Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag till bidrag till skattetgngda kommuner m. m.

1940-06-07 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1940:221, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag till bidrag till skattetgngda kommuner m. m.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 221.

3

Nr 221.

Ankom till riksdagens kansli den 7 juni 1940 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen

gjorda framställning om anslag till bidrag till skattetgngda

kommuner m. m.

(3:e avd.)

I propositionen (nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov för budgetåret

1940/41 har Kungl. Maj:t under sjunde huvudtiteln (punkten 47, sid.

60—62 av det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet över finansärenden

den 4 januari 1940) föreslagit riksdagen att dels till Bidrag till skattetyngda

kommuner för budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag av

15,000,000 kronor, dels ock bemyndiga Kungl. Majit att under år 1940 av anslaget

använda ett belopp av högst 500,000 kronor för beredande av understöd

åt synnerligt skattetyngda kommuner med avvikelse från de i förordningen

den 16 december 1927 (nr 462) stadgade grunderna beträffande dylikt

understöd.

Ifrågavarande understöd hava hittills utanordnats från en under statskontorets

förvaltning stående fond, »skatteutjämningsmedlens fond». Medel till

understödens bestridande hava beretts genom anlitande av vissa särskilda för

ändamålet avsedda intäkter. Till skatteutjämningen hava sålunda, jämlikt

71 § kommunalskattelagen, använts dels skatt, som utgjorts för gemensamt

kommunalt ändamål, dels ock hälften av den särskilda skatt å vissa lotterivinster,

som utgått jämlikt förordningen den 28 september 1928 (nr 376).

Huvuddelen av ifrågavarande medel har emellertid anskaffats genom anlitande

av utjämningsskatten.

I samband med den vid 1938 års riksdag beslutade omläggningen av den

direkta statsbeskattningen m. m. har förordningen om utjämningsskatt upphävts

från och med 1938 års utgång. Vidare har enligt beslut av 1939 års

lagtima riksdag användning av lotterimedel för skatteutjämningsändamål

upphört från och med den 1 juli 1939. Såsom vid skatteomläggningen förutsatts,

skola utgifterna för skatteutjämningen från och med budgetåret

1940/41 bestridas från anslag å driftbudgeten. Den behållning som redovisas

å fonden vid utgången av innevarande budgetår skall tillföras budgetutjämningsfonden.

Av de tidigare till skatteutjämningsmedlens fond inflytande medlen återstår

numera för här avsedda understöd endast skatt, som jämlikt 71 § kommunalskattelagen

utgöres för gemensamt kommunalt ändamål. Intäkterna

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 221.

av denna skatt torde från och med nästa budgetår böra redovisas såsom särskilda

uppbördsmedel å det anslag, som enligt vad nyss nämnts erfordras för

bestridande av utgifterna för skatteutjämningen.

Beträffande medelsbehovet för 1940 års utdelning av bidrag till skattetyngda

kommuner bar inom finansdepartementet verkställts särskild utredning

med ledning av uppgifter, som införskaffats från länsstyrelserna. Enligt

den beräkning, som därvid framkommit, skulle vid en understödstilldelning

under år 1940 efter i huvudsak de grunder, som under senare år tilllämpats,

medelsbehovet kunna komma att uppgå till ett belopp av omkring

15 miljoner kronor. Vid beräkningen har hänsyn tagits till att staten jämväl

under år 1940 bör lämna de hårdast skattetyngda kommunerna särskilda

utjämningsbidrag efter i stort sett samma grunder som föregående år. De

medel, som kunna beräknas inflyta jämlikt 71 § kommunalskattelagen,

väntas icke komma att bliva av den storleksordning, att hänsyn bör tagas

därtill vid bestämmande av anslagsbeloppet, särskilt som utgiftsberäkningen

endast är approximativ.

I förevarande sammanhang må erinras om att riksdagens år 1939 församlade

revisorer i sin berättelse till behandling upptagit vissa spörsmål, som

sammanhänga med de former, under vilka statsunderstöd och statsbidrag

utgå till kommunerna, och den inverkan, dessa bidrag kunna anses hava på

kommunernas ekonomiska förvaltning (Del. I, sid. 159—161).

Efter att hava omnämnt sättet för granskning av ansökningar om understöd

åt skattetyngda kommuner hava revisorerna uttalat följande.

Revisorerna vilja i detta sammanhang erinra örn att de förändringar, som

följt av statens utvidgning av sin understödjande verksamhet och kommunernas

biträde vid ordnandet av nya allmänna uppgifter, i väsentlig grad påverkat

de ekonomiska förhållandena inom kommunerna. I främsta rummet

gäller detta inom det sociala verksamhetsområdet, varvid särskilt arbetslöshetshjälpen

till kommunerna i form av arbeten av olika slag spelat en betydande

roll. Dessutom tillkomma numera de förändringar, som i avseende å

skolväsendet skett och vilka föranlett att staten i utgiftshänseende svarar för

huvudparten av dessa kostnader. De nu verkställda undersökningarna hava

visat, att såväl statistiskt som bokföringsmässigt enhetliga principer saknas

vid redovisningen av utgifter på dessa områden. Revisorerna vilja även

framhålla, att en sådan omständighet som huru uppkomna överskott och

brister vid den kommunala förvaltningen redovisas — i en post eller fördelade

å särskilda specialstater -—- mången gång påverkar de siffror, som ligga

till grund för bedömningen i utjämningshänseende.

Revisorerna vilja ifrågasätta, örn icke en i viss mån standardiserad bokföring

skulle kunna medföra betydande fördelar för kommunerna och samtidigt

möjliggöra en mera tillförlitlig statistik samt underlätta granskningen

av ansökningar örn understöd åt skattetyngda kommuner. För kommunernas

del bör en enhetlig bokföring medföra en effektivare kontroll av bokföringen

och för övrigt även underlätta denna. Uppenbart är att härigenom

jämväl förutsättningar skapas för ett riktigt ifyllande av de formulär, som

ligga till grund för finansstatistiken. För granskningen av ansökningar örn

bidrag och deras ensartade bedömande synes en sådan enhetlig bokföring

kunna bliva av särskilt stort värde.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 221.

5

Av praktiska och naturliga skäl bör en standardisering av bokföringen

dock icke drivas för långt. Kommunerna skilja sig högst väsentligt från varandra

ej blott ifråga om antalet invånare och ytvidd utan även beträffande

förvaltningsorganisation och allmän karaktär. En liten kommun med tämligen

begränsad kommunal verksamhet har icke behov av samma detaljerade

bokföring som en folkrik kommun med synnerligen differentierade uppgifter.

Det torde emellertid vara möjligt att fastställa ett fåtal enkla formulärtyper

för redovisningen, så avpassade att de lämpa sig för olika kommuner.

Revisorerna äro av den uppfattningen, att en sådan mera enhetlig kommunal

bokföring bör snarast införas icke minst med hänsyn till de alltmera

ökade uppgifter, som åläggas kommunerna eller som de frivilligt åtaga sig.

Även om härigenom granskningsarbetet för beviljande av understöd åt

skattetyngda kommuner säkerligen skulle i hög grad underlättas, kan det

dock ifrågasättas, örn icke ytterligare åtgärder kunna vara erforderliga för

att göra detta granskningsarbete effektivare. Man kan näppeligen begära,

att Kungl. Majit skall kunna centralt bedöma alla de skiftande faktorer, som

måste spela in vid bestämmandet av den kommunala uttaxering, som ligger

till grund för understödens utmätande. Kommuner, som ingiva ansökningar

om understöd, torde ock böra få möjlighet att taga del av huru bedömningen

skett samt eventuellt genom besvär få beräkningarna av understödens storlek

underställda ytterligare prövning. Detta är icke möjligt med nuvarande

former för skatteutjämningsbidragens fördelande men torde kunna vinnas,

om granskningen av ingivna ansökningar skedde exempelvis av en särskild

nämnd, inneslutande personer med erfarenhet i kommunal verksamhet och

ekonomiska angelägenheter överhuvud taget, samt om de understödssökande

kommunerna gåves möjlighet att framföra erinringar mot nämndens beslut.

En annan utväg vore att förlägga granskningen till ett centralt ämbetsverk

t. ex. statskontoret, som vid dessa ärendens behandling skulle kunna äga tillkalla

några personer med nyss angivna kvalifikationer att deltaga i avgörandet.

Såvitt revisorerna kunna finna skulle ett sådant förfaringssätt vara

ägnat att i hög grad underlätta granskningen samt giva en större effektivitet

utan att öka kostnaderna.

Revisorernas nu verkställda undersökningar hava föranlett dem att i sin

berättelse mera allmänt upptaga dessa frågor, som torde böra vinna beaktande,

då det gäller att inom den arbetande kommunalskatteberedningen

söka en lösning av skatteutjämningsspörsmålen.

Kungl. Majits beräkning av medelsbehovet för ifrågavarande ändamål under

nästa budgetår har icke givit utskottet anledning till erinran, liksom

ej heller Kungl. Majits förslag i övrigt.

Vad åter angår de av riksdagens revisorer berörda spörsmålen, vilka

främst avse alt bereda möjligheter för en effektivare granskning av hithörande

ärenden, vill utskottet, som utgår från att revisorerna även fortsättningsvis

uppmärksamma de med skatteutjämningen sammanhängande förhållandena,

framhålla, att vissa förändringar beträffande formerna för prövning

av här avsedda understödsfrågor synas önskvärda och snarast möjligt

böra genomföras. Huruvida detta bör ske genom anknytning till något centralt

ämbetsverk eller lill en fristående nämnd av sakkunniga anser utskottet

vara en fråga, lill vilken ställning icke nu bör tågås. Utskottet har erfarit,

att den arbetande kommunalskatteberedningen lill behandling upptagit

även dessa organisationsfrågor och kommer ali ägna dem en ingående pröv
-

UlskoUet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 221.

ning. Vid sådant förhållande finner sig utskottet icke nu behöva påkalla

vidtagande av några särskilda åtgärder på detta område från riksdagens sida.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen må

a) till Bidrag till skattetgngda kommuner för budgetåret

1940/41 under sjunde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 15,000,000 kronor,

b) bemyndiga Kungl. Majit att under år 1940 av anslaget

använda ett belopp av högst 500,000 kronor för beredande

av understöd åt synnerligt skattetyngda kommuner med avvikelse

från de i förordningen den 16 december 1927 (nr

462) stadgade grunderna beträffande dylikt understöd.

Stockholm den 7 juni 1940.

På statsutskottets vägnar:

PER GUSTAFSSON.

Närvarande: Se under utlåtandet nr 220.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1940:429 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts i statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag till bidrag till skattetyngda kommuner m. m. s. 1 i texten