Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa av krisläget föranledda lönespörsmål jämte i ämnet väckta motioner.
1940-06-13 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1940:250, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa av krisläget föranledda lönespörsmål jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 250.
Nr 250.
Ankom till riksdagens kansli den 13 juni 1940 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa
av krisläget föranledda lönespörsmål jämte i ämnet
väckta motioner.
(2:a och 3:e avd.)
I propositionen nr 294 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden den 24 maj
1940, föreslagit riksdagen att bemyndiga Kungl. Majit att meddela bestämmelser
i de hänseenden, som av föredragande departementschefen i statsrådsprotokollet
angivits.
I samband med Kungl. Majits ifrågavarande förslag har utskottet till behandling
förehaft tre i anledning av detsamma väckta motioner, nämligen
inom
första kammaren
nr 232 av herr N. Herlitz och
nr 239 av herr D. Norman samt
inom andra kammaren
nr 299 av herr L. V. Lindén m. fl.
Vad motionärerna hemställt återgives nedan efter redogörelsen för Kungl.
Majits förslag.
Inom finansdepartementet har verkställts utredning beträffande vissa lönespörsmål,
som sammanhänga med krisläget. Resultatet av utredningen har
sammanfattats i en promemoria, i vilken inledningsvis erinras örn bland
annat, att krisläget och de omfattande militära inkallelserna i flera hänseenden
medfört rubbningar inom den civila förvaltningsorganisationen och
att de särskilda löneproblem, som till följd härav uppkommit, behandlats
i olika framställningar såväl till fjolårets urtima riksdag som till den nu
sittande lagtima riksdagen. Emellertid återstode vissa ytterligare problem
att lösa, avseende frågor örn semester, örn ändrad tjänstgöringsort för vissa
befattningshavare m. m. samt om förening av civil lön under semester eller
ferier med militär avlöning.
Vidare framhålles, att de särskilda lönebestämmelser, som hittills meddelats,
bygga på den förutsättningen, att förvaltningsapparaten i stort sett
bchålles i sin hittillsvarande omfattning. Man måste emellertid räkna med,
Bihang till riksdagens protokoll 1940. 6 sami. Nr 250.
1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 250.
att en betydande reduktion av den civila förvaltningsapparaten kunde behöva
vidtagas ned till vad som vore oundgängligen nödvändigt för samhällslivets
fortgång. En sådan krisadministralion föranledde, att åtskilliga
befattningshavare bleve övertaliga. Härigenom uppkomme särskilda löneproblem.
Genomförandet av en krisadministration nödvändiggjorde jämväl
en omprövning av vissa andra lönespörsmål.
I promemorian upptagas först till behandling de lönefrågor, som böra
lösas oavsett genomförandet av en krisadministration. Därefter behandlas
de spörsmål, som direkt sammanhänga med genomförandet av en sådan
administration.
Vissa lönefrågor, som icke direkt sammanhänga med genomförandet
av en krisadministration.
Semester. Enligt civila och militära avlöningsreglementena och icke-ordinariereglementena
skall semester beräknas för kalenderår. Har på grund
av tjänstgöringsförhållandena full semester icke kunnat beredas tjänsteman
före kalenderårets utgång, skall dock tjänstemannen äga utfå felande antal
semesterdagar under första kvartalet nästpåföljande år. Denna regel gäller
icke tjänstemän, vilka i stället för semester åtnjuta ferier, varjämte rätten
att utfå felande antal semesterdagar gjorts mera vidsträckt beträffande befattningshavare,
vilka äro stationerade å kallort, samt vissa andra grupper
tjänstemän.
I propositionen framhålles, att enligt vad som framgår av framställningar
till Kungl. Maj:t från olika myndigheter ha vissa tjänstemän på grund av
de tjänstgöringsförhållanden, som rått sedan krigsutbrottet, icke före den 1
april 1940 kunnat utfå dem för år 1939 tillkommande semester. Ämbetsverken
ha hemställt, att dessa tjänstemän måtte berättigas utbekomma
felande antal semesterdagar under år 1940.
I ärendet har allmänna lönenämnden avgivit utlåtande.
I promemorian anföres i detta avseende följande.
Det synes under rådande tjänstgöringsförhållanden oundvikligt, att personalen
i vissa fall ej kan beredas semester i den omfattning, som angives i vederbörande
avlöningsreglemente. Sådan begränsning i semesterrätten synes
höra till de olägenheter, som tjänstemännen i nuvarande läge måste underkasta
sig. Emellertid synes det rimligt att en tjänsteman, som icke kunnat
utfå hela semestern inom den i vederbörande avlöningsreglemente för semesterns
uttagande bestämda tiden, må, där tjänstens krav icke lägger hinder i
vägen, kunna utfå resterande semesterdagar vid en senare tidpunkt. Givetvis
kan dock en kumulering av semester för olika år tillåtas endast i begränsad
omfattning. Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att härom besluta.
Härtill bör riksdagens bemyndigande inhämtas.
Ändrad tjänstgöringsort för vissa befattningshavare m. m. Beträffande
frågan om avlöningsförhållandena för tjänstemän, vilka vid evakuering eller
andra med rådande tidsläge sammanhängande förhållanden få ändrad tjänst
-
Statsutskottets utlåtande Nr 250. 3
göringsort eller i övrigt ändrade tjänstgöringsförhållanden, framhålles i promemorian
följande:
Enligt de för nyreglerade verk nu gällande avlöningsbestämmelserna är huvudregeln,
att tjänsteman, som i ett särskilt fall ålägges att fullgöra tjänstgöring
på ort utom stationeringsorten, äger bibehålla oavkortade löneförmåner
på sin tjänst, beräknade efter stationeringsortens ortsgrupp, och därutöver
uppbära tjänstgöringstraktamente. Nämnda traktamente, som icke i något fall
får utgå med högre belopp än den för tjänstemannen enligt allmänna resereglementet
bestämda traktamentsersättningen, utgår efter särskilda, i tilläggsbestämmelserna
till civila avlöningsreglementet närmare bestämda grunder.
Anledning torde icke föreligga att — så länge krisadministration icke genomförts
— ifrågasätta någon ändring i de nu angivna grunderna för avlöningsförmånernas
beräknande.
Vad angår personal, som blir övertalig vid förflyttning helt eller delvis av
verk till annan ort, synes denna personal i den utsträckning så befinnes möjligt
böra anbefallas fullgöra tjänstgöring vid andra ämbetsverk, där behov
av arbetskrafter uppkommit på grund av inkallelserna till militär tjänstgöring
eller av annan anledning. Vederbörande tjänsteman torde i fall av nu
nämnt slag böra bibehålla sina avlöningsförmåner oavkortade, men avlöningen
synes böra bestridas från avlöningsanslaget för det verk, där han
fullgör tjänstgöring. Härtill bör riksdagens bemyndigande inhämtas.
Avlöning under tjänstledighet för militär tjänstgöring. I skrivelse till
Kungl. Maj:t den 15 maj 1940, har statens krisrevision hemställt, att Kungl.
Maj :t ville taga under övervägande att utfärda föreskrifter av innebörd, dels
att semester icke må beviljas tjänsteman under tid, då han är inkallad till
militär tjänstgöring, dels ock, beträffande tjänsteman som äger åtnjuta ferier,
att av ferietiden skall såsom tjänstledighet betraktas tid, under vilken
tjänstemannen fullgör militär tjänstgöring på grund av anbefalld
förstärkt försvarsberedskap eller mobilisering (partiell eller allmän), vare
sig särskild tjänstledighet beviljats eller ej.
I promemorian anföres:
Den av krisrevisionen berörda frågan synes böra beaktas. De olägenheter,
som krisrevisionen påpekat, gälla visserligen främst sådana tjänstemän,
som vid militär tjänstgöring uppbära högre avlöning än den, som
tillkommer värnpliktig. Det möter dock svårighet att göra åtskillnad i förevarande
avseende mellan värnpliktiga och andra inkallade tjänstemän. I
anslutning till krisrevisionens förslag torde fördenskull riksdagens medgivande
böra inhämtas till att bestämmelser meddelas av innebörd, att semester
icke må beviljas tjänsteman för tid, varunder han är inkallad till
militär tjänstgöring, samt att tid, varunder feriebcrältigad tjänsteman under
ferier är inkallad till militär tjänstgöring, icke skall betraktas såsom
ferietid utan såsom tid, varunder tjänstledighet för den militära tjänstgöringen
åtnjutes, varav följer att tjänstemannen blir skyldig att vidkännas
mot tjänstledigheten svarande avdrag å lön. Vad sålunda sagts bör äga
tillämpning å såväl statstjänstemän som övriga befattningshavare, örn vilka
här är fråga.
4
Statsutskottets utlåtande Nr 250.
Löneproblem vid genomförande av en krisadministration.
De löneproblem, som uppstå vid genomförande i större eller mindre omfattning
av en krisadministration, avse dels löneförmåner åt personal, som
tjänstgör vid eget eller annat verk å personalens vanliga stationeringsort,
dels löneförmåner åt personal, som tjänstgör å evakueringsort, och dels löneförmåner
åt övertalig personal, som temporärt överförts till s. k. krisindragningsstat.
Härtill kommer frågan om löneförmåner under ledighet för
militär tjänstgöring.
Löneförmåner åt personal tjänstgörande å hittillsvarande stationeringsort.
1 propositionen framhålles, att frågan, i vad mån gällande avlöningsregler äro
formellt orubbliga (indispensibla) och i vilka avseenden statsmakterna äga
befogenhet att gentemot tjänstemännen sätta ur kraft eller förändra och
jämka desamma, har praktisk betydelse närmast för ordinarie tjänstemän.
Beträffande icke-ordinarie befattningshavare får staten anses juridiskt sett
äga full handlingsfrihet.
Vidare lämnas (sid. 7—9) en närmare redogörelse för de dispensibla och
indispensibla bestämmelserna.
I promemorian upptagas till specialbehandling vissa av de
dispensiba lönebestämmelserna, därvid anföres bland annat:
En del ersättningar ha traktamentes natur. Det torde få bero på Kungl.
Maj:ts bedömande, örn och i vad mån rubbningar i traktamentsreglerna bör
ske. Då vissa traktamenten bestämts med riksdagen, bör generellt jämkningsbemyndigande
inhämtas. Vad sålunda sagts gäller jämväl ersättning
till resekostnader m. m.
Vad övertidsersättningen angår, sammanhänger denna fråga i första hand
med spörsmålet örn jämkning i gällande bestämmelser om arbetstidens längd.
Riksdagen har i anledning av väckta motioner berört detta spörsmål. Det
ligger principiellt i Kungl. Majits hand att vidtaga en utsträckning av arbetstiden,
varav också följer en begränsning av ersättningsbestämmelsernas räckvidd.
Vare sig en krisadministration genomföres eller ej, kunna förhållandena
göra en sådan utsträckning påkallad inom gränser, som betingas av arbetsekonomiska
synpunkter. Samtidigt bör emellertid en begränsning av
rätten till övertidsersättning äga rum i besparingssyfte. Härför erfordras
riksdagens medverkan, och dess bemyndigande torde böra utverkas för
Kungl. Majit att utfärda bestämmelser i ämnet. Övervägande skäl synas
tala för att i allmänhet övertidsersättning icke utgår.
Med avseende å bestämmelserna om ersättning för sjukvård, vilka i sin
helhet äro underkastade ändringar genom beslut av Kungl. Majit och riksdagen,
kunna vissa rubbningar bliva påkallade icke blott av besparingsskäl
utan bl. a. emedan verksläkarorganisationen ej kan beräknas ostört fungera
under de förhållanden, som föranleda införandet av en krisadministration.
Redan under nu rådande skärpt försvarsberedskap ha härutinnan och i övrigt
i sjukvårdshänseende inträtt vissa svårigheter. Emellertid torde för tjänstemän,
som kvarbliva i tjänst vare sig å stationeringsorten eller å evakueringsort,
stadgade förmåner vid olycksfall i tjänsten böra utgå oförändrade, i den
Statsutskottets utlåtande Nr 250.
5
mån så är praktiskt möjligt. Hur långt restriktionerna vid andra fall av
sjukdom böra sträcka sig måste delvis bli en praktisk fråga med hänsyn till
möjligheten att anordna fri läkarvård. Av organisatoriska skäl och ur besparingssynpunkt
bör under alla förhållanden rätten till specialistvård beskäras,
ersättning för läkemedel ej utgå där ej fråga är örn olycksfall i tjänsten,
förmåner av bad, massage m. m. upphöra samt ersättning för resor och
sjuktransport minskas eller helt bortfalla. Däremot synes sjukhusvård böra
beredas i huvudsakligen oförändrad omfattning, i den mån sådan kan anordnas.
Riksdagens bemyndigande bör utverkas för Kungl. Majit att i dessa
avseenden utfärda de inskränkande bestämmelser, vilka finnas lämpliga.
De under civila avlöningsreglementets 2 avd. 8 kap. innefattade särskilda
bestämmelserna torde i allmänhet ej böra underkastas rubbning i annan mån
än där sådant påkallas såsom konsekvens av vad som föreslås i övrigt. Med
hänsyn till krisförhållandena torde emellertid de till vissa tjänstemän utgående
representationsbidragen böra upphöra för tjänstemän som nu åtnjuta
dylika bidrag. Riksdagens bemyndigande bör utverkas för Kungl. Majit
att utfärda bestämmelser därom.
Beträffande de indispensibla bestämmelserna framhålles
i promemorian bland annat:
Enligt 2 § 4 mom. civila avlöningsreglementet skall avlöning utbetalas månadsvis
i efterskott, i den mån icke beträffande särskild ersättning utbetalning
i annan ordning är stadgad eller eljest finnes lämpligen böra ske. Härvid
har förutsatts, såsom framgår av andra föreskrifter i avlöningsreglementet,
att utbetalningen skall ske kontant. Av olika skäl, som här icke skola
närmare beröras, kan det under vissa förhållanden bliva angeläget att begränsa
de kontanta löneutbetalningarna. Utredning av denna fråga, som berör
icke blott statstjänstemännen utan löntagarna över huvud, pågår inom
vederbörande departement. Det är likväl ännu icke möjligt att bedöma, huruvida
utredningen kommer att resultera i förslag, som anses böra genomföras.
Om emellertid så sker, kan det förutses, att frågan om begränsning
av de kontanta löneutbetalningarna kan bliva aktuell under sådana förhållanden,
som råda då krisadministration genomförts.
Vad angår reglerna för löneklassplacering och löneklassuppflyttning m. m.
må påpekas, att man givetvis under sådana förhållanden, som råda under tiden
för krisadministration, måste räkna med alt prövningen av dylika frågor
i viss utsträckning uppskjutes. Erinras må, att enligt krigsavlöningsreglementet
uppflyttning till högre löneklass eller tillträde till löneförhöjning må,
där ej dylik åtgärd sker i anledning av befordran, äga rum endast i den mån
Kungl. Majit sådant föreskriver. När sedermera jämlikt dylik föreskrift eller
vederbörliga fredsbestämmelser uppflyttning i högre löneklass eller tillträde
till löneförhöjning äger ruin, skall emellertid enligt sistnämnda reglemente
löntagare gottgöras för den inkomstminskning, som han i följd av uppskovet
med nämnda åtgärd fått vidkännas.
I fråga örn scmesterbestämmelscrna kan hänvisas lill vad i del föregående
anförts vid redogörelsen för de redan nu aktuella löneproblemen.
Enligt Kungl. Majlis cirkulär lill statsmyndigheterna den 4 januari 1940 (nr
37) angående begränsning av vikariatsförordnanden m. lii. må sådant förordnande
icke meddelas i annat fall, än då så prövas oundgängligen nödvändigt.
Vid en genomförd krisadministralion kan förutsättas, att en strikt uppdelning
av göromål mellan olika befattningar ej kan upprätthållas. I följd härav
böra vikariatsförordnanden ej få meddelas av ämbetsverken, neli beträffande
andra vikariat än de, som förenats med rätt lill vikariatslön, böra jämväl Ii
-
6
Statsutskottets utlåtande Nr 2ö0.
digare meddelade förordnanden upphöra att gälla. Därest avsteg oundgängligen
måste ske från de nu angivna principerna, bör det ankomma på Kungl.
Majit att härom besluta.
Såsom redan framhållits bestämmes orternas fördelning å olika dyrortsoch
kullortsklasser av Kungl. Majit. Det synes icke lämpligt att härutinnan
vidtaga jämkning. Ej heller bör ifrågasättas någon rubbning av gällande bestämmelser
angående begravningshjälp.
Vad slutligen angår frågorna om allmänna lönenämndens och statens bostadsnämnds
verksamhet må erinras att särskild sakkunnig tillkallats för att
verkställa utredning rörande de bestämmelser angående förvaltningsdomstolarnas
och förvaltningsmyndigheternas verksamhet, vilka kunna vara erforderliga
vid krig eller krigsfara eller eljest under utomordentliga, av krig föranledda
förhållanden. Enligt direktiven skall vid utredningen upptagas till
övervägande, bland annat, frågan örn överföring, helt eller delvis, av de arbetsuppgifter,
som ankomma på visst förvaltningsorgan, till annan myndighet.
Vid genomförandet av en krisadministration måste hävdvunna arbetsformer
i betydande utsträckning övergivas. Bland annat måste förutsättas,
att remissväsendet väsentligt begränsas. Det kan vid sådant förhållande ifrågasättas,
om icke lönenämndens verksamhet över huvud bör inställas eller i
varje fall begränsas. I fråga örn bostadsnämnden synes kunna uppkomma
behov av en tillfällig decentralisering, helt eller delvis, exempelvis till länsstyrelserna,
av handläggningen av de eljest på bostadsnämnden ankommande
ärendena.
Det framhålles i promemorian, att vad i densamma sålunda anförts i tilllämpliga
delar borde gälla jämväl de övriga tjänstemannagrupper, örn vilka
i promemorian är fråga.
Löneförmåner åt personal tjänstgörande å evakueringsort. Härutinnan
anföres i promemorian följande:
Vid förflyttning av verk eller delar av verk från hittillsvarande stationeringsort
till annan ort uppkomma vissa särskilda lönefrågor beträffande de
tjänstemän, som sättas att tjänstgöra å ort dit förflyttningen skett (evakueringsort).
Dessa frågor avse dels efter vilken ortsgrupp lön skall utgå, dels
rese- och flyttningsersättning till de evakuerade tjänstemännen.
I förstnämnda hänseende synes principen böra vara den, att de evakuerade
tjänstemännen icke ställas sämre i lönehänseende än tjänstemän, som redan
förut äro placerade på evakueringsorten. Goda skäl synas föreligga för att
de förflyttade tjänstemännen för den tid evakueringen varar tilldelas fast placering
på evakueringsorten, som alltså för dem blir ny stationeringsort. Härigenom
komma de evakuerade tjänstemännen automatiskt att erhålla lön
efter den ortsgrupp, som gäller för evakueringsorten, vare sig denna ortsgrupp
är lägre eller högre än den hittillsvarande stationeringsortens ortsgrupp.
Av den föreslagna anordningen följer, att tjänstgöringstraktamente
ej kommer att utgå till evakuerade tjänstemän.
Resa till evakueringsorten torde i regel komma att ordnas genom statens
försorg, varvid någon reseersättning ej bör utgå. Där gemensam evakueringsresa
ej anordnas, bör reseersättning beredas enligt bestämmelser, som meddelas
av Kungl. Majit.
Normalt skall vid förflyttning i anledning av beslut om ändrad stationeringsort
utgå flyttningsersättning. Det ankommer på Kungl. Majit att med
-
Statsutskottets utlåtande Nr 250.
7
dela de särskilda bestämmelser för sådan ersättning, som kunna befinnas påkallade.
Beträffande löneförmåner i övrigt åt evakuerade tjänstemän bör i tillämpliga
delar gälla vad i det föregående ifrågasatts med avseende å personal, som
t jänstgör vid verk å hittillsvarande stationeringsort.
Löneförmåner åt personal å krisindragningsstat. Vad angår löneförmåner
åt personal å krisindragningsstat framhålles i promemorian följande:
De ordinarie nyreglerade tjänstemännen, som överföras till krisindragningsstat,
få frihet att bosätta sig å vilken ort inom riket, de önska. Hinder
synes då icke föreligga att besluta nedsättning av lönen för dem inom ramen
för de belopp, vilka inom vederbörande löneklass upptagas för lägsta ortsgrupp.
Då tjänstemännen i regel icke kunna förutsättas äga möjlighet att
genom flyttning från den dittillsvarande stationeringsorten omedelbart nedbringa
sina levnadskostnader och de dessutom i åtskilliga fall torde kunna
påräkna att inom kort erhålla annat arbete på denna stationeringsort, synas
emellertid billighetsskäl tala för att dem beredes något understöd antingen i
form av flyttningsersättning eller i form av ett lönetillägg för en kortare
övergångstid. Det senare alternativet synes vara det enklaste. Med beaktande
av behovssynpunkter kan ifrågasättas, att tjänstemännen under viss begränsad
tid tillerkännas, utom lön efter A-ort, lönetillägg motsvarande för
familjeförsörjare hälften och för annan tjänsteman fjärdedelen av skillnaden
mellan A-ortslön och lön på den förutvarande stationeringsorten. Utöver
lön efter A-ort jämte därå belöpande rörligt tillägg samt det nu ifrågasatta
lönetillägget under viss tid böra tjänstemän å kristidsindragningsstat,
då de icke fullgöra arbete, ej åtnjuta någon avlöningsförmån. Innehar sådan
befattningshavare tjänstebostad, bör han äga möjlighet att, örn han så
önskar, avträda densamma utan avvaktande av avtalstidens utgång.
Vad sålunda anförts bör tillämpas även i fråga om de icke-ordinarie befattningshavare,
som överföras på krisindragningsstat och vilka åtnjuta lön
enligt nyreglerad löneplan. Beträffande övrig på krisindragningsstat överförd
personal bör Kungl. Majit äga bestämma avlöningsförmånerna, givetvis
med beaktande av de särskilda lönebestämmelser, som gälla för de olika
grupperna.
Det bör även ankomma på Kungl. Majit att närmare bestämma de förutsättningar,
under vilka icke-ordinarie personal må överföras på krisindragningsstat
i stället för att entledigas och huru länge de böra bibehållas å
sådan stat.
Löneförmånerna åt den på krisindragningsstat överförda personalen, som
icke utför annat arbete, böra bestridas av de medel, av vilka löneförmånerna
skolat bestridas, om ej sådan överföring skett. Kostnaderna torde emellertid
böra redovisas särskilt för sig i räkenskaperna.
Såsom i det föregående påpekats, är avsikten, att de befattningshavare,
som överföras på krisindragningsstat, skola tagas i anspråk för andra uppgifter.
Örn de anlitas vid civilt statligt verk, böra de få åtnjuta samma avlöningsförmåner
som tillkommo deni före överflyttningen på krisindragningsstat.
Kostnaderna böra bestridas av anslagsmedlen för det verk, vid
vilket tjänstgöringen fullgöres.
Avlöningsförmåner till tjänsteman, som tages i anspråk för arbete annorstädes
än vid civilt verk, böra bestämmas med tillämpning av de enligt
tjänstepliktslagen eller eljest för sådan anställning gällande föreskrifterna.
Understiga emellertid dessa förmåner deni, sorn tillkomma tjänstemannen
8
Statsutskottets utlåtande Nr 250.
såsom överförd på krisindragningsstat, bör vederbörande verk utbetala skillnadsbeloppet.
Givetvis böra tjänstemän, som överförts på krisindragningsstat, vara skyldiga
att, örn behov uppkommer, återtaga utövningen av sin tjänst vid det
egna verket.
Riksdagens bemyndigande för Kungl. Maj:t torde böra inhämtas att i
huvudsak enligt de riktlinjer, som ovan angivits, besluta örn tjänstemäns
överförande på krisindragningsstat.
Löneförmåner vid tjänstledighet för militär tjänstgöring. I förarbetena
till civila avlöningsreglementet har förutsatts, att de i 13 § 2 mom. reglementet
innefattade reglerna om lön under ledighet för militär tjänstgöring ej äga giltighet
under krigstid och ej heller i vissa andra extraordinära fall. Det framhålles
i propositionen, att Kungl. Majit under förhållanden som här avses
därför lärer vara oförhindrad att vidtaga jämkningar i restriktiv riktning av
reglerna för löneavdrag även så vitt angår ordinarie tjänstemän, vilka tillträtt
sin tjänst före reglementets ikraftträdande. Departementschefen erinrar härvid
om de uttalanden innevarande års riksdag i skrivelsen nr 209 gjort i fråga
örn tolkningen av bestämmelserna i sagda författningsrum.
Enligt promemorian bör jämkning i första hand ifrågakomma beträffande
tjänstemän, vilka i egenskap av beställningshavare å reservstat eller i
reserven eller vad därmed är likställt erhålla lön och andra förmåner enligt
krigsavlöningsreglementet såsom officerare, underofficerare eller underbefäl.
I promemorian erinras, att numera den principen skall tillämpas, att
dessa tjänstemän i sin civila avlöning få i förekommande fall bibehålla vad
som erfordras för alt uppbringa den totala inkomsten till vad som motsvarar
lönen i den civila befattningen (den s. k. minimiregeln). Under förhållanden,
som föranleda genomförande av krisadministration, kan emellertid,
framhålles i promemorian, diskuteras om för ifrågavarande tjänstemän bör
ifrågakomma annan ersättning än den, som tillkommer dem enligt krigsavlöningsreglementet.
Även beträffande civil personal, som fullgör värnpliktstjänstgöring,
bör enligt promemorian nedsättning av de civila löneförmånerna
kunna äga rum genom skärpning av avdragsreglerna. Det borde få
ankomma på Kungl. Maj :t att meddela i förevarande hänseende erforderliga
bestämmelser.
Departementschefen.
Departementschefen har för egen del anfört följande:
Vad till en början angår de i första avdelningen av departementspromemorian
berörda lönefrågorna kan jag ansluta mig till de där framförda synpunkterna.
Jag föreslår därför, att Kungl. Majit inhämtar riksdagens bemyndigande
att meddela bestämmelser angående dels dispens från föreskrift
örn tid, inom vilken semester måste uttagas, dels avlöningskostnaders bestridande
i fall, då tjänsteman vid visst verk anbefalles fullgöra tjänstgöring vid
annat verk, dels ock förbud mot att tid, under vilken tjänsteman är inkallad
till militär tjänstgöring, räknas såsom semester- eller ferietid.
Statsutskottets utlåtande Nr 250.
9
I promemorian lia jämväl behandlats vissa lönefrågor, som direkt sammanhänga
med en kraftig beskärning av den icke krisbetonade civila förvaltningsapparaten.
Härvid ha emellertid endast huvudfrågorna berörts
och åtskilliga detaljproblem återstå ännu att lösa. I vad mån och på vad
sätt en sådan krisadministration, som i promemorian avses, bör genomföras,
får bedömas olika allt efter lägets växlingar. Det synes mig angeläget, att
möjlighet beredes Kungl. Majit att meddela de särskilda avlöningsföreskrifter,
som sammanhänga med övergång till krisadministration. Enligt promemorian
bör Kungl. Majit i sådant syfte inhämta riksdagens bemyndigande
att besluta i vissa hänseenden, som eljest ankomma på gemensamt beslut
av Kungl. Majit och riksdagen. Bemyndigandet skulle avse, förutom rätt
att överföra tjänstemän på en särskild temporär krisindragningsstat och
besluta om dessa tjänstemäns avlöningsförmåner, jämväl befogenhet att, om
och i den mån så befinnes lämpligt, föreskriva vissa begränsningar av löneförmånerna
till den personal, som bibehålies i tjänstgöring. Sålunda skulle
Kungl. Majit äga begränsa ersättningar av traktamentsnatur, resekostnadsersättningar,
ersättningar för övertidsarbete samt rätten till sjukvård på
statens bekostnad och till representationsbidrag. Dessutom skulle Kungl.
Majit erhålla befogenhet att meddela bestämmelser angående löneförmåner
vid tjänstledighet för militär tjänstgöring. Jag tillstyrker, att sådant bemyndigande
inhämtas. I samband med prövningen härav blir riksdagen i tillfälle
att framföra sina synpunkter på de övriga frågor, som berörts i promemorian.
Motionerna.
I motionen 1: 232 har framhållits angelägenheten av att statens ingripanden
i statstjänstemännens löneförmåner hålla sig inom ramen för det mellan
staten och vederbörande tjänstemän bestående rättsförhållandet. I sådant
hänseende har i motionen för särskilt beaktande anmärkts följande.
»Sid. 4 i propositionen. Kungl. Majit hemställer om bemyndigande att meddela
''dispens’ från föreskriften om den tid inom vilken semester må uttagas.
Dessa föreskrifter äro emellertid ej ''dispensabla’.
Sid. 10. Vad avlöningsreglementet innehåller om att avlöning skall utbetalas
å viss bestämd tid, måste anses åsyfta kontant betalning. En begränsning
av de kontanta betalningarna kan således icke anses försvarlig.
Sid. 11. Tjänstemännen måste likaledes anses hava ett rättsanspråk på att
prövningen av frågor örn löneklassplacering och löneklassuppflyttning icke
uppskjutes.
Sid. 12. Den ifrågasatta överflyttningen till s. k. krisindragningsstat ger i
flera hänseenden anledning till erinringar, överflyttning till indragningsstat
lärer väl icke böra ifrågakomma i andra fall än då vederbörande icke kan
enligt avlöningsreglementets bestämmelser komma till användning i annan
tjänst (genom förflyttning eller såsom vikarie). Det kan vidare starkt ifrågasättas,
örn de som utsättas för överflyttning till indragningsstat skola anses
skyldiga att vidkännas den lönereduktion som ligger i att de placeras i lägsta
ortsgrupp. Självklart torde väl vara att örn den tjänst, som indragits, ånyo
behöves, dess innehavare icke blott är skyldig utan även berättigad att återtaga
den.»
Bihang till riksdagens protokoll 1940. 0 sami. Nr 250.
■2
10
Statsutskottets utlåtande Nr 250.
I de likalydande motionerna 1:239 och 11:299 har hemställts, att riksdagen
måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 294, i vad den avser förbud
mot att tid, under vilken stats- och kommunanställd lärare är inkallad till
militär tjänstgöring, räknas såsom ferietid.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för sistnämnda yrkande, hänvisas
till motionen 1:239.
Utskottets yttrande.
Vad först angår de i departementspromemorian behandlade frågor,
som icke direkt sammanhänga med genomförandet av
en krisadministration, finner utskottet i likhet med departementschefen
rimligt, att tjänstemän, som på grund av rådande läge icke kunnat
uttaga hela sin semester inom den i vederbörande avlöningsreglemente stadgade
tiden, beredas möjlighet att inom vissa av Kungl. Maj:t närmare bestämda
gränser utfå resterande semesterdagar vid en senare tidpunkt. Utskottet
kan för sin del icke finna, att hinder häremot skulle möta av den
anledningen, att gällande bestämmelser i ämnet skulle vara indispensibla på
sätt i motionen 1:232 framhållits. Utskottet tillstyrker alltså bifall till
Kungl. Maj:ts förslag i denna del.
Vad i promemorian anförts rörande avlöningskostnadernas bestridande i
de fall, då befattningshavare vid visst verk anbefalles tjänstgöra vid annat
verk, har icke heller föranlett erinran från utskottets sida.
Till det föreslagna förbudet att låta tid, varunder tjänsteman är inkallad
till militär tjänstgöring, räknas såsom semester- eller ferietid ställer sig utskottet
däremot mera tveksamt. Såsom i motionerna I: 239 och II: 299 påpekats,
kan ett dylikt förbud åtminstone beträffande värnpliktiga tjänstemän,
som äro berättigade till ferier, leda till obilliga konsekvenser av sådan
art, att de örn möjligt böra undvikas. Utskottet anser det vidare kunna ifrågasättas,
huruvida det ur statens synpunkt såsom arbetsgivare är ett intresse
att hindra tjänstemän, som äga åtnjuta semester å sin civila befattning,
att helt eller delvis uttaga denna under tid, då de fullgöra militärtjänst.
Å andra sidan har utskottet icke kunnat bortse från den gynnsamma
ställning, som statstjänstemännen och med dem likställda under rådande förhållanden
intaga gentemot stora grupper av övriga medborgare. Utskottet
har därför sökt finna en lösning på ifrågavarande spörsmål, som skulle
kunna i någon mån tillgodose tjänstemännens intressen utan att sistnämnda
synpunkt lämnas obeaktad. Vid dessa överväganden har utskottet funnit
rimligt, att semesterberättigade tjänstemän, som så önska, medgivas rätt att
under högst 30 dagar av den tid, som motsvarar dem tillkommande semester,
uppbära så stor del av sin civila lön, att densamma jämte den militära lönen
uppgår till den civila lönen oavkortad, detta givetvis under förutsättning
att de avstå från att senare uttaga semester under motsvarande tid. Ett medgivande
av samma innebörd torde böra lämnas beträffande de ferieberätti
-
Statsutskottets utlåtande Nr 250.
11
gade tjänstemännen under beaktande av att någon möjlighet att senare uttaga
ferier som regel icke föreligger. I sak innebär vad utskottet sålunda
förordat en komplettering av Kungl. Maj:ts förslag i så måtto, att den s. k.
minimiregeln utsträckes att gälla även för värnpliktiga under en tid av högst
30 dagar av dem eljest tillkommande semester eller ferier. Det torde få ankomma
på Kungl. Majit att meddela för ändamålet erforderliga bestämmelser.
Med den konstruktion utskottet valt erfordras icke några ändringar i
de militära avlöningsbestämmelserna eller därmed förenade utbetalningar,
vilket med försvarsberedskapens nuvarande omfattning torde vara av icke
oväsentlig betydelse.
Vad härefter angår de i promemorian behandlade löneproblemen, som
sammanhänga med genomförandet av en krisadministration,
inser utskottet för sin del nödvändigheten av att Kungl. Majit lämnas
vittgående befogenheter i de hänseenden departementschefen angivit. Det
synes utskottet dock angeläget, att riksdagen med icke alltför stora mellanrum
sättes i tillfälle att verkställa omprövning av såväl behovet som omfattningen
av den fullmakt, varom här är fråga. Utskottet förordar därför, att
fullmakten i princip begränsas att gälla för ett budgetår i sänder.
Med avseende å de särskilda befogenheter, som enligt förslaget skulle inrymmas
i berörda fullmakt, har i motionen I: 232 riktats uppmärksamheten
på det i departementspromemorian (sid. 10) gjorda uttalandet, att det under
vissa förhållanden kan bliva angeläget att begränsa de kontanta löneutbetalningarna.
I promemorian upplyses tillika, att utredning för närvarande
pågår rörande denna fråga, som berör icke blott statstjänstemännen utan löntagarna
överhuvud taget. I anledning härav vill utskottet framhålla, att
utskottet förutsätter, att ifrågavarande spörsmål underställes riksdagens
prövning, innan eventuella åtgärder vidtagas för ernående av en begränsning
av de kontanta löneutbetalningarna.
Gentemot ett i departementspromemorian (sid. 11) gjort uttalande, att
man under tiden för en krisadministration måste räkna med att prövningen
av frågor om löneklassplacering och löneklassuppflyttning i viss utsträckning
får anstå, har i motionen I: 232 gjorts gällande, att tjänstemännen
måste anses hava ett rättsanspråk på att prövningen av dylika ärenden icke
uppskjutes. Promemorians ordalag synas utskottet emellertid giva vid handen,
att med nämnda uttalande icke avsetts att bestrida tjänstemännens rätt
i nu förevarande hänseende utan allenast att konstatera, att under tiden
för en krisadministration de faktiska omständigheterna kunna lägga hinder
i vägen för en regelmässig behandling av dessa spörsmål. Vid sådant förhållande
har utskottet icke funnit anledning förorda något särskilt uttalande
i ämnet från riksdagens sida.
Slutligen har i motionen I: 232 framställts vissa erinringar mot den avsedda
överflyttningen till krisindragningsstat av tjänstemän, som vid en
krisadministration bliva övertaliga. Särskilt har ifrågasatts, örn de till sådan
stat överförda kunna anses skyldiga att vidkännas den lönereduktion,
som i departementspromemorian förordas och som innebär, att de skalle
12
Statsutskottets utlåtande Nr 250.
äga åtnjuta lön efter A-ort med visst tillägg. Utskottet vill i anledning härav
erinra om att riksdagen tidigare vid flera tillfällen, bland annat i samband
med 1925 års försvarsreform, godkänt en liknande anordning som den nu
ifrågasatta. Då under tiden för en krisadministration speciellt starka motiv
måste anses föreligga för en dylik lönereduktion, vill utskottet för sin del
icke förorda en begränsning av Kungl. Maj:ts fullmakt i denna del. Vad
motionären i övrigt anfört finner utskottet icke påkalla något uttalande från
riksdagens sida.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
a) att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och
motionerna I: 239 och II: 299, må bemyndiga Kungl. Majit
att med beaktande av vad utskottet anfört meddela bestämmelser
i de hänseenden, som föredragande departementschefen
angivit i statsrådsprotokollet över finansärenden den 24
maj 1940;
b) att motionen I: 232, i den mån den icke kan anses besvarad
genom vad utskottet anfört, icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 13 juni 1940.
På statsutskottets vägnar:
PER GUSTAFSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Gustafsson i Benestad, Nilsson i Malmö, Johansson i
Fredrikslund, Oscar Olsson, Asplund, Andersson i Fältenborg, Pauli, Andrén, Ström i Lidköping,
Heiding, Magnusson i Kalmar och Sandorf; samt
från andra kammaren: herrar Jansson i Falun, Törnkvist, Svensson, Eriksson i Stockholm,
Danielsson, Persson i Falla, Jonsson i Eskilstuna, Ward, Bergström, Hansson i
Rubbestad och Viklund.
Statsutskottets utlåtande Nr 250.
13
Reservation
av herrar Svensson i Grönvik och Hansson i Rubbestad, som ansett, att
utskottets yttrande och hemställan bort hava följande lydelse:
»Vad först---(= utskottet)---utskottets sida.
Det föreslagna förbudet att låta tid, varunder tjänsteman är inkallad till
militär tjänstgöring, räknas som semester- eller ferietid innebär en inskränkning
i vad som nu gäller. I motionerna nr I: 239 och II: 299 har framhållits,
att detta förbud kan leda till obilliga konsekvenser. Utskottet önskar
emellertid betona, att den förstärkta försvarsberedskapen ofta föranleder
stora ojämnheter i ekonomiskt avseende även inom andra tjänstemannakårer
och att de ferieberättigade befattningshavarna, liksom statstjänstemännen
i allmänhet, under militärtjänstgöring i allt fall intager en i förhållande till
stora grupper av övriga medborgare gynnsam ställning genom att de få behålla
större delen av sin lön. Med hänsyn härtill finner utskottet tillräcklig
anledning icke föreligga att i detta hänseende frångå Kungl. Maj:ts förslag.
Vad härefter---(= utskottet)---riksdagens sida.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
a) att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj :ts förslag och
med avslag å motionerna I: 239 och II: 299, må bemyndiga
Kungl. Maj :t att med beaktande av vad utskottet anfört meddela
bestämmelser i de hänseenden, som föredragande departementschefen
angivit i statsrådsprotokollet över finansärenden
den 24 maj 1940;
b) att motionen I: 232 ---(= utskottet)---åt
gärd
föranleda.
Bihang tilt riksdagens protokoll 1940. 6 sami. Nr 250.
3
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1940:437 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa av krisläget föranledda lönespörsmål jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten