Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående slopande av markegångssättningen.

1940-05-21 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1940:169, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående slopande av markegångssättningen.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 169.

Utskottet.

Nr 169.

Ankom till riksdagens kansli den 21 maj 1940 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående slopande av

markegångssättningen.

(3:e avd.)

I två i huvudsak likalydande motioner väckta, den ena, nr 93, inom första

kammaren av herr V. Andersson m. fl. och den andra, nr 120, inom andra

kammaren av herr A. Pettersson i Dahl m. fl., har yrkats, att riksdagen måtte

hemställa, att Kungl. Majit låter utreda och för riksdagen snarast förelägga

förslag till slopandet, eventuellt en förenkling av markegångssättningen.

Markegång är det värde i penningar som årligen offentligen åsättes en del

varor och tjänstbarheter i enlighet med förordningen den 2 juni 1911 angående

grunderna och sättet för markegångsprisens bestämmande.

I motiveringen till förenämnda yrkande, som återfinnes i motionen II: 120,

framhålles bland annat, att markegångssättningen i vår tid vore av ingen

eller ringa praktisk betydelse, samtidigt som upprättandet av markegångstaxorna

åsamkade det allmänna dryga kostnader. Sålunda skulle för visst

av länsstyrelserna bestämt antal kommuner inom varje fögderi utses sockenombud,

som jämte ett lika antal av länsstyrelserna utsedda personer skulle

på häradsskrivarens kallelse sammanträda i slutet av mars månad för att i

egenskap av markegångsnämnd upprätta priskuranter, dels för oktober—december

månader föregående år, dels ock för januari—mars under löpande

år. Om man antoge, att av landets 2,300 kommuner en sjättedel varje år

valde sockenombud, vartill bomme de av länsstyrelserna utsedda personerna,

kunde man beräkna, att minst 800 personer varje år måste resa till olika

sammanträdesorter för fastställande av markegångstaxorna.

Utskottet vill till en början erinra därom, att frågan örn revision av markegångssättningen

tidigare vid flera tillfällen varit föremål för riksdagens

prövning samt att senast 1935 års riksdag, i anledning av väckt motion, i

skrivelse (nr 270) hos Kungl. Maj:t anhållit, att Kungl. Majit ville i samband

med prövning av grunder och förfaringssätt för dyrortsgrupperingsarbetet

till övervägande upptaga jämväl frågan om revision av gällande markegångsbestämmelser.

Någon åtgärd härutinnan synes emellertid icke hava

vidtagits.

I anledning av nu förevarande motioner vill utskottet framhålla, att åtskilliga

poster i markegångstaxorna hänföra sig till alltjämt utgående frälse
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 169.

7

räntor. Emellertid komma jämlikt av statsmakterna fattade beslut frälseräntorna

att helt upphöra från och med utgången av år 1941. Därefter

synes lämpligen en revidering av ifrågavarande taxor böra komma till stånd.

Enligt vad utskottet under hand inhämtat ämnar ock kammarkollegiet, som

jämlikt sin instruktion har att taga befattning med hithörande spörsmål,

efter nämnda tidpunkt ur markegångstaxorna utmönstra samtliga till frälseräntorna

hänförliga poster.

Taxorna skulle därefter huvudsakligen komma alt avse spannmål och

smör. En årlig prissättning å dessa varuslag erfordras fortfarande, enär

flertalet arrenden å domänverkets och ecklesiastika jordar delvis bestämts

och alltjämt bestämmas efter priserna å nämnda varuslag. Ett fullständigt

slopande av markegångssättningen torde därför icke vara lämpligt. Utskottet

utgår emellertid från att i samband med ovan berörda revision av markegångstaxorna

till prövning upptages jämväl frågan, i vad mån en förenkling

av förfarandet vid markegångssättningen kan äga rum, och att, så

snart ske kan, för riksdagen framlägges det förslag, vartill prövningen må

kunna föranleda.

Under hänvisning till del anförda hemställer utskottet,

att riksdagen i anledning av motionerna 1:93 och 11:120

må i skrivelse till Kungl. Maj:t meddela ovan anförda synpunkter

beträffande revideringen av markegångssättningen.

Stockholm den 21 maj 1940.

På statsutskottets vägnar:

PER GUSTAFSSON.

Närvarande: Se under utlåtandet nr 168.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1940:287 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis proposition angående efterskänkande i vissa fall av kronans rätt till danaarv. s. 2 i texten