Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa av krisläget föranledda lönespörsmål jämte i ämnet väckta motioner.

1940-06-13 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1940:250, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa av krisläget föranledda lönespörsmål jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 250.

Nr 250.

Ankom till riksdagens kansli den 13 juni 1940 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa

av krisläget föranledda lönespörsmål jämte i ämnet

väckta motioner.

(2:a och 3:e avd.)

I propositionen nr 294 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden den 24 maj

1940, föreslagit riksdagen att bemyndiga Kungl. Majit att meddela bestämmelser

i de hänseenden, som av föredragande departementschefen i statsrådsprotokollet

angivits.

I samband med Kungl. Majits ifrågavarande förslag har utskottet till behandling

förehaft tre i anledning av detsamma väckta motioner, nämligen
inom

första kammaren

nr 232 av herr N. Herlitz och

nr 239 av herr D. Norman samt

inom andra kammaren

nr 299 av herr L. V. Lindén m. fl.

Vad motionärerna hemställt återgives nedan efter redogörelsen för Kungl.

Majits förslag.

Inom finansdepartementet har verkställts utredning beträffande vissa lönespörsmål,

som sammanhänga med krisläget. Resultatet av utredningen har

sammanfattats i en promemoria, i vilken inledningsvis erinras örn bland

annat, att krisläget och de omfattande militära inkallelserna i flera hänseenden

medfört rubbningar inom den civila förvaltningsorganisationen och

att de särskilda löneproblem, som till följd härav uppkommit, behandlats

i olika framställningar såväl till fjolårets urtima riksdag som till den nu

sittande lagtima riksdagen. Emellertid återstode vissa ytterligare problem

att lösa, avseende frågor örn semester, örn ändrad tjänstgöringsort för vissa

befattningshavare m. m. samt om förening av civil lön under semester eller

ferier med militär avlöning.

Vidare framhålles, att de särskilda lönebestämmelser, som hittills meddelats,

bygga på den förutsättningen, att förvaltningsapparaten i stort sett

bchålles i sin hittillsvarande omfattning. Man måste emellertid räkna med,

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 6 sami. Nr 250.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 250.

att en betydande reduktion av den civila förvaltningsapparaten kunde behöva

vidtagas ned till vad som vore oundgängligen nödvändigt för samhällslivets

fortgång. En sådan krisadministralion föranledde, att åtskilliga

befattningshavare bleve övertaliga. Härigenom uppkomme särskilda löneproblem.

Genomförandet av en krisadministration nödvändiggjorde jämväl

en omprövning av vissa andra lönespörsmål.

I promemorian upptagas först till behandling de lönefrågor, som böra

lösas oavsett genomförandet av en krisadministration. Därefter behandlas

de spörsmål, som direkt sammanhänga med genomförandet av en sådan

administration.

Vissa lönefrågor, som icke direkt sammanhänga med genomförandet

av en krisadministration.

Semester. Enligt civila och militära avlöningsreglementena och icke-ordinariereglementena

skall semester beräknas för kalenderår. Har på grund

av tjänstgöringsförhållandena full semester icke kunnat beredas tjänsteman

före kalenderårets utgång, skall dock tjänstemannen äga utfå felande antal

semesterdagar under första kvartalet nästpåföljande år. Denna regel gäller

icke tjänstemän, vilka i stället för semester åtnjuta ferier, varjämte rätten

att utfå felande antal semesterdagar gjorts mera vidsträckt beträffande befattningshavare,

vilka äro stationerade å kallort, samt vissa andra grupper

tjänstemän.

I propositionen framhålles, att enligt vad som framgår av framställningar

till Kungl. Maj:t från olika myndigheter ha vissa tjänstemän på grund av

de tjänstgöringsförhållanden, som rått sedan krigsutbrottet, icke före den 1

april 1940 kunnat utfå dem för år 1939 tillkommande semester. Ämbetsverken

ha hemställt, att dessa tjänstemän måtte berättigas utbekomma

felande antal semesterdagar under år 1940.

I ärendet har allmänna lönenämnden avgivit utlåtande.

I promemorian anföres i detta avseende följande.

Det synes under rådande tjänstgöringsförhållanden oundvikligt, att personalen

i vissa fall ej kan beredas semester i den omfattning, som angives i vederbörande

avlöningsreglemente. Sådan begränsning i semesterrätten synes

höra till de olägenheter, som tjänstemännen i nuvarande läge måste underkasta

sig. Emellertid synes det rimligt att en tjänsteman, som icke kunnat

utfå hela semestern inom den i vederbörande avlöningsreglemente för semesterns

uttagande bestämda tiden, må, där tjänstens krav icke lägger hinder i

vägen, kunna utfå resterande semesterdagar vid en senare tidpunkt. Givetvis

kan dock en kumulering av semester för olika år tillåtas endast i begränsad

omfattning. Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att härom besluta.

Härtill bör riksdagens bemyndigande inhämtas.

Ändrad tjänstgöringsort för vissa befattningshavare m. m. Beträffande

frågan om avlöningsförhållandena för tjänstemän, vilka vid evakuering eller

andra med rådande tidsläge sammanhängande förhållanden få ändrad tjänst
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 250. 3

göringsort eller i övrigt ändrade tjänstgöringsförhållanden, framhålles i promemorian

följande:

Enligt de för nyreglerade verk nu gällande avlöningsbestämmelserna är huvudregeln,

att tjänsteman, som i ett särskilt fall ålägges att fullgöra tjänstgöring

på ort utom stationeringsorten, äger bibehålla oavkortade löneförmåner

på sin tjänst, beräknade efter stationeringsortens ortsgrupp, och därutöver

uppbära tjänstgöringstraktamente. Nämnda traktamente, som icke i något fall

får utgå med högre belopp än den för tjänstemannen enligt allmänna resereglementet

bestämda traktamentsersättningen, utgår efter särskilda, i tilläggsbestämmelserna

till civila avlöningsreglementet närmare bestämda grunder.

Anledning torde icke föreligga att — så länge krisadministration icke genomförts

— ifrågasätta någon ändring i de nu angivna grunderna för avlöningsförmånernas

beräknande.

Vad angår personal, som blir övertalig vid förflyttning helt eller delvis av

verk till annan ort, synes denna personal i den utsträckning så befinnes möjligt

böra anbefallas fullgöra tjänstgöring vid andra ämbetsverk, där behov

av arbetskrafter uppkommit på grund av inkallelserna till militär tjänstgöring

eller av annan anledning. Vederbörande tjänsteman torde i fall av nu

nämnt slag böra bibehålla sina avlöningsförmåner oavkortade, men avlöningen

synes böra bestridas från avlöningsanslaget för det verk, där han

fullgör tjänstgöring. Härtill bör riksdagens bemyndigande inhämtas.

Avlöning under tjänstledighet för militär tjänstgöring. I skrivelse till

Kungl. Maj:t den 15 maj 1940, har statens krisrevision hemställt, att Kungl.

Maj :t ville taga under övervägande att utfärda föreskrifter av innebörd, dels

att semester icke må beviljas tjänsteman under tid, då han är inkallad till

militär tjänstgöring, dels ock, beträffande tjänsteman som äger åtnjuta ferier,

att av ferietiden skall såsom tjänstledighet betraktas tid, under vilken

tjänstemannen fullgör militär tjänstgöring på grund av anbefalld

förstärkt försvarsberedskap eller mobilisering (partiell eller allmän), vare

sig särskild tjänstledighet beviljats eller ej.

I promemorian anföres:

Den av krisrevisionen berörda frågan synes böra beaktas. De olägenheter,

som krisrevisionen påpekat, gälla visserligen främst sådana tjänstemän,

som vid militär tjänstgöring uppbära högre avlöning än den, som

tillkommer värnpliktig. Det möter dock svårighet att göra åtskillnad i förevarande

avseende mellan värnpliktiga och andra inkallade tjänstemän. I

anslutning till krisrevisionens förslag torde fördenskull riksdagens medgivande

böra inhämtas till att bestämmelser meddelas av innebörd, att semester

icke må beviljas tjänsteman för tid, varunder han är inkallad till

militär tjänstgöring, samt att tid, varunder feriebcrältigad tjänsteman under

ferier är inkallad till militär tjänstgöring, icke skall betraktas såsom

ferietid utan såsom tid, varunder tjänstledighet för den militära tjänstgöringen

åtnjutes, varav följer att tjänstemannen blir skyldig att vidkännas

mot tjänstledigheten svarande avdrag å lön. Vad sålunda sagts bör äga

tillämpning å såväl statstjänstemän som övriga befattningshavare, örn vilka

här är fråga.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 250.

Löneproblem vid genomförande av en krisadministration.

De löneproblem, som uppstå vid genomförande i större eller mindre omfattning

av en krisadministration, avse dels löneförmåner åt personal, som

tjänstgör vid eget eller annat verk å personalens vanliga stationeringsort,

dels löneförmåner åt personal, som tjänstgör å evakueringsort, och dels löneförmåner

åt övertalig personal, som temporärt överförts till s. k. krisindragningsstat.

Härtill kommer frågan om löneförmåner under ledighet för

militär tjänstgöring.

Löneförmåner åt personal tjänstgörande å hittillsvarande stationeringsort.

1 propositionen framhålles, att frågan, i vad mån gällande avlöningsregler äro

formellt orubbliga (indispensibla) och i vilka avseenden statsmakterna äga

befogenhet att gentemot tjänstemännen sätta ur kraft eller förändra och

jämka desamma, har praktisk betydelse närmast för ordinarie tjänstemän.

Beträffande icke-ordinarie befattningshavare får staten anses juridiskt sett

äga full handlingsfrihet.

Vidare lämnas (sid. 7—9) en närmare redogörelse för de dispensibla och

indispensibla bestämmelserna.

I promemorian upptagas till specialbehandling vissa av de

dispensiba lönebestämmelserna, därvid anföres bland annat:

En del ersättningar ha traktamentes natur. Det torde få bero på Kungl.

Maj:ts bedömande, örn och i vad mån rubbningar i traktamentsreglerna bör

ske. Då vissa traktamenten bestämts med riksdagen, bör generellt jämkningsbemyndigande

inhämtas. Vad sålunda sagts gäller jämväl ersättning

till resekostnader m. m.

Vad övertidsersättningen angår, sammanhänger denna fråga i första hand

med spörsmålet örn jämkning i gällande bestämmelser om arbetstidens längd.

Riksdagen har i anledning av väckta motioner berört detta spörsmål. Det

ligger principiellt i Kungl. Majits hand att vidtaga en utsträckning av arbetstiden,

varav också följer en begränsning av ersättningsbestämmelsernas räckvidd.

Vare sig en krisadministration genomföres eller ej, kunna förhållandena

göra en sådan utsträckning påkallad inom gränser, som betingas av arbetsekonomiska

synpunkter. Samtidigt bör emellertid en begränsning av

rätten till övertidsersättning äga rum i besparingssyfte. Härför erfordras

riksdagens medverkan, och dess bemyndigande torde böra utverkas för

Kungl. Majit att utfärda bestämmelser i ämnet. Övervägande skäl synas

tala för att i allmänhet övertidsersättning icke utgår.

Med avseende å bestämmelserna om ersättning för sjukvård, vilka i sin

helhet äro underkastade ändringar genom beslut av Kungl. Majit och riksdagen,

kunna vissa rubbningar bliva påkallade icke blott av besparingsskäl

utan bl. a. emedan verksläkarorganisationen ej kan beräknas ostört fungera

under de förhållanden, som föranleda införandet av en krisadministration.

Redan under nu rådande skärpt försvarsberedskap ha härutinnan och i övrigt

i sjukvårdshänseende inträtt vissa svårigheter. Emellertid torde för tjänstemän,

som kvarbliva i tjänst vare sig å stationeringsorten eller å evakueringsort,

stadgade förmåner vid olycksfall i tjänsten böra utgå oförändrade, i den

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 250.

5

mån så är praktiskt möjligt. Hur långt restriktionerna vid andra fall av

sjukdom böra sträcka sig måste delvis bli en praktisk fråga med hänsyn till

möjligheten att anordna fri läkarvård. Av organisatoriska skäl och ur besparingssynpunkt

bör under alla förhållanden rätten till specialistvård beskäras,

ersättning för läkemedel ej utgå där ej fråga är örn olycksfall i tjänsten,

förmåner av bad, massage m. m. upphöra samt ersättning för resor och

sjuktransport minskas eller helt bortfalla. Däremot synes sjukhusvård böra

beredas i huvudsakligen oförändrad omfattning, i den mån sådan kan anordnas.

Riksdagens bemyndigande bör utverkas för Kungl. Majit att i dessa

avseenden utfärda de inskränkande bestämmelser, vilka finnas lämpliga.

De under civila avlöningsreglementets 2 avd. 8 kap. innefattade särskilda

bestämmelserna torde i allmänhet ej böra underkastas rubbning i annan mån

än där sådant påkallas såsom konsekvens av vad som föreslås i övrigt. Med

hänsyn till krisförhållandena torde emellertid de till vissa tjänstemän utgående

representationsbidragen böra upphöra för tjänstemän som nu åtnjuta

dylika bidrag. Riksdagens bemyndigande bör utverkas för Kungl. Majit

att utfärda bestämmelser därom.

Beträffande de indispensibla bestämmelserna framhålles

i promemorian bland annat:

Enligt 2 § 4 mom. civila avlöningsreglementet skall avlöning utbetalas månadsvis

i efterskott, i den mån icke beträffande särskild ersättning utbetalning

i annan ordning är stadgad eller eljest finnes lämpligen böra ske. Härvid

har förutsatts, såsom framgår av andra föreskrifter i avlöningsreglementet,

att utbetalningen skall ske kontant. Av olika skäl, som här icke skola

närmare beröras, kan det under vissa förhållanden bliva angeläget att begränsa

de kontanta löneutbetalningarna. Utredning av denna fråga, som berör

icke blott statstjänstemännen utan löntagarna över huvud, pågår inom

vederbörande departement. Det är likväl ännu icke möjligt att bedöma, huruvida

utredningen kommer att resultera i förslag, som anses böra genomföras.

Om emellertid så sker, kan det förutses, att frågan om begränsning

av de kontanta löneutbetalningarna kan bliva aktuell under sådana förhållanden,

som råda då krisadministration genomförts.

Vad angår reglerna för löneklassplacering och löneklassuppflyttning m. m.

må påpekas, att man givetvis under sådana förhållanden, som råda under tiden

för krisadministration, måste räkna med alt prövningen av dylika frågor

i viss utsträckning uppskjutes. Erinras må, att enligt krigsavlöningsreglementet

uppflyttning till högre löneklass eller tillträde till löneförhöjning må,

där ej dylik åtgärd sker i anledning av befordran, äga rum endast i den mån

Kungl. Majit sådant föreskriver. När sedermera jämlikt dylik föreskrift eller

vederbörliga fredsbestämmelser uppflyttning i högre löneklass eller tillträde

till löneförhöjning äger ruin, skall emellertid enligt sistnämnda reglemente

löntagare gottgöras för den inkomstminskning, som han i följd av uppskovet

med nämnda åtgärd fått vidkännas.

I fråga örn scmesterbestämmelscrna kan hänvisas lill vad i del föregående

anförts vid redogörelsen för de redan nu aktuella löneproblemen.

Enligt Kungl. Majlis cirkulär lill statsmyndigheterna den 4 januari 1940 (nr

37) angående begränsning av vikariatsförordnanden m. lii. må sådant förordnande

icke meddelas i annat fall, än då så prövas oundgängligen nödvändigt.

Vid en genomförd krisadministralion kan förutsättas, att en strikt uppdelning

av göromål mellan olika befattningar ej kan upprätthållas. I följd härav

böra vikariatsförordnanden ej få meddelas av ämbetsverken, neli beträffande

andra vikariat än de, som förenats med rätt lill vikariatslön, böra jämväl Ii
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 2ö0.

digare meddelade förordnanden upphöra att gälla. Därest avsteg oundgängligen

måste ske från de nu angivna principerna, bör det ankomma på Kungl.

Majit att härom besluta.

Såsom redan framhållits bestämmes orternas fördelning å olika dyrortsoch

kullortsklasser av Kungl. Majit. Det synes icke lämpligt att härutinnan

vidtaga jämkning. Ej heller bör ifrågasättas någon rubbning av gällande bestämmelser

angående begravningshjälp.

Vad slutligen angår frågorna om allmänna lönenämndens och statens bostadsnämnds

verksamhet må erinras att särskild sakkunnig tillkallats för att

verkställa utredning rörande de bestämmelser angående förvaltningsdomstolarnas

och förvaltningsmyndigheternas verksamhet, vilka kunna vara erforderliga

vid krig eller krigsfara eller eljest under utomordentliga, av krig föranledda

förhållanden. Enligt direktiven skall vid utredningen upptagas till

övervägande, bland annat, frågan örn överföring, helt eller delvis, av de arbetsuppgifter,

som ankomma på visst förvaltningsorgan, till annan myndighet.

Vid genomförandet av en krisadministration måste hävdvunna arbetsformer

i betydande utsträckning övergivas. Bland annat måste förutsättas,

att remissväsendet väsentligt begränsas. Det kan vid sådant förhållande ifrågasättas,

om icke lönenämndens verksamhet över huvud bör inställas eller i

varje fall begränsas. I fråga örn bostadsnämnden synes kunna uppkomma

behov av en tillfällig decentralisering, helt eller delvis, exempelvis till länsstyrelserna,

av handläggningen av de eljest på bostadsnämnden ankommande

ärendena.

Det framhålles i promemorian, att vad i densamma sålunda anförts i tilllämpliga

delar borde gälla jämväl de övriga tjänstemannagrupper, örn vilka

i promemorian är fråga.

Löneförmåner åt personal tjänstgörande å evakueringsort. Härutinnan

anföres i promemorian följande:

Vid förflyttning av verk eller delar av verk från hittillsvarande stationeringsort

till annan ort uppkomma vissa särskilda lönefrågor beträffande de

tjänstemän, som sättas att tjänstgöra å ort dit förflyttningen skett (evakueringsort).

Dessa frågor avse dels efter vilken ortsgrupp lön skall utgå, dels

rese- och flyttningsersättning till de evakuerade tjänstemännen.

I förstnämnda hänseende synes principen böra vara den, att de evakuerade

tjänstemännen icke ställas sämre i lönehänseende än tjänstemän, som redan

förut äro placerade på evakueringsorten. Goda skäl synas föreligga för att

de förflyttade tjänstemännen för den tid evakueringen varar tilldelas fast placering

på evakueringsorten, som alltså för dem blir ny stationeringsort. Härigenom

komma de evakuerade tjänstemännen automatiskt att erhålla lön

efter den ortsgrupp, som gäller för evakueringsorten, vare sig denna ortsgrupp

är lägre eller högre än den hittillsvarande stationeringsortens ortsgrupp.

Av den föreslagna anordningen följer, att tjänstgöringstraktamente

ej kommer att utgå till evakuerade tjänstemän.

Resa till evakueringsorten torde i regel komma att ordnas genom statens

försorg, varvid någon reseersättning ej bör utgå. Där gemensam evakueringsresa

ej anordnas, bör reseersättning beredas enligt bestämmelser, som meddelas

av Kungl. Majit.

Normalt skall vid förflyttning i anledning av beslut om ändrad stationeringsort

utgå flyttningsersättning. Det ankommer på Kungl. Majit att med
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 250.

7

dela de särskilda bestämmelser för sådan ersättning, som kunna befinnas påkallade.

Beträffande löneförmåner i övrigt åt evakuerade tjänstemän bör i tillämpliga

delar gälla vad i det föregående ifrågasatts med avseende å personal, som

t jänstgör vid verk å hittillsvarande stationeringsort.

Löneförmåner åt personal å krisindragningsstat. Vad angår löneförmåner

åt personal å krisindragningsstat framhålles i promemorian följande:

De ordinarie nyreglerade tjänstemännen, som överföras till krisindragningsstat,

få frihet att bosätta sig å vilken ort inom riket, de önska. Hinder

synes då icke föreligga att besluta nedsättning av lönen för dem inom ramen

för de belopp, vilka inom vederbörande löneklass upptagas för lägsta ortsgrupp.

Då tjänstemännen i regel icke kunna förutsättas äga möjlighet att

genom flyttning från den dittillsvarande stationeringsorten omedelbart nedbringa

sina levnadskostnader och de dessutom i åtskilliga fall torde kunna

påräkna att inom kort erhålla annat arbete på denna stationeringsort, synas

emellertid billighetsskäl tala för att dem beredes något understöd antingen i

form av flyttningsersättning eller i form av ett lönetillägg för en kortare

övergångstid. Det senare alternativet synes vara det enklaste. Med beaktande

av behovssynpunkter kan ifrågasättas, att tjänstemännen under viss begränsad

tid tillerkännas, utom lön efter A-ort, lönetillägg motsvarande för

familjeförsörjare hälften och för annan tjänsteman fjärdedelen av skillnaden

mellan A-ortslön och lön på den förutvarande stationeringsorten. Utöver

lön efter A-ort jämte därå belöpande rörligt tillägg samt det nu ifrågasatta

lönetillägget under viss tid böra tjänstemän å kristidsindragningsstat,

då de icke fullgöra arbete, ej åtnjuta någon avlöningsförmån. Innehar sådan

befattningshavare tjänstebostad, bör han äga möjlighet att, örn han så

önskar, avträda densamma utan avvaktande av avtalstidens utgång.

Vad sålunda anförts bör tillämpas även i fråga om de icke-ordinarie befattningshavare,

som överföras på krisindragningsstat och vilka åtnjuta lön

enligt nyreglerad löneplan. Beträffande övrig på krisindragningsstat överförd

personal bör Kungl. Majit äga bestämma avlöningsförmånerna, givetvis

med beaktande av de särskilda lönebestämmelser, som gälla för de olika

grupperna.

Det bör även ankomma på Kungl. Majit att närmare bestämma de förutsättningar,

under vilka icke-ordinarie personal må överföras på krisindragningsstat

i stället för att entledigas och huru länge de böra bibehållas å

sådan stat.

Löneförmånerna åt den på krisindragningsstat överförda personalen, som

icke utför annat arbete, böra bestridas av de medel, av vilka löneförmånerna

skolat bestridas, om ej sådan överföring skett. Kostnaderna torde emellertid

böra redovisas särskilt för sig i räkenskaperna.

Såsom i det föregående påpekats, är avsikten, att de befattningshavare,

som överföras på krisindragningsstat, skola tagas i anspråk för andra uppgifter.

Örn de anlitas vid civilt statligt verk, böra de få åtnjuta samma avlöningsförmåner

som tillkommo deni före överflyttningen på krisindragningsstat.

Kostnaderna böra bestridas av anslagsmedlen för det verk, vid

vilket tjänstgöringen fullgöres.

Avlöningsförmåner till tjänsteman, som tages i anspråk för arbete annorstädes

än vid civilt verk, böra bestämmas med tillämpning av de enligt

tjänstepliktslagen eller eljest för sådan anställning gällande föreskrifterna.

Understiga emellertid dessa förmåner deni, sorn tillkomma tjänstemannen

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 250.

såsom överförd på krisindragningsstat, bör vederbörande verk utbetala skillnadsbeloppet.

Givetvis böra tjänstemän, som överförts på krisindragningsstat, vara skyldiga

att, örn behov uppkommer, återtaga utövningen av sin tjänst vid det

egna verket.

Riksdagens bemyndigande för Kungl. Maj:t torde böra inhämtas att i

huvudsak enligt de riktlinjer, som ovan angivits, besluta örn tjänstemäns

överförande på krisindragningsstat.

Löneförmåner vid tjänstledighet för militär tjänstgöring. I förarbetena

till civila avlöningsreglementet har förutsatts, att de i 13 § 2 mom. reglementet

innefattade reglerna om lön under ledighet för militär tjänstgöring ej äga giltighet

under krigstid och ej heller i vissa andra extraordinära fall. Det framhålles

i propositionen, att Kungl. Majit under förhållanden som här avses

därför lärer vara oförhindrad att vidtaga jämkningar i restriktiv riktning av

reglerna för löneavdrag även så vitt angår ordinarie tjänstemän, vilka tillträtt

sin tjänst före reglementets ikraftträdande. Departementschefen erinrar härvid

om de uttalanden innevarande års riksdag i skrivelsen nr 209 gjort i fråga

örn tolkningen av bestämmelserna i sagda författningsrum.

Enligt promemorian bör jämkning i första hand ifrågakomma beträffande

tjänstemän, vilka i egenskap av beställningshavare å reservstat eller i

reserven eller vad därmed är likställt erhålla lön och andra förmåner enligt

krigsavlöningsreglementet såsom officerare, underofficerare eller underbefäl.

I promemorian erinras, att numera den principen skall tillämpas, att

dessa tjänstemän i sin civila avlöning få i förekommande fall bibehålla vad

som erfordras för alt uppbringa den totala inkomsten till vad som motsvarar

lönen i den civila befattningen (den s. k. minimiregeln). Under förhållanden,

som föranleda genomförande av krisadministration, kan emellertid,

framhålles i promemorian, diskuteras om för ifrågavarande tjänstemän bör

ifrågakomma annan ersättning än den, som tillkommer dem enligt krigsavlöningsreglementet.

Även beträffande civil personal, som fullgör värnpliktstjänstgöring,

bör enligt promemorian nedsättning av de civila löneförmånerna

kunna äga rum genom skärpning av avdragsreglerna. Det borde få

ankomma på Kungl. Maj :t att meddela i förevarande hänseende erforderliga

bestämmelser.

Departementschefen.

Departementschefen har för egen del anfört följande:

Vad till en början angår de i första avdelningen av departementspromemorian

berörda lönefrågorna kan jag ansluta mig till de där framförda synpunkterna.

Jag föreslår därför, att Kungl. Majit inhämtar riksdagens bemyndigande

att meddela bestämmelser angående dels dispens från föreskrift

örn tid, inom vilken semester måste uttagas, dels avlöningskostnaders bestridande

i fall, då tjänsteman vid visst verk anbefalles fullgöra tjänstgöring vid

annat verk, dels ock förbud mot att tid, under vilken tjänsteman är inkallad

till militär tjänstgöring, räknas såsom semester- eller ferietid.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 250.

9

I promemorian lia jämväl behandlats vissa lönefrågor, som direkt sammanhänga

med en kraftig beskärning av den icke krisbetonade civila förvaltningsapparaten.

Härvid ha emellertid endast huvudfrågorna berörts

och åtskilliga detaljproblem återstå ännu att lösa. I vad mån och på vad

sätt en sådan krisadministration, som i promemorian avses, bör genomföras,

får bedömas olika allt efter lägets växlingar. Det synes mig angeläget, att

möjlighet beredes Kungl. Majit att meddela de särskilda avlöningsföreskrifter,

som sammanhänga med övergång till krisadministration. Enligt promemorian

bör Kungl. Majit i sådant syfte inhämta riksdagens bemyndigande

att besluta i vissa hänseenden, som eljest ankomma på gemensamt beslut

av Kungl. Majit och riksdagen. Bemyndigandet skulle avse, förutom rätt

att överföra tjänstemän på en särskild temporär krisindragningsstat och

besluta om dessa tjänstemäns avlöningsförmåner, jämväl befogenhet att, om

och i den mån så befinnes lämpligt, föreskriva vissa begränsningar av löneförmånerna

till den personal, som bibehålies i tjänstgöring. Sålunda skulle

Kungl. Majit äga begränsa ersättningar av traktamentsnatur, resekostnadsersättningar,

ersättningar för övertidsarbete samt rätten till sjukvård på

statens bekostnad och till representationsbidrag. Dessutom skulle Kungl.

Majit erhålla befogenhet att meddela bestämmelser angående löneförmåner

vid tjänstledighet för militär tjänstgöring. Jag tillstyrker, att sådant bemyndigande

inhämtas. I samband med prövningen härav blir riksdagen i tillfälle

att framföra sina synpunkter på de övriga frågor, som berörts i promemorian.

Motionerna.

I motionen 1: 232 har framhållits angelägenheten av att statens ingripanden

i statstjänstemännens löneförmåner hålla sig inom ramen för det mellan

staten och vederbörande tjänstemän bestående rättsförhållandet. I sådant

hänseende har i motionen för särskilt beaktande anmärkts följande.

»Sid. 4 i propositionen. Kungl. Majit hemställer om bemyndigande att meddela

''dispens’ från föreskriften om den tid inom vilken semester må uttagas.

Dessa föreskrifter äro emellertid ej ''dispensabla’.

Sid. 10. Vad avlöningsreglementet innehåller om att avlöning skall utbetalas

å viss bestämd tid, måste anses åsyfta kontant betalning. En begränsning

av de kontanta betalningarna kan således icke anses försvarlig.

Sid. 11. Tjänstemännen måste likaledes anses hava ett rättsanspråk på att

prövningen av frågor örn löneklassplacering och löneklassuppflyttning icke

uppskjutes.

Sid. 12. Den ifrågasatta överflyttningen till s. k. krisindragningsstat ger i

flera hänseenden anledning till erinringar, överflyttning till indragningsstat

lärer väl icke böra ifrågakomma i andra fall än då vederbörande icke kan

enligt avlöningsreglementets bestämmelser komma till användning i annan

tjänst (genom förflyttning eller såsom vikarie). Det kan vidare starkt ifrågasättas,

örn de som utsättas för överflyttning till indragningsstat skola anses

skyldiga att vidkännas den lönereduktion som ligger i att de placeras i lägsta

ortsgrupp. Självklart torde väl vara att örn den tjänst, som indragits, ånyo

behöves, dess innehavare icke blott är skyldig utan även berättigad att återtaga

den.»

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 0 sami. Nr 250.

■2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 250.

I de likalydande motionerna 1:239 och 11:299 har hemställts, att riksdagen

måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 294, i vad den avser förbud

mot att tid, under vilken stats- och kommunanställd lärare är inkallad till

militär tjänstgöring, räknas såsom ferietid.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för sistnämnda yrkande, hänvisas

till motionen 1:239.

Utskottets yttrande.

Vad först angår de i departementspromemorian behandlade frågor,

som icke direkt sammanhänga med genomförandet av

en krisadministration, finner utskottet i likhet med departementschefen

rimligt, att tjänstemän, som på grund av rådande läge icke kunnat

uttaga hela sin semester inom den i vederbörande avlöningsreglemente stadgade

tiden, beredas möjlighet att inom vissa av Kungl. Maj:t närmare bestämda

gränser utfå resterande semesterdagar vid en senare tidpunkt. Utskottet

kan för sin del icke finna, att hinder häremot skulle möta av den

anledningen, att gällande bestämmelser i ämnet skulle vara indispensibla på

sätt i motionen 1:232 framhållits. Utskottet tillstyrker alltså bifall till

Kungl. Maj:ts förslag i denna del.

Vad i promemorian anförts rörande avlöningskostnadernas bestridande i

de fall, då befattningshavare vid visst verk anbefalles tjänstgöra vid annat

verk, har icke heller föranlett erinran från utskottets sida.

Till det föreslagna förbudet att låta tid, varunder tjänsteman är inkallad

till militär tjänstgöring, räknas såsom semester- eller ferietid ställer sig utskottet

däremot mera tveksamt. Såsom i motionerna I: 239 och II: 299 påpekats,

kan ett dylikt förbud åtminstone beträffande värnpliktiga tjänstemän,

som äro berättigade till ferier, leda till obilliga konsekvenser av sådan

art, att de örn möjligt böra undvikas. Utskottet anser det vidare kunna ifrågasättas,

huruvida det ur statens synpunkt såsom arbetsgivare är ett intresse

att hindra tjänstemän, som äga åtnjuta semester å sin civila befattning,

att helt eller delvis uttaga denna under tid, då de fullgöra militärtjänst.

Å andra sidan har utskottet icke kunnat bortse från den gynnsamma

ställning, som statstjänstemännen och med dem likställda under rådande förhållanden

intaga gentemot stora grupper av övriga medborgare. Utskottet

har därför sökt finna en lösning på ifrågavarande spörsmål, som skulle

kunna i någon mån tillgodose tjänstemännens intressen utan att sistnämnda

synpunkt lämnas obeaktad. Vid dessa överväganden har utskottet funnit

rimligt, att semesterberättigade tjänstemän, som så önska, medgivas rätt att

under högst 30 dagar av den tid, som motsvarar dem tillkommande semester,

uppbära så stor del av sin civila lön, att densamma jämte den militära lönen

uppgår till den civila lönen oavkortad, detta givetvis under förutsättning

att de avstå från att senare uttaga semester under motsvarande tid. Ett medgivande

av samma innebörd torde böra lämnas beträffande de ferieberätti
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 250.

11

gade tjänstemännen under beaktande av att någon möjlighet att senare uttaga

ferier som regel icke föreligger. I sak innebär vad utskottet sålunda

förordat en komplettering av Kungl. Maj:ts förslag i så måtto, att den s. k.

minimiregeln utsträckes att gälla även för värnpliktiga under en tid av högst

30 dagar av dem eljest tillkommande semester eller ferier. Det torde få ankomma

på Kungl. Majit att meddela för ändamålet erforderliga bestämmelser.

Med den konstruktion utskottet valt erfordras icke några ändringar i

de militära avlöningsbestämmelserna eller därmed förenade utbetalningar,

vilket med försvarsberedskapens nuvarande omfattning torde vara av icke

oväsentlig betydelse.

Vad härefter angår de i promemorian behandlade löneproblemen, som

sammanhänga med genomförandet av en krisadministration,

inser utskottet för sin del nödvändigheten av att Kungl. Majit lämnas

vittgående befogenheter i de hänseenden departementschefen angivit. Det

synes utskottet dock angeläget, att riksdagen med icke alltför stora mellanrum

sättes i tillfälle att verkställa omprövning av såväl behovet som omfattningen

av den fullmakt, varom här är fråga. Utskottet förordar därför, att

fullmakten i princip begränsas att gälla för ett budgetår i sänder.

Med avseende å de särskilda befogenheter, som enligt förslaget skulle inrymmas

i berörda fullmakt, har i motionen I: 232 riktats uppmärksamheten

på det i departementspromemorian (sid. 10) gjorda uttalandet, att det under

vissa förhållanden kan bliva angeläget att begränsa de kontanta löneutbetalningarna.

I promemorian upplyses tillika, att utredning för närvarande

pågår rörande denna fråga, som berör icke blott statstjänstemännen utan löntagarna

överhuvud taget. I anledning härav vill utskottet framhålla, att

utskottet förutsätter, att ifrågavarande spörsmål underställes riksdagens

prövning, innan eventuella åtgärder vidtagas för ernående av en begränsning

av de kontanta löneutbetalningarna.

Gentemot ett i departementspromemorian (sid. 11) gjort uttalande, att

man under tiden för en krisadministration måste räkna med att prövningen

av frågor om löneklassplacering och löneklassuppflyttning i viss utsträckning

får anstå, har i motionen I: 232 gjorts gällande, att tjänstemännen

måste anses hava ett rättsanspråk på att prövningen av dylika ärenden icke

uppskjutes. Promemorians ordalag synas utskottet emellertid giva vid handen,

att med nämnda uttalande icke avsetts att bestrida tjänstemännens rätt

i nu förevarande hänseende utan allenast att konstatera, att under tiden

för en krisadministration de faktiska omständigheterna kunna lägga hinder

i vägen för en regelmässig behandling av dessa spörsmål. Vid sådant förhållande

har utskottet icke funnit anledning förorda något särskilt uttalande

i ämnet från riksdagens sida.

Slutligen har i motionen I: 232 framställts vissa erinringar mot den avsedda

överflyttningen till krisindragningsstat av tjänstemän, som vid en

krisadministration bliva övertaliga. Särskilt har ifrågasatts, örn de till sådan

stat överförda kunna anses skyldiga att vidkännas den lönereduktion,

som i departementspromemorian förordas och som innebär, att de skalle

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 250.

äga åtnjuta lön efter A-ort med visst tillägg. Utskottet vill i anledning härav

erinra om att riksdagen tidigare vid flera tillfällen, bland annat i samband

med 1925 års försvarsreform, godkänt en liknande anordning som den nu

ifrågasatta. Då under tiden för en krisadministration speciellt starka motiv

måste anses föreligga för en dylik lönereduktion, vill utskottet för sin del

icke förorda en begränsning av Kungl. Maj:ts fullmakt i denna del. Vad

motionären i övrigt anfört finner utskottet icke påkalla något uttalande från

riksdagens sida.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

a) att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och

motionerna I: 239 och II: 299, må bemyndiga Kungl. Majit

att med beaktande av vad utskottet anfört meddela bestämmelser

i de hänseenden, som föredragande departementschefen

angivit i statsrådsprotokollet över finansärenden den 24

maj 1940;

b) att motionen I: 232, i den mån den icke kan anses besvarad

genom vad utskottet anfört, icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 13 juni 1940.

På statsutskottets vägnar:

PER GUSTAFSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Gustafsson i Benestad, Nilsson i Malmö, Johansson i

Fredrikslund, Oscar Olsson, Asplund, Andersson i Fältenborg, Pauli, Andrén, Ström i Lidköping,

Heiding, Magnusson i Kalmar och Sandorf; samt

från andra kammaren: herrar Jansson i Falun, Törnkvist, Svensson, Eriksson i Stockholm,

Danielsson, Persson i Falla, Jonsson i Eskilstuna, Ward, Bergström, Hansson i

Rubbestad och Viklund.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 250.

13

Reservation

av herrar Svensson i Grönvik och Hansson i Rubbestad, som ansett, att

utskottets yttrande och hemställan bort hava följande lydelse:

»Vad först---(= utskottet)---utskottets sida.

Det föreslagna förbudet att låta tid, varunder tjänsteman är inkallad till

militär tjänstgöring, räknas som semester- eller ferietid innebär en inskränkning

i vad som nu gäller. I motionerna nr I: 239 och II: 299 har framhållits,

att detta förbud kan leda till obilliga konsekvenser. Utskottet önskar

emellertid betona, att den förstärkta försvarsberedskapen ofta föranleder

stora ojämnheter i ekonomiskt avseende även inom andra tjänstemannakårer

och att de ferieberättigade befattningshavarna, liksom statstjänstemännen

i allmänhet, under militärtjänstgöring i allt fall intager en i förhållande till

stora grupper av övriga medborgare gynnsam ställning genom att de få behålla

större delen av sin lön. Med hänsyn härtill finner utskottet tillräcklig

anledning icke föreligga att i detta hänseende frångå Kungl. Maj:ts förslag.

Vad härefter---(= utskottet)---riksdagens sida.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

a) att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj :ts förslag och

med avslag å motionerna I: 239 och II: 299, må bemyndiga

Kungl. Maj :t att med beaktande av vad utskottet anfört meddela

bestämmelser i de hänseenden, som föredragande departementschefen

angivit i statsrådsprotokollet över finansärenden

den 24 maj 1940;

b) att motionen I: 232 ---(= utskottet)---åt
gärd

föranleda.

Bihang tilt riksdagens protokoll 1940. 6 sami. Nr 250.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1940:437 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa av krisläget föranledda lönespörsmål jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten