Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsförvärv av Karlskrona—Växjö m. fl. järnvägar jämte i ämnet väckta motioner.
1941-03-26 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1941:57, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsförvärv av Karlskrona—Växjö m. fl. järnvägar jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
6
Statsutskottets utlåtande Nr 57.
Nr 57.
Ankom till riksdagens kansli den 27 mars 1941 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsförvärv
av Karlskrona—Växjö m. fl. järnvägar jämte
i ämnet väckta motioner.
(4:e avd.)
I propositionen nr 70 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprokollet över kommunikationsärenden för den
7 februari 1941, föreslagit riksdagen att dels besluta, att Karlskrona—Växjö,
Växjö—Alvesta, Växjö—Tingsryds, Växjö—Åseda—Hultsfreds och Östra
Värends järnvägar må på avtalade villkor förvärvas av staten och införlivas
med statens järnvägar, dels ock till Förvärv av Karlskrona—Växjö m. fl.
järnvägar för budgetåret 1941/42 å kapitalbudgeten under rubriken Statens
affärsverksfonder, Statens järnvägar, anvisa ett reservationsanslag av
7,191,000 kronor.
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren, nr 186,
av herr G. Velander m. fl. och den andra inom andra kammaren, nr 248,
av herr S. Janson i Frändesta m. fl. har hemställts, att riksdagen ville i skrivelse
till Kungl. Majit uttala, att, med hänsyn till nu inträdda extraordinära
ekonomiska förhållanden, förstatligandet av de enskilda järnvägarna
bör tillsvidare anstå, detta dock icke i sådana fall där preliminära överenskommelser
rörande dylikt förstatligande redan träffats mellan järnvägsstyrelsen
och styrelsen eller ledningen för visst järnvägsföretag.
I skrivelse den 30 december 1940 har järnvägsstgrelsen underställt Kungl.
Majits prövning fyra jid skrivelsen i avskrift fogade, av styrelsen under
förutsättning av Kungl. Majits godkännande ingångna avtal örn förvärv av
Karlskrona—Växjö, Växjö—Alvesta, Växjö—Tingsryds, Växjö—Åseda—
Hultsfreds och östra Värends järnvägar. Järnvägsstyrelsen har tillika hemställt,
att till förvärvens genomförande å riksstaten för budgetåret 1941/42
under rubriken Statsförvärv av enskilda järnvägar måtte anvisas ett reservationsanslag
av 7,191,000 kronor. Järnvägsfullmäktigen Oscar Falkman
har i särskilt yttrande avstyrkt de föreslagna förvärven.
Riksgäldsfullmäktige hava i avgivet yttrande erinrat, att fullmäktiges majoritet
ansett sig böra tillstyrka de år 1940 föreliggande förslagen om statsförvärv
av då ifrågavarande enskilda järnvägar. Då fullmäktige alltjämt
hade samma inställning till frågan örn det enskilda järnvägsnätets förstatligande,
som då fullmäktige avgåvo sitt berörda yttrande av den 7 mars
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 57.
1
1940, ansåge sig fullmäktige böra tillstyrka även det nu föreliggande förslaget
om statsförvärv under innevarande år av de s. k. Växjöbanorna. Riksgäldsfullmäktigen
Magnusson har i särskilt yttrande, till vilket riksgäldsdirektören
Sandberg anslutit sig, anmält mot fullmäktiges beslut avvikande
mening, i det han förklarat sig instämma i de allmänna synpunkter beträffande
de enskilda järnvägarnas förstatligande, som av järnvägsfullmäktigen
Falkman anförts till järnvägsstyrelsens protokoll den 30 december 1940.
Departementschefen har tillstyrkt järnvägsstyrelsens förslag om ifrågavarande
banors inlösen av staten. Beträffande frågans principiella sida
har departementschefen anfört följande:
I samband med de nästlidet år behandlade förslagen om förvärv av vissa
enskilda järnvägar i anslutning till 1939 års lagtima riksdags principbeslut
rörande ett sammanförande i statens hand av det svenska järnvägsnätet upptogs
till övervägande, huruvida arbetet med järnvägarnas förstatligande skulle
med hänsyn till det då försämrade ekonomiska läget bedrivas i en långsammare
takt än som ursprungligen förutsatts. Riksdagen uttalade emellertid
för sin del (skrivelse nr 243), att den ansåge arbetet böra fortgå efter
de riktlinjer, som statsmakterna angåvo vid 1939 års lagtima riksdag. Den
starka förändring i det allmänna tidsläget, anförde riksdagen, som tvivelsutan
sedan dess inträffat, torde så långt ifrån motivera uppskov, att densamma
i stället komme järnvägsnätens förening i statens hand att° framstå
som än mer angelägen. Ej endast för den allmänna transporthushållningen
utan även för de enskilda järnvägarna och deras trafikanter vöre det av intresse,
att övergångstiden med dess ofördelaktiga återverkan på banornas
skötsel ej onödigt förlängdes.
Sedan detta uttalande gjordes, har den ekonomiska situationen undergått
en ytterligare försämring. På denna grund skulle ett förnyat övervägande
av frågan örn omedelbar fortsättning av järnvägsförstatligandet
kunna ifrågasättas. Å andra sidan har järnvägarnas utomordentliga betydelse
för samfärdseln och folkförsörjningen ävensom för den militära
försvarsberedskapen framträtt allt tydligare i samma mån som den pågående
krisen fått mera djupgående verkningar inom olika områden av samhällslivet.
Ur denna synpunkt synes mig beträffande järnvägarna varje ur allmän
ekonomisk synpunkt försvarbar åtgärd böra vidtagas, som sätter dem
i stånd att på det mest effektiva sättet motsvara de stora krav, som ställas å
desamma. Ett led i strävandena härför utgör onekligen sammanförandet i
en hand av ledningen för landets nu splittrade järnvägsnät. De mest påtagliga
fördelarna härav äro i huvudsak, att transporterna i allmänhet kunna utföras
på ett snabare, billigare och trafiktekniskt sett mera rationellt sätt,
vartill kommer, att den sammanlagda vagnparken särskilt i vad avser godsvagnarna
kan utnyttjas effektivare än eljest.
Vad den ekonomiska sidan av saken beträffar må framhållas, att det sätt,
varpå förvärven av de enskilda järnvägarna hittills ägt rum och förutsättes
skola ske jämväl framgent, är ägnat att minska de finansiella olägenheterna
av de statliga kapitalinvesteringar, varom här är fråga. Därigenom att köpeskillingarna,
i den mån sådana skola utgå till aktieägarna, erläggas i form
av statsobligationer med en löptid av 10 år, erhålles en viss garanti mot att
de ökade statliga investeringarna komma att för närvarande oförmånligt
påverka kapitalmarknaden. Det torde vidare böra erinras, att, sett ur allmän
samhällssynpunkt, själva förvärven i och för sig icke innebära någon
nyinvestering av kapital utan endast ett överflyttande av vissa redan befintliga
tillgångar från enskilda händer till staten.
8
Statsutskottets utlåtande Nr 57.
Utskottet.
\id övervägande av olika på frågan inverkande förhållanden har jag kommit
till den uppfattningen, att de nuvarande ekonomiska förhållandena i
och för sig icke kunna anses tillräckligt motivera, alt åtgärderna för att enhetliggöra
järnvägsnätet tills vidare böra anstå. Därest den nuvarande,
förhållandevis goda inkomstgivningen för järnvägarna skulle avsevärt minska
möjligheterna att ernå överenskommelse om förvärv av viss enskild järnväg
på för staten skäliga villkor, synas emellertid hinder ej böra möta att i
avvaktan på den kommande utvecklingen låta tills vidare anstå med övertagande
av sådan järnväg.
Vidkommande först den rent principiella frågan huruvida — på sätt i
väckta motioner påyrkats — krigsläget och det ansträngda finansläge, som
detta medfört, bör föranleda ett frångående av 1939 års beslut om ett förstatligande
av landets enskilda järnvägar skall det ingalunda förnekas, att
dessa faktorer förtjäna allt beaktande vid järnvägsförvärv av den storleksordning,
varom här är fråga. Av 1936 års järnvägskommitté räknades med att
kostnaderna för en inlösen av de enskilda järnvägarna skulle stiga till sammanlagt
cirka 330,000,000 kronor. Härav utgöras emellertid cirka 180,000,000
kronor av i huvudsak bundna lån, vilka förutsättas övertagna av staten. Ej
heller återstoden av kostnaderna är avsedd att kontant erläggas, utan förutsättes
kunna likvideras genom statsobligationer, förfallande till betalning
först örn 10 år. Genom denna betalningsför]!! undvikes — såsom av 1940
års riksdag erinrades — varje omedelbar statlig upplåning för banornas
likvidering. Härigenom mildras väsentligt återverkningarna på lånemarknaden,
vartill kommer att aktierna i de privata järnvägsföretagen i stor utsträckning
innehavas av kommunala korporationer, för vilka en avyttring
av eller annan spekulation med de i utbyte erhållna statsobligationerna torde
vara rätt främmande.
Till stöd för järnvägsförstatligandet kunde av 1940 års riksdag och kan
alltjämt åberopas, hurusom all utländsk erfarenhet bekräftar behovet av
starka statsingrepp för jämvägsväsendets samordning, en samordning, som
vid krigstillfälle växer till ett oavvisligt krav. Av 1940 års riksdag erinrades
vidare, att huvudmotivet för tillkomsten av 1918 års järnvägskommitté —
vars tillsättning kan betraktas som upptakten till de olika på varandra följande
utredningar, som slutligen år 1939 ledde till ett principbeslut i frågan
voro de under världskriget gjorda erfarenheterna om det svenska järnvägssystemets
svagheter och dess oförmåga att i sin säregna splittring fylla
transportuppgifterna under de ej minst för järnvägarna påfrestande världskrigsaren.
Samma olägenheter lia även i nu rådande allvarliga avspärrningsläge
framträtt. Detta gäller såväl det samfällda godsvagnsbeståndets rationella
utnyttjning som också möjligheterna för en koncentration av trafiken
till de elektrifierade statsbanelinjerna. För en dylik koncentration till dessa
trafikstarkare och av bränslebristen oberoende banlinjer reser gällande samtrafiksordning
hinder.
Ur allmänna samfärdselsynpunkter meli också nied tanke på den militära
försvarsberedskapen finner utskottet det alltså alltjämt angeläget, att det tidigare
beslutet fullföljes. Utskottet vill därför uttala sin anslutning till de
-
Statsutskottets utlåtande Nr 57.
9
partementschefens uppfattning att, även om det allmänna ekonomiska läget
numera ytterligare skärpts, detta förhållande i och för sig ej kan tillräckligt
motivera, att åtgärderna för att enhetliggöra järnvägsnätet tills vidare
böra anstå. En dylik principiell uppfattning utesluter emellertid icke att,
därest överenskommelse örn förvärv av viss enskild järnväg ej kan ernås
på för staten skäliga villkor, det kan bliva nödvändigt att tills vidare låta
anstå nied övertagandet av sådan järnväg.
Beträffande det nu närmast föreslagna statsförvärvet av den normalspåriga
järnvägslinjen Karlskrona—Växjö—Alvesta utgör, såsom av 1940 års
lagtima riksdag redan uttalades, detta förvärv allenast en för staten förpliktande
konsekvens av att Kalmar järnvägar samt den jämväl anslutande linjen
Göteborg—Borås—Alvesta redan övergått i statens hand. Med avseende
å de övriga tre, också kring Växjö grupperade järnvägsenheterna är att märka
att de ehuru smalspåriga drivas i samförvaltning med nyssnämnda normalspåriga
järnvägslinje.
På grund av dessa omständigheter och på skäl som departementschefen i
övrigt anfört får utskottet alltså tillstyrka propositionen.
Utskottet hemställer,
I. att riksdagen må
a) besluta, att Karlskrona—Växjö, Växjö—Alvesta, Växjö
—Tingsryds, Växjö—Åseda—Hultsfreds och Östra Värends
järnvägar må på avtalade villkor förvärvas av staten och
införlivas med statens järnvägar;
b) till Förvärv av Karlskrona—Växjö m. fl. järnvägar för
budgetåret 1941/42 såsom kapitalinvestering i Statens affärsverksfonder,
Statens järnvägar, anvisa ett reservationsanslag
av 7,191,000 kronor;
II. att de i ämnet väckta motionerna 1:186 och 11:248 ej
må av riksdagen bifallas.
Stockholm den 26 mars 1941.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Närvarande: se linder utlåtandet nr 56.
Reservation
av herrar Sundberg och Skoglund i Doverstorp.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1941:172 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis proposition angående statsförvärv av Karlskrona—Växjö m. fl. järnvägar. s. 6 i texten