Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående vissa anslag till folkskoleväsendet m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1940-04-23 · 65 sidor, varav 64 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 64 av 65 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1940:117, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående vissa anslag till folkskoleväsendet m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

1

Nr 117.

Ankom till riksdagens kansli den 23 april 1940 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående

vissa anslag till folkskoleväsendet m. m. jämte i

ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

I propositionen (nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov under

budgetåret 1940/41 har Kungl. Majit under åttonde huvudtiteln (punkterna

139, 144, 146, 149, 151, 153, 155, 159 och 236 av det vid propositionen

fogade utdraget av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för

den 4 januari 1940) föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition

i ämnet, som bleve riksdagen förelagd, beräkna för budgetåret 1940/41

dels till Folkskoleseminarier: Avlöningar ett förslagsanslag av 2,380,000

kronor;

dels till Folkskoleseminarier: Omkostnader ett förslagsanslag av 230,000

kronor;

dels till Folkskoleseminarier: Materiel, böcker m. m. ett reservationsanslag

av 50,000 kronor;

dels till Folkskoleseminarier: Stipendier m. m. ett anslag av 100,000

kronor;

dels till Småskoleseminarier: Avlöningar ett förslagsanslag av 500,000

kronor;

dels till Småskoleseminarier: Omkostnader ett förslagsanslag av 70,000

kronor;

dels till Småskoleseminarier: Materiel, böcker m. m. ett reservationsanslag

av 10,000 kronor;

dels till Småskoleseminarier: Stipendier m. m. ett anslag av 30,000

kronor;

dels till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor ett

förslagsanslag av 128,000,000 kronor;

dels till Folkskolor m. m.: Bidrag t$l avlöning åt lärare i slöjd vid folkskolor,

mindre folkskolor eller särskilda slöjdskolor ett förslagsanslag av

3,850,000 kronor;

dels till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare för vid statsunderstödda

sjukvårdsanstalter och vid vissa barnhem intagna barn i skolåldern

ett förslagsanslag av 270,000 kronor;

Bihang till riksdagens protokoll 19h0. 6 sami. Nr 117.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

dels till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt föreståndarinnor och

biträdande föreståndarinnor vid skolhem och arbetsstugor ett förslagsanslag

av 330,000 kronor;

dels till Folkskolor m. m.: Bidrag till inackordering av skolbarn i skolhem,

arbetsstugor eller enskilda hem ett förslagsanslag av 1,150,000 kronor;

dels till Folkskolor m. m.: Bidrag till anordnande av skolskjutsar för skolpliktiga

barn ett förslagsanslag av 1,200,000 kronor;

dels till Folkskolor m. m.: Bidrag till undervisningslokaler m. m. ett förslagsanslag

av 7,200,000 kronor;

dels till Nomadskolor: Avlöningar ett förslagsanslag av 131,400 kronor;

dels till Fortsättningsskolor: Bidrag till avlöning åt lärare ett förslagsanslag

av 4,750,000 kronor;

dels till Fortsättningsskolor: Bidrag till centralisering av fortsättningsskolväsendet

ett förslagsanslag av 325,000 kronor;

dels ock till Dyrtidstillägg åt lärare vid vissa statsunderstödda undervisnings-

m. fl. anstalter ett förslagsanslag av 1,120,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj:t i en den 8 mars 1940 dagtecknad proposition

(nr 155), under åberopande av vid propositionen fogat utdrag av

statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att

1. ur personalförteckningen för folkskoleseminarierna utesluta följande

under rubriken Tjänstemän å övergångsstat upptagna befattningshavare,

nämligen 1 lektor i lönegraden A 27 och 1 lärare i musik i lönegraden A 21;

2. godkänna av departementschefen angiven avlöningsstat för folkskoleseminarierna,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1940/41;

3. medgiva, att till läraren i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminariet i

Karlstad Anders Gustafsson må, räknat från och med den 1 juli 1937, tills

vidare, så länge han innehar sin nuvarande befattning, utgå personligt

lönetillägg med 300 kronor för år;

4. till Folkskoleseminarier: Avlöningar för budgetåret 1940/41 anvisa

ett förslagsanslag av 2,337,000 kronor;

5. till Folkskoleseminarier: Omkostnader för budgetåret 1940/41 anvisa

ett förslagsanslag av 238,000 kronor;

6. till Folkskoleseminarier: Materiel, böcker m. m. för budgetåret

1940/41 anvisa ett reservationsanslag av 50,000 kronor;

7. till Folkskoleseminarier: Stipendier för budgetåret 1940/41 anvisa

ett anslag av 56,000 kronor;

8. godkänna av departementschefen angiven avlöningsstat för småskoleseminarierna,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1940/41;

9. till Småskoleseminarier: Avlöningar för budgetåret 1940/41 anvisa ett

förslagsanslag av 534,400 kronor;

10. till Småskoleseminarier: Omkostnader för budgetåret 1940/41 anvisa

ett förslagsanslag av 66,000 kronor;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

3

11. till Småskoleseminarier: Materiel, böcker m. m. för budgetåret

1940/41 anvisa ett reservationsanslag av 10,000 kronor;

12. till Småskoleseminarier: Stipendier för budgetåret 1940/41 anvisa

ett anslag av 33,000 kronor;

13. besluta, att för budgetåret 1939/40 gällande grunder för avlöning åt

lärare vid folk- och småskolor och med dem i avlöningshänseende likställda

befattningshavare samt åt nomadlärare skola med av departementschefen

angiven jämkning äga tillämpning jämväl för budgetåret 1940/41;

14. medgiva, att för budgetåret 1939/40 gällande grunder för provisorisk

avlöningsförstärkning och provisoriskt dyrortstillägg åt vissa lärare

vid folk- och småskolor m. fl. skola äga tillämpning jämväl för budgetåret

1940/41;

15. till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor

för budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag av 129,000,000 kronor;

16. medgiva, att ur nämnda anslag må, örn och i den mån behov därav

prövas föreligga, utgå statsbidrag till svensk undervisning för svenska barn

i utlandet, dock med sammanlagt högst 26,500 kronor;

17. till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare i slöjd vid folkskolor,

mindre folkskolor eller särskilda slöjdskolor för budgetåret 1940/41

anvisa ett förslagsanslag av 3,850,000 kronor;

18. till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare för vid statsunderstödda

sjukvårdsanstalter och vid vissa barnhem intagna barn i

skolåldern för budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag av 265,000

kronor;

19. till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt föreståndarinnor och

biträdande föreståndarinnor vid skolhem och arbetsstugor för budgetåret

1940/41 anvisa ett förslagsanslag av 330,000 kronor;

20. till Folkskolor m. m.: Bidrag till inackordering av skolbarn i skolhem,

arbetsstugor eller enskilda hem för budgetåret 1940/41 anvisa ett

förslagsanslag av 1,175,000 kronor;

21. till Folkskolor m. m.: Bidrag till anordnande av skolskjutsar för

skolpliktiga barn för budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag av

1.300.000 kronor;

22. till Folkskolor m. m.: Byggnadsbidrag för nya undervisningslokaler

för budgetåret 1940/41 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 950,000 kronor;

23. till Folkskolor m. m.: Byggnadsbidrag för vissa äldre undervisningslokaler

för budgetåret 1940/41 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 1,690,000 kronor;

24. till Folkskolor m. m.: Hyresbidrag för undervisningslokaler för budgetåret

1940/41 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av

180.000 kronor;

25. godkänna av departementschefen angivna ändringar i gällande grun
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

der för underhålls- och materielbidrag, att tillämpas tills vidare från och

med budgetåret 1940/41;

26. till Folkskolor m. m.: Underhålls- och materielbidrag för budgetåret

1940/41 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av

900.000 kronor;

27. till Folkskolor m. m.: Tjänstebostadsbidrag för budgetåret 1940/41

under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 3,200,000 kronor;

28. vidtaga av departementschefen angivna ändringar i avlöningsstaten

för nomadskolorna;

29. till Nomadskolor: Avlöningar för budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag

av 125,300 kronor;

30. till Fortsättningsskolor: Bidrag till avlöning åt lärare för budgetåret

1940/41 anvisa ett förslagsanslag av 4,050,000 kronor;

31. till Fortsättningsskolor: Bidrag till centralisering av fortsättningsskolväsendet

för budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag av 530,000

kronor;

32. till Dyrtidstillägg åt lärare vid vissa statsunderstödda undervisningsm.

fl. anstalter för budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag av

1.120.000 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren

av herr H. Witzell m. fl. (I: 184) och den andra inom andra kammaren av

herr L. V. Lindén m. fl. (II: 240), vari hemställts, l:o) att riksdagen, med

vidhållande av den uppfattning, som kom till uttryck i punkt 159 av

riksdagens skrivelse nr 8 år 1939, finner önskvärt, att småskollärarinnor

icke åläggas skyldighet att utan särskild ersättning undervisa i slöjd mer

än två timmar utöver den i tjänstgöringsreglementet angivna minimitjänstgöringstiden,

samt 2:o) att riksdagen icke biträder Kungl. Maj:ts förslag

i vad det avser uppskov med genomförandet av den år 1939 beslutade

regleringen av den årliga lästiden vid folk- och småskolor från och med

den 1 juli 1940;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren

av herr W. Egnell m. fl. (I: 107) och den andra inom andra kammaren

av herr J. E. Andersson i Ovanmyra m. fl. (II: 170), vari hemställts, att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville uttala, l:o) att ett påskyndat

genomförande av lästidens utökning inom folk- och småskolan med hänsyn

till nuvarande tidsläge icke bör ifrågakomma; samt 2:o) att i anslutning

härtill bestämmelserna örn obligatoriskt genomförande av sjunde skolåret

och lästidens förlängning tills vidare skola sättas ur kraft;

dels en inom första kammaren av herrar W. Nisser och E. Sjödahl

väckt motion (I: 183), vari hemställts, att riksdagen ville besluta, att rörligt

tillägg skall tillkomma timlärare vid folk- och småskoleseminarier samt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

5

timlärare i läsämne vid folkskolor, under förutsättning att timlärarens anställning

avser minst en termin och att densamma prövas utgöra lärarens

huvudsakliga sysselsättning eller förvärvskälla, samt att riksdagen ville

vidtaga härav föranledda höjningar av ifrågakommande anslag, från vilka

rörligt tillägg bestrides;

dels en inom andra kammaren av herr K. G. Viklund väckt motion

(II: 108), vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte

anhålla, att en undersökning företages rörande skolbarns inackorderingsförhållanden

i enskilda hem samt att sådana bestämmelser angående

denna inackorderingsform utfärdas, att föräldrarnas berättigade krav rörande

de bortlämnade barnens tillsyn, vård och fostran beaktas;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren

av herr V. Söderkvist m. fl. (I: 96) och den andra inom andra kammaren

av herr T. Ekdahl m. fl. (II: 103), vari hemställts, att riksdagen må med

beaktande av i motionerna anförda synpunkter hos Kungl. Maj:t anhålla

örn skyndsam utredning och förslag rörande skyldighet för skoldistrikt att

till underlättande av lång och besvärlig skolväg anordna skolskjutsar;

dels ock två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren

av herr E. G. C. Brandt rrv. fl. (I: 97) och den andra inom andra kammaren

av herr G. Arnemark m. fl. (II: 113), vari hemställts, att riksdagen

måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t begära vissa i motionerna

närmare angivna åtgärder beträffande upplåtande av folkskolornas gymnastiklokaler

till den frivilliga gymnastikrörelsen.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de motionsvis gjorda yrkandena,

hänvisas, i den mån redogörelse för desamma ej lämnas i det

följande, till motionerna I: 184, I: 107,1: 183 (jämför 1:182) och I: 97 samt

II: 108 och II: 103.

Vissa särskilda besparingsåtgärder inom

folkskoleväsendet.

Chefen för ecklesiastikdepartementet har inledningsvis framhållit, att

det statsfinansiella läget, som nödvändiggjort åtgärder för begränsning

av statsutgifterna, föranlett en översyn jämväl av möjligheterna att begränsa

kostnaderna för folkskoleväsendet. I sådant syfte hade den 10 november

1939 tillkallats särskilda sakkunniga, de s. k. folkskolans besparingssakkunniga,

vilka med skrivelse den 20 januari 1940 överlämnat betänkande

och förslag angående aktuella besparingsåtgärder inom folkskoleväsendet

m. m. Betänkandet avsåge åtgärder, som kunde medföra besparingar

redan för budgetåret 1940/41.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

1. Allmänna synpunkter.

Folkskolans besparingssakkunniga framhålla till en början, att staten

under senare år övertagit allt större del av kostnaderna för folkskoleväsendet.

Härigenom hade skolväsendet kunnat utvecklas mer oberoende

av kommunernas ekonomiska bärkraft. Men man hade också kunnat spåra

en tendens till mindre ekonomisk omtanke från kommunernas sida vid

planläggandet av skolorganisationen. I många fall medförde nämligen en

skolförbättring ingen eller ringa kostnad för skoldistrikten. De ekonomiska

synpunkterna finge härigenom för de kommunala skolmyndigheterna icke

samma betydelse, som örn kommunen själv nödgats bestrida en väsentlig

del av utgiften.

Två faktorer hade under senare år framför allt bidragit till en relativ

fördyring av folkskoleväsendet, nämligen den sjunkande nativiteten och befolkningens

omflyttning (»flykten från landsbygden»). Vad förstnämnda

förhållande anginge hade olika faktorer verkat därhän, att det i regel förflutit

relativt lång tid, innan skolväsendet å en ort fått den nya organisation,

som betingats av ett sjunkande elevantal.

Ville man mera väsentligt nedbringa kostnaderna på nu ifrågavarande

område, kunde detta icke ske genom att man tillfälligt indroge eller minskade

sådana anslag, som på grund av sin natur kunde regleras från det ena

året till det andra. En sänkning av statsbidrag, som endast överflyttade

utgifterna på kommunerna, torde ej heller vara lämplig. Visserligen kunde

ett sådant förfarande stundom föra med sig större försiktighet vid beslut

om utgifter, men å andra sidan stöde det i motsats till strävandena att utjämna

skattebördan kommunerna emellan. Den viktigaste besparingsåtgärden

vore utan tvekan att söka rationalisera skolorganisationen på sådant

sätt, att man, utan att mera kännbart försämra de pedagogiska betingelserna

för undervisningen, vunne en billigare organisation.

Det syntes de sakkunniga möjligt att i tre olika hänseenden ernå en

mera betydande minskning av de statliga utgifterna för folkskoleväsendet.

Så kunde man genom att försiktigt öka antalet elever i vissa läraravdelningar

minska det antal folk- och småskollärare, för vilket statsbidrag

utginge. Vidare vore det lämpligt att genom sammanslagning av avdelningar

i fortsättningsskolan nedbringa utgifterna för nämnda skolform.

Slutligen syntes det möjligt att genom olika åtgärder minska statens kostnader

för folkskolans nybyggnader.

De sakkunniga hade utgått ifrån att man vid besparingsarbetet icke

skulle försämra villkoren för de skolor, som nu arbetade under mindre

gynnsamma förhållanden. Folkskoleväsendet i vårt land karakteriserades

av mycket olika standard. Bebyggelsens täthet, det lokala intresset och

det kommunala skatteunderlaget verkade i denna riktning. Angeläget syntes

vara, att man trots krisläget läte skolväsendet utvecklas till att arbeta

under bättre betingelser i de fall, där det för närvarande vore bristfälligt

ordnat. Däremot borde besparingar vinnas genom att åtminstone tillfälligt

bromsa upp utvecklingen i sådana skolor och skoldistrikt, som nått en

relativt hög standard.

Vid besparingsarbetet borde enligt de sakkunnigas mening jämväl tillses,

att vid skolan anställda lärare icke bleve obilligt behandlade. Ej ens i

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

7

nuvarande läge syntes åtgärder böra brådstörtat vidtagas, vilka kunde

medföra en omfattande arbetslöshet bland olika lärargrupper. Däremot

kunde det icke undvikas, att indragningen av tjänster komme att medföra

försenad befordran. Detta torde komma att bliva fallet beträffande såväl

extra ordinarie som ordinarie anställning.

Skolöverstyrelsen har anfört bland annat, att den ansåge sig hava

skäl till det antagandet, att, därest de på folkskoleväsendets område

under de senaste åren vidtagna rationaliseringsåtgärderna kunnat fortgå

under normala förhållanden, en nöjaktig utjämning av elevantalet per

läraravdelning sannolikt skulle hava nåtts inom rimlig tid. Den allmänna

situation, i vilken vårt land för närvarande befunne sig, påkallade emellertid

särskilda åtgärder för nedbringande i största möjliga omfattning

av vissa statliga utgifter. Överstyrelsen funne det å ena sidan helt naturligt,

att särskilda ingripanden i besparingssyfte därvid skedde även på

folkskoleväsendets område. Å andra sidan ansåge överstyrelsen det vara

av största vikt, att besparingssträvandena så begränsades, att de icke medförde

allvarlig skada för folkundervisningen. Överstyrelsen konstaterade

därför med tillfredsställelse, att de sakkunniga vid framläggandet av sina

förslag gått ut från den förutsättningen, att de åtgärder, som komme att

vidtagas, icke skulle försämra villkoren för de skolor, som nu arbetade

under ogynnsamma förhållanden, och att de icke heller skulle leda till obillig

behandling av skolornas lärare.

Statskontoret har förklarat sig kunna helt ansluta sig till de av besparingssakkunniga

framförda allmänna synpunkterna på utredningsuppdraget

och på de riktlinjer, efter vilka besparingsarbetet inom folkskolans område

borde läggas. Särskilt har statskontoret framhållit angelägenheten av

att åtgärder vidtoges för att i möjligaste mån söka anpassa skolorganisationen

efter de ändrade förhållanden, som inträdde till följd av den sjunkande

nativiteten och befolkningens omflyttning.

Styrelsen för Sveriges allmänna folkskollär arförening har sagt sig fästa

särskild vikt vid de sakkunnigas uttalande, att de föreslagna besparingsåtgärderna

borde genomföras på sådant sätt, att de ej mera kännbart försämrade

de pedagogiska betingelserna för undervisningen och att redan

anställda lärare icke bleve obilligt behandlade.

Övriga lärår sammanslutningar hava anlagt liknande synpunkter.

Departementschefen har förklarat sig icke finna anledning till erinran

mot de allmänna riktlinjer för besparingssträvandena, som de sakkunniga

ansett böra vara vägledande. Han instämde sålunda med dem däri, att förbilligandet

av skolorganisationen icke borde drivas så långt, att de pedagogiska

betingelserna för undervisningen mera kännbart försämrades, särskilt

icke när det gällde skolor, som nu arbetade under mindre gynnsamma

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

Utskottet.

förhållanden. Av vikt vore även att åtgärder icke vidtoges, som kunde leda

till en mera omfattande arbetslöshet bland olika lärargrupper.

Departementschefen hade särskilt beaktat de sakkunnigas och vissa av

myndigheternas påpekanden, att de betydande statsbidrag, som numera

lämnades folkskoleväsendet, framkallat en tendens till minskad ekonomisk

omtanke från kommunernas sida vid planläggandet av skolorganisationen.

Denna synpunkt kunde icke förbigås och borde kunna föranleda antingen

ett överskjutande på kommunerna av en något större del av kostnaderna

för folkskoleväsendet eller en ökad statlig tillsyn över folkskoleväsendet.

Enligt departementschefens mening borde, med beaktande av önskvärdheten

av att skolväsendets utveckling icke bleve i för hög grad beroende av

kommunernas ekonomiska bärkraft, en medelväg kunna sökas mellan dessa

båda alternativa utvägar. Då emellertid i nuvarande läge en övervältring

av utgifter från staten till kommunerna helst icke borde ske, måste för

närvarande, såsom jämväl de sakkunniga och flertalet myndigheter förutsatt,

företrädesvis det senare alternativet väljas.

De sakkunniga hade även fäst uppmärksamheten vid den omständighet,

som för närvarande präglade handläggningen av ärenden rörande indragning

av lärartjänster, och uttalat såsom önskvärt, att åt folkskolinspektörerna

gåves befogenhet att åtminstone provisoriskt besluta i vissa frågor,

som för statsverket hade ekonomisk betydelse. Departementschefen

ville för egen del erkänna det befogade i de sakkunnigas erinran, att den utdragna

handläggningen av ifrågavarande ärenden ofta fördröjde en erforderlig

rationalisering. Särskilt i nuvarande läge, då det vore angeläget

att snabbt ernå möjliga besparingar, vore åtgärder påkallade i syfte att

förenkla proceduren. Departementschefen ämnade närmare ingå härpå i

samband med behandlingen av de förslag i denna riktning, som de sakkunniga

framlagt.

De sakkunniga hade funnit sig kunna konstatera, att folkskoleväsendets

yttre organisation av olika skäl icke förmått hålla jämna steg med de

förändringar i fråga om barnantal och befolkningens bosättningsförhållanden,

som bort påkalla förenklingar av organisationen. I vissa avseenden hade

de funnit åtgärder kunna vidtagas i syfte att redan för nästa budgetår

åstadkomma dylika förenklingar. I stort sett hade dock erforderliga åtgärder

ansetts böra bero på resultatet av en utredning, som de sakkunniga

komme att företaga.

Folkskolans besparingssakkunniga hava påpekat, att nativitetens nedgång

och befolkningsomflyttningen bidragit till en relativ fördyring av

folkskoleväsendet. Olika faktorer inverkade, framhålla de sakkunniga, därhän

att det i regel toge relativt lång tid innan skolorganisationen anpassade

sig efter det sjunkande elevantalet. Sålunda hade man bland annat

att hos skoldistrikten räkna med en viss tendens till bristande ekonomisk

omtanke vid planläggandet av skolorganisationen, sammanhängande med

att staten numera svarade för större delen av utgifterna för folkskoleväsendet.

Departementschefen har funnit, att detta förhållande borde kunna

föranleda antingen ett överskjutande på kommunerna av en något större

del av kostnaderna för folkskoleväsendet eller en ökad statlig tillsyn över

detsamma. En medelväg borde enligt departementschefen kunna sökas mel
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

9

Ian dessa båda alternativa utvägar. Då emellertid i nuvarande läge en

övervältring av utgifter från staten till kommunerna helst icke borde ske,

måste för närvarande, såsom jämväl de sakkunniga och flertalet i ärendet

hörda myndigheter förutsatt, företrädesvis det senare alternativet väljas.

Utskottet har icke något att erinra mot att en undersökning kommer

till stånd rörande möjligheterna att genom någon förskjutning av kostnadsfördelningen

mellan staten och kommunerna åstadkomma ett starkare

intresse hos de senare för en mera ekonomisk planläggning av skolorganisationen.

Utskottet håller emellertid före, att den i stort sett ändamålsenligaste

utvägen att åstadkomma en önskvärd rationalisering är att

söka i en ökning och intensifiering av den statliga tillsynen över folkskoleväsendet.

De besparingsåtgärder, som i förevarande proposition föreslagits, äro till

en del att hänföra till rationaliseringssträvanden men delvis även av mera

tillfällig natur, avsedda att leda till besparingar, som i rådande läge ansetts

erforderliga. Utskottet har i likhet med departementschefen icke funnit

anledning till erinran mot de allmänna riktlinjer för besparingssträvandena,

som de sakkunniga framlagt. Särskilt betydelsefullt synes det utskottet

emellertid vara, att de pedagogiska betingelserna för undervisningen icke

mera kännbart försämras, framför allt icke när det gäller skolor, som nu

arbeta under mindre gynnsamma förhållanden, d. v. s. i främsta rummet

vissa landsbygdsskolor. Liksom departementschefen finner utskottet det

vara av vikt, att åtgärder icke vidtagas, som kunna leda till en mera omfattande

arbetslöshet bland olika lärargrupper.

Vad departementschefen i övrigt i förevarande sammanhang anfört har

icke givit utskottet anledning till erinran eller uttalande.

2. Minskning av antalet parallellavdelningar.

De sakkunniga.

Den av de sakkunniga verkställda undersökningen rörande möjligheten

att indraga lärartjänster har i främsta rummet avsett icke-ordinarie

tjänster vid A-skolor i skoldistrikt med ett

flertal parallellavdelningar. Undersökningen har enligt

de sakkunniga givit vid handen, att ett stort antal läraravdelningar finnes

med ett ganska ringa elevantal.

Några i allmän författning givna bestämmelser om antalet elever per

läraravdelning funnes icke. Föreskrifter i nämnda hänseende lämnades i de

för distrikten gällande reglementena. Skolöverstyrelsens planer och förebilder

till reglementen och andra bestämmelser för distrikten angåve

maximisiffran för elevantalet i folkskolor av A-form till på folkskolestadiet

40 och på småskolestadiet 30. Endast undantagsvis torde dock numera

läraravdelningar ha ett så högt elevantal. Den senast färdigställda elevstatistiken,

avseende vårterminen 1930, utvisade ett medeltal elever per

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

lärare av 27,2 på folkskolestadiet och 20,6 i småskolan. I båda fallen gällde

det skolor av A-form. Man syntes härav kunna draga den slutsatsen, att

elevantalet i ett stort antal lärara vdelningar inom A-formen vore ganska

ringa. En försiktig ökning torde därför i nuvarande läge väl kunna försvaras.

De sakkunniga anse därför, att en ändring i berörda hänseende bör komma

till stånd, varigenom antalet lärjungar i klassavdelningarna skulle något

ökas. Härvid borde som allmän regel gälla, att läraravdelning icke finge

delas, förrän antalet elever överstege på folkskolestadiet 35 och på småskolestadiet

25 (»överskottsmetoden»), I större skoldistrikt, där möjlighet

funnes att jämnt fördela eleverna på befintliga skolor, borde krävas ett

medeltal elever i läraravdelning av 30 på folkskolestadiet och 24 på småskolestadiet

(»medeltalsmetoden»).

Dock borde därvid stort utrymme lämnas åt skoldistrikten att, inom

ramen av givna allmänna bestämmelser, lokalt lösa spörsmålen på sätt

man kunde finna lämpligt. Det kunde icke vara lämpligt att i folkskolan

införa några bestämda, mekaniskt verkande regler för fastställande av elevantalet

i läraravdelningarna.

Då de sakkunniga emellertid ansåge det nödvändigt med en utjämning

av antalet elever, så att de minsta läraravdelningarna, där så vore möjligt,

antingen indroges eller utökades med elever från andra avdelningar, hade

de sökt finna en lösning av detta spörsmål efter delvis andra linjer. Det

gällde att å ena sidan vinna ett mera skäligt elevantal i sådana avdelningar,

som ^ med hänsyn till nuvarande ekonomiska förhållanden

vore alltför små, men å andra sidan att bibehålla folkskolans förmåga

av smidig anpassning efter skiftande förhållanden. Någon bestämmelse

om elevantal borde därför, enligt de sakkunnigas mening, icke heller

nu fastställas i allmän författning. Det angivna syftet torde kunna vinnas,

örn i kungörelsen nr 999/1937 angående statsbidrag till avlöning av lärare

vid folk- och småskolor m. m. såsom ytterligare villkor för statsbidrag stadgades,

att skoldistrikt skulle vara skyldigt att i god tid före läsårs början

för prövning och godkännande underställa statens vederbörande folkskolinspektör

elevernas fördelning på läraravdelningar. Därest skoldistrikt icke

ville låta sig nöja med folkskolinspektörens beslut, borde frågan kunna hänskjutas

till skolöverstyrelsen.

Lämpligast borde dylika ärenden prövas redan i maj eller juni månad.

Skoldistrikten hade då möjlighet att trots denna nya anordning hinna anställa

erforderligt antal icke-ordinarie lärare före höstterminens början.

_ Den av de sakkunniga ifrågasatta enhetligheten i elevantal kunde sedan

vinnas genom av Kungl. Majit eller skolöverstyrelsen utfärdade anvisningar,

vilka skulle tjäna till ledning för såväl skoldistrikten som folkskolinspektörerna.

De sakkunniga hava utgått ifrån, att vid den medeltalsberäkning, som

skulle tillämpas beträffande läraravdelningarnas storlek i större skoldistrikt,

vissa s. k. specialklasser borde hållas utanför. Dit räkna de sakkunniga

exempelvis hjälpklasser samt psykopat- och hälsoklasser men däremot icke

s. k. svagklasser (»extraklasser»).

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

11

De sakkunniga hava vidare fäst uppmärksamheten därpå, att vissa av

de större städerna hade mera glest bebodda ytterområden. Skolorna i dessa

borde — även om de stundom vore av A-form — icke ingå i den allmänna

medeltalsberäkningen av elevantalet utan behandlas enligt överskottsmetoden.

Anmärkas borde i detta sammanhang, att de större och medelstora städerna

genom tillämpning av medeltalsmetod icke komme i bättre ställning

än andra skoldistrikt. Överskottsmetoden skulle nämligen tillämpas på

varje klass och i regel varje skolanläggning för sig, under det att medeltalsmetoden

normalt skulle tillämpas på folk- respektive småskolestadiet i samtliga

A-skolor inom distriktet betraktat som en enhet. Utan tvekan bleve

därför det genomsnittliga antalet elever per läraravdelning högre i de större

skoldistrikten, vilket i sin tur möjliggjordes av befolkningens större koncentration.

De sakkunniga framhålla vidare, att — även om de sålunda föreslagna

åtgärderna blott avsåge förhållandena i A-skolor — detta icke hindrade,

att de betraktade det som självklart, att man, i den mån förekomsten av

icke-ordinarie tjänster eller ordinarie lärares avgång gjorde det möjligt,

borde vid nästa läsårs början reglera elevantalet även i lägre skolformer

med särskilt hänsynstagande till det nuvarande ekonomiska läget.

Beträffande frågan örn de föreslagna åtgärdernas inverkan

på lärarnas anställningsförhållanden hava de

sakkunniga beräknat, att de ifrågasatta åtgärderna för en reglering av elevantalet

i A-skolor skulle för nästa budgetår komma att medföra, att omkring

285 icke-ordinarie folkskollärar^ änster och omkring 85 icke-ordinarie

småskollärartjänster komme att bli överflödiga.

Vid en normal utveckling av folkskolan räknade skolöverstyrelsen, enligt

vad de sakkunniga under hand inhämtat, med en brist på folkskollärare

av minst 200 för de närmaste läsåren. Med hänsyn härtill syntes tidpunkten

synnerligen lämplig för de föreslagna indragningarna av tjänster.

Därtill komme, att försvarsberedskapsåtgärderna medfört en tillfällig brist

på folkskollärare.

Beträffande småskollär arna läge saken delvis annorlunda till. På detta

område hade sedan lång tid funnits ett överskott av lärare. Genom minskad

examination hade dock nämnda överskott successivt minskats och torde

numera vara ganska ringa. Även för småskollärare gällde emellertid, att

anställningsmöjligheterna ökat genom den förstärkta försvarsberedskapen.

I icke få fall hade småskollärare uppehållit vikariat i folkskola.

Om de förhållanden, som nödvändiggjort den förstärkta försvarsberedskapen,

komme att fortsätta under nästkommande läsår, skulle även en

mycket stark indragning av tjänster å folkskolestadiet icke komma att medföra

någon egentlig arbetslöshet bland yngre examinerade lärare. Även för

småskol lärarnas del torde anställningsförhållandena komma att bli någorlunda

tillfredsställande.

Skulle däremot en avspänning inträda på det internationella området,

bleve givetvis lärarnas arbetsförhållanden i nu förevarande hänseende försämrade.

Detta borde dock icke föranleda ett undanskjutande av en lämplig

rationalisering av folkskoleväsendet men skulle väl kunna motivera ett

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

lugnare tempo i de olika åtgärderna. Med den form för reglerandet av hithörande

förhållanden, som de sakkunniga föreslagit, syntes det formellt

lätt att reglera takten i de ifrågasatta åtgärderna.

Remissyttrandena.

Skolöverstyrelsen har i huvudsak icke haft annat att erinra mot de sakkunnigas

förslag, än att de indragningar, som bleve en följd av dess genomförande,

borde fördelas över åtminstone två läsår av hänsyn till de av indragningarna

drabbade lärarna med lång tjänstetid.

Statskontoret har ifrågasatt en höjning av det enligt medeltalsmetoden

beräknade elevantalet till 32 respektive 25.

Flertalet domkapitel tillstyrka de sakkunnigas förslag i den form det

erhållit. Några domkapitel förorda dock vissa modifikationer.

. Länsstyrelserna hava så gott som undantagslöst uttalat sin fulla anslutning

till de sakkunnigas ifrågavarande förslag. Länsstyrelsen i Umeå har

uttryckt viss tveksamhet rörande lämpligheten av en så kraftig reducering,

som ifrågasatts, och länsstyrelsen i Luleå har uttalat vissa önskemål örn

modifikationer, särskilt med hänsyn till förhållandena i Norrbottens läns

finnbygder.

Stockholms folkskoledirektion har hemställt, att den av de sakkunniga

föreslagna höjningen av lärjungantalet i folkskolans klasser måtte successivt

genomföras under läsåren 1940/42, att medeltalet lärjungar per klassavdelning

i folkskolans högre avdelning måtte bestämmas till omkring 24, att

i fråga om kommun, som vore befriad från inspektion av sitt folkskoleväsen

genom statens folkskolinspektör, icke måtte föreskrivas, att elevernas

fördelning på läraravdelningar skulle underställas statens vederbörande

folkskolinspektör för prövning och godkännande, samt att i utfärdade anvisningar

närmare måtte angivas de fall, i vilka den s. k. överskottsmetoden

skulle komma till användning vid beräknandet av antalet läraravdelningar

i städernas skoldistrikt.

Centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening har förklarat

sig finna det i hög grad angeläget, att tillämpningen av de ifrågasatta medeltalsbestämmelserna

och därav den betingade minskningen av antalet

tjänster måtte ske under övergångsformer, som möjliggjorde, att personal

med flerårig tjänstgöring inom ett och samma skoldistrikt ej behövde utsättas

för ett bryskt avvisande eller få sina villkor väsentligt försämrade.

Avveckling borde i regel kunna ske i mån av äldre personals avgång ur

tjänsten. De sakkunniga syntes hava räknat med en viss marginal mellan

de tjänster, som enligt deras beräkningar kunde indragas, och de, som omedelbart

borde indragas. Även om risken för arbetslöshet härigenom något

minskades för den egentliga folkskolans lärare, kvarstode dock ett skärpt

arbetslöshetshot för småskolans lärare. Det vore därjämte påtagligt, att ett

stort antal icke-ordinarie folkskollärare måste räkna med väsentligt försenad

befordran och förflyttning till annan ort.

Styrelsen för Sveriges folkskollärarförbund, som från ett antal städer

införskaffat uppgifter rörande verkningarna av ett genomförande av de

sakkunnigas förslag, har framhållit, att verkningarna enligt de lämnade

uppgifterna skulle ytterst hårt drabba ett stort antal icke-ordinarie lärare.

Centralstyrelsen för Sveriges folkskollärarinneförbund har framhållit såsom

nödvändigt, att särskilda övergångsbestämmelser utfärdades för att

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 117. 13

tillförsäkra dem, som vore anställda som e. o. eller vikarierande lärare sedan

många år tillbaka, möjlighet till fortsatt anställning.

Styrelsen för Sveriges småskolläramme förening har hemställt, att den

största varsamhet måtte iakttagas, när det gällde rationaliseringsåtgärder,

som medförde entledigande av småskollärarinnor, samt att medeltalet i

småskolans läraravdelningar i de större skoldistrikten måtte sättas till

högst 22.

Departementschefen.

Departementschefen har anfört i huvudsak följande:

I annat sammanhang hade departementschefen, när det gällt de allmänna

läroverken och med dem jämförliga läroanstalter, föreslagit åtgärder, som

för nästa budgetår innebure en bruttominskning av lärarbehovet i kunskapsämnen,

motsvarande omkring 200 heltidstjänstgörande lärare. Denna minskning,

som till en del motvägdes av ett under nämnda budgetår inträdande

ökat behov av lärare, avsåges skola åstadkommas bland annat genom höjning

av elevantalet i vissa klasser. De sakkunnigas nu ifrågavarande förslag

innebure en motsvarighet för folkskolans del till nämnda åtgärder. Förslagets

genomförande skulle föra med sig, att omkring 285 folkskolläraroch

85 småskollärartjänster skulle för nästa budgetår icke längre erfordras.

Detta resultat skulle vinnas genom en höjning av elevantalet i läraravdelningarna,

företrädesvis vid skolor av A-form.

En sådan höjning av elevantalet innebure givetvis en försvagning i pedagogiskt

hänseende. I betraktande av den betydande besparing, som genom

förslagets förverkligande skulle ernås, syntes dock, såsom de sakkunniga

även framhållit, en sådan åtgärd kunna försvaras. I de avgivna yttrandena

hade i allmänhet icke heller rests invändningar mot förslaget ur pedagogisk

synpunkt.

En annan huvudsynpunkt vore, huruvida förslagets genomförande, utan

någon längre övergångstid, skulle medföra obilliga konsekvenser för lärarna.

Principiellt sett torde därvid avgörande vikt böra fästas vid den inverkan,

åtgärderna kunde beräknas medföra i fråga örn förhållandet mellan tillgång

och efterfrågan på lärare inom folkskoleväsendet i dess helhet. I detta avseende

vore tidpunkten — såvitt gällde folkskollärare — enligt de

sakkunniga nu särskilt gynnsam för ett genomförande av deras förslag,

i det att brist på sådana lärare beräknats komma att föreligga under de

närmaste läsåren.

Beträffande småskollärarinnorna läge förhållandena ur angivna

synpunkt i viss mån annorlunda till. Under de senare åren hade rått

arbetslöshet bland dessa lärarinnor, vilken dock genom åtgärder från statsmakternas

sida i stor utsträckning kunnat hävas. Fortfarande torde, åtminstone

i vissa delar av landet, ännu råda ett visst överskott på lärarpersonal

av denna art. Med större fog än då det gällde folkskollärarna kunde

sålunda invändningar framställas emot de sakkunnigas förslag örn indragning

av småskollärartjänster. I flera av de avgivna yttrandena hade också,

särskilt från lärarnas egna sammanslutningar, rests sådana invändningar.

Att departementschefen för egen del likväl ansåge sig kunna i huvudsak

biträda de sakkunnigas förslag, berodde, förutom av statsfinansiella skäl,

i främsta rummet på att de vidtagna anstalterna för förstärkt försvarsberedskap

och partiell mobilisering medfört, att småskollärarinnor i ej ringa

utsträckning tagits i anspråk såsom vikarier å folkskollärar^änster. Om en

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

väsentlig^ ändring i dessa förhållanden skulle inträda, syntes särskilda åtgärder

påkallade i syfte att över en längre tidrymd fördela genomförandet

av sakkunnigförslaget i denna del.

Givet vore emellertid, att en åtgärd som den föreslagna komme att föra

med sig, att åtskilliga lärare nödgades söka sig till andra skolor och andra

skoldistrikt än där de innevarande läsår vore anställda. I och för sig kunde

dock en sådan påföljd enligt departementschefens mening icke anföras såsom

skäl emot förslaget, då ju varje organisationsinskränkning måste medföra

konsekvenser av liknande art. Det syntes knappast finnas anledning

antaga, att av indragningarna drabbade, nu tjänstgörande lärare skulle i

någon mera avsevärd omfattning komma att bli utan anställning. Det borde

beaktas, att de sakkunniga vid uppskattningen av antalet övertaliga lärare

icke tagit hänsyn till den avsevärda årliga avgången av lärare inom folkskoleväsendet

och att många av de lärare, som bleve överflödiga genom de

ifrågasatta åtgärderna, torde kunna söka och erhålla de lärartjänster, som

bleve lediga på grund av pensionering, dödsfall etc. och icke återbesattes

genom direkt förflyttning av lärare från övertaliga ordinarie lärartjänster.

I sista hand torde i stort sett inskränkningen av antalet lärarplatser komma

att inverka på möjligheterna för de våren 1940 nyutexaminerade lärarna

att under nästa läsår erhålla anställning.

Icke desto mindre vore det, såsom både de sakkunniga och åtskilliga

myndigheter och sammanslutningar framhållit, av flera skäl nödvändigt att

framgå med varsamhet, när det gällde en organisationsändring som den

ifrågasatta. Av denna anledning hade de sakkunniga, enligt vad departementschefen

inhämtat, vid beräkningen av det antal lärartjänster, som

skulle bli överflödiga vid tillämpning av de ifrågasatta reglerna, utgått från

att det icke skulle visa sig möjligt att under ett år indraga samtliga tjänster,

som kunde komma i fråga vid en sträng tillämpning av de av dem uppställda

reglerna. Hänsyn måste nämligen i så stor utsträckning som möjligt

tagas till förhållandena i de särskilda fallen. Sålunda borde tillses, att

indragningarna icke drabbade lärare med lång tjänstetid och att reglerna

överhuvudtaget utformades så, att de medgåve ett varligt genomförande

av besparingsprogrammet.

Departementschefen hade med det anförda velat ange de skäl, som synts

honom tala mot att ett genomförande av de sakkunnigas förslag, såsom

bland annat av skolöverstyrelsen ifrågasatts, för att mildra dess verkningar

utsträcktes över mer än ett läsår. Mot en sådan utsträckning talade också

det av de sakkunniga berörda förhållandet, att man under de närmast kommande

läsåren hade att räkna med indragning i större omfattning av ordinarie

tjänster.

Mot detaljerna i de sakkunnigas förslag hade departementschefen icke

funnit anledning till någon väsentligare erinran. Han förordade sålunda, att

de föreslagna reglerna för läraravdelningarnas storlek vid skolor av A-form

erhölle formen av anvisningar att tjäna till ledning vid handläggningen av

frågor örn bestämmandet av det erforderliga antalet lärare vid nämnda skolor.

Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att på förslag av skolöverstyrelsen

utfärda nämnda anvisningar. Departementschefen vore ense med

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

15

de sakkunniga därom, att det icke vore lämpligt, att dessa regler erhölle

en mekaniskt verkande utformning, utan att tillämpningen av dem borde

få anpassas efter förhållandena i de enskilda fallen. Såsom de sakkunniga

föreslagit, torde dock böra för rätt till statsbidrag till avlöning åt lärare vid

folk- och småskolor uppställas såsom ytterligare villkor, att skoldistrikt

skulle vara skyldigt att i god tid före varje läsårs början underställa frågan

örn elevernas fördelning pä läraravdelning under nästföljande läsår vederbörande

folkskolinspektör för prövning och godkännande. Skoldistrikt, som

icke åtnöjdes med folkskolinspektörens beslut, torde böra få rätt att underställa

skolöverstyrelsen detta för prövning och avgörande. Folkskolinspektörs

befogenhet syntes beträffande skoldistrikt, som icke vore underkastade

inspektion av statens vederbörande folkskolinspektör, böra utövas direkt

av skolöverstyrelsen. Mot skolöverstyrelsens beslut i dessa ärenden

torde besvär hos Kungl. Majit icke böra få anföras.

Departementschefen vore ense med de sakkunniga därom, att s. k. specialklasser,

d. v. s. exempelvis hjälpklasser samt psykopat- och hälsoklasser,

borde lämnas åsido vid medeltalsberåkningen. Mera tveksamt syntes vara,

huruvida de s. k. svagklasserna, såsom de sakkunniga föreslagit, borde hållas

utanför. Några mera betydande olägenheter torde emellertid icke uppstå,

därest de sakkunnigas förslag följdes, då en måttlig höjning av elevantalet

i svagklasserna i nuvarande läge torde få anses försvarlig. Härtill

komme, att i de skoldistrikt där systemet med dylika svagklasser tillämpades

synnerligen konsekvent — såsom i Göteborg, där antalet »extraklasser»,

enligt vad departementschefen inhämtat, uppginge till omkring

100 med i medeltal ett tjugutal lärjungar per klass ■— ett högre medeltal

elever i normalklasserna än i övriga skoldistrikt torde kunna fordras. Departementschefen

förutsatte emellertid, att en viss varsamhet iakttoges vid

tillämpningen av medeltalsmetoden i dylika skoldistrikt. För Göteborgs

del syntes en sådan varsamhet av nöden jämväl av den orsaken, att, såvitt

nu kunde bedömas, en sträng tillämpning av medeltalsregeln skulle medföra

indragning av ett relativt stort antal lärartjänster.

Stockholms folkskoledirektion hade framhållit, att en konsekvent tilllämpning

av medeltalsregeln för Stockholms del skulle medföra, att minst

19 av de nu tjänstgörande extra ordinarie eller vikarierande folkskollärarna

komme att bli uteslutna fran möjlighet att erhålla anställning vid Stockholms

folkskolor vid början av läsåret 1940/41. Av hänsyn till de ickeordinarie

folkskollärarna i Stockholm, vilka genomsnittligt sett hade en

relativt lång tjänstgöringstid — särskilt gällde detta de kvinnliga lärarna,

beroende på den pågående avvecklingen av det hittills tillämpade systemet

med folkskollärarinnor, tjänstgörande å småskollärarinnebefattningarna —

hade direktionen hemställt, att den av de sakkunniga föreslagna höjningen

av elevantalet måtte för Stockholms skoldistrikt genomföras under loppet

av två år.

Såsom framginge redan av vad departementschefen förut anfört, förutsatte

han, att skälig hänsyn skulle tagas till lärare med jämförelsevis lang

tjänstetid. Med hänsyn härtill och (lii de sakkunniga själva enligt vad i det

föregående framhållits icke räknat med indragning under nästa budgetår

av samtliga de tjänster, som skulle kunna vid en sträng tillämpning av de

förutnämnda reglerna avvecklas, syntes det icke erforderligt att ifrågasätta

en siirskild övergångsanordning för Stockholms skoldistrikt.

Skolöverstyrelsen och Stockholms folkskoledirektion hade hemställt, att

folkskolans högre avdelnhuj mätte undantagas vid ilen föreslagna medel
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

talsberäkningen. För egen del hade departementschefen icke något att erinra

häremot, helst som de sakkunniga icke torde hava avsett, att nämnda avdelning,

vilken icke vore obligatorisk, skulle medräknas. Givetvis borde

dock en viss höjning av elevantalet, där så prövades kunna ske utan olägenhet,

genomföras jämväl för ifrågavarande påbyggnad till folkskola. Departementschefen

funne för Stockholms vidkommande det av folkskoledirektionen

föreslagna medeltalet, omkring 24 elever, kunna för närvarande

godtagas.

Folkskoledirektionen hade framhållit vikten av klara anvisningar, när det

gällde att avgränsa de s. k. ytterområden, vilka skulle undantagas från

tillämpning av medeltalsregeln. Det vore svårt för att icke säga ogörligt

att på ett uttömmande sätt angiva de normer, som i detta avseende borde

tillämpas. Givetvis borde dock tillses, att anvisningarna på denna liksom

på övriga punkter bleve så klara och upplysande som möjligt, vilket vore

av vikt icke minst för att vinna en någorlunda enhetlig tillämpning. I detta

sammanhang ville departementschefen framhålla vikten av att vid tillämpningen

av de ifrågasatta reglerna ali tillbörlig hänsyn toges till de speciella

förhållanden, som rådde i skoldistrikt med finsktalande befolkning.

De bestämmelser, departementschefen i det föregående förordat, torde

böra tillämpas redan för nästa budgetår. En omprövning av antalet för

nästa budgetår erforderliga icke-ordinarie lärartjänster borde sålunda komma

till stånd vid slutet av innevarande vårtermin. I likhet med de sakkunniga

förutsatte departementschefen därvid, att, om vid denna omprövning

befunnes, att sådan icke-ordinarie lärartjänst borde indragas, som enligt

tidigare medgivande av Kungl. Majit skulle få bibehållas för tid efter läsåret

1939/40, indragning av tjänsten det oaktat skulle kunna ske.

De sakkunniga hade diskuterat frågan, huruvida den föreslagna indragningen

av lärartjänster borde fördelas på längre tid än ett år, för den händelse

en avspänning i det utrikespolitiska läget skulle inträda. I ett sådant

läge skulle nämligen sannolikt de av försvarsberedskapsskäl vidtagna åtgärder

upphöra, vilka medfört att anställningsmöjligheterna för folkskollärare

och småskollärare för närvarande vore särskilt gynnsamma. En sådan avspänning

borde enligt de sakkunniga icke föranleda, att en lämplig rationalisering

av folkskoleväsendet undanskötes, men skulle väl kunna motivera

ett lugnare tempo vid åtgärdernas genomförande. Med den form för

reglerandet av hithörande förhållanden, som de sakkunniga föreslagit, syntes

det lätt att verkställa en dylik anpassning.

Departementschefen kunde för sin del helt instämma i vad de sakkunniga

sålunda anfört. Han förutsatte alltså, att det skulle få ankomma på

Kungl. Majit att om den förstärkta försvarsberedskapen och partiella mobiliseringen

skulle upphöra vidtaga de åtgärder, som kunde anses lämpliga i

syfte att mildra verkningarna av de ifrågasatta besparingsåtgärderna. Särskilt

ville det synas, som örn indragningen av småskollärarinnetjänster i så

fall borde kunna ske i långsammare takt. Vid anslagsberäkningarna för

nästa budgetår borde dock förutsättas, att det av departementschefen förordade

förslaget komme att i dess helhet träda i tillämpning.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

17

I likhet med de sakkunniga och skolöverstyrelsen förutsatte departementschefen,

att de åtgärder, som ifrågasatts beträffande skolor av A-form,

i den mån förekomsten av icke-ordinarie lärartjänster eller ordinarie lärares

avgång gjorde det möjligt, tillämpades även beträffande lägre skolformer.

