Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder för främjande av ökad bostadsproduktion m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1941-06-17 · 51 sidor, varav 40 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 40 av 51 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1941:193, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder för främjande av ökad bostadsproduktion m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 193.

1

Nr 193.

Ankom till riksdagens kansli den 17 juni 1941 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

åtgärder för främjande av ökad bostadsproduktion

m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

(3:e avd.)

I anslutning till sina i statsverkspropositionen dels å driftbudgeten under

femte huvudtiteln, punkterna 20—22, och dels å kapitalbudgeten under statens

utlåningsfonder och fonden för låneunderstöd, bilaga 2, punkterna 3, 4,

6 och 7, gjorda framställningar har Kungl. Maj:t i propositionen nr 251 föreslagit

riksdagen att

dels godkänna av departementschefen förordade ändrade grunder för

tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet;

dels godkänna av departementschefen förordade ändrade grunder för lån

för ombyggnad av bostadshus i städer och stadsliknande samhällen;

dels godkänna av departementschefen förordade ändrade grunder för låneverksamheten

för främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade,

barnrika familjer;

dels godkänna av departementschefen förordade ändrade grunder beträffande

räntefoten å förbättringslån, nybyggnadslån och lantarbetarbostadslån;

dels medgiva, att den behållning, som kan komma att förefinnas vid utgången

av budgetåret 1940/41 å Lånefonden för bostadsbyggande i städer

och stadsliknande samhällen, på sätt departementschefen angivit, överföres

till Fonden för låneunderstöd;

dels ock för budgetåret 1941/42 anvisa

a) under femte huvudtiteln

1) till Främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika

familjer ett förslagsanslag av 3,250,000 kronor;

2) till Bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden ett

reservationsanslag av 20,000,000 kronor;

3) till Bidrag till inrättande av pensionärshem ett reservationsanslag

av 3,000,000 kronor;

b) under Kapitalinvesteringar, Statens utlåningsfonder

1) till Lånefonden för bostadsförsörjning för mindre bemedlade,

barnrika familjer ett reservationsanslag av 20,000,000 kronor;

2) till Lånefonden för främjande av bostadsbyggande på landsbygden

ett reservationsanslag av 11,000,000 kronor;

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 6 sami. Nr 193—194.

1855 41

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 193.

c) under Kapitalinvesteringar, Fonden för låneunderstöd

1) till Tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet ett reservationsanslag

av 60,000,000 kronor;

2) till Lån för uppförande och förbättring av lantarbetarbostäder ett

reservationsanslag av 3,000,000 kronor;

3) till Lån för bostadsförbättringsverksamhet ett reservationsanslag

av 11,000,000 kronor.

I samband med Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag har utskottet till behandling

förehaft följande motioner, nämligen

inom första kammaren:

nr 80 av herr S. Linderot,

» 229 » » B. von Stockenström m. fl.,

» 232 » » E. von Heland m. fl.,

» 2331

» 234

» 235

» 236,

inom andra kammaren:

nr 79 av herr S. Persson i Stockholm m. fl.,

S. Linderot;

314

317

318

321

322

323

324

325

326

327,

De i

» » O. Carlström m. fl.,

» » E. Lindberg i Umeå,

» » E. Thorell m. fl.,

» fru Bisa Västberg,

» herr S. B. Norup m. fl.,

» herrar M. Skoglund i Doverstorp och M. Ljungberg,

o » H. Hagberg i Luleå och S. Persson i Stockholm,

dessa motioner framställda yrkandena redovisas nedan efter redo
-

görelse för innebörden av Kungl. Maj:ts förslag.

Innebörden av Kungl. Maj:ts förslag.

Med stöd av Kungl. Majis bemyndigande den 1 augusti 1940 hava tillkallats

fem sakkunniga med uppdrag att verkställa utredning rörande nuvarande

byggnadskostnader på land och i stad samt undersöka vilka åtgärder,

som tarvades för deras förbilligande, ävensom inkomma med det förslag, vartill

utredningen kunde giva anledning. De sakkunniga antogo benämningen

1940 års byggnadskostnadssakkunniga. Den 29 januari 1941 överlämnade

byggnadskostnadssakkunniga ett betänkande med utredning angående byggnadskostnaderna

(statens off. utredn. 1941: 4), som till väsentlig del behandlar

bostadsbyggandets villkor under nu rådande krisläge och framställer förslag

till åtgärder med syfte att stödja en vidgad bostadsproduktion.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 193.

3

över byggnadskostnadssakkunnigas betänkande hava avgivits yttranden av

åtskilliga myndigheter och sammanslutningar, som finnas redovisade i propositionen

sid. 2—3.

Vidare hava andra framställningar och yttranden inkommit, vilka äga samband

med detta ärende.

Allmänna synpunkter.

Byggnadskostnadssdkkunniga lämna först en utförlig redogörelse för byggnadsverksamhetens

utveckling efter kreditkrisen på hösten 1939, varav inhämtas

bland annat följande.

Vid utbrottet av kreditkrisen befann sig byggnadsverksamheten i den

starkaste högkonjunktur, som någonsin förekommit i svensk bebyggelsehistoria

överhuvud. Bostadsbyggandet, omfattande 70 å 75 procent av all

byggnadsverksamhet i stadssamhällena, nådde en nivå nära 90 procent högre

än år 1930; räknat fran depressionen 1933 hade bostadsbyggandet ungefär

tredubblats. Även byggnadsverksamheten för industriella, kommersiella och

liknande ändamål visade 1939 tack vare den industriella högkonjunkturen

högre siffror än någonsin, nära 60 procent högre än 1930 års och bortåt tre

gånger depressionsnoteringen 1933. Byggnadsverksamheten som helhet hade

vid kulmen av 1930-talets — efter övervinnandet av lågkonjunkturen under

årtiondets förra hälft —- brant stigande kurva en omfattning, som var ungefär

80 procent större än vid decenniets början, då 1920-talets högkonjunktur torde

nått sitt högsta läge.

I de statistiska serierna rörande byggnadsmarknaden framträda krisverkningarna

helt naturligt först i uppgifterna örn beviljade byggnadsföretag.

I nedanstående tab. ha sammanställts kvartalssiffrorna för byggnadsloven

(antal lägenheter) för åren 1938—40 i städer med mer än 30,000 invånare

(utom Eskilstuna).

Antal bostadslägenheter i beviljade byggnadsföretag kvartalsvis, Ira kvartalet

1938—3:e kvartalet 1940 i städer med över 30 000 invånare.

1938 1939 1940

lia kvartalet ............................ 7 654 10 212 1 089 (11)

2:a kvartalet ............................ 5 460 5 461 586 (11)

3:e kvartalet ............................ 4 682 5 324 512 (10)

4:e kvartalet ............................ 7 386 3 621 (49)

De inom parentes satta talen invid kvartalsuppgifterna efter krisutbrottet

angiva respektive kvartals siffra i procent av siffran för motsvarande kvartal

under närmast föregående år. Siffrorna ge vid handen att kreditkrisen och

de övriga komplikationer, som krigsutbrottet medförde, beträffande bostadsbyggandet

nästan omedelbart reducerade företagarinitiativen till omkring en

tiondel av föregående års. Samma bild ges beträffande de städer med mellan

10,000 och 30,000 invånare, för vilka kvartalsstatistiska uppgifter föreligga

(21 st.). I dessa utgjorde, antalet beviljade lägenheter under de tre första

kvartalen år 1940 cirka 11 procent av antalet under samma kvartal år 1939.

Även om lokala differenser såväl inom gruppen större städer som inom

gruppen mindre städer ha förekommit, synes dock reduktionen till omkring

en tiondel av byggnadsloven för bostadsbyggande kunna gälla som ett genomsnitt

för stadsbygden i dess helhet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 193.

Efter ett försök att med ledning av byggnadsstatistiken och uppgifter om

befolkningsrörelsen uppskatta bostadskonsumtionen under föregående år,

summera byggnadskostnadssakkunniga sin uppfattning örn bostadsmarknadsutvecklingen

i städerna i fyra punkter, som redovisas i propositionen sid.

7 och 8. Däri framhävda omständigheter synas de sakkunniga peka mot en

snabbt uppkommande bostadsbrist av mycket stor omfattning.

De sakkunniga diskutera därefter förutsättningarna för bostadsefterfrågan

i fortsättningen och framhålla, att en kombination av till 70 procent reducerad

äktenskapsbildning, ett bibehållet reducerat inflyttningsnetto till stadsbygden

och till 2 procent av hela hushållbeståndet driven generell sammandragningsverkan

ger en beräknad bostadskonsumtion för 1941, som är något

mer än 40 procent av 1939 års. De sakkunniga anföra vidare:

Det ligger i förhållandenas egen natur, att en bedömning av bostadskonsumtionens

sannolika utveckling för stadsbygden som helhet måste göras i

tämligen vaga ordalag. I praktiken kräva givetvis förhållandena på varje särskild

ort sitt noggranna beaktande. Det torde dock kunna fastslås som överväldigande

sannolikt, att en bostadsproduktion under följande år på den

nivå, vartåt utvecklingen under tiden efter krisutbrottet tenderar, kommer att

vara otillräcklig för behovet. En uppskattning av behovet till 40 procent av

1939 års bostadstillskott kan icke jävas av hittills givna erfarenheter och nu

bedömningsbara tendenser i bostadsmarknadsutvecklingen.

Byggnadskostnadssakkunniga redogöra härefter för sin uppfattning om

bostadsbyggandets och bostadsmarknadens nuvarande krisproblem (prop. sid.

11—14). Den enda tillfredsställande utvägen ur det nuvarande läget anse de

vara en anpassning av de för de årliga bostadskostnaderna bestämmande faktorerna

på sådant sätt, att en tillräcklig nyproduktion av bostäder till priser,

som ej väsentligt överstiga de på likvärdiga bostäder nu gällande, blir möjlig.

De sakkunniga bedöma vidare (prop. sid. 14—24) möjligheterna att återställa

förutsättningarna för en tillräcklig bostadsproduktion vid nuvarande

hyresnivå på grundval av kalkyler rörande bostadsbyggandets räntabilitet

samt en förhandssummering av undersökningsresultaten rörande de särskilda

kostnadsfaktörerna. Härom anföres inledningsvis:

Marknadens förseende med ett tillräckligt utbud av nya lägenheter till

priser ungefär i klass med dem för likvärdiga bostäder i redan befintliga

fastigheter betyder icke som målsättning en absolut fast hyresnivå. Vissa

kostnader, i första hand värmekostnader, skatter och övriga onera växla till

stor del oberoende av nyframställningskostnaderna och beröra i så måtto i

typiska fall äldre och nya fastigheter lika. Syftar man till paritet i avseende

å de årliga kostnaderna för likvärdiga bostäder i nya och förut befintliga hus,

bör givetvis denna paritet sökas vid en nivå, som kan förskjutas genom dessa

oberoende av nyframställningskostnaden för nya och gamla bostäder lika

varierande kostnader. I fråga örn den starkast växlande av dessa, värmekostnaden,

har ju detta förhållande markerats genom att ersättningen för fastighetsägarens

bränslekostnader mer eller mindre utbrutits som en självständigt

varierande del av hyresgästens betalningsförpliktelser.

I viss grad gäller det sagda även örn räntekostnaderna, i den mån räntan

på fastighetslånen icke är bunden eller successivt i och med konverteringen

av de bundna lånen. Räntekostnaderna för det förut befintliga fastighetsbeståndet

följer sålunda så småningom — med olika eftersläpning för olika

fastigheter — efter marknadsräntans utveckling. Åtgärder som syfta till

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 193.

5

paritet i avseende å de årliga kostnaderna för gamla ock nya bostäder av likvärdig

beskaffenhet men icke ha bostadssocialt motiverade subventionssyften

därutöver, böra därför i fråga om kapitalkostnaderna utformas sålunda, att

de i görligaste mån hindra att ett höjt ränteläge, vars fortbestånd i framtiden

är ovisst, omedelbart överföres på de årliga kostnaderna i full utsträckning

men däremot icke hindrar en anpassning på längre sikt till den allmänna

nivån för kapitalkostnaderna, i den mån denna nivå successivt arbetar sig

igenom och blir gällande för hela bostadsfastighetsbeståndet.

I fråga örn de egentliga byggnadskostnaderna samt tomtkostnaden äro de

vid byggnadstillfället gällande priserna däremot definitivt bestämmande för

fastighetens ekonomi för hela dess livstid, i den mån de icke avskrivas genom

förluster för enskilda eller genom subvention från det allmänna. En anpassning

till ett i framtiden förändrat läge kan för dem icke ske. Det som är

gjort, är gjort.

Det följer som en slutsats av den här skisserade tankegången att vid utformningen

av åtgärder, som syfta till nämnda paritet i avseende å de årliga

fastighetskostnaderna och därmed till ordnande av bostadsförsörjningen på

sätt, som i minsta möjliga mån rubbar hyresmarknadsutvecklingen, de löpande

driftskostnaderna, som förändras lika för gamla och nya fastigheter, kunna

lämnas utanför problemet (vilket givetvis icke innebär, att deras allmänna

betydelse förbises), att de kostnadsbestämmande faktorer, vars verkan på

fastighetsekonomin är definitiv, d. v. s. egentliga byggnadskostnader och

tomtpriser, i görligaste mån böra från början anpassas, under det att kapitalkostnadernas

anpassning kan avse en kortare period, säg fem eller tio år,

inom vilka det allmänna räntelägets förändringar hunnit genomsyra större

delen av fastighetsbeståndet.

Den relativa betydelsen och sammanlagda effekten av stegringen i byggnadskostnader

och låneräntor på en bostadsfastighets räntabilitet och krav

på avkastning har framställts genom jämförelser på basis av ett typfall, som

räknas dels med före krisen rådande villkoren, dels med de nu rådande. Som

sådant har valts ett bostadsbygge i en medelstor landsortsstad, med en byggnadskostnad

före krisen på 185,000 kronor och en tomtkostnad på 15,000 kronor

(7.5 procent av fastighetskostnaden). Finansieringsvillkoren före krisen

antagas vara 50 procent bottenlån med en ränta av 3 procent, 20 procent sekundärlån

med en ränta av 4 procent och en amorteringstid av 40 år; återstoden

finansieras med 20 procent till en ränta av 4.7 5 procent och med amortering

på 25 år samt 10 procent med 10 års amortering och 5 procent ränta. Detta

ger en total kapitalkostnad på 5.18 5 procent.

De sakkunnigas undersökningar ha givit till resultat, att det behov av

reduktion, som enligt den givna målsättningen borde tillgodoses, avser en

stegring av omkring 26 procent. De sakkunniga slå från början fast, att ett

uppnående av detta mål är möjligt allenast genom en kombination av förändringar

av de inverkande faktorerna.

Beträffande byggnadskostnaderna hava de sakkunnigas utredningar givit

vid handen, att en reduktion av kostnaden för standard och konstruktioner

på omkring 8 procent är möjlig utan att kravet på likvärdighet nämnvärt åsidosättes.

Vidare hava de räknat med en sänkning av lönekostnaderna med 12 å

15 procent och av tomtpriset med i vanliga fall bortåt 30 procent. I fråga örn

materialpriserna har det icke synts de sakkunniga för närvarande möjligt att

räkna med någon total reduktion som bidrag till en allmän kostnadsreduktion.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 193.

Sedan nämnda möjligheter till reduktion av fastighetskostnaderna ha tillvaratagits,

återstår för det fulla ernåendet av det uppställda syftet — att återställa

paritet mellan de årliga kostnaderna i nybyggda och förut byggda, likvärdiga

bostadsfastigheter —- att bringa förräntningsprocenten för kapitalet

totalt tillbaka till den nivå av 5.185 procent, som i utgångsläget rådde. De

sakkunniga ha vid prövningen av betingelserna härför utgått från de från

år 1940 gällande reglerna för tertiärlåneverksamheten. En kalkyl ger vid

handen, att med en bottenlåneränta av 3.5 procent, därtill anpassad sekundärlåneränta

samt tertiärlån enligt nu gällande regler (och kapitalet över

90 procent till oförändrade villkor) den för syftet erforderliga förräntningsprocenten

för hela kapitalet exakt ernås. De sakkunniga fortsätta härefter:

De sakkunniga lia funnit den lämpligaste formen för åtgärd i fråga örn

bostadsbyggandets kapitalförsörjning och kreditvillkor vara en kombination

av tertiärlån enligt nu gällande regler och en statlig garanti för räntan på

primär-^ och sekundärlån samt för kapitaltillgång för godkända byggnadsföretag.

Lånebehovet för de fastigheter, som börja byggas under förra delen av

år 1941 inträder först under slutet av detta år och början av nästföljande.

Örn under mellantiden den allmänna ränteutvecklingen på kapitalmarknaden

har lett till en räntenivå, som motsvarar den garanterade, har den statliga

garantin under tiden fyllt den i nuvarande läge ytterst betydelsefulla funktionen

att undanröja den förlamande osäkerheten örn kreditmöjligheter och

kreditvillkor. Subvention i egentlig mening skulle i sådant fall icke förekomma.

Örn den allmänna ränteutvecklingen icke skulle motsvara detta mål,

skulle den statliga garantin övergå i en viss genom de förmedlande kreditinstituten

utanordnad subvention under viss tid, lämpligen 10 år.

Den uppoffring för statsverket som en dylik, endast under viss förutsättning

beträffande den allmänna kreditmarknadsutvecklingen utgjorda räntesubventionen

skulle innebära, synes de sakkunniga obetydlig, örn därigenom

ett effektivt medel att möjliggöra ny bostadsproduktion utan höjning av

hyresnivån kan åvägabringas. Den bostadsproduktion, som enligt redovisade

beräkningar synes _ erforderlig för att möta den sannolika bostadskonsumtionens

krav, kan i byggnadskostnadsvärde i allmän storleksordning uppskattas

till 250 å 300 miljoner kronor. Även örn 70 procent (nedre gränsen

för tertiärlån till flerfamiljshus) av hela denna produktions kostnadsvärde

skulle garanteras, skulle även i det ogynnsamma fall, att den allmänna kreditmarknadsutvecklingen

ger en ränta på 4.5 procent vid den tid, då garantins

eventuella övergång i subvention skulle ske, den årliga kostnaden för statsverket

uppgå endast till 1.75 å 2.1 miljoner kronor i högst 10 år. När ett dylikt

belopp betecknas som obetydligt är det i jämförelse med den kostnadsökning

för den bostadsbehövande allmänheten på 10-tals, kanske något 100-tal miljoner

kronor årligen, som en oreglerad, av nuvarande kostnads- och ränteläge

dirigerad hyresutveckling kunde ge till resultat.

Till de statliga finansiella stödåtgärderna skola enligt förslaget knytas

villkor, som innebära att de övriga förutsättningarna för kostnadsreduktionen

uppfyllas.

När de allmänna förutsättningarna för den statliga finansiella stödverksamheten

givits, bör det, framhålla de sakkunniga, ankomma på det lånebeviljande

organet att pröva huruvida i de enskilda fallen nämnda villkor för det statliga

stödet uppfyllts. Här åsyftas i första hand tertiärlånegivning och ställande av

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 193.

7

kreditgarantier av det slag, som omnämnts i det föregående, varvid statens

byggnadslånebyrå är centralorgan. Enahanda prövningsförfarande bör i tilllämpliga

delar komma till användning i fråga örn övriga former för statligt

stöd åt enskild byggnadsverksamhet, sålunda låne- och bidrags verksamheten

till förmån för barnrika familjers bostadsförsörjning och för pensionärshem

samt den i egnahemsstyrelsens regi bedrivna låne- och bidragsverksamheten

till stöd för byggnadsverksamheten på landsbygden; beträffande den offentliga

byggnadsverksamheten sker ju prövningen i särskild ordning.

Beträffande innehållet av avgivna yttranden hänvisas till prop. sid. 24—29.

Departementschefen har för egen del till en början anfört följande.

Örn nödvändigheten av omfattande stödåtgärder med syfte att stimulera

byggnadsverksamheten och särskilt bostadsbyggandet synes för närvarande

knappast några större meningsskiljaktigheter föreligga. Den tveksamhet

gentemot dylika åtgärder, som tidigare på mångå håll föranletts av hänsynen

till de statsfinansiella förutsättningarna, av ovissheten om bostadsmarknadsutvecklingen

samt av kravet att vid fördelningen av knappa resurser försvarsoch

ersättningsproduktionens behov i första hand skulle tillgodoses, har vikit

tillbaka i samma mån som bostadsbyggandets kris utvecklat sig. Det är nu

uppenbart, att å ena sidan ett betydande behov av nyproduktion av bostäder

förefinnes på många orter, vilket hämmas av nuvarande ränte- och kostnadsläge,

och att å andra sidan bostadsbyggandets förlamning bildar ett arbetslöshetsproblem,

som icke inom rimlig tid kan lösas utan ett återupptagande i

viss omfattning av bostadsbyggandet. Örn behovet av åtgärder i detta syfte

råder i remissvaren praktiskt taget fullständig enighet.

Det har framhållits i byggnadskostnadssakkunnigas betänkande och understrukits

i vissa remissyttranden, att bostadsbyggnadsbehovet och risken för bostadsbrist

varierar starkt. På vissa orter framför allt sådana som ha betydelse

som militära förläggningsorter eller för krigsindustri, inträdde redan under

föregående år akut bostadsbrist, under det att på andra, till vilka de största städerna

höra, bostadsreserven ännu synes lia nästan normal storlek. Denna ojämnhet

är en naturlig konsekvens av elen näringslivets omställning, som försvarsoch

avspärrningshushållningen nödvändiggjort. Det bör erinras om, att vid den

inventering av lägenhetsreserven, som socialstyrelsen verkställde i november

1940, bostadsbrist konstaterades icke endast på enstaka orter utan i en betydande

del av landets stadssamhällen. Då verkningarna på bostadstillgången

av byggnadsverksamhetens sammankrympning gjort sig gällande med full

kraft först under det senaste halvåret synes det finnas fog för uppfattningen,

att ett fortsatt stillestånd i bostadsbyggandet betyder risk för växande utbredning

av bostadsbrist. Denna uppfattning bekräftas av den enquete rörande

bostadsmarknadsläget i rikets städer, som socialstyrelsen utfört i april detta

år. Enligt preliminära uppgifter, som jag inhämtat från socialstyrelsen, visar

denna undersökning en markerad tendens till försämrad bostadstillgång. I 91

städer, från vilka uppgifter hittills föreligga, uppgavs i oktober 1940 tillgången

på moderna smålägenheter såsom god eller tillräcklig i 22 fall, såsom knapp

eller otillräcklig i 69 fall. Motsvarande siffror i aprilundersökningen 1941,

där uppdelning på olika smålägenhetskategorier skett, äro följande: för lägenheter

örn 1 rum och kök tillräcklig tillgång i 3 fall, knapp eller otillräcklig i

87 fall (1 obesvarad), för lägenheter om 2 rum och kök god eller tillräcklig

tillgång i 11 fall, knapp eller otillräcklig i 79 fall (1 obesvarad). Det är dock

givet att en bedömning av bostadsmarknadsutvecklingen nu måste vara osäker,

i synnerhet med hänsyn till den roll, som spelas av hushållsupplösning eller

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 193.

uppskjutande av normal hushållsbildning till följd av ekonomiskt tryck och

osäkerhet, icke minst för den betydande del av befolkningen, som för sin försörjning

varit beroende av byggnadsverksamheten. En minskning av bostadsefterfrågan

av dylik art bottnar ju dock i förhållanden, som måste av sociala

skäl motarbetas.

