Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående elektrifiering av banorna Hälsingborg—Hässleholm, Hälsingborg—Eslöv, Sundsvall—Ånge och Gävle—Ockelbo jämte en i ämnet väckt motion.

1941-03-26 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1941:56, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående elektrifiering av banorna Hälsingborg—Hässleholm, Hälsingborg—Eslöv, Sundsvall—Ånge och Gävle—Ockelbo jämte en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 56.

1

Nr 56.

Ankom till riksdagens kansli den 27 mars 1941 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående elektrifiering

av banorna Hälsingborg—Hässleholm, Hälsingborg—Eslöv,

Sundsvall—Ånge och Gävle—Ockelbo

jämte en i ämnet väckt motion.

(4: e avd.)

I årets statsverksproposition (kapitalbudgeten, bilaga 3, punkt 17) har

Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition i ämnet,

som kunde bliva riksdagen förelagd, till fortsatt elektrifiering av statsbanenätet

för budgetåret 1941/42 beräkna ett reservationsanslag av 15,000,000

kronor.

I propositionen nr 95 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för

den 21 februari 1941, föreslagit riksdagen att till Elektrifiering av banorna

Hälsingborg—Hässleholm, Hälsingborg—Eslöv, Sundsvall—Ånge och Gävle—

Ockelbo för budgetåret 1941/42 å kapitalbudgeten under rubriken Statens

affärsverksfonder, Statens järnvägar, anvisa ett reservationsanslag av

15,000,000 kronor.

I en inom andra kammaren av herr K. J. Nilsson i Landskrona väckt motion

nr 258, har hemställts, att riksdagen måtte besluta, att den i Kungl.

Maj:ts proposition nr 95 föreslagna elektrifieringen av vissa banor måtte

omfatta jämväl bandelen Billeberga—Landskrona samt vidtaga härav påkallad

höjning av det av Kungl. Majit begärda reservationsanslaget å

15,000,000 kronor.

I skrivelse den 29 januari 1941 har järnvägsstyrelsen hemställt, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen att till elektrifiering av linjerna Hälsingborg—- Hässleholm, Hälsingborg—Eslöv, Sundsvall—Ånge samt Gävle—Ockelbo för

budgetåret 1941/42 anvisa dels å kapitalbudgeten ett reservationsanslag av

15.000. 000 kronor, dels ock å driftbudgeten ett reservationsanslag av

6.000. 000 kronor för avskrivning av viss del av denna kapitalinvestering.

Järnvägsfullmäktigen Falkman har uttalat tveksamhet rörande lämpligheten

att låta elektrifieringen omfatta även Hälsingborgsgruppens linjer,

där de militära skälen ej syntes vara av liknande betydelse som beträffande

linjerna Gävle—Ockelbo och Sundsvall—Ånge.

Överbefälhavaren över rikets försvarskraftcr har icke haft något att erinra

ur militär synpunkt mot de av järnvägsstyrelsen nu föreslagna elektrifieringsarbetena.

Statens arbetsmarknadskommission har icke funnit anledning föreligga till

erinran mot framställningen och har därför tillstyrkt densamma.

tiihang till riksdagens protokoll VJ51. ti sami. Nr 56—60.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 56.

Statens industrikommission har, utan att framställa några erinringar i

själva huvudsaken, allenast uttalat vissa synpunkter beträffande materialbeställningarna.

Departementschefen har, i anslutning till vissa av honom framförda allmänna

synpunkter, anfört bland annat följande:

Den av järnvägsstyrelsen verkställda utredningen har givit vid handen, att

följande bandelar närmast böra komma i fråga för elektrifiering, nämligen

dels Varberg—Borås—Herrljunga (125 krnl, Borås—Alvesta (150 km) och

Uddevalla Vänersborg—Herrljunga (92 km), dels Hälsingborg—Hässleholm

(77 km) och Hälsingborg—Eslöv (45 km), dels Sundsvall—Ange (95 km) och

dels Gävle—Ockelbo (38 km). Den sammanlagda kostnaden för dessa linjers

elektrifiering vid nu rådande prisläge är beräknad till närmare 77 miljoner

kronor. Urvalet av dessa linjer har skett nied hänsyn tagen dels till respektive

banlinjers trafikuppgifter och dels till deras järn vägsgeografiska läge intill

andra redan elektrifierade bandelar, varigenom en elektrifiering ter sig naturlig

samt dessutom på förhand kan antagas ge det relativt bästa ekonomiska

utbytet. Av de angivna banlinjerna är linjen Sundsvall—Änge den

åtminstone under normala förhållanden mest trafikbelastade, och linjen har

av denna anledning ävensom på grund av sin anslutning i Änge till redan

elektrifierade linjer ansetts naturligen böra inrymmas i utredningsprogrammet.

I tur därefter komma, vad trafikarbetet angår, linjerna Varberg—Borås

—Herrljunga, Hälsingborg—Eslöv, Hälsingborg—Hässleholm, Uddevalla—

Vänersborg—Herrljunga samt Borås—Alvesta. Om samtliga dessa gäller likaledes,

att de ansluta till eller utgöra förbindelseleder mellan redan elektrifierade

banlinjer, vilket även är fallet med bandelen Gävle—Ockelbo. Sistnämnda

banlinje är emellertid de övriga och även åtskilliga andra statens järnvägars

bandelar väsentligt underlägsen i fråga örn trafikens storlek. Att densamma

likväl ansetts böra medtagas i den nu verkställda utredningen beror

i första hand på linjens betydelse ur militära synpunkter men också på att

linjen äger viss betydelse för den civila trafikens behov, enär den utgör reserv

icke blott för de olika linjer, som ansluta till Gävle, utan även för huvudlinjen

Uppsala—Krylbo—Ockelbo.

I likhet med järnvägsstyrelsen anser jag mig under rådande förhållanden

icke böra förorda, att beslut nu fattas om elektrifiering av samtliga här berörda

bandelar. Det synes mig tillrådligt, att elektrifieringsprogrammet gives

sådan omfattning, att med utnyttjande av i stort sett den nuvarande organisationen

arbetena kunna fullföljas inom en tid av omkring två år. De bandelar,

som enligt min mening härvid böra ifrågakomma, äro de, vilkas

elektrifiering ur affärsekonomisk synpunkt ställer sig fördelaktigast. Ur

denna synpunkt förordar jag i likhet med järnvägsstyrelsen banorna Hälsingborg—Hässleholm

och Hälsingborg—Eslöv samt Sundsvall—Ånge. Med hänsyn

till de särskilda skäl, som anförts i fråga örn linjen Gävle—Ockelbo,

vill jag icke motsätta mig, att jämväl denna bana medtages bland de linjer,

som nu böra omfattas av ett beslut örn fortsatt elektrifiering. Jag förutsätter,

alt samråd mellan järnvägsstyrelsen och statens arbetsmarknadskommission

kommer att ske i vad avser uttagningen av den för arbetena erforderliga

arbetskraften och den takt, i vilken arbetena nied hänsyn till läget

å arbetsmarknaden lämpligen böra bedrivas.

Kostnaderna för de här lörordade elektrifieringsarbetena har järnvägsstyrelsen

beräknat till sammanlagt 34 miljoner kronor. Beloppet har förutsatts

skola fördelas på budgetåren 1941/42 och 1942/43, därvid 15 miljoner kronor

skulle anvisas för nästa budgetår. Häremot har jag icke något alt erinra.

Med hänsyn till vad .statens industrikommission anfört i sitt förut berörda

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 56.

3

utlåtande förutsätter jag, att järnvägsstyrelsen, innan sådana arbeten igångsättas,

som kräva koppar i större mängd, undersöker alla föreliggande möjligheter

att utbyta koppar mot annan metall. Enligt vad jag erfarit har järnvägsstyrelsen

redan påbörjat utredning i dylikt syfte. Såsom förutsättning

för elektrifieringens igångsättande torde vidare böra gälla, att godtagbara

avtal om erforderliga energileveranser kunnat träffas.

En elektrifiering av de här ifrågavarande linjerna kräver en viss utökning

av den organisation för försvarsberedskapen vid statens järnvägar, som efter

några års uppbyggnadsarbete nu närmar sig sin fullbordan. Omfattningen

av denna utökning är emellertid ännu icke fullt utredd. Några medel för

ändamålet erfordras ej för nästa budgetår.

Beträffande kostnader och förräntning må hänvisas till följande sammanställning,

däri anläggningskostnaderna hänföra sig till nu gällande prisförhållanden

och alltså med 40 procent överstiga de på grundval av förkrigstidens

priser beräknade anläggningskostnaderna:

Anläggnings-

Besparing =

förräntning vid

kostnad

ett kolpris av

1,000-tal

25

50

75

100

kronor

kronor

per ton

pro

c e n

t

Hälsingborg—Hässleholm..

................ 11,074

1.7

3.6

5.6

7.5

Hälsingborg—Eslöv.......

............... (5,510

1.8

3.5

5.1

6.7

Sundsvall—Ånge.........

................ 11.963

1.6

3.6

5.7

7.7

Gävle—Ockelbo..........

................ 4,346

1.3

2.0

2.7

3.5

Summa kronor 33,893

1.6

3.4

5.2

6.9

Den plan för fortsatta elektrifieringsarbeten, som av järnvägsstyrelsen framlagts,

slutar, vissa i huvudsak till Västergötland lokaliserade järnvägslinjer

inbegripna, på en kostnadssumma av 77 miljoner kronor. Örn nyssnämnda

järnvägslinjer i enlighet med järnvägsstyrelsens förslag nu tills vidare uteslutas,

stiger det oaktat kostnaden till ett så avsevärt kapitalbelopp som 34

miljoner kronor. Inom sistnämnda kostnadsram beräknas elektrisk drift kunna

åstadkommas å följande bandelar, nämligen dels de båda skånska linjerna

Hälsingborg—Hässleholm (77 km) och Hälsingborg—Eslöv (45 km), dels ock

de båda till norra stambanan anslutande linjerna Sundsvall—Ånge (95 km)

och Gävle—Ockelbo (38 km).

Även ett på nyss angivna sätt avgränsat beslut om en fortsättning av järnvägselektrifieringarna

kan under nuvarande hårt ansträngda statsfinansiella

läge inge betänksamhet. Den stora förbrukning av koppar (eventuellt delvis

ersatt av aluminium) och järn, som arbetena draga med sig, förtjänar jämväl

under rådande avspärrning allt beaktande.

Mot dylika synpunkter måste dock vägas de starka, främst trafiktekniska

motiv, som tala för att järnvägselektrifieringarna ej nu omedelbart avbrytas,

sedan norra stambanans elektrifiering upp till Boden slutförts, utan att de

åtminstone i viss minskad takt få tills vidare fortgå. I den mån elektrisk drift

införts på statsbanorna bar detta inneburit, att de erhållit en mera enhetlig

och tidsenlig utrustning, betydligt ökad kapacitet samt sist men ej minst

ett ökat oberoende av utländskt lokomotivbränsle, allt faktorer vilkas betydelse

i nuvarande för landet vanskliga situation mycket tydligt framträtt. Å

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 56.

andra sidan är att märka, hurusom för järnvägselektrifieringarna måste inrättas

en omfattande arbetsorganisation som ej kan utan mycket stora svårigheter

utan vidare avvecklas. Rent arbetstekniskt — vartill också komma

starkt vägande sysselsättningssynpunkter — innebure det en betydande lättnad,

örn denna organisation med dess arbetsledning, arbetarstam samt materialuppsättning

kunde utan avbrott insättas på likartade arbetsuppgifter

utefter nya järnvägslinjer. Enligt vad i propositionen upplyses uppgår för

närvarande den i elektrifieringsarbetena arbetande statsbanepersonalen under

sommarhalvåret till omkring 900 man och under vinterhalvåret till i runt tal

250 man. Genom ett mera omedelbart avbrott av elektrifieringsarbetena måste

självfallet uppstå allvarliga sysselsättningsproblem, något vartill staten i sin

egenskap av arbetsgivare uppenbarligen ej kan undgå att taga hänsyn. Av

propositionen framgår, att möjlighet förefinnes att på lämpligt sätt inpassa

hithörande arbeten i det allmänna arbetspolitiska programmet.

Vad angår själva räntabiliteten av nu föreslagna fortsättning av elektrifieringsföretaget

måste denna visserligen rent siffermässigt sett sägas ställa sig

mindre gynnsam. I all synnerhet gäller detta om man, i likhet med järnvägsstyrelsen,

mot anläggningskostnader, uppräknade nied 40 procent över förkrigspriserna,

ställer antagandet att bränslet vid fortsatt ångdrift skall kunna

anskaffas till i stort sett ett förkrigspris av 25 kronor per ton mot för närvarande

cirka 55 kronor. Att märka äro också de avsevärda summor, varmed

kalkylernas utgiftssida belastas i form av kostnader för vissa ban- och bangårdsförstärkningsarbeten,

vilka arbeten torde vara rätt starkt motiverade

oberoende av elektrifieringsföretaget. Jämväl med hänsyn till erfarenheterna

från tidigare elektrifieringar finnes starkt fog för antagandet, att resultaten

av de nu planerade arbetena i verkligheten skola ställa sig avsevärt fördelaktigare

än de rent beräkningsmässigt framkomna. Avseende bör härvid också

fästas vid den trafikökning, som brukar följa med övergången till elektrisk

drift.

Av betydelse för bedömningen av de planlagda elektrifieringarnas räntabilitet

är självfallet också, hur de framtida kraftprisen kunna komma att

ställa sig. Såsom förutsättning för elektrifieringens igångsättande bör emellertid,

såsom departementschefen anfört, gälla, att godtagbara avtal örn erforderliga

energileveranser kunna träffas.

I detta sammanhang må framhållas, att frågan i vilken utsträckning det

till elektrifieringsarbetena anvisade kapitalet skall för framtiden kunna belasta

statens järnvägars fondkapital utan att alltså behöva omedelbart avskrivas

tarvar ytterligare utredning. Det gäller härvid att exempelvis bedöma

sådana frågor som den i vad mån elektrifieringen av Gävle—Ockelbobanan

kan, ehuru sedd isolerad för sig föga räntabel, dock anses motiverad

såsom en ur säkerhetssynpunkter men också trafikavvecklingssynpunkter

påkallad förstärkning av en — i all synnerhet i en krigssituation — viktig

förbindelselänk inom statsbanesystemet. Uppmärksammas bör nämligen, att

ej endast norra stambanan på båda sidor om Ockelbo utan även den också i

övrigt trafikstarka linjen Uppsala—Gävle redan äro elektrifierade.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 56.

5

Sammanfattningsvis vill utskottet erinra örn den centrala ställning statsbanorna

alltjämt intaga i landets samfärdselväsen och vikten av att de alltjämt

underkastas förnyelse. En deras oavlåtliga anpassning efter den tekniska

utvecklingen är alltså påkallad. I denna anpassning bör här föreslagna

fortsatta elektrifiering betraktas som ett naturligt led. Efter den begränsade

plan, som av järnvägsstyrelsen föreslagits och vartill departementschefen

anslutit sig, torde även rent ekonomiskt arbetenas genomförande kunna

anses försvarligt. Utskottet finner sig alltså kunna tillstyrka förevarande proposition.

I motionen II: 258 har föreslagits, att jämväl den 11 kilometer långa stats

banelinjen Billeberga—Landskrona måtte få ingå i elektrifieringsarbetena.

I anledning härav må erinras, att frågan om elektrifieringen av nämnda bandel

ej varit föremål för närmare utredning från järnvägsstyrelsens sida och

att redan på grund härav ett bifall till motionen torde få anses uteslutet.

Med åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

a) att riksdagen må till Elektrifiering av banorna Hälsingborg—Hässleholm,

Hälsingborg—Eslöv, Sundsvall—Ånge och

Gävle—Ockelbo för budgetåret 1941/42 såsom kapitalinvestering

i Statens affärsverksfonder, Statens järnvägar, anvisa

ett reservationsanslag av 15,000,000 kronor;

b) att motionen 11:258 ej må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 26 mars 1941.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joli. Nilsson i Malmö,

Bergman, Torsten Ström, Lindström, Heiding, Sven Larsson, Carlström, Karl Andersson,

Gustaf Iwar Anderson, friherre De Geer och Sundberg; samt

från andra kammaren: herrar Jonsson i Eskilstuna, Skoglund i Doverstorp, Eriksson

i Stockholm, Svensson i Grönvik, Andersson i Prästbol, Danielsson, Ward, Lindberg i

Umeå, Bergström, Lundberg i Hälsingborg, Hansson i Rubbestad och Åkerström.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1941:171 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående elektrifiering av banorna Hälsingborg —Hässleholm, Hälsingborg—Eslöv, Sundsvall—Ånge s. 4 i texten