Departementschefen har, i huvudsaklig överensstämmelse med vad folkskolans

besparingssakkunniga föreslagit, ifrågasatt vissa restriktioner beträffande

uppdelning i parallellavdelningar av folk- och småskoleklasserna,

företrädesvis vid skolor av A-form. Sålunda skulle såsom huvudregel gälla,

att klassavdelning icke finge delas, förrän lärjungeantalet överstege 35 på

folkskolestadiet och 25 på småskolestadiet. I större skoldistrikt, där en

medeltalsberäkning vore möjlig, skulle i medeltal fordras minst 30 elever

på folk- och 24 på småskolestadiet.

Mot de ifrågasatta åtgärderna, sådana de av de sakkunniga och departementschefen

närmare angivits, har utskottet icke funnit anledning till erinran.

I likhet med departementschefen har utskottet emellertid velat särskilt

framhålla vikten av att de ifrågasatta reglerna icke erhålla en mekaniskt

verkande utformning utan att de komma att giva rum för frihet i tilllämpningen

i syfte att hänsyn må kunna i största möjliga utsträckning tagas

till förhållandena i de enskilda fallen. Därest ifrågavarande regler anpassas

efter dessa riktlinjer torde man kunna vinna i stort sett samma elasticitet i

tillämpningen, som skolöverstyrelsen och vissa lärarsammanslutningar åsyftat

genom påyrkande av en fördelning av indragningarna över åtminstone

två läsår.

Departementschefen har förutsatt, att det skulle ankomma på Kungl.

Majit att, om den förstärkta försvarsberedskapen och den partiella mobiliseringen

skulle upphöra, vidtaga de åtgärder, som kunde anses lämpliga

i syfte att mildra verkningarna av de ifrågasatta besparingsåtgärderna, särskilt

i vad avsåge indragning av småskollärarinnetjänster. Utskottet vill för

sin del instämma i vad departementschefen sålunda anfört.

I övrigt har departementschefens ifrågavarande förslag icke givit utskottet

anledning till erinran eller uttalande.

3. ökade möjligheter för indragning av lärartjänster i vissa fall.

I avbidan på resultatet av en fortsatt utredning rörande möjligheterna att

påskynda en rationalisering av folkskoleväsendet hava de sakkunniga, i syfte

att underlätta indragningar av överflödiga tjänster redan till nästa läsår,

ifrågasatt åtgärder, som i huvudsak innebära

dels att icke-ordinarie lärartjänster, som äro oundgängligen erforderliga,

i största möjliga utsträckning förändras till ordinarie,

dels att indragning av mindre folkskolor främjas genom att vederbörande

lärare, där så prövas lämpligt, förordnas såsom biträdande lärare i folkskola,

Bihang till riksdagens protokoll 19/fO. 6 sami. Nr 117. 2

Utskottet.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

Utskottet.

dels att möjlighet herodes för innehavare av ordinarie lärartjänst att frivilligt

mottaga förordnande å icke-ordinarie tjänst,

dels ock att vederbörande folkskolinspektörer erhålla befogenhet att

självständigt avgöra framställningar från skoldistrikt örn befrielse från

skyldighet att i vissa fall anställa vikarie å lärartjänst samt om tillstånd

att under högst ett läsår inställa undervisningen i viss skola eller läraravdelning

eller att tillfälligt förändra skolformen vid någon skola.

Departementschefen har i huvudsak intet haft att erinra mot de sakkunnigas

förslag, vilka syntes ägnade att giva ökad effekt åt de besparingsåtgärder

inom folkskoleväsendet, som anbefallts genom Kungl. Maj:ts cirkulär

den 1 december 1939 (nr 842).

De ifrågasatta åtgärderna, vilka i allt väsentligt tillstyrkts i de flesta av

de avgivna yttrandena, syntes, yttrar departementschefen vidare, i allmänhet

vara av natur att böra ankomma på Kungl. Maj:ts prövning och avgörande.

I detta sammanhang borde emellertid de sakkunnigas förslag i två

avseenden särskilt uppmärksammas, nämligen vad beträffade skyldighet för

skoldistrikt att, på därom av vederbörande folkskolinspektör gjord framställning,

såsom icke-ordinarie lärare vid distriktets skolor anställa ordinarie

lärare, som innehade övertalig tjänst, samt örn tillerkännande av rätt

för sådan lärare att vid mottagande av förordnande å icke-ordinarie tjänst

erhålla ersättning för rese- och flyttningskostnader. De sakkunnigas ifrågavarande

förslag syntes ägnade att medföra icke oväsentliga besparingar och

tillstyrktes av departementschefen; dock funne han sig, med beaktande av

vad i flera yttranden uttalats, böra förorda, att flyttningsbidraget icke

maximerades. Departementschefen ville lämna öppet, huruvida skoldistriktens

skyldighet att på icke-ordinarie lärartjänster mottaga övertaliga ordinarie

lärare borde avse endast sådana lärare, som innehade ordinarie lärartjänst

inom vederbörande folkskolinspektionsområde, och om icke även

exempelvis domkapitlet eller skolöverstyrelsen borde kunna påkalla anordningens

tillämpning. Dessa spörsmål torde få närmare övervägas. Det torde

få ankomma på Kungl. Majit att, därest riksdagen icke framställde erinran

mot vad sålunda anförts, utfärda erforderliga bestämmelser i ämnet.

De ifrågasatta åtgärderna för ökade möjligheter till indragning av lärartjänster

i vissa fall, för vilka departementschefen redogjort, hava icke givit

utskottet anledning till erinran. Utskottet finner sålunda bland annat, att

skoldistrikten böra vara skyldiga att såsom icke-ordinarie lärare anställa

ordinarie lärare, som innehava övertalig tjänst, samt att sådana lärare böra

äga rätt till ersättning för rese- och flyttningskostnader. 4

4. Uppskov med beslutad reglering av den årliga lästiden

i folkskolan m. m.

1939 års lagtima riksdag förklarade sig på förslag av Kungl. Majit (proposition

nr 149) icke hava något att erinra mot att lästiden vid folk- och

småskolor från och med den 1 juli 1940 utsträcktes från minst

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

19

34 4/7 v e c k 9 r till minst 36 4/7 veckor. En konsekvens av

lästidens utsträckning i enlighet härmed skulle bli, att från och med den 1

juli 1940 alla folkskollärare i lönegraden A 15 skulle uppflyttas till lägst

lönegraden A 16. De småskollärare åter, som nu avlönas enligt lönegraden

A 7, skola enligt 1937 års riksdags beslut från och med den 1 juli

1940 uppflyttas till lönegraden A 8 oavsett om lästiden utsträckes eller

ej. Merkostnaderna vid en utsträckning av minimilästiden beräknades på

grundval härav enligt proposition nr 149 till 1939 års lagtima riksdag till

700.000 kronor. Härvid förutsattes, att den 1 juli 1940 skoldistrikten frivilligt

utsträckt lästiden i så stor omfattning, att endast 2,000 av inalles

15,700 folkskollärare skulle komma att beröras av det obligatoriska genomförandet

från och med nämnda datum av ifrågavarande skolreform. Enligt

vad av skolöverstyrelsen uppgivits, hava skoldistrikten sedermera i åtskilliga

fall beslutat frivilligt utsträcka lästiden, vilket medfört, att det obligatoriska

genomförandet av nämnda reform numera kan beräknas hava

aktualitet för endast 1,200 folkskollärare (462 skoldistrikt). Merkostnaderna

kunna med ledning härav nu beräknas till omkring 430,000 kronor

vid gällande lönebestämmelser.

Departementschefen har framhållit, att de nu föreliggande förhållandena

nödvändiggjorde en omprövning av frågan, huruvida det kunde vara befogat

att låta regleringen av den årliga lästiden och därmed sammanhängande

åtgärder träda i kraft redan från och med nästa budgetår. Kravet på

sparsamhet med statens medel måste därvid vägas mot behovet av förbättrad

undervisning.

I syfte att inbespara icke blott nämnda belopp å 430,000 kronor utan

även de kostnadsstegringar, som uppkomme genom ett effektuerande av

utav skoldistrikten redan beslutade men ännu icke genomförda skolförbättringar

av denna art eller genom lästidens utsträckning upp till 39 veckor,

hade övervägts lämpligheten av ett förhud mot fortsatt utsträckning av

lästiden. För egen del ville departementschefen icke tillstyrka en sådan

åtgärd. De skölförbättringar — särskilt på landsbygden — som ernåddes

genom lästidens utsträckning, vore av sådan betydelse, att det icke synts

tillrådligt att betaga de skoldistrikt, som så önskade, möjlighet att utsträcka

lästiden. Mer befogat syntes däremot vara, att statsmakterna under

nuvarande förhållanden icke påfordrade en obligatorisk utsträckning av

minimilästiden till 36 4/7 veckor redan från och med den 1 juli. 1940, och

departementschefen ansåge sig därför böra förorda en framflyttning av den

obligatoriska utsträckningen till tidpunkt, som framdeles bestämdes. Örn

riksdagen icke framställde erinran häremot, torde Kungl. Majit alltså

låta böra tills vidare anstå med beslut örn det obligatoriska genomförandet

av minimilästidens utsträckning till 36 4/7 veckor. Detta innebure, att

skoldistrikten kunde liksom hittills på eget initiativ besluta om utsträckning

av lästiden. Det vore givetvis vanskligt att avgöra, i vilken omfattning

sådana beslut bomme att fattas. Departementschefen ansåge sig med hänsyn

till bestämmelserna i det förutnämnda cirkuläret den 1 december 1939

kunna räkna med att i varje fall för nästa budgetår en merutgift av inemot

400.000 kronor skulle undvikas.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

På enahanda sätt skulle kunna ifrågasättas ett uppskov med genomförandet

av de av 1939 års lagtima riksdag beslutade åtgärderna för uppdelning

av läraravdeln ingar. Då emellertid meningen vore,

att sådan uppdelning skulle komma till stånd först efter medgivande av

skolöverstyrelsen, och det finge förutsättas, att överstyrelsen särskilt under

nuvarande förhållanden tillsåge, att sådan uppdelning skedde endast då

särskilda skäl förelåge, hade departementschefen icke ansett sig böra ifrågasätta

ett sådant uppskov.

Departementschefen tillstyrkte även, att statsbidrag till arvoden

åt timlärare i enlighet med vad 1939 års lagtima riksdag

likaledes beslutat finge utgå från och med den 1 juli 1940 i den omfattning

och på det sätt, som av 1939 års riksdag förutsatts. Det borde nämligen

beaktas, att denna anordning möjliggjorde en förbättring av undervisningen,

som eljest ernåddes genom övergång till en högre skolform, d. v. s.

genom anställande av nya lärare, och att anordningen därför kunde för

statsverket sägas medföra påtagliga fördelar icke minst i ekonomiskt hänseende.

Framhållas borde, att på nästa läsår belöpande statsbidrag till ifrågavarande

timlärararvoden icke torde komma att belasta riksstaten för budgetåret

1940/41. Det syntes av praktiska skäl ogörligt att i förväg beräkna

kostnaderna för nämnda arvoden under nästa läsår. Följaktligen syntes

icke heller något förskott kunna utbetalas för ändamålet. Möjlighet funnes

visserligen att föreskriva ett särskilt rekvisitionsförfarande för beredande

av möjlighet för skoldistrikten att erhålla sådant förskott. Departementschefen

ville dock erinra, att förskott ej utbetalades å exempelvis slöjdarvoden.

Anledning syntes alltså icke föreligga att i skoldistriktens intresse

anordna ett sådant rekvisitionsförfarande. Även ur budgetredovisningssynpunkt

torde spörsmålet sakna större betydelse. Anmärkas kunde, att på

grund av gällande bestämmelser förskott däremot torde automatiskt komma

att utbetalas från och med budgetåret 1941/42.

I detta sammanhang ville departementschefen framhålla, att han jämväl

övervägt lämpligheten av ett tillfälligt inställande av det sjunde

skolårets genomförande i syfte att åstadkomma en utgiftsbegränsning

både för statsverket och för kommunerna.

Enligt gällande bestämmelser skulle övergång till sjuårig skolkurs äga

rum så snart sådant prövades lämpligen kunna ske, dock — som regel —

senast med ingången av läsåret 1948—1949. Utan skoldistriktets medgivande

finge icke före nämnda läsår sjuårig skolkurs införas annorledes än efter

Kungl. Maj:ts bestämmande och ej tidigare än med ingången av läsåret

1942/43.

Ett direkt förbud mot förlängning av skolkursen kunde departementschefen

icke förorda. Då ett tvångsvis genomförande av sjuårig skolkurs

kunde ifrågakomma först från och med läsåret 1942—1943, syntes frågan

om ett uppskov med det obligatoriska genomförandet av reformen ännu

icke behöva diskuteras. Då härtill komme, att cirkuläret av den 1 december

1939 kunde sägas innebära en maning till skolmyndigheterna att under

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

nuvarande förhållanden iakttaga en viss återhållsamhet vid prövning av

förslag om skolkursens förlängande, hade departementschefen icke ansett

sig böra nu ifrågasätta ytterligare åtgärder. Departementschefens ståndpunkt

innebure alltså icke, att man skulle sätta ur kraft beslutet örn skolkursens

förlängning, men väl, att reformen under nuvarande förhallanden

skulle genomföras i ett långsammare tempo.

I motionerna I: 184 och II: 240 har påyrkats, att riksdagen skulle uttala

sig för att 1939 års beslut om reglering av den årliga lästiden skulle genomföras

i avsedd utsträckning från och med den 1 juli 1940. Till stöd härför

har anförts bland annat:

Ett beslut örn uppskov med regleringen av den årliga lästiden kunde i

verkligheten komma att få samma effekt som ett förbud, en utväg som

departementschefen med hänsyn till reformens betydelse dock klart avvisat.

Det torde nämligen få betraktas som troligt, att skoldistrikten icke

ansåge sig hava anledning att genom beslut örn förlängd lästid medverka

till skolförbättringar, om statsmakterna själva intagit en negativ hällning.

Därav följde, att de sämre skölförhållandena i ett fatal av landets skoldistrikt

komme att konserveras för ännu en tid framåt. Det borde påpekas,

att folkskolans besparingssakkunniga icke funnit anledning föreslå detta

uppskov. Det syntes också vara ganska klart, att den jämförelsevis ringa

besparing, som härigenom kunde göras, innebure ett beklagligt eftersättande

av landsbygdens folkskoleväsende.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår förklarade sig 1939 års lagtima

riksdag på förslag av Kungl. Maj:t icke hava något att erinra mot

att lästiden vid folk- och småskolor från och med den 1 juli 1940 utsträcktes

från minst 34 ''77 veckor till minst 36 4/7 veckor, vilket skulle få

till konsekvens, att folkskollärare med placering i lönegraden A 15 komme

att uppflyttas i lönegraden A 16. Departementschefen har nu i besparingssyfte

ifrågasatt, att statsmakterna icke skulle påfordra en obligatorisk

utsträckning av lästiden. Däremot har departementschefen avvisat tanken

på ett förbud mot frivillig sådan utsträckning. På grund av att den längre

lästiden numera genomförts eller beslutats i skoldistrikten utom i omkring

460 distrikt med sammanlagt i runt tal 1,200 folkskollärare, har

departementschefen, under beaktande att frivillig utsträckning i någon

omfattning alltjämt vore att påräkna, uppskattat besparingarna för nästa

budgetår vid ett uppskov med lästidens obligatoriska utsträckning till

inemot 400,000 kronor.

Utskottet får erinra, att 1939 års riksdag liksom dåvarande departementschefen

betonade, att spörsmålet örn lästidens utsträckning borde

betraktas såsom en pedagogisk och icke en löneregleringsfråga. Det är också

främst ur pedagogisk synpunkt som betänkligheter kunna resas mot att

uppskjuta det av fjolårets riksdag fattade principbeslutet om obligatoriskt

genomförande av den utsträckta lästiden. Med hänsyn till den icke obetydliga

utgiftsminskning, som beräknas kunna vinnas genom uppskovet, har

utskottet likväl icke velat motsätta sig detsamma, siirskilt som möj
-

V tskottet.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

ligheten att anordna särskild undervisning mot timlärararvode enligt

departementschefens förslag — varemot utskottet icke funnit anledning

till erinran — skulle komma till stånd på sätt 1939 års riksdag

avsett. Utskottet delar även departementschefens uppfattning, att det

icke bör ifrågasättas att uppskjuta genomförandet av riksdagsbeslutet örn

rätt till uppdelning av läraravdelning vid vissa skolformer i två grupper,

vilka under vissa av läsårets veckor skulle undervisas växelvis. Möjligheten

att på detta sätt utsträcka undervisningstiden för läraren utan samtidig

ökning av barnens lästid torde även i någon mån komma att medverka till

en fortsatt frivillig reglering av lästiden.

Utskottet kan sålunda icke biträda det i motionerna 1:184 och II: 240

framställda yrkandet om avvisande av departementschefens förslag örn

uppskov med nyssnämnda reglering av lästiden. Vad åter angår det i

motionerna I: 107 och II: 170 gjorda yrkandet, att riksdagen skulle uttala

sig för att ett påskyndat genomförande av lästidens utökning inom folkoch

småskolan med hänsyn till nuvarande tidsläge icke borde ifrågakomma,

får utskottet påpeka, att nämnda yrkande, vilket framställts innan nu

förevarande proposition förelagts riksdagen, blivit tillgodosett genom vad

departementschefen i propositionen föreslagit och utskottet i det föregående

anfört. Motionerna torde alltså, så vitt nu är i fråga, få anses besvarade.

I motionerna I: 107 och II: 170 har jämväl hemställts, att riksdagen

skulle i skrivelse till Kungl. Maj:t uttala, att bestämmelserna örn obligatoriskt

genomförande av det sjunde skolåret tills vidare skulle sättas ur

kraft. Såsom av det föregående framgår har departementschefen haft detta

spörsmål under övervägande och såsom sin uppfattning uttalat, att ett

direkt förbud mot skolkursens förlängning icke kunde av honom förordas,

men att reformen under nuvarande förhållanden skulle genomföras i ett

långsammare tempo. Utskottet biträder för sin del departementschefens

sålunda intagna ståndpunkt och ställer sig avvisande till ifrågavarande

motions vis framställda yrkande.

5. Utsträckning av undervisningsskyldigheten.

Den folk- och småskollärare genom gällande lönereglering tillförsäkrade

löneställningen är, framhåller departementschefen, i två avseenden förknippad

med undervisningsskyldigheten, nämligen dels genom bestämmelser

örn en viss årlig lästid, dels genom stadganden örn viss undervisningsskyldighet

för vecka.

Beträffande undervisningsskyldigheten för vecka

har departementschefen erinrat, att han i samband med anmälan av frågan,

huruvida en höjning av undervisningsskyldigheten för läroverkslärarnas

vidkommande borde komma till stånd, bland annat framhållit, att i nuvarande

för vårt land brydsamma tid av de i det allmännas tjänst anställda

måste utkrävas en större arbetsprestation än den, som i vanliga fall uttoges.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

Beträffande civilförvaltningen i övrigt ernåddes detta som regel därigenom,

att — trots en i många fall ökad arbetsbörda — förstärkningar av avlöningsanslagen

endast undantagsvis och då i begränsad omfattning beviljades.

På grund av de inom undervisningsväsendet rådande särskilda organisatoriska

förhållandena vore det vid de allmänna läroverken och med dem

jämförliga läroanstalter icke möjligt att ernå en sådan ökad arbetsprestation

på annat sätt än genom att höja den medeltjänstgöringstid för lärarna, på

grundval av vilken anslagsmedlen till grundavlöningar till icke-ordinarie

personal beräknades.

För folkskoleväsendets vidkommande läge frågan i viss mån annorlunda

till. Folkskolan vore till skillnad från läroverken uppbyggd efter klasslärarsystem,

d. v. s. en lärare svarade i regel för undervisningen i samtliga ämnen

inom en viss undervisningsavdelning. Frågan om höjning av lärarens arbetsprestation

bleve med andra ord ett undervisningstekniskt och pedagogiskt

spörsmål, icke en anslagsfråga. Ville man i besparingssyfte utkräva en ökad

arbetsprestation av folkskolans lärare, vore man hänvisad till att inrikta sig

på de speciella undervisningsuppgifter som nämnda lärare fullgjorde mot

särskild ersättning. Härvid syntes bland annat kunna bli fråga om slöjdundervisningen

och den särskilda undervisning mot timlärararvode, som

i annat sammanhang berörts. Genom en generell höjning av folk- och

småskollärares högsta undervisningsskyldighet skulle lärarna i större utsträckning

än nu komma att fullgöra sådan undervisning utan arvode.

Ehuru en åtgärd i antydd riktning av förut anförda skäl syntes befogad,

vore departementschefen icke beredd att taga slutlig ställning till spörsmålet.

Ytterligare utredning rörande verkningarna av en dylik åtgärd

syntes erforderlig. Departementschefen ämnade framdeles ånyo anmäla

denna fråga, som torde kunna underställas 1941 års riksdag.

Vidkommande den årliga 1 ä s t i d e n har departementschefen erinrat,

att övergångsbestämmelserna till 1937 års lönereglering för folk- och

småskollärare för de senares del innebure, att dessa intill den 1 juli 1940

avlönades enligt samma principer som folkskollärarna, vad beträffade lönens

relation till den uttagna tjänstgöringsskyldigheten. Övergångsbestämmelserna

medförde emellertid, att — under eljest oförändrade förhållanden

— den likställighet mellan folkskollärare och småskollärare, som i nyssnämnda

avseende för närvarande rådde, komme att upphöra med ingången

av läsåret 1940—1941, då de lägst avlönade småskollärarna uppflyttades

en lönegrad utan samtidig ökning av den uttagna tjänstgöringsskyldigheten.

1939 års riksdagsbeslut örn en till 36 4/r veckor utsträckt minimilästid

vid folkskoleväsendet från och med den 1 juli 1940 hade inneburit, att

nämnda olikhet i folk- och småskollärarnas löneställning i förhållande till

arbetsprestationen skulle komma att inträda först den 1 juli 1942, da samtliga

småskollärarinnor — oavsett den årliga lästiden — skulle uppflyttas

till lönegraden A 8.

1937 års folkskoleutredning hade till behandling upptagit frågan, huruvida

åtgärder borde vidtagas, som mildrade berörda ojämnhet i lönesättningen,

och framlagt vissa förslag örn fyllnadstjänstgöring för småskollärare.

Enligt propositionen nr 149/1939 hade dåvarande chefen för eck
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

Utskottet.

lesiastikdepartementet förklarat, att han, bland annat emedan frågan icke

vore av brådskande natur, icke ansåge sig böra för det dåvarande ingå på

sakkunnigförslaget i denna del.

Biträddes departementschefens förslag om uppskov med lästidens utsträckning,

bleve frågan om fyllnadstjänstgöring för småskollärare aktuell

redan den 1 juli 1940.

Skolöverstyrelsen har erinrat, att ifrågavarande spörsmål endast gällde

omkring 1,180 lärarinnor samt att någon rättvis utjämning av småskollärarinnornas

olika arbetsbörda icke skulle åstadkommas genom ökning av

tjänstgöringsskyldigheten per vecka genom fyllnadstjänstgöring för dessa.

En reservant inom överstyrelsen, undervisningsrådet Weijne, har förklarat

sig skiljaktig och anfört:

Den föreliggande frågan örn eventuell utsträckning av undervisningsskyldigheten

per vecka för de lärare vid småskola, vilka den 1 juli 1940

uppflyttades i lönegrad A.8 men tjänstgjorde i skolor med endast .34 %

veckors årlig lästid, vore ej av större ekonomisk betydelse. Någon effektiv

utjämning av arbetsbördan inom småskollärarkåren kunde ej heller, som

överstyrelsen visat, ernås genom en dylik utsträckning. När reservanten det

oaktat ansåge, att fyllnadstjänstgöring borde komma i fråga, vore det dels

i anledning av det nuvarande krisläget, som medförde alldeles särskilda

krav på sparsamhet med allmänna medel, dels, och framför allt, med tanke

på den uppflyttning av småskollärare till enhetlig placering i lönegrad A 9,

som skulle ske den 1 juli 1942. Det torde få betraktas som i hög grad sannolikt,

att en väsentlig del av småskolans lärarkår vid sistnämnda tidpunkt

komme att tjänstgöra i skolor med mindre än 39 veckors årlig lästid. Vid

sådant förhållande anmälde sig spörsmålet om viss kompensationstjänstgöring

med ökad styrka.

