Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag ä tilläggsstat 1 till riksstaten för budgetåret 1941/42 till ytterligare aktieteckning i Norrbottens Järnverk Aktiebolag m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1941-12-12 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1941:246, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag ä tilläggsstat 1 till riksstaten för budgetåret 1941/42 till ytterligare aktieteckning i Norrbottens Järnverk Aktiebolag m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 246.

1

Nr 246.

Ankom till riksdagens kansli den 12 december 1941 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag

ä tilläggsstat 1 till riksstaten för budgetåret 1941/42

till ytterligare aktieteckning i Norrbottens Järnverk

Aktiebolag m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

(4:e avd.)

I propositionen nr 322 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 17 oktober 1941,

föreslagit riksdagen att dels till Aktieteckning i Norrbottens Järnverk Aktiebolag

å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1941/42 å kapitalbudgeten,

fonden för statens aktier, anvisa ett reservationsanslag av 7,000,000 kronor;

dels ock besluta, att staten genom riksgäldskontoret skall ställa garanti

för ett förlagslån åt Norrbottens Järnverk Aktiebolag i riksbanken till ett belopp

av 3,000,000 kronor.

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren, nr 255,

av herr K. Wistrand m. fl. och den andra inom andra kammaren, nr 351, av

herrar B. Gezelius och M. Ljungberg, har yrkats att förevarande proposition

måtte av riksdagen avslås.

Vid 1939 års urtima riksdag (prop. nr 70; r. skr. nr 98) anvisades ett reservationsanslag

av 10,000,000 kronor till aktieteckning i Norrbottens Järnverk

Aktiebolag, vars ändamål skulle i första hand vara tillverkning av tackjärn.

I sin skrivelse i ärendet framhöll riksdagen, att det näppeligen kunde

vara lämpligt eller ens möjligt att redan då fastslå de lämpligaste produktionsmetoderna

eller företagets storleksordning, utan att detta vöre en sak,

som i första band finge prövas av den blivande, för företagets framtid närmast

ansvariga ledningen. I övrigt anförde riksdagen bland annat följande.

Den märkliga särställning inom världsproduktionen som svensk järnhantering

alltjämt intager har uppbyggts ej endast på rika naturtillgångar utan

även på en traditionellt skicklig arbetsledning och arbetarstam. Härutöver

har emellertid fordrats ett oavlåtligt arbete på att genom varans och produktionsmetodernas

förbättring möta en med ofantliga tekniska och ekonomiska

resurser rustad utländsk konkurrens. Med denna redan bestående svenska

järnindustri, för vilken jernkontoret varit en sammanhållande kraft, måste

självfallet en blivande företagsledning söka samarbete till den svenska jäm
Bihang

till riksdagens protokoll 1941. 6 sami. Nr 246. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 246.

industriens och landets gemensamma bästa. Å andra sidan böra till det nya

företaget kunna knytas de förhoppningarna, att detsamma skall kunna i sin

mån bidra till att skapa fram nya förbättrade tillverkningsmetoder. Det nya

företagets tillkomst borde därför kunna hälsas med allmän tillfredsställelse.

Sedan statlig aktieteckning med 3,499,500 kronor i överensstämmelse med

Kungl. Maj:ts beslut den 12 juli 1940 ägt rum samt därjämte av enskilda personer

tecknats aktier till sammanlagt belopp av 500 kronor, utsågos vid konstituerande

stämma med bolaget den 16 augusti 1940 till ledamöter av styrelsen

landshövdingen David Hansén, ordförande, direktören Bure Holmbäck,

bankdirektören Erik Johan Bengtson, direktören Ivar Gustaf Schwartz

och disponenten Nils Danielsen samt till suppleanter riksdagsmannen Oskar

Wilhelm Lövgren och disponenten Folke Westerberg. Genom beslut den 12

september 1941 uppdrog Kungl. Majit åt chefen för handelsdepartementet att

ytterligare till ett nominellt belopp av 6,500,000 kronor för Kungl. Majit och

Kronan teckna aktier i bolaget.

I skrivelse den 15 augusti 1941 har styrelsen i Norrbottens Järnverk Aktiebolag

framlagt resultatet av en av bolaget genom dess verkställande direktör

verkställd utredning samt därvid tillika gjord framställning örn medel till

en järnverksanläggning å Svartön invid Luleå.

Med hänsyn till att tillgången på elektrisk kraft för närvarande begränsade

möjligheterna i fråga om tillverkning av eltackjärn till användande av

högst två ugnar med en sammanlagd kapacitet av 60,000 ton per år föreslår

styrelsen, att det blivande järnverket skulle omfatta malmviadukt, krossoch

siktanläggning samt kolhus, sinterverk, eltackjärn verk med två ugnar

med en sammanlagd kapacitet av 60,000 ton per år, ett thomasverk om två

konvertrar å minimum 15 ton för thomastackjärnets förädling till thomasgöt

eller till förblåst thomasmetall för vidare förädling i elstålugn, ett elstålverk

med en elstålugn om cirka 25 tons kapacitet för raffinering av thomasmetallen

till högvärdigt omsmältningsmaterial, d. v. s. prima rent skrot eller

järnsvampsersättning, en reparationsavdelning och en allmän avdelning, omfattande

markområde och dess planering, vatten- och avloppsledningar, kontor,

bostäder för vissa tjänstemän och arbetare m. m. Kostnaden härför beräknas

av styrelsen till 13,900,000 kronor vartill komma 15 procent i administration

och oförutsedda utgifter, eller sålunda sammanlagt 16,000,000

kronor, enligt följande kostnadskalkyl:

Malmviadukt, kross- och siktanläggning samt kolhus.

Byggnader ...................... kronor 1,390,000

Maskiner etc..................... » 160,000 kronor 1,550,000

Sinterverk.

Byggnader ...................... kronor 460,000

Maskiner etc..................... »_ 740,000 » 1,200,000

Ettack järnverk.

Byggnader ...................... kronor 1,000,000

Maskiner, ugnar etc............... » 2,575,000 » 3,575,000

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets

utlåtande

Nr 246.

3

T homasverk.

Byggnader .....................

720,000

Maskiner, konvertrar etc..........

Elstålverk.

y>

1,880,000

kronor

2,600,000

Byggnader .....................

1,200,000

Maskiner, stålugn etc............

Reparationsavdelning.

»

1,100,000

T>

2,300,000

Byggnader ........ ............

90,000

Maskiner, verktyg etc............

. »

140,000

T>

230,000

Allmän avdelning.

Gemensamma byggnader etc......

1,785,000

Järnvägsspår, lok och vagnar.....

, . »

660,000

7>

2,445,000

kronor 13,900,000

Administration och oförutsett c:a 15 procent.......... » 2,100,000

Summa anläggningskostnader kronor 16,000,000.

Statens industrikommission har i utlåtande den 10 september 1941 tillstyrkt

framställningen, varvid anförts bland annat följande.

Industrikommissionen har fattat remissen närmast som en anmodan att

yttra sig ur de försörjningssynpunkter, som med ärendet sammanhöra. Kommissionen

har sålunda icke ingått på någon granskning av det föreliggande

problemet i hela dess vidd utan har nöjt sig med att söka bedöma förslagets

återverkningar i försörjningshänseende. Frågor angående anläggningskostnaderna

samt verkets förseende med nödiga råmaterial och kraft för driftens

uppehållande ävensom angående driftens bärighet under olika förutsättningar

har kommissionen alltså lämnat åsido.

Elektriska hyttor i stället för kokshyttor lia ur försörjnings- och beredskapssynpunkt

det företrädet, att de minska behovet av importerat bränsle,

något som måste vara en betydande fördel i betraktande av de importsvårigheter

som på detta område sedan länge förelegat. Man måste dock räkna med

att under normala förhållanden produktionen blir dyrare än tackjärnsframställning

i kokshyttor. En omständighet som likaledes kan komma att fördyra

produktionen vid nu ifrågavarande verk utgöres därav, att elkraft icke synes

kunna garanteras i sådan omfattning, att verket med säkerhet kan vara i full

drift hela året. Önskvärdheten av att järnproduktionen i möjligaste mån göres

oberoende av importbränsle bör emellertid enligt kommissionens mening

giva företräde åt styrelsens förslag i denna del.

De mellansvenska bruken basera sin järnframställning i hög grad på den

s. k. martinprocessen, för vilken såsom råmateriel bland annat erfordras prima

smidesjärnskrot, som under normala tider importeras i stora kvantiteter.

Detta skrot har emellertid sedan länge successivt försämrats vad beträffar

kvaliteten, vilket beror på att det allt mer och mer uppblandas med avfallsjäm

innehållande olika legeringsämnen och föroreningar. Det torde därför vara

ostridigt att den mellansvenska järnhanteringen har behov av sådant direkt

ur malm utvunnet material, som Norrbottens järnverk nu avser att framställa

i de föreslagna thomas- och elstålverken, och då bolagets verkställande direktör

i statsrådsberedningen den 3 september 1941 uppgivit, att ifrågavarande

material även under fredsförhållanden torde kunna levereras till kommersiella

priser, anser industrikommissionen utbyggnaden av sagda verk kunna

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 246.

komma att utgöra ett ur försörjningssynpunkt värdefullt komplement till den

nuvarande inhemska järnindustrien.

Situationen på järn- och stålmarknaden är för närvarande sådan, att det

nu avsedda tillskottet till försörjningen på området måste hälsas med tillfredsställelse,

och detta desto mera ju tidigare tillskottet kan ställas till förfogande.

Kommissionen finner sålunda, att ur försörjningssynpunkt övervägande

skäl tala för ett bifall till styrelsens förslag såväl vad beträffar byggandet av

eltackjärnsugnar som i fråga örn utbyggandet av verket med thomas- och

elstålverk.

Vattenfallsstyrelsen har i utlåtande den 8 oktober 1941 närmare utvecklat

kraftförsörjningsfrågan, varvid erinrats, att styrelsen, sedan den erhållit

kännedom om bolagsstyrelsens önskemål i krafthänseende, förklarat sig

villig leverera dels 10,000 kW årskraft, dels 10,000 kW säsongkraft under en

tid av sju månader om året samt dessutom ytterligare 7,000 kW för ett thomasverk

och en elektrostålugn.

Departementschefen har i ärendet anfört i huvudsak följande.

Vad angår företagets storleksordning och gestaltning i övrigt torde utredningen

visa, att det ur såväl företagsekonomiska som allmänna försörjningssynpunkter

är ändamålsenligt, att tack järnverket utbygges med thomasoch

elstålverk för viss förädling av det erhållna tackjärnet, på sätt styrelsen

föreslagit. Storleken av anläggningarna vid järnverket bestämmes i första

hand av tillgången på råvaror och elektrisk energi. Beträffande företagets

råvaruförsörjning har styrelsen funnit förutsättningarna härför tillfredsställande

jämväl vid en anläggning avseende framställning av 90,000 ton i stället

för 60,000 ton tackjärn årligen. Jag vill i detta sammanhang erinra, att

Kungl. Maj:t genom beslut den 19 september 1941 förklarat bolaget berättigat

tillsvidare att, i den utsträckning som erfordras för bolagets verksamhet,

taga i anspråk den staten enligt 1927 och 1938 års malmavtal tillkommande

rätten lill malmleveranser från Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag. I fråga

örn möjligheterna att erhålla elektrisk kraft är läget däremot icke lika gynnsamt.

Av handlingarna framgår att vattenfallsstyrelsen kan ställa i utsikt att

leverera dels 10,000 kW årskraft samt 10,000 kW säsongkraft under 8 å 9

månader årligen för tackjärnsugnarna dels ock erforderlig kraft, 7,000 kW,

för drift av ett thomasverk och en elektrostålugn. Förstnämnda kraftleveranser

beräknas förslå för en årstillverkning av cirka 55,000 ton tackjärn.

Med hänsyn till vad vattenfallsstyrelsen anfört synes bolaget böra tillsvidare

få åtnöjas med den kraft, som sålunda kan tillhandahållas. Vad särskilt angår

frågan örn eventuell utökning av järnverket med en tredje elektrisk masugn

synes denna fråga alltså i nuvarande läge få ställas på framtiden. Mot

vattenfallsstyrelsens beräkningar av kraftprisen synes ej vara något att

erinra.

Beträffande frågan örn uppförande av transformatorstation vid järnverket

samt framdragande av elektrisk ledning från Notviken till verket anser

jag övervägande skäl tala för att utgifterna härför bestridas av bolaget och

alltså inräknas i anläggningskostnaderna. Enligt bolagsstyrelsens beräkningar

skulle sistnämnda kostnader vid sådant förhållande uppgå till sammanlagt

16,765,000 kronor. Den avsevärda kostnadsökningen jämfört med motsvarande

tidigare beräknade belopp — bortsett alltså från att nu föreslås byggande

av allenast två mot förut tre tackjärnsugnar men däremot medtagas

kostnader för anläggningen av thomas- och elstålverk — förklaras till huvudsaklig

del av inträdda prisstegringar. Jag har icke funnit anledning till

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 246.

5

erinran mot de beräkningar, bolagsstyrelsen verkställt. Beloppet synes dock

lämpligen böra avrundas uppåt till 17,000,000 kronor. För möjliggörande

av järnverksanläggningen i den omfattning här tillstyrkts skulle alltså behöva

ytterligare anvisas (17,000,000 — 10,000,000 =) 7,000,000 kronor.

I 1939 års proposition föreslogs att, utöver det för anläggningarna erforderliga

beloppet, skulle såsom förlagskapital för bolaget avses ett belopp av

3,000,000 kronor. Med den uppläggning, ärendet fick i riksdagen, ansågs

emellertid något rörelsekapital för det dåvarande ej erforderligt. Bolagets

styrelse har nu hemställt, att beloppet måtte ställas till förfogande. Jag biträder

denna hemställan.

Det bör till en början fastslås, att beslut om ifrågavarande järnverksanläggning

redan får anses fattat av 1939 års urtima riksdag, som med bifall till

Kungl. Maj:ts förslag anvisade ett anslag av 10,000,000 kronor för ändamålet.

Järnverksbolaget är bildat, och av anslagsbeloppet har Kungl. Majit

redan beviljat 9,999,500 kronor för aktieteckning.

I enlighet med uttalanden av 1939 års riksdag och i överensstämmelse

med vad som väl överhuvud måste betraktas som naturligt bär det ankommit

på bolagets ledning att närmare uppdraga riktlinjerna för det nya företaget.

En viktig synpunkt har därvid varit att söka samarbete med redan

nu bestående inhemsk järnindustri. Till grund för anläggningsplanerna ligga

av bolagets direktör uppgjorda, på marknadsundersökningar och tekniska

förundersökningar grundade samt sedermera även av annan sakkunnig

granskade ingående kalkyler, vilka givit som resultat, att en betryggande

vinstmarginal finnes och att verkets ställning inom den svenska järnhanteringen

bör bliva gynnsam såväl inåt som utåt. På grundval av denna i detalj

gående ekonomiska utredning har sedermera bolagets ledning, vilken inrymmer

både kommersiell och teknisk sakkunskap, tillstyrkt järnverkets omedelbara

anläggning enligt nu framlagd plan. Bolagets styrelse har därvid ansett

sig kunna uttala, att tillfredsställande resultat borde vid rationell skötsel

och tillvaratagande av inkomstmöjligheterna från biprodukter kunna uppnås

under en längre tidsperiod. Även industrikommissionen har ur de beredskapssynpunkler,

som kommissionen närmast haft att lägga på frågan, tillstyrkt

utbyggnadens omedelbara igångsättning enligt den framlagda planen.

Såvitt utskottet för egen del kunnat bedöma saken måste planläggningen

av företaget såväl ekonomiskt som tekniskt få anses ha skett med ali tillbörlig

omsorg. Huvudsynpunkten har därvid helt naturligt måst vara, att driften

skall bli lönande och anläggningen räntabel, men blicken synes å andra sidan

också lia varit fäst på anläggningens berättigande som ett stöd i en rationalisering

av den svenska järnindustrien efter mera moderna linjer.

Mot den värdefulla export av högklassiga svenska stålprodukter, som under

normala tider kunnat ske, måste som ett mindre gynnsamt förhållande

ställas en högst betydande import av annat järn. Olägenheterna härav lia

i nuvarande avspärrningslägc tydligt framträtt i form av en för skilda slag

av byggnads- och anläggningsverksamhet kännbar brist på järn men dessutom

i form av högt uppdrivna priser. En viktig faktor i den svenska järn
-

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 246.

hanteringens bättre anpassning efter tidens krav har nu av järnverkets ledning

angivits vara att kunna underlätta de svenska vals- och stålverkens försörjning

med göt och högvärdigt omsmältningsmaterial. 1 dessa avseenden

synes Norrbottens järnverk Ira naturliga betingelser i form av gynnsam tillgång

både till lämplig malm, billig elektrisk energi samt de för järnets framställning

erforderliga reduktionsmedlen, träkol och koks, för vilken sistnämnda

vara anskaffningskostnaderna på grund av möjligheten till returfrakter

med malmbåtarna ställa sig goda. De vanskligheter, som frånvaron

på platsen av en yrkeskunnig arbetarstam särskilt under startåren kunna

framkalla, torde den ansvariga ledningen i tillräcklig grad tagit med i beräkningen.

En detalj, som självfallet i nuvarande läge kan vålla vanskligheler, är

anskaffningen av det för ståltillverkningen erforderliga tillsatsämnet mangan.

Enligt vad utskottet inhämtat ämnar emellertid bolaget för detta ändamål

taga upp brytning av manganmalm från en ny fyndighet, vilken visat

sig användbar för bolagets behov men som är mindre lämplig för andra företag.

Det har ställts i utsikt, att järnverket skulle kunna sättas i drift under

förra hälften av år 1943. Anmärkas må alt, även om utländska entreprenörer

i stor utsträckning måste anlitas för anläggningarna, dessa dock i huvudsak

äro avsedda att utföras inom landet och alltså även i största utsträckning

komma att bestå av svensk materiel och svenskt arbete.

En annan omständighet, som i diskussionerna om järnverket tillmätts betydelse,

är de ökade fraktkostnader för framställda produkter, man måste

räkna med på grund av verkets från avsättningsorterna avskilda läge. I detta

avseende får utskottet emellertid hänvisa till tackjärnsutredningen, som avsåg

förhållandena omkring år 1938 och vari räknades med att mellan Luleå

(Svartön) och Gävle cirka 7 kronor per ton utgjorde normal sjöfrakt. Avsevärda

rabatter torde visserligen, framhöll utredningen, kunna påräknas vid

stor befraktning, men trots detta utgjorde denna utgift för ett järnverk i

Luleå en extra belastning, som måste beaktas. Å andra sidan erinrade utredningen,

hurusom järnvägsstyrelsen ställt i utsikt en relativt låg järnvägsvakt

från Svartön till järnbruk i mellersta Sverige, som eventuellt kunde i vissa

fall möjliggöra omedelbar utfraktning av vintertillverkningen, men under

vanliga förhållanden borde dock sjöfrakten bli billigare. Sedan dessa uttalanden

gjordes har visserligen högtrafiken på järnvägarna satt in och fraktförhållandena

i övrigt förändrats. De ordinarie järnvägstarifferna ha dock

höjts med allenast 10 procent, och därutöver bör tilläggas att skillnaden i

järnvägsvakt mellan tackjärn och göt ej är av någon nämnvärd storleksordning.

Utskottet anser sig i detta sammanhang böra erinra om, att fraktkalkylerna

fått ett förändrat, för järnverket i Luleå gynnsammare läge, då

vid järnverket kommer att produceras icke endast tackjärn utan även göt

samt också omsmältningsmaterial, och fraktkostnaderna från Luleå måste

jämlöras med fraktkostnaderna för skrot importerat från utlandet.

Malmen skall levereras till Luossavaarabolagets självkostnadspris. Denna

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 246.

7

förmån har tillförsäkrats järnverket på grund av uttalanden av 1938 års

riksdag, som ansåg att tidigare pristillägg på 10 procent borde bortfalla. Det

må emellertid anmärkas, att den malmsort, varpå nu järntillverkningen

skulle i huvudsak baseras, utgöres av så kallad malmmull, vilken enligt erfarenhet

ej är så lämplig för export, vadan redan på grund härav ett lägre

pris än för styckemalmen kan vara motiverat. Malmpriset är ej ännu närmare

bestämt, och härutinnan förutsättas ytterligare underhandlingar mellan

gruvbolagets och järnverkets ledningar, varvid särskilt frågan om gruvbolagets

självkostnader torde kräva ingående överväganden.

Beträffande kraftfrågan skall det icke förnekas, att denna för närvarande

kan te sig vansklig. På grund av tillmötesgående från vattenfallsstyrelsens

sida ha dock dessa vanskligheter i hög grad reducerats, vartill kommer, att

Norrland — främst Norrbotten, som inrymmer 30 procent av landets vattenkrafttillgångar

— framdeles bör erbjuda rika möjligheter till nya kraftstationsanläggningar.

Härvid kunna komma i fråga ej endast Harsprånget utan

också andra fall i Lule älv, vid vilkas utbyggnad redan skedda regleringar

av älvens vatten kunna ytterligare komma till nytta. Även i andra av övre

Norrlands älvar, såsom exempelvis lime älv, äro statliga kraftverksbyggnader

sedan gammalt planerade.

I planen ingår jämväl framställning av vissa biprodukter, däribland thomasfosfat,

ett viktigt gödningsämne, och ett av flygvapnet särskilt eftertraktat

bränsle, nämligen metanol. Ur beredskapssynpunkt är denna produktion värdefull.

Redan i samband med 1907 års stora uppgörelse mellan staten och

Grängesbergsbolaget var det en ledande synpunkt att malm från de norrländska

malmfälten skulle förädlas jämväl inom landet. Härpå borde, såsom

dåvarande departementschefen uttryckte det, alla strävanden inriktas.

I överensstämmelse med denna tanke har också sedan gammalt Luossavaarabolagets

uppgift i dess bolagsordning angivits vara ej endast att idka

gruvdrift utan ock att driva malmförädlingsverksamhet. Såsom redan tidigare

av riksdagen framhållits har emellertid bolaget ej hittills sett sig i

stånd att förverkliga sistnämnda ur nationella synpunkter betydelsefulla

del av bolagets syfte.

Ifrågavarande järnverk kan sägas leda sitt direkta ursprung från en så

tidigt som av 1932 års riksdag framställd begäran om en skyndsam utredning

rörande möjligheterna för inhemsk malmförädling. Redan före

krigsutbrottet 1939 ansåg sig statsutskottet — i ett av riksdagen godkänt

utlåtande avgivet i mars sagda år —• böra fästa uppmärksamheten på den

elektriska kraftfrågans utomordentliga vikt ur beredskapssynpunkt i allmänhet

men för här avsedda malmförädling i Norrbotten i synnerhet, vilken

förädling utskottet uttryckligen förutsatte komma att kräva stora mängder

elektrisk kraft. Utskottet bade då också anledning erinra, alt Harsprångets under

världskrigsåren igångsatta utbyggnad sedermera måst avbrytas samt att

detta berott på att planerna på en salpetertillverkning i Norrbotten fått förfalla,

varvid i stället motsvarande norska produktion efter band ökats.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 246.

Mot bakgrunden av de förväntningar om en utökad inhemsk malmförädling,

som sålunda alltsedan sekelskiftet vid olika tillfällen och under skiftande

tidslägen förefunnits, samt i betraktande också av nuvarande ej minst

ifråga örn järntillgången hårt ansträngda försörjningsläge — ett läge vars vidare

utveckling visserligen är synnerligen ovisst men med vars långvarighet

man för närvarande har all anledning att ur beredskapssynpunkt räkna —

finner utskottet det vara av vikt, att frågan om järnverket nu utan vidare

dröjsmål bringas fram till ett slutligt avgörande. Industrikommissionen har

ansett det nya järnverkets utbyggnad så angelägen, att detta företag i fråga

om materialtilldelning av kommissionen satts framför andra likaledes angelägna

ändamål. Det planerade nya järnverket utgör sålunda, enligt vad kommissionen

åberopat, en produktiv anläggning, som i fråga örn järn kan

väntas ge igen den på byggnaden förbrukade mängden av samma vara

flera gånger örn redan år 1943, då företaget beräknas kunna bli driftfärdigt.

Då i de väckta motionerna företräde givits åt en anläggning med

järnsvamp eller ock efter Rennerfelt-Kallingmetoden framställt omsmältningsmaterial

som slutprodukter, må nämnas att båda dessa metoder av

järnverkets ledning med intresse studerats, men att en anläggning, bestående

av elektriskt tackjärnsverk, thomas- och elektrostålverk, dock valts på grund

av att en sådan anläggning ansetts mera beprövad och tillförlitlig samtidigt

som den verkställda marknadsundersökningen givit vid handen att mera

säljbara slutprodukter skulle kunna på detta sätt framställas. I motionerna

har vidare framhållits, att inga som helst kalkyler över tillverkningskostnaderna

för göt framställt ur elektrotackjärn via thomas- och elektroståiugn

framlagts. Kalkyler i nu angivna avseenden finnas emellertid utarbetade

och hava varit tillgängliga för utskottet.

Järnets framställning på elektroteknisk väg och med tillgodogörande av

den inhemska vattenkraften i stället för utländskt kolbränsle står i överensstämmelse

med de önskemål 1939 års urtima riksdag uttryckt. Den valda

thomasmetoden är också särskilt väl lämpad för Norrbottens fosforrika

malmer.

Då i motionerna uttalas att järnverkets styrelse funnit det lämpligt att

komma med krav på en fördubbling av det ursprungligen begärda anslaget,

är denna uppgift icke riktig. Visserligen föreslås nu allenast två mot förut

tre tackjärnsugnar, men i stället medtagas kostnader för anläggning av thomas-

och elstålverk. I huvudsak förklaras,, såsom i propositionen framhålles,

kostnadsökningen av inträdda prisstegringar. Den i propositionen föreslagna

garantien för ett förlagslån å 3,000,000 kronor var förutsedd och begärd

redan i 1939 års proposition, men avgörandet av frågan härom uppsköts av

riksdagen.

Sammanfattningsvis vill utskottet erinra om den ovisshet, som alltid måste

råda beträffande en industriell nyanläggnings framtidsutsikter. I all synnerhet

gäller detta för ett så för konjunkturernas växlingar utsatt företag

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 246.

9

som en järnverksanläggning, vartill i detta fall som en ytterligare ogynnsam

faktor kommer anläggningskostnadernas avsevärda stegring under den tid

av snart uppemot ett decennium frågan övervägts.

Den utländska konkurrens Norrbottens järnverk kan möta från en med

billiga kol och med stora tillverkningsenheter arbetande utländsk industri bör

ingalunda underskattas. Häremot kan dock ställas en förmånlig tillgång på

malm och elektrisk kraft liksom för övrigt också träkol, överhuvud borde

det vara ägnat att inge tillfredsställelse att ett järnverk i Norrbotten nu kan

anläggas och att detta också kan ske under förväntningar från den för verkets

framtid närmast ansvariga ledningens sida om en tillfredsställande avkastning.

Då det sedan gammalt hävdats att malmtillgångarna i Norrbotten skola

användas ej endast för export utan också till förädling inom landet har detta

ingalunda utgjort något alltför högt ställt nationellt krav. I den mån malmexporten

under de gångna åren efter hand tilltagit har tvärtom detta kravs

berättigande tillvuxit i styrka.

Vid sin prövning av ärendet har utskottet alltså kommit till den uppfattningen,

att ifrågavarande järnverk, örn vars anläggning sedan mycket lång

tid tillbaka starkt berättigade förhoppningar hysts och som särskilt så

länge nuvarande hårt ansträngda avspärrningsläge råder vore av stor betydelse

för landets försörjning, bör utan ytterligare dröjsmål utbyggas. De

anmärkningar, som i de i ärendet väckta motionerna anförts, har utskottet

icke funnit vederlägga dess uppfattning, att de framlagda byggnadsplanerna

utförts med omsorg och tillbörlig teknisk och ekonomisk omsikt.

Med tillstyrkande av propositionen och avstyrkande av motionerna hemställer

utskottet,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och med

avslag å motionerna 1:255 och 11:351, må

a) till Aktieteckning i Norrbottens Järnverk Aktiebolag å

tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1941/42 å kapitalbudgeten,

fonden för statens aktier, anvisa ett reservationsanslag

av 7,000,000 kronor;

b) besluta, att staten genom riksgäldskontoret skall ställa

garanti för ett förlagslån åt Norrbottens Järnverk Aktiebolag

i riksbanken till ett belopp av 3,000,000 kronor.

Stockholm den 12 december 1941.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 6 sami. Nr 246.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 246.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joh. Nilsson i Malmö,

Oscar Olsson, Asplund, Heiding, Sven Larsson, Bäcklund, Karl Andersson,, Bäckström,

friherre De Geer, Sundberg och Nisser; samt

från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Svensson i Grönvik, Andersson

i Prästbol, Persson i Falla, Lindberg i Umeå, Mårtensson, Åqvist, Lindholm, Lundberg

i Hälsingborg, fru Alvén samt herrar Hansson i Rubbestad och Åkerström.

Reservationer:

l:o) av herrar Sundberg och Nisser, vilka ansett, alt utskottets yttrande

och hemställan bort hava följande lydelse:

»Utskottet, som noga övervägt det i propositionen framlagda förslagets

betydelse och möjligheter ur såväl företagsekonomiska som allmänna försörjningssynpunkter,

finner omständigheterna starkt tala för uppskov med

anläggningen av thomasverk och elstålverk till dess fredsförhållanden inträtt.

Utskottet utgår därvid ifrån, att ärendet ånyo förelägges riksdagens

prövning, därest styrelsen för järnverket under då rådande förhållanden finner

förutsättningar för handen för projektets ekonomiska genomförande.

Det förutsättes vidare, att noggranna kalkyler härvid upprättats, som ej må

hemligstämplas utan kunna underställas sakkunnig och vederhäftig granskning.

Slutligen förutsättes, att ärendet, innan det på nytt förelägges riksdagen,

underställes de remissinstanser, vilkas yttranden alltid bruka infordras vid

avgörandet av frågor av denna natur, i första hand kommerskollegium och

jernkontoret.

Såsom motivering för sitt yrkande örn uppskov med den föreslagna utvidgningen

vill utskottet hänvisa till vad som anföres i motionerna I: 255 och

II: 351, speciellt i vad som anföres rörande de försvårade avsättningsmöjligheterna

för göt i jämförelse med tackjärn. Vidare vill utskottet påpeka, att

det syftemål, som ligger till grund för industrikommissionens tillstyrkan,

nämligen tillgodoseendet av försörjningsbehovet inom landet av järn, vinnes

i lika hög grad om malmförädlingen stannar vid tackjärn. Det måste anses

oriktigt, att för den utbyggnad varom här är fråga, som måhända ej blir

färdig att träda funktion förrän nuvarande krisläge är övervunnet, använda

för vårt folkhushåll så ytterst nödvändigt råmaterial som exempelvis koppar,

varpå kännbar brist råder och som ej synes kunna anskaffas i tillnärmelsevis

den utsträckning, som behövs för att fylla andra långt viktigare uppgifter än

utbyggnaden av Norrbottens järnverk.

Slutligen vill utskottet framhålla, att om frågan betraktas ur exklusiv

Norrbottenssynpunkt — det är svårt att tillbakahålla en förmodan, att det

är just denna aspekt som mer än något annat föranlett regeringen att giva

sitt stöd åt järnverksstyrelsens förslag — det måste vara klokare att få till

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 246.

11

stånd en industri som bär sig än en som skall hållas i gång med direkta

eller indirekta subventioner från skattebetalarnas sida. Givetvis har man

härvid de största betingelserna för ernåendet av ett gott driftsresultat, om

man utbygger anläggningen under normala tider med normala priser i stället

för under en krigstid med dess högt uppskruvade arbets- och materialpriser,

i all synnerhet som man sannolikt ej — åtminstone i någon nämnvärd grad

— hinner att tillgodogöra sig kristidens höga produktpriser. Inskränker man

sig däremot till att nu endast bygga tackjärnsverket torde det finnas betingelser

att få detta färdigt inom kortare tid. Man skulle sålunda då hinna

tillgodogöra sig nu gällande höga tackjärnspriser samtidigt som den allmänna

försörjningen i fråga örn järn blir i lika hög grad, kanske i ännu

högre grad, tillgodosedd på grund av att den tillgängliga relativt ringa elektriska

kraften möjliggör en större tackjärnsproduktion än om denna elektriska

kraft skall splittras både på framställning av tackjärn, göt och elektrostål.

Med utgångspunkt från de kostnadssiffror, som styrelsen för järnverket

själv upptagit, kan man vid bifall till utskottets förslag räkna med följande

anläggningskostnader, efter avdrag för thomasverk och elstålverk:

Malmviadukt, kross- och siktanlåggning samt kolhus.

Byggnader ....................... kronor 1,390,000

Maskiner etc...................... » 160,000 kronor 1,550,000

Sinterverk.

Byggnader ....................

Maskiner etc..................

... kronor 460,000

____ » 740,000 ,

1,200,000

Eltackjärnvcrk.

Byggnader ....................

Maskiner, ugnar etc.............

» 2,575,000 ,

3,575,000

J? eparationsavdelning.

Byggnader ....................

Maskiner, verktyg etc...........

____ » 140,000

230,000

Allmän avdelning.

Gemensamma byggnader etc.....

Järnvägsspår, lok o. vagnar. .. .

2,445,000

Kronor 9,000,000.

Härtill kommer dels för transformatoranläggning och elektrisk ledning enligt

departementschefens förslag 765,000 kronor, dels 15 procent till administration

och oförutsedda utgifter för samtliga anläggningskostnader

(9,000,000 + 765,000 kronor) 1,465,000 kronor. Från den sammanlagda slutsumman

11,230,000 kronor avgå de 10,000,000 kronor, som redan tidigare

beviljats av riksdagen.

Med stöd av dessa beräkningar har utskottet kunnat begränsa anslagsbehovet

för aktieteckning till 1,230,000 kronor. Garantien för förlagslån kan

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 246.

med hänsyn till den vid bifall till utskottets förslag begränsade omfattningen

av verksamheten minskas från 3,000,000 till 2,000,000 kronor. Vid

ovan gjorda beräkningar bär utskottet bibehållit de av järnverksstyrelsen

angivna siffrorna för de olika anläggningarna. Det är sannolikt, att om en

begränsning sker av anläggningens omfattning till endast eltackjämverk den

totala anläggningssumman skall kunna reduceras, men har så ej skett med

hänsyn till eventualiteten av ytterligare stegring i arbets- och materialkostnader.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med

avslag å motionerna I: 255 och II: 351, må

a) till Aktieteckning i Norrbottens Järnverk Aktiebolag å

tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1941/42 å kapitalbudgeten,

fonden för statens aktier, anvisa ett reservationsanslag

av 1,230,000 kronor;

b) besluta, att staten genom riksgäldskontoret skall ställa

garanti för ett förlagslån åt Norrbottens Järnverk Aktiebolag

i riksbanken till ett belopp av 2,000,000 kronor.»;

2:o) av herr Lundberg i Hälsingborg, vilken ansett, att utskottets yttrande

och hemställan bort hava följande lydelse:

»I enlighet med uttalanden av 1939 års urtima riksdag och i överensstämmelse

med då givna instruktioner har det ankommit på bolagets ledning att

närmare uppdraga riktlinjer för det nya företaget. Det nu av styrelsen framlagda

förslaget med äskande av ytterligare 7 miljoner kronor för anläggningar

och 3 miljoner kronor i rörelsekapital innebär en utvidgning av järnverkets

tillverkningsprogram utöver den ursprungligen avsedda. Vid 1939 års urtima

riksdag anvisades 10 miljoner kronor till aktieteckning i Norrbottens Järnverks

Aktiebolag, vars ändamål ''skulle i första hand vara tillverkning av

tackjärn’. Motivet för att man nu även vill upptaga en tillverkning av elektrogöt

framställda ur elektrotackjärn via thginasförfarandet uppges vara,

att en säkrare avsättning för bolagets produkter därigenom skulle kunna

vinnas. Denna uppfattning anser sig utskottet icke kunna dela.

Fran industrikommissionen har framhållits, att det ur försörjningssynpunkt

för landet i nuvarande tid är mycket önskvärt, att en ökad järnproduktion

kommer till stånd. Under nuvarande förhållanden är det emellertid

fullständigt likgiltigt, om en ny tillverkning av järn i Norrbotten stannar vid

tackjärn, göt eller vid omsmältningsmaterial. De mellansvenska järnverken

ha i sina befintliga ugnar en så stor smältkapacitet, att denna järnkvantitet

i form av tackjärn utan svårighet kan förädlas till stål. Behovet av tackjärn

är i själva verket så stort, att det måste anses angeläget, att den planerade

masugnsanläggningen med det allra snaraste kommer i drift. Det måste betraktas

som ett klokt drag att under nuvarande bränslebrist övergå till elektrisk

tackjärnsframställning, varigenom bränsleåtgången för tackjärnsfram
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 246.

13

ställningen sjunker till hälften mot vid blästermasugnar. Kapaciteten hos

tackjärnsverket blir emellertid helt beroende av de kraftmängder, som kunna

ställas till förfogande. Då krafttillgången, som framgår av propositionen,

är ytterst begränsad, måste det i nuvarande situation anses ytterst oklokt

att genom anläggning av ett thomasverk, som drar avsevärda kvantiteter

motorkraft, och en elektrostålugn, som drar ännu större mängder elektrisk

energi, minska den kvantitet tackjärn, som med hänsyn till kraftåtgången

eljest skulle kunna framställas.

Det är således främst ur den ytterst viktiga försörjningssynpunkten, som

utskottet anser, att verket i Norrbotten tills vidare endast bör utbyggas för

tillverkning av tackjärn. Genom att nu avstå från byggandet av thomasverk

och elektrostålugn, skulle man vidare kunna bättre trygga den ifrågasatta

tackjärnsproduktionen av 60,000 ton per år och eventuellt kunna utöka densamma,

vilket i nuvarande försörjningsläge vore synnerligen önskvärt. Ett

ytterligare skäl, som talar för ett sådant avstående, är den besparing i järn

och framför allt i koppar, som skulle göras.

Härtill kommer manganfrågan. Vid framställning av thomastackjärn är

det nödvändigt, att tackjärnet har en viss manganhalt, och då de norbottniska

malmerna som bekant ej innehålla någon mangan, måste manganmalm

anskaffas från annat håll, vilket i hög grad fördyrar tillverkningen.

Under normala tider är det ju även nödvändigt för ett enbart tackjärnsproducerande

verk att kunna leverera manganhaltigt tackjärn, men i nuvarande

situation kan avsättning med säkerhet påräknas för det planerade verkets

hela produktion i form av manganfattigt tackjärn med måttliga halter av

fosfor och svavel.

Det synes sålunda föreligga starka skäl för bolagets ledning att nu avstå

från uppförandet av thomasverk och elektrostålugn. Skulle marknadsläget

ändra sig och svårigheter uppstå att finna avsättning för bolagets produktion

av tackjärn, får bolagets ledning då åter upptaga till prövning frågan om

byggande av thomasverk och elektrostålugn eller att på annat sätt söka

lämplig utveckling, som tryggar bolagets verksamhet. Det är att förmoda,

att då sådan ändring i marknadsläget inträder tillgången till elektrisk energi

ej är så knapp som nu, att tillgången på järn och framför allt koppar bättre

möjliggör ett utbyggande än nu samt till slut att byggnadskostnaderna i allmänhet

ställa sig gynnsammare än nu.

I anslutning till ovan nämnda synpunkter vill utskottet föreslå, att från

det äskade anslaget avdragas kostnaderna för thomasverk och elstålverk med

sammanlagt 5 miljoner kronor och att förlagslånet i samband därmed nedsättes

med 1 miljon kronor. Utöver tidigare éeviljade 10 miljoner kronor

skulle således för anläggningarna anslås 2 miljoner kronor, varjämte garanti

skulle ställas för ett förlagslån av 2 miljoner kronor.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och

med avslag å motionerna 1:255 och 11:351, må

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 6 saini Nr 246. a

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 246.

a) till Aktieteckning i Norrbottens Järnverk Aktiebolag å

tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1941/42 å kapitalbudgeten,

fonden för statens aktier, anvisa ett reservationsanslag

av 2,000,000 kronor;

b) besluta, att staten genom riksgäldskontoret skall ställa

garanti för ett förlagslån åt Norrbottens Järnverk Aktiebolag

i riksbanken till ett belopp av 2,000,000 kronor.»;

3:o) av herr Persson i Falla.

418915. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1941.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1941:521 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag å tilläggsstat l till riksstaten för budgetåret 19A1IA2 till ytterligare aktiet s. 1 i texten