Ojämnheten i bostadsbyggnadsbehovet på olika orter kan innebära, att de

bostadspolitiska och de arbetsmarknadspolitiska skälen för åtgärder till byggnadsverksamhetens

stödjande stundom icke sammanfalla. På en ort kan behovet

av nya bostäder vara stort men arbetslösheten bland byggnadsarbetare

ringa, under det att på en annan ort förhållandet kan vara det motsatta.

!Det kan knappast på förhand uppställas någon bestämd regel för i vilken grad

hänsyn till rent arbetslöshetspolitiska syften bör tagas vid verkställandet av åtgärder,

som avse bostadsbyggande. I den mån möjligheter föreligga att genom

tillfällig överflyttning av byggnadsarbetare från orter med ringa byggnadselev

och stor arbetslöshet till orter med större byggnadsbehov åstadkomma

utjämning på byggnadsarbetsmarknaden böra dessa möjligheter givetvis tillvaratagas.

Lämplig variation av inriktningen av stödåtgärder för byggnadsverksamheten

alltefter förutsättningarna på olika orter torde i praktiken möjliggöra

att de arbetslöshetspolitiska och bostadsmarknadspolitiska behoven

kunna samtidigt tillgodoses i tillbörlig grad, även örn åtgärder till stöd för

det allmänna bostadsbyggandet enbart eller i huvudsak utmätas med hänsyn

till läget på bostadsmarknaden. Utifrån samma synpunkt finner jag det olämpligt

att använda arbetslöshetsmedel för subventionering av bostadsbyggande,

vilket — såsom framgår av det följande — ifrågasatts av vissa hyresgästorganisationer

i Göteborg.

Byggnadskostnadssakkunniga ha som mål för stödåtgärder för bostadsbyggandet

uppställt marknadens förseende med bostäder i tillräcklig omfattning

för att hindra bostadsbrist och till årliga kostnader, som motsvara dem

för likvärdiga, _ under senare år byggda bostäder. De föreslagna åtgärderna

syfta därför till att förhindra en allmän, av bostadsbrist och ökade nyproduktionskostnader

betingad höjning av hyresnivån (utom värmekostnad

och onera). Jag delar helt utredningens mening i denna grundläggande

uppfattning av problemet. Med hänsyn till bostadshyrornas betydelse för

levnadskostnaderna och därmed för hela prisnivån måste, som priskontrollnämnden

understryker, en eventuell framtida hyresstegring emotses

med oro. En allmän hyresreglering kan visserligen förhindra hyresstegring,

som ej betingas av ökade kostnader, men ej uppkomsten av en splittring

av hyresnivån, som i och för sig verkar hämmande på bostadsproduktionen,

och av en kanske lång tid bestående bostadsbrist. Den enda ur alla synpunkter

tillfredsställande lösningen av bostadsmarknadsproblemet är att

skapa betingelser för en efter den nuvarande hyresnivån avpassad bostadsproduktion

av tillräcklig omfattning.

I detta sammanhang synas mig även utredningens synpunkter på bostadsmarknadsutvecklingen

på längre sikt vara beaktansvärda. Under det sistförflutna

decenniet har skett en icke obetydlig förskjutning i gynnsam riktning

mellan allmän inkomstnivå och nivån för bostadskostnaderna, vilken utgjort

en förutsättning för den tendens till förbättrad utrymmesstandard, som kan

konstateras under åren före kriget. De nu inträdda förhållandena skulle, örn

de bleve bestämmande för nyproduktionen av bostäder i fortsättningen, kunna

betyda icke endast ett tillfälligt hejdande av standardhöjningen, vilket med

hänsyn till det allmänna försörjningsläget måhända visar sig oundvikligt, utan

även en bestående försämring i fortsättningen av möjligheterna till en sund utveckling

av bostadsförhållandena. Detta är av betydelse icke endast ur

bostadskonsumtionens synpunkt utan även för byggnadsverksamhetens ut
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 193.

9

veckling på längre sikt. Det kan beräknas, att hushållsbildningen i fortsättningen

som en konsekvens av förskjutningarna i befolkningsstrukturen kommer

att följa en starkt fallande linje, vilket i och för sig måste verka reducerande

på den löpande bostadsefterfrågan och utsätta byggnadsverksamheten

för större krisrisker än under de gångna årtiondena, som utmärkts av en

ständigt växande hushållsbildning. Endast genom en fortskridande höjning

av bostadsstandarden kan en dylik tendens motverkas. En sådan höjning

förutsätter emellertid en gynnsam relation mellan den allmänna inkomstnivån

och nivån för bostadskostnaderna. Skulle detta förhindras genom att de för

bostadskostnaderna bestämmande faktorerna fastlåsas i de nu inträdda

lägena kunna konsekvenserna för den framtida bostadsproduktionen bli ödesdigra.

Det är sålunda icke endast med hänsyn till den nuvarande akuta krissituationen

utan även för byggnadsverksamhetens och bostadsförsörjningens

utvecklingsmöjligheter på längre sikt av den största betydelse att kostnadshindren

för en bostadsproduktion, som icke driver hyresnivån i höjden,

undanröjas.

Beträffande medlen för uppnåendet av ovan angivna mål yttrar departementschefen:
Den

lösning, som av byggnadskostnadssakkunniga anvisas, innebär en

kombination av statliga stödåtgärder i form av finansiell medverkan vid bostadsbyggande

och anpassning av tomtpriser och egentliga byggnadskostnader.

De sakkunniga beräkna, att vid det föreslagna systemet för kreditstöd

förräntningsprocenten på hela fastighetskapitalet skulle komma i nivå med

den sedvanliga före krisen, samt att en återgång av tomtprisnivån till läget

före den senaste högkonjunkturen, en jämkning av byggnadsarbetarlönerna

i samband med en säsongutjämning, som garanterar en minst lika lång genomsnittlig

årsarbetstid som under högkonjunkturåret 1939, samt tillvaratagandet

av tekniska möjligheter till rationalisering av byggnadskonstruktioner och

lägenhetsutrustning utan avsevärd sänkning av bostadsstandarden skulle kunna

bringa fastighetskostnaderna ned i samma läge som före krisutbrottet. I fråga

örn materialpriserna räkna de sakkunniga med att vissa sänkningar skulle

kunna ske; chanserna härför anses dock uppvägas av riskerna för ytterligare

prisstegringar på andra punkter, framför allt till följd av bränsle- och transportprisernas

höjning.

Det är uppenbart, att dessa kalkyler och uppskattningar av reduktionsmöjligheterna

kunna hålla endast under de förutsättningar, som vid kalkylernas

uppgörande voro tillfinnandes, och icke kunna vara oberoende av den

fortsatta allmänna prisutvecklingen. Det vill dock synas, som om förutsättningarna

ännu i huvudsak föreligga. Enligt uppgifter, som inhämtats örn utvecklingen

av priserna på byggnadsmaterial sedan den tidpunkt på hösten

1940, till vilken kalkylerna hänföra sig, fram till april 1941, ha — såsom jag

i fortsättningen kommer att närmare beröra — inga större förändringar i de

samlade materialkostnaderna skott. — Beträffande tomtpriserna har marknaden

under den senaste tiden varit för obetydlig för att något omdöme skall

kunna bildas; man torde dock kunna utgå ifrån att i de fall, tomtupplåtelse

för nybyggnad förekommit, villkoren betydligt avvikit från de under föregående

högkonjunktur gällande.

Yad lönekostnaderna inom byggnadsverksamheten beträffar torde dessa

komma att bero på pågående avtalsförhandlingar mellan arbetsmarknadens

parter inom byggnadsväsendet. Det har å ena sidan framställts mycket allvarliga

anmärkningar emot rådande lönenivå för byggnadsarbetare, såsom att

olika arbetsmoment icke värderas i proportion till den tid, deras utförande

kräver, samt att vissa ackordspriser hämma det tekniska framåtskridandet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 193.

Det har till och med gjorts gällande, att byggnadsfackens lönenivå i så hög

grad bidrar till fördyrandet av byggnadskostnaderna, att nian måste befara

att den i nuvarande läge verkar nästan proliibitivt på byggnadsverksamheten.

Å andra sidan har det förklarats, att byggnadsarbetarnas inkomster i genomsnitt

ingalunda kunna anses vara höga. Vissa i ögonen fallande relativt stora

inkomster äro undantagsfall, som icke utgöra giltiga bevis på en för hög lönenivå.

Det göres vidare gällande, att några procent högre eller lägre lönenivå

inom byggnadsfacket är utan betydelse för byggnadskostnaderna, emedan

lönerna överhuvud taget spela en underordnad roll i de kostnader, som slutligen

bestämma hyresnivån.

Verkställda utredningar kunna användas till stöd för bägge de rakt motsatta

meningarna. De högsta inkomsterna torde förekomma i sådana städer,

där arbetstillgången är mycket betydande och där på grund härav ett antal

byggnadsarbetare hava jämförelsevis jämn sysselsättning året runt. I de delar

av landet, där den årliga byggnadsvolymen är ringa och säsongarbetslösheten

följaktligen utpräglad, uppnå byggnadsarbetarna sällan årsinkomster, som

i mera betydande mån överstiga andra arbetares. För byggnadskostnaderna

är det emellertid icke årsinkomsten utan betalningen för varje särskild arbetsprestation

som är det avgörande.

Vad frågan om lönernas inverkan på hyresnivån angår torde det visserligen

vara sant, att några procent högre eller lägre byggnadsarbetarlöner har

ett relativt ringa inflytande på denna, men då det nu gäller att söka bringa

byggnadskostnaderna i ett sådant läge, att 1939 års hyresnivå kan bibehållas,

spela alla faktorer, som kunna påverka kostnaderna sin roll. Att en rimlig

förlängning av den årliga byggnadssäsongen bör medföra en jämkning av

ackordspriserna synes mig naturligt. Oavsett en sådan förlängning torde

emellertid på sätt byggnadskostnadssakkunniga framhållit vissa ackordspriser,

som icke stå i proportion till lönesättningen i övrigt eller äro hinderliga

för den tekniska utvecklingen, böra nedsättas.

Enär det kan anses såsom givet, att den bostadsproduktion, som under det

närmaste året kommer till stånd, i betydande mån kommer att drivas med stöd

av byggnadslånebyrån, kommer denna i avsevärd omfattning att få inflytande

på den åsyftade byggnadsverksamheten och bör ha i sin hand möjligheter

att föreskriva byggnadstider som åtminstone till viss del fördela verksamheten

över större delen av året.

Det torde förtjäna påpekas, att de sakkunniga icke räknat med företagarvinst

utöver normal ersättning för administrationskostnader, så som dessa

beräknas vid byggnadsverksamhet av allmännyttiga företag. Utredningen

utgår från såsom självklart, att i byggnadsproduktion, som erhåller offentligt

stöd, spekulations- och andra oförtjänta företagarvinster skola vara uteslutna.

Även örn, enligt utredningens uppskattning, vinster av detta slag under året

före krisutbrottet genomsnittligen icke hade mera väsentlig betydelse, torde

man dock kunna räkna med att en sänkning av företagarvinsterna inom byggnadsverksamheten

kan i en viss örn än svårmätbar grad motverka att höjda

andra kostnader överflyttas på hyrorna. Det bör vidare erinras örn, att de

kalkyler, på vilka utredningen bygger sina uppskattningar av reduktionsmöjligheterna,

avse typiska fall, närmast motsvarande ordinär bostadsbebyggelse

i medelstor stad. I verkligheten växla givetvis reduktionsmöjligheterna

avsevärt alltefter exempelvis tomtprisernas relativa andel av fastighetskostnaderna,

den standard, som gällt för bebyggelsen inom orten under

senare år o. s. v. På orter, där igångsättande av bostadsbyggande framstår

som angeläget, synes man även kunna påräkna ekonomiska insatser från kommunens

sida, t. ex. i form av tomtupplåtelse på gynnsammare villkor än dem

utredningen förutsatt.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 19H.

11

Med tillvaratagande av dylika jämkningsmöjligheter torde det byggnadsprogram,

som utredningen framlagt, i vad angår närmaste byggnadsår, vara

genomförbart med sådana finansieringsvillkor, som föreslagits, även örn den

allmänna pris- och levnadskostnadsutvecklingen skulle medföra smärre förskjutningar

i den byggnadskostnadskalkyl, varmed utredningen räknat. Detta

förutsätter dock en noggrann prövning av byggnadsföretagens kostnader och

utförande samt kontroll av hyrorna i de fastigheter, som erhålla statens

finansiella stöd.

Syftet med denna prövning och kontroll bör vara att tillse, att de hyror,

till vilka de med statens finansiella stöd nybyggda bostäderna tillföras bostadsmarknaden,

icke överstiga den på orten gällande hyresnivån för nyligen

— före krisutbrottet — byggda lägenheter av jämförlig kvalitet och belägenhet.

Uppställandet av detta villkor är ett väsentligt drag i konstruktionen av

det statliga stödet åt bostadsbyggandet. Prövningen av att detta villkor uppfylles

tillkommer i första hand byggnadslånebyrån, som vid granskningen av

ansökningar om statligt kreditstöd bör lia att tillse att de förebragta kostnadskalkylerna

möjliggöra en hyressättning efter nämnda regel och, om så ej är

fallet, avslå ansökan. I vilken omfattning ett bostadsbyggnadsprogram kommer

att bli realiserat blir därigenom beroende av byggnadsföretagarverksamhetens

och de för fastighetskostnaderna bestämmande faktorernas förmåga av anpassning.

Möjlighet till undantag från här ifrågavarande villkor bör givas endast

i fall, där allvarlig bostadsbrist hotar och där särskilda omständigheter, som

försvåra uppfyllandet av villkoret, kunna påvisas. Dylika fall böra underställas

Kungl. Maj:ts prövning.

Departementschefen gör härefter följande sammanfattning av läget, därest

det här antydda programmet för stöd åt bostadsproduktionen bleve realiserat:

Örn byggnadskostnadema icke kunna på sätt här förutsatts nedbringas, få

vi en byggnadsverksamhet av ringa omfattning. Kunna däremot kostnaderna

nedbringas, har man anledning räkna med att en byggnadsverksamhet av

jämförelsevis stor omfattning kommer till stånd. Frågan huruvida man skall

nå det mål, som jag för min del anser vara rimligt nämligen 1930 års byggnadsvolym,

kommer alltså i hög grad att bero på de intresserade parterna

själva. Örn det visar sig, att man med de kostnader, som man kommer fram

till i fråga om varje enskild fastighet, kan hålla nere hyresnivån, skall ansökan

om tertiärlån kunna beviljas; i annat fall bör den avslås.

Det synes ganska uppenbart, att byggnadslånebyrån bör kunna väl behärska

fastigheternas räntekostnader, tomtpriserna och företagareinkomsterna, men

kreditgivares ränteanspråk, kommunal och enskild tomtpolitik och företagares

vinstanspråk kunna självfallet försvåra den nu åsyftade bostadsproduktionen,

örn dessa parter icke villigt medverka till att i sin mån förbilliga byggnadskostnaderna.

Främst torde det dock komma att bero på materialleverantörerna

och deras priser samt på byggnadsarbetarnas löneanspråk, huruvida de förslag,

som i denna proposition föreläggas riksdagen, skola leda till en mycket omfattande

eller en helt ringa nyproduktion av bostäder, emedan byggnadslånebyrån

ifråga örn dessa kostnader icke kan väntas på samma sätt som ifråga örn

övriga kostnader bli i stånd att behärska situationen.

Mod det hyresprogram, som ställts upp för ali bostadsproduktion, till

vilken staten nu skall medverka, kan nämligen frågan huruvida byggnadslånebyrån

skall bevilja oller avslå framställningar örn tertiärlån bli beroende på

helt obetydliga variationer i byggnadskostnadema.

Som självklar förutsättning för att byggnadsverksamheten skall kunna med

stöd från det allmänna igångsättas och bedrivas gäller att förhållandena på

denna del av arbetsmarknaden äro ordnade, och att de olägenheter ifråga örn

ackordspriserna, varom förut erinrats, därvid blivit undanröjda.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 1:93.

Reala förutsättningar för ett ökat bostadsbyggande.

En sammanfattning av de sakkunnigas undersökning av byggnadsindustrins

nuvarande materialförsörjningsfrågor oell en redogörelse för avgivna yttranden

återfinnes å sid. 35—37.

Departementschefen har för egen del anfört:

Vad angår de reala förutsättningarna för bostadsbyggande, främst tillgången

på material och transportkapacitet, som kunna disponeras utan inkräktande

på andra, mera angelägna produktionsuppgifter, synes det omöjligt

att på förhand bedöma dessa med full säkerhet. I fråga om materialförsörjningen

framhåller statens industrikommission, att det är ogörligt att på längre

sikt säkert bedöma möjligheterna att förse marknaden med byggnadsjäm.

En väsentlig utvidgning av nuvarande bostadsbyggande torde emellertid

sannolikt icke behöva förhindras av knapphet å byggnadsjärn, detta särskilt

örn järnkrävande konstruktioner i möjligaste mån undvikas. Knappheten på

fossilt bränsle är ägnad att framkalla oro beträffande möjligheterna att erhålla

tegel och cement i erforderlig utsträckning. Enligt vad jag inhämtat från

industri- och bränslekommissionerna torde emellertid tegelförsörjningen för

en utvidgad byggnadsverksamhet sannolikt kunna tryggas genom ökad vedeldning

vid tegelbruken. Vad cementen beträffar torde läget icke vara lika tillfredsställande,

ehuru en förbättring vunnits genom den övergång från användning

av A-cement till E-cement, varom industrikommissionen utfärdat

direktiv. Även vid en något gynnsammare utveckling av kolimporten än man

nu vågar antaga torde man icke kunna räkna med att cement skall kunna

disponeras för bostadsbyggande i samma omfattning som under 1940. Möjligheterna

att likväl uppnå ett bostadsbyggande av ungefär den storlek som de

sakkunniga förordat bli därför beroende bland annat av i vilken grad bostadsbyggandet

inriktas på cementbesparande bostadstyper och konstruktioner.

Beträffande såväl cementen som övriga knappa material föreligger därjämte

en växelverkan med den byggnadsverksamhet av annan art — fästningsanläggningar,

broar, kraftverk, fabriker etc. — som kan komma till stånd

och som i regel kräver en relativt stor förbrukning av knappa byggnadsmaterial.

En avvägning mellan materialbehoven för olika slags byggnadsföretag

blir sålunda nödvändig.

I sista hand blir, såsom redan antytts, utvecklingen av importen av framför

allt fossila bränslen avgörande, varför byggnadsprogrammets omfattning tid

efter annan måste omprövas i anslutning till inom bränsle- och industrikommissionerna

tillämpade planer för industrins bränsleförsörjning. Såväl på.

grund härav som med hänsyn till nödvändigheten av att bostadsbyggandet

inriktas på järn- och cementbesparande hustyper och konstruktioner torde

byggnadslånebyrån böra fortlöpande inhämta yttranden från industrikommissionens

byggnadsavdelning.

Den tillgängliga transportkapaciteten kan, särskilt med tanke på behövliga

bränsletransporter, komma att vålla svårigheter; dock synes denna faktor

troligen icke bliva den i första hand begränsande.

Yad slutligen angår tillgången på arbetskraft vill jag först framhålla, att

den utbredda arbetslösheten bland byggnadsarbetarna ju är ett av skälen till

framläggandet av ett omfattande byggnadsprogram. Tages åter hänsyn även

till den indirekta sysselsättning i materialindustrier och transportverksamhet,

som föranledes av byggnadsverksamheten är det, såsom ock framhålles av

statens arbetsmarknadskommission, tydligt, att en väsentlig utvidgning av

den nuvarande låga bostadsproduktionen bör kunna äga rum utan att på grund

härav svårigheter uppstå för anskaffandet av arbetskraft inom andra arbetsområden.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 193.

13

Ränte- och kreditfrågor.

Inledningsvis lämnas i detta ämne en kort sammanfattning av de för tertiärlån

nu gällande reglerna samt den hittillsvarande medelsanvisningen för detta

ändamål.

Tertiärlån utgå enligt nu gällande bestämmelser för främjande av sådana

byggnadsföretag, som avse uppförandet i städer och stadsliknande samhällen

av bostadshus, huvudsakligen innehållande rymliga smålägenheter (flerfamiljshus),

eller av egnahem (enfamiljshus).

Lån får ifråga örn flerfamiljshus ej överstiga 20 procent av det värde å

fastigheten eller, där fråga är örn tomträtt, å byggnaden, som byggnadslånebyrån

efter verkställd värdering godkänt, eller 20 procent av det taxeringsvärde,

som efter byggnadsföretagets fullbordande åsättes fastigheten eller,

där fråga är örn tomträtt, byggnaden. Lån för enfamiljshus får ej överstiga

35 procent av det värde å fastigheten eller, där fråga är örn tomträtt, å byggnaden,

som byggnadslånebyrån efter verkställd värdering godkänt.

Lån skall säkerställas av inteckningar i vederbörande fastighet eller tomträtt

liggande beträffande flerfamiljshus inom 90 procent av nyss angivna båda

värden och beträffande enfamiljshus inom 85 procent av det av byggnadslånebyrån

godkända värdet.

Räntan utgör 4.5 procent. Amorteringstiden är för lån till flerfamiljshus 30

år och för lån till enfamiljshus 20 år. Annuiteten är dock för de första 10 åren

satt lägre än som motsvarar dessa amorteringstider, eller till 5.2 5 respektive

6.9 procent.

1940 års lagtima riksdag anvisade på Kungl. Maj:ts förslag (prop. nr 237)

ett reservationsanslag av 10,000,000 kronor för tertiärlån. Med bifall till i propositionen

framlagda förslag medgav riksdagen därjämte, dels att låneverksamheten

utsträcktes till att avse rikets tre största städer, vilka tidigare

varit undantagna, dels ock att långivningen utvidgades till att omfatta enfamiljshus.

För att motverka räntehöjningen på inteckningslån samt byggnadskostnadernas

stegring gjordes vidare villkoren för lånen i olika hänseenden

gynnsammare. Sålunda borttogs den riskpremie, som låntagare

tidigare haft att betala, amorteringstiden förlängdes och amorteringsdelen i

de fem respektive tio första årens annuiteter minskades genom en särskild

anordning.

Innevarande års riksdag har på förslag av Kungl. Maj:t å tilläggsstat för

detta budgetår anvisat ytterligare 6,000,000 kronor för tertiärlån.

Slutligen må erinras örn att detta års riksdag med bifall till Kungl.

Maj:ts förslag (prop. nr 165) å tilläggsstat anvisat ett belopp av 5,000,000

kronor, avsett att användas till långivning för stödjande av bostadsproduktionen

i vissa orter; de härvid fogade lånevillkoren anknyta till tertiärlåneverksamheten

men ha avsevärt modifierats med hänsyn till den aktuella krissituationen.

Byggnadslcostnadssaklcunniga beräkna — såsom ovan antytts — att för

att ett bostadsbyggande skall kunna komma igång i nuvarande läge utan att

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 193.

kräva en väsentligt höjd hyresnivå, får räntan på prima kassalån — för

sekundär- och tertiärlån i normal proportion därtill -—- ej ligga högre än

3V2 procent. Härvid förutsättes, att tertiärlån enligt de villkor, som för närvarande

gälla för de statliga tertiärlånen, kombineras med kassa- och sekundärlån

med nämnda räntevillkor. Detta innebär, att ett över nuvarande låga nivå

ökat bostadsbyggande ej kan komma igång under instundande byggnadssäsong

på de villkor beträffande hyresnivån, som tagits som utgångspunkt,

örn byggmästarna ej äro förvissade örn att de på senhösten 1941 eller under de

första månaderna 1942 kunna erhålla inteckningslån till en räntesats av

3V2 procent för kassalånen. En sänkning av den allmänna räntenivån med

Vt—1 procent skulle vara tillräcklig för att få ner inteckningslåneräntan till

det önskade läget.

Örn man ej kan räkna med en räntepolitik av den art, att den allmänna

räntenivån sänkes med s/4—1 %, vilket givetvis vore den enklaste och ur

många synpunkter gynnsammaste lösningen av problemet, återstår endast en

av staten genomförd differentiering av räntenivån till förmån för bostadsbyggandet.

En dylik kan tänkas genomförd på två vägar: antingen genom inrättande

av en statlig bostadslånefond till det belopp som motsvarar en

byggnadsverksamhet av önskad omfattning, ur vilken, oavsett marknadsläget

lämnas prima kassalån till 372 % — övriga lån till däremot svarande räntesatser

— eller också en statlig garanti, att vid den tidpunkt husen stå färdiga,

medel skola finnas tillgängliga på marknaden till en räntesats av 3V2 % för

kassalån.

De sakkunniga, som förorda sistnämnda alternativ, anföra vidare bland

annat:

Örn den allmänna räntenivån hösten 1941 eller nyåret 1942 sjunkit till en

nivå, som motsvarar högst en ränta för på tio år bundna inteckningslån av

3V2 procent behöver garantin ej träda i kraft. Ligger marknadsräntan högre,

exempelvis motsvarande en inteckningsränta på 472 procent, inträder staten

med en räntesubvention på 1 procent per år, vilket, örn byggnadsverksamheten

får en omfattning av 300 miljoner kronor och räntegarantin omfattar 70

procent härav, innebär en årlig utgift för statsverket av 2.1 miljoner kronor.

Örn oförutsedda händelser ej inträffa, torde man knappast behöva räkna med

en räntenivå, som ligger högre än den nuvarande, vilken motsvarar cirka 4.3 5

procent för bundna kassalån och 4—47a procent för sparbankslån. Räntesubventionen

skulle då komma att ligga mellan 0.5 0 och 0.8 5 procent, d. v. s.

den skulle ej oväsentligt understiga 1 procent. Räknar man med en viss

marginal för fluktuationer i Stadshypotekskassans obligationer kan man sätta

1 procent som maximigräns, och ovannämnda belopp på 2.1 miljoner kronor

torde därför kunna betraktas som maximum för den årliga kostnaden för den

statliga subventionen.

Räntegarantin bör omfatta en period av högst tio år, vilket motsvarar den

period, efter vilken hypotekskassans och bostadskreditkassans nyemitterade

obligationer kunna konverteras. Detta innebär, att byggmästarna erhålla inteckningslån,

bundna upp till tio år. Undantag härifrån utgöra dock lån upptagna

hos sparbankerna.

Rätt att utlämna dylika statsgaranterade lån skulle tillkomma stadshypoteksföreningarna,

bostadskreditföreningarna, inteckningsbolagen och

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 193. 15

hypotekskassör^, tomträttskassorna, postsparbanken och de enskilda sparbankerna.

För närvarande gäller, att lån ej må överstiga beträffande flerfamiljshus

vare sig tjugo procent av det värde å fastigheten, som statens byggnadslånebyrå

godkänt, eller tjugo procent av det taxeringsvärde, som åsättes fastigheten;

i fråga örn enfamiljshus avgör endast den förra värderingen.

De sakkunniga föreslå den ändringen, att vid beviljande av tertiärlån även

för flerfamiljshus lånebelopp och lånegränser —- såsom nu sker beträffande

enfamiljshus — bestämmas i förhållande till ett av byggnadslånebyrån fastställt

värde, beräknat såsom avkastningsvärde. — Tertiärlånens nu gällande

regler och tillämpningsområde i övrigt synas däremot de sakkunniga väl

ägnade att tillgodose det nu ifrågavarande syftet.

Innehållet i här berörda hänseenden av de i ärendet avgivna yttrandena

refereras å sid. 44—63.

Departementschefen har för egen del anfört:

Byggnadskostnadssakkunnigas förslag till finansiellt stöd av bostadsbyggandet

går ut på en kombination av tertiärlån och statlig garanti till godkända

byggnadsföretag för erhållande av underliggande kredit till en bottenlåneränta,

icke överstigande 3.5 procent, och en därtill svarande sekundärlåneränta.

Jag erinrar örn att vid förra årets lagtima riksdag beslötos regler för

tertiärlån, som omformats med hänsyn till de redan då inträdda krisartade

svårigheterna för bostadsbyggandet. Såtillvida kunna de nu föreslagna åtgärderna

betraktas som en utbyggnad av redan vidtagna anordningar till byggnadskrisens

bekämpande.

I ett pär remissyttranden ha framförts farhågor för att en mera omfattande

investering i byggnadsverksamhet med statens finansiella medverkan skulle

verka inflatoriskt. Det är givet, att varje ökning av byggnadsverksamheten och

den köpkraft, som därinom distribueras, i och för sig verkar i sådan riktning.

Detsamma gäller emellertid varje arbetsskapande produktionsökning, som icke

omedelbart utmognar i färdiga konsumtionsvaror. Ur arbetsmarknadspolitisk

synpunkt kan köpkraftens nedhållande genom arbetslöshet icke accepteras

som ett lämpligt medel. Härtill kommer, att en allmän hyresstegring till följd

av växande bostadsbrist på en annan väg skulle skapa allvarliga inflationsrisker.

Genomförandet av ett byggnadsprogram med statens finansiella stöd förutsätter

icke endast räntevillkor, som bostadsbyggandet kan bära vid nuvarande

hyresnivå, utan även garantier för att lån kunna erhållas, då byggnadsföretagen

äro färdiga. Jag har haft under övervägande att förorda uppläggandet

av en statlig lånefond av tillräcklig storlek för att möta hela det bostadspolitiskt

motiverade bostadsbyggandets kapitalbehov och sålunda effektivt

garantera kapitaltillgången. Då under senare tid nämnvärda svårigheter att på

marknadens villkor erhålla inteckningslån icke ha yppat sig och då riksbanken

förklarat sig även i fortsättningen beredd att, då så anses av behovet påkallat,

lämna kreditmarknaden sitt stöd i syfte att förhindra, att byggnadsverksamheten

i landet stagnerar på grund av utpräglad knapphet på kapitalmedel, har

det emellertid särskilt med hänsyn till det statliga upplåningsbehovet synts

mig lämpligare att tills vidare följa en linjo sådan som den, byggnadskostnadssakkunniga

skisserat; skulle i fortsättningen svårigheter att anskaffa kapital

på denna väg yppa sig, torde andra metoder få tillgripas.

Det må understrykas, att det föreliggande förslaget icke i första hand är

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 193.

ett förslag till räntesubvention. I vissa remissyttranden lia allmänna betänkligheter

uttalats mot räntesubvention och mot att giva bostadsbyggande en i

räntehänseende privilegierad ställning. Det är emellertid tydligt -— vilket

uppenbarligen även är de sakkunnigas mening — att förslagets syfte bäst och

enklast nås örn den allmänna kreditmarknadsutvecklingen blir sådan, att en

speciell subvention för bostadsbyggande blir onödig. Såtillvida går det nu

föreliggande förslaget helt i linje med den nyligen av riksdagen förordade

kreditpolitik, som syftar till en lägre allmän räntenivå.

För bostadsbyggandet är emellertid i nuvarande situation ovissheten örn

villkoren för belåning, när fastigheten färdigställts, av utomordentlig betydelse

som hämmande moment. Allmänna försäkringar om en kreditpolitik till

motverkande av höga räntor torde ha mycket ringa effekt. En bindande

garanti är däremot för byggnadsföretagaren likvärdig med en redan på marknaden

realiserad räntesats av den höjd, garantin gäller. Om vid tidpunkten för

fastighetens belåning kassalån och sekundärkredit kunna erhållas på marknaden

till den garanterade räntesatsen, är den med den statliga garantin förbundna

skyldigheten därmed uppfylld. Kreditgarantin övergår i räntesubvention

endast för den händelse marknadens allmänna räntesatser vid tiden för

fastighetens belåning skulle överstiga de garanterade.

Det torde icke behöva befaras, att utställandet av en kreditgaranti åt godkända

byggnadsföretag kan komma att verka konserverande på räntenivån på

kreditmarknaden i övrigt. Låntagarens intresse att uppsöka billigast möjliga

lånetillfällen synes kunna bevaras på så sätt, att byggnadslånebyrån utställer

garanti endast för skillnaden mellan garanterad ränta och den ränta, som

prövas möjlig att erhålla på marknaden; låntagare, som binder sig för högre

ränta bör stå risken, att hyrorna fastställas utan hänsyn till av byggnadslånebyrån

icke godkänd överränta, Örn vidare kreditgarantin bringas i tillämpning

endast beträffande lån från de av utredningen nämnda kreditinstitut, som sedvanligen

ägna sig åt fastighetsbelåning, torde i vissa situationer den föreslagna

anordningen snarast verka i räntesänkande riktning.

Fullmäktige i riksbanken, svenska bostadskreditkassan och flera andra

kreditinstitutioner lia i sina remissyttranden ansett, att kreditgarantin med

den av utredningen föreslagna utformningen skulle kunna få icke önskvärda

konsekvenser på den förhållandevis väl organiserade bottenlånemarknaden, och

föreslagit att det statliga kreditstödet helt förlägges till tertiärlånen. I olika

remissyttranden har denna alternativa linje givits en något växlande utformning.

En jämförelse mellan utredningens förslag och det i nämnda remissyttranden

förordade alternativet synes giva vid handen, att skillnaderna äro skäligen

ringa och av övervägande praktiskt-administrativ art. Det väsentliga ur synpunkten

av bostadsbyggandets finansiering är att de samlade kapitalkostnaderna

begränsas med syfte att hålla hyrorna i nybyggda fastigheter nere i en

nivå som eljest icke vore möjlig. Vid en bottenlåneränta av 3.5 procent kan

enligt utredningens kalkyler målet med avseende å de årliga bostadskostnaderna

nås enbart med hjälp av tertiärlån med nu gällande villkor. Överstiger

bottenlåneräntan nämnda sats, uppkommer en skillnad som måste täckas för

att icke målet skall förfelas. Utredningens förslag innebär i första hand en

garanti för att skillnaden skall täckas av statsmedel under viss tid, varvid

statens åtagande varierar med den faktiska, godkända räntans höjd. Med

denna grundkonstruktion är det reellt likgiltigt, örn det årliga skillnadsbeloppet

utanordnas via de kreditinstitutioner, med vilka låntagaren träffat

avtal örn botten- och sekundärlån, eller i form av en eftergift på tertiärlånets

annuitet. Det senare förfaringssättet är otvivelaktigt administrativt

enklare och kan ej medföra desorganiserande verkningar av den art, kredit
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 193.

17

institutionerna synas befara vid det förra, å andra sidan bindes möjligheten

att utställa garanti beträffande underliggande kredit till förekomsten

av ett statligt tertiärlån, vilket icke är nödvändigt vid det av utredningen föreslagna

förfaringssättet. Då kontrollmöjligheterna därigenom ökas och då i

nuvarande situation praktiskt taget all bostadsbyggnadsverksamhet av betydelse

torde vara beroende av tertiärlån, synes denna begränsning dock icke

behöva tillmätas större betydelse.

Efter övervägande av skälen för och emot förordar jag ett kreditgarantisystem

av den art, utredningen föreslagit men med den modifikationen att

uppkommande skillnad mellan den faktiska, av byggnadslånebyrån godkända

räntan på bottenlån och sekundärlån och en garanterad ränta av 3.5 procent

på bottenlånet och därtill svarande ränta på sekundärlånet utgår som en årlig

eftergift på tertiärlånets annuitet under en tid av 10 år.

För den händelse kreditgarantin övergår i räntesubvention, utanordnad

som annuitetseftergift på tertiärlånet, synes det lämpligt, att ett maximibelopp

för subventionen fastställes för hela tioårsperioden även i de fall, där räntan

på bottenlånet icke är bunden. För att bevara låntagares och bottenlånegivares

intresse av räntesänkning, när marknadsläget ger förutsättningar

härför, bör emellertid det årliga subventionsbeloppet göras rörligt nedåt. Det

bör ankomma på byggnadslånebyrån att tillse, att möjliga räntesänkningar

icke underlåtas.

.. Byggnadskostnadssakkunnigas förslag att vid beviljande av tertiärlån även

för flerfamiljshus lånebelopp och lånegränser -— såsom nu sker beträffande

enfamiljshus — bestämmas i förhållande till ett av byggnadslånebyrån fastställt

värde, har icke mött gensaga från något håll. Med hänsyn till de praktiska

olägenheter, som i vissa fall visat sig förknippade med nuvarande bestämmelser

biträder jag förslaget.

Det har även visat sig icke sällan inträffa, såsom framhålles bland annat av

svenska bostadskreditkassan, att den övre gränsen för sekundärlån från bostadskreditinstitutionen

understiger 70 procent av fastighetens taxeringsrespektive

uppskattningsvärde, varför hela lånebehovet ej kan tillgodoses utan

anlitande av ytterligare kreditgivare, när tertiärlånet för flerfamiljshus halsin

undre gräns bestämd till 70 procent av fastighetsvärdet. Det synes mig

ändamålsenligt och väl i överensstämmelse med tertiärlåneverksamhetens

syfte, att byggnadslånebyrån gives rätt att, när så är påkallat, sänka tertiärlånets

undre gräns. En gräns för kreditgivningen torde dock böra uppdragas,

och jag föreslår i sådant hänseende samma begränsning som föreslagits i den

till innevarande års riksdag avlåtna, numera antagna propositionen nr 165 angående

anslag till lån för stödjande av bostadsproduktionen i vissa orter, d. v. s.

att tertiärlånet_ej får överstiga beträffande flerfamiljshus 35 och beträffande

enfamiljshus 45 procent av det uppskattade värdet.

Under de senaste månaderna ha av byggnadslånebyrån preliminärt beviljats

tertiärlån till ett icke obetydligt antal byggnadsföretag, av vilka flertalet

igångsatts, i vissa fall under kommunal medverkan. Dessa nu underbyggnad

varande bostäder komma att tillföras bostadsmarknaden under innevarande

år. Örn det statliga stödet för finansiering av bostadsbyggandet ändras,

kan, såsom påpekats bland annat av stadskollegiet i Göteborg, uppkomma ett

mycket oförmånligt läge för dessa fastigheter. Det förefaller mig därför rimligt,

att byggnadsföretag, som utförts med stöd av tertiärlån och som färdigställts

och anmälts till slutlig avsyning efter den 1 april 1941, kunna komma

i åtnjutande av de nya villkor för tertiärlån och kreditgaranti, som kunna

komma att bli bestämda, under förutsättning att byggnadsföretaget i huvudsak

uppfyller de villkor samt blir föremål för den kontroll av hyrorna, som

må fastställas att gälla för erhållande av tertiärlån och kreditgaranti. Kungl.

Bihang till riksdagens protokoll 1911. fi sunil. Nr 193—191. 135& 41 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 193.

Maj:ts dispens bör i vissa fall kunna givas för fastigheter, som färdigställts

tidigare eller som utförts utan stöd av tertiärlån, varvid jag särskilt tänker

på sådana fall, där kommunal medverkan i finansieringen förelegat; dock böra

endast fastigheter, som färdigställts efter den 1 januari 1941 komma i fråga

till dispens. I fråga örn andra färdigställda fastigheter är jag däremot icke

beredd att förorda en liknande anordning.

Det synes mig finnas skäl att inordna den låneverksamhet, som avser ombyggnad

av bostadshus i stadssamhällen, under tertiärlåneverksamheten. Jag

återkommer härtill i fortsättningen vid behandlingen av lån för ombyggnad,

yid beräknandet av medelsbehovet för tertiärlån kommer jag emellertid att

förorda, att beloppet anpassas med hänsyn jämväl till behovet av lån för ombyggnadsändamål.

Det ter sig svårt att på förhand bestämt angiva omfattningen av den bostadsbyggnadsverksamliet,

som kan komma att söka och beviljas det här föreslagna

finansiella stödet, eftersom denna å ena sidan blir beroende av enskilda

och kommunala initiativ och å andra sidan kan komma att röna inverkan

av nu icke säkert bedömbara förändringar i de förutsättningar, som

bildas av bostadsmarknadsläget, materialtillgången o. s. v. Det vill dock synas,

sorn örn byggnadskostnadssakkunnigas uppskattningar av den under det

närmaste året behövliga bostadsbyggnadsvolymen — trots sin av de sakkunniga

själva framhävda obestämdhet — skulle kunna tjäna till ledning för

bedömningen av medelsbehovet för tertiärlåneverksamheten under kommande

budgetår. De sakkunniga uppskatta denna byggnadsvolym till 250 å 300

miljoner kronor. Med de här föreslagna reglerna för tertiärlånen torde man

kunna räkna med att dessa i genomsnitt komma att svara mot ungefär en

fjärdedel av byggnadskapitalet. Med dessa utgångspunkter och med hänsyn

tagen till såväl behovet av medel till ombyggnadslån som ock de förslag

rörande bostadsförbättring på landsbygden samt bostadsanskaffning för

barnrika familjer, för vilka ändamål medel böra anvisas i särskild ordning

och vartill jag återkommer i fortsättningen, föreslår jag, att för nästa budgetår

avses ett belopp av 60,000,000 kronor till tertiärlån för ny- och ombyggnadsändamål.

Om den med tertiärlånen förbundna kreditgarantin skulle ge upphov

till kapitalförluster, vilket blir beroende av den allmänna ränteutvecklingen,

torde därav föranledda frågor rörande medelsanvisning för avskrivning

av förlusterna få upptagas, när möjlighet till beräkning av erforderliga

belopp föreligger.

Hyreskontroll som kreditvillkor.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle hyrorna i de med statshjälp finansierade

fastigheterna godkännas av det kreditbeviljande organet på samma sätt

som sker beträffande subventionerade hyreslägenheter för barnrika familjer,

under beaktande av det bostadsmarknadspolitiska syfte, som de statliga

finansiella åtgärderna avse att tjäna. Denna hyreskontroll skulle dock vara

tidsbegränsad och lämpligen omfatta fem år.

I yttrandena över förslaget förekommande uttalanden rörande nämnda

hyreskontroll återgivas i propositionen å sid. 68 och 69.

Departementschefen har för egen del anfört:

Behövligheten av den av byggnadskostnadssakkunniga förordade hyreskontrollör!

i de fastigheter, för vilka tertiärlån och kreditgaranti erhållas, torde

icke behöva diskuteras. Det är genom hyrornas rätta bestämmande i förhållande

till fastighetens kostnader och finansieringsvillkor som obefogade

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 193.

19

vinster utöver normal ersättning för företagarens insatser kunna förhindras.

Vid bestämmandet av hyrorna måste givetvis även beaktas ränte- och amorteringsvillkoren

för toppkapitalet över tertiärlånet; för detta torde högre ränta

än 5 procent och kortare amorteringstid än 10 år icke i regel godtagas. I de

numera vanliga fall, där en enskild företagare bygger en fastighet för att

överlåta densamma på en bostadsrättsförening måste givetvis hyreskontrollen

motsvaras av kontroll med enahanda syfte av villkoren vid överlåtelsen

Ävenså måste kontrollen omfatta det fall, att bostadsrättsinnehavare i

fastighet med tertiärlån och kreditgaranti hyr ut sin lägenhet.

„ ®yS§nadslånebyrån skall sålunda ha att på basis av fastighetens faktiska

kostnader, beräknade med så stor noggrannhet som låter sig göra, faststalla

hyrorna, vilka icke få höjas utan byråns medgivande. Tillämpning av

godkänd värmeklausul bör icke vägras. För att garantera, att de godkända

hulorna följas torde det vara lämpligt att föreskriva, att i hyreskontrakt

som kommer till användning i ifrågavarande fastigheter, skall finnas uppgift

om att fastighetens hyror icke överstiga de av byggnadslånebyrån godkända.

, I fråga örn den tidsperiod, under vilken hyreskontrollen bör bestå, synes

det mig naturligt att bestämma denna på samma sätt som kreditgarantin

d. v. s. till tio år. 6

Lnderlåtenhet att iakttaga de till det statliga lånet knutna villkoren bör

givetvis medföra rätt för byggnadslånebyrån att omedelbart uppsäga tertiärlånet

till betalning, varjämte eventuell subvention bör kunna återkrävas.

Tomt- och stad spl anefrågor.

På grundval av uppgifter från 15 av landets större och medelstora städer

lämna byggyiadskostficidssakdciiTimgu en redogörelse för tomtprisutvecklingen

lindel senare år samt tomtpolitiken i de av undersökningen berörda städerna.

Tomtpris per eldstad vid de kommunala tomtförsäljningarna i vissa städer

(1935 = 100).

Tomtpris

per normal-

Tomtpriset

i genomsnitt per normaleldstad,

eldstad

år 1935,

kr.

1935 = 100

Stockholm

1929—34

1935

1936

1937

1938

1939

1940

inre staden ..............

Göteborg

1403

97

100

lil

119

146

130

—

höghustomter............

landshövdingehus och 3-

944

—

100

83

99

lil

112

126

våningsstenhustomter. .

385

104

100

115

112

100

119

2-vånings trfthustomter . .

364

—

100

109

133

171

152

Malmö 1 ...............

356

—

100

92

81

129

110

171

Norrköping................

408

76

100

94

142

158

162

139

Hälsingborg ...........

366

—

100

79

75

157

83

Gävle ..................

296

115

100

154

161

128

185

Örebro.............

280

105

100

100

89

146

157

Eskilstuna ................

355

72

100

83

95

113

135

97

Jönköping .............

520

—

100

123

92

105

98

69

Uppsala ...............

308

—

100

134

150

175

167

138

Västerås............

460

29

100

97

125

125

129

Kalmar.................

366

92

100

119

83

120

144

Sundsvall ...............

505

68

100

78

94

87

77

Östersund ..........

221

—

100

67

83

114

136

206

Falun ...............

313

107

100

104

126

129

158

1 Hyresfastigheter inom nyexploaterade

områden.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 193.

Uppgifterna rörande den kommunala tomtpolitiken i 15 städer ge omstående

bild av tomtprisernas utveckling, örn priset per normaleldstad år 1935 sättes

lika med 100. Uppgifterna för 1929—1934 ha hämtats från byggnadsindustrisakkunnigas

betänkande.

Den stegring av priserna vid kommunernas tomtförsäljningar, som framgår

av tabellen ovan, anses knappast vara förorsakad av däremot svarande

kostnadsstegringar för tomtexploateringen. En sänkning av priserna på tomtmarken,

som delvis torde åstadkommas automatiskt under nuvarande kris,

tillbaka till omkring 1935 års nivå anse de sakkunniga därför i allmänhet

kunna ske utan att någon nämnvärd subvention från kommunernas sida

erfordas.

Beträffande de yttranden, som avgivits i anledning av de sakkunnigas uttalanden

och förslag i fråga örn tomtpriser och stadsplanefrågor, hänvisas

till propositionen, sid. 74—78.

Departementschefen har för egen del anfört:

De sakkunnigas förslag, att som villkor för statlig medverkan i fråga örn

finansieringen av viss byggnadsverksamhet uppställes, att tomtmark tillhandahålles

till priser, som i regel icke överstiga 1935 års nivå, har såsom framgår

av det föregående i stort sett mött förståelse, ehuru kritiska anmärkningar

icke uteblivit. Jag uppmärksammar därvid först byggnadsstyrelsens anmärkning,

att de sakkunnigas förslag är skäligen blygsamt och att mark för bostadsändamål

bör tillhandahållas till högst självkostnadspriset, d. v. s. råmarksvärdet

ökat med exploateringskostnaderna. Det torde få anses klart, att därest

1935 års tomtprisnivå för något samhälle av särskild anledning icke kan

sägas giva uttryck för en lågkonjunkturbetonad värdesättning, man icke bör

inskränka sig till att kräva en återgång till de år 1935 gällande priserna.

Tvärtom bör man i sådana fall sträva efter att uppnå ett lägre tomtprisläge.

Då självkostnadspriset för tomtmark kan ■— icke minst inom samma kommun

— variera starkt, beroende på inköpspris, utgifter för exploatering eller räntekostnader,

torde man icke kunna utan att riskera betydande ojämnheter vid

prissättningen sätta som mål att markupplåtelser skola ske till självkostnadspris.

Den från flera håll uttalade farhågan, att ett villkor av förevarande art kan

tvinga fram en kommunal subventionsverksamhet och därigenom övervältra

en del av kostnadsökningen på kommunerna torde vara i någon mån överdriven.

Det är sålunda icke meningen, att man av en kommun skall kräva

tomtmarksförsäljningar, som innebära en ren förlust. Örn alltså en stad inköpt

ett markområde till visst pris, kan man i de allra flesta fall icke fordra, att

staden skall avhända sig denna mark till ett pris, som efter avdrag av exploateringskostnaderna

skulle understiga inköpspriset. Endast för det — förvisso

tämligen teoretiska — fall att en stad i rent spekulationssyfte upphandlat mark

synes man böra vidhålla kravet på en återgång till 1935 års nivå, oavsett att

detta må leda till förlust för staden. En kommun synes nämligen ej obetingat

kunna påräkna att bli ställd gynnsammare än den enskilde tomtköpare, som

under något av de senaste åren till då rådande höga tomtpriser inköpt mark;

en dylik tomtköpare bör såsom de sakkunniga framhållit ta uppkommen förlust

på markvärdet.

Då såsom i det föregående framhållits en kommuns självkostnader för tomtmark

äro synnerligen svårbestämbara, torde det som regel kunna fordras, att

en kommun, som påstår, att en tomtförsäljning under de angivna villkoren är

förlustbringande bör kunna klart styrka detta för byggnadslånebyrån. Såsom

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 193.

21

de sakkunniga framhållit kan det för övrigt i vissa fall ligga i kommunernas

eget intresse att av bostads- eller arbetslöshetspoiitiska skäl lämna en viss

subvention, och jag vill i detta sammanhang omnämna, att redan flera städer,

såsom Nyköping och Vänersborg, funnit det med sin fördel förenligt att till

stimulerande av byggnadsverksamheten sälja tomter mot lån, som hava en

tydlig subventionskaraktär.

I den mån staten uppträder såsom tomtförsäljare, vilket i betydande utsträckning

skett i Stockholm genom Djurgårdskommissionen, är det givetvis

klart att en motsvarande prispolitik bör införas. Enligt vad jag inhämtat lia

vid de senast skedda försäljningarna också tillämpats priser, som ligga väsentligt

lägre än vad tidigare varit fallet. I vad mån nu tillämpade tomtpriser

möjliggöra ett bostadsbyggande med statligt kreditstöd får bli föremål för

prövning i vanlig ordning.

Lika litet som de sakkunniga finner jag mig kunna rekommendera att

till nedbringande av tomtkostnaderna genomföra en hårdare exploatering av

tomtmarken, så mycket mindre som en dylik åtgärd enligt vad luftskyddsinspektionen

framhållit skulle medföra betydande risker ur de synpunkter

inspektionen har att företräda. Däremot vill jag understryka vikten av att

andra möjligheter till besparingar noggrant iakttagas vid stadsplanearbetet.

I anledning av det från två remissinstanser framförda förslaget örn verkställande

av utredning angående införande av en tomtvärdestegringsskatt vill

jag endast erinra örn att förslag till sådan skatt utarbetats inom finansdepartementet,

där frågan för närvarande är föremål för fortsatt utredning.

Materialprisfrågor.

De sakkunniga hava uttalat, bland annat, att möjligheter till prissänkningar

enligt deras mening torde förefinnas för vissa byggnadsmaterial, vilka möjligheter

givetvis böra till fullo utnyttjas. Å andra sidan finnas betydande risker

för att prisstegringar å andra material skola inträda, vilka icke helt kunna

hållas tillbaka. Vägande dessa båda möjligheter mot varandra lia de sakkunniga

därför kommit till den slutsatsen, att de icke vågat räkna med någon

sänkning av priserna för byggnadsmaterial i allmänhet. Å andra sidan lia de

förutsatt, att någon ytterligare ökning av byggnadskostnaderna genom stegrade

materialpriser icke heller skall uppkomma. De äro medvetna örn, att detta resultat

icke torde kunna uppnås utan ansträngningar från såväl företagens som de

priskontrollerande myndigheternas sida.

Innehållet i de yttranden, som fällts i dessa frågor, refereras i propositionen,

sid. 85—91.

Departementschefen har för egen del anfört:

Redan i det föregående har berörts frågan örn tillgång på erforderligt

byggnadsmaterial. Då jag nu övergår till att behandla frågan om materialkostnaderna,

vill jag erinra om vad jag tidigare anfört rörande materialtillgången.

I nuvarande krisläge kan man nämligen komma att ställas inför

nya materialanskaffningsproblem, som kunna bereda nya svårigheter för

byggnadsverksamheten. Hittills lia emellertid inga alltför oroväckande tendenser

kunnat förmärkas. Under det halvår som gått sedan de sakkunniga

slutförde sina beräkningar angående materialpriserna ha sålunda dessa stigit

med endast 3 å 4 procent, vilket är avsevärt mindre än prisstegringarna å

övriga varor. Det bör dessutom framhållas, att huvudanledningen till denna

prisstegring är de stegrade transportkostnaderna. Vidare är att märka, att

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 193.

omsättningsskatten verkat fördyrande på vissa byggnadsvaror. Till dessa två

fördyrande omständigheter återkommer jag i det följande. Med hänsyn till

vad jag nyss anfört angående eventuellt uppkommande materialanskaffningsproblem

och till angelägenheten av att materialkostnaderna, vilka representera

ungefär hälften av de totala byggnadskostnaderna, hållas nere är det

emellertid tydligt, att en noggrann övervakning av prisnivån måste ske. Då

priskontrollnämnden torde komma att utrustas med vidgade befogenheter att

inverka på den allmänna prissättningen, har jag emellertid icke anledning att

här ytterligare ingå på detta spörsmål.

Den av de sakkunniga dryftade prisdifferentieringen på järnvaror finner

jag med hänsyn till vad industrikommissionen anfört knappast vara effektiv

i nuvarande läge.

Med hänsyn till vad som framkommit genom näringsorganisationssakkunnigas

utredning — något som ytterligare utvecklats i kooperativa förbundets

yttrande -— anser jag, att det vore synnerligen värdefullt örn man jämväl på

köparnas sida skapade organisationer för att tillvarataga sina intressen. Bristen

på inköpsorganisationer inom byggnadsindustrin är enligt mitt förmenande ett

av kännetecknen på den improvisation och löslighet som vidlåder hela denna

produktionsgren. Då det lär förhålla sig så, att säljarna av vissa byggnadsvaror

variera prissättningen allt efter sin uppskattning av köparens kreditvärdighet

samt storleken av hans inköp, vill jag framhålla vikten av att byggnadslånebyrån

ägnar en noggrann granskning åt de priser materialleverantören

betingat sig. Härigenom kommer ytterligare ett statsorgan att jämte priskontrollnämnden

utöva kontinuerlig kontroll över prissättningen på byggnadsmaterial,

vilket bör medföra ökade möjligheter för priskontrollnämnden att

ingripa mot eventuella prisstegringstendenser. Skulle byrån finna, att de

för visst fall avtalade priserna framstå som mindre förmånliga, bör byrån

kunna vägra lägga dessa priser till grund för sin uppskattning av byggnadsvärdet.

Då oförmånliga inköp sålunda komma att belasta de enskilda företagarna,

böra dessa bli benägna att sammansluta sig till inköpsorganisationer,

som borde kunna åstadkomma inköp till skäliga priser. Att göra några direkta

statsingripanden på förevarande område, synes däremot icke vara lämpligt i

detta sammanhang.

De sakkunniga ha vidare till nedbringande av materialkostnaderna ifrågasatt

två mera konkreta, direkt på statsmakterna ankommande åtgärder, nämligen

borttagande av omsättningsskatten på byggnadsvaror samt sänkande av

frakttaxan på statens järnvägar.

Yad först angår frågan om omsättningsskatten vill jag till en början erinra

örn att åtskillig byggnadsmaterial redan från tiden för omsättningsskatteförordningens

ikraftträdande varit undantagen från dylik skatt. Vidare vill

jag påpeka, att Kungl. Majit genom kungörelse den 14 mars 1941 (nr 144),

med stöd av 2 § 3 mom. omsättningsskatteförordningen förordnat, att allmän

omsättningsskatt icke skall utgå vid försäljning eller uttag från rörelse av

bland annat följande varor, nämligen takpapp och annan impregnerad byggnadspapp,

tjära och tjärolja av alla slag, asfalt, bitumenmattor, isoleringsmattor,

reveteringsmattor och reveteringsväv. Kungörelsen, som trädde i kraft

den 1 april, var föranledd av bland annat den framställning från Sveriges

takpappfabrikanters förening, som omförmäles i centrala omsättningsskattenämndens

yttrande.

Åtskillig byggnadsmaterial är sålunda redan nu befriad från omsättningsskatt.

Starka skäl tala enligt min mening för att i än större utsträckning söka

förverkliga de sakkunnigas förslag på förevarande område. Frågan i vad mån

ytterligare byggnadsvaror kunna undantagas från omsättningsskatt är föremål

för övervägande inom finansdepartementet.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 193.

23

Med hänsyn till det synnerligen starka intresset att nedbringa byggnadskostnaderna

finner jag likaledes, att åtgärder för att nedbringa fraktkostnaderna

för byggnadsmaterial böra vidtagas. En generell fraktnedsättning för

byggnadsmaterial torde dock ur flera synpunkter vara mindre lämplig. I

stället bör fraktlindring kunna beredas efter prövning från fall till fall, därvid

material till byggnader som erhålla stöd genom statsåtgärder i första hand

skall ifrågakomma. Chefen för kommunikationsdepartementet har sin uppmärksamhet

riktad på detta spörsmål och åtgärder till realiserande av nämnda

önskemål torde kunna förväntas.

Arbetskostnads- och säsongutjänmingsfrågor.

I fråga örn lönekostnader och anställningsförhållanden inom byggnadsindustrin

framlägga de sakkunniga vissa statistiska undersökningar och sammanställningar

rörande byggnadsarbetarnas inkomster. Vidare föres diskussion

örn ackordssystemets fördelar och olägenheter samt säsongproblemet ur löneoch

kostnadssynpunkt, vartill knytas vissa rekommendationer angående lönesystemet

inom byggnadsindustrin. Slutligen göres en jämförelse mellan lönenivån

åren 1938—39 inom byggnadsindustri respektive annan industri, särskilt

verkstadsindustrin. (Prop. sid. 93—102.)

Angående de i yttrandena förekommande uttalandena i ämnet hänvisas

till propositionen, sid 102—109.

Departementschefen har för egen del anfört:

Byggnadskostnadssakkunniga ha i lönefrågan framställt vissa erinringar

mot ackordsprislistornas utformning inom byggnadsfacken, innebärande bland

annat att olika arbetsmoment icke alltid vore prissatta i proportion till den

tid deras utförande i allmänhet kräver samt att vissa ackordspriser hämmade

den tekniska utvecklingen på området.

De sakkunniga ha vidare fäst uppmärksamheten på den starka splittringen

i löneliänseende inom byggnadsfacken. Vissa anställda ha jämförelsevis

höga inkomster, medan andras årsinkomster måste betraktas såsom ganska

låga. Splittringen sammanhänger framförallt med de oregelbundna arbetsförhållandena

inom byggnadsindustrin och de starka säsongväxlingarna inom

densamma.

Lönenivån har, framhålla de sakkunniga, måst beräknas så att den relativt

korta sysselsättningstiden per år under normala tider ger en tillfredsställande

årsinkomst. Utökas arbetstiden, såsom sker under högkonjunkturår för

ett stort antal arbetare, kunna årsinkomsterna te sig anmärkningsvärt höga.

De sakkunniga anse att en tillfredsställande lösning av löneproblemet i syfte

att utan sänkning av årsinkomsten minska arbetskostnaderna på ett bygge

enklast kan vinnas genom att frågan örn lönenivån sammankopplas med frågan

örn sysselsättningsperiodens längd under arbetsåret. Ett förslag till lösning

skisseras, vars huvuddrag torde kunna angivas på följande sätt. Lönesatserna

böra fastställas så att de under förutsättning av en viss minimiarbetstid per

år, förslagsvis 2,000 timmar, giva en årsförtjänst, om vilken parterna vid förhandlingar

kunna överenskomma. En anställd, som icke sysselsättes i 2,000

timmar, skulle erhålla en viss merbetalning. På så sätt blir arbetskraften

dyrare per arbetstimme för arbetsgivaren ju kortare tid per år, som arbetstagaren

anställes. Härigenom får arbetsgivaren en direkt ekonomisk fördel

av att trygga så lång sysselsättningsperiod som möjligt. De sakkunniga

föreslå vidare, att arbetsgivarna till en gemensam kassa av liknande typ

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr 193.

som semesterkassan inbetala vissa avgifter. Ur denna kassa skulle efterskotts.

.n utbetalas till de byggnadsarbetare, vilka under året haft kortare sysselsättning

än 2,000 timmar.

Landsoiganisationen har förklarat, att den i princip icke har något att

erinra mot det föreslagna systemet, men att den är skeptisk beträffande möjligheterna

att realisera detsamma i avtalsmässig ordning med hänsyn till de

organisatoriska förhållandena på arbetsgivarsidan. Möjligheter torde däremot

föreligga att åstadkomma den erforderliga regleringen i administrativ/

ordning.

Parterna på byggnadsarbetsmarknaden ha framställt en rad erinringar, som

fiamförallt gått ut på, att förslaget icke vore praktiskt realiserbart.

Det torde vara oemotsägligt, att säsongförhållandena inom byggnadsindustrin

och den ojämna arbetstillgången på detta område äro vållande till en stor del

av de ofta påtalade olägenheterna i lönebildningen.

..Vid ett realiserande av det förslag, som jag tidigare förordat, får staten

hädanefter en möjlighet att påverka säsongförhållandena inom byggnadsfacken

på ett sätt som icke tidigare varit fallet. Eftersom sannolikt bostadsbyggande

avsett för uthyrning under den närmaste framtiden i stor utsträckning

blir beroende av tertiärkrediter från byggnadslånebyrån, får nämligen

denna mojligheter att reglera byggnadsverksamhetens omfattning under olika

tider av året, Det är min bestämda förhoppning, att byggnadslånebyrån skall

lyckas utnyttja dessa möjligheter på ett sådant sätt, att sysselsättningspenoden

avsevärt förlänges inom byggnadsfacken.

Byggnadslånebyråns möjligheter härutinnan äro emellertid endast temporära

och knutna till kreditgivningen från de anslag, riksdagen kan komma

att bevilja till bostadsbyggande. För framtiden är därför problemet örn byggnadsindustrins

säsongförhållanden alltjämt olöst. Enligt min uppfattning

böra fortsatta överväganden äga rum för att undersöka möjligheterna att nå

en tillfredsställande lösning och vid dessa torde även det av byggnadskostnadssakkunniga

förordade systemet böra bli föremål för förnyad prövning.

I avvaktan på resultatet av dessa överväganden torde de av mig antydda möjligheterna

till åtgärder i säsongutjämnande syfte i administrativ ordning böra

anlitas i största möjliga utsträckning.

F ardagsfrågan.

Beträffande de sakkunnigas uttalanden i fardagsfrågan och därav föranledda

yttranden hänvisas till propositionen, sid. lil—114.

Departementschefen har för egen del anfört:

Såsom jag redan tidigare framhållit, är det av stor vikt att åtgärder vidtagas

för åstadkommande av en säsongutjämning inom byggnadsindustrin.

De sakkunniga ha bland andra utvägar att nå detta syfte aven hänvisat till

möjligheten att genom en fördelning av flyttningarna till båda de lagstadgade

fardagarna skapa bestående förutsättningar för en jämnare produktion och i

sådant hänseende föreslagit, att den Kungl. Majit i 47 § hyreslagen tillagda

befogenheten måtte utnyttjas.

Enligt nämnda lagrum äger Kungl. Majit förordna, att inom ort, där flyttningar

till och från lägenheter, som uthyras allenast till bostad, årligen förekomma

till betydande antal och huvudsakligen äga rum den 1 oktober, hyresavtal

örn sådana lägenheter må, utan hinder av vad avtalet innehåller örn tidpunkten

för avtalets upphörande, uppsägas till den 1 april, såframt ej därigenom den

avtalade hyrestiden förkortas med mer än sex månader eller den sammanlagda

tid, hyresgästen sistnämnda dag innehaft lägenheten, kommer att understiga

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 193.

25

ett år. Uppsägningsrätten är — med visst undantag — begränsad till att

avse avtal, som slutits efter lagens ikraftträdande, d. v. s. efter den 1 januari

1940. Enligt förarbetena till lagen bör Kungl. Majit vid meddelande av

förordnande enligt paragrafen se till, bland annat, att tidpunkten för

förordnandets ikraftträdande bestämmes så, att hyresmarknaden hinner

anpassa sig efter de ändrade förhållandena. Det framgår vidare av förarbetena

-— beträffande vilka jag i övrigt torde få hänvisa till proposition

nr 166/1939 samt andra lagutskottets utlåtande nr 38/1939 — att huvudsyftet

med införandet av lagrummet var att möjliggöra en mera kontinuerlig

drift inom byggnadsindustrin. De sakkunniga hava understrukit, att enligt

deras mening för den närmaste framtiden möjligheterna till effektiv säsongutjämning

enbart genom villkoren till de statliga stödåtgärderna vore tillräckliga

samt att ett ikraftsättande av 47 § hyreslagen i och för sig knappast

skulle ha större verkande kraft, men tillika framhållit att, om andra drivkrafter

verkade direkt på produktionen i utjämnande riktning, torde skapandet

av två effektiva fardagar få anses som en förutsättning för utjämningens

realiserande under normala förutsättningar. Jag delar givetvis de sakkunnigas

uppfattning örn betydelsen av att två effektiva fardagar tillskapas. I

och för sig torde ett färdigställande i ökad omfattning av bostäder till den 1

april vara ägnat att medföra ökad omflyttning vid denna tidpunkt och därmed

utan särskilda åtgärder leda till att två effektiva fardagar erhållas. Statsmakterna

böra emellertid med uppmärksamhet följa förhållandena på hyresmarknaden

och, därest det visar sig nödvändigt för bevarande av den utjämning,

som är att förvänta vid genomförande av det av mig framlagda byggnadsprogrammet,

torde Kungl. Majit böra till övervägande upptaga frågan örn en

tillämpning av ifrågavarande lagstadgande beträffande de orter, där förutsättningarna

för dess användning och behov därav föreligga.

Byggnadskonstriiktiölier och lägenhetsstandard.

I fråga örn möjligheterna att genom ändrade tekniska konstruktioner och

förändrad lägenhetsstandard påverka byggnadskostnaderna rekommendera

de sakkunniga, bland annat, en viss sänkning av de vid olika byggnadskonstruktioner

för närvarande tillämpade säkerhetsmarginalerna. Härigenom

uppkommande och andra besparingsmöjligheter hava uppskattats vid en

jämförelse med vad som för fastighetsbeståndet varit i allmänhet förekommande.

De sakkunniga ha vid en sådan kalkyl funnit sig kunna räkna med en

besparing av c:a 2 % på bjälklags- och väggkonstruktioner, omkring 2 % genom

en minskning av rumshöjden från 2-7 0 m till 2-5 0 m, omkring 3 % genom att

förvaringskontoren förläggas till källaren i stället för till vinden samt drygt

1 % genom förenklingarna i fråga örn installationerna för värme, sanitet och

elektricitet, alla procentsiffror därvid räknade på de totala byggnadskostnaderna

(exklusive tomt). I vissa fall kunna en del av dessa besparingar

ersättas av andra genom att lägenheterna icke utrustas med balkonger, kylskåp,

öppna spisar och diverse smärre inredningsdetaljer av lyxkaraktär eller

genom att byggnaderna placeras högre i förhållande till omgivande markyta,

eller planeras omsorgsfullare. Sammanräknande dylika besparingsmöjligheter

ha de sakkunniga kommit till det resultatet, att en sänkning av byggnads
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande Nr 193.

kostnaderna med omkring 8 % torde böra kunna påräknas på nämnda vägar.

Tillfälligtvis kunde fastigheterna därjämte uppföras utan att badkar, kylskåp

o. d. tills vidare insättas.

Beträffande i ämnet avgivna yttranden, se propositionen, sid. 117—121.

Departementschefen har för egen del anfört:

\ ad de sakkunniga till byggnadskostnadernas nedbringande föreslagit i

fråga örn konstruktioner och standard har såsom framgår av de inkomna

yttrandena i stor utsträckning vunnit anslutning hos remissinstanserna, och

jag är för min del likaledes beredd att i huvudsak instämma med de sakkunniga

i detta avseende.

Mot den föreslagna lindringen av säkerhetsföreskrifterna har jag således

intet att erinra, ehuru man med hänsyn till den rådande knappheten på

förstklassig cement måhända icke kan vänta sig att för närvarande helt vinna

de besparingar, varmed de sakkunniga ursprungligen kalkylerat. Under alla

omständigheter synas emellertid de kommittéer, som sedan förra året äro

sysselsatta med att omarbeta de statliga normalbestämmelserna för järn- och

betongkonstruktioner, böra instrueras att beakta vad de sakkunniga anfört

i denna fråga. Intill dess nämnda kommittéer slutfört sitt arbete torde det

knappast vara skäl att framlägga några förslag angående anordnande av

särskild kontroll över arbeten av förevarande art.

Vad åter angår byggnadens mer eller mindre djupa placering i förhållande

till markytan anser jag det vara av vikt att luftskyddsinspektionens synpunkter

beaktas. För uppnående av erforderlig trygghet torde det emellertid vara

tillräckligt att allenast den del av källarutrymmet som är behövlig som skyddsrum

fördjupas. Därest byggnaden uppföres å sprängningsgrund torde ett

dylikt byggnadssätt innebära en icke oväsentlig besparing.

I fråga örn vindskonstruktionen vill jag likaledes understryka vad luftskyddsinspektionen

anfört. För den händelse denna konstruktion icke utföres

av obrännbart material måste således vindstrappan bibehållas. Den bästa

lösningen härutinnan torde emellertid vara att utföra en plan, obrännbar

takkonstruktion, varigenom man förutom kostnadsbesparingen vinner fördelar

ur luftskyddssynpunkt.

Beträffande övriga detaljer i fråga örn byggnadssättet har jag ingen

erinran att göra mot de sakkunnigas förslag, och detta gäller även den av dem

under vissa förutsättningar föreslagna sänkningen av rumshöjden. Jag vill

emellertid starkt understryka vikten av att någon reducering av de redan

knappt tilltagna, lägenhetsytorna ej bör ifrågakomma.

Vad angår själva lägenhetsstandarden är jag i allt väsentligt ense med

de sakkunniga. Att uppskjuta installeringen av badkar och kylskåp synes

mig dock icke böra ifrågakomma.

Med nu nämnda inskränkningar och tillägg är jag beredd tillstyrka, att

de sakkunnigas i förevarande hänseenden framlagda förslag förverkligas.

Byggnadslånebyrån synes sålunda vid sin kreditgivning böra tillse, att de

planerade byggnaderna utföras i huvudsaklig överensstämmelse med vad nu

förordats.

Innan jag lämnar detta område vill jag emellertid — med instämmande

av vad svenska stadsförbundet och svenska teknologföreningen härutinnan

anfört — framhålla vikten av att byggnadsordningarna bli föremål för en

allmän granskning i syfte att åstadkomma ett billigare byggnadssätt. Med

hänsyn till den snabba tekniska utveckling som skett ifråga örn byggnadskonstruktioner

har man enligt mitt förmenande goda skäl att hoppas att ännu

åtskilligt står att vinna på detta område. I den mån formella hinder resa sig

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 193.

27

mot kostnadsbesparaude byggnadssätt böra dessa undanröjas, och detta

gäller såväl om hindren förefinnas i byggnadsstadgan som i de lokala byggnadsordningarna.

Att av estetiska skäl förbjuda uppförandet av trevåningshus,

då man samtidigt tillåter inredande av viss del av vinden i ett tvåvåningshus

till lägenhetsutrymmen synes mig kunna tjäna som exempel på varthän

ett alltför formellt betraktelsesätt kan leda. Örn nian i stället tilläte uppförandet

av ett trevåningshus samtidigt som man — med förflyttning av förvaringskontoren

till källaren -— slopade vindsutrymmet och lämnade medgivande

till en sänkning av rumshöjden skulle förvisso såväl det estetiska

som det ekonomiska syftet kunna uppnås, varjämte — icke att förglömma —- vissa fördelar ur luftskyddssynpunkt kunde vinnas.

Vissa till kreditgivningen knutna villkor.

Beträffande de sakkunnigas uttalanden i här ifrågavarande avseenden och

däröver avgivna yttranden hänvisas till propositionen, sid. 122—124.

Departementschefen har för egen del anfört:

Genomförandet av det program för statligt stöd av bostadsbyggandet av

elen omfattning och med det bostadsmarknadspolitiska syfte, som här är i

fråga, förutsätter, såsom betonats av byggnadskostnadssakkunniga och understrukits

i åtskilliga remissyttranden, en ingående prövning från byggnadslån

ebyråns sida av de lånesökande byggnadsföretagarna och jämväl kontroll i

framtiden av fastigheternas förvaltning, särskilt i vad angår hyressättningen.

Till byggnadslånebyråns nuvarande arbetsuppgifter i samband med tertiärlåneverksamheten

hör givetvis prövning såväl av ett byggnadsföretags lämplighet

med hänsyn till bostadsmarknads- och arbetsmarknadsläget på orten,

för vars bedömande yttrande av det kommunala förmedlingsorganet skall åtfölja

ansökan, som av byggnadsföretagets kreditvärdighet, i vilket senare

ligger jämväl en viss prövning av sökandens kvalifikationer, kostnadsberäkningarna,

de beräknade hyrornas förhållande till hyresnivån på orten o. s. v.

Det är emellertid tydligt att den nu ifrågavarande vidgade verksamheten

kräver att prövningen dels utsträckes att omfatta förhållanden, som tidigare

kunnat lämnas i stort sett därhän, t. ex. tomtpriset, dels generellt skärpes för

att effektivt realisera den bostadsbyggandets tekniska och ekonomiska anpassning

samt den hyreskontroll, som är villkor för statens ekonomiska stöd.

Det synes angeläget, att så långt möjligt dels de kommunala myndigheternas,

dels de lånebeviljande kreditinstitutionernas aktiva medverkan i

prövnings förfarandet påkallas; den kännedom om lokala och personliga förhållanden,

som dessa besitta och som ett centralt organ svårligen kan förvärva

annat än i begränsad grad, torde vara av stort värde för bedömandet av låneansökningarna.

Föreskrifterna örn innehållet i det yttrande av det kommunala

förmedlingsorganet, som enligt författningen skall åtfölja låneansökan,

böra därför i olika hänseenden kompletteras. Sålunda böra uppgifter lämnas

rörande tomtprisutveckling, sökandens kvalifikationer samt hans möjlighet att

erhålla kredit.

Prövningsförfarandet inom byggnadslånebyrån kräver givetvis en väsentlig

utbyggnad av byråns organisation. Härtill återkommer jag i fortsättningen.

Organ isa t io lis fråger.

De sakkunniga ha, utan att framlägga några närmare förslag därom, förutsatt

att statens byggnadslånebyrå erhåller den personalförstärkning, som må

vara erforderlig för att byrån på ett tillfredsställande sätt skall kunna handha

sina uppgifter som kreditbeviljande centralorgan.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande Nr 198.

Körande innehållet av de yttranden, i vilka de organisatoriska spörsmålen

berörts, se propositionen sid. 125 oell 126.

Departementschef en har för egen del anfört:

Såsom framgår av det föregående komma, därest det föreliggande förslaget

i huvudsak vinner riksdagens bifall, byggnadslånebyråns arbetsuppgifter

att bli högst väsentligt utökade. Granskningen av låneansökningarna

jämte tillhörande handlingar, vården av inteckningssäkerheterna, kontrollen

av byggnadsföretagen och hyrorna samt det fortlöpande samarbetet med

andra myndigheter utgöra tillsammans en ganska betydande arbetsbörda.

Härtill kommer att byrån, därest riksdagen godtager jämväl de förslag om

ändring i bland annat ombyggnadslåneverksamheten, som jag har för avsikt

att framlägga, kommer att få sina arbetsuppgifter ökade även inom andra

verksamhetsgrenar än tertiärlånegivningen för nybyggnadsändamål. Då det

vidare är av stort intresse, att byrån kan snabbt handlägga de inkomna ansökningarna,

är det uppenbart, att byrån måste få betydande personalförstärkning

eller eventuellt bli föremål för en fullständig omorganisation. Vilka

åtgärder som må kunna bli erforderliga blir emellertid beroende av i vilken

omfattning det av mig tidigare skisserade byggnadsprogrammet kommer att

förverkligas. Att redan nu framlägga några detaljerade förslag i detta ämne

torde därför ställa sig ganska svårt, vartill kommer att lämpligheten härav

kan° diskuteras, då detaljförslag möjligen kunna vara ägnade att fastlåsa

byråns organisation på ett sätt, som kan bli hindrande för dess effektivitet.

De av riksdagen för byråns verksamhet under innevarande och kommande

budgetår anvisade anslagen ha karaktären av förslagsanslag. Såvida riksdagen

icke framställer någon erinran däremot, torde ifrågavarande anslag få

överskridas med de belopp, som må kunna vara erforderliga för att bvrån

skall kunna utvidgas eller omorganiseras i en omfattning, som skapar förutsättningar

för att den på ett snabbt och effektivt sätt skall kunna handha

sina ökade arbetsuppgifter.

Utöver vad jag nu anfört vill jag emellertid göra några uttalanden i anledning

av vissa i detta sammanhang gjorda förslag.

Jag uppmärksammar då först det från några håll framlagda förslaget örn

inrättande av ett nytt statligt organ för handläggning av samtliga till bostadspolitiken

hörande frågor. Aven enligt min uppfattning tala starka skäl fölen

sådan åtgärd. Skapandet av ett centralorgan för den statliga bostadspolitiken

uppställer emellertid en rad organisatoriska frågor till vilka jag nu icke

är beredd att taga ställning. Bostadssociala utredningen torde emellertid i

sitt inom en nära framtid föreliggande slutbetänkande även upptaga denna

fråga till behandling.

Vad åter beträffar det ursprungligen av 1934 års byggnadsindustrisakkunniga

framlagda förslaget örn inrättande av ett centralt forskningsinstitut förby

ggnadsfrågor är, enligt vad jag inhämtat, spörsmålet örn organisationen av

forskningsverksamheten på byggnadsområdet föremål för uppmärksamhet av

de inom handelsdepartementet tillkallade sakkunniga för utredning av frågan

örn den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande. Sedan förslag i ämnet

avgivits av sistnämnda sakkunniga, vilket antages kunna ske inom den närmaste

tiden, torde ärendet komma att av chefen för handelsdepartementet

underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Landsbygdens byggnadsfrågor.

De sakkunniga förklara inledningsvis att de i syfte att vinna en överblick

av utvecklingen hos landsbygdens byggnadskostnader under de senaste år
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 193.

29

tiondella verkställt en rundfrågning. De inkomna svaren ha därefter bearbetats

och sammanställts i vissa tabeller, av vilka en anger byggnadskostnaden

olika år i procent av beräknad kostnad 1939 (prop. sid. 128).

Av tabellen framgår att byggnadskostnaderna höllö sig i stort sett på

samma nivå 1925—1935 — möjligen inträffade någon nedgång under depressionen

i början av 1930-talet — för att under åren efter 1935 kraftigt stiga.

Uppgången utgör för hela riket mellan 30 och 35 % för tiden 1935—1939

(från omkring 75 till 100). Den är praktiskt taget lika stor — möjligen något

större — för ekonomibyggnaderna som för boningshusen. Utvecklingen i de

olika landsdelarna är i stort sett likartad; störst är stegringen i södra Sverige,

där den uppgår till omkring 50 % (från 65 till 100), minst i Småland och på

öarna, där den utgör omkring 25 %.

Med förmälan att förutnämnda enkät omfattade även frågan: »Vad kan enligt

Eder mening åtgöras för att sänka byggnadskostnaderna på landsbygden?»

ha de sakkunniga meddelat, att svaren med sällsynt enighet givit vid

handen, att det behövs upplysning i byggnadsfrågor och utbildning av

byggnadsfolk på landsbygden. Konkreta förslag till organisering av båda

dessa pedagogiska verksamhetsgrenar lämnas; för att ge råd och hjälp i byggnadsfrågor

föreslås att byggnadskonsulenter bli anställda i varje län, och

för att utbilda byggnadsfackets anställda föreslår man kurser och yrkesskolning

för båda de äldre och nykomlingarna i facket.

De sakkunniga lia härefter behandlat rådgivnings- och utbildningsfrågorna

(sid. 131—135).

Rådgivningen skulle hava till uppgift att lämna upplysningar rörande olika

byggnadsmaterials egenskaper och användningssätt. V idare skulle upplysning

givas i byggnadstekniska frågor, såsom beträffande olika konstruktioners

rätta utförande, hur isolering mot fukt och väta skall åstadkommas, samt anläggandet

av värme-, vatten- och avloppsledningar m. m.

Efter att hava omnämnt jämväl planlösningsproblemen såsom ett tredje

område för upplysningsverksamheten anföra de sakkunniga:

Slutligen kan ifrågasättas huruvida icke varje större örn- eller nybyggnad

på en brukningsdel borde föranleda en omprövning av jordbrukets inriktning

på gården ifråga. När större kapital skall nedläggas i byggnader, är det sålunda

önskvärt, att icke endast möjligheterna att förränta detta kapital utan

även bästa sättet att använda detsamma undersökes. Därjämte torde böra

prövas huruvida jordbruket bedrivits i lämpliga former eller en omläggning

därav är motiverad. De nya byggnaderna måste givetvis anpassas därefter.

För denna prövning är närmast en jordbruksekonomisk sakkunskap erforderlig.

Beträffande rådgivningens organisation anföra de sakkunniga följande:

Rådgivningen i byggnadsfrågor innefattar sålunda en mångfald mycket

svåra problem. Detta innebär, att rådgivningsfrågorna icke kunna erhålla en

tillfredsställande lösning genom anställandet av byggnadskonsulenter i de

olika länen, knutna till hushållningssällskap, egnahemsnämnder eller andra

organ. En och samma person torde icke kunna förvärva den kunskap på alla

de olika med byggnadsfrågor^ förbundna områdena, som erfordras.

Enligt de sakkunnigas uppfattning synes i stället det initiativ, som exempel
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande Nr 193.

tagits genom bildandet av Lantbrnksförbundets bvggnadsförening u. p. a.T

®^juda en långt bättre utväg. Denna förening har i sig upptagit den i början av

193J startade Lantmännens byggnadsförening i Lund och kommer att fortsätta

och utvidga den verksamhet, som av denna senare förening under de

senaste åren bedrivits. De av denna gjorda erfarenheterna komma därvid säkert

att visa sig värdefulla. L. B. F. i Lund upprättade sålunda på sin tid en

konsulterande byggnadsbyrå med uppgift att verka för en rationell bebyggelse

på den svenska landsbygden och tillvarataga jordbrukarnas intressen

i samband nied byggnadsverksamhet. På byrån anställdes ett antal arkitekter

agronomer, ingenjörer m. fl. och samarbete inleddes vidare med veterinärer''

hemkonsulenter, skolkökslärarinnor m. fl. Vidare upprättades en försöksavdelmng

för undersökning rörande ekonomibyggnader, för vilken verksamhet

erhölls ett statsbidrag på 9,600 kronor. I anslutning till kontoret i Lund har

lii-- i Or.onaten. utställning av byggnadsmaterial och byggnadsdetaljer för

att för besökande jordbrukare kunna konkret demonstrera olika material och

bygguadskonstruktioners egenskaper och utförande. Genom försöksavdelmngen

utarbetades vissa byggnadsdetaljer såsom bindslen, vattenkoppar,

fönster m. m. och avtal träffades med tillverkare av dylika förnödenheter örn

leverans till byggen på förmånliga villkor. Genom byggnadsekonomiska undersökningar

utreddes i vad mån den ena eller andra byggnadsanordningen ekonomiskt

kunde försvaras vid olika jordbruk. Utom med utarbetande av ritningar

och arbetsbeskrivningar stod L. B. F:s kontor lantbrukarna till råds med alla

upplysningar rörande material och kreditanskaffningar, upprättandet av entreprenadhandlingar,

bedömandet av inkommande offerter m. m. Föreningen

bedrev vidare en upplysningsverksamhet i form av föredrag, medverkan vid

anordnandet av kurser för byggnadsförman m. fl., utgivandet av en tidskrift

etc.

Lantbrnksförbundets byggnadsförening har redan från starten mycket

betydande resurser till förfogande, då i densamma ingått de större ekonomiska

föreningarna på jordbrukets område och den därigenom kan betraktas

som en riksorganisation. Den torde i samarbete med redan befintliga

organ såsom hushållningssällskap, egnahemsnämnder m. fl. kunna efter i

huvudsak de principer, som legat till grund för Lantmännens byggnadsförenings

verksamhet, starkt befrämja en rationell byggnadsverksamhet på landsbygden.

Tills vidare kommer Lantbruksförbundets byggnadsförening att ha

två centrala ritkontor, ett i Stockholm och ett i Lund och efter hand komma

sannolikt ytterligare ett par att upprättas.

... Ge1noiu Lantbruksförbundets byggnadsförenings verksamhet torde även det

forsoksarbete rörande olika byggnadsmaterial och byggnadsdetaljer som

Lantmannens byggnadsförening i Lund bedrivit, komma att fullföljas. Denna

försöksverksamhet äger ett så stort samhälleligt värde att ett stöd åt densamma

från det allmänna i en eller annan form torde kunna ifrågasättas Möjligen

kunde en statens byggnadsförsöksanstalt, organiserad i huvudsak efter

samma principer som redan befintliga försöksinstitutioner på växtodlingens

husdjursskotselns, mejerihanteringens och trädgårdsskötselns områden, °upprattas.

Ett samarbete med nyssnämnda försöksinstitutioner och befintliga

sådana på byggnadsteknikens och andra områden borde därvid etableras.

Efter att jämväl hava behandlat utbildningsfrågorna övergå de sakkunniga

till landsbygdens byggnadsmaterialförsörjning (propositionen sid.

135—138) och arbetskostnader (sid. 139—147).

För innehållet av de i dessa frågor avgivna yttrandena redovisas å sid.

147—158. Här må erinras, att nian från flera håll påpekat vikten av att råd
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 193.

31

givningen icke blir alltför centralt betonad. Bland andra hava lantbruksstyrelsen

och länsstyrelsen i Älvsborgs län kritiserat de sakkunnigas uttalande,

att rådgivningsfrågorna icke kunna tillfredsställande lösas genom

anställandet av byggnadskonsulenter i de olika länen, knutna till hushållningssällskap

eller andra organ, och framhållit att just inom hushållningssällskajoen

finnes den kompletterande sakkunskap tillgänglig, som byggnadskonsulenten

eventuellt själv ej behärskar.

Departementschefen har för egen del anfört:

Redan ur sysselsättningssynpunkt är det betydelsefullt, att byggnadsproduktionen

för jordbrukets behov kan bedrivas i något så när normal omfattning.

Jag erinrar örn lantbruksstyrelsens i det föregående återgivna uppgift,

att under åren 1935—1937 byggnadskostnaderna för jordbrukets ekonomibyggnader

uppgått till i medeltal 75 miljoner kronor per år medan motsvarande

kostnader för jordbrukets bostadsbyggande uppskattats till 25 miljoner kronor

per år. Sysselsättningsmöjligheterna komma att bliva väsentligt större under

närmaste tiden, örn de belopp, vilka jag i det följande föreslår till en utökad

bostadsförbättringsverksamhet, bliva utnyttjade av landsbygdens folk. Byggnadskostnadernas

höjd torde emellertid förhindra att byggnadsverksamheten

för närvarande kan bedrivas i den utsträckning som skulle motsvara föreliggande

behov.

Bet framgår av såväl byggnadskostnadssakkunnigas utredning som av ett

stort antal av remissvaren, att kostnaderna för jordbrukets byggnader anses

stå i dålig proportion till den avkastning jordbruket kan ge. Det synes vara

tre olika faktorer, som i ogynnsam riktning påverka kostnaderna: materialpriserna

äro onormalt höga, den byggnadstekniska sakkunskapen är otillfredsställande

och lönesystemet synes icke avpassat efter på landsbygden

rådande särskilda förhållanden, speciellt då det gäller jordbrukets ekonomibyggnader.

Inom jordbruket är numera det ekonomiska föreningsväsendet i regel väl

utvecklat. Då jordbrukare skola förse sig med byggnadsmaterial äger emellertid

ännu ingen samverkan rum, om jag undantar en organisation i Skåne.

Då den enskilde jordbrukarens behov av material i regel enligt sakens egen

natur är ganska obetydligt, nödgas han finna sig i en relativt hög prissättning.

Statsingripanden härutinnan utöver dem, som ske genom priskontrollnämnden,

torde knappast komma ifråga, men det förefaller som örn en utvidgning

av jordbrukarnas föreningsväsende för åstadkommande av kollektiva inköp

av byggnadsmaterial vore i hög grad påkallad och borde kunna göra åtskilligt

gagn. Avsikten synes vara att i lantbruksförbundets byggnadsförening

skapa ett centralt organ på detta område.

Nästan samtliga yttranden från myndigheter och sammanslutningar inom

jordbruket äro ense därom, att en organisation för teknisk rådgivning i byggnadsfrågor

är av synnerlig vikt. Inom några län har till hushållningssällskapen

knutits konsulenter, som utöva dylik verksamhet. Av särskilt intresse är vad

länsstyrelsen i Älvsborgs län i sitt yttrande anfört om de gynnsamma verkningarna

av sådant konsulentskap inom Älvsborgs läns norra hushållningssällskap.

Bredvid en decentraliserad rådgivningsverksamhet utföres uppenbarligen

ett betydelsefullt arbete på detta område av samfundet för hembygdsvård.

Därjämte synas stora förhoppningar knytas även på detta område

till den verksamhet, som kan komma att utövas av lantbruksförbundets byggnadsförening.

De försök, som alltså hittills gjorts att skapa organ för rådgivning och upplysning

beträffande landsbygdens byggnadsfrågor, ha enligt samstämmiga

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande Nr 19S.

vittnesbörd mötts med stort intresse och lia givit vid handen, att värdefulla

resultat kunna vinnas på dessa vägar. För att påskynda och giva stadga åt

rådgivningsverksamhetens utveckling förefaller det mig som örn staten borde

ingripa stödjande i större omfattning än som har skett hittills.

Det är chefens för jordbruksdepartementet avsikt att låta verkställa en utredning

i syfte att utröna, hur en effektiv organisation av rådgivningsverksamheten

beträffande såväl planläggningen och det tekniska utförandet av

byggandet som gemensam upphandling av byggnadsmaterial snabbt skall

kunna skapas liksom i vad mån den bör vara centraliserad eller decentraliserad.

Under förutsättning att riksdagen ej har något att erinra däremot,

ämnar jag föreslå att av anslaget till bostadsförbättringsbidrag ett belopp av

högst 200,000 kronor må användas till bestridande av kostnader för rådgivningsverksamhet

i landsbygdens byggnadsfrågor.

Vad arbetskostnaderna beträffar anmärkes det i ett flertal yttranden, att

de prislistor, som tillämpas vid jordbrukets byggnader, äro uppbyggda på’ förhållandena

i städerna och därför föga lämpade för landsbygden. Detta gäller

i främsta rummet ackordspriserna, som anses onödigt fördyra uppförandet av

nödvändiga ekonomibyggnader i de jordbruksbygder, vilka indragits under

byggnadsfackförbundens rayoner. Byggnadskostnadssakkunniga anse, att

ackordssättningen för byggnader vid jordbruket bör revideras och följa sina

egna linjer, skilda från de ackordssatser, som gälla för husbyggnaderna i

städer och stadsliknande samhällen. I avvaktan på tillkomsten av sådana

säl skilda landsbygdsprislistor, anpassade efter den speciella karaktären hos

jordbrukets byggnader, borde byggnadsarbetet å landsbygden utföras mot

timlön. Denna byggnadskostnadssakkunnigas mening understödjes i de flesta

avgivna remissvaren. Att förhållandena på detta område icke äro tillfredsställande

ordnade bestrides av byggnadsfackförbunden, men man har svårt

att undandra sig det intrycket, att klagomålen i viss mån äro berättigade.

Landsorganisationen menar, att en särskild »landsbygdslista» måhända vore

ägnad att motverka den känslobetonade ovilja mot ackordssystemet, som förefinnes

bland jordbrukarna, ehuru något sakligt skäl för dess införande icke

synes föreligga, då speciella arbetsmoment för den egentliga landsbygden

torde kunna prissättas inom ramen för eljest gällande listor. I övrigt förklarar

sig landsorganisationen »finna det vara förklarligt, örn man från byggnadsfackens

sida söker trygga utkomstmöjligheterna för egentliga yrkesutbildade

byggnadsarbetare på landsbygden genom en avtalsmässig monopolisering av

arbetstillfällena, men lika förklarligt att man från jordbrukarnas sida motsätter

sig en sådan politik. En ur båda parternas synpunkt rimlig lösning av

dessa intressemotsättningar är», säger landsorganisationen, »en trängande

social angelägenhet».

Enligt de sakkunnigas uppgifter ligga byggnadsträarbetarnas, bvggnadsgrovarbetarnas

och målarnas årsinkomster på den egentliga landsbygden vid

omkring 2,000 kronor per år eller snarast lägre än de genomsnittliga årsinkomsterna

för industriarbetarna i lägsta dyrortsgrupp. Dessa låga årsinkomster

sammanhänga uppenbarligen med de mycket korta arbetssäsongerna

på landsbygden, varför byggnadsarbetarna där‘mäste, liksom vissa andra

sasongarbetargrupper på landsbygden, komplettera sina inkomster genom

sysselsättning utanför yrket.

Du byggnadskostnaderna anses vara alltför höga men trots detta byggnadsarbetarna

få nöja sig med låga inkomster erfordras det mycken god vilja å

ömse sidor för att åstadkomma en tillfredsställande överenskommelse. Jordbrukarnas

önskemål att utan hinder av organisationerna kunna till byggnadsarbeten

anlita bygdens folk synes vara fullt legitimt.

Liksom ifråga om övrig byggnadsverksamhet lär man då det gäller lands
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 193.

33

bygdens byggnader beträffande löner och arbetsvillkor i första hand vara hänvisad

till avtalsuppgörelser mellan parterna. Förutsättningen för att en ur alla

parters synpunkt önskvärd utveckling av byggnadsverksamheten för jordbrukets

behov skall komma till stånd torde vara att vederbörande parter

kunnat enas örn att arbetet må kunna utföras mot tidion. Detta torde icke

utesluta, att överenskommelser om för sagda byggnadsarbeten lämpade

ackordsprislistor träffas.

Till de frågor, som sammanhänga med bostadsförbättringsverksamheten på

landsbygden, återkommer utskottet här nedan.

Anslagsfrågor.

Tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet. I skrivelser den 21 oktober

1940 och den 17 december 1940 har statens byggnadslånebyrå gjort framställningar

örn medel till tertiärlån för innevarande och nästa budgetår.

Departementschefen har i anledning av nämnda framställningar hänvisat

till vad han i anledning av bostadssakkunnigas förslag anfört i fråga örn

tertiärlånegivningen.

Lån för ombyggnad av bostadshus i städer och stadsliknande samhällen.

Ombyggnadslån utgå från den under statens utlåningsfonder upptagna

Lånefonden för bostadsbyggande i städer och stadsliknande samhällen, vilken

bildades med ingången av budgetåret 1935/36. Från fonden bestredos under

nämnda budgetår lån till såväl nybyggnads- som ombyggnadsverksamhet,

men sedan budgetåret 1936/37 har fonden varit avsedd allenast för ombyggnadslån.

Till fonden ha hittills anvisats tillhopa 9,000,000 kronor. Under innevarande

budgetår ha med hänsyn till den reservation, som beräknades föreligga

vid budgetårets ingång, inga medel anvisats för ändamålet.

I skrivelse den 21 oktober 1940 har statens byggnadslånebyrå meddelat,

att det å fonden odisponerade beloppet den 30 juni 1940 uppgick till 1,425,000

kronor, vilket belopp sedermera ställts till byråns förfogande för beviljande

av ombyggnadslån.

Departementschefen har för egen del anfört:

Flera skäl tala enligt min åsikt för lämpligheten av en livligare verksamhet

på detta område än den som bedrivits under den senare tiden. Jag vill

sålunda än en gång erinra örn byggnadskostnadssakkunnigas utredning

angående bostadsbehovet och bostadstillgången i landet samt örn nödvändigheten

att skapa arbetstillfällen för de av krisen drabbade byggnadsarbetarna.

I detta sammanhang vill jag vidare fästa uppmärksamheten på

ett påpekande, som gjorts av kooperativa förbundet i dess över byggnadskostnadssakkunnigas

betänkande avgivna yttrande. Förbundet uppger sålunda,

att för närvarande överskott förefinnes beträffande större lägenheter,

varemot en viss knapphet på mindre lägenheter gjort sig märkbar. I anledning

härav rekommenderas ombyggnadsåtgärder, som syfta till utjämning av

lägenhetstillgången. Även örn man genom en dylik ombyggnadsverksamhet

kan erhålla blott ett ringa tillskott av smålägenheter synes mig dock denna

möjlighet att öka lägenhetsbeståndet böra tillvaratagas.

Med hänsyn till de kreditförbilligande åtgärder, som jag föreslagit i fråga

om nybyggnadsverksamhet, torde emellertid, om icke villkoren för ombyggnads
Bihang

till riksdagens protokoll 1941. 6 sami. Nr 193—194. 135541 3

opaginerad Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande Nr 193.

lånen göras förmånligare, dessa knappast bli särskilt efterfrågade. För mången

fastighetsägare torde nämligen förräntningskostnaden för fastigheten ha

stigit så pass mycket, att han icke blir benägen att på nuvarande villkor söka

ombyggnadslån, om han samtidigt riskerar, att hus kunna nybyggas, vari med

hänsyn till den föreslagna statliga räntegarantin lägenheter kunna utbjudas

till lägre hyra än sådana som kunna tillkomma efter ombyggnad av äldre

fastigheter. De stegrade byggnadskostnaderna måste också beaktas i detta

sammanhang.

Ombyggnadslånen utformades ursprungligen såsom sidoordnade med de

nybyggnadslån, som först infördes 1933 och sedermera kunna sägas ha återupptagits

i tertiärlånens form, och med i stort sett enahanda villkor. Ombyggnadslånen

kommo emellertid icke att beröras av den omformning av reglerna

för tertiärlåneverksamheten, som åstadkoms genom beslut av 1940 års lagtima

riksdag under intrycket av krisen på byggnadsmarknaden och på vilken de i det

föregående framförda förslagen angående tertiärlån och kreditgaranti bilda en

fortsättning och samtidigt en utvidgning till helt andra storleksmått. Det förefaller

icke finnas skäl att under denna omformning och utvidgning av det statliga

stödet åt den allmänna bostadsbyggnadsverksamheten ställa ombyggnadslånen

vid sidan. Det symes tvärtom helt naturligt att låta ombyggnadsverksamheten

inordnas under samma system för statlig finansiell medverkan som

ny^yggnaösverksamheten och då givetvis även under samma prövning och

kontroll, särskilt i vad angår hyressättningen, som denna. Tekniskt synes

detta icke möta några hinder, även örn vissa modifikationer och speciella

regler äro lämpliga, när det gäller ombyggnadsföretag. Jag föreslår sålunda

att lån till ombyggnadsföretag skola kunna utgå efter i huvudsak samma

grunder som tertiärlån till nyby^ggnadsföretag. Endast i ett par hänseenden

bör lånets karaktär att avse ombyggnadsändamål föranleda avvikelser från

tertiärlåneverksamhetens allmänna regler. Den med lånet förbundna räntegarantin

för underliggande kredit bör sålunda gälla endast i samband med

ombyggnaden upptagna nya eller omplacerade lån. De regler för lånebeloppets

bestämmande i förhållande till ombyggnadskostnaden samt för amorteringstid,

som för närvarande gälla, böra även i fortsättningen tillämpas vid lån

för ombyTggnadsändamål. Vägledning vid bedömandet av hyresnivån i ombyggnadshus

torde kunna erhållas i materialet till 1939 års allmänna hvresräkning.

Vid bifall till vad jag sålunda föreslagit synes det mig lämpligt att de lån,

som framdeles beviljas för ombyggnadsföretag betraktas som en särskild art

av tertiärlån, vilka följaktligen böra utgå från samma anslag som dessa lån.

Vid mina beräkningar av anslagsbehovet för tertiärlån har jag därför, såsom

i det föregående framhållits, tagit hänsyn jämväl till behovet av medel för

ombyggnadslån.

Enligt upplysningar, som jag nyligen inhämtat, finnes för närvarande å

Lånefonden för bostadsbyggande i städer och stadsliknande samhällen ett

odisponerat belopp av cirka 480,000 kronor. Vad därav må kunna återstå vid

budgetårets utgång synes böra överföras till tertiärlåneanslaget för nästa

budgetår.

Bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer. Under

tiden från och med budgetåret 1935/36, då verksamheten på förevarande

område inleddes, till och med budgetåret 1939/40, beviljades för ändamålet

tillhopa 40,850,000 kronor, varav 5,350,000 kronor avsågo familjebidrag

och 35,500,000 kronor utgjorde investeringar i den för ändamålet inrättade

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 193.

35

lånefonden. För innevarande budgetår ha beviljats respektive 2,400,000 kronor

och 20,000,000 kronor, vadan alltså hittills 7,750,000 kronor anvisats för familjebidrag

och 55,500,000 kronor tillförts lånefonden.

I skrivelse den 21 oktober 1940 har statens byggnadslånebyrå framlagt förslag

till anslagsäskanden för förevarande verksamhet under budgetåret 1941/42.

Departementschefen har för egen del anfört:

Vid bedömande av vilka åtgärder som böra vidtagas på förevarande område,

bör man hålla i minnet, att verksamheten här är av betydelse icke blott ur

bostadspolitisk utan även ur befolkningspolitisk synpunkt. Redan av dessa

anledningar framstår ifrågavarande bostadsproduktion som en angelägenhet

av stor vikt, och behovet av ytterligare stödåtgärder blir än mera markerat

om man betänker, att en bostadsbrist kan ytterligare nedbringa den sedan

krigsutbrottet, sjunkande nativiteten. Härtill kommer nu ännu ett skäl att

hålla verksamheten på detta område i gång, nämligen arbetslösheten bland

byggnadsarbetarna.

De villkor, som gällt för bostadsanskaffningen till förmån för mindre bemedlade

flerbarnsfamiljer, lia varit utformade med hänsyn till dessa familjers

bostadsbehov och hyresbetalningsförmåga. Fram till utbrottet av krisen på

byggnadsmarknaden ha dessa villkor visat sig i stort sett val avpassade. Genom

räntestegringen, som enligt den för bestämmandet av bostadsanskaffningslånets

räntesats fastställda regeln under innevarande budgetår kommit att

göra sig gällande även för dessa lån, byggnadskostnadsökningen samt stegringen

av värmekostnaden och vissa onera har skett en höjning av standardhyrorna,

som utgör en svår påfrestning för de barnrika familjerna, vilkas hyresbetalningsförmåga

är synnerligen begränsad och under senare år sannolikt

ytterligare minskats till följd av livsmedelskostnadernas uppgång. Särskilt

ifråga örn hyreslägenheter för barnrika familjer ha de ändrade förutsättningarna

betytt en nästan fullständig åtstrypning av nybyggnadsverksamheten

till förmån för flerbarnsfamiljer. De skäl för speciellt stöd av de stora familjernas

bostadsanskaffning, som föranlett verksamheten, föreligga fortfarande

och måhända i än högre grad än tidigare. Då nu en allmän stödverksamhet

för finansiering av bostadsbyggande är ifrågasatt, synas villkoren för den subventionerade

bostadsbyggnadsverksamheten till förmån för barnrika familjer

böra modifieras på sådant sätt, att dennas med starka sociala skäl motiverade

förmånsställning bevaras.

Som bekant förräntas bostadsanskaffningslånen enligt en fast, vid lånets

beviljande bestämd räntefot, vilken för varje budgetår bestämmes av Kungl.

Majit. Räntan, som med minst en fjärdedels procent skall överstiga den

genomsnittliga emissionsräntan för statsobligationer under näst föregående

budgetår, har för innevarande budgetår fastställts till 4.1 procent. Då räntefoten

för de under 1940 emitterade statslånen torde uppgå till ungefär 4

procent, är således med nuvarande regler en höjning av räntefoten för bostadsanskaffningslånen

oundviklig. Om man vidare betänker, att jag i det föregående

förordat åtgärder i syfte att vid det vanliga bostadsbyggandet återföra

kapitalkostnaden till 1939 års nivå — då räntan å bostadsanskaffningslånen

under förra halvåret uppgick till 3.25 procent och under senare halvåret

till 3.15 procent — synes fara föreligga, att bostadsanskaffningslånen

kunna komma att mista sin hittills privilegierade ställning med påföljd att

verksamheten kommer att helt avstanna. I varje fall torde verkningarna komma

att göra sig gällande kraftigt beträffande hyreshusen. För att motverka en

dylik effekt är det därför enligt min mening angeläget, att räntan på bostadsanskaffningslånen

bestämmes enligt andra grunder än de nu gällande. Med

hänsyn till ovissheten av den kommande ränteutvecklingen anser jag det

mindre lämpligt att med utgångspunkt från emissionsräntan skapa en ny

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande Nr 198.

regel för bestämmandet av räntan å bostadsanskaffningslånen. Bättre torde

då vara att intill dess stabilare ekonomiska förhållanden inträda bestämma

räntefoten för bostadsanskaffningslån särskilt för varje budgetår. En lämplig

räntefot för de lån, som utlämnas under nästa budgetår synes mig vara

3.2 5 procent, varigenom en återgång till de under budgetåret 1938/39 rådande

förhållandena sker. Räntesänkningen nödvändiggör en viss avskrivning å anvisade

medel. Frågan härom anmäles i vederbörligt sammanhang av chefen

för finansdepartementet.

Denna räntereduktion torde vara tillfyllest, när det gäller egnahem för

barnrika familjer; dessa finansieras nämligen från botten med bostadsanskaffningslån.

Beträffande hyreshus är förhållandet emellertid ett annat. Hittills

har förutsatts, att 50 procent av fastiglietskostnaden skall finansieras med lån.

anskaffat på öppna marknaden; dessa fastigheter belastas sålunda med höjd

räntekostnad för bottenlån. Det kunde tänkas en anordning med kreditgaranti,

knuten till bostadsanskaffningslånet, av den art, som förut föreslagits beträffande

tertiärlånen, som medel att reducera kapitalkostnaden för hyreshus för

barnrika familjer. Enklare synes dock vara att även beträffande hyreshus låta

— såsom gäller i fråga örn egnahem — bostadsanskaffningslån utgå även som

bottenlån. En återgång till det hittillsvarande finansieringssättet torde dock

vara lämplig, så snart det allmänna ränteläget så tillåter.

Örn riksdagen godtager dessa förslag till modifikationer, förefaller det nödvändigt

att tillämpa dem även beträffande de fastigheter, som tillkommit under

det senaste året och därvid belastats med höjd ränta dels på bostadsanskaffningslånet,

dels (beträffande hyreshus) på bottenlånet. Dessa fastigheter

skulle eljest komma i en mycket ogynnsam särställning. Jag förordar, att

räntan på bostadsanskaffningslån, beviljade efter 1 juli 1940, sänkes i nivå

med den för nya lån föreslagna, 3.2 5 procent.

Enligt uppgift från statens byggnadslånebyrå finnas i under föregående

år byggda hyresfastigheter för barnrika familjer placerade bottenlån till ett

belopp av 1,353,000 kronor med av krisförhållandena betingad, höjd räntesats.

Enda utvägen att eliminera verkan härav, vilken helt belastar de barnrika

familjerna, synes mig — ehuru vissa betänkligheter kunna anföras däremot

— vara att Kungl. Majit gives rätt att efter ansökan bevilja ett tillskott

till det årliga bidraget till ifrågavarande fastigheter, beräknat efter skillnaden

mellan bottenlånets och bostadsanskaffningslånets räntesatser och avsett att

reducera standardhyrorna. Här nämnda tillskott torde lämpligen böra utgå

från samma anslag som familjebidragen, d. v. s. det under femte huvudtiteln

upptagna förslagsanslaget till Främjande av bostadsförsörjning för mindre

bemedlade, barnrika familjer.

I skrivelse den 22 aprii 1941 har hyresgästernas riksförbund påpekat, att

de höjda värmekostnaderna belasta de barnrika familjerna synnerligen hårt.

samt föreslagit dels en ökning av hyresavdragen i fastigheter för barnrika

familjer, dels ett rabattsystem vid inköp av bränsle för övriga barnrika

familjer. Framställningen har remitterats till socialstyrelsen och byggnadslånebyrån.

Så snart ärendet blivit färdigberett, har jag för avsikt att underställa

Kungl. Majit de förslag, som kunna visa sig erforderliga. Örn det icke

visar sig möjligt att realisera förslaget örn ett rabattsystem vid inköp av

bränsle för alla barnrika familjer, finnas dock vissa skäl, som tala för åtgärders

vidtagande för de familjer, som bo i nu ifrågavarande fastigheter. Det

synes nämligen uppenbart, att bränsleprisernas höjning särskilt starkt drabbat

dessa familjer, då deras hyror tidigare kalkylerats att just motsvara självkostnaderna;

dessa familjer ha samtidigt i högre grad än andra hushåll känt

bördan av höjda kostnader för övriga levnadsförnödenheter. Man kan befara,

att de barnrika familjerna i åtskilliga fall antingen måste söka sig tillbaka

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 198.

37

till billigare, sämre lägenheter eller också nödgas att anlita fattigvården. En

tänkbar utväg för att förhindra en sådan utveckling vore införandet av ett

speciellt kristillägg till familjebidraget, högst av sådan storlek, att de stegrade

bränslekostnaderna kompenseras. Visar sig detta vara en framkomlig

väg och riksdagen icke framställer någon erinran emot att denna väg beträdes,

har jag för avsikt att föreslå, att nämnda kristillägg till familjebidraget utgår

ur förslagsanslaget till främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade,

barnrika familjer.

Vad härefter angår själva medelsbehovet vill jag först nämna, att enligt

uppgifter, som jag under hand inhämtat, en reservation av lånemedel för närvarande

förefinnes, vilken uppgår till ungefär 10,500,000 kronor. Då man

emellertid förväntar, att Stockholms stad inom den närmaste tiden kommer

att ansöka örn lånemedel till ett belopp av 6,000,000 kronor torde behållningen

böra nedräknas till 4,500,000 kronor. Vidare finnes anledning antaga, att under

tiden till budgetårets utgång ytterligare ansökningar å cirka 1,500,000 kronor

komma att bifallas. Eeservationen vid nästa budgetårs ingång skulle alltså

uppgå till ungefär 3,000,000 kronor.

Med utgångspunkt härifrån och i anslutning till vad jag förut anfört anser

jag det lämpligt föreslå, att ett belopp av 20,000,000 kronor äskas å riksstaten

för budgetåret 1941/42 till bostadsanskaffningslån. Med hänsyn till att

reservation å anslaget beräknas föreligga vid utgången av innevarande budgetår,

är det onödigt att äska medel å tilläggsstat.

Till familjebidrag erforderliga medel torde böra beräknas till något högre

belopp än byggnadslånebyrån föreslagit eller till förslagsvis 3,250,000 kronor.

Bostadsförbättringsverksamhet på, landsbygden. Förbättringsbidragen

gäldas från ett under femte huvudtiteln anvisat reservationsanslag till bidrag

till främjande av bostadsbyggande på landsbygden. Nämnda anslag har för

budgetåret 1940/41 upptagits till 3,250,000 kronor, varjämte å tilläggsstat anvisats

ytterligare 500,000 kronor.

Nybyggnadslånen utlämnas från en å kapitalbudgeten under statens utlåningsfonder

inrättad lånefond för främjande av bostadsbyggande på landsbygden.

Till förstärkande av denna fond har för budgetåret 1940/41 anvisats

dels å riksstaten ett reservationsanslag av 3,000,000 kronor dels ock å tilläggsstat

ett reservationsanslag av 500,000 kronor.

Förbättringslånen bestridas från ett å kapitalbudgeten under fonden för

låneunderstöd anvisat reservationsanslag till lån för bostadsförbättringsverksamhet,

vilket anslag för innevarande budgetår upptagits till sammanlagt

2,500,000 kronor, varav 500,000 kronor anvisats å tilläggsstat.

Beträffande det huvudsakliga innehållet i kungörelsen om lantarbetarbostadslån

och lantarbetarbostadsbidrag torde jag få hänvisa till den redogörelse,

som intagits å sid. 11 och 12 i proposition nr 237 till 1940 års lagtima

riksdag.

Lantarbetarbostadslånen utgå från ett å kapitalbudgeten under fonden för

låneunderstöd anvisat reservationsanslag till lån för uppförande och förbättring

av lantarbetarbostäder. Med hänsyn till den reservation, som beräknades

förefinnas å detta anslag den 1 juli 1940, ha medel för detta ändamål hittills

icke anvisats för budgetåret 1940/41.

Lantarbetarbostadsbidragen bestridas från samma anslag som förbättrings
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets utlåtande Nr 193.

bidragen. Av det å riksstaten för innevarande budgetår anvisade anslaget till

förbättringsbidrag avsågos 150,000 kronor till lantarbetarbostadsbidrag.

Enligt kungörelsen om statsbidrag till fiskarbostäder må i sådana fall, då

förbättringsbidrag ej kan ifrågakomma, särskilda bidrag utgå för iordningställande

inom de norrländska kustlänen av fiskares bostäder, sjöbodar och

båthus.

De nu nämnda bidragen utgå från samma anslag som förbättringsbidragen.

För innevarande budgetår avsågos 75,000 kronor av anslaget å 3,250,000

kronor skola användas till fiskarbostäder.

Under budgetåren 1933/34—1939/40 anvisades för nu ifrågavarande ändamål

tillhopa 68,200,000 kronor, varav sammanlagt 58,250,000 kronor avsetts

till förbättringsbidrag — däri inräknat lantarbetarbostadsbidrag — och nvbyggnadslån,

2,000,000 kronor till förbättringslån samt 7,950,000 kronor till

lantarbetarbostäder.

I skrivelser den 14 oktober och den 17 december 1940 har egnahemsstyrelsen

framlagt beräkningar och förslag angående för verksamhetens fortsatta

bedrivande erforderliga medel.

Vidare har länsstyrelsen i Västerbottens län den 3 maj 1941 hemställt, att

länet för nästa budgetår måtte beredas ett anslag av minst 500,000 kronor för

bostadsförbättring å s. k. kronotorp, kolonat och fjällägenheter. Till stöd för

framställningen har åberopats, bland annat, att de bostadsförbättringsmedel,

som hittills för nämnda ändamål kommit länet till del, varit alldeles otillräckliga

för att inom rimlig tid möjliggöra en sanering av ifrågavarande,

synnerligen bristfälliga bostadsbestånd.

Därjämte har ledamoten av riksdagens andra kammare John Lundberg den

20 februari 1941 gjort framställning örn utsträckning av tillämpningsområdet

för kungörelsen angående fiskarbostäder inom norrländska kustlänen (prop.

sid. 173), över vilken framställning egnahemsstyrelsen avgivit utlåtande

(sid. 174).

Departementschefen har därefter för egen del anfört:

Jag har i det föregående förordat långt gående förslag i syfte att lindra

byggnadskrisens verkningar. Förslagen lia det dubbla syftet att undvika en

befarad bostadsbrist och att skapa sysselsättning inom byggnadsbranschen.

Även örn det i det föregående skisserade byggnadsprogrammet kunde helt

realiseras, skulle likväl en betydande arbetslöshet kvarstå bland byggnadsarbetarna.

Man kan nämligen utgå från att man icke inom överskådlig tid har

att emotse en sådan högkonjunktur inom byggnadsindustrin som den under

åren 1938 och 1939 rådande. Slutligen är att märka, att därest rationaliseringsoch

säsongutjämningssträvandena krönas med framgång, en proportionellt

större sammankrympning av byggnadsarbetarkåren torde bli nödvändig än

som motsvarar den minskade byggnadsproduktionen. Till undvikande av en

permanent arbetslöshet inom byggnadsfacket torde fördenskull en omskolningsverksamhet

bli erforderlig i fråga örn ett ganska betydande antal byggnadsarbetare.

Medan denna pågår synes det vara mycket lämpligt att kunna bidraga till

att bereda de lediga byggnadsarbetarna sysselsättning inom deras eget fack,

och enligt mitt förmenande torde det härvidlag vara både naturligt och önskvärt,

att landsbygdens nu ifrågavarande byggnadsbehov kraftigt utnyttjas. Så
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 193.

39

som egnahemsstyrelsen framhållit vinnes härvid den fördelen, att arbetena

erhålla stor spridning över hela landsbygden, varigenom arbetskraftens rent

geografiska omflyttning ej behöver bli alltför omfattande. Jag vill i detta sammanhang

erinra om att bostadsförbättringsverksamhetens värde såsom krisbekämpande

medel tidigare flera gånger understrukits. Medelsanvisningen kar

också med hänsyn till högkonjunkturen inom byggnadsindustrin under de

sistförflutna åren varit i hög grad restriktiv.

Att bostadsförbättringsverksamlieten på landsbygden fortfarande är ett av

de mest framträdande sociala behoven i vårt land har så många gånger framhållits,

att någon ytterligare utläggning härom knappast torde vara erforderlig.

Dock vill jag särskilt understryka den nuvarande stora betydelsen

av en av verksamhetsgrenarna på detta område. Jag syftar härvid

på anordnande av ledningar för vatten och avlopp. Den arbetskraftsbesparing,

som för en lantgård vinnes genom anordnande av vatten- och

avloppsledningar, bör — i all synnerhet under nuvarande förhållanden —

beaktas. Jag tänker därvid icke blott på den förvisso välbehövliga lindring i

arbetsbördan, som husmödrarna i ett lanthushåll härigenom kunna påräkna,

utan även på den förenkling och tidsbesparing, som vinnes vid arbetet inom

ladugårdar och andra ekonomibyggnader, där knappheten på arbetskraft på

grund av inkallelserna till beredskapstjänst blivit än mera kännbar än förut.

Det torde knappast behöva riskeras att genomförandet av ett ganska omfattande

byggnadsprogram på landsbygden skall äventyras på grund av brist

på byggnadsmaterial. I jämförelse med den för städerna planerade nybyggnadsverksamheten

synes den nu tilltänkta verksamheten vara av skäligen ringa

omfattning, och man bör dessutom hålla i minnet, att de byggnadsmaterial,

varpå verklig knapphet råder, nämligen byggnads järn och cement, endast i

begränsad utsträckning äro behövliga vid byggnadsverksamhet av nu förevarande

art.

Vid bedömandet av den lämpliga storleken av det belopp, som sammanlagt

kan vara erforderligt, synes man i första hand böra sätta såsom mål att utnyttja

alla nu förefintliga arbetstillfällen, d. v. s. att bevilja alla nu föreliggande

ansökningar örn lån eller bidrag, vilka äro av beskaffenhet att böra tillgodoses.

Enligt de senast föreliggande beräkningarna motsvarade ifrågavarande ansökningar

förbättringsarbeten för ett sammanlagt belopp av ungefär 33,000,000

kronor. Härutöver skulle enligt egnahemsnämndernas beräkningar föreligga

behov av sådana arbeten för en kostnad av omkring 79,000,000 kronor, vadan

alltså det sammanlagda värdet av önskvärda förbättringsarbeten skulle uppgå

till cirka 112,000,000 kronor. Härtill komme ett för förbättring av lantarbetarbostäder

erforderligt belopp av cirka 9,000,000 kronor. Från statens sida skulle

enligt samma beräkningar krävas en insats av bidrag och lån uppgående till

i runt tal 84,000,000 kronor. Sedan dessa beräkningar verkställdes har emellertid

verksamheten på detta område utvidgats till att avse jämväl elektriska

installationer, varjämte byggnadsstil adema stigit något. Egnahemsnämndernas

beräkningar synas följaktligen böra justeras uppåt till ungefär

90.000. 000 kronor.

Såsom förut nämnts avse de nu föreliggande ansökningarna blott en del

av hela hjälpbehovet. Därest emellertid en stödverksamhet syftande till att i

första hand tillgodose alla dessa ansökningar inleddes, komme detta givetvis

att verka i hög grad stimulerande på dem som ehuru i behov av bidrag eller

lån, ännu ej gjort ansökning därom, och man torde fördenskull med tämligen

stor sannolikhet kunna räkna med att inom loppet av något eller några år

större delon av det stödbehövande klientelet skulle göra sig påmind.

Under närmaste året torde medel böra stå till förfogande för att tillgodose

ungefär hälften av det sålunda uppskattade behovet. Tillhopa torde därför

45.000. 000 kronor böra anvisas för nu ifrågavarande bostadspolitiska åtgärder.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets utlåtande Nr 193.

Då man knappast kan räkna med att den ifrågasatta utvidgningen av verksamheten

kan äga rum under innevarande budgetår, torde man ej lia anledning

att —■ såsom egnahemstyrelsen föreslagit — äska medel å tilläggsstat. Jag

föreslår därför, att de erforderliga beloppen anvisas å riksstaten för budgetåret^

1941/42.

Vid bedömande av den lämpliga fördelningen på olika anslag av det av

mig förordade beloppet, 45,000,000 kronor, anser jag, att man i stort sett bör

följa de av egnahemsnämnderna i samband med inventeringen av byggnadsbehovet

gjorda beräkningarna. 20,000,000 kronor torde sålunda böra anvisas

till förbättringsbidrag. Förbättringsbidragens andel av det samlade beloppet

kan förefalla något stor, men enligt min mening föreligga starka skäl för att

man i den föreslagna omfattningen bör anlita bidragslinjen. Vid nuvarande

höga byggnadskostnader synes det nämligen kunna befaras, att man eljest i

stor utsträckning uppskjuter erforderliga förbättringsarbeten i avbidan på

lägre priser. Härigenom skulle hela programmets genomförande kunna äventyras.

Jag vill vidare anmärka, att jag, för den händelse riksdagen ej har något

att däremot erinra, har för avsikt föreslå att av beloppet vissa medel avses

för förbättring av kronolägenheter och fiskarbostäder m. m., varjämte någon

del torde komma att utgå i form av lantarbetarbostadsbidrag. Jag erinrar

vidare om mitt i det föregående framlagda förslag att använda högst 200,000

kronor för rådgivningsverksamhet i landsbygdens byggnadsfrågor. Härutöver

torde liksom de senaste åren medel böra avses för avlöningar och reseersättningar

åt vissa hos egnahemsstyrelsen anställda byggnadskontrollanter.

Summan av nu nämnda medel torde komma att uppgå till cirka 1,350,000

kronor.

Då erfarenheten visar, att förbättringsbidrag och nybyggnadslån ofta sökas

samtidigt, torde det vara lämpligt att avsätta ett belopp av 11,000,000 kronor

för att tillgodose detta lånebehov.

I likhet med egnahemsstyrelsen finner jag vidare, att anslaget till förbättringslån

bör uppföras med samma belopp som anslaget till nybyggnadslån,

varför jag föreslår att 11,000,000 kronor anvisas för ändamålet.

Vad angår lantarbetarbostadslånen kan det, enligt vad jag inhämtat, förväntas

att vid utgången av detta budgetår ett odisponerat belopp av ungefär

1.000. 000 kronor återstår. Med hänsyn härtill synes en medelsanvisning av

3.000. 000 kronor även vid nu angivna syften vara fullt tillräcklig.

Emellertid torde det icke vara tillfyllest att allenast ställa medel till förfogande

för att åstadkomma den utvidgning av verksamheten som är åsyftad.

Räntan å de nu ifrågavarande lånen bestämmes nämligen efter samma grunder

som gälla för bostadsanskaffningslånen och det torde därför, av enahanda skäl

som jag anfört ifråga örn sagda lån, vara nödvändigt att sänka räntan även förde

lån som äro avsedda för bostadsförbättringsverksamhet på landsbygden. Att

göra någon åtskillnad i villkoren för sistnämnda slag av lån torde'' icke vara

påkallat, och jag föreslår fördenskull, att räntan å de förbättrings-, nybyggnadsoch

lantarbetarbostadslån, som beviljas under nästa budgetår, bestämmes till

3.2 5 procent. Räntan blir härigenom endast obetydligt högre än den som

gällde under budgetåret 1939/40.

Såsom i det föregående nämnts har jag för avsikt föreslå, att liksom de

senast föregående åren särskilda belopp avsättas för förbättring av vissa kronolägenheter

och fiskarbostäder. Med hänsyn till den nu föreslagna allmänna

höjningen av anslagen på förevarande område och med beaktande av vad länsstyrelsen

i Västerbottens län anfört anser jag det berättigat, att ett belopp

av 600,000 kronor av anslaget till förbättringsbidrag avses för kronolägenheter

i de sex nordligaste länen.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 193.

41

Vad beträffar fiskarbostäderna är här först att märka förslaget om utsträckning

av tillämpningsområdet för den på området gällande kungörelsen. Då i

förevarande hänseende samma förhållanden gälla på Uppsala läns kust som

på kusten norr därom är, under förutsättning, att riksdagen ej har något

att däremot erinra, enligt vad jag inhämtat, chefen för jordbruksdepartementet

— i likhet med egnahemsstyrelsen — beredd föreslå en utvidgning av

kungörelsen till att avse jämväl Upplands kust. Däremot torde icke skäl hava

förekommit att ytterligare utsträcka tillämpningsområdet.

Med hänsyn till vad sålunda föreslagits och då jämväl fiskarbostäderna

böra komma i åtnjutande av den allmänna anslagshöjningen ämnar jag, örn

riksdagen ej har något att däremot erinra, föreslå, att av förbättringsbidragsmedlen

200,000 kronor avses för iordningställande av fiskarbostäder.

Såsom egnahemsstyrelsen påpekat torde en utvidgning av bostadsförbättringsverksamheten

i den omfattning som här förordats medföra en viss ökning

av behovet av arbetskraft och expensmedel hos såväl egnahemsnämnderna

som egnahemsstyrelsen. Enligt vad jag inhämtat kommer chefen för jordbruksdepartementet

att hemställa örn framläggande för riksdagen av förslag

angående anvisande av härför erforderliga medel.

Bidrag till inrättande av pensionärshem. För verksamheten på detta

område ha hittills anvisats sammanlagt 1,500,000 kronor, därav 500,000 kronor

å riksstaten för innevarande budgetår.

I skrivelser den 21 oktober 1940 och den 17 december 1940 har statens

byggnadslånebyrå hemställt örn anslag för ändamålet, varvid byrån föreslagit,

att å tilläggsstat för innevarande budgetår anvisas 3,000,000 kronor samt å

riksstaten för budgetåret 1941/42 500,000 kronor.

Å förevarande anslag återstå för närvarande endast omkring 175,000 kronor

odisponerade. Detta belopp har dock departementschefen ansett vara tillräckligt

för täckande av bidragsbehovet under återstoden av detta budgetår.

För nästa budgetår har han emellertid ansett sig böra räkna med ett anslag

av 3,000,000 kronor.

Motionerna.

I de i samband med förevarande proposition av utskottet behandlade

motionerna hava framställts följande yrkanden, nämligen:

l:o) i de likalydande motionerna 1:80 och 11:79, att riksdagen måtte besluta

att i skrivelse till Kungl. Majit hemställa, att byggnadslånebyrån förständigas

att icke tillåta höjning av hyrorna i s. k. barnrikehus, som uppförts

med statligt understöd;

2:o) i de likalydande motionerna 1:229 och 11:314, att riksdagen vid behandling

av förevarande proposition måtte besluta att hos Kungl. Majit hemställa

örn fortsatt utredning rörande jordbrukets byggnadskostnader med

anknytning till de av 1940 års byggnadskostnadssakkunniga skisserade

linjerna, så att dessa måtte kunna leda till positiva åtgärder, samt för riksdagen

framlägga de förslag, vartill denna förnyade utredning kan leda;

3:o) i de likalydande motionerna 1:232 och 11:322,

att riksdagen måtte besluta generella åtgärder och effektiv kontroll för

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets utlåtande Nr 193.

nedbringande av byggnadskostnaderna beträffande såväl material som arbetslöner

till den av byggnadskostnadssakkunniga förordade nivån,

att nuvarande ackordsprislistor, som utgöra ett hinder för byggnadsverksamheten

på landsbygden, måtte för landsbygdens del avskaffas och timlön

samt s. k. fria ackordsavtal där tillämpas till dess bättre förhållanden uppstå,

att i propositionen äskat anslag för tertiärlån till bostadsbyggande i städerna

måtte sänkas från 60 till 30 miljoner kronor; samt

att riksdagen i skrivelse ville göra framställning örn förslag helst redan till

höstens riksdagssammanträde örn bidrag och lån för ytterligare tillgodoseende

av landsbygdens nybyggnads- och förbättringsbehov i fråga örn bostäder och

jordbrukets ekonomibyggnader för att därigenom bereda arbete åt de arbetslösa

inom byggnadsbranschen;

4:o) i de likalydande motionerna 1:233 och II: 324, att riksdagen i anledning

av förevarande proposition, yrkandet under c) punkten 1), måtte med

avslag på Kungl. Maj:ts förslag örn 60 miljoner kronor som reservationsanslag

anvisa ett reservationsanslag av 300 miljoner kronor till lån till viss bostadsbyggnadsverksamhet,

samt att motsvarande förändringar i fråga örn grunderna

»för tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet» måtte vidtagas;

5:o) i de likalydande motionerna 1:234 och II: 325, att riksdagen i anledning

av förevarande proposition i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller örn

skyndsam utredning och förslag för nedskärning av de oskäliga företagarvinsterna

inom byggnadsverksamheten, varigenom en väsentlig minskning av

byggnadskostnaderna kan åstadkommas;

6:o) i de likalydande motionerna I: 235 och II: 327, att riksdagen i anledning

av förevarande proposition i skrivelse till Kungl. Majit måtte påpeka

att riksdagen icke vid godkännandet av förslagen örn statliga stödåtgärder

för bostadsbyggnadsverksamheten anser att statsmakterna uppställer några

sänkningar av arbetslönerna såsom förutsättning för stödåtgärderna;

7:o) i de likalydande motionerna 1:236 och 11:326, att riksdagen i anledning

av förevarande proposition i skrivelse till Kungl. Majit måtte understryka

nödvändigheten av att frågan örn byggnadsmaterialkostnaderna snabbt

utredes samt att förslag på grundval därav förelägges riksdagen;

8:o) i motionen 11: 317, att riksdagen måtte besluta, att nu gällande bestämmelser

örn förbättringsbidrag samt nybyggnads- och förbättringslån för

bostadsbyggnadsföretag på landsbygden måtte utsträckas att omfatta jämväl

sådana områden inom städer och stadsliknande samhällen, vilka till sin

allmänna karaktär äro att jämföra med landsbygden samt att de av Kungl.

Majit föreslagna anslagsbeloppen måtte ökas med 2 miljoner kronor till förbättringsbidrag

och 1 miljon kronor till nybyggnadslån;

9:o) i motionen 11:318, att riksdagen ville hos Kungl. Majit begära dels

åtgärder för stödjande av viss byggnadsteknisk utbildning på landsbygden,

dels ock att Kungl. Majit, därest svårigheter skulle möta att avtalsmässigt få

en uppgörelse till stånd, måtte på lämpligt sätt åstadkomma, att de av motionärerna

i anslutning till de i propositionen angivna riktlinjerna för ordnandet

av jordbrukets byggnadsfråga bliva tillämpade;

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 193.

43

10:o) i motionen 11:321, att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Majit

begära en snabb utredning med förslag till främjande av en god lösning av de

ensamma mödrarnas bostadsproblem;

Illo) i motionen 11:323, att riksdagen vid bifall till Kungl. Majits begäran

örn bland annat ett reservationsanslag å 20,000,000 kronor till Bidrag

till främjande av bostadsbyggande på landsbygden måtte uttala, att bostadsförbättringsbidrag

må kunna meddelas, örn den ifrågavarande bostaden kunde

bliva fullt tillfredsställande med undantag av att den ej holle eljest önskvärd

rumshöjd, där ändringskostnaderna i annat fall skulle bliva oproportionerligt

höga i förhållande till fastighetens värde.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får

utskottet, i den mån redogörelse ej lämnas i utskottets yttrande, hänvisa till

motionerna II: 79, II: 314, I: 232, I: 233, I: 234, I: 235, I: 236, II: 317, II: 318,

II: 321 och II: 323.

Utskottet.

Uppenbarligen föreligger på många orter ett betydande behov av nyproduktion

av bostäder, vilken emellertid hämmas av nuvarande ränte- och

kostnadsläge. Det synes även — såsom departementschefen framhållit —

finnas fog för uppfattningen att ett fortsatt stillestånd i bostadsbyggandet

skall medföra ökad bostadsbrist. Målet för av Kungl. Maj:t föreslagna stödåtgärder

har angivits vara att förse marknaden med bostäder i tillräcklig omfattning

för att hindra bostadsbrist och till årliga kostnader, som motsvara

dem för likvärdiga, under senare år byggda bostäder. Härigenom skulle en

allmän höjning av hyresnivån kunna förhindras, i den mån den icke betingas

av ökning i löpande kostnader (för värme och onera). Genom att på detta

sätt i viss omfattning återupptaga bostadsbyggandet skulle samtidigt det ej

mindre framträdande behovet av åtgärder i syfte att lösa byggnadsindustriens

arbetslöshetsproblem bliva i stor utsträckning tillgodosett.

För att vinna det sålunda angivna syftet kräves finansiellt stöd från statens

sida. I valet mellan att upplägga en statlig lånefond av tillräcklig storlek för

att möta hela den bostadspolitiskt motiverade byggnadsverksamhetens kapitalbehov

— beräknat till 250 å 300 miljoner kronor — och en stödverksamhet,

som förutsätter att behovet av primär- och sekundärkredit alltfort skall täckas

å den öppna marknaden och endast tertiärlån tillhandahållas av staten, har

den sistnämnda subventionsformen av departementschefen förordats. Avgörande

har härvid varit bland annat hänsynen till det statliga upplåningsbehovet

för mera trängande behov.

Förslaget innebär sålunda att staten skall utvidga sin tertiärlånegivning

för bostadsbyggande, varvid föreslås oförändrade villkor i vad angår ränta

och amortering. Räntan skulle alltså fortfarande utgöra 4.5 procent och amorteringstiden

för lån till flerfamiljshus 30 år samt för lån till enfamiljshus

20 år. Därest emellertid kassalån och sekundärlån vid ett bygges färdigställande

icke skulle stå att erhålla till en ränta av 3.5 procent för kassalån

och däremot svarande procentsats för sekundärlån — därvid räknats med att

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets utlåtande Nr 193.

sekundärlåneräntan i genomsnitt ligger 1 procent högre än räntan för kassalån

— föreslås, att en årlig eftergift å tertiärlånets annuitet beviljas under

en tid av 10 år nied sådant belopp, att den totala räntekostnaden under

nämnda tid nedbringas till att motsvara räntekostnaden vid det nyss angivna

ränteläget. Yid tertiärlånegivningen skulle förbindas vissa villkor beträffande

de egentliga byggnadskostnaderna ävensom hyrorna i de subventionerade

husen.

Jämväl utskottet anser att ett försök bör göras att stimulera till ett återupptagande

av byggnadsverksamheten efter de riktlinjer som sålunda förordats.

Enligt utskottets mening skulle ett dylikt försök, därest det lyckades,

medföra den bästa möjliga lösningen av den mångfald problem, som sammanhänga

med den nuvarande stagnationen i byggnadsverksamheten. I likhet

med departementschefen finner utskottet en självklar förutsättning för att

byggnadsverksamheten skall kunna med stöd från det allmänna igångsättas

och bedrivas vara, att förhållandena på denna del av arbetsmarknaden äro

ordnade och att de olägenheter ifråga örn ackordpriserna, varom departementschefen

erinrat, därvid blivit undanröjda. Kungl. Maj:ts förslag beträffande

formerna för och omfattningen av den statliga stödverksamheten på området

finner utskottet väl avvägda.

Med denna sin ståndpunkt kan utskottet icke biträda det i de likalydande

motionerna I: 233 och II: 324 framställda yrka%det örn anvisande av ett anslag

å 300 miljoner kronor till lån till viss bostadsbyggnadsverksamhet.

Av det sagda följer likaledes, att utskottet icke heller kan tillstyrka det i

de likalydande motionerna I: 232 och II: 322 framställda yrkandet örn nedsättning

av det av Kungl. Maj:t för tertiärlån äskade anslagsbeloppet från 60

till 30 miljoner kronor. Utskottet vill i detta sammanhang understryka, att

grundtanken i det framlagda förslaget är att genom ökat bostadsbyggande

förekomma en allmän hyresstegring eller en situation, i vilken en allmän

hyresreglering blir erforderlig. Uppenbarligen kräves härför att ur bostadsmarknadssynpunkt

erforderliga kapitalmedel stå till förfogande.

Kungl. Maj:ts förslag till ändring i grunderna för bestämmandet av tertiärlånets

belopp har utskottet funnit sig böra godtaga. Likaså tillstyrker utskottet

de av departementschefen förordade övergångsbestämmelserna beträffande

byggnadsföretag, som utförts med stöd av tertiärlån samt färdigställts

och anmälts till statlig avsyning efter den 1 april 1941, ävensom

Kungl. Maj:ts förslag örn dispens för fastigheter, som färdigställts tidigare

eller utförts utan stöd av tertiärlån, dock endast beträffande fastigheter, som

färdigställts efter den 1 januari 1941.

Enligt föreliggande förslag skall byggnadslånebyrån ha att på basis av

fastighetens faktiska årliga kostnader fastställa hyrorna, vilka icke få höjas

utan byråns medgivande. Denna hyreskontroll avses bestå under den tid av

10 år, som den statliga kreditgarantien omfattar. En sådan hyreskontroll

finner även utskottet erforderlig såsom led i den föreslagna verksamheten.

Då det, såsom departementschefen framhållit, är genom hyrornas rätta bestämmande

i förhållande till fastighetens kostnader och finansieringsvillkor

som obefogade vinster för företagaren kunna förhindras, har utskottet icke

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 193.

45

ansett sig böra tillstyrka det i de likalydande motionerna I: 234 och II: 325

framställda yrkandet örn utredning och förslag rörande nedskärning av de

oskäliga företagarvinsterna inom byggnadsverksamheten.

Såsom villkor för utlämnande av tertiärlån skall enligt förslaget uppställas,

att tomtmark tillhandaliålles till priser, som i regel icke överstiga 1935 års

nivå. Yad departementschefen i detta sammanhang anfört har icke givit

utskottet anledning till erinran.

Angelägenheten av att materialkostnaderna hållas nere har understrukits

av departementschefen liksom i ett flertal motioner. Departementschefen har

framhållit, att en noggrann övervakning av prisnivån för byggnadsmaterial

måste ske, och meddelat, att priskontrollnämnden torde komma att utrustas

med vidgade befogenheter att inverka på den allmänna prissättningen. Jämväl

byggnadslånebyrån förutsättes ägna en noggrann granskning åt de priser,

som materialleverantörerna betinga sig och i de fall, priserna framstå såsom

mindre förmånliga, vägra lägga dem till grund för sin uppskattning av byggnadsvärdet.

Vidare har departementschefen ställt i utsikt befrielse från omsättningsskatt

för byggnadsmaterial i större utsträckning än vad för närvarande

är fallet ävensom vissa åtgärder för att nedbringa fraktkostnaderna

för sådant material. I de två likalydande motionerna I: 232 och II: 322 har

yrkats generella åtgärder och effektiv kontroll för nedbringande av materialkostnaderna,

varjämte i de likalydande motionerna I: 236 och II: 326 understrukits

nödvändigheten av att en snabb utredning beträffande byggnadsmaterialkostnaderna

verkställes och att förslag på grundval därav förelägges

riksdagen.

Jämväl utskottet finner en noggrann övervakning av prissättningen å byggnadsmaterial

av största betydelse i det nuvarande läget. Utskottet förutsätter,

att priskontrollnämnden med de vidgade befogenheter, som kunna komma att

tilläggas densamma, skall företaga noggranna undersökningar i denna fråga.

Vid själva priskontrollen torde, såsom departementschefen framhållit, nämnden

komma att få ett verksamt stöd i de granskningar, som byggnadslånebyrån

skall hava att underkasta leverantörernas prissättningar. De syftemål, som

avses med ovanberörda motioner, torde därigenom bliva i allt väsentligt

tillgodosedda. Vidkommande den ifrågasatta fraktlindringen för byggnadsvaror

vill utskottet betona de praktiska svårigheter, som äro förenade med

fraktlindring efter prövning från fall till fall. Enligt utskottets mening tala

även andra synpunkter för en generell fraktnedsättning för vissa varor, varför

frågan härom bör tagas under förnyat övervägande.

Beträffande arbetskostnads- och säsongutjämningsfrägorna ansluter sig utskottet

till vad departementschefen anfört. Utskottet vill särskilt understryka

angelägenheten av att byggnadslånebyrån medverkar till att sysselsättningsperioden

inom byggnadsfacken förlänges i största möjliga utsträckning. Ett av

de sakkunniga förordat system i syfte att utan sänkning av årsinkomsten

minska arbetskostnaderna på ett bygge synes utskottet jämväl böra bli föremål

för förnyad prövning vid fortsatta överväganden mellan parterna rörande

möjligheterna att nå en tillfredsställande lösning på löneproblemet. Under

hänvisning härtill kan utskottet i nuvarande läge icke tillstyrka vare sig

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets utlåtande Nr 193.

yrkandet i motionerna I: 232 och II: 322 om generella åtgärder och effektiv

kontroll över arbetslönerna eller yrkandet i motionerna I: 235 och II: 327 att

riksdagen skall uttala sig mot en sänkning av arbetslönerna såsom förutsättning

för stödåtgärderna.

Vad departementschefen anfört under rubrikerna far dag sfr agan, byggnadskonstruktioner

och lägenhets standard, vissa vid kreditgivningen knutna villkor

och organisationsfrågor har icke givit utskottet anledning till erinran.

I sistnämnda hänseende tillstyrker utskottet, att det av riksdagen för nästa

budgetår beviljade förslagsanslaget till statens byggnadslånebyrå må tagas

i anspråk för utvidgning eller omorganisation av byrån i en omfattning, som

skapar förutsättningar för att den på ett snabbt och effektivt sätt skall kunna

fullgöra sina ökade arbetsuppgifter.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skall lån till ombyggnadsföretag, som hittills

utlämnats från lånefonden för bostadsbyggnader i städer och stadsliknande

samhällen, från och med nästa budgetår utlämnas från tertiärlåneanslaget,

i samband varmed å fonden kvarstående behållning skall överföras till sistnämnda

anslag. Lånen skola kunna utgå efter i huvudsak samma grunder som

tertiärlån till nybyggnadsföretag, dock att räntegarantien för underliggande

kredit bör omfatta endast i samband med ombyggnaden upptagna nya eller

omplacerade lån. Vidare skola för ombyggnadslånen nu gällande regler rörande

lånebeloppets bestämmande i förhållande till ombyggnadskostnaden samt

rörande amorteringstid även i fortsättningen tillämpas.

Vad sålunda föreslagits har utskottet funnit välbetänkt.

Utskottet övergår härefter till landsbygdens byggnadsfrågor.

Beträffande materialkostnaderna hyser utskottet den uppfattningen, att

några statsingripanden utöver dem som ske genom priskontrollnämnden

knappast kunna komma i fråga, I likhet med departementschefen vill utskottet

uttala att en utvidgning av jordbrukarnas föreningsväsende för åstadkommande

av kollektiva inköp av byggnadsmaterial bör kunna göra åtskilligt

gagn för nedbringande av dessa kostnader.

Det är, enligt vad i propositionen framhållits, chefens för jordbruksdepartementet

avsikt att låta verkställa utredning rörande organisationen av rådgivningsverksamhet

rörande landsbygdens byggnadsfrågor. Denna rådgivning

skulle avse såväl planläggningen och det tekniska utförandet av byggandet

som gemensam upphandling av byggnadsmaterial. Kungl. Maj:t har begärt

riksdagens bemyndigande att av anslaget till bostadsförbättringsbidrag använda

ett belopp av högst 200,000 kronor till bestridande av kostnaderna för

denna verksamhet.

Beträffande arbetskostnaderna hava särskilt de för närvarande tillämpade

ackordslistorna blivit föremål för kritik av de sakkunniga, i ett flertal yttranden

ävensom i vissa motioner. Sålunda har i de likalydande motionerna

I: 232 och II: 322 yrkats, att dessa listor skulle avskaffas för landsbygdens

del och timlön samt s. k. fria ackordsavtal där tillämpas, till dess bättre förhållanden

uppstå. Även byggnadsarbetarnas strävanden till en avtalsmässig

monopolisering av arbetstillfällena hava berörts. Sålunda har i motionerna

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 193.

47

I: 229 och II: 314 gjorts gällande, att en strängt genomförd specialisering

med upprätthållande av arbetsmonopol inom de olika yrkena är oförenlig

med landsbygdens naturliga förutsättningar. I motionen II: 318 har framhållits

liknande synpunkter och påyrkats att Kungl. Maj:t, därest svårigheter

skulle möta att avtalsmässigt få en uppgörelse till stånd, måtte på lämpligt

sätt åstadkomma, att de av motionärerna angivna riktlinjerna för ordnandet

av jordbrukets byggnadsfråga bliva tillämpade.

Utskottet vill, i anslutning till vad departementschefen härutinnan anfört,

som sin uppfattning framhålla, att man då det gäller landsbygdens byggnader

— liksom i fråga örn annan byggnadsverksamhet — lärer beträffande

löner och arbetsvillkor i första hand vara hänvisad till avtalsuppgörelser

mellan parterna. Utskottet önskar i samband härmed understryka, att förutsättningen

för en ur alla parters synpunkt önskvärd utveckling av byggnadsverksamheten

för jordbrukets behov torde vara, att vederbörande parter kunna

enas örn tidion, intill dess överenskommelser örn för dessa byggnadsarbeten

lämpade ackordsprislistor träffas. Därest emellertid avtalsuppgörelse icke kan

komma till stånd, förutsätter utskottet, att Kungl. Maj:t för riksdagen framlägger

de förslag, vartill förhållandena må föranleda. Ifråga örn monopolisering

av arbetstillfällena vill utskottet jämväl, när det gäller byggen för

jordbrukets behov, ansluta sig till departementschefens uttalande därom att

jordbrukarnas önskemål att utan hinder av organisationerna kunna till byggnadsarbeten

anlita bygdens folk synes vara fullt legitimt.

Under hänvisning till vad sålunda anförts är utskottet icke berett att i nuvarande

läge tillstyrka de i motionerna I: 232 samt II: 318 och 322 gjorda yrkandena

i de hänseenden, varom här är fråga. Utskottet anser icke heller förhållandena

påkalla fortsatt utredning rörande jordbrukets byggnadskostnader, på sätt

i motionerna I: 229 och II: 314 påkallats. Vad angår den i sistnämnda motioner

uttalade uppfattningen, att resultatet av den av chefen för jordbruksdepartementet

i utsikt ställda utredningen rörande organisationen av rådgivningsverksamhet

i jordbrukets byggnadsfrågor bör föreläggas riksdagen, vill utskottet

framhålla angelägenheten av att denna verksamhet snarast möjligt

kommer till stånd. Det torde med hänsyn härtill få anses tillfyllest att frågan

förelägges riksdagen i samband med anslagsäskandena för budgetåret 1942/43.

I de sakkunnigas utredning hava jämväl berörts vissa utbildningsspörsmål.

I motionen II: 318 hava åtgärder påyrkats för stödjande av viss byggnadsteknisk

utbildning på landsbygden. Utskottet förutsätter att hithörande

frågor bliva föremål för övervägande i samband med frågan örn organisationen

av den ovannämnda rådgivningsverksamheten.

Bostadsförbättringsverlcsamheten på landsbygden omfattar bostadsförbättringsbidrag,

nybyggnadslån, förbättringslån, lantarbetarbostadslån, lantarbetarbostadsbidrag

och särskilda bidrag för iordningsställande inom de

norrländska kustlänen av fiskares bostäder, sjöbodar och båthus. Vid bedömande

av storleken av det belopp, som sammanlagt kan vara erforderligt i

dessa hänseenden, har departementschefen satt som mål att utnyttja alla nu

förefintliga arbetstillfällen, d. v. s. att bevilja alla nu föreliggande ansökningar

om lån eller bidrag, vilka äro av beskaffenhet att böra tillgodoses.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets utlåtande Nr 193.

Från denna utgångspunkt har medelsbehovet beräknats till 90,000,000 kronor,

varav halva beloppet föreslagits skola anvisas för nästa budgetår. Av det sålunda

förordade beloppet, 45,000,000 kronor, skulle 20,000,000 kronor anvisas

till förbättringsbidrag. Ifrågavarande beräkning av medelsbehovet ävensom

Kungl. Maj:ts i detta sammanhang framlagda förslag rörande fördelningen i

övrigt på olika ändamål av förenämnda belopp av 45,000,000 kronor har icke

givit utskottet anledning till erinran.

Kungl. Maj:ts förslag innebär jämväl vissa ändringar i gällande grunder

rörande ifrågavarande verksamhet. Sålunda föreslås, att ränta å förbättrings-,

nybyggnads- och lantarbetarbostadslån, som enligt nu gällande bestämmelser

med minst en fjärdedels procent skall överstiga den genomsnittliga emissionsräntan

för statsobligationer under nästföregående budgetår, intill dess stabilare

ekonomiska förhållanden inträda, skall bestämmas särskilt för varje budgetår

och för nästa budgetår till 3.2 5 procent. Vidare föreslås en utsträckning av

tillämplighetsområdet för den beträffande bidrag till fiskarbostäder gällande

kungörelsen till att avse jämväl Upplandskusten.

I de likalydande motionerna I: 232 och II: 322 har understrukits, att landsbygdens

behov av bostadsförbättringar är synnerligen omfattande, och påyrkats

förslag snarast möjligt om bidrag och lån för ytterligare tillgodoseende

av landsbygdens nybyggnads- och förbättringsbehov ifråga örn bostäder och

jordbrukets ekonomibyggnader för att därigenom bereda arbete åt de arbetslösa

inom byggnadsbranschen.

Även utskottet håller före, att de nu föreliggande ansökningar, på vilka

medelsbehovet beräknats, blott innefatta en del av hela hjälpbehovet. Utskottet

förutsätter dock, att Kungl. Maj:t har sin uppmärksamhet riktad på

de i motionerna berörda förhållandena och vidtager de åtgärder, som dessa

kunna komma att påkalla. Med hänsyn härtill anser utskottet icke skäl föreligga

att tillstyrka särskild framställning i ämnet från riksdagens sida.

I motionen II: 323 hava motionärerna, utan att vilja föreslå något avsteg

från principen örn att bostadsstandarden i stort sett bör höjas till den nivå,

som förutsattes enligt hälsovårdsstadgan, velat fästa uppmärksamheten vid

lämpligheten av att bestämmelserna örn förbättringsbidrag göras så tänjbara,

att i det enskilda fallet, särskilt när fråga är örn pensionär- eller undantagsbostad,

hänsyn må kunna tagas till speciella förhållanden, som motivera jämkning

i kraven på bostadsstandard. Härvid hava motionärerna närmast syftat

på fordringarna angående viss rumshöjd.

Utskottet finner vad sålunda anförts beaktansvärt. Utskottet anser för

sin del hinder icke föreligga att vid ifrågavarande understödsverksamhet —- i överensstämmelse med vad redan nu torde ske på vissa håll — ställa mindre

belopp till förfogande under de i motionen angivna förutsättningarna, även

örn därigenom icke skulle vinnas den bostadsstandard, som i allmänhet eftersträvas

vid statens medverkan till bostadsförbättringar.

I motionen II: 317 har framhållits, att ingen av de i förevarande proposition

angivna formerna av understöd för bostadsförbättring är så beskaffad,

att stöd kan lämnas till en önskvärd förbättring av de i flertalet av

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 193.

49

våra städer, framförallt i deras ytterområden, förekommande bostadshusen

av samma karaktär som de på landsbygden vanliga. Ett utsträckande av

bidragsverksamheten att omfatta här avsedda områden i städerna kan enligt

motionären tänkas lämpligen ske efter någon av följande två vägar. Antingen

kan den nu tillämpade formen av lån för ombyggnad av bostadshus i städer

och stadsliknande samhällen kompletteras med en form av subvention till

ägare av mindre bostadshus inom icke stadsplanereglerade områden av städerna,

eller också kunna de för bostadsförbättringsverksamheten på landsbygden

gällande bestämmelserna utsträckas att omfatta jämväl områden inom

städer och stadsliknande samhällen, vilka prövas vara till sin allmänna karaktär

jämförliga med landsbygden. Den senare utvägen förefaller motionären att

vara den enklast framkomliga.

Det av motionären berörda förhållandet innebär en ofullständighet i här

ifrågavarande understödsverksamhet, som enligt utskottets mening icke är

motiverad. Utan att taga ställning till de i motionen angivna alternativen

anser utskottet att ett övervägande genom Kungl. Maj:ts försorg bör komma

till stånd i syfte att utröna på vad sätt en komplettering i förevarande hänseende

lämpligen må kunna ske. Därest emellertid förekomst av arbetslöshet,

kan motivera, att sanering av visst bostadsbestånd tillgripes såsom arbets

objekt, böra här liksom i andra fall medel efter Kungl. Maj:ts beprövande

kunna anvisas av anslag till arbetslöshetens bekämpande.

Beträffande bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer

hava vissa förslag framlagts till förhindrande av att det genom krisförhållandena

förhöjda ränteläget skall medföra stegring i bostadskostnaden. Vidkommande

de ökade värmekostnaderna har departementschefen vidare — i

anledning av en framställning av hyresgästernas riksförbund om förhöjt

hyresavdrag i fastigheter för barnrika familjer och rabattsystem vid inköp av

bränsle för övriga barnrika familjer — meddelat sin avsikt att sedan ärendet

blivit färdigberett underställa Kungl. Maj:ts prövning de förslag som kunna

visa sig erfoderliga. En tänkbar utväg vore, framhåller departementschefen,

att införa ett speciellt kristillägg till familjebidraget, högst av sådan storlek

att de stegrade bränslekostnaderna kompenseras. I de likalydande motionerna

I: 80 och II: 79 har yrkats att byggnadslånebyrån förständigas att icke till

låta höjning av hyrorna i ifrågavarande hus.

Utskottet anser angeläget, att åtgärder vidtagas i här ifrågavarande syfte,

och har intet att erinra mot vad departementschefen anfört och föreslagit.

Utskottet vill därjämte framhålla, angelägenheten av att även de barnrika

familjer, som icke bo i för barnrika familjer avsedda fastigheter, komma i

åtnjutande av nedsättning i bränslekostnaderna. Då av departementschefen

berörda åtgärder avse att förebygga, hyreshöjning torde det. i motionerna T: 80

och II: 79 angivna syftet därmed vara tillgodosett.

I motionen 11:321 har uppmärksamheten fästs vid angelägenheten av att

bereda billiga och goda bostäder för ensamma mödrar. Enligt utskottets

Bihang till riksdagens protokoll 1941 fl sami. Nr 193—194, ism 4i 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

<Statsutskottets utlåtande Nr 193.

mening är detta spörsmål av sådan vikt att det icke bör förbises i samband

med de statliga åtgärderna för bostadsförsörjningens ordnande. Utskottet

delar därför motionärens uppfattning att en utredning i ämnet är motiverad.

Vad Kungl. Majit i övrigt föreslagit bär icke givit utskottet anledning till

erinran.

Under åberopande av vad sålunda .anförts hemställer utskottet,

I. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med

avslag å motionerna I: 232 och II: 322, i vad de avse anslag till

tertiärlån till bostadsbyggande i städerna, ävensom å motionerna

I: 233 och II: 324 må

a) godkänna av departementschefen förordade ändrade grun

der för tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet;

b) godkänna av departementschefen förordade ändrade grunder

för lån för ombyggnad av bostadshus i städer oell stadsliknande

samhällen;

c) godkänna av departementschefen förordade ändrade grunder

för låneverksamheten för främjande av bostadsförsörjning

för mindre bemedlade, barnrika familjer;

d) godkänna av departementschefen förordade ändrade grunder

beträffande räntefoten å förbättringslån, nybyggnadslån och

lantarbetarbostadslån;

e) medgiva, att den behållning, som kan komma att förefinnas

vid utgången av budgetåret 1940/41 å Lånefonden för bostadsbyggande

i städer och stadsliknande samhällen, på sätt departementschefen

angivit, överföres till Fonden för låneunderstöd;

f) för budgetåret 1941/42 anvisa

dels under femte huvudtiteln

1) till Främjande av bostadsförsörjning för mindre

bemedlade, barnrika familjer ett förslagsanslag av 3,250,000

kronor;

2) till Bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden

ett reservationsanslag av 20,000,000 kronor;

3) till Bidrag till inrättande av pensionärshem ett reservationsanslag

av 3,000,000 kronor;

dels såsom kapitalinvestering i Statens utlåningsfonder

1) till Lånefonden för bostadsförsörjning för mindre

bemedlade, barnrika familjer ett reservationsanslag av

20,000,000 kronor;

2) till Lånefonden för främjande av bostadsbyggande pä

landsbygden ett reservationsanslag av 11,000,000 kronor;

dels ock såsom kapitalinvestering i Fonden för låneunderstöd

1) till Tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet ett

reservationsanslag av 60,000,000 kronor;

2) till Lån för uppförande och förbättring av lantarbetarbostäder

ett reservationsanslag av 3,000,000 kronor;

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 193.

51

3) till Lån för bostadsförbättringsverksamhet ett reservationsanslag

av 11,000,000 kronor;

II. att riksdagen med bifall till motionen II: 321 må besluta

att hos Kungl. Majit begära utredning med förslag till främjande

av en tillfredsställande lösning av de ensamma mödrarnas bostadsproblem;
lil.

att motionerna I: 234—236 samt II: 325—327 icke må till

någon riksdagens åtgärd föranleda; samt

IV. att motionerna I: 80, 229 samt II: 79, 314, 317, 318 och

323 ävensom motionerna I: 232 och II: 322 i vad desamma icke

behandlats under I härovan må, i den mån de icke kunna anses

besvarade genom vad utskottet anfört, icke till någon riksdagens

åtgärd föranleda..

Stockholm den 17 juni 1941.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson,

Asplund, Per Gustafsson, Bernhard Nilsson, Torsten Ström, Bäcklund, Björkman,

Bäckström, Gustaf Iwar Anderson, Gillström och Persson; samt

från andra kammaren: herrar Jonsson i Eskilstuna, Eriksson i Stockholm,

Svensson i Grönvik, Andersson i Prästbol, Danielsson, Persson i Falla, Lindberg

i Umeå, Andersson i Malmö, Bergström, Mårtensson, Hansson i Rubbestad och

Eriksson i Frägsta.

Reservationer:

1) av herrar Bäckström och Danielsson, vilka ansett, att utskottet bort tillstyrka

bifall till motionerna I: 229 och II: 314;

2) av herrar Lindberg i Umeå och Andersson i Malmö.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1941:448 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder'' för främjande av ökad bostadsproduktion m. m. jämte i ämnet väckta motioner s. 1 i texten