^ En bestämmelse örn utsträckning av minimitjänstgöringen per vecka ansåge

reservanten av skäl, som överstyrelsen anfört, icke nödvändig. Däremot

ville reservanten ifrågasätta en utökning av maximitjänstgöringen

från 28 till 30 timmar per vecka för här berörda lärare. I många fall kunde

visserligen en så pass lång tjänstgöring icke med fördel uttagas av vederbörande

lärare. Men ej sällan torde den utökade tiden kunna användas för

slöjdundervisning eller särskild undervisning av efterblivna barn etc. Härigenom

kunde ernås såväl en viss besparing för det allmänna som ock ökad

effektivitet i skolarbetet.

Departementschefens ståndpunkt är att, då frågan om fyllnadstjänstgöring

för ifrågavarande småskollärarinnor lämpligen borde bedömas i sitt

samband med det nyssberörda spörsmålet om utsträckning för folk- och

småskollärare av tjänstgöringsskyldigheten för vecka syntes, i avbidan på

den förutnämnda utredningen rörande detta spörsmål, några åtgärder i förevarande

hänseende icke böra nu ifrågasättas.

Utskottet har icke ansett sig böra rikta någon erinran mot den av departementschefen

i utsikt ställda utredningen rörande verkningarna av en generell

höjning av folk- och småskollärares högsta undervisningsskyldighet för

vecka. I samband därmed bör, såsom departementschefen förutsatt, tagas

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

under övervägande frågan om fyllnadstjänstgöring för de småskollärarinnor,

som på grund av övergångsanordningen vid 1937 års lönereglering för

folk- och småskollärare successivt komma att erhålla en löneställning, som

icke svarar mot den av vederbörande uttagna årliga lästiden. Uppmärksamhet

synes jämväl böra ägnas de frågor, som berörts i den vid skolöverstyrelsens

yttrande i ämnet avgivna reservationen.

6. Besparingsåtgärder inom fortsättningsskolväsendet.

Centraliseringsåtgärder.

I motsats till vad fallet är beträffande folkskoleväsendet finnes icke någon

i gällande författningar uttryckligen fastslagen befogenhet för statsmyndighet

att mot skoldistrikts bestridande fastställa sådan organisation av fortsättningsskolväsendet,

som förutsätter anordnande av skolskjutsar eller

inackordering av skolbarn. Ej heller finnes i fortsättningsskolstadgan motsvarighet

till bestämmelserna i folkskolestadgan örn skyldighet för skoldistrikt

att å ena sidan mottaga barn från annat skoldistrikt och å andra

sidan låta barn, tillhörande distriktet, åtnjuta undervisning i fortsättningsskola

i annat skoldistrikt.

I anslutning till en inom riksdagen väckt motion, vari dessa olikheter

framhållits, uttalade 1939 års lagtima riksdag (skrivelse nr 370), att riksdagen

funne åtgärder för ernående i huvudsak av överensstämmelse i angivna

hänseende mellan de föreskrifter, som gällde för folkskoleväsendet,

och de, som berörde fortsättningsskolväsendet, vara ur såväl pedagogisk

som skol organisatorisk synpunkt att förorda och ägnade att främja en

önskvärd rationalisering av fortsättningsskolväsendet. Riksdagen bemyndigade

under åberopande av det anförda Kungl. Majit att, i huvudsaklig

överensstämmelse med vad sålunda uttalats, vidtaga de ändringar och

jämkningar i gällande bestämmelser rörande fortsättningsskolväsendet, som

kunde befinnas erforderliga för uppnående av överensstämmelse med vad

som gällde för folkskolan.

Skolöverstyrelsen har — i samband med avgivande av förslag örn sådana

ändringar i fortsättningsskolstadgan, som innefattas i riksdagens bemyndigande

— gjort framställning örn ytterligare åtgärder för främjande av

fortsättningsskolväsendets rationalisering. I huvudsak syfta dessa till att

giva vederbörande folkskolinspektör initiativrätt till centraliseringsåtgärder,

icke blott när det gäller ett visst skoldistrikt utan även när fråga är om

anordnande av för flera distrikt gemensam fortsättningsskola. Sådan initiativrätt

funne överstyrelsen nödvändig för att giva effekt åt de bestämmelser,

som innefattades i riksdagens bemyndigande.

Vissa kompletterande föreskrifter hava emellertid ifrågasatts av folkskolans

besparingssakkunniga. Då skolöverstyrelsens och de sakkunnigas

ifrågavarande förslag borde samtidigt genomföras men ett förverkligande

av de sakkunnigas förslag krävde riksdagens medverkan, har departementschefen

icke ansett sig böra, innan sistnämnda förslag underställts riksdagen,

ifrågasätta utfärdandet av författningsbestämmelser i av överstyrelsen angiven

riktning.

De sakkunniga havn framhållit, att ytterligare besparingar kunna vinnas

genom att såsom villkor för statsbidrag till avlöning åt lärare vid fortsiitt
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

ningsskola stadgas visst minimiantal elever i liiraravdelning. Enligt de sakkunnigas

förslag skulle statsbidrag i regel ej utgå med mindre elevantalet

uppginge till tio. Örn hinder förelåge att hänvisa lärjunge till annan skola

inom eller utom skoldistriktet eller eljest, då med hänsyn till undervisningens

bästa särskilda skäl förelåge, skulle undantag kunna medgivas av vederbörande

folkskolinspektör.

Förslaget har i huvudsak tillstyrkts av de hörda myndigheterna och lärarorganisationerna.

Några myndigheter hava emellertid ifrågasatt en höjning

av det föreslagna minimiantalet. För egen del har departementschefen

framhållit, att detta minimiantal ingalunda i flertalet fall kunde betraktas

såsom ett uttryck för den lämpliga storleken för en avdelning. En centralisering,

som förutsatte ett större elevantal i avdelningarna, borde givetvis

kunna ske med beaktande av de vidgade möjligheter härtill, som ovanberörda

riksdagsbeslut erbjöde. Med hänsyn till de olika förhållandena inom

landet på hithörande område ansåge departementschefen sig likväl ej nu

böra ifrågasätta ett högre minimiantal än vad de sakkunniga föreslagit.

Särskilt hade departementschefen härvid haft de glest bebyggda landsändarna

i åtanke.

Skolöverstyrelsen hade av principiella skäl motsatt sig, att beslutanderätten

i ärenden angående undantag från den föreslagna huvudregeln skulle

tillkomma folkskolinspektörerna. Överstyrelsen hade i stället föreslagit, att

prövningen och avgörandet i dessa ärenden borde överflyttas på länsstyrelserna.

Departementschefen kunde icke dela denna uppfattning. Folkskolinspektörerna

ägde redan nu träffa avgöranden i ärenden, varigenom

staten åsamkades utgifter. Han förutsatte emellertid, att anvisningar utfärdades

till ledning för folkskolinspektörerna och skoldistrikten vid handläggning

av dessa och likartade frågor. Vidare syntes vid utfärdandet av

bestämmelser i ämnet böra övervägas, huruvida icke inspektörens beslut

i dessa ärenden skulle kunna prövas av högre myndighet. I anvisningarna

torde även böra påpekas såsom lämpligt, att, såsom de sakkunniga framhållit,

en uppdelning av läraravdelning vid teoretisk undervisning skedde

först då elevantalet kunde förutses komma att mera varaktigt överstiga 25

eller vid tillfällig ökning uppginge till 30.

Departementschefen ansåge sig sålunda böra tillstyrka, att bestämmelser

utfärdades i huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas ifrågavarande

förslag. Därest riksdagen förklarade sig intet hava att häremot

erinra, borde det ankomma på Kungl. Maj:t att i sinom tid utfärda sådana

bestämmelser. Härvid syntes böra beaktas jämväl ett av domkapitlet i

Lund väckt förslag om befrielse från fortsättningsskolplikt för elever, som

deltoge i särskilda beredskapskurser eller praktiskt beredskapsarbete.

Förbilligande av skjutskostnaderna m. m.

De sakkunniga hava framhållit, att storleken av de belopp, som inbesparades

på grund av genom centralisering indragna skolor, vore helt beroende

av kostnaderna för skolskjutsar och inackordering. De sakkunniga hade

undersökt möjligheterna att nedbringa dessa kostnader och därvid funnit,

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

att detta skulle kunna ske, om statsbidrag finge utgå för färd med fordon

(främst då cykel), som framföras av barnen själva.

Departementschefen har icke funnit uteslutet, att vissa besparingar skulle

kunna på denna väg ernås. Med hänsyn till i ett flertal av i ärendet avgivna

yttranden framförda betänkligheter syntes emellertid i detta hänseende

ytterligare utredning vara erforderlig, innan en anordning som den av de

sakkunniga föreslagna genomfördes. En sådan utredning syntes kunna föreligga

i så god tid, att frågan kunde föreläggas 1941 års riksdag.

Statsbidrag för centralisering av fortsättningsskolväsendet utgår nu i

regel med belopp, som motsvarar kostnaderna för inackordering, skolhushåll

eller skolskjutsar, dock för varje lärjunge med högst 1 krona 25 öre för dag

och sammanlagt högst med det belopp, som skall anses motsvara den besparing

i statsbidraget till avlönande av lärare vid fortsättningsskola, vilken

uppkommer därigenom, att eljest erforderlig skola pa grund av centraliseringen

blir obehövlig.

De sakkunniga hava föreslagit höjning av nämnda statsbidrag från

1 krona 25 öre till 1 krona 50 öre. Departementschefen har visserligen förklarat

sig övertygad att genomförandet av en sådan höjning i ett flertal

fall kunde underlätta en centralisering av fortsättningsskolväsendet, men

med hänsyn till att statskontoret och riksräkenskapsverket avstyrkt förslaget

ansett sig icke kunna nu tillstyrka detsamma.

Maximering av resekostnads- och traktamentsersättning

åt ambulerande lärare.

Enligt departementschefens förslag i förevarande hänseende skulle statsbidraget

för ambulerande lärares resa från hemmet till kursort, mellan kursorter

samt från kursort till hemmet utgå med högst 25 kronor, där ej folkskolinspektören

annorlunda medgåve.

Fyllnadstjänstgöring för vissa lärare.

De sakkunniga hava föreslagit, att folkskollärare, som meddelar undervisning

i klassavdelning med kortare årlig lästid än den, som enligt avlöningsreglementet

vore fastställd för den lönegrad, läraren innehade skulle

vara skyldig att utan särskilt arvode undervisa i fortsättningsskola eller

folkskola under så lång tid, att den sammanlagda årliga tjänstgöringstiden

i folk- och fortsättningsskola komme att omfatta det antal veckor, som läraren

med hänsyn till lönegradsplacering eljest varit skyldig meddela undervisning

i folkskola. Vederbörande skolstyrelse skulle därvid tillse, att lärarens

fyllnadstjänstgöring fullgjordes på det sätt och i den omfattning, som

förhållandena vid skolan påkallade och möjliggjorde.

Departementschefen har tillstyrkt förslaget.

Förslaget örn fordran på ett visst minimiantal elever — 10 stycken —

i fortsättningsskola och vad därmed äger samband har utskottet ansett

Utskottet.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

sig kunna i allt väsentligt biträda. Utskottet delar sålunda även departementschefens

och de sakkunnigas uppfattning, att en uppdelning av läraravdelning

vid teoretisk undervisning lämpligen bör ske först då elevantalet

kan förutses komma att mera varaktigt överstiga 25 eller vid tillfällig

ökning uppgår till 30. I detta sammanhang må emellertid framhållas, att

i fråga om ersättningsskolan icke torde böra som regel krävas ett så

högt elevantal som nyss nämnts. Vad angår departementschefens uttalande

angående domkapitlets i Lund förslag om befrielse från fortsättningsskolplikt

för elever, som deltaga i beredskapskurser eller praktiskt beredskapsarbete

vill utskottet understryka, att en förutsättning för en dylik

befrielse bör vara, att kurserna bibringa eleverna en väsentlig del av fortsättningsskolans

studiemål, såsom insikter i praktiskt arbete och medborgarkunskap.

Utskottet finner icke anledning till erinran mot den av departementschefen

i utsikt ställda fortsatta utredningen angående statsbidrag för färd

med av barnen själva framförda fordon. Därvid synes i anslutning till

vad i motionerna I: 96 och II: 103 anförts, uppmärksamhet även böra ägnas

frågan, huruvida icke sådant bidrag i viss utsträckning vore tänkbart jämväl

beträffande den egentliga folkskolan.

Vad departementschefen i övrigt i förevarande sammanhang anfört och

föreslagit har icke givit utskottet anledning till erinran.

Anslagsberäkningar.

1. Förslagsanslaget till Folkskoleseminarier: Avlöningar.

Detta anslag är för innevarande budgetår uppfört med 2,399,600 kronor.

Då Kungl. Majit föreslagit anslagets uppförande för nästa budgetår med

2,337,000 kronor, innebär nämnda förslag en anslagsminskning med 62,600

kronor.

Seminarieorganisationen.

Den normala organisationen för folkskoleseminarierna jämlikt

1936 års riksdags beslut omfattar tio fyraåriga linjer, varav tre uteslutande

för manliga elever (i Karlstad, Linköping och Uppsala), tre uteslutande

för kvinnliga elever (i Falun, Kalmar och Stockholm) samt fyra

för såväl manliga som kvinnliga elever (i Göteborg, Luleå, Lund och

Umeå). Vidare finnas fem tvååriga studentlinjer (i Göteborg, Linköping,

Lund, Umea och Uppsala). Slutligen finnes en tvåårig linje för utbildning

av småskollärarinnor till folkskollärarinnor (i Falun).

1937 och 1938 års riksdagar ha beslutat en viss utvidgning av den

normala organisationen, i det att med början under höstterminen

1937 anordnats en extra studentlinje för kvinnliga elever vid folkskole
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

29

seminariet i Stockholm och med början höstterminen 1938 en parallellavdelning

av den fyraåriga linjen vid folkskoleseminariet i Luleå. 1939 års

riksdag utgick dock från att intagning av elever ej skulle höstterminen

1939 ske i nämnda extra linje och parallellinje.

Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 24 oktober 1939 — på grundval av

dels uppgifter från statens folkskolinspektörer m. fl. rörande bland annat

den beräknade förändringen av antalet folkskollärartjänster under femårsperioden

1939/44, dels ock uppgifter från folkskoleseminariernas rektorer

beträffande anställningsförhållandena för de lärare, som utexaminerats

under de tre senaste åren — utfört beräkningar samt framlagt förslag rörande

omfattningen av lärarutbildningen under läsåret

1940/41. Härvid har överstyrelsen kommit till den uppfattningen

att det under budgetåret 1940/41 syntes nödvändigt att seminarieorganisationen

erhölle minst samma omfattning, som under innevarande budgetår,

vilket skulle innebära en intagning av omkring 400 elever.

Folkskolans besparingssakkunniga ha sedermera i samband med sitt förslag

om indragning av vissa lärartjänster vid folkskoleväsendet framlagt

vissa riktlinjer för en inskränkning av elevintagningen vid seminarierna.

De sakkunniga ha — med hänsyftning å såväl folk- som småskoleseminarieorganisationen

— uttalat, att, med hänsyn till redan föreslagna och för

framtiden påtänkta indragningar av lärartjänster, det mest rationella vore,

att man helt inställde undervisningen i seminariernas nybörjarklasser under

läsåret 1940/41. På grund av de störningar, som detta skulle åstadkomma

i seminariernas arbete, liksom ock med tanke på de läraraspiranter,

vilka hade för avsikt att söka inträde nästa läsår, ansåge de sakkunniga

sig dock icke kunna framställa något direkt förslag i denna riktning.

I varje fall borde, enligt de sakkunnigas bestämda mening, mycket starka

inskränkningar göras vid nyintagning av elever.

De sakkunniga ansåge det böra övervägas, huruvida icke något seminarium,

åtminstone tillfälligt, borde nedläggas. Genom en sådan åtgärd

skulle man otvivelaktigt kunna vinna betydande besparingar, under det

att en reduktion av antalet elever i klasserna eller minskning av antalet

klasser finge en jämförelsevis obetydlig inverkan på anslagsbehovet. De

sakkunniga hade väl klart för sig, att det mötte stora svårigheter att lägga

ned arbetet vid ett folkskoleseminarium. Avvecklingen kunde ju ej ske

på mindre än fyra år. Vid småskoleseminarierna vore ett nedläggande enklare.

De sakkunniga ville därför i första hand föreslå, att anstalter vidtoges

för nedläggande av ett småskoleseminarium.

I anledning av nyssnämnda yttrande av de sakkunniga har överstyrelsen

i skrivelse den 15 februari 1940 föreslagit, att intagningen av nya elever

vid folkskoleseminarierna år 1940 skulle inskränkas till att omfatta

två klassavdelningar av fyraårig linje, en manlig vid folkskoleseminariet

i Göteborg och en kvinnlig vid folkskoleseminariet i Stockholm.

Överstyrelsen hade all anledning tro, att dess tidigare gjorda beräkningar

angående folkskollärarbehovet hade visat sig riktiga, därest folk
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

skolans utveckling fått fortgå ostört. De nu inträffade krigs- och krisförhållandena

komme emellertid att så kraftigt inverka även på folkskolans

område, att de tidigare beräkningarna rörande tillgång och efterfrågan på

lärare icke längre kunde anses tillförlitliga. De sakkunniga hade föreslagit

en omedelbar indragning av omkring 300 folkskollärartjänster. Om en sådan

indragning komme att ske bleve lärarbehovet under de närmaste åren

så starkt minskat, att det kunde ifrågasättas, om överhuvudtaget någon

elevintagning alls borde äga rum vid folkskoleseminarierna under år 1940.

Hänsynen till de många, som nu beredde sig till inträde vid seminarierna,

talade emellertid för att man borde hålla möjligheterna öppna för inträde

i åtminstone två klassavdelningar, en manlig och en kvinnlig. Skulle det

sedan under nästkommande år visa sig, att även denna intagning varit

för stor, torde detta kunna utjämnas genom en då vidtagen ytterligare reduktion

av rekryteringen.

De båda nya klassavdelningar, som överstyrelsen sålunda föresloge, borde

tillhöra den fyraåriga linjen och förläggas till de båda pro vårsseminarierna,

varigenom vunnes, att provårsutbildningen vid dessa seminarier icke

äventyrades.

Den inskränkning av seminarieorganisationen, som överstyrelsen sålunda

föresloge, kunde ha till följd, att vissa av de ordinarie lärarna vid

seminarierna icke kunde erhålla full sysselsättning i enlighet med föreskrifterna

i gällande stadga. I likhet med vad som skett vid föregående tillfällen,

då seminarieorganisationen varit reducerad, torde därför böra föreskrivas,

att rektor och ordinarie lärare måtte, där så påkallades av inskränkningar

i seminariets verksamhet, och möjlighet ej förelåge att sysselsätta

vederbörande för andra undervisningsändamål, på därom av rektor gjord

framställning kunna av överstyrelsen tilldelas tjänstgöring _ med mindre

antal veckotimmar än vad i sådant hänseende nu vore föreskrivet.

Anslagsberäkningar.

Skolöverstyrelsen har för nästa budgetår beräknat avlöningsanslagets

storlek till 2,356,400 kronor, vilket skulle innebära en anslagsminskning

med (2,399,600 — 2,356,400 =) 43,200 kronor. Härvid har överstyrelsen

tagit hänsyn till dels det ökade medelsbehov (46,000 kronor), som uppkommer

därigenom att kvinnliga lärare skola från och med den 1 juli 1940

uppflyttas en löneklass, dels verkningarna av ett bifall till förslaget om

inskränkning av elevintagningen, dels ock de grunder för beräkning av avlöningsanslag

med hänsyn till det rörliga tilläggets stegring, som kommit till

användning vid anslagsberäkningarna i 1940 års statsverksproposition.

Personligt lönetillägg åt läraren i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminariet

i Karlstad A. Gustafsson.

Folkskoleseminariet i Karlstad var intill den 1 juli 1937 organiserat

såsom dubbelseminarium men omorganiserades från och med nämnda dag

till enkelseminarium. Enligt före den 1 januari 1938 gällande avlöningsbestämmelser

åtnjöt lärare i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminarium samma

lön, oavsett om läraren tjänstgjorde vid enkelseminarium eller dubbel
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

31

seminarium. I senare fallet utgick emellertid utöver de ordinarie avlöningsförmånerna

ett tilläggsarvode av 800 kronor för år. Enligt civila avlöningsreglementet

den 4 januari 1939, vilket numera är tillämpligt å lärare vid

folkskoleseminarium, är lärare i trädgårdsskötsel vid enkelseminarium placerad

i lönegraden A 14 och dylik lärare vid dubbelseminarium i lönegraden

A 17.

Ordinarie läraren i trädgårdsskötsel vid ovannämnda seminarium A.

Gustafsson har hos Kungl. Maj:t anhållit att bli placerad i samma lönegrad

som lärare i trädgårdsskötsel vid dubbelseminarium. Gustafsson har

alltsedan sitt tillträde vårterminen 1920 av befattningen som lärare i trädgårdsskötsel

vid folkskoleseminariet och intill den 1 juli 1937, från vilken

dag detsamma omorganiserats från dubbelseminarium till enkelseminarium,

uppburit lön som lärare i trädgårdsskötsel vid dubbelseminarium. Från

och med sistnämnda dag har han uppburit lön som lärare i trädgårdsskötsel

vid enkelseminarium.

Statskontoret har med hänsyn till i ärendet föreliggande omständigheter

icke velat motsätta sig, att Gustafsson beredes gottgörelse för den löneminskning,

som han i egenskap av trädgårdslärare fått vidkännas i anledning

av folkskoleseminariernas omorganisation. Ämbetsverket förordar, att

sökanden beredes ett personligt lönetillägg med belopp motsvarande skillnaden

mellan de löneförmåner, vartill han skulle varit berättigad å sin

trädgårdslärartjänst enligt de omedelbart före den 1 juli 1937 gällande bestämmelserna,

och den avlöning, som han faktiskt uppbär å denna sin

tjänst.

Departementschefen.

Departementschefen har — under erinran om de åtgärder i besparingssyfte,

som i det föregående av honom förordats, samt om den utredning

angående ytterligare åtgärder för ett förbilligande av folkskoleväsendet,

varmed folkskolans besparingssakkunniga vore sysselsatta — anfört huvudsakligen

följande:

Det vore av vikt, att elevintagningen vid folkslcoleseminarierna anpassades

efter de ändrade förhållanden, som inträtt eller kunde väntas inträda.

Det förslag om intagning av elever nästa hösttermin, som i sådant

syfte framlagts av överstyrelsen, torde kunna biträdas. Förslaget innebure,

att nya elever skulle intagas allenast vid två fyraåriga linjer, en vid vartdera

provårsseminariet, nämligen en avdelning manliga elever vid seminariet

i Göteborg och en avdelning kvinnliga elever vid seminariet i Stockholm.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att på förslag av överstyrelsen

framdeles fastställa det antal elever, som i vardera klassavdelningen finge

intagas.

Förutsättningar syntes ännu saknas för bedömande, huruvida de indragningar

av folkskollärar^änster, som kunde emotses för de närmast följande

budgetåren, borde föranleda ändringar i den yttre seminarieorganisationen.

Till denna fråga torde ställning böra tågås först i samband med behandlingen

framdeles av nyssnämnda sakkunnigas blivande utredning och

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

förslag. Departementschefen förutsatte emellertid, att i avbidan på sådant

ställningstagande lediga ordinarie tjänster tills vidare icke skulle besättas

med ordinarie innehavare.

Till följd av den begränsning av elevintagningen, som sålunda förordats,

torde vissa ordinarie seminarielärare icke kunna erhålla full sysselsättning

vid vederbörande seminarium. I likhet med vad tidigare i motsvarande situation

skett, torde böra föreskrivas, att sådan lärare finge, där möjlighet ej

förelåge att sysselsätta honom för andra undervisningsändamål, på därom

av rektor gjord framställning kunna av överstyrelsen tilldelas tjänstgöring

med mindre antal veckotimmar än vad i sådant hänseende eljest vore föreskrivet.

I detta sammanhang borde påpekas, att de vid seminarierna anställda

Övningslärare, vilka vid bifall till vad departementschefen föreslagit finge

sin undervisning minskad, i sådant fall jämväl drabbades av löneminskning.

Svenska gymnastikdirektörsförbundet hade i en till departementschefen

ställd skrivelse erinrat härom och anhållit om åtgärder till förebyggande av

löneminskning, särskilt i vad avsåge ordinarie Övningslärare. Departementschefen

behjärtade till fullo de olägenheter, som av lönetekniska skäl bleve

en följd av minskad undervisning för Övningslärare. Det torde få förutsättas,

att skolöverstyrelsen vidtoge åtgärder i syfte att bereda vederbörande

lärare arbetstillfällen vid andra under överstyrelsens inseende stående

läroanstalter å seminarieorten.

Beträffande anslagsberäkningarna har departementschefen

tillstyrkt anvisande av 2,800 kronor i syfte att bereda medel till avlönande

av en värmeledningsskötare i lönegraden Eo 6 vid seminariet i Kalmar, som

för närvarande åtnjuter ersättning ur omkostnadsanslaget.

Departementschefen förutsatte vidare att kurser för utbildande av hjälpklasslärare

icke skulle anordnas under nästa budgetår.

Förevarande anslag borde enligt departementschefens beräkningar för nästa

budgetår uppföras med 2,337,000 kronor, vilket innebär en anslagsminskning

med 62,600 kronor.

Ur personalförteckningen böra uteslutas en lektor och en

lärare i musik, vilka avgå med pension under innevarande budgetår.

Slutligen har departementschefen i enlighet med statskontorets förslag

tillstyrkt att läraren i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminariet i Karlstad

A. Gustafsson tillerkännes ett särskilt lönetillägg, vilket departementschefen

ansett böra bestämmas till 300 kronor för år, att utgå räknat

från och med den 1 juli 1937 tills vidare, så länge Gustafsson innehar sin

nuvarande befattning.

Motion,

Till stöd för det i motionen I: 183 gjorda yrkandet har åberopats vad

som anförts i motionen I: 182 i anledning av propositionen nr 154, angående

anslag till avlöningar vid de allmänna läroverken m. m. I sistnämnda

motion framhålles bland annat följande:

Anslagsberäkningarna i vad avser rörligt tillägg till lärare vid de allmänna

läroverken m. fl. högre läroanstalter äro grundade på den förut
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

sättningen, att rörligt tillägg endast tillkommer lärare, vilka åtnjuta lön

enligt viss löneklass i gällande löneplan. Hit hörande lärarkategorier äro,

såvitt avser statsanställda lärare, ordinarie, extra ordinarie och extra lärare

samt, såvitt avser lärare vid här ifrågakommande kommunala skolformer,

ordinarie, extra ordinarie och vikarierande lärare. Att rätten till

rörligt tillägg begränsas till nämnda lärarkategorier har sin grund i riksdagens

beslut i samband med antagandet från och med den 1 juli 1939 av

ny lönereglering för den civila statsförvaltningen; enligt nämnda beslut

skall rörligt tillägg tillkomma, förutom ordinarie tjänstemän, jämväl extra

ordinarie och extra tjänstemän samt de s. k. aspiranterna vid kommumkation

sverken

Emellertid synas under nuvarande förhållanden skäl kunna åberopas

för att taga under övervägande, huruvida icke rätten till rörligt tillägg a

lön borde utsträckas till vissa andra kategorier av icke ordinarie lärare än

de ovannämnda. De lärargrupper, som då närmast skulle komma i fråga,

äro de s. k. timlärarna.

Timlärare förekomma både vid statens läroanstalter och vid de högre

kommunala skolorna. Det är här i regel fråga om lärare med partiell

tjänstgöring, men även timlärare med full tjänstgöring förekomma. Dessa

lärare åtnjuta ersättning med visst belopp för veckotimme utan rätt till

rörligt tillägg. Inom denna grupp kunna först särskiljas sådana lärare,

vilka kunna sägas hava timläraranställningen såsom bisyssla vid sidan av

heltidstjänst såsom lärare eller av annan art. I dessa fall synas i allmänhet

sådana omständigheter icke föreligga som skulle motivera införande av ratt

till rörligt tillägg. ..

Annorlunda ställer sig saken för dem som hava timläraranställningen

som sin huvudsakliga sysselsättning eller förvärvskälla. Även här° bör

bortses från anställning av tillfällig karaktär. Men i övriga fall, alitsa sådana

då en lärare termin efter termin, läsår efter läsår bestrider anställning

såsom timlärare och väsentligen har sitt uppehälle av sadan anställning,

synes anledning föreligga att överväga, huruvida icke genom införande

av rätt till rörligt tillägg å timlärarersättnmgen viss kompensation

borde beredas dessa lärare för den pågående levnadskostnadsöknmgen.

Vad angår den yttre seminarieorganisationen delar utskottet departementschefens

uppfattning att förutsättningar för närvarande saknas för

bedömande, huruvida de indragningar av folkskollärar^''änster, som kunna

förutses för de närmast följande budgetåren, böra föranleda ändringar av

denna organisation. Till denna fråga torde ställning böra tagas först sedan

folkskolans besparingssakkunniga inkommit med utredning och förslag till

ytterligare besparingsåtgärder på folkskoleväsendets område. Försiktigheten

torde, såsom också departementschefen förutsatt, bjuda att i avbidan på ett

ställningstagande till nämnda spörsmål lediga ordinarie tjänster tills vidare

icke besättas med ordinarie innehavare.

Beträffande departementschefens förslag om begränsning av intagningen

av elever vid follcskoleseminarierna vill utskottet till en början konstatera,

att en dylik åtgärd ur besparingssynpunkt måste — åtminstone omedelbart

— fä cn tämligen begränsad räckvidd. Med hänsyn till vad såväl

skolöverstyrelsen som de sakkunniga och departementschefen i ärendet an
Bihang

till riksdagens protokoll 19b0. G sami. Nr 117. ''*

Utskottet.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

fört vill utskottet dock icke motsätta sig det föreliggande förslaget att

elevintagning nästa hösttermin allenast äger rum vid två fyraåriga linjer

med en avdelning för manliga elever vid provårsseminariet i Göteborg och

en avdelning för kvinnliga elever vid provårsseminariet i Stockholm. Enligt

departementschefens förslag skulle det få ankomma på Kungl. Maj:t

att framdeles fastställa det antal elever, som skulle intagas i vardera klassavdelningen.

Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att erfarenheten

visat, att man — lika väl då det gäller utbyggandet av en organisation

som då det är fråga om inskränkning av densamma — bör framgå med all

nödig varsamhet. Utskottet förutsätter, att Kungl. Maj:t vid bestämmandet

av antalet elever i de nya klassavdelningarna beaktar denna synpunkt.

Skulle det sedermera under nästkommande år visa sig, att elevintagningen

varit för liten, synes detta kunna utjämnas genom en då vidtagen

ökning av rekryteringen.

Vad departementschefen i övrigt anfört i nu berörda sammanhang har

icke givit anledning till erinran eller uttalande från utskottets sida.

Det i motionen I: 183 väckta yrkandet avser, att rörligt tillägg skulle

tillerkännas ej blott timlärare vid folk- och småskoleseminarier utan även

timlärare i läsämne vid folkskola, under förutsättning att timlärarens anställning

avser minst en termin och prövas utgöra lärarens huvudsakliga

sysselsättning och förvärvskälla. Såsom i det föregående antytts har en

motion (I: 182) i samma syfte väckts beträffande timlärare vid de allmänna

läroverken m. fl. högre läroanstalter, vilken motion utskottet kommer

att till behandling upptaga i annat sammanhang. Utskottet vill dock

redan här framhålla, att då timlärare förekomma vid sistnämnda läroanstalter

i avsevärt större utsträckning än vid seminarier och folkskolor,

motionen I: 182 har en helt annan räckvidd än den nu förevarande motionen

I: 183. Det motionsvis väckta spörsmålet är utan tvivel av sådan vikt,

att det bör närmare uppmärksammas. Goda skäl synas föreligga för att

kompensation för levnadskostnadsökningen tillerkännes de i motionen avsedda

lärarna. Emellertid hänföra sig timlärarna lönetekniskt sett till den

stora grupp befattningshavare, som faller under beteckningen arvodestagare

och tillfälligt anställd personal. Den motionsvis väckta frågan berör

alltså ej endast skolväsendet utan tangerar även statsförvaltningen i dess

helhet. Det låter sig därför icke utan närmare utredning avgöra huruvida

även andra personalkategorier finnas, vilka i samma mån som timlärarna

kunna anses böra erhålla den ifrågasatta löneförmånen, ej heller om lönekompensation

bör utgå i form av rörligt tillägg eller måhända på annat

sätt, exempelvis genom omreglering av arvodesbeloppen. Utskottet förutsätter,

att Kungl. Majit ägnar föreliggande spörsmål sin uppmärksamhet

och vidtager de åtgärder, som kunna befinnas påkallade för frågans närmare

utredning och belysning. Med vad utskottet sålunda anfört torde motionen

I: 183 få anses besvarad.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

35

2. Förslagsanslaget till Folkskoleseminariet: Omkostnader.

Detta anslag är för innevarande budgetår uppfört med 223,600 kronor.

Kungl. Maj:ts förslag innebär en anslagshöjning med 14,400 kronor till

238,000 kronor. Utgifterna för avlöning till en vid folkskoleseminariet i

Kalmar anställd värmeledningsskötare skulle — såsom under nästföregående

punkt föreslagits — överflyttas från omkostnads- till avlöningsanslaget.

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag i fråga örn anslag till förevarande

ändamål.

3. Reservationsanslaget till Folkskoleseminarier:

Materiel, böcker m. m.

Detta anslag utgår nu med 74,000 kronor. Kungl. Maj:ts förslag innebär

en anslagsminskning med 24,000 kronor till 50,000 kronor, föranledd

av befintlig reservation å anslaget samt förslaget örn begränsad elevintagning.

Utskottet tillstyrker bifall till vad Kungl. Maj:t föreslagit i fråga örn

förevarande anslag.

4. Anslaget till Folkskoleseminarier: Stipendier.

Förevarande anslag är nu uppfört med 168,100 kronor. Kungl. Maj:ts

förslag innebär en nedsättning av anslaget med 112,100 kronor till 56,000

kronor.

Departementschefen har anfört huvudsakligen följande:

I detta sammanhang hade departementschefen ansett sig böra behandla

jämväl frågan om anslag till stipendier vid småskoleseminarierna, vilken

fråga borde bedömas ur samma synpunkter som motsvarande folkskol eseminarierna

avseende anslagsfråga.

Departementschefen anslöte sig till skolöverstyrelsens förslag, att i rådande

krisläge medelsanvisningen under förevarande båda anslag borde

begränsas till att avse endast stipendier åt elever vid seminarierna. Medel

borde alltså icke för nästa budgetår beviljas till studie- och idrottsutfärder

vid seminarierna, till seminarielärares studiebesök vid folkskolor eller till

stipendier åt deltagare i kurser för utbildande av hjälpklasslärare. Erinras

finge, att likartade besparingsåtgärder, såsom i propositionen nr 79 till

1939 års urtima riksdag ifrågasatts, vidtagits beträffande de för innevarande

budgetår anvisade anslagen.

I detta sammanhang torde frågorna om utdelning av stipendier till lapsktalande

elever vid folkskoleseminarierna i Umeå och Luleå och till elever

vid dessa seminarier, som förbundit sig till viss tjänstgöring i första hand

inom Luleå stifts finnbygd och eljest inom stiftets landsbygd, böra lämnas

åt sidan. Nämnda frågor hade behandlats i årets åttonde huvudtitel.

De vid seminarierna eljest utgående elevstipendierna syntes kunna i

stort sett uppdelas i två grupper, nämligen å ena sidan stipendier till ele
-

Utskottet.

Utskottet.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

Utskottet.

ver vid småskoleseminarierna i Haparanda och Lycksele, vilka forbonde

sig till viss tjänstgöring inom Luleå stift, och å andra sidan de vid folkoch

småskoleseminarierna i övrigt utgående elevstipendierna. Skolöverstyrelsen

hade förordat, att de sistnämnda stipendierna för nästa budgetår

skulle beskäras och framdeles eventuellt utbytas mot studielån samt att

de förstnämnda stipendierna, som ansåges vara av särskild betydelse för

rekryteringen av elever från Norrlands finnbygder och lappmarker, skulle

bibehållas obeskurna såväl för nästa budgetår som framdeles.

Departementschefen vore ense med skolöverstyrelsen örn att de nuvarande

elevstipendierna borde under rådande förhållanden reduceras och att

flera skäl talade för lämpligheten av att ersätta stipendieverksamheten med

understöd i form av studielån, som skulle återbetalas. Det kunde ifrågasättas,

örn icke utan svårigheter vad beträffade elevrekryteringen jämväl

de ifrågavarande ur anslaget till stipendier vid småskoleseminarierna i Haparanda

och Lycksele utgående särskilda, med viss tjänstgöringsskyldighet

inom Luleå stift förbundna elevstipendierna skulle kunna i samma ordning

avvecklas. Då emellertid förslag örn kapitalinvestering i studielånefonden

redan förelagts riksdagen och den nu förevarande frågan syntes tarva ytterligare

överväganden, ansåge departementschefen sig icke böra nu framlägga

annat förslag i ämnet än att han i likhet med överstyrelsen ifrågasatte beskärning

för nästa budgetår av de ifrågavarande elevstipendierna. Departementschefen

utginge från att detta spörsmål vid uppgörandet av riksstatsförslaget

för budgetåret 1941/42 toges under förnyad omprövning från de

förutsättningar, som av honom nyss angivits.

Mot överstyrelsens beräkningar av anslagsbehovet för nästa budgetår

hade departementschefen intet att i huvudsak erinra. Anslaget till stipendier

vid folkskoleseminarierna syntes böra minskas till i runt tal 56,000

kronor och anslaget till stipendier vid småskoleseminarierna med 15,800

kronor till i runt tal 33,000 kronor.

Utskottet tillstyrker bifall till Kungl. Maj:ts här ifrågavarande förslag.

5. Förslagsanslaget till Småskoleseminarier: Avlöningar.

Ifrågavarande anslag utgår för innevarande budgetår med 519,900 kronor.

Då Kungl. Maj:t föreslagit anslagets uppförande för nästa budgetår

med 534,400 kronor, innebär nämnda förslag en anslagshöjning med 14,500

kronor.

Seminarieorganisationen.

Enligt beslut av 1936 års riksdag skola småskoleseminarierna vara till

antalet sju, därav tre skola vara anordnade såsom dubbelseminarier och

fyra tills vidare såsom enkelseminarier. De tre dubbelseminarierna, vilka

skola vara förlagda till Strängnäs, Skara och Landskrona, skola omfatta

vartdera två tvååriga linjer. Av enkelseminarierna skola två, Härnösand

och Växjö, vara utrustade med enkla tvååriga linjer och två, Haparanda

och Lycksele, med enkla treåriga linjer.

Den normala organisationen innebär alltså, att samtidigt åtta tvååriga

och två treåriga seminarielinjer skola vara i funktion. Examinationskapaciteten

är normalt 240 examinander per år.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

37

Den av 1936 års riksdag beslutade organisationen har trätt i successiv

tillämpning från och med läsåret 1936/37.

I anledning av de sakkunnigas förut refererade uttalande angående inskränkning

av seminarieorganisationen har skolöverstyrelsen anfört bland

annat följande:

Vad nämnda sakkunniga föreslagit borde, därest det bifölles, leda till en

mycket stark åtstramning av lär arrekryteringen. Med hänsyn till den

kvinnliga ungdom, som nu beredde sig för småskollärarbanan, torde dock

någon möjlighet till intagning böra kvarstå, och överstyrelsen ville därför

föreslå, att intagning verkställdes i en klass vid vartdera av två seminarier.

Då tillgången på småskollärarinnor vore minst i södra Sverige, borde intagningen

förläggas dit, lämpligen till seminarierna i Landskrona och

Strängnäs.

De sakkunniga hade föreslagit, att anstalter skulle vidtagas för nedläggande

av ett småskoleseminarium. Överstyrelsen ville icke förneka, att

vissa omständigheter talade i sådan riktning. Å andra sidan kunde man

icke med fog säga, att småskoleseminarieorganisationen vore för vitt tilltagen,

även om den för närvarande icke kunde till fullo utnyttjas. Avgången

inom småskollärarkåren beräknades nämligen under den närmaste

tiden uppgå till omkring 440 per år, under det att seminarieorganisationen

endast vore beräknad för en årlig utexamination av 240 lärarinnor. Att

denna examination icke för närvarande ansetts behövlig berodde dels på

det förefintliga lärarinneöverskottet, dels på det stora antalet indragna

småskollärarinnetjänster. För tillfället förelåge icke tillräckligt vägledande

uppgifter för att man skulle kunna bedöma, huruvida examinationen även

för framtiden borde inskränkas. Överstyrelsen vore därför icke beredd att

upptaga den frågan till prövning, förrän de sakkunniga avgivit sitt betänkande

rörande ytterligare besparingsåtgärder.

Anslagsberäkningar.

Skolöverstyrelsen har hemställt, att anslaget till avlöningar vid småskoleseminarierna

för nästa budgetår skulle upptagas med 535,200 kronor. Överstyrelsen

har härvid bland annat föreslagit, att sex värmeledningsskötareträdgårdsbiträden,

som för närvarande avlönas ur omkostnadsanslaget,

skulle placeras i lönegraden Eo 5 och avlönas av förevarande anslag.

Allmänna lönenämnden har för dessa tjänstemän ifrågasatt anställningsformen

extra tjänstemän (lönegraden Ex 5). För eventuell löneminskning

skulle vederbörande befattningshavare hållas skadeslösa genom personlig

lönefyllnad.

Departementschefen.

Departementschefen har erinrat, att vad han anfört rörande nödvändigheten

att anpassa elevintagningen vid folkskoleseminarierna efter numera föreliggande

förhållanden ägde sin fulla motsvarighet beträffande småskoleseminarierna.

Ilan förordade därför i enlighet med överstyrelsens förslag, att

elever i första klass intoges allenast vid seminarierna i Landskrona och

Strängnäs. Det antal elever, som vid vartdera av dessa seminarier skulle in
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

Utskottet.

38 Statsutskottets utlåtande Nr 117.

tagas, torde böra framdeles fastställas av Kungl. Majit på förslag av överstyrelsen.

Vidkommande frågan örn nedläggning av ett småskoleseminarium har

departementschefen i likhet med skolöverstyrelsen icke funnit sig beredd att

redan nu taga ställning till denna fråga. Närmare utredning i ämnet syntes

departementschefen erforderlig. Denna borde ske i anslutning till den utredning

örn ytterligare besparingsåtgärder beträffande folkskoleväsendet,

som folkskolans besparingssakkunniga fått sig ålagd. Förslag i ämnet torde

böra föreläggas 1941 års riksdag. Departementschefen förutsatte, att i avbidan

på sådan utredning ledigblivande ordinarie tjänster vid småskoleseminarierna

icke skulle återbesättas.

Departementschefen har vidare — icke minst med tanke på att frågan

örn inskränkning av seminarieorganisationen blivit aktuell — förordat lönenämndens

förslag beträffande omförmälda värmeledningsskötares löneplacering

och avlöningsförmåner.

I de av skolöverstyrelsen verkställda anslagsberäkningarna har departementschefen

icke vidtagit annan ändring än en nedsättning av anslagsbeloppet

med 800 kronor till 534,400 kronor.

Slutligen har departementschefen framhållit, att överstyrelsen liksom hittills

borde erhålla rätt att i vissa fall medgiva rektor och ordinarie lärare

vid småskoleseminarium nedsatt tjänstgöring.

Utskottet biträder departementschefens förslag att elever i första klass

skola intagas allenast vid seminarierna i Landskrona och Strängnäs.

Vad angår seminarieorganisationen synes utskottet skäl tala för att en rationalisering

av densamma kommer till stånd. Utskottet delar emellertid departementschefens

uppfattning att innan ställning tages till det av de sakkunniga

ifrågasatta nedläggandet av ett småskoleseminarium ifrågavarande

organisationsspörsmål göres till föremål för närmare utredning. Utskottet

förutsätter att förslag i ämnet skall kunna föreläggas nästa års riksdag. I

likhet med departementschefen håller utskottet före, att, i avbidan på statsmakternas

beslut i förevarande fråga, ledigblivande ordinarie tjänster vid

småskoleseminarierna hållas vakanta.

Emot Kungl. Majits förslag i övrigt under förevarande punkt Ilar utskottet

icke funnit anledning till erinran.

6. Förslagsanslaget till Småskoleseminarier: Omkostnader.

Detta anslag utgår nu med 81,000 kronor. Kungl. Majits förslag innebär

en anslagsminskning med 15,000 kronor till 66,000 kronor, huvudsakligen

föranledd av överförandet från förevarande anslag till avlöningsanslaget av

sex värmeledningsskötare-trädgårdsbiträdens avlöning. Vid anslagsberäkningarnas

uppgörande har även förutsatts, att kurser i tal- och röstvård

skulle indragas.

Vad Kungl. Majit föreslagit beträffande anslag till förevarande ändamål

har icke givit utskottet anledning till erinran.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

39

7. Reservationsanslaget till Småskoleseminarier: Materiel,

böcker m. m.

Anslaget är nu uppfört med 17,000 kronor. Med hänsyn till att vid ingången

av budgetåret 1939/40 å ifrågavarande anslag förelåg en reservation av

närmare 3,000 kronor, att av anslaget ett belopp å 2,700 kronor är att betrakta

såsom tillfällig anvisning samt att viss reduktion av anslagsmedlen

kan vidtagas på grund av nu rådande förhållanden, föreslår Kungl. Majit

att anslaget för nästa budgetår nedsättes till 10,000 kronor.

Utskottet biträder Kungl. Majits ifrågavarande förslag.

8. Anslaget till Småskoleseminarier: Stipendier.

Såsom av det föregående framgår, har anslaget — nu uppfört med 48,800

kronor — föreslagits för nästa budgetår sänkt till 33,000 kronor.

Utskottet tillstyrker bifall till vad Kungl. Majit föreslagit i fråga örn förevarande

anslag..

9. Förslagsanslaget till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning

åt lärare vid folkskolor.

Anslaget till bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor är för innevarande

budgetår uppfört med 120,000,000 kronor. Kungl. Majits förslag innebär, att

anslaget för nästa budgetår uppföres med 129,000,000 kronor.

Skolöverstyrelsens anslagsberäkningar.

För befattningshavare, å vilka avlöningsreglementet nr 868/1937 för

lärare vid folk- och småskolor äger tillämpning, gälla för innevarande

budgetår provisoriska avlöningsbes tämmelser, innefattade

i kungörelsen nr 469/1939. Bestämmelserna innebära, att det för

nämnda befattningshavare gällande lönesystemet i avbidan på en ny definitiv

lönereglering anpassats efter civila avlöningsreglementets bestämmelser,

framför allt i fråga om avlöningsbeloppen.

Riksdagen har (skrivelsen nr 443/1939) medgivit, att provisorisk

avlöningsförstärkning och provisoriskt dyrortstillägg

må under budgetåret 1939/40 i enlighet med tidigare gällande

grunder utgå till, bland andra, sådana i avlöningsreglementet för folk- och

småskollärare avsedda befattningshavare, å vilka nyssberörda provisoriska

avlöningsbestämmelser icke blivit tillämpliga. Nu ifrågavarande avlöningsförmåner

belasta de anslag, ur vilka avlöning till nämnda befattningshavare

i övrigt gäldas.

Särskilda statsbidragsbestämmelser gälla likaledes för innevarande

budgetår enligt kungörelsen nr 242/1939. De innebära i huvudsak,

att ett särskilt förskottsförfarande anordnats i syfte att bringa an
-

tz tskottet.

Utskottet.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

slagsbelastningen i så nära överensstämmelse som möjligt med de till

budgetåret hänförliga löneutgifterna.

Skolöverstyrelsen har vid beräkningen av medelsbehovet för nästa budgetår

utgått ifrån att ovannämnda provisoriska lönebestämmelser komma att

gälla även under nästa budgetår. Vidare har överstyrelsen tillämpat samma

beräkningsgrunder som för innevarande budgetår, vilket förutsätter, att det

nyssberörda särskilda förskottsförfarandet skall i huvudsak komma till

användning jämväl för nästa budgetår. Överstyrelsen har även tagit hänsyn

till 1939 års lagtima riksdags beslut örn utsträckning av lästiden vid

vissa folk- och småskolor från och med nästa läsår med därav följande högre

lönegradsplacering för vissa lärare. Från angivna utgångspunkter och med

beräknande av rörligt tillägg efter sex procent har överstyrelsen uppskattat

medelsbehovet för budgetåret 1940/41 till 127,700,000 kronor. Därest det

rörliga tillägget hade beräknats efter nio procent, hade nämnda belopp stigit

med i runt tal 3,700,000 kronor till 131,400,000 kronor.

Besparingsåtgärdernas inverkan på anslagsberäkningarna.

Folkskolans besparingssakkunniga ha beträffande de av dem föreslagna

åtgärdernas inverkan på beräkningarna av förevarande anslag anfört bland

annat följande:

Införandet av vissa reglerande bestämmelser angående elevantalet i läraravdelningar

av A-form samt åtgärder i syfte att bereda ökade möjligheter

för indragning av ordinarie lärartjänster i vissa fall kunde beräknas medföra

en minskning av antalet icke-ordinarie lärare till 300 på folkskolestadiet och

100 i småskolan.

De tjänster, som i förevarande sammanhang kunde beräknas bli indragna,

vore väsentligen belägna på dyrare orter. Man syntes kunna utgå från F-ort

som medeltal vid beräkningen av utgiftsminskningen. Vidare torde man kunna

förutsätta, att de samtliga tillhörde skoldistrikt, som genomfört 39 veckors

lästid. Däremot räknade de sakkunniga icke med att vederbörande lärare

skulle vara uppflyttade i högre löneklass än den lägsta för gruppen gällande,

d. v. s. att manliga folkskollärare beräknades tillhöra A 14, kvinnliga

A 13 samt småskollärare A 6. Slutligen vore det sannolikt, att de 300

tjänsterna på folkskolestadiet uppehållits i ungefär samma utsträckning av

manliga som av kvinnliga folkskollärare. Besparingen skulle alltså kunna

beräknas, inklusive rörligt tillägg, efter nio procent till i runt tal 1,811,000

kronor. En del av nämnda minskning folie emellertid på kommunerna. Den

på kommunerna belöpande besparingen beräknade de sakkunniga till

215,200 kronor. Minskades den förut beräknade totala besparingen med

detta belopp, erhölles för statens del en årlig utgiftsminskning av

(1,810,926 — 215,200 =) i avrundat tal 1,600,000 kronor.

Vid beräkningen av anslaget för budgetåret 1940/41 måste uppmärksammas,

att av statsbidraget till lärarlöner utginge 90 procent som förskott

under redovisningsåret, medan resterande 10 procent utbetalades i samband

med slutavräkning under därpå följande budgetår. Tjänstebostadsbidraget

utbetalades först under budgetåret näst efter det, bidraget avsåge.

I följd av nu angivna förhållanden borde den på budgetåret 1940/41 be
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

41

räknade utgiftsminskningen upptagas med ovanstående belopp, 1,600,000

kronor, reducerat med för slutavräkning avsedda 156,000 kronor jämte

tjänstebostadsbidrag 32,000 kronor, d. v. s. sammanlagt 188,000 kronor,

varför den statliga besparingen skulle bli i avrundat tal 1,400,000 kronor.

Riksräkenskapsverket har i utlåtande den 29 februari 1940 yttrat sig i

anledning av överstyrelsens anslagsberäkningar och därvid — med beaktande

av besparingssakkunnigas förslag — funnit förevarande anslag för

nästa budgetår böra uppföras med 132,000,000 kronor. Det rörliga tillägget

har riksräkenskapsverket ansett — i likhet med vad som tillämpats i

årets statsverksproposition — böra beräknas efter nio procent.

Departementschefen,

Departementschefen har erinrat, att han i samband med anmälan av

frågan om anslag för nästa budgetår till de högre kommunala skolorna

framhållit, att de för budgetåret 1939/40 tillämpade provisoriska grunderna

för avlöning åt lärare vid nämnda skolor borde utsträckas att gälla

även för nästkommande budgetår. Vad sålunda anförts hade sin motsvarighet

beträffande de provisoriska lönebestämmelserna för lärare, å vilka avlöningsreglementet

för lärare vid folk- och småskolor ägde tillämpning,

liksom ock i fråga örn de provisoriska lönebestämmelserna för nomadlärare

i proposition den 8 mars 1940 nr 144 med förslag till kungörelse örn ändring

i vissa delar av civila avlöningsreglementet den 4 januari 1939. Av skäl,

som chefen för finansdepartementet anfört, borde emellertid den jämkningen

vidtagas i de provisoriska avlöningsbestämmelserna, att den s. k.

minimiregeln gjordes tillämplig å ordinarie lärare, som erhållit tjänstledighet

för fullgörande i anledning av förstärkt försvarsberedskap eller partiell

mobilisering av militärtjänstgöring i egenskap av reservofficer eller vad

därmed vore likställt. Jämväl förutnämnda grunder för provisorisk avlöningsförstärkning

och provisoriskt dyrortstillägg torde böra gälla under

nästa budgetår.

Skolöverstyrelsen hade vid anslagsberäkningarna för nästa budgetår utgått

från att det särskilda förfarande för beräkning av förskott till ifrågavarande

ändamål, som kommit till användning under innevarande budgetår,

skulle tillämpas jämväl för nästa budgetår. Då nämnda anordning tillkommit

i syfte att närmare anpassa förskottens storlek efter de å vederbörande

budgetår belöpande kostnaderna, funne departementschefen sig

böra förorda, att i huvudsak enahanda anordning vidtoges för nästa

budgetår.

Beträffande statsbidragsutgijterna för nästa budgetår har departementschefen

anfört huvudsakligen följande:

De beräkningsgrunder, som riksräkenskapsverket härvid följt, torde

böra läggas till grund för anslagskalkylerna. Den ståndpunkt, departementschefen

intagit beträffande vissa aktuella besparingsåtgärder, föranledde

emellertid vissa jämkningar i storleken av de beräknade löneutgifterna

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

under nästa budgetår och därmed också en minskning av de av riksräkenskapsverket

beräknade statsbidragsutgifterna.

Riksräkenskapsverket hade vid sina kalkyler tagit hänsyn till den besparing

å 1,400,000 kronor, som enligt besparingssakkunnigas beräkning kunde

vinnas vid bifall till av dem framlagda och av departementschefen förordade

förslag. Dessa kalkyler byggde emellertid på antagandet, att det nuvarande

krisläget icke komme att inverka på folkskoleväsendets normala utveckling.

Det syntes dock sannolikt, att en viss stagnation vore att emotse beträffande

sådana reformer som exempelvis införandet av ett sjunde skolår

och utsträckning av lästiden upp till 39 veckor. Departementschefen erinrade

vidare örn cirkuläret rörande besparingsåtgärder inom folkskoleväsendet,

som den 1 december 1939 av Kungl. Majit utfärdats och som enligt

vad departementschefen inhämtat redan bidragit till att nedbringa kostnaderna

för folkskoleväsendet.

Från slutet av vårterminen 1938 till slutet av vårterminen 1939 minskade

enligt tillgängliga uppgifter antalet folk- och småskollärare med 271, enligt

approximativ uppskattning motsvarande en löneutgift av omkring

1,500,000 kronor. Överstyrelsen hade för nästa budgetår räknat med en

löneminskning av omkring 1,000,000 kronor, motsvarande en minskning

med omkring 200 lärare. En något kraftigare reduktion syntes i betraktande

av erfarenheterna från läsåret 1938/39 vara att förvänta.

Därest ett uppskov komme till stånd med genomförandet av beslutet om

minimilästidens obligatoriska utsträckning, kunde räknas med en besparing

av i runt tal 400,000 kronor. Vidare hade departementschefen förutsatt,

att förskottsförfarande icke skulle för nästa budgetår tillämpas beträffande

utbetalning av statsbidrag till timlärararvoden vid särskild förstärkningsundervisning.

Härigenom minskades de av överstyrelsen beräknade löneutgifterna

med 425,000 kronor och den beräknade belastningen för nästa

budgetår med (90 procent av 425,000 kronor —) i runt tal 380,000 kronor.

Departementschefen ville vidare nämna, att skäl numera förelåge för en

viss återhållsamhet vid tillerkännande av statsbidrag till arvoden åt Överlärare

vid folk- och småskolor. Sådant statsbidrag utginge enligt Kungl.

Maj:ts bestämmande med högst hälften av den på redovisningsåret belöpande

arvodeskostnaden, dock i intet fall med mer än 1,000 kronor för

redovisningsår. För ändamålet vore nu beräknat ett belopp av 145,000

kronor. Detta belopp skulle enligt överstyrelsens kalkyler för nästa budgetår

behöva höjas till 175,000 kronor. I fortsättningen torde ansökningar örn

statsbidrag till Överlärare böra bedömas strängare än hittills skett vad beträffade

såväl behovet av Överlärare som storleken av statsbidraget.

Med beaktande av det nu anförda torde det vara tillräckligt, örn ifrågavarande

anslag för nästa budgetår uppfördes med i avrundat tal 129,000,000

kronor.

Vad sålunda föreslagits innebure en anslagshöjning med icke mindre än

9,000,000 kronor. Av denna höjning belöpte omkring 2,300,000 kronor på

den löneklassuppflyttning, som genom 1937 års lönereglering tillerkänts

kvinnliga lärare från och med den 1 juli 1940, och omkring 5,700,000 kronor

på ökade kostnader för rörligt tillägg.

Härefter har departementschefen erinrat, att — såsom framginge av 1940

års åttonde huvudtitel — med hänsyn till de osäkra internationella förhållandena

anslag icke upptagits i riksstaten för nästa budgetår till bidrag till

svensk undervisning för svenska barn i utlandet, för vilket ändamål nu ut
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

43

"inge ett belopp av 26,500 kronor, fördelat mellan svenska skolorna i Berlin,

Hamburg, London, Paris, Tallinn och Warszawa. Departementschefen

har framhållit, att det under rådande förhållanden vore omöjligt att förutse,

i vilken utsträckning undervisning under nästa budgetår kunde meddelas i

svenska skolor i utlandet. Örn och i den mån statsbidrag för ändamålet erfordrades,

torde kostnaderna härför lämpligen böra bestridas från förevarande

anslag till bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor. En sådan provisorisk

anordning torde emellertid förutsätta riksdagens medverkan i form

av bemyndigande för Kungl. Maj:t att i fall av behov av sistnämnda anslag

disponera högst 26,500 kronor till bidrag till svensk undervisning för svenska

barn i utlandet.

Utskottet tillstyrker i enlighet med departementschefens förslag, att gällande

grunder för avlöning åt lärare vid folk- och småskolor och med dem i

avlöningshänseende likställda befattningshavare samt åt nomadlärare skola

äga tillämpning jämväl för nästa budgetår, dock med den jämkningen, som

följer av den s. k. minimiregelns tillämpning å ifrågavarande lärare. Beträffande

sistnämnda fråga har utskottet i annat sammanhang (utlåtande

nr 113) redan yttrat sig. Likaså förordar utskottet, att de för budgetåret

1939/40 gällande grunderna för provisorisk avlöningsförstärkning och provisoriskt

dyrortstillägg åt vissa lärare vid folk- och småskolor m. fl. skola

äga tillämpning jämväl för budgetåret 1940/41.

I fråga örn anslagsberäkningen giver utskottet sin anslutning till det förslag

departementschefen framlagt, enligt vilket för förevarande ändamål

för nästa budgetår bör anvisas ett anslag av 129,000,000 kronor.

På av departementschefen anförda skäl tillstyrker utskottet vidare, att

statsbidrag till svensk undervisning för svenska barn i utlandet må bestridas

från ifrågavarande anslag, för vilket ändamål Kungl. Majit ifall av

behov skall äga disponera ett belopp av högst 26,500 kronor.

10. Förslagsanslaget till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt

lärare i slöjd vid folkskolor, mindre folkskolor eller

särskilda slöjdskolor.

Detta anslag har för budgetåret 1939/40 bestämts till 3,650,000 kronor,

varav 120,000 kronor disponeras till provisorisk avlöningsförbättring åt

nämnda lärare. Då Kungl. Majit föreslagit, att för nästa budgetår skulle

anvisas 3,850,000 kronor, innebär nämnda förslag en anslagsökning med

200,000 kronor.

I 1939 års åttonde huvudtitel föreslog Kungl. Majit, att för de slöjdlärare,

som hade slöjdundervisningen till bisyssla, dyrtidstillägg skulle

inräknas i arvodena. Slöjdundervisningen skulle anses vara bisyssla,

när den understeg 20 timmar i veckan. Förändringen skulle gälla från

och med den 1 juli 1939 men konnne på grund av bestämmelserna om

Utskottet.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

rekvisition av statsbidrag att påverka anslagsbehovet först under budgetåret

1940/41. I detta sammanhang framhölls, att folk- och småskollärare

måste anses skyldiga att utan särskild ersättning meddela undervisning i

slöjd liksom i annat ämne, därest deras undervisning i sin helhet icke överstege

den i avlöningsreglementet för folk- och småskollärare stadgade maximitjänstgöringen

eller i förekommande fall det veckotimtal, till vilket lärarnas

undervisningsskyldighet av vederbörande folkskolinspektör eller

skolöverstyrelsen nedsatts. Slöjdarvode borde sålunda i förekommande fall

utgå allenast för det antal slöjdtimmar, varmed maximitjänstgöringen eller

nämnda veckotimtal överskredes.

Riksdagen godkände de föreslagna ändringarna i statsbidragsgrunderna.

Beträffande skyldighet för folk- och småskollärare att utan särskild ersättning

undervisa i slöjd uttalade riksdagen bland annat, att riksdagen

utginge ifrån, att Kungl. Majit vid vederbörliga författningsbestämmelsers

utfärdande hade sin uppmärksamhet riktad på önskvärdheten av att småskollärarinnorna

om möjligt icke, vad skyldigheten att bestrida undervisning

i slöjd beträffade, försattes i en jämförelsevis sämre ställning än folkskollärarna,

som enligt Kungl. Majrts förslag skulle vara skyldiga bestrida

slöjdundervisning under två veckotimmar utöver minimitjänstgöringstiden.

Genom kungörelse nr 693/39 hava bestämmelser utfärdats i anledning

av vad sålunda beslutats. Därvid har beträffande statsbidrag för slöjdundervisning,

som meddelas av folk- och småskollärare, föreskrivits, att

statsbidrag allenast utgår för de slöjdtimmar, med vilka den för läraren i

avlöningsreglementet stadgade maximitjänstgöringen eller i förekommande

fall det antal veckotimmar, till vilket lärarens undervisningsskyldighet nedsatts,

överskrides.

På grundval av angivna bestämmelser rörande dyrtidstilläggens inräknande

i arvodena har skolöverstyrelsen verkställt beräkningar angående

medelsbehovet för budgetåret 1940/41 och därvid kommit till en anslagsökning

av 800,000 kronor. Å andra sidan har överstyrelsen uppskattat den

besparing, som kunde förväntas på grund av tillämpningen av ovannämnda

kungörelse nr 693/39, till 600,000 kronor. Anslaget skulle alltså för nästa

budgetår böra höjas med 200,000 kronor.

Överstyrelsen har vidare till behandling upptagit frågan om skärpning

av statsbidrag svillkoren och i sådant avseende anfört bland annat:

Överstyrelsen föresloge, att statsbidrag tills vidare icke skulle utgå för

slöjdavdelningar, som enbart bestode av elever på småskolestadiet, samt att

hänsyn till elever å småskolestadiet icke skulle tagas vid bestämmande av

antalet slöjdavdelningar. Det borde nämligen vara möjligt att för nämnda

elever ordna manuellt arbete inom ramen av lärarnas obligatoriska undervisningsskyldighet.

Denna åtgärd beräknades medföra en besparing av

25,000 kronor, vilken dock kunde inträda först under budgetåret 1941/42.

Skulle ytterligare skärpning anses nödvändig, vilket vore att livligt beklaga,

borde övervägas höjning av minimiantalet elever i de slöjdavdelningar, där

samtliga folkskolestadiet tillhörande lärjungar deltoge. Nämnda antal, som

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

45

nu vore 3, hade under den senaste ekonomiska krisen höjts till 6. En dylik

åtgärd ägde betydelse för flickslöjden i glest befolkade trakter av Norrland.

En återgång till sistnämnda minimiantal beräknades medföra en besparing

av omkring 200,000 kronor, vilken besparing på grund av rekvisitionsförfarandet

dock tidigast kunde inträda budgetåret 1941/42.

För att de besparingar, som under innevarande läsår beräknats uppkomma

till följd av ovannämnda i kungörelsen nr 693/1939 intagna bestämmelse

om folk- och småskollärares skyldighet att undervisa i slöjd, skulle

bli bestående samt för vinnande av ytterligare besparingar ha folkskolans

besparingssakkunniga funnit en komplettering av bestämmelsen påkallad.

De sakkunniga ha föreslagit, att skoldistriktet skall vara skyldigt tillse, att

vid skola, där undervisning i slöjd förekommer, folk- och småskollärare

komma att inom ramen av för dem stadgad maximitjänstgöring för vecka

meddela undervisning i sagda ämne i den omfattning, som förhållandena

påkalla och medgiva. Anvisningar skulle av Kungl. Maj:t eller skolöverstyrelsen

utfärdas till ledning för skoldistrikt och folkskolinspektörer vid

tillämpningen av föreskrifterna i fråga. De sakkunniga hava vidare ifrågasatt

örn icke anställandet av facklärare i slöjd kunde i någon mån begränsas

genom att undervisningen i slöjd, i större utsträckning än vad nu vore fallet,

övertoges av därtill kompetenta folk- och småskollärare. Härigenom uppkomme

en besparing i statsverkets utgifter för slöjdundervisningen, varjämte

det bleve möjligt att åstadkomma en jämnare fördelning av undervisningstimmarna

för vecka mellan olika lärare. Det berörda spörsmålet

vore enligt de sakkunnigas mening av den betydelse, att en närmare utredning

härom borde verkställas. De sakkunniga ifrågasatte vidare, örn ej skoldistrikten

och folkskolinspektörerna borde erinras om lämpligheten av att,

då slöjdlärartjänst, som uppehölles av annan än folk- och småskollärare,

vore ledig, densamma ej borde återbesättas innan frågan om dess behövlighet

blivit prövad.

Skolöverstyrelsen och statskontoret hava ifrågasatt, att statsbidrag ej

skulle utgå, förrän alla lärare vid vederbörande skola uppnått maximitjänstgöring.

Överstyrelsen har härvid förutsatt, att undantag skulle kunna

medgivas.

Departementschefen har på grund av statsfinansiella skäl tillstyrkt, att

statsbidrag tills vidare icke skall utgå för slöjdavdelning, som enbart består

av elever från småskolestadiet, samt att vid bestämmandet av antalet

slöjdavdelningar hänsyn icke skall tagas till sådana elever. Vidare har departementschefen

förordat, att i fråga om de slöjdavdelningar, där samtliga

folkskolestadiet tillhörande elever deltaga i slöjdundervisningen, föreskrives,

att minimiantalet clever skall utgöra sex i stället för tre. Ifrågavarande restriktiva

bestämmelser, vilka böra gälla från och med den 1 juli 1940, innebära

— påpekar departementschefen — delvis en återgång till de under

den senaste ekonomiska krisen gällande.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

Beträffande skyldighet för folk- och småskollärare att utan särskild ersättning

undervisa i slöjd anför departementschefen:

I fjolårets åttonde huvudtitel förutsattes, att slöjdarvode skulle utgå endast

för det antal slöjdtimmar, varmed den för folk- och småskollärare fastställda

tjänstgöringsskyldigheten överskredes. Riksdagen biträdde detta förslag

men utgick från att Kungl. Majit vid författningsbestämmelsernas utfärdande

hade sin uppmärksamhet riktad på önskvärdheten av att småskollärarna

om möjligt icke, vad skyldigheten att bestrida undervisning i slöjd

beträffade, försattes i en jämförelsevis sämre ställning än folkskollärarna.

De sedermera utfärdade författningsbestämmelserna utformades i anslutning

till vad i åttonde huvudtiteln angivits. Stora svårigheter befunnos nämligen

föreligga att tillgodose det av riksdagen uttalade önskemålet, och det

befanns lämpligast, att denna fråga beaktades i samband med den då aktuella

frågan om revision av gällande bestämmelser om avlöning till folkoch

småskollärare. Sedermera hade sistnämnda fråga på grund av de nu

rådande förhållandena skjutits på framtiden.

På av de sakkunniga och myndigheterna anförda skäl har departementschefen

förklarat sig intet hava att erinra mot, att en jämkning av nyssnämnda

författningsbestämmelser skedde i anslutning till det av skolöverstyrelsen

framställda förslaget. Det torde få ankomma på Kungl. Majit

att, örn riksdagen lämnar vad sålunda anförts utan erinran, utfärda bestämmelser

i ämnet. Härvid borde beaktas att, örn vid vederbörande skola funnes

statsunderstödda timlärartimmar i läsämne eller annat övningsämne än

slöjd och hushållsgöromål, lärarens tjänstgöringsskyldighet i första hand

borde utfyllas med dylik timlärarundervisning och icke med slöjdundervisning.

Vad de sakkunniga yttrat hade övertygat departementschefen örn önskvärdheten

av att frågan örn och i vad mån särskilda facklärare borde anställas

för undervisning i slöjd gjordes till föremål för utredning, lämpligen

genom skolöverstyrelsens försorg. Departementschefen hade intet att erinra

mot att, i avbidan på resultatet av en sådan utredning, det tillsåges, att

facklärartjänster tillsattes endast i de fall, då tjänsterna befunnits utan tvekan

behövliga.

Emot de av överstyrelsen verkställda kostnadsberäkningarna hade departementschefen

intet att erinra.

Till stöd för det i motionerna I: 184 och II: 21fi framställda yrkandet,

såvitt nu är fråga, har i förstnämnda motion anförts bland annat följande:

Det nu föreliggande förslaget beträffande statsbidragsgrunderna för slöjdundervisning

i folkskolor m. fl. skärpte ytterligare motsättningarna mellan

Kungl. Majits och riksdagens uppfattning i denna fråga. Men bortsett från

denna sida av saken kunde den önskade besparingen bli illusorisk på grund

av de undantag i undervisningsskyldigheten, som av olika skäl med stor

sannolikhet måste medgivas. Det torde även visa sig, att de nu ifrågasatta

ändringarna komme att menligt inverka på slöjdundervisningen. Håg, fallenhet

och utbildning bleve andrahandsfaktörer vid anställandet av slöjdlärare,

och då småskollärarinnorna tvingades till slöjdundervisning på folk
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

47

skolestadiet, förvägrades folkskolans kvinnliga lärare att i detta ämne, såsom

eljest i de övriga, få handleda sina elever. Det vore ur flera synpunkter

lyckligt, örn riksdagen nu ansåge sig kunna vidhålla sin tidigare ståndpunkt

i denna fråga.

Vad till en början angår det motions vis framställda yrkandet får utskottet

erinra, att med tillämpning av bestämmelserna i ovanberörda kungörelse

nr 693/39 en småskollärarinna i vissa fall måste fullgöra fyra veckotimmars

undervisning i slöjd utan ersättning, medan en folkskollärare

för slöjdundervisning i samma utsträckning erhåller särskild ersättning för

minst två timmars tjänstgöring. En dylik olikformighet i ersättningsgrunderna

är mindre tillfredsställande. Riksdagen uttalade sig också nästlidet

år för önskvärdheten av att småskollärarinnorna örn möjligt icke skulle

försättas i en jämförelsevis sämre ställning än folkskollärarna. Med hänsyn

till nödvändigheten av att i besparingssyfte kunna uttaga största möjliga

tjänstgöring av olika lärarkategorier anser utskottet sig dock icke kunna

biträda det i motionerna I: 184 och II: 240 framställda yrkandet. Utskottet

förutsätter emellertid, att förevarande spörsmål framdeles upptages till bedömande

i samband med frågan om revision av gällande bestämmelser örn

avlöning till folk- och småskollärare. Med vad utskottet sålunda anfört

torde ifrågavarande motioner, såvitt nu är i fråga, få anses besvarade.

Utskottet ansluter sig till vad departementschefen under förevarande

punkt föreslagit och har icke funnit något att invända mot beräkningen av

ifrågavarande anslags storlek för nästa budgetår.

11. Förslagsanslaget till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt

lärare för vid statsunderstödda sjukvårdsanstalter och

vid vissa barnhem intagna barn i skolåldern.

Kungl. Majit har, sedan skolöverstyrelsen och riksräkenskapsverket framlagt

beräkningar beträffande anslagsbehovet för nästa budgetår, föreslagit

en höjning av förevarande anslag från nu 220,000 kronor med 45,000 kronor

till 265,000 kronor.

Utskottet tillstyrker bifall till Kungl. Maj:ts här ifrågavarande förslag.

12. Förslagsanslaget till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt

föreståndarinnor och biträdande föreståndarinnor

vid skolhem och arbetsstugor.

Detta anslag är för innevarande budgetår uppfört med 300,000 kronor

och föreslås nu höjt till 330,000 kronor; anslagshöjningen är i allt väsentligt

betingad av ökning av det rörliga tillägget.

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag i fråga om anslag till förevarande

ändamål.

Utskottet.

Utskottet.

Utskottet.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

13. Förslagsanslaget till Folkskolor m. m.: Bidrag till inackordering

av skolbarn i skolhem, arbetsstugor eller enskilda hem.

Detta anslag utgår nu med 1,000,000 kronor. Skolöverstyrelsen har beräknat

anslagsbehovet för nästa budgetår till 1,150,000 kronor. Enligt

överstyrelsen torde utgiftsökningen främst bero på den utökning av läsårets

längd, som redan tillämpats, men jämväl till någon del på införandet

av högre skolformer ävensom höjda levnadskostnader, särskilt inom de

norrländska skoldistrikten, där inackorderingsverksamheten vore störst.

Kungl. Maj:ts förslag innebär, att anslaget skulle uppföras med 1,175,000

kronor. Detta belopp överstiger det för innevarande budgetår anvisade med

175.000 kronor.

Departementschefen har i ärendet yttrat huvudsakligen följande:

Departementschefen hade övervägt lämpligheten av att med hänsyn till

nu föreliggande statsfinansiella förhållanden och den fortgående stegringen

av utgifterna för detta ändamål minska det procenttal, efter vilket statsbidrag

nu utginge. Dä kostnaderna härigenom skulle i viss utsträckning överflyttas

på kommunerna och inackorderingsverksamheten för övrigt vore

ägnad att nedbringa statens utgifter för folkskoleväsendet, hade departementschefen

dock icke ansett sig böra föreslå en sådan ändring i bidragsgrunderna.

Departementschefen utginge emellertid från att vederbörande

myndigheter vid verksamhetens planläggande med hänsyn till rådande

krisläge skänkte särskild uppmärksamhet åt de ekonomiska synpunkterna

och eftersträvade att i görligaste mån reducera det allmännas utgifter för

ändamålet.

Vid inackordering i skolhem eller arbetsstugor bestämde Kungl. Maj:t

det belopp, som skulle anses motsvara inackorderingskostnaden. Ifrågavarande

belopp hade av Kungl. Majit den 1 november 1935 fastställts till 1

krona för varje dag, barn erhållit fostran och vård å skolhemmet eller arbetsstugan.

Efter framställning av vissa skoldistrikt hade Kungl. Majit

emellertid med hänsyn till levnadskostnadernas stegring genom beslut den

1 mars 1940 höjt kostnadsbeloppet till 1 krona 10 öre, räknat från och med

den 1 januari 1940. Skolöverstyrelsen hade beräknat, att denna höjning

för hela läsåret 1939/40 skulle för statsverket medföra en utgiftsökning av

omkring 42,800 kronor. Höjningen torde motsvaras eller i varje fall åtföljas

av en ökning av kostnaderna för inackordering i enskilda hem. Då här omnämnda

kostnadsökning på grund av gällande bestämmelser rörande rekvisition

av statsbidrag inverkade på anslaget för budgetåret 1940/41,

torde det av överstyrelsen beräknade anslagsbeloppet böra höjas med omkring

25,000 kronor.

Anslaget för nästa budgetår borde alltså uppföras med (1,150,000 -j
25.

000 =) 1,175,000 kronor.

I detta sammanhang har departementschefen anmält en uppkommen

fråga angående bidrag av statsmedel till inackordering av skolbarn jämlikt

kungörelsen nr 351/1925 angående bidrag till vissa kostnader åt lotsoch

fyrpersonalens barn. Enligt kungörelsen må inackorderingsbidrag utgå

till sådana barn för undervisning i folkskola eller fortsättningsskola. Bidrag

må även utgå till barn, som undervisas i annan skola, dock ej längre äin

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

till oell med vårterminens slut det år, barnet fyller 13 år. Sagda bestämmelser

utfärdades under den tid, då den obligatoriska skolkursen med få undantag

omfattade sex år. På förekommen anledning har skolöverstyrelsen

i skrivelse den 20 februari 1940 hemställt, att Kungl. Maj:t måtte utverka

riksdagens medgivande till att inackorderingsbidrag för sådana lots- och

fyrpersonalen tillhöriga barn, vilka äro skyldiga fullgöra sin skolplikt i skoldistrikt,

som infört obligatorisk sjuårig skolkurs, men vilka undervisas i

annan skola än folkskola och fortsättningsskola, må kunna utgå till och

med vårterminen det år, barnet fyller 14 år. Tillika har överstyrelsen hemställt,

att medgivandet måtte få tillämpas jämväl för det fall, som föranlett

överstyrelsens hemställan. Statskontoret har förklarat sig i sak icke hava

något att erinra mot överstyrelsens förslag. Då förevarande spörsmål dock

icke syntes böra föranleda ändring i ovannämnda kungörelse, föresloge

statskontoret i stället utverkande av riksdagens bemyndigande för Kungl.

Maj :t att för fall, som överstyrelsen avsett, dispensera från förutnämnda

villkor örn en högsta åldersgräns.

Då den föreliggande framställningen syntes behj ärtans värd, har departementschefen

tillstyrkt åtgärder i den av myndigheterna angivna riktningen.

Därest riksdagen icke finner anledning till erinran häremot, hade

departementschefen för avsikt att framdeles ånyo underställa Kungl. Majit

förevarande spörsmål.

I motionen II: 108 har anförts bland annat följande:

En angelägenhet, som uppstått på grund av de centraliseringsåtgärder,

som statsmakterna genomförde på folkundervisningens område och som

myndigheterna borde ägna större uppmärksamhet åt än hittills, vore skolbarnens

inackorderingsförhållanden i enskilda hem. Det gällde härlett stort

antal föräldrar som till andra, ofta helt främmande människor måste lämna

ifrån sig sina barn under en tid av 6 å 7 år i den betydelsefullaste utvecklingsåldern.

Genom att dessa föräldrar på detta sätt frånhändes möjligheten

att ge sina barn hemmets vård och fostran, ställdes de inför ett

samhällets lojalitetsprov såsom få. Det borde därför vara ett statsmakternas

intresse att stödja dessa målsmäns krav på att barnens inackorderingsställen

skulle så långt det vore möjligt ersätta hemmen i olika hänseenden.

Vid myndigheternas ställningstagande till dessa spörsmål hade dock sådana

hänsyn fått vika, och ekonomiska faktorer ställts i första rummet. Sedan

det dekreterats att skolan på en ort skulle indragas, hade de lokala

skolmyndigheterna inte haft annat val än att åt barnen skaffa inackorderingsställen,

där sådana stått till buds. Möjligheten att med större omsorg

välja dessa ställen hade oftast varit synnerligen ringa. Den normerande inackorderingsavgiften

på en krona eller något däröver per dag hade de mera

ekonomiskt oberoende hemmen nämligen ansett alldeles för låg i förhållande

till arbete och kostnader, som erforderlig omvårdnad av ifrågavarande

barn medfört. För skolstyrelsen hade det sedan varit att vända sig till familjer,

som genom att bereda inackordering sett en möjlighet att erhålla en

kontant inkomst. När det, som fallet vore i vissa norrländska skoldistrikt,

gällde att finna inackorderingsställen för omkring 500 skolbarn, vore förutsättningarna

ringa för ett mera omsorgsfullt val av sådana ställen.

Bihang till riksdagens protokoll 19^0. G sami. Nr 117.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

Utskottet.

Det vore därför naturligt, att föräldrar i många fall hyste oro för de

barn, vilkas tillsyn, vård och fostran de under många år nödgades anförtro

åt andra. Själva vore de i ringa mån i stånd att skaffa sig någon trygghet

i detta hänseende. Vad som erfordrades för tillgodoseende av en sådan

trygghet för föräldrarna och omvårdnad av barnen vore att statsmakterna

utfärdade bestämmelser rörande skolbarns inackorderingsförhållanden i enskilda

hem ävensom föreskreve på vilket sätt tillsyn angående sådana bestämmelsers

efterlevnad borde ske. Sannolikt torde inackorderingskostnaderna

härigenom komma att stegras, men med hänsyn till det berättigade

föräldraintresse, som det här gällde att beakta, borde den omständigheten

icke få utgöra hinder för genomförande av nödvändiga åtgärder på detta

område.

Utskottet delar departementschefens uppfattning att en ändring i gällande

bidragsgrunder för ifrågavarande inackorderingsverksamhet för

närvarande icke är att förorda. Utskottet har icke heller något att erinra

mot, att Kungl. Maj:t, på sätt departementschefen ifrågasatt, erhåller rätt

att dispensera från den i ovannämnda kungörelse nr 351/1925 angivna

högsta åldersgränsen för utgivande av inackorderingsbidrag till lots- och

fyrpersonalens barn för undervisning i folkskola eller fortsättningsskola.

I enlighet med departementschefens förslag tillstyrker utskottet, att här

ifrågavarande anslag för nästa budgetår uppföres med ett belopp av

1,175,000 kronor.

Beträffande motionen II: 108 vill utskottet framhålla, att goda skäl

enligt utskottets mening blivit av motionären anförda för att åtgärder vidtagas

i syfte att åvägabringa en effektiv kontroll av inackorderingsförhållandena

i enskilda hem. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att

sedan utredning i förevarande fråga verkställts taga ställning i ärendet och

för riksdagen framlägga det förslag i ämnet, som kan befinnas påkallat för

undanröjande av de i motionen berörda bristerna. Med vad sålunda anförts

torde motionen II: 108 få anses besvarad.

14. Förslagsanslaget till Folkskolor m. m.: Bidrag till anordnande

av skolskjutsar för skolpliktiga barn.

Detta anslag har under nedannämnda budgetår utgått med följande

belopp:

1937/38 ............................... kronor 450,000

1938/39 ............................... » 600,000

1939/40 ............................... » 925,000.

Kungl. Maj:ts förslag innebär att anslaget, med hänsyn till medelsåtgången

under budgetåret 1938/39 samt de beräknade statsbidragen till

nya skolskjutsar, skulle höjas med 375,000 kronor till 1,300,000 kronor.

Utredning rörande reglering av skjutskostnaderna.

I sin skrivelse nr 8 anförde 1939 års lagtima riksdag, att riksdagen

ville fästa Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på att, enligt vad riksdagen

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

51

erfarit, skjutsningen på vissa håll betingat priser, som icke kunde anses

skäliga. Ifrågasättas kunde, om icke genom införande av vissa maximeringsbestämmelser

beträffande de priser, som vederbörande skjutsningsentreprenörer

ägde utfå för skjutsningar av här ifrågavarande slag, nämnda

missförhållande skulle undvikas. Det syntes önskvärt, att närmare utredning

verkställdes härom. Sedan skolöverstyrelsen anbefallts verkställa

sådan utredning, har överstyrelsen, som i ärendet inhämtat yttranden från

länsstyrelserna och statens folkskolinspektörer, inkommit med utredning

och förslag i ämnet. De ersättningar, som utgå till skolskjutsentreprenörer,

lia emellertid såväl av folkskolinspektörerna och länsstyrelserna som av

skolöverstyrelsen i allmänhet ansetts icke vara oskäligt höga. Endast undantagsvis

ha anmärkningsvärt höga ersättningsbelopp förekommit. Överstyrelsen,

som tyckt sig förmärka en tendens till stegring av skjutsersättningarnas

storlek, har likväl föreslagit vissa åtgärder för reglering av ifrågavarande

kostnader.

Skolöverstyrelsen har sålunda övervägt lämpligheten av en sänkning av

statsbidraget till skolskjutsar. Såväl överstyrelsen som folkskolans besparingssakkunniga

ha dock kommit till den uppfattningen, att statsbidraget

ej bör minskas. Statskontoret har däremot föreslagit, att statsbidraget begränsas

till 70 i stället för nu stadgade 80 procent av kostnaderna, varigenom

sparsamhetsintresset skulle ökas hos skoldistrikten.

Myndigheterna och de sakkunniga hava nästan enhälligt avstyrkt införandet

av bestämmelser rörande maximering av skjutskostnaderna.

Överstyrelsen har föreslagit vissa lättnader i fråga örn villkoren för anordnande

av skolskjutsar med motorfordon samt dryftat vissa med den

föreliggande frågan sammanhängande detaljspörsmål, såsom infordrande

av entreprenadanbud (överstyrelsen anser detta böra ske undantagslöst),

prövning av förslag till reglementsändringar, som förutsätta anordnande av

skolskjuts, samt enhetlig prövning av frågor om skjutskostnadernas skälighet.

Departementschefen.

I fråga om avvägningen av statsbidragets storlek har departementschefen

anslutit sig till skolöverstyrelsens och de sakkunnigas mening.

Vidkommande maximering av skjutskostnaderna har departementschefen,

då en sådan åtgärd av allt att döma skulle föranleda en höjning av statens

kostnader för skolskjutsarna och alltså motverka syftet med förutnämnda

av riksdagen gjorda påpekanden, ansett sig böra avråda från åtgärder

av antydd art.

Beträffande lättnader i fråga om villkoren för anordnande av skolskjutsar

med motorfordon har departementschefen upplyst, att denna fråga

komme att upptagas till behandling i samband med förslag angående ordnande

av den yrkesmässiga biltrafiken.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

Utskottet.

Vad skolöverstyrelsen i övrigt föreslagit syntes departementschefen

kunna i det väsentliga biträdas. Det borde ankomma på Kungl. Maj:t att

efter de ytterligare överväganden, som i vissa hänseenden syntes erforderliga,

meddela erforderliga bestämmelser i ämnet.

Motioner.

Till stöd för det i motionerna I: 96 och II: 103 framställda yrkandet bar

anförts bland annat:

Enligt kungörelsen nr 449/1935 kunde skoldistrikt, som anordnade skolskjutsar

för bland annat underlättande av lång och besvärlig skolväg, erhålla

statsbidrag med åtta tiondelar av styrkt skälig kostnad för sådant

ändamål.

Motionärerna föreställde sig, att statsmakterna med ovan antydda bestämmelse

avsett, att barn med i verklig mening lång och besvärlig skolväg

skulle erhålla den lättnad, som anordnande av skolskjuts innebure. Det

förekomme emellertid på många håll att de kommunala myndigheterna icke

utnyttjade den förmån, som genom kungörelsen erbjödes. Vilka skälen härtill

än kunde vara, kvarstode som ett beklagligt faktum, att en mängd

skolbarn på olika håll i landet finge sätta hälsan på spel genom underlåtenhet

från vederbörande skoldistrikt att till rimliga proportioner nedbringa de

olägenheter, som för lång skolväg medförde. Enda möjligheten att — i enlighet

med statsmakternas mening — fullt trygga barnen mot dessa olägenheter

torde vara att skoldistrikten kunde åläggas att, där skolvägen

sträckte sig över viss längd, t. ex. 4—5 km, anordna skolskjuts eventuellt

genom bidrag till skjuts med fordon, som framfördes av barnen själva.

Utskottet har icke funnit något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag under

denna punkt och giver sin anslutning till vad departementschefen här

ovan anfört.

Vidkommande det motionsvis väckta yrkandet finner utskottet sig icke

kunna tillstyrka att skoldistrikten skulle åläggas skyldighet att på sätt i

motionerna ifrågasatts anordna skolskjutsar. De i motionerna anförda olägenheterna

torde komma att i väsentlig grad elimineras i den mån centraliseringen

av folkskoleväsendet fortskrider, varvid skolskjutsar i större utsträckning

måste tagas i bruk. I sådana skoldistrikt, där skolskjutsar icke

anordnats, trots att förhållandena bort föranleda därtill, torde vederbörande

folkskolinspektör hava att söka åstadkomma rättelse härutinnan. Utskottet

förutsätter att Kungl. Majit har sin uppmärksamhet riktad på ifrågavarande

spörsmål. Beträffande frågan örn eventuellt bidrag för färd med

fordon, som framföras av barnen själva får utskottet hänvisa till vad utskottet

i det föregående anfört angående centraliseringsåtgärder beträffande

fortsättningsskolväsendet. Med vad utskottet sålunda anfört torde motionerna

I: 96 och II: 103 få anses besvarade.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

53

15. Förslagsanslaget till Folkskolor m. m.: Bidrag till

undervisningslokaler m. m.

Från detta anslag bestridas de olika statsbidrag, som till ifrågavarande

ändamål utgå enligt beslut av 1935 års riksdag. Bestämmelser i ämnet hava

meddelats i kungörelsen nr 45/1936 (ändrad 363/1939). Enligt nämnda

bestämmelser utgår byggnadsbidrag till nya undervisningslokaler med tre

fjärdedelar av bidragsunderlaget, därest detta överstiger 5,000 kronor, samt

eljest med hälften av bidragsunderlaget. Det ankommer på Kungl. Majit

eller, därest kostnaden beräknas uppgå till högst 10,000 kronor, på länsstyrelse

att fastställa högsta kostnadssumma, varå statsbidrag till en skolhusanläggning

må beräknas.

De för ändamålet beviljade anslagen samt anslagsbelastningen enligt

budgetredovisningarna framgå av följande tablå.

Budgetår

Anvisat

Kronor

Nettoutgift

i Tunt tal

Kronor

1936/37 .....

3,800,000

3,727,200

1937/38 .....

7,100,000

7,979,800

1938/39 .....

7,500,000

6,006,300

1939/40 .....

8,000,000

—

Det för budgetåret 1939/40 anvisade anslaget har uppdelats på fem förslagsvis

betecknade poster, vilka skola redovisas särskilt för sig, nämligen:

1. Byggnadsbidrag för nya undervisningslokaler..................kronor 960,000

2. Byggnadsbidrag för redan befintliga undervisningslokaler........... » 1,850,000

3. Hyresbidrag.................................... » 190,000

4. Underhålls- och materielbidrag.......................... » 1,800,000

5. Tjänstebostadsbidrag ............................... » 3,200,000

Summa kronor 8,000,000.

Kungl. Maj:ts förslag innebär, att förevarande anslaget uppdelas på fem

självständiga anslag för ovan angivna ändamål och att dessa anslag för

nästa budgetår uppföras med respektive 950,000 kronor, 1,690,000 kronor,

180.000 kronor, 900,000 kronor och 3,200,000 kronor eller sammanlagt

6.920.000 kronor, varigenom en anslagsminskning uppkommer å 1,080,000

kronor.

I detta sammanhang har anmälts uppkommen fråga örn statsbidrag till

Hjortsberga skoldistrikt i Blekinge län för nya undervisningslokaler, oaktat

byggnadsföretaget påbörjats, innan tillstånd till dess utförande lämnats.

Byggnadsföretaget, som dragit en kostnad av 6,300 kronor hade blivit färdigt

sommaren 1937.

Departementschefen har i ärendet anfört huvudsakligen följande:

Vad först anginge frågan om byggnadsbidrag till nya undervisningslokaler,

ville departementschefen framhålla, att dylika bidrag sedan krisens bör
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

jan av Kungl. Majit beviljats med iakttagande av den största återhållsamhet.

I den vid propositionen nr 79 till 1939 års urtima riksdag angående åtgärder

för begränsning av statsutgifterna för budgetåret 1939/40 såsom

bilaga 6 fogade promemorian hade framhållits, att även länsstyrelserna

givetvis vid beslut i dessa frågor borde iakttaga den återhållsamhet, som

vore påkallad av den nuvarande situationen. Sedermera hade Kungl. Majit

utfärdat cirkulär (nr 842/1939) till statskontoret och länsstyrelserna m. fl.

myndigheter angående besparingsåtgärder inom folkskoleväsendet. Någon

ytterligare föreskrift i antydd riktning syntes ej påkallad. Emellertid ansåge

departementschefen sig böra ifrågasätta, huruvida icke en centralisering av

beslutanderätten i dessa ärenden borde genomföras.

En centralisering av nybyggnadsfrågorna torde onekligen öka möjligheterna

att främja rationaliseringssträvandena på detta område. Lämpligen

syntes beslutanderätten i de frågor rörande statsbidrag till nya undervisningslokaler,

som nu ankomme på länsstyrelserna, böra överflyttas på

Kungl. Majit. Ändrade bestämmelser i ämnet torde böra träda i kraft den

1 juli 1940.''

Av länsstyrelserna och Stockholms folkskoledirektion lämnade uppgifter

angående byggnadsbidrag till de företag, som färdigställts eller beräknades

bliva färdigställda inom sådan tid att årsbidrag till dem komme att utgå

under budgetåret 1940/41, syntes kunna ligga till grund för beräkningen av

anslagsbehovet. Departementschefen föresloge därför, att anslagsmedlen

till byggnadsbidrag för nya undervisningslokaler för nämnda budgetår upptoges

med i runt tal 950,000 kronor.

Vad beträffade den av Hjortsberga skoldistrikt gjorda framställningen,

ville departementschefen framhålla, att det byggnadsföretag, varom här vore

fråga, slutförts långt innan riksdagen i skrivelsen nr 290/1938 fastslagit,

att skoldistrikt i fortsättningen icke kunde påräkna statsbidrag till byggnadsföretag,

som igångsattes, innan vederbörlig myndighet meddelat tillstånd

till dess utförande. Vad i ärendet förekommit syntes tala för att statsbidrag

till byggnadsföretaget borde utgå, oaktat skoldistriktet ej iakttagit

den för ärendets handläggning föreskrivna ordningen. Liksom fallet varit beträffande

Stockholms och Torps skoldistrikt, vilka gjort sig skyldiga till

försummelse av liknande slag och efter framställning till riksdagen beviljats

statsbidrag, hade i förevarande fall, då byggnadsarbetena påbörjades,

ett obestridligt och trängande behov av nya skollokaler förelegat. Därest

riksdagen icke hade något att erinra mot att statsbidrag till byggnadsföretaget

utginge utan hinder av angivna omständighet, borde det ankomma

på länsstyrelsen att i enlighet med gällande bestämmelser i ämnet fastställa

den högsta kostnadssumma, varå statsbidrag finge beräknas. Någon höjning

av de nyssnämnda anslagsmedlen till bidrag till nya undervisningslokaler

syntes icke böra vidtagas i anledning härav.

Förslag örn ändrade grunder för fastställande av byggnadsbidrag till

redan befintliga undervisningslokaler hade av skolöverstyrelsen framlagts

i anledning av 1939 års lagtima riksdags i skrivelse nr 439 anmälda beslut.

Förslaget syntes innebära, att skoldistrikten skulle erhålla dylika bidrag i

samma utsträckning, som om de ändrade grunderna gällt alltifrån bidragssystemets

införande, d. v. s. retroaktivt från den 1 juli 1936. Statsbidrag

skulle sålunda i vissa fall utgå för om- eller tillbyggd lokal, som tagits i

bruk efter den 1 juli 1912, för tiden från och med budgetåret 1936/37 till och

med det budgetår, under vilket 24 år förflutit efter det lokalen först tagits

i bruk. Förslaget hade i denna del ej föranlett någon erinran från statskon
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

torets och riksräkenskapsverkets silla. Skolöverstyrelsen hade uppskattat

kostnaderna under budgetåret 1940/41 för förslagets genomförande till

110,009 kronor, medan riksräkenslcapsverket beräknat deni till 100,000 kronor.

Anslagsbehovet i övrigt hade av nämnda myndigheter uppskattats till

1,690,000 kronor. Mot sistnämnda beräkningar hade departementschefen

intet att erinra.

De inom riksräkenskapsverlcet anmärkta beloppen — avseende budgetåret

1936/37 — för sådana undervisningslokaler, vilka skulle beröras av

förslaget, uppginge till sammanlagt 179,700 kronor. Även örn man utginge

från att större delen av detta belopp icke återbetalts och att byggnadsbolag

i dessa fall utbetalts även för budgetåret 1937/38 syntes en retroaktiv

tillämpning av de föreslagna bestämmelserna medföra, att byggnadsbolag

skulle under nästa budgetår utbetalas för åtminstone tre budgetår,

nämligen budgetåren 1938/41. Härtill bomme byggnadsbidrag för budgetåren

1936/41 till sådana undervisningslokaler, för vilka länsstyrelserna ej

beviljat dylika bidrag. I vilken omfattning detta skett hade icke kunnat

konstateras. Det ökade anslagsbehov, som föranleddes av ett genomförande

av 1939 års riksdags omförmälda beslut, kunde under sådana förhållanden

för budgetåret 1940/41 endast uppskattas helt approximativt, men departementschefen

holle före, att det icke bomme att understiga 600,000 kronor.

Summan av de årliga byggnadsbidragen torde kunna beräknas till approximativt

180,000 kronor.

För att undvika den stora anslagsbelastning, som sålunda skulle uppstå

under budgetåret 1940/41, kunde naturligtvis den lösningen. tänkas, att

bidragstiden började löpa först från och med sagda budgetår, innebärande

en förskjutning framåt i tiden av fyra år.

Efter övervägande av de hithörande spörsmålen hade departementschefen

kommit till den uppfattningen, att ett rationellt genomförande av omförmäkla

riksdagsbeslut krävde retroaktiv tillämpning av de ifrågasatta bestämmelserna''

såtillvida, att antalet bidragsberättigade år icke borde

minskas. Däremot syntes välbetänkt, att för undvikande av kulmination av

årsbidrag och därav följande ökad anslagsbelastning låta bidragstiden löpa

först från och med budgetåret 1940/41.

Statskontoret och rik sniken skaps verket hade ifrågasatt, huruvida, icke

gen om förandet av riksdagens beslut om utvidgad rätt till byggnadsbidrag

för redan befintliga undervisningslokaler borde anstå med hänsyn till det

förändrade statsfinansiella läget. För egen del vore departementschefen ej

övertygad örn lämpligheten härav. Det mäste nämligen framsta som ett

trängande önskemål, att de nu svävande bidragsfrågorna bringades ur

världen. Ju längre avgörandet skötes på framtiden, desto mera syntes

olägenheterna öka. Departementschefen ansåge sig därför böra förorda verkställandet

av riksdagens nämnda beslut från och med nästa budgetår i den

modifierade form, som av honom i det föregående angivits, och i övrigt i

huvudsaklig överensstämmelse med av statskontoret framställt förslag

i ämnet.

I detta sammanhang hade departementschefen även ansett sig böra tdl

behandling upptaga frågan, huru återbetalningen av de enligt hittills gällande

bestämmelser oriktigt utbetalta bidragen för de fyra budgetåren före

den 1 juli 1940 skulle ordnas. T de fall, då sådana bidrag återbetalts, borde

givetvis utbetalningen enligt de nya bidragsbestämmelserna börja omedelbart

från och med budgetåret 1940/41. Hade däremot återbetalning av

sådant bidrag icke ägt ruin, borde i stället en avräkning ske på sa sätt, att

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

de enligt nya bestämmelserna utgående bidragen från och med budgetåret

1940/41 innehölles till dess de oriktigt utbetalta bidragen avräknats. En

rättelse beträffande de oriktigt utbetalta bidragen vid den nya bidragsperiodens

början i stället för vid dess slut torde vara att föredraga såväl ur

redovisnings- och kontrollsynpunkt som med hänsyn till önskvärdheten att

snarast möjligt få avveckla tidigare uppkomna felaktigheter i fråga örn

bidragsutbetalningarna. Erforderliga anvisningar beträffande den föreslagna

avräkningen borde utfärdas av riksräkenskapsverket, som jämväl hade att

övervaka, att avräkningen skedde efter enhetliga grunder. En lösning av

bidragsfrågan på sätt nu förordats torde icke påkalla någon anslagsökning

för budgetåret 1940/41.

Vid bifall till departementschefens förslag torde anslagsmedlen till byggnadsbidrag

för redan befintliga undervisningslokaler böra för budgetåret

1940/41 upptagas till 1,690,000 kronor.

Beträffande anslagsmedlen till hyresbidrag syntes posten med hänsyn till

belastningen under de två sistförflutna budgetåren böra sänkas till 180,000

kronor.

Anslagsmedlen till underhålls- och materielbidrag skulle i enlighet med

skolöverstyrelsens av statskontoret och riksräkenskapsverket biträdda förslag

vid i övrigt oförändrade förhållanden upptagas med oförändrat beloppi,

1,800,000 kronor. Dessa bidrag, som avsåge underhåll av undervisningslokaler

ävensom tillhandahållande av skolmöbler och undervisningsmateriel,

utginge med 50 kronor för varje lokal, som tillhörde skoldistrikt, och med

25 kronor för varje av distriktet förhyrd lokal.

Enligt bilaga 6 till propositionen nr 79 till 1939 års urtima riksdag hade

förutsatts, att frågan örn reduktion av dessa bidrag skulle upptagas i samband

med frågan örn anvisande av medel för ändamålet för budgetåret

1940/41. Departementschefen föresloge, att sagda bidrag från och med den

1 juli 1940 tills vidare begränsades till 50 procent av de nu utgående, d. v. s.

till 25 kronor, respektive i avrundat tal 12 kronor för lokal och år. Förevarande

anslagsmedel borde på grund härav för nästa budgetår beräknas

till 900,000 kronor.

Skolöverstyrelsen hade ställt sig avvisande till tanken örn indragning av

tjänstebostadsbidragen. Statskontoret hade icke delat denna uppfattning

men hade å andra sidan för undvikande av rubbningar i kommunernas ekonomi

icke velat i nuvarande läge påkalla åtgärder för bidragets avskaffande.

Vidare hade statskontoret avstyrkt en omreglering av tjänstebostadsbidragen,

som skulle kunna medföra ökade anspråk på statskassan.

För egen del lutade departementschefen åt den uppfattningen, att tjänstebostadsbidragen

— framförallt med hänsyn till att skoldistriktens kostnader

för skolväsendet proportionsvis torde vara mindre nu än år 1935 —

borde avskaffas. En sådan åtgärd skulle vara önskvärd med hänsyn till vad

inledningsvis anförts rörande det förhållandet, att skoldistrikten numera

i viss utsträckning icke hade samma intresse som tidigare av att hålla kostnaderna

för folkskoleväsendet nere vid en skälig nivå. Genom en sådan

åtgärd skulle även kunna undvikas den reglering av tjänstebostadsbidragen

efter hyresnivån, som enligt skolöverstyrelsen borde göras till föremål för

närmare undersökning och som av allt att döma skulle kunna leda till en

minskning av bidragen för ett antal skoldistrikt på landsbygden och en

höjning av statsbidragen till folkskoleväsendet i de större städerna. Då

departementschefen emellertid i likhet med statskontoret ansåge, att åt
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 117. 57

gärder, som medförde rubbningar i kommunernas ekonomi, under radande

förhållanden borde örn möjligt undvikas, ville departementschefen ej nu förorda

någon ändring av sådan innebörd, men förutsatte, att fragen vid en

lämpligare tidpunkt ånyo toges under omprövning. Vid sådant förhållande

ansäge departementschefen sig ej böra nu förorda någon ändrad ordning

för redovisning av tjänstebostadsbidraget eller någon utvidgning av rätten

till sådant bidrag. Anslagsmedlen till tjänstebostadsbidrag torde böra för

nästa budgetår uppföras med oförändrat belopp, 3,200,000 kronor. Anmärkas

finge, att de av departementschefen förordade besparingsåtgärder, som

medförde indragning av lärartjänster, inverkade på anslagsbelastningen

först från och med budgetåret 1941/42.

Vid bifall till vad sålunda föreslagits skulle förevarande anslag under

budgetåret 1940/41 upptagas till (950,000 -j- 1,690,000 + 180,000 -f+

900,000 + 3,200,000 —) 6,920,000 kronor.

Riksräkenskapsverket hade emellertid ansett de under förevarande anslag

redovisade utgifterna vara av så olika slag och uppgå till så betydande belopp,

att en uppdelning av anslaget vore påkallad. Redovisningen av dessa

olikartade utgifter under ett anslag hade även ur redovisningssynpunkt

medfört stora olägenheter såväl för länsstyrelserna som för riksräkenskapsverket.

Det nuvarande redovisningssättet hade därför medfört svårigheter

att överblicka kostnaderna för de olika ändamål, vartill anslaget vöre

anvisat. På grund härav ville departementschefen förorda en uppdelning

av anslaget på fem självständiga förslagsanslag.

I motionerna I: 97 och II: 113 har anförts bland annat:

Statsbidraget till byggnader för folkskoleväsendet uppginge årligen till

ofantliga summor. En betydande del av statsbidraget avsåge gymnastiklokaler,

vilka i allmänhet inte kunde utnyttjas för skoländamål i lika hög

grad som vanliga lärosalar — stundom användes gymnastiksalen blott

några timmar i veckan. Samtidigt saknade den frivilliga gymnastikrörelsen

ofta nog lokaler eller i varje fall ändamålsenliga lokaler. Den frivilliga gymnastikrörelsen

vore likväl en mycket betydelsefull folkrörelse för folkhälsans

höjande; dess medlemstal uppginge f. n. till över 175,000. Att dess samhällsgagneliga

strävanden på allt sätt borde stödjas, utgjorde förvisso ett

allmänt intresse.

Desto mera anmärkningsvärt vore det, att den frivilliga gymnastikrörelsen

på sina håll blivit nekad att använda skolornas gymnastiksalar för

gymnastikövningar med bygdens ungdom. Det vore skolstyrelserna, som

rådde över skollokalerna, och mot deras ställningstagande funnes ingen

appell. Skolhusen vore emellertid uppförda för allmänna medel och vad

nu särskilt de kostsamma gymnastiksalarna anginge, borde dc givetvis

komma till så stor användning som möjligt på det att det i dem nedlagda

kapitalet gåve högsta avkastning.

Det måste därför betraktas såsom en billig fordran från statsmakternas

sida att den frivilliga gymnastikrörelsen, i den mån den behövde det och

givetvis under betryggande former, så att skolans intressen inte träddes

för nära, finge använda skolornas gymnastiksalar och duschinrättningar.

Enligt kungörelsen den 6 mars 1936 äng. statsbidrag till byggnader för

folkskoleväsendet C 8 vore skoldistrikt, som tillerkänts byggnadsbidrag,

pliktigt att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som kunde hava meddelats

vid bidragets beviljande. Det vöre önskligt, att Kungl. Majit för

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Utskottet.

Utskottet.

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

framtiden knöte det villkoret vid statsbidraget, att den frivilliga gymnastik5^r?]sen

att använda gymnastiklokalerna där så kunde ske utan

förfång för skolans intressen.

U tskottet ansluter sig till vad departementschefen anfört i fråga örn bidrag

till undervisningslokaler m. m. Utskottet har ej heller funnit något

att erinra mot att statsbidrag må utgå för ovannämnda byggnadsföretag

inom Hjortsberga skoldistrikt. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag böra

för nästa budgetår uppföras fem självständiga anslag för omförmälda ändamål

å sammanlagt 6,920,000 kronor.

Beträffande det i motionerna I: 97 och II: 113 framställda yrkandet får

utskottet framhålla, att det torde ligga i sakens natur att ifrågavarande

gymnastiklokaler böra ställas till den frivilliga gymnastikrörelsens förfogande,

för så vitt de därvid komma till användning vid sedvanliga gymnastikövningar

och betryggande garantier lämnas för vård av lokalerna och

utgivande av ersättning för i samband med deras ianspråktagande uppkommande

kostnader för lyse och rengöring m. m. Utskottet har svårt att

föreställa sig att de lokala myndigheterna skulle ställa sig avvisande till

upplåtandet av skolorna under nu angivna förutsättningar. Utskottet har

emellertid icke något att invända mot att tillerkännande av statsbidrag

till undervisningslokaler för folkskoleväsendet förknippas med ett villkor

av den innebörd i motionerna avses. Det torde få ankomma på Kungl.

Majit att vid beviljande av statsbidrag i samband med fastställandet av

erforderliga föreskrifter för bidragets utgående pröva behovet av ett dylikt

villkors uppställande. Med vad utskottet sålunda anfört torde motionerna

I: 97 och II: 113 få anses besvarade.

16. Förslagsanslaget till Nomadskolor: Avlöningar.

Detta anslag är nu uppfört med 125,300 kronor och föreslås utgå för nästa

budgetår med oförändrat belopp.

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag.

17. Förslagsanslaget till Fortsättningsskolor: Bidrag till

avlöning åt lärare.

Detta anslag är nu uppfört med 4,825,000 kronor. Kungl. Maj:ts förslag

innebär att anslaget för nästa budgetår upptages till 4,050,000 kronor; anslagsminskningen

hänför sig med 325,000 kronor till den fortgående centraliseringen

av fortsättningsskolväsendet samt övergång från tvåårig till

ettårig fortsättningsskola i samband med införande av ett sjunde skolår

samt med 450,000 kronor till i det föregående föreslagna besparingsåtgärder.

Utskottet tillstyrker bifall till vad Kungl. Majit föreslagit i fråga

förevarande anslag.

Utskottet.

örn

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

59

18. Förslagsanslaget till Fortsättningsskolor: Bidrag till

centralisering av fortsättningsskolväsendet.

Detta anslag är för budgetåret 1939/40 uppfört med 325,000 kronor.

Kungl. Maj:ts förslag innebär att anslaget höjes dels med 75,000 kronor

på grund av anslagets belastning under budgetåret 1938/39, dels ock med

130.000 kronor till följd av i det föregående förordade besparingsåtgärder.

Anslaget föreslås alltså uppfört med (325,000 + 75,000 + 130,000 =)

530.000 kronor.

Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag har icke givit utskottet anledning

till erinran.

19. Förslagsanslaget till dyrtidstillägg åt lärare vid vissa

statsunderstödda undervisnings- m. fl. anstalter.

Förevarande anslag är nu uppfört med 2,500,000 kronor. Kungl.

Majit har — med utgångspunkt från det procenttal, som tillämpas vid

ett levnadskostnadsindex av 174 och med hänsyn till att i 1940 års

åttonde huvudtitel förutsatts, att dyrtidstillägg åt vissa på indragningsstat

hos landsting uppförda seminarielärare, för vilka dyrtidstillägg förut

utgått från förevarande anslag, skall från och med budgetåret 1940/41 bestridas

från annat anslag under nämnda huvudtitel — beräknat anslagsbehovet

för nästa budgetår till 1,120,000 kronor. I jämförelse med anslaget

för innevarande budgetår skulle anslagsbeloppet således minskas med

1.380.000 kronor.

Utskottet tillstyrker bifall till vad Kungl. Majit föreslagit i fråga örn

förevarande anslag.

Hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Majits

förslag samt med avslag å dels motionerna I: 184 och

lii 240, i vad avser yrkandet angående reglering av den

årliga lästiden, dels ock motionerna 1:107 och lii 170,

i vad avser yrkandet angående det sjunde skolåret,

1. ur personalförteckningen för folkskoleseminarierna

utesluta följande under rubriken Tjänstemän å övergångsstat

upptagna befattningshavare, nämligen 1 lektor i lönegraden

A 27 och 1 lärare i musik i lönegraden A 21;

2. godkänna följande avlöningsstat för folkskoleseminarierna,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1940/41:

Utskottet.

Utskottet.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat, förslagsvis...........kronor 1,960,500

2. Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat,

förslagsvis........... > 20,400

3. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit:

a. Arvoden åt semi-

narieläkare......

kronor

12,900

b. Arvoden åt semi- nariebibliotekarier.

c. Arvoden åt biträ-

»

8,200

den å rektorsexpe- ditionerna.......

»

6,500

d. Särskilda arvoden

vid provårssemina-

rier............

21,700

e. Tilläggsarvoden åt

lärare vid de vid

vissa seminarier an- ordnade kurserna

för utbildande av

kyrkomusiker, för- slagsvis .........

»

6,200

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal:

a. Grundavlöningar

m. m., förslagsvis kronor 89,500

b. Avlöningsförhöj
ningar

m. m., förslagsvis.

........ » 8,600 » 98,100

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ....... »_202,500

Summa förslagsanslag kronor 2,337,000;

3. medgiva, att till läraren i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminariet

i Karlstad Anders Gustafsson må, räknat

från och med den 1 juli 1937, tills vidare, så länge han

innehar sin nuvarande befattning, utgå personligt lönetillägg

med 300 kronor för år;

4. till Folkskoleseminarier: Avlöningar för budgetåret

1940/41 anvisa ett förslagsanslag av 2,337,000 kronor;

5. till Folkskoleseminarier: Omkostnader för budgetåret

1940/41 anvisa ett förslagsanslag av 238,000 kronor;

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

61

6. till Folkskoleseminariet Materiel, böcker m. m. för

budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag av 50,000

kronor;

7. till Folkskoleseminarier: Stipendier för budgetåret

1940/41 anvisa ett anslag av 56,000 kronor;

8. godkänna följande avlöningsstat för småskoleseminarierna,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1940/41:

1.

2.

3.

4.

5.

Avlöningsstat.

Avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat, förslagsvis.................kronor 389,000

Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat,

förslagsvis............. » 33,500

Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit:

a. Arvoden åt semina
rieläkare.

.........kronor 3,600

b. Arvoden åt seminarie
bibliotekarier.

..... » 3,000

c. Arvoden åt biträden

å rektorsexpeditio
nerna.

........... » 1,700

d. Tilläggsarvoden åt

lärare i trädgårdsskötsel

........... » 1,050

e. Arvode åt ett biträde

för matlagningen vid

seminariet i Lycksele _»_900 » 10,250

Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal:

a. Grundavlöningar

m. lii., förslagsvis . . kronor 58,500

b. Avlöningsförhöjnin
gar

m. m., förslagsvis » 1,750 » 60,250

Rörligt tillägg, förslagsvis......... »_41,400

Summa förslagsanslag kronor 534,400;

9. till Småskoleseminarier: Avlöningar för budgetåret

1940/41 anvisa ett förslagsanslag av 534,400 kronor;

10. till Småskoleseminarier: Omkostnader för budgetåret

1940/41 anvisa ett förslagsanslag av 66,000 kronor;

11. till Småskoleseminarier: Materiel, böcker m. inför

budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag av

10,000 kronor;

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

12. till Småskoleseminarier: Stipendier för budgetåret

1940/41 anvisa ett anslag av 33,000 kronor;

13. besluta, att för budgetåret 1939/40 gällande grunder

för avlöning åt lärare vid folk- och småskolor och

med dem i avlöningshänseende likställda befattningshavare

samt åt nomadlärare skola med förut angiven jämkning

äga tillämpning jämväl för budgetåret 1940/41;

14. medgiva, att för budgetåret 1939/40 gällande grunder

för provisorisk avlöningsförstärkning och provisoriskt

dyrortstillägg åt vissa lärare vid folk- och småskolor

m. fl. skola äga tillämpning jämväl för budgetåret 1940/41;

15. till Folkskolor to. to.: Bidrag till avlöning åt lärare

vid folkskolor för budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag

av 129,000,000 kronor;

16. medgiva, att ur nämnda anslag må, om och i den

mån behov därav prövas föreligga, utgå statsbidrag till

svensk undervisning för svenska barn i utlandet, dock

med sammanlagt högst 26,500 kronor;

17. till Folkskolor to. to.: Bidrag till avlöning åt lärare

i slöjd vid folkskolor, mindre folkskolor eller särskilda

slöjdskolor för budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag

av 3,850,000 kronor;

18. till Folkskolor to. to.: Bidrag till avlöning åt lärare

för vid statsunderstödda sjukvårdsanstalter och vid vissa

barnhem intagna barn i skolåldern för budgetåret 1940/41

anvisa ett förslagsanslag av 265,000 kronor;

19. till Folkskolor to. to.: Bidrag till avlöning åt föreståndarinnor

och biträdande föreståndarinnor vid skolhem

och arbetsstugor för budgetåret 1940/41 anvisa ett

förslagsanslag av 330,000 kronor;

20. till Folkskolor to. to.: Bidrag till inackordering av

skolbarn i skolhem, arbetsstugor eller enskilda hem för

budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag av 1,175,000

kronor;

21. till Folkskolor to. to.: Bidrag till anordnande av

skolskjutsar för skolpliktiga barn för budgetåret 1940/41

anvisa ett förslagsanslag av 1,300,000 kronor;

22. till Folkskolor to. to..- Byggnadsbidrag för nya undervisningslokaler

för budgetåret 1940/41 under åttonde huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 950,000 kronor;

23. till Folkskolor m. to.: Byggnadsbidrag för vissa

äldre undervisningslokaler för budgetåret 1940/41 under

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 117. 63

åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 1,690,000

kronor;

24. till Folkskolor m. m.: Hyresbidrag för undervis

ningslokaler för budgetåret 1940/41 under åttonde huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 180,000 kronor;

25. godkänna av departementschefen angivna ändringar

i gällande grunder för underhålls- och materielbidrag, att

tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1940/41;

26. till Folkskolor m. m.: JJnderhålls- och materielbidrag

för budgetåret 1940/41 under åttonde huvudtiteln anvisa

ett förslagsanslag av 900,000 kronor;

27. till Folkskolor m. m.: Tjänstebostadsbidrag för budgetåret

1940/41 under åttonde huvudtiteln anvisa ett

förslagsanslag av 3,200,000 kronor;

28. vidtaga av departementschefen angivna ändringar

i avlöningsstaten för nomadskolorna;

29. till Nomadskolor: Avlöningar för budgetåret 1940/41

anvisa ett förslagsanslag av 125,300 kronor;

30. till Fortsättningsskolor: Bidrag till avlöning åt lärare

för budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag

av 4,050,000 kronor;

31. till Fortsättningsskolor: Bidrag till centralisering

av fortsättningsskolväsendet för budgetåret 1940/41 anvisa

ett förslagsanslag av 530,000 kronor;

32. till Dyrtidstillägg åt lärare vid vissa statsunderstödda

undervisnings- m. fl. anstalter för budgetåret

1940/41 anvisa ett förslagsanslag av 1,120,000 kronor.

B. att ovannämnda motioner 1:107 och II: 170, i vad

avser yrkandet angående reglering av den årliga lästiden,

1:184 och II: 240, i vad avser skyldighet för småskollärarinnor

att undervisa i slöjd mer än två timmar utöver

minimitjänstgöringstiden, 1:183, 11:108, 1:96 och 11:103

samt 1:97 och 11:113 må anses besvarade med vad utskottet

ovan anfört.

Stockholm den 23 april 1940.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS RÅSTOCK.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Gustajsson i Benestad, Johansson i Fredrikslund, Oscar

Olsson, Asplund, Nilsson i Landeryd, Andersson i Fältenborg, Pauli, Heiding, Carlström, Larsson

i Varberg, Magnusson i Kalmar och Bäcklund; samt

från andra kammaren: herrar Råstock, Jansson i Falun, Svensson, Eriksson i Stockholm,

Danielsson, Jonsson i Eskilstuna, Andersson i Prästbol, Närlinge, Holmdahl, Wallentheim, Viklund

och Eriksson i Frägsta.

Reservationer:

1) av herr Svensson i Grönvik i fråga om viss del av utskottets

motivering på sid. 9;

2) av herrar Oscar Olsson, Asplund och Pauli, vilka ansett,

dels att den del av utskottets yttrande angående uppskov med beslutad

reglering av den årliga lästiden i folkskolan m. m., som börjar med

orden »Utskottet får erinra» och slutar med orden »få anses besvarade»

(sid. 21 och 22) bort hava följande lydelse:

»Utskottet får---- (= utskottet)---utsträckta lästiden. Uppen
bart

är nämligen att ett bifall till departementschefens förslag på denna

punkt kommer att hava till följd att vissa i pedagogiskt hänseende mindre

väl lottade skoldistrikt för obestämd framtid lämnas efter i den utveckling

till folkskoleväsendets höjande, som markeras av beslutet om lästidens utsträckning.

Utskottet ställer sig därför avvisande till såväl departementschefens

ifrågavarande förslag, i vad det avser uppskov med genomförandet

av lästidens utökning, som ock till det i motionerna X: 107 och II: 170 gjorda

yrkandet i samma syfte.

Mot departementschefens förslag beträffande de av 1939 års riksdag

beslutade förstärkningsanordningarna har utskottet icke funnit anledning

till erinran.

Med vad utskottet sålunda anfört torde motionerna I: 184 och II: 240,

så vitt nu är i fråga, få anses besvarade.»;

dels att utskottets yttrande angående förslagsanslaget till bidrag till

avlöning åt lärare vid folkskolor (sid. 43) bort i anledning härav hava

följande lydelse:

»Utskottet tillstyrker--— —■ (= utskottet)---budgetåret 1940/41.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har departementschefen

räknat med en besparing av i runt tal 400,000 kronor, därest ett uppskov

med genomförandet av beslutet om minimilästidens obligatoriska utsträckning

kommer till stånd. Med hänsyn till att utskottet icke ansett sig böra

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

65

tillstyrka vidtagandet av en dylik åtgärd torde anslaget för här förevarande

ändamål för nästa budgetår böra ökas med angivna belopp, 400,000 kronor

till 129,400,000 kronor.

På av departementschefen---(= utskottet)----högst 26,500

kronor.»;

dels ock att utskottets hemställanden till följd härav bort i nedan

angivna delar bliva följande:

»A. att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts

förslag samt med bifall till motionerna I: 184 och II: 240,

i vad avser yrkandet angående reglering av den årliga

lästiden, ävensom med avslag å motionerna 1:107 och

II: 170,

15. till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare

vid folkskolor för budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag

av 129,400,000 kronor;

B. att ovannämnda motioner 1:184 och II: 240, i vad

avser skyldighet för småskollärarinnor att undervisa i

slöjd mer än två timmar utöver minimitjänstgöringstiden,

1:183, 11:108, 1:96 och 11:103 samt 1:97 och II: 113 må

anses besvarade med vad utskottet ovan anfort.»;

3) av herr Magnusson i Kalmar i fråga om viss del av utskottets

motivering på sid. 34.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. G sami.

Nr 117.

5

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1940:216 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående vissa anslag till folkskoleväsendet m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten