Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utökning av arbetstiden för befattningshavare i statens tjänst.

1940-05-21 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1940:168, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utökning av arbetstiden för befattningshavare i statens tjänst.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 168.

1

Ir 168.

Ankom till riksdagens kansli[den 21 maj 1940 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utökning av arbetstiden

för befattningshavare i statens tjänst.

(3:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena, nr 110, inom första kammaren

av herr J. Friggeråker och den andra, nr 168, inom andra kammaren

av herr J. Onsjö m. fl., har hemställts, att riksdagen må i skrivelse till Kungl.

Majit anhålla om ändring i gällande instruktion, arbetsordningar m. m., så

att arbetstiden för befattningshavare i statens tjänst ökas från 42 timmar

till 48 timmar per vecka samt under s. k. sommartid från 33 timmar till 39

timmar för vecka.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för detta yrkande, får utskottet

hänvisa till motionen I: 110.

över motionerna har, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,

allmänna lönenämnden den 29 mars 1940 avgivit utlåtande, vilket i

tryck bifogas.

Av allmänna lönenämndens utlåtande framgår, att en generell utökning

av arbetstiden för statens tjänstemän till 48 timmar per vecka skulle erhålla

en jämförelsevis begränsad räckvidd. Dels hava nämligen genom

särskilda kungörelser för stora delar av statsförvaltningen meddelats föreskrifter

örn längre daglig arbetstid än 7 timmar, dels förekommer i övrigt

en faktisk övertidstjänstgöring utan särskild ersättning i betydande omfattning.

I allmänhet inrymma ämbetsverkens instruktioner även befogenhet

för vederbörande verk eller närmaste förman att, då göromålens gång det

kräver, påkalla nödig utsträckning av arbetstiden. Såvitt utskottet kunnat

finna, lägga gällande avlöningsreglementen för civilförvaltningen icke heller

hinder i vägen för Kungl. Majit att, därest Kungl. Majit med hänsyn

till omständigheterna så skulle anse nödvändigt, för längre eller kortare

perioder meddela föreskrifter om utökning av den dagliga tjänstgöringstiden.

Under sådana förhållanden är utskottet för sin del icke benäget att

i anledning av ifrågavarande motioner påkalla en generell utvidgning av

arbetstiden för statens tjänstemän till 48 timmar per vecka.

Enligt utskottets mening torde emellertid möjligheter föreligga att inom

ramen för den nu tillämpade 7-timmarsdagen uppnå ett effektivare utnyttjande

av arbetstiden än för närvarande vanligen är fallet, varigenom rno
lliliang

till riksdagens protokoll 19i0. G sami. Nr 168—169. 1

Utslcotlet.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 168.

tionernas syfte skulle i viss mån kulina tillgodoses. I sådant hänseende

synes utskottet förtjäna övervägas, huruvida icke en mera enhetlig och rationell

uppdelning av den dagliga arbetstiden skulle kunna åvägabringas

genom införande i möjligaste mån av en för tjänstemännen gemensam,

lämpligt förlagd måltidsrast, som icke torde böra understiga en timme. Vidare

vill utskottet rikta uppmärksamheten på den förkortning av arbetstiden,

som enligt gällande instruktioner för flertalet ämbetsverk må äga rum

under sommaren för en tid av högst tre månader. Genom att begränsa utnyttjandet

av denna s. k. sommartid förslagsvis till högst två månader för

år eller på annat sätt torde en icke obetydlig besparing i arbetskraft och

utgifter stå att vinna. Måhända kunna även andra åtgärder i förevarande

syfte komma i fråga. Då utskottet finner det vara av vikt, att nu berörda

spörsmål snarast göras till föremål för närmare prövning, vill utskottet förorda,

att riksdagen hos Kungl. Majit hemställer om skyndsamt övervägande

av frågan om ett effektivare utnyttjande av arbetstiden för statens tjänstemän

samt om vidtagande av de åtgärder, som därav kunna föranledas.

Under åberopande härav hemställer utskottet,

att riksdagen i anledning av motionerna I: 110 och II: 168

må i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit

ville med beaktande av vad här ovan anförts skyndsamt

överväga, huruvida och i vad mån ett effektivare utnyttjande

av arbetstiden för befattningshavare i statens tjänst

må kunna äga rum, samt vidtaga de åtgärder, som därav

kunna föranledas.

Stockholm den 21 maj 1940.

På statsutskottets vägnar:

PER GUSTAFSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Gustafsson i Benestad, Nilsson i Malmö, Johansson

i Fredrikslund, Oscar Olsson, Asplund, Pauli Heiding, Carlström, Larsson i Varberg,

Magnusson i Kalmar, Bäckström och Ekströmer; samt

från andra kammaren: herrar Jansson i Falun, Törnkvist, Svensson, Eriksson i

Stockholm, Danielsson, Persson i Falla, Andersson i Prästbol, Isacsson, Persson i Tidaholm,

Andersson i Södergård, Viklund och Eriksson i Frägsta.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 168.

3

Bilaga.

ALLMÄNNA LÖNENÄMNDEN.

Till riksdagens statsutskott.

Genom Kungl. Maj:ts remiss den 23 februari 1940 har allmänna lönenämnden

anbefallts att avgiva och till riksdagens statsutskott överlämna yttrande

över två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herr J. Friggeråker (I: 110) och den andra inom andra kammaren av herr

J. Onsjö m. fl. (II: 168), angående utökning av den stadgade arbetstiden för

befattningshavare i statens tjänst. I anledning härav får lönenämnden anföra

följande. ......

I de föreliggande motionerna har hemställts, att riksdagen matte i skrivelse

till Kungl Majit hemställa om ändring i gällande instruktion, arbetsordningar

m. m., så att arbetstiden för befattningshavare i statens tjänst ökas

från 42 timmar till 48 timmar per vecka samt under s. k. sommartid från 33

timmar till 39 timmar för vecka. Av motiveringen framgår, att den ifrågasatta

åtgärden av motionärerna ansetts påkallad av rådande krisförhållan
Allmänna

lönenämnden vill i anledning av det sålunda framförda förslaget

framhålla, att frågan om arbetstidens längd nära sammanhänger med frågan

om lönesättningen. I sådant hänseende må erinras, att berörda spörsmål var

föremål för statsmakternas prövning i samband med genomförandet av 1921

års lönereglering för allmänna civilförvaltningen. 1902 års löneregleringskommitté

anförde i sitt den 3 november 1920 avgivna betänkande med utredning

och förslag beträffande ny definitiv lönereglering för befattningshavare

vid statsdepartement och centrala ämbetsverk (sid. 9—10), att då

kommittén sökt ej endast att till grundval för den föreliggande revisionen

lägga kommunikationsverkens lönesystem utan även att i avlöningshänseende

i möjligaste mån jämställa befattningshavare vid de verk, som kommittén

i betänkandet behandlade, med motsvarande tjänstemän vid kommunikationsverken,

kommittén väl uppmärksammat den olikhet i avseende å

den dagliga arbetstidens längd, som då rådde mellan kommunikationsverkens

styrelser och den centrala förvaltningen i övrigt. För statsdepartementen

och de centrala ämbetsverken — med undantag för kommunikationsverkens

styrelser — gällde då, att arbetstiden å tjänsterummet i regel skulle

utgöra minst sex timmar varje söckendag; för personalen vid kommunikationsverkens

styrelser vore denna arbetstid fastställd till i regel minst sju

effektiva timmar (fulla arbetstimmar) varje söckendag. I direktiven för

kommitténs arbete hade till skärskådande anbefallts det spörsmålet, huruvida

denna olikhet skulle bibehållas eller utjämnas samt, i förra fallet, föranleda

olikhet jämväl i avseende å avlöningarna. Enligt kommitténs mening

syntes inga bärande skäl kunna anföras för ett bibehållande av denna

olikhet. Tvärtom syntes med fullt fog av all personal vid centralförvalt

ningen kunna avfordras en tjänstgöringstid motsvarande den vid kommunikationsverkens

styrelser bestämda.

Det vid 1921 års riksdag av Kungl. Majit framlagda förslaget till lönereglering

för ifrågavarande förvaltningsområden innebar, att de för kommuni
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 16S.

kationsverken tillämpade löneprinciperna skulle utsträckas även till de berörda

förvaltningsgrenarna i överensstämmelse med löneregleringskommitténs

förslag. Därvid framhölls emellertid uttryckligen, att en förutsättning

för en likställighet vore, att den olikhet, som rådde i avseende å den dagliga

arbetstidens längd mellan kommunikationsverkens styrelser och den centrala

förvaltningen i övrigt, bortfölle. De uttalanden i berörda hänseende, som vid

förslagets framläggande gjordes av föredragande departementschefen, föranledde

icke någon erinran från riksdagens sida.

I de löneregleringsförslag, som sedermera utarbetats av 1928 och 1936 års

lönekommittéer, har frågan om arbetstidens längd icke varit föremål för

några uttalanden. De av nämnda kommittéer föreslagna löneplanerna hade

sålunda uppgjorts med utgångspunkt från ett bibehållande av hittillsvarande

bestämmelser i fråga om den dagliga arbetstidens längd.

Vad angår innehållet i nuvarande arbetstidsbestämmelser för statens

tjänstemän, må till en början erinras, att i 3 § 1 mom. civila avlöningsreglementet

stadgas, att tjänsteman är underkastad de tjänstgöringsföreskrifter,

som meddelas i instruktion, arbetsordning eller annan dylik författning. Vid

de centrala ämbetsverken bruka stadganden om arbetstiden intagas i verkens

instruktioner eller arbetsordningar, varvid under senare tid plägat föreskrivas,

att för ordinarie befattningshavare skall arbetstiden å tjänsterummet utgöra

42 timmar i veckan eller, där vecka innehåller mindre än sex arbetsdagar,

ett i förhållande till antalet arbetsdagar minskat antal timmar, skolande

i arbetstiden icke inräknas måltidsrast. Om och i den mån omständigheterna

det tillåta, må för högst tre månader under tiden juni—september

medgivas, att arbetstiden inskränkes med högst 9 timmar i veckan, varvid

arbetstiden å lördagar må begränsas till 3 V2 timmar. Beträffande de stora

grupperna av befattningshavare inom lägre lönegrader vid kommunikationsverken

samt vid tullverkets lokalförvaltning har arbetstiden reglerats genom

särskilda av Kungl. Maj:t utfärdade arbetstidskungörelser, vilka komplette

rats genom av vederbörande verk utfärdade tillämpningsföreskrifter. I arbetstidskungörelserna

för viss personal vid postverket, statens järnvägar oell

tullverket har bland annat föreskrivits, att för kalendermånad räknat i regel

icke må förekomma längre tjänstgöringstid än som motsvarar 208 timmar

för 30 dagar. I motsvarande kungörelser för viss personal vid telegrafverket

och statens vattenfallsverk stadgas, att tjänstgöringstiden i regel icke må

överstiga 48 timmar för vecka. I detta sammanhang må jämväl erinras ali

för lärarpersonal gälla särskilda i vederbörande stadgor meddelade föreskrifter

rörande tjänstgöringsskyldighetens omfattning.

Vid bedömandet av motionärernas förslag synes lönenämnden böra uppmärksammas,

att tjänstgöring utan särskild ersättning utöver stadgad arbetstid

även under normala förhållanden förekommer i ej ringa utsträckning

inom statsförvaltningen. Sagda förhållanden har under rådande krisläge

blivit ännu mera vanligt till följd av dels ökade arbetsuppgifter och dels

vidtagna besparingsåtgärder. Sålunda har Kungl. Majit genom cirkulär

1940: 37 anbefallt statsmyndigheterna att icke i annat fall, än då så prövas

oundgängligen erforderligt, meddela förordnande för tjänsteman att såsom

vikarie uppehålla befattning, att i möjligaste mån begränsa nyanställning av

icke-ordinarie personal och anlitande av tillfällig arbetskraft ävensom sådan

tjänstgöring utöver fastställd arbetstid, för vilken övertidsersättning må utgå,

samt att tillse att stadgad arbetstid i full utsträckning utnyttjas.

Det må ytterligare påpekas, att ett genomförande av motionärernas förslag

örn en utökning av arbetstiden för statstjänstemännen — även bortsett från

den faktiska övertidstjänstgöring, som utan ersätting fullgöres i betydande

utsträckning — skulle erhålla en jämförelsevis begränsad räckvidd. Såsom

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 168.

5

av den ovan lämnade redogörelsen framgår, lia beträffande stora delar av

statsförvaltningen i de särskilda arbetstidskungörelserna meddelats föreskrifter

om längre arbetstid än 7 timmar. Sålunda skulle exempelvis för statens

järnvägars vidkommande den av motionärerna föreslagna utökningen allenast

komma att beröra omkring 1,000 tjänstemän av den till inemot 30,000

befattningshavare uppgående personalen, varvid emellertid är att märka, att

en stor del av berörda 1,000 tjänstemän redan för närvarande i verkligheten

utan ersättning fullgör arbete utöver de stadgade sju timmarna.

En omständighet, som i förevarande sammanhang enligt lönenämndens

mening förtjänar beaktande, är att arbetsintensiteten även för statstjänstemännens

vidkommande under senare år ökats. Sagda förhållande sammanhänger

i viss mån med den allmänna stegringen av ämbetsverkens arbetsuppgifter.

I detta sammanhang torde böra påpekas, att för kontorsarbete i allmänhet

arbetstiden knappast torde sträcka sig över 7 timmar.

Lönenämnden är för övrigt för sin del tveksam, huruvida den av motionärerna

föreslagna arbetstidsökningen skulle medföra någon mera avsevärd

vinst för statsverket. Särskilt för personal med jämförelsevis enahanda och

rutinmässigt arbete skulle en ökning av arbetstiden bliva särskilt påfrestande,

och det torde kunna antagas, att det arbete, som skulle fullgöras under

en dylik extra timme, knappast skulle vara av samma kvalitet som arbetet

under de övriga timmarna under dagen.

Den mest vägande invändningen mot motionärernas förslag anser lönenämnden

ligga däri, att en utökning av arbetstiden icke bör prövas annat än

i samband med genomförandet av en lönereglering, såvida icke fråga är örn

inträdande av sådana särskilda förhållanden, som sammanhänga med krig

eller krigsfara. Såsom ovan påpekats, skedde den senast vidtagna ökningen

av arbetstiden vid genomförandet av 1921 års lönereglering, medan några

uttalanden i berörda hänseende icke gjordes vid den senaste löneregleringen.

Det torde härvid böra beaktas, att det förslag till ny löneplan, som 1936 års

lönekommitté framlade under beteckningen löneplan A och vilket förslag

godkändes av statsmakterna, utgjorde resultatet av förhandlingar mellan

kommittén och utsedda representanter för vederbörande personalorganisationer,

varvid man genom sammanjämkning av olika inom kommittén och

bland personalrepresentanterna framförda meningar i fråga om löneförbättringens

storlek i olika lönelägen lyckades uppnå enighet inom kommittén

kring den avvägning av lönebeloppen, som innefattades i löneplaneförslaget,

samtidigt som personalorganisationernas representanter förklarade sig kunna

godtaga förslaget (1936 års lönekommittés betänkande med förslag till civilt

avlöningsreglemente, sid. 57). Då vid de ovannämnda förhandlingarna

icke varit fråga örn några förändringar med avseende å arbetstidens längd

och gällande löneplan sålunda tillkommit under förutsättning av ett bibehållande

av hittillsvarande arbetstidsbestämmelser, synas lönenämnden några

förändringar i förevarande hänseende icke skäligen böra för närvarande vidtagas.

Stockholm den 29 mars 1940.

ERIK STRIDSBERG.

I Bernt Nilsson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1940:293 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motion^'' om utökning av arbetstiden för befattningshavare i statens tjänst. s. 1 i texten