Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1940141 av utgifterna under rilcsstatens sjätte huvudtitel, innefattande anslagen till kommunikationsdepartementet.
1940-03-12 · 62 sidor, varav 58 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 58 av 62 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1940:6, Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1940141 av utgifterna under rilcsstatens sjätte huvudtitel, innefattande anslagen till kommunikationsdepartementet.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
1
Nr 6.
Ankom till riksdagens kansli den 13 mars 1940 kl. 2 e. m.
Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1940141
av utgifterna under rilcsstatens sjätte huvudtitel,
innefattande anslagen till kommunikationsdepartementet.
(4:e avd.)
Kommunikationsdepartementet.
l:o) Kommunikationsdepartementet: Avlöningar. I den till riksdagen avlåtna,
den 4 januari 1940 dagtecknade propositionen, nr 1, angående statsverkets
tillstånd och behov under budgetåret 1940/41 har Kungl. Maj:t (punkt 1,
sid. 1 och 2, av det vid propositionen under rubriken »Sjätte huvudtiteln»
fogade utdraget av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för
samma dag) föreslagit riksdagen att dels godkänna av departementschefen
förordad avlöningsstat för kommunikationsdepartementet, att tillämpas tills
vidare från och med budgetåret 1940/41, dels ock till Kommunikationsdepartementet:
Avlöningar för budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag av 290,000
kronor.
Förevarande förslag innebär, jämfört med nu löpande budgetår, ingen
annan ändring än att -— i enlighet med de av chefen för finansdepartementet
förordade och av riksdagen numera godkända grunderna för beräkningen av
myndigheternas avlöningsanslag för nästa budgetår -—- anslagsposten till rörligt
tillägg, nu 15,400 kronor, ökats med 50 procent eller 7,700 kronor och
anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat minskats med
samma belopp. Med tillstyrkande av förslaget hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) godkänna följande avlöningsstat för kommunikationsdepartementet,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1940/41:
Avlöningsstat. Kronor
1. Avlöning till departementschefen ........................... 24,000
2. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis 152,300
3. Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat, förslagsvis 17,600
4. Arvode, bestämt av Kungl. Maj:t ........................... 12,000
Bihang till riksdagens protokoll 1940. 6 sami. Nr 6.
Utskottet.
535 40
opaginerad Kontrollera mot PDF
9
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
5. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal: Kronor.
a. Grundavlöningar m. m............................ 53,400
b. Avlöningsförliöjningar m. m., förslagsvis ... 7,600 61,000
6. Rörligt tillägg, förslagsvis .................................... 23,100
Summa förslagsanslag kronor 290,000;
b) till Kommunikationsdepartementet: Avlöningar för budgetåret
1940/41 anvisa ett förslagsanslag av 290,000 kronor.
2:o) Kommunikationsdepartementet: Omkostnader. I enlighet med Kungl.
Maj:ts förslag (punkt 2, sid. 2), vilket jämfört med medelsanvisningen för
ifrågavarande ändamål för nu löpande budgetår innebär en anslagsminskning
med 3,800 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Kommunikationsdepartementet: Omkostnader
för budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag av 40,000
kronor.
Väg- och vattenbyggnadsväsendet.
3:o) Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: Avlöningar. Kungl. Maj:t har
(punkt 3, sid. 3—17) föreslagit riksdagen att dels godkänna av departementschefen
förordad avlöningsstat för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att tilllämpas
tills vidare från och med budgetåret 1940/41, dels ock till Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen: Avlöningar för budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag
av 683,800 kronor, därav 341,900 kronor att avräknas mot automobilskattemedlen.
Under framhållande av att väg- och vattenbyggnadsstyrelsens arbetsuppgifter
under senaste året alltjämt ökats och att detta förhållande med all säkerhet
komme att bestå även under nästa budgetår har styrelsen uttalat, att en
förstärkning av styrelsens personal vore ofrånkomlig. I anslutning härtill har
styrelsen framlagt förslag örn avsevärda personalförstärkningar, vilka hänföra
sig till flertalet byråer i styrelsen. Vid bifall till styrelsens förslag i olika
hänseenden skulle erfordras en ökning av avlöningsanslaget med 107,800
kronor.
Departementschefen har i ärendet anfört bland annat följande:
Av styrelsens motivering för de olika förslagen torde framgå, att flera av
dem äro välgrundade. Jag anser mig sålunda böra särskilt framhålla, att skäl
i och för sig onekligen kunna åberopas för ett bifall till förslaget örn en förstärkning
av vägbyråns arbetskrafter för handläggning av ärenden rörande
städernas väg- och gatuarbeten samt förslaget örn anställande av en kvalificerad
juridisk befattningshavare å kameralbyrån i syfte att bereda en lättnad
i den på kameralbyråchefen nu vilande stora arbetsbördan. Med hänsyn till de
för närvarande rådande förhållandena, vilka nödvändiggöra en inskränkning av
statsutgifterna till vad som kan anses oundgängligen nödvändigt, har jag, på
ett undantag när, emellertid icke ansett mig kunna tillstyrka bifall till något
av styrelsens nu framlagda förslag. Jag vill i detta sammanhang framhålla
betydelsen av att, därest inom någon eller några avdelningar av styrelsen
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
3
svårigheter av betydenhet skulle uppstå att med nuvarande personalfördelning
mellan de olika avdelningarna bemästra den växande arbetsbördan, från
styrelsens sida undersökes möjligheterna att vinna en jämnare arbetsfördelning
genom en omflyttning av personal från en mindre arbetstyngd till en
mera arbetstyngd avdelning.
Då det av styrelsens redogörelse torde framgå, att den radioingenjör å luftfartsavdelningen,
till vilken för närvarande utgår arvode med anlitande av
det å kapitalbudgeten upptagna anslaget till radiofyrar för luftfarten, är nödvändig
för handhavande av de speciella uppgifter av teknisk natur, som sammanhänga
med upphandlingen och tillsynen av radioanläggningarna för luftfarten,
synes på sätt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit, avlöningskostnaden
för honom böra inräknas i styrelsens avlöningsanslag. Beträffande
radioingenjörens ställning i lönehänseende kan jag däremot icke biträda vägoch
vattenbyggnadsstyrelsens förslag, att befattningen göres till ordinarie
med placering i 24 lönegraden, utan anser jag mig böra förorda, att i avvaktan
på närmare erfarenheter rörande behovet — sett på längre sikt — av befattningen,
i posten arvoden, bestämda av Kungl. Majit, inräknas ett arvode av
8,000 kronor, motsvarande i avrundat tal lön enligt 21 löneklassen jämte
6 procent rörligt tillägg. Beträffande semester och dylika förmåner torde för
befattningshavaren i huvudsak böra tillämpas samma grunder som i fråga örn
extra ordinarie tjänsteman i 21 lönegraden. Jag förutsätter, att dyrtidstillägg
eller rörligt tillägg icke skall utgå å nu ifrågavarande arvode.
Medel till avlöningskostnader för den radioingenjör å väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
luftfartsavdelning. till vilken för närvarande utgår arvode med
anlitande av det å kapitalbudgeten upptagna anslaget till radiofyrar för luftfarten,
torde i enlighet med vad Kungl. Majit föreslagit böra beräknas under
styrelsens avlöningsanslag. Under erinran, att Kungl. Majits förslag i övrigt
icke innebär annan ändring än att — i enlighet med de av chefen för finansdepartementet
förordade och av riksdagen numera godkända grunderna för
beräkningen av myndigheternas avlöningsanslag — de för rörligt tillägg avsedda
medlen ökats med 50 procent eller 19,000 kronor och medlen för
avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat minskats med samma belopp, hemställer
utskottet,
att riksdagen i enlighet med Kungl. Majits förslag må
a) godkänna följande avlöningsstat för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1940/41:
1.
2.
3.
4.
Avlöningsstat.
Väg- och vattenbyggnads styrelsens verksamhet
i allmänhet.
Kronor
Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis 279,500
Arvoden, bestämda av Kungl. Majit ..................... 12,600
Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:
a) Grundavlöningar m. m......................... 125,000
b) Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis 12,200 137,200
Rörligt tillägg, förslagsvis .................................... 38,700
Utskottet.
Säger kronor 468,000
4
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
1.
2. Avlöningar till icke-ordinarie personal:
Väg- och vattenbyggnads styrelsens väg-, bro- och
vägtr afikin sp ektio n.
Kronor
:at, förslagsvis 129,100
a) Grundavlöningar m. m.
61,800
b) Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis 6,600 68,400
3. Rörligt tillägg, förslagsvis .................................... 18,300
18,300
Säger kronor 215,800
Summa förslagsanslag kronor 683,800;
b) till Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: Avlöningar för
budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag av 683,800 kronor,
därav 341,900 kronor att avräknas mot automobilskattemedlen.
4:o) Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: Omkostnader. Kungl. Maj:t har
(punkt 4, sid. 17—30) föreslagit riksdagen att till Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen:
Omkostnader för budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag av
156.000 kronor, därav 82,600 kronor att avräknas mot automobilskattemedlen.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens omkostnadsanslag har under de senare
åren stigit avsevärt. Sålunda anvisades anslaget för budgetåren 1937/38—
1939/40 med respektive 92,800 kronor, 113,200 kronor och 131,300 kronor. Ökningarna
hava emellertid icke varit tillräckliga för att bestrida de med verksamheten
förenade utgifterna. Sålunda uppgick belastningen å anslaget för de förstnämnda
två budgetåren till omkring 110,200 kronor respektive 171,900 kronor.
Departementschefen framhåller i avseende å denna stegring, att det med
hänsyn till den starka utveckling, som ägt rum inom olika verksamhetsgrenar
av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens ämbetsområde, icke torde kunna förnekas,
att styrelsens omkostnadsanslag varit för lågt tillmätt. En viss minskning
i de nuvarande utgifterna anser han å andra sidan icke otänkbar, därest
från styrelsens sida en allmän översyn av styrelsens omkostnadsstat äger rum
och därvid varje föreliggande möjlighet till besparing tillvaratages. Det har
dock synts honom knappast kunna förväntas, att besparingarna skola kunna
drivas så långt, att — utan ett allvarligt åsidosättande av styrelsens olika
åligganden och verksamhetsuppgifter — jämvikt under nästa budgetår mellan
utgifterna och ett oförändrat anslagsbelopp skall kunna uppnås. Med hänsyn
härtill har departementschefen efter noggrant övervägande och med beaktande
av olika föreliggande besparingsmöjligheter ansett sig icke böra motsätta sig
en ökning av styrelsens omkostnadsanslag.
Det under anslagsposten till expenser uj>ptagna beloppet för bränsle, lyse
och vatten föreslås sålunda skola höjas från 6,000 till 6,500 kronor.
Beträffande »övriga expenser för eget behov» — för vilket ändamål för nu
löpande budgetår anvisats ett belopp av 60,800 kronor, varav 10,800 kronor
avse löpande utgifter för styrelsens geoteknikers instrument- och laboratorieutrustning
och 5,000 kronor vissa engångskostnader för möbelanskaffning
m. m. — förordas en höjning av medelsanvisningen med 30,200 kronor till
91.000 kronor. Departementschefen har härvid utgått från de verkliga ut
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
o
gifterna för ändamålet under budgetåret 1938/39, vilka efter avdrag av engångsutgifter
och vissa utgifter för geoteknikern uppgått till omkring 85,000
kronor. De med sistnämnda belopp avsedda utgifterna hava förutsatts kunna
genom tillvaratagande av föreliggande möjligheter till besparingar nedbringas
med omkring tio procent eller med i runt tal 8,000 kronor till 77,000 kronor.
Det sålunda erhållna beloppet har emellertid ansetts böra höjas med tillhopa
14,000 kronor för beredande av medel till nedan angivna utgiftsändamål med
följande fördelning på de olika ändamålen:
Kronor.
ökade utgifter för lokaler och städning .......................................... 1,000
Utgifter för flygutbildning åt luftfartsinspektören och biträdande luft
fartsinspektören
..................................................................... 2,000
Utgifter för luftfärdsförsäkring för befattningshavare i styrelsen och
vid Bulltofta statliga flygplatsförvaltning ....................................*) 5,000
Kostnader för anskaffning av vissa instrument åt luftfartsinspektören 1,000
Utgifter för geoteknikerns instrument- och laboratorieutrustning ...... 5,000
Summa kronor 14,000
De av departementschefen i avseende å anslagsposten till expenser förordade
höjningarna uppgå till sammanlagt 30,700 kronor. Häremot bör
emellertid ställas, att anslagsposten till reseersättningar, vilken nu är beräknad
till 57,500 kronor, med hänsyn till nödvändigheten av att i möjligaste
mån inskränka statsutgifterna ansetts böra nedsättas med omkring tio procent
eller med i runt tal 6,000 kronor till 51,500 kronor. På grund härav har höjningen
av anslagets slutsumma, som nu uppgår till 131,300 kronor, kunnat
begränsas till 24,700 kronor.
En sammanfattning av departementschefens beräkning av medelsbehovet
lämnas i efterföljande sammanställning, i vilken, för jämförelses skull, även
medtagits motsvarande siffror för budgetåren 1937/38—1939/40.
Kronor
Resekostnader:
1937/38
1938/39
1939/40
Prop.
Väg-, bro- och vägtrafikinspektionen
30,000
32,000
33,000
29,800
I övrigt ....................................
16,500
20,000
24,500
21,700
Expenser:
Bränsle, lyse och vatten ...............
6,000
6,000
6,000
6,500
Övriga expenser:
För eget behov:
Löpande utgifter ..................
30,000
40,000
2) 55,800
3) 90,000
Engångsutgifter ..................
5,000
9,900
5,000
*) 1,000
För annat än eget behov .........
1,000
1,000
1,000
1,000
Publikationstryck ........................
4,300
4,300
6,000
6,000
92,800
113,200
131,300
156,000
J) Har tidigare utgått från anslaget till extra utgifter.
3) Härav 10,800 kronor till geoteknikerns instrument- och laboratorieutrustning.
''>) Härav 5,000 kronor till geoteknikerns instrument- och laboratorieutrustning.
*) Anskaffning av instrument till luftfartsinspektören.
6
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Utskottet.
Av det sålunda äskade anslaget föreslås följande belopp skola avräknas
mot automobilskattemedlen:
Kronor.
Väg-, bro- och vägtrafikinspektionens resekostnader ........................ 29,800
Övriga expenser för annat än eget behov ....................................... 1,000
Hälften av expenser i övrigt ...................................................... 48,800
Hälften av publikationstryck ...................................................... 3,000
Summa kronor 82,600
Departementschefen har i detta sammanhang även till behandling upptagit
frågan örn redovisningen av vissa utgifter för den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
geotekniker bedrivna verksamheten. Utskottet får i detta avseende
hänvisa till den i propositionen lämnade redogörelsen.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens omkostnadsanslag torde i enlighet med
vad departementschefen förordat böra för nästa budgetår höjas med 24,700
kronor till 156,000 kronor. Utskottet förutsätter emellertid i likhet med
departementschefen, att styrelsens omkostnader vid bifall härtill skola, i vad
avser poster som icke må utan Kungl. Maj:ts medgivande överskridas, hållas
inom den fastställda utgiftsramen.
Vad departementschefen anfört rörande redovisningen av utgifterna och
inkomsterna i den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens geotekniker bedrivna
verksamheten har icke givit anledning till erinran från utskottets sida.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet, med tillstyrkande
av Kungl. Maj:ts förslag, hemställa,
att riksdagen må till Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: Omkostnader
för budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag av
156,000 kronor, därav 82,600 kronor att avräknas mot automobilskattemedlen.
5:o) Statens väginstitut. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 5,
sid. 30—32), vilket jämfört med medelsanvisningen för nu löpande budgetår
icke innebär annan ändring än att de för rörligt tillägg avsedda medlen ökats
med 50 procent eller till, i avjämnat tal, 9,700 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) godkänna, att med tillämpning tills vidare från och med
budgetåret 1940/41 den i staten för statens väginstitut under
avlöningar upptagna posten för rörligt tillägg skall i staten upptagas
med 9,700 kronor;
b) till statens väginstitut för budgetåret 1940/41 anvisa ett
förslagsanslag av 201,200 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 6. <
6:o) Instrumentutrustning m. m. för statens väginstitut. Kungl. Majit har
(punkt 6, sid. 32 och 33) föreslagit riksdagen att till instrumentutrustning
m. m. för statens väginstitut för budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag
av 55,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
Till vissa engångskostnader för anskaffning av instrument m. m. åt statens
väginstitut har riksdagen för budgetåren 1938/39 och 1939/40 anvisat tillhopa
205,000 kronor. Vid beviljandet av det å löpande riksstat uppförda anslaget
förutsattes, att ifrågavarande engångskostnader skulle komma att uppgå till
sammanlagt 260,000 kronor samt att återstående 55,000 kronor skulle anvisas
å riksstaten för nästa budgetår.
Institutets direktion har nu under hänvisning till inträffade prisstegringar
föreslagit, att angivna slutanslag skall anvisas med ett till 70,000 kronor förhöjt
belopp.
Departementschefen har emellertid ansett, att anslaget under nu rådande
förhållanden bör begränsas till det belopp, som tidigare förutsatts skola anvisas
för nästa budgetår.
Utskottet tillstyrker, att slutanslag till ifrågavarande ändamål nu anvisas
med av Kungl. Majit äskat belopp. Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må till instrumentutrustning m. m. för statens
väginstitut för budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag
av 55,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
7:o) Vägorganisationen i länen. Kungl. Majit har (punkt 7, sid. 33—37)
föreslagit riksdagen att dels godkänna, att med tillämpning tills vidare från
och med budgetåret 1940/41 de i staten för vägorganisationen i länen under
avlöningar upptagna posterna för avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat
och för rörligt tillägg skola i staten upptagas med respektive 240,600 kronor
och 65,700 kronor, dels ock till vägorganisationen i länen för budgetåret
1940/41 anvisa ett förslagsanslag av 770,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
I en inom andra kammaren av herrar Th. Gardell och Ola Jeppsson väckt
motion, nr 169, har hemställts, att anslaget till vägorganisationen i länen för
budgetåret 1940/41 måtte beräknas så, att för Gotlands län kan anställas en
vägingenjörsassistent under hela budgetåret.
Departementschefen har i ärendet anfört följande:
Under hänvisning till att vägingenjörernas arbetsbörda under senare år
ständigt stegrats, vilket medfört svårigheter för vederbörande att bemästra
arbetsuppgifterna, hemställer väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att vägorganisationens
arbetskrafter utökas med 5 vägingenjörsassistenter. Med anledning
härav vill jag erinra om att vägorganisationen från och med den 1 juli
1939 utvidgats icke obetydligt och att tillräcklig erfarenhet ännu ej torde föreligga
för att kunna rätt bedöma behovet av att redan nu ytterligare öka organisationens
omfattning. Med hänsyn härtill anser jag mig icke kunna
Utskottet.
8
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Utskottet.
biträda väg- och vattenbyggnads styrelsens nu förevarande förslag. Ej
heller synes skäl föreligga att tillstyrka styrelsens förslag om ökning av
grundavlöningsposten med 5,000 kronor för extra rit- och skrivbiträden samt
expensposten med 7,800 kronor. I enlighet härmed skulle utgifterna för vägorganisationen
böra beräknas till samma belopp som för innevarande budgetår
eller 1,045,600 kronor. Beräknas de särskilda uppbördsmedlen enligt vägoch
vattenbyggnadsstyrelsens förslag till 275,000 kronor eller för anslagets
avrundning till 275,600 kronor, skulle alltså anslaget till vägorganisationen i
länen för nästa budgetår böra anvisas med i jämförelse med anslaget för innevarande
budgetår oförändrat belopp eller 770,000 kronor. I anslutning till vad
chefen för finansdepartementet tidigare i dag anfört vid anmälan av För flera
huvudtitlar gemensamma frågor torde emellertid de i staten för vägorganisationen
i länen under avlöningar upptagna posterna för rörligt tillägg och för avlöningar
till tjänstemän å ordinarie stat böra så jämkas, att förstnämnda post
ökas med 50 procent till 65,700 kronor och sistnämnda post minskas med
samma belopp, 21,900 kronor, varmed posten för rörligt tillägg ökats, och alltså
anvisas med 240,600 kronor.
Kungl. Maj:ts förevarande förslag innebär, jämfört med nu löpande budgetår,
ingen annan ändring än att — i enlighet med de av chefen för finansdepartementet
förordade och av riksdagen numera godkända grunderna för beräkningen
av myndigheternas avlöningsanslag för nästa budgetår — anslagsposten
till rörligt tillägg, nu 43,800 kronor, ökats med 50 procent eller 21,900
kronor och anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat
minskats med samma belopp. Yad Kungl. Majit sålunda föreslagit har utskottet
funnit sig böra tillstyrka. Utskottet har alltså ej kunnat biträda det
motionsvis framställda yrkandet örn anvisande av ytterligare medel för avlönande
av vägingenjörsassistenter. Då vägorganisationen så sent som från
och med nu löpande budgetår undergått en icke obetydlig utvidgning, har
utskottet i likhet med departementschefen funnit tillräcklig erfarenhet ännu
ej föreligga för att möjliggöra ett bedömande av behovet av att redan nu
ytterligare öka organisationens omfattning.
Utskottet hemställer,
att riksdagen, med bifall till Kungl. Majits förslag och med
avslag å motionen II: 169, må
a) godkänna, att med tillämpning tills vidare från och med
budgetåret 1940/41 de i staten för vägorganisationen i länen
under avlöningar upptagna posterna för avlöningar till tjänstemän
å ordinarie stat och för rörligt tillägg skola i staten upptagas
med respektive 240,600 kronor och 65,700 kronor;
b) till vägorganisationen i länen för budgetåret 1940/41 anvisa
ett förslagsanslag av 770,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
8:o) Automobilskattemedlens specialbudget. Kungl. Majit har (punkt 8,
sid. 37—43) föreslagit riksdagen att godkänna de i statsrådsprotokollet förordade
ändringarna i utformningen av automobilskattemedlens specialbudget,
att tillämpas under budgetåret 1940/41.
/Statsutskottets utlåtande Nr t>.
9
Departementschefen har i ärendet anfört följande:
Från och med den 1 januari 1940 utgår skatten å bensin och lättbentyl med
ett från 12 öre till 16 öre per liter förhöjt belopp. De till följd av skattehöjningen
inflytande medlen skola emellertid icke upptagas såsom inkomst å
automobilskattemedlens specialbudget utan tillföras den allmänna budgeten.
De för vägändamål och därmed sammanhängande syften avsedda automobilskattemedlen
beräknar chefen för finansdepartementet i huvudsaklig anslutning
till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens uppfattning till 110 miljoner kronor.
Å automobilskattemedlens specialbudget möjligen uppkommande underskott
torde — i likhet med vad som beslutats av 1939 års urtima riksdag i
fråga örn underskott å innevarande budgetårs specialbudget1) —lämpligen böra
avföras å statens automobilskattemedelsfond, eftersom en felslagning i den
mycket osäkra inkomstberäkningen i nuvarande läge icke torde böra föranleda
en belastning av den allmänna budgeten. Vid dylikt förhållande synas de
förslagsanslag, som skola avräknas mot automobilskattemedlen och som enligt
nu gällande ordning avräknas mot nämnda medel högst med de belopp, varmed
de anvisats å riksstaten, böra i sin helhet avräknas mot automobilskattemedlen.
Jag gör i det följande hemställan örn att riksdagens godkännande
måtte inhämtas till de sålunda förordade förändringarna i utformningen av
automobilskattemedlens specialbudget.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i syfte att öka tillgången under nästa
budgetår av medel för här ifrågavarande ändamål ifrågasatt, att medel skulle
få tagas i anspråk från automobilskattemedelsfonden, därest en höjning av
bensinskatten, som ökade inkomsten å specialbudgeten, icke ansåges böra ske.
Till en sådan disposition av fondmedel synes mig för närvarande skäl icke
föreligga. Avsikten med fondens inrättande var bland annat att bereda möjlighet
för statsmakterna att i någon mån anpassa vägarbetenas omfattning efter
konjunkturförhållandena. Under tider av relativt god arbetstillgång skulle
medel avsättas till fonden, och vägarbetena i motsvarande grad begränsas,
varigenom skulle vinnas, att det allmännas arbeten skulle i något mindre utsträckning
konkurrera örn arbetskraften med det enskilda näringslivet, då
detta gåve relativt god sysselsättning. Under depressionstider åter, då den
privata företagsamheten inskränktes och arbetslöshet uppstode, skulle vägarbetena
utvidgas och sysselsättning och inkomst kunna beredas en del av den
eljest lediga arbetskraften. Konjunkturerna på arbetsmarknaden synas mig
emellertid för närvarande icke påkalla en sådan extra ordinär utvidgning av
vägarbetena, som för en disposition av fondmedel förutsatts. Skulle mot
slutet av innevarande budgetår konjunkturförhållandena motivera, att medel
ur automobilskattemedelsfonden disponeras för att minska uppkommen arbetslöshet,
torde emellertid vid nämnda tid därav betingade förslag få framläggas
för riksdagen. För att minska en arbetslöshet, som eventuellt kan inträffa
under tid, då riksdagen ej är samlad, förutsättes skola anlitas det förskottsanslag,
vilket jag har för avsikt att vid senare tidpunkt föreslå skola för ändamålet
upptagas å allmän beredskapsstat. I vad mån automobilskattemedelsfonden
bör disponeras för täckning av sålunda från förskottsanslag bestridda
utgifter får sedermera prövas av 1941 års lagtima riksdag.
Vid fördelningen i det följande av automobilskattemedlen har departementschefen
alltså utgått från att det härför tillgängliga beloppet utgör 110
miljoner kronor.
») Se prop. nr !)0 till urtima riksdagen.
10
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Hur detta belopp, 110,000,000 kronor, är avsett att enligt Kungl. Maj:ts
förslag fördelas framgår av nedanstående tablå, vari jämväl intagits de siffror
som framkommit under utskottsbehandlingen.
Tabell, angivande anslag, sorn skola utgå före automobilskattemedlens fördelning
på städer och landsbygd. Ändringar, föranledda av utskottets förslag, anges med
kursiva siffror. (Siffror inom parentes ange fördelningen vid vägunderhållsbidrag
med 80 % enligt avvikande mening.)
1
j Punkt i
utlåtandet
Kungl. Majit
Utskottet
Alt. 1 o. II.
kronor
kronor
Polisväsendet (femte huvudtiteln)....................
600,000
600,000
Fiskerinäringen (nionde huvudtiteln) ................
150.000
150,000
3:°)
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: Avlöningar......
341,900
341,900
4:o)
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: Omkostnader . . ..
82,600
82,600
5:o)
6:o)
Statens väginstitut ................................
201,200
201,200
55,000
Instrumentutrustning m. m. för statens väginstitut . .
55,000
7:o)
Vägorganisationen i länen..........................
770,000
770,000
9:o)
Bidrag till vägunderhållet på landet m. m...........
51,000,000
51,000,000
(54,600,000)
10:o)
Bidrag till byggande av broar......................
3,500,000
3,500,000
liro)
Bro mellan Sverige och Norge över Svinesund......
532.700
532,700
12:o)
Stensättning av vägar..............................
4,000.000
4,000,000
13:o)
Reparationsberedskap vid väg- och vattenbyggnads-
väsendet ........................................
1,000,000
151.000
1,000,000
151,000
14:o)
Bidrag till vissa forsknings- och undersökningsarbeten
15:o)
Bidrag till säkerhetsanordningar vid järnvägskors-
ningar ..........................................
250,000
22,100
250,000
22,100
t 16:o)
Avsättning till automobilskattemedelsfonden ........
31:o)
Bidrag till byggande och underhåll av mindre hamnar
och farleder...............................
500,000
500,000
53:o)
Bidrag till nationalföreningen för trafiksäkerhetens
främjande..................................
75.000
53.000
75.000
53.000
54:o)
Statens biltrafiknämnd............................
Återstod att fördelas mellan städer och landsbygd
63,284.500
63,284,500
(66,884,500)
(se nedan'')..........................
46.715,500
46,715,500
(43,115,500)
Summa kronor
110.000,000
110,000.000 t
Av denna återstod uppgående till 46,715,500 kronor (och vid underhållsbidrag
med 80 % 43,115,500 kronor) skall
25 % tillfalla städerna eller alltså 11,679,000 kronor (och vid underhållsbidrag
med 80 % 10,778,700 kronor)
och 75 % eller 35,036,000 kronor (och vid underhållsbidrag med 80 %
32,336,300 kronor) landsbygden.
Den närmare fördelningen av denna återstod sådan densamma skulle gestalta
sig enligt utskottets i detta utlåtande framlagda förslag framgår av
följande tablå:
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
11
Kungl. Majit
Utskottet
kronor
kronor
—
11.679,000
11,679,000
(10,778,700)
4,179.000
4.179,000
5,000,000
5,000,000
2,000,000
2,000,000
2,000,000
2,000,000
—
300.000
1,000,000
1,500,000
14,179,000
14,979,000
20,857,500
35,036,500
20,057,500
1 (17,357,800)
35,036,500
(32,336,800)
—
46,715,500
—
46,715,500
(43,115,500)
Punkt i
utlåtandet
17:o)
18:o)
19:o)
20:0)
21:o)
22:o)
23:o)
Städerna (25 %).
Bidrag till väg- och gatuarbeten
i städerna ......
Landsbygden (75 %)■
V ägskatteutj ämningsbidrag
Bidrag till nyanläggning av
landsvägar..........
ödebygdsvägar ........
Bidrag till vägar av be
delse för riksförsvaret. .
skilda vägar
lidrag till undi
skilda vägar
25:o) Bidrag till vägförbättringsarbeten
å landsbygden . .
Summa kronor
Medan bilskattemedlen för innevarande budgetår beräknats till 136,000,000
kronor antagas för vägändamål och därmed sammanhängande syften allenast
110,000,000 kronor stå till förfogande för budgetåret 1940/41. Denna starka
nedgång kan tvivelsutan, på sätt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhållit,
ge anledning överväga huruvida ej medel, tidigare fonderade i automobilskattemedelsfonden,
böra tagas i anspråk för att tillgodose de föreliggande
alltjämt betydande behoven av anslag för vägväsendet. Fondens behållning
uppgår för närvarande till 56,998,000 kronor.
I betraktande särskilt av den stränga sparsamhet vid förbrukningen av
kapitalmedel som i nuvarande läge måste iakttagas ansluter sig utskottet till de
synpunkter departementschefen lagt på frågan.
I likhet med departementschefen har utskottet alltså utgått ifrån att de
för vägändamål m. m. för budgetåret 1940/41 tillgängliga medlen böra beräknas
till 110,000,000 kronor.
Yad departementschefen anfört örn sättet för anslagens avräkning mot inflytande
automobilskattemedel och örn rätt att avföra uppkommande underskott
på automobilskattemedlens fond har ej gett utskottet anledning till erinran.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må godkänna de i statsrådsprotokollet förordade
ändringarna i utformningen av automobilskattemedlens specialbudget,
att tillämpas under budgetåret 1940/41.
9:o) Bidrag till vägunderhållet på landet m. m. Kungl. Majit har (punkt
9, sid. 43—46) föreslagit riksdagen dels till bidrag till vägunderhållet på
landet m. in. för budgetåret 1940/41 anvisa ett anslag av 51,000,000 kronor,
att avräknas mot automobiIskattemedlen; dels ock godkänna följande
1 Höjning till 20,000,000 kronor genom utfyllnad från automobilskattemedelsfonden.
Utskottet.
12
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Förslag
till
Förordning
angående statsbidrag till vägunderhåll och vinterväghållning på landet under
år 1940.
Härigenom förordnas, att utan hinder av vad i 2 § 1 mom. förordningen
den 30 juni 1936 (nr 451) angående statsbidrag till den allmänna väghållningen
i riket föreskrives följande skall äga tillämpning:
Till vägdistrikt skall, i mån av tillgång å därtill anslagna medel, för år 1940
lämnas statsbidrag med åttiofem procent av det belopp, vartill väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
beräknar distriktets kostnad för vägunderhåll och vinterväghållning
under året skäligen böra uppgå. I fråga örn ödebygdsväg skall
bidraget dock, efter i övrigt samma grunder, utgå med nittiofem procent.
För tilldelning till vägdistrikten av ifrågavarande bidrag till vägunderhållet
på landet m. m. skall väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uppgöra en fördelningsplan.
Över det beslut, varigenom denna fördelningsplan fastställes, må
besvär icke anföras.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren, nr 37,
av friherre A. De Geer och den andra inom andra kammaren, nr 77, av herr
M. Andersson i Igelboda, har hemställts, att riksdagen måtte besluta att till
bidrag för vägunderhållet på landet m. m. för budgetåret 1940/41 anvisa ett
förslagsanslag av 54,000,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
Vidare har i två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren,
nr 61, av herr A. Heiding m. fl. och den andra inom andra kammaren,
nr 70, av herr Hj. Svensson i Grönvik m. fl., hemställts, att riksdagen vid behandling
av punkten 9 under sjätte huvudtiteln måtte besluta att avslå Kungl.
Maj:ts förslag till förordning angående statsbidrag till vägunderhåll och
vinterväghållning på landet under år 1940; att till bidrag till vägunderhållet
på landet m. m. för budgetåret 1940/41 anvisa ett anslag av 58,800,000 kronor,
att avräknas mot automobilskattemedel; samt att beakta övriga i motionen
anförda synpunkter.
I en av herr E. Näsström m. fl. inom andra kammaren väckt motion, nr 18,
har hemställts, att riksdagen till bidrag till vägunderhållet på landet m. m.
för budgetåret 1940/41 måtte anvisa ett anslag av 56,000,000 kronor, att avräknas
mot automobilskattemedel.
Slutligen har herr M. Andersson i Igelboda m. fl. i en inom andra kammaren
väckt motion, nr 41, hemställt, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Majit ville anhålla om sådan ändring i Kungl. Maj:ts kungörelse med närmare
bestämmelser rörande tillämpningen av förordningen den 30 juni 1936
(nr 451) angående statsbidrag till den allmänna väghållningen i riket (S. F. S.
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
13
nr 466/1936), att tilläggsbidrag må, i den mån detta befinnes skäligt, kunna
utgå jämväl å merkostnader förorsakade av ökade å-priser.
I skrivelse den 13 november 1939 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
som från vägingenjörerna infordrat preliminära uppgifter i ämnet, meddelat,
att vägunderhållskostnaderna för år 1939 kunna beräknas uppgå till i runt
tal 69,000,000 kronor. Styrelsen har i anslutning härtill anfört, att 1940 års
statsbidrag till vägunderhållet — under förutsättning att nu gällande grunder
för sådant bidrags beräknande bibehölles oförändrade — alltså skulle uppgå
till i runt tal 58,800,000 kronor. Styrelsen framhåller emellertid, att styrelsen
har för avsikt att senare inkomma med mera preciserade uppgifter härutinnan.
Anledningen till den betydande nedgången i kostnaderna i förhållande till
kostnaderna år 1938 sammanhänger med att från och med den 1 januari 1939
i kostnadsunderlaget för bidragets beräknande ej längre få inräknas kostnaderna
för smärre förbättringsarbeten och för halvpermanenta beläggningar.
Departementschefen har i ärendet anfört följande:
De nu rådande förhållandena med knapphet på motorbränsle hava medfört,
att särskilda åtgärder måst vidtagas i syfte att minska trafiken med motorfordon.
Dessa åtgärder hava haft till följd, att trafiken för närvarande kan beräknas uppgå
till omkring 80 procent av den eljest normala trafiken. Då behovet av vägunderhåll
står i intimt samband med trafikens omfattning, medför trafikens
nedgång ett minskat behov av vägunderhåll. I syfte att nedbringa utgifterna
för vägunderhållet har min företrädare i ämbetet genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
låtit delgiva samtliga vägstyrelser en skrivelse av den 15 september
1939, vari framhållits vikten av att under nu rådande förhållanden en
minskning av vägunderhållskostnaderna allvarligt eftersträvas genom att underhållet
inskränkes till vad som kan anses oundgängligen nödvändigt. I samma
skrivelse har därjämte uttalats, att det kunde bliva nödvändigt att för år 1940
tillämpa nya och för vägdistrikten mindre fördelaktiga grunder för statens
bidrag till väghållningen.
Det synes mig uppenbart, att vid bestämmandet av vägunderhållsbidraget
för år 1940 hänsyn måste tagas till att de verkliga kostnaderna för vägunderhållet
under nämnda år kunna beräknas bliva avsevärt lägre än kostnaderna för
år 1939. En tillämpning av nu gällande bidragsregler, enligt vilka bidraget skulle
beräknas på den verkliga kostnaden under år 1939, skulle vid nu rådande trafikvolym
givetvis medföra, att bidraget i flertalet fall bomme att överstiga åttiofem
procent respektive nittiofem procent av den verkliga kostnaden under år
1940 eller i extrema fall till och med hela kostnaden. I syfte att undvika dylika
konsekvenser anser jag en ändring av nu gällande bidragsregler böra ske. Sålunda
synes mig statens bidrag till vägunderhållet böra med bibehållande av nu
gällande bidragsprocenttal beräknas å 1940 års underhållskostnader. Dessa
kunna emellertid ej slutligt fastställas förrän under våren 1941. Att dröja med
utbetalningen av bidragen till denna tidpunkt anser jag mig icke böra ifrågasätta
liksom ej heller, att förskottsbidrag utbetalas i början av nästa budgetår
för att sedan gå i avräkning mot de slutliga bidrag, som skulle tillkomma
respektive vägdistrikt. I stället anser jag mig böra förorda, att vägunderhållsbidraget
beräknas på det belopp, vartill 1940 års underhållskostnad redan
nu kan skäligen uppskattas. Härigenom vinnes den fördelen, att anslaget till
bidrag till vägunderhållet på landet m. m. kan anvisas med ett redan från
början bestämt belopp. Fördelningen av detta mellan de olika vägdistrikten
förutsätta skola verkställas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, därvid
styrelsen skulle utgå från vägdistriktens stater och det undersökningsmate
-
14
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
rial rörande vägunderhållet under åren 1937 och 1938, som för närvarande
är under bearbetning inom styrelsen av en för ändamålet särskilt anlitad vägunderhållsinspektör.
Då enligt vad jag inhämtat utredningen fortskridit så
långt, att av densamma i stort sett torde framgå storleken av de underhållskostnader
vart och ett vägdistrikt skäligen bör nedlägga för att hålla vägarna
i tillfredsställande stånd, torde densamma vara väl lämpad att läggas till grund
för en i möjligaste mån rättvis fördelning av här ifrågasatt slag. Genom att varje
vägdistrikt skulle tilldelas ett till sin storlek på förhand bestämt bidrag,
vinnes ytterligare den fördelen, att vägdistrikten kunna antagas komma att
iakttaga större sparsamhet vid underhållsarbetenas bedrivande än örn enligt
nu gällande princip kostnader för ett arbete, även örn detsammas utförande
utan större olägenhet kunnat anstå, alltid får inräknas i det belopp, varå statsbidraget
för därpå följande år beräknas. Under nu rådande särskilda förhållanden,
då det är av största vikt, att statsutgifterna överhuvud nedbringas till
vad som kan anses oundgängligen nödvändigt, anser jag nu berörda förhållande
vara av särskild betydelse.
Över väg- och vattenbyggnadsstyrelsens beslut i fråga örn fördelningen av
vägunderhållsanslaget synas av praktiska skäl besvär icke böra få anföras.
Därest så finge ske, skulle hela fördelningsplanen icke kunna tillämpas, förrän
samtliga besvär vore avgjorda, enär en höjning av ett bidrag skulle kunna
medföra, att ett eller flera andra bidrag måste minskas i motsvarande mån.
De av mig här förordade nya grunderna för bidrag till vägunderhållet på
landet, vilka böra gälla endast för år 1940, torde lämpligen böra införas i en
särskild förordning, vari nu gällande bestämmelser å området förklaras icke
skola tillämpas i vad avser nämnda år. Förslag till dylik förordning framlägger
jag i det följande.
Med stöd av det förutnämnda utredningsmaterialet och med utgångspunkt
från att motorfordonstrafiken kommer att kunna upprätthållas i ungefär
samma omfattning som för närvarande har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
verkställt en beräkning av de såsom nödvändiga ansedda kostnaderna för
vägunderhållet under år 1940. Beräkningen i fråga, örn vars närmare detaljer
jag torde få hänvisa till handlingarna, slutar på ett belopp av 59,5 miljoner
kronor, av vilket belopp 700,000 kronor hänföra sig till underhållet av ödebygdsvägar.
Lägges förstnämnda belopp till grund för beräkningen av statsbidraget
för år 1940, skulle detta uppgå till (85/100 X 58,800,000 + 95/100 X
700,000) 50,645,000 kronor eller avrundat 51,000,000 kronor. Sistnämnda
belopp skulle alltså böra anvisas för nästa budgetår.
Från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har utskottet inhämtat nedanstående
uppgifter rörande vägunderhållskostnader och statligt vägunderhållsbidrag
under följande år:
Å r
Vägunderhålls-
V ägunderhållsbidrag
kostnader
Ar och bidrags-
Kronor
kronor
procent
1934 ...............
............... 50,139,000
75 % 1935
37,604,000
1935 ...............
............... 57,649,000
80% 1936
46,119,000
1936 ...............
................ 66,243,000
85 % 1937
56,306,000
1937 ...............
............... 72,537,000
85% 1938
61,656,000
1938 ...............
...............'') 82,500,000
85% 1939
70,125,000
85 % 1940
58,000,000
1939 ..............
................») 68,100,000
75 % »
51,300,000
J) Denna kostnad iir ännu ej definitivt fastställd.
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
15
Enligt departementschefens förslag skulle vägunderhållsbidraget ej längre Utskottet.
få utgå på grundval av föregående års verlcliga utgifter för vägunderhållet,
sådana dessa utgifter framkommit enligt företedda och granskade räkenskaper,
utan i stället tilldelas varje distrikt efter en skälighetsprövning inom väg- och
vattenbyggnadsstjrelsen. Över styrelsens beslut skulle »av praktiska skäl»
besvär ej få anföras.
Bedömt efter hittillsvarande administrativ praxis och den ordning som
sedan gammalt tillämpats inom det svenska vägväsendet måste onekligen
detta nya system verka rätt främmande. Även under förutsättning av en i
möjligaste män objektiv uppskattning inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
torde det ej kunna undgås orättvisor och ojämnheter vid fördelningen. Att
exempelvis uppskatta vinterväghållningen — en utgiftspost som under svåra
vintrar stiger till över 7 miljoner kronor för samtliga vägdistrikt och som
för enskilda vägdistrikt kan växla mellan något tusental och ända uppemot
flera hundratusental kronor per år — stöter på de största vanskligheter.
Lika oberäkneliga äro de i vissa trakter ofta kännbara kostnaderna för skadorna
på vägarna under tjällossningen. Stora militärtransporter pågå inom
vissa väghållningsdistrikt, som därigenom fått opåräknade men också svårberäkneliga
påfrestningar på underhållet. Också arbetslönerna utgöra en dylik
oviss betydande post. De ojämnt verkande och just nu stigande kostnaderna
för reparationer, förnyelse av maskinparken, bränsle och material o. s. v.
måste ävenledes verka förryckande på möjligheterna att, såsom departementschefen
förutsatt, redan genom förhandsberäkningar under år 1940 fastställa
statens bidrag till samma års vägunderhållskostnader.
Vikten av att nedbringa underhållskostnaderna förtjänar självfallet i nuvarande
läge allvarlig uppmärksamhet. En tillfredsställande besparingseffekt
synes emellertid kunna nås utan övergång till ett nytt system med de vanskligheter
en sådan övergång medför. I dylikt syfte vill utskottet föreslå att
bidragsprocenten för nästkommande budgetår sänkes från 85 till 75 procent.
Från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har upplysts att vägunderhållskostnaderna
för år 1939 preliminärt beräknats uppgå till 68,100,000 kronor. Vid
antagande av en sänkt bidragsersättning av 75 procent skulle vägunderhållsanslaget
för budgetåret 1940/41 — under vilket budgetår vägdistriktens bidrag
för år 1940 först betalas —- behöva upptagas till 51,300,000 kronor enligt
nedanstående beräkning.
Underhålls- Oförändrade
kostnad grunder
kronor kronor
Statsverks
prop.
kronor kronor
Utskottet
Landsvägar ... 67,000,000 56,950,000(85 %)
Ödebygdsvägar . 1,100,000 1,050,000(95 %)
50,250,000 (75 %)
1,050,000 (95 %)
68,100,000 58,000,000
51,000,000 51,300,000
Denna summa har utskottet ansett kunna avjämnas till 51,000,000 kronor
eller alltså samma belopp som Kungl. Maj:t äskat. På grund av att bidragen
skola utgå efter vägdistriktens utgifter kan anslagsbelastningen ej bestämt
beräknas. Anslaget bör därför upptagas som förslagsanslag.
16
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Utskottet vill erinra, att ifrågavarande bidrag, ehuru avseende år 1940, skall
beräknas på 1939 års underhåll oavsett alltså de starka inskränkningar i
underhållet och därmed också utgiftsbesparingar, som förutsättas möjliga i
underhållet för år 1940. Det är sålunda känt att inom vägdistrikten avsevärda
beskämingar planeras i fråga örn sådana åtgärder som dikesrensning, kantskärning,
röjning samt, i fråga örn de mindre trafikerade vägarna, även grusningen.
Också de rätt stora kostnaderna för dammbindning böra kunna nedbringas.
Alla dessa inskränkningar tillsammantagna måste tvivelsutan verka
sänkande på distriktens underhållskostnader. Dock påverkas ej härav vägdistriktens
statsbidrag för år 1940. Bestämmande för dettas storlek är, såsom
nämnts, underhållskostnaderna under år 1939. Detta förhållande gör otvivelaktigt
den av utskottet föreslagna sänkningen från 85 till 75 procent för vägdistrikten
mindre kännbar.
Utskottet finner emellertid angeläget framhålla att här föreslagna nedsättning
av underhållsbidraget till 75 procent bör betraktas som en tillfällig åtgärd,
betingad uteslutande av det allvarliga statsfinansiella läget. I anslutning
till denna uppfattning förutsätter utskottet att frågan örn underhållsbidraget
för år 1941 göres beroende av ytterligare utredning. Därvid bör också
beaktas frågan örn särskilt stöd åt vissa vägdistrikt, vilkas vägnät blivit särskilt
hårt belastade av nu pågående extra-ordinära militärtransporter.
Till sist vill utskottet erinra örn det vägskatteutjämningsbidrag som på
senare tid utgått till mera betungade distrikt. För den del av vägskatten, som
överstiger 2 kronor per skattekrona, utgår statsbidraget med 70 procent. Detta
bidrag måste tvivelsutan verka utjämnande och skattemildrande. Utskottet
anser dock statsbidragsfrågan även i denna del förtjäna upptagas till förnyat
övervägande.
Utskottets förslag innebär alltså en sänkning av vägunderhållsbidraget för
år 1940 till 75 procent. För ödebygdsvägarnas del har dock utskottet ansett
nuvarande bidragsnorm av 95 procent böra bibehållas.
I motionen 11:41 har påyrkats rätt att vid vägbyggnader erhålla statligt
tilläggsbidrag för merkostnader förorsakade av ökade å-priser. Till stöd härför
har åberopats bland annat hurusom alla anbud å vägarbeten, som ingivas
av entreprenörer, numera ha en klausul, varigenom entreprenören förbehåller
sig rätt till tillägg å entreprenadsumman, för den händelse stegrade priser
å material eller ökade arbetslöner skulle inträda. Utan att förneka att därigenom
tillkommit ett kännbart nytt osäkerhetsmoment vid kostnadsberäkningen
anser sig utskottet dock ej kunna tillstyrka motionen. Därest krisen
visar sig påkalla åtgärder i motionens syfte lärer väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
även utan initiativ av riksdagen få anledning överväga erforderlig
ändring i gällande bidragsgrunder. Erinras må också örn den rätt som självfallet
föreligger för Kungl. Majit att där särskilt starka skäl åberopas medge ett tillläggsbidrag
även för här avsedda merkostnader, uppkomna på grund av ökade
å-priser. Enligt vad utskottet inhämtat har denna utväg redan anlitats i några fall.
Utskottet hemställer alltså,
I. att riksdagen, i anledning av motionerna I: 37 och 61 samt
II: 18, 70 och 77 må
Statsutskottets utlåtande Nr ti.
17
a) med avslag å Kungl. Maj:ts förslag till förordning angående
statsbidrag till vägunderhåll och vinterväghållning på landet
under år 1940, besluta att nämnda statsbidrag skall, efter i
huvudsak oförändrade grunder i övrigt, för detta år utgå med
sjuttiofem procent, dock att till kostnader för underhåll av ödebygdsväg
och vinterväghållning å sådan väg särskilt tilläggsbidrag
med tjugo procent må lämnas;
b) till bidrag till vägunderhållet på landet m. m. för budgetåret
1940/41 anvisa ett förslagsanslag av 51,000,000 kronor, att
avräknas mot automobilskattemedlen;
II. att motionen II: 41 ej må av riksdagen bifallas.
I0:o) Bidrag till byggande av broar. Kungl. Majit har (punkt 10, sid.
46—48) föreslagit riksdagen att till bidrag till byggande av broar för budgetåret
1940/41 anvisa ett reservationsanslag av 3,500,000 kronor, att avräknas
mot automobilskattemedlen.
Förevarande anslag, vilket för vart och ett av budgetåren 1937/38—1939/40
anvisats med 3.5 miljoner kronor, har av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
ansetts för nästa budgetår böra höjas till 4 miljoner kronor. Till belysande
av medelsbehovet har styrelsen framhållit, att i av länsstyrelserna överlämnade
förteckningar över broföretag, som befunnits böra komma i åtnjutande
av bidrag från anslaget under de närmaste två budgetåren, upptagits företag
med en beräknad kostnad av sammanlagt cirka 26 miljoner kronor. Samtidigt
erinrar styrelsen örn att i det förslag till fördelning av anslaget för budgetåret
1939/40, som avgivits av styrelsen, förutsatts, att 21 av de i förslaget
upptagna 53 företagen skulle erhålla bidrag endast till påbörjande eller fortsättande.
För genomförande av dessa företag skulle erfordras ytterligare
statsbidrag med över 3 miljoner kronor, vilket belopp finge utgå av anslaget
för nästkommande eller därpå följande budgetår. Styrelsen meddelar vidare,
att anslaget för budgetåret 1940/41 därjämte torde bliva belastat med bidragtill
flera större företag, för vilka erfordras statsbidrag med avsevärda belopp.
Departementschefen har i ärendet anfört följande:
Av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens redogörelse framgår, att ett betydande
medelsbehov gör sig gällande i fråga om brobyggnader. En ökning
av broanslaget kunde därför i och för sig anses motiverad. Med hänsyn till
den begränsade medelstillgången i förhållande till de övriga viktiga behov,
som måste tillgodoses inom automobilskattemedlens ram, kan jag emellertid
icke tillstyrka någon ökning av anslaget för nästa budgetår.
Jag förutsätter att, på sätt under senare år skett, anslag till här ifrågavarande
ändamål må tills vidare disponeras, i den mån så befinnes erforderligt,
till förstärkning av personalen på väg- och vattenbyggnadsstyrelsens brobyrå.
Förevarande anslag torde i enlighet med vad departementschefen förordat
böra uppföras med oförändrat belopp. Med tillstyrkande alltså av Kungl.
Maj:ts förslag hemställer utskottet,
Bihang till riksdagens protokoll 1940. ti sami. Nr 6. 535 40 2
Utskottet
18
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Utskottet
Utskottet.
att riksdagen må till bidrag till byggande av broar för budgetåret
1940/41 anvisa ett reservationsanslag av 3,500,000 kronor,
att avräknas mot automobilskattemedlen.
ll:o) Bro mellan Sverige och Norge över Svinesund. Kungl. Majit har
(punkt 11, sid. 48 och 49) föreslagit riksdagen att till bro mellan Sverige och
Norge över Svinesund för budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag av
532,700 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
Enligt den nästlidet år framlagda byggnadsplanen skulle för ifrågavarande
broföretags slutförande för nästa budgetår erfordras ett belopp av 900,000
kronor. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har emellertid nu meddelat, att
kostnaderna komma att överskrida de beräknade med 192,300 kronor, varav å
Sveriges del med tillämpning av den förut överenskomna fördelningsgrunden
skulle belöpa 165,400 kronor. Kostnadsökningen sammanhänger med den
dåliga beskaffenheten på norska sidan av berget å djupet, vilket man icke
haft anledning räkna med vid de förberedande utredningarna.
Utskottet tillstyrker, att det av Kungl. Majit äskade beloppet, 1,065,400
kronor, ställes till förfogande för slutförande av ifrågavarande broföretag.
I överensstämmelse med vad som tidigare tillämpats torde hälften av detta
belopp böra utgå av anslaget till statliga och kommunala beredskapsarbeten
och återstoden anvisas under förevarande rubrik. Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må till bro mellan Sverige och Norge över Svinesund
för budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag av
532,700 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
12:o) Stensättning av vägar. Kungl. Majit har (punkt 12, sid. 49—51)
föreslagit riksdagen att till stensättning av vägar för budgetåret 1940/41 anvisa
ett reservationsanslag av 4,000,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
I en inom första kammaren väckt motion, nr 38, har friherre A. De Geer
hemställt att riksdagen med ändring av Kungl. Majits förslag måtte till stensättning
av vägar för budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag av
2.000. 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
Departementschefen har i ärendet anfört följande:
Med hänsyn till de betydande lager av gatsten, som staten redan innehar
och vilka komma att ytterligare ökas under innevarande och —- vid bifall till
vad jag i det följande ämnar föreslå i fråga om anslag till inköp av gatsten —
även under nästkommande budgetår, vill jag förorda, att ett i jämförelse med
innevarande budgetårs anslag för ändamålet till 4 miljoner kronor förhöjt
belopp anvisas för stensättning av vägar.
Med åberopande av vad departementschefen i ärendet anfört får utskottet
tillstyrka, att anslaget bestämmes till det av Kungl. Majit äskade beloppet,
4.000. 000 kronor. Utskottet hemställer,
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
19
att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med
avslag å motionen I: 38, må till stensättning av vägar för budget■
året 1940/41 anvisa ett reservationsanslag av 4,000,000 kronor,
att avräknas mot automobilskattemedlen.
13:o) Reparationsberedskap vid väg- och vattenbyggnadsväsendet. Kungl.
Majt: har (punkt 13, sid. 51 och 52) föreslagit riksdagen att till reparationsberedskap
vid väg- och vattenbyggnadsväsendet för budgetåret 1940/41 anvisa
ett reservationsanslag av 1,000,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
Till anskaffning av viss för reparationsberedskapen vid väg- och vattenbyggnadsväsendet
under krigstid erforderlig materiel m. m. anvisade 1939 års
lagtima riksdag ett anslag å 800,000 kronor. Kostnaderna för ifrågavarande
beredskap, vilka enligt en för riksdagen framlagd plan beräknades uppgå till
1,744,000 kronor, hade dessförinnan genom beslut av Kungl. Majit till ett
belopp av 75,400 kronor anvisats att utgå av anslaget till statlig lagerhållning.
Återstående belopp, 868,600 kronor, förutsattes skola anvisas å riksstaten för
budgetåret 1940/41. Enligt förevarande förslag skulle detta slutanslag på
grund av inträffade prisstegringar anvisas med ett till 1,000,000 kronor förhöjt
belopp.
Utskottet tillstyrker att slutanslag till ifrågavarande ändamål nu anvisas
med av Kungl. Majit äskat belopp samt att anslaget i likhet med motsvarande
anslag för nu löpande budgetår avräknas mot automobilskattemedlen. Utskottet
hemställer alltså,
att riksdagen må till reparationsberedskap vid väg- och vattenbyggnadsväsendet
för budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag
av 1,000,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
14:o) Bidrag till vissa forsknings- och undersökningsarbeten. Kungl.
Majit har (punkt 14, sid. 52—59) föreslagit riksdagen att till bidrag till vissa
forsknings- och undersökningsarbeten för budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag
av 151,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
Ifrågavarande anslag, som för nu löpande budgetår är uppfört med 104,000
kronor, föreslås för nästa budgetår skola anvisas med ett till 151,000 kronor
förhöjt belopp. En sammanfattning av Kungl. Majits anslagsberäkning lämnas
i efterföljande sammanställning, i vilken för jämförelses skull även införts
en motsvarande redogörelse för beräkningen av medelsbehovet för nu löpande
budgetår.
Utskottet.
20
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Utskottet.
Kronor
1939/40 Prop.
Ändamål, för vilka bidrag vanligen utgå från anslaget ... 40,000 40,000
Laboratorieutrustning åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
geotekniker ................................................... 22,400 — .
Vissa undersökningar rörande vägunderhållskostnaderna 27,000 33,200
Bidrag till samfundet för hembygdsvård för anställande
av en s. k. vägvårdskonsulent ................................. 15,000 15,000
Anordnande av trafikräkningar under år 1941 .......... —___63,000
Summa 104,400 151,200
Avgår för avjämning av anslagets slutsumma ............... 400_200
Återstår 104,000 151,000
Departementschefen har beträffande det för anordnande av trafikräkningar
begärda beloppet anfört följande:
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har föreslagit, att trafikräkningar anordnas
under år 1941, omfattande i huvudsak landets huvudvägnät samt övriga
mera trafikerade vägar. Från och med år 1926 hava med en mellantid av
5 år dylika räkningar ägt rum. Då dessa från olika synpunkter få anses
nyttiga och nödiga icke minst för arbetet med planläggningarna och utbyggandet
av landets vägnät samt då periodiciteten av räkningarna icke bör
brytas ansluter jag mig till styrelsens nu ifrågavarande förslag. För att
resultatet av trafikräkningen skall bliva användbart för därmed avsett syfte
erfordras givetvis, att vid räkningens företagande i stort sett normala trafikförhållanden
äro rådande. Jag förutsätter därför, att det skall få ankomma
på Kungl. Majit att sedermera, då förhållandena kunna lättare överblickas,
besluta, huruvida trafikräkningen skall komma till stånd. Erforderliga medel
för trafikräkningen torde emellertid nu böra äskas. Kostnaderna för densamma
torde på sätt styrelsen angivit och i enlighet med vad som skedde
i fråga örn 1936 års trafikräkningar böra bestridas av vederbörande vägdistrikt
och städer. För vägdistriktens del böra utgifterna härför få upptagas
bland distriktens underhållskostnader och beträffande städerna böra
för ändamålet få användas de städerna tilldelade ordinarie automobilskattemedlen.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens egna kostnader för räkningsmaterialets
bearbetande samt för tryckning av sammanställningar och kartor,
vilka kostnader styrelsen beräknat uppgå till 63,000 kronor, torde lämpligen
böra utgå av anslaget till vissa forsknings- och undersökningsarbeten.
I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må till bidrag till vissa forsknings- och undersökningsarbeten
för budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag
av 151,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
15:o) Bidrag till säkerhetsanordningar vid järnvägskorsningar. Kungl.
Majit har (punkt 15, sid. 59—63) föreslagit riksdagen att till bidrag till säkerhetsanordningar
vid järnvägskorsningar för budgetåret 1940/41 anvisa ett
reservationsanslag av 250,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
21
Genom kungörelse den 23 maj 1924 (nr 318) meddelades bestämmelser
angående varningsmärken och säkerhetsanordningar m. m. vid korsningar i
samma plan mellan järnväg och väg. Den 26 juni 1933 utfärdades ny kungörelse
(nr 469) i ämnet, därvid förstnämnda kungörelse upphörde att gälla.
Genom angivna kungörelser hava bestämmelser meddelats om skyldighet för
innehavare av järnväg att anbringa skilda slag av märken och anordningar
ävensom att underhålla desamma och fullgöra ifrågakommande bevakning.
Örn vem som skall vidkännas de härav föranledda kostnaderna har däremot
icke vare sig i nu berörda kungörelser eller i annan författning meddelats
någon bestämmelse.
I syfte att underlätta säkerhetsanordningarnas vidtagande och samtidigt
genom godvilliga uppgörelser undvika tvister hava landets järnvägar genom
beslut av 1929 och 1938 års riksdagar berättigats till bidrag av automobilskattemedel
för vissa säkerhetsanordningar, som av järnvägarna vidtagits
enligt 1924 och 1933 års kungörelser. Med stöd av 1929 års beslut — vilket
avsåg säkerhetsanordningar, som betingats av förhållandena vid ikraftträdandet
av 1924 års kungörelse — har utanordnats ett sammanlagt bidragsbelopp
av 1,632,435 kronor, motsvarande en anläggningskostnad av 2,458,545
kronor. 1938 års riksdags beslut avsåg säkerhetsanordningar, som före den
1 januari 1938 vidtagits på grund av bestämmelserna i 1924 eller 1933 års
kungörelser och som betingats av förhållanden, vilka inträtt efter ikraftträdandet
av 1924 års kungörelse. Till bestridande av de med 1938 års beslut
avsedda utgifterna anvisades för budgetåret 1938/39 ett reservationsanslag av
600,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
För det med sistnämnda anslag avsedda ändamålet har ett ytterligare
belopp å 150,000 kronor befunnits erforderligt, vilket belopp föreslås skola
anvisas å riksstaten för nästa budgetår.
Härjämte begäres anslag till bidrag för säkerhetsanordningar, som utförts
under åren 1938—1940, med 100,000 kronor. För erhållande av dessa bidrag
förutsättas samma villkor skola gälla som enligt 1938 års beslut. Bidrag avses
sålunda skola utgå med normalt nittio procent av den verkliga kostnaden för
utförd säkerhetsanordning, som icke medfört utgiftsbesparing för järnvägen
eller beträffande vilken kostnaderna icke reglerats genom domstols dom eller
annorledes.
Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må till bidrag till säkerhetsanordningar vid järnvägskorsningar
för budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag
av 250,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
16:o) Avsättning till statens automobilskattemedelsfond. Beträffande
Kungl. Maj:ts förslag (punkt 16, sid. 64) örn beräknande av ett anslag på 100
kronor till avsättning till statens automobilskattemedelsfond — i vilket avseende
sedermera i proposition nr 102 hemställts örn ett förslagsanslag av
22,100 kronor — kommer utskottet att framdeles under riksdagen avgiva utlåtande;
vilket härigenom
Utskottet
anmäles.
22
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Utskottet.
17:o) Bidrag till väg- och gatuarbeten i städerna. Kungl. Majit har
(punkt 17, sid. 64) föreslagit riksdagen att till bidrag till väg- och gatuarbeten
i städerna för budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag av 11,679,000
kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
Enligt vad i punkt 8:o) närmare angivits skall sedan automobilskattemedlen
tagits i anspråk för vissa gemensamma ändamål återstoden fördelas
med 25 procent å städerna och 75 procent å landsbygden.
Med tillstyrkande av Kungl. Majlis förslag får utskottet hemställa,
att riksdagen må till bidrag till väg- och gatuarbeten i städerna
för budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag av 11,679,000
kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
18:o) Vägskatteutjämningsbidrag. Beträffande Kungl. Majits förslag
(punkt 18, sid. 65) örn beräknande av ett anslag på 4,179,000 kronor till vägskatteutjämningsbidrag
— i vilket avseende särskild proposition nr 102 sedermera
avlåtits — kommer utskottet att framdeles under riksdagen avgiva utlåtande;
vilket härigenom
anmäles.
19:o) Bidrag till nyanläggning av landsvägar. Kungl. Majit har (punkt 19,
sid. 65 och 66) föreslagit riksdagen att till bidrag till nyanläggning av landsvägar
för budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag av 5,000,000 kronor,
att avräknas mot automobilskattemedlen.
I en inom andra kammaren av herr E. Näsström m. fl. väckt motion, nr 17,
har hemställts, att riksdagen till bidrag till nyanläggningar av landsvägar
för budgetåret 1940/41 måtte anvisa ett reservationsanslag av 5,500,000 kronor,
att avräknas mot automobilskattemedel.
Till här angivet ändamål har riksdagen för vart och ett av budgetåren
1936/37—1938/39 anvisat ett anslag av 7,000,000 kronor. För innevarande
budgetår utgår anslaget med 6,000,000 kronor.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har för nästa budgetår begärt ett belopp
av 6,000,000 kronor för det med ifrågavarande anslag avsedda ändamålet samt
dessutom 2,000,000 kronor till militärvägar.
Departementschefen har i ärendet anfört följande:
Verkställda utredningar giva onekligen vid handen, att behovet av nyanläggning
av landsvägar är betydande. En ökning av nu förevarande anslag
skulle därför i och för sig kunna anses motiverad. Med hänsyn till att jag har
för avsikt att i det följande föreslå, att under särskild anslagsrubrik
anvisas ett anslag å 2,000,000 kronor till vissa ur militär synpunkt viktiga
vägföretag och då avsevärda medelsbehov för andra vägändamål, som
böra tillgodoses inom den sammanlagda utgiftsramen, därjämte föreligga,
anser jag mig icke kunna tillstyrka, att till nyanläggning av landsvägar an-,
visas högre anslag än 5,000,000 kronor.
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
23
Utskottet har med hänsyn till vad departementschefen anfört i ärendet
funnit sig icke kunna tillstyrka någon höjning av det i riksstatsförslaget upptagna
anslagsbeloppet. Utskottet hemställer,
att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med
avslag å motionen II: 17 i vad den skiljer sig från Kungl. Maj:ts
förslag, må till bidrag till nyanläggning av landsvägar för budgetåret
1940/41 anvisa ett reservationsanslag av 5,000,000 kronor,
att avräknas mot automobilskattemedlen.
20:o) Bidrag till nyanläggning av ödebygdsvägar i Norrbottens, Västerbottens,
Jämtlands och Västernorrlands samt vissa delar av Kopparbergs,
Gävleborgs och Värmlands län. Kungl. Maj:t har (punkt 20, sid. 66 och 67)
föreslagit riksdagen att till bidrag till nyanläggning av ödebygdsvägar i Norrbottens,
Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands samt vissa delar av
Kopparbergs, Gävleborgs och Värmlands län för budgetåret 1940/41 anvisa
ett reservationsanslag av 2,000,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
Till anläggande av ödebygdsvägar har riksdagen från och med år 1919
anvisat årliga anslag. För budgetåren 1936/37—1939/40 hava anslagen anvisats
med 1,600,000 kronor, 1,800,000 kronor, 1,900,000 kronor respektive 2,100,000
kronor.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har hemställt om anvisande för nästa
budgetår av anslag till ifrågavarande ändamål med oförändrat belopp. Styrelsen
har härvid meddelat, att medelsbehovet med ledning av en på föranstaltande
av 1935 års vägsakkunniga verkställd utredning kunde beräknas
till cirka 2,700,000 kronor årligen under en period av tio år.
Departementschefen har ansett sig icke böra tillstyrka högre anslag än
2,000,000 kronor.
Utskottet tillstyrker, att anslag till ifrågavarande ändamål anvisas med av
Kungl. Majit äskat belopp. Utskottet hemställer,
att riksdagen må till bidrag till nyanläggning av ödebygdsvägar
i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands
samt vissa delar av Kopparbergs, Gävleborgs och Värmlands
län för budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag
av 2,000,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
21:o) Bidrag till byggande och förbättring av vissa för riksförsvaret
betydelsefulla vägar och broar. Kungl. Majit har (punkt 21, sid. 67 och 68)
föreslagit riksdagen att till bidrag till byggande och förbättring av vissa för
riksförsvaret betydelsefulla vägar och broar för budgetåret 1940/41 anvisa
ett reservationsanslag av 2,000,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
Utskottet
Utskottet.
24
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Utskottet.
Å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1939/40 har 1939 års urtima
riksdag till nyanläggning samt omläggning och förbättring av för riksförsvaret
oundgängligen erforderliga vägar och broar anvisat ett anslag å
5,000,000 kronor. Härjämte har Kungl. Majit för samma ändamål ställt ett
belopp av 550,000 kronor till förfogande från anslaget till bidrag till byggande
av broar.
Utskottet tillstyrker föreliggande framställning örn anvisande av ytterligare
2,000,000 kronor för påbörjande av vissa för riksförsvaret betydelsefulla
väg- och broarbeten, för vilkas utförande hittills anvisade medel icke
förslå. Utskottet hemställer,
att riksdagen må till bidrag till byggande och förbättring av
vissa för riksförsvaret betydelsefulla vägar och broar för budgetåret
1940/41 anvisa ett reservationsanslag av 2,000,000 kronor,
att avräknas mot automobilskattemedlen.
22:o) Bidrag till byggande av enskilda vägar m. m. Under punkt 22 (sid.
68—70) av statsrådsprotokollet har departementschefen anfört följande:
Såsom inledningsvis framhållits är ifrågavarande anslag i huvudsak avsett
att fylla samma behov, som tidigare tillgodosetts med det under en följd
av år utgående anslaget till bidrag till enskilda utfartsvägar. Detta behov
är otvivelaktigt mycket behjärtansvärt. Med hänsyn till vikten av att under
nuvarande förhållanden nedbringa statsutgifterna har emellertid, i enlighet
med vad som meddelades i Kungl. Majits proposition nr 79 (sid. 17) till
1939 års urtima riksdag, en undersökning verkställts rörande möjligheten att
vidtaga besparingar å anslaget. Det förutsattes i nämnda proposition, att
endast den del av anslaget skulle få disponeras, som behövde tagas i anspråk
för bidrag till sådana företag, som redan påbörjats under giltighetstiden
för de intill den 1 juli 1939 gällande bestämmelserna angående statsbidrag till
enskilda utfartsvägar, eller till vilkas påbörjande vederbörligt tillstånd under
samma tid meddelats. Beträffande återstoden av anslaget förutsattes vidare,
att Kungl. Majit, sedan undersökningen slutförts, skulle meddela beslut, att
vad som återstode icke finge tagas i anspråk. Av den ännu icke helt slutförda
undersökningen framgår, att ett belopp av omkring 650,000 kronor preliminärt
kan antagas behöva disponeras för bidrag enligt nyss angivna grunder.
Härtill bör emellertid läggas den del av de i det föregående omnämnda
kostnaderna för handhavandet av ärendena rörande statsbidrag till byggande
och underhåll av enskild väg, som skall bestridas av anslaget. Sammanlagt
torde sålunda en odisponerad behållning av omkring 700,000 kronor kunna
beräknas kvarstå å anslaget vid innevarande budgetårs slut. Då denna reservation
uppgår till ungefär samma belopp, som under innevarande budgetår torde
komma att disponeras för med anslaget avsedda ändamål, och då den lämpligen
torde böra tagas i anspråk under nästkommande budgetår till bidrag
till byggande av enskilda vägar m. m., synes något nytt anslag för ändamålet
icke nu behöva anvisas.
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren, nr 41,
av herr K. A. Johanson m. fl. och den andra inom andra kammaren, nr 73,
av herr E. Lindmark m. fl., har hemställts, att riksdagen måtte besluta att till
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
25
bidrag till byggande av enskilda vägar för budgetåret 1940/41 anvisa ett
reservationsanslag av 300,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
I en inom andra kammaren väckt motion, nr 19, har herr E. Näsström m. fl.
hemställt, att riksdagen som nytt anslag (utöver disponerade 700,000) för
budgetåret 1940/41 till bidrag till byggande av enskilda vägar måtte anvisa
300,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedel.
Slutligen har herr A. Gustafsson i Lekåsa m. fl. i en inom andra kammaren
väckt motion, nr 123, hemställt, att riksdagen må såsom bidrag till byggande
av enskilda utfartsvägar för budgetåret 1940/41, utöver vid budgetårets ingång
förefintligt, odisponerat belopp, anvisa ett reservationsanslag av 500,000
kronor.
Främst med tanke på att uppmuntra eller överhuvudtaget göra det möjligt
för befolkningen i avlägset liggande byar eller gårdar att själva bryta väg
fram till de allmänna trafiklederna har alltsedan år 1918 statsbidrag lämnats
till byggande av enskilda vägar (utfartsvägar). Anslaget var ursprungligen
förbehållet de fyra nordligaste länen, men har efterhand utsträckts att omfatta
hela landet. Det årliga anslagsbeloppet har efterhand vuxit och de båda
senaste budgetåren beviljats med ett årsbelopp av 1,400,000 kronor. Av 1939
års riksdag fattades beslut örn bidrag jämväl till underhållet, och för detta
ändamål anvisades 1,000,000 kronor, att likaledes avräknas mot automobilskattemedlen.
Som allmänt motiv för denna efterhand vidgade anslagsram har främst
kunnat åberopas motortrafikens utveckling, vilken medfört att även det enskilda
vägnätet i en alltjämt fortgående stegring börjar indragas i den allmänna
trafiken. Såsom riksdagen tidigare i anslutning till väckta motioner
framhållit, kan härvidlag också förtjäna erinras örn behovet av bättre rättvisa
mellan den befolkning, som utan egna uppoffringar blir delaktig av riksvägsnätets
fördelar, och dem, som vid sidan av sin anpart i bördorna för det allmänna
vägväsendet också hava att — ej sällan med stora uppoffringar — åstadkomma
förbindelserna från sina egna byar och gårdar till nämnda vägnät.
Byggnadsbidrag med högst femtio procent av beräknad kostnad utgår allenast
under förutsättning att anläggningen är för väghållarna synnerligen betungande.
Med beaktande av anslagets behjärtansvärda syfte tillstyrker utskottet att
som ett tillskott till den för nästa budgetår beräknade odisponerade behållningen
å cirka 700,000 kronor ytterligare anvisas ett anslag av 300,000 kronor.
Utskottet hemställer,
att riksdagen, med bifall till motionerna I: 41 samt II: 19 och
73 samt i anledning av motionen II: 123, må till bidrag till byggande
av enskilda vägar m. m. för budgetåret 1940/41 anvisa ett
reservationsanslag av 300,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
Utskottet.
26
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Utskottet.
23:o) Bidrag till underhåll av enskilda vägar m. m. Kungl. Majit Ilar
(punkt 23, sid. 70—72) föreslagit riksdagen att till bidrag till underhåll av
enskilda vägar m. in. för budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag av
1,000,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren, nr 62,
av herr A. Heiding m. fl. och den andra inom andra kammaren, nr 102, av
herr A. Jonsson i Skedsbygd m. fl. har hemställts, att riksdagen måtte besluta
att såsom bidrag till underhåll av enskilda vägar för budgetåret 1940/41 anvisa
ett reservationsanslag av 1,500,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedel.
Under åberopande av vad utskottet anfört under nästföregående punkt och
med beaktande också av de synpunkter, som motionsvis framförts i ärendet,
får utskottet tillstyrka, att anslaget bestämmes till 1,500,000 kronor eller det
belopp, som begärts av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Utskottet hemställer,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Majits förslag och med
bifall till motionerna I: 62 och II: 102, må till bidrag till underhåll
av enskilda vägar m. m. för budgetåret 1940/41 anvisa ett
reservationsanslag av 1,500,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
24:o) Anläggning av mellanriksväg från Sädvaluspen till riksgränsen
vid Graddis. Departementschefen har under punkt 24 (sid. 72) av statsrådsprotokollet
anfört följande.
I skrivelse den 12 oktober 1939 har länsstyrelsen i Norrbottens län hemställt
örn anvisande av 300,000 kronor till påbörjande av en mellanriksväg
från Sädvaluspen till riksgränsen mot Norge vid Graddis. Yägföretaget har
förutsatts skola byggas helt med statsmedel. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
har i utlåtande den 3 november 1939 tillstyrkt bifall till framställningen.
Jag torde få erinra örn att i samband med anmälan av nästlidet års statsverksproposition
en då föreliggande framställning örn anvisande av ett anslag
å 100,000 kronor till ifrågavarande vägföretag var föremål för prövning.
Min företrädare i ämbetet anförde vid nämnda tillfälle i frågan:
»Då hela väganläggningen är beräknad draga en kostnad av 2,260,000 kronor,
måste för ett påbörjande av arbetet under nästa budgetår med ett anslag
av 100,000 kronor uppenbarligen förutsättas, att under de närmaste budgetåren
därefter väsentligt större belopp skola anslås, då arbetets utförande
eljest skulle taga allt för lång tid i anspråk. Det synes mig med hänsyn
till knappheten på medel därför icke lämpligt att nu binda betydande framtida
inkomster för detta arbete. Väganläggningen torde, örn den skall utföras,
lämpligen böra förläggas till tider av arbetslöshet och sålunda uppföras å
beredslrapsstat.»
Av skäl, som sålunda anförts, anser ej heller jag mig böra förorda, att
anslag för närvarande anvisas för ifrågavarande vägföretag.
I en inom andra kammaren av herrar ■/. H. Brädefors och H. Hagberg i
Luleå väckt motion, nr 20, har hemställts, att riksdagen måtte besluta att i
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
27
enlighet med länsstyrelsens i Norrbottens län och väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
hemställan anslå 300,000 kronor till påbörjandet av arbetet på
mellanriksvägen från Sädvaluspen till Graddis vid norska gränsen.
Hela ifrågavarande väganläggning har beräknats kosta över 2 miljoner
kronor. Såsom utskottet redan vid sistlidne riksdag framhöll, kan det ej vara
tillrådligt att för närvarande igångsätta ett så vittutseende företag och därmed
ytterligare kringskära möjligheterna att genomföra andra än mera angelägna
vägbyggnader.
Utan att underskatta det behjärtansvärda intresse, som denna väganläggning
avser att tjäna och för vilket ifrågavarande motionärer nu framträda som
talesmän, kan utskottet ej tillstyrka motionen.
Utskottet hemställer,
att motionen II: 20 ej må av riksdagen bifallas.
25:o) Bidrag till vägförbättringsarbeten å landsbygden. Kungl. Maj:t har
(punkt 25, sid. 72) föreslagit riksdagen att till bidrag till vägförbättringsarbeten
å landsbygden för budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag av
20,857,500 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
Det för tillgodoseende av landsbygdens särskilda vägändamål avsedda
beloppet uppgår, på sätt av punkt 8:o) framgår, till 35,036,500 kronor. Därav
hava i det föregående under punkterna 18:o)—23:o) föreslagits fördelning
av sammanlagt 14,979,000 kronor. Det återstående beloppet, 20,057,500 kronor,
bör enligt gängse normer anvisas till bidrag till vägförbättringsarbeten å
landsbygden. Såsom departementschefen erinrat har motsvarande anslag för
innevarande budgetår anvisats med 21,715,200 kronor.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må till bidrag till vägförbättringsarbeten å landsbygden
för budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag av
20,057,500 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
26:o) Bidrag till hamn- och farledsundersökningar. I enlighet med
Kungl. Majis förslag (punkt 26, sid. 73 och 74), vilket avser anvisande av
samma belopp, som för innevarande budgetår beviljats för ifrågavarande ändamål,
hemställer utskottet,
att riksdagen må till bidrag till hamn- och farledsundersökningar
för budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag av 8,000
kronor.
27:o) Bidrag till handelshamnar och farleder. Kungl. Majit har (punkt
27, sid. 74—76) föreslagit riksdagen att till bidrag till handelshamnar och
farleder för budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag av 600,000 kronor.
Utskottet.
Utskottet.
28
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Utskottet.
Förevarande anslag, som för vart och ett av budgetåren 1932/33—1935/36
var uppfört med 300,000 kronor, höjdes för budgetåret 1936/37 till 600,000
kronor. Med denna anslagsökning avsågs att bereda medel för bidrag till
nya hamnbyggnadsföretag. Återstoden var avsedd att användas för slutbidrag
till företag, som redan påbörjats eller färdigställts men som på grund
av bristande medelstillgång icke kunnat tilldelas dylikt bidrag. Sammanlagt
beräknades då medelsbehovet för sistnämnda ändamål till 600,000 kronor,
vilket belopp emellertid förutsattes skola likvideras under loppet av två
budgetår. I anslutning härtill uppfördes anslaget även för budgetåret 1937/38
med 600,000 kronor, varav omkring hälften förutsattes skola disponeras för
återstående statsbidrag till nyssnämnda äldre företag. Beträffande budgetåret
1938/39 hemställde Kungl. Majit, att anslaget måtte upptagas med 300,000
kronor. I anledning av en inom riksdagen väckt motion anvisade emellertid
1938 års riksdag ett anslag av 450,000 kronor för nu ifrågavarande ändamål.
För nu löpande budgetår har anslaget i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag
uppförts med ett belopp av 400,000 kronor.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i skrivelse den 30 september 1939
under förutsättning av normala förhållanden framlagt förslag örn beviljande
för nästa budgetår av anslag till handelshamnar och farleder med oförändrat
belopp. Sedermera har styrelsen hemställt örn anvisande av ytterligare medel
för utbyggnad och förbättring av vissa handelshamnar å västkusten.
Departementschefen har i ärendet anfört följande:
Statsbidrag till förbättring eller utvidgning av handelshamnar och farleder
synes med hänsyn till nu rådande statsfinansiella läge icke böra beviljas
i andra fall än då på grund av särskilda förhållanden så kan anses
synnerligen påkallat. Den utrikespolitiska situationen, som medfört många
och svårlösta problem för icke minst landets utrikes sjöfart, påkallar emellertid,
så vitt nu kan bedömas, vidtagande av vissa extra ordinära åtgärder
med avseende å flera av hamnarna å Västkusten. Jag anser mig därför böra
föreslå, att anslag till bidrag till handelshamnar och farleder anvisas jämväl
för nästa budgetår. Utan att nu taga ställning till de olika hamnföretag,
till vilka statsbidrag kunna ifrågasättas, anser jag nied hänsyn till nu föreliggande
hamnbyggnadsprojekt å Västkusten ett belopp av 600,000 kronor
böra stå till Kungl. Maj:ts förfogande.
Under åberopande av vad departementschefen sålunda anfört får utskottet,
med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag, hemställa)
att riksdagen må till bidrag till handelshamnar och farleder
för budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag av 600,000
kronor.
28:o) Utvidgning och förbättring av statens fiskehamnar och farleder
(punkt 28, sid. 76 och 77). I syfte att kunna utföra sådana ändrings- och förbättringsarbeten,
som äro nödvändiga för att ifrågavarande hamnar skola
kunna tillgodose de behov, för vilka de ursprungligen tillkommit, upptogs å
riksstaten för budgetåret 1938/39 ett reservationsanslag av 200,000 kronor.
För innevarande budgetår har för samma ändamål anvisats 150,000 kronor.
Statsutskottets utlåtande Nr 6''.
29
Anslaget är avsett att jämväl komma till användning för motsvarande arbeten
i fråga örn de statliga farleder, som stå under väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
vård och förvaltning.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har hemställt örn anvisande för nästa
budgetår av ett anslag å 500,000 kronor till nu ifrågavarande ändamål.
Departementschefen har i ärendet anfört följande:
Jag delar väg- och vattenbyggnadsstyrelsens uppfattning, att behov föreligger
av vissa utvidgnings- och förbättringsarbeten å en del av statens fiskehamnar
och farleder. Då tillgodoseendet av detta behov i åtskilliga fall utan
allvarligare olägenheter tills vidare torde kunna anstå, anser jag mig emellertid
under nu rådande läge icke kunna förorda anvisande av något anslag
till ändamålet för nästa budgetår. Skulle förbättring av någon inomskärsfarlea
aktualiseras genom de störningar av sjöfarten längs landets kuster, som orsakats
av den senaste tidens utrikespolitiska händelser, torde medel, därest
arbetets utförande anses trängande, lämpligen kunna anvisas av anslag å förskottsstaten
för försvarsväsendet m. m.
Departementschefens uttalande har icke givit utskottet anledning till erinran;
vilket utskottet härigenom velat för riksdagen
omförmäla.
29:o) Underhåll och drift av statens fiskehamnar och farleder. I enlighet
med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 29, sid. 77 och 78), vilket jämfört med
medelsanvisningen för ifrågavarande ändamål för nu löpande budgetår innebär
en anslagsminskning med 7,500 kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må till underhåll och drift av statens fiskehamnar
och farleder för budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag
av 27,500 kronor.
30:o) Bidrag till byggande och underhåll av statsunderstödda fiskehamnar.
Kungl. Majit har (punkt 30, sid. 78—81) föreslagit riksdagen att
till bidrag till byggande och underhåll av statsunderstödda fiskehamnar för
budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag av 100,000 kronor.
Förevarande anslag — vilket jämväl är avsett att disponeras för sådana
underhållsarbeten (större reparations- och muddringsarbeten) å här berörda
slag av hamnar, vilka ej äro att hänföra till det normala underhållet — har
för vart och ett av budgetåren 1937/38—1939/40 anvisats med ett belopp av
200,000 kronor.
Med hänsyn till önskemålet, att större möjlighet måtte beredas för tillgodoseende
av bidragsbehovet jämväl inom områden utan framträdande arbetslöshet,
har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen funnit sig böra föreslå, att
anslaget för nästa budgetår höjes till 400,000 kronor. Härvid har styrelsen
dock förutsatt normala förhållanden.
Utskottet.
30
Stateutskottets utlåtande Nr 6.
Utskottet.
Utskottet.
Med hänsyn till det statsfinansiella läget anser sig utskottet i likhet nied
departementschefen icke kunna förorda bidrag för nästa budgetår till nu förevarande
ändamål med högre belopp än 100,000 kronor. Med tillstyrkande
alltså av Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må till bidrag till byggande och underhåll av
statsunderstödda fiskehamnar för budgetåret 1940/41 anvisa ett
reservationsanslag av 100,000 kronor.
Sko) Bidrag till byggande och underhåll av mindre hamnar och farleder.
Kungl. Maj:t har (punkt 31, sid. 81 och 82) föreslagit riksdagen att till
bidrag till byggande och underhåll av mindre hamnar och farleder för budgetåret
1940/41 anvisa ett reservationsanslag av 500,000 kronor, att avräknas mot
automobilskattemedlen.
Med bifall till Kungl. Maj:ts i 1935 års statsverksproposition (sjätte huvudtiteln,
punkt 23) framställda förslag anvisade riksdagen för budgetåret 1935/36
till bidrag till byggande och underhåll av mindre hamnar och farleder ett
reservationsanslag av 500,000 kronor, att utgå av automobilskattemedel. Med
detta anslag avsågs att såsom en kollektiv restitution för erlagd bensinskatt
disponera någon del av automobilskattemedlen för ändamål, som tjänade den
mindre sjöfartens intressen. Till enahanda ändamål har för vart och ett av
budgetåren 1936/37—1938/39 anvisats ett anslag av 750,000 kronor, att utgå
av automobilskattemedel.
De från motorbåtstrafiken härrörande bensinskattemedlen beräknades enligt
en för 1935 års riksdag framlagd kalkyl till ett årligt belopp av 800,000—
900.000 kronor. Motsvarande medel kunde enligt en av väg- och vattenby gg
nadsstyrelsen i samband med begäran örn anslag till ifrågavarande ändamål
för det nu löpande budgetåret lämnad uppgift uppskattas till omkring 1,300,000
kronor. Med hänsyn härtill och i betraktande av omfattningen av föreliggande
medelsbehov fann sig styrelsen böra föreslå en höjning av anslaget till
1.200.000 kronor. Anslaget blev på de av styrelsen anförda skälen höjt till
1,000,000 kronor.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har nu, under åberopande av vad styrelsen
anförde i sina riksdagspetita till 1939 års lagtima riksdag, hemställt, att
för ifrågavarande ändamål måtte för nästa budgetår anvisas ett anslag av
1,200,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
Med hänsyn till att under rådande förhållanden en avsevärd minskning av
den från den mindre sjöfarten inflytande bensinskatten måste beräknas inträda
under nästa budgetår, har departementschefen ansett sig böra föreslå
en sänkning av förevarande anslag till 500,000 kronor.
Då Kungl. Majlis förslag ej givit utskottet anledning till erinran, hemställer
utskottet,
att riksdagen må till bidrag till byggande och underhåll av
mindre hamnar och farleder för budgetåret 1940/41 anvisa ett
reservationsanslag av 500,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Q 1
Ol
V ägtrafikväsendet.
32:o) Besiktning av motorfordon. Kungl. Majit har (punkt 32, sid. 83—94)
föreslagit riksdagen att till besiktning av motorfordon för budgetåret 1940/41
anvisa ett förslagsanslag av 700,000 kronor.
I förevarande sammanhang har framlagts förslag till särskilda bestämmelser
för ersättning till sådana besiktningsmän, som fullgöra viss militärtjänstgöring.
Departementschefen har härom anfört följande.
Det nu rådande kristillståndet med därav föranledda bensinrestriktioner
har medfört en avsevärd nedgång i besiktningsmännens uppbörd av förrättningsavgifter.
Kostnaderna för kontor och vikarier torde däremot i allmänhet
icke hava i motsvarande grad kunnat nedbringas. Till följd härav hava
de besiktningsmän, som i anledning av den anbefallda förstärkta försvarsberedskapen
inkallats till militärtjänstgöring, i många fall kommit att få
vidkännas en betydande minskning i sina löneinkomster. I de fall, då
vikarie för besiktningsman, som åtnjuter tjänstledighet i anledning av militärtjänstgöring,
ansetts icke behöva förordnas, åtnjuter besiktningsmannen
över huvud icke någon inkomst från sin tjänst men måste likväl i vissa
fall vidkännas kostnader för kontor och dylikt.
Med hänsyn till sålunda anförda förhållanden och då besiktningsmännen
i likhet med flertalet övriga statsanställda torde böra få behålla viss del av
sin civila löneinkomst vid inkallelse till militärtjänstgöring, varom här är
fråga, anser jag i likhet med de hörda myndigheterna skäl föreligga, att
åtgärder vidtagas i dylikt syfte. Jag vill emellertid i detta sammanhang
framhålla, att en tillämpning av bestämmelserna i instruktionen för besiktningsmännen,
att till det uppbördsbelopp, som lägges till grund för beräkningen
av besiktningsmannens behållna andel av uppburna förrättningsavgifter,
skall läggas viss del av de statliga löne- eller pensionsförmåner, som besiktningsmannen
kan hava uppburit, icke medför, såsom besiktningsmännens föreninggjort
gällande, att besiktningsmannen kan bliva skyldig att till statsverket
inleverera viss del av den vid militärtjänstgöringen uppburna ersättningen.
Ifrågavarande bestämmelser hava givetvis betydelse endast för beräkningen
av det belopp, som besiktningsmannen av de i verkligheten uppburna förrättningsavgifterna
är berättigad att behålla.
I fråga örn principerna för reglering av nu berörda förhållanden hava de
hörda myndigheterna med vissa mindre avvikelser varit ense. Mot vad
myndigheterna föreslagit har jag för min del i stort sett icke något att
erinra. I enlighet härmed föreslår jag, att följande bestämmelser i ämnet
skola tillämpas i fråga om besiktningsman, som åtnjuter tjänstledighet för
fullgörande av tjänstgöring i anledning av anbefalld förstärkt försvarsberedskap
eller partiell mobilisering.
Vid beräknande av arvode jämlikt 24 § instruktionen för besiktningsmän
skall hänsyn icke tagas till avlöning för militärtjänstgöring varom här
är fråga. Bestämmelsen synes böra äga retroaktiv verkan.
I anslutning till vad som föreskrivits i 1 § 3 mom. kungörelsen den 29
september 1939 (nr 749) i fråga om tjänsteman, som tillhör den nyreglerade
civila statsförvaltningen och vilkens avlöning utgår i form av arvode med av
Kungl. Majit bestämt belopp, synes besiktningsmannen med den begränsning,
som i det följande angives, böra äga uppbära särskild ersättning, motsvarande
hälften av det arvode, som han under eljest normala förhållanden
32
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
skulle kunnat påräkna under tid tjänstledigheten varar. Till grund för beräkningen
bör läggas det arvode, som utgått å besiktningsmannatjänsten
eller skulle hava utgått för år 1938, därest beloppet beräknats allenast
å summan av under året influtna förrättningsavgifter. För den händelse
besiktningsmannen under militärtjänstgöring, varom här är fråga, i egenskap
av beställningsliavare i reserven eller vad därmed är likställt, vippbär
lön från försvarsväsendet och avlöningen uppgår till lägst samma belopp,
som den förutnämnda civila ersättningen, skall sådan ersättning icke utgå.
Därest åter den besiktningsmannen från försvarsväsendet tillkommande
avlöningen understiger den civila ersättningen, skall besiktningsmannen
äga utbekomma skillnaden. Såsom förutsättning för erhållande av här
ifrågavarande ersättning synes böra gälla, att besiktningsmannen icke tillgodogör
sig de förrättningsavgifter å besiktningsmannatjänsten, som kunna
inflyta under tiden för militärtjänstgöringen.
Såsom statskontoret föreslagit synes, därest behov föreligger av vikarie
för tjänstledig besiktningsman, som uppbär ersättning av här ifrågavarande
slag, detta behov böra tillgodoses, genom att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
med stöd av 22 § instruktionen för besiktningsmän förordnar särskilt biträde
att fullgöra med besiktningsmannatjänsten förenade göromål. Ersättning
till dylikt biträde skall jämlikt 29 § samma instruktion utgå av statsmedel
med belopp, som för varje fall bestämmes av styrelsen.
Ersättningen för kontorskostnader, därest besiktningsmannen har att vidkännas
sådana, synes böra utgå med -— för helt år räknat — högst 15 procent
å samma arvode, varå den förutnämnda ersättningen förutsatts skola beräknas.
Det torde få ankomma på väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att
inom nämnda gräns bestämma det ersättningsbelopp, som må utgå. Därest
besiktningsmannen tillerkännes ersättning, varom här är fråga, skall han
vara skyldig att utan ersättning tillhandahålla den, som under besiktningsmannens
tjänstledighet kan komma att upprätthålla besiktningsmannasysslan,
tjänstelokal, telefon, expeditionsbiträde och skrivmaterial i den utsträckning,
som erfordras för tjänstens skötande. Även denna bestämmelse synes böra
äga retroaktiv verkan.
I likhet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen finner jag skäligt, att jämväl
aspirant å besiktningsmannatjänst, vilken omedelbart före inkallelse till
militärtjänstgöring av här ifrågavarande slag under minst sex månader i en
följd uppehållit besiktningsmannatjänst, må under tid han på grund av inkallelsen
åtnjuter ledighet från tjänsten uppbära ersättning per månad med
hälften av den genomsnittliga månadsersättning han under de närmaste
sex månaderna före inkallelsen uppburit, dock med samma begränsning i
fråga om beloppet, som i det föregående angivits för ersättning till besiktningsman.
De i det föregående angivna ersättningarna liksom arvodena till de särskilda
biträdena torde böra utgå från anslaget till besiktning av motorfordon
samt utbetalas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen månadsvis i efterskott.
Därest riksdagen icke uttalar erinran mot de här framlagda förslagen,
torde det sedermera få ankomma på Kungl. Majit att utfärda de i ämnet
erforderliga bestämmelserna.
Ifråga örn beräkningen av förevarande anslag för nästa budgetår har departementschefen
framhållit följande.
Enligt vad chefen för finansdepartementet i annat sammanhang föreslår, skall
inkomsttiteln »Avgifter för besiktning av motorfordon» för nästa budgetår i
Statsutskottets utlåtande Nr 6. 33
riksstaten upptagas med 700,000 kronor, d. v. s. 450,000 kronor mindre än
för innevarande budgetår.
Med utgångspunkt från angivna inkomstbelopp torde anslaget till besiktning
av motorfordon för nästa budgetår böra beräknas till jämväl 700,000
kronor med följande fördelning av beloppet å de olika i anslaget ingående
utgiftsposterna:
Kronor.
Besiktningsmännens behållna andelar av under budgetåret redovisade
avgifter............................................................ 600,000
Ersättning till besiktningsmän, som innehava egen automobil ...... 55,000
Arvoden till länsbesiktningsmän ........................................ 17,300
Arvoden för tillfälliga biträden åt besiktningsmän .................... 20,000
Arvoden och reseersättningar för särskilda uppdrag.................. 7,700
Summa kronor 700,000
De av Kungl. Majit föreslagna grunderna för ersättning till besiktningsmän,
som fullgöra militärtjänstgöring, hava ej givit utskottet anledning till
erinran. Utskottet, som även i övrigt funnit Kungl. Maj:ts förevarande förslag
vara av beskaffenhet att böra av riksdagen godtagas, hemställer,
att riksdagen må till besiktning av motorfordon för budgetåret
1940/41 anvisa ett förslagsanslag av 700,000 kronor.
33:o) Registrering av motorfordon. I enlighet med Kungl. Majlis förslag
(punkt 33, sid. 94), vilket avser anvisande av samma belopp, som för nu
löpande budgetår beviljats för ifrågavarande ändamål, hemställer utskottet,
att riksdagen må till registrering av motorfordon för budgetåret
1940/41 anvisa ett förslagsanslag av 1,000 kronor.
34:o) Bidrag till vissa kommunikationsändamål. Kungl. Majit har (punkt
34, sid. 95 och 96) föreslagit riksdagen att till bidrag till vissa kommunikationsändamål
för budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag av 5,000 kronor.
De utgifter, som bestridas av ifrågavarande anslag, utgöras förutom av
statsbidrag till anordningar för beredande av skjuts och härbärge åt resande
bland annat av bidrag till ångbåts- och motorbåtstrafik å olika insjöar i
Norrland, av medel till avlönande av åborna å fjällstugorna vid vissa kommunikationsleder
samt av statsbidrag till bestridande av kostnaderna för vissa
anordningar för vinterväg, då vägen ej är att hänföra till allmän väg.
Anslaget, som för vart och ett av budgetåren 1937/38 och 1938/39 anvisades
med 29,000 kronor, blev med hänsyn till en vid sistnämnda budgetårs ingång
förefintlig reservation å anslaget av i runt tal 17,500 kronor nedsatt till 20,000
kronor för innevarande budgetår. Vid utgången av nu löpande budgetår be
Biliang
till riksdagens protokoll 1940. 6 sami. Nr ti. 535 40 3
Utskottet.
34
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Utskottet.
räknas enligt statsverkspropositionen föreligga en reservation av omkring
21,000 kronor. Med hänsyn härtill har anslaget för nästa budgetår ansetts
kunna nedsättas till 5,000 kronor.
Med hänsyn till utskottet tillhandakomna uppgifter har utskottet funnit
sig böra förorda, att förevarande anslag för nästa budgetår uppföres med ett
belopp av 15,000 kronor. Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må till bidrag till vissa Jcommunikationsända/mal
för budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag av 15,000
kronor.
Byggnadsväsendet.
35:o) Byggnadsstyrelsen: Avlöningar. Kungl. Majit har (punkt 35, sid.
97—104) föreslagit riksdagen att dels godkänna av departementschefen förordad
avlöningsstat för byggnadsstyrelsen, att tillämpas tills vidare från och
med budgetåret 1940/41, dels ock till Byggnadsstyrelsen: Avlöningar för
budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag av 698,500 kronor.
Byggnadsstyrelsen har gjort framställning örn icke obetydliga ändringar
i och utvidgningar av den nuvarande personalorganisationen. Ett bifall till
framställningen skulle innebära en anslagsökning med 41,300 kronor.
Enligt byggnadsstyrelsens förslag skulle, i vad avser styrelsens verksamhet i
allmänhet, såväl ett antal i personalförteckningen upptagna ordinarie befattningar
som vissa extra ordinarie tjänster från och med budgetåret 1940/41
placeras i högre lönegrad. Vidare skulle några nya tjänster inrättas, varjämte
arvodestjänsterna å intendentsbyrån och stadsplanebyrån skulle inplaceras i
löneplansystemet såsom extra ordinarie. Beträffande byggnadsstyrelsens
värmeledningspersonal skulle en nu med arvode avlönad eldare erhålla extra
ordinarie anställning och medel därjämte beräknas för anställande av en tillfällig
eldare.
Departementschefen har i ärendet anfört bland annat följande:
Jag vill i detta sammanhang erinra örn att från och med den 1 juli 1936
ett stort antal befattningshavare hos styrelsen vunnit en bättre anställningsform
genom att befattningarna överfördes från extra ordinarie till ordinarie
stat. Vidare kan här framhållas, att styrelsens hösten 1938 framställda
äskanden, i vad avsåg personal hos styrelsen, i allt väsentligt vunno statsmakternas
bifall. Med hänsyn härtill och då under nuvarande krisläge det
är av största vikt, att statsutgifterna inskränkas till vad som kan anses oundgängligen
nödvändigt, anser jag mig — ehuru vissa av styrelsens nu framlagda
förslag i och för sig onekligen måste anses väl motiverade — icke kunna
nu tillstyrka någon ändring i eller utvidgning av styrelsens personalorganisation.
Ej heller anser jag mig böra förorda någon ökning av det nu för vikariatsoch
övertidsersättningar beräknade beloppet.
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
35
Kungl. Maj:ts förevarande förslag innebär inga andra ändringar än att —
i enlighet med de av chefen för finansdepartementet förordade och av riksdagen
numera godkända grunderna för beräkningen av myndigheternas avlöningsanslag
för nästa budgetår — de för rörligt tillägg avsedda medlen ökats
med 50 procent eller 19,500 kronor och medlen för avlöningar till tjänstemän
å ordinarie stat minskats med ett belopp av 17,400 kronor. Under erinran
härom får utskottet, med tillstyrkande av förslaget, hemställa,
att riksdagen må
a) godkänna följande avlöningsstat för byggnadsstyrelsen,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1940/41:
Avlöningsstat. Kronor
Byggnadsstyrelsens verksamhet i allmänhet.
1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis
............................................................ 330,300
2. Arvode, bestämt av Kungl. Majit ........................... 1,200
3. Avlöningar till icke-ordinarie personal:
a) Grundavlöningar m. m......................... 165,200
b) Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis 17,500 182,700
4. Rörligt tillägg, förslagsvis .................................... 47,700
Säger kronor 561,900
Statens bränslekontrollerande verksamhet.
1. Avlöningar till icke-ordinarie personal:
a) Grundavlöningar m. m......................... 69,500
b) Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis 8,300 77,800
2. Rörligt tillägg, förslagsvis .................................... 6,400
Säger kronor 84,200
Byggnadsstyrelsens värmeledningspersonal.
1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis
............................................................ 21,500
2. Avlöningar till icke-ordinarie personal:
a) Grundavlöningar m. m......................... 24,000
b) Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis 2,400 26,400
3. Rörligt tillägg, förslagsvis ................................... 4,500
Säger kronor 52,400
Summa förslagsanslag kronor 698,500;
" " V W *W -f.. :1 ,nfi.- #
b) till Byggnadsstyrelsen: Avlöningar för budgetåret. 1940/41
anvisa ett förslagsanslag av 698,500 kronor.
Vt »kottet.
36
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
TJtskottet.
Utskottet.
36:o) Byggnadsstyrelsen: Omkostnader. Kungl. Majit har (punkt 36, sid.
104 och 105) föreslagit riksdagen att till Byggnadsstyrelsen: Omkostnader för
budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag av 85,000 kronor.
Ifrågavarande anslag har för innevarande budgetår uppförts med ett belopp
av 92,900 kronor, därav 50,200 kronor beräknats för »övriga expenser». Byggnadsstyrelsen
har — för beredande av ytterligare medel till sistnämnda ändamål
— hemställt örn en höjning av anslaget för nästa budgetår med 4,400
kronor till 97,300 kronor. Departementschefen har emellertid ansett, att
genom sträng sparsamhet från byggnadsstyrelsens sida de ofrånkomliga utgiftsökningarna
i vad avser expenser skola kunna rymmas inom samma ram,
som gäller för motsvarande utgifter för innevarande budgetår. En minskning
av anslagsmedlen för reseersättningar har därjämte synts departementschefen
utan större olägenheter kunna ske med 7,900 kronor till 25,100 kronor.
I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må till Byggnadsstyrelsen: Omkostnader för
budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag av 85,000 kronor.
37:o) Bidrag till propagerande och konsulterande verksamhet för vedeldningens
främjande m.m. Kungl. Majit har (punkt 37, sid. 105—107) föreslagit
riksdagen att till bidrag till propagerande och konsulterande verksamhet för
vedeldningens främjande m. m. för budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag
av 13,000 kronor.
Ifrågavarande anslag, som för vart och ett av budgetåren 1935/36 och
1936/37 var uppfört med 50,000 kronor, utgick för budgetåren 1937/38 och
1938/39 med respektive 32,000 kronor och 20,000 kronor. Med hänsyn till att
vid ingången av budgetåret 1938/39 förefanns en reservation å anslaget a\
närmare 21,000 kronor och att det därför kunde antagas, att vid utgången av
samma budgetår av anslaget komme att återstå odisponerat så stort belopp,
att detsamma vore tillräckligt för att tillgodose utgifterna under budgetåret
1939/40, upptogs anslaget för innevarande budgetår med endast ett formellt
belopp av 100 kronor.
Då det under tider med minskad tillgång å utländskt bränsle är av betydelse,
att inhemska bränsleslag i ökad omfattning komma till användning ävensom
att, där så sker, upplysning från sakkunnigt håll erhålles örn bränslets
rätta utnyttjande ur tekniska och ekonomiska synpunkter, har departementschefen
ansett sig böra tillstyrka byggnadsstyrelsens förslag, att för nästa
budgetår till bidrag till propagerande och konsulterande verksamhet för vedeldningens
främjande m. m. anvisas ett anslag å 13,000 kronor.
Med tillstyrkande av Kungl. Majis förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må till bidrag till propagerande och konsulterande
verksamhet för vedeldningens främjande m. m. för budgetåret
1940/41 anvisa ett reservationsanslag av 13,000 kronor.
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
37
38:o) Länsarkitektsorganisationen: Avlöningar. Kungl. Majit har (punkt
38, sid. 107—115) föreslagit riksdagen att dels godkänna av departementschefen
förordad avlöningsstat för länsarkitektsorganisationen, att tillämpas
tills vidare från och med budgetåret 1940/41, dels ock till Länsarkitektsorganisationen:
Avlöningar för budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag av
710,200 kronor.
Departements chef en har i ärendet anfört bland annat följande:
Mot byggnadsstyrelsens förslag, att i anslutning till tidigare framlagd plan
två av de återstående tre tvålänsdistrikten skulle uppdelas, så att vart och
ett av ifrågavarande län bildade ett eget distrikt, har jag i princip intet att
erinra. Erfarenheten torde nämligen, såsom min företrädare i ämbetet framhöll
nästlidet år i samband med anmälan av avlöningsanslaget till länsarkitektsorganisationen
för innevarande budgetår, hava bestyrkt, att vissa olägenheter
äro förknippade med systemet att sammanföra två län till ett distrikt.
Med hänsyn till den belastning statsfinanserna för närvarande på grund av
kända förhållanden få vidkännas, anser jag mig emellertid icke böra tillstyrka,
att länsarkitektsorganisationen under nu rådande förhållanden utbygges genom
en uppdelning av ytterligare två distrikt.
Byggnadsstyrelsens förslag i övrigt innefattar i huvudsak en betydande
utökning av den arkitektutbildade personalen. Därest normala förhållanden
varit rådande, torde en viss ökning av denna personal kunnat anses motiverad.
Av utredningen i ärendet framgår nämligen, att länsarkitektkontoren
i vissa fall icke kunnat i önskvärd utsträckning åtaga sig de utredningar och
uppdrag från kommuner och enskilda, vilka lämpligen bort utföras av länsarkitektkontorens
personal. På grund av de prisstegringar, som numera inträffat
inom byggnadsbranschen, har emellertid byggnadsverksamheten avsevärt
minskat. Vid dylikt förhållande torde man knappast behöva räkna med
någon ökning i länsarkitektsorganisationens verksamhet. Vidare torde kunna
framhållas, att de tjänster inom länsarkitektsorganisationen, vilka under förut
rådande högkonjunktur inom byggnadsbranschen med därav följande efterfrågan
på arkitekter icke lockat sökande, nu torde lättare kunna besättas med
kompetenta innehavare. Med hänsyn till bland annat nu angivna förhållanden
och då länsarkitektsorganisationen såsom statskontoret framhållit under de
senare åren undergått en kraftig expansion, synes mig såväl försiktigheten
som det statsfinansiella läget bjuda att icke för närvarande utbygga organisationen
ytterligare med fast anställd personal. För att i ökad utsträckning
möjliggöra för länsarkitektkontoren att åtaga sig sådana uppdrag, vilka medföra
inkomster för statsverket, vill jag emellertid tillstyrka, att posten för
avlöningar till tillfälliga biträden ökas. ökningen torde dock kunna begränsas
till 20,000 kronor och posten alltså bestämmas till 100,000 kronor. I likhet
med vad som vid tidigare tillfällen framhållits bör såsom förutsättning för
medlens disponerande gälla, att utgiften skall kunna beräknas bliva täckt av
ökade inkomster från vederbörande arkitektkontors verksamhet.
Bortsett från höjning av dc för ortstillägg avsedda medlen med 50 procent
eller 9,400 kronor innebär Kungl. Maj:ts förevarande förslag ingen annan
ändring än att det nu utgående beloppet till avlöningar till tillfälliga biträden
höjts med 20,000 till 100,000 kronor. T anledning härav har inkomsttiteln för
inkomster vid länsarkitektsinstitutionen — vilken för nu löpande budgetåruppförts
med ett belopp av 570,000 kronor — ansetts kunna för nästa budget
-
Utskottet.
38
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Utskottet.
år höjas till 590,000 kronor. Under erinran härom får utskottet, med tillstyrkande
av förslaget, hemställa,
att riksdagen må
a) godkänna följande avlöningsstat för länsarkitektsorganisationen,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1940/41:
Avlöningsstat.
Kronor
1. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t:
a. Arvoden till 21 länsarkitekter ............... 252,300
b. Yikariatsersättningar m. m., förslagsvis . . . 17,000 269,300
2. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:
a. Grundavlöningar m. m......................... 280,600
b. Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis 32,000 312,600
3. Avlöningar till tillfälliga biträden, förslagsvis ......... 100,000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis .................................... 28,300
Summa förslagsanslag kronor 710,200;
b) till Länsarkitektsorganisationen: Avlöningar för budgetåret
1940/41 anvisa ett förslagsanslag av 710,200 kronor.
39:o) Länsarkitektsorganisationen: Omkostnader. Kungl. Maj:t har (punkt
39, sid. 116) föreslagit riksdagen att till Länsarkitektsorganisationen: Omkostnader
för budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag av 85,000 kronor.
Byggnadsstyrelsen har föreslagit, att ifrågavarande anslag för nästkommande
budgetår skall — för beredande av ytterligare medel till »Övriga expenser»
— uppföras med ett från 90,900 till 98,500 kronor förhöjt belopp.
Departementschefen har anfört följande:
Någon ökning av ifrågavarande anslag anser jag mig icke under nu
rådande förhållanden kunna förorda. Med hänsyn till att i anslaget för innevarande
budgetår inräknats 6,900 kronor för vissa engångsanskaffningar, föranledda
av utökad personal, och då jag förutsätter, att sträng sparsamhet
kommer att iakttagas med nu ifrågavarande anslagsmedel, synes mig anslaget
böra nedsättas med 5,900 kronor till 85,000 kronor.
I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må till Länsarkitektsorganisationen: Omkostnader
för budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag av 85,000
kronor.
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
39
40:o) Utredningar rörande tillämnade byggnadsföretag m. m. Kungl. Majit
har (punkt 40, sid. 117—119) föreslagit riksdagen att till utredningar rörande
tillämnade byggnadsföretag m. m. för budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag
av 100,000 kronor.
Till utredningar rörande tillämnade byggnadsföretag m. m. tiar för vart
och ett av budgetåren 1937/38 och 1938/39 anvisats ett anslag av 15,000 kronor.
1 syfte att, i fall av behov, medel skulle finnas tillgängliga för utredningar
rörande byggnadsföretag, som kunde behöva igångsättas till motverkande av
arbetslöshet, blev anslaget, som tidigare haft karaktären av reservationsanslag,
å riksstaten för sistnämnda budgetår uppfört såsom förslagsanslag. I enahanda
syfte anvisades för ifrågavarande ändamål å tilläggsstat för budgetåret
1937/38 ett reservationsanslag av 300,000 kronor. För innevarande budgetår
har för ändamålet anvisats 200,000 kronor, därvid anslaget åter upptagits å
riksstaten såsom reservationsanslag.
Förevarande anslag står till Kungl. Maj:ts disposition och är avsett till
täckande av kostnader för genom byggnadsstyrelsen verkställda utredningar
eller andra förberedande åtgärder, såsom upprättande av ritningsförslag till
byggnadsföretag för statens räkning och uppgörande av förslag till stadsplan
å kronan tillhörigt område, vilka icke skola bekostas av styrelsens anslag eller
med särskilt anvisade medel. Vid anvisandet av nyssnämnda anslag å 300,000
kronor förutsattes att anslag för ifrågavarande ändamål skulle få användas
även för utarbetande av s. k. entreprenadhandlingar. Det har sedan anslagets
tillkomst förutsatts att, därest byggnadsanslag beviljas till företag, för vilket
förberedande åtgärder vidtagits med anlitande av nu ifrågavarande anslag,
till sistnämnda anslag bör återföras vad därav för ändamålet utgivits.
Byggnadsstyrelsen har föreslagit, att anslaget för nästa budgetår skall uppföras
med ett belopp av 247,000 kronor.
Departementschefen har anfört följande:
Av redogörelsen framgår, att under senare år anvisats avsevärda belopp
till utredningar rörande tillämnade byggnadsföretag m. m. För budgetåren
1937/38—1939/40 uppgå sålunda anslagen till sammanlagt 515,000 kronor,''
varav för närvarande återstår odisponerat endast ett relativt obetydligt belopp.
Beräknas kostnaderna för uppgörande av ritningsförslag och entreprenadhandlingar
för ett byggnadsföretag till genomsnittligt en och en halv procent
av kostnaden för företaget, skulle alltså de utredda byggnadsföretagen representera
en sammanlagd byggnadssumma av omkring 35 miljoner kronor.
Till det övervägande antalet av dessa byggnadsföretag hava byggnadsanslag
icke beviljats och i en del fall, där medel anvisats, hava arbetena ansetts
böra tills vidare uppskjutas. En tämligen stor arbetsreserv torde sålunda få
anses föreligga. Därest en allmän arbetslöshet skulle inträffa, torde de utredda
företagen kunna omedelbart igångsättas och medföra vissa lättnader i
arbets! öshetsläget medan under tiden med anlitande av å beredskapsstat upptagna
byggnadsanslag nya företag kunna utredas för att sedermera påbörjas,
då den första arbetsreserven är slut. Vid dylikt förhållande synes det mig
ej erforderligt, att det för utredningar av statliga byggnadsföretag för när
-
40
Statsutskottets utlåtande JVr 6.
Utskottet.
Utskottet.
varande anvisas ett så högt belopp som det av byggnadsstyrelsen föreslagna.
Jag föreslår, att beloppet begränsas till 100,000 kronor.
Utskottet, som funnit anslag till ifrågavarande ändamål böra anvisas med
av Kungl. Majit angivet belopp, hemställer,
att riksdagen må till utredningar rörande tillämnade byggnadsföretag
m. m. för budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag
av 100,000 kronor.
41:o) Underhåll av vissa historiska byggnader m. m. Kungl. Majit har
(punkt 41, sid. 119—122) föreslagit riksdagen att till underhåll av vissa
historiska byggnader m. m. för budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag
av 75,000 kronor.
Förevarande anslag har för nu löpande budgetår uppförts med ett belopp
av 175,000 kronor. 115,000 kronor av detta belopp äro avsedda för det
löpande underhållet av historiska byggnader, medan återstående 60,000 kronor
anvisats till utförande av restaureringsarbeten å Kalmar och Läckö slott
samt Bohus fästningsruin. För budgetåren 1936/37—1939/40 ha under ifrågavarande
anslag anvisats sammanlagt 195,000 kronor till angivna restaureringsarbeten.
Byggnadsstyrelsen har ansett, att det för det löpande underhållet av
historiska byggnader avsedda beloppet för nästa budgetår bör höjas med
15 procent eller till 132,000 kronor. Styrelsen har vidare hemställt örn beviljande
av sammanlagt 65,000 kronor till restaureringsarbeten å Kalmar,
Vadstena och Läckö slott samt Bohus fästningsruin.
Departementschefen har med hänsyn till vikten av att under nu rådande
förhållanden minska statsutgifterna till vad som kan anses oundgängligen
nödvändigt förklarat sig förutsätta, att arbetena å de historiska minnesmärkena
under nästa budgetår inskränkas till att avse endast sådana underhållsarbeten,
som icke kunna utan betydande olägenheter undanskjutas. Egentliga
restaurerings- eller konserveringsarbeten har han sålunda ansett böra
anstå till tider med bättre medelstillgång. Vid dylikt förhållande har han
funnit sig böra förorda, att för ändamålet ställes till förfogande ett belopp av
högst 115,000 kronor. Detta belopp — vilket motsvarar vad som för nu
löpande budgetår anvisats till det löpande underhållet av historiska byggnader
— beräknas till ett belopp av, i avjämnat tal, 40,000 kronor kunna
täckas medelst förefintligt överskott å visningsavgifter för vissa historiska
byggnader. Å riksstaten skulle alltså för nästa budgetår anvisas ett belopp
av 75,000 kronor.
Utskottet, som ej funnit anledning till erinran mot Kungl. Majits beräkning
av medelsbehovet för ifrågavarande ändamål, hemställer,
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
41
att riksdagen må till underhåll av vissa historiska byggnader
m. m. för budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag av
75,000 kronor.
42:o) Reningsverk vid Ekhagen å Norra Djurgården. Kungl. Maj:t har
(punkt 42, sid. 122—124) framlagt förslag angående reningsverk vid Ekhagen
å Norra Djurgården.
Ifrågavarande reningsverk har befunnits erforderligt för att undanröja de
sanitära olägenheterna i Lilla Värtan på grund av det avloppsvatten, som i
särskild huvudavloppsledning ditledes från statsinstitutionerna å de utmed
Brunnsviken mellan Albano och Ålkistan belägna områdena samt från Ekhagens
stadsplaneområde. Under erinran härom får utskottet, med tillstyrkande
av Kungl. Maj:ts förslag, hemställa,
att riksdagen må
a) medgiva, att Kungl. Majit må bemyndiga byggnadsstyrelsen
att på i huvudsak de villkor, som i statsrådsprotokollet angivits,
• med Stockholms stad träffa överenskommelse örn uppförande av
ett reningsverk vid Ekhagen å Norra Djurgården;
b) till reningsverk vid Ekhagen å Norra Djurgården för
budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag av 42,000
kronor.
Diverse.
43:o) Ersättning till statens allmänna fastighetsfond: Byggnadsstyrelsens
delfond. Beträffande Kungl. Majlis förslag (punkt 43, sid. 125) örn
beräknande av ett anslag på 280,000 kronor till ersättning till statens allmänna
fastighetsfond: Byggnadsstyrelsens delfond — i vilket avseende särskild
proposition förebådats — kommer utskottet att framdeles under riksdagen
avgiva utlåtande; vilket härigenom
anmäles.
44:o) Ersättning åt statens järnvägar för av Kungl. Maj:t medgivna
lindringar i befordringsavgifterna för vissa resor. Kungl. Majit har (punkt
44, sid. 125) föreslagit riksdagen att till ersättning åt statens järnvägar för av
Kungl. Majit medgivna lindringar i befordringsavgifterna för vissa resor för
budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag av 5,000 kronor.
Ifrågavarande anslag, som för budgetåret 1936/37 var uppfört med 5,000
kronor, höjdes för budgetåret 1937/38 till 50,000 kronor för att bereda medel
till bestridande av kostnaderna för en sedermera i juli 1937 företagen resa
Utskottet
42
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Utskottet.
Utskottet.
till Norrland av en del av riksdagens ledamöter. För därpå följande budgetår
utgick anslaget åter med 5,000 kronor. För beredande av medel till bestridande
av kostnaderna för en sedermera under sommaren 1939 företagen resa
till landets sydligare delar anvisades anslaget för innevarande budgetår med
50.000 kronor. Anslaget föreslås nu skola för budgetåret 1940/41 uppföras
med samma belopp, som anvisades för ändamålet för budgetåren 1936/37 och
1938/39.
I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må till ersättning åt statens järnvägar för av
Kungl. Maj:t medgivna lindringar i befordringsavgifterna för
vissa resor för budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag av
5.000 kronor.
45:o) Postavgifter för tjänstebrev och dylika försändelser. Kungl. Maj:t
bär (punkt 45, sid. 125 och 126) föreslagit riksdagen att till postavgifter för
tjänstebrev och dylika försändelser för budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag
av 6,900,000 kronor.
Ifrågavarande anslag har för budgetåren 1936/37—1939/40 anvisats med
följande belopp, nämligen 5,000,000 kronor, 5,300,000 kronor, 5,600,000 respektive
6,100,000 kronor.
Nettoutgiften å anslaget har under budgetåren 1935/36—1938/39 utgjort
omkring 5,044,000 kronor, 5,278,000 kronor, 5,744,000 kronor respektive
6.318.000 kronor.
Enligt vad departementschefen inhämtat från generalpoststyrelsen beräknas
den under budgetåret 1939/40 till postverket inflytande ersättningen
för befordran av tjänsteförsändelser m. m. komma att uppgå till omkring
6.425.000 kronor. Ökningen sammanhänger bland annat med att kronoskatteuppbörden
å landsbygden för innevarande budgetår kommer att omfatta tre
uppbördsstämmor i stället för eljest två. För budgetåret 1940/41 beräknas
ersättningen med hänsyn till den för år 1940 kalkylerade frankoteckensuppbörden
och kronoskatteuppbörden å landsbygden till omkring 6,900,000
kronor. Den avsevärda ökningen beror bland annat på att procenttalet för
beräknande av postavgifterna för de tjänsteförsändelser, varom här är fråga,
ansetts böra höjas från sju till åtta procent på grund av resultatet av en under
viss del av år 1939 verkställd räkning av tjänsteförsändelsernas antal. Denna
beräkning har ej givit departementschefen anledning till erinran.
Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må till postavgifter för tjänstebrev och dylika
försändelser för budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag av
6.900.000 kronor.
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
43
46:o) Försvarsberedskap vid statens järnvägar. Kungl. Majit har (punkt
46, sid. 126 och 127) föreslagit riksdagen att till försvarsberedskap vid statens
järnvägar för budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag av 325,000
kronor.
Till försvarsberedskap vid statens järnvägar — avseende bland annat anskaffning
av flyttbara omformaraggregat m. m. till de elektrifierade järnvägslinjerna
samt reparation av avställda ånglok —- har riksdagen å kapitalbudgeten
för budgetåren 1938/39 och 1939/40 anvisat tillhopa 10,550,000
kronor. Till de med försvarsberedskapen förenade löpande årskostnaderna,
avseende reservmaterielens vård och underhåll samt upprätthållande av en
alltjämt tjänsteduglig reservlokpersonal, hava för samma budgetår under
sjätte huvudtiteln anvisats 200,000 kronor respektive 250,000 kronor.
De årliga kostnaderna för vård och underhåll av ifrågavarande beredskap
beräknas vid full utbyggnad av beredskapsorganisationen komma att uppgå
till 425,000 kronor, vilket belopp efter elektrifieringen av banan Långsele—
Boden förutsättes komma ökas med ytterligare 100,000 kronor. För nästa
budgetår anses emellertid det för ändamålet erforderliga anslaget kunna begränsas
till 325,000 kronor.
Med tillstyrkande av Kungl. Majlis förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må till försvarsberedskap vid statens järnvägar
för budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag av 325,000
kronor.
47:o) Extra besiktningar av luftfartyg m. m. Kungl. Majit har (punkt 47,
sid. 127 och 128) föreslagit riksdagen att till extra besiktningar av luftfartyg
m. m. för budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag av 3,000 kronor.
Förevarande anslag — vilket är avsett för bestridande av till vederbörande
besiktningsman utgående arvode samt resekostnads- och traktamentsersättning
för besiktning av luftfartyg på grund av föreskrift av luftfartsmyndigheten
eller länsstyrelse ävensom för bekostande av utredningar rörande
haverier eller flygolyckor och av provflygningar i vissa fall av flygplan —
föreslås för nästa budgetår skola uppföras med oförändrat belopp.
Utskottet tillstyrker Kungl. Majits förevarande förslag.
Utskottet hemställer,
att, riksdagen må till extra besiktningar av lirf tf arty g m. m.
för budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag av 3,000 kronor.
48:o) Ersättningar för skador vid ^eldsläckning. Utskottet tillstyrker
Kungl. Majits förslag (punkt 48, sid. 128), enligt vilket förevarande anslag
Utskottet.
Utskottet.
44
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Utskottet.
med hänsyn till den hittillsvarande obetydliga utgiftsbelastningen å anslaget
skulle nedsättas med 10,000 kronor. Utskottet hemställer,
att riksdagen må till ersättningar för skador vid eldsläckning
för budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag av 10,000 kronor.
49:o) Understöd åt privatflyget. Kungl. Maj:t har (punkt 49, sid. 128—136)
föreslagit riksdagen att till understöd åt privatflyget för budgetåret 1940/41
anvisa ett reservationsanslag av 193,000 kronor.
Med bifall till Kungl. Maj:ts i proposition nr 80 den 27 januari 1939 framlagda
förslag har 1939 års lagtima riksdag till understöd åt privatflyget anvisat
ett reservationsanslag av 200,000 kronor.
Departementschefen har ansett antalet certifikatpremier böra för nästa
budgetår bestämmas till 60 och antalet premier för fortsatt flygträning beräknas
till 40. I enlighet härmed skulle statsbidragens sammanlagda belopp
uppgå till (60 X 1,200 + 40 X 650) 98,000 kronor. Då tillgång på lämpliga
skolflygplan utgör en viktig förutsättning för ett gott utbildningsresultat
samt en ökning av antalet dylika plan är av stor betydelse ur försvarsberedskapssynpunkt,
har förordats, att i nu ifrågavarande anslag jämväl för nästa
budgetår inräknas ett belopp till bidrag för anskaffning av skolflygplan. För
att möjliggöra en anskaffning av omkring sju flygplan, eller samma antal, för
vilket statsbidrag utgått innevarande budgetår, synes emellertid, framhåller
departementschefen, med hänsyn till inträffade prisstegringar det härför avsedda
beloppet böra i enlighet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag
beräknas till 95,000 kronor, innebärande i jämförelse med motsvarande belopp
för innevarande budgetår en ökning med 8,000 kronor.
Enligt departementschefens förslag skulle till understöd åt privatflyget nu
anvisas 193,000 kronor, varav 98,000 kronor beräknas åtgå till certifikatpremier
och 95,000 kronor till flygplansinköp. Med tillstyrkande av förslaget hemställer
utskottet,
att riksdagen må till understöd åt privatflyget för budgetåret
1940/41 anvisa ett reservationsanslag av 193,000 kronor.
50:o) Bidrag för turistreklam- och upplysningsverksamhet i utlandet.
Kungl. Majit har (punkt 50, sid. 136—140) föreslagit riksdagen att till bidrag
för turistreklam- och upplysningsverksamhet i utlandet för budgetåret 1940/41
anvisa ett anslag av 100,000 kronor.
För budgetåren 1935/36—1938/39 har riksdagen till bidrag för turistreklamoch
upplysningsverksamhet i utlandet anvisat respektive 180,000 kronor,
190.000 kronor, 190,000 kronor och 200,000 kronor. Höjningen av anslaget har
skett huvudsakligen i syfte att bereda förbundet en viss kompensation för de
ökade utgifter, som föranletts av stegrade kostnader för statens järnvägars
resebyråer. För innevarande budgetår har anslaget anvisats med ett till
250.000 kronor förhöjt belopp. Ökningen skedde i avsikt att förbundet skulle
erhålla ersättning för den minskning av inkomsterna, som numera uppstått för
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
45
förbundet till följd av att den av turisttrafikförbundets restaurangaktiebolag
bedrivna restaurangrörelsen från och med den 1 januari 1939 övertagits av ett
för ändamålet bildat statligt bolag. Av ökningen var ett belopp av 15,000
kronor att betrakta som ett engångsbidrag till förbundet på grund av särskilda
förhållanden.
Departementschefen har för egen del anfört bland annat följande:
De länder, där turistreklam med någon utsikt till resultat för närvarande
torde kunna av förbundet bedrivas, äro Danmark och Norge. Å andra sidan
torde dessa länders folk, i den mån förhållandena medgiva dem att företaga
turistresor, vara i huvudsak hänvisade till de skandinaviska länderna. Propaganda
å den europeiska kontinenten och i England torde däremot knappast
kunna för närvarande leda till resultat. Under sådana förhållanden torde en
ytterligare reducering av propagandautgifterna kunna göras och statens bidrag
i anslutning härtill nedsättas till 100,000 kronor.
Utskottet, som finner av förhållandena betingat med en begränsning av
statens bidrag för ifrågavarande ändamål, tillstyrker departementschefens
förslag örn anvisning för ändamålet av 100,000 kronor. Utskottet hemställer,
att riksdagen må till bidrag för turistreklam- och upplysningsverksamhet
i utlandet för budgetåret 1940/41 anvisa ett anslag
av 100,000 kronor.
51 :o) Bidrag till svenska brandkårernas riksförbund. Med tillstyrkande
av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 51, sid. 140 och 141) om oförändrad medelsanvisning
för ifrågavarande ändamål hemställer utskottet,
att riksdagen må till bidrag till svenska brandkårernas riksförbund
för budgetåret 1940/41 anvisa ett anslag av 3,000 kronor.
52:o) Bidrag till svenska brandskyddsföreningen. I enlighet med Kungl.
Maj:ts förslag (punkt 52, sid. 141 och 142) tillstyrker utskottet, att förevarande
anslag uppföres med oförändrat belopp, samt hemställer,
att riksdagen må till bidrag till svenska brandskyddsföreningen
för budgetåret 1940/41 anvisa ett anslag av 3,000 kronor.
53:o) Bidrag till nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande.
Kungl. Maj:t har (punkt 53, sid. 143—145) föreslagit riksdagen att till bidrag
till nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande anvisa ett anslag av
75,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
Till föreningen för trafiksäkerhetens främjande, som på initiativ av dåvarande
departementschefen bildades den 15 november 1934, har för vartdera
av budgetåren 1935/36 och 1936/37 anvisats ett statsbidrag av 50,000 kronor,
att utgå av automobilskattemedel. För vartdera av budgetåren 1937/38—1939/40
har anslaget utgått med ett till 100,000 kronor förhöjt belopp.
Departementschefen hav anfört följande:
Med hänsyn till det betydelsefulla syftet med nationalföreningens verksamhet
och vikten av att intet underlåtes för främjande av trafiksäkerheten på
Utskottet.
46
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
TJtnkottet.
våra vägar och gator tillstyrker jag, att statsbidrag beviljas föreningen jämväl
för nästa budgetår. Statsbidraget torde emellertid med hänsyn till, bland
annat, den numera begränsade trafiken böra nedsättas till 75,000 kronor.
Föreningens hemställan örn rätt att taga i anspråk medel av statsbidraget
för att bereda tjänste- och familjepension åt föreningens verkställande direktör
anser jag mig — under hänvisning till vad min företrädare i ämbetet
därutinnan anförde till statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden den
4 januari 1939 vid anmälan av föreningens då föreliggande framställning —
icke kunna biträda.
I likhet med de för tidigare budgetår anvisade anslagen till föreningen
torde anslaget för nästa budgetår böra avräknas mot automobilskattemedlen.
I riksdagens revisorers till innevarande riksdag avgivna berättelse, varöver
utskottet kommer att framdeles avgiva utlåtande, ha under § 17 (Del I, sid.
78—82) framförts vissa iakttagelser i fråga örn föreningens omkostnader.
Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag — enligt vilket ifrågavarande
anslag skulle för budgetåret 1940/41 nedsättas från 100,000 till 75,000 kronor —
får utskottet hemställa,
att riksdagen må till bidrag till nationalföreningen för trafiksäkerhetens
främjande för budgetåret 1940/41 anvisa ett anslag
av 75,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.
54:o) Statens biltrafiknämnd. Beträffande Kungl. Maj:ts förslag (punkt 54,
sid. 145 och 146) örn beräknande av ett anslag på 75,000 kronor till statens biltrafiknämnd
— i vilket avseende sedermera i särskild proposition hemställts
örn ett till 53,000 kronor sänkt belopp — kommer utskottet att framdeles
under riksdagen avgiva utlåtande; vilket härigenom
anmäles.
55:o) Bidrag till vissa internationella sammanslutningar. Under erinran,
att förevarande anslag avser utgifterna för Sveriges bidrag till den ständiga
internationella föreningen för frågor rörande vägväsendet ävensom till den
internationella luftfartskommissionen, får utskottet, med tillstyrkande av
Kungl. Maj:ts förslag (punkt 55, sid. 146), hemställa,
att riksdagen, i likhet med vad för innevarande budgetår ägt
rum, må till bidrag till vissa internationella sammanslutningar
för budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag av 10,000 kronor.
56:o) Bidrag till upprättande av en regionplan för Göteborg med omgivningar.
Kungl. Majit har (punkt 56, sid. 146 och 147) föreslagit riks
dagen att såsom bidrag till upprättande av en regionplan för Göteborg med
omgivningar för budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag av 10,000
kronor.
Efter framställning av Kungl. Majit beslöt 1938 års riksdag att till upprättande
av en regionplan för Göteborg med omgivningar lämna ett stats
-
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
47
bidrag av 30,000 kronor, att fördelas med lika belopp på tre budgetår, samt
anvisade samtidigt för ändamålet ett anslag örn 10,000 kronor å riksstaten för
budgetåret 1938/39. Framställning göres nu om anvisande å riksstaten för
nästa budgetår av den andra tredjedelen av det av riksdagen beviljade statsbidraget.
I enlighet med Kungl. Majits förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må såsom bidrag till upprättande av en regionplan
för Göteborg med omgivningar för budgetåret 1940/41 anvisa
ett reservationsanslag av 10,000 kronor.
57:o) Inköp av gatsten. Kungl. Majit har (punkt 57, sid. 147—151) föreslagit
riksdagen att till inköp av gatsten för budgetåret 1940/41 anvisa ett
reservationsanslag av 3,000,000 kronor.
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren, nr 40,
av herr K. H. Andersson m. fl. och den andra inom andra kammaren, nr 71, av
herr J. W. Mårtensson m. fl. har hemställts, att riksdagen till inköp av gatsten
för budgetåret 1940/41 måtte anvisa ett reservationsanslag av 3,000,000
kronor samt att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte dels hemställa
att avvecklingen av gatstensindustrien må förekomma endast i den mån, som
stenarbetarna kunna överflytta till andra för dem lämpliga arbeten, dels ock
bemyndiga Kungl. Majit att i fall av behov ur anslagen till statliga reserv- eller
beredskapsarbeten täcka eventuellt uppkommande brist i anslaget till stöd åt
gatstensindustrien.
I en inom första kammaren väckt motion, nr 39, har friherre A. De Geer
hemställt att riksdagen måtte med ändring av Kungl. Majits förslag till inköp
av gatsten för budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag av 2,000,000
kronor.
Slutligen har herr W. Nisser m. fl. i en inom första kammaren väckt motion,
nr 63, hemställt, att riksdagen måtte besluta att till inköp av gatsten för
budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag av 2,000,000 kronor.
För lindrande av arbetslösheten bland stenarbetarna, främst inom Bohuslän
och Blekinge, anvisade 1936 års riksdag till inköp av gatsten dels av automobilskattemedel
sammanlagt 3 miljoner kronor, dels ock av skattemedel i
allmänhet under femte huvudtiteln ett anslag av 2 miljoner kronor. Sedermera
har för vart och ett av budgetåren 1937/38—1939/40 till samma ändamål
anvisats 4 miljoner kronor, därav 2 miljoner kronor att utgå av automobilskattemedel.
Statens inköpskommitté har i skrivelse den 20 november 1939 hemställt om
ett anslag på 4,000,000 kronor till inköp av gatsten för budgetåret 1940/41.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i utlåtande den 1 december 1939
uttalat, att styrelsen för sin dol ej funnit anledning framställa erinran mot
föreliggande förslag. Vidkommande frågan örn de äskade medlens finansiering
Utskottet.
48
Statsutskottets utlåtande Årr 6.
avstyrker styrelsen bestämt, att automobilskattemede] tågås i anspråk för nu
ifrågavarande ändamål.
Departementschefen har i ärendet anfört följande.
Läget på exportmarknaden i vad avser gat- och annan sten är för närvarande
sådant, att någon export — åtminstone av någon omfattning att'' räkna med —
icke torde vara att förvänta under nästa budgetår. Den inhemska efterfrågan
på sådan sten, varom här är fråga, är därjämte ringa. Den arbetsstyrka inom
stenindustrien, åt vilken icke kan beredas annat arbete, torde därför till största
delen få sysselsättas med statsbeställningar av sten.
Av den lämnade redogörelsen framgår, att antalet sysselsatta stenarbetare
under tiden augusti—september 1939 utgjorde omkring 2,800. I jämförelse
med april månad 1937, då antalet stenarbetare utgjorde omkring 3,660, har
alltså en minskning av antalet ägt rum med omkring 860. Steninköpskommittén
har vid sitt anslagsäskande utgått från att av den förutnämnda arbetsstyrkan
å 2,800 man sysselsättning skulle beredas omkring 800 man vid beredskapsarbeten
eller andra arbeten. Av det återstående antalet skulle omkring
1,400 å 1,500 man erhålla arbete genom statliga stenbeställningar. Kostnaderna
för dessa under nästa budgetår hava beräknats till 4,000,000 kronor.
Genom de nya beställningarna skulle statens stenförråd komma att ökas med
ej fullt en miljon kvadratmeter.
Med hänsyn till att de utrikespolitiska förhållandena medfört ett försämrat
läge för stenindustrien, torde visserligen kunna ifrågasättas, att ett anslag å
4 miljoner kronor skulle anvisas för statliga steninköp även under nästa
budgetår. Å andra sidan kan framhållas, att för de stensättningsarbeten, som
utförts med de för de senare budgetåren för ändamålet anvisade anslagen, i
stort sett endast omkring hälften av den under motsvarande tid inköpta stenen
kommit till användning. På grund härav har återstoden av stenen måst lagras.
Den 1 juli 1940 beräknas lagren sålunda komma att uppgå till ej mindre än
omkring 2,375,000 kvadratmeter. Även med ett årligt anslag till stensättningar
av det av mig i det föregående under punkten 12 föreslagna, till 4 miljoner
kronor förhöjda beloppet, skulle stenlagren vara tillräckliga för nära 5 års
stensättningsarbeten. Under sådana förhållanden anser jag mig icke kunna
tillstyrka, att för inköp av gatsten för nästa budgetår anvisas ett så högt
belopp som 4 miljoner kronor. Det torde icke vara uteslutet, att förhållandena
på arbetsmarknaden komma att gestalta sig så, att en del av den inom gatstenindustrien
sysselsatta arbetskraften kan erhålla annat arbete. Jag förutsätter
också, att steninköpsanslaget icke kommer att tagas i anspråk i vidsträcktare
omfattning än som är betingad av behovet att skaffa arbete i de
orter, varom här är fråga. Med hänsyn till det anförda och för att anslaget
bättre skall korrespondera mot det för stensättningar föreslagna anslaget vill
jag föreslå, att steninköpsanslaget anvisas med 3 miljoner kronor eller 1 miljon
kronor mindre än innevarande budgetårs anslag.
Steninköpen torde fortfarande böra handhavas av statens steninköpskommitté,
och för användningen av anslaget torde böra tillämpas i huvudsak
samma grunder som beträffande de för löpande budgetår till enahanda ändamål
anvisade medlen. Beträffande användningen av den till inköp nu ifrågasatta
gatstenen torde, i syfte att den inhemska marknaden icke skall tyngas,
i likhet med vad som förutsattes i fråga örn de senast inköpta partierna böra
gälla, att försäljning endast undantagsvis bör ske, och att de inköpta partierna
i stället lagras för att i sinom tid användas för stensättning i statlig regi
eller eljest genom statens försorg. Hinder torde emellertid icke böra möta
att, liksom tidigare skett, sten i vissa fall ställes till förfogande för städer
eller vägdistrikt såsom för utförande av stensättningsarbeten å sådana gate.
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
49
och vägar, där sten eljest icke skulle komma till användning. Hinder torde ej
heller böra möta att, där så lämpligen kan ske, sten från statens stenlager tages i
anspråk för statliga ändamål, t. ex. för anordnande av skyddsrum i statliga
byggnader.
I fråga örn sättet för täckande av det förordade anslaget å 3 miljoner kronor
synes mig med hänsyn till det reducerade belopp, som numera till följd av
minskade automobilskattemedel står till förfogande för vägändamål, nämnda
medel icke böra för nästa budgetår belastas med anslaget till steninköp. Jag
vill därför efter samråd med chefen för finansdepartementet föreslå, att det
av mig förordade anslaget å 3 miljoner kronor i sin helhet utgår av skattemedel
i allmänhet.
Till fullständigande av den i ärendet lämnade utredningen må erinras att
frågan örn den svenska stenindustrien på senaste tiden varit föremål för en
ingående undersökning av 1937 års granitutredning (statens off. utredn.
1939: 11). Beträffande inlandsmarknaden Ilar kommittén framhållit följande:
Statsbeställningar av gatsten böra fortsättningsvis lämnas efter i huvudsak
samma grunder, som de hittills tillämpade. Den vid statsbeställningarna tillverkade
smågatstenen bör, liksom hittills, beredas avsättning inom landet
genom statliga stensättningsarbeten, huvudsakligen å landsbygdens vägar och
endast i mindre omfattning å vägar och gator i städerna, varvid endast för
automobiltrafiken viktiga infartsvägar och genomfartsgator böra komma i fråga
för dylika stensättningsarbetens utförande. Den hittillsvarande proportionen
mellan utförda statliga stensättningsarbeten på landsbygden (85 å 90 procent)
och i städerna (10 å 15 procent) bör bibehållas. Den nuvarande organisationen
för statliga stenbeställningar (genom steninköpskommittén) och statliga stensättningsarbeten
(genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen) bör bibehållas.
För statliga stensättningsarbeten under de närmaste tio ä tolv åren böra
reserveras de vägar örn en sammanlagd längd av 1,500 kilometer, som redovisats
vid vissa inventeringar av för stensättningsarbeten lämpliga vägar inom
landet. Städernas och eventuellt vägdistriktens egen upphandling av gat- och
kantsten bör centraliseras.
I ett flertal över kommittébetänkandet avgivna yttranden hava erinringar
framställts mot kommitténs förslag och framkommit vissa från granitutredningen
avvikande synpunkter på frågan örn stenindustriens framtidsmöjligheter
och dess avsättningsproblem.
Till belysning av förhållandet mellan sten- och betongbeläggning samt
landets behov av högklassiga beläggningar har utskottet från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
införskaffat en av väginspektören A. Södergren den 20
februari 1940 uppgjord ''promemoria, varav följande må återgivas:
Jämförelse mellan sten- och betongbeläggning.
Sammanställning av kostnadsuppgifter per kvadratmeter belagd yta.
a) Stenkel äggning normalt pris nuvarande pris
inom stendistrikten.................................. 7:— kr./m2 7:25 kr./m2
» övriga Sverige ................................ 8:25 » 8:50 »
b) Betongbeläggning
vanlig betongbeläggning, 15—20 cm............... 8:50 9: 50 ä 10: —
tunn » , 10—15 » .............. (5:60 7:35
Bihang till riksdagens protokoll 1940. 6 sami. Nr 6.
635 40 4
50
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Vid gammal väg, varmed avses fullt bärig väg med bärlager av packsten
eller makadam, blir merkostnaden för betong 15—20 centimeter.
normalt för närvarande
inom stendistrikten.......................... 1:50 kr./m2 2:25 ä 2:75 kr./m2
» övriga Sverige ........................ 0:25 » 1: — ä 1:50 »
Vid fullt bärigt underlag kan emellertid betong, 10—15 centimeter anses
tillfyllest och anläggningskostnaden blir då under normala förhållanden något
högre för sten än för betong men för närvarande något lägre.
Vid ny väg, som avses Wiva belagd med betong 15—20 centimeter, kan
kostnaden för bärlagret inbesparas. Denna kostnad har av 1937 års granitutredning
uppskattats till 3.5 0 kronor per kvadratmeter men torde ej böra
sättas högre än till 3 kronor per kvadratmeter.
Yid ny väg blir betongbeläggningen billigare än stenbeläggningen.
Prisskillnaden uppgår till:
normalt för närvarande
inom stendistrikten.......................... 1:50 kr./m2 0:25 ä 0:75 kr./m2
» övriga Sverige ........................ 2:75 » 1:50 ä 2:— *
Underhållskostnaden är obetydlig för såväl sten- som betongbeläggning
och spelar ingen roll för jämförelsen mellan de båda beläggningarna.
Nedslitningen kan enligt inhemska mätningar beräknas till l/s millimeter
per år för betong och 2/s millimeter för högvärdiga asfaltbeläggningar vid en
trafik av 1,000 fordon per dygn. Enligt utländska mätningar är nedslitningen
hos stenbeläggningar hälften så stor som hos betongbeläggning.
Livslängden är beroende av nedslitningen — och därmed även av trafikens
storlek och beskaffenhet — samt av klimatets inverkan och undergrundens
beskaffenhet.
Yid amorteringsberäkningar utgår man i vårt land från en livslängd av
30 år för sten- och tjock betongbeläggning,
20 » » tunn betongbeläggning,
15 » » Topekabeläggning (som normalt kostar 4 kr./m2).
Samtliga dessa beläggningar torde ha ett visst restvärde vid amorteringstidens
slut.
Jämnheten kan anses lika god hos nya, moderna stenbeläggningar som hos
betongbeläggningar. Stensättningarna ha dock större benägenhet att bliva
ojämna under årens lopp. Ojämnheter uppkomma i stensättningarna på grund
av att vatten nedtränger i fogarna och uppmjukar underlaget ävensom genom
de rörelser som frosten åstadkommer i undergrunden och sättgruset. Sedan
förbanden mellan stenarna rubbats är det svårt att pressa tillbaka stenarna
till sina ursprungslägen. Då ojämnheterna bli för stora måste stenen sättas
örn. Vid moderna vägbyggnader neutraliseras tjälrörelserna genom isoleringar
och omsorgsfulla dräneringar. Att helt förhindra tjälrörelser i tjälkänslig
mark medför dock orimligt höga kostnader.
Icke endast betongbeläggningen utan även övriga monolitiska beläggningar
bevara jämnheten bättre än stensättningen.
Uppkomna ojämnheter kunna lättare repareras vid stensättning (genom
omsättning) än vid betongbeläggning.
Gammal, nedsliten och ojämn beläggning av sten eller betong utgör lämpligt
underlag för asfaltbeläggning.
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
51
Behovet av högklassiga beläggningar
är relativt litet i vårt land. I generalplanen för rikets huvudvägar har bland
de arbeten, som hänförts till angelägenhetsgrad 1 (omfattande cirka 600
miljoner kronor) i runt tal 100 mil antecknats vara ur teknisk synpunkt lämpligast
för stensättning. Men även örn man räknar med en fördubbling av
1936 års trafik under den tidrymd, som åtgår för att utföra arbetena i grad 1,
är högklassig beläggning (sten eller betong) ekonomiskt försvarlig å endast
hälften av denna väglängd. Å resten, 50 mil, är halvpermanent beläggning
tillfyllest. I grad 2 och 3 kunna ytterligare 50 mil väg utväljas, som äro
tekniskt lämpliga för stensättning. Sten kan alltså på mycket långt sikt
placeras på 150 mil väg men är, såvitt nu kan bedömas, ekonomiskt försvarlig
å endast 50 mil av landsbygdens vägar. Endast å en del av dessa 50 mil är
dock stensättningen billigare än betongbeläggningen.
Lagerbehållningen av sten beräknas vara 2,375,000 kvadratmeter den 1 juli
1940. Detta motsvarar vid 6.o meters stensättning i runt tal 40 mil väg, d. v. s.
lagerbehållningen täcker 4/s av landsbygdens behov under relativt lång tidsperiod.
Emellertid föreligger jämväl ett relativt stort behov av stensättningar
för städernas vägar och gator. I städernas behovsplaner deklareras ett ombyggnadsbehof”-
på 130 miljoner kronor, vari ingår 33 miljoner kronor för
beläggningar. Av dessa 33 miljoner ha 21 miljoner kronor beräknats åtgå till
preliminärt föreslagna stensättningar. Med hänsyn till att vissa städer försörja
sig själva med sten och att transportkostnaderna för sten från statens
förråd i många fall blir mycket hög kan statlig sten icke komma ifråga vid
samtliga föreslagna stensättningar. Approximativt beräknas städernas behov
av''statlig sten till 1.5 å 2.0 miljoner kvadratmeter.
För närvarande finnas ombyggda och för stensättning lämpliga vägar till
sådan omfattning att stensättningar för i statsverkspropositionen föreslaget
belopp, 4 miljoner kronor, kan placeras under budgetåret 1940/41. Programmet
för ifrågavarande budgetår upptager i stort sett sådana delsträckor, där annan
beläggning än sten ej lämpligen kan komma ifråga. Vidare må erinras örn
att den senaste tidens prisstegring inverkat mindre på stensättningspriset än
på kostnaden för övriga beläggningar. Prisstegringen synes därför icke böra
giva anledning till minskning av stensättningsprogrammet för budgetåret
1940/41.
Innan utskottet går att taga ställning till förevarande förslag örn fortsatta
statliga steninköp finner utskottet anledning erinra örn de huvudfaktorer som
föranlett ett särskilt stöd till ifrågavarande näringsgren.
Gatstensindustrien är en jämförelsevis ung industri, som ursprungligen var
så gott som helt beroende av den utländska efterfrågan, främst från Tyskland.
Avsättningsmöjligheterna på den inhemska marknaden har däremot, enligt vad
tidigare från industriens egna svenska utövare vitsordats, endast i mycket
begränsad utsträckning tillvaratagits.
Ännu år 1927 representerade den till Tyskland utförda gatstenen ett värde
av över 8,000,000 kronor. Då den svenska gatstensindustrien sedermera genom
starka utländska statsingrepp avstängdes från exportmöjligheter, för vilka
annars stora naturliga förutsättningar alltjämt borde föreligga, råkade den helt
naturligt i trångmål. Förklarligt var ock örn avsättning av gatsten i stället
söktes inom landet och då i första hand som beläggningsmaterial på de allmänna
vägarna. Don starka utveckling för att ej säga omvandling, som det
Utskottet.
52
Stat sid skotteis utlåtande Nr 6.
svenska vägväsendet på senare tid undergått, bör också högst betydligt ha
vidgat möjligheterna i detta avseende.
Om än till sina verkningar ej så vidsträckta som exportsvårigheterna för
exempelvis det svenska jordbrukets produkter hava vanskligheterna för gatstensindustrien
uppenbarligen varit av sådan säregen och samhälleligt djupt
ingripande art att de ej kunnat lämnas av statsmakterna obeaktade. Ett
alldeles särskilt starkt verkande motiv har varit gatstensindustriens starka av
granitbrottens förekomst betingade lokalisering till Västkustens och Blekinges
mest karga kusttrakter och till ett flertal därvarande även tidigare rätt fattiga
kommuner. Av granitutredningen har erinrats att vad som gjort just stenindustriens
arbetslöshetsproblem till ett så svårlöst spörsmål varit att den
speciella yrkesskicklighet, som stenhuggaren förvärvar, icke gjort det möjligt
för honom att snabbt växla yrke. Har han nått en något mera framskriden
ålder, torde det nära nog vara omöjligt för honom att vinna sysselsättning
inom andra yrkesområden än det rena grovarbetets, och i vart fall har han
därvid ingen möjlighet att utnyttja sin yrkeskunskap. En annan medverkande
faktor har också enligt granitutredningen varit egnahemsväsendets starka utveckling
inom stenhuggarkåren. De äldre stenhuggarna hava även haft i minnet
de uppgångstider, som under industriens tidigare skeden följt på depressionsperioderna.
Dessa omständigheter torde enligt utskottets mening väl förklara örn stenhuggarna
och i all synnerhet de äldre av dem stannat kvar inom yrket trots
ett i förhållande till det tunga arbetet i allmänhet rätt blygsamt vederlag.
På den yngre befolkningen med dess större rörlighet och frihet i fråga örn
yrkesval lärer ej yrket kunna utöva stor lockelse. En betydande avgång har
också redan skett. År 1929 utgjorde enligt tidigare beräkningar de vid landets
gatstenshuggerier sysselsatta cirka 8,000—9,000 arbetare. Antalet synes sedermera
hava växlat. Enligt vad departementschefen upplyst skulle från våren
1937 till hösten 1939 de sysselsatta stenarbetarnas antal hava nedgått från 3,660
till omkring 2,800, och nu förberedes en ytterligare rätt kännbar avgång från
yrket. Även under förutsättning av ett anslagsbelopp på 4,000,000 kronor,
eller det belopp, varom statens steninköpskommitté hemställt, skulle
allenast 1,400 ä 1,500 man kunna erhålla arbete vid statsbeställningarna. Vid
anslagets bestämmande till statsverkspropositionens belopp av 3,000,000
kronor torde det ej kunna undvikas att även ett stort antal rätt gamla arbetare
måste hänvisas att söka sin utkomst inom annat yrke. Från steninköpskominittén
har för utskottet upplysts att bland dem befinna sig cirka 300 i
en så framskriden ålder som 45—55 år.
Med avseende å sysselsättningseffekten synes gatstensproduktionen hava
stora företräden framför de allra flesta slag av andra reserv- och beredskapsarbeten.
Arbetsomkostnader vid gatstenstillverkningen äro dels kostnader
för uttagning av blocken ur berget och deras framförande till stenhuggaren,
dels kostnader för blockens klyvning och huggning till gatstenen, dels ock
kostnaderna för stenens transport från huggningsplatsen till lastplatsen samt
för lastningen därstädes. I dessa omkostnader utgör arbetslönen enligt upp
-
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
53
skattning en så betydande anpart att omkring 75 procent av den färdiga
produktens värde anses motsvara arbetslön.
Beträffande gatstenens tekniska och ekonomiska berättigande i förhållande
till andra fasta beläggningar, och särskilt då betongen, får utskottet hänvisa
till ovan återgivna, inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen verkställda utredning.
Enligt nämnda utredning synes gatstenen alltjämt väl hävda sin ställning
som ett tidsenligt beläggningsmaterial. Vid jämförelse med betongbeläggningarna
förtjänar just nu uppmärksammas cementproduktionens
ovanligt starka beroende av tillgången till kolbränsle. Den prisstegring på
cement, som härav på senaste tiden motiverats, måste även rent ekonomiskt
hava inneburit en viss förskjutning till förmån för gatstensbeläggningarna. Från
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har också bestyrkts att den redan förefintliga
trafiken väl motiverar betydande vägsträckors beläggning med gatsten.
Enligt vad utskottet inhämtat, lärer en ytterligare möjlighet att bereda
avsättning för en del av stenlagren finnas, nämligen för stensättning i städernas
egen regi, och således ej såsom statligt stensättningsarbete, av vissa
städernas gator och vägar, som äro viktiga för automobiltrafiken, detta dock
under förutsättning att stenen utan ersättning kunde tillhandahållas vederbörande
städer.
Vad utskottet ovan anfört begränsar sig till själva gatstensindustrien. Vid
sidan därav förefinnes inom stendistrikten en betydande tillverkning av kantoch
byggnadssten, vilken tillverkning emellertid är delvis lokalt sett skild från
gatstenstillverkningen och i varje fall hos stenhuggaren förutsätter en annan
utbildning och arbetsteknik. Kant.stensproduktionen har under senare tid
minskat i hög grad. Intill krigsutbrottet var byggnadsstensproduktionen rätt
tillfredsställande, tack vare beställningar från utlandet, främst från England,
men också tack vare leveranser för den då livliga svenska byggnadsverksamheten.
För närvarande är det i huvudsak endast beställningarna till
Svinesundsbron som ge arbete. När dessa beställningar upphöra torde
vanskligheterna komma att ökas även för sysselsättningen av kant- och byggwacfosfewarbetarna,
ett förhållande som ej bör lämnas ur sikte vid bedömningen
av r/afsfensindustriens arbetslösketsproblem.
Ehuru vissa skäl kunna anföras för en höjning av anslagsbeloppet har
utskottet stannat vid dettas bestämmande till 3,000,000 kronor. Att märka är
att anslaget förutsättes helt anvisat på den allmänna budgeten utan att alltså
automobilskattemedlen skulle till någon del belastas.
Till sist vill utskottet erinra, att steninköp av den omfattning och under
de omständigheter i övrigt som de här föreliggande motivera en särskild sträng
prövning från steninköpskommitténs sida av leveranspriser och inköpsbetingelserna
i övrigt.
Under hänvisning till den av departementschefen lämnade redogörelsen
får utskottet alltså tillstyrka att anslaget bestämmes till det av Kungl. Majit
äskade beloppet, 3,000,000 kronor. Utskottet ansluter sig även till departementschefens
uttalande, att steninköpsanslaget icke bör tagas i anspråk i
54
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
Utskottet.
vidsträcktare omfattning än som är betingad av bebovet att skaffa arbete i de
orter, varom här är fråga. I anslutning härtill får utskottet dock uttala, att
i händelse arbetarna inom stenindustrien icke kunna beredas annat lämpligt
arbete, stenindustrien då, efter Kungl. Maj:ts prövning, kan beredas möjlighet
att uppehålla verksamheten i större utsträckning än departementschefen
förutsatt med hänsyn till anslagets storlek. Under sådana förhållanden förutsätter
utskottet, att eventuellt fyllnadsanslag kan överföras från anslaget till
statliga beredskapsarbeten för ytterligare tillverkning av sten för statens
räkning.
Utskottet hemställer,
a) att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med
avslag å motionerna I: 39 och 63 må till inköp av gatsten för
budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag av 3,000,000
kronor;
b) att motionerna I: 40 och II: 71 må anses besvarade med
vad utskottet ovan anfört.
58:o) Statens transportkommission. I en den 16 februari 1940 dagtecknad
proposition, nr 68, har Kungl. Majit föreslagit riksdagen anvisa
anslag till statens transportkommission med för budgetåret 1940/41 sammanlagt
155,000 kronor.
Häröver kommer utskottet att framdeles avgiva utlåtande; vilket härigenom
anmäles.
59:o) Kommittéer och utredningar genom sakkunniga. Kungl. Majit har
(punkt 58, sid. 151) föreslagit riksdagen att till kommittéer och utredningar
genom sakkunniga för budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag av
65,000 kronor.
Förevarande anslag, som för vart och ett av budgetåren 1936/37 och 1937/38
var uppfört med 80,000 kronor, utgick för budgetåret 1938/39 med 115,000
kronor. För innevarande budgetår har för ifrågavarande ändamål anvisats
ett belopp av 126,000 kronor, varav 46,000 kronor beviljats å tilläggsstat.
Enligt föreliggande förslag skulle anslaget för nästa budgetår uppföras med
ett till 65,000 kronor nedsatt belopp.
Med tillstyrkande av Kungl. Majits förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må till kommittéer och utredningar genom sakkunniga
för budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag av
65,000 kronor.
60:o) Extra utgifter. I enlighet med Kungl. Majits förslag (punkt 59, sid.
151 och 152), vilket jämfört med medelsanvisningen för ifrågavarande ändamål
för nu löpande budgetår innebär en anslagsminskning med 5,000 kronor,
hemställer utskottet,
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
55
att riksdagen må till extra utgifter för budgetåret 1940/41 anvisa
ett reservationsanslag av 25,000 kronor, dock att i anslaget
må göras den jämkning, som erfordras för jämnande av huvudtitelns
slutsumma.
61 :o) Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst. Kungl. Maj :t
har (punkt 60, sid. 152) föreslagit riksdagen att till dyrtidstillägg åt befattningshavare
i statens tjänst för budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag
av 53,200 kronor.
Förevarande anslag har i enlighet med vad Kungl. Maj:t i avseende å för
flera huvudtitlar gemensamma anslagsberäkningar föreslagit i fråga örn dyrtidstillägg
beräknats med utgångspunkt från en levnadskostnadsindex av 174,
vilket medfört en ökning av anslaget med 8,200 kronor till 53,200 kronor.
Vad Kungl. Maj:t i angivna sammanhang föreslagit rörande dyrtidstillägg åt
befattningshavare i statens tjänst har redan godkänts av riksdagen.
Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må till dyrtidstillägg åt befattningshavare i
statens tjänst för budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag
av 53,200 kronor.
62:o) Barntillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst. Kungl.
Majit har (punkt 61, sid. 152) föreslagit riksdagen att till barntillägg åt vissa
befattningshavare i statens tjänst för budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag
av 17,800 kronor.
Förevarande anslag, som för innevarande budgetår utgår med 19,000 kronor,
föreslås för nästa budgetår skola minskas med en sextondedel eller i runt tal
1,200 kronor.
I enlighet med Kungl. Maj :ts förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må till barntillägg åt vissa befattningshavare i
statens tjänst för budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag
av 17,800 kronor.
Stockholm den 12 mars 1940.
På statsutskottets vägnar:
TJtskottet.
Utskottet.
ANDERS RÅSTOCK.
56
Statsutskottets utlåtande Nr 6-
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Gustafsson i Benestad, Nilsson i Malmö,
Johansson i Fredrikslund, Asplund, Nilsson i Landeryd, Andersson i Fältenborg,
Heiding, Lindström, Sundberg, Bäcklund, Andersson i Rixö och Boman; samt
från andra kammaren: herrar Råstock, Törnkvist, Svensson, Persson i Falla,
Andersson i Prästbol, Lindberg i Umeå, Åqvist, Staxäng, Andersson i Malmö,
Bergström, Hansson i Rubbestad och Mårtensson.
Reservationer:
1) vid punkten 8:o) (automobilskattemedlens användning) av herrar
Gustafsson i Benestad, J. B. Johansson i Fredrikslund, Heiding, Nilsson i
Landeryd, Andersson i Fältenborg, Staxäng och Hansson i Hubbestad, vilka
ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:
»Medan automobilskattemedlen för innevarande budgetår beräknats till
136,000,000 kronor antagas för nästa budgetår allenast 110,000,000 kronor stå
till förfogande för vägändamål m. m. I anslutning till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
uttalade uppfattning anser utskottet förhållandena göra det
befogat att automobilskattemedelsfonden också tages i anspråk. Såsom
tidigare anförts (1938 års statsverksproposition: sjätte huvudtiteln sid. 124)
äro nämligen fondavsättningarnas ändamål att åstadkomma utjämning och
göra vägarbetena mindre beroende av växlingarna uti inflytande automobilinkomster.
Det belopp, som beräknas behöva utgå, kan dock begränsas
till 2,642,700 kronor (se punkt 25:o), varemot må sättas det kapitalbelopp av
56,998,000 kronor, vartill fondbehållningen för närvarande uppgår.
Vad departementschefen---till erinran.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t tillkännagiva
ovan av utskottet uttalade uppfattning».
2) vid punkt 9:o) (vägunderhållet)
a) av samma reservanter, vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag
bort hava följande lydelse:
»Så sent som vid 1938 års riksdag skedde en omläggning av bidragsgrunderna
för det allmänna vägväsendet, därvid bland annat ett tidigare
system med de statliga underhållsbidragens utbetalning till vägdistrikton i
olika poster och delvis i förskott under det löpande året utbyttes mot ett
bidrag på 85 procent, som skulle utbetalas varje år efter den 1 juli och beräknas
på föregående års verkliga underhållsutgifter. Samtidigt borttogs
rätten att få som underhåll räkna in vissa smärre förbättringsarbeten. Dessa
ändringar möttes på sina håll inom vägdistrikten med betänksamhet. An
starkare betänksamhet måste det onekligen möta då nu — till synes utan
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
57
någon närmare föregående utredning — ett rätt genomgripande oell i försämrande
riktning verkande nytt system föreslås för vägdistriktens rätt att
utbekomma sina underhållsbidrag.
Enligt departementschefens förslag skulle vägunderhållsbidraget ej längre
få utgå på grundval av föregående års verkliga utgifter för vägunderhållet,
sådana dessa utgifter framkommit enligt företedda och granskade räkenskaper,
utan i stället tilldelas varje distrikt efter en skälighetsprövning inom vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen. Över styrelsens beslut skulle ’av praktiska
skäl’ besvär ej få anföras.
Bedömt efter hittillsvarande administrativ praxis och den ordning, som
sedan gammalt tillämpats inom det svenska vägväsendet, måste onekligen
detta nya system verka rätt främmande. Även under förutsättning av en i
möjligaste mån objektiv uppskattning inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
torde det ej kunna undgås orättvisor och ojämnheter vid fördelningen.
Att exempelvis uppskatta vinterväghållningen — en utgiftspost som under
svåra vintrar stiger till över 7 miljoner kronor för samtliga vägdistrikt och
som för enskilda vägdistrikt kan växla mellan något tusental och ända uppemot
flera hundratusental kronor per år —• stöter på de största vanskligheter.
Lika oberäkneliga äro de i vissa trakter ofta kännbara kostnaderna
för skadorna på vägarna under tjällossningen. Stora militärtransporter pågå
inom vissa väghållningsdistrikt, som därigenom fått opåräknade men också
svårberäkneliga påfrestningar på underhållet. De ojämnt verkande och just
nu stigande kostnaderna för reparationer, förnyelse av maskinparken, bränsle
och material o. s. v. måste ävenledes verka förryckande på möjligheterna
att, såsom departementschefen förutsatt, redan genom förhandsberäkningar
under år 1940 fastställa statens bidrag till samma års vägunderhållskostnader.
Även frågan örn arbetslönerna förtjänar beaktas. Det må erinras, att förhandlingar
örn höjda löner för vägarbetarna för närvarande äro igång inom
vissa sydsvenska län och att en särskild förlikningskommission måst för
ändamålet av regeringen tillsättas.
Vikten av att nedbringa underhållskostnaderna förtjänar självfallet i nuvarande
läge allvarlig uppmärksamhet. En tillfredsställande besparingseffekt
synes emellertid kunna nås utan övergång till ett nytt system med de vanskligheter
en sådan övergång medför. I dylikt syfte vill utskottet föreslå att
bidragsprocenten för nästkommande budgetår sänkes från 85 till 80 procent.
Även en dylik sänkning av statsbidraget kan möta tvekan. Vid frågans
bedömning måste man nämligen hålla i sikte att en försämring av de statliga
bidragsgrunderna ej torde — i varje fall ej alls i den utsträckning som
genom anslagssänkningen rent siffermässigt ställes i utsikt — medföra reell
besparing utan allenast en orättvis överflyttning av vägtungan på vissa
landsbygdens väghållningsskyldiga, vilka redan förut äro hårt belastade av
utgifter för det allmänna vägväsendet. Erinras må att vägskatten redan nu
flerstädes ligger i nivå med landstingsskatten.
Det är alltså endast av budgetära skäl, som utskottet funnit denna nedsättning
på 5 procent kunna godtagas, och utskottet finner angeläget fram
-
58
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
hålla att här föreslagna sänkning av underhållsbidraget till 80 procent bör
betraktas som en tillfällig åtgärd, betingad uteslutande av det allvarliga
statsfinansiella läget. I anslutning till denna uppfattning förutsätter utskottet
att frågan om underhållsbidraget för år 1941 göres beroende av ytterligare
utredning. Frågan örn ytterligare stöd åt de mera betungade distrikten
förtjänar också ytterligare beaktas. Detta gäller främst vissa vägdistrikt vilkas
vägnät blivit särskilt hårt belastat av nu pågående extraordinära militärtransporter.
Ifrågavarande bidrag å 80 procent skall, ehuru avseende år 1940, beräknas
på 1939 års underhåll, oavsett alltså de inskränkningar i underhållet och
därmed också utgiftsbesparingar, som kunna göras i underhållet för år 1940.
Den starka nedgången av underhållskostnaderna från 82,500,000 kronor under
år 1938 till 68,100,000 kronor under år 1939 är därvid ej utan sitt intresse.
Som förklaring härtill anges i statsverkspropositionen att från och med år
1939 ej längre få i kostnadsunderlaget för bidrags beräkning inräknas utgifter
för smärre förbättringsarbeten och för halvpermanenta beläggningar.
Att emellertid av krisen föranledda besparingsåtgärder — vartill anmaning
den 15 september 1939 utgick från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen — också
medverkat till nedgången lärer vara tämligen uppenbart.
Yad angår år 1940 är det känt att inom vägdistrikten avsevärda beskärningar
planeras i fråga örn sådana åtgärder som dikesrensning, kantskärning,
röjning samt, i fråga örn de mindre trafikerade vägarna, även greningen.
Också de rätt stora kostnaderna för dammbindning böra kunna
nedbringas. Alla dessa inskränkningar tillsammantagna måste tvivelsutan
verka sänkande på distriktens underhållskostnader. Dock påverkas ej härav
vägdistriktens statsbidrag för år 1940. Bestämmande för dettas storlek är,
såsom nämnts, underhållskostnaderna under år 1939. Detta förhållande gör
otvivelaktigt den av utskottet föreslagna sänkningen från 85 till 80 procent
för vägdistrikten mindre kännbar.
Från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har upplysts att vägunderhållskostnaderna
för år 1939 preliminärt beräknats uppgå till 68,100,000 kronor.
Vid antagande av en sänkt bidragsersättning av 80 procent skulle vägunderhållsanslaget
för budgetåret 1940/41 — under vilket budgetår vägdistriktens
bidrag för år 1940 först betalas — behöva upptagas till 54,650,000 kronor
enligt nedanstående beräkning.
Underhålls
kostnad
-
Oförändrade
grunder
kronor
kronor
Landsvägar — 67,000,000 56,950,000 (85
Ödebygdsvägar 1,100,000 1,050,000 (95
68,100,000 58,000,000
Statsverks
prop.
kronor
Utskottet
kronor
53,600,000 (80 %)
— 1,050,000 (95 %)
51,000,000 54,650,000
Denna summa har utskottet ansett kunna avjämnas till 54,600,000 kronor.
På grund av att bidragen skola utgå efter vägdistriktens utgifter kan anslagsbelastningen
ej bestämt beräknas. Anslaget bör därför upptagas som förslagsanslag.
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
59
Utskottets förslag innebär alltså en sänkning av vägunderhållsbidraget
för år 1940 till 80 procent. För ödebygsvägarnas del har dock utskottet
ansett nuvarande bidragsnorm av 95 procent böra bibehållas.
I motionen II: 41---anlitats i några fall.
Utskottet hemställer alltså,
I. att riksdagen, i anledning av motionerna I: 37 och 61
samt II: 18, 70 och 77 må,
a) med avslag å Kungl. Maj:ts förslag till förordning angående
statsbidrag till vägunderhåll och vinterväghållning på
landet under år 1940, besluta att nämnda statsbidrag skall,
efter i huvudsak oförändrade grunder i övrigt, för detta år utgå
med åttio procent, dock att till kostnader för underhåll av
ödebygdsväg och vinterväghållning å sådan väg särskilt tillläggsbidrag
med femton procent må lämnas;
b) till bidrag till vägunderhållet på landet rn. m. för budgetåret
1940/41 anvisa ett förslagsanslag av 54,600,000 kronor, att
avräknas mot automobilskattemedlen;
II. att motionen II: 41 ej må av riksdagen bifallas.»
b) av herr Sundberg, vilken ansett, att utskottets yttrande och förslag bort
hava följande lydelse:
»Örn man vill nå det dubbla syftet att å ena sidan åstadkomma en besparing
i vägunderhållskostnaderna samt å andra sidan erhålla en möjligast rättvis
fördelning av tillgängliga statsmedel mellan de olika vägdistrikten torde det
vara ofrånkomligt att omlägga systemet för själva tilldelningen av vägunderhållsbidrag.
I stället för att som nu sker lägga en viss bidragsprocent på
redan havda underhållskostnader bör statsbidraget utgå på basis av en av
vederbörande statsmyndighet — väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, eventuellt
kommunikationsdepartementet — i förväg fastställd plan, grundad på de av
vägdistrikten under samverkan med statens vägingenjör uppgjorda statförslagen.
Detta system innebär att till grund för ett visst års statsbidrag skola
läggas planer, som redan på hösten föregående år i detalj utarbetats och
granskats av vägstyrelse, respektive vägingenjör för att sedermera före årsskiftet
då tillämpningen skall börja fastställas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
eventuellt kommunikationsdepartementet. Denna fastställelse förutsättes
ske med hänsyntagande till såväl den sakliga justering, som befinnes
nödvändig, som till det statsfinansiella läget.
Att, på sätt departementschefen ansett, redan för år 1940 genomföra ett
sådant system torde ej vara lämpligt, då man hos den centrala myndigheten
saknar det nödvändiga materialet för en rättvis fördelning, nämligen de under
ovan angivna förutsättningar av vägdistrikten utarbetade och av vägingenjören
granskade grundläggande planerna.
Vad år 1940 beträffar anser därför utskottet att man bör bibehålla nuvarÉfcde
system med bidragets beräkning på nästföregående års utlägg för
unrlerhållet, men bör med hänsyn till det statsfinansiella läget det statliga
bidraget sänkas från 85 till 80 procent.
60
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
I fråga om det framtida bidraget anser däremot utskottet den av departementschefen
framförda principen — 85 procent å beräknade, vederbörligen
fastställda kostnader — böra tillämpas, varvid dock bör iakttagas vad ovan
sagts örn bidragsärendenas förberedande handläggning av vägstyrelse och vägingenjör.
Ett annat förhållande som härvid också måste beaktas är vinterväghållningen.
Kostnaderna för denna — jämte möjligen vissa andra utgifter
som på förhand rimligen ej kunna beräknas -— synas böra särskiljas för att
utgå från ett särskilt förslagsanslag.
Från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen — —• ■—■ (= närmast föregående
reservation av herr Gustafsson i Benestad m. fl.) •—- —- — hemställer alltså,
I. att riksdagen — — —
a) med avslag —--
b) till bidrag —--
c) besluta, att ifrågavarande statsbidrag skall från och med
år 1941 utgå efter den av departementschefen förordade grundprincipen
— 85 procent å beräknade kostnader — med de
ändringar och tillägg utskottet ovan anfört;
II. att motionen II: 41 ej må av riksdagen bifallas.»
c) av herrar Nilsson i Malmö, Persson i Falla, Lindberg i Umeå, Åqvist
och Bergström, vilka ansett att utskottets yttrande och förslag bort hava följande
lydelse:
»Så långt ifrån att bjuda garanti för rättvisa och jämn fördelning synes
nuvarande tillvägagångssätt för de statliga vägunderhållsbidragens fördelning
tvärtom medföra ojämnhet och öppna möjligheter till vissa missbruk av
bidragsrätten. Från och med den 1 januari 1939 få visserligen vägdistrikten
ej längre i kostnadsunderlaget inräkna förbättringsarbeten. Denna ändring
nödvändiggjordes främst på grund av det alltför fria bruk som på vissa håll
förekom av rätten att på underhållet föra dylika smärre förbättringsarbeten.
Trots detta särskiljande av underhåll och vägförbättringar ställer sig gränsdragningen
dem emellan alltjämt tämligen svår. Detta gäller i fråga örn en
hel del arbeten, såsom exempelvis ombyggnad av trummor, dikesrensning,
uppsättning av vägmärken o. s. v. En inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
på senaste tiden företagen större undersökning har visat anmärkningsvärt
stora skiljaktigheter mellan distriktens kostnader för olika underhållsändamål,
skiljaktigheter som knappast kunna hava annan förklaring än de olika
normer som i detta avseende tillämpas inom distrikten. Det kan invändas
att underhållsbidragen utbetalas endast i den mån underhållskostnaderna
styrkts genom granskade räkenskaper. Denna granskning infaller dock rätt
lång tid efter det arbetet skett, och en betalningsvägran anses väl i allmänhet
böra undvikas då den medför trångmål och förlust för distrikten. En dylik
vägran torde för övrigt endast kunna ske på rent formella grunder. Att
exempelvis bedöma huruvida ett visst arbete bör betraktas såsom kantförstärkning
och såsom sådant hänföras till underhållet eller örn det skall anses
såsom en vägförbättrande breddning är ofta en omdömessak. En efterhands
-
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
61
kontroll måste ge mindre möjlighet att inverka på dessa ofta till sin karaktär
svårbestämbara, men till kostnaderna också rätt betydande utlägg än om
frågan om deras hänförlighet till underhållet fått avgöras på förhand under
samverkan med den anslagsbeviljande myndigheten.
Större garanti för god ekonomi samt också större rättvisa vid medelsfördelningen
bör enligt utskottets mening kunna vinnas örn på sätt departementschefen
föreslagit statsbidraget tillmätes efter en hushållsplan som uppgjorts
under samverkan mellan statens fackkunniga myndigheter och vägdistriktet
och som är bindande för statsbidragsberäkningen. I varje fall bör
ett dylikt förfaringssätt verka i starkt besparande riktning. I den mån nämligen
en vägstyrelse kan göra besparingar i underhållet innebär detta en direkt
motsvarande sänkning av vägdistriktens utgifter utan att dock statsbidraget
minskas.
Det skall emellertid ej förnekas att en tilldelning efter en sålunda på förhand
uppgjord hushållsplan kan vålla svårighet när det gäller sådana starkt
växlande och på förhand svårbestämbara kostnader som de vilka äro hänförliga
till vinterväghållningen. Yad nu närmast förestående budgetårsperiod
beträffa* — avseende 1940 års underhållskostnader -—- synes dock denna invändning
vara tämligen betydelselös. Innan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
hunnit verkställa fördelningen av årets underhållsmedel torde nämligen innevarande
vinter hunnit till större delen förgå och kostnaderna för det därå
belöpande underhållet hunnit åtminstone till sin ungefärliga storleksordning
överblickas. Enligt utskottets mening synes dock skäl föreligga överväga
huruvida ej vinterväghållningen bör särskiljas från övrigt underhåll samt vägdistrikten
berättigas utbekomma det därå belöpande statsbidraget retroaktivt
med de verkliga kostnaderna som beräkningsgrund.
Vid den prövning utskottet ägnat ärendet har utskottet alltså ansett sig
kunna tillstyrka departementschefens förslag örn att vägunderhållsbidraget
skall för år 1940 utgå efter uppskattning av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
och att för ändamålet skall anvisas ett anslag av 51,000,000 kronor.
I motionen II: 41 — -— ■—- anlitats i några fall.
Utskottet hemställer alltså,
I. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med
avslag å motionerna I: 37 och 61 samt II: 18, 70 och 77 må,
a) godkänna förslaget till förordning angående statsbidrag
till vägunderhåll och vinterväghållning på landet under år 1940;
b) till bidrag till vägunderhållet på landet m. m. för budgetåret
1940/41 anvisa ett anslag av 51,000,000 kronor, att avräknas
mot automobilskattemedlen;
II. att motionen II: 41 ej må av riksdagen bifallas.»
d) av herr Svensson i Grönvik.
3) vid punkt 17:6] (städernas vägarbeten) av samma reservanter, som antecknats
under 1) här ovan, vilka reservanter ansett, att utskottets yttrande
och förslag bort hava följande lydelse:
62
Statsutskottets utlåtande Nr 6.
»Enligt vad i punkt 8:o)---å landsbygden.
Den å städerna fallande andelen uppgår vid bifall till utskottets förslag
om landsbygdens vägunderhåll (se punkterna 8:o) och 9:o)) till 10,778,700
kronor.
Utskottet hemställer,
att riksdagen — —---------—----
— — — 10,778,700 kronor, att avräknas mot automobilskattem
edlén.»
4) vid punkt 25:o) (vägförbättringar på landsbygden) av samma reservanter,
som antecknats under punkt 1) här ovan, vilka reservanter ansett, att utskottets
yttrande och förslag bort hava följande lydelse:
»I de under punkt 9:o) (vägunderhållet) behandlade motionerna I: 61 och
II: 70 har, med framställande av vissa förslag beträffande vägunderhållet,
yrkats att övriga i motionerna angivna synpunkter måtte beaktas. Skulle det
—- framhålles i motiveringen — anses nödvändigt att vägförbättringar och
nyanläggningar av landsvägar komma till stånd i den utsträckning, som anges
i statsverkspropositionen, torde det vara lämpligt att av automotålskattemedelsfonden
anvisa ifrågavarande belopp för detta ändamål. Detta förslag
stämde väl överens med fondens uppgift, som ju vore att göra kostnaderna
för väg- och gatuarbeten mindre beroende av växlingarna i uppbörden av
automobilskattemedel.
Enligt vad som framgår av tablån å sid. 11 (och siffrorna inom parentes)
uppgår vid beräkning av vägunderhållsanslaget till 54,600,000 kronor det för
tillgodoseende av landsbygdens särskilda ändamål avsedda beloppet till
10,778,700 kronor. Därav har i det föregående under punkterna 18:o)—
23:o) föreslagits fördelning av sammanlagt 14,979,000 kronor. Det nu för
vägförbättringar återstående beloppet uppgår alltså till 17,357,800 kronor.
Emellertid torde ifrågavarande vägförbättringsanslag ej kunna sättas lägre
än till 20,000,000 kronor, varvid erforderlig fyllnad 2,642,700 kronor skulle få
utgå från automobilskattemedlens fond på sätt i motionerna I: 61 och II: 70
förutsättes.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionerna
I: 61 och II: 70, må
a) till bidrag till vägförbättringsarbeten å landsbygden för
budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag av 17,357,800
kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen;
b) medgiva, att från automobilskattemedlens fond må till förevarande
anslag överföras ett belopp av 2,642,200 kronor för att
användas för med anslaget avsett ändamål.»
5) vid punkt 57 :o) (inköp av gatsten) av herrti. B. Johansson i Fredrikslund.
Stockholm 1940. K. L. Beckmans Boktryckeri.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1940:416 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj;ts i statsverkspropositionen under sjätte hluvudtiteln gjorda framställning angående anslag till extra utgifte a1 i texten
- Rskr. 1940:6 Skrivelse till Konungen angående Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar i fråga om utgifterna för budgetåret 1940 41 under riksstatens s s. 1 i texten