Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsförvärv av Karlskrona—Växjö m. fl. järnvägar jämte i ämnet väckta motioner.

1941-03-26 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1941:57, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsförvärv av Karlskrona—Växjö m. fl. järnvägar jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 57.

Nr 57.

Ankom till riksdagens kansli den 27 mars 1941 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsförvärv

av Karlskrona—Växjö m. fl. järnvägar jämte

i ämnet väckta motioner.

(4:e avd.)

I propositionen nr 70 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprokollet över kommunikationsärenden för den

7 februari 1941, föreslagit riksdagen att dels besluta, att Karlskrona—Växjö,

Växjö—Alvesta, Växjö—Tingsryds, Växjö—Åseda—Hultsfreds och Östra

Värends järnvägar må på avtalade villkor förvärvas av staten och införlivas

med statens järnvägar, dels ock till Förvärv av Karlskrona—Växjö m. fl.

järnvägar för budgetåret 1941/42 å kapitalbudgeten under rubriken Statens

affärsverksfonder, Statens järnvägar, anvisa ett reservationsanslag av

7,191,000 kronor.

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren, nr 186,

av herr G. Velander m. fl. och den andra inom andra kammaren, nr 248,

av herr S. Janson i Frändesta m. fl. har hemställts, att riksdagen ville i skrivelse

till Kungl. Majit uttala, att, med hänsyn till nu inträdda extraordinära

ekonomiska förhållanden, förstatligandet av de enskilda järnvägarna

bör tillsvidare anstå, detta dock icke i sådana fall där preliminära överenskommelser

rörande dylikt förstatligande redan träffats mellan järnvägsstyrelsen

och styrelsen eller ledningen för visst järnvägsföretag.

I skrivelse den 30 december 1940 har järnvägsstgrelsen underställt Kungl.

Majits prövning fyra jid skrivelsen i avskrift fogade, av styrelsen under

förutsättning av Kungl. Majits godkännande ingångna avtal örn förvärv av

Karlskrona—Växjö, Växjö—Alvesta, Växjö—Tingsryds, Växjö—Åseda—

Hultsfreds och östra Värends järnvägar. Järnvägsstyrelsen har tillika hemställt,

att till förvärvens genomförande å riksstaten för budgetåret 1941/42

under rubriken Statsförvärv av enskilda järnvägar måtte anvisas ett reservationsanslag

av 7,191,000 kronor. Järnvägsfullmäktigen Oscar Falkman

har i särskilt yttrande avstyrkt de föreslagna förvärven.

Riksgäldsfullmäktige hava i avgivet yttrande erinrat, att fullmäktiges majoritet

ansett sig böra tillstyrka de år 1940 föreliggande förslagen om statsförvärv

av då ifrågavarande enskilda järnvägar. Då fullmäktige alltjämt

hade samma inställning till frågan örn det enskilda järnvägsnätets förstatligande,

som då fullmäktige avgåvo sitt berörda yttrande av den 7 mars

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 57.

1

1940, ansåge sig fullmäktige böra tillstyrka även det nu föreliggande förslaget

om statsförvärv under innevarande år av de s. k. Växjöbanorna. Riksgäldsfullmäktigen

Magnusson har i särskilt yttrande, till vilket riksgäldsdirektören

Sandberg anslutit sig, anmält mot fullmäktiges beslut avvikande

mening, i det han förklarat sig instämma i de allmänna synpunkter beträffande

de enskilda järnvägarnas förstatligande, som av järnvägsfullmäktigen

Falkman anförts till järnvägsstyrelsens protokoll den 30 december 1940.

Departementschefen har tillstyrkt järnvägsstyrelsens förslag om ifrågavarande

banors inlösen av staten. Beträffande frågans principiella sida

har departementschefen anfört följande:

I samband med de nästlidet år behandlade förslagen om förvärv av vissa

enskilda järnvägar i anslutning till 1939 års lagtima riksdags principbeslut

rörande ett sammanförande i statens hand av det svenska järnvägsnätet upptogs

till övervägande, huruvida arbetet med järnvägarnas förstatligande skulle

med hänsyn till det då försämrade ekonomiska läget bedrivas i en långsammare

takt än som ursprungligen förutsatts. Riksdagen uttalade emellertid

för sin del (skrivelse nr 243), att den ansåge arbetet böra fortgå efter

de riktlinjer, som statsmakterna angåvo vid 1939 års lagtima riksdag. Den

starka förändring i det allmänna tidsläget, anförde riksdagen, som tvivelsutan

sedan dess inträffat, torde så långt ifrån motivera uppskov, att densamma

i stället komme järnvägsnätens förening i statens hand att° framstå

som än mer angelägen. Ej endast för den allmänna transporthushållningen

utan även för de enskilda järnvägarna och deras trafikanter vöre det av intresse,

att övergångstiden med dess ofördelaktiga återverkan på banornas

skötsel ej onödigt förlängdes.

Sedan detta uttalande gjordes, har den ekonomiska situationen undergått

en ytterligare försämring. På denna grund skulle ett förnyat övervägande

av frågan örn omedelbar fortsättning av järnvägsförstatligandet

kunna ifrågasättas. Å andra sidan har järnvägarnas utomordentliga betydelse

för samfärdseln och folkförsörjningen ävensom för den militära

försvarsberedskapen framträtt allt tydligare i samma mån som den pågående

krisen fått mera djupgående verkningar inom olika områden av samhällslivet.

Ur denna synpunkt synes mig beträffande järnvägarna varje ur allmän

ekonomisk synpunkt försvarbar åtgärd böra vidtagas, som sätter dem

i stånd att på det mest effektiva sättet motsvara de stora krav, som ställas å

desamma. Ett led i strävandena härför utgör onekligen sammanförandet i

en hand av ledningen för landets nu splittrade järnvägsnät. De mest påtagliga

fördelarna härav äro i huvudsak, att transporterna i allmänhet kunna utföras

på ett snabare, billigare och trafiktekniskt sett mera rationellt sätt,

vartill kommer, att den sammanlagda vagnparken särskilt i vad avser godsvagnarna

kan utnyttjas effektivare än eljest.

Vad den ekonomiska sidan av saken beträffar må framhållas, att det sätt,

varpå förvärven av de enskilda järnvägarna hittills ägt rum och förutsättes

skola ske jämväl framgent, är ägnat att minska de finansiella olägenheterna

av de statliga kapitalinvesteringar, varom här är fråga. Därigenom att köpeskillingarna,

i den mån sådana skola utgå till aktieägarna, erläggas i form

av statsobligationer med en löptid av 10 år, erhålles en viss garanti mot att

de ökade statliga investeringarna komma att för närvarande oförmånligt

påverka kapitalmarknaden. Det torde vidare böra erinras, att, sett ur allmän

samhällssynpunkt, själva förvärven i och för sig icke innebära någon

nyinvestering av kapital utan endast ett överflyttande av vissa redan befintliga

tillgångar från enskilda händer till staten.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 57.

Utskottet.

\id övervägande av olika på frågan inverkande förhållanden har jag kommit

till den uppfattningen, att de nuvarande ekonomiska förhållandena i

och för sig icke kunna anses tillräckligt motivera, alt åtgärderna för att enhetliggöra

järnvägsnätet tills vidare böra anstå. Därest den nuvarande,

förhållandevis goda inkomstgivningen för järnvägarna skulle avsevärt minska

möjligheterna att ernå överenskommelse om förvärv av viss enskild järnväg

på för staten skäliga villkor, synas emellertid hinder ej böra möta att i

avvaktan på den kommande utvecklingen låta tills vidare anstå med övertagande

av sådan järnväg.

Vidkommande först den rent principiella frågan huruvida — på sätt i

väckta motioner påyrkats — krigsläget och det ansträngda finansläge, som

detta medfört, bör föranleda ett frångående av 1939 års beslut om ett förstatligande

av landets enskilda järnvägar skall det ingalunda förnekas, att

dessa faktorer förtjäna allt beaktande vid järnvägsförvärv av den storleksordning,

varom här är fråga. Av 1936 års järnvägskommitté räknades med att

kostnaderna för en inlösen av de enskilda järnvägarna skulle stiga till sammanlagt

cirka 330,000,000 kronor. Härav utgöras emellertid cirka 180,000,000

kronor av i huvudsak bundna lån, vilka förutsättas övertagna av staten. Ej

heller återstoden av kostnaderna är avsedd att kontant erläggas, utan förutsättes

kunna likvideras genom statsobligationer, förfallande till betalning

först örn 10 år. Genom denna betalningsför]!! undvikes — såsom av 1940

års riksdag erinrades — varje omedelbar statlig upplåning för banornas

likvidering. Härigenom mildras väsentligt återverkningarna på lånemarknaden,

vartill kommer att aktierna i de privata järnvägsföretagen i stor utsträckning

innehavas av kommunala korporationer, för vilka en avyttring

av eller annan spekulation med de i utbyte erhållna statsobligationerna torde

vara rätt främmande.

Till stöd för järnvägsförstatligandet kunde av 1940 års riksdag och kan

alltjämt åberopas, hurusom all utländsk erfarenhet bekräftar behovet av

starka statsingrepp för jämvägsväsendets samordning, en samordning, som

vid krigstillfälle växer till ett oavvisligt krav. Av 1940 års riksdag erinrades

vidare, att huvudmotivet för tillkomsten av 1918 års järnvägskommitté —

vars tillsättning kan betraktas som upptakten till de olika på varandra följande

utredningar, som slutligen år 1939 ledde till ett principbeslut i frågan

voro de under världskriget gjorda erfarenheterna om det svenska järnvägssystemets

svagheter och dess oförmåga att i sin säregna splittring fylla

transportuppgifterna under de ej minst för järnvägarna påfrestande världskrigsaren.

Samma olägenheter lia även i nu rådande allvarliga avspärrningsläge

framträtt. Detta gäller såväl det samfällda godsvagnsbeståndets rationella

utnyttjning som också möjligheterna för en koncentration av trafiken

till de elektrifierade statsbanelinjerna. För en dylik koncentration till dessa

trafikstarkare och av bränslebristen oberoende banlinjer reser gällande samtrafiksordning

hinder.

Ur allmänna samfärdselsynpunkter meli också nied tanke på den militära

försvarsberedskapen finner utskottet det alltså alltjämt angeläget, att det tidigare

beslutet fullföljes. Utskottet vill därför uttala sin anslutning till de
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 57.

9

partementschefens uppfattning att, även om det allmänna ekonomiska läget

numera ytterligare skärpts, detta förhållande i och för sig ej kan tillräckligt

motivera, att åtgärderna för att enhetliggöra järnvägsnätet tills vidare

böra anstå. En dylik principiell uppfattning utesluter emellertid icke att,

därest överenskommelse örn förvärv av viss enskild järnväg ej kan ernås

på för staten skäliga villkor, det kan bliva nödvändigt att tills vidare låta

anstå nied övertagandet av sådan järnväg.

Beträffande det nu närmast föreslagna statsförvärvet av den normalspåriga

järnvägslinjen Karlskrona—Växjö—Alvesta utgör, såsom av 1940 års

lagtima riksdag redan uttalades, detta förvärv allenast en för staten förpliktande

konsekvens av att Kalmar järnvägar samt den jämväl anslutande linjen

Göteborg—Borås—Alvesta redan övergått i statens hand. Med avseende

å de övriga tre, också kring Växjö grupperade järnvägsenheterna är att märka

att de ehuru smalspåriga drivas i samförvaltning med nyssnämnda normalspåriga

järnvägslinje.

På grund av dessa omständigheter och på skäl som departementschefen i

övrigt anfört får utskottet alltså tillstyrka propositionen.

Utskottet hemställer,

I. att riksdagen må

a) besluta, att Karlskrona—Växjö, Växjö—Alvesta, Växjö

—Tingsryds, Växjö—Åseda—Hultsfreds och Östra Värends

järnvägar må på avtalade villkor förvärvas av staten och

införlivas med statens järnvägar;

b) till Förvärv av Karlskrona—Växjö m. fl. järnvägar för

budgetåret 1941/42 såsom kapitalinvestering i Statens affärsverksfonder,

Statens järnvägar, anvisa ett reservationsanslag

av 7,191,000 kronor;

II. att de i ämnet väckta motionerna 1:186 och 11:248 ej

må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 26 mars 1941.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Närvarande: se linder utlåtandet nr 56.

Reservation

av herrar Sundberg och Skoglund i Doverstorp.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1941:172 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis proposition angående statsförvärv av Karlskrona—Växjö m. fl. järnvägar. s. 6 i texten