaltningen

hade sålunda ansett rättvisa och billighet kräva, att beställningshavare

vid marinen, som vunnit anställning före den 1 juli 1940, fortfarande finge

uppbära den högre avskedspremien å 1,000 kronor. Lönenämnden hade ansett,

att sådant manskap, som tecknat anställningskontrakt före det nya

reglementets ikraftträdande och som enligt de nuvarande reglerna skulle kommit

i åtnjutande av premie med högre belopp än enligt det nya reglementet,

rättvisligen borde bibehållas vid rätt till premie enligt de äldre, förmånligare

reglerna.

För egen del yttrar departementschefen följande (sid. 63):

De huvudgrunder för övergång till manskapsavlöningsreglementet, som

kommittén angivit, synas mig i allt väsentligt lämpliga, vadan jag vill förorda,

att de i tillämpliga delar läggas till grund för de bestämmelser i ämnet,

som böra av Kungl. Majit utfärdas. Tillräckliga skäl för avvikelse från

kommitténs förslag i fråga örn övergången till de nya grunderna för avskedspremies

åtnjutande synas mig ej föreligga. Såsom kommittén förutsatt,

torde Kungl. Majit böra äga en vidsträckt befogenhet att vid utfärdandet

av erforderliga övergångsbestämmelser förfara efter omständigheterna.

Det bemyndigande, varom jag i det följande gör hemställan, torde därför

böra givas en tämligen vidsträckt innebörd.

Förslag till vissa ändringar i militära avlönings
reglementet.

Såsom redan tidigare framhållits har 1936 års lönekommitté funnit vissa

ändringar i militära avlöningsreglementet erforderliga i samband med antagande

av nytt manskapsavlöningsreglemente.

Departementschefen har härvidlag framhållit, att till en början viss jämkning

av lönebeloppen i den under 5 § militära avlöningsreglementet intagna

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr Ilo.

23

löneplanen för underofficerare (löneplan UO) syntes vara påkallad. Jämväl i

vissa andra hänseenden hade lönekommittén föreslagit av manskapsavlöningsreglementet

betingade ändringar i militära avlöningsreglementet. Dessa

ändringsförslag berörde dels lönetursberäkningen vid befordran från beställning

tillhörande löneplan Mb till underofficersbeställning (12 § militära

avlöningsreglementet), dels de i 17 § militära avlöningsreglementet upptagna

tjänstledighetsavdragen för löneklasserna UO 1 och 2, dels ock beloppet av

utgående ekiperingshjälp vid befordran från beställning tillhörande löneplan

Mb till i militära avlöningsreglementet avsedd beställning (50 § nämnda

reglemente).

Departementschefen anför beträffande dessa ändringar följande (sid. 64):

Mot lönekomitténs förslag i fråga örn vissa ändringar i militära avlöningsreglementet

är från min sida intet att erinra.

Några myndigheter hava under hänvisning till den föreslagna jämkningen

av lönebeloppen i underofficerslöneplanen påyrkat viss höjning av lönebeloppen

jämväl i fänriksgraden. Jag anser mig ej kunna biträda detta förslag.

I detta sammanhang må framhållas, att antagandet av nytt manskapsavlöningsreglemente

nödvändiggör vissa ändringar jämväl i gällande reservbefälsförordningar

för armén, flottan och kustartilleriet. Uppdrag att inkomma

med förslag till dylika ändringar har den 23 februari 1940 lämnats

åt försvarsväsendets lönenämnd. Kungl. Majit torde böra erhålla bemyndigande

att vidtaga de ändringar i nämnda förordningar, vilka påkallas av

utfärdandet av nytt manskapsavlöningsreglemente.

Jag ber här vidare få erinra, hurusom i samband med antagandet av

militära avlöningsreglementet förutsatts, att utredning rörande rationalisering

av det militära arvodesväsendet skulle verkställas inom sådan tid, att

förslag om en arvodesreglering skulle kunna föreläggas 1940 års riksdag,

samt att i anslutning härtill under nu löpande budgetår skulle övergångsvis

utgå vissa förmåner av arvodeskaraktär. Härav föranledda stadganden hava

intagits i avd. I punkterna 8 och 10 av övergångsbestämmelserna till militära

avlöningsreglementet (kungörelse nr 277/1939). Då revisionen av arvodesväsendet,

på sätt i årets riksdagsberättelse (sid. 109) omnämnts, förklarats

vilande, torde den provisoriska anordningen böra tillämpas även under nästkommande

budgetår. Det lärer få ankomma på Kungl. Majit att utfärda

erforderliga bestämmelser härutinnan.

Kostnadsberäkningar.

1 fråga om kostnaderna för genomförande av en lönereglering för det fast

anställda manskapet vid försvarsväsendet i enlighet med de av kommittén

framlagda förslagen hava i fråga om löner samt hyres- och ortstillägg, på

grundval av införskaffade uppgifter beträffande beställningshavarna, utförts

vissa beräkningar, för vilka redogjorts i kommitténs betänkande. I

statsrådsprotokollet lämnas en närmare översikt över resultatet av beräkningarna.

Av densamma framgår i huvudsak följande (sid. 65—68):

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

Enligt nu gällande grunder för dyrtidstilläggs utgående stiga och falla

kostnaderna för det militära manskapets avlöning med stigande, respektive

sjunkande levnadskostnadsindex, och så skulle bliva fallet även vid

tillämpning av det utav lönekommittén föreslagna systemet med rörligt

tillägg. Reglerna för detta rörliga tillägg förete emellertid i sin konstruktion

vissa avvikelser från de nu gällande grunderna för dyrtidstillägget — för

manskapet hava för övrigt i detta avseende föreslagits något större ändringar

än de för civila tjänstemän samt för officerare och underofficerare m. fl.

beslutade — och på grund härav ger en jämförelse mellan lönekostnaderna

enligt nu gällande bestämmelser och kostnaderna enligt kommittéförslaget

olika resultat vid skilda indexlägen. De beräkningar, som utförts till belysande

av kostnaderna för en lönereglering i enlighet med kommitténs förslag,

avse därför tre olika indexlägen å den nu tillämpade indexskalan, nämligen

indexlägena 156/157 (med 4 procents dyrtidstillägg enligt nuvarande

bestämmelser men intet rörligt tillägg enligt de föreslagna reglerna), 168/169

(med 10 procents dyrtidstillägg, respektive 6 procents rörligt tillägg) och

174/175 (13 procents dyrtidstillägg och 9 procents rörligt tillägg). För vart

och ett av de nämnda indexlägena har beträffande beställningshavare i olika

lönegrader och med olika tjänstetid beräknats skillnaden mellan å ena sidan

föreslagen lön jämte därå belöpande rörligt tillägg och å andra sidan nuvarande

lön samt förekommande dyrtidstillägg.

På grundval av de erhållna löneskillnaderna hava därefter kostnadssiffror

framräknats med ledning av förefintliga uppgifter om beställningshavarnas

fördelning på lönegrader och efter tjänstetid m. m. I beräkningarna har

medtagits jämväl kostnaden för de föreslagna hyres- och ortstilläggen, beträffande

vilka antagits att samtliga därtill berättigade beställningshavare

begagna sig av möjligheten att erhålla sådant tillägg i stället för fri inkvartering;

å andra sidan hava borträknats kostnaden för nuvarande hyresbidrag

samt, såvitt angår beställningshavare tillhörande löneplan Mb, uppskattat

värde av bortfallande naturaförmåner. I beräkningarna har hänsyn ej

tagits till de enligt nuvarande bestämmelser om dyrtidstillägg utgående men

till avveckling föreslagna särskilda tilläggen för barn under 16 år liksom ej

heller till de övergångsanordningar, som av kommittén föreslås med avseende

å vissa meniga vid marinen eller som förutsättas komma att vidtagas

beträffande vissa korpraler vid kustartilleriet; dessa övergångsförhållanden

beröras emellertid ytterligare i det följande.

De på angivet sätt verkställda beräkningarna utvisa vid de nämnda indexlägena

de kostnadsökningar, som redovisas i efterföljande sammanställning.

Inom parenteser och med kursiv stil upptagas i sammanställningen jämväl

de kostnadssiffror, som framkomma, därest utgifterna för den såsom förskott

å löneregleringen beviljade provisoriska avlöningsförstärkningen fråndragas.

I sammanställningen har — till åskådliggörande av den utav kommittén

eftersträvade effekten av relativt större löneförbättringar för i tjänsten

äldre beställningshavare —- en uppdelning skett på dels beställningshavare,

vilka skulle komma att tillhöra löneklasserna 1—4 i Ma-planen och som

alltså i regel ännu icke fullgjort de tre första tjänståren, dels beställningshavare,

hänförliga till Ma-planens övriga löneklasser, och dels slutligen

beställningshavare, som skulle tillhöra löneplanen Mb (högbåtsmän och

flaggkorpraler).

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

25

Beräknad kostnadsökning.

Vid index

Vid index

Vid index

156/157

168/169

174/175

I. Beställningshavare å löneplan Ma:

a) Löneklasserna Ma 1—4:

kronor

kronor

kronor

Lönep lånekostnader....................

882,000

987,000

1,088,000

(1,060,000)

b) Löneklasserna Ma 5—12:

(804,000)

(959,000)

Löneplanekostnader....................

694,000

809,000

872,000

(77,000)

(192,000)

(255,000)

Kostnader för hyres- och ortstillägg.....

Avgår: Kostnader för nuvarande hyres-

650,000

688,000

708,000

bidrag ..............................

Nettokostnadsökning för löneklasserna

- 256,000

- 271,000

- 278,000

Ma 5—12 ............................

1,088,000

1,226,000

1,302,000

1685,000)

c) Summa nettokostnadsökning för löneplan

(471,000)

(609,000)

Ma................................

1,920,000

2,218,000

2,390,000

II. Beställningshavare å löneplan Mb:

(1,275,000)

(1,568,000)

(1,745,000)

Löneplanekostnader......................

655,000

715,000

745,000

(555,000)

(615,000)

(645,000)

Avgår: Kostnader för nuvarande hyresbidrag

- 161,000

- 170,000

- 174,000

Värdet av naturaförmåner ........

- 204,000

- 218,000

- 225,000

Nettokostnadsökning för löneplan Mb......

290,000

327,000

346,000

III. Samtliga beställningshavare:

(190,000)

(227,000)

(246,000)

Löneplanekostnader......................

2,181,000

2,511,000

2,705,000

(1,435,000)

(1,766,000)

(1,960,000)

Kostnader för hyres- och ortstillägg........

650,000

688,000

708,000

Avgår: Kostnader för nuvarande hyresbidrag

- 417,000

- 441,000

- 452,000

Värdet av naturaförmåner ........

- 204,000

- 218,000

- 225,000

Total nettokostnadsökning............

2,210,000

2,540,000

2,736,000

(1,465,000)

(1,795,000)

(1,991,000)

Till ytterligare belysning av huru löneförbättringarna fördelats på yngre

och äldre beställningshavare har anförts följande siffror, utvisande de på

grundval av ovan angivna nettokostnadsökningar beräknade genomsnittliga

löneförbättringarna för de i sammanställningen upptagna olika grupperna

av beställningshavare (siffrorna inom parentes avse även här de belopp, som

framkomma, örn den provisoriska avlöningsförstärkningen borträknas):

Genomsnittlig löneförbättring för är.

I. Beställningshavare å löneplan Ma:

a) Löneklasserna Ma 1—4 (6,731 beställningshavare)..

b) Löneklasserna Ma 5—12 (3,760 beställningshavare)..

c) Löneklasserna Ma 1—12 (10,491 beställningshavare)

Vid index

Vid index

Vid index

156/157

168/169

174/175

kronor

kronor

kronor

. 124

147

162

(119)

(142)

(157)

. 289

326

346

(125)

(162)

(182)

) 183

211

228

(122)

(149)

(166)

. 604

681

721

(396)

(473)

(513)

. 201

232

249

(134)

(164)

(181)

II. Beställningshavare å löneplan Mb (480 st.)

III. Samtliga beställningshavare (10,971 st.) ..

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

För ett närmare bedömande av löneregleringskostnadernas storleksordning

har lönekommittén verkställt en beräkning av de nuvarande lönekostnaderna.

I dessa hava inräknats jämväl hyresbidragen men i övrigt ej några belopp,

avseende naturaförmåner. Lönekostnaderna framgå av följande sammanställning,

i vilken inom parentes upptagits de kostnadssiffror, som erhållas

vid medräknande av den provisoriska avlöningsförstärkningen:

Lönekostnader enligt nuvarande bestämmelser.

I. Beställningshavare, hänförliga till den föreslagna

löneplanen Ma:

a) Löneklasserna Ma 1—4 ............

b) > Ma 5—12............

c) > Ma 1—12............

II. Beställningshavare, hänförliga till den föreslagna

löneplanen Mb ..................

lil. Samtliga beställningshavare ..............

Vid index

156/157

kronor

Vid index

168/169

kronor

Vid index

174/175

kronor

4,885,000

(4,913,000)

4,947,000

(4,975,000)

4,957,000

(4,985,000)

5,972,000

(i6,589,000)

6,188,000

(6,805,000)

6,291,000

(6,908,000)

10,857,000

t11,502,000)

11,135,000

(.11,780,000)

11,248,000

(11)193,000)

1,233,000

(1,333,000)

1,286,000

(1,386,000)

1,311,000

(1,411,000)

12,090,000

(12,835,000)

12,421,000

(13,166,000)

12,559,000

(13,304,000)

Den av löneregleringen föranledda genomsnittliga procentuella löneökningen

framgår av följande sammanställning:

Genomsnittlig kontant löneökning i procent.

Vid index

Vid index

Vid index

I. Beställningshavare å löneplan Ma:

156/157

168/169

174/175

a) Löneklasserna Ma 1—4 ..............

.......... 17.0

20.0

21.9

(16.4)

(19.3)

(21.3)

b) > Ma 5—12..............

19.8

20.7

(7.!)

(8.9)

(9.9)

c) » Ma 1—12..............

19.9

21.2

(11.4)

(13.3)

(14.7)

II. Beställningshavare ä löneplan Mb ..........

........... 23.5

25.4

26.4

(14.3)

(16.4)

(17.4)

III. Samtliga beställningshavare................

20.4

21.8

(11.4)

(13.3)

(15.0)

Lönekommittén har även verkställt en beräkning av de procentuella löneökningarna

i förhållande till nuvarande lönekostnader med inräknande av

naturaförmånernas värde, uppskattade till 600 kronor. Därvid hava erhållits

följande procenttal, hänförande sig till indexläget 168/169 (även här avse

siffrorna inom parentes de procenttal, som erhållas om den provisoriska

avlöningsförstärkningen ej medräknas i löneökningen): för löneklasserna

Ma 1—4 11.0 (10.6), för löneklasserna Ma 5—12 14.5 (6.7), för löneklasserna

Ma 1—12 12.7 (8.7), för löneplan Mb 20.8 (13.6) och för samtliga beställningshavare

13.4 (9.1). Med utgångspunkt från ett jämförelsevis högt beräknat värde

å naturaförmånerna, 900 kronor, bliva respektive procenttal följande: 9.0 (8.7),

12.8 (6.0), 10.8 (1.4), 19.0 (12.5) och 11.4 (7.8).

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

27

I kostnadsberäkningarna har hänsyn tagits till de av lönekommittén föreslagna

omläggningarna i fråga om löneplanernas konstruktion. Lönekommittén

har emellertid även angivit storleksordningen av den inverkan, som

vissa av dessa omläggningar var för sig hava på kostnaderna vid indexläge

168/169. I detta avseende har kommittén anfört följande (sid. 69—70):

Det enligt nuvarande bestämmelser för meniga vid marinen uppställda

villkoret örn godkänd korpralsutbildning, fullständig eller avkortad, för rätt

till erhållande av löneplanens tredje löneförhöjning har i kommitténs förslag

slopats. Den på grund härav uppkommande kostnadsökningen har beräknats

till 18,000 kronor, vilken ökning dock, till följd av föreslagen övergångsbestämmelse,

icke kommer fullt till synes förrän efter två år.

Borttagandet av det för vissa furirer för närvarande gällande kravet pa

avlagd underofficersexamen för erhållande av de särskilda löneförhöjningarna

vid uppnådda 10 och 15 tjänstår samt tillskapandet av två nya löneklasser

för marinens hittillsvarande korpraler torde föranleda en kostnadsökning

å ungefär 15,000 kronor för år.

Den föreslagna uppflyttningen av nuvarande 1. klass sjömän och 1. klass

kustartillerister till den nya korpralsgraden (lönegrad 2) har med utgångspunkt

från nuvarande antal beställningshavare i nämnda tjänstbarhetsklasser

beräknats medföra en kostnadsökning av 12,000 kronor.

Kommittén har föreslagit, att såsom villkor för erhållande av befordran

till den nya furirsgraden vid kustartilleriet skall uppställas genomgången

lägre underofficersskola. Det har dock ifrågasatts, att denna utbildning

framdeles skulle komma att i regel förläggas till det tredje tjänståret i stället

för, såsom nu är fallet, till det fjärde året. Kostnadsberäkningarna hava

verkställts under antagande att sådan omläggning vidtages, och den kostnadsminskning,

som uppkommer genom att därvid tillträdet till den nya

furirsgraden (motsvarande den nuvarande korpralsgraden) fördröjes ett år,

har på grundval av nuvarande personalbestånd uppskattats till omkring

30,000 kronor. Om den lägre underofficersskolan även i fortsättningen skulle

förläggas till fjärde året, fördröjes befordran ytterligare ett år, och kostnadsminskningen

uppskattas då i stället till omkring 35,000 kronor. Här

har bortsetts från de övergångsanordningar, som avses komma att vidtagas.

Emellertid är att märka, att den ifrågasatta omläggningen torde förutsätta

viss ökning av antalet beställningar, vilken ökning^ — liksom därav

föranledd kostnad — kommittén dock ej funnit sig i fragans nuvarande

läge kunna beräkna.

Såsom av den föregående redogörelsen framgår, har kostnaden för de

föreslagna hyres- och orts till äggen, under antagande att samtliga därtill berättigade

beställningshavare utbyta fri inkvartering mot nämnda tillägg,

beräknats till 688,000 kronor, under det att nuvarande hyresbidrag — vilka

utgå allenast till gifta beställningshavare — beräknats kosta 271,000 kronor

för manskap tillhörande löneplan Ma. Omläggningen medför alltså för beställningshavare

å löneplan Ma en kostnadsökning å 417,000 kronor, varav

64,000 kronor härröra från införandet av hyres- och ortstillägg för

ogifta beställningshavare. Egentligen borde från kostnaden för hyres- och

ortstillägg för ogifta dragas det beräknade värdet av den för dem bortfallande

rätten till fri inkvartering; det har emellertid befunnits vanskligt

att angiva en lämplig värderingsgrund härför, varför något belopp ej beräknats.

Vid de här förut framlagda kostnadskalkylerna har, såsom nämnts, hänsyn

ej tagits till de i beställningshavarnas dyrtidslillägg för närvarande in
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

Utskottet.

gående särskilda tilläggen för barn under 16 års ålder och således ej heller

till den kostnadsminskning, som kommer alt inträda vid föreslagen successiv

avveckling av dessa tillägg enligt samma plan som den för civila befattningshavare

samt officerare och underofficerare m. fl. beslutade. Kostnaden

för barntillägg åt manskapet uppskattas för närvarande till omkring

165,000 kronor, vilket belopp alltså motsvarar den kostnadsminskning, som

vid avvecklingsperiodens utgång — efter 16 år — beräknas hava uppkommit.

Av den av departementschefen lämnade redogörelsen över kostnadsberäkningarna

framgår vidare, bland annat, att de av kommittén föreslagna

kallortstilläggen beräknas draga en kostnad av inemot 10,000 kronor samt

i fråga om sjötilläggen att en approximativ beräkning, baserad på övningarnas

omfattning under 1937/38 och 1938/39 års kommenderingar beräknas

medföra en kostnadsökning av 75,000 kronor, eller, om den föreslagna förhöjningen

beträffande den till gifta beställningshavare utgående förhöjningen

av sjötillägget medräknas, omkring 100,000 kronor. De ändrade grunderna

för utbetalande av avskedspremier åter beräknas medföra en kostnadsökning

av i Tunt tal 5,000 kronor, och för kommenderingstillägg kan beräknas en

kostnadsökning av approximativt 50,000 kronor för år.

I likhet med departementschefen finner utskottet, att löneregleringsfrågan

för det fast anställda manskapet nu bör bringas till sin lösning. Enär lönereglering

för övrig personal på aktiv stat genomförts vid fjolårets riksdag,

skulle ett undanskjutande av frågan kunna framstå såsom obilligt och även

medföra svårigheter för försvarsväsendet och dess manskapsrekrytering.

Det i föreliggande proposition innefattade förslaget till manskapsavlöningsreglemente

har, såsom föredragande departementschefen framhållit, tillkommit

efter ingående utredningar och överväganden inom 1936 års lönekommitté,

varvid samarbete ägt rum med särskilda delegerade för försvarsväsendets

lönenämnd och centrala förvaltningsmyndigheter samt förhandlingar

förts med utsedda representanter för vederbörande personalorganisation rörande

såväl löneplaner som reglementets utformning i övrigt, och vid förhandlingarna

har enighet vunnits såväl örn löneförbättringens storlek som

jämväl beträffande avlöningsförmånerna i övrigt samt utformningen av lönebestämmelserna.

Av de över 1936 års lönekommittés förslag hörda myndigheterna

hava visserligen några myndigheter ansett den föreslagna löneökningen

vara i vissa lönelägen väl knapp för att säkerställa önskvärda

rekryteringsmöjligheter, men flertalet myndigheter hava lämnat förslaget

utan principiell erinran. Efter den granskning, som utskottet ägnat Kungl.

Maj:ts i allt väsentligt på kommitténs förslag grundade proposition, har utskottet

funnit, att frågan örn ett nytt manskapsavlöningsreglemente befinner

sig i det utredda skick, att beslut i ämnet nu bör kunna av riksdagen fattas

på grundval av den föreliggande propositionen.

I fråga om sättet för avlönande av det fast anställda manskapet innebär

det föreliggande förslaget bibehållande för huvuddelen av manskapet av det

hittills tillämpade blandade kontant- och naturalönesystemet. För de äldsta

grupperna av manskap, nämligen flaggkorpraler och högbåtsmän, vilka äga

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

29

kvarstå i tjänst intill uppnådd pensionsålder, har nyssnämnda blandade lönesystem

dock synts icke längre motsvara förhållandenas krav. För dessa

personalgruppers del har föreslagits införandet av ett renodlat kontantlönesystem

genom beställningshavarnas överförande till en särskild löneplan.

Beträffande kontantlönen för manskap i allmänhet förutsättes ingen dyrortsgradering

av lönebeloppen, d. v. s. beloppen skola liksom hittills vara enhetliga

för alla tjänstgöringsorter, men i fråga örn flaggkorpraler och högbåtsmän,

som föreslås skola erhålla uteslutande kontantlön, hava samma

skäl för dyrortsgradering ansetts föreligga som de, vilka motiverat den i lönesystemet

för officerare och underofficerare samt tjänstemän vid civilförvaltningen

ingående ortsgruppsindelningen. Mot vad som i dessa hänseenden

föreslagits har utskottet icke funnit anledning till erinran.

Medan det nuvarande blandade lönesystemet i vad angår visst gift manskap

med en tjänstetid av minst 72 månader så till vida är modifierat, att

detta manskap i stället för fri inkvartering må åtnjuta hyresbidrag för att

möjliggöra anskaffande av familjebostad, så föreslås nu, såvitt angår annat

manskap än flaggkorpraler och högbåtsmän, att ett särskilt tillägg till den

kontanta lönen skall utgå dels till manskap, som ingått äktenskap och som

kan räkna en anställningstid av minst 4 år, dels ock till ogift manskap, som

tillhör högsta lönegraden i löneplanen för manskap i allmänhet och kan

räkna en anställningstid av minst 8 år. Tillägget, som i förslaget benämnes

hyres- och ortstillägg, dyrortsgraderas så, att beloppet å skilda tjänstgöringsorter

för gift manskap så avväges, att en i stort sett riktig variation av den

totala avlöningen erhålles, då den vanliga indelningen av tjänstgöringsorterna

i ortsgrupper tillämpas. För det ogifta äldre manskapet skulle tillägget

bestämmas till lägre belopp än för de gifta beställningshavarna på samma

ort. Utskottet, som uppmärksammat att åtnjutande av detta tillägg icke utesluter

möjlighet för vederbörande myndighet att, för tid varunder detta med

hänsyn till tjänsleförhållanden kan vara erforderligt, beordra beställningshavare

att ligga förlagd i kasern, har funnit sig böra tillstyrka förslaget i vad

det gäller hyres- och ortstillägg.

I fråga om rörligt tillägg föreslås i propositionen i enlighet med lönekommitténs

förslag, att sådant tillägg skall utgå till flaggkorpraler och högbåtsmän,

vilka nu skulle erhålla uteslutande kontantlön, efter samma grunder

som i de nya civila och militära avlöningsreglementena fastställts för befattningshavare

i allmänhet. Vad övrigt manskap angår skulle det rörliga tillägget

beräknas å allenast den del av den kontanta månadslönen, som överstiger

25 kronor, vilken begränsning är en följd av att full kompensation erhålles

av detta manskap för levnadskostnadernas stegring, såvitt angår den del

av avlöningen, som utgår in natura. Vidare skulle rörligt tillägg utgå efter

vanliga grunder å hyres- och ortstilläggets belopp. Mot dessa av Kungl. Majit

föreslagna grunder för beräknande av rörligt tillägg åt det fast anställda

manskapet har utskottet icke funnit anledning till erinran.

Kungl. Majlis förslag om sammanförande i en gemensam löneplan av allt

manskap utom flaggkorpraler och högbåtsmän har utskottet funnit lämpligt,

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

enär därigenom vinnes, att manskap vid olika grenar av försvarsväsendet

efter enahanda tjänstetid och motsvarande utbildning vid normala befordringsförhållanden

erhåller samma löneställning. De i samband härmed

föreslagna ombenämningarna av vissa beställningshavare giva icke utskottet

anledning till något uttalande.

Utskottet har heller icke funnit skäl till erinran mot förslaget, i vad det gäller

löneplanernas tekniska byggnad m. m., då förslaget i denna del i stort

sett ansluter sig till de principer, vilka vunnit tillämpning beträffande befattningshavare

i övrigt inom statsförvaltningen, men samtidigt tager hänsyn till

de särskilda befordrings- och utbildningsförhållanden, som äro gällande för

fast anställt manskap.

I fråga örn lönebeloppens avvägning innebär det föreliggande förslaget för

manskap med rätt till naturaförmåner i huvudsak, att den genomsnittliga

löneökningen visserligen icke skulle uppgå till samma storlek som de av riksdagen

år 1938 och 1939 beslutade löneförbättringarna för helt kontantavlönade

befattningshavare men att större löneförbättringar skulle tillerkännas

äldre manskap än manskap med kort anställningstid. Beträffande lönebeloppen

för det manskap, som skall helt kontantavlönas, hava dessa bestämts

med hänsyn tagen till att vissa löneklasser i löneplanen göras gemensamma

med de tre lägsta löneklasserna i löneplanen för underofficerare i militära

avlöningsreglementet. I samband härmed föreslås viss höjning av avlöningsbeloppen

i de båda lägsta löneklasserna för underofficerare för att ernå en

lämplig relation mellan å ena sidan lönebeloppen i löneplanen för manskap i

allmänhet jämte utgående naturaförmåner eller ersättning för sådana förmåner

— däri inbegripet hyres- och ortstillägg -— och å andra sidan lönebeloppen

i löneplanen för det helt kontantavlönade manskapet. Löneökningen för

sistnämnda manskap blir större än för övrigt manskap, men detta har, med

hänsyn till dels deras utbildning och tjänstetid m. m., dels ock att ifrågavarande

personalgrupper hittills varit i lönehänseende ogynnsamt ställda, ansetts

vara befogat. Under erinran örn att frågan örn, bland annat, löneavvägningen

varit föremål för förhandlingar mellan lönekommittén och representanter

för vederbörande personalorganisation och att enighet därvid uppnåtts

rörande de lönebelopp, som nu föreslås, tillstyrker utskottet Kungl. Maj:ts

förslag.

Mot förslaget om att i manskapsavlöningsreglemenlet införa grundläggande

bestämmelser om rätt för visst äldre manskap att efter anställningskontraktets

utlöpande åtnjuta avlöning å civilanställningsstat med i huvudsak

samma innehåll som de under en följd av år med riksdagens medgivande

meddelade bestämmelserna om rätt för visst manskap att under en tid av

högst 6 månader kvarstå i anställning över stat i civilanställningssyfte, har

utskottet icke funnit skäl till erinran.

Vad därefter angår frågan om avskedspremier till visst manskap, som

avgår ur tjänst efter en anställningstid av minst 6 år utan att erhålla vare

sig ny anställning i manskapsbeställning eller ock sådan befattning i statens

tjänst, å vilken civila eller militära tjänstepensionsreglementet äger tillämp
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 110. 31

ning, så innebär detta i förhållande till hittills gällande bestämmelser, vilka

fastställts vid sidan av avlöningsreglementet, att jämväl den skall uteslutas

från rätt till avskedspremie, vilken vinner anställning, å vilken civila tjänstepensionsreglementet

är gällande, och häremot finnes enligt utskottets uppfattning

icke något att erinra, då en sådan anställning kan beräknas bliva av

stadigvarande natur och vederbörande numera äger erhålla ersättning för

flyttningskostnader, som kunna uppkomma i samband med övergången till

anställningen i fråga. Ej heller finner utskottet någon invändning kunna

göras mot att avskedspremierna, av vilka den lägre utgår efter minst 6 års

anställningstid och den högre efter en anställningstid av minst 9 år, var för

sig bestämmas till samma belopp för samtliga truppförband och motsvarande.

I fråga om beloppens avvägning skulle i enlighet med lönekommitténs förslag

den lägre premien bestämmas till 600 kronor och den högre till 800 kronor.

I de likalydande motionerna 1:179 och 11:233 har emellertid yrkats, att

den högre premien måtte bestämmas till 1,000 kronor eller samma belopp

som det, vilket nu är fastställt för denna premie för ungefär halva antalet

arméförband och för marinen. Såsom skäl härför har främst åberopats, att

det framför allt vid marinen men också vid övriga försvarsgrenar förefinnes

behov av att i tjänst bibehålla äldre manskap, och att detta icke skulle bliva

möjligt, om den högre premien komme att överstiga den lägre premien med

allenast 200 kronor. Utskottet har vid sitt övervägande av frågan om den

högre avskedspremiens belopp funnit att ett fastställande av den till högre

belopp än av Kungl. Maj :t föreslagna 800 kronor visserligen kunde gynnsamt

påverka möjligheterna att i tjänst få bibehålla erforderligt äldre manskap,

men då behovet härav icke är lika framträdande vid samtliga förband och

en höjning alltså endast borde ifrågakomma för vissa förband, med följd

att den högre premiens belopp skulle komma att variera för skilda delar av

försvarsväsendet, finner sig utskottet böra i avvaktan på erfarenheter på

området tillstyrka de av Kungl. Maj:t föreslagna beloppen av 600 respektive

800 kronor. Härav följer, att utskottet avstyrker motionerna I: 179 och

II: 233.

Kungl. Maj:ts förslag till manskapsavlöningsreglemente innehåller i § 23

ett stadgande därom, alt beställningshavare som är helt kontantavlönad samt

annan beställningshavare, som tillhör högsta lönegraden i löneplanen för

manskap i allmänhet och räknar en anställningstid av minst 8 år, skall äga

åtnjuta kallortstillägg under de förutsättningar och enligt de grunder, om vilka

förmäles i 24 § militära avlöningsreglementet jämte av Kungl. Maj:t i anslutning

till nämnda författningsrum meddelade närmare bestämmelser. I

de likalydande motionerna I: 178 och II: 231 har i anslutning till detta Kungl.

Maj:ts förslag yrkats, att rätten till kallortstillägg för manskap i allmänhet

måtte utsträckas till att gälla samtliga beställningshavare, vilka genomgått

fullständig underbefälsutbildning och räkna en anställningstid av minst 3 år.

För egen del finner utskottet i likhet med departementschefen att rätten att

åtnjuta kallortstillägg, då den nu införes för manskap, bör begränsas, men i

likhet med försvarsväsendcts lönenämnd och vissa av de militära myndighe
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

terna, som särskilt yttrat sig om kallortstillägget, anser utskottet likväl skäligt,

att rätten till kallortstillägg för manskap i allmänhet inträder i samband med

att vederbörande blir berättigad att åtnjuta hyres- och ortstillägg, d. v. s.

gift manskap bör erhålla kallortstillägg efter en uppnådd anställningstid av

4 år. För det gifta manskapets del måste detta anses befogat, då detta manskap

praktiskt taget i alla avseenden är jämställt med andra statens befattningshavare,

vilka äga rätt till kallortstillägg. Enligt av utskottet införskaffade

uppgifter skulle denna i förhållande till Kungl. Maj :ts förslag förordade

utvidgning av rätten till kallortstillägg medföra en kostnadsökning av icke

fullt 8,000 kronor för år. Av det sagda följer, att utskottet icke kan helt

tillstyrka bifall till de ovannämnda motionernas yrkande, men att utskottet i

anledning av desamma föreslår ovan angivna ändring i Kungl. Maj:ts förslag

till bestämmelser angående kallortstillägg.

Vad därefter angår de i föreliggande förslag intagna bestämmelserna angående

manskaps rätt till sjötillågg, så innebär förslaget, bland annat, att 3.

klass sjömän skola bliva berättigade till sjötillägg vid rörlig förläggning men

däremot icke vid stationär förläggning. I sina avgivna utlåtanden över lönekommitténs

förslag, med vilket Kungl. Maj:ts förslag överensstämmer, hava

chefen för marinen samt försvarsväsendets lönenämnd hemställt, att sjötillägg

måtte införas för nyssnämnda beställningshavare jämväl vid stationär

förläggning att utgå med respektive 10, 15 och 35 öre enligt den i reglementet

under § 24 intagna tabellen. I de likalydande motionerna I: 177 och II: 232

har samma yrkande framställts. Med hänsyn till att all annan personal tillerkänts

sjötillägg eller annan motsvarande förmån, såsom flygtillägg, mekanikertillägg

eller elevtillägg, under tjänstgöring, varom här är fråga, och till att

rekryteringssvårigheter visat sig föreligga särskilt för sjömanskåren i Karlskrona

anser utskottet sig böra tillstyrka motionerna.

Kungl. Maj:ts proposition i de delar, som i det föregående icke särskilt berörts,

föranleder icke några särskilda uttalanden från utskottets sida.

De smärre formella jämkningar i författningstexten, som må kunna visa

sig erforderliga, torde det få ankomma på Kungl. Maj :t att vidtaga.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må

I. a) med avslag å motionerna I: 179 och II: 233 godkänna

22 § — avskedspremie m. m. — av Kungl. Maj:ts förslag till

manskapsavlöningsreglemente;

b) i anledning av motionerna I: 178 och II: 231 godkänna

23 § — kallortstillägg — av Kungl. Maj:ts förslag till manskapsavlöningsreglemente

med den ändring, som av utskottet

ovan föreslagits;

c) med bifall till motionerna I: 177 och II: 232 godkänna

24 § — sjötillägg m. m. — av Kungl. Maj:ts förslag till manskapsavlöningsreglemente

med den ändring, som av utskottet

ovan föreslagits;

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

33

d) godkänna Kungl. Maj :ts förslag lill manskapsavlöningsreglemente

i övrigt;

II. a) godkänna Kungl. Maj:ts förslag till kungörelse om

ändring i vissa delar av militära avlöningsreglementet;

b) bemyndiga Kungl. Maj:t att med iakttagande av de

huvudgrunder, som av departementschefen i statsrådsprotokollet

över finansärenden för den 8 mars 1940 förordats, utfärda

erforderliga bestämmelser om övergången till manskap

savlöningsreglementet;

c) bemyndiga Kungl. Majit att vidtaga de ändringar i gällande

förordningar angående arméns, flottans och kustartilleriets

reserver, vilka påkallas av antagandet av nytt manskapsavlöningsreglemente;
d)

besluta, att barntillägg skola övergångsvis utgå till vissa

i manskap savlöningsreglementet avsedda befattningshavare

enligt av departementschefen i ovannämnda statsrådsprotokoll

förordade grunder.

Stockholm den 19 april 1940.

På statsutskottets vägnar:

PER GUSTAFSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Gustafsson i Benestad, Nilsson i Malmö, Asplund,

Pauli, Andrén, Magnusson i Kalmar, Bäcklund, Nisser, friherre De Geer, Andersson i

Arboga, Sandorf och Ohlin; samt

från andra kammaren: herrar Jansson i Falun, Magnusson i Skövde, Persson i Falla,

Jonsson i Eskilstuna, Isacsson, Andersson i Södergård, Andersson i Malmö, Hansson i

Rubbestad, Mårtensson, Wallentheim, Bergvall och Viklund.

Reservationer:

1) i fråga örn I b) och c) [kallortstillägg, 23 §, och sjötillägg m. m., 24 §)

av herrar Anderson i Arboga, Jonsson i Eskilstuna, Isacsson, Andersson i

Södergård, Andersson i Malmö och Hansson i Rubbestad, som ansett, att utskottets

utlåtande och förslag bort hava följande lydelse:

»I likhet med--— = utskottet —--motionerna 1: 179 och II: 233.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 6 sami. Nr 110.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

Kungl. Maj:ts förslag till manskapsavlöningsreglemente innehåller i § 23

ett stadgande därom, att beställningshavare som är helt kontantavlönad samt

annan beställningshavare, som tillhör högsta lönegraden i löneplanen för

manskap i allmänhet och räknar en anställningstid av minst 8 år, skola äga

åtnjuta kallortstillägg under de förutsättningar och enligt de grunder, om vilka

förmäles i 24 § militära avlöningsreglementet jämte av Kungl. Maj:t i anslutning

till nämnda författningsrum meddelade närmare bestämmelser. I

de likalydande motionerna I: 178 och II: 231 har i anslutning till detta Kungl.

Maj:ts förslag yrkats, att rätten till kallortstillägg för manskap i allmänhet

måtte utsträckas till att gälla samtliga beställningshavare, vilka genomgått

fullständig underbefälsutbildning och räkna en anställningstid av minst 3 år.

För egen del finner utskottet i likhet med departementschefen att rätten att

åtnjuta kallortstillägg, då den nu införes för manskap, bör begränsas i enlighet

med Kungl. Maj:ts förslag. Av det sagda följer, att utskottet avstyrker

motionerna I: 178 och 11:231.

Vad därefter angår de i föreliggande förslag intagna bestämmelserna angående

manskaps rätt till sjötillägg, så innebär förslaget, bland annat, att 3.

klass sjömän skola bliva berättigade till sjötillägg vid rörlig förläggning men

däremot icke vid stationär förläggning. I de likalydande motionerna I: 177

och II: 232 har yrkande framställts om rätt till sjötillägg för dessa beställningshavare

även vid stationär förläggning. Utskottet kan icke tillstyrka

denna ytterligare utvidgning av rätt till sjötillägg och avstyrker förty motionerna

I: 177 och II: 232.

Kungl. Maj:ts proposition —- -— —• — utskottet —--Kungl. Maj:t

att vidtaga.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må

b) med avslag å motionerna I: 178 och 11:231 godkänna

23 § — kallortstillägg — av Kungl. Maj:ts förslag till manskapsavlöningsreglemente

;

c) med avslag å motionerna I: 177 och 11:232 godkänna

24 § — sjötillägg m. m. — av Kungl. Maj:ts förslag till manskapsavlöningsreglemente;
---------------------»
-

2) i fråga om I c) (sjötillägg m. m., 24 §) av herrar Nilsson i Malmö och

Jansson i Falun, som ansett att utskottets yttrande och förslag bort hava

följande lydelse:

»I likhet nied —--= utskottet--— angående kallortstillägg.

Vad därefter angår--—■ = reservationen under 1) ovan--— mo ■

Sönerna I: 177 och II: 232.

Kungl. Maj:ts proposition---= utskottet---Kungl. Majit att

vidtaga.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

35

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må

c) med avslag å motionerna 1:177 och 11:232 godkänna

24 § — sjötillägg m. m. — av Kungl. Maj:ts förslag till manskapsavlöningsreglemente;
-----------------

-».

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1940:208 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till manskapsavlöningsreglemente m. m. s. 2 i texten