Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts propositioner nr 210 angående den fortsatta utbyggnaden och organisationen av landets försvarskrafter samt nr 280 angående förläggningsort för nytt kårartillenregemente dels ock i ämnet väckta motioner.

1942-06-08 · 218 sidor, varav 211 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 211 av 218 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3SärU 1942:2, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts propositioner nr 210 angående den fortsatta utbyggnaden och organisationen av landets försvarskrafter samt nr 280 angående förläggningsort för nytt kårartillenregemente dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

1

Nr 2.

Ankom till riksdagens kansli den 11 juni 1942 kl. 4 e. m.

Tredje särskilda utskottets utlåtande i anledning av dels

Kungl. Maj:ts propositioner nr 210 angående den

fortsatta utbyggnaden och organisationen av landets

försvarskrafter samt nr 280 angående förläggningsort

för nytt kårartillenregemente dels ock i ämnet

väckta motioner.

Genom en den 27 mars 1942 dagtecknad proposition, nr 210, vilken överlämnats

till tredje särskilda utskottets behandling, har Kungl. Majit, under

åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden,

föreslagit riksdagen att besluta, att den fortsatta utbyggnaden

och organisationen av landets försvarskrafter under budgetåren 1942/43—

1946/47 skall äga rum efter i huvudsak den plan, som av föredragande departementschefen

i anförande till statsrådsprotokollet angivits.

Till utskottet hava vidare överlämnats i anslutning till propositionen upprättade

personalförteckningar och kostnadsberäkningar ävensom vissa andra

handlingar av beskaffenhet, att redogörelse för desamma icke ansetts böra ske

till statsrådsprotokollet.

Kungl. Majit har därefter i en den 8 maj 1942 dagtecknad proposition,

nr 280, vilken jämväl överlämnats till behandling inom utskottet, under åberopande

av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden,

föreslagit riksdagen att besluta, att ett i propositionen nr 210 förordat

nytt kårartilleriregemente skall förläggas till Kristinehamn.

I anledning av proposition nr 210 hava inom riksdagen väckts följande

sextio motioner, nämligen

inom första kammaren:

nr 226 av herrar Gabrielsson och Bäckström,

» 230 » herr Bondeson,

» 231 » herr Holmström m. fl.,

» 232 » herr Holmström,

» 233 och 234 av herr Gränebo m. fl.,

»

»

»

»

»

»

-»

235 av herr Heiding,

236 » herr Friggeråker,

237 » herr Anderson, Axel Ivar, m. fl.,

238 » herr Anderson, Axel Ivar,

239 » herr Nisser m. fl.,

240 » herrar Mannerskantz och von Horn,

241 » herr Bondeson m. fl.,

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 11 sami. 3 avd.

Nr 2.

1281 42

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

nr

242

av

herr Ekströmer m. fl.,

»

243 och 244 av herr Lindblom m. fl.,

»

245

av

herr Ericsson, Herman, och herr Sylwan,

»

246

»

herrar Nordenson och Sandström samt

»

247

»

herr Ohlin ävensom

inom

andra kammar en:

nr

304

av

herr Wiberg m. fl.,

»

305

»

herr von Seth,

»

306

»

herrar Skoglund i Umeå och Hansson i Vännäsby,

»

310

»

herr Nilsson i Landskrona,

»

311

»

herr Svedman m. fl.,

»

316

»

herr Wiberg,

»

317

»

herr Wiberg m. fl.,

»

318

»

herrar Håstad och Lundberg i Hälsingborg,

»

319

»

herr Håstad m. fl.,

»

320

»

herr Lövgren,

»

321

»

herr Bladh m. fl.,

»

322

»

herr Norup m. fl.,

»

323

»

herr Svedman m. fl.,

»

324

»

herr Ryling m. fl.,

»

325

»

herr Ryling och fröken Andersson,

»

326

»

herr Lundberg i Hälsingborg,

»

327

»

herr Hansson i Rubbestad m. fl.,

»

328

»

herr Sandberg m. fl.,

»

329

»

herr Ljungberg m. fl.,

»

330

»

herr Åqvist,

»

331 och 332 av herrar Björling och Sundström i Skövde,

»

333

av

herr Lindberg i Stockholm m. fl.,

» 334, 335, 336 och 337 av herrar Lindberg i Stockholm och Cruse,

» 338 och 339 av herr Lindberg i Stockholm ra. fl.,

» 340 och 341 av herr von Friesen,

» 342 av herrar von Friesen och Lindberg i Stockholm,

» 343 » herr von Friesen ra. fl.,

» 344 » herr Gustafsson i Tenhult ra. fl.,

» 345 » herr Nilsson i Steneberg ra. fl.,

» 346 » herr Ekdahl,

» 347 » herr Henriksson,

» 348 » herr Andersson i Södergård m. fl.,

» 349 » herrar Olson i Göteborg och Lundberg i Hälsingborg,

» 350 » herrar Thorell och Wiberg samt

» 351 » herrar Sundqvist och Hallén.

I anledning av propositionen nr 280 hava väckts två likalydande motioner,

nämligen inom första kammaren nr 259 av herrar Wistrand och Ekman samt

inom andra kammaren nr 366 av herr Petterson i Degerfors m. fl.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

3

^Redogörelse för innehållet i propositionen nr 210 — därest ej annat särskilt

angivits avses i det följande med beteckningen »propositionen» allenast

denna proposition — kommer att lämnas under samma rubriker som i propositionen.

För att icke tynga framställningen med alltför många detaljer kommer

utskottet vid redogörelsen för vad i propositionen anförts att i allmänhet

upptaga allenast uttalanden av mera principiell eller huvudsaklig innebörd.

I den mån i propositionen framförda förslag eller i övrigt gjorda uttalanden

icke blivit av utskottet berörda, hava desamma icke föranlett erinran från utskottets

sida,

För de i motionerna framställda yrkandena kommer redogörelse att lämnas

i det följande i samband med behandlingen av de särskilda avsnitt, som därav

beröras.

Tre av de i anledning av propositionen väckta motionerna, nämligen

II: 333 av herr Lindberg i Stockholm m. fl., angående ekiperingsbidrag

till pensionerad personal i arvodesbefattning,

II: 339 av herr Lindberg i Stockholm m. fl., angående förhöjda årsarvoden

och hyresersättning till hemvärnsområdesbefälhavare, samt

II: 337 av herrar Lindberg i Stockholm och Cruse, i vad motionen rör

lönegradsplacering för arbetsförmän av 2. klass vid truppförband inom armén

och för signalister vid flygflottiljer,

torde dock, sistnämnda motion i nu angivna delar, böra upptagas till behandling

först i samband med behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr 266

angående vissa avlönings- m. fl. anslag under riksstatens fjärde huvudtitel

för budgetåret 1942/43, vilken proposition likaledes överlämnats till utskottet.

Utskottet kommer att i särskilt betänkande, nr 3, upptaga till behandling

motionerna I: 246 och II: 325.

Avd. I. Inledning.

Sedan vissa preliminära undersökningar rörande genomförande av en förstärkt

och moderniserad försvarsordning under år 1940 utförts inom försvarsstaben

och de särskilda försvarsgrenarnas staber samt på initiativ av

chefen för försvarsdepartementet under tiden januari—mars 1941 överläggningar

hållits med representanter för näringslivet och inom detta verkande

organisationer m. fl. rörande samhällets förmåga att bära en permanent ökning

av försvarsutgifterna, beslöt Kungl. Maj:t den 20 juni 1941, att inom försvarsdepartementet

skulle under ledning av statssekreteraren T. G. Wärn företagas

närmare utredning i ämnet, syftande till uppgörande av förslag till en plan

rörande den fortsatta utbyggnaden och organisationen av landets försvarskrafter

under den närmaste femårsperioden jämte därtill hörande kostnadsberäkningar.

Utredningen, vilken antog benämningen 1941 års försvar sutredning,

överlämnade till en början den 4 oktober 1941 en promemoria med förslag

till lagstiftning rörande de värnpliktigas tjänstgöringstid, örn höjning av

värnpliktsåldern samt örn upphävande av gränsen mellan beväring och landstorm,

vilken promemoria lades till grund för bestämmelser i dessa ämnen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

i den av 1941 års riksdag antagna värnpliktslagen den 30 december 1941.

Sedermera överlämnade försvarsutredningen den 12 januari 1942 till fullgörande

av sitt uppdrag till Kungl. Majit betänkande med förslag till plan för

organisationsarbetet inom försvarsväsendet (statens off. utredn. 1942: 1).

Över försvarsutredningens betänkande hava i anledning av remiss yttranden

avgivits av vissa myndigheter och sammanslutningar, vilka angivits å sid.

6 och 7 i propositionen.

Sedan försvarsutredningen avgivit sitt betänkande, tillkallades enligt

Kungl. Maj :ts bemyndigande den 16 januari 1942 generaldirektören E. R,

Stridsberg, ledamoten av första kammaren G. Andrén samt ledamöterna av

andra kammaren O. Andersson i Malmö, J. H. Bergvall och G. H. Svensson

i Grönvik att såsom sakkunniga inom försvarsdepartemenet, enligt direktiv

som under hand lämnades de sakkunniga och med beaktande av de utlåtanden,

som avgåvos över betänkandet, biträda med fortsatt beredning av frågan om

försvarsväsendets organisation. De sakkunniga, vilka antogo benämningen

1942 års försvarsberedning, inkommo under tiden den 2—18 mars 1942 med

48 promemorior rörande skilda delar av försvarsutredningens betänkande och

i anledning av de i ärendet avgivna yttrandena.

I anledning av särskilt uppdrag av chefen för försvarsdepartementet avgav

vidare kommendören vid flottan H. H. I. Strömbäck den 14 februari 1942 ett

betänkande innefattande en taktisk-teknisk undersökning rörande sjöförsvarets

sammansättning. Över betänkandet, vilket är av hemlig natur, avgåvos

yttranden av överbefälhavaren över rikets försvarskrafter, cheferna för

marinen och flygvapnet samt statens industrikommission.

Förutom nu berörda frågor ha i propositionen upptagits till behandling

vissa andra spörsmål, beträffande vilka särskilda sakkunnigutredningar verkställts,

bland annat frågan om socialvården inom försvarsväsendet och rörande

anordnande av fritidsundervisning för försvarsväsendets personal.

Avd. II. Allmänna synpunkter.

Under denna avdelning har departementschefen till en början redogjort

för vissa av försvarsutredningen framlagda synpunkter rörande den ekonomiska

och statsfinansiella bakgrunden till den försvarsorganisation som av

utredningen föreslagits. Utredningen hade därvid gjort gällande, att den

framlagda kostnadsramens storlek i förhållande till nationalinkomsten icke

vore ägnad att väcka farhågor ur allmänna ekonomiska synpunkter. Däremot

kunde finanspolitiskt större svårigheter komma att yppa sig, men även ur

nämnda synpunkter kunde problemet lösas.

Vidare har departementschefen meddelat en sammanfattning av en av försvarsutredningen

i betänkandet lämnad kortfattad redogörelse för de senaste

årens krigserfarenheter, sådana de tedde sig ur de särskilda försvarsgrenarnas

synpunkter, ävensom av en i anslutning därtill lämnad översikt av försvarsutredningens

förslag i stora drag.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2. 5

Av nämnda sammanfattning framgår, att försvarsutredningens förslag innebär

bland annat följande:

Armén:

I krigsorganisationen ingår, bland annat, ett antal lättrörliga förband, motoriserade

eller cykelutrustade, vilka sammanhållas i smärre operativa enheter,

motorbrigader eller cykelbrigader, inrymmande förband ur flera truppslag

och med egen underhållstjänst.

I krigsorganisationen ingå vidare dels ett antal pansarförband, vilka jämte

förband ur andra truppslag bilda särskilda pansarbrigader, dels ock ett antal

jägarbrigader.

Rytteriet sammanföres i ryttarbataljoner, vilka få karaktär av kårförband.

Kårartilleriet utökas och luftvärnet förstärkes betydligt.

I fredsorganisationen tillkomma två nya truppslag, nämligen dels pansartrupperna

och dels tygtrupperna. Kavalleriet, som organiseras på tre förband,

utbildas endast i ryttar- och cykeltjänst. Artilleriet utökas med ett kårartilleriregemente.

Marinen:

Byggande av tunga fartyg, pansarskepp, monitorer eller dylikt bör tills

vidare icke ifrågakomma. Närmast aktuella för nybyggnad är o i stället lätta

kryssare, av vilka två redan äro beslutade, samt jagare, torpedbåtar och undervattensbåtar.

En lätt flotta av sistnämnda fartygsslag bör räkna minst 3 kryssare, 12

jagare och 18 torpedbåtar.

Därutöver bör finnas en stödstyrka, tills vidare bestående av de tre

Sverige-skeppen jämte kustjagare, torpedbåtar och minsvepare, vartill komma

dels undervattensbåtar och dels lokala sjöstridskrafter.

Nybyggnad sker i huvudsak av större jagare, kustubåtar samt torpedbåtar.

Under femårsperioden påbörjas byggandet av en kryssare av samma tvp som

de två år 1940 beslutade.

Kustartilleriet förstärkes genom att detsamma tillföres ytterligare rörligt

svårt och medelsvårt sjöfrontsartilleri.

Hemsö kustartilleriförsvar förses med viss bemanning även i fredstid.

Ett nytt kustartilleriregemente upprättas för bemanning av Göteborgs

kustartilleriförsvar.

Flygvapnet:

Flygvapnet organiseras i fred på sex bombflottiljer, sex jaktflottiljer, tre

spaningsflottiljer och en torpedflottilj.

Det har icke synts utredningen osannolikt, att utvecklingen under femårsperioden

kan komma att tala för en ytterligare utökning av flygvapnet, därvid

i första hand ytterligare en jaktflottilj syntes böra tillkomma.

Departementschefen har därefter lämnat en redogörelse för den sammanfattning

av försvarsutredningens kostnadsberäkningar, som intagits i utred
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

ningens betänkande. Därav framgår, att kostnaderna för genomförande av

utredningens förslag med utgångspunkt från prisläget den 1 juli 1941 beräknats

till sammanlagt cirka 755,700,000 kronor per år under budgetåren 1942/43

-—1946/47 samt till cirka 646,000,000 kronor per år efter nämnda tid.

Ur de i propositionen i denna del redovisade yttrandena må här omnämnas,

att chefen för marinen framfört ett bestämt krav på en för samverkan med

sjöstridskrafterna (närmast kustflottan) och torpedflottiljen avsedd jaktflottilj

utöver de av försvarsutredningen föreslagna. Jämväl chefen för flygvapnet

och flygförvaltningen hava föreslagit inrättande av ytterligare en jaktflottilj.

överbefälhavaren har i sitt yttrande i fråga örn armén anfört, att utredningens

krav på kvalitet i förening med kostnadsramen medfört en begränsning

av kvantiteten av de i krigsorganisationen ingående, för operativ verksamhet

avsedda förbanden. I särskilt yttrande angåves, huru de brister,

som i förevarande hänseende vidlådde förslaget, skulle kunna fyllas utan utvidgning

av kostnadsramen. Bland annat borde antalet jägarbrigader utökas

samt kårartilleriet förstärkas. I fråga örn marinen har överbefälhavaren anslutit

sig till huvudgrunderna i försvarsutredningens förslag. Vad slutligen

angår flygvapnet har överbefälhavaren funnit det angelägnaste önskemålet

i fråga örn förbättringar av utredningens förslag vara, att en sjunde jaktflottilj

tillkomme. — De merkostnader, som skulle uppstå genom angivna förbättringar

av arméns krigsorganisation, har överbefälhavaren ansett kunna

kompenseras dels genom den minskning av kostnaderna för ammunitionsanskaffning,

som på vissa grunder beräknades, dels genom vissa minskningar

av arméns materielförsörjning i övrigt. Kostnaderna för den sjunde jaktflottiljen

kunde delvis täckas genom vissa besparingar i första hand inom

flygvapnet men till en del möjligen även inom försvarsväsendet i övrigt.

Statens industrikommission har med avseende å erforderliga råvaror och

industriella möjligheter i övrigt förklarat sig efter verkställda undersökningar

kunna konstatera, att svårigheter utan tvivel i flera avseenden vore

förhanden, men att dessa svårigheter vore av den art, att desamma, örn lämpliga

åtgärder vidtoges, syntes kunna övervinnas. Något avgörande hinder

syntes därför icke förefinnas mot att den föreslagna upprustningen skulle

kunna genomföras och detta på ett sådant sätt, att en väsentlig koncentrering

av materieltillverkningen till de närmaste åren komme till stånd. — Industrikommissionen

har vidare i sitt yttrande understrukit, att förslagets genomförande

finanspolitiskt kunde komma att medföra vissa svårigheter, men

likväl som sin uppfattning uttalat, att en utbyggnad av försvaret på föreslaget

sätt icke kunde sägas vid oförändrade ekonomiska förhållanden i någon mera

allvarlig grad komma att belasta folkhushållet.

Departementschefen har därefter i korthet redogjort för den i det föregående

omnämnda, av kommendören vid flottan H. H. I. Strömbäck på departementschefens

uppdrag verkställda taktisk-tekniska undersökningen rörande

sjöförsvarets sammansättning, vilken sammanfattats i ett den 14 februari 1942

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

avgivet hemligt betänkande. I nämnda betänkande hade erfarenheterna från

det pågående kriget ingående granskats i den mån de berörde sjöstridskrafternas

sammansättning och operativa uppdelande samt de olika fartygstypernas

konstruktion. Särskild uppmärksamhet hade därvid ägnats frågorna

örn sjöstridskrafternas försvar mot och samverkan med flygstridskrafter.

Flottan borde sammansättas av dels snabba men samtidigt slagkraftiga operationsgrupper,

som främst under mörker och dålig sikt men jämväl under dager

kunde insättas mot fientliga framstötar över havet, dels en mera långsamgående

stödstyrka avsedd för verksamhet i kustens närhet. I var och en av

de snabba operationsgrupperna, som i största utsträckning skulle samverka

med flygstridskrafter och undervattensvapnen, borde ingå en kryssare. Förutom

kryssare skulle i varje operationsgrupp ingå jagare och torpedbåtar.

1942 års försvarsberedning har i vad avser förevarande avdelning av propositionen

framhållit, att beredningen ansett det ligga utom dess uppgift att

yttra sig angående den av försvarsutredningen uppställda ekonomiska ramen

för försvarsorganisationen. Beredningen hade fördenskull strävat efter att

hålla sig inom den ungefärliga kostnadsram, som av försvarsutredningen angivits.

I anslutning därtill hade beredningen sålunda, då den ansett sig böra

föreslå kostnadskrävande förbättringar på vissa punkter, sökt att ersätta kostnadsökningen

genom besparingar på andra punkter.

I fråga örn flygvapnet hade försvarsberedningen funnit de skäl, som av

vissa militära myndigheter i remissyttrandena anförts till stöd för deras

önskemål örn uppsättande av ytterligare en jaktflottilj utöver vad som föreslagits

av försvarsutredningen, vara så vägande, att även beredningen funnit

sig för sin del böra ansluta sig till desamma.

Försvarsberedningen har även funnit det angeläget, att en ytterligare förstärkning

av arméns pansartrupper utöver utredningens förslag så vitt möjligt

komme till stånd. Detta önskemål syntes kunna tillgodoses genom att utvidga

det föreslagna Göta pansarlivgarde, så att även detta regemente komme att

omfatta tre bataljoner.

Då de sålunda av beredningen föreslagna utvidgningarna komme att medföra

väsentliga kostnadsökningar — av beredningen uppskattade till sammanlagt

107 miljoner kronor under femårsperioden — hade beredningen funnit

sig böra undersöka de möjligheter, som kunde finnas att under femårsperioden

göra motsvarande besparingar genom uppskov med andra av försvarsutredningen

föreslagna åtgärder. Beredningen hade härvid kommit till det resultatet,

att de för genomförandet av beredningens förslag erforderliga medlen

med minsta olägenhet skulle kunna erhållas genom uppskov med de beslutade

eller planerade kryssarbyggena. Ekonomiskt skulle ett uppskjutande av

kryssarbyggena innebära ett minskat behov av anslag för fartygsbyggnader

under femårsperioden med i runt tal 110 miljoner kronor. Nämnda belopp

vore fullt tillräckligt för bestridande av de kostnader under femårsperioden,

som vore förenade med uppsättandet av en ny jaktflottilj och tillkomsten av

ytterligare en pansarbataljon. Härtill komme emellertid, att det redan be
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

viljade anslaget till kryssarbygget -— 55 miljoner kronor — med avdrag av

vad som redan disponerats därav bleve tillgängligt och kunde användas för

byggande av fartyg, som tidigare än kryssarna kunde bliva ett tillskott till vår

marina försvarskraft.

Alternativt har försvarsberedningen föreslagit, att allenast en av de

beslutade kryssarna byggdes, medan byggandet av de två övriga uppskötes.

I detta fall borde företräde dock lämnas åt byggandet av utav försvarsutredningen

förordade större jagare. Enligt detta alternativ erhölles möjlighet att

inom kostnadsramen uppsätta den föreslagna sjunde jaktflottiljen.

För egen del har departementschefen till en början förklarat sig dela de

ekonomiska och finansiella synpunkter på det framlagda förslaget, som av

försvarsutredningen framlagts och av industrikommissionen understrukits. I

anslutning härtill har departementschefen anfört bland annat följande:

Man kan här icke undgå att observera, att ingen ansvarig myndighet ansett

sig kunna förorda en mer avsevärd utvidgning av kostnadsramen, ehuru tvivelsutan

en ytterligare förstärkning av försvarskrafterna i flera hänseenden ansetts

önskvärd. Detta beror enligt min mening därpå, att — även örn de av utredningen

beräknade kostnaderna vid fortsatt ekonomiskt framåtskridande väl

kunna bäras — förhållandet vid ett ogynnsammare ekonomiskt läge kan bliva

ett annat. Skulle längre perioder av stagnation eller depression drabba vårt ekonomiska

liv, torde dessa kostnader komma att innebära en allvarlig ekonomisk

påfrestning för landet. På grund härav måste försiktighet iakttagas, när det

gäller att binda statens resurser för försvarsändamål under en följd av år.

Att gå utöver den föreslagna kostnadsramen bör därför icke komma i fråga.

Visserligen kan jag med hänsyn till de senaste årens hårda erfarenheter icke

förorda någon egentlig beskärning av försvarsutredningens förslag i avseende

å försvarskraffernäs kvalitet eller kvantitet. Men jag förutsätter, att vid förslagets

genomförande alla möjligheter till besparingar tillvaratagas, som

kunna ske utan eftersättande av effektiviteten.

Departementschefen har vidare anfört, att när det nu gällde att använda de

för försvarsmaktens förstärkning avsedda medlen till höjande av dess kvalitet,

ville departementschefen ge sin anslutning till den principiella uppläggningen

av försvarsutredningens förslag, vilket i fråga om grundlinjerna tillkommit

i samråd med departementschefen. Det syntes sålunda erforderligt

att giva vårt försvar en sådan utformning, att det mera anpassades efter

erfarenheterna under det pågående kriget. En av de väsentligaste av dessa

vore, att ett lands försvar måste vara allsidigt. Både armé, marin och flygvapen

måste vara i förhållande till det hela starka. Försummades någon försvarsgren,

bleve den en svag länk i kedjan, som lätt kunde brista till obotligt

men för den gemensamma uppgiften. Försvarsutredningens förslag till resursernas

fördelning mellan de olika försvarsgrenarna hade vunnit odelad anslutning

från militärt håll, vilket måste betecknas som en styrka. Även departementschefen

anslöte sig till nämnda förslag. Beträffande användningen av

de för varje försvarsgren avsedda medlen hade utredningens förslag på alla

betydelsefulla punkter tillstyrkts av de militära myndigheterna.

I fråga örn de av överbefälhavaren föreslagna ökningarna av arméns krigs
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

9

organisation och sättet för dessa ökningars finansierande har departementschefen

funnit sig icke kunna tillstyrka bifall till förslaget om att för åstadkommande

av dylika ökningar minska den avsedda materielförsörjningen i

allmänhet. Däremot hade departementschefen intet att erinra mot att de kostnadsminskningar,

som belöpte på ammunitionsanskaffningen, utnyttjades till

förstärkning av arméorganisationen. Departementschefen förordade därför,

att ytterligare ett antal infanteriförband organiserades som cykelförband och

att artilleriet motoriserades utöver vad försvarsutredningens förslag innebure.

Däremot vore det icke möjligt att inom kostnadsramen bereda utrymme för

en ytterligare förstärkning av det tunga artilleriet.

Vad beträffar 1942 års försvarsberednings förslag örn att, för att bereda

medel för ytterligare en pansarbataljon vid armén och en jaktflottilj vid flygvapnet,

icke anvisa medel under femårsperioden för byggande av kryssare

åt flottan, bär departementschefen hänvisat till att försvarsutredningens förslag

byggde på en omsorgsfull avvägning av de tre försvarsgrenarnas behov,

en avvägning, som med aktgivande på de olika försvarsmedlens möjligheter

till vårt lands skydd verkställts i samråd med de militära myndigheterna. Vid

utarbetande av planen för flottans förstärkning hade därvid förutsatts tillkomsten

av de ifrågavarande kryssarna, och övriga förslag till nya fartygsbyggen

hade anpassats därefter. Att försvarsutredningens förslag på denna

punkt byggt på riktiga förutsättningar bestyrktes ytterligare av den förenämnda

taktisk-tekniska undersökningen rörande sjöförsvarets sammansättning,

vid vilken de allra senaste rönen på sjökrigets område beaktats. Programmet

för flottans ersättningsbyggnad skulle därför komma att förvanskas,

örn kryssarbyggena uteslötes därur. Sålunda skulle icke blott den tänkta förstärkningen

av flottan reduceras till mindre än hälften utan även den återstående

delen tillkomma utan att dess användning inginge i någon genomtänkt

plan för flottans taktiska användning. Flottan bleve därigenom en svag länk

i det svenska försvarets kedja.

I fråga om kryssarbyggena har departementschefen ytterligare anfört

följande:

En annan sak är, att anledning icke nu föreligger att i annan mån taga

ståndpunkt till flottans ersättningsbyggnad än till den del därav, som låter

sig genomföra under den avsedda femårsperioden. Den från början framlagda

planen för färdigställande av de båda av 1940 års urtima riksdag beslutade

kryssarna har visat sig vara i hög grad missvisande. Marinförvaltningen har

icke mäktat genomföra konstruktionsarbetet i den takt, som avsetts. En noggrann

beräkning av föreliggande möjligheter visar dock, att de beslutade

kryssarna kunna, under förutsättning att materieltillgången det medgiver, färdigställas

inom femårsperioden. Om deras byggande till tiden förläggas före

de föreslagna större jagarnas, kunna de levereras år 1946, annars år 1947. Enär

vår tillgång av lätta, moderna fartyg är betydande — detta gäller även jagare,

sedan redan beslutade färdigställts — medan flottan bortsett från specialfartyget

Gotland icke under tjugo år tillförts något nytt artillerifartyg, säger

det sig självt, att tillkomsten av de beslutade kryssarna är det ur sjömilitär

synpunkt mest trängande. Därför böra dessa båda kryssare färdigställas före

de planerade större jagarna, såvida icke materielläget framtvingar en omkast
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

ning. Frågan om tillgången på för fartygsbyggen erforderlig materiel kommer

att under sommarens lopp underkastas en ingående prövning, varefter slutlig

ståndpunkt till den ordning, vari fartygsbyggena böra ske, kan tagas.

Emellertid framgår av gjorda undersökningar, att påbörjandet av en tredje

kryssare, såsom försvarsutredningen föreslagit, icke kan ske inom den angivna

femårsperioden. Den bör därför utgå ur det nu aktuella ersättningsbyggnadsprogrammet.

De medel, som därigenom kunna bli disponibla, böra användas

för förstärkning på annat sätt av flottan. Närmast till hands ligger att omedelbart

igångsätta byggnad av två jagare av s. k. modifierad Göteborgstyp, vilket

kan ske utan att andra byggnadsplaner åsidosättas. I ett senare sammanhang

kommer jag att framställa ett dylikt förslag. Denna utökning av jagarbeståndet

bör givetvis föranleda, att under tiden efter femårsperiodens slut färre jagare

byggas för att bereda rum åt ytterligare artillerifartyg. Genom den av mig nu

senast förordade ändringen av ersättningsbyggnadsprogrammet för femårsperioden

bliva vissa av de av försvarsberedningen anförda synpunkterna

beaktade.

Yidkommande försvarsberedningens förslag örn ytterligare en pansarbataljon

utöver vad av försvarsutredningen föreslagits, har departementschefen

anfört, att behovet därav icke i detta sammanhang framhållits av någon

militär myndighet, men att väl åtskilliga andra önskemål framställts, som icke

kunnat tillgodoses av ekonomiska skäl. Under sådana omständigheter kunde

departementschefen icke finna, att detta förslag borde föranleda någon åtgärd.

^ ad slutligen beträffar försvarsberedningens förslag om en sjunde jaktflottilj

utöver de sex av försvarsutredningen föreslagna har departementschefen,

med erinran att behovet av en ytterligare förstärkning av flygvapnet

understrukits från många håll, för egen del anfört följande:

Aven för mig framstår ett starkare flygvapen som betydelsefullt. I

princip har jag därför intet att erinra mot uppsättandet av en sjunde jaktflottilj.

Jag finner det emellertid icke nödvändigt att beslut redan nu fattas

härom. Det är nämligen ganska tveksamt, örn denna ytterligare utökning av

flygvapnet kan med hänsyn till utbildningen av personal och till organisatoriska

svårigheter medhinnas inom femårsperioden. Vidtagas redan nu åtgärder

för att trygga leveransen av den erforderliga flygmaterielen, vilket jag

senare kommer att föreslå, kan med det slutliga avgörandet av denna fråga

anstå till 1944 års riksdag. Skulle det vid denna tidpunkt visa sig, att flottiljen

icke hinner uppsättas inom femårsperioden, har ingenting annat inträffat än

att övriga flottiljer kunna tillföras flygplan vid en tidigare tidpunkt än som

ursprungligen beräknats. Kan å andra sidan flottiljen uppsättas inom femårsperioden,

erfordras ett flygfält, som måste iordningställas under den närmaste

tiden. Ett dylikt fält är emellertid under alla omständigheter nödvändigt

för flygvapnets samverkan med flottan, varför jag, såsom i ett senare sammanhang

framhålles, utgår från att åtgärder skola vidtagas för anordnande av

ett sådant fält.

Då jag föreslår, att frågan örn tillkomsten av denna sjunde jaktflottilj skjutes

något på framtiden, beror detta även därpå att ett beslut nu innebär, att statsmakterna

binda sig för ett överskridande av kostnadsramen med i genomsnitt

12 miljoner kronor örn året. Några möjligheter till besparingar på annat håll,

som kunna ggdtagas, ha icke kunnat anvisas. Att lösgöra några för ändamålet

alldeles otillräckliga belopp genom att giva avkall på nödvändiga fordringar

i fråga örn flygvapnets materiella utrustning anser jag nämligen icke

rådligt. Enär såsom förut framhållits en utvidgning av kostnadsramen måste

s. 11 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2. 11

ingiva stora betänkligheter, bör en dylik icke utan tvingande nödvändighet

ske. Yid den tidpunkt då beslut senast bör ha fattats — år 1944 — bör det

ha blivit klarlagt, antingen att uppsättandet av flottiljen icke medhinnes, i

vilket fall kostnaderna komma att falla på tiden efter femårsperiodens utgång,

då genom minskade materielanskaffningar bättre utrymme för bestridande av

nämnda kostnader kommer att föreligga, eller, i motsatt fall, i vad mån kostnaderna

för flottiljen kunna bestridas genom anlitande av de utvägar för

åstadkommande av besparingar på annat håll inom försvarsväsendet, som enligt

överbefälhavarens mening möjligen kunna föreligga och som äro en förutsättning

för att den ifrågasatta utvidgningen skall kunna ske inom den avsedda

kostnadsramen.

Departementschefen har i anslutning till det anförda understrukit, att de

framlagda förslagen och kostnadsberäkningarna icke vore avsedda att angiva

annat än den ram, inom vilken uppbyggnadsarbetet under den närmaste

femårsperioden borde förlöpa. Det borde även betonas, att kostnadsberäkningarna

hade avseende på de fredsmässiga utgifterna för försvarsväsendet.

Yid sidan av dessa utgifter måste under nuvarande förhållanden bestridas

betydande kostnader för vidmakthållande av vår försvarsberedskap dels i form

av löpande utgifter, dels i form av engångsutgifter för försvarsberedskapens

stärkande. Det därför erforderliga medelsbehovet borde få bedömas och

täckas från fall till fall vid sidan av femårsplanens kostnadskalkyler. De framlagda

riktlinjerna för försvarsväsendets organisatoriska utbyggnad avsåge

sålunda i sin helhet ändamål, som enligt de i årets statsverksproposition uppdragna

principerna borde tillgodoses över riksstaten och ej från anslag å förskottsstaten

för försvarsväsendet.

Det avgörande beträffande försvarsväsendets fortsatta utveckling, som nu

borde träffas, avsåge enligt departementschefens mening att i sak bestämma

huvuddragen av organisationen och vad därmed sammanhängde men icke att

låsa en bestämd finansiell ram för utvecklingen. Som emellertid organisationen

avvägts med hänsyn till den finansiella belastning för ändamålet, som

ansetts möjlig, vore det tydligt, att förändringar i kostnadsramen borde

anses tillåtna endast under vissa förutsättningar och i begränsad omfattning.

Om prisutvecklingen föranledde en väsentlig utvidgning av kostnadsramen

trots oförändrat sakinnehåll, syntes denna ramförskjutning inom

skäliga gränser böra accepteras. Omvänt borde en reduktion av totalkostnaden

under 755 miljoner kronor till följd av prisfall icke få betraktas såsom

en besparing, vilken kunde få utfyllas med utgifter för nya ändamål.

Departementschefen har slutligen framhållit, att de med propositionen

överlämnade förslagen till personalförteckningar icke borde betraktas som

slutgiltiga. De borde emellertid tjäna till grundval för de anslagsäskanden,

som under hänsynstagande till den pågående omorganisationen av försvarsväsendet

för varje budgetår skulle föreläggas riksdagen. Avvikelser från

nämnda personalförteckningar syntes därvid i många fall komma att visa sig

erforderliga, men det borde givetvis iakttagas, att den nu beräknade personalorganisationen

icke i huvudsakliga delar frånginges.

Till förevarande avsnitt av propositionen äro att hänföra följande i anledning

av propositionen nr 210 avgivna motioner:

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Utskottet.

motionen I: 247 av herr Ohlin, som yrkat, att riksdagen ville i skrivelse till

Kungl. Majit anhålla om utredning dels rörande åtgärder för försvarets stärkande

under de närmaste två å tre åren, oavsett örn dessa åtgärder inginge

som led i en permanent försvarsordning eller ej, dels rörande de uppskov

med i 5-årsplanen förutsedda åtgärder, som kunde föranledas av försvarsarbetets

inriktning på snabbast möjliga ökning av försvarsmakten;

likatydande motionerna I: 233 av herr Gränebo m. fl. och II: 327 av herr

Hansson i Rubbestad m. fl., i vilka föreslagits, bland annat, att flygvapenorganisationen

skulle omfatta minst en flygflottilj utöver det av Kungl. Majit föreslagna

antalet, att byggandet av de två beslutade kryssarna skulle uppskjutas,

att pansarvapnet skulle förstärkas med en pansarbataljon vid Göta pansarlivgarde

samt att utredning måtte företagas rörande omändring av en infanteribataljon

till lufttrupp ävensom rörande organiserande av transportflygförband;
likalydande

motionerna I: 243 av herr Lindblom m. fl. och lii 328 av herr

Sandberg m. fl., i vilka yrkats, att byggandet av de två beslutade kryssarna

skulle uppskjutas;

motionen lii 348 av herr Andersson i Södergård m. fl., vari yrkats, bland

annat, att kryssarbygget ställes på framtiden och att de medel, som därigenom

bliva disponibla under 5-årsperioden, användas till anskaffning av en sjunde

jaktflottilj, ytterligare en pansarbataljon samt två jagare och, i den mån

medlen förslå därtill, av ubåtar och torpedbåtar; samt

motionen I: 239 av herr Nisser m. fl., vari yrkats, bland annat, att för

anskaffande av tungt 15 cm kanonartilleri för armén skulle avses visst engångsbelopp,

varjämte artilleriets fredsstater skulle på visst sätt utökas.

Yad till en början beträffar frågan, huruvida en försvarsplan av den principiella

struktur, som här av Kungl. Majit föreslagits, kan anses påkallad

och lämplig, vill utskottet för sin del ansluta sig till den uppfattningen,

att tillkomsten av en dylik plan framstår som ett angeläget önskemål. Utskottet

vill därvid erinra om att den försvarsordning, som beslöts år 1936, på

grund av de inträffade förhållandena i mycket väsentliga stycken utvidgats.

Framför allt gäller detta i fråga örn flygvapnet, men även beträffande armén

och marinen hava så stora utvidgningar och förändringar vidtagits i 1936 års

försvarsordning, att denna för närvarande knappast kan sägas vara annat än

principiellt och formellt alltjämt gällande. Det ligger i sakens natur, att ju

mera man avlägsnar sig ifrån den i princip antagna försvarsordningen, desto

mera angeläget är det, att det fortsatta organisationsarbetet äger rum i enlighet

med en något så när fast plan; i annat fall kan risk föreligga för att överblicken

över försvarsväsendets angelägenheter skymmes och att som följd

därav utvecklingen blir ensidig eller på annat sätt mindre effektiv. Det torde

icke med fog kunna sägas, att de förändringar, som under de senaste åren ägt

rum inom vår försvarsorganisation, skett med åsidosättande av rimliga anspråk

på planmässighet, även örn de i allmänhet skett successivt allteftersom

behov därav uppkommit och möjlighet till deras genomförande varit för

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

handen. Enligt utskottets mening har emellertid utvecklingen nu kommit därhän,

att avsaknaden av en plan för organisationsarbetets fortsättande framstår

såsom en påtaglig olägenhet. Icke minst skulle riksdagens arbete på försvarsområdet

underlättas genom tillkomsten av en dylik plan. Utskottet anser

därför, att Kungl. Maj:ts initiativ till att åstadkomma en plan för det fortsatta

organisationsarbetet inom försvarsväsendet bör hälsas med tillfredsställelse.

Vad beträffar den tidrymd som den framlagda planen föreslagits skola omfatta,

budgetåren 1942/43—1946/47, anser utskottet densamma vara väl avvägd.

Det i motionen I: 247 framställda yrkandet örn en utredning rörande åtgärder

för försvarets stärkande, begränsade till de närmaste två å tre åren, finner sig

utskottet sålunda icke kunna biträda.

Utskottet finner sig böra understryka vad departementschefen anfört därom,

att de till femårsplanen hörande kostnadsberäkningarna allenast hänföra

sig till de fredsmässiga utgifterna för försvarsväsendet och att sålunda utanför

de i planen upptagna kostnaderna falla betydande utgifter för uppehållande

av försvarsberedskapen, såväl löpande som engångsutgifter.

Yad den i propositionen framlagda kostnadsramen beträffar, av departementschefen

angiven till cirka 755,000,000 kronor örn året under femårsperioden

och cirka 650,000,000 kronor om året därefter, delar utskottet de synpunkter

i detta hänseende som av departementschefen anförts. Utskottet

ansluter sig sålunda till departementschefens mening, att den framlagda kostnadsramen

bör kunna bäras av det svenska samhället, men att den å andra

sidan kommer gränsen för denna förmåga så nära, att man icke utan

tvingande skäl bör gå utöver den framlagda ramen, givetvis bortsett flan de

ökningar som kunna sammanhänga med förändringar i prisläget. I den mån

det kommer att visa sig påkallat att vidtaga organisatoriska åtgärder utöver

vad inom kostnadsramen beräknats — exempelvis räknar utskottet, såsom av

det följande framgår, med att en sjunde jaktflottilj utöver de sex i planen

upptagna skall kunna komma till stånd under femårsperioden — anser utskottet

fördenskull, att möjligheterna till däremot svarande besparingar skola

noggrant undersökas, innan förslag därom föreläggas riksdagen.

Den i propositionen framlagda kostnadsramen är i anslutning till försvarsutredningens

kostnadsberäkningar baserad på det prisläge, som var rådande

den 1 juli 1941. Sedan nämnda tid hava emellertid rätt avsevärda prisstegringar

ägt rum, vilka medföra, att kostnadsramen lämpad efter det nu lådande

prisläget skulle utvisa i vissa avseenden betydande avvikelser från propositionens

kostnadsberäkningar. Utskottet har icke haft möjlighet att företaga

en omräkning av kostnadsberäkningarna efter nuläget — detta skulle vara en

alltför tidsödande procedur och skulle för övrigt icke medföra större intresse

annat än för dagen, då nämligen under nuvarande förhållanden prisväxlingarna

äro synnerligen ojämna och varierande för olika varugrupper. Utskottet har

emellertid från statens industrikommissions prisbyrå inhämtat vissa upplysningar

rörande de prisförändringar i stora drag som ägt ruin efter den 1 juli

1941. Därav framgår, bland annat, att prisstegringen för nybyggande av örlogsfartyg

från nämnda dag till den 1 maj 1942 torde kunna uppskattas till cirka

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

7—8 procent, att kommerskollegiets s. k. generalindex, d. v. s. index för de

genomsnittliga grosshandelspriserna i Sverige, från juli 1941 till mars 1942

stigit med 6.4 procent samt att den genomsnittliga prisstegringen under

samma tid för gruv-, metall- och industrivaror utgjorde 3.6 procent, för hudar

och lädervaror 4.7 procent samt för*spånadsämnen och textilvaror 5.1 procent.

Utskottet finner det vara angeläget att i detta sammanhang understryka,

att det här är fråga om en plan för försvarsväsendets utbyggnad och icke örn

en fastställd försvarsordning. Detta innebär, att jämkningar i personalorganisationen

givetvis kunna förekomma under femårsperiodens lopp; att

sådana jämkningar komma att vara påkallade, lärer vara att förvänta, då det

nämligen icke kan vara möjligt att i förväg rätt avväga varje detalj i en så

omfattande organisation som det här är fråga örn. Även i andra avseenden

torde framtida förändringar i det utrikespolitiska läget, nya krigserfarenheter

och nya tekniska framsteg kunna leda till vissa avsteg från den nu framlagda

planen. Utskottet har icke heller ansett sig böra i detta sammanhang granska

de framlagda förslagen till personalförteckningar i detalj utan förutsätter, att

en närmare granskning i detta hänseende kommer att äga rum vid behandlingen

av riksstatsförslagen för varje budgetår.

I fråga om den avvägning mellan de tre försvarsgrenarnas andelar i

hela försvarsorganisationen, som det framlagda förslaget innebär, vill utskottet

i stort sett ansluta sig till propositionen. Vad till en början beträffar

armén har utskottet med tillfredsställelse konstaterat, att det befunnits

möjligt att inom den framlagda kostnadsramen i flera hänseenden

utvidga och förbättra arméns krigsorganisation i förhållande till försvarsutredningens

förslag. Enligt utskottets mening skulle onekligen en ytterligare

utvidgning av pansarvapnet vara ägnad att verksamt öka effektiviteten hos

arméorganisationen. Vidare synes det med ett visst fog kunna göras gällande,

att en ytterligare utökning av det tunga artilleriet inom armén vore av påtagligt

värde. Utskottet är emellertid ense med departementschefen därom,

att man för ernående av utvidgningar av sådana slag icke bör göra något avkall

vare sig på de av försvarsutredningen uppställda fordringarna på materielförsörjningen

eller på några andra i planen upptagna organisatoriska åtgärder av

större betydelse. Dessa utvidgningar synas sålunda näppeligen stå att ernå

inom den tilltänkta kostnadsramen. Då det dessutom förefaller vara icke fullt

klarlagt, huruvida sådana utvidgningar ur organisatorisk och industriell synpunkt

kunna genomföras under femårsperioden, vill utskottet i denna del icke

göra annat uttalande än att utskottet förutsätter, att Kungl. Majit alltfort halsin

uppmärksamhet riktad på frågan örn de ytterligare förstärkningar av

pansarvapnet och kårartilleriet som framdeles må finnas möjliga och lämpliga

att genomföra.

Vad därefter beträffar marinens organisation och stridsmedel har utskottet

haft att taga ståndpunkt, förutom till Kungl. Majlis förslag, jämväl till de

yrkanden om uppskov med byggandet av de av 1940 års urtima riksdag beslutade

två kryssarna, vilka innefattas i förenämnda motioner. I sak innebära

dessa yrkanden, att riksdagen skulle taga initiativ till ett frångående, låt vara

s. 15 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

15

temporärt, av det år 1940 fattade beslutet. Det synes utskottet stå klart,

att ett dylikt initiativ icke bör komma i fråga annat än om synnerligen

vägande skäl påkalla det. Sådana skäl synas desto mindre föreligga, som utskottet

anser sig kunna ansluta sig till departementschefens på såväl

överbefälhavarens som den sjömilitära sakkunskapens samstämmiga uttalanden

stödda uppfattning, att tillkomsten av kryssare utgör en av förutsättningarna

för att flottan skall kunna fylla de taktiska uppgifter, som böra tillkomma

den. Att ur synpunkten av föreliggande svårigheter på materiellägets

område viss betänksamhet kan förefinnas rörande lämpligheten att låta kryssarna

erhålla företräde framför andra aktuella fartygsbyggnader må vara förklarligt,

liksom också att förespråkare kunna finnas för den meningen, att

man nu bör koncentrera sig på sådana fartygsbyggen som kunna snabbt färdigställas

och låta med mera tidsödande byggen anstå tills vidare. I förstnämnda

hänseende vill utskottet erinra örn att departementschefen meddelat, att

frågan örn tillgången på för fartygsbyggen erforderlig materiel inom kort

skall underkastas en ingående prövning, varefter slutlig ståndpunkt kan tagas

till den ordning, i vilken fartygsbyggena böra ske. Yad beträffar koncentrationen

till fartygstyper som snabbt kunna färdigställas hyser utskottet den

uppfattningen, att frågan örn förnyelsen av flottans fartygsmateriel måste ses

på längre sikt än som betingas av det aktuella lägets behov. Detta gäller icke

minst artillerifartygen. Då, såsom departementschefen påpekat, flottan icke

under tjugu år tillförts något nytt artillerifartyg frånsett specialfartyget Gotland,

anser även utskottet, att färdigställandet av de två kryssarna utgör en

angelägenhet av sådan vikt, att därmed icke annat än av mycket trängande

skäl bör anstå.

Däremot finner utskottet, i likhet med departementschefen, att, då påbörjandet

av den i den uppgjorda flottplanen ingående tredje kryssaren icke kan

ske inom femårsperioden, med ett ståndpunktstagande till frågan härom kan

anstå till en senare tidpunkt. Utskottet vill därvid hänvisa till vad

departementschefen anfört därom, att den utökning av jagarbeståndet, som

möjliggjorts genom detta uppskov, givetvis bör föranleda till att under tiden

efter femårsperiodens slut färre jagare byggas för att bereda rum åt ytterligare

artillerifartyg. Jämväl i övrigt ansluter sig utskottet till de allmänna synpunkter

som av departementschefen anförts i fråga örn marinen.

Yad slutligen beträffar frågan örn flygvapnets storlek och sammansättning

har departementschefen uttalat, att han i princip intet hade att erinra mot

uppsättandet av en sjunde jaktflottilj utöver de sex av försvarsutredningen

föreslagna, men att han, då det vore tveksamt om denna ytterligare utökning

kunde medhinnas under femårsperioden, icke funne det nödvändigt, att beslut

redan nu falttades därom; örn åtgärder vidtoges för att trygga leveransen av

den erforderliga flygmaterielen, kunde med det slutliga avgörandet av denna

fråga anstå till 1944 års riksdag.

Utskottet vill för sin del — med hänsyn till den utomordentliga vikten av

att flygvapnet erhåller största möjliga effektivitet — ansluta sig till departementschefens

sålunda uttalade uppfattning, att, därest så med hänsyn till ut
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

-Utskottet.

bildnings- och andia organisatoriska förhållanden visar sig möjligt, en sjunde

jaktflottilj skall uppsättas under femårsperioden. Utskottet, som sålunda

räknar med att denna sjunde jaktflottilj kommer att ingå i flygvapenorganisationen,

anser fördenskull i likhet med departementschefen, att åtgärder redan

nu böra vidtagas för att säkerställa leveransen av flygmateriel för flottiljen

i fråga ävensom för anordnande av flygfält för densamma. Utskottet vill vidare

understryka angelägenheten av att riksdagen senast år 1944 får sig förelagt

förslag i frågan, och att därvid möjligheten att åvägabringa mot de därav

betingade kostnaderna svarande besparingar under femårsperioden tagas

under noggrant övervägande. Utskottet delar nämligen, såsom förut anförts,

departementschefens uppfattning, att kostnadsramen icke bör utan tvingande

skäl överskridas.

Till vad departementschefen i övrigt under förevarande avdelning anfört

kan utskottet lämna sin anslutning.

Av vad utskottet i det föregående anfört följer, att utskottet dels avstyrker

bifall till motionerna I: 239 och I: 247, dels ock anser, att motionerna I: 233

och II: 327, I: 243 och II: 328 samt II: 348 i ovan anförda delar böra, i den

mån de icke genom det anförda besvarats, av riksdagen lämnas utan åtgärd.

Avd. III. Vissa för försvarsgrenarna gemensamma frågor.

A. Vissa gemensamma personalfrågor.

a. Tjänstegrad och titel för beställningshavare

i lönegraden Ob 2.

Departementschefen har under förevarande rubrik redogjort för ett av försvarsutredningen

framlagt förslag om införande av ny tjänstegrad och titel för

beställningshavare i lönegraden Ob 2, bland annat innebärande att dessa beställningshavare

skulle hänföras till generalspersoner (flaggmän), för vilket

ändamål borde tillkomma en ny generals- och amiralsgrad liggande mellan

generalmajors- och överstegraderna respektive konteramirals- och kommendörsgraderna.

Departementschefen har emellertid på anförda skäl funnit sig

icke böra nu framlägga förslag i ämnet.

Utskottet finner icke anledning till annat yttrande i anledning av vad departementschefen

anfört än att utskottet delar departementschefens uppfattning

örn att införande av en särskild tjänstegrad för beställningshavare i lönegraden

Ob 2 onekligen skulle bidraga till att skapa större klarhet i befälsförhållandena

mellan de högre officersgraderna, varför frågan härom alltjämt synes böra

fara föremål för uppmärksamhet från Kungl. Maj:ts sida.

b. Fänriks anställnings- och löneförhållanden.

Försvarsutredningen föreslog, att begreppet ordinarie fänrik skulle slopas

och att alla fänrikar skulle vara icke-ordinarie tjänstemän. Utredningen förutsatte,

att efter tre år utnämning till löjtnant under alla förhållanden skulle äga

s. 17 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

17

rum men att efter två år skulle föreligga möjlighet att, därest löjtnantsbeställning

funnes ledig, utnämna fänrik i sådan beställning samt även att, örn tjänsteförhållandena

det påkallade, utnämna fänrik till löjtnant i regemente etc.

1942 års försvarsberedning föreslog med hänsyn till önskvärdheten att

åstadkomma elasticitet i försvarsväsendets personalorganisation, att tiden för

de nyutnämnda officerarnas icke-ordinarie anställning skulle utsträckas till

fyra år, varav två år såsom fänrik och två år såsom extra ordinarie löjtnant.

Departementschefen har förklarat sig icke kunna taga ställning till det av

försvarsberedningen framlagda förslaget, förrän närmare utredning verkställts

och de militära myndigheterna beretts tillfälle belysa förslagets konsekvenser

i olika hänseenden. Däremot har departementschefen förordat bifall till försvarsutredningens

förslag rörande fänriks anställnings- och löneförhållanden.

Herr Andersson i Södergård m. fl. ha i motionen II: 348 förordat, att riksdagen

redan nu måtte bestämma extraordinarietiden för nyutnämnda officerare

till fyra år på sätt försvarsberedningen föreslagit.

I de likalydande motionerna I: 233 och II: 327 ha herr Gränebo m. fl. och

herr Hansson i Rubbestad m. fl. framställt förslag av samma innebörd.

Utskottet, som i likhet med departementschefen anser sig icke utan närmare

utredning kunna taga ställning till det av försvarsberedningen och i nyssnämnda

motioner framlagda förslaget, finner icke anledning till erinran mot

det i propositionen förordade förslaget, vilket i viss mån tillgodoser önskemålet

att öka elasticiteten i personalorganisationen. Utskottet anser det emellertid

angeläget, att den av departementschefen i utsikt ställda utredningen

i ämnet snarast kommer till stånd.

c. Underofficerare i lönegraden UO 3.

Departementschefen har föreslagit, att i lönegraden UO 3 skola inplaceras,

förutom de personalkategorier, som i gällande stater dit hänföras, vissa ytterligare

beställningar med mera krävande arbetsuppgifter.

I motionerna II: 338 av herr Lindberg i Stockholm m. fl., II: 343 av herr

von Friesen m. fl. samt II: 348 av herr Andersson i Södergård m. fl. ha föreslagits

vissa avvikelser från de i propositionen sålunda framlagda förslagen.

Utskottet, som upptager de i motionerna framlagda förslagen till prövning

i samband med behandlingen av de särskilda delar av försvarsorganisationen,

vilka av motionerna beröras, finner icke anledning till särskilt uttalande

i anledning av vad i propositionen anförts under förevarande rubrik.

d. Förändringar i fråga om pensionsålder.

Försvarsutredningen framlade förslag om dels en allmän omprövning av

pensionsåldern för militär personal, dels ock vissa mera aktuella justeringar

av pensionsåldern för vissa befattningshavare eller kategorier därav.

I propositionen har framhållits, att förslagen äro av beskaffenhet att böra

i första hand anmälas av chefen för finansdepartementet.

Utskottet anser den omprövning av frågan om pensionsåldern för militär

personal som av försvarsutredningen ansetts böra företagas utgöra en ange

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 11 sami. 3 avd. Nr 2. lisi <8 2

Utskottet.

Utskottet.

Utskottet.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Utskottet.

lägenhet av stor betydelse. Utskottet vill fördenskull uttala en förväntan, att

detta spörsmål utan dröjsmål upptages till behandling inom finansdepartementet,

på det att förslag härutinnan snarast möjligt må kunna föreläggas

riksdagen, i varje fall i de delar som äro mest aktuella.

B. Vissa gemensamma anslags- och avlöningsfrågor.

a. Grunder för beräkning av avlöningskostnader.

I propositionen ha nied mindre avvikelser i huvudsak tillämpats vissa av

försvarsutredningen angivna grunder för avlöningskostnadernas beräkning. Beträffande

avlöningsförmånerna till pensionerad personal i arvodesbefattning

har departementschefen emellertid biträtt ett av 1942 års försvarsberedning

framlagt förslag, innebärande att till innehavare av för pensionerade officerare

och underofficerare avsedda arvodesbefattningar skola utgå arvoden motsvarande

nettolönen i vissa av försvarsberedningen angivna löneklasser. Rörliga

förmåner ha föreslagits skola utgå enligt samma grunder som beträffande lönegradsplacerade

befattningar. Då pensionerna förutsatts skola innefattas i de

sålunda utgående förmånerna, ha respektive avlöningsanslag ansetts böra tillföras

ersättning i form av särskilda uppbördsmedel från vederbörande pen

sionsanslag. I enlighet med vad försvarsberedningen anfört har föreslagits,

att arvodestjänster skola tillsättas tills vidare med tre månaders uppsägningstid.

Departementschefen har förutsatt, att det skall ankomma på Kungl. Majit

att efter den vidare utredning rörande vissa detaljer, som synts erforderlig,

meddela bestämmelser i ämnet. I propositionen ha vidare framlagts vissa förslag

med avseende å de nya bestämmelsernas ikraftträdande.

Utskottet finner det i propositionen framlagda förslaget till reglering av

avlöningsförmåner m. m. för pensionerad personal i arvodesbefattning innebära

en ur olika synpunkter lämplig lösning av ifrågavarande spörsmål och har icke

heller i övrigt något att erinra mot de i propositionen tillämpade grunderna för

avlöningskostnadernas beräkning.

b. Personalstaternas konstruktion m. m.

I propositionen ha under förevarande rubrik upptagits till behandling vissa

av 1942 års försvarsberedning anförda synpunkter i fråga örn de av försvarsutredningen

föreslagna personalstaternas konstruktion m. m.

Departementschefen har därvid till en början berört en av försvarsberedningen

gjord iakttagelse, att i samband med den av försvarsorganisationens

ansvällning erforderliga ökningen av staterna för officerare och underofficerare

lönesättningen samt proportionen mellan högre och lägre beställningshavare

i vissa fall av försvarsutredningen avvägts med hänsyn i första hand

till önskvärdheten att bereda en jämn befordringsgång och först i andra hand

till med vederbörande befattning förenade arbetsuppgifter och ansvar. Departementschefen

har framhållit, att han funnit beredningens uttalanden härutinnan

värda allt beaktande. Även örn man — särskilt beträffande de rent militära

beställningarna — måste eftersträva en rimlig proportion mellan högre

och lägre befattningar, vore det likväl, enligt vad departementschefen vidare

s. 19 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

19

\

anfört, uppenbart, att denna synpunkt icke genomgående kunde få inverka bestämmande

på lönesättningen. Vad sålunda anförts, gällde i än högre grad

beträffande vissa civilmilitära kårer.

Försvarsberedningen upptog jämväl till behandling vissa spörsmål med avseende

å det fast anställda manskapet. Beredningen framhöll, att försvarsutredningen

beträffande armén föreslagit en procentuellt större ökning i fråga

örn beställningar för fast anställt manskap än för underofficerare. Möjligheterna

till underofficersbefordran måste därför framdeles bliva procentuellt

mindre för dem, som toge fast anställning vid armén, än vad för närvarande

vore fallet. Detta kunde leda till försämrad rekrytering. På grund därav ansåge

sig beredningen böra understryka ett av försvarsväsendets underbefälsförbund

gjort uttalande, att civilanställningsmöjligheterna för avgående manskap

måste förbättras, varför nämnda fråga borde underkastas utredning. För

att öka möjligheterna till framtida försörjning vid försvarsväsendet funne beredningen

skäl tala för att ett mindre antal beställningar för långtjänstunderbefäl,

vilka beställningar borde förenas med rätt till tjänste- och familjepension,

upptoges å staterna för arméns truppförband och för kustartilleriet,

medan antalet furirer i motsvarande omfattning minskades. Beredningen ansåge

jämväl, att till närmare övervägande borde upptagas ett av försvarsväsendets

underbefälsförbund framlagt förslag örn införande av en truppinstruktörskår,

avsedd att rekryteras av värnpliktiga, vilka avslutat sin första tjänstgöring

(tjänstgöring i en följd). Örn förslaget visade sig genomförbart, komme detsamma

nämligen att medföra väsentlig minskning i avlöningskostnaderna för

fast anställt manskap.

Departementschefen har framhållit, att de av försvarsberedningen sålunda

berörda frågorna örn det fast anställda manskapets antal och kontraktstid samt

civilanställningsförhållanden — ehuru i första hand innefattande ett arbetsmarknadspolitiskt

problem — likväl måste allvarligt bedömas ur även rent

militära synpunkter. En förutsättning för en god manskapsrekrytering vore

nämligen, att dessa frågor erhölle en tillfredsställande lösning. Även örn

departementschefen i stort sett icke funne sig böra nu förorda mera väsentliga

avvikelser från försvarsutredningens förslag, utginge han från att de av försvarsberedningen

berörda frågorna ägnades uppmärksamhet med ledning av

de erfarenheter, som successivt vunnes rörande personalorganisationens utformning.

I likhet med försvarsberedningen ansåge departementschefen, att

manskapets civilanställningsfråga borde upptagas till förnyat övervägande, i

samband varmed även borde beaktas beredningens förslag örn inrättandet vid

armén och kustartilleriet av ett antal pensionsreglerade befattningar för äldre

manskap samt av truppinstruktörsbefattningar, avsedda att rekryteras ur de

värnpliktigas led.

Departementschefen har likaledes funnit av försvarsberedningen anförda

synpunkter örn ökad användning av civil arbetskraft beaktansvärda. Det borde,

enligt vad i propositionen anförts, övervägas, huruvida icke civil arbetskraft

skulle kunna med fördel användas även för bestridande av mera kvalificerade

poster inom försvarsväsendet. Särskilt borde i detta sammanhang beaktas

vissa med förvaltnings- och expeditionsgöromål förenade tjänster. I likhet

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

med förs valberedningen utginge departementschefen från att möjligheterna

att i ökad utsträckning använda civil personal uppmärksammades vid den pågående

utredningen rörande den militära expeditionstjänstens organisation och

att i övrigt de i detta hänseende uppkommande frågorna bedömdes i samband

med personalorganisationens fortsatta utbyggnad.

Försvarsberedningen föreslog vidare, att endast preliminärt beräknade personalstater

skulle framläggas för 1942 års riksdag, vilka stater skulle kunna

läggas till grund för kostnadsberäkningarna för den helt genomförda, nu

under utbyggnad varande försvarsorganisationen. Enär det, enligt vad beredningen

framhöll, icke ens syntes vara möjligt att nu taga slutlig ställning till

antalet beställningar och befattningar i olika lönegrader under budgetåret

1942/43, borde för tillämpningen av personalstaterna för nämnda budgetår,

vilka borde betraktas såsom »högststater», gälla, att Kungl. Majit skulle äga

befogenhet att besluta, såväl om de nya beställningarna skulle tillsättas som

när så skulle ske.

Departementschefen har förklarat sig kunna helt lämna sin anslutning till

vad försvarsberedningen sålunda anfört rörande anlitande av s. k. högststater

men har förutsatt, att Kungl. Maj:ts prövningsrätt beträffande icke-ordinarie

personal jämväl skall omfatta löne- och arvodesställningen för nya tjänster.

I motionerna I: 231 av herr Holmström m. fl. och II: 324 av herr Ryling

m. fl. har hemställts, att riksdagen måtte uttala, att i propositionen förutsatta

utredningar av civilanställningsfrågan och frågan om inrättande vid armén

och kustartilleriet av beställningar för långtjänstunderbefäl — med hänsyn

till ifrågavarande spörsmåls vikt för säkerställandet av en god rekrytering av

det fast anställda manskapet — snabbast möjligt borde verkställas och att därvid

vissa i motionerna anförda synpunkter borde tagas under övervägande.

Jämväl i de likalydande motionerna I: 233 av herr Gränebo m. fl. och II: 327

av herr Hansson i Rubbestad m. fl. har påyrkats utredning snarast möjligt

i civilanställningsfrågan. I samma motioner har vidare anförts, att det syntes

vara möjligt att minska antalet beställningar för högre officerare samt att

ersätta ett antal löjtnants- och fänriksbeställningar med undero fficersbeställningar.

I de likalydande motionerna I: 234 av herr Gränebo m. fl. och II: 322 avherr

Norup m. fl. Ilar hemställts örn utredning angående möjligheterna att

begränsa tvångsuttagningen av värnpliktiga för utbildning till officerare och

underofficerare genom utnyttjande i större utsträckning än hittills av fast

anställt manskap för bestridande av plutonchefs- och motsvarande befattningar

i krigsorganisationen.

Herr Friggeråker samt herrar Björling och Sundström i Skövde lia i sina

likalydande motioner I: 236 och II: 331 hemställt, dels att riksdagen i anledning

av i propositionen angiven förutsättning, att ytterligare prövning i särskild

ordning av personalbehovet skall äga rum för varje budgetår, måtte uttala,

att vid framläggandet av förslag härutinnan i motionerna anförda skäl

för önskvärdheten av att begränsa staterna för fast anställt manskap böra

beaktas, dels ock att riksdagen måtte uttala sin anslutning till i motionerna an
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

21

förda synpunkter på betydelsen av att frågan om det långtidsutbildade fast

anställda manskapets effektiva utnyttjande även för tillgodoseendet av krigsorganisationens

befälsbeliov uppmärksammas.

Herr Andersson i Södergård m. fl. lia i motion II: 348 yrkat, att riksdagen

hos Kungl. Majit måtte hemställa om förslag till 1943 års riksdag angående

ökning av antalet beställningar för underofficerare utöver vad i propositionen

förutsatts, angående införande av långtjänstunderbefälsbeställningar såväl vid

armén som vid kustartilleriet samt angående vidtagande av ytterligare civilanställningsåtgärder.

Motionärerna ha vidare framhållit, att möjligheter syntes

föreligga att i viss mån minska antalet beställningshavare i de högre lönegraderna

under det i propositionen beräknade antalet.

Utskottet, som i huvudsak icke har något att erinra mot vad i propositionen

anförts under förevarande avsnitt, vill med hänsyn till den avsevärda ökning

av manskapskadrarna, som i propositionen ansetts erforderlig, särskilt understryka

vikten av att — såsom i propositionen förutsatts — utredning snarast

kommer till stånd rörande det fast anställda manskapets civilanställningsförhållanden

ävensom rörande inrättande av beställningar för långtjänstunderbefäl

vid armén och kustartilleriet samt av truppinstruktörsbefattningar, avsedda

att rekryteras ur de värnpliktigas led. Utskottet förutsätter därvid, att

de åtgärder i förevarande hänseenden, till vilka utredningen må komma att

giva anledning, utan uppskov bringas till genomförande. Med detta uttalande

har utskottet biträtt vad i motionerna I: 231, I: 233, II: 324, II: 327 och II: 348

anförts rörande civilanställningsfrågan och inrättande av långtjänstunderbefäl,

samt i viss mån biträtt jämväl i motionerna I: 236 och II: 331 framförda yrkanden.

Utskottet anser, att sistnämnda motioner icke böra föranleda ytterligare

åtgärd.

I anledning av vad i motionerna I: 233 och II: 327 anförts rörande officersoch

underofficerskadrarnas sammansättning vill utskottet, med åberopande

jämväl av vad i motionen II: 348 anförts rörande ökning av antalet underofficersbeställningar

och minskning av antalet beställningar i högre lönegrader,

framhålla, att det icke synes vara uteslutet, att inom försvarsorganisationen

antalet beställningar för högre officerare kan något minskas under det i propositionen

beräknade antalet, varvid för bibehållande av samma befordringsmöjligheter

för kompaniofficerarna ett antal beställningar för löjtnanter och fänrikar

kunde ersättas med underofficersbeställningar. En given förutsättning

för åtgärder i nämnda riktning är dock, att dessa icke medföra skadliga verkningar

i fråga om befälstillgången i krigsorganisationen.

Utskottet finner sig däremot icke kunna förorda bifall till vad i motionerna

I: 234 och II: 322 yrkats rörande utredning angående möjligheterna att begränsa

tvångsuttagningen av värnpliktiga för utbildning till officerare och

underofficerare.

c. Arvodesväsendet.

Försvarsutredningen förutsatte i anledning av den utbyggnad av försvarsorganisationen,

som av utredningen föreslogs, en avsevärd utökning av antalet

arvoden och övriga ersättningar utöver lön till ordinarie tjänstemän.

Utskottet

s. 22 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

22 Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Departementschefen — som erinrat örn att inom finansdepartementet sommaren

1939 igångsatts en utredning för rationalisering av det militära arvödesväsendet

men att utredningsarbetet hösten samma år avbrutits i överensstämmelse

med förslag i ämnet i propositionen 1939 U: 39 —- har med hänsyn till

den avsevärda utökning av antalet arvoden, som av försvarsutredningen ifrågasatts,

ansett att nämnda utredning med det snaraste borde åter igångsättas,

varvid utredningsarbetet syntes böra bedrivas med sådan skyndsamhet, att

förslag i ämnet kunde föreläggas 1943 års riksdag. I avvaktan på resultatet av

denna utredning, vilken icke borde avse arvoden till pensionerad personal,

syntes på sätt försvarsberedningen förordat några nya arvoden som regel icke

böra inrättas i samband med beslut örn det fortsatta organisationsarbetet inom

försvarsväsendet.

Mot vad departementschefen sålunda anfört har utskottet intet att erinra.

C. Möjligheter att åstadkomma elasticitet i personalorganisationen.

Departementschefen har, i huvudsaklig överensstämmelse med vad försvarsutredningen

i sådant hänseende föreslagit, framlagt vissa förslag i syfte att

åvägabringa elasticitet i personalorganisationen och har sammanfattningsvis

framhållit, att personalorganisationen vid bifall till departementschefens förslag

kommer att innefatta bland annat följande elasticitetsmoment:

a) Ett flertal beställningar, som bort upptagas på ordinarie stat, besättas

med till ständig fredstjänstgöring inkallade officerare och underofficerare i

reserven.

b) Fänrik tillsättes i extra ordinarie anställning i stället för såsom nu

efter viss prövotid såsom ordinarie beställningshavare, i samband varmed

fänrikstidens längd regleras.

c) Ett antal arvodesbefattningar samt icke-ordinarie civila befattningar, av

vilka behov under alla förhållanden föreligger, kan vid förefallande behov bestridas

av officerare och underofficerare på stat.

Därutöver har erinrats örn den stora årliga avgången av aktiv personal inom

försvarsväsendet.

Med avseende å ett av försvarsberedningen framlagt förslag örn tillämpning

av extra ordinarie anställningsform även beträffande ett antal majors- och

motsvarande beställningar, vissa beställningar för underofficerare i lönegraden

UO 3 ävensom vissa civilmilitära beställningar har departementschefen uttalat,

att förslaget, såsom jämväl försvarsberedningen förutsatt, måste underkastas

en mera ingående prövning, innan ställning kunde tagas till detsamma. Departementschefen

har förklarat sig ha för avsikt att föranstalta om en dylik utredning,

i vilken jämväl lämpligen borde ingå den förut berörda frågan örn införande

av beställningar för extra ordinarie löjtnanter. Då endast en del av de

nya beställningar, som försvarsutredningen förordat, syntes kunna besättas,

innan avgörande i denna fråga träffats, och erforderligt utrymme för modifikationer

i personalstaterna alltså syntes komma att föreligga, syntes det icke

behövligt, att — såsom beredningen föreslagit — ordinarie beställningar i

s. 23 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2. 23

avbidan på utredningens slutförande uppehölles på förordnande i viss omfattning.

Herr Gränebo m. fl. och herr Hansson i Rubbestad m. fl. ha i de likalydande

motionerna I: 233 och II: 327 förordat, att extra-ordinariesystemet för officerare

och underofficerare införes i den utsträckning, som försvarsberedningen

föreslagit.

I motion II: 348 ha herr Andersson i Södergård m. fl. föreslagit, att i avvaktan

på resultatet av den i propositionen förutsatta utredningen rörande

utsträckt tillämpning av icke-ordinarie anställningsform för beställningshavare

inom försvarsväsendet nytillkommande beställningar i regementsofficersgraderna

i viss utsträckning skola tillsättas allenast på förordnande.

Å andra sidan har herr Ekdahl i motion II: 346 anhållit, att riksdagen måtte

hos Kungl. Maj:t hemställa, att förut i utsikt ställd utredning om förändring

av vissa extra ordinarie befattningar till ordinarie befattningar verkställes

samt att i samband därmed en allmän översyn av tjänsteförteckningen till

militära icke-ordinariereglementet kommer till stånd.

Vid det fortsatta arbetet på vårt försvars förstärkande är det enligt utskottets

mening av vikt, att organisationen för möjliggörande av de förändringar,

som kunna påkallas av händelseutvecklingen, gives så stor elasticitet

som är möjlig utan att organisationens fasthet äventyras. Det synes utskottet

stå klart, att en sådan löslighet i försvarsordningens struktur, som i någon

mån skulle förläna den karaktär av ett provisorium, vore till skada för dess

effektivitet. De förslag, som i propositionen framlagts för åstadkommande av

elasticitet i personalorganisationen, innebära enligt utskottets uppfattning i

stort sett en god lösning av förevarande spörsmål och tillstyrkas därför. Emellertid

torde det icke vara uteslutet, att ytterligare åtgärder kunna vidtagas i

samma syfte utan risk för att organisationen därmed skulle komma att sakna

erforderlig fasthet och stadga. Utskottet vill därför förutsätta, att den i propositionen

i utsikt ställda utredningen rörande utvidgad tillämpning av extra ordinarie

anställningsform inom försvarsväsendets aktiva kadrar snarast kommer

till stånd. Yad i motionerna I: 233, II: 327 och II: 348 i övrigt yrkats i denna

del bör enligt utskottets mening icke föranleda till någon åtgärd.

Av det anförda följer, att utskottet icke anser sig kunna tillstyrka yrkandet

i motionen II: 346.

D. Personalvården

Under förevarande rubrik har i propositionen upptagits till behandling

frågan örn den religiösa, kulturella och sociala omvårdnaden örn de värnpliktiga.

Efter framställning från verkställande utskottet för Sveriges socialdemokratiska

ungdomsförbund utsågos enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den

25 oktober 1940 sju utredningsmän att inom försvarsdepartementet biträda

med utredning angående biträde åt viss militärpersonal i personliga angelägenheter

m. m. Utredningsmännen — vilka antogo benämningen 1940 års mili
-

Utskottet
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

tära socialvårdskommitté — avlämnade den 25 oktober 1941 betänkande och

förslag angående soldatvården (statens off. utredn. 1941:30). Över socialvårdskommitténs

betänkande avgåvos i anledning av remiss yttranden av vissa

å sid. 68 i propositionen angivna myndigheter och sammanslutningar.

Frågan örn personalvården behandlades ur organisatorisk .synpunkt jämväl

i 1941 års försvar sutrednings betänkande.

I samband med behandlingen av frågan om personalvården har i propositionen

jämväl ujvptagits en av militära social vårdskommittén väckt fråga om

anordnande av en frivillig fritidsundervisning för värnpliktiga, vilken fråga

jämväl varit föremål för behandling inom den med stöd av Kungl. Maj:ts

beslut den 10 november 1939 tillsatta lantförsvarets utbildningskommission,

som den 29 november 1941 avgav betänkande med förslag angående utbildningen

av värnpliktiga och fast anställt manskap vid armén (statens off.

utredn. 1941:35).

Efter en kortfattad redogörelse för föreliggande förslag rörande personalvården

och därmed sammanhängande frågor ävensom av däröver avgivna

yttranden (sid. 68—85 i propositionen) har departementschefen för egen del

erinrat örn att på grundval av ett av 1939 års lagtima riksdag fattat beslut

(proposition nr 139, riksdagens skrivelse nr 4, punkten 174) på personalvårdens

område vidtagits ett flertal anordningar, som kunnat prövas både i freds- och

under beredskapstid och beträffande ■snikas lämplighet och ändamålsenlighet

man numera kunde bilda sig en förhållandevis säker uppfattning. Erfarenheten

kunde i stort sett sägas giva vid handen, att organisationen i flera

hänseenden fungerat tillfredsställande men att en utbyggnad av densamma

vore nödvändig. Speciellt vore det av betydelse att i ökad utsträckning tillgodose

den sociala sidan av verksamheten. Vidare vore det av vikt att häva

den dualism i arbetet, som vållats genom att verksamheten omhänderhades

av både civila och militära organ. Därjämte framstode det såsom angeläget,

att redan under fredstid betingelser skapades för mötande av den avsevärda

^svällning av verksamheten, som under beredskap eller krig måste äga rum,

och att förutsättningar bereddes för att övergången från freds- till krigsorganisation

kunde försiggå mjukt och snabbt.

I likhet med 1940 års militära socialvårdskommitté har departementschefen

utgått från den grundsatsen, att hithörande verksamhet i första hand

är en militär angelägenhet, och därför föreslagit, att ledningen av verksamheten

i såväl krig som fred skall förläggas till en särskild avdelning inom

försvarsstaben (högkvarteret). Emellertid har departementschefen betonat,

att detta ställningstagande icke får anses såsom slutgiltigt. Skulle vissa inom

socialvårdskommitten reservationsvis framförda och av vissa remissmyndigheter

delade farhågor komma att besannas, läge det, enligt vad departementschefen

framhållit, i sakens natur, att en förnyad omprövning av denna organisationsfråga

borde äga rum. Departementschefens ställningstagande innebure

icke, att den sakkunskap och det intresse, som på annat håll vore tillfinnandes,

icke skulle tagas i anspråk.

Den för personalvårdens ledning avsedda avdelningen inom försvarsstaben

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

har i enlighet med vad försvarsutredningen anfört föreslagits skola organiseras

såsom en särskild personalvårdsavdelning. I likhet med försvarsutredningen

har departementschefen ansett icke erforderligt att redan i fred

inrätta en själavårdsavdelning. Uppgifter av sådan natur ha förutsatts kunna

handhavas av personalvårdsavdelningen, till vars förfogande borde stå för

ändamålet lämpligt prästerligt biträde. Avdelningen borde indelas i detaljer

på sätt som efter närmare omprövning befunnes lämjdigt — förslagsvis en

socialdetalj samt en bildnings- och förströelsedetalj. Avdelningen har förutsatts

komma att bedriva sin verksamhet i samarbete med arbetsmarknadskommissionens

byrå för värnpliktshjälp.

Departementschefen har föreslagit, att personalvårdsavdelningen skall

förestås av en regementsofficer i lönegraden Oa 5 eller Oa 4. Såsom chefer

för social- samt bildnings- och förströelsedetaljerna ha förordats på förordnande

tillsatta befattningshavare med lön enligt lönegraden C 2 i civila avlöningsreglementet.

Det nu befintliga centralrådet för religiös och kulturell verksamhet inom

försvarsväsendet — vilket av militära socialvårdskommittén föreslagits skola

ombildas till en direkt under Kungl. Majit lydande soldatvårdsnämnd med

vissa av kommittén närmare angivna uppgifter — har i propositionen föreslagits

skola ersättas av en till försvarsstabens personalvårdsavdelning knuten

nämnd, representerande exempelvis den religiösa verksamheten, bildningsrörelserna

samt nykterhetssträvandena och annat socialt arbete. Nämndens

ledamöter lia förutsatts skola utses av Kungl. Majit efter förslag av intresserade

institutioner. Ehuru departementschefen förutsatt, att det skulle

ankomma på Kungl. Majit att i instruktionsväg fatta ståndpunkt rörande

personalvårdsnämndens ställning, lia i propositionen angivits vissa allmänna

riktlinjer därför.

Jämväl beträffande personalvården vid truppförbanden (motsvarande) har

departementschefen förordat vissa organisationsförändringar. Truppförbandens

bildningsråd ha visserligen förutsatts skola fortfarande finnas kvar, men

departementschefen har ansett erforderligt med översyn av deras sammansättning.

Det närmare ställningstagandet till hithörande spörsmål har emellertid

ansetts skola ankomma på Kungl. Majit. Kostnaderna för bildningsrådens verksamhet

har departementschefen ansett böra bestridas ur lägerkassorna (motsvarande

kassor). Departementschefen har vidare förordat, att vid truppförband

(motsvarande) skola inrättas befattningar för föredragande i personalvårdsärenden,

motsvarande övriga i regements-(motsvarande) stab nu ingående

tjänstegrenschefer. Inrättandet av ifrågavarande befattningar har ansetts

icke påkalla någon kaderökning vid förbanden. Beträffande utbildning av

personal för befattningarna samt tjänstegrenschefernas ställning i förhållande

till bildningsråden och ombuden (assistenterna) har departementschefen utgått

från, att det skall ankomma på Kungl. Majit att fatta beslut. Befattningshavarna

i försvarsstabens personalvårdsavdelning lia förutsatts skola utan

särskild gottgörelse medverka vid denna utbildning.

I fråga örn personalvårdens omhänderhavande genom särskilda ombud

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Utskottet.

(assistenter) vid såväl staber som lägre förband har departementschefen anslutit

sig till militära socialvårdskommitténs förslag, i huvudsak innebärande

ett befästande av den under beredskapstiden framvuxna organisationen.

I likhet med socialvårdskommittén och lantförsvarets utbildningskommission

har departementschefen funnit det vara av betydelse, att möjligheter

skapades för de värnpliktiga att under värnpliktstjänstgöringen erhålla kompletterande

utbildning i allmänt medborgerliga ämnen m. m., samt förordat

anordnande försöksvis av sådan utbildning. Departementschefen har ansett

ett av socialvårdskommittén i ämnet framlagt förslag kunna i princip tjäna

till ledning vid den närmare utformningen av fritidsutbildningen. Emellertid

har förutsatts, att det skall få ankomma på Kungl. Maj:t att efter ytterligare

övervägande taga ställning till detaljerna i utbildningsprogrammet.

Departementschefen har tillsvidare räknat med ett anslagsbehov av 200,000

kronor per år för ändamålet.

Herr Lindblom m. fl. och herr Gustafsson i Tenhult m. fl. ha i de likalydande

motionerna I: 244 och II: 344 hemställt, att riksdagen måtte med avslag

å vad i propositionen föreslagits rörande den andliga vården inom försvarsväsendet

besluta, att den år 1939 införda organisationen för den andliga

vården inom försvarsväsendet måtte bibehållas i den nya försvarsordningen.

I motionen II: 351 ha herrar Sundqvist och Hallén hemställt örn sådana

ändringar i den av departementschefen föreslagna organisationen, att även i

fredstid inrättas en själavårdsavdelning med fältprosten som chef mot ett

årligt arvode av 600 kronor och att fältprosten blir självskriven ledamot av

den föreslagna personalvårdsnämnden.

Utskottet delar departementschefens uppfattning, att ledningen av den

religiösa, kulturella och sociala omvårdnaden örn de värnpliktiga —- vilken i

enlighet med departementschefens förslag lämpligen torde kunna sammanfattas

under benämningen personalvården — i såväl krig som fred bör handhavas

av försvarsstaben (högkvarteret). Beträffande utformningen av försvarsstabens

fredsorganisation med hänsyn till de personalvårdande uppgifterna

anser sig utskottet emellertid böra förorda vissa avvikelser från vad

departementschefen därutinnan föreslagit. Utskottet kan sålunda icke finna,

att ledningen av den religiösa verksamheten i departementschefens förslag

erhållit en i allo tillfredsställande organisation. Med biträdande av de synpunkter,

som i denna fråga anförts i motionen II: 351, anser utskottet, att ledningen

av själavården i fredstid icke bör inskränkas till allenast mobiliseringsförberedelser.

Uppgiften måste bland annat vara att under insiktsfull ledning

och med ingående personkännedom uttaga lämpliga personer för utbildning

till fältpräster och att sedan leda denna utbildning. Det synes

jämväl vara av vikt, att de i fredstid tjänstgörande militärpastorerna stå under

samma ledning som den för krigstjänstgöring avsedda själavårdspersonalen.

Utskottet finner sig därför böra — i huvudsaklig anslutning till nyssnämnda

motion — föreslå, att i försvarsstabens personalvårdsavdelning skall även i

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

fredstid ingå en undei''avdelning för själavårdens ledning med fältprosten såsom

chef mot ett årligt arvode av 600 kronor. Fältprostbefattningen kommer

därmed, till skillnad mot vad nu är fallet, att finnas även i fredstid och icke

allenast som en mobiliseringsbefattning. Utskottet har intet att erinra mot

vad departementschefen i övrigt anfört rörande utformningen av försvarsstabens

organisation med hänsyn till dennas uppgifter beträffande personalvården.

Arad därefter beträffar departementschefens förslag, att det nuvarande

centralrådet för religiös och kulturell verksamhet skulle ersättas av en till

försvarsstabens personalvårdsavdelning knuten nämnd, finner sig utskottet

icke kunna lämna detta förslag sin anslutning. Utskottet hyser nämligen

den uppfattningen, att de uppgifter, som hittills åvilat centralrådet — främst

kanske uppehållandet av den betydelsefulla kontakten mellan ledningen folden

militära personalvården samt civila organisationer och enskilda inom

kulturlivets olika områden — blott delvis skulle kunna fyllas av den av

departementschefen föreslagna, till försvarsstaben knutna rådgivande nämnden.

Utskottet vill därför förorda, att i enlighet med militära socialvårdskommitténs

förslag det nuvarande centralrådet ombildas till en direkt under

Kungl. Maj :t lydande personalvårdsnämnd med i huvudsak den sammansättning

och de uppgifter, som föreslagits av socialvårdskommittén. Såsom ledamot

i nämnden skulle sålunda ingå bland andra fältprosten, och bland nämndens

uppgifter må nämnas avgivande av förslag om tillsättande av befattningshavare

för den religiösa vården i fred vid försvarsväsendet. Utskottet

förutsätter, att nämnden utrustas med egen sekreterare.

I likhet med departementschefen vill utskottet emellertid betona, att med

den sålunda förordade organisationen frågan örn ledningen för den personalvårdande

verksamheten icke får anses vara slutgiltigt avgjord. Den definitiva

utformningen av en för fredsförhållanden avpassad personalvårdsorganisation

synes nämligen knappast kunna äga rum, förrän någon tids erfarenhet

vunnits rörande behovet av personalvårdande organ jämväl i fredstid. Utskottet

utgår från att dessa frågor av Kungl. Maj:t ägnas fortsatt uppmärksamhet.

Departementschefens förslag med avseende å inrättande av särskilda tjänstegrenschefer

vid truppförbanden, beträffande bildningsråden samt i fråga örn

ombud och assistenter vid staber och lägre truppförband föranleda icke

erinran från utskottets sida.

Jämväl det i propositionen framlagda förslaget örn anordnande av fritidsundervisning

för värnpliktiga och fast anställda synes utskottet lämpligt.

Erfarenheterna från en försöksvis anordnad undervisning i enlighet med i

propositionen angivna riktlinjer böra enligt utskottets mening bliva avgörande

för frågan, i vilken omfattning och efter vilka riktlinjer sådan undervisning

i fortsättningen bör bedrivas.

Av det anförda framgår, att utskottet icke anser sig kunna tillstyrka

motionerna T: 244 och TT: 344.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Utskottet.

E. Gemensam utbildning för manskap.

Under förevarande rubrik behandlas i propositionen frågan om den undervisning

i allmänbildande ämnen, som avser att bibringa det fast anställda

underbefälet och den blivande underofficeren eller officeren på aktiv stat

det mått av allmänbildning, som anses erforderligt för att uppgifterna såsom

trupputbildare och truppförare i fredstid och vid mobilisering skola

kunna fyllas.

Försvarsutredningen framhöll i sitt betänkande, att i fråga örn underbefälets

utbildning till underofficer och officer på aktiv stat flera skäl talade

för ett åtskiljande till tiden av den militära utbildningen och undervisningen

i allmänbildande ämnen. Ivraven pa ett sadant system förelåge främst inom

armén. Då emellertid undervisningen i allmänbildande ämnen vid alla tre

försvarsgrenarna syftade till samma mål och sålunda med fördel kunde

anordnas gemensamt för dem alla, syntes det mest rationellt att tillskapa

en för hela försvarsväsendet gemensam läroanstalt.

I propositionen har, i enlighet med vad försvarsutredningen sålunda anfört,

föreslagits inrättande av en för försvarsväsendet gemensam läroanstalt, försvarsväsendets

läroverk, omfattande fyra linjer, A-linjen för förvärvande av

underofficerskompetens i allmänbildande ämnen, B-linjen, förande fram'' till

vanlig realexamen, dock utan ämnet franska, C-linjen för förvärvande av officerskompetens

i allmänbildande ämnen samt T-linjen för förvärvande av för

tjänstgöring vid pansartrupperna, artilleriet, luftvärnet m. fl. truppslag avsedda

kunskaper i huvudsakligen tekniskt betonade ämnen. Beträffande undervisningens

omfattning å sistnämnda linje har departementschefen förutsatt

närmare utredning.

Läroverkets rektor har föreslagits placerad i lönegraden E 13. Behovet

i övrigt av lärarpersonal har beräknats till 9 lektorer och 26 adjunkter, varav

8 lektorer och 20 adjunkter förutsatts skola vara ordinarie.

Departementschefen har i likhet med försvarsutredningen funnit det lamp-,

ligt, att läroverket förlägges till Lppsala och att om möjligt även i lokalt hän

seende anslutning sker till arméns underofficersskola. Frågan örn möjligheten

därtill har emellertid angivits vara föremål för ytterligare övervägande.

I likhet med 1942 års försvarsberedning har departementschefen utgått från

att det fast anställda manskapet under studietiden skall äga bibehålla eljest

utgående förmåner.

Utskottet finner det i likhet med departementschefen lämpligt, att med avseende

å utbildningen till underofficer och officer på aktiv stat den militära

utbildningen till tiden åtskiljes från undervisningen i allmänbildande ämnen.

Med hänsyn till att studiemålen beträffande sistnämnda undervisning böra

vara i huvudsak lika vid de tre försvarsgrenarna, finner utskottet förslaget örn

inrättande av ett för försvarsväsendet gemensamt läroverk innebära en lämplig

och rationell lösning av förevarande spörsmål. Utskottet har icke heller i

övrigt något att erinra mot vad departementschefen under förevarande rubrik

anfört.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

29

Avd. IV. Försvarsväsendets högsta ledning.

A. Försvarsdepartementets kommandoexpeditioner.

I propositionen har i enlighet med vad försvarsutredningen anfört föreslagits,

att försvarsdepartementets nuvarande tre kommandoexpeditioner skola

sammanslås till en för försvarsgrenarna gemensam kommandoexpedition under

chefskap av en beställningshavare i lönegrad Ob 3 eller Ob 2. Kommandoexpeditionen

har föreslagits organiserad på två detaljer, en för registrering och

expedition och en för tjänstemeddelanden, samt tre sektioner, en för envar av

de tre försvarsgrenarna. De nu i lantförsvarets och sjöförsvarets kommandoexpeditioner

ingående bokdetaljerna, vilka enligt försvarsutredningens förslag

skulle ingå i den gemensamma kommandoexpeditionen såsom en bokdetalj,

ha i enlighet med ett av 1942 års försvarsberedning framställt förslag förutsatts

skola omorganiseras till en för försvarsväsendet i dess helhet gemensam

tryckeridetalj. Departementschefen har emellertid ansett detta spörsmål vara

av beskaffenhet att böra bliva föremål för särskild utredning.

Behovet av militär personal på ordinarie stat för den gemensamma kommandoexpeditionen

har i huvudsaklig överensstämmelse med försvarsutredningens

förslag beräknats till, förutom chefen, tre regementsofficerare (en

ur generalstabskåren, en ur flottan och en ur flygvapnet), fem kompaniofficerare

(två ur generalstabskåren, en ur flottan, en ur kustartilleriet och en ur

flygvapnet), tre generalstabsaspiranter samt en eller två för egen stabsutbildning

kommenderade officerare ur marinen eller flygvapnet.

I propositionen har förutsatts, att det skall ankomma på Kungl. Majit att

inom ramen för personalorganisationen utfärda närmare bestämmelser angående

kommandoexpeditionens uppdelning på olika detaljer.

I likhet nied departementschefen anser utskottet, med hänsyn till numera

vunna erfarenheter rörande kommandoexpeditionernas arbetsuppgifter efter

tillkomsten av försvarsstaben och försvarsgrenscheferna med till dem anslutna

stabsorgan, att kommandoexpeditionerna böra sammanslås till en för försvarsgrenarna

gemensam kommandoexpedition. Utskottet har intet att erinra mot

vad i propositionen anförts rörande den gemensamma kommandoexpeditionens

organisation. Yad beträffar tidpunkten för den nya organisationens genomförande

torde ståndpunkt till denna fråga få träffas i ett senare sammanhang.

B. Överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna.

Den nuvarande organisationen av försvarsväsendets högsta militära ledning

trädde i kraft den 1 juli 1937. Organisationen innebär i korta drag, att de

tre försvarsgrenarna äro underställda var sina chefer, vilka närmast biträdas

av respektive armé-, marin- och flygstaberna. Dessa stabers huvuduppgift är

att handlägga utbildnings-, organisations-, utrustnings- och personalfrågor för

respektive försvarsgrenar.

Utskottet.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Vid sidan av försvarsgrenscheferna och deras staber finnes en för försvarsväsendet

gemensam försvarsstab, med huvuduppgift att handhava planläggningen

av rikets samtliga försvarsmedels enhetliga användning samt utförandet

och säkerställandet av det för försvarsgrenarna gemensamma krigsförberedelsearbetet

i övrigt. Det operativa krigsförberedelsearbetet i fråga

örn marinstridskrafterna ankommer dock på försvarsstaben endast med avseende

på marinstridskrafternas uppgifter i stort och deras samverkan med

övriga försvarsgrenar. I övrigt handläggas dessa ärenden i marinstaben.

Chefen för försvarsstaben är i tjänsteställnings- och avlöningshänseende

likställd med försvarsgrenscheferna.

Enligt den nu gällande försvarsordningen finnes i fredsorganisationen

ingen överbefälhavare. Däremot skall vid krigsorganisation en överbefälhavare

tillsättas. Efter stormaktskrigets utbrott utsågs den 8 december 1939

chefen för försvarsstaben till överbefälhavare. Någon efterträdare till chefen

för försvarsstaben utsågs icke utan endast en ställföreträdande chef för försvarsstaben.

Försvarsutredningen, som upptog frågan örn organisationen av försvarsväsendets

högsta ledning till ingående prövning, uttalade för sin del, att vid

ett bedömande av de vunna erfarenheterna på detta område det förefallit utredningen

som om organisationen i stort sett fungerat tillfredsställande, särskilt

med hänsyn till dess karaktär av nyorganisation. Utredningen hade

emellertid funnit, att inom ledningsorganisationen framträtt även brister av

den art, att de borde avhjälpas. Sålunda hade en viss osäkerhet örn befälslinjerna

kunnat förmärkas, som i bland föranlett dubbelarbete, i bland oklarhet

i uppfattningen örn ansvarsfördelningen. När det gällt att söka avhjälpa dessa

brister, hade det, särskilt med hänsyn till det alltjämt bestående allvarliga

utrikespolitiska läget, synts utredningen nödvändigt att örn möjligt undvika

alltför stora organisationsförändringar, som under en övergångsperiod kunde

minska effektiviteten.

Det av försvarsutredningen utarbetade förslaget till organisation av försvarsmaktens

högsta ledning anslöt sig i princip till de grundlinjer för befälsförhållandena

och ansvarsfördelningen mellan försvarets högsta chefer, som

enligt 1936 års försvarsordning avsågos skola gälla i krig och som för närvarande

tillämpas. Förslaget innebar i huvudsak följande ändringar i fredsorganisationen:
Överbefälhavaren

tillkommer i fredsorganisationen. Han förordnas, liksom

försvarsgrenscheferna, på högst sex år och uppföres i en ny lönegrad,

Ob 5, med en lön av förslagsvis 24,000 kronor.

överbefälhavaren frigöres genom omorganisation av försvarsstaben från

allt detaljarbete och förses med en mindre, personlig stab bestående av adjutanter

och en med arvode anställd jurist.

överbefälhavaren biträdes av försvarsstaben samt försvarsgrenscheferna

och deras stabsorgan.

Vid fördelningen av arbetsuppgifterna mellan försvarsstaben och försvarsgrensstabema

samt vid utarbetandet av den därav följande detaljorganisa
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2. 31

tionen ha enligt försvarsutredningen nedanstående synpunkter särskilt beaktats:
Det

operativa krigsförberedelsearbetet för armén bör, då arméns operativa

enheter i krig avses skola vara helt underställda överbefälhavaren, centraliseras

till försvarsstaben, därvid förutsättes, att visst detaljarbete enligt försvarsstabens

anvisningar skall äga rum i militärbefälsstaberna.

Vid marinen och flygvapnet är den operativa och organisatoriska verksamheten

i särskilt hög grad beroende av tekniska faktorer. Dessa båda försvarsgrenar

ha vidare i jämförelse med armén en ganska begränsad personalstyrka

och begränsad organisatorisk omfattning i övrigt, både i fred och krig. Dessa

omständigheter ha ansetts motivera, dels att de operativa enheterna ur dessa

försvarsgrenar i krig i regel lyda närmast under respektive försvarsgrenschefer

och endast undantagsvis under överbefälhavaren eller annan honom direkt

underställd chef, dels ock att som följd härav dessa försvarsgrenschefer erhålla

en särställning beträffande det operativa krigsförberedelsearbetet, d. v. s. att

chefen för flygvapnet erhåller i huvudsak samma ställning i förhållande till

överbefälhavaren och försvarsstaben som chefen för marinen hittills haft. Folden

skull böra operationsavdelningar ingå i såväl marin- som flygstaberna.

Dock böra givetvis frågor berörande marin- och flygstridskrafternas uppgifter

och verksamhet i stort samt deras samverkan med övriga försvarsgrenar liksom

hittills handläggas inom försvarsstaben.

Chefen för armén och arméstaben böra i framtiden liksom hittills handlägga

de personalfrågor, som sammanhänga med den fast anställda personalen, samt

organisations- och utrustningsspörsmål. Härtill komma såväl för chefen för

armén som för de övriga försvarsgrenscheferna framförallt de mycket omfattande

utbildningsärendena.

Föredragande inför överbefälhavaren i operativa frågor bil i enlighet med

det anförda i såväl fred som krig:

chefen för försvarsstaben i vad rör dels för försvaret gemensamma frågor,

dels arméoperativa spörsmål, dels ock frågor rörande marin- och flygstridskrafternas

uppgifter i stort;

cheferna för marinen och flygvapnet i vad ror for dessa försvarsgrenar

speciella operativa problem, i den mån deras avgörande bör ankomma på överbefälhavaren.

I de över försvarsutredningens förslag i denna del avgivna remissyttrandena

hava olika meningar gjort sig gällande, särskilt i fråga örn handhavandet av

det operativa förberedelsearbetet för arméns räkning.

Sålunda har chefen för första arméfördelningen hävdat, att chefen för

armén även i operativt hänseende borde beredas motsvarande ställning till

överbefälhavaren som cheferna för övriga försvarsgrenar.

Chefen för andra arméfördelningen har beträffande överbefälhavarens och

försvarsgrenschefernas ställning och befogenheter samt försvarsgrensstabernas

därav beroende sammansättning ansett två huvudalternativ tänkbara.

Antingen borde allt operativt krigsförberedelsearbete vid samtliga försvarsgrenar

centraliseras till den överbefälhavaren direkt biträdande centrala

staben, försvarsstaben, eller också borde det operativa krigsförberedelsearbetet

i vad avsåge varje enskild försvarsgren decentraliseras till försvarsgrensstaberna.

Det senare huvudalternativet vore ur tiora synpunkter att föredraga.

Mellan dessa båda huvudalternativ kunde vissa kompromisslösningar upp
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

ställa sig. En sådan kompromiss utgjorde den av försvarsutredningen föreslagna

lösningen, enligt vilken varken det ena eller det andra huvudalternativet

följdes rätlinjigt. Endast beträffande marinen och flygvapnet tillämpades

det andra huvudalternativet i full utsträckning, medan beträffande armén

det första alternativet tillämpades.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen hava också uttalat sig för att

arméns operativa krigsförberedelsearbete skulle handhavas inom arméstaben

och icke inom försvarsstaben. Om överbefälhavaren och försvarsstaben i detalj

skulle handhava arméns operativa ärenden, syntes såväl överbefälhavaren

som försvarsstabschefen ständigt komma att bliva arméofficerare, vilket icke

kunde anses riktigt. Följden bleve även, att arméns ärenden komme att

dominera i överbefälhavarens och försvarsstabens arbete. Mängden av detaljspörsmål

komme att hindra dem från att ägna sig åt de andra försvarsgrenarna,

lära sig dessa och se de stora sammanhangen. Detta kunde vinnas, örn ledningen

av arméns operationer och operativa planläggning ordnades på samma

sätt som flygvapnets och marinens.

Arméförvaltningen har förklarat sig icke finna motiveringen för att det

operativa krigsförberedelsearbetet beträffande armén principiellt och organisatoriskt

skulle ordnas på annat sätt än vid de båda andra försvarsgrenarna

övertygande.

överbefälhavaren har anfört, att försvarsutredningens förslag i principiellt

avseende icke företedde annan olikhet mot den nu gällande försvarsordningen

än att chefen för flygvapnet i fråga örn det operativa krigsförberedelsearbetet

föresloges få samma ställning som chefen för marinen, en ändring, vartill

erfarenheterna, särskilt från beredskapstiden, delvis givit anledning. Beträffande

chefen för armén vore en dylik anordning icke ändamålsenlig. Erfarenheterna

både hos oss och utomlands pekade på att mellan de högre armétruppförbanden

och överbefälhavaren med chefen för försvarsstaben som närmaste

biträde icke borde i operativt hänseende inskjutas en mellaninstans. Örn den

operativa planläggningen för arméns vidkommande skulle ombesörjas av

chefen för armén efter vissa allmänna direktiv från överbefälhavaren, måste

dessa direktiv gå rätt långt i detaljer. Chefens för armén ifrågavarande verksamhet

komme då att i ganska stor utsträckning bliva endast en omsättning

i orderform av överbefälhavarens direktiv, vilket ovillkorligen komme att

medföra en ofördelaktig försening. Även andra skäl talade starkt emot att

lägga den operativa planläggningen på chefen för armén. Sålunda bleve hans

arbetsbörda alltför stor, örn han förutom utbildnings-, personal-, ersättningsoch

utrustningsfrågor skulle svara jämväl för den operativa planläggningen.

Chefen för armén måste vidare för sina övriga uppgifter ofta vara frånvarande

från högkvarterets förläggningsort. Beträffande chefens för armén ställning

syntes 1936 års försvarsordning vila på så säker grund, att överbefälhavaren

ansåge en principen ändring skadlig.

1942 års försvarsberedning har beträffande förhållandet mellan försvarsstaben

och försvarsgrensstaberna anfört, att försvarsutredningens förslag i

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

detta stycke hade karaktären av en kompromiss, som knappast kunde betraktas

som tillfredsställande. Anmärkningsvärt vore, att försvarsutredningens

förslag förläde det arméoperativa arbetet till försvarsstaben, medan arméstaben

helt hade organisations- och utrustningsuppgifterna för arméns räkning

under sin handläggning. Att på detta sätt skilja uppgifter, som nära

hängde tillsammans, måste ingiva allvarliga betänkligheter. Försvarsberedningen

hade därför närmast anslutit sig till det av chefen för andra arméfördelningen

skisserade huvudalternativet för frågans lösning, som innebar en

decentralisering av det operativa förberedelsearbetet för samtliga försvarsgrenar

från försvarsstaben till försvarsgrensstaberna.

Departementschefen har till en början anslutit sig till förslaget örn inrättande

i fred av en beställning som överbefälhavare över rikets försvarskrafter

och även biträtt försvarsutredningens förslag örn löneställning och

anställningsform för överbefälhavaren.

Yad därefter angår spörsmålet örn ledningen av det operativa krigsförberedelsearbetet

har departementschefen till en början förutsatt, att den för

marinen nu gällande ordningen även skulle tillämpas beträffande flygvapnet.

I denna del förelåge i stort sett enighet i remissyttrandena.

Beträffande det operativa krigsförberedelsearbetet för arméstridskrafterna

— den fråga örn vars lösning delade meningar kommit till uttryck — ville

departementschefen meddela, att under förarbetet till försvarsutredningens

förslag olika utvägar prövats, varibland såväl den av bland andra försvarsberedningen

förordade decentraliseringslinjen som en renodlad centraliseringslinje.

Båda dessa lösningar vore principiellt rätlinjiga och därför tilltalande.

Deras praktiska tillämpning vore emellertid förenad med betydande

svårigheter.

I anslutning härtill har departementschefen ytterligare anfört följande:

En decentralisering av det operativa krigsförberedelsearbetet till försvarsgrensstaberna

i fråga örn icke blott marinen och flygvapnet utan även armén

skulle nödvändiggöra överflyttandet av kommunikationsavdelningen till

arméstaben, varav skulle följa, att marinens och flygvapnets operationsarbete

gjordes beroende av arméstaben, vilket särskilt för flygvapnets del skulle

medföra åtskilliga konsekvenser. Det måste te sig oegentligt, att — ehuru försvarsstaben

finnes att tillgå som ett för försvarsväsendet gemensamt organ

—- gemensamma angelägenheter av central betydelse tilldelas en försvarsgrensstab.

En dylik anordning kan icke vara rationell, så mycket mindre som

likartade problem uppstå beträffande signaltekniska frågor. Signaltjänstavdelningen

kan sålunda icke med hänsyn till dess samband med underrättelseväsendet

flyttas från försvarsstaben. Ett förläggande till arméstaben av det

operativa förberedelsearbetet för armén måste därför leda till en förbistring

i samarbetet mellan de olika operationsavdelningarna och de stabsavdelningar,

som äro erforderliga hjälporgan för krigsförberedelsearbetet.

En konsekvent tillämpning av centraliseringsprincipen på det operativa

krigsförberedelsearbetet beträffande armén skulle i och för sig kunna anses

motivera, att åtminstone organisationsavdelningen och eventuellt även utrustningsavdelningen

överflyttas från armé- till försvarsstaben. Bortsett från att

sistnämnda stab härigenom skulle bliva alltför stor och tungrodd måste det

emellertid beaktas, att tillgång till dessa avdelningar är nödvändig för don,

Bihang till riksdagens protokoll 1912. 11 sami. •''»’ aud. Nr 2. issi 42 ?,

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

som skall utöva ledningen av arméns utbildning och förvaltning, alltså chefen

för armén. Denna omständighet synes av försvarsutredningen med rätta ha tillmätts

den betydelse, att dessa avdelningar i utredningens förslag hänförts till

arméstaben, trots de därmed förenade olägenheterna för försvarsstabens arméoperativa

arbete. Det ligger emellertid i sakens natur, att varje lösning, som

här kan komma i fråga, måste bliva behäftad med vissa organisatoriska brister.

Man rör sig här inom ett område, där de under organisationens praktiska tilllämpning

vunna erfarenheterna få fälla utslaget i fråga örn organisationens

lämplighet.

Departementschefen har vidare anfört, att den av försvarsutredningen föreslagna

fördelningen av krigsförberedelsearbetet innebure principiellt ett bibehållande

av nu gällande ordning. Denna hade visat sig fylla ganska högt

ställda krav på effektivitet. Såsom försvarsutredningen påpekat, hade emellertid

vissa brister förmärkts. Sålunda hade förekommit dubbelarbete, en viss

oklarhet i ansvarsfördelningen och svårigheter att planmässigt samordna arméstabens

och försvarsstabens verksamhet. Härpå kunde bot rådas genom

placering av sambandsofficerare i båda riktningarna, vilket förutsattes skola

ske. Vidare borde chefen för armén tilläggas inspektionsrätt beträffande

underställda myndigheters krigsförberedelsearbete samt befogenhet att på

grund av gjorda iakttagelser göra erforderliga framställningar till överbefälhavaren.

Dubbelarbete borde ytterligare kunna förhindras genom att försvarsstabens

befattning med underhållsfrågor i huvudsak begränsades till

sådana för försvarsväsendet gemensamma frågor, som avsåge fördelning av

förnödenheter mellan försvarsgrenarna eller prioritet till anskaffning av

materiel och dylikt, ävensom med det operativa krigsförberedelsearbetet

direkt sammanhängande dylika frågor.

För att vid en lösning som den föreslagna överbefälhavaren icke skulle

få alltför stor arbetsbörda borde enligt departementschefens mening överbefälhavaren

genom lämpligt avvägda instruktionsbestämmelser avskäras från

sysslandet med andra delar av krigsförberedelsearbetet än själva huvud

linjerna. Men det syntes icke räcka därmed. Även inom övriga delar av överbefälhavarens

verksamhetsområde syntes en motsvarande begränsning böra

åvägabringas i syfte att bevara överbefälhavarens tid och förmåga åt de stora

frågornas bemästrande. Det syntes också vara nödvändigt att binda försvarsstabens

arbetsuppgifter utöver de tidigare behandlade operativa krigsförberedelsernas

till att gälla för försvarsväsendet gemensamma frågor om luftförsvar,

kommunikationer, underrättelser, signaltjänst, press, film och personalvård.

Däremot borde försvarsstaben icke hava att taga befattning med

utformandet av överbefälhavarens anvisningar åt försvarsgrensch efenia

rörande organisation, utbildning och utrustning och icke heller med anvisningarna

åt förvaltningsmyndigheterna i annan mån än som betingades av

det direkta sammanhanget med försvarsstabens uppgifter beträffande det

operativa krigsförberedelsearbetet. För sistnämnda uppgifter borde till överbefälhavarens

förfogande stå en personlig stab. Genom dylika åtgärder

syntes försvarsstabens självständiga ställning kunna hävdas samtidigt som

s. 35 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2. 35

motsättningar mellan försvarsgrenscheferna och försvarsstabschefen urul

vekes.

Nu angivna överväganden hade föranlett departementschefen att i princip

godtaga den av försvarsutredningen framlagda och av överbefälhavaren biträdda

lösningen av frågan örn fördelningen av det operativa krigsförberedelsearbetet

och enkannerligen av problemet om vilket stabsorgan som borde

handhava ledningen av detta arbete i vad rörde armén.

Följande i anledning av propositionen angivna motioner hänföra sig till

förevarande avsnitt:

II: 348 av herr Andersson i Södergård m. fl., vilka föreslagit, bland

annat, att riksdagen beträffande det operativa krigsförberedelsearbetet för

arméstridskrafterna måtte besluta den ändringen i Kungl. Maj:ts förslag, att

detsamma komme att anförtros arméledningen i stället för försvarsstaben;

samt

II: 350 av herrar Thorell och Wiberg, vilka hemställt, bland annat, att

riksdagen måtte uttala sig för den uppfattningen, att frågan örn försvarets

högsta ledning löstes i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer, som

angivits av chefen för andra arméfördelningeu (decentraliseringsalternativet)

samt av 1942 års försvarsberedning.

I förhållande till den nu gällande försvarsordningen innebär Kungl. Maj:ts

förslag i denna del i stort sett allenast två förändringar av principiell natur,

nämligen dels att en överbefälhavare skall finnas förordnad jämväl i fredstid

och dels att det ojoerativa planläggningsarbetet för flygvapnet, i likhet

med vad som redan år 1936 bestämdes för marinen, i viss utsträckning

decentraliseras till den egna försvarsgrensstaben, flygstaben.

Till förslaget örn inrättande av en överbefälhavarbeställning även för fredsförhållanden

vill utskottet uttala sin anslutning. Utskottet har heller intet

att erinra mot den föreslagna löneställningen, innebärande förordnande på

viss tid, högst sex år, med en lön av 24,000 kronor.

Icke heller har utskottet något att erinra emot förslaget rörande förläggande

av de operativa detalj förberedelserna för flygvapnets del till flygstaben.

Denna anordning innebär i själva verket ett fullföljande av vad

som i praktiken under senare tid på grund av erfarenheter under beredskapstiden

kommit att tillämpas. Att flygvapnet i nämnda hänseende får intaga

en i stort sett liknande ställning som marinen synes endast vara naturligt.

Utskottet har emellertid haft att taga ställning även till de motionsvis

framställda yrkandena örn att det operativa förberedelsearbetet jämväl för

arméns räkning skulle i motsvarande omfattning decentraliseras till arméstaben.

Nämnda yrkanden stödja sig i sin tur på en uppfattning som under

propositionsarbetet hävdats från flera håll, bland annat, av cheferna för första

och andra arméfördelningarna samt av 1942 års försvarsberedning.

Såsom av den föregående redogörelsen framgår utgör frågan orri sättet för

utförandet av det operativa förberedelsearbetet ett spörsmål, som varit och

Utskottet.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

är föremål för synnerligen delade meningar. Mot varandra stå två principiellt

renodlade linjer. Den ena av dessa linjer innebär, att allt operativt krigsförberedelsearbete

för samtliga försvarsgrenar bör centraliseras till försvarsstaben.

I detta alternativ måste i försvarsstaben ingå alla de avdelningar,

som för de olika försvarsgrenarna erfordras för det operativa krigsförberedelsearbetets

detaljutformning, vilket för arméns del skulle innebära, att

i försvarsstaben måste ingå operationsavdelning, organisationsavdelning, utrustningsavdelning

och underhållsavdelning. Den andra av de renodlade

linjerna innebär, att det operativa krigsförberedelsearbetet för varje försvarsgren

decentraliseras till respektive försvarsgrensstaber. I detta alternativ

måste samtliga avdelningar för det operativa planläggningsarbetet överföras

till försvarsgrensstaberna, för arméns vidkommande sålunda till arméstaben.

Mellan de nämnda två renodlade linjerna för lösningen av frågan om det

operativa förberedelsearbetets ordnande finnas vissa lösningar, som innebära

större eller mindre avsteg från dem bägge. En sådan lösning är den i

propositionen framlagda. Propositionens förslag ansluter sig för arméns

vidkommande i huvudsak till den nu gällande organisationen. Sålunda avses

ledningen av det operativa förberedelsearbetet för armén alltjämt skola äga

rum inom försvarsstaben och icke inom arméstaben. Därvid förutsättes, att

visst detaljarbete enligt försvarsstabens anvisningar skall äga rum i militärbefälsstaberna.

Emellertid har departementschefen föreslagit, att chefen

för armén skall tilläggas viss inspektionsrätt beträffande underställda myndigheters

krigsförberedelsearbete och befogenhet att på grund av gjorda iakttagelser

göra erforderliga framställningar till överbefälhavaren. Organisationsavdelningen

föreslås alltjämt skola bibehållas inom arméstaben, i vilken

jämväl en utrustningsavdelning skall ingå.

Att vissa erinringar kunna göras emot den sålunda framlagda lösningen av

förevarande problem, finner utskottet otvivelaktigt. Till en början är skillnaden

mellan de olika försvarsgrenarna i fråga om förberedelsearbetets bedrivande

påtaglig. Medan decentraliseringsprincipen i avsevärd utsträckning

genomförts beträffande marinen och flygvapnet, är i fråga örn armén det

operativa förberedelsearbetet centraliserat till försvarsstaben. Ehuru det

givetvis icke är nödvändigt, att denna angelägenhet handhaves på likartat

sätt inom alla försvarsgrenarna, framstår onekligen denna divergens såsom

ur principiell synpunkt mindre tilltalande. Särskilt kan det med ett visst

fog sägas, att försvarsstaben därigenom får en kraftigare armébetoning än

som är överensstämmande med den önskvärda balansen mellan de tre försvarsgrenarna.

Å andra sidan kunna de av bland andra överbefälhavaren

framförda skälen för att armén i förevarande avseende bör intaga en annan

ställning än marinen och flygvapnet icke sägas sakna berättigande. Utskottet,

som redan i det föregående anslutit sig till förslaget, att det operativa

förberedelsearbetet beträffande marinen och flygvapnet skall decentraliseras

till marin- respektive flygstaben, anser sig därför i varje fall icke för när
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

varande hava tillräckligt underlag för ett uttalande, att en motsvarande

decentralisering också bör äga rum för arméns del.

Ytterligare är att märka, att den centralisering av arméns operativa spörsmål

till försvarsstaben som propositionen innebär så tillvida icke är fullständig,

som enligt förslaget organisationsavdelningen alltjämt liksom nu är

fallet skall ingå i arméstaben och arméns utrustningsavdelning jämväl skall

förläggas dit. En konsekvent tillämpning av centraliseringsprincipen synes

böra medföra, att i varje fall organisationsavdelningen överfördes till försvarsstaben.

Vissa sakliga skäl kunna givetvis åberopas för propositionens förslag

även i denna del, men enligt utskottets mening måste det å andra sidan sägas

innebära en organisatorisk svaghet att låta arméns operations- och organisationsavdelningar,

vilka äro i sin verksamhet i många avseenden avhängiga av

varandra, tillhöra skilda staber. Att denna svaghet blir mindre påfallande,

därest i enlighet med departementschefens uttalande särskilda sambandsofficerare

för detta ändamål placeras såväl i försvarsstaben som arméstaben, skall

dock icke förnekas.

Av vad sålunda anförts framgår, att utskottet för sin del icke är helt

övertygat örn att den i propositionen framlagda lösningen av problemet örn

det operativa förberedelsearbetets handhavande är den under alla förhållanden

lämpligaste. Att utskottet hyser vissa tvivel därom, beror bland annat på att

utskottet icke kunnat undgå att finna, att vissa av de brister som yppats i

förhållandet mellan arméstabens och försvarsstabens verksamhet hänföra sig

till organisatoriska förhållanden, vilka föreslås i stort sett bibehållna jämväl

i fortsättningen. Då utskottet emellertid anser sig böra nu ansluta sig till

propositionens förslag i denna del, beror detta huvudsakligen därpå, att icke

heller de lösningar i annan riktning, som av olika myndigheter föreslagits,

kunna sägas vara fritagna från befogade erinringar. Vid sådant förhållande

och då det enligt utskottets mening icke är tillrådligt att i nu rådande

läge vidtaga andra ändringar i fråga örn principerna för försvarsväsendets

ledning än sådana som äro ur organisatorisk synpunkt oundgängligen påkallade,

anser sig utskottet icke nu kunna förorda någon annan lösning av

problemet än den som av Kungl. Maj:t föreslagits. Utskottet vill emellertid

framhålla, att denna lösning icke bör vara att anse såsom slutgiltig.

Tvärtom finner utskottet det vara angeläget att betona, att frågan örn

det lämpligaste anordnandet av försvarsväsendets högsta ledning i förevarande

avseende icke bör avföras från dagordningen, utan att denna fråga,

när mera normala förhållanden inträtt, bör göras till föremål för ytterligare

övervägande från Kungl. Maj:ts sida.

Med den reservation som innefattas i det förut sagda finner sig utskottet

böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag i denna del. Härav följer, att utskottet

anser, att motionerna II: 348 och II: 350 böra i hithörande delar lämnas utan

bifall.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

C. Försvarsstaben.

De i propositionen föreslagna principerna för försvarsväsendets högsta

ledning innebära, såsom i föregående avsnitt anförts, i vad rör det operativa

planläggnings- och ledningsarbetet, att på försvarsstaben skall ankomma —

utöver de för försvaret gemensamma frågorna — utfärdandet av samtliga

grundläggande operativa bestämmelser för arméstridskrafterna, medan däremot

samma stab i vad rör marin- och flygstridskrafterna endast skall lia

att taga befattning med dessas uppgifter i stort. I övrigt skola vid försvarsstaben

handläggas för försvarsväsendet gemensamma frågor rörande luftförsvar,

kommunikationer, underrättelser, signaltjänst, press, film och personalvård.

Chefen för försvarsstaben skall enligt departementschefens förslag upptagas

med arvode i alternativt lönegraden Ob 3 eller Ob 2, i sistnämnda fall

med fyllnadsarvode av 1,895 kronor för år, eller det arvode som med beaktande

av de nya pensionsreglementenas pensionsavdrag enligt nu gällande grunder

utgår till cheferna för försvarsgrensstaberna.

Försvarsstaben skall enligt förslaget organiseras på följande avdelningar,

nämligen armé-, marin-, flyg-, luftförsvars-, kvartermästar-, kommunikations-,

utrikes-, inrikes-, signaltjänst-, press- och film-,

personalvårds- och krigshistoriska avdelningarna, vartill kommer

expedition med k o mm en dan t ur. Till den sistnämnda föreslås skola från

arméstaben överflyttas viss för militärstabsbyggnaden avsedd förvaltningspersonal.

Enligt departementschefens förslag skall vidare till försvarsstaben överföras

arméstabens nuvarande kassaförvaltning. Det till försvarsstaben

anslutna fotografiska centrallaboratoriet föreslås ombildat till en fotoanstalt

under en militär chef på försvarsstabens stat i lönegraden Oa 4 eller

Oa 3, varvid den nuvarande föreståndaren för centrallaboratoriet förutsättes

skola överföras på övergångsstat. Till försvarstaben skall enligt förslaget

även anknytas krigsarkivet såsom arkivorgan för samtliga försvarsgrenar;

en översyn av personalbehovet vid arkivet förutsättes i samband därmed skola

företagas. Slutligen föreslås även försvarsväsendets radioanstalt

vara anknuten till försvarsstaben.

På grund av det stora antalet avdelningar m. m. har det för att avlasta

chefen för försvarsstaben från detaljarbete ansetts erforderligt att organisatoriskt

möjliggöra ett sammanförande enligt sagda chefs bestämmande av

vissa avdelningar till sektioner. Enligt departementschefens förslag skola sålunda

vid försvarsstaben finnas 2 sektionschefer, överstar (kommendörer)

på försvarsstabens stat i lönegraden Oa 6, varjämte viss personal beräknats

till förfogande för chefen för försvarsstaben och sektionscheferna, avsedd

bland annat för att säkerställa ett kontinuerligt samband med försvarsgrensledningarna

och förvaltningarna.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Den i föregående avsnitt omnämnda överbefälhavarens stab har i

propositionen ansetts kunna begränsas till att omfatta en regementsofficer

på försvarsstabens stat och en kapten ur någon av försvarsgrenarna samt ett

juridiskt biträde, jämväl avsett för chefen för försvarsstaben.''

Den vid försvarsstaben tjänstgörande aktiva militära personalen utgöres

enligt förslaget av dels generalstabsofficerare, dels officerare på försvarsstabens

stat, dels generalstabsaspiranter, som för egen utbildning kommenderas

till tjänstgöring vid staben, dels slutligen ur de olika försvarsgrenarna

kommenderade officerare. Såsom avdelningschefer ha beräknats regementsofficerare

på försvarsstabens stat eller ur de olika försvarsgrenarna, dock med

undantag för avdelningschefen vid krigshistoriska avdelningen, vilken förutsatts

vara pensionerad regementsofficer med arvode enligt löneklass Oa 14.

Det beräknade behovet av militär personal vid försvarsstaben framgår av en

å sid. 146 i propositionen intagen tablå.

I propositionen har med avseende på försvarsstabens personalorganisation

vidare föreslagits, att till försvarsstabens stat skola överföras

dels militärassistenterna vid vissa civila verk och myndigheter (järnvägarna,

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, rikets allmänna kartverk, luftskyddsinspektionen,

telegrafverkets distrikt), dels militär-, marin- och flygattachéerna,

vilka under beteckningen försvar sattachéer borde redovisas

vid försvarsstaben till ett antal av 14 med en beräknad fördelning av 6 ur

armén, 4 ur marinen och 4 ur flygvapnet. För att möjliggöra största frihet

vid valet av attachéer lia samtliga ifrågavarande beställningar föreslagits uppförda

i de alternativa lönegraderna Oa 6, Oa 5 eller Oa 4 med avlöningen utgående

i form av arvode. Särskilda beställningar för biträdande försvarsattachéer

ha icke upptagits, utan för tjänstgöring i dessa befattningar hava —

i likhet med vad för närvarande är fallet — beräknats officerare å vederbörliga

truppförbands (motsvarande) stater.

Den civila ordinarie personalen vid försvarsstaben har i propositionen beräknats

till — förutom den å övergångsstat uppförde föreståndaren för fotografiska

centrallaboratoriet i lönegrad A 30 — 2 detaljchefer å personalvårdsavdelningen

(C 2), 1 förste expeditionsvakt (A 7), 1 kanslibiträde (A 7), 1

expeditionsvakt (A 5), 8 kontorsbiträden (A 4), 1 telefonist (A 4), 1 maskinist

(A 12) samt en eldare av 1. klassen (A 7). Härtill kommer ett antal extra

ordinarie befattningshavare.

För kompaniofficerare, som tjänstgöra vid försvarsstaben, ha beräknats 28

arvoden av 600 kronor, varvid departementschefen dock- anmärkt, att det

kunde ifrågasättas huruvida dessa arvoden borde framdeles bibehållas; frågan

härom borde upptagas till prövning vid den utredning rörande vissa arvoden

inom försvarsväsendet, som i annat sammanhang omnämnts.

Departementschefen har anfört, att han utginge från att försvarsstabens

organisation på olika avdelningar icke borde i detta sammanhang definitivt

bindas. I försvarsstabens inre organisation borde sådana jämkningar framdeles

kunna av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Majlis beprövande, av chefen

s. 40 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

40 Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

för försvarsstaben utan riksdagens hörande vidtagas, som erfarenheten visar

vara nödvändiga och som kunna genomföras utan personalförstärkning. I

anslutning till ett uttalande i ärendet av överbefälhavaren har departementschefen

vidare framhållit, att han förväntade att, sedan normala fredsförhållanden

inträtt, alla möjligheter till reducering av försvarsstabens personalorganisation

beaktades vid chefens för försvarsstaben överväganden rörande

stabens inre organisation.

Försvarsstabens avlöningsanslag har i propositionen beräknats till omkring

2,600,000 kronor, varvid förutsatts, att jämväl radioanstaltens lönekostnader

skola därav bestridas. Försvarsstabens omkostnads- m. fl. anslag ha

upptagits till i runt tal 2B0,000 kronor, vartill komma medel för bestridande

av omkostnader vid radioanstalten, vilka bland annat med hänsyn till fortgående

materielanskaffningar ansetts icke kunna beräknas till lägre genomsnittligt

belopp än 330,000 kronor. De sammanlagda kostnaderna för försvarsstaben

med radioanstalten komma sålunda enligt propositionen att uppgå till,

för år räknat, i runt tal 3,180,000 kronor.

Såsom i föregående avsnitt anförts har i motionen II: 350 av herrar Thorell

och Wiberg hemställts, att riksdagen måtte uttala sig för en lösning av frågan

örn försvarets högsta ledning efter andra riktlinjer än de i propositionen föreslagna

och, som en konsekvens därav, att riksdagen måtte besluta en sådan

utformning av försvarsstabens och arméstabens organisation och personalstater,

att försvarsstabens operations- och kommunikationsavdelningar till

väsentlig del förläggas inom arméstaben, samt i övrigt besluta de förändringar

i dessa staber, som betingas av i propositionen angivna riktlinjer.

Liknande förslag har, såsom även tidigare nämnts, framställts av herr

Andersson i Södergård m. fl., vilka i motionen II: 348 föreslagit, att riksdagen

beträffande det operativa krigsförberedelsearbetet för arméstridskrafterna

beslutar den ändringen i Kungl. Maj:ts förslag, att detsamma kommer

ätt anförtros arméledningen i stället för försvarsstaben och att riksdagen i anslutning

härtill beslutar den ändrade organisation beträffande försvars- och

arméstaberna, som betingas därav.

Herrar Mannerskantz och von Horn ha i motionen 1:240 och herr

Wiberg i likalydande motionen II: 316 hemställt, att riksdagen måtte besluta

dels att den ene av sektionscheferna i försvarsstaben placeras i lönegraden

Oa 6, Ob 1 eller Ob 2, dels att fyra detaljchefsbefattningar vid utrikesoch

inrikesavdelningarna upptagas å försvarsstabens stat i lönegraden Oa 4

eller Oa 3.

I det föregående har utskottet ansett sig böra i nuvarande läge lämna sin

anslutning till det förslag till lösning i princip av frågan örn försvarsväsendets

högsta ledning som propositionen innehåller. Vid sådant förhållande anser

sig utskottet jämväl böra i princip tillstyrka den i propositionen föreslagna

organisationen av försvarsstaben med anslutna institutioner. Utskottet har

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Tredje särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

sålunda intet att erinra mot den föreslagna indelningen av försvarsstaben i

avdelningar och ej heller mot vad departementschefen i anslutning därtill anfört.

Dock anser utskottet, såsom i det föregående anförts, att i personalvårdsavdelningen

skall ingå en underavdelning för själavårdens ledning med

fältprosten som chef, därvid fältprosten bör äga uppbära ett årligt arvode för

detta arbete av 600 kronor.

I likhet med departementschefen finner utskottet det lämpligt, att arméstabens

kassaförvaltning överföres till försvarsstaben och att till nämnda

stab anslutes en fotoanstalt på sätt i propositionen föreslagits. Det synes utskottet

likaledes rationellt, att krigsarkivet anknytes till försvarsstaben och

blir arkivmyndighet för samtliga under försvarsdepartementet lydande myndigheter

m. fl. samt arkivdepå för därtill hörande handlingar. Såsom departementschefen

framhållit synes i samband därmed en reglering av krigsarkivets

personalorganisation påkallad. Försvarsväsendets radioanstalt synes även

böra såsom föreslagits fortfarande ansluta till försvarsstaben.

Vidkommande personalorganisationen vid försvarsstaben kan utskottet i

huvudsak biträda vad i propositionen föreslagits. Mot det för försvarsstaben

beräknade personalbehovet och de föreslagna lönegradsplaceringarna har utskottet

intet att erinra, men vill i likhet med departementschefen understryka

vikten av att alla möjligheter bliva tillvaratagna att, sedan normala fredsförhållanden

inträtt, reducera organisationen, överförandet till försvarsstabens

stat av militärassistenter och försvarsattachéer finner utskottet lämpligt. I

syfte att undvika olägenheterna med successionsförordnanden vill utskottet

förorda, att chefen för försvarsstaben samt försvarsattachéerna, vilka i propositionen

föreslagits skola från försvarsstabens avlöningsanslag åtnjuta arvoden

i angivna lönegrader, i stället uppföras med lön i samma lönegrader på

försvarsstabens stat. De i motionerna I: 240 och II: 316 yrkade ändringarna

i personalorganisationen har utskottet icke funnit sig böra tillstyrka.

D. Förvaltningsorganisationen.

Departementschefen har anfört, att 1941 års militära förvaltningsutredning

inom kort beräknades komma att framlägga förslag till ändrad organisation

av den militära förvaltningsapparaten. I vad mån förslaget vore ägnat att

läggas till grund för ett blivande beslut i denna omfattande och svårbedömbara

fråga kunde först efter ärendets remissbehandling bedömas. Det syntes

icke vara möjligt att förrän tidigast i början av år 1943 underställa riksdagen

förslag i ämnet. Departementschefen ville därför endast understryka, att en

omorganisation av den militära förvaltningen komme att påverka statberäkningarna.

Särskilt komme detta naturligen att bliva fallet beträffande de

militära och civilmilitära specialkårer, till vilka en stor del av den i de centrala

militära förvaltningsorganen tjänstgörande personalen hörde. Vid nu

angivna förhållanden måste i rådande läge viss återhållsamhet iakttagas vid

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Utskottet.

Utskottet.

bedömandet av dessa kårers i förevarande sammanhang anmälda personalbehov.

Utskottet finner ej anledning till uttalande i anledning av vad departementschefen

sålunda anfört.

Avd. V. Arméns organisation.

I. Krigsorganisationen.

Det i propositionen framlagda förslaget till krigsorganisation för armén

syftar till att — med tillvaratagande av erfarenheterna från det pågående

kriget och från beredskapstiden — i avsevärd grad öka krigsorganisationens

kvalitet med särskilt beaktande av de specifikt svenska förhållandena och att

förläna organisationen en sådan elasticitet, att möjlighet finnes att utan alltför

stora rubbningar tillgodose utvecklingens krav.

De föreslagna kvalitativa förbättringarna hänföra sig såväl till beväpningen

och utrustningen i övrigt som till förbandens organisation. Enligt förslaget

skall antalet operativa enheter utökas, delvis genom att ett antal fördelningar

uppdelas i mindre operativa enheter, brigader. De operativa förbanden

skola utgöras av fördelningar, jägarbrigader, pansarbrigader, motorbrigader

och cykelbrigader. Kust- och gränsförbanden skola förstärkas med

värnpliktiga ur yngre årsklasser och erhålla förbättrad vapenutrustning. Kårförbanden

och de territoriella förbanden skola utbyggas, särskilt med avseende

på kårartilleri, pansarvärn och luftvärn.

Departementschefen har förutsatt, att de militära myndigheterna vid det

fortsatta utformandet av krigsorganisationen skola äga att i det framlagda

förslaget vidtaga de förändringar, till vilka fortsatta överväganden och försök

ävensom senare krigserfarenheter kunna giva anledning, dock utan överskridande

av den ram i fråga örn personal, hästar och fordon m. m., som uppdrag^

i organisationsförslaget.

I anledning av vissa av överbefälhavaren framställda förslag, syftande till

en längre gående utökning och förstärkning av arméns krigsorganisation än

som i propositionen förutsatts, har departementschefen uttalat, att han icke

kunde av kostnadsskäl biträda dessa förslag. Av överbefälhavaren förordade

åtgärder, som innebure en ökning av organisationen på bekostnad av materielreserverna-,

kunde icke förordas av departementschefen, vilken i detta hänseende

delade den uppfattning, åt vilken 1942 års försvarsberedning givit

uttryck.

Såsom redan inledningsvis anmärkts, hava motionsvis framförts vissa förslag

rörande utökning och förstärkning av arméns organisation utöver vad av

departementschefen föreslagits. De i motionerna framlagda förslagen komma

att närmare behandlas i samband med de avsnitt av arméns fredsorganisation,

s. 43 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

43

som därav beröras. Enär utskottet, enligt vad i andra sammanhang anföres,

icke för närvarande kan förorda någon ytterligare utökning av arméorganisationen,

finner sig utskottet kunna biträda vad departementschefen under förevarande

avsnitt anfört.

II. Fredsorganisationen.

A. Arméns ledande organ.

I. Arméstaben och arméinspektionen.

a. Allmänna synpunkter.

Departementschefen har, med instämmande i vad försvarsutredningen därutinnan

anfört, föreslagit, att de stabsorgan som biträda chefen för armén vid

handläggningen av på denne ankommande ärenden — för närvarande arméstaben

jämte ett flertal direkt under chefen för armén lydande inspektionsmyndigheter

— skola uppdelas på två sidoordnade organ, nämligen arméstaben

och arméinspektionen. Till den sistnämnda skulle från nuvarande

arméstaben överföras dennas utbildningsavdelning, varjämte samtliga truppslagsinspektioner

och flertalet tjänstegrensinspektioner skulle inordnas i

arméinspektionen såsom avdelningar. Arméstaben skulle även i övrigt undergå

viss omorganisation, varjämte den centrala värnpliktsbyrån skulle anknytas

till densamma.

Vid arméstaben med centrala värnpliktsbyrån avses skola handläggas organisations-,

utrustnings-, personal- och värnpliktsärenden, medan på arméinspektionen

skola ankomma huvudsakligen utbildningsärenden.

I fråga örn såväl arméstaben som arméinspektionen har departementschefen

förutsatt, att Kungl. Majit och — vad detaljändringar beträffar — chefen för

armén skola äga vidtaga de jämkningar i organisationen och personalens disposition,

som på grund av vunna erfarenheter kunna visa sig erforderliga. En

given förutsättning är dock, enligt vad departementschefen framhållit, att icke

utan riksdagens hörande sådana ändringar vidtagas, som medföra ökning av

det sammanlagda antal beställningar eller befattningar, som avsetts för arméstaben

respektive arméinspektionen.

Såsom tidigare anförts ha i motionerna II: 348 av herr Andersson i Södergård

m. fl. och II: 350 av herrar Thorell och Wiberg framställts förslag innebärande

dels att det operativa krigsförberedelsearbetet för arméstridskrafterna

skulle förläggas till arméledningen i stället för till försvarsstaben, dels såsom

en följd därav bland annat vissa ändringar av den i propositionen föreslagna

organisationen av arméstaben.

I det föregående har utskottet ansett sig böra lämna sin anslutning till det

i propositionen framlagda förslaget rörande principerna för försvarsväsendets

Utskottet.

s. 44 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

44 Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

högsta ledning. Under sådana förhållanden har utskottet icke heller någon

principiell erinran att framställa mot vad i propositionen föreslagits beträffande

utformningen av arméns ledande organ.

b. Arméstaben med centrala värnpliktsbyrån.

I propositionen föreslås den nuvarande arméstaben omorganiserad så till vida

att vissa avdelningar m. m. utbrytas och överföras till andra stabsorgan, medan

i stället nya tillkomma. Sålunda föreslås den nuvarande utbildningsavdelningen

skola överföras till arméinspektionen samt kassaförvaltningen och

krigsarkivet till försvarsstaben. I gengäld föreslås arméstaben skola utökas

med en särskild utrustningsavdelning för handläggning av de numera mycket

omfattande utrustningsärendena, varjämte centrala värnpliktsbyrån som

nämnts förutsättes skola anknytas till arméstaben.

Efter här nämnda förändringar förutsättes arméstaben organiserad på en

organisationsavdelning, en utrustningsavdelning, en personalavdelning och en

expedition. Härtill komma — förutom centrala värnpliktsbyrån — liksom för

närvarande ett bibliotek samt en stamhästgrupp och ett stall. Beträffande centrala

värnpliktsbyrån har departementschefen emellertid uttalat; att erfarenheterna

kunde tänkas komma att utvisa, att byrån framdeles borde givas en

i förhållande till arméstaben mera självständig ställning.

Chefen för arméstaben skall enligt departementschefens förslag liksom

för närvarande hänföras till lönegraden Ob 2 med fyllnadsarvode till lönegraden

Ob 3. Vid arméstaben skall vidare enligt förslaget finnas en souschef,

överste vid generalstabskåren i lönegraden Oa 6.

Det beräknade behovet av militär personal vid arméstaben med centrala

värnpliktsbyrån framgår av en å sid. 163 i propositionen intagen tablå.

Såsom tidigare anförts under avsnittet Försvarsstaben har departementschefen

förordat, att de på personalförteckningen för arméstaben för närvarande

redovisade militärattachéerna och officerarna i järnvägstjänst skola

överföras till försvarsstaben. På arméstabens personalförteckning föreslås

däremot skola upptagas sammanlagt 20 kompaniofficersbeställningar för officerare

ur armén, vilka för längre tid kommenderas till flygvapnet såsom sambandsofficerare

vid flygstaben och eskaderstaberna eller såsom lärare eller

elever vid utbildning i arméspaningstjänst.

Departementschefens förslag rörande arméstabens organisation är utformat

i enlighet med de grunder för försvarsväsendets högsta ledning, som utskottet

i det föregående biträtt, och synes innebära en godtagbar lösning av förevarande

organisationsproblem. Utskottet har därför intet att erinra mot vad

departementschefen under förevarande avsnitt anfört.

c. Arméinspektionen.

Departementschefen har uttalat, att han funne försvarsutredningens förslag

om inrättande av en arméinspektion lämpligt och ägnat att skänka en
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2. 45

helighet och effektivitet åt den högsta ledningen av utbildningsarbetet vid

armén.

Enligt departementschefens förslag skall arméinspektionen stå under chefskap

av en arméinspektör i lönegraden Ob 3 samt organiseras på en centralavdelning

under en regementsofficer vid generalstabskåren som avdelningschef,

ett antal truppslagsavdelningar, envar under chefskap av en truppslagsinspektör,

en underhållssektion under en inspektör för underhållstrupperna

samt en expedition.

Arméinspektören skall enligt departementschefens förslag jämväl övertaga

den chefen för arméstaben nu påvilande uppgiften att vara inspektör för

arméns fasta undervisningsverk.

Truppslagsinspektörerna och underhållsinspektören föreslås skola upptagas

på arméinspektionens stat i lönegraden Ob 2.

Centralavdelningen, som förutsattes bildad genom överflyttning till arméinspektionen

av nuvarande arméstabens utbildningsavdelning, avses till främjande

av enhetligheten inom arméns utbildningsverksamhet fungera som arméinspektörens

stabsorgan.

Truppslagsinspektörerna och truppslagsavdelningarna äro enligt förslaget

till antalet sex, nämligen:

inspektören för infanteriet och kavalleriet med infanteri- och kavalleriavdelning,

inspektören för pansartrupperna med pansaravdelning,

inspektören för artilleriet med artilleriavdelning,

inspektören för luftvärnet med luftvärnsavdelning,

inspektören för ingenjörtrupperna med ingenjör avdelning samt

inspektören för signaltrupperna med signalavdelning.

Departementschefen har i anslutning till förslaget om inrättande av en

gemensam inspektör för infanteriet och kavalleriet uttalat, att det icke syntes

påkallat att inrätta en särskild befattning som inspektör för sistnämnda truppslag,

enär infanteriets och kavalleriets utbildningsfrågor vore i stor utsträckning

gemensamma. Sekundchefen för Livregementet till häst borde inom

arméinspektionen biträda vid inspektionen av rid- och körutbildningen samt

remontutbildningen vid armén.

Underhållssektionen skall enligt departementschefens förslag omfatta fem

avdelningar, nämligen en träng-, en tyg-, en intendentur-, en sjukvårds- och en

veterinäravdelning. Avdelningschefen vid förstnämnda avdelning föreslås skola

uppföras på tängens stat såsom överste i lönegrad Oa 6 och tillika vara chef

för trängens officers- och underofficerskårer samt i tjänsteställningsavseende

överordnad trängkårcheferna. Befattningarna såsom avdelningschefer vid tygoch

intendenturavdelningarna förutsättas skola i regel uppehållas av byråchefer

vid arméförvaltningens tyg- respektive intendenturdepartement, vid

sidan av tjänsten vid departementet. Arméöverläkaren och överfältveterinären

föreslås i egenskap av avdelningschefer vid sjukvårds- respektive veterinär
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

avdelningarna skola stå under befäl av inspektören för underhållstrupperna,

men i vissa föi armén gemensamma frågor beträffande sjukvårds- och veterinärtjänsten,

som icke beröra utbildning eller förvaltning, vara föredragande direkt

inför chefen för armén. Departementschefen har förutsatt, att det skall ankomma

på Kungl. Majit att, så länge den nuvarande sjukvårdsstyrelsen och

sjukvårdsinspektionen bestå under generalfältläkarens chefskap, reglera dennes

ställning i förhållande till chefen för armén och arméinspektören.

Med avseende på ett av försvarsutredningen framlagt förslag om inrättande

av en inspektör och en avdelning inom arméinspektionen för det frivilliga försvaret,

därvid i stället hemvärnschefen och hemvärnsstaben föreslagits skola

utgå ur organisationen, har departementschefen uttalat, att förslaget i och för

sig syntes innebära en rationell lösning av frågan örn det frivilliga försvarets

centrala ledning. Emellertid borde i avvaktan på 1941 års hemortsförsvarssakkunnigas

förslag med ett slutgiltigt, ställningstagande till denna fråga anstå

och hemvärnschefen sålunda fortfarande lyda direkt under chefen för armén

samt hemvärnsstaben upptagas till oförändrad omfattning. Frågor rörande

den frivilliga befälsutbildningen m. m. borde tills vidare handläggas inom

centralavdelningen.

Det beräknade behovet av militär personal vid arméinspektionen framgår

av en å sid. 174 i propositionen intagen tablå.

I avvaktan på en slutgiltig lösning av frågan angående arméingenjörkårens

rekrytering och organisation — vilken fråga såsom i det följande anföres (avsnittet

Arméingenjörkåren) av departementschefen föreslagits skola hänskjutas

till särskild utredning — har i propositionen förutsatts, att för tjänstgöring

vid armeinspektionen skola kontraktsanställas av chefen för armén en motor

ingenjör och av generalfälttygmästare!! en luftvärnsingenjör. Därjämte har

föreslagits, att till arméinspektionen skola knytas en med psykologiska frågor

förtrogen sakkunnig ävensom en civil pedagog med årsarvoden örn respektive

1,000 kronor och 5,000 kronor.

I de likalydande motionerna I: 241 av herr Bondeson m. fl. samt II: 345

av herr Nilsson i Steneberg m. fl. har hemställts, att riksdagen måtte besluta,

att inom arméinspektionen inrättas en särskild kavalleriavdelning under inspektören

för kavalleriet, som tillika borde vara chef för remonteringsväsendet

samt under arméinspektören jämväl biträdande inspektör för ridning, körutbildning

m. m. vid armén. Denne inspektör borde hänföras till lönegrad Ob 2.

Herr Andersson i Södergård m. fl. lia i motionen II: 348 anfört, att truppslagsinspektörerna

i arméinspektionen, såsom av 1942 års försvarsberedning

och jämväl av chefen för andra arméfördelningen föreslagits, borde hänföras

till lönegraden Ob 2 eller Ob 1. Det syntes vidare kunna ifrågasättas, huruvida

en särskild överstebeställning å trängens stat behövde beräknas för arméinspektionens

trängavdelning. Det borde enligt motionärernas mening vara

tillräckligt örn denna beställning hänfördes till lönegraden Oa 5; underhållsinspektören

syntes kunna fungera som personalkårehef vid trängen på samma

s. 47 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2. 47

sätt som inspektören för infanteriet och kavalleriet skall vara personalkårchef

vid kavalleriet.

Herr Henriksson har i motionen II: 347 hemställt, att den i arméinspektionens

trängavdelning ingående översten placeras i lönegrad Ob 1 samt att

till dennes förfogande ställes, förutom den i propositionen föreslagna personalen

— av personal på aktiv stat två kaptener — jämväl en regementsofficer

vid trängen såsom stabschef.

Slutligen har herr von Friesen i motionen II: 340 föreslagit, att å arméinspektionens

sjukvårdsavdelning skola upptagas — förutom föreslagna 1 arméöverläkare

och 1 bataljonsläkare — 1 fältläkare och 1 regementsläkare i stället

för föreslagna 2 regementsläkare.

Utskottet biträder vad i propositionen föreslagits rörande arméinspektionens

organisation med den avvikelsen, att utskottet, i likhet med vad därom

yrkats i motionen II: 348, finner det lämpligt, att truppslagsinspektörerna i

personalförteckningen uppföras i lönegraden Ob 2 eller Ob 1. Utskottet anser

nämligen i likhet med chefen för andra arméfördelningen och 1942 års försvarsberedning,

att därigenom vinnes en vidgad rekryteringsbas med ökade möjligheter

att besätta inspektörsbeställningarna med därtill lämpliga officerare.

Av det anförda framgår, att utskottet icke kan tillstyrka vare sig motionerna

I: 241 samt II: 345 och 347 eller de i motionerna II: 340 och 348 framförda

förslagen med avseende å organisationen av arméinspektionens sjukvårdsavdelning

respektive trängavdelning.

2. Generalitetet och generalstabskåren.

I propositionen hava till generalitetet hänförts chefen för armén jämte samtliga

föreslagna beställningsliavare vid armén i lönegraden Ob 3, nämligen arméinspektören,

7 militärbefälhavare, generalfälttygmästaren och generalintendenten.

Departementschefen har föreslagit, att generalstabskåren skall utökas med

1 överstelöjtnantsbeställning och 10 kaptensbeställningar, av vilka överstelöjtnantsbeställningen

och 6 kaptensbeställningar avses skola överföras från artilleristabskåren,

som föreslås utgå ur organisationen, medan 4 kaptensbeställningar

tillkomma. Ökningen betingas av organisationsförändringarna inom

arméns ledande organ samt tillkomsten av den nya femte militärbefälsstaben.

Det sammanlagda antalet generalstabsofficerare föreslås i propositionen till 1

överste, 6 överstelöjtnanter, 14 majorer och 48 kaptener.

Chefen för arméstaben föreslås liksom hittills tillika vara chef för general

stabskåren.

Beträffande generalitetet och generalstabskåren ansluter sig utskottet till

departementschefens förslag.

Utskottet.

Utskottet.

s. 48 Kontrollera mot PDF

Utskottet
-

48

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

B. Militärområden och högre truppförband m. m.

a. Territoriell indelning m. m.

Departementschefen har föreslagit, att landets militärterritoriella indelning

skall ändras, så att fastlandet indelas i sex militärområden i stället för nuvarande

fem. Gotland föreslås liksom för närvarande utgöra ett särskilt militärområde.

Beträffande gränsdragningen mellan militärområdena liksom rörande områdenas

numrering torde det, enligt vad departementschefen framhållit, få ankomma

på Kungl. Majit att fatta beslut. Emellertid syntes följande av försvarsutredningen

föreslagna avgränsning väl avvägd, ehuru vissa justeringar kunde

komma att visa sig erforderliga:

I. militärområdet motsvarande nuvarande I. arméfördelningen och omfattande

nuvarande Södra militärområdet utom landstormsområde 22 b.

II. militärområdet motsvarande II. arméfördelningen och omfattande

nuvarande Norra militärområdet minskat med Kopparbergs län och ökat med

Älvkarleby, Lövsta och Tierps landsfiskalsdistrikt.

III. militärområdet motsvarande III. arméfördelningen och omfattande

Hallands, Älvsborgs, Göteborgs och Bohus samt Skaraborgs län.

IV. militärområdet motsvarande IV. arméfördelningen och omfattande

nuvarande östra militärområdet minskat med Örebro län, Älvkarleby,

Lövsta och Tierps landsfiskalsdistrikt och ökat med landstormsområde 22 b.

V. militärområdet omfattande örebro, Värmlands och Kopparbergs län.

VI. militärområdet omfattande nuvarande övre Norrlands militärområde.

VII. militärområdet omfattande Gotland.

Departementschefen har i propositionen utgått från den sålunda föreslagna

numreringen av militärområdena.

Enligt departementschefens förslag skall varje militärområde lyda under en

militärbefälhavare i lönegraden Ob 3, till vilkens förfogande skall stå en militärbefälsstab,

bildad genom sammanslagning av nuvarande arméfördelningsstab

(motsvarande stab) och militärområdesstab. Militärbefälhavaren skall

vara såväl territoriell befälhavare som chef för militärområdets trupper.

Erfarenheterna särskilt från beredskapstiden synas ha givit vid handen, att

den nuvarande organisationen med skilda arméfördelnings- och militärområdesstaber

icke är ändamålsenlig, och utskottet biträder därför det av departementschefen

förordade förslaget örn dessa stabers sammanslagning till ett

gemensamt stabsorgan, militärbefälsstab, med en militärbefälhavare såsom

chef. Utskottet har icke heller något att erinra mot vad departementschefen

anfört rörande rikets indelning i militärområden.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

b. Militärbefäl sstaberna m. m.

Såsom i föregående avsnitt anförts, har departementschefen föreslagit, att

nuvarande arméfördelnings- och militärområdesstaber skola sammanslås till

gemensamma stabsorgan, militärbefälsstaber, under ledning av generalspersoner

såsom militärbefälhavare.

Flertalet militärbefälsstaber skola enligt departementschefens förslag omfatta

— förutom militärbefälhavaren — följande aktiva militära personal, nämligen

1 ställföreträdande militärbefälhavare i lönegraden Ob 2, 1 regementsofficer

och 2 kaptener vid generalstabskåren, 1 regementsofficer i lönegrad

Oa 5 eller Oa 4 på militärbefälsstabens stat, 3 adjutanter samt tjänstegrenschefer

m. fl. för luftvärns-, signal-, tyg-, byggnadsförvaltnings-, intendentur-,

sjukvårds- och veterinärtjänsten. Av tjänstegrenscheferna förutsättes flertalet

liksom för närvarande skola upptagas på staterna för vederbörliga personalkårer.

För handläggning av ärenden rörande hemortsförsvaret skall i militärbefälsstaben

ingå en pensionerad regementschef eller förutvarande försvarsområdesbefälhavare.

I förhållande till nuvarande personalorganisation vid arméfördelnings- och

militärområdesstaberna innebär den för militärbefälsstaberna föreslagna någon

utökning, föranledd av att utvidgade uppgifter i fråga örn operativt krigsförberedelsearbete

m. m. avses skola påläggas nämnda staber. Av denna anledning

ha för dessa bland annat beräknats 2 generalstabskaptener mot 1 vid nuvarande

arméfördelningsstaber. Därjämte föreslås på arméstabens stat skola

uppföras 2 stabsutbildade kaptener, avsedda att enligt chefens för armén bestämmande

placeras till tjänstgöring vid militärbefälsstaber, där behov av

personalförstärkning föreligger.

I avbidan på en avsedd utredning rörande tillgodoseende av försvarsväsendets

behov av ingenjörspersonal (se härom under avsnittet Arméingenjörkåren)

har departementschefen förutsatt, att behovet av ingenjörer vid militärbefälsstaberna

liksom för närvarande skall tillgodoses genom tillfällig anställning.

Departementschefen har med avseende på militärbefälsstabernas personalbehov

uttalat, att vad därom i propositionen anförts vore att uppfatta såsom

en beräkningsgrund och icke som ett fastslående av organisationens detaljer.

Beträffande de senare syntes det få ankomma på Kungl. Majit att sedermera

taga ställning under den förutsättning, som i motsvarande hänseende angivits

i fråga om arméstaben och arméinspektionen.

Förläggningsorterna för I.—IY. militärbefälsstaberna föreslås i propositionen

bliva desamma som nuvarande förläggningsorter för motsvarande arméfördelningsstaber,

nämligen respektive Kristianstad, Östersund, Skövde och

Stockholm. VII. militärbefälsstaben förutsättes även bibehålla nuvarande förläggningsort,

Visby. Den nya V. militärbefälsstaben skall enligt förslaget

förläggas till Karlstad. I fråga örn VI. militärbefälsstaben (nuvarande Övre

Norrlands truppers stab), vilken av försvarsutredningen föreslagits skola förflyttas

från Boden till Luleå, samtidigt som en särskild stab för kommendan
Bihang

till riksdagens protokoll 1942. 11 sami. 3 avd. Nr 2. issi 42 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

50 Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

ten i Bodens fästning skulle upprättas, har departementschefen uttalat, att

de skäl som anförts till stöd för detta förslag icke syntes övertygande motivera

en så kostnadskrävande omflyttningsåtgärd. En av chefen för armén i

frågan igångsatt utredning borde avvaktas, innan ståndpunkt toges till hela

frågan angående befälsförhållandena i Övre Norrland.

Herr Åqvist har i motionen II: 330 anhållit, att riksdagen ville uttala sig

för att till Örebro förlägga Y. militärbefälsstaben.

I motionen II: 341 har herr von Friesen hemställt, att riksdagen måtte förorda,

att vid militärbefälsstaberna skall till vederbörande fältläkares förfogande

ställas en med armésjukvård förtrogen befattningshavare i arvodestjänst, förslagsvis

en pensionerad underofficer.

Utskottet har intet att erinra mot vad departementschefen anfört under

förevarande avsnitt och avstyrker sålunda motionen II: 341 ävensom motionen

II: 330, i vad denna avser förläggning av Y. militärbefälsstaben.

I ett senare sammanhang (avsnittet Fälttygkåren) kommer utskottet att

upptaga till behandling ett av herr Lundberg i Hälsingborg i motionen II: 326,

i samband med däri framförda förslag örn utökad personalstat för fälttygkåren,

framställt yrkande, att staten för varje militärbefälsstab skall minskas med

1 majorsbeställning, vilken i stället skulle uppföras på fälttygkåren.

C. Försvarsområden.

I syfte att giva hemortsförsvaret en effektivare organisation och öka dess

krigsberedskap föreslås i propositionen, att rikets fastland skall permanent

indelas i försvarsområden och att försvarsområdesbefälhavare skola tillsättas

och försvarsområdesstaber organiseras redan i fred. På Gotland har försvarsområdesindelning

i fredstid icke ansetts erforderlig.

Departementschefen har funnit ett av försvarsutredningen framlagt förslag

örn indelning av fastlandet i 31 lantmilitära och 4 marina försvarsområden i

allt väsentligt lämpligt men förutsatt, att det skulle ankomma på Kungl. Maj :t

att efter förslag av vederbörande militärmyndigheter fatta slutligt beslut

därom liksom att meddela föreskrifter rörande försvarsområdesbefälhavamas

uppgifter. I enlighet med försvarsutredningens förslag har i propositionen

förutsatts, att i vissa fall två angränsande försvarsområden skola sammanföras

under gemensam förvaltning av en försvarsområdesstab. Med hänsyn

härtill har antalet staber kunnat begränsas till 24 försvarsområdesstaber och

2 infanteribefälhavarstaber, de sistnämnda för marina försvarsområden.

Enligt den av departementschefen föreslagna personalorganisationen för

försvarsområdesstaberna kommer personalen vid en försvarsområdesstab att

i huvudsak utgöras av — förutom försvarsområdesbefälhavaren (pensionerad

regementsofficer med arvode i löneklass Oa 14) — 1 stabschef (aktiv kapten

s. 51 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

51

eller ryttmästare ur infanteriet eller kavalleriet), 1 hemvärnsofficer och 1

hemvärnsunderofficer (pensionerade), 1 luftvärnsofficer (kompaniofficer vid

luftvärnet), 1 tygofficer (pensionerad) och 1 förvaltare (på fälttygkårens stat,

lönegrad U0 3), viss övrig tygförvaltningspersonal, 1 intendent (pensionerad

officer) jämte viss övrig intendenturpersonal, expeditionspersonal ävensom

viss förrådspersonal m. m. stationerad utom försvarsområdets huvudort. Enär

stabschefer ansetts böra beräknas för samtliga försvarsområden, ha för de

för två försvarsområden gemensamma staberna avsetts 2 stabschefer.

Departementschefen har förutsatt, att det skall ankomma på Kungl. Maj:t

att, om så erfordras, vidtaga provisoriska åtgärder för tillgodoseende av ytterligare

personalbehov under själva uppsättningsperioden.

Behovet av lokalutrymmen för försvarsområdesstaberna har departementschefen

ansett böra i görligaste mån tillgodoses genom förhyrning, i den mån

statsverket icke disponerar lämpliga lokaler.

Utbyggnaden av försvarsområdesorganisationen har ansetts om möjligt

böra påbörjas redan under budgetåret 1942/43.

I de likalydande motionerna I: 242 av herr Ekströmer m. fl. och II: 318

av herrar Håstad och Lundberg i Hälsingborg har hemställts, att befattningarna

som försvarsområdesbefälhavare i regel måtte besättas med avträdande

regementschefer, vilka kunna förordnas därtill före pensionsålderns

inträde — i syfte att en ständig föryngring på regementschefsposterna därigenom

möjliggöres — och vilka i män av lämplighet kunna få kvarstanna till

uppnådda 65 år.

Yad i propositionen anförts under förevarande avsnitt föranleder ingen

erinran från utskottets sida. Utskottet kan sålunda icke tillstyrka motionerna

I: 242 och II: 318. Det i dessa motioner uttalade önskemålet örn en föryngring

på regementschefsposterna torde delvis kunna nås därigenom, att befattningarna

såsom sektionschefer vid militärbefälsstabernas hemortssektioner,

för vilka avsetts arvoden motsvarande nettolön i lönegraden Ob 1, i vissa fall

torde kunna besättas med regementschefer, som avgå med förtidspension.

Utskottet kommer att under avsnittet Kustartilleriet upptaga till behandling

herr Lövgrens motion II: 320, i vilken i anslutning till vissa förslag örn

uppdelning av kustartilleriet på armén och flottan bland annat hemställts, att

i stället för marindistrikt landets sjögräns skall uppdelas i kustförsvarsområden

med kustförsvarskommendanter från armén.

D. Lägre truppförband m. m.

I. Allmänna grunder.

I propositionen har framhållits, att det för att utbildningsarbetet vid truppförbanden

skulle kunna effektivt bedrivas och krigsförbanden sammanhållas

i operationsdugliga enheter vore av största betydelse, att befälspersonal i

Utskott et.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

tillräcklig utsträckning stöde till förfogande. Angelägenheten därav hade,

såvitt kunde bedömas, beaktats av försvarsutredningen vid dess överväganden

rörande befälskadrarnas storlek samtidigt som utredningen sökt i görligaste

mån tillvarataga möjligheterna att nedbringa kostnaderna för personalorganisationen.

Vissa militära myndigheter hade framhållit, att de behovssiffror, i

vilka utredningens förslag utmynnat, måste betraktas som förhållandevis

snävt tillmätta, men flertalet hade dock ansett sig kunna godtaga behovsberäkningarna.

Departementschefen har för egen del hållit före, att utredningens

förslag i princip borde kunna läggas till grund vid personalorganisationens

utformning, men samtidigt framhållit, att de erfarenheter, som

successivt vunnes rörande värnpliktsutbildningens bedrivande enligt de i den

nya värnpliktslagen fastställda grunderna, kunde framdeles medföra behov

av en förnyad omprövning av denna fråga. Med anledning av vissa från

svenska underofficersförbundet och försvarsväsendets underbefälsförbund

framförda, av 1942 års försvarsberedning biträdda förslag örn ökning av antalet

underofficerare och en motsvarande minskning av den fast anställda manskapskadern,

allt i förhållande till försvarsutredningens förslag, har departementschefen

uttalat, att han visserligen biträdde sistnämnda förslag men förutsatte,

att frågan uppmärksammades vid den förnyade utredning rörande

möjligheterna att tillgodose önskemålen om elasticitet i försvarsorganisationen,

som enligt vad i annat sammanhang anförts borde företagas.

I likhet med 1942 års försvarsberedning har departementschefen funnit det

nödvändigt att, innan 1941 års militära förvaltningsutrednings förslag ännu

blivit prövat, iakttaga en viss försiktighet vid bedömningen av förslag örn utökning

av de personalkårer, vilka närmast ha förvaltningstjänsten örn hand,

nämligen fälttyg-, fortifikations- och intendenturkårerna.

Såsom tygofficer vid varje truppförband har departementschefen, i överensstämmelse

med vad som för närvarande gäller, beräknat en kapten (ryttmästare)

på vederbörligt truppförbands (truppslags) stat och såsom biträde

åt denne en fanjunkare (styckjunkare), likaledes på truppförbandets (truppslagets)

stat. Försvarsutredningen hade föreslagit, att nämnda personal

skulle uppföras på fälttygkårens stat.

Beträffande stabs- och förvaltningsorganisationen vid de lägre truppförbanden

har departementschefen givit sin anslutning till den strävan att ernå

överensstämmelse mellan organisationen i krig och fred, som utmärkte

ett å sid. 116 i försvarsutredningens betänkande framlagt förslag därutinnan.

Departementschefen har ansett, att det visserligen borde i princip ankomma

på truppförbandscheferna att bestämma enskildheterna i stabernas organisation

men att Kungl. Majit efter erforderlig prövotid borde bestämma den

slutliga organisationen.

För inskrivningscheferna vid samtliga infanteriregementen liksom vid

Södermanlands och Skaraborgs pansarregementen ha i propositionen beräknats

beställningar för överstelöjtnanter eller majorer, upptagna på staten

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

för vederbörligt infanteriregemente respektive på den gemensamma staten

för pansartrupperna. Departementschefen har emellertid uttalat, att

nämnda beställningar icke borde bindas till inskrivningscheferna utan

att Kungl. Majit borde äga att såsom inskrivningschef förordna den av

truppförbandets regementsofficerare, som befunnes därtill bäst lämpad.

Genom denna anordning vunnes ökad frihet vid personvalet. I den mån pensionerad

regementsofficer övergångsvis funnes böra förordnas såsom inskrivningschef,

borde en aktiv regementsofficersbeställning vid regementet hållas

vakant så länge sådant förordnande varade.

Såsom biträde åt regementsintendenten vid infanteri- och artilleriregementena

har departementschefen i enlighet med försvarsutredningens förslag

beräknat en aktiv kompaniofficer på vederbörligt truppförbands stat. Härigenom

bleve, enligt vad i propositionen framhållits, samtidigt det ur krigsorganisatorisk

synpunkt synnerligen viktiga behovet av ett tillräckligt antal

officerare med erfarenhet och rutin i fråga örn tjänst i kvartermästar- och

intendentsbefattning tillgodosett.

De på staterna för de olika regementena för närvarande upptagna regementskassörerna

(lönegrad UO 3) ha i propositionen föreslagits skola uppföras

på gemensam stat vid intendenturkåren. Även för kårerna ha beräknats

regementskassörer, vilka likaledes föreslagits skola upptagas på intendenturkåren

stat såsom fanjunkare i lönegrad UO 2.

I anslutning till vad försvarsutredningen anfört har departementschefen

föreslagit, att befattningarna såsom köksföreståndare och kasernunderofficerare

skola bestridas av pensionerade underofficerare i arvodesbefattning.

Med hänsyn till tygtjänstens ökade omfattning har departementschefen i

likhet med 1942 års försvarsberedning förordat en utökning av antalet pensionerade

underofficerare i arvodesbefattning vid truppförbandens tygavdelningar

(tygunderofficerare) till i regel 3 vid motoriserat regemente (pansarregemente),

2 vid annat regemente och 1 vid kår.

Såsom föredragande i personalvårdsärenden vid regementsstab (motsvarande

stab) förutsättes i propositionen en yngre kompanichef (motsvarande

chef) skola förordnas vid sidan av övrig tjänst.

I syfte att rationalisera och effektivisera sjukvårdsutbildningen har departementschefen

föreslagit, att all fast anställd sjukvårdspersonal vid armén

skall uppföras på staterna för trängen och trängkårerna.

I anledning av ett av 1942 års försvarsberedning framställt förslag om

ändring av grunderna för befordran till kapten (ryttmästare) i sådan riktning,

att icke anciennitet utan främst skicklighet och förtjänst bleve utslagsgivande

vid sådan befordran, har departementschefen uttalat, att han icke vore beredd

att i förevarande sammanhang närmare ingå på denna fråga. Med densamma

vore förbundna vissa avvägningsproblem av delvis ömtålig natur, berörande

bland annat personalens avlönings- och pensionsförhållanden.

I motionen II: 348 ha herr Andersson i Södergård m. fl. — i anslutning till

s. 54 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

54 Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

de under rubriken Personalstaternas konstruktion m. m. anförda synpunkterna

rörande antalet officersbeställningar i de högre lönegraderna m. m. — anfört,

att en underofficer borde beräknas för tjänstgöring vid truppförbandens kassaförvaltningar,

och att det kunde ifrågasättas, om icke i samband därmed den

vid vissa förband för tjänstgöring såsom biträde åt regementsintendenten

beräknade officeren kunde utgå. — Motionärerna holle före, att befattning

såsom inskrivningschef borde tillsättas med beställningshavare, för vilken

gällde en pensionsålder av 60 år, därest icke befattningen uppehölles av pensionerad

officer i arvodesbefattning. — Det vore lämpligt att, på sätt 1942 års

försvarsberedning föreslagit, låta trängen tillgodose behovet av sjukvårdspersonal

jämväl vid flygvapnet.

I motionen II: 326 har herr Lundberg i Hälsingborg föreslagit, att å staten

för varje regemente (kår) måtte beräknas en för tygförvaltningstjänsten avsedd

förvaltare i lönegraden UO 3.

Av samma innebörd är den av herr Lindberg i Stockholm m. fl. väckta

motionen II: 338, i vilken hemställts, att uppbördsmännen för tygmaterielen

vid truppförbanden, i avvaktan på frågans vidare utveckling, tills vidare skola

uppföras i lönegrad UO 3 med pensionering vid 60 års ålder.

Utskottet har i huvudsak intet att erinra emot vad som i propositionen

anförts i denna del.

Yad beträffar den av departementschefen omnämnda frågan örn ändring

av de nuvarande grunderna för befordran inom kompaniofficersgraderna vill

utskottet som sin åsikt uttala, att förevarande fråga synes vara av den vikt

för tillvaratagande av de mest kvalificerade officerarnas arbetskraft, att densamma

synes vara förtjänt av att göras till föremål för en särskild utredning.

I fråga örn kasernvårdstjänsten har 1942 års försvarsberedning anfört, att

denna tjänst enligt beredningens mening borde ordnas provisoriskt i enlighet

med försvarsutredningens förslag i avvaktan på närmare utredning rörande

den slutliga organisationen. Det syntes nämligen beredningen kunna ifrågasättas,

huruvida icke särskild lokal byggn ad s f ö iva 11 n ing borde inrättas för

samtliga fastigheter i statens ägo på en och samma ort, antingen dessa fastigheter

disponerades av militär eller civil myndighet. Antydda ordning hade

upptagits till övervägande i annat sammanhang, och denna utrednings resultat

borde avvaktas, innan slutlig ställning toges till förevarande spörsmål. Utan

att därmed intaga någon ståndpunkt till den av försvarsberedningen antydda

lösningen av byggnadsförvaltningsfrågan vill utskottet ansluta sig till förslaget

att kasernvårdstjänsten ordnas provisoriskt i enlighet med försvarsutredningens

förslag i avvaktan på den berörda utredningens resultat.

Det anförda innebär, att utskottet avstyrker dels motionen II: 338, dels

motionen II: 326, i vad denna avser uppförande å staten för varje regemente

(kår) av en för tygförvaltningstjänsten avsedd förvaltare i lönegraden UO 3,

dels ock motionen II: 348, i vad denna avser frågorna om behovet av under
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

officerare för tjänstgöring vid truppförbandens kassaförvaltningar, om biträden

åt regementsintendenterna, om inskrivningschefer samt om tillgodoseende

av flygvapnets behov av sjukvårdspersonal.

Vissa motionsvis framförda förslag rörande regementskassörsbefattningama,

rörande utökning av fortifikationskårens personal samt rörande ytterligare

utökning av fälttygkårens personal kommer utskottet att upptaga till

behandling under rubrikerna Intendenturkåren, Fortifikationskåren och Fälttygkåren.

2. Infanteriet.

Enligt propositionen förutsättas Skaraborgs regemente (I 9) och Södermanlands

regemente (I 10) skola utbrytas ur infanteriet och ombildas till

pansarregementen, ingående i de nyorganiserade pansartrupperna. Efter

denna förändring föreslås infanteriet i fredstid organiserat på följande lägre

truppförband:

I 1 Svea livgarde ...............................................

I 2 Värmlands regemente ...................................

I 3 Livregementets grenadjärer ..........................

I 4 Livgrenadjärregementet ................................

I 5 Jämtlands fältjägarregemente .......................

I 6 Norra skånska infanteriregementet .................

I 7 Södra skånska infanteriregementet .................

I 8 Upplands regemente ......................................

I 13 Kronobergs regemente...................................

I 12 Jönköpings-Kalmar regemente .......!...............

I 13 Dalregementet ............................................

I 14 Hälsinge regemente ......................................

I 15 Älvsborgs regemente ....................................

I 16 Hallands regemente ......................................

I 17 Bohusläns regemente ...................................

I 18 Gotlands infanteriregemente ..........................

I 19 Norrbottens regemente (med en jägarbataljon i

Kiruna) ......................................................

I 20 Västerbottens regemente ................................

I 21 Västernorrlands regemente ............................

Stockholm (Järvafältet)

Karlstad

örebro

Linköping

Östersund

Kristianstad

Ystad och Bevingehed

Uppsala

Växjö

Eksjö

Falun

Gävle

Borås

Halmstad

Uddevalla

Visby (Visborgs slätt)

Boden

Umeå

Sollefteå

Härtill komma krigsskolans övningskompani och infanteriskjutskolans övningskompani.

Av infanteriregementena ha Svea livgarde, Värmlands regemente, Livgrenadjärregementet,

Norra skånska infanteriregementet och Hallands regemente

föreslagits organiserade såsom cykelinfanteriregementen. Gotlands

infanteriregemente, som redan är organiserat såsom cykelregemente, förutsättes

bibehålla denna organisation.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

I samband med övergången till cykelinfanteriregemente föreslås Värmlands

regemente utökat till samma omfattning som övriga infanteriregementen.

Fredsutbildningen i motoriserad infanteri tjänst föreslås förlagd till Södra

skånska infanteriregementet, vars av den ansvällande organisationen sedan

en tid tillbaka nödvändiggjorda dubbelförläggning till Ystad och Revingehed

förutsättes bliva bestående.

Norrbottens regementes skidlöparbataljon skall enligt departementschefens

förslag ombildas till en jägarbataljon med permanent förläggning i Kiruna.

Något särskilt garnisonskompani skall enligt propositionen icke ingå i

Stockholms garnison. Garnisonstjänsten förutsättes skola bestridas av samtliga

till Stockholm (Järvafältet) förlagda truppförband.

I anslutning till försvarsutredningens förslag har departementschefen förordat

inrättande av en gemensam officersaspirantskola för infanteriet och

kavalleriet. Departementschefen har framhållit, att i fråga om förläggningsorten

för skolan alternativa förslag framförts. Var skolan än förlädes, måste

ett nytt etablissement uppföras för densamma. Därest riksdagen intet hade

att däremot erinra, syntes det böra överlämnas åt Kungl. Majit att, sedan

erforderlig utredning förebragts, i ärendet träffa avgörande.

De i propositionen föreslagna personalkadrarna för infanteriet, vilka närmare

framgå av personalförteckningar, som tillhandahållits utskottet, innebära,

enligt vad departementschefen framhållit, en utökning av den nuvarande

fast anställda personalen vid ett normalinfanteriregemente med — förutom

en överstelöjtnant eller major, främst avsedd såsom inskrivnings chef —• 5

kaptener, 1 löjtnant, 1 fanjunkare, 1 sergeant, 26 furirer, 2 korpraler samt 2

vicekorpraler och meniga. Ökningen sammanhängde med det större behovet

av utbildningsbefäl i det nya, på utsträckt tjänstgöringstid för de värnpliktiga

baserade utbildningssystemet. I fråga örn officers- och underofficerspersonalen

vore ökningen även betingad av personalbehovet vid den nya försvarsområdesorganisationen

och för den frivilliga befälsutbildningen, vilket behov

till avsevärd del avsåges skola fyllas genom kommenderingar ur infanteriets

truppförband. I genomsnitt beräknades minst 3 officerare och 2 underofficerare

per infanteriregemente ständigt vara kommenderade till sådan tjänstgöring.

I de likalydande motionerna I: 233 av herr Gränebo m. fl. samt II: 327 av

herr Hansson i Rubbestad m. fl. har anförts, att det vid återgång till fredsförhållanden

icke syntes uteslutet, att infanteritruppförbanden kunde organiseras

på två bataljoner utan att krigsorganisationens krav därför behövde

eftersättas. — Behovet av lufttrupp vore enligt motionärernas mening

trängande. Givet vore emellertid, att man utan egen erfarenhet icke från

början borde göra en svensk lufttransportorganisation alltför omfattande.

Motionärerna ville tillsvidare endast föreslå en utredning angående omändring

av en bataljon vid förslagsvis Livgrenadjärregementet till lufttrupp och i

anslutning därtill organiserande inom flygvapnet av ett transportflygförband,

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

vilket tillika syntes kunna tjäna uppgiften att utföra underhållstransporter

för arméns räkning.

Mot den i propositionen föreslagna fredsorganisationen av infanteriet har

utskottet intet att erinra. Utskottet anser sig dock böra uttala en förväntan,

att den utredning rörande organiserandet av lufttrupper, som enligt vad utskottet

inhämtat igångsatts, snarast fullföljes. Med det anförda torde motionerna

I: 233 och II: 327, i vad dessa avse utredning om uppsättande av

lufttrupp och transportflygförband, vara besvarade. Utskottet avstyrker

nämnda motioner, i vad desamma innebära förslag om organiserande av infanteritruppförbanden

på allenast två bataljoner.

3. Kavalleriet.

Enligt propositionen förutsättes Skånska kavalleriregementet (K 2) skola

utbrytas ur kavalleriet och ombildas till pansarregemente, ingående i de nyorganiserade

pansartrupperna. Till pansartrupperna skola även överföras

samtliga kavalleriregementens pansarbilskvadroner och i samband därmed

delar av Livregementet till häst. Efter denna förändring föreslås kavalleriet

i fredstid organiserat på följande lägre truppförband:

K 1 Livregementet till häst ................................................... Stockholm

K 3 Livregementets husarer ................................................ Skövde

K 4 Norrlands dragonregemente .......................................... Umeå

Vid samtliga tre kavalleriregementen förutsättes utbildning skola bedrivas

i såväl ryttar- som cykeltjänst.

Livregementet till häst föreslås skola erhålla en i förhållande till de båda

övriga kavalleriregementena något reducerad organisation. Regementet förutsättes

icke, såsom tidigare planerats, skola utflyttas till Järvafältet utan bibehålla

nuvarande förläggning. Sekundchefen för regementet föreslås, såsom

tidigare anförts under avsnittet Arméinspektionen, skola inom arméinspektionen

biträda vid inspektionen av rid- och körutbildningen samt remontutbildningen

vid armén.

Såsom under avsnittet Infanteriet framhållits, har departementschefen

föreslagit, att kavalleriets officersaspirantskola skall sammanslås med infanteriets.

Kavalleriregementenas officers- och underofficerskårer förutsättas i propositionen

skola uppföras på en gemensam stat för kavalleriet med inspektören

för infanteriet och kavalleriet såsom personalkårchef.

De i propositionen föreslagna personalkadrarna för kavalleriet, vilka

närmare framgå av personalförteckningar, som tillhandahållits utskottet,

innebära, enligt vad departementschefen framhållit, en minskning med 3

regementsofficerare, 5 ryttmästare, 25 löjtnanter, 5 fanjunkare, 10 sergeanter

och 286 manskap. Minskningen är betingad av att ett av de nuvarande kavalleriregementena

och delar av ett annat skulle överföras till pansartrupperna.

Utskottet.

s. 58 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

58 Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Utskottet biträder departementschefens förslag, att vissa delar av kavalleriets

truppförband skola överföras till de nyorganiserade pansartrupperna och

att utbildningen vid kavalleriregementena därefter skall avse allenast ryttaroch

cykeltjänst. Yad som i propositionen i övrigt anförts rörande kavalleriet

har icke heller föranlett erinran från utskottets sida. Utskottet vill emellertid

framhålla som sin mening, att omorganisationen av Norrlands dragonregemente

icke bör genomföras under nuvarande försvarsberedskap.

4. Pansartrupperna.

Departementschefen har föreslagit, att pansartrupperna skola organiseras

såsom ett särskilt truppslag omfattande fyra pansarregementen. Av dessa

avses två bildade genom omorganisation och utbrytning ur infanteriet av två

infanteriregementen, Skaraborgs regemente och Södermanlands regemente.

Ett tredje pansarregemente förutsättes på motsvarande sätt bildat genom omorganisation

och utbrytning ur kavalleriet av Skånska kavalleriregementet.

Slutligen avses delar av Livregementet till häst utbrytas och bilda stommen

till det fjärde pansarregementet, som föreslås förlagt i det för Livregementet

till häst planerade etablissementet på Järvafältet. Ett kompani av sistnämnda

pansarregemente avses skola permanent förläggas till Gotland och

underställas chefen för Gotlands infanteriregemente.

I överensstämmelse med det anförda föreslås i propositionen, att pansartrupperna

i fredstid skola organiseras på följande lägre truppförband:

P 1 Göta pansarlivgarde (med ett till Gotlands infanteriregemente

detacherat kompani) ...... Stockholm (Järvafältet)

P 2 Skånska pansarregementet ........................ Hälsingborg

P 3 Södermanlands pansarregemente ................... Strängnäs

P 4 Skaraborgs pansarregemente ..................... Skövde

Av ovannämnda pansarregementen föreslås de tre sistnämnda skola organiseras

på tre bataljoner, medan Göta pansarlivgarde förutsättes skola erhålla

en något reducerad organisation och omfatta endast två bataljoner.

I och med att pansartrupperna organiseras såsom ett särskilt truppslag

föreslås detta truppslag skola övertaga all utbildning i stridsvagns-, pansarbil-,

motoriserad pansarvärns- och pansarinfanteritjänst samt mobilisera samtliga

i krigsorganisationen ingående pansarförband och motoriserade pansarvärnsförband.

En följd härav blir bland annat, att kavalleriregementenas

nuvarande pansarbilskvadroner utgå ur kavalleriet och deras materiel överföres

till pansartrupperna.

Pansartruppernas officerare och underofficerare föreslås i propositionen

skola uppföras på en för truppslaget gemensam stat.

Det i samband med truppslagets tillkomst och uppbyggnad erforderliga

befälsbehovet förutsättes skola i huvudsak tillgodoses genom transport av

lämplig personal från övriga truppslag, främst infanteriet och kavalleriet.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

59

För framtiden avses däremot pansartrupperna skola självständigt rekrytera

all befälspersonal.

De i propositionen föreslagna personalkadrarna för pansartrupperna framgå

närmare av personalförteckningar, som tillhandahållits utskottet. Med

anledning av vissa i remissyttranden över försvarsutredningens betänkande

framförda förslag örn utökning av manskapskadrarna utöver vad utredningen

föreslagit har departementschefen, samtidigt som viss ökning av antalet

furirer och korpraler förordats, uttalat, att man syntes kunna räkna med att

pansartruppernas underbefälskadrar i större utsträckning än övriga truppslags

borde kunna rekryteras med värnpliktiga, vilka efter fullgjord första

tjänstgöring vunne fast anställning med treårig kontraktstid. På grund härav

hade det ansetts möjligt att i avsevärd grad begränsa antalet vicekorpraler

och volontärer.

Med anledning av att 1942 års försvarsberedning anfört vissa betänkligheter

mot Skånska pansarregementets förläggning till Hälsingborg har departementschefen

uttalat, att han val insåge, att Hälsingborg icke vore någon

idealisk förläggningsplats för ett pansarförband. Av ekonomiska skäl och då

de militära myndigheterna icke rest invändningar mot försvarsutredningens

förslag i denna del, ansåge sig departementschefen emellertid böra förorda

bifall till detsamma. Självfallet borde emellertid sådana anordningar träffas,

som ur de synpunkter, som legat till grund för försvarsberedningens inställning,

kunde befinnas lämpliga.

Beträffande förläggningen av Göta pansarlivgarde har departementschefen

— i anledning av att 1942 års försvarsberedning avstyrkt försvarsutredningens

förslag örn regementets förläggning till Järvafältet — framhållit, att en förläggning

av ett av de nytillkommande pansarförbanden till Stockholm ökade

möjligheterna till särnövningar mellan pansarvapnet och andra truppslag samt

att en sådan förläggning av de militära myndigheterna även i andra avseenden

fnnnits innebära en tillfredsställande lösning. Göta pansarlivgarde borde

därför förläggas till Stockholm i det för Livregementet till häst planerade

kasernetablissementet på Järvafältet.

I de likalydande motionerna I: 233 av herr Gränebo m. fl. samt II: 327 av

herr Hansson i Rubbestad m. fl. har, med instämmande i vad 1942 års försvarsberedning

i denna fråga anfört, föreslagits, att pansarvapnet skall förstärkas

med en pansarbataljon vid Göta pansarlivgarde.

Även herr Åndersson i Södergård m. fl. ha i motionen II: 348 föreslagit, att

vid Göta pansarlivgarde skall utöver Kungl. Maj:ts förslag tillkomma en

tredje pansarbataljon.

Utskottet, som anser det vara av största vikt, att vårt försvar tillföres ett

pansarvapen med stor slagkraft och rörlighet, biträder det i propositionen

framlagda förslaget om pansartruppernas organiserande som ett särskilt

truppslag, omfattande i fredstid fyra pansarregementen.

Utskottet har redan inledningsvis anfört, att utskottet icke för närvarande

Utskottet.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

kan tillstyrka en utökning av pansarvapnet utöver vad i propositionen föreslagits.

Motionerna 1:233 samt 11:327 och 348 avstyrkas alltså av utskottet

i förevarande delar.

Till frågan om förläggningsplats för Göta pansarlivgarde anser sig utskottet

icke böra i förevarande sammanhang taga ställning, utan kommer utskottet

att upptaga nämnda fråga till prövning i samband med behandlingen av den

till utskottet hänvisade propositionen nr 309 angående Göta pansarlivgardes

förläggning å Järvafältet.

I fråga örn den föreslagna förläggningen av Skånska pansärregementet

finner sig utskottet böra uttala vissa betänkligheter, i det att utskottet av

skäl, som anförts av 1942 års försvarsberedning och som i viss mån av departementschefen

erkänts såsom riktiga, finner det förenat med avgjorda olägenheter

att förlägga nämnda pansarregemente i dess helhet till Hälsingborg.

Utan att uttala någon bestämd mening angående regementets förläggning förutsätter

utskottet, att Kungl. Maj:t tager frågan under förnyat övervägande,

innan åtgärder vidtagas, som definitivt binda hela Skånska pansarregementet

till Hälsingborg.

Utskottet vill slutligen understryka vikten av att pansartruppernas behov

av personal för materielvården på ett fullt tillfredsställande sätt tillgodoses.

I övrigt har utskottet intet att erinra emot Kungl. Maj:ts förslag i denna del.

5. Artilleriet.

Enligt propositionen nr 210 avses artilleriet skola dels minskas genom utbrytning

av samtliga luftvärnsartilleriförband, vilka föreslås sammanförda till

ett särskilt truppslag, luftvärnet, dels ökas genom uppsättande av ett nytt

kårartilleriregemente, erforderligt på grund av kårartilleriets utökning i krigsorganisationen.

Med avseende på förläggningsort för det nya kårartilleriregementet har

departementschefen i nämnda proposition uttalat, att utredning i denna fråga

påginge, vars resultat beräknades kunna framläggas senare under riksdagen.

I propositionen nr 280 har Kungl. Maj :t sedermera föreslagit riksdagen att

besluta, att det nya kårartilleriregementet skall förläggas till Kristinehamn. I

propositionen har föreslagits, att regementet skall benämnas Bergslagens artilleriregemente.

Av de befintliga artilleriregementena har i propositionen nr 210 Wendes

artilleriregemente föreslagits skola omorganiseras från anspänt till motoriserat

regemente. I fråga örn regementets förläggningsförhållanden har departementschefen

framhållit, att detsamma ovedersägligen syntes vara i trängande behov

av utökade och förbättrade lokaler. Mot ett av försvarsutredningen framfört

förslag örn förflyttning av regementet till Norra Åsum vore därför i princip

intet att erinra.

I överensstämmelse med det anförda har i propositionerna nr 210 och 280

föreslagits, att artilleriet i fredstid skall organiseras på följande lägre truppförband:
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

61

A 1 Svea artilleriregemente ................. Stockholm (Järvafältet)

A 2 Göta artilleriregemente ................. Göteborg

A 3 Wendes artilleriregemente .............. Kristianstad (Norra Åsum)

A 4 Norrlands artilleriregemente ........... Östersund

A 5 Norrbottens artillerikår ................. Boden

A 6 Smålands artilleriregemente ........... Jönköping

A 7 Gotlands artillerikår .................... Visby

A 8 Bodens artilleriregemente .............. Boden

A 9 Bergslagens artilleriregemente ...... Kristinehamn

För artillerist]''utskolan förutsattes liksom hittills skola organiseras en

övningsdivision med värnpliktiga från artilleriets truppförband och med befäl

likaledes i huvudsak kommenderat från truppförbanden.

De i propositionen nr 210 föreslagna personalkadrarna för artilleriet, vilka

närmare framgå av personalförteckningar, som tillhandahållits utskottet, innebära,

enligt vad departementschefen framhållit, i vad avser den aktiva officersoch

underofficerspersonalen vid ett normalartilleriregemente, utbyte av 2

löjtnantsbeställningar mot kaptensbeställningar samt ökning med 1 styckjunkarbeställning.

Av manskapsbeställningarna uppflyttas 10 konstapelsbeställningar

till furirsbeställningar, varjämte antalet beställningar för vicekorpraler

och meniga minskas med 3.

I motionen I: 239 ha herr Nisser m. fl. hemställt, att riksdagen måtte besluta,

att tungt 15 cm kanonartilleri skall ingå i armén, att härför skall beviljas dels

ett engångsanslag för materielanskaffning på 29,600,000 kronor, dels ett engångsanslag

för förråds- och garagebyggnader på 285,000 kronor fördelade

under femårsperioden, att vissa trossdelar vid två hästanspända artilleriregementen

skola motoriseras, att härför skall beviljas ett engångsanslag på

1,200,000 kronor, att artilleriets fredsstater skola ökas med beställningar för

2 överstelöjtnanter eller majorer, 6 kaptener, 8 löjtnanter, 6 fänrikar, 6 styckjunkare,

5 sergeanter, 22 furirer och 14 konstaplar, att arméns anslag för truppförbandens

övningar och för motor- och anspannsfordon m. m. skola ökas med

tillhopa 400,000 kronor i förhållande till de i propositionen nr 210 angivna,

att från kustartilleriet till armén skall överföras för 2,600,000 kronor ammunition

till 15 cm kanoner samt att kostnaderna i övrigt för åtgärderna enligt ovan

skola kompenseras genom besparingar främst i arméns engångsanslag för

materiel och i byggnadsanslagen.

Herr Heiding och herr Svedman m. fl. ha i de likalydande motionerna

I: 235 och II: 323 hemställt, att riksdagen måtte besluta, att för Gotlands artillerikår

skall beräknas en personalkader, som i förhållande till det i propositionen

nr 210 upptagna förslaget innebär ökning med 1 major, 1 styckjunkare

och 2 sergeanter samt en minskning med 3 furirer och 4 konstaplar.

I motionen II: 330 har herr Åqvist anhållit, att riksdagen ville uttala sig

för att till örebro förlägga det nya kårartilleriregementet.

Slutligen har i de likalydande motionerna I: 259 av herrar Wistrand och

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Utskottet.

Ekman samt II: 366 av herr Petterson i Degerfors m. fl. hemställts, att riksdagen

måtte besluta, att frågan örn förläggningsort för det föreslagna

nya kårartilleriregementet uppskjutes till dess uppkommen fråga örn ett planerat

skjutfälts förläggning blivit avgjord samt, därest ställningstagande omedelbart

anses böra tagas till frågan örn regementets förläggning, denna måtte

bestämmas till Karlskoga.

Med den utökade omfattning som luftvärnsartilleriet, enligt vad i det följande

angives, kommer att få i den blivande arméorganisationen, synes detsamma

icke längre böra kvarbliva inom artilleriet. Utskottet biträder därför

det i propositionen nr 210 framlagda förslaget örn de nuvarande luftvärnsförbandens

utbrytande ur artilleriet för bildande av ett särskilt truppslag, luftvärnet.

Utskottet har i det föregående biträtt i propositionen nr 210 framfört förslag

örn utökning av kårartilleriet i arméns krigsorganisation. Med hänsyn härtill

finner utskottet, i enlighet med vad i nämnda proposition anförts, erforderligt,

att ett nytt kårartilleriregemente uppsattes inom det nyskapade Y. militärområdet.

Utskottet tillstyrker, att det nya regementet, på sätt i propositionen

nr 280 föreslagits, förlägges till Kristinehamn och benämnes Bergslagens

artilleriregemente. Utskottet avstyrker sålunda motionerna I: 259 samt

II: 330 och 366.

Yad i övrigt anförts i propositionen nr 210 rörande artilleriets fredsorganisation

föranleder icke annan erinran från utskottets sida än att utskottet,

i överensstämmelse med vad som yrkats i motionerna I: 235 och II: 323, förordar,

att enär behovet av officerare och underofficerare vid Gotlands artillerikår

i propositionen synes ha beräknats väl knappt, personalstaten för kåren

i förhållande till departementschefens förslag ökas med beställningar för 1

major, 1 styckjunkare och 2 sergeanter samt minskas med beställningar för 3

furirer och 4 konstaplar.

Såsom redan inledningsvis anförts, har utskottet icke ansett sig kunna biträda

det i motionen I: 239 framlagda förslaget örn ytterligare utökning och

förstärkning av artilleriet, men har utskottet förutsatt, att Kungl. Maj:t alltfort

har sin uppmärksamhet riktad på frågan örn de ytterligare förstärkningar

av kårartilleriet som framdeles må finnas möjliga och lämpliga att genomföra.

6. Luftvärnet.

Departementschefen har såsom förut anmärkts föreslagit, att nuvarande

tre luftvärnsregementen skola utbrytas ur artilleriet och sammanföras till

ett särskilt truppslag, luftvärnet, i vilket därjämte de fyra sedan en tid

tillbaka organiserade beredskapsdivisionerna ur luftvärnsartilleriet avses infogas

såsom permanenta luftvärnskårer. Av Stockholms luftvärnsregemente

föreslås ett batteri skola permanent förläggas till Gotland och underställas

chefen för Gotlands artillerikår. Inom det nytillkommande Y. militärområdet

förutsättes en luftvärnsmobiliseringscentral bliva inrättad.

I överensstämmelse härmed föreslås i propositionen, att luftvärnet i fredstid

skall organiseras på följande lägre truppförband:

s. 63 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2. 63

Lv 1 Karlsborgs luftvärnsregemente (med en mobiliseringscen
tral)

........................................................................... Karlsborg

Lv 2 Östgöta luftvärnsregemente .......................................... Linköping

Lv 3 Stockholms luftvärnsregemente (med ett till Gotlands artillerikår

detacherat luftvärnsbatteri) ................................. Stockholm

Lv 4 Skånska luftvärnskåren ................................................ Malmö

Lv 5 Sundsvalls luftvärnskår ................................................ Sundsvall

Lv 6 Göteborgs luftvärnskår ................................................ Göteborg

Lv 7 Luleå luftvärnskår ...................................................... Luleå

I fråga örn Göteborgs luftvärnskår (Lv 6) har departementschefen — under

erinran att försvarsutredningen alternativt ifrågasatt kårens förläggande till

annan ort än Göteborg — förklarat sig dela den uppfattning som kommit till

uttryck i länsstyrelsens i Göteborgs och Bohus län remissyttrande och sålunda

föreslagit, att kåren förlägges till Göteborg eller dess omedelbara närhet.

I och med att luftvärnet organiseras såsom ett särskilt truppslag inom

armén med ett luftvärnsbatteri permanent förlagt till Gotland föreslås luftvärnet

på Gotland, utom det för kustartillerianläggningama avsedda, skola

överföras från marinen till armén.

För luftvärnet föreslås inrättad en luftvärnsskjutskola med förläggning till

Väddö. Övningstrupp till skolan förutsättes skola utgå ur luftvärnsförbanden

och lärare m. fl. beordras ur luftvärnet och dess truppförband.

I likhet med vad för närvarande är fallet beträffande luftvärnsartilleriet

förutsättas luftvärnets officerare och underofficerare skola uppföras på en för

truppslaget gemensam stat.

De i propositionen föreslagna personalkadrarna för luftvärnet, vilka närmare

framgå av personalförteckningar, som tillhandahållits utskottet, innebära,

enligt vad departementschefen framhållit, i förhållande till luftvärnsartilleriets

nuvarande officers- och underofficerskadrar en ökning med 12 regementsofficerare,

40 kaptener, 44 löjtnanter och 7 styckjunkare, vilken ökning främst betingas

av tillkomsten av luftvärnskårerna. Manskapskadern åter vore redan

enligt nu gällande personalförteckning uppbringad till den erforderliga totalsumman.

I fråga örn denna ifrågasattes därför ingen utökning utan endast en

viss förskjutning mellan de olika manskapsbeställningarna inom ramen för nu

gällande totalantal.

Herr Andersson i Södergård m. fl. ha i motionen II: 348 anfört, att antalet

regementsofficerare vid luftvärnet syntes kunna minskas med 3 eller en vid

varje regemente och att för chefen för luftvärnsskjutskolan syntes böra beräknas

en överstelöjtnantsbeställning i stället för en överstebeställning.

Med hänsyn till det ökade antal luftvärnsförband i krigsorganisationen, som

ansetts erforderligt, måste jämväl luftvärnets fredsorganisation utvidgas och

effektiviseras. Utskottet har därför intet att erinra mot att de nuvarande beredskapsdivisionerna

omorganiseras till luftvärnskårer och tillstyrker jämväl

i övrigt, att luftvärnet i stort sett erhåller den i propositionen föreslagna organisationen.

Utskottet.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Emellertid har departementschefen vid framläggandet av propositionen nr

328, angående vissa ytterligare med den fortsatta utbyggnaden av landets försvarskrafter

sammanhängande markförvärv, under punkten 1 upptagit frågan

örn förläggningsplats för Göteborgs luftvärnskår till förnyad omprövning och

därvid, efter att hava mot varandra vägt tre alternativ, funnit sig böra förorda,

att luftvärnskåren förlägges till Bua invid Göteborg. I anledning av sistberörda

proposition hava vissa motioner väckts med yrkanden örn att luftvärnskåren

skall erhålla annan förläggningsplats än den sålunda föreslagna.

På grund av vad sålunda förekommit finner sig utskottet icke böra i detta

sammanhang taga ställning till frågan örn förläggningsplats för Göteborgs

luftvärnskår, utan kommer att upptaga denna fråga till slutlig prövning i samband

med behandlingen av propositionen nr 328 med därtill hörande motioner.

Av det förut anförda framgår, att utskottet avstyrker de i motionen II: 348

framförda förslagen i fråga örn luftvärnets officerskader.

7. Ingenjörtrupperna.

I propositionen föreslås, att ingenjörtrupperna i fredstid skola organiseras

på följande lägre truppförband:

Ing 1 Svea ingenjörkår (med en mobiliseringscentral) ............. Stockholm

Ing 2 Göta ingenjörkår (med två mobiliseringscentraler) ............ Eksjö

Ing 3 Bodens ingenjörkår ...................................................... Boden

I förhållande till nu gällande organisation innebär detta en utökning med

ytterligare en mobiliseringscentral för Göta ingenjörkår, avsedd att förläggas

inom III. militärområdet, varigenom inom varje militärområde på fastlandet

skulle komma att finnas endera en ingenjörkår eller en mobiliseringscentral för

ingenjörtrupp.

Departementschefen har i detta sammanhang anfört, att han delade av försvarsutredningen

och chefen för armén uttalad uppfattning örn önskvärdheten

av att ett ingenjörtruppförband stöde till förfogande inom varje militärområde;

emellertid funne han i likhet med försvarsutredningen av kostnadsskäl det icke

möjligt att nu räkna med en så avsevärd utbyggnad av ingenjörtrupperna.

De i propositionen föreslagna personalkadrarna för ingenjörtrupperna, vilka

närmare framgå av personalförteckningar, som tillhandahållits utskottet, innebära,

enligt vad departementschefen framhållit, i förhållande till nu gällande

befälskader en utökning med 1 överstelöjtnantsbeställning, 3 kompaniofficersbeställningar

och 45 beställningar för fast anställt manskap.

I de likalydande motionerna I: 238 av herr Anderson, Axel Ivar, samt

II: 329 av herr Ljungberg m. fl. har hemställts, att ingenjörtrupperna i huvudsak

måtte erhålla en i förhållande till departementschefens förslag utökad

omfattning, organisation och förläggning på sätt i motionen anförts och närmare

angivits i ett av inspektören för ingenjörtruppema avgivet yttrande över

försvarsutredningens betänkande.

Motionärernas förslag avser dels bibehållande av de tre nu befintliga ingen
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2. 65

jörkårerna med förläggningsorterna Eksjö, Stockholm och Boden inom respek

tive I., IV. och VI. militärområdena, dels uppsättandet av en ny ingenjörkår

med förläggningsort Karlstad inom V. militärområdet, dels ock förläggning

inom II. och III. militärområdena (förslagsvis i Östersund och Borås) av detachement

ur respektive Svea och Göta ingenjörkårer. Den härför erforderliga

ökningen av den aktiva militära personalen vid ingenjörtrupperna har beräknats

till 28 officerare, 31 underofficerare och 90 underbefäl, vartill komma motsvarande

ökningar på andra personalstater. Antalet till ingenjörtrupperna ut

tagna värnpliktiga har förutsatts skola ökas med 235 örn året.

Herr Wiberg m. fl. lia i motion II: 317 föreslagit,

dels att ingenjörtrupperna i fredstid skola organiseras på följande lägre

truppförband:

Ing 1 Svea ingenjörkår, Stockholm,

Ing 1 ö Svea ingenjörkårs kompani i Östersund,

Ing 2 Göta ingenjörkår, Eksjö,

Ing 2 B Göta ingenjörkårs kompani i Borås,

Ing 3 Bodens ingenjörkår,

Ingi Värmlands ingenjörkår,

dels att i anslutning härtill vissa i motionen föreslagna ändringar i personalförteckningarna

för armén skola vidtagas.

De föreslagna ändringarna i personalorganisationen innebära i vad rör den

aktiva militära personalen vid ingenjörtrupperna en ökning med 9 officerare, 4

underofficerare samt 11 fast anställda av manskapsgrad. Någon ökning av ingenjörtruppernas

årliga värnpliktskontingent har icke ifrågasatts i denna motion.

Utskottet ansluter sig till den uppfattning som såväl försvarsutredningen

som chefen för armén givit uttryck åt, och som jämväl delas av departementschefen,

nämligen att det vore önskvärt, att ett ingenjörtruppförband stöde till

förfogande inom varje militärområde. Det är sålunda endast av kostnadsskäl utskottet

anser sig icke kunna tillstyrka, att åtgärder vidtagas i den riktning som

med motionerna I: 238 samt II: 317 och 329 avses. Utskottet vill emellertid

understryka sin uppfattning örn angelägenheten av att förevarande problem icke

lämnas ur sikte utan att Kungl. Maj:t alltjämt har sin uppmärksamhet riktad

på detsamma. Utskottet tillstyrker sålunda Kungl. Maj:ts föreliggande förslag,

varav följer, att nyssberörda motioner icke torde böra föranleda till

någon ytterligare åtgärd.

8. Signaitrupperna.

I propositionen föreslås, att signaltrupperna skola utökas med ett signal

kompani i vardera Kristianstad och Skövde. Dessa kompanier avses i likhet

med nuvarande signalkompani i Boden skola utgöra detacherade kompanier ur

Signalregementet i Stockholm, och signaltruppernas fredsorganisation föreslås

sålunda bliva:

SIS Signalregementet ..................................................... Stockholm

SIK Signalregementets kompani i Kristianstad ................. Kristianstad

S 1 Sk Signalregementets kompani i Skövde ....................... Skövde

S 1 B Signalregementets kompani i Boden .......................... Boden

Bihang Ull riksdagens protokoll 1942. It sami. ''■> avd. Nr 2. lasi 4a 5

Utskottet.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Utskottet.

Av de båda nytillkommande signalkompanierna skall enligt propositionen

kompaniet i Kristianstad beredas utrymme i Wendes artilleriregementes nuvarande

östra kasern, sedan nämnda regemente flyttat till ny förläggning vid

Norra Åsum, medan däremot för Skövdekompaniet ett nytt etablissement föreslås

skola uppföras.

Signalkompaniet i Boden skall enligt departementschefens förslag utrymma

nuvarande förläggning vid Norrbottens artillerikår, vilken kår för framtiden

behöver för egen del disponera de åt signalkompaniet för närvarande upplåtna

lokalerna. I stället förutsättes kompaniet kunna beredas förläggningsutrymme

inom Norrbottens regementes etablissement, sedan regementets jägarbataljon

förflyttats till Kiruna.

Cheferna för de tre detacherade signalkompanierna föreslås tillika skola

vara signalofficerare i vederbörlig militärbefälsstab (Bodens fästning) och på

grund därav vara majorer.

Signaltruppernas officerare och underofficerare föreslås uppförda på gemensam

stat för signaltrupperna, medan det fast anställda manskapet upptages på

Signalregementets stat.

De i propositionen föreslagna personalkadrarna för signaltrupperna, vilka

närmare framgå av personalförteckningar, som tillhandahållits utskottet, innebära,

enligt vad departementschefen framhållit, i förhållande till nu gällande

befälskader en utökning med 1 major, 7 kaptener, 2 löjtnanter, 7 fanjunkare,

9 sergeanter och 22 furirer, vilken utökning främst är betingad av de båda

nytillkommande signalkompanierna i Kristianstad och Skövde.

Den i propositionen föreslagna fredsorganisationen för signaltrupperna

föranleder icke till annan erinran från utskottets sida än att en viss utökning

av de föreslagna manskapsstaterna blir erforderlig såsom en följd av Kungl.

Maj:ts i propositionen nr 266 framlagda förslag, att viss personal för tjänstgöring

vid försvarsväsendets radioanstalt jämväl framdeles skall upptagas på

Signalregementets stat.

9. Trängen och trängtrupperna.

Departementschefen har föreslagit, att trängtruppernas fredsorganisation

skall utökas med ett trängkompani i Nora inom det nybildade Y. militärområdet

samt sju trängmobiliseringscentraler. Den utökade organisationen har ansetts

erforderlig med hänsyn till den i propositionen förutsatta utbyggnaden

av krigsorganisationen samt till behovet av att decentralisera trängförbandens

mobilisering och därmed göra densamma mindre sårbar, särskilt från luften.

Trängkompaniet i Nora avses skola utgöra ett detacherat kompani ur Göta

trängkår, och trängtrupperna föreslås sålunda i fredstid organiseras på föl
-

jande lägre truppförband:

T1 Svea trängkår (med två mobiliseringscentraler) ............ Linköping

T 2 Göta trängkår (med en mobiliseringscentral) .................. Skövde

T 2 N Göta trängkårs kompani i Nora .................................... Nora

T 3 Norrlands trängkår (med två mobiliseringscentraler) ...... Sollefteå

T 4 Skånska trängkåren (med två mobiliseringscentraler) ...... Hässleholm

s. 67 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2. 67

Såväl för kompaniet i Nora som för mobiliseringscentralerna ha nybyggnadsarbeten

beräknats erforderliga.

Såsom tidigare anförts under avsnittet Allmänna grunder har departementschefen

i syfte att rationalisera och effektivisera sjukvårdstjänsten föreslagit,

att trängtrupperna skola omhändertaga all rekrytering och utbildning av fast

anställd sjukvårdspersonal för hela armén och genom kommenderingar tillhandahålla

sådan personal till samtliga truppförband.

De propositionen föreslagna personalkadrarna för trängen och trängtrupperna,

vilka närmare framgå av personalförteckningar, som tillhandahållits

utskottet, innebära, enligt vad departementschefen framhållit, i förhållande

till nuvarande personaltillgång en utökning av den aktiva militära

personalen med 1 överste, 1 överstelöjtnant, 2 majorer, 26 kaptener, 20 löjtnanter,

4 förvaltare, 44 fanjunkare, 59 sergeanter, 440 furirer, 212 korpraler

samt 456 vicekorpraler och meniga. Ökningen betingas av utvidgad freds- och

krigsorganisation för trängtrupperna, den utsträckta första tjänstgöringstiden

för de värnpliktiga samt, i vad avser underofficerare och manskap, sammanförandet

till trängen och trängtrupperna av ali fast anställd sjukvårdspersonal

vid armén.

Såsom tidigare anförts under avsnittet Allmänna grunder ha herr Andersson

i Södergård m. fl. i motion II: 348 föreslagit sådan ändring i departementschefens

förslag, att trängen skulle tillgodose behovet av sjukvårdspersonal

jämväl vid flygvapnet.

Den numera avsevärt stegrade risken för anfallsföretag från luften under

den för arméns funktionsduglighet betydelsefulla mobiliseringen av trängförbanden

gör det erforderligt att för trängtrupperna ordnas en mera spridd

mobilisering än vad för närvarande är fallet. Med hänsyn härtill och då

t.iängtruppernas fredsorganisation jämväl måste anpassas efter den utökade

krigsorganisationen, finner utskottet sig böra tillstyrka, att organisationen i

enlighet med departementschefens förslag utökas med sju trängmobiliseringscentraler

och ett detacherat kompani. Utskottet har icke heller i övrigt

något att erinra mot vad i propositionen under förevarande avsnitt anförts.

Emellertid håller utskottet före, att frågan huruvida icke, såsom yrkats i

motionen II: 348, trängen och trängtrupperna lämpligen böra tillhandahålla

sjukvårdspersonal jämväl åt flygvapnet, icke bör helt avföras från dagordningen

utan att nämnda fråga synes vara förtjänt av att framdeles göras till

föremål för fortsatt uppmärksamhet.

10. Fälttygkåren, tygtrupperna, arméingenjörkåren och tygstaten.

a. Allmänna grunder.

Försvarsutredningen föreslog, att den inom tygtjänsten vid armén verksamma

personalen skulle dels utökas, dels i rationaliserings- och effektiviseringssyfte

uppdelas på tre olika personalkårer, nämligen fälttygkåren, arméingenjörkåren

och tygstaten. Till den förstnämnda skulle hänföras militär

Utskottet.

s. 68 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

68 Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

personal, till arméingenjörkåren vissa ingenjörer i civilmilitär befattning och

till tygstaten övrig civilmilitär personal.

Utredningen föreslog vidare organiserande av särskilda tygtrupper med upp

gift att utbilda personal för tygtjänstens underhållsförband och att vid

mobilisering uppsätta dessa förband. Den aktiva militära personalen vid tygtrupperna

borde upptagas på stuten för fälttygkåren.

Departementschefen har förklarat sig kunna i princip godtaga de av försvarsutredningen

föreslagna åtgärderna för rationalisering och effektivisering

av tygtjänsten.

I avvaktan på prövningen av frågan örn ordnandet av den centrala förvalt

ningen inom försvarsväsendet har departementschefen emellertid icke ansett

sig kunna taga slutlig ståndpunkt till fälttygkårens sammansättning. Däremot

har departementschefen biträtt försvarsutredningens förslag örn organiserande

av särskilda tygtrupper och örn inrättande av en tygstat. Departementschefen

har anslutit sig till en av försvarsutredningen samt hörda myndigheter

och sammanslutningar uttalad uppfattning, att civila teknici i ökad utsträckning

böra tagas i anspråk inom arméorganisationen, men har, såsom

närmare omförmälts under avsnittet Arméingenjörkåren, förklarat sig icke

för närvarande beredd att framlägga förslag örn inrättande av en särskild

civilmilitär arméingenjörkår utan förutsatt särskild utredning härom, avseende

spörsmålet örn den ingenjörstekniskt utbildade personalens användning

inom försvarsväsendet i dess helhet. I samband med denna utredning

borde enligt departementschefens mening upptagas till slutligt avgörande en

av statens krisrevision väckt fråga om utbildningen av den för tygtjänst avsedda

personalen liksom även frågan örn reparationstjänstens ordnande, vars

betydelse särskilt framhållits av försvarsväsendets verkstadsnämnd och 1949

års försvarsberedning.

Enligt vad i propositionen vidare anförts, borde personal vid fabriker, som

vore underställda annan än militär myndighet, principiellt icke uppföras på

militär eller civilmilitär stat. I avvaktan på beslut örn den framtida driftsformen

m. m. för tygdepartementets fabriker borde vid dessa nu tjänstgörande

militär och civilmilitär personal övergångsvis hänföras till fälttygkåren

respektive tygstaten.

I motionen II: 348 ha herr Andersson i Södergård m. fl. anfört, att de

funne skäl vara för handen, att riksdagen i samband med beslutet örn försvarsorganisationens

utbyggnad och organisation ånyo underströke vikten av

att reparations- och uhderhållstjänstens behov i olika avseenden bleve tillgodosedda

och att riksdagen för den skull hemställde till Kungl. Maj:t, att

frågan måtte upptagas till närmare utredning i samband med den planerade

utredningen rörande ingenjörkårernas organisation m. m.

Utskottet, som under de särskilda avsnitten Fälttygkåren och Arméingenjörkåren

upptager till behandling vissa motionsvis framförda, dessa kårer

berörande yrkanden, har i huvudsak intet att erinra mot de allmänna ut
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

talanden rörande tygtjänstens organisation, som sålunda gjorts i propositionen.

Utskottet finner de förordade åtgärderna väl ägnade att skänka ökad

effektivitet åt tygtjänsten.

Utskottet har med tillfredsställelse beaktat, att frågan örn reparationstjänstens

ordnande avses skola upptagas till prövning i samband med den av

departementschefen förutsatta utredningen rörande den ingen] örtekniskt utbildade

personalens utnyttjande inom försvarsväsendet. I anslutning till de

synpunkter därutinnan, som anförts i motionen II: 348, vill utskottet nämligen

särskilt framhålla vikten av att reparations- och underhållstjänsten erhåller

en tillfredsställande organisation. Den nya försvarsorganisationen

kommer att förfoga över väsentligt mera materiel av komplicerad och svårskött

beskaffenhet än vad tidigare varit fallet, och krigsmaktens effektivitet

blir i hög grad beroende av att denna materiel hålles i fullgott skick, något

som för övrigt jämväl är av stor betydelse ur ekonomisk synpunkt. Utskottet

vill i detta sammanhang erinra örn att jämväl sammansatta stats- och andra

lagutskottet vid 1941 års riksdag i sitt utlåtande i anledning av Kungl. Maj :ts

proposition med förslag till värnpliktslag m. m. (utlåtande nr 6, riksdagens

skrivelse nr 507) framhöll vikten av att nämnda fråga snarast möjligt beaktades

och att därvid värnpliktiga specialisters yrkeskunnighet på bästa sätt

tillvaratoges. Nämnda utskott fann nödvändigt, att en närmare utredning

komme till stånd såväl angående gränsdragningen mellan hithörande kategorier

och övriga värnpliktiga som beträffande tjänstgöringstidens förläggning

inom dessa kategorier. Enligt vad tredje särskilda utskottet inhämtat,

pågår för närvarande genom de militära myndigheterna utredning rörande

dessa i samband med behandlingen av förslaget till värnpliktslag uppkomna

frågor. Utskottet förväntar, att berörda utredning skyndsamt fullföljes och

att de åtgärder, som må av utredningen föranledas, snarast möjligt genomföras.

Av största betydelse ur ekonomisk synpunkt men även med hänsyn till

arméns effektivitet är spörsmålet örn vården och underhållet av arméns motorfordon.

Utskottet har sig bekant, att härutinnan allvarliga brister förefunnits,

särskilt i början av beredskapstiden. Under vissa tider har en befattningshavare

i hög militär ställning varit förordnad att övervaka motortjänsten inom

armén, och enligt vad utskottet inhämtat har dennes inspektionsverksamhet

givit mycket gynnsamma och för materielvården betydelsefulla resultat. Utskottet

vill därför ifrågasätta, huruvida icke jämväl i fortsättningen —- i avvaktan

på resultatet av utredningen rörande bland annat reparationstjänstens

ordnande -— en särskild militär beställningshavare i framskjuten ställning

borde erhålla i uppdrag att genom inspektioner övervaka, att tjänsten med

motorfordon inom armén bedrives på ett ur materielvårdens synpunkt riktigt

sätt.

b, Fälttygkåren.

Departementschefen har uttalat, att fälttygkårens slutliga sammansättning

naturligen måste bliva beroende av de beslut angående den militära förvalt

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

ningsorganisationen, som kunna komma att fattas på grundval av 1941 års

militära förvaltningsutredning. Den förut berörda utredningen rörande utnyttjandet

inom den militära organisationen av ingenjörtekniskt utbildad

personal kunde även komma att utöva inflytande på personalbehovet. I fråga

om fälttygkårens sammansättning m. m. borde därför icke för närvarande

vidtagas några sådana förändringar, som kunde tänkas föregripa nämnda utredningar

och beslut.

Sålunda borde — i motsats till vad försvarsutredningen föreslagit — truppförbandens

tygofficerare tillsvidare icke överföras till fälttygkåren. Icke

heller borde vid kåren för närvarande upptagas förvaltarbeställningar för

truppförbandens uppbördsmän för tygmateriel. Slutligen borde ej heller

på kårens stat nu inrättas beställningar för tygofficerare vid militärbefälsstaberna.

Här nämnda befattningar som tygofficerare och uppbördsmän borde

i stället tillsvidare bestridas av beställningshavare på vederbörligt truppförbands

(truppslags, militärbefälsstabs) stat.

För arméförvaltningens tygdepartement borde av samma skäl tillsvidare

icke räknas med någon ändring av den nuvarande personalsammansättningen.

Det ytterligare personalbehov, som kunde föreligga vid departementet intill

dess frågan om dess framtida organisation bleve avgjord, borde fyllas genom

tillfälliga kommenderingar eller tillfällig anställning av civila tekniei.

Emellertid har departementschefen funnit en viss utökning av fälttygkåren

erforderlig. Sålunda måste, enligt vad i propositionen anförts, officerspersonal

ur kåren beräknas för arméstabens nyinrättade utrustningsavdelning

liksom även för tygavdelningen vid arméinspektionen. De nytillkommande

tygtrupperna krävde vidare befälspersonal, som borde upptagas på fälttygkårens

stat. På denna stat borde även redovisas chefer och viss lärarpersonal

vid nyinrättade skolor, nämligen tygförvaltningsskolan och arméns motorskola.

Slutligen erfordrades även för tygmaterieltjönsten vid den nya försvarsområdesorganisationen

ett antal förvaltare, vilka borde uppföras på

staten för fälttygkåren i lönegrad UO 3.

Den i propositionen föreslagna personalstaten för fälttygkåren, vilken

närmare framgår av personalförteckningar, som tillhandahållits utskottet,

innebär, enligt vad departementschefen framhållit, i förhållande till nu

gällande stat en ökning av antalet majorer med 3 och av antalet kaptener

med 12, varjämte följande antal beställningar för i den nuvarande staten icke

representerade personalkategorier föreslås skola tillkomma, nämligen 9 löjtnants-,

27 förvaltar-, 6 fanjunkar-, 12 sergeants- och 27 furirsbeställningar.

Herr Lundberg i Hälsingborg har i motionen II: 326 föreslagit, att å fälttygkårens

stat måtte tillsvidare beräknas beställningar för 1 fälttygmästare

i lönegrad Ob 2, 1 överste, 2 styresmän vid tygdepartementets fabriker i lönegrad

Oa 6, 1 överste eller överstelöjtnant, 3 överstelöjtnanter, 2 överstelöjtnanter

eller majorer, 12 majorer, 4 majorer eller kaptener, 36 kaptener,

9 löjtnanter, 27 förvaltare, 6 fanjunkare, 12 sergeanter, 27 furirer samt 7 tygingenjörer

av 1. klassen och 1 tygingenjör av 2. klassen, att i samband härmed

staten för varje militärbefälsstab måtte minskas med 1 majorsbeställning,

s. 71 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2. 71

samt att å staten för varje regemente (kår) måtte beräknas 1 för tygförvaltningstjänsten

avsedd förvaltare i lönegraden UO 3.

Utskottet, som i likhet med departementschefen anser sig icke för närvarande

böra förorda en sådan utökning av fälttygkårens personal, som av

försvarsutredningen föreslagits, har intet att erinra mot vad i propositionen

anförts beträffande fälttygkåren. Utskottet kan alltså icke tillstyrka motionen

II: 326.

c. Tygtrupperna.

Som tidigare framhållits under avsnittet Allmänna grunder har i propositionen,

i anslutning till vad försvarsutredningen därom anfört, föreslagits

organiserande av särskilda tygtrupper, vilka med hänsyn till krigsorganisationens

omfattning och därmed följande krav på fredsutbildning av personal

för tygförbanden borde omfatta tre tygkompanier. Av beredskapsskäl borde

tygkompanierna förläggas till skilda platser, varvid det ur såväl praktiska

som ekonomiska synpunkter vore lämpligt att stationera dem i anslutning till

befintliga tygstationer.

I överensstämmelse härmed lia tygtrupperna föreslagits skola i fredstid

organiseras på följande tygkompanier:

Tyg 1 Första tygkompaniet .................................Stockholm (Järvafältet)

Tyg 2 Andra tygkompaniet .................................... Karlsborg

Tyg 3 Tredje tygkompaniet ................................. Boden

Departementschefen har i sammanhanget anfört, att skäl kunde tala för att

giva tygtrupperna en mera omfattande fredsorganisation. Med hänsyn såväl

till möjligheterna att under de närmaste åren genomföra uppsättandet av

detta nya truppslag som till önskvärdheten av att avvakta ytterligare erfarenheter,

innan ett mera vittgående beslut i frågan fattas, funne sig departementschefen

likväl böra ansluta sig till försvarsutredningens förslag.

Den aktiva militära personalen vid tygtrupperna — tillhopa 3 kaptener,

9 löjtnanter, 6 fanjunkare, 12 sergeanter och 27 furirer — har i propositionen

föreslagits skola uppföras på fälttygkårens stat, medan övrig personal redovisats

på särskild personalförteckning för tygtrupperna.

Utskottet har redan under avsnittet Allmänna grunder uttalat sin anslutning

till departementschefens förslag örn inrättande av särskilda tygtrupper.

Mot den föreslagna organisationen av tygtrupperna har utskottet intet att

erinra.

d. Arméingenjörkåren.

I propositionen har departementschefen under avsnittet Arméingenjörkåren

inledningsvis framhållit, att det av försvarsutredningen framlagda förslaget

om sammanförande av de inom tygmaterieltjänsten verksamma ingenjörerna

till en arméingenjörkår rönt allmän anslutning från de hörda myndigheterna

Utskottet.

Utskottet.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Utskottet.

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

och sammanslutningarna. I fråga om arméingenjörkårens uppgifter och omfattning

hade emellertid meningarna varit delade liksom ock i fråga örn sättet

för dess rekrytering och utbildning ävensom beträffande arméingenjörernas

tjänste- och löneställning m. m. I vissa yttranden hade påyrkats fortsatt utredning

i olika avseenden.

För egen del vore departementschefen obetingat av den uppfattningen, att

den utökning av försvarsmaktens vapenutrustning, mekaniska stridsmedel

och tekniska materiel i övrigt, som redan ägt rum och som komme att ytterligare

fortgå, även följdriktigt borde leda till att teknikens män bereddes ökat

utrymme och inflytande inom försvarsorganisationen. Detta ägde för övrigt

sin giltighet icke endast i vad rörde själva krigsmaterielen utan även i fråga

om den militära byggnadsförvaltningen m. m. Emellertid vore departementschefen

icke beredd att utan ytterligare utredning framlägga förslag örn inrättande

av en särskild civilmilitär arméingenjörkår för tygmaterieltjänsten,

särskilt som denna fråga måste ses i sammanhang med den ännu icke slutbehandlade

frågan örn den militära förvaltningsorganisationen över huvudtaget.

Det syntes icke uteslutet att även inom andra områden än tygmaterieltjänsten

ingenjörer borde fast anställas vid armén. Departementschefen hade

för avsikt att föranstalta om en hela försvarsväsendet omspännande undersökning

rörande utnyttjandet inom den militära organisationen av ingenjörtekniskt

utbildad personal, därvid jämväl frågan örn anställande av reservingenjörer

borde närmare prövas liksom även spörsmålet örn den militära reparationstjänstens

ordnande.

I avvaktan på resultatet av en sådan utredning borde behovet av ingenjörsutbildad

personal vid armén — utöver nu befintliga tygingenjörer vid fälttygkåren,

vilka även framdeles tills vidare borde redovisas därstädes — tillgodoses

genom tillfällig anställning i de olika former, som hittills kommit till användning.

I motionen II: 349 ha herrar Olson i Göteborg och Lundberg i Hälsingborg

föreslagit, att riksdagen måtte besluta att oberoende av den utredning

som departementschefen har för avsikt att igångsätta för att planlägga frågan

örn en hela försvarsväsendet omspännande undersökning rörande utnyttjandetinom

den militära organisationen av ingenjörtekniskt utbildad personal, upprättas

en arméingenjörkår enligt det förslag och i den omfattning, som 1941

års försvarsutredning framlagt, samt att de arméingenjörer, som enligt detta

förslag komma att anställas i fredstid, bliva anställda genom förordnande på

en tid av 5—6 år.

Mot vad i propositionen anförts i fråga örn arméingen jörkåren har utskottet

intet att erinra.

I anledning av motionen II: 349 vill utskottet emellertid framhålla angelägenheten

av att den av departementschefen tillärnade utredningen rörande

arméingen jörkår ens organisation m. m. bedrives med all möjlig skyndsamhet

i syfte att kåren snarast skall kunna givas en fast organisation. Motionen bör

enligt utskottets mening icke föranleda ytterligare åtgärd.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

73

e. Tygstaten.

Departementschefen har, i syfte att åstadkomma en mera rationell organisation

än den nuvarande särskilt med avseende på personalens utbildning och

utnyttjande, föreslagit, att den inom tygförvaltningstjänsten vid armén verksamma

civilmilitära personalen — utom tygingenjörerna vid fälttygkåren

samt ingenjörförråds- och signalförrådsförvaltarna vid ingenjörtrupperna respektive

Signalregementet — skulle sammanföras till en särskild civilmilitär

personalkår, tygstaten, med fälttygmästaren såsom chef. Tygstaten skulle sålunda

komma att omfatta dels vid fälttygkåren för närvarande redovisade tygförvaltare,

tygverkmästare och tyghantverkare m. fl., dels de på staterna för

de olika truppförbanden upptagna vapenhantverkarna.

Utöver ovan angiven, från truppförbanden och fälttygkåren överförd personal

har vidare i propositionen tygstaten föreslagits skola tillföras ytterligare

sådan personal, erforderlig på grund av den ökade omfattningen av tygmaterieltjänsten

över huvud taget och särskilt tillkomsten av den nya försvarsområdesorganisationen

med dess avsevärda tygmaterieluppbörd. Den erforderliga

nya personalen har av departementschefen beräknats till sammanlagt

19 tygförvaltare, 31 tygverkmästare, 83 tyghantverkare och 13 tygskrivare.

I fråga om tygstaten ansluter sig utskottet till vad i propositionen föreslagits.

II. Fortifikationskåren.

Departementschefen har erinrat örn att han med avseende på fälttygkåren

uttalat, att med sådana förändringar i fråga örn kårens sammansättning, som

sammanhängde med det ökade personalbehovet inom den centrala förvaltningstjänsten,

borde anstå intill dess förvaltningsutredningen slutfört sitt

uppdrag och personalbehovet sålunda kunde bättre överblickas. "Vad salunda

anförts, ägde i full utsträckning sin giltighet jämväl för fortifikationskåren.

Skälen för en avvaktande hållning vore i själva verket i detta fall så mycket

större som 1941 års militära förvaltningsutredning väntades framlägga mycket

vittgående ändringsförslag med avseende på byggnads- och fortifikationsförvaltningen

inom försvarsväsendet. Frågan örn fortifikationskårens framtida

sammansättning ägde jämväl ett nära sammanhang med problemet om den

civiltekniska sakkunskapens utnyttjande inom försvarsorganisationen och måste

bliva beroende av en avvägning mellan militär och civil eller civilmilitär personal

för tekniska uppgifter inom försvaret, för vilken tillräckligt underlag

kunde beräknas föreligga först efter slutförandet av den undersökning rörande

ingenjörernas ställning inom försvarsorganisationen, som förebådats under

avsnittet Arméi ngenjörkåreri. Med hänsyn till vad sålunda anförts, vore de

partementschefen icke beredd att — såsom av försvarsutredningen föreslagits

— för närvarande framlägga förslag örn någon mera avsevärd utökning av

fortifikationskåren.

Oavsett den framtida utformningen av försvarsväsendets fortifikationsförvaltning

bär departementschefen emellertid, såsom en följd av i propositio
-

Utskottet.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Utskottet.

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

nen föreslagna organisationsförändringar avseende armén och kustartilleriförsvaret,

ansett en viss utökning av fortifikationskåren erforderlig. Kaderökningen

har av departementschefen beräknats till 6 beställningar för majorer

eller kaptener, 1 fanjunkarbeställning och 1 sergeantsbeställning. Beställningarna

för majorer eller kaptener äro närmast beräknade för fortifikationsofficerarna

vid militärbefälsstaberna, vilka i betraktande av befattningarnas

vikt och ansvar borde i mån av kompetens kunna vinna befordran till majorer.

Att utöka antalet majorsbeställningar vid kåren så mycket, att majorer regelmässigt

knnde placeras i dessa befattningar, vore med hänsyn till rekryteringsläget

vid kåren icke möjligt.

Den i propositionen i överensstämmelse med det ovan anförda föreslagna

personalstaten för fortifikationskåren omfattar, förutom chefen för kåren, 1

överste, 2 överstelöjtnanter, 5 majorer, 6 majorer eller kaptener, 13 kaptener,

< kaptener eller löjtnanter, 12 fanjunkare, 4 sergeanter, 3 fortifikationskassörer

och 1 departementsskrivare.

Departementschefen har i princip ansett, att arméns och marinens fortifika

tionsförval tni ngar på Gotland borde sammanföras till en gemensam förvaltning,

och har beräknat personalbehovet därefter; dock borde med ändring av

den bestående ordningen anstå intill dess definitivt beslut kunde komma att

fattas örn den framtida gestaltningen av fortifikationsförvaltningen vid försvarsväsendet

i dess helhet.

Herr Holmström har i motionen I: 232 hemställt, att riksdagen måtte

vidtaga sådana ändringar i fråga örn fortifikationskårens personalsammansättning,

att den komme att i alla delar erhålla den utformning, som 1941 års försvarsutredning

föreslagit.

I likhet med departementschefen anser utskottet, att med en mera avsevärd

utökning av fortifikationskåren bör anstå i avvaktan på det förslag som

kan bliva resultatet av 1941 års förvaltningsutredning i denna del. Utskottet

biträder därför nu det föreliggande förslaget i fråga örn kårens organisation,

varav följer, att motionen I: 232 enligt utskottets mening icke bör föranleda

till någon åtgärd.

12. Intendenturkåren och intendenturtrupperna m. m.

a. Intendenturkåren.

Av skäl, vilka tidigare anförts under avsnitten Fälttygkåren och Fortifikationskåren,

har departementschefen ansett, att med sådana förändringar i

fråga om intendenturkårens sammansättning, som sammanhänga med det

ökade personalbehovet vid arméförvaltningens intendenturdepartement,

borde anstå intill dess 1941 års militära förvaltningsutrednings förslag blivit

prövat och behovet sålunda kunde slutgiltigt överblickas. De förändringar

i intendenturkårens personalstat, som föreslås i propositionen, hänföra sig

sålunda icke till den centrala förvaltningstjänsten utan äro betingade av dels

tillkomsten av nya truppförband eller ändrad organisation av befintliga sådana,

dels förändringar i fråga om arméns högre staber och dels slutligen

s. 75 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2. 75

skapandet av en fast intendenturförvaltningsskola, till vilken intendentskurs

(nuvarande militärförvaltningskurs), förvaltarkurs och regementskassörskurs

m. fl. kurser avses förläggas.

Såsom tidigare anförts under avsnittet Allmänna grunder har departementschefen

föreslagit, att samtliga regementskassörer skola överföras till

intendenturkåren. Regementskassörer borde avses även för kårerna, dock att

för dessa icke borde beräknas beställningar såsom regementskassörer i lönegraden

UO 3 utan såsom fanjunkare i lönegraden UO 2 med samma pensionsålder

som övriga fanjunkare. Regementskassörsbeställningarna och de fanjunkarbeställningar,

som avsåges för i regementskassörsbefattning vid kårerna

placerade fanjunkare vid intendenturkåren, borde alltfort rekryteras

ur truppförbandens (truppslagens) underofficerskårer.

Departementschefen har beräknat personalbehovet vid intendenturkåren

till 2 överstar, 5 överstelöjtnanter, 1 styresman vid arméns centrala beklädnadsverkstad,

15 majorer, 91 kaptener, 8 löjtnanter, 71 förvaltare, 37 regementskassörer,

21 fanjunkare (därav 13 tjänstgörande i regementskassörsbefattning),

15 sergeanter, 38 furirer, 2 departementsskrivare och 3 förrådsvaktmästare,

vilket i förhållande till nu gällande stat innebär en ökning med

4 majorer, 17 kaptener, 10 förvaltare, 37 regementskassörer, 13 fanjunkare,

1 sergeant och 10 furirer.

Frågan örn bibehållandet för framtiden av ovannämnda styresmannabefattning

vore, enligt vad departementschefen framhållit, föremål för Kungl.

Maj :ts prövning i anledning av ett av statens krisrevision framlagt förslag

i ämnet och syntes få upptagas till bedömning i samband med frågan om

den centrala förvaltningstjänsten inom försvarsväsendet.

I sin tidigare omnämnda motion II: 348 ha herr Andersson i Södergård

lii. fl. uttalat, att de beställningshavare, som avsåges för kassörstjänst, borde

fördelas på lönegraderna UO 3 och UO 2 på sätt departementschefen föreslagit

men under beteckningen regementskassörer av 1. respektive 2. klassen

och att för samtliga borde gälla en pensionsålder av 60 år. I samband med

prövningen av förvaltningsutredningens förslag rörande försvarsväsendets

centrala förvaltningsorganisation borde övervägas, huruvida icke ifrågavarande

beställningshavare borde underställas försvarsväsendets civilförvaltning

och i samband därmed överföras till civilmilitära befattningshavare.

Herr von Friesen m. fl. ha i motionen 11:343 hemställt, att riksdagen

måtte besluta samtliga kassörsbeställningars uppförande i lönegraden UO 3

med pensionering vid 60 års ålder.

I enlighet med vad i motionen II: 348 i denna del yrkats, anser sig utskottet

böra förorda, att de för regementena avsedda regementskassörerna

uppföras i beställning såsom regementskassörer av 1. klassen i lönegraden

UO 3, medan de för kårerna avsedda uppföras i beställning såsom regementskassörer

av 2. klassen i lönegraden UO 2, varvid för båda kategorierna bör

gälla en pensionsålder av 60 år. Av det anförda framgår, att utskottet anser

Utskottet.

s. 76 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

Utskottet.

76 Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

sig böra avstyrka motionen II: 343, i vad denna avser kassörsbeställningama

vid armén.

I övrigt har utskottet icke något att erinra mot den i propositionen föreslagna

organisationen av intendenturkåren.

b. Arméns centrala intendenturansta/ter och -förråd.

Försvarsutredningen föreslog nied hänsyn främst till bristen på lokalutrymmen

för i Karlsborg förlagda truppförband och anstalter m. m., att arméns

intendenturförråd jämte Andra intendenturkompaniet skulle förflyttas från

Karlsborg till trakten av Nässjö.

Ehuru departementschefen funnit de skäl vägande, som föranlett försvarsutredningens

förslag, har han förklarat sig icke vara beredd att för närvarande

framlägga förslag därom. Frågan borde ytterligare utredas, innan den kunde

bliva föremål för slutligt ställningstagande.

Icke heller beträffande övriga anstalter och förråd ha i propositionen

ifrågasatts andra ändringar än smärre jämkningar i fråga om personalen.

Vad i propositionen anförts rörande arméns centrala intendenturanstalter

och -förråd föranleder ingen erinran från utskottets sida.

c. Intendenturtrupperna.

I propositionen ha intendenturtrupperna föreslagits skola liksom hittills

i fredstid organiseras på tre intendenturkompanier, nämligen:

Int 1 Första intendenturkompaniet ....................... Stockholm (Järvafältet)

Int 2 Andra intendenturkompaniet ....................... Karlsborg

Int 3 Tredje intendenturkompaniet ....................... Boden

Av försvarsutredningen framlagt förslag örn förflyttning av Andra intendenturkompaniet

till trakten av Nässjö har departementschefen, såsom i närmast

föregående avsnitt framhållits, icke funnit sig kunna utan ytterligare

utredning biträda.

Den aktiva militära personalen vid intendenturtrupperna — beräknad till

sammanlagt 1 major, 6 kaptener, 8 löjtnanter, 3 förvaltare, 7 fanjunkare, 11

sergeanter och 37 furirer — har i propositionen föreslagits skola liksom för

närvarande upptagas på intendenturkårens stat, medan övrig personal redovisats

på särskild personalförteckning för intendenturtrupperna. Majoren

har avsetts skola uppehålla befattningen såsom chef för Första intendenturkompaniet,

tillika chef för intendenturtruppernas officersaspirantskola samt

en krigskassörskola.

Mot den i propositionen föreslagna fredsorganisationen för intendenturtrupperna

har utskottet intet att erinra.

13. Fältläkarkåren.

Det i propositionen framlagda förslaget till sjukvårdsorganisation vid

armén grundar sig på samma principer, som kommit till uttryck i 1941 års

s. 77 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2. 77

militära förvaltningsutrednings nyligen framlagda betänkande. Förslaget förutsätter

inrättande av en för försvarsväsendet gemensam sjukvårdsförvaltning

och i samband därmed avveckling av nuvarande arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse.

Sjukvårdsinspektionen åter förutsättes, såsom tidigare under avsnittet

Arméinspektionen framhållits, skola inordnas i arméinspektionen såsom

dennas sjukvårdsavdelning. Som chef för nämnda avdelning, tillika inspektör

för sjukvården vid armén och chef för fältläkarkåren, beräknas en

arméöverläkare, för vilken en ny beställning i lönegraden Cb 2 föreslås inrättad

på fältläkarkårens stat. De nuvarande beställningarna för en generalfältläkare

och en Överfältläkare förutsättas samtidigt skola indragas.

För tjänstgöring vid försvarsväsendets sjukvårdsförvaltning och vid arméinspektionens

sjukvårdsavdelning har beräknats — förutom arméöverläkaren

— följande personal på fältläkarkårens stat, nämligen 3 regementsläkare och

1 bataljonsläkare.

Departementschefen har framhållit, att den utsträckta tjänstgöringstiden

för de värnpliktiga kunde beräknas medföra en väsentligt ökad arbetsbörda

för truppförbandsläkarna. Få grund härav har det i regel icke befunnits möjligt

att, på sätt hittills skett, i fortsättningen kombinera tjänsten såsom truppförbandsläkare

med sjukhusläkartjänst vid de större garnisonssjukhusen, varför

särskilda beställningar beräknats för chefläkarna vid dessa senare. På

Gotland har befattningen såsom stabsläkare vid VII. militärbefälsstaben av

samma skäl icke längre ansetts kunna uppehållas av regementsläkaren vid Gotlands

infanteriregemente vid sidan av tjänsten vid regementet. För nämnda

stab har sålunda i likhet med övriga militärbefälsstaber beräknats en särskild

fältläkare.

Med avseende på sjukvårdstjänsten i Boden föreslås i propositionen, att

särskilda truppförbandsläkare skola tillkomma vid truppförbanden inom fäst

ningen, enär det nuvarande systemet — enligt vilket läkarna vid garnisonssjukhuset

bestrida sjukvården vid truppförbanden vid sidan av sjukhustjänsten

— befunnits mindre lämpligt.

Behovet av extra läkare såsom vikarier vid semester och sjukdom samt vid

inskrivningsförrättningarna beräknas liksom för närvarande fyllas med förutom

militärläkare på reservstat och i reserven samt värnpliktiga läkare —- bataljonsläkare vid fältläkarkåren (extra ordinarie tjänstemän) med en årlig

tjänstgöringsskyldighet av 21/2 månader. Läkarvården vid Norrbottens regementes

jägarbataljon i Kiruna förutsättes likaledes skola bestridas av bataljonsläkare

vid fältläkarkåren, och antalet sådana läkare föreslås i propositionen

skola ökas från nuvarande 30 till 38.

Departementschefen har beräknat behovet av personal vid fältläkarkåren

till 1 arméöverläkare, 8 fältläkare, 48 regementsläkare, 47 bataljonsläkare, 38

bataljonsläkare vid fältläkarkåren och 11 extra bataljonsläkare (tjänstgörande

vid garnisonssjukhusen). I förhållande till nu gällande stat innebär detta en

ökning nied — förutom arméöverläkaren, som förutsatts skola tillkomma,

medan i stället generalfältläkaren och överfältläkaren avses skola utgå — 3

s. 78 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

78 Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

fältläkare, 9 regementsläkare, 6 bataljonsläkare, 8 bataljonsläkare vid fältläkarkåren

och 1 extra bataljonsläkare.

Departementschefen har i anslutning till det framlagda förslaget örn ändrad

sammansättning av fältläkarkåren uttalat, att så länge den nuvarande sjukvårdsstyrelsen

bestode under generalfältläkarens chefskap, denne tills vidare

alltjämt borde kvarstå i fältläkarkåren och bibehålla chefskapet jämväl över

denna. Med tillsättandet av beställningen som arméöverläkare syntes böra

anstå intill dess beställningen som generalfältläkare indroges.

Såsom tidigare anförts under avsnittet Arméinspektionen har herr von

Friesen i motionen II: 340 föreslagit, att å arméinspektionens sjukvårdsavdelning

skola upptagas — förutom föreslagna 1 arméöverläkare och 1 bataljonsläkare

— 1 fältläkare och 1 regementsläkare i stället för föreslagna 2

regementsläkare. I samma motion har vidare föreslagits, att sjukvården vid

Norrbottens regementes jägarbataljon i Kiruna skall bestridas av en ordinarie

bataljonsläkare och icke med bataljonsläkare vid fältläkarkåren, att

bataljonsläkaren vid Södra skånska infanteriregementet skall stationeras i

Revingehed, varvid såsom vikarie för regementets båda läkare vid semester,

sjukdom eller aimat förfall samt vid inskrivningsresor borde beräknas ytterligare

1 bataljonsläkare vid fältläkarkåren, samt att antalet bataljonsläkare

respektive bataljonsläkare vid fältläkarkåren måtte beräknas med hänsyn till

vad sålunda föreslagits.

Utskottet biträder det i propositionen framlagda förslaget rörande fältläkarkårens

organisation och finner sig alltså icke kunna tillstyrka bifall till

motionen II: 340. I likhet med 1942 års försvarsberedning anser utskottet

det emellertid kunna ifrågasättas, huruvida icke antalet bataljonsläkare vid

fältläkarkåren borde ytterligare ökas. Utskottet förordar därför, att denna

fråga av Kungl. Hajd tages under förnyad omprövning.

14. Fältveterinärkåren.

Den i propositionen föreslagna organisationen av arméns ledande organ

innebär, såsom tidigare framhållits under avsnittet Arméinspektionen, för

veterinärväsendets vidkommande, att nuvarande veterinärinspektionen inordnas

i arméinspektionen och bildar dennas veterinäravdelning med överfältveterinären

såsom avdelningschef, tillika inspektör för veterinärvården vid

armén. Utan hinder härav avses överfältveterinären alltfort vara chef jämväl

för intendenturdepartementets häst- och veterinärbyrå. Han avses likaledes

bibehålla chefskapet över fältveterinärkåren.

Ovannämnda förändring i fråga örn veterinärväsendets ledning liksom tillkomsten

av det nya Y. militärområdet m. fl. i propositionen föreslagna ändringar

med avseende på arméns fredsorganisation ha föranlett förslag jämväl

örn viss jämkning beträffande fältveterinärkårens sammansättning.

I vad rör de ordinarie militärveterinärerna inskränker sig den föreslagna

ändringen till omvandling av 1 regementsveterinärsbeställning till fältveterinärsbeställning

samt ökning med 1 bataljonsveterinärsbeställning.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

79

I syfte att tillgodose behovet av extra veterinärer, främst såsom vikarier

vid ordinarie beställningshavares semester eller förfall på grund av sjukdom

eller kommendering, föreslås en ny kategori militärveterinärer skola upptagas

på fältveterinärkårens stat, nämligen bataljons veterinärer vid fältveterinärkåren,

vilka skulle åläggas en årlig tjänstgöringsskyldighet örn 2Vs månader

och inom fältveterinärkåren intaga en ställning motsvarande bataljonsläkarnas

vid fältläkarkåren. Antalet dylika extra ordinarie veterinärer har beräknats

till 10.

Departementschefen har beräknat personalbehovet vid fältveterinärkåren

till 1 överfältveterinär, 6 fältveterinärer, 6 regementsveterinärer, 16 bataljonsveterinärer

och 10 batalj onsveterinärer vid fältveterinärkåren.

För att öka tillgången på militärveterinärer har vidare, såsom närmare omförmäles

under avsnittet Arméns övergångsstats- och reservpersonal, föreslagits

inrättande av en reservstat för fältveterinärkåren, omfattande 2 regementsveterinärer

och 2 bataljonsveterinärer.

Frågan örn veterinärvårdens bestridande vid marinen och flygvapnet har departementschefen

ansett böra upptagas till prövning i samband med frågan

örn förvaltningstjänsten vid försvarsväsendet.

I propositionen har såsom lärare i hästkännedom m. m. vid arméns underofficersskola

beräknats en bataljonsveterinär. För att denna för hästvården

vid armén viktiga befattning skall kunna uppehållas av en veterinär med stor

praktisk erfarenhet, finner utskottet det lämpligt att, såsom jämväl chefen

för fjärde arméfördelningen och arméförvaltningen föreslagit, för densamma

beräknas en regementsveterinärsbeställning i stället för en batalj onsveterinärsbeställning.

I övrigt har utskottet icke något att erinra mot vad i propositionen anförts

rörande fältveterinärkåren.

15. Arméns sjuksköterskekår.

Departementschefen har beräknat behovet av extra ordinarie sjuksköterskor

vid armén -—- för närvarande en vid varje truppförband och vid varje skola

med egen sjukavdelning, eller tillhopa 48 — till sammanlagt 63. Ökningen

föranledes av följande nytillkommande befattningar:

vid nytillkommande truppförband ...................................................... 4

instruktionssköterskor, en vid varje trängkår och en vid Göta trängkårs

kompani i Nora .............................. 5

vid Södra skånska infanteriregementet, på grund av dubbelförläggningen

till Ystad och Revingehed, utöver nuvarande sjuksköterska .................. 1

vid Norrbottens regementes jägarbataljon i Kiruna .............................. 1

vid infanteriskjutskolan ..................................................................... 1

vid artillerist utskolan........................................................................ 1

ambulerande sköterskor i Stockholm och Boden .................................... 2

Departementschefen har uttalat, att tillsättandet av .särskilda befattningar

för instruktionssköterskor vid trängens truppförband syntes innebära en

XJtskottet.

s. 80 Kontrollera mot PDF

Utskott et.

80 Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

lämplig utväg att för utbildningsändamål utnyttja sjuksköterskepersonalen.

Det syntes icke uteslutet, att personalbesparingar kunde göras genom att gå

vidare på denna väg och, i händelse erfarenheterna visade sig gynnsamma,

ytterligare utöka antalet instruktionssköterskor vid trängförbanden, eventuellt

genom utbyte mot annan personal. Även i övrigt kunde den föreslagna

nya freds- och krigsorganisationen måhända komma att kräva, att vid vissa

truppförband ytterligare en extra ordinarie sjuksköterska anställdes. Behovet

härav borde i vanlig ordning prövas år för år i samband med budgetarbetet.

Utöver de enligt ovan föreslagna 63 extra ordinarie sjuksköterskorna har i

propositionen beräknats ett behov av extra sjuksköterskor, för vilkas anställ

ning upptagits ett belopp av 60,000 kronor.

Utskottet har intet att erinra mot vad i propositionen anförts beträffande

arméns sjuksköterskekår.

16. Garnisonssjukhusen.

I propositionen ifrågasättas inga ändringar i vad rör antalet garnisonssjukhus

—• för närvarande sex — men däremot framläggas vissa ändringsförslag

beträffande läkarpersonalen vid sjukhusen.

Sålunda föreslås, att för chefläkarbefattningarna vid garnisonssjukhusen i

Skövde, Eksjö, Linköping och Sollefteå — vilka befattningar för närvarande

bestridas av regementsläkaren vid ett på vederbörlig ort förlagt truppförband

vid sidan av dennes tjänst såsom truppförbandsläkare — skola uppföras särskilda

beställningar såsom regementsläkare på garnisonssjukhusens stat. Vid

garnisonssjukhuset i Skövde föreslås därjämte skola tillkomma en extra bataljonsläkare,

avsedd att övei-taga de arbetsuppgifter vid sjukhuset, vilka hittills

påvilat bataljonsläkaren vid Skaraborgs regemente men icke vidare anses

kunna åläggas denne. Även för garnisonssjukhuset i Eksjö föreslås med hänsyn

till ai’betsomfatt,ningen vid sjukhuset skola tillkomma en extra bataljonsläkare.

Chefläkarbefattningen vid garnisonssjukhuset i Boden föreslås fortfarande

skola bestridas av fältläkaren vid VI. militärbefälsstaben (nuvarande staben

vid Övre Norrlands trupper), vilken dessutom avses vara överläkare vid någon

av sjukhusets avdelningar. För röntgenläkaren vid sjukhuset föreslås skola

tillkomma en regementsläkarbeställning på garnisonssjukhusens stat. De under

avsnittet Fältläkarkåren tidigare omnämnda truppförbandsläkarna i Boden

förutsättas skola samtidigt bestrida vissa angivna befattningar vid garnisons

sjukhuset, varigenom det ansetts möjligt att minska antalet extra bataljonsläkare

vid sjukhuset med en.

I fråga örn läkarpersonalen vid garnisonssjukhuset i Karlsborg har i propositionen

ingen ändring ifrågasatts.

Med avseende på sjuksköterskornas vid garnisonssjukhusen anställningsförhållanden

har departementschefen, med erinran örn vad han i anslutning till

statsverkspropositionen i ärendet anfört, icke ifrågasatt annan ändring än att

s. 81 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2. 81

25 sjukskötersketjänster skola överföras på ordinarie stat med placering i lönegraden

A 7.

Mot vad i propositionen under förevarande avsnitt anförts har utskottet

intet att erinra.

17. Armémusiken.

Försvarsutredningen föreslog, under framhållande av att den ringa numerären

hos de nuvarande musikkårerna av typ III medförde stora svårigheter

att upprätthålla en tillfredsställande stämbesättning, att samtliga sex musikkårer

av nämnda typ skulle uppflyttas till typ II. Departementschefen har

biträtt detta förslag.

I propositionen har vidare föreslagits inrättande av två nya musikkårer av

typ II, nämligen dels i enlighet med försvarsutredningens förslag vid Svea

artilleriregemente, dels vid det föreslagna nya kårartilleriregementet. Den

förstnämnda musikkåren har ansetts erforderlig till följd av de ökade krav på

musikorganisationen i Stockholm, som efter garnisonens utflyttning till Järvafältet

komma att uppstå i och med den dubbla uppgiften att utföra musik vid

förläggningarna på Järvafältet och bestrida musiken i samband med vaktgöringen

i Stockholm. I fråga örn det nya artilleriregementet har departementschefen

uttalat, att han ansåge sig böra preliminärt räkna med sådan förläggning

av regementet, att detsamma borde erhålla musikkår av typ II.

Den i propositionen föreslagna musikorganisationen innebär, att musikkår

av typ I skulle finnas vid Svea livgarde och Norrbottens regemente samt

musikkår av typ II vid övriga infanteriregementen, Livregementet till häst,

pansarregementena (utom Göta pansarlivgarde), Svea, Göta och Smålands

artilleriregementen, det nya artilleriregementet, Karlsborgs luftvärnsregemente

och Skånska trängkåren. Samtliga förläggningsorter utom Malmö,

Sundsvall och Luleå, till vilka städer luftvämskårer föreslagits förlagda, skulle

härigenom komma att äga tillgång till militärmusik.

Med avseende på musikpersonalen innebär den i propositionen föreslagna

organisationen i förhållande till den nuvarande en ökning med 2 musikdirektörer,

10 musikfanjunkare, 14 musiksergeanter, 14 musikfurirer, 10 musikkorpraler,

34 musikvicekorpraler och meniga samt 16 musikelever.

I syfte att bereda flertalet musikdirektörer utsikt att före avgången ur tjänst

uppnå lönegrad Oa 3 med därmed följande pensionsförmåner har departementschefen

biträtt ett av försvarsutredningen framlagt förslag, enligt vilket antalet

musikdirektörer, som enligt Kungl. Maj:ts beslut skola kunna uppflyttas från

lönegrad Oa 2 till Oa 3, skall ökas från 4 till 7.

Musikelevernas ersättning föreslås höjd till 360 kronor för år eller 1 krona

örn dagen.

I motionen I: 245 av herr Ericsson, Herman, och herr Sylwan samt den

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 11 sami. 8 avd. Nr 2.

Utskottet.

1281 42

s. 82 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

82 Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

likalydande motionen II: 321 av herr Bladh m. fl. har hemställts, att riksdagen

måtte uttala sig för att en musikkår skall uppsättas vid Skånska luftvärnskåren

i Malmö.

Herr Andersson i Södergård m. fl. ha däremot i sin tidigare omnämnda

motion II: 348 förklarat sig hålla före, att riksdagen borde avslå Kungl. Maj:ts

förslag i vad detsamma avser en utvidgning av musikorganisationen vid försvarsväsendet.

Utskottet delar den i propositionen uttalade uppfattningen, att musikkårerna

av typ III icke äro tillräckligt stora för att, särskilt vid förfall för

någon bland personalen, kunna tillfredsställande fylla sin uppgift. Utskottet

har därför intet att erinra mot att dessa musikkårer i viss mån förstärkas.

Utskottet anser sig emellertid icke kunna förorda en så avsevärd utökning

av ifrågavarande kårer, som i propositionen förutsatts, utan personalförstärkningen

torde kunna begränsas till 1 musikfanjunkare och 1 musikelev vid varje

kår. Musikkårerna av denna typ komma därigenom att erhålla samma personalsammansättning

som de i propositionen föreslagna musikkårerna vid

Gotlands kustartillerikår och Göteborgs örlogsdepå. De arméförband som

enligt utskottets mening böra erhålla musikkårer av den sålunda förstärkta

typ III äro till en början Livregementet till häst, Göta artilleriregemente,

Smålands artilleriregemente, Bergslagens artilleriregemente, Karlsborgs luftvärnsregemente

samt Skånska trängkåren. Därutöver vill utskottet föreslå,

att musikkårer av samma typ inrättas jämväl vid Skånska luftvärnskåren och

Sundsvalls luftvärnskår. Musikkåren vid Skånska pansarregementet (förutvarande

Skånska kavalleriregementet) torde i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag

böra uppflyttas till typ II för att därmed bli likställd med musikkårerna

vid Södermanlands och Skaraborgs pansarregementen. Vad beträffar Kungl.

Maj:ts förslag att nyupprätta en musikkår jämväl vid Svea artilleriregemente

anser sig utskottet, med hänsyn till den avsevärda tillgång på militärmusik

som ändock kommer att finnas inom Stockholms garnison, böra avstyrka

propositionen i denna del.

Mot vad departementschefen i övrigt anfört beträffande armémusiken har

utskottet intet att erinra.

Yad sålunda anförts innebär, att utskottet tillstyrker bifall till motionerna

I: 245 och II: 321 men avstyrker motionen II: 348 i förevarande hänseende.

18. Polispersonalen

Departementschefen har erinrat, att inom försvarsdepartementet tillkallade

sakkunniga med skrivelse den 7 mars 1942 överlämnat förslag till omorganisation

av fästningspolisen i Boden. Frågan beräknades kunna underställas

1942 års riksdag. I avbidan härpå har polispersonalen i Boden och Karlsborg

i propositionen ansetts böra redovisas enligt nu gällande grunder.

Sedermera har Kungl. Maj:t i proposition nr 342 framlagt förslag örn inrättande

av en statlig poliskår i Boden, vilken proposition ännu icke varit

föremål för riksdagens behandling.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2. 83

Med anledning av vad sålunda förekommit anser sig utskottet icke böra i

förevarande sammanhang taga ställning till frågan om polispersonalen i

Boden. I fråga örn polispersonalen i Karlsborg beräknar utskottet densamma

enligt nu gällande grunder.

19. Arméhundväsendet.

Departementschefen har erinrat, att riksdagen så sent som år 1941 beslutat

en icke oväsentlig utökning av personalen vid arméhundväsendet i enlighet

med ett av chefen för armén framlagt förslag. På grund härav och då försvarsutredningen

icke funnit behov föreligga av ändring i den sålunda fastställda

personalorganisationen, har departementschefen funnit sig icke kunna

biträda ett av chefen för armén i yttrande över försvarsutredningens betänkande

framlagt förslag örn en ytterligare ökning av den för arméhundväsendet

avsedda personalen.

Herr Wiberg m. fl. ha i motion II: 304 hemställt, att en instruktionsofficer

(tillika adjutant) ytterligare uppföres på arméhundväsendets stat i lönegrad

Oa 3 eller Oa 2, att de båda nuvarande andre instruktörerna uppföras i lönegrad

Ma 3 eller UO 1, varvid befordran till underofficer, utan hinder av

genomgången underofficersskola, skall kunna föreslås efter visst antal tjänsteår,

förslagsvis 12, samt att i samband därmed den nuvarande förste instruktören

uppföres i lönegrad UO 1 eller UO 2, att en befattning som förvaltningsunderofficer

och kompaniadjutant ytterligare tillkommer, avsedd antingen

för pensionerad underofficer eller lämplig civil tjänsteman, samt att chefen för

arméhundväsendet erhåller arvode motsvarande major och tillsyningsmannen

över arméhundgården sådant motsvarande förvaltare.

De särskilt under senare år betydligt vidgade uppgifter som tillkomma

arméhundväsendet anser utskottet väl motivera en viss utökning av den för

arméhundväsendet avsedda personalen. Utskottet finner sig därför i anslutning

till motionen II: 304 böra förorda, att å vederbörliga personalförteckningar

uppföras dels en ny beställning för kapten, ryttmästare eller löjtnant

som instruktionsofficer, tillika adjutant, dels ock en ny befattning som förvaltningsunderofficer

och kompaniadjutant för pensionerad underofficer med

arvode motsvarande nettolön i löneklassen UO 7.

Med hänsyn till chefens för arméhundväsendet alltmera utökade arbetsbörda

och ansvar anser utskottet vidare, likaledes i anslutning till nämnda

motion, att arvodet för ifrågavarande befattningshavare bör motsvara nettolön

i löneklassen Oall. Likaledes anser utskottet, att arvodet till tillsynsmannen

vid arméhundgården bör utgå efter nettolön i löneklassen UO 8.

För att i möjligaste mån säkerställa, att instruktörerna vid arméhundväsendet

må kvarbliva i sina befattningar, vill utskottet slutligen förorda, att den nuvarande

sergeantsbeställningen vid arméhundväsendet utbytes mot en beställning

för fanjunkare eller sergeant och att de två nuvarande furirsbeställningama

utbytas mot beställningar för sergeant eller furir.

I övrigt finner sig utskottet böra avstyrka bifall till motionen IT: 304.

Utskottet,

Utskottet.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Utskottet.

E. Arméns övergångsstats- och reservpersonal.

a. Övergångsstaten och reservstaten.

Av propositionen framgår, att från övergången till 1925 års härordning alltjämt

mer än 200 befattningshavare kvarstå på övergångsstat, huvudsakligen

kompaniofficerare och underofficerare.

Med avseende på arméns reservstat har departementschefen framhållit, att

enär av ekonomiska skäl den aktiva befälskadern måst starkt begränsas och

behovet av kvalificerat befäl i krigsorganisationen därför icke tillnärmelsevis

kunde fyllas med aktiv personal, det läge stor vikt uppå att reservstaten

bleve väl tillgodosedd. Den gräns, som måste dragas med avseende å antalet

reservstatsbeställningar, syntes främst vara betingad av de möjligheter,

som förefunnes att inom femårsperioden rekrytera ifrågavarande personalgrupp.

I enlighet med försvarsutredningens förslag har departementschefen förutsatt,

att arméns reservstater vid slutet av femårsperioden, d. v. s. budgetåret

1946/47, skola omfatta 216 officerare, 120 underofficerare, 6 militärläkare

och 4 militärveterinärer, fördelade på följande beställningar, nämligen: 1 generalmajor,

19 överstar, 15 överstelöjtnanter, 96 majorer, 85 kompaniofficerare,

120 underofficerare, 3 fältläkare, 3 regementsläkare, 2 fältveterinärer

och 2 regementsveterinärer.

I förhållande till staten för innevarande budgetår innebär detta tillskapande

av reservstatsbeställningar för tre nya personalkategorier, överstelöjtnanter,

fältveterinärer och regementsveterinärer, samt en ökning i övrigt med 6

överstar, 11 majorer, 16 kompaniofficerare och 17 underofficerare, vilken

ökning departementschefen ansett vara den största som med hänsyn till

omfattningen av den aktiva kadern kan åstadkommas.

Departementschefen har framhållit, att det i annat sammanhang förordade

nya utbildningssystemet för fast anställt manskap beräknades komma att

medföra en ökning av antalet furirer med underofficerskompetens, varigenom

jämväl möjligheterna för rekrytering av arméns reservstat för underofficerare

bleve ökade.

Enligt propositionen föreslås lönen respektive pensionen för överstelöjtnant

på reservstat utgöra 6,000 respektive 5,400 kronor. För fältveterinär på reservstat

förutsättes avlöning och pension utgå enligt enahanda grunder, som

för närvarande gälla för regementsläkare på reservstat, medan regementsveterinär

på reservstat föreslås åtnjuta löne- och pensionsförmåner efter lönegrad

Ca 22 samt, alltefter löneklass vid avgången från aktiv stat, efter någon

av löneklassema 22—25.

Utskottet har intet att erinra mot vad i propositionen anförts under förevarande

avsnitt.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

85

b. Förtidsavgången och reservanställd personal.

Departementschefen har framhållit, att förslag till ny reservbefälsförordning

vore under utarbetande inom arméstaben. Ehuru departementschefen

uttalat sin prinicipiella anslutning till ett i försvarsutredningens betänkande

skisserat förslag, som upprättats på grundval av utredningsarbetet inom arméstaben,

har departementschefen emellertid ansett, att definitiv ståndpunkt

till frågan angående den förtidsavgångna och reservanställda personalens anställnings-

och tjänstgöringsförhållanden icke för närvarande kunde fattas.

Sedan utredningsarbetet inom arméstaben avslutats, borde för vinnande av

största möjliga enhetlighet på förevarande område frågan örn reservpersonalens

ställning jämväl inom de andra försvarsgrenarna upptagas till prövning.

Då det emellertid vore av vikt, att frågan utan onödigt dröjsmål bleve avgjord,

borde det få ankomma på Kungl. Maj :t att — om så befinnes möjligt — utan

frångående av nu gällande bestämmelser rörande denna personals avlöningsförhållanden

i ämnet utfärda erforderliga bestämmelser. Departementschefen

utginge därvid från att de i försvarsutredningens betänkande skisserade principerna

skulle kunna i huvudsak följas. I ett sammanhang borde sedan upptagas

till behandling frågan örn reservpersonalens avlönings- och övriga förmåner

inom hela försvarsväsendet, därvid utredningen borde bedrivas på sådant

sätt, att förslag kunde örn möjligt föreläggas 1943 års riksdag.

Herrar Lindberg i Stockholm och Cruse ha i motionerna II: 335 och 336

hemställt, att underofficer i reserven under tjänstgöring må åtnjuta lön efter

lägsta löneklassen inom den lönegrad, motsvarande beställningshavare på aktiv

stat tillhör, att underofficer, i den mån vederbörande i reserven eller före

inträdet i reserven i beställning på aktiv stat eller reservstat fullgjort honom

åliggande tjänstgöring, uppflyttas i högre lönegrad efter samma grunder som

motsvarande beställningshavare på aktiv stat samt att sådana ändringar vidtagas

i reservbefälsförordningen, att sergeant i reserven, som under minst tre

månader under förstärkt försvarsberedskap fullgjort väl vitsordad tjänstgöring

som kompaniadjutant, plutonchef eller i motsvarande befattningar, må

kunna befordras till fanjunkare (styckjunkare).

Enligt vad utskottet inhämtat, har chefen för armén numera avgivit förslag

till ny reservbefälsförordning. Utskottet, som delar departementschefens uppfattning,

att på förevarande område största möjliga enhetlighet inom samtliga

försvarsgrenar bör eftersträvas, utgår från att den i propositionen förutsatta

fortsatta utredningen rörande reservpersonalen utan uppskov kommer

till stånd. I avvaktan på resultatet av denna utredning anser utskottet sig icke

kunna tillstyrka motionerna 11:335 och 336; de däri framförda förslagen

torde böra tagas under övervägande i samband med berörda utredning.

Utskottet bar icke heller något att erinra mot vad i övrigt anförts under

förevarande avsnitt i propositionen.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 11 sami. 3 avd. nr 2.

U tskottet.

6

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

c. Pensionsavgången personal.

Försvarsutredningen föreslog, i avsikt att vidmakthålla den pensionsavgångna

personalens användbarhet för krigsbefattningar, att denna personal

skulle åläggas en tjänstgöringsskyldighet i fred om 20 dagar per full treårsperiod

i reserven.

Departementschefen har uttalat, att det ur militär synpunkt syntes önskvärt,

att pensionsavgången personal under den tid den kvarstode i reserven

ålades viss tjänstgöringsskyldighet i fred. Emellertid syntes frågan tarva ytterligare

utredning, varför departementschefen icke vore i tillfälle att nu

framlägga slutligt förslag.

I fråga om personalens avlöningsförhållanden har departementschefen hänvisat

till vad han i denna fråga anfört under rubriken Förtidsavgången och

reservanställd personal.

Utskottet. Mot vad i propositionen anförts beträffande den pensionsavgångna personalen

har utskottet intet att erinra.

d. Väg- och vattenbyggnadskåren.

I propositionen har någon ändring av väg- och vattenbyggnadskårens organisation

i stort sett icke ifrågasatts.

Departementschefen har uttalat, att han i likhet med försvarsutredningen

funne det lämpligt, att kårens officerspersonal framdeles i vissa fall kompletterades

med därför lämpliga värnpliktiga officerare ävensom att behovet

av underofficerare tillgodosåges genom lämpligt utvalda värnpliktiga. I samband

med utarbetandet av ny reservbefälsförordning förutsattes en översyn

av kårens instruktion skola företagas.

Utskottet. Utskottet ansluter sig till vad departementschefen anfört rörande väg- och

vattenbyggnadskåren.

e. Landstormsofficerare och officerare vid frivilliga automobilkåren.

Frågan örn landstormsofficerarnas och officerarnas vid frivilliga automobilkåren

ställning i den föreslagna organisationen upptages av utskottet till

behandling under rubriken Rekrytering.

F. Rekrytering.

I. Rekrytering av värnpliktiga.

Försvarsutredningen utförde vissa undersökningar rörande årsklassernas

storlek under de närmaste åren, enligt vilka antalet inskrivningsskyldiga beräknades

successivt sjunka från omkring 57,000 år 1942 till omkring 49,000

år 1946. Uppdelningen av värnpliktskontingenterna på arméns olika truppslag

och truppförband — sedan marinen och flygvapnet erhållit erforderlig

s. 87 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda Litskottets utlåtande nr 2.

87

tilldelning — borde enligt utredningens mening ske på sådant sätt, att speeialtruppslagens

värnpliktstilldelning bibehölles i stort sett oförändrad år

från år, under det att infanteriet finge vidkännas en successivt minskad tilldelning

av värnpliktiga. Även värnpliktiga tillhörande besiktningsgrupp 4,

som enligt tidigare bestämmelser hänförts till gruppen icke vapenföra och

utnyttjats till handräckningstjänst, borde i största möjliga utsträckning utbildas

för befattningar i krigsorganisationen. Behovet av handräckningspersonal

kunde endast till en del tillgodoses med värnpliktiga; i övrigt måste

civil arbetskraft anlitas.

Departementschefen har anfört, att förevarande frågor vore av beskaffenhet

att böra bedömas och avgöras i kommandoväg, varför han ansett sig icke

i förevarande sammanhang böra taga ställning till desamma. För tillgodoseende

av det i anledning av bristen på värnpliktig handräckningspersonal

uppkommande behovet av civil handräckningspersoal vid armén har i kostnadsberäkningarna

för armén vid genomförd organisation upptagits ett belopp

av 2,650,000 kronor per år.

Vad i propositionen anförts rörande rekrytering av värnpliktiga föranleder

icke utskottet till någon erinran.

2. Rekrytering av personal på aktiv stat.

a. Officerare.

Frågan om rekryteringen och utbildningen av befälskårema har, enligt

vad departementschefen erinrat, varit föremål för överväganden i samband

med flertalet av de organisationsförändringar, som under senare år ägt rum

inom försvarsväsendet. Särskilt vad angår officerskårerna hade sedan länge

framförts krav på ändrade rekryteringsgrunder, främst i syfte att åstadkomma

en bredare bas för officersrekryteringen.

Departementschefen har vidare erinrat, att i anledning av en hemställan

från 1936 års riksdag särskilt tillkallade utredningsmän verkställt utredningar

rörande hithörande frågor, vilka utmynnat i ett den 21 december 1939 avgivet

betänkande med vissa förslag rörande befälsrekryteringen samt utbildningen

av den fast anställda militära personalen. Försvarsutredningen hade

i sitt förslag, till vilket departementschefen kunde i huvudsak ansluta sig, i

väsentliga avseenden beaktat utredningsmännens synpunkter, och förslaget

kunde sägas i görligaste mån tillmötesgå de önskemål i fråga örn officersrekryteringen,

som av 1936 års riksdag framförts och som departementschefen

för egen del ville understryka.

Med avseende på kraven för anställning såsom officer på aktiv stat har

i propositionen icke ifrågasatts någon ändring. Beträffande innebörden i

övrigt av förslaget rörande officersrekryteringen har departementschefen anfört

följande:

Med den avsevärt förbättrade utbildning av värnpliktiga, som möjliggjorts

genom den nya värnpliktslagens bestämmelser, och nied den utbildning, som

Utskottet.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

i den av mig föreslagna organisationen kan beredas de fast anställda, komma

möjligheter att öppnas för inträde på den aktiva officersbanan även för

dem som icke före inträdet i militärtjänst avlagt studentexamen. En förutsättning

härför är, att de vid genomgång av officersaspirantskola visat sig

lämpliga för officersutbildning. Visad duglighet under den militära utbildningen

kommer sålunda att bliva utslagsgivande vid prövningen av de blivande

officerarna, och en person med lägre skolunderbyggnad kommer att

därvid erhålla samma möjligheter att hävda sig som en student. Genom att

på detta sätt alla de, som för officersutbildning skola genomgå krigsskolan,

gemensamt prövas i en officersaspirantskola, erhålles möjlighet att före

krigsskolan göra en jämförelse mellan samtliga aspiranter på fortsatt utbildning,

något som med det nuvarande systemet för utbildning till officer av

fast anställt manskap icke varit möjligt. Enär denna organisationsförändring

enligt min mening är av största betydelse, då det gäller att söka åvägabringa

en rättvis prövning av aspiranterna å officersbanan, synes som regel

för tillträde till krigsskolan böra fordras genomgången officersaspirantskola.

Detta hindrar emellertid icke att, såsom 1942 åns försvarsberedning med anledning

av ett förslag från underbefälsförbundet förutsatt, även furir, som

icke genomgått aspirantskola men som vid genomgången underofficersskola

visat framstående duglighet, undantagsvis skall kunna erhålla kommendering

till krigsskolan. Emellertid torde därvid böra förutsättas särskild av Kungl.

Majit meddelad dispens.

I fråga om officersrekryteringen vid de särskilda truppslagen m. m. innebär

departementschefens förslag ingen ändring i nu gällande grunder utom

vad beträffar kavalleriet och pansartrupperna. Kavalleriets officerare skola

enligt förslaget uppföras på en gemensam stat, varvid förutsatts, att regementsofficersbeställningarna

vid infanteriet skola kunna besättas jämväl med

officerare ur kavalleriet och omvänt. Även pansartruppemas officerare skola

uppföras på en gemensam stat och pansartrupperna skola erhålla egen officersrekrytering,

dock att under den närmaste tiden transport från andra

truppslag ansetts erforderlig.

Till vissa av försvarsutredningen framförda förslag rörande rekryteringen

av fortifikationskårens och fälttygkårens officerare har departementschefen,

under hänvisning till den ståndpunkt han intagit beträffande dessa kårers

organisation, icke funnit anledning att nu taga ställning.

Utskottet. Det i propositionen framlagda förslaget beträffande rekryteringen av officerare

bland fast anställda och värnpliktiga synes tillgodose de önskemål

därutinnan, som sedan lång tid förelegat och som gått ut på att tillskapa en

bredare bas för rekryteringen med möjlighet till en fullt rättvis prövning av

samtliga officersaspiranter. Utskottet finner sig därför kunna ansluta sig till

detsamma och har icke heller i övrigt något att erinra mot vad departementschefen

under förevarande avsnitt anfört.

b. Underofficerare.

I propositionen förutsältes, att arméns underofficerare i likhet med vad som

nu gäller skola rekryteras bland fast anställt manskap, som genomgått arméns

underofficersskola.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

89

Departementschefen har anfort, att enligt av honom föreslagna grunder för

underofficersutbildningen underofficerskompetens kunde i normala fall uppnås

efter sju tjänsteår, det första halvåret i överstatsanställning däri inräknat.

De, som vunne underofficersbefordran, hade under sådana förhållanden innehaft

befälsgrad i så många år, att någon ytterligare prövning icke syntes erforderlig,

varför de borde direkt erhålla fullmakt på underofficersbeställning.

Emellertid kunde sådana fast anställda, som redan före volontäranställningen

avlagt realexamen, vinna underofficerskompetens avsevärt tidigare, nämligen

efter fyra och ett halvt tjänsteår. Icke heller dessa borde som regel befordras

till underofficerare förrän efter sju år. Då det likväl i vissa fall kunde

föreligga skäl till tidigare underofficersbefordran men fullmakt å underofficersbeställning

icke syntes böra erhållas förrän efter sju år, borde vederbörande

i sådant fall antagas såsom extra ordinarie sergeant och erhålla fullmakt

först sedan sju tjänsteår uppnåtts. Vissa ändringar i avlönings- och

pensionsbestämmelsema bleve med anledning härav påkallade.

I enlighet med vad som föreslagits beträffande kavalleriets och pansartruppernas

officerskårer har departementschefen förutsatt, att jämväl underofficerskårerna

vid dessa truppslag skola sammanföras i för respektive truppslag

gemensamma kårer.

Till frågan om rekrytering av fälttygkårens och fortifikationskårens underofficerare

har departementschefen, under hänvisning till den ståndpunkt han

intagit beträffande dessa kårers organisation, funnit sig icke böra nu taga

ställning.

Vad departementschefen anfört med avseende på rekryteringen av underofficerare

föranleder icke erinran från utskottets sida.

c. Fast anställt manskap.

Den första anställningstiden för fast anställt manskap skall enligt departementschefens

förslag omfatta 4J/2 år med anställning den 1 oktober och avgång

den 1 april. Under det första halvåret, 1 oktober—1 april, avses, att volontären

skall upptagas över stat vid truppförbandet och därvid åtnjuta lön

enligt lönegraden Ma 1 samt väsentligen undergå utbildning i allmänbildande

ämnen. För den, som före fast anställning avlagt realexamen, skall detta överstatshalvår

icke vara obligatoriskt utan möjlighet stå öppen att direkt vinna

anställning på stat med inträde i tjänst den 1 april.

Departementschefen har framhållit, att även värnpliktig, som så önskar,

liksom för närvarande skall kunna under utbildningstiden eller efter dess avslutande

vinna fast anställning. Ett av försvarsväsendets underbefälsförbund

framfört förslag örn övergång till ett helt på värnpliktsgrund uppbyggt system

för rekrytering av det fast anställda manskapet har departementschefen däremot

ansett icke böra upptagas till övervägande, förrän det av honom i anslutning

till försvarsutredningens förslag tillstyrkta systemet grundligt prövats.

Framför allt måste erfarenhet vinnas rörande den förlängda värnpliktstjänstgöringen

och den kompetens, som det värnpliktiga underbefälet därvid

Ulskoliei.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

kunde förväntas uppnå, ävensom rörande omfattningen av den rekrytering,

som på denna väg vore att påräkna.

Försvarsutredningen förordade, att den anställde under sista halvåret av

anställningstiden, dock tidigast sjätte anställningsåret, skulle liksom hittills

erhålla vissa förmåner, såsom vidsträckt rätt till tjänstledighet för provtjänstgöring.

Detta halvår skulle sålunda komma att motsvara det nuvarande civilanställningshalvåret.

Departementschefen har med anledning av detta förslag

uttalat, att en anställd icke under sin enligt kontraktet bestämda anställningstid

syntes kunna beredas sådana förmåner utan att i gällande manskapsavlöningsreglemente

vidtoges vissa ändringar. Av denna grund funne

sig departementschefen icke kunna i förevarande sammanhang taga ställning

till denna fråga, vilken i stället syntes böra upptagas till behandling inom

finansdepartementet. Frågans lösning vore emellertid av vikt med hänsyn till

manskapskaderns utökning.

För vinnande av enhetlighet mellan truppslagen har departementschefen föreslagit,

att följande tjänstegrader skola tillkomma, nämligen vid kavalleriet

vicekorpral samt vid artilleriet och luftvärnet vicekonstapel.

Enligt vad departementschefen slutligen anfört, syntes det böra ankomma

på Kungl. Maj:t att utfärda närmare bestämmelser rörande personalrekryteringen

och därmed sammanhängande frågor. Departementschefen har utgått

från att det därvid icke skall föreligga hinder för Kungl. Maj:t att, där så

prövas lämpligt, göra avvikelser från de ovan angivna grunderna för rekryteringen.

Utskottet. Under hänvisning till vad utskottet tidigare anfört rörande det ur rekryteringssynpunkt

angelägna uti att den av departementschefen förutsatta utredningen

rörande civilanställningsfrågan och inrättande av beställningar för

långtjänstunderbefäl m. m. snarast kommer till stånd, finner utskottet icke

anledning till erinran mot vad departementschefen under förevarande avsnitt

anfört.

d. Musikpersonal.

Departementschefen har förutsatt, att första anställning av musikvolontär

skall ske efter samma grunder som för annan volontär. I övrigt har någon

ändring i fråga om rekryteringen av musikpersonalen icke ifrågasatts.

Utskottet. Vad departementschefen anfört rörande rekryteringen av musikpersonal

giver icke anledning till någon erinran från utskottets sida.

3. Rekrytering av arméns reservpersonal.

I fråga om nu gällande villkor för överflyttning till reservstat har i propositionen

icke förutsatts annan ändring än att bestämmelserna angående

antalet tjänsteår för anställnings vinnande underkastas översyn i syfte att

underlätta tillträdet till reservstat, bland annat för furirer som avlagt underofficersexamen.

För de nya kategorier av beställningar — nämligen överste
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

91

löjtnants-, fältveterinärs- och regementsveterinärsbeställningar — som enligt

vad som anförts under avsnittet Arméns övergångsstats- och reservpersonal

föreslagits skola tillkomma på reservstaten, har förutsatts skola gälla, att

för överflyttning till dessa beställningar kunna ifrågakomma beställningshavare

på aktiv stat i samma eller närmast lägre tjänstegrad.

Vidkommande personalen i arméns reserver har departementschefen hänvisat

till vad han under avsnittet Arméns övergångsstats- och reservpersonal

uttalat därom, att han icke vore beredd att rörande denna personals ställning

fatta slutlig ståndpunkt, förrän det under utarbetande varande förslaget till

ny reservbefälsförordning framlagts. Jämväl frågan örn personalens rekrytering

vore därav beroende, varför icke heller därutinnan förslag nu kunde

framläggas.

Beträffande rekryteringen av väg- och vattenbyggnadskåren har i propositionen

icke ifrågasatts någon ändring.

I likhet med försvarsutredningen har departementschefen föreslagit, att

personalkategorien landstormsofficerare skall utgå ur organisationen och

att därvid de landstormsofficerare, som befinna sig i värnpliktsåldern, skola

överföras till värnpliktiga officerare, medan de som överskridit denna ålder

skola kunna anställas såsom reservofficerare, i båda fallen under förutsättning

att de anses därtill utan tvekan lämpliga. Departementschefen har däremot

icke kunnat tillstyrka det från flera håll framförda förslaget, att jämväl

landstormsofficerare i värnpliktsåldern skulle kunna överföras till reservofficerare.

De nuvarande landstormsofficerarnas berättigade intressen syntes

bliva tillräckligt tillgodosedda, därest i enlighet med försvarsberedningens

och vissa myndigheters förslag övergångsvis bestämdes, att i fredstid konstituerade

landstormsofficerare under tjänstgöring bibehölles vid rätt till dem

nu tillkommande löneförmåner enligt krigsavlöningsreglementet, så länge det

nuvarade beredskapstillståndet fortfore eller om mobilisering i anslutning till

detta tillstånd skulle anbefallas. Departementschefen förutsatte, att det, om

så befunnes erforderligt, skulle tillkomma Kungl. Maj :t att utfärda erforderliga

krigsavlöningsbestämmelser. Med hänsyn till att tjänstgöringsskyldighet

under fredstid icke tidigare ålegat landstormsofficerare syntes pension eller

däremot svarande förmåner icke böra utgå till landstormsofficer, som erhållit

anställning såsom reservofficer.

Enligt departementschefens förslag skall jämväl frivilliga automobilkåren

såsom militärt organiserad kår utgå ur organisationen, varvid dess officerare

förutsatts skola på enahanda villkor som landstormsofficerarna överföras till

värnpliktiga officerare eller erhålla anställning som reservofficerare.

De sålunda angivna organisationsförändringarna borde, enligt vad departementschefen

framhållit, om möjligt genomföras den 1 januari 1943.

Departementschefen har lämnat utan erinran ett av försvarsutredningen

framlagt förslag, att även värnpliktiga officerare i framtiden under vissa förutsättningar

skulle kunna vinna anställning som reservofficerare, sedan de

lämnat värnpliktsåldern.

I de likalydande motionerna 1:237 av herr Anderson, Axel Ivar, m. fl.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Ut$koftet.

och II: 319 av herr Håstad m. fl. har hemställts, att riksdagen vid behandling

av propositionen måtte beträffande de hittillsvarande landstormsofficeramas

ställning beakta vissa i motionen närmare angivna önskemål, främst

att anställning såsom reservofficer jämväl må medgivas landstormsofficerare

i vämpliktsåldern, så framt de äro väl lämpliga och kvalificerade,

samt att landstormsofficerare och värnpliktiga officerare, vilka utnämnas till

reservofficerare, erhålla en efter tjänstetiden såsom reservofficer beräknad

pension jämte erforderligt utrustningsbidrag.

Utskottet ansluter sig till vad i Kungl. Maj:ts proposition föreslagits beträffande

rekryteringen av arméns reservpersonal. Med hänsyn bland annat

till de olägenheter ur organisatorisk synpunkt, som skulle uppkomma vid

bifall till motionerna 1:237 och 11:319, kan utskottet nämligen icke tillstyrka

dessa motioner.

G. Utbildning.

I. De värnpliktigas utbildning.

I likhet med departementschefen anser sig utskottet icke böra beröra frågan

örn de värnpliktigas utbildning, enär ny värnpliktslag, som utarbetats på

grundval av försvarsutredningens förslag i ämnet, redan av 1941 års riksdag

antagits.

2. Utbildning av fast anställt befäl.

Försvarsutredingen framhöll, att utbildningen till fast anställt underbefäl

samt fast anställd underofficer och officer måste vara så organiserad, att

de befälsaspiranter, som ägde de bästa militära kvalifikationerna för befälsutövning,

kunde komma i åtnjutande av fortsatt utbildning och vinna befordran.

Nuvarande krav på måttet av allmänbildning för befordran till underofficer

och officer (reservofficer) kunde dock med hänsyn till dessa personalgrupper

åvilande uppgifter icke minskas. Den, som ägde erforderliga militära

kvalifikationer men icke ett tillräckligt kunskapsmått i allmänbildande ämnen,

måste vid det i det föregående omnämnda nytillkommande försvarsväsendets

läroverk tillägna sig nödiga insikter i dessa ämnen, innan fast anställning

som officer eller underofficer kunde vinnas. En under hela tjänstetiden

fortgående utbildning av arméns befälskårer vore därjämte en av

grundbetingelserna för att arméns staber och förband skulle kunna fylla sina

uppgifter i fält.

Departementschefen har uttalat, att han i huvudsak intet hade att erinra

mot de förslag rörande utbildningen av det fast anställda befälet, som försvarsutredningen

framlagt. Förslagen syntes tillräckligt tillgodose den för befälsutbildningen

mycket värdefulla praktiska tjänstgöringen vid trupp samtidigt

som de möjliggjorde en önskvärd förbättring och effektivisering av den

teoretiska utbildningen. Emellertid vöre det givet, att vid den närmare ut
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

93

formningen av erforderliga bestämmelser vissa jämkningar i förslagen kunde

befinnas lämpliga, liksom ock erfarenheterna från utbildningsarbetet kunde

föranleda ändringar i utbildningsbestämmelserna. Departementschefen förutsatte

därför, att det skulle tillkomma Kungl. Maj:t eller efter Kungl. Maj:ts

beprövande chefen för armén att vidtaga sådana eventuellt erforderliga jämkningar,

i den mån dessa kunde verkställas inom ramen av den i propositionen

förutsatta personal- och skolorganisationen.

Utskottet har icke något att erinra mot vad i propositionen sålunda anförts.

a. Det fast anställda manskapets utbildning.

Försvarsutredningen föreslog, att den rent militära underbefälsutbildningen

skulle omfatta en rekrytskola om 6 månader samt en korpralskola och

en furirskola örn vardera 11 månader, trupptjänstgöring inräknad. För undervisningen

i allmänbildande ämnen beräknades 950 timmar, och undervisningen

förutsattes i regel föra fram till ett kunskapsmått, motsvarande klass

3 i 5-klassig realskola, i stället för enligt nuvarande ordning omkring 600 timmar,

resulterande i kompetens motsvarande klass 2 i 5-klassig realskola. Den

allmänbildande undervisningen skulle till tiden i största möjliga utsträckning

skiljas från den militära och i huvudsak förläggas till det första halvåret

av anställningstiden, det s. k. överstatshalvåret 1 oktober—1 april (se avsnittet

Rekrytering av personal på aktiv stat). Härigenom kunde volontärernas

rekrytskola taga sin början den 1 april samtidigt med de värnpliktigas och

utbildningen under det första året ske i takt med värnpliktsutbildningen.

Undervisningen i allmänbildande ämnen förutsattes skola ledas av civila

lärare.

Departementschefen, som erinrat örn att utbildningen av den fast anställda

personalen vore en fråga, som det tillkomme Kungl. Majit att utan riksdagens

hörande reglera, har framhållit, att det av försvarsutredningen framlagda

förslaget syntes kunna utgöra en grund för den fortsatta prövning av

föreliggande frågor, som vore erforderlig och vid vilken jämväl av lantförsvarets

utbildningskommission framförda synpunkter borde prövas. Förslaget

att förlägga en väsentlig del av undervisningen i allmänbildande ämnen

till anställningstidens början och att samtidigt låta det därtill anslagna halvåret

utgöra en prövotid syntes vara av särskild betydelse och kunde antagas

i. huvudsak undanröja de olägenheter, som varit förknippade med det hittillsvarande

systemet för allmänbildande undervisning. Därest det vid närmare

överväganden skulle visa sig möjligt att inom utbildningsschemat åtminstone

delvis tillgodose i vissa yttranden över försvarsutredningens betänkande

framlagda förslag örn en ytterligare utökning av den allmänbildande

undervisningen, hade departementschefen intet att däremot erinra. En

förutsättning härför vore dock, att detta kunde ske inom ramen för den av

försvarsutredningen föreslagna skolorganisationen, vars omfattning syntes i

stort sett lämplig.

Utskottet.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Utskottet. Utskottet tiar icke något att erinra mot vad i Kungl. Maj:ts proposition

anförts rörande det fast anställda manskapets utbildning.

Såsom departementschefen framhållit, torde de olägenheter, som varit förknippade

med det hittillsvarande systemet för allmänbildande undervisning,

kunna antagas väsentligen bortfalla, därest denna undervisning i huvudsak

skiljes från den militära utbildningen. Med hänsyn härtill och då de i propositionen

i övrigt angivna riktlinjerna för utbildningen av det fast anställda

manskapet synas lämpligt avvägda, finner utskottet icke anledning till erinran

mot vad departementschefen anfört därom.

b. Underofficersutbildning.

Försvarsutredningen föreslog, att även i fråga om underofficersutbildningen,

i analogi med vad som föreslagits beträffande underbefälsutbildningen,

den allmänbildande undervisningen skulle till tiden skiljas från den rent militära.

Härigenom vunnes möjlighet för elever med större förkunskaper i allmänbildande

ämnen att förbigå sådan allmänbildande undervisning, som de

redan tidigare förskaffat sig, och därigenom snabbare än som för närvarande

vöre fallet nå fram till underofficersexamen, vilket vore önskvärt ur såväl

militär som den enskildes synpunkt. Undervisningen i allmänbildande ämnen

borde ske vid det tidigare omnämnda för de tre försvarsgrenarna gemensamma

läroverket, försvarsväsendets läroverk, medan den militära underofficersutbildningen

borde äga rum i form av en 11 månaders underofficerskurs vid

arméns underofficersskola, som i fortsättningen icke borde meddela annan

undervisning än rent militär. Nödiga kunskaper i allmänbildande ämnen —

förvärvade antingen före vinnande av fast anställning eller ock under anställningstiden

genom studier vid försvarsväsendets läroverk, under ett eller två

vinterhalvår allt efter förkunskaperna — skulle jämte med beröm godkänd

furirsexamen och därefter fullgjord trupptjänstgöring under omkring 13 månader

utgöra villkor för kommendering till underofficerskurs.

Utbildningen av intendenturkårens förvaltare förutsattes i försvarsutredningens

förslag liksom hittills skola ske vid centralt anordnad förvaltarkurs.

Kurs för utbildning av regementskassörer borde likaledes anordnas enligt hittillsvarande

grunder. För rekrytering av de nyinrättade beställningarna såsom

förvaltare vid fälttygkåren borde anordnas kurser av omkring ett halvt

års längd. Utbildningskurser borde vidare anordnas för utbildning av hovslagar-,

idrotts-, motor- och signalunderofficerare m. fl.

Såsom villkor för anställning såsom underofficer i reserven skulle enligt

försvarsutredningens förslag uppställas genomgång av en truppslagsvis anordnad

reservunderofficerskurs med omkring tre månaders varaktighet. Kommendering

till sådan kurs borde ske tidigast under sjätte anställningsåret och

endast ifrågakomma för dem som prövats lämpliga för framtida befordran

till underofficer i reserven. Sergeanter i reserven, avsedda att krigsplaceras

såsom kompaniadjutanter (motsvarande), borde före placeringens ikraftträdande

genomgå kompaniadjutantskurs av en månads längd, anordnad under

s. 95 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2. 95

regementsövning centralt för hela armén och förlagd till arméns underofficersskola.

Departementschefen har uttalat, att försvarsutredningens förslag till ordnande

av underofficersutbildningen syntes kunna läggas till grund för närmare

bestämmelser i ämnet. Åtskiljandet av den rent militära utbildningen

och undervisningen i allmänbildande ämnen skapade förutsättningar för en

rationell underofficersutbildning. Fast anställda underbefäl, som redan före

sin militära anställning ägde mera omfattande kunskaper i allmänbildande

ämnen, kunde genom det föreslagna utbildningssystemet ernå underofficerskompetens

redan efter 4 Va år och på grund därav bättre utnyttjas vid truppförbanden.

Befordran till underofficer för dessa underbefäl borde dock

såsom anmärkts under avsnittet Rekrytering av personal på aktiv stat i

regel icke ske tidigare än för deras i tjänsten jämnåriga kamrater.

I likhet med försvarsutredningen har departementschefen ansett, att furir,

som önskar anställning såsom underofficer i reserven, dessförinnan borde

genomgå en särskild reservunderofficerskurs. De föreslagna kurserna för

fortsatt utbildning av underofficerare vore ägnade att öka underofficerarnas

möjligheter att väl fylla sina uppgifter.

Utskottet finner de i propositionen framlagda förslagen rörande utbildning

till underofficer och rörande fortsatt utbildning av underofficerare lämpliga,

varför desamma icke föranleda erinran från utskottets sida.

c. Officersutbildning.

Försvarsutredningen föreslog, att första delen av den blivande officerens

utbildning helt skulle sammanfalla med de värnpliktigas. En dylik anordning

vore nödvändig för att det skall bliva möjligt att rekrytera officerskåren ur

samtliga vämpliktskategorier. Officersaspiranten skulle sålunda vid vederbörligt

truppslag genomgå rekrytskola, förberedande plutonchefsskola, plutonchefsskola

och officersaspirantskola i likhet med dem, som utbildades till

värnpliktiga officerare. Efter genomgången officersaspirantskola skulle officersaspiranten

fullgöra 6 månaders trupptjänstgöring såsom plutonchefs ställföreträdare

och plutonchef för att sedan kommenderas till en för samtliga

truppslag gemensam officerskurs vid krigsskolan. Aspirant, som vid officersaspirantskola

kvalificerat sig för vidare utbildning till officer på aktiv stat

men icke ägde för anställning som officer erforderlig studiekompetens, hade

att före kommendering till krigsskolan avlägga begränsad studentexamen vid

försvarsväsendets läroverk. Sludierna härför beräknades alltefter mattet av

förkunskaper kunna genomföras på ett, två eller tre vinterhalvår.

Fast anställd furir, som önskade och ansåges lämplig för vidareutbildning

lill officer på akliv stat, skulle enligt försvarsutredningens förslag efter avslutad

underbefälsutbildning och därpå följande trupptjänstgöring av omkring

13 månaders längd kunna beordras till officersaspirantskola. Därest

Utskottet.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

han där placerade sig bland dem som förklarades lämpliga för forisatt utbildning

till officer på aktiv stat, skulle hans utbildning därefter fullföljas på

samma sätt som ovan angivits för värnpliktig officersaspirant, som icke ägde

för befordran till officer erforderlig studiekompetens.

Den angivna organisationen av utbildningen medgåve, enligt vad försvarsutredningen

framhöll, en direkt jämförelse mellan officersaspiranter av skilda

kategorier dels under officersaspirantskolan, dels vid krigsskolan. Organisationen

innebure, att en väsentlig del av officersutbildningen (i stort sett

första krigsskoleåret) förskjutits från krigsskolan till officersaspirantskolorna.

Kommendering till krigsskolan komme att ske tidigast efter 30 månaders

tjänstgöring i stället för som nu efter 16 månader, och officerskursen vid

krigsskolan kunde begränsas till 11 månader (i stort sett motsvarande nuvarande

andra krigsskoleåret).

Utbildningen till reservofficer skulle enligt försvarsutredningens förslag

helt sammanfalla med utbildningen till värnpliktig officer. Först efter avslutad

officersaspirantskola skulle en differentiering äga rum mellan de båda

kategoriernas fortsatta utbildning och tjänstgöringsskyldighet. Efter avslutad

officersaspirantskola skulle reservofficersaspiranten fullgöra regementsövning

i egenskap av värnpliktig sergeant och påföljande år den första repetitionsövningen

såsom fänrik i reserven. Fast anställd furir, som ägde

för anställning som reservofficer erforderlig studiekompetens, skulle kunna

beordras till officersaspirantskola och kvalificera sig för sådan anställning.

Enligt försvarsutredningens förslag skulle — förutom den fortgående utbildning

av den aktiva officerspersonalen som bedrives vid truppförbanden

för fortsatt utbildning av nämnda personal centralt anordnas vissa skolor,

nämligen dels obligatoriska skolor, dels frivilliga skolor, till vilka officerare

kunde vinna tillträde efter ansökan och som skulle erfordras för förvärvande

av kompetens för vissa befattningar, transport till vissa personalkårer

m. m. För att säkerställa tillgången på vissa specialutbildade officerare förutsattes

anordnande av olika specialkurser.

o De obligatoriska skolor den aktive officeren enligt förslaget bar att genomgå

äro dels en 8—12 månaders truppslagsofficersskola, infallande

2—3 år efter officersexamen och avsedd att fullständiga under trupptjänstgöringen

vunnen förtrogenhet med truppslagets stridsmetoder och materiel

samt att bibringa kompetens att föra kompani (motsvarande förband) i fält,

dels en truppslags- eller skjutskola av 1—3 månaders längd, avsedd

att bereda äldre subalterner och kaptener fortsatt utbildning i truppslagets

taktik och teknik, innan de tillträda befattning som kompani- och

bataljonschefer (motsvarande chefer). Slutligen avses överstelöjtnanter och

överstar, de senare vart fjärde år, genomgå en för armén gemensam s t r i d sskola

av omkring en månads längd.

Den fortsatta utbildningen av reservofficerare syftar till att göra dessa

officerare användbara som kompanichefer (bataljonschefs ersättare) i fält.

Tjänstgöringsskyldigheten föreslås skola per treårsperiod omfatta dels en re

s. 97 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

97

petitionsövning om 35, i vissa fall 20 dagars längd, dels i regel två kurser om

vardera 60 timmar.

Departementschefen har uttalat, att det av försvarsutredningen föreslagna

systemet för utbildning till officer på aktiv stat syntes utgöra en tillfredsställande

lösning av frågan om skapandet av en på bred bas rekryterad, kvalitativt

högtstående officerskår. Även förslaget angående officerarnas fortsatta

utbildning syntes i stort sett väl avvägt, och den obligatoriska utbildningen

syntes medföra garantier för vidmakthållandet av en enhetlig och

modernt utbildad officerskår.

Mot försvarsutredningens förslag beträffande reservofficersutbildningen

har departementschefen förklarat sig i huvudsak icke ha något att erinra. I

avbidan på utformningen av den nya reservbefälsförordningen vore han emellertid

icke beredd att för närvarande fatta ståndpunkt till frågan om tjänstgöringsskyldigheten

för och vidareutbildningen av sådana officerare.

Departementschefen har förutsatt, att Kungl. Maj:t vid den närmare utformningen

av bestämmelserna rörande officersutbildningen skall kunna

vidtaga de ändringar i de angivna grunderna för utbildningen, som kunde befinnas

erforderliga. Därvid borde Kungl. Majit även äga meddela närmare bestämmelser

rörande avlöningsförmånerna till fast anställda under officersutbildning,

givetvis utan frångående av de grunder, .sorn i övrigt gällde beträffande

de fast anställdas avlöning.

Utskottet har i samband med behandlingen av frågan om officersrekryteringen

uttalat sin anslutning till försvarsutredningens av departementschefen

tillstyrkta förslag därutinnan. Enär det under förevarande rubrik framlagda

förslaget rörande utbildning till officer är utformat efter samma grunder

och synes lämpligt avvägt, vill utskottet giva detsamma sin principiella

anslutning.

De i propositionen framlagda förslagen i fråga om de aktiva officerarnas

fortsatta utbildning föranleda, liksom av departementschefen under förevarande

avsnitt i övrigt anförda synpunkter, icke heller erinran från utskottets

sida.

H. Utbildningsanstalter.

I. Allmänna grunder.

Försvarsutredningen föreslog, att till arméns fasta undervisningsverk

skulle hänföras följande skolor, nämligen arméns underofficersskola, krigsskolan,

krigshögskolan, artilleri- och ingenjörhögskolan, infanteriskjutskolan,

ridskolan samt artilleriskjutskolan. Dessa skolor borde liksom hittills

lia egna personalstater. En del av dem borde undergå viss omorganisation.

Ehuru icke tillhörande arméns fasta undervisningsverk borde enligt försvarsutredningens

förslag även följande skolor, vilka hittills haft sin mot
-

Ulskottet.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

svårighet i årligen eller mera tillfälligt anordnade kurser, givas en fast

organisation, nämligen truppslagsofficersskolorna, pansartruppskolan, luftvärnsskjutskolan,

ingenjörtruppskolan, arméns signalskola, arméns underhållsskola,

arméns motorskola, tygförvaltningsskolan, intendenturförvaltningsskolan

och arméhundskolan. Här nämnda skolor skulle enligt förslaget

icke ha egna personalstater, utan lärår- och andra befattningar skulle

bestridas med från arméns truppförband och staber kommenderad personal,

varvid dock vissa lärare m. fl., avsedda att året om tagas i anspråk för

verksamheten vid anstalterna, föresloges uppförda på vederbörligt truppslags

eller personalkårs stat. I den mån så varit möjligt hade skolorna föreslagits

ansluta till redan befintliga utbildningsanstalter, men i vissa fall hade

om- och tillbyggnadarbeten ansetts nödvändiga.

Departementschefen har anfört, att ett genomförande av den sålunda föreslagna

organisationen av utbildningsanstalterna syntes ägnat att skapa

fasthet och stadga i utbildningsverksamheten.

Mot att särskilda lärararvoden enligt av försvarsutredningen framlagda

förslag avsåges jämväl för nyinrättade lärartjänster hade departementschefen

intet att invända. En förutsättning härför vore dock, att arvodena,

därest så vid den i tidigare sammanhang omförmälda fortsatta utredningen

rörande arvoden utöver lön till militära beställningshavare skulle befinnas

lämpligt, skulle upphöra att utgå utan att därvid vederbörande lärare bereddes

kompensation därför. Frågan om skolchefernas undervisningsskyldighet

syntes böra närmare övervägas.

Utskottet. Mot de i propositionen anförda grunderna för organisationen av arméns

undervisningsanstalter har utskottet intet att erinra. Utskottet vill särskilt

understryka den högre militära utbildningens betydelse för arméns krigsduglighet.

2. Grundläggande befälsskolor.

a. Arméns underofficersskola.

I propositionen har anförts, att arméns underofficersskola fortfarande

borde vara förlagd till Uppsala. I enlighet med de principer för underofficersutbildningen,

för vilka redogjorts under avsnittet Underofficersutbildning,

borde vid skolans underofficerskurs endast meddelas den rent militära

underofficersutbildningen, medan den allmänbildande undervisningen

— till tiden förlagd före den militära underofficerskursen vid arméns underofficersskola

— skulle äga rum vid det för samtliga försvarsgrenar gemensamma

försvarsväsendets läroverk, vilket enligt förslaget jämväl skulle

förläggas till Uppsala. Underofficerskursen avsåges få en varaktighet av 11

månader (oktober—augusti) och beräknades årligen omfatta 130—150 elever.

Under september månad, då underofficerskursen icke vore i verksamhet,

skulle till underofficersskolan förläggas en kompaniadjutantskurs för

s. 99 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

99

reservunderofficerare och värnpliktiga underofficerare med omkring 85 elever

årligen.

Departementschefen har vidare föreslagit, att försvarsväsendets läroverk,

ehuru i fråga örn utbildningen helt skilt från arméns underofficersskola,

skall i förvaltningshänseende anknytas till underofficersskolan. Eleverna vid

läroverket, vilka föreslagits förläggas i internat, skulle vara i militärt hänseende

underställda chefen för underofficersskolan, vilken jämväl skulle

genom underställd personal handhava läroverkselevernas fysiska fostran.

Härigenom erfordrades, enligt vad departementschefen framhållit, en avsevärd

utökning av underofficersskolans personal.

Den i propositionen beräknade personalstaten för arméns underofficersskola,

vilken närmare framgår av personalförteckningar, som tillhandahållits

utskottet, innebär i förhållande till den nu gällande en ökning av den

aktiva militära personalen med 1 kapten, 3 kaptener (ryttmästare) eller löjtnanter

och 3 underofficerare.

Utskottet biträder vad i propositionen anförts rörande arméns underofficersskola.

b. Krigsskolan.

Försvarsutredningen föreslog, att krigsskolan fortfarande skulle vara förlagd

till Karlberg. Det av utredningen föreslagna nya systemet för officersutbildningen,

för vilket redogjorts under rubriken Officersutbildning, medförde,

att såväl den s. k. yngre officerskursen som de båda reservofficerskurserna

bortfölle ur skolans organisation. Den hittillsvarande s. k. äldre kursen

skulle kvarbliva och kunde lämpligen benämnas officerskursen. Denna kurs

borde givas en varaktighet av 11 månader (oktober—augusti). Som följd härav

skulle vid krigsskolan finnas endast en officerskurs åt gången i stället för

såsom nu två. Elevantalet vid officerskursen beräknades till 140—150 kadetter

årligen vid genomförd organisation.

Under september månad, då officerskursen icke vore i verksamhet, borde

till krigsskolan förläggas kaptenskurser för reservofficerare och värnpliktiga

officerare.

För krigsskolan borde enligt försvarsutredningens förslag liksom för närvarande

finnas ett övningskompani. Kompaniet, som hittills varit förlagt till

Svea livgarde, borde i samband med nämnda regementes utflyttning till Järvafältet

i stället förläggas till krigsskolan, där förläggningsutrymmen för ändamålet

funnes disponibla. Befäl för kompaniet avsåges fortfarande skola

utgå ur Svea livgarde utom kompaniadjutanten, som borde uppföras på

krigsskolans stat.

Liksom hittills borde gymnastik- och idrottsskolan förläggas till krigsskolan

med årliga kurser för officerare och underofficerare.

Departementschefen har funnit den av försvarsutredningen föreslagna organisationen

av krigsskolan i stort sett lämpligt avvägd.

Utskottet.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Utskottet.

Den i propositionen beräknade personalstaten för krigsskolan innebär i

förhållande till den nu gällande i vad avser den aktiva militära personalen

en ökning med 1 kompaniofficer och 1 underofficer. Departementschefen har

framhållit, att under de närmaste åren, då det för erforderlig rekrytering av

officerare syntes bliva nödvändigt att hålla väsentligt större officerskurser

än de vid genomförd organisation normala, en provisorisk ökning av personalen

kunde bliva erforderlig. Beträffande militär personal syntes behovet

kunna tillgodoses genom kommenderingar. I anledning av ett uttalande av

1942 års försvarsberedning, att den av försvarsutredningen beräknade personalen

av olika kategorier syntes stor i förhållande till elevantalet, har departementschefen

framhållit, att om personalbehovet efter närmare undersökning

skulle visa sig mindre än som förutsatts, personalökningen givetvis borde

begränsas i motsvarande mån.

Utskottet bär intet att erinra mot vad i propositionen anförts beträffande

krigsskolan.

c. Trupps/agso fficerssko/orna.

Såsom tidigare anförts under rubriken Officersutbildning har i propositionen

föreslagits inrättande av truppslagsofficersskolor vid de truppslag, som

lia egen officersrekrytering. Truppslagsofficersskolorna skulle enligt förslaget

utgöras av infanteri-, kavalleri-, pansar-, artilleri-, luftvärns-, ingenjöroch

trängofficersskoloma.

Infanteri-, kavalleri- och pansarofficersskolorna ha föreslagits skola bedrivas

gemensamt med ett beräknat sammanlagt elevantal av omkring 90. Undervisningen

bär föreslagits skola omfatta en teoretisk del under ett vinterhalvår

i Stockholm, följd av en tillämpad del av omkring 2 månaders längd

vid infanteriskjutskolan, vars chef jämväl förutsatts vara chef för nämnda

truppslagsofficersskolor. För skolorna har i första hand avsetts infanteriskjutskolans

lärarpersonal, varjämte vissa för den teoretiska delen erforderliga

lärare beräknats kommenderade från staber och truppförband.

I propositionen har föreslagits, att artilleri-, luftvärns- och ingenjörofficersskolorna,

vilka utgöra en direkt motsvarighet till nuvarande allmänna kurser

vid artilleri- och ingenjörhögskolan, fortfarande skola ansluta till nämnda

skola och lyda under dennas chef. Skolorna ha förutsatts skola få en varaktighet

av ett år och inledas med en teoretisk del vid artilleri- och ingenjörhögskolan

under tiden den 1 oktober—15 maj, varefter till slutet av augusti skulle

följa tillämpningsövningar vid vederbörliga skjut- och truppslagsskolor samt

fältövning och slutexamen. Under september borde fullgöras trupptjänstgöring

vid eget truppförband. Elevantalet vid artilleri-, luftvärns- och ingenjörofficersskolorna

har beräknats till respektive 24, 14 å 15 samt 6 å 7. Erforderlig

lärarpersonal har upptagits på staten för artilleri- och ingenjörhögskolan.

Trängofficersskolan har föreslagits skola omfatta en teoretisk del, förlagd

till arméns underhållsskola, jämte en praktisk del vid infanteriskjutskolan

s. 101 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

101

gemensam med infanteri-, kavalleri- och pansarofficersskolorna. Elevantalet

har beräknats till 10.

Utskottet biträder de i propositionen framställda förslagen rörande truppslagsofficersskolorna.

3. Skjutskolor och motsvarande skolor.

a. Infanteriskjutskolan.

Försvarsutredningen förutsatte, att infanteriskjutskolan fortfarande skulle

vara förlagd till Rosersberg. Under skolans chef borde lyda:

infanteriets, kavalleriets och pansartruppernas skjutskolekurser, motsvarande

hittillsvarande subalternofficerskurser och kurser för kaptener (ryttmästare)

och regementsofficerare samt sergeantskurser,

infanteriofficersskolan (med kavalleri- och pansarofficersskolorna), vilken

även tidigare varit ansluten till infanteriskjutskolan,

skjutskolans övningskompani,

viss försöksverksamhet av infanteriteknisk natur samt

arméns gasskyddsskola.

Sistnämnda skola, vilken hittills endast förekommit i form av vid truppförband

och vid försvarsväsendets kemiska anstalt förlagda tillfälliga kurser,

borde tillkomma såsom en fast institution för utbildning av arméns personal

i gas-(skydds-) och röktjänst.

Elevantalet vid skjutskolan beräknades under huvuddelen av tiden den 1

april—1 september uppgå till omkring 90, medan vid gasskyddsskolan under

större delen av året komme att finnas omkring 40 elever.

Enligt försvarsutredningens förslag skulle antalet officerare i lärarbefattning

vid skjutskolan ökas med en. Samtliga lärare borde upptagas på stat

vid skolan. På dess stat borde även uppföras 1 major såsom chef för arméns

gasskyddsskola och 2 kompaniofficerare som lärare vid samma skola.

Försvarsutredningen förutsatte, att liksom hittills till skjutskolan skulle

förläggas ett övningskompani med huvuddelen av befälet kommenderat ur

truppförbanden.

Försvarsutredningen föreslog relativt omfattande örn- och tillbyggnadsarbeten

vid Rosersberg ävensom vissa markförvärv.

Departementschefen har uttalat, att försvarsutredningens förslag angående

infanteriskjutskolans organisation syntes i stort sett lämpligt. En av 1942 års

försvarsberedning berörd fråga om civil lärarpersonal till gasskyddsskolan

syntes böra närmare övervägas. Därest behov av civil lärarpersonal skulle

befinnas föreligga, syntes den militära personalen kunna i motsvarande mån

minskas, varför kostnadsberäkningarna icke kunde röna nämnvärd inverkan

av en dylik omläggning.

Utskottet ansluter sig till vad departementschefen anfört beträffande infanteriskjutskolan.

Bihang tilt riksdagens protokoll 1912. 11 sami. 3 avd. nr 2.

Utskottet.

U (sköttel.

7

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

b. Ridskolan.

Departementschefen har förutsatt, att ridskolan fortfarande skall vara förlagd

till Strömsholm och utbildningen vid skolan bedrivas i huvudsak enligt nu

gällande organisation. Vid ridskolan borde därjämte, enligt vad i propositionen

anförts, utbildning äga rum av vissa remonter tillhörande högre staber

och truppförband m. m., till vilka sådan utbildning i större omfattning icke

lämpligen kunde förläggas. Med hänsyn härtill borde på ridskolans stat uppföras

beställning för ytterligare en lärare (kapten, ryttmästare eller löjtnant),

varvid dock förutsatts, att inga särskilda kostnader för tjänstebostad skulle

föranledas därav. Nuvarande befattning såsom redogörare, underofficer, borde

utbytas mot en befattning som intendent och redogörare, pensionerad officer.

I övrigt ha i propositionen icke ifrågasatts några ändringar i fråga om

den militära personalen vid skolan.

Utskottet. Utskottet har intet att erinra mot den organisation av ridskolan, som föreslagits

i propositionen.

c. Pansartruppsko/an.

Departementschefen har anslutit sig till ett av försvarsutredningen framlagt

förslag om organiserande av en fast pansartruppskola med huvuduppgift

att bibringa äldre subalternofficerare och kaptener vid pansartruppema fortsatt

utbildning i truppslagets taktik och teknik. Enligt förslaget borde utbildningen

givas formen av kurser under maj och juni månader, direkt följda

av kurs vid infanteriskjutskolan. Till skolan borde dessutom främst under

vinterhalvåret förläggas specialkurser. Skolans organisation och lärarpersonal

avsåges vidare skola tagas i anspråk för en ständigt fortgående och omfattande

försöksverksamhet, som vore nödvändig för att säkerställa den taktiska

och tekniska utvecklingen inom pansarvapnet. Skolan skulle enligt

förslaget förläggas till Skaraborgs pansarregemente.

Såsom chef för pansartruppskolan bär i propositionen föreslagits 1 major

och såsom lärare 1 kapten, båda på pansartruppemas stat. För skolan i övrigt

erforderlig personal har förutsatts skola kommenderas ur pansarförbanden.

Departementschefen har uttalat, att pansartruppskolan om möjligt borde

organiseras redan från och med hösten 1942.

Utskottet. Mot organiserandet av en pansartruppskola i enlighet med vad som föreslagits

i propositionen har utskottet intet att erinra.

d. Artilleriskjutskolan.

Försvarsutredningen föreslog, att artilleriskjutskolan alltjämt skulle vara

förlagd till Skillingaryd samt att utöver den nuvarande verksamheten skulle

tillkomma en tillämpningsperiod vid skolan för elever i artilleri- och luftvärnsofficersskolorna.

Utbildningen skulle enligt förslaget äga rum årligen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2. 103

under tiden 15 februari—1 september, och elevantalet beräknades i allmänhet

uppgå till 50 ä 60 men en kortare tid årligen överstiga 100.

Chefen för artilleriskjutskolan borde enligt förslaget liksom hittills uppföras

på skolans stat i lönegraden Oa 6. På skolans stat borde även uppföras

en adjutant (kapten), medan två lärare (l överstelöjtnant eller major

samt 1 major), vilka liksom adjutanten för närvarande vöre upptagna på

artilleristabskårens stat, förutsattes bliva uppförda på arméinspektionens stat

och tjänstgöra vid nämnda inspektions artilleriavdelning under de tider, då

de icke erfordrades för undervisningen vid skjutskolan.

För att tillgodose behovet av övningstrupp vid artilleriskjutskolan föreslog

försvarsutredningen, att en särskild övningsdivision skall förläggas till och utbildas

vid Skillingaryd. För divisionen — sammanlagt omkring 250 värnpliktiga

—- förutsattes befäl skola beordras ur artilleritruppförbanden med undantag

av fyra som divisions- och batteriadjutanter avsedda underofficerare,

vilka borde uppföras på artilleriskjutskolans stat.

Departementschefen har uttalat, att han funne det av försvarsutredningen

framlagda förslaget rörande artilleriskjutskolan kunna godtagas. Adjutanten

borde upptagas som adjutant, tillika lärare.

I anledning av ett av chefen för armén i dennes yttrande över försvarsutredningens

betänkande framfört förslag har departementschefen framhållit,

att skjutkurser för underofficerare borde förläggas till skjutskolan i den mån

så befunnes erforderligt.

Utskottet biträder vad departementschefen anfört i fråga om artilleriskjutskolan.

e. Lu ftvär nsskjut skolan.

Försvarsutredningen föreslog inrättande av en fast luftvärnsskjutskola,

vilken borde förläggas till Väddö, där kurser för luftvärnspersonal under de

senaste åren varit förlagda. Utbildningen vid skolan skulle enligt förslaget

äga rum årligen under tiden 1 februari—1 mars och 1 maj—1 september, och

elevantalet beräknades under olika delar av nämnda tid variera mellan omkring

40 och 80. Såsom övningstrupp vid skolan borde stamskolor ur luftvärnsförbanden

turvis kunna disponeras.

Departementschefen har biträtt försvarsutredningens förslag angående luftvärnsskjutskolan.

Såsom chef för skolan borde med hänsyn till de kvalificerade

arbetsuppgifterna avses en överste. Därjämte borde för skolan avses

en adjutant, tillika lärare, kapten. Båda borde uppföras på luftvärnets stat.

Därutöver erforderlig lärarpersonal borde beordras ur luftvärnets truppförband.

Chefen och adjutanten borde under den del av året, då skolverksamhet

icke påginge, tjänstgöra vid arméinspektionens luftvärnsavdelning.

Utskottet, som under avsnittet Luftvärnet upptagit till behandling ett i motionen

II: 348 framställt yrkande beträffande chefens för luftvärnsskjutskolan

löneställning, finner icke anledning till erinran mot vad i propositionen

anförts beträffande denna skola.

Utskottet.

Utskottet.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Utskottet.

f. Ingenjörtruppskolan.

Enligt försvarsutredningens förslag skulle bland arméns undervisningsanstalter

tillkomma en ingenjörtruppskola med huvuduppgift att bibringa äldre

löjtnanter och kaptener vid ingenjörtrupperna fortsatt utbildning i truppslagets

taktik och teknik. Till skolan skulle vidare, såsom anförts under avsnittet

Truppslagsofficersskolorna, förläggas en tillämpad del av ingenjörofficersskolan,

varjämte viss ingenjörteknisk försöksverksamhet borde där

bedrivas. Utbildningsverksamheten vid skolan beräknades pågå, med kortare

uppehåll, årligen under tiden 15 maj—15 december. Såsom chef för

skolan beräknade utredningen en regementsofficer på ingenjörtruppernas stat,

medan lärare förutsattes skola beordras ur ingenjörtruppförbanden.

Departementschefen har uttalat, att han i stort sett kunde biträda försvarsutredningens

förslag rörande ingenjörtruppskolans organisation. Fragan örn

ingenjörtruppskolans förläggning borde tillsvidare lämnas öppen.

Vad departementschefen anfört rörande ingenjörtruppskolan giver icke anledning

till erinran från utskottets sida.

g. Arméns signalskola.

Försvarsutredningen framhöll angelägenheten av att signalutbildningen

vid armén centraliserades och systematiserades, vilket bäst kunde ske genom

inrättande av en arméns signalskola, lämpligen förlagd till Signalregementet.

Utbildningen vid skolan borde omfatta:

signaltruppskola för vidareutbildning av officerare vid signal trupperna;

kurser för utbildning till signalofficerare och signalunderofficerare vid

flertalet övriga truppslag;

signalunderbefälskurser för utbildning av signalunderbefäl vid de lägre

truppförbanden;

kurser i signaltjänst för regementsofficerare och stabspersonal vid infanteriet,

kavalleriet, pansartrupperna och artilleriet;

radiokurser, avseende högre teknisk utbildning för underofficerare och

äldre underbefäl främst vid signaltruppema; samt

signalmekanikerkurser för utbildning av underbefäl vid infanteriet, kavalleriet,

pansarlruppema och artilleriet samt för personal ur signaltrupperna.

Kursverksamheten vid signalskolan beräknades pågå året runt. Behovet

av lärare förutsattes skola i huvudsak tillgodoses genom kommendering av

officerare och underofficerare ur signaltrupperna samt ur infanteriets och

artilleriets truppförband ävensom av vid arméförvaltningens tygdepartement

tjänstgörande ingenjörer. För ständig tjänstgöring vid skolan borde på signaltruppernas

stat beräknas 1 chef, tillika lärare, regementsofficer, 1 adjutant

och lärare, kapten, 1 expeditionsunderofficer samt 1 materielförvaltare,

underofficer.

För skolan borde, enligt vad försvarsutredningen anfört, uppföras en särskild

byggnad vid Signalregementet.

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Departementschefen har framhållit, att arméns signalskola syntes komma

att fylla ett angeläget behov. Personalbehovet syntes kunna beräknas enligt

försvarsutredningens förslag. Örn beredskapsläget det medgave, borde skolan

påbörja sin verksamhet redan hösten 1942.

Vad i propositionen anförts beträffande arméns signalskola biträdes av

utskottet.

h. Arméns underhållsskola.

I syfte att möjliggöra en grundligare och mera enhetlig utbildning av

den personal, som skall leda underhållstjänsten i fält, föreslog försvarsutredningen

inrättande av en fast arméns underhallsskola. Skolan borde förläggas

till Göta trängkår och dess verksamhet pågå årligen under tiden

1 juni—1 april samt omfatta underhållskurser för kaptener och subalternofficerare.

Såsom tidigare anförts under rubriken Truppslagsofficersskolorna,

borde jämväl trängofficersskolans teoretiska del förläggas till arméns

underhållsskola.

Till underhållskurs för subalternofficerare borde beordras suballernofficerare

ur träng- och tygtrupperna samt till kursen för kaptener, kaptener

ur träng-, tyg- och intendenturtrupperna. Till kurserna borde dessutom beordras

såsom elever de officerare ur arméns övriga truppslag, som vore

avsedda att i fält handhava underhållstjänsten, ävensom läkare och veterinärer.

Departementschefen har uttalat, att försvarsutredningens förslag syntes

kunna biträdas. Chefen borde uppföras med beställning som överstelöjtnant

på trängens stat och tjänstgöra vid arméinspektionens trängavdelning under

tid, då verksamheten vid skolan icke påginge.

Såsom lärare har i övrigt beräknats 1 kapten på trängens stat. Behovet av

lärare från andra truppslag har förutsatts skola tillgodoses genom tillfälliga

kommenderingar.

Utskottet tillstyrker, att en arméns underhållsskola inrättas i enlighet med

vad i propositionen föreslagits.

/. Arméns motorskola.

Försvarsutredningen anförde, att den ökade motoriseringen inom armén

nödvändiggjoi''de, att arméns personal bibringades ökad kunskap örn och

förståelse för motormaterielen, dess rätta utnyttjande, handhavande och

vård. Delta vore nödvändigt icke blott med hänsyn till utbildningen utan

även på grund av de stora ekonomiska värden, som motormaterielen representerade.

En central arméns motorskola borde därför inrättas, i förläggningshänseende

ansluten till Göta pansarlivgarde. Vid skolan borde årligen

anordnas motorofficerskurs, motorkurser för regementsofficerare och äldre

kaptener samt för reservofficerare, motorunderofficerskurs samt två å tre

Utskottet.

Utskottet.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Utskottet.

Utskottet.

motorkurser för bilmekaniker och hantverksbeställningsmän. Kursverksamheten

beräknades, liksom viss försöksverksamhet, pågå året om.

Departementschefen har med hänsyn till den ökade motoriseringen inom

armén funnit förslaget örn organiserande av en arméns motorskola välbetänkt.

Såsom chef för skolan borde i överensstämmelse med försvarsutredningens

förslag beräknas en major vid fälttygkåren. I övrigt borde frågan

om skolans lärarpersonal och organisation icke avgöras förrän den i det

föregående berörda utredningen rörande den ingenjörtekniska organisationen

inom försvarsväsendet slutförts.

Utskottet, som i annat sammanhang särskilt framhållit vikten av en god

materielvård, speciellt i fråga örn motorfordonen, finner det synnerligen

angeläget, att en motorskola med de av försvarsutredningen angivna uppgifterna

snarast kommer till stånd. Mot departementschefens uttalanden beträffande

skolans organisation har utskottet intet att erinra.

j. Tygförvaltningsskolan.

Försvarsutredningen föreslog inrättande av en permanent tygförvaltningsskola,

till vilken skulle förläggas kurser för utbildning av tygofficerare och

tygunderofficerare, förvaltare, hantverkare och mekaniker vid truppförbanden

ävensom specialkurser av olika slag. Skolan borde förläggas i anslutning

till Första tygkompaniet och dess verksamhet sträcka sig över hela året.

Departementschefen har biträtt förslaget örn organiserande av en tygförvaltningsskola.

Såsom chef för skolan borde i överensstämmelse med försvarsutredningens

förslag beräknas en major vid fälttygkåren. I övrigt borde

fragan om skolans lärarpersonal och organisation icke avgöras förrän den i

det föregående berörda utredningen rörande den ingenjörtekniska organisationen

inom försvarsväsendet slutförts.

Med hänsyn till vikten av att den för tygtjänsten avsedda personalen erhåller

en fullgod utbildning finner utskottet det angeläget, att en tygförvaltningsskola

snarast möjligt kommer till stånd. Utskottet har intet att erinra

mot vad i propositionen anförts beträffande tygförvaltningsskolans organisation.

k. In tendenturförvaltningsskolan.

I syfte att åstadkomma en önskvärd rationalisering av undervisningen rörande

intendenturförvaltningen har departementschefen föreslagit inrättande

av en fast intendenturförvaltningsskola i Stockholm. Till skolan skall enligt

förslaget förläggas dels följande hittills årligen eller mera tillfälligt anordnade

kurser, nämligen intendentskurs (nuvarande militärförvaltningskurs),

förvaltarkurs och regementskassörskurs, dels nyinrättade kurser i förvaltningstjänst

för blivande kompanichefer (motsvarande), avsedda att bibringa

dessa ökad kännedom örn den freds- och krigsförvaltningstjänst, som direkt

berör verksamheten vid kompani (motsvarande).

s. 107 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

107

Verksamheten vid intendenturförvaltningsskolan har förutsatts sträcka sig

över större delen av året. Såsom chef för skolan har beräknats 1 major och

som adjutant och lärare 1 kapten, båda på intendenturkårens stat. övrig för

undervisningen erforderlig personal avses skola beordras från staber och

truppförband.

Utskottet finner organiserandet av en intendenturförvaltningsskola på sätt

departementschefen föreslagit lämpligt, varför förslaget tillstyrkes.

/. Arméhundskolan.

I propositionen har någon ändring icke ifrågasatts med avseende på arméhundskolans

organisation och verksamheten vid densamma.

Utskottet har under avsnittet Arméhundväsendet upptagit till behandling

motionen 11:304 och därvid i väsentliga delar tillstyrkt densamma. Härigenom

kommer lärarpersonalen vid arméhundskolan att ökas med 1 kapten,

ryttmästare eller löjtnant, instruktionsofficer tillika adjutant, samt 1 förvaltningsunderofficer;

vidare kommer i löneställningen för den övriga personalen

att i viss mån ändras.

4. Högskolor.

a. Krigshögskolan.

Försvarsutredningen föreslog, att krigshögskolan fortfarande skulle vara

förlagd till Stockholm och bedrivas i huvudsak enligt nu gällande organisation,

dock att antalet elever i varje kurs med hänsyn till ökat behov av högskoleutbildade

officerare borde ökas från 25 till 35, en ökning som redan

provisoriskt genomförts.

På grund av såväl elevantalets ökning som den utveckling av krigskonsten

och krigstekniken, vilken under senare år ägt rum och alltjämt fortginge i

snabb takt, vore vissa ändringar i fråga om lärarpersonalen påkallade. Sålunda

borde de 2 av nuvarande 8 lärare, vilka icke för närvarande vöre upptagna

på krigshögskolans stat utan bestrede lärarbefattningen vid sidan av

annan tjänst, i fortsättningen upptagas på högskolans stat. Vidare borde tillkomma

1 lärare i ämnet taktik och stabstjänst, varvid i stället 1 repetitörsbefattning

kunde indragas. Samtliga 9 lärarbeställningar borde uppföras såsom

majorer eller kaptener för att möjliggöra utnyttjande av de bästa lärarkraf

terna.

Såsom tidigare anmärkts under rubriken Officersutbildning föreslog försvarsutredningen,

att i anslutning till krigshögskolan skulle anordnas en arméns

stridsskola för taktisk utbildning av överstar och överstelöjtnanter.

Enligt förslaget skulle utbildningen omfatta en teoretisk del vid krigshögskolan

under augusti månad, följd av en tillämpad del vid någon övningsplats

under september. Elevantalet beräknades uppgå till 20—25 per år. Såsom

chef för stadsskolan borde beordras någon generalsperson med chefen

för krigshögskolan som ställföreträdare. Såsom lärare vid stridsskolan borde

Utskottet.

Utskottet.

s. 108 Kontrollera mot PDF

V Iskottet.

108 Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

tjänstgöra krigshögskolans samt artilleri- och ingenjörhögskolans lärarpersonal.

Departementschefen har uttalat, att den av försvarsutredningen föreslagna

organisationen av krigshögskolan syntes väl avvägd med hänsyn till den ökning

av antalet elever, som visat sig erforderlig. Såsom lärare vid arméns

stridsskola borde även annan personal än lärarna vid högskolorna kunna

utnyttjas.

Utskottet biträder de förslag, som i propositionen framställts med avseende

på krigshögskolan och arméns stridsskola.

b. Artilleri- och ingenjörhögskolan.

Departementschefen har anfört, att försvarsutredningens av honom förordade

förslag till fortsatt utbildning av officerare bland annat förutsatte genomgripande

förändringar med avseende å undervisningen vid artilleri- och

ingenjörhögskolan. Dennas nuvarande allmänna kurser avsåges skola ersättas

av tre truppslagsofficersskolor, nämligen artilleri-, luftvärns- och ingenjörofficersskolorna.

Dessa skulle dock fortfarande ansluta till artilleri- och

ingenjörhögskolan och lyda under dennas chef. Undervisningen vid artillerioch

ingenjörhögskolan borde omfatta en i likhet med nuvarande högre kursen

vid högskolan vartannat år påbörjad kurs med en längd av 2 år. Till varje

kurs borde beordras omkring 30 elever, i huvudsak rekryterade från två på

varandra följande årskurser vid artilleri-, luftvärns- och ingenjörofficersskolorna.

Behovet av lärare har i propositionen beräknats gemensamt för artillerioch

ingenjörhögskolan samt artilleri-, luftvärns- och ingenjörofficersskolorna,

varvid den lärarpersonal, som icke lämpligen ansetts kunna kommenderas

ur staber och truppförband, föreslagits uppförd på staten för förstnämnda

högskola. I förhållande till nuvarande stat för högskolan innebär förslaget

en ökning av antalet lärare i militära ämnen från 6 till 8. Liksom i fråga om

krigshögskolan ha samtliga dessa lärarbeställningar föreslagits uppförda såsom

majorer eller kaptener. Antalet ur staber och truppförband kommenderade

lärare och biträdande lärare i militära ämnen skall enligt förslaget

okas från 9 till 15 och antalet civila lärare vid högskolan från 9 till 10. Departementschefen

har framhållit, att jämkningar i den sålunda förutsatta organisationen

kunde visa sig erforderliga sedan undervisningsplanema hunnit

göras till föremål för prövning.

Vid behandlingen av frågan örn artilleri- och ingenjörhögskolans samt artilleri-,

luftvärns- och ingenjörofficersskolornas organisation ifrågasatte försvarsutredningen

avslutningsvis, huruvida sistnämnda tre truppslagsofficersskolor

lämpligen borde framdeles inrymmas inom artilleri- och ingenjörhögskolan.

Utredningen framhöll, att det jämväl kunde övervägas, om icke krigshögskolan

samt artilleri- och ingenjörhögskolan borde sammanslås till en för

armén gemensam krigshögskola. Enär emellertid dessa frågor berörde problem

av så stor räckvidd, att utredningen icke kunde därutinnan avgiva slut
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

giltiga förslag, förordade utredningen, att frågorna gjordes till föremål för

särskild omprövning.

Departementschefen har anfört, att den av försvarsutredningen väckta

frågan örn sammanslagning av krigshögskolan samt artilleri- och ingenjörhögskolan

borde allvarligt övervägas. En sådan åtgärd syntes kunna medföra

en viss rationalisering av den högre officersutbildningen inom armén. Departementschefen

hade för avsikt att framdeles lata utreda denna fråga och

förutsatte, att en sådan omorganisation skulle kunna äga rum inom ramen för

den i propositionen beräknade personalorganisationen för de båda högskolorna;

den ifrågasatta sammanslagningen borde snarare medföra en viss personalbesparing.

Mot vad i propositionen föreslagits beträffande artilleri- och ingenjörhögskolan

har utskottet intet att erinra.

Utskottet delar departementschefens uppfattning om önskvärdheten av att

möjligheterna för en framtida sammanslagning av krigshögskolan och artilleri-

och ingenjörhögskolan undersökas.

i. De frivilliga försvarsorganisationerna.

Departementschefen har framhållit, att en del av det arbete, som utfördes

av de frivilliga försvarsorganisationerna, hade anknytning till hemortsförsvaret.

I den mån så vore fallet, kunde frågan om organisationernas framtida

ställning påverkas av resultatet av den utredning, som påginge genom 1941

års hemortsförsvarssakkunniga. Emellertid syntes redan på nuvarande stadium

ståndpunkt kunna fattas till ett flertal de frivilliga försvarsorganisationerna

berörande frågor.

Vad departementschefen härutinnan anfört föranleder icke något särskilt

uttalande från utskottets sida.

I detta sammanhang torde utskottet böra till behandling upptaga de likalydande

motionerna I: 234 av herr Gränebo m. fl. och II: 322 av herr

Norup m. fl., i vad motionerna avse utredning om möjligheterna att i anslutning

till den nya försvarsområdesorganisationen och genom de frivilliga försvarsorganisationerna

ordna förberedande militär utbildning för manlig ungdom

i syfte att genom dylik utbildning medgiva avkortning i de värnpliktigas

tjänstgöringstid.

Enär motionärernas förslag icke synes kunna förenas med de principer

rörande utbildningen av de värnpliktiga, som ligga till grund för den av

1941 års riksdag antagna vämpliktslagen, finner utskottet sig icke kunna

tillstyrka bifall till ifrågavarande motioner i här avsedd del.

a. Den frivilliga landstormsrörelsen.''

Departementschefen har framhållit, att det värnpliktiga befälet i den utökade

arméorganisationen komme att erhålla betydelsefulla uppgifter och

att det därför läge vikt uppå, att detta befäl genom en fullgod utbildning

Utskottet.

Utskottet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Utskottet.

U t skottet.

&

'' lissera

gjordes skickat härför. Den grundläggande befälsutbildningen jämlikt 1941

års värnpliktslag kunde väntas bibringa det värnpliktiga befälet en god befälsförmåga,

men den under värnpliktstjänstgöringen en gång förvärvade

förmågan måste även i fortsättningen vidmakthållas, och den härför erforderliga

utbildningen måste väsentligen ske på frivillighetens väg. Med hänsyn

till den stora erfarenhet i fråga om frivillig utbildning, som den frivilliga

landstormsrörelsen under årens lopp förvärvat, syntes uppgiften att meddela

fortsatt befälsutbildning av värnpliktiga lämpligen böra enligt av chefen för

armén utfärdade närmare föreskrifter uppdragas åt denna rörelse. Departementschefen

förutsatte därvid, att Sveriges landstormsföreningars centralförbund

bleve ombildat till en organisation, som i första hand avsåge främjande

och handhavande av frivillig fortsatt befälsutbildning vid armén.

Departementschefen har uttalat, att mot vissa av försvarsutredningen angivna

riktlinjer för den fortsatta befälsutbildningen (återgivna å sid. 373—

374 i propositionen) i huvudsak intet vöre att erinra. Det borde emellertid

ankomma på Kungl. Maj:t och de militära myndigheterna att närmare reglera

förevarande spörsmål, varvid avvikelser från de sålunda förordade riktlinjerna

kunde visa sig erforderliga.

Landstormens ungdomsrörelse har i propositionen förutsatts skola fortsätta

sin verksamhet efter i huvudsak samma grunder som hittills och därvid

närmast anknytas till den frivilliga befälsutbildningen samt bland annat tillhandahålla

övningstrupp vid denna.

Utskottet har icke något att erinra mot vad i propositionen anförts rörande

den frivilliga landstormsrörelsen och befälsutbildningen.

b. Lottarörelsen.

Departementschefen har icke funnit skäl föreligga för någon mera genomgripande

förändring i fråga örn lottarörelsens uppgifter. Huruvida rörelsen i

samband med den i föregående avsnitt omnämnda förändringen av Sveriges

landstormsföreningars centralförbund borde frigöras från detta eller icke

vore en inre angelägenhet inom centralförbundet, som departementschefen

saknade anledning att nu taga ställning till. Även om lottarörelsen skulle frigöras

från centralförbundet och bilda en självständig organisation, vore det

naturligt, att denna organisation fortfarande ekonomiskt understödde den

frivilliga befälsutbildningen.

Vad departementschefen anfört beträffande lottarörelsen giver icke anledning

till annat uttalande från utskottets sida än att lottaorganisationen,

därest den erhåller en självständig ställning, torde böra bibehålla samma förmån

av kostnadsfritt begagnande av viss kronan tillhörig materiel som den

såsom ingående i Sveriges landstormsföreningars centralförbund åtnjutit.

c. Den frivilliga sk/tteröre/sen.

Försvarsutredningen framhöll, att utvecklingen på det vapentekniska området

gåve anledning till en utvidgning av det frivilliga skytteväsendets upp
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

lil

gifter. Det frivilliga skvtteväsendet syntes sålunda på sitt program böra upptaga

— förutom vanligt gevärsskytte — pistol-, kulsprutepistol- och automatgevärsskytte.

Därest utbildning med automatvapen på föreslaget sätt upptoges på det

frivilliga skytteväsendets program, följde därav, enligt vad försvarsutredningen

ytterligare anförde, större krav på statsmakternas understöd än hittills,

icke minst på grund av det ökade ammunitionsbehovet. Utredningen hade

preliminärt uppskattat skytterörelsens medelsbehov per år till 1,000,000 kronor

för organisation och verksamhet, varvid förutsatts, att tunga vapen och

ammunition för dessa ställdes till förfogande. För underhåll av skjutbanor

syntes därutöver ett årligt belopp på omkring 200,000 kronor bliva erforderligt,

medan för anordnandet av skjutbanor —- utöver tidigare anvisade medel

— ett engångsanslag på inalles 500,000 kronor borjje beräknas.

Departementschefen har biträtt de av försvarsutredningen framlagda principerna

beträffande omfattningen av det frivilliga skytteväsendets verksamhet

och därvid erinrat om sitt uttalande vid anmälan av förevarande anslagsfråga

i årets statsverksproposition, att de senare årens krigserfarenheter borde

föranleda en omläggning av det frivilliga skytteväsendets skjutprogram i

den riktning, som nu föreslagits av försvarsutredningen. Det vore vanskligt

att nu förutsäga, hur skytteintresset och därmed antalet anslagsberättigande

skyttar framdeles komme att gestalta sig. Departementschefen funne sig dock

såsom ett sannolikt medelvärde för kommande femårsperiod kunna biträda

den beräkningsgrund, som försvarsutredningen använt. För det frivilliga

skytteväsendets befrämjande borde sålunda beräknas ett årligt anslag av

1,200,000 kronor.

Utskottet ansluter sig till vad i propositionen anförts beträffande den frivilliga

skytterörelsen.

d. Övriga frivilliga försvarsorganisationer.

Departementschefen har biträtt ett av försvarsutredningen framlagt förslag,

enligt vilket svenska röda korset utöver de uppgifter, som för närvarande

tillkomma denna rörelse, på sitt program skulle upptaga frivillig

sjukvårdsutbildning för meniga värnpliktiga, vilka under värnpliktstjänstgöringen

utbildats i sjukvårdstjänst och önskade vidmakthålla och utveckla

därvid förvärvade kunskaper. Utbildningen av det i sjukvårdstjänst utbildade

värnpliktiga befälet borde däremot enligt förslaget bedrivas efter samma

grunder som övrig frivillig befälsutbildning och omfatta vissa kurser under

ledning av instruktörer ur trängtrupperna samt tjänstgöring vid sjukvårdsförband.

En viss del av en befälskurs för sjukvårdsbefäl syntes emellertid

nied fördel kunna äga rum i anslutning till röda korsets utbildning. Utbildningen

av personal tillhörande hemvärnet eller civila luftskyddet och avsedd

för sjukvården inom dessa syntes alltfort böra äga rum under röda korsets

medverkan.

De kostnader, som föranledas av alt viss del av den frivilliga sjukvårdsutbildningen

av arméns värnpliktiga ålägges röda korset, har departements
-

Utskottet.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Utskottet.

chefen ansett böra bestridas av medel, som anvisades för den frivilliga befälsutbildningen.

Statsbidraget till röda korset, för närvarande 20,000 kronor

per år, borde tillsvidare utgå med oförändrat belopp.

Någon ändring i fråga om organisationen av och uppgifterna för föreningen

svenska blå stjärnan har icke ifrågasatts i propositionen. Statsbidraget

till befrämjande av frivilliga djursjukvården i krig har beräknats

till oförändrat belopp.

Departementschefen har anslutit sig till ett av försvarsutredningen framlagt

förslag, att frivilliga automobilkåren skulle upphöra såsom

militärt organiserad kår och den frivilliga utbildningen av värnpliktigt befäl

i biltjänst i stället infogas i det system för frivillig befälsutbildning, för

vilket i propositionen redogjorts under rubriken Den frivilliga landstormsrörelsen.

Departementschefen har anfört, att statsbidrag till ifrågavarande

ändamål dock borde utgå med belopp som prövades skäligt till dess utredning

angående organisationens fortsatta verksamhet kunnat ske. Nuvarande

aktiva medlemmar av kåren borde på sätt under avsnittet Rekrytering av

arméns reservpersonal angivits överföras till värnpliktiga officerare eller

officerare i reserven. Någon nyrekrytering av kåren borde icke förekomma.

Försvarsutredningen framhöll, att antalet motorcyklar i landet sedan en

följd av år vöre i avtagande med påföljd att även tillgången på kunniga motorcykelförare

blivit allt mindre. Enär samtidigt behovet vid armén av motorcykelförare

ökats, framstode det som ett angeläget försvarsintresse att

frivilliga motorcykelkåren i ökad omfattning fullföljde sin

hittillsvarande uppgift att medverka till frivillig utbildning av motorcykelförare,

såväl grundläggande förarutbildning före värnpliktsåldern som fortsatt

utbildning efter fullgjord värnpliktstjänstgöring i motorcykeltjänst i

syfte att vidmakthålla en gång förvärvad förmåga som motorcykelförare.

Statsmakterna borde lämna kåren ett årligt bidrag till utbildningsarbetet, vilket

tillsvidare, intill dess tillräckliga erfarenheter vunnits rörande utbildningens

omfattning och kostnader, syntes böra uppgå till förslagsvis 10,000

kronor. Utredningen förutsatte härvid, att utbildningen som hittills bedreves

i nära samband med de militära myndigheterna och att dessa myndigheter

ställde materiel och drivmedel m. m. till förfogande.

Departementschefen har anslutit sig till försvarsutredningens förslag rörande

frivilliga motorcykelkåren såväl i vad rör kårens uppgifter som storleken

av det årliga bidraget till dess verksamhet.

Mot vad i propositionen anförts rörande svenska röda korset, svenska blå

stjärnan, frivilliga automobilkåren och frivilliga motorcykelkåren har utskottet

intet att erinra.

e. Hemvärnet.

Departementschefen har framhållit, att frågan örn hemvärnets framtida

organisation och ställning för närvarande vore föremål för utredning genom

1941 års hemortsförsvarssakkunniga. På grund härav ansåge sig departe
-

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

mentschefen icke böra nu närmare ingå på dessa frågor utan avsåge att

återkomma till desamma, sedan de sakkunnigas förslag i ämnet avgivits. Oberoende

härav borde emellertid i enlighet med av försvarsutredningen framlagt

förslag det lokala hemvärnets ledning överflyttas från infanteriregementsstaberna

till försvarsområdesstaberna. Försvarsområdesbefälhavarna

borde därefter inom vederbörligt försvarsområde ansvara för hemvärnets rekrytering,

organisation och utbildning, i fråga örn rekryteringen dock med den

begränsning, vartill hemortsförsvarssakkunnigas förslag kunde föranleda.

I sina kostnadsberäkningar har departementschefen i enlighet med försvarsutredningens

förslag förutsatt en ökning av antalet hemvärnsmän med

högst 15,000 man.

Utskottet har intet att erinra emot vad departementschefen anfört med avseende

på hemvärnet.

f. Det frivilliga försvarsarbetets organisation och ledning.

Såsom anförts under avsnittet Den frivilliga landstormsrörelsen har departementschefen

i likhet med försvarsutredningen föreslagit, att frivillig fortsatt

utbildning av värnpliktigt befäl skall komma till stand. Beträffande organiserandet

av den frivilliga befälsutbildningen anförde utredningen, att denna

borde anknytas till försvarsområdesorganisationen och att ansvaret för utbildningsarbetets

planläggning och ledning sålunda borde åläggas försvarsområdesbefälhavarna.

Behovet av instruktörer för den frivilliga utbildningen kunde enligt utredningens

mening, liksom hittills i fråga örn den frivilliga landstormsrörelsen,

till en del fyllas med officerare och underofficerare, vilka enligt eget

åtagande och mot särskild ersättning fullgjorde denna lärarverksamhet vid

sidan av sin ordinarie tjänst. Möjligheterna att till större delen tillgodose behovet

av instruktörer på denna väg syntes emellertid i regel vara tillfinnandes

blott på sådana orter, där truppförband i fred vore förlagt. Det ytterligare

behovet av instruktörer måste fyllas med särskild personal, som helt

ägnade sig åt denna verksamhet.

Med hänsyn till den vikt, som ur försvarsberedskapens synpunkt måste

tillmätas det frivilliga försvarsarbetet, borde för instruktörsbefattningarna

avses kvalificerad personal på aktiv stat. Stabscheferna vid försvarsområdesstaberna

borde tillika vara chefsinstruktörer för den frivilliga befälsutbildningen

inom vederbörligt försvarsområde. Därutöver erfordrades emellertid

ytterligare ett antal instruktörer, såväl officerare som underofficerare. Utredningen

hade preliminärt beräknat minimibehovet av instruktörer till 66 officerare

och 38 underofficerare ur infanteriet och kavalleriet, 5 officerare och

5 underofficerare ur pansartrupperna, 9 officerare och 9 underofficerare ur

artilleriet, 24 officerare ur luftvärnet, 6 officerare ur ingenjörtrupperna, 6

officerare och 11 underofficerare ur trängen samt 4 officerare ur intendenturkåren

eller tillhopa 120 officerare och 63 underofficerare. Utredningen hade

funnit lämpligast, alt instruktörerna för den frivilliga utbildningen upptoges

Utskottet.

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

på de olika truppförbandens (truppslagens) stater och för längre eller kortare

tid kommenderades till tjänstgöring vid militärbefäls- eller försvarsområdesstaber

såsom instruktörer. Instruktörerna för den frivilliga utbildningen

syntes i viss utsträckning kunna tagas i anspråk jämväl för hemvärnets övningar

samt för skolungdomens värntjänstövningar ävensom såsom instruktörer

inom skytterörelsen.

Försvarsutredningen förutsatte, att vid den frivilliga befälsutbildningen

skulle tillhandahållas uniforms- och vapenutrustning, annan materiel samt

ammunition efter samma grunder, som hittills tillämpats beträffande den frivilliga

landstormsrörelsen, samt att eleverna vid frivillig tjänstgöring skulle

åtnjuta fri inkvartering, förplägnad och sjukvård ävensom avlöning i enlighet

med sin tjänstegrad. Härutöver borde för övningsverksamheten under de

närmaste åren årligen anvisas omkring 350,000 kronor, varav 25,000 för ungdomsrörelsen,

medan motsvarande behov beräknades vid genomfört system

uppgå till omkring 450,000 kronor. De angivna medlen beräknades emellertid

täcka allenast en del av kostnaderna; återstående kostnader förutsattes

som hittills bestridas av medel, som de frivilliga organisationerna själva anskaffade.

Departementschefen har i fråga örn principerna för den frivilliga befälsutbildningens

ordnande och rörande anslagsbehovet förklarat sig i allt väsentligt

biträda försvarsutredningens förslag. Antalet instruktörer borde, såsom

även utredningen framhållit, icke fastställas förrän praktisk erfarenhet

vunnits rörande elevfrekvensen. Som beräkningsgrund för det sannolika

behovet av instruktörer kunde försvarsutredningens beräkningar godtagas,

och departementschefen hade vid kalkylerna rörande personalbehovet

på de olika truppförbandens (truppslagens) stater utgått från att där skulle

upptagas det antal instruktörer för den frivilliga befälsutbildningen, som

försvarsutredningen angivit.

Utskottet. Mot vad i propositionen föreslagits beträffande det frivilliga försvarsarbetets

organisation och ledning har utskottet intet att erinra.

Behovet av instruktörer för den frivilliga befälsutbildningen är mycket

svårt att beräkna, innan praktisk erfarenhet vunnits rörande intresset för

utbildningen. Utskottet finner det emellertid icke uteslutet, att den frivilliga

befälsutbildningen kan komma att erhålla en sådan omfattning, att en utökning

av det i propositionen beräknade antalet instruktörer framdeles kan

bliva erforderlig. Utskottet förutsätter, att Kungl. Maj:t uppmärksammar denna

fråga och vidtager de åtgärder, vartill erfarenheterna kunna giva anledning.

J. Remonteringsväsendet.

a. Stamhästar.

Med tillämpning av vissa i försvarsutredningens betänkande på sid. 290

—294 närmare angivna beräkningsgrunder, mot vilka departementschefen

s. 115 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

115

i huvudsak intet haft att erinra, har departementschefen beräknat behovet

i fred av stamhästar för den i propositionen föreslagna arméorganisationen

till 4,966 ridhästar och 351 draghästar. I förhållande till nuvarande antal

innebär förslaget en minskning av antalet ridhästar med 152, föranledd

främst av Wendes artilleriregementes omorganisation från anspänt till motoriserat

regemente, medan däremot antalet draghästar i stället ökats med 193

för att tillgodose det ökade behov av hästar för utbildningen, som uppkommit

i samband med förlängningen av utbildningstiden för de värnpliktiga.

Utskottet har icke något att erinra mot de i propositionen verkställda

beräkningarna rörande behovet av stamhästar.

b. Ackordhästar.

Departementschefen har beräknat det årliga behovet av ackordhästdagar

till 411,000 dagar, vilket med utgångspunkt från att varje ackordhäst liksom

hittills icke bör fullgöra mer än högst 50 ackordhästdagar medförde ett behov

av ungefär 8,200 hästar. Härtill komme emellertid med hänsyn till större

repetitionsövningar ytterligare omkring 2,700 hästar, varför det sammanlagda

behovet av ackordhästar bleve i runt tal 11,000 hästar eller omkring 6,000

mera än nuvarande antal, ökningen har avsetts skola ske sålunda, att till

ackordhästar överföras erforderligt antal av de hästar, som av staten inköpts

till armén för den förstärkta försvarsberedskapen.

Utskottet har intet att erinra emot vad i propositionen anförts beträffande

arméns ackordhästar.

c. Remonteringsväsendets ledning.

Försvarsutredningen föreslog, att den nuvarande remonteringsnämnden

skulle med oförändrat antal ledamöter och suppleanter benämnas remonteringsstyrelsen

och att den nuvarande ställföreträdande chefen för remonteringsväsendet

skulle bliva chef för styrelsen. Denne borde också utöva

överledningen över remontdepaema. Som chef för remonteiingsstyrelsen borde

av Kungl. Majit förordnas en regementsofficer. Remonteringsstyrelsen

borde lyda närmast under inspektören för infanteriet och kavalleriet.

I sitt yttrande över försvarsutredningens betänkande framhöll arméförvaltningen,

att den nuvarande remonteringsnämnden borde bibehållas och

inordnas i intendenturdepartementet. Som motiv härför anfördes följande:

Arméns remontering vöre främst att betrakta som en teknisk-ekonomisk

förvaltningsangelägenhet. Det vore därför stridande mot de enhetliga grunder

för organisationen av försvarsväsendets ledande organ, som utredningen

i övrigt tillämpat, att underställa remonteringsstyrelsen inspektören för infanteriet

och kavalleriet. Genom den av arméförvaltningen föreslagna förändringen

skulle dessutom större överensstämmelse vinnas mellan freds- och

krigsorganisation, enär remonteringsväsendet vid mobilisering avsåges skola

Utskottet.

Utskottet.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Utskottet.

underställas intendenturdepartementet, som då hade att ombesörja anskaffning

av hästar för försvarsväsendets räkning.

I yttrandet till chefen för armén framlade överfältveterinären i huvudsak

samma synpunkter på frågan örn remonteringsväsendets ledning som arméförvaltningen,

medan chefen för armén däremot i sitt yttrande förklarade

sig icke kunna ansluta sig till den sålunda uttalade uppfattningen.

1942 års försvarsberedning föreslog, att sekundchefen för Livregementet

till häst tillika skulle vara chef för remonteringsväsendet, varav borde följa,

att remonteringsväsendets ledning i övrigt bibehölle sin nuvarande organisation.

Departementschefen har anfört, att ett nära samband existerade mellan

remonteringen å ena sidan och hästmaterialets användning samt dressyr och

ridutbildning å den andra. Det samarbete, som sålunda måste äga rum mellan

remonteringsväsendets ledning och de för utbildning och organisation i

övrigt ansvariga militära myndigheterna, syntes säkerställas, därest remonteringsväsendet

anknötes till någon av de militära inspektionsmyndigheterna,

lämpligen inspektören för infanteriet och kavalleriet. Remonteringsväsendet

borde handhavas av en remonteringsstyrelse, bestående av en pensionerad

officer såsom chef med arvode i löneklass Oa 14 samt tre ledamöter,

fyra suppleanter och en expeditionsunderofficer (arvodesbefattning).

Remontdepåerna borde underställas chefen för remonteringsstyrelsen.

Utskottet har vid prövningen av frågan om remonteringsväsendets ledning

icke kunnat undgå att finna de skäl bärande, som av arméförvaltningen anförts

till stöd för ämbetsverkets uppfattning, att remonteringen borde anknytas

till arméförvaltningens intendenturdepartement. Utskottet vill därför framhålla

såsom önskvärt, att vid den i utsikt ställda omorganisationen av försvarsväsendets

centrala förvaltningsorganisation den nuvarande remonteringsnämnden

med i huvudsak oförändrad sammansättning på lämpligt sätt inordnas

i intendenturdepartementet. I avvaktan härpå synes den nuvarande organisationen

böra bibehållas i huvudsak oförändrad med de modifikationer,

som bli en följd av den föreslagna omorganisationen av truppslagsinspektionerna.

d. Remonteringen.

I fråga om remonteringen av stam- och ackordhästar ha i propositionen

endast förutsatts smärre avvikelser från nu gällande ordning. Beträffande

det beräknade behovet av stamhästar och remonter torde få hänvisas till

en på sid. 396 i propositionen intagen tablå. Såsom ersättning för vid depå

störtade remonter ha beräknats liksom innevarande budgetår behöva årligen

inköpas 12 hästar.

I propositionen har föreslagits, att ridskolan skall erhålla ett avsevärt

ökat antal remonter i dressyr och att den nuvarande remontdepån vid Utnäslöt

i samband därmed skall nedläggas och dess stallutrymmen överlåtas åt

ridskolan. Arméns remonter ha föreslagits efter avvecklingen av Utnäslöts

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2. 11''

remontdepå uppdelade på de båda övriga remontdepåerna, Herrevadskloster

och Gudhem, vilka förutsatts skola erhålla en något förstärkt personalorganisation.

Utskottet ansluter sig till vad i propositionen anförts beträffande remonteringen.

III. Byggnader m. m.

Försvarsutredningen framhöll, att genomförandet av den nya arméorganisationen

medförde krav på vissa byggnadsarbeten, för vilka utredningen

beräknade ett sammanlagt medelsbehov under femårsperioden av 125,890,000

kronor (enligt prisläget den 1 juli 1941), fördelat salunda:

1) Nya etablissement för Norrbottens regementes bataljon i Kiruna,

Göta pansarlivgardes kompani på Gotland, Wendes artilleriregemente,

det nya kårartilleriregementet, Stockholms luftvämsregemente (med ett batteri

på Gotland), Göteborgs och Luleå luftvärnskårer, Signalregementets kompani

i Skövde, Göta trängkårs kompani i Nora, Andra intendenturkompaniet

och arméns nuvarande intendenturförråd i Karlsborg, V. och VI. militärbefälsstaberna,

vissa stabs-, luftvärns-, ingenjör- och trängmobiliseringscentraler

samt förrådsbyggnader för de territoriella förbandens materiel, tillhopa

72,970,000 kronor.

2) Tillbyggnader å befintligaetablissement, 10,630,000

kronor.

3) Barackbyggnader vid truppförbanden, 2,800,000 kronor.

4) Garagebyggnader, 7,850,000 kronor.

5) Lektionsbyggnader och exercisbyggnader, 9,550,000

kronor.

6) Furirbostäder, 13,160,000 kronor, samt

7) Särskilda byggnadsbehov vid bland annat försvarsväsendets

läroverk, infanteriets och kavalleriets officersaspirantskola, krigsskolan,

infanteri-, artilleri- och luftvärnsskjutskolorna, ridskolan, Skånska pansarregementet

samt Södermanlands pansarregemente, tillhopa 8,930,000

kronor.

I de angivna beloppen ha icke inräknats kostnaderna för Stockholms garnisons

utflyttning till Järvafältet, vilka förutsatts skola bestridas i särskild

ordning.

Departementschefen har anfört, att det icke vore möjligt att i förevarande

sammanhang ingå på en detaljgranskning av det av försvarsutredningen

föreslagna byggnadsprogrammet vare sig ur behovs- eller kostnadssynpunkt.

Det syntes nu vara tillräckligt att i princip taga ställning till det framlagda

förslaget, därvid de med dess genomförande förenade kostnaderna borde

skjutas i förgrunden, särskilt i vad avsåge den beräknade medelsåtgången

under den kommande femårsperioden. Departementschefen ville därvid till

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 11 sami. 3 avd. nr 2. 8

Utskottet.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

en början framhålla, att han i stort icke hade någon erinran att framställa

mot att de föreslagna byggnadsåtgärderna komme till utförande, i den mån

medel därför kunde ställas till förfogande. Vissa jämkningar bleve emellertid

erforderliga som en följd av de modifikationer i utredningens förslag

till arméorganisation, som av departementschefen i det föregående föreslagits.

Ur kostnadssynpunkt medförde dessa jämkningar någon besparing, och departementschefen

hade överslagsvis beräknat medelsbehovet för de med arméorganisationens

utbyggnad förenade byggnadskostnaderna till omkring

122,000,000 kronor i stället för av försvarsutredningen beräknade 125,890,000

kronor.

Det av försvarsutredningen framlagda och av departementschefen sålunda

något modifierade byggnadsprogrammet avsåge, enligt vad departementschefen

vidare framhållit, närmast de byggnadsåtgärder, som ägde direkt sammanhang

med den i propositionen förordade utbyggnaden av arméorganisationen.

Försvarsutredningen hade förutsatt, att samtliga i programmet upptagna

byggnadsarbeten skulle komma till utförande under femårsperioden

1942/47. Emellertid kunde därutöver åtskilliga kostnader för byggnadsändamål,

som icke direkt hänförde sig till den föreslagna utbyggnaden av organisationen,

beräknas bliva nödvändiga under perioden. Redan bland sina

medelsäskanden för budgetåret 1942/43 hade arméförvaltningen hemställt eller

anmält sin avsikt vara att framdeles hemställa om anvisande av medel för

vissa byggnadsföretag och markförvärv, som kunde sägas ligga vid sidan

av försvarsutredningens förslag. Det syntes vara uppenbart, att än ytterligare

medelsäskanden av samma natur kunde förväntas under den närmaste femårsperioden.

Därest en i möjligaste mån rättvisande bild av de förväntade

byggnadskostnaderna under denna period skulle erhållas, vore det nödvändigt

att, eventuellt i konkurrens med de av försvarsutredningen såsom erforderliga

angivna byggnadsåtgärderna, taga vederbörlig hänsyn jämväl till

dessa utanför försvarsutredningens beräkningar fallande, av myndigheterna

redan planerade eller eljest motsedda byggnadsbehov.

Det hade framstått som angeläget att redan i förevarande sammanhang

söka överslagsvis komma fram till det medelsbehov, som kunde erfordras

för försvarsväsendets byggnadsverksamhet i sin helhet inom den närmaste

femårsperioden. Av det anförda framginge, att det icke vore möjligt att, därest

försvarsutredningens förslag till byggnadsåtgärder skulle i full utsträckning

bringas till genomförande under femårsperioden, hålla samtliga kostnader

för arméns byggnader inom den av utredningen angivna ramen. Å andra

sidan hade det ur olika synpunkter framstått såsom önskvärt, att det av utredningen

för byggnadsändamål för femårsperioden beräknade beloppet icke

mer väsentligt överskredes. Departementschefen hade därför funnit sig nödsakad

förorda, att vissa av utredningen föreslagna byggnadsföretag uppskötes

till tid efter femårsperiodens slut för att bereda utrymme för åtminstone

en del av de byggnadskostnader, till vilka utredningen vid sina kalkyler icke

tagit hänsyn.

I konsekvens med vad sålunda anförts har departementschefen ansett sig

s. 119 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

119

icke böra för femårsperioden beräkna medel för nya etablissement

för Stockholms luftvämsregemente, Andra intendenturkompaniet, arméns

nuvarande intendenturförråd i Karlsborg samt V. och VI. militärbefälsstaberna.

För förrådsbyggnader för territoriella förband borde under femårsperioden

endast anvisas 9,400,000 kronor av det av försvarsutredningen beräknade

beloppet, 12,400,000 kronor.

Med avseende på tillbyggnader å befintliga etablissement,

barackbyggnader samt garagebyggnader har i propositionen

icke ifrågasatts något uppskov tili tidpunkt efter femårsperioden med av försvarsutredningen

föreslagna åtgärder. Ifråga örn barackbyggnader har anmärkts,

att medel för barackbyggnader, som försvarsutredningen avsett skola

uppföras vid vissa regementen, redan i viss utsträckning blivit av riksdagen

anvisade i annat sammanhang.

Exercisbyggnader skola enligt departementschefens förslag under

femårsperioden utföras allenast för vissa truppförband i norra Sverige och

på Gotland, medan uppförandet av lektionsbyggnader i sin helhet

föreslagits skola anstå till efter nämnda period.

För uppförande av furirbostäder har departementschefen för femårsperioden

beräknat 5,000,000 kronor av det av försvarsutredningen beräknade

beloppet, 13,160,000 kronor.

I anslutning till sina ovan angivna förslag örn förskjutande av vissa byggnadsföretag

till tid bortom femårsperioden har departementschefen anfört,

att han vid sitt sitt bedömande rörande vilka arbeten som sålunda borde förskjutas

utgått från att sådana byggnadsföretag, som framstått som nödvändiga

för den nya organisationens genomförande, också borde bliva utförda

under femårsperioden. Endast för sådana företag, med vilka synts kunna

utan organisatoriska olägenheter anstå, hade departementschefen ansett sig

böra räkna med ett senare utförande. Förslaget till förskjutning av byggnadskostnaderna

vore emellertid icke att anse som definitivt utan endast avsett

att utgöra en beräkningsgrund för att möjliggöra ett bestämmande av

det totala beloppet av inom femårsperioden fallande byggnadskostnader för

arméns behov. De till senare tidpunkt förskjutna byggnadsåtgärderna borde

genomföras under femårsperioden i den mån så kunde ske utan att det för

arméns byggnadsåtgärder sammanlagt beräknade beloppet därigenom överskredes.

Sålunda syntes det i hög grad önskvärt att lektions- och exercisbyggnaderna

skulle åtminstone till någon del kunna beredas utrymme på

byggnadsprogrammet.

Departementschefen har framhållit, att försvarsutredningen beräknat åtskilliga

kostnader för iståndsättning eller uppförande av tjänstebostäder. Enligt

departementschefens mening borde statens medverkan vid ordnandet av

personalens bostadsfråga endast ifrågakomma i de fall, då frågan icke på

annat sätt kunde lösas, exempelvis då man icke kunde räkna med att bostadsbehovet

kunde tillgodoses i allmänna marknaden å förläggningsorten eller då

speciella hänsyn, exempelvis avsides belägen tjänstgöringsort, talade för uppförandet

av tjänstebostäder. Departementschefen hade för avsikt att, på grund
-

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

val av erfarenheter som vunnits i samband med ordnandet av bostadsfrågan

för vissa flygflottiljer, föranstalta örn en utredning, huruvida icke det av försvarsutredningen

beräknade bostadsbehovet skulle kunna i ej oväsentlig utsträckning

tillgodoses genom egnahemsbebyggelse.

Den av departementschefen föreslagna förskjutningen av vissa av försvarsutredningen

föreslagna byggnadsåtgärder medförde, enligt vad departementschefen

anfört, att kostnaderna för det av utredningen angivna byggnadsprogrammet

under femårsperioden kunde nedbringas med i runt tal 32,000,000

kronor. Emellertid syntes byggnadsbehov vid sidan av försvarsutredningens

förslag komma att erfordra medelstillgång till belopp, som överstege vad'' sålunda

kunde under perioden inbesparas. överslagsvis syntes man för ifrågavarande

ändamål böra räkna med kapitalinvesteringar under femårsperioden

med inalles inemot 50,000,000 kronor. Medelsbehovet under nämnda period

för tillgodoseende av arméns byggnader borde i anledning härav beräknas

till 140,000,000 kronor med ett däremot svarande avskrivningsbehov av

omkring 65,000,000 kronor.

Stockholms garnisons utflyttning till Järvafältet borde, enligt vad departementschefen

anfört, fullföljas planenligt med den av försvarsutredningen föreslagna

modifikationen, att det för Livregementet till häst avsedda nya etablissementet

i stället borde avses för Göta pansarlivgarde och att förstnämnda

regemente kvarbleve i nuvarande kaserner. Såsom tidigare anförts har departementschefen

icke upptagit de för denna utflyttning erforderliga kostnaderna

i de ovan angivna medelsbehoven. Icke heller kostnader för tjänstebostäder

ha upptagits bland de av departementschefen beräknade byggnadskostnaderna.

Beträffande de organisatoriska formerna för ledandet av den förestående

omfattande byggnadsverksamheten vid försvarsväsendet hade, enligt vad departementschefen

anfört, under ärendets remissbehandling framförts tanken

på tillskapandet för ändamålet av ett för de tre försvarsgrenarna gemensamt

organ. Frågan syntes vara av beskaffenhet att kunna av Kungl. Maj:t avgöras

utan riksdagens hörande. För egen del lutade departementschefen närmast

åt den uppfattningen, att det med hänsyn till verksamhetens omfattning icke

vore lämpligt eller ens möjligt att till ett enda byggnadsorgan sammanföra

ifrågavarande uppgifter, utan att det bleve nödvändigt att liksom hittills

skett uppdela verksamheten på de militära förvaltningarna. Det vore emellertid

departementschefens avsikt att föreslå Kungl. Maj:t att vidtaga sådana

åtgärder, att det omfattande byggnadsprogram, som föreslagits för de tre försvarsgrenarna,

skulle kunna genomföras snabbt och rationellt samt för lägsta

möjliga kostnad. Kostnaderna för den temporära utökning av den statliga

byggnadsorganisationen, som bleve erforderlig, borde lämpligen bestridas av

de anslag, som ställas till förfogande för byggnadernas uppförande. Till frågan

om en mera permanent förstärkning av den militära byggnadsorganisationen

borde ställning tagas i samband med prövningen av 1941 års militära

förvaltningsutrednings förslag.

s. 121 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

121

I de likalydande motionerna I: 233 av herr Gränebo m. fl. samt II: 327

av herr Hansson i Rubbestad m. fl. har yrkats avslag på de i propositionen

framlagda förslagen angående nybyggnader för armén och hemställan gjorts

om en utredning i byggnadsfrågan, varvid vissa i motionen framförda synpunkter

borde beaktas. Intill dess riksdagen efter en dylik utredning ånyo fått

pröva frågan, borde förläggningarna ordnas provisoriskt.

Herr Andersson i Södergård m. fl. ha i sin tidigare omnämnda motion

II: 348 framhållit, att byggnadsprogrammet borde inskränkas till att omfatta

allenast sådana byggnadsarbeten, som vore oundgängligen erforderliga. Det

borde icke vara uteslutet att kunna uppskjuta vissa byggnadsarbeten, till

dess statsfinansiella förhållanden lättare medgåve deras utförande, och att

i andra fall vidtaga provisoriska åtgärder för tillgodoseende av förefintliga

eller uppkommande lokalbehov, till dess en bättre överblick av byggnadsbehoven

kunde erhållas.

Herrar von Friesen och Lindberg i Stockholm ha i motionen II: 342

hemställt, att riksdagen måtte hemställa örn skyndsam utredning av frågan

om militära tjänstebostäders anordnande genom egnahemsbebyggelse, i första

hand å nya förläggningsorter och där bostadsutrymmen behövde tagas i anspråk

för andra militära ändamål.

Herr Nisser m. fl. ha i sin motion I: 239 — i anslutning till sitt förslag

om utökning av arméns artilleri — hemställt, att kostnaderna för de föreslagna

åtgärderna skulle kompenseras bland annat genom besparingar i byggnadsämnen.

Med avseende på arméns byggnadsfrågor har utskottet mindre möjlighet

än beträffande andra nu föreliggande frågor att taga en bestämd ställning.

I propositionen har ju också av departementschefen framhållits, att det uppenbarligen

icke varit möjligt att i förevarande sammanhang ingå på en

granskning i detalj vare sig ur behovs- eller kostnadssynpunkt. Utskottet förutsätter,

att största möjliga sparsamhet iakttages vid byggnadsprogrammets

förverkligande och att endast de byggnadsåtgärder, som äro ur militär synpunkt

oundgängligen nödvändiga, komma till utförande under femårsperioden.

För en sådan återhållsamhet beträffande den militära byggnadsverksamheten

tala, förutom rent ekonomiska skäl, jämväl de svårigheter med avseende

å materielförsörjningen, som under nu rådande förhållanden föreligga. Utskottet

vill slutligen framhålla angelägenheten av att de särskilda byggnadsprojekten,

innan de föreläggas riksdagen, som regel underkastas särskild

granskning ur besparingssynpunkt av 1940 års militära byggnadsordning

eller ock att i annan ordning säkerhet skapas för att sparsamhetsintresset tillbörligen

tillgodoses. Med det anförda anser sig utskottet ha besvarat motionen

II: 348, i vad denna rör arméns byggnadsfrågor, samt avstyrkt bifall till

hithörande delar av motionerna I: 233 och 11:327. Med den ståndpunkt, utskottet

i samband med behandlingen av artilleriet intagit till de i motionen

I: 329 framställda förslagen, saknar utskottet i förevarande sammanhang anledning

till yttrande rörande densamma.

Utskottet.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

I anledning av vad som anförts i motionen II: 342 vill utskottet understryka

vikten av att den av departementschefen förutsatta utredningen, huruvida

icke det av försvarsutredningen beräknade bostadsbehovet skulle kunna

i ej oväsentlig utsträckning tillgodoses genom egnahemsbebyggelse, snarast

kommer till stånd.

Vad i övrigt under förevarande avsnitt anförts i propositionen giver icke

utskottet anledning till erinran.

IV. Organisationens genomförande.

Försvarsutredningen framhöll, att de föreslagna förändringarna inom arméorganisationen

borde genomföras så snabbt som möjligt.

Utökningen av officers- och underofficerskårerna borde med hänsyn till

kravet på fullgod rekrytering fördelas över hela femårsperioden. I fråga om

det fast anställda manskapet syntes den föreslagna ökningen vid befintliga

truppförband kunna genomföras på två eller högst tre år. Vid pansartrupperna

och det föreslagna nya artilleriregementet borde utökningen fördelas

över flera år. Tygtruppernas underbefäl borde anställas med en del år 1942

och återstoden påföljande år. Det nya systemet med anställande av volontärer

över stat föresloges träda i kraft hösten 1942.

Materielanskaffningen borde påskyndas så mycket som möjligt.

Enär det vore av betydelse, att planläggningsarbetet för övergången till

den nya organisationen utfördes av de befälsinstanser, vilka komme att handhava

genomförandet, borde de föreslagna förändringarna med avseende på

arméns ledning, de högre truppförbandens staber och den territoriella indelningen

i största möjliga utsträckning genomföras redan den 1 juli 1942.

Föreslagna organisationsförändringar inom befintliga truppslag borde enligt

försvarsutredningens mening i regel kunna slutgiltigt genomföras i samband

med inryckningen till första värnpliktstjänstgöring i april 1943. Vid

samma tidpunkt borde även de tre tygkompanierna organiseras, efter erforderliga

förberedelser under vinterhalvåret 1942—43. I vissa fall bleve tidpunkten

för övergången till den nya organisationen beroende av den takt, i vilken

föreslagna byggnadsåtgärder kunde genomföras. Sålunda beräknades Wendes

artilleriregemente, luftvärnsbatteriet på Gotland samt signalkompanierna

i Skövde och Kristianstad'' kunna organiseras på föreslaget sätt först under år

1944.

Det nya truppslaget pansartrupperna borde organiseras den 1 juli 1942, då

Skaraborgs regemente, Södermanlands regemente och Skånska kavalleriregementet

borde ombildas till pansarregementen, överflyttning av befäl från infanteriet

och kavalleriet till pansartrupperna borde även i största möjliga

utsträckning ske vid samma tidpunkt. Den 1 juli 1943 beräknades de tre

pansarregementena kunna i huvudsak vara organiserade enligt den föreslagna

organisationen. Hösten 1944 syntes organisationen kunna vara genomförd.

Organisationen av Göta pansarlivgarde borde påbörjas den 1 januari 1944

s. 123 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

123

och utbyggas till full omfattning senast under år 1945. Det för Gotland avsedda

kompaniet borde emellertid organiseras redan den 1 juli 1943 och från

början provisoriskt tilldelas Södermanlands pansarregemente för att överflyttas

till Göta pansarlivgarde, när detta regemente organiserades.

Luftvärnsförbanden borde övergå till den nya organisationen i april 1943;

dock borde batteriet på Gotland organiseras först påföljande år.

Omläggningen av utbildningen vid arméns underofficersskola och vid krigsskolan

borde träda i kraft hösten 1942, då även tygförvaltningsskolan borde

börja sin verksamhet. Övriga skolor borde organiseras (övergå till ny organisation)

först hösten 1943.

övergången till det föreslagna systemet för anställning såsom officer eller

underofficer i reserven samt för förordnande såsom värnpliktigt befäl borde

enligt utredningens mening äga rum den 1 januari 1943.

Departementschefen har uttalat, att han till fullo delade försvar sutredningens

mening, att de föreslagna förändringarna inom arméorganisationen borde

genomföras så snabbt som möjligt. All hänsyn måste dock givetvis vid förändringarnas

genomförande tagas till nödvändigheten av att vidmakthålla

en stark försvarsberedskap. Departementschefen har i sammanhanget ytterligare

anfört följande:

Den plan för organisationsförändringarnas genomförande, som försvarsutredningen

framlagt, torde — med de avvikelser därifrån, som föranledas av

vad jag i det föregående i olika avseenden anfört —- böra i huvudsak följas

vid det fortsatta organisationsarbetet. Emellertid kunna ytterligare avvikelser

från utredningens förslag bliva erforderliga. Sålunda torde svårigheter

möta att, såsom försvarsutredningen förutsatt, redan den 1 nästinstundande

juli genomföra några större organisationsförändringar —- dessa kräva ju i

allmänhet vissa förberedelser, såsom utfärdande av reglementen och instruktioner,

personalförflyttningar o. s. v. Takten för organisationsförändringarnas

genomförande påverkas givetvis även av ett flertal andra, nu svårbedömbara

faktorer. Sålunda kunna förseningar uppkomma med avseende å planerade

byggnadsarbeten och materielleveranser, svårigheter uppstå beträffande rekryteringen

m. m. Med hänsyn därtill kan det tänkas i vissa fall vara lämpligt

att vidtaga jämkningar i de uppgjorda planerna på det sätt, att vissa organisationsförändringar

genomföras vid en senare tidpunkt än som avsetts, medan

andra i stället verkställas tidigare än enligt den uppgjorda planen. För

att alla möjligheter att snabbt utbygga försvarsorganisationen skola kunna

utnyttjas, torde det därför böra ankomma på Kungl. Maj:t att inom ramen

för de anslag och personalkadrar, som för varje budgetår varda fastställda,

besluta i vilken ordning och vid vilka tidpunkter de olika organisationsförändringarna

skola genomföras.

Utskottet, som instämmer i den av försvarsutredningen och departementschefen

uttalade uppfattningen, att de av utskottet tillstyrkta ändringarna i

arméorganisationen böra genomföras så snabbt som möjligt, har icke heller i

övrigt något att erinra mot vad i propositionen anförts rörande arméorganisationens

genomförande.

U tskottet.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Utskottet.

Utskottet.

Avd. VI. Marinens organisation.

I. Krigsorganisationen.

Den utformning och omfattning, som av försvarsutredningen givits marinens

krigsorganisation och som närmare framgår av handlingar, vilka i särskild

ordning överlämnats till utskottet, har departementschefen i stort sett

funnit lämplig. De vid granskningen av krigsorganisationen framkomna personalbehoven

ha i propositionen lagts till grund för beräkningen av marinens

kadrar av fast anställd personal. Det borde enligt vad departementschefen

framhållit ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av vederbörande militära

myndigheter närmare bestämma krigsorganisationens struktur.

Vad i propositionen anförts i fråga örn krigsorganisationen föranleder icke

någon erinran från utskottets sida.

II. Fredsorganisationen.

A. Marinens ledande organ.

a. Chefen för marinen och amiralitetet.

Departementschefen har föreslagit att chefen för marinen jämte övriga militära

beställningshavare vid marinen av flaggmans (generalspersons) grad

skola sammanföras till en särskild stat, amiralitetet, som borde upprättas från

och med budgetåret 1942/43.

Utskottet ansluter sig till förslaget örn sammanförande av de militära beställningshavarna

vid marinen av flaggmans (generalspersons) grad till en

särskild stat, amiralitetet.

b. Marinstaben.

I propositionen ha föreslagits vissa utökningar och förändringar i marinstabens

organisation. Beträffande chefens för marinstaben löneställning har

departementschefen icke ifrågasatt någon ändring. Den år 1941 tillkomna

souschefsbefattningen, avsedd för en kustartilleriofficer, borde placeras i lönegraden

Oa 6. För handläggning av utbildningsfrågor för såväl flottan som

kustartilleriet borde tillkomma en utbildningsavdelning. Chefen för förbindelseavdelningen

föresloges samtidigt bekläda en nyinrättad befattning såsom

inspektör för marinens förbindelseväsende. För vardera av två av sta
-

s. 125 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

125

bens avdelningar borde upptagas en yngre regementsofficer såsom assistent

åt avdelningschefen.

Den för sjövämskårens ledning erforderliga militära personalen borde upptagas

bland i marinstaben tjänstgörande personal. I avbidan på närmare erfarenhet

borde presstjänsten för marinen jämväl i fortsättningen i viss utsträckning

handhavas av officer i marinstaben. Ledningen av den statliga isbrytningsverksamheten

borde, för vinnande av överensstämmelse mellan krigsoch

fredsförhållanden, jämväl under fred tillkomma chefen för marinen, och

en härför erforderlig isbrytardetalj ingå i marinstaben. Eventuellt föreliggande

behov av ingenjörspersonal borde tillgodoses genom anlitande av personal

från marinförvaltningen.

Med den i propositionen sålunda förutsatta organisationen kommer marinstaben

att bestå av — förutom expedition och bibliotek — fem avdelningar,

nämligen operations-, förbindelse-, organisations-, personal- och utbildningsavdelningarna.

Behovet av militär personal för marinstaben har departementschefen beräknat

till — förutom stabschefen — 8 regementsofficerare, 26 kompaniofficerare,

1 underofficer, 10 pensionerade officerare och 5 pensionerade underofficerare.

Härtill komma 5 å 6 såsom aspiranter tjänstgörande, stabsutbildade

yngre officerare samt 1 kompaniofficer ur flygvapnet.

Departementschefen har anfört, att omorganisationen av marinstaben borde

äga rum under budgetåret 1942/43, om detta med hänsyn till personaltillgång

och övriga förhållanden befunnes möjligt. Departementschefen utginge

därvid från att Kungl. Maj:t vid behov skulle inom ramen för personalorganisationen

kunna vidtaga de ändringar i marinstabens organisation, som

kunde befinnas erforderliga. Därvid kunde tänkas att jämkningar bleve erforderliga

i samband med den pågående översynen av isbrytarverksamheten.

I anledning av överförandet av vissa kustartilleriärendens handläggning

från chefen för kustartilleriet till marinstaben har en rationalisering av marinstabens

inre organisation blivit erforderlig. Utskottet finner de av departementschefen

i sådant hänseende förordade åtgärderna, främst inrättandet av

en särskild utbildningsavdelning, lämpliga och har icke heller i övrigt något att

erinra mot vad som i propositionen anförts beträffande marinstaben.

c. Inspektören för kustartilleriet.

Departementschefen, som i stort sett icke ifrågasatt någon ändring i inspektörens

för kustartilleriet ställning och tjänsteutövning, har i enlighet med försvarsulredningens

förslag förordat viss utökning av personalen i inspektörens

stab och beräknat behovet av militär personal till 2 regementsofficerare, 7

kompaniofficerare, 3 underofficerare, 1 pensionerad officer och 1 pensionerad

underofficer. Det borde enligt departementschefen ankomma på Kungl.

Majit att meddela närmare bestämmelser med avseende på kustartilleriinspektionens

organisation inom ramen för den sålunda förordade personaluppsättningen.

Utskottet.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Viskottet. Mot vad i propositionen under förevarande avsnitt anförts har utskottet

intet att erinra. I anslutning till vad utskottet nedan under avsnittet Kustartilleriet:

Allmänna synpunkter anför, vill utskottet framhålla, att det enligt

utskottets mening är av vikt, att såväl inspektören för kustartilleriet som

övriga kustartillerimyndigheter erhålla en så självständig ställning, att kustartilleriet

beredes möjlighet att såsom en med flottan likställd vapengren

inom marinen fylla sina för riksförsvaret betydelsefulla uppgifter.

Ehuru prövningen av ett i motionen II: 320 av herr Lövgren framställt

yrkande om uppdelning av kustartilleriet på armén och marinen givetvis är

av betydelse för frågan örn inspektörens för kustartilleriet ställning, finner

utskottet sig böra upptaga berörda motion till behandling först under avsnittet

Kustartilleriet.

d. Övriga inspektionsmyndigheter.

I propositionen har föreslagits, att en särskild befattning såsom inspektör

för sjöartilleriet skall inrättas ävensom att de nuvarande befattningarna såsom

inspektörer för undervattensbåtvapnet respektive minsvepningsväsendet

skola omändras till befattningar såsom inspektörer för torped- och undervattensbåtvapnen

respektive minvapnet. De tre inspektörsbefattningarna

ha föreslagits skola besättas med kommendörer i lönegraden Oa 6. Såsom

under avsnittet Marinstaben anmärkts, har i propositionen därjämte förutsatts,

att chefen för marinstabens förbindelseavdelning tillika skall bestrida

en nytillkommen befattning såsom inspektör för marinens förbindelseväsende.

I propositionen har icke förutsatts någon principiell förändring med avseende

å marinöverdirektörens, chefens för marinintendenturkåren och marinöverläkarens

ställning såsom inspektörer, envar inom sin tjänstegren. För

chefen för marinintendenturkåren har dock föreslagits återinförande av benämningen

marinöverintendent.

Departementschefen har anfört, att den angivna organisationen av berörda

inspektionsmyndigheter syntes böra genomföras under budgetåret 1942/43,

därest detta med hänsyn till personaltillgången befunnes möjligt. Kungl. Maj:t

borde äga vidtaga de förändringar med avsende å organisationen, som inom

ramen av personalorganisationen kunde befinnas erforderliga.

Utskottet. För att utbildningsarbetet skall kunna giva bästa möjliga resultat och marinen

hållas på en kvalitativt hög nivå krävas effektiva och sakkunniga inspektionsorgan

för de olika grenarna av verksamheten. Den förstärkning och

rationalisering av marinens inspektionsorgan, som i propositionen föreslagits,

synes vara ur nämnda synpunkt väl motiverad, och utskottet kan alltså ansluta

sig till vad sålunda föreslagits.

s. 127 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

127

B. Marindistrikten.

а. Organisationen i allmänhet.

Försvarsutredningen framhöll under förevarande avsnitt, att en definitiv

lösning av åtskilliga frågor rörande marindistriktens inre organisation — bl. a.

beträffande kustartilleriets ställning — nu borde åvägabringas. Därvid borde

organisationen av marinens olika organ och anstalter inom marindistrikten

uppgöras efter såvitt möjligt ensartade grunder. I anslutning därtill anförde

försvarsutredningen vissa synpunkter rörande de grundlinjer, efter

vilka organisationen borde utformas, varjämte framlades förslag rörande marindistriktens

organisation i allmänhet.

Departementschefen har framhållit, att mot försvarsutredningens förslag

rörande marindistriktens organisation i remissyttrandena i olika avseenden

framställts erinringar, av vilka en del syntes vara av den innebörd, att de

icke utan vidare överväganden borde helt avvisas. Även om vissa jämkningar

i försvarsutredningens förslag skulle befinnas erforderliga, syntes likväl

marindistriktens uppgifter i stort sett kunna lösas inom ramen för den av

försvarsutredningen föreslagna personalorganisationen, från vilken departementschefen

alltså ansett sig i huvudsak kunna utgå vid beräkningen av

kostnaderna för organisationens genomförande. Det syntes böra ankomma

på Kungl. Majit att utfärda närmare föreskrifter rörande ifrågavarande organisationsspörsmål,

varvid förutsattes, att särskild uppmärksamhet skulle

ägnas spörsmålet, hur ett effektivt samarbete mellan de marina befälhavarna

och vederbörande befälhavare ur armén skulle kunna ernås.

Ett i förutnämnda motion II: 320 av herr Lövgren — i samband med

förslaget örn uppdelning av kustartilleriet på armén och flottan — framställt

yrkande, att riksdagen måtte besluta, att i stället för marindistrikt landets sjögräns

uppdelas i kustförsvarsområden med kustförsvarskommendanter från

armén, upptager utskