Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar under Utgifter å driftbudgeten, För flera huvudtitlar gemensamma frågor.

1941-01-31 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1941:14, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar under Utgifter å driftbudgeten, För flera huvudtitlar gemensamma frågor.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 14.

i

Nr 14.

Ankom till riksdagens kansli den 1 februari 1941 kl. 11 f. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen

gjorda framställningar under Utgifter å driftbudgeten,

För flera huvudtitlar gemensamma frågor.

(3:e och 4:e avd.)

I statsverkspropositionen för budgetåret 1941/42 ha under Utgifter å

driftbudgeten, För flera huvudtitlar gemensamma frågor, till behandling

upptagits här nedan under punkterna 1—5 angivna spörsmål (se statsrådsprotokollet

över finansärenden den 3 januari 1941).

1. Besparingsarbetet. Under förevarande punkt erinrar departementschefen

inledningsvis om den översyn av den för budgetåret 1939/40 gällande

riksstaten, som i propositionen nr 79 förelädes 1939 års urtima riksdag.

Den vunna besparingen beräknades i propositionen för driftbudgetens

del uppgå till omkring 18 miljoner kronor.

Besparingsarbetet fullföljdes i 1940 års statsverksproposition med avseende

å riksstaten för 1940/41. Som allmän regel gällde därvid, att några

anslag icke upptogos för nya ändamål eller för utvidgning av redan tillgodosedda

ändamål. En konsekvens härav blev, att löneregleringsarbetet med

visst undantag avbröts. Förslag örn nyinrättande av tjänster eller örn förbättrad

löneställning tillstyrktes i statsverkspropositionen endast om alldeles

särskilda skäl förelågo. Å avlöningsanslagen räknades med vissa besparingar

genom begränsningar i vikariatsförordnanden samt i nyanställning av personal.

Myndigheternas omkostnadsanslag blevo i allmänhet nedsatta, vilket

närmast innebar en begränsning av tjänsteresorna samt av utgifterna för

expenser och publikationstryck. Jämväl anslagen för inventariers underhåll

och vård, bibliotek, samlingar och dylikt ansågos böra tillfälligtvis begränsas.

Anslag till nya statliga byggen för civila ändamål och till bidrag till

enskild byggnadsverksamhet upptogos endast undantagsvis. Anslagen till

underhålls- och reparationsarbeten beskuros. Anslagen till resestipendier

och kurser blevo i stor utsträckning uteslutna och i övrigt upptagna med

väsentligt reducerade belopp. Anslag till föreningar för främjande av skilda

ändamål reducerades. Kommittéanslagen upptogos med nedsatta belopp.

Genom olika cirkulär till myndigheterna under år 1940 ha besparingsföreskrifter

av allmän innebörd meddelats. Därjämte lia vissa specialundersök
Diliang

till riksdagens protokoll 19H. 6 sami. Nr 14.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 14.

ningar i besparings- och rationaliseringsfrågor fullföljts eller igångsatts genom

särskilda organ. Sålunda märkas folkskolans besparingssakkunniga,

olika utredningar rörande arkivfrågor, statistik, vissa arbetsförhållanden vid

länsstyrelserna, rationalisering inom fångvården, tullverket, den centrala

militära förvaltningstjänsten, en civil och en militär byggnadsutredning

o. s. v. Därjämte har genom beslut den 30 november 1940 tillsatts 1940 års

besparingsberedning med representanter såväl för riksdagen och statsförvaltningen

som för ekonomisk och organisatorisk sakkunskap inom det enskilda

näringslivet. Efter en redogörelse för de för besparingsberedningen

meddelade direktiven anför departementschefen följande:

Såsom av det anförda framgår, utgör besparingsarbetet icke endast ett led

i årets budgetbehandling utan är det avsett att bedrivas på längre sikt. De

besparingsåtgärder, som under arbetets gång finnas möjliga, förutsättas komma

till omedelbart genomförande, oavsett huruvida de tagits i beräkning vid

bestämmandet av respektive anslag eller icke. Emellertid ha åtskilliga anslag

med hänsyn till pågående särskilda undersökningar upptagits i riksstatsförslaget

med endast beräknade belopp. Så är exempelvis fallet med anslagen

till fångvårdsanstalten^, vissa anslag till tvångsarbets- och alkoholistanstalter,

anslagen till tullverket, till karolinska sjukhuset och till serafimerlasarettet

samt till åtgärder mot tuberkulos hos nötkreaturen och till bidrag till

jorddelningsförrättningar.

Vad angår besparingsfrågornas inverkan på avlöningsanslagen i riksstatsförslaget,

må erinras, att 1940 års lagtima riksdag (skr. nr 437) för innevarande

budgetår bemyndigat Kungl. Maj:t att meddela vissa särskilda avlöningsföreskrilter

i händelse förhållandena skulle påkalla genomförande av

en krisadministration med väsentlig nedskärning av den civila förvaltningsapparaten.

Frågan örn förslag till riksdagen angående en förlängning av

bemyndigandet torde framdeles få underställas Kungl. Majit. Några med

krisadministration sammanhängande besparingar i avlöningskostnaderna lia

icke ansetts böra beräknas i riksstatsförslaget.

Örn man bortser från förhållandena vid införandet av krisadministration,

bli besparingarna i personalkostnader beroende icke blott på möjligheten att

inskränka och rationalisera förvaltningsarbetet utan även på i vad mån anställnings-

och avlöningsvillkoren medge en inbesparing av lönerna till den

arbetskraft, som kan undvaras. I sistnämnda avseende torde man få göra

skillnad mellan å ena sidan ordinarie och extra ordinarie tjänstemän, med

vilka böra likställas innehavare av fastare arvodesbefattningar, samt å

andra sidan extra och därmed jämförlig personal. Endast beträffande den

senare personalgruppen har man i nuvarande läge ansett sig böra räkna med

omedelbart entledigande av övertalig arbetskraft. Vad åter angår den fastare

anställda personalen, ha de besparingar, som ansetts kunna beräknas

i budgetförslaget, fått bli beroende på vakanser och tjänstledigheter med löneavdrag.

Beträffande åtskilliga förvaltningsgrenar lia under budgetarbetet gjorts

undersökningar i fråga örn beräknade vakanser under innevarande och nästa

budgetår å ordinarie och extra ordinarie befattningar jämte fastare arvodesbefattningar

samt örn behovet av befattningarnas återbesättande. I annat

sammanhang denna dag framlägger jag förslag till bestämmelser angående

restriktioner i fråga örn återbesättande av ledigblivande dylika befattningar

inom civilförvaltningen. De vakanssättningar, som här avses, skola komma

lill stånd endast då befattningarna kunna helt undvaras, tills vidare eller

under någon tid framåt. Syftet är således icke att låta ledigblivande befatt
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 14.

3

ningar uppehållas medelst förordnande annat än möjligen den begränsade

tid som erfordras för vakansfrågans utredning.

De befattningar, som vid budgetbebandlingen beräknats kunna vakanssättas,

ha likväl fått kvarstå i personalförteckningarna, i den män fråga endast

varit om en av det finansiella läget betingad temporär vakanssäftning.

Däremot lia de avlöningsbelopp, som inbesparas genom vakanssättningen,

utelämnats vid anslagsberäkningen, vare sig i det särskilda fallet fråga varit

om en omedelbart beräknad vakans eller örn en vakans, som beräknats uppkomma

i och med återbesättandet av en ledigblivande befattning, vilken ansetts

ej kunna undvaras. För den händelse man vid anslagsberäkningen

beträffande en viss vakans icke kunnat formellt fastslå, att den kommer att

inträffa och att befattningen skall lämnas obesatt, har principiellt binder

ansetts likväl ej möta att frånräkna avlöning vid befattningen i anslagsberäkningen,

i den mån det kunnat hållas för sannolikt, att avlöningen ej skulle

komma att utgå.

Redan förut bar nämnts, att restriktioner genomförts i fråga om förordnande

av ersättare under tjänstledigheter. Sannolika tjänstledighetsavdrag

lia beaktats vid anslagsberäkningen.

Vid budgetbehandlingen har företagits en översyn av de arvoden, som utgå

av statsmedel för uppdrag såsom ledamot av nämnd, råd eller kommitté

med administrativa uppgifter. Beträffande vissa av ifrågavarande arvoden

har en begränsning ansetts böra vidtagas för att bringa dem i närmare anslutning

till grunderna för ersättning enligt gällande kommittékungörelse.

Vad härefter angår myndigheternas omkostnadsanslag, har den omständigheten,

att dessa redan för det löpande budgetåret underkastats avsevärda

begränsningar, i förening med prisstegringen medfört, att de ytterligare besparingar,

som kunnat åstadkommas i budgetförslaget, blivit jämförelsevis

obetydliga. Företrädesvis avse dessa ytterligare besparingar sådana poster

som publikationstryck och materielanskaffning.

Frågorna örn anslag till byggnader, till bidrag till enskild byggnadsverksamhet

samt till underhåll och reparationer å byggnader lia, såsom i annat

sammanhang närmare beröres, med hänsyn till förhållandena på arbetsmarknaden

måst behandlas efter mindre restriktiva principer.

Beträffande övriga anslagsgrapper innebär riksstatsförslaget däremot ett

fullföljande och i flera fall en skärpning av de inskränkningar i fråga om

medelsanvisningen, som känneteckna den löpande budgeten. Bland de utgiftsposter,

som blivit föremål för ytterligare nedskärning, märkas främst

bidrag till olika slag av icke-statlig verksamhet, avsedda att tillgodose sådana

behov som få anses mindre aktuella i jämförelse med kraven på statens

insatser för försvarsberedskap och folkförsörjning.

2. Anslag till anläggningsarbeten. Under denna punkt har departementschefen

redogjort för de principer, som varit bestämmande vid äskandet

under de olika huvudtitlarna och å kapitalbudgeten av anslag till anläggningsarbeten.

Efter att hava erinrat örn den i propositionen nr 1 till 1940 års urtima riksdag

lämnade översikten över den ekonomiska politikens uppgifter i nuvarande

läge har departementschefen anfört, all produktionspolitiken hittills

blott i begränsad utsträckning fullföljts efter de riktlinjer, som antyddes i

nämnda proposition. Della hade sin väsentliga förklaring i svårigheten att

snabbt vinna resultat på de hos oss oprövade områden, som måste beträdas,

men stöde även i visst samband med att utvecklingen av den industriella an
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 14.

läggningsverksamheten och sysselsättningen blivit gynnsammare än väntat.

Av departementschefen i sistnämnda hänseende lämnade uppgifter gåve

vid handen, ej endast att investeringsverksamheten inom industrien kunde

beräknas bli väl hävdad med åtföljande gynnsamma konsekvenser ur sysselsättningssynpunkt

utan även att en industriell omställning efter de nya behov,

som framträtt under avspärrningen, vöre att vänta i icke ringa omfattning.

På grund av den fortsatta stagnationen inom den egentliga husbyggnadsverksamheten

hade man dock, fortsätter departementschefen, att räkna med

att anläggningsverksamheten i dess helhet under år 1941 komme att bliva

av starkt begränsad omfattning, örn ej särskilda åtgärder vidtoges. Byggnadsloven

för bostadsbyggnader under det gångna året hade sjunkit till en

nivå motsvarande föga mera än tiondelen av den nivå som uppnåddes året

dessförinnan. Den allvarliga tillbakagång i det enskilda byggnadsinitiativet,

för vilken nämnda förändring vore ett uttryck, hade icke kunnat förbigås

vid bedömningen av framställningar om anslag till allmänna byggnadsändamål

för fortsättningen av löpande budgetår eller på nästa års riksstat.

Härutinnan yttrar departementschefen vidare:

Det är å ena sidan givet, att det statsfinansiella läget och riskerna för en

prisstegrande köpkraftsökning till följd av budgetunderskottet påkalla stor

försiktighet vid beviljandet av medel till byggnadsföretag. Men å andra sidan

måste en betydande arbetslöshet bland yrkesskolad arbetskraft på byggnadsmarknaden

och tillgång till outnyttjad kapacitet inom produktionen av

byggnadsmateriel betraktas såsom en ur flera synpunkter betänklig misshushållning

med landets produktiva resurser. Vid en vägning av de statsfinansiella

och penningpolitiska intressena mot de arbetslöshets- och produktionspolitiska

synas de senare överväga, i den mån bostadsbrist kan konstateras;

en ökad bostadsproduktion blir då ett sådant omedelbart bidrag till försörjningen

som motväger den köpkraftsökning varmed produktionen är förbunden.

Även andra byggnadsföretag som fylla ett ofrånkomligt behov kunna

framstå såsom motiverade, vare sig de främja produktionen och därmed indirekt

även konsumtionen eller ingå såsom ett nödvändigt led i statsverksamheten.

Däremot kunna allvarliga finansiella och ekonomiska invändningar

resas mot att man med åberopande av arbetslöshet och ledig maskinkapacitet

utför byggnads- och anläggningsarbeten av en art som kan anses såsom samhälleligt

improduktiv.

Med nu angivna utgångspunkter hade det ansetts riktigt, framhåller departementschefen,

att nu av riksdagen äska medel såväl för främjande av

bostadsproduktionen som för olika statliga anläggningsarbeten, beträffande

vilka ingen tvekan rådde att de vöre nödvändiga eller inom en snar framtid

komme att bliva detta. Med viss modifikation för väganslagen och andra

anslag, som avse fortlöpande arbeten, vilka motiverade en mera jämn medelsfördelning

över åren, hade det emellertid ansetts lämpligt att begränsa

anslagsäskandena på riksstaten till sådana oundgängliga arbeten, som av

tekniska skäl icke borde verkställas förrän under nästa budgetår, och att

samla övriga, av här anförda skäl och efter angivna princip utvalda äskanden

på en särskild tilläggsstat II till årets riksstat.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 14.

5

Beträffande de på tilläggsstat II upptagna anslagsäskandena yttrar departementschefen

härefter bland annat följande:

Till grund för anslagsurvalet på tilläggsstaten ha lagts uppgifter från vederbörande

verk angående färdigplanerade arbeten, som oavsett alla arbetslöshetssynpunkter

anses böra komma till stånd och som hållits tillbaka uteslutande

av begränsningen i medelstilldelningen. Dessa uppgifter lia granskats

inom industri- och arbetsmarknadskommissionerna ur de synpunkter,

dessa myndigheter lia att företräda. Efter denna sovring har det slutliga anslagsurvalet

skett inom vederbörande departement nied iakttagande av sedvanliga

principer för anslagsprövningen.

Trots den sovring som sålunda skett redan före utarbetandet av tilläggsstaten,

torde intet av ifrågavarande arbeten böra igångsättas utan ytterligare

prövning. Denna bör ske under noggrant beaktande av att de ur försörjningssynpunkt

värdefullaste arbetena i första hand komma lill utförande, därefter

de omedelbart aktuella statliga byggnadsarbetena och först i sista hand sådana

arbeten som kunna uppskjutas ännu någon tid. Vid prövningen bör avvägningen

ske icke endast mellan olika statsarbeten för civila eller militära

ändamål utan även mellan dessa arbeten och kommunala arbeten respektive

av enskilda planerade investeringar.

Såsom underlag för den ytterligare prövningen torde kunna tjäna dels en

såvitt möjligt fullständig förteckning över förefintliga arbetsobjekt av såväl

statlig som kommunal natur, dels en översikt över det aktuella arbetsmarknadsläget

på olika orter. När fråga uppkommer örn igångsättande av arbeten

i anledning av arbetslöshetens utveckling, vinnas härigenom möjligheter för

ett rationellt urval och en avvägning mellan olika företag. Även mellan företag

på olika orter bör en avvägning ske med hänsyn till deras angelägenhet

ur folkhushållningssynpunkt och till förhållandena inom det enskilda näringslivet.

Till underlättande av handläggningen av ifrågavarande ärenden

är avsikten att utse en särskild föredragande, gemensam för social- och finansdepartementen

och för arbetsmarknadskommissionen. Det synes lämpligt, alt

frågor om komplettering av arbetsprogrammet genom igångsättande av större

företag nied arbetslöshetsmedel beredas på samma sätt som bär förutsatts

för företag, till vilka särskilda anslag anvisats.

Innan statliga byggnadsarbeten på tilläggsstaten igångsättas, böra såvitt möjligt

planerna för dessa granskas av de byggnadsutredningar som lia i uppdrag

att genom en omprövning av standarden reducera de samlade byggnadskostnaderna.

Vidare böra materielpriser och arbetslöner lia prövats med

stöd av föreliggande undersökningar på området. Likartade krav göra sig

gällande beträffande andra statliga anläggningsarbeten än byggnader, såsom

exempelvis vägarbetena.

3. Uppställningen av avlöningsstaterna för allmänna civilförvaltningens

myndigheter. Genom proposition den 20 september 1940, nr 35, inhämtades

1940 års urtima riksdags yttrande angående förslag till ändringar i grunderna

för uppställningen av avlöningsstaterna för allmänna civilförvaltningens

myndigheter. Förslaget innebar i huvudsak en ändrad redovisning av

avlöningskostnaderna för icke-ordinarie tjänstemän. Dessa kostnader skulle

enligt förslaget i princip bestridas frän anslagspost till avlöningar till ickeordinarie

personal även till den del de avsåge vikariat å ordinarie tjänster.

Vidare skulle den nuvarande uppdelningen av icke-ordinarieposten i en vanligen

obetecknad grundavlöningspost, vilken sålunda ej må överskridas, och

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 14.

en förslagsvis angiven avlöningsförhöjningspost borttagas. Icke-ordinarieposten

var avsedd att i allmänhet upptagas såsom en obetecknad anslagspost,

dock med rätt för Kungl. Majit att enligt vissa av riksdagen fastställda grunder

medgiva överskridande av anslagsposten. Frågan om förutsättningarna

och formerna för dylikt medgivande behandlades i propositionen endast förberedelsevis.

Det förutsattes, att en närmare prövning av frågan skulle företagas

i samband med 1941 års statsverksproposition.

I sin skrivelse nr 55 i anledning av nämnda proposition anförde riksdagen

följande:

Riksdagen ansluter sig till departementschefens uppfattning, att ett genomförande

av föreliggande förslag till ändrade grunder för uppställningen av

avlöningsstaterna inom den allmänna civilförvaltningen torde vara ägnat

att dels medföra större överskådlighet och förenklad redovisning beträffande

ifrågavarande avlöningskostnader, dels ock möjliggöra en strängare begränsning

av vikariatsförordnanden för icke-ordinarie befattningshavare å

ordinarie tjänster än vad hittills varit fallet. Förslagets tillämpning förutsätter

emellertid, att Kungl. Majit bemyndigas att under vissa förhållanden medgiva

överskridande av anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal,

där denna post enligt gällande stater är maximerad. Riksdagen har icke

kunnat undgå att ur principiell synpunkt hysa betänkligheter inför denna

konsekvens av förslaget. Då emellertid avsikten är, att riksdagen i samband

med behandlingen av anslagsäskandena för kommande budgetår skall beredas

tillfälle att närmare taga ställning till innebörden av ett dylikt bemyndigande,

har riksdagen icke velat motsätta sig Kungl. Majits förslag. Riksdagen

utgår därvid från att möjlighet föreligger för riksdagen att i berörda

sammanhang vidtaga de begränsningar eller jämkningar i övrigt, som riksdagen

kan finna befogade.

De nya principerna hava lagts till grund för statuppställningen och anslagsberäkningen

under de olika huvudtitlarna i statsverkspropositionen för nästa

budgetår.

Beträffande frågan örn bemyndigande för Kungl. Majit att medgiva överskridande

av i avlöningsstaterna maximerade anslagsposter yttrar departementschefen

under förevarande punkt följande:

Vad angår frågan örn bemyndigande för Kungl. Majit att medge överskridande

av icke-ordinarieposten, må erinras, att visst dylikt bemyndigande

redan nu föreligger. Genom 1939 års urtima riksdags skrivelse nr 92

och 1940 års lagtima riksdags skrivelse nr 24 har nämligen Kungl. Majit för

budgetåren 1939/40 och 1940/41 bemyndigats att besluta om de förstärkningar

av grundavlöningsposterna från anslaget till oförutsedda utgifter, som

påkallas med hänsyn till särskilda avlöningskostnader för personal, som inkallas

till militärtjänstgöring i anledning av förstärkt försvarsberedskap eller

partiell mobilisering, samt på grund av begränsning av vikariatsförordnanden

å ordinarie befattningar. Genom den sistnämnda skrivelsen har riksdagen

även givit Kungl. Majit ett allmänt bemyndigande att under samma budgetår,

i anslutning till vidtagna besparingsåtgärder, disponera över anvisade anslagsbelopp

i viss mån oberoende av avlöningsstaternas formella uppställning

och därtill från riksdagens sida knutna villkor. Dylika befogenheter böra

även för nästa budgetår tillkomma Kungl. Majit. Med hänsyn till de nya

grunderna för beräkningen av icke-ordinarieposterna är dock fortsatt bemvn
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 14.

7

digande att på grund av inskränkningar i vikariatsförordnanden medge förstärkning

av dessa poster icke påkallat.

Förstärkningsmedgivande som nu avses bör, i enlighet med vad i propositionen

den 20 september 1940 förutsatts, innebära, att anslagsposten får

överskridas med visst belopp, i stället för att medel överföras från anslaget

till oförutsedda utgifter.

Vidare bör Kungl. Maj:t från och med nästa budgetår äga att i särskilda

fall medge överskridande av icke-ordinarieposten, när denna, utöver vad som

förutsatts vid anslagsberäkningen, blivit belaslad med sådana utgifter, som

tidigare fallit under förslagsvis upptagna poster (ordinarieposten och avlöningsförhöjningsposten

för icke-ordinarie personal). De slag av kostnader,

som man i förevarande sammanhang har att räkna med, äro dels avlöningar

åt icke-ordinarie befattningshavare vid vikariat å ordinarie tjänster, dels ock

avlöningar åt sådana befattningshavare under ledighet för annan militär

tjänstgöring än förut nämnts samt under ledighet till följd av olycksfall i

tjänsten eller därmed i lönehänseende likställt förhållande, för sjukdom eller

för havandeskap eller barnsbörd.

Enligt ett i propositionen den 20 september 1940 återgivet preliminärt förslag

skulle i här avsedda fall överskridande av icke-ordinarieposten främst

kunna ifrågakomma, när denna blivit i en icke förutsedd omfattning belastad

med utgifter för avlöningar åt icke-ordinarie befattningshavare, som vikarierat

å ordinarie tjänst, vars innehavare åtnjutit ledighet för offentligt uppdrag

eller av annan anledning mot avstående av hela lönen. Vad åter angår

sådan mera normal belastning å icke-ordinarieposten, som sammanhänger

med att icke-ordinarie ersättare behöver anlitas vid ledighet för sjukdom elier

av därmed jämförlig anledning, hade antagits, att vid de större och medelstora

verken i regel ej skulle möta någon egentlig svårighet att göra erforderliga

förhandsberäkningar med ledning av uppgifter örn den genomsnittliga

ledighetsfrekvensen. Vid smärre verk däremot skulle, enligt vad i berörda

sammanhang vidare framhållits, en längre tids ledighet med helt eller

delvis bibehållen avlöning för någon befattningshavare kunna väsentligt förrycka

belastningssiffrorna, varför överskridande borde kunna medges jämväl

i dylika fall.

Dessa riktlinjer böra i huvudsak följas vid tillämpningen av det ifrågasatta

bemyndigandet. Erfarenheterna från budgetarbetet lia dock givit vid

handen, att en något mindre snäv praxis än som nu blivit antydd kan bli

påkallad åtminstone under någon övergångstid, tills det nya systemet blivit

inarbetat. Detta gäller särskilt ett fåtal icke-ordinarieposter, beträffande

vilka stor osäkerhet gjort sig gällande vid beräkningen av kostnaderna för vikariat

m. m. De ifrågavarande posterna skulle för att inrymma en fullt betryggande

marginal behöva upptagas till högre belopp än som i de flesta fall

verkligen torde behöva tagas i anspråk. Då en dylik uppräkning är ägnad att

motverka syftet med maximeringen, har det ansetts lämpligare att begränsa

anslagsposterna till vad som närmast kunnat antagas sorn det sannolika

behovet. Med detta restriktiva beräkningssätt bör det tillkomma Kungl.

Majit att lämna medgivande att överskrida det anvisade beloppet i de fall

då en underskattning av medelsbehovet visat sig föreligga. Under alla förhållanden

förutsättes givetvis, att de överskridanden, varom nu är fråga,

skola hållas inom den förut angivna ramen, d. v. s. vara betingade av kostnader,

som tidigare beräknats endast förslagsvis.

Bemyndigande för Kungl. Majit all medge överskridande av ickc-ordinarieposten

har, såsom i propositionen den 20 september 1940 omnämnts, blivit

ifrågasatt för ytterligare ett fall, nämligen vid kostnadsökning på grund av

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 14.

kollektivavtal, som godkänts av Kungl. Majit. Frågan härom har visst samband

med ett annat, ännu ej avgjort spörsmål, nämligen om bestridande från

avlöningsanslagen av löner åt städningspersonal. För närvarande synes något

bemyndigande i berörda hänseende icke vara av behovet påkallat.

Från den i vissa avlöningsstater förekommande anslagsposten till arvoden

och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj : t, bestridas endast kostnaderna för de förmåner, som enligt särskilda

beslut skola utgå därifrån. Arvodesposten har hittills stundom varit uppdelad

i en obetecknad post för grundbelopp och en förslagsvis angiven post för

vikariatsersättningar och dylikt. I de nu framlagda förslagen till avlöningsstater

har denna uppdelning borttagits i likhet med vad som skett beträffande

uppdelningen av icke-ordinarieposterna. I regel ha samtliga de befattningar,

som avlönas från ifrågavarande arvodesposter, tillkommit under

medverkan av riksdagen, som även prövat grundbeloppen av de med befattningarna

förenade förmånerna. För sådana fall har det synts riktigast att nu

upptaga posterna, med vikariatsersättningar och dylikt inberäknade, såsom

förslagsposter. I de fall åter, då arvodesposterna fortfarande äro maximerade,

bör medgivande att överskrida desamma kunna lämnas enligt de regler, som

i det föregående förordats beträffande icke-ordinarieposterna.

Det bör förutsättas, att riksdagen kommer att hållas underrättad örn den

utsträckning, i vilken det ifrågasatta bemyndigandet alt medge överskridande

av maximerade anslagsposter begagnas.

Departementschefen har slutligen framhållit, att omläggningen av statuppställningen

föranlett icke obetydliga ändringar i anslagssummorna och av

vissa anslagsposter. Särskilt har icke-ordinarieposten måst genomgående

höjas.

4. Omreglering av vissa arvoden. Under denna punkt har departementschefen

erinrat om att vid 1939 års lagtima riksdag verkställts en reglering i

viss utsträckning av arvodesbelopp, å vilka utgick dyrtidstillägg. Regleringen

innebar, att dyrtidstilläggen i motsvarande mån avvecklades. I det föreliggande

budgetförslaget fullföljes arvodesregleringen inom den civila statsförvaltningen

sålunda, att dyrtidstilläggen regelmässigt föreslås till avveckling

vad angår arvoden i egentlig bemärkelse.

I vilka fall arvodesreglering nu är avsedd att äga rum, framgår närmare

av redogörelser under vederbörande punkter å de olika huvudtitlarna. I allmänhet

har föreslagits en uppräkning av varje särskilt arvodesbelopp som

skall omregleras, men beträffande några större arvodesposter under åttonde

huvudtiteln har i stället förordats en uppräkning av posternas totalbelopp

med rätt för Kungl. Majit att sedermera göra en omreglering av de särskilda

arvodena.

Uppräkningen har ansetts icke böra ske automatiskt utan efter en saklig

prövning av arvodesnivån i de olika fallen, med iakttagande att summan av

hittillsvarande arvode och dyrtidstillägg, det senare maximerat efter index

av 188, regelmässigt fått utgöra en övre gräns för det nya arvodet.

I en del fall, där kräkning av nuvarande dyrtidstillägg medfört en väl

hög arvodesnivå men det funnits skäligt att icke låta nuvarande innehavare

vidkännas en direkt försämring av utgående förmåner, har arvodet uppräk
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 14.

9

näts till belopp motsvarande dessa förmåner. En nedräkning skall i dessa

fall ske, så snart befattningen byter innehavare. Att en allmän nedräkning

framdeles kan föranledas av ändring i levnadskostnaderna, ligger i sakens

natur.

För vissa fall, där barntillägg utgår närmast före övergången till de nya

arvodesgrunderna, har det synts skäligt att dylik förmån övergångsvis får

tillgodokomma vederbörande även i fortsättningen. Barntillägget har därvid

ansetts lämpligen böra erhålla formen av personligt arvodestillägg, vilket

förutsättes skola utgå efter grunder liknande dem, som tillämpas för barntillägg

till befattningshavare, för vilka de nya avlöningsreglementena gälla.

5. För flera huvudtitlar gemensamma anslagsberäkningar. Beträffande

ersättning till statens allmänna fastiglietsfond och försvar sväsendets faslighetsfond

har departementschefen redogjort för vederbörande myndigheters

härutinnan verkställda beräkningar. Förslag till stater för fonderna för nästa

budgetår avses skola framdeles föreläggas riksdagen. Beräknade förslag till

dylika stater ingå i statsverkspropositionen liksom också beräknade förslag

till ersättningsanslag.

I fråga om ersättning till statens domäners fond för upplåten mark har

departementschefen anmält, att vissa för speciella uppgifter disponerade

jordbruks- och skogsegendomar m. m. numera redovisas i enlighet med de

av 1939 års lagtima riksdag godkända redovisningsgrunderna. I vissa fall

har den nya redovisningsformen ansetts böra erhålla en i viss utsträckning

retroaktiv tillämpning. Ytterligare utredningar rörande dylik retroaktiv tilllämpning

pågå.

För närvarande utgår rörligt tillägg till befattningshavare, som äro underkastade

civila och militära avlöningsreglementena samt manskapsavlöningsreglementet,

ävensom till vissa tjänstemän, vilkas avlöningsförhållanden

regleras av bestämmelser i civila och militära icke-ordinariereglementena.

Sådant tillägg åtnjutes jämväl av de kommunalt anställda lärare m. fl.,

för vilka gälla provisoriska avlöningsbestämmelser under budgetåret 1940/

41, nämligen lärare vid folk- och småskolor m. fl. och nomadlärare samt

lärare vid kommunala flickskolor, kommunala mellanskolor, praktiska mellanskolor

och högre folkskolor (Svensk författningssamling 1940, nr 700—

702). Börligt tillägg utgår även till vissa befattningshavare med avlöning

från anslag under huvudtiteln Biksdagen och .dess verk lii. m.

För nästa budgetår skall rörligt tillägg fortfarande utgå lill nu nämnda

kategorier av befattningshavare, vad angår de kommunalt anställda lärarna

och därmed i avlöningshänseende likställda befattningshavare dock endast

under förutsättning alt de provisoriska avlöningsbestämmelserna förlänas

fortsatt giltighet. Enligt vad chefen för socialdepartementet anmäler, förberedes

förslag till 1941 års riksdag om lönereglering för landsfiskaler. Därest

denna lönereglering genomföres, skall rörligt tillägg beräknas å de nya lö
-

nerna.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 14

I gällande riksstat äro anslagsposterna till rörligt tillägg å avlöningsstaterna

beräknade efter 9 procent. Med hänsyn till levnadskostnadernas utveckling

hava — erinrar departementschefen — i riksstatsförslaget nämnda

anslagsposter för budgetåret 1941/42 beräknats efter 15 procent.

Departementschefen har framhållit, att dyrtidstillägg åt befattningshavare

i statens tjänst m. fl. fortfarande borde utgå samt därvid liksom för närvarande

tillkomma de befattningshavare, som icke berörts av de senast genomförda

löneregleringarna, däri inbegripna även de som förklarat sig icke vilja övergå

på ny stat. I anslutning härtill har departementschefen anfört bland annat

följande:

Dyrtidstillägg bör även under nästa budgetår utgå å pensioner enligt nuvarande

bestämmelser till förutvarande befattningshavare i statens tjänst

m. fl. samt till änkor och barn efter civila befattningsshavare m. fl. Såsom

i annat sammanhang anmäles, föreligger fråga om en revision av tjänsteoch

familjepensionsbestämmelserna för statliga tjänstemän; i vad mån giltig - hetsområdet för gällande bestämmelser om dyrtidstillägg å pensioner kan påverkas

av denna revision är emellertid för närvarande ovisst. Jag erinrar, att

från anslaget till dyrtidstillägg åt nämnda efterlevande efter civila befattningshavare

i statens tjänst m. fl. även bestrides procentuellt tillägg enligt 5 §

kungörelsen den 22 juni 1939 (nr 508) i de fall, då dylikt tillägg ersatt dyrtidstillägg,

som förut gäldats från anslaget. Enligt nämnda kungörelse skall

procentuellt tillägg även ersätta dyrtidstillägg, som tidigare utgått till pensionsberättigade

änkor och barn efter militära befattningshavare. Dessa procentuella

tillägg utgå med samma procenttal som dyrtidstillägg å nyreglerad

avlöning.

1 gällande bestämmelser angående dyrtidstillägg och procentuellt tillägg

ifrågasätter jag icke någon ändring. Den av 1940 års riksdag för budgetåret

1940/41 beslutade maximeringen av dyrtidstilläggen torde alltså böra gälla

även för nästa budgetår (jfr proposition nr 286 till 1940 års lagtima riksdag;

riksdagens skrivelse nr 399).

Under hänsynstagande till vad sålunda anförts har beräkning verkställts

av erforderliga anslag till dyrtidstillägg (resp. procentuellt tillägg) för nästa

budgetgår. Beräkningarna, vilka utförts med utgångspunkt från de procenttal,

som tillämpas vid en levnadskostnadsindex av 188, sluta å ett belopp av

22,558,400 kronor.

Förslag örn anslag till dyrtidstillägg under de olika huvudtitlarna bar framställts

av vederbörande departementschefer. Beträffande befattningshavare

och pensionärer vid de affärsdrivande verken eller vid av dessa övertagna

företag eller inrättningar ha utgifterna för dyrtidstillägg liksom hittills föreslagits

utgå från de medel, av vilka verkets utgifter i övrigt bestridas.

I proposition nr 66 till 1940 års urtima riksdag har Kungl. Majit föreslagit

riksdagen besluta, att ett särskilt rörligt kristillägg skall utgå i den omfattning

och enligt de grunder i övrigt, som föreslagits i propositionen. Riksdagen

har bifallit detta förslag (skr. nr 91). Den sålunda fastställda kristilläggsregleringen

skall gälla för en tid av ett år, räknat från det kvartalsskifte,

vid vilket 1935 års levnadskostnadsindex nått 128.

Kristillägget skall tillkomma löntagare med rätt till rörligt tillägg — därunder

inbegripna jämväl lärare vid folk- och småskolor samt högre kommu
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 14.

11

aata skolor — samt löntagare, som ålnjuta dyrtidstillägg av statsmedel —

däribland jämväl befattningshavare vid statsunderstödda undervisningsanstalter

(folkhögskolor, privatläroverk, lantbruksskolor m. fl.). Däremot skola

arvodestagare, även örn de hittills åtnjutit dyrtidstillägg, som regel icke åtnjuta

kristillägg. Krislillägg skall vidare tillkomma tjänstepensionärer, å vilkas

pensioner utgår dyrtidstillägg av statsmedel. Härunder faller även viss

förutvarande arbetarpersonal. Därjämte skall kristillägg utgå å familjepension

enligt allmänna familjepensionsreglementet, familjepensionsreglementet

för arbetare, familjepensionsreglementet för folkskollärare m. fl. eller

familjepensionsreglementet för lärare vid högre kommunala skolor. Slutligen

skall kristillägg tillkomma den, som åtnjuter annan familjepension än

nyss sagts eller därmed jämförligt understöd, varå utgår dyrtidstillägg eller

procentuellt tillägg av statsmedel.

Departementschefen anför vidare följande:

Kristilläggen torde för nästa budgetår böra bestridas av särskilda anslag

under de olika huvudtitlarna respektive, vad angår affärsverken från de medel,

av vilka dessas utgifter i övrigt bestridas. Beträffande befattningshavare

hos bank- och fondinspektionen, sparbanksinspektionen, försäkringsinspektionen,

statens pensionsanstalt samt stuteriväsendet torde kristilläggen böra

bestridas från särskilda poster i respektive verks och inrättningars stater.

Huruvida och efter vilka grunder kristillägg må komma att utgå under

olika delar av nästa budgetår, kan icke nu närmare bedömas. Kristilläggsanslagen,

vilka böra anvisas såsom förslagsanslag, kunna därför endast upptagas

med formella belopp, förslagsvis motsvarande 4 procent för helt år av

de löneblopp m. m., å vilka kristillägg enligt de antagna grunderna skall beräknas.

I enlighet härmed lia kostnaderna för kristillägg under nästa budgetår beräknats

till ett sammanlagt belopp av 16,168,000 kronor. Häri ingå dock ej

kristilläggen vid affärsverken m. fl. verk, vid vilka tillägg skola utgå från de

medel, från vilka utgifterna i övrigt bestridas.

I avseende å sjukvård m. m. bar departementschefen framhållit, att i enlighet

med ett för 1940 års urtima riksdag framlagt förslag kostnaderna för

sjukvård och begravningshjälp i budgetförslaget överförts till omkostnadsstaterna,

där de skola ingå under en särskild anslagspost, benämnd sjukvård

m. m. Under denna lia även inberäknats ersättningar åt verksläkare. För

innevarande budgetår är till dylika ersättningar anvisat ett gemensamt anslag

under sjunde huvudtiteln.

Med erinran att det ännu ej torde vara lämpligt att upptaga frågan örn

verks- och tjänsteläkarinstitutionerna till slutlig reglering har departementschefen

förordat att de nuvarande bestämmelserna finge gälla även under

nästa budgetår.

De i årets statsverksproposition avhandlade, för flera huvudtitlar gemensamma

frågorna avse, såsom av den lämnade redogörelsen närmare framgår,

dels besparingsarbetet, dels anslag till anläggningsarbeten, dels uppställningen

av avlöningsstaterna för allmänna civilförvaltningens myndigheter,

Utskottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 14.

dels omreglering av vissa arvoden, dels ock för flera huvudtitlar gemensamma

anslagsberäkningar.

På grund av det ansträngda statsfinansiella läget har besparingsarbetet

kommit att utgöra ett betydelsefullt led vid utarbetandet av den för riksdagen

nu framlagda statsverkspropositionen. Av departementschefens redogörelse

framgår, att åtgärder vidtagits på åtskilliga områden såväl för åstadkommande

av omedelbara besparingar som för besparingsarbetets bedrivande på längre

sikt. Det är enligt utskottets mening av synnerlig vikt, att nämnda arbete så

bedrives att i möjligaste mån snabba och effektiva besparingsresultat uppnås.

Utskottet har icke förbisett, att besparingsarbetet, i den mån det resulterar i

inskränkningar av den statliga förvaltningsverksamheten, kan komma att

medföra personalindragningar, vilka i sin tur kunna medföra ömtåliga sysselsättningsproblem

med därtill knutna återverkningar av skilda slag. Dessa

spörsmål av social natur böra under besparingsarbetet ägnas särskild uppmärksamhet.

På den allmänna arbetsmarknaden ha såsom bekant de samhälleliga

ansträngningarna alltmer inriktats på att bereda överflödig arbetskraft

sysselsättning på andra områden. Detta problem kommer till följd av

besparingsarbetet att få sin motsvarighet inom statsförvaltningen. Därtill

kommer, att växlingarna inom de olika förvaltningsgrenarna av behovet av

arbetskraft gör ett utbyte dem emellan önskvärt. Framför allt gäller detta de

till antalet talrika tjänstemännen i de lägre graderna, där åtminstone vad den

egentliga civilförvaltningen beträffar arbetsuppgifterna inom de skilda

tjänsteområdena ofta äro tämligen likartade. Ett beaktansvärt steg i bär

berört hänseende har i dagarna tagits genom Kungl. Maj:ts cirkulär av den

10 januari 1941 (nr 20), enligt vilket skyldighet införts för statsmyndigheterna

alt till finansdepartementet anmäla å ena sidan uppkomna personalöverskott

samt å den andra sidan behov av ytterligare personal.

Under nu rådande förhållanden ha omsorgerna örn den militära beredskapen

kommit i förgrunden, delvis på bekostnad av olika civila behov. Ett

spörsmål av dominerande vikt är därför, att inom de olika militära förvaltningsgrenarna

skapa bästa möjliga garantier för en klok hushållning med de

stora medelsbelopp, som för närvarande anvisas till försvarsväsendet. Detta

gäller icke minst upphandlingar och rekvisitioner för olika militära ändamål.

Det rådande tidsläget har också framkallat en mycket kostnadskrävande

civil krisorganisation. Det är ur besparingssynpunkt angeläget, att denna

organisation icke gives större omfång än arbetsuppgifterna påfordra.

I likhet med departementschefen finner utskottet förhållandena på arbetsmarknaden

motivera, att föreliggande frågor örn anslag till anläggningsarbeten

behandlas mindre restriktivt än övriga anslagsfrågor. De av departementschefen

uppdragna principerna för urvalet av ifrågakommande anläggningsarbeten

samt för anslagsäskandenas fördelning å tilläggsstat II

för innevarande budgetår och riksstaten för nästa budgetår hava icke givit

utskottet anledning till erinran. Vid behandlingen av de olika anslagspunkterna

kommer utskottet att närmare pröva de framlagda förslagen från

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 14.

13

de av departementschefen angivna allmänna utgångspunkterna. Därvid kommer

utskottet jämväl att beakta de speciella synpunkter, som kunna göra sig

gällande, samt förorda de eventuella jämkningar, som av omständigheterna

kunna befinnas påkallade.

Vid behandlingen under fjolårets urtima riksdag av frågan om ändring i

uppställningen av avlöningsstaterna för allmänna civilförvaltningens mynt-''

digheter förutsattes, att Kungl. Majit skulle bemyndigas att under vissa förhållanden

medgiva överskridanden av de i de nya avlöningsstaterna upptagna

anslagsposterna till avlöningar till icke-ordinarie personal, där dessa poster

förbleve maximerade. Till frågan örn innebörden av ett dylikt bemyndigande

skulle riksdagen taga närmare ställning i samband med prövningen av anslagsäskandena

för nästa budgetår.

I anledning härav har departementschefen nu framlagt vissa allmänna

riktlinjer för utformningen av ifrågavarande bemyndigande, vilka i allt väsentligt

överensstämma med de i propositionen den 20 september 1940 (nr

35) preliminärt uppdragna. Bemyndigandet har därvid jämväl ansetts böra

omfatta anslagsposterna till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Majit, i de fall, där dessa poster i anslutning till de nya principerna

för anslagsposternas beräkning icke upptagits förslagsvis.

De av departementschefen sålunda framlagda riktlinjerna anser sig utskottet

böra godtaga. Utskottet tillstyrker förty, att Kungl. Majit i enlighet

med dessa riktlinjer bemyndigas att under nästa budgetår medgiva överskridande

av maximerade poster till såväl arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit, som till avlöningar till icke-ordinarie personal.

Därvid förutsätter utskottet, att vederbörande myndigheter åläggas att

i så god tid till Kungl. Majit anmäla uppkommande behov av överskridande,

att en reell prövning från Kungl. Majits sida möjliggöres. I likhet med

departementschefen utgår utskottet jämväl från att riksdagen hålles underrättad

örn den utsträckning, i vilken bemyndigandet av Kungl. Majit tages

i anspråk.

Vad departementschefen anfört rörande omreglering av vissa arvoden giver

utskottet i detta sammanhang icke anledning till annat uttalande än att

utskottet vid behandlingen av vederbörande punkter å de olika huvudtitlarna

kommer att till närmare prövning upptaga Kungl. Majits förslag i nu

berörda hänseende.

Under punkten för flera huvudtitlar gemensamma anslagsberäkningar har

departementschefen behandlat frågor avseende ersättning till statens allmänna

fastighetsfond, försvarsväsendets fastiglietsfond och statens domäners

fond för upplåten mark samt vidare frågor avseende rörligt tillägg,

dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst m. fl., kristillägg och

sjukvård m. m. Vad departementschefen i förevarande hänseenden anfört

föranleder icke någon erinran från utskottets sida.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 14.

att riksdagen må

a) bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse

med vad föredragande departementschefen förordat

medgiva överskridande under budgetåret 1941/42 av genom

riksdagens beslut maximerade anslagsposter till arvoden och

särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, eller till

avlöningar till icke-ordinarie personal;

b) medgiva, att dyrtidstillägg åt vissa befattningshavare i

statens tjänst m. fl. under budgetåret 1941/42 må i huvudsaklig

överensstämmelse med av föredragande departementschefen

förordade grunder utgå enligt de närmare föreskrifter,

som meddelas av Kungl. Majit;

c) besluta, att utgifterna för dyrtidstillägg skola beträffande

befattningshavare och pensionärer vid de affärsdrivande

verken eller vid av dessa övertagna företag eller inrättningar

utgå av de medel, av vilka verkets utgifter i övrigt bestridas;

d) besluta, att utgifterna för kristillägg skola för budgetåret

1941/42 bestridas: beträffande befattningshavare och

pensionärer vid de affärsdrivande verken eller vid av dessa

övertagna företag eller inrättningar samt befattningshavare

hos försäkringsinspektionen och statens pensionsanstalt från

de medel, av vilka verkets eller institutionens utgifter i övrigt

bestridas, beträffande befattningshavare vid statens hingstdepåer

och stuteri samt å lantbruksstyrelsens stuteribyrå från

det anslag, varav vederbörandes lön utgår, samt i fråga om

andra befattningshavare från de anslag i riksstaten, som äro

avsedda för kristillägg.

Stockholm den 31 januari 1941.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joh. Nilsson i Malmö,

Asplund, Pauli, Bernhard Nilsson, Bergman, Torsten Ström, Heiding Karl Magnusson,

Karl Andersson, Björkman och Persson; samt

från andra kammaren: herrar Jonsson i Eskilstuna, Törnkvist, Skoglund i Doverstorp,

Eriksson i Stockholm, Svensson i Grönvik, Andersson i Prästbol, Persson i Falla,

Lindberg i Umeå, Isacsson, Andersson i Malmö, Åqvist och Hansson i Rubbestad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 14.

IB

Reservation

av herrar Svensson i Grönvik och Hansson i Rubbestad, vilka ansett, att

utskottets yttrande och hemställan bold hava följande lydelse:

»De i---gemensamma anslagsberäkningar.

På grund av det ansträngda statsfinansiella läget har besparingsarbetet

kommit att utgöra ett betydelsefullt led vid utarbetandet av den för riksdagen

nu framlagda statsverkspropositionen. Av departementschefens redogörelse

framgår, att åtgärder vidtagits på åtskilliga områden såväl för åstadkommande

av omedelbara besparingar som för besparingsarbetets bedrivande på längre

sikt. Det är enligt utskottets mening av synnerlig vikt, att nämnda arbete så

bedrives att i möjligaste mån snabba och effektiva besparingsresultat uppnås.

Under nu rådande förhållanden ha omsorgerna örn den militära beredskapen

kommit i förgrunden, delvis på bekostnad av olika civila behov. Ett

spörsmål av dominerande vikt är därför, att inom de olika militära förvaltningsgrenarna

skapa bästa möjliga garantier för en klok hushållning med de

stora medelsbelopp, som för närvarande anvisas till försvarsväsendet. Detta

gäller icke minst upphandlingar och rekvisitioner för olika militära ändamål.

Det rådande tidsläget har också framkallat en mycket kostnadskrävande

civil krisorganisation. Det är ur besparingssynpunkt angeläget, att denna

organisation icke gives större omfång än arbetsuppgifterna påfordra.

I likhet---befinnas påkallade.

Vid behandlingen---nästa budgetår.

I anledning ----upptagits förslagsvis.

Vid utskottets prövning av de av departementschefen nu framlagda riktlinjerna

för det ifrågasatta bemyndigandet har utskottet i likhet med 1940

års urtima riksdag icke kunnat undgå att ur principiell synpunkt hysa betänkligheter

emot detsamma. Då utskottet dessutom anser, att eventuellt

överskridande av anslaget genom Kungl. Maj:ts försorg kan ordnas genom

att medel överföras från anslaget till oförutsedda utgifter eller eventuellt genom

framställning till riksdagen om tilläggsanslag, finner sig utskottet icke

böra tillstyrka det ifrågasatta bemyndigandet.

Vad departementschefen---berörda hänseende.

Under punkten--— utskottets sida.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen må

a) avslå det av Kungl. Maj:t begärda bemyndigandet att

i huvudsaklig överensstämmelse med vad föredragande departementschefen

förordat medgiva överskridande under budgetåret

1941/42 av genom riksdagens beslut maximerade ananslagsposter

till arvoden och särskilda ersättningar, bestäm
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 14.

da av Kungl. Maj:t, eller till avlöningar till icke-ordinarie

personal;

b) medgiva, att —---Kungl. Majit;

c) besluta, att —---övrigt bestridas;

d) besluta, att---för kristillägg.»

417133. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1941.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1941:17 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar under Utgifter å driftbudgeten, För flera huvudtitlar geme s. 6 i texten