Utlåtande i anledning av väckta motioner angående slopande av markegångssättningen.
1940-05-21 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1940:169, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående slopande av markegångssättningen.
Dokumentets text
6
Statsutskottets utlåtande Nr 169.
Utskottet.
Nr 169.
Ankom till riksdagens kansli den 21 maj 1940 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående slopande av
markegångssättningen.
(3:e avd.)
I två i huvudsak likalydande motioner väckta, den ena, nr 93, inom första
kammaren av herr V. Andersson m. fl. och den andra, nr 120, inom andra
kammaren av herr A. Pettersson i Dahl m. fl., har yrkats, att riksdagen måtte
hemställa, att Kungl. Majit låter utreda och för riksdagen snarast förelägga
förslag till slopandet, eventuellt en förenkling av markegångssättningen.
Markegång är det värde i penningar som årligen offentligen åsättes en del
varor och tjänstbarheter i enlighet med förordningen den 2 juni 1911 angående
grunderna och sättet för markegångsprisens bestämmande.
I motiveringen till förenämnda yrkande, som återfinnes i motionen II: 120,
framhålles bland annat, att markegångssättningen i vår tid vore av ingen
eller ringa praktisk betydelse, samtidigt som upprättandet av markegångstaxorna
åsamkade det allmänna dryga kostnader. Sålunda skulle för visst
av länsstyrelserna bestämt antal kommuner inom varje fögderi utses sockenombud,
som jämte ett lika antal av länsstyrelserna utsedda personer skulle
på häradsskrivarens kallelse sammanträda i slutet av mars månad för att i
egenskap av markegångsnämnd upprätta priskuranter, dels för oktober—december
månader föregående år, dels ock för januari—mars under löpande
år. Om man antoge, att av landets 2,300 kommuner en sjättedel varje år
valde sockenombud, vartill bomme de av länsstyrelserna utsedda personerna,
kunde man beräkna, att minst 800 personer varje år måste resa till olika
sammanträdesorter för fastställande av markegångstaxorna.
Utskottet vill till en början erinra därom, att frågan örn revision av markegångssättningen
tidigare vid flera tillfällen varit föremål för riksdagens
prövning samt att senast 1935 års riksdag, i anledning av väckt motion, i
skrivelse (nr 270) hos Kungl. Maj:t anhållit, att Kungl. Majit ville i samband
med prövning av grunder och förfaringssätt för dyrortsgrupperingsarbetet
till övervägande upptaga jämväl frågan om revision av gällande markegångsbestämmelser.
Någon åtgärd härutinnan synes emellertid icke hava
vidtagits.
I anledning av nu förevarande motioner vill utskottet framhålla, att åtskilliga
poster i markegångstaxorna hänföra sig till alltjämt utgående frälse
-
Statsutskottets utlåtande Nr 169.
7
räntor. Emellertid komma jämlikt av statsmakterna fattade beslut frälseräntorna
att helt upphöra från och med utgången av år 1941. Därefter
synes lämpligen en revidering av ifrågavarande taxor böra komma till stånd.
Enligt vad utskottet under hand inhämtat ämnar ock kammarkollegiet, som
jämlikt sin instruktion har att taga befattning med hithörande spörsmål,
efter nämnda tidpunkt ur markegångstaxorna utmönstra samtliga till frälseräntorna
hänförliga poster.
Taxorna skulle därefter huvudsakligen komma alt avse spannmål och
smör. En årlig prissättning å dessa varuslag erfordras fortfarande, enär
flertalet arrenden å domänverkets och ecklesiastika jordar delvis bestämts
och alltjämt bestämmas efter priserna å nämnda varuslag. Ett fullständigt
slopande av markegångssättningen torde därför icke vara lämpligt. Utskottet
utgår emellertid från att i samband med ovan berörda revision av markegångstaxorna
till prövning upptages jämväl frågan, i vad mån en förenkling
av förfarandet vid markegångssättningen kan äga rum, och att, så
snart ske kan, för riksdagen framlägges det förslag, vartill prövningen må
kunna föranleda.
Under hänvisning till del anförda hemställer utskottet,
att riksdagen i anledning av motionerna 1:93 och 11:120
må i skrivelse till Kungl. Maj:t meddela ovan anförda synpunkter
beträffande revideringen av markegångssättningen.
Stockholm den 21 maj 1940.
På statsutskottets vägnar:
PER GUSTAFSSON.
Närvarande: Se under utlåtandet nr 168.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1940:287 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis proposition angående efterskänkande i vissa fall av kronans rätt till danaarv. s. 2 i texten