Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av fullmäktiges i riksbanken framställning örn dels indragning av vissa riksbankens avdelningskontor, dels ock avskaffande av den revision av avdelningskontoren, som verkställes av särskilda av riksdagen utsedda revisorer, m. m.

1941-06-13 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1941:75, Utlåtande i anledning av fullmäktiges i riksbanken framställning örn dels indragning av vissa riksbankens avdelningskontor, dels ock avskaffande av den revision av avdelningskontoren, som verkställes av särskilda av riksdagen utsedda revisorer, m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 75.

1

Nr 75.

Ankom till riksdagens kansli den 16 juni 1941 kl. 9 f. m.

Utlåtande i anledning av fullmäktiges i riksbanken framställning

örn dels indragning av vissa riksbankens avdelningskontor,

dels ock avskaffande av den revision av avdelningskontoren,

som verkställes av särskilda av riksdagen utsedda

revisorer, m. m.

I skrivelse till bankoutskottet den 16 januari 1941 hava fullmäktige i riksbanken

gjort framställning angående dels indragning av riksbankens avdelningskontor

i Mariestad och Nyköping, dels ock avskaffande av den revision

av riksbankens avdelningskontor, som verkställes av särskilda av riksdagen

utsedda revisorer.

Till stöd för sin framställning hava fullmäktige till en början anfört följande.

Vid olika tillfällen under de senaste åren ha statsmakterna betonat vikten

av att de statliga utgifterna i största möjliga utsträckning minskas. Sedan

stormaktskrigets utbrott har betydelsen härav framstått med ökad skärpa. I

ett yttrande till statsrådsprotokollet den 21 juni 1940 anförde sålunda statsrådet

och chefen för finansdepartementet, att »arbetet för att nedbringa

kostnaderna för statens civila verksamhet måste med all kraft fullföljas».

Bland annat borde övervägas att nedskära förvaltningsarbetet genom nedläggande

av arbetsuppgifter, som icke voro oundgängliga.

Inom riksbanken pågår sedan några år en översyn av bankens inre organisation

för att söka förenkla verksamheten och därigenom åstadkomma

besparingar. Den ökade arbetsbelastningen under de senaste åren för de med

denna översyn sysselsatta personerna har emellertid föranlett, att detta arbete

icke kunnat fortsättas i den omfattning som från början avsetts. Förhållandena

ha emellertid medgivit, alt mera tid nu kan ägnas åt frågan.

I avvaktan på resultatet av denna revision av riksbankens inre organisation,

vilken kan vara färdig tidigast örn ett halvår, lia fullmäktige med

hänsyn till angelägenheten av ali möjliga besparingar, som icke direkt äga

samband härmed, snarast möjligt vidtagas — ansett sig böra till förnyad

prövning upptaga två frågor, vilka för några år sedan varit föremål för

framställningar till bankoutskottet. Dessa föranledde da icke någon åtgärd

men frågorna torde under de förändrade förhållanden, som nu föreligga, med

krav på alla tänkbara besparingar, böra tagas under förnyat övervägande.

Bihang tilt riksdagens protokoll 1941. 8 sami. Nr 75. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Sankoutxkottcts utlåtande Nr 75.

Indragning av avdelningskontoren i Mariestad och Nyköping.

Såsom särskild motivering för sitt förslag örn indragning av nämnda kontor

anföra fullmäktige härefter följande:

Fullmäktige ha funnit anledning att återupptaga denna fråga på grund av

bankoutskottets utlåtande den 21 maj 1940, nr 33, där det bland annat beträffande

affärsbankerna säges, att »indragning av avdelningskontor på

mindre orter, där mer än en bank har dylika kontor, torde i åtskilliga fall

kunna ske utan större olägenhet».

Vid prövning av förhållandena inom riksbankens yttre organisation lia

fullmäktige funnit, att indragning av kontoren i Mariestad och Nyköping

icke skulle medföra några nämnvärt minskade inkomster för riksbanken,

men däremot, som av det följande närmare framgår, en ganska avsevärd

nedskärning av utgifterna.

De inkomster, som hittills redovisats till nämnda båda kontor på grund

av kreditgivning till affärsbanker, sparbanker, jordbrukskasserörelsen och

dylikt, skulle fortfarande komma att inflyta till riksbanken, även sedan dessa

kontor indragits. Förändringarna skulle knappast medföra några nämnvärda

olägenheter för dessa kreditinstitutioner.

Möjligen kommer riksbankens obetydliga direkta bankmässiga utlåning

till allmänheten vid ifrågavarande kontor att något minskas, örn rörelsen

uppdelas på de närmast belägna avdelningskontoren. Detta förhållande torde

emellertid ur ekonomiska synpunkter icke få någon nämnvärd betydelse för

riksbanken.

Såväl nyssnämnda utlåning som den utlåning från avbetalnings-, bosättnings-

och övriga lånefonder, som nu skötes av dessa kontor, kan i Mariestad

och Nyköping ordnas genom lämpligt samarbete med postverket. Ett

dylikt samarbete kan tänkas utsträckt till vissa platser, där riksbanken nu

icke har något avdelningskontor.

Om avdelningskontoren i Mariestad och Nyköping indragas, kan riksbanken

omedelbart inbespara så gott som hela kostnaden för avlöningen till

personalen därstädes. Under 1941 avgå nämligen fem direktörer — om fullmäktige

ej skulle anse sig böra förlänga förordnandet för någon av dem

för ytterligare ett år — en kamrer i 24 lönegraden och en tjänsteman i 16

lönegraden vid avdelningskontoren samt dessutom vid huvudkontoret en

bankokommissarie och en tjänsteman i 18 lönegraden. Då det vid kontoren i

Mariestad och Nyköping finnes sammanlagt åtta tjänstemän, nämligen två

direktörer, två tjänstemän i 22 lönegraden, två i 20 lönegraden och två i 18

lönegraden, kan således omedelbart göras en besparing, svarande mot avlöningen

till samtliga tjänstemän vid dessa kontor. Någon vaktmästare avgår

icke förrän den 1 januari 1943. De nuvarande vaktmästarna vid de till

indragning föreslagna kontoren få följaktligen flyttas till annat kontor,

exempelvis Stockholm, Göteborg eller Malmö. Hela lönen till dem kan följaktligen

icke inbesparas utan endast den lön, som utgår till de två extra

vaktmästare, vilka icke längre bliva erforderliga.

Personalbesparingen för vartdera av kontoren i Mariestad och Nyköping

utgör cirka 45 000 kronor eller sammanlagt alltså cirka 90 000 kronor.

Till de besparingar, som göras genom minskningen av antalet tjänstemän,

komma de inkomster som riksbanken kan erhålla genom försäljning avfastigheterna

i Mariestad och Nyköping respektive genom uthyrning av de

av riksbanken disponerade lokalerna.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 75.

3

Fullmäktige hava i anslutning till det anförda hemställt, att bankoutskottet

ville utverka riksdagens bemyndigande att från och med den 1 oktober

1941 indraga kontoren i Mariestad och Nyköping, samt för riksdagen framlägga

förslag till därav föranledd ändring i § 3 bankoreglementet.

Vid fullmäktiges skrivelse var fogat utdrag av protokoll hos fullmäktige

den 16 januari 1941, utvisande att två av fullmäktige, herrar Björnsson och

Jonsson, till protokollet antecknat särskilda uttalanden.

Herr Björnssons uttalande var av följande innehåll:

Numera torde man ganska allmänt vara överens örn att riksbankens avdelningskontor

ej längre ha samma betydelse som förr för distributionen av

sedlar och andra betalningsmedel. På grund av förbättrade samfärdsmedel

och ett utvecklat postgiroväsen skulle man sannolikt utan större olägenheter

för allmänheten i detta avseende kunna indraga alla avdelningskontor, möjligen

med undantag för ett av kontoren i övre Norrland. Men kontorens uppgift

att genom kreditgivning åt allmänheten i konkurrens med andra penninginstitut

reglera kreditmarknaden har alltjämt sin stora betydelse, även

om det måste medgivas, att kontoren ur denna synpunkt äro för få och ej

heller alla förlagda på lämpligaste sätt.

Den omständigheten att affärsbankerna ha ett vitt förgrenat filialnät gör

ingalunda en konkurrens från riksbankens sida överflödig. Genom kartellöverenskommelse

är nämligen konkurrensen dem emellan väsentligt neutraliserad.

Affärsbankerna lia ett naturligt intresse att hålla räntenivån så hög

som möjligt för att få god förräntning av sina egna fonder, och för att få

god vinst på sin rörelse kunna de, örn konkurrens ej finnes, tillgodoräkna

sig en betydligt större räntemarginal å inlånade medel, än de skulle kunna,

om en verksam konkurrens funnes. Särskilt under de senaste åren med växande

åtstramning på penningmarknaden ha bankerna också tillämpat en

räntemarginal, vilken, i jämförelse med t. ex. sparbankernas, måste betecknas

som oskäligt stor.

Staten har visserligen som aktieägare avgörande inflytande på två av vart

lands större affärsbanker, men dessa synas känna sig bundna av samma

kartellbestämmelser, sorn gälla för övriga banker. Deras ekonomiska ställning,

då staten förvärvade sina aktier i dessa bankbolag, var också sådan,

att de näppeligen kunnat taga upp någon verklig konkurrens med de övriga

affärsbankerna.

Med hänsyn till den socialekonomiskt ödesdigra verkan av höga utlåningsräntor

är det på grund av berörda förhållanden nu kanske mer än eljest

angeläget att göra statsmakterna skickade att effektivt reglera kreditmarknaden,

och örn statens möjligheter härutinnan försvagas, har detta en betydelse,

mot vilken de statsfinansiella besparingar, som eventuellt kunna vinnas

genom indragning av ett antal riksbank skontor, te sig synerligen anspråkslösa.

Det kan synas ligga närmast till hands att söka vinna erforderlig statlig

kontroll över kreditmarknaden genom lämplig utbyggnad av riksbankens

organisation. Men erfarenheten har visat, hur svart det är att under statlig

ledning förena två så skilda arbetsuppgifter som att å ena sidan vårda rikets

penningväsen och å den andra genom affärsmässig kreditgivning över hela

landet reglera kreditmarknaden.

Det är därför sannolikt, att man kan nå ett bättre resultat, örn den senare

uppgiften överlåtes å en från riksbanken fristående affärsbank, och det är

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 75.

möjligt, att de av staten helt eller delvis ägda affärsbankerna kunna utnyttjas

för ändamålet. Härför fordras emellertid självfallet i första hand, att de

bli ekonomiskt tillräckligt starka och dessutom hållas utanför de enskilda

bankernas kartellinflytande. Det är vidare ingalunda uteslutet, att våra

affärsbanker genom bibehållande av icke lönande rörelsegrenar, genom ett

onödigt stort filialnät och genom kostnadsfritt tillhandagående av allmänheten

med olika tjänster ådraga sig kostnader, som i sista hand måste betalas

av deras låntagare i stället för av dem, som tagit tjänsterna i anspråk. Det

är därför enligt min mening önskvärt, att man .snarast möjligt får undersökt,

huruvida det icke skulle vara möjligt att komma fram till en förenklad

banktvp med utlåning som huvuduppgift, vilken, om den rationellt utnyttjade

våra dagars förbättrade kommunikationer och särskilt toge postverkets

bankmässiga tjänster i anspråk, skulle kunna förmedla lån till väsentligt

lägre pris, än det som kräves av nuvarande affärsbanker.

Befinnes det emellertid omöjligt att komma fram på denna väg, synes

det mig nödvändigt att stärka riksbankens organisation, så att banken verkligen

kan bedriva här åsyftad kreditgivning åt allmänheten i större skala

än hittills.

Då jag i dag anser mig kunna biträda förslaget om indragning av kontoren

i Mariestad och Nyköping, är det därför, att dessa båda kontor synas

mig vara så förlagda, att de icke ens i en förstärkt riksbanksorganisation

kunna ha en mer väsentlig uppgift att fylla, såframt riksbanken alltjämt

skall ha ett förhållandevis glest kontorsnät.

Herr Jonsson yttrade:

Jag kan biträda förslaget örn indragning av vissa kontor för att såmedelst

kunna åstadkomma besparingar. Frågan örn riksbankens verksamhet genom

avdelningskontor i landsorten torde emellertid, om också ej i detta sammanhang

så dock med det snaraste, böra upptagas till principiell behandling.

Det synes mig som om man, innan man går vidare på den inslagna vägen,

vore nödsakad att avgöra, huruvida riksbanken över huvud taget skall utöva

någon rörelse genom avdelningskontor — med undantag möjligen av sådana

i Göteborg, Malmö och någon Norrlandsstad — eller örn den skall fortsätta

med att genom minst ett kontor i varje län söka i någon mån direkt reglera

de enskilda kreditinstitutens utlåningsverksamhet. Väljes det förra alternativet,

aktualiseras frågan örn upprättande av en verkligt konkurrenskraftig

statlig affärsbank; stannar man för det senare alternativet, torde det vara

nödvändigt att åstadkomma ej blott den omorganisation av huvudkontoret,

som är å bane, utan också en rationalisering av kontorsnätet över huvud

taget. För min del är jag närmast böjd att förorda upprättandet av en statlig

affärsbank, eventuellt genom att Jordbrukarbanken och Göteborgs Handelsbank

sammanslås och bilda stommen i ett sådant kreditinstitut.

På anmodan av bankoutskottet hava fullmäktige i särskilda skrivelser till

länsstyrelserna i Skaraborgs och Södermanlands län hemställt, att länsstyrelserna

efter hörande av resp. landstings förvaltningsutskott ville avgiva och

till utskottet inkomma med yttrande över fullmäktiges förslag.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län har anfört följande:

Till en början må framhållas, att avdelningskontorets i Mariestad uppgift

att för statsverkets räkning mottaga penningar och verkställa utbetalningar

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 75.

5

lärer kunna överflyttas å andra kreditorgan. Vad särskilt angår länsstyrelsens

medelsdispositioner torde — i den mån hithörande uppgifter tilläventyrs

ej kunna helt tillgodoses genom postgirot — återstående in- och utbetalningsuppgifter

kunna överflyttas å något närbeläget annat riksbankskontor.

därvid dock, efter särskild överenskommelse, någon i residensstaden befintlig

enskild bank bör kunna medverka vid checkers lösande och mottagandet

av insättningar å statsverkets checkräkning.

Vad angår avdelningskontorets uppgifter i övrigt och dess betydelse för

bygden och dess ekonomiska liv vill länsstyrelsen åberopa vad landstingets

förvaltningsutskott i avgivet yttrande1 härutinnan anfört. I anslutning härtill

och då frågan örn omorganisation av riksbankens avdelningskontor över

huvud taget lärer vara förestående samt enär avdelningskontoret i Mariestad

kan antagas för närvarande lämna överskott, vill länsstyrelsen ifrågasätta,

huruvida tillräckliga skäl föreligga att nu besluta örn sagda avdelningskontors

nedläggande. Länsstyrelsen hemställer för den skull, att med frågans

avgörande måtte få anstå, tills ifrågasatt utredning örn riksbankens framtida

verksamhet och organisation blivit slutförd.

I skrivelse till bankoutskottet har vidare stadsfullmäktiges i Mariestad beredningsutskott

på anförda skäl hemställt, att förslaget om indragning av

avdelningskontoret i Mariestad åtminstone för närvarande icke måtte föranleda

till vidare åtgärd från utskottets sida.

Länsstyrelsen i Södermanlands län har under instämmande i vad länets

förvaltningsutskott i avgivet yttrande1 anfört med bestämdhet avstyrkt den

föreslagna indragningen av riksbankskontoret i Nyköping. Länsstyrelsen

har därjämte i detta sammanhang framhållit, att det för länet i dess helhet

vore av viss betydelse, att inom detsamma funnes ett riksbankskontor och

detta icke minst genom den reglering av kreditmarknaden inom orten, som

därigenom åstadkommes.

Revisionen av avdelningskontorens verksamhet.

Fullmäktige motivera sitt förslag örn avskaffande av den revision av riksbankens

avdelningskontor, som verkställes av särskilda av riksdagen utsedda

revisorer, på följande sätt:

I det förslag till nytt bankoreglemente, som fullmäktige med skrivelse den

15 mars 1934 framlade för bankoutskottet, föreslogo fullmäktige, att den

revision av avdelningskontoren, som enligt § 55 morn. 1 i dåvarande (§ 20

mom. 1 i nuvarande) bankoreglemente skulle verkställas av särskilda av

riksdagen valda revisorer, skulle avskaffas.

Efter en historisk översikt över denna revision och dess organisation lämnade

fullmäktige i nyssnämnda skrivelse en kortfattad redogörelse för den

interna kontrollen över avdelningskontoren av i huvudsak följande innehåll:

Avdelningskontoren vore föremål för en omfattande och mycket ingående

granskning, verkställd dels med stöd av rapporter, dels genom undersökningar

på ort och ställe. Rapporterna avsåge dels kreditgivningen, dels ställ
-

1 Här uteslutet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 75.

ningen och kassabehållningen. Vissa rapporter över beviljade krediter avlämnades,

så snart dylik kredit beviljats. Sammanfattande redogörelser för

kreditgivningen lämnades på bestämda tider. Rapporterna rörande ställningen

och kassabehållningen insändes på de i 27 § riksbankslagen omförmälda

tiderna. Dessutom avlämnade avdelningskontoren periodvis sammandrag av

kontorens förvaltningsutgifter.

Undersökningarna på ort och ställe omfattade dels inspektioner av fullmäktig,

vice riksbankschefen eller suppleant för fullmäktige, dels särskilda

undersökningar och inventeringar, vilka på fullmäktiges uppdrag förrättades

av därtill utsedda tjänstemän, minst två för varje kontor. Varje kontor

inspekterades minst en gång varje år, varvid granskades i första hand kontorens

kreditgivning, särskilt till andra affärsbanker, vården av kassabehållningen

och inneliggande värdehandlingar, underhållet av fastigheten samt

skötseln av kontoret i allmänhet. De särskilda undersökningarna, vilka även

ägde rum minst en gång varje år, hade karaktären av en fullständig inventering

och revision av kontoret. Härvid företogs — med undantag av en realgranskning

av kreditgivningen -— en kontroll i alla väsentliga avseenden av

rörelsen vid kontoret sedan tidpunkten för nästföregående undersökning.

Med hänsyn bland annat till denna omfattande interna kontroll ansågo fullmäktige,

att revisionen av avdelningskontoren genom särskilda av riksdagen

utsedda revisorer i fortsättningen kunde upphöra.

Bankoutskottet förklarade sig emellertid (utlåtande nr 78/1934) icke kunna

dela fullmäktiges uppfattning, att ifrågavarande särskilda revision av avdelningskontoren

vore överflödig och borde upphöra. Den revision, som förrättades

av de av. riksdagen valda revisorerna, vore enligt utskottets mening

av särskild betydelse på grund av den kännedom örn förhållandena inom

ifrågavarande kontors verksamhetsområde, som dessa revisorer kunde förutsättas

äga. Utskottet ifrågasatte en omformulering av instruktionen för

nämnda revisorer på så sätt att de uppgifter, som borde åvila revisorerna

i fråga örn den mera allmänna översynen av kontoren, komme till uttryck

däri.

Vid 1935 års riksdag antogs ett förslag till ändrad instruktion för riksdagens

revisorer vid riksbankens avdelningskontor, innebärande bland annat

att revisionen företrädesvis borde omfatta en granskning av avdelningskontorens

allmänna förvaltning och deras kreditgivning. Samtidigt uttalades, att

sifferrevisionen av kontorens räkenskaper ävensom kontrollen av kassabehållningen

borde, såsom redan förut skedde, förrättas i samband med den

interna kontrollen inom riksbanken. Denna instruktion är fortfarande gällande.

Fullmäktige ha icke kunnat finna, att den omläggning, som avsetts med

1935 års ändring av instruktionen, medfört en sådan förändring av revisionen,

att fullmäktiges uppfattning örn dess obehövlighet därigenom ändrats.

Revisorernas verksamhet är alltjämt i huvudsak av lika liten betydelse som

tidigare.

Fullmäktige vilja i detta sammanhang framhålla, att statsrevisorerna i

regel besöka något eller några av riksbankens kontor varje år.

Kostnaderna för avdelningskontorens särskilda revisorer ha linder åren

1933—1939 i medeltal uppgått till omking 13 500 kronor per år.

De synpunkter, som fullmäktige framförde i ovannämnda skrivelse den

15 mars 1934, äro fortfarande gällande. Fullmäktige vilja därför ånyo ur besparingssynpunkt

framhålla önskvärdheten av att den revision av riksban
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 75.

7

kens avdelningskontor, som verkställes av särskilda av riksdagen utsedda

revisorer, avskaffas.

Under åberopande av vad sålunda anförts hava fullmäktige hemställt, att

bankoutskottet ville föreslå riksdagen besluta,

dels att § 20 bankoreglementet skall, med omedelbar tillämpning, hava

följande ändrade lydelse:

»Styrelse för avdelningskontor skall till riksdagens bankoutskott och riksdagens

revisorer över stats-, banko- och riksgäldsverken avgiva berättelser

angående avdelningskontorets rörelse i sin helhet. Berättelserna böra till

fullmäktige inlämnas, den till bankoutskottet senast å dagen före riksdagens

början och den till revisorerna senast fjorton dagar före deras sammanträde.

Berättelserna skola av fullmäktige överlämnas till bankoutskottet

respektive revisorerna.»

dels ock att den för riksdagens revisorer vid riksbankens avdelningskontor

i orterna utfärdade instruktionen skall upphöra att gälla.

Utskottet finner sig svårligen kunna taga ställning till frågan örn riksbankens

avdelningskontor, innan ökad klarhet vunnits rörande de uppgifter,

riksbanken har att lösa i landets ekonomiska liv. Av dessa uppgifters

art beror ju i väsentlig grad den erforderliga organisationen. Valet står

bland annat mellan en centralbank, som är en ren bankernas bank utan

större behov av avdelningskontor, och en centralbank, som i betydande

utsträckning bedriver bankmässig rörelse i konkurrens med privata affärsbanker.

Vår nuvarande riksbank utgör ett mellanting mellan dessa båda

typer, ehuru den under senare år alltmera närmat sig den förstnämnda.

En lösning efter denna linje aktualiserar emellertid frågan örn de andra

medel, varöver staten behöver förfoga för att kunna trygga ur samhällssynpunkt

tillfredsställande förhållanden på kreditväsendets område.

Denna fråga har berörts i två till bankofullmäktiges protokoll antecknade

uttalanden av herrar Björnsson och Jonsson. I herr Björnssons uttalande

framhålles, att affärsbankerna tillämpa en räntemarginal, vilken

vida överstiger den vid sparbankernas kreditgivning förekommande. Enligt

vad som framgått av föredragningar rörande affärsbankernas räntesättningar,

som inom utskottet verkställts av bankinspektören S. J. Lindeberg

och bankdirektören i A.-B. Jordbrukarbanken C. Lindahl, skulle den genomsnittliga

marginal mellan in- och utlåningsräntorna, som vore erforderlig

för en affärsbank under förutsättning av normal förräntning av dess

eget kapital, ej kunna sättas lägre än 2-Va procent. Utskottet har icke haft

möjlighet att närmare undersöka grunderna för dessa beräkningar. Marginalen

förefaller dock stor. Herr Björnsson ställer sig närmast avvisande

till tanken på utbyggande av riksbanken till en affärsbank — en ståndpunkt,

för vilken starka skäl kunna anföras — och upptar till diskussion

frågan örn inrättandet av en statlig affärsbank, eventuellt genom sam
-

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 75.

manslagning av de två affärsbanker, som redan nu kontrolleras av staten.

Dessa båda kreditinstitut ha på grund av sin begränsade storlek och sin

lokalisering icke kunnat utöva något mera väsentligt inflytande på kreditvillkoren

i vårt land. Spörsmålet huruvida tillfredsställande förhållanden

inom kreditväsendet bäst tryggas genom en eller flera av det allmänna kontrollerade

affärsbanker, genom en utvidgning av riksbankens affärsmässiga

bankrörelse eller på andra vägar synes utskottet förtjäna närmare utredning.

En dylik utredning torde i och för sig vara motiverad med hänsyn

till att frågan örn nyssnämnda två kreditinstituts framtida ställning

kräver sin lösning.

Utskottet vill i detta sammanhang framhålla, att riksbankens ränte- och

kreditreglerande verksamhet, särskilt under tider av betydande statlig upplåning,

äger ett intimt samband med denna lånepolitiks skötsel. Detta förhållande

är särskilt framträdande i fråga örn den kortfristiga upplåningen,

vilken i regel till stor del sker från kreditinstituten och påverkar penningmarknadens

läge. Även i övrigt bero emellertid förutsättningarna för riksbankens

politik i hög grad av den statliga lika väl som den kommunala

låneverksamheten samt av den statliga finanspolitiken över huvud taget.

Spörsmålet om riksbankens uppgifter, ställning och organisation synes därför

böra behandlas i sammanhang med ett övervägande av frågan örn de

lämpliga formerna för samverkan mellan finansdepartementet, riksgäldskontoret

och riksbanken samt arbetsfördelningen dem emellan. Uppenbarligen

är det av största vikt, att finanspolitiken ledes på ett enhetligt sätt,

vilket förutsätter, att dess olika delar samordnas och fungera med minsta

möjliga friktion.

Med hänsyn till det ovan anförda vill utskottet förorda, att en förutsättningslös

utredning verkställes rörande riksbankens uppgifter och organisation,

tryggande av ur samhällssynpunkt tillfredsställande förhållanden på

kreditväsendets område samt formerna för uppnående av enhetlighet i den

offentliga finanspolitiken.

Vad härefter beträffar fullmäktiges förslag om avskaffande av den revision

av riksbankens avdelningskontor, som verkställes av särskilda av riksdagen

utsedda revisorer, har detta förslag icke föranlett någon erinran från

utskottets sida.

Under hänvisning till vad utskottet ovan anfört får utskottet hemställa,

att riksdagen må besluta

l:o) att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Maj:t ville låta verkställa en förutsättningslös utredning

rörande dels riksbankens uppgifter och organisation, dels

tryggandet av ur samhällssynpunkt tillfredsställande förhållanden

på kreditväsendets område, dels ock formerna för

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 75.

9

uppnående av enhetlighet i den offentliga finanspolitiken

samt därefter för riksdagen framlägga det förslag, vartill

utredningen må föranleda;

2:o) att § 20 bankoreglementet skall med omedelbar tilllämpning

hava den ändrade lydelse, som framgår av härvid

fogade bilaga; samt

3:o) att den för riksdagens revisorer vid riksbankens avdelningskontor

i orterna utfärdade instruktionen skall upphöra

att gälla.

Stockholm den 13 juni 1941.

På bankoutskottets vägnar;

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Berling, Nordborg, Sandén, Friggeråker,

Nilsson i Mölndal, von Horn och Ohlin*;

från andra kammaren: herrar Paulsen, Andersson i Falkenberg, Gustavson i

Västerås, Andersson i Munkaljungby, Mattsson, Ericsson i Åtvidaberg, Wiberg och

Molander i Stockholm.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Bilaga.

Förslag till ändrad lydelse av § 20 bankoreglementet.

Styrelse för avdelningskontor skall till riksdagens bankoutskott och riksdagens

revisorer över stats-, banko- och riksgäldsverken avgiva berättelser

angående avdelningskontorets rörelse i sin helhet. Berättelserna böra till

fullmäktige inlämnas, den till bankoutskottet senast å dagen före riksdagens

början och den till revisorerna senast fjorton dagar före deras sammanträde.

Berättelserna skola av fullmäktige överlämnas till bankoutskottet

respektive revisorerna.

Bihang till riksdagens protokoll 19A1. 8 sami. Nr 75.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 75.

Reservation

av herrar von Horn, Nordborg, Ericsson i Åtvidaberg och Wiberg, vilka anfört

följande:

»Gentemot utskottets hemställan, att riksdagen måtte besluta föreslagen

ändring av § 20 bankoreglementet samt att den för riksbankens revisorer

vid riksbankens avdelningskontor i orterna utfärdade instruktionen skall

upphöra att gälla, ha vi ej något att erinra. Däremot anse vi, att utskottet

bort till riksdagen göra framställning i fråga om indragning av riksbankens

kontor i Mariestad och Nyköping samt därav föranledd ändring i § 3 bankoreglementet.

Alldeles oavsett den inställning man kan ha till spörsmålet örn

en eventuell framtida omläggning av riksbankens arbetsuppgifter och därav

påkallad ändring i dess organisation, synes det oss uppenbart, att anledning

icke föreligger att nu avstå från den av fullmäktige berörda förhållandevis

betydande besparing, som en indragning av avdelningskontoren skulle

innebära. I dessa tider, då statsmakterna uppmana myndigheterna iakttaga

största sparsamhet, kan det icke vara välbetänkt att lämna utan avseende

ett besparingsförslag försåvitt icke ett sådant åtgörande kan grundas på

synnerligen starka skäl. I detta fall synes så icke vara förhållandet. Tvärtom

har enligt vår åsikt en övertygande motivering lämnats för fullmäktiges

beslut, varom också samtliga ledamöter förenat sig. Även herrar Björnsson

och Jonsson, som i särskilt yttrande förordat utredning om riksbankens organisation

och verksamhet, lia förklarat sig biträda förslaget om indragning.

I likhet med utskottets majoritet anse vi, att spörsmålet örn de lämpliga

formerna för enhetlig samverkan mellan finansdepartementet, riksgäldskontoret

och riksbanken samt arbetsfördelningen dem emellan bör göras till

föremål för en utredning. Ej heller ha vi något att erinra emot att frågan

örn riksbankens organisation och verksamhet inom ramen av riksbankens

nuvarande uppgifter i samband därmed hänskjutes till särskild utredning.

Någon anledning att kombinera denna med en utredning om inrättandet

av en ny statlig affärsbank, eventuell sammanslagning och utbyggnad av de

två affärsbanker, som nu kontrolleras av staten, utvidgning av riksbankens

affärsmässiga rörelse för att åstadkomma att riksbanken i väsentlig omfattning

finge karaktär av affärsbank eller vidtagande av någon åtgärd av

annat slag, åsyftande att skapa en vidsträckt statlig affärsbanksverksamliet,

synes oss däremot icke föreligga.

För att en sådan utredning skulle kunna vara motiverad bör rimligen

förutsättas dels att kreditväsendets nuvarande organisation uppvisar ur

samhällssynpunkt sådana brister och olägenheter, att omedelbara åtgärder

till följd härav måste anses påkallade, dels ock att grundad anledning

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 75.

11

finnes för antagandet, att dessa brister och olägenheter icke kunna elimineras

genom lämpliga åtgärder inom ramen för nuvarande organisation.

Det har icke gjorts sannolikt, än mindre påvisats, att någondera av dessa

förutsättningar föreligger.

Vad man synes vilja vinna genom tillskapandet av en statlig affärsbank

torde vara dels förbilligande av bankkrediterna genom ökad konkurrens och

dels ernående av ett fastare grepp över affärsbankerna från det allmännas

sida. Försöket att nå detta mål genom en utbyggnad av det nuvarande bankväsendet

med en mångfald nya kontor synes oss emellertid vara ekonomiskt

betänkligt, samtidigt som tillvägagångssättet icke torde leda till det överinseende

i allmänhet över bankväsendet, som utskottsmajoriteten synes eftersträva.

En ökning av antalet bankkontor måste förorsaka ytterligare stegring

av de totala kostnaderna för kreditväsendet och därmed även en ytterligare

fördyring av krediterna. Det är i detta sammanhang också anledning erinra

örn 1940 års bankoutskotts utlåtande nr 33, vari bland annat beträffande

affärsbankerna framliålles, att indragning av avdelningskontor på mindre

orter, där mer än en bank har dylika kontor, i åtskilliga fall torde kunna

ske utan större olägenheter.

En vida rationellare väg synes oss vara att — därest man, såsom utskottsmajoriteten

till synes åsyftar, vill skapa garantier mot befarade framtida

missförhållanden inom bankväsendet — vidga befogenheterna för det redan

existerande statliga kontrollorganet på förevarande område, nämligen bankoch

fondinspektionen. Om å ena sidan bankinspektionens uppgifter enligt

nu gällande instruktion formellt äro begränsade till att avse tillvaratagandet

av insättarnas intressen, har å andra sidan i praktiken en utvidgning av

inspektionens kompetensområde ägt rum, och såvitt känt är ha bankerna

städse lojalt efterkommit inspektionens anvisningar. Om man emellertid

önskar få fastslaget, att bankinspektionen icke endast har rättighet utan

även har skyldighet att kontrollera bankernas verksamhet jämväl ur annan

synvinkel än insättarnas intressen, synes det ligga närmast till hands att i

motsvarande mån även formellt vidga inspektionens befogenheter.

Tanken på en utvidgning i dylik riktning har redan tidigare framförts.

I det av överståthållaren Torsten Nothin, disponenten Elof Ericsson och

statssekreteraren Frans Severin den 9 december 1935 avlämnade betänkandet

örn folkförsörjning och arbetsfred (S. O. U. 1935:65), vari bl. a.

även frågan örn penning- och bankväsendet gjorts till föremål för utredning,

föreslogs nämligen, »att åt .särskilda sakkunniga uppdrages att utarbeta

förslag till riktlinjer för en utvidgning av bankinspektionens kompetensområde

och befogenheter ävensom för den förändring i bankinspektionens

organisation, som för ändamålet erfordras». Erinras må även, att

1939 års bankoutskott i sitt utlåtande nr 50 framfört tanken, att bank- och

fondinspektionens verksamhet, som för närvarande avser att främst tillvarataga

insättarnas intressen, skulle utökas till att omfatta även uppgiften att ur

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 75.

det allmännas synpunkt beakta, att låntagarnas intressen icke otillbörligen

undertryckas.

Kungl. Majit har emellertid härutinnan icke tagit något initiativ eller

framlagt något förslag för riksdagen, synbarligen enär något behov av reform

i detta hänseende prövats icke förefinnas.

Med hänvisning till vad som ovan anförts anse vi, att utskottet bort hemställa,

att riksdagen måtte besluta

l:o) att i enlighet med bankofullmäktiges framställning indraga riksbankens

avdelningskontor i Mariestad och Nyköping samt godkänna härav

föranledd ändring i § 3 bankoreglementet;

2:o) att i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville låta

verkställa en förutsättningslös utredning rörande dels riksbankens uppgifter

och organisation inom ramen av dess nuvarande verksamhetsområde, dels

formerna för uppnående av enhetlighet i den offentliga finanspolitiken, dels

ock utvidgning av bank- och fondinspektionens kompetensområde och befogenheter

samt därefter för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen

må föranleda;

3:o) att § 20 bankoreglementet skall med omedelbar tillämpning hava den

ändrade lydelse, som föreslagits av bankofullmäktige; samt

4:o) att den för riksdagens revisorer vid riksbankens avdelningskontor

i orterna utfärdade instruktionen skall upphöra att gälla.»

Särskilt yttrande

av herr Ohlin, som anfört:

»Frågan om den indragning av två avdelningskontor, som bankofullmäktige

föreslagit, äger enligt min mening ej ett sådant samband med resultatet

av den ovan berörda utredningen, att anledning finnes att uppskjuta denna

indragning, vilken framstår som en väl motiverad besparingsåtgärd. Det

synes mig, att riksdagen icke bör utan synnerligen vägande skäl avslå ett

förslag av denna art, varom bankofullmäktige — åt vilka riksdagen anförtrott

skötseln av riksbanken — enhälligt framlagt förslag.

Jag anser därför, att utskottet bort föreslå riksdagen att besluta indragning

av riksbankens avdelningskontor i Mariestad och Nyköping.»

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1941

117589

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1941:452 Skrivelse till Konungen i anledning av fullmäktiges i riksbanken framställning om dels indragning av vissa riksbankens avdelningskontor, dels ock avskaffande av s. 13 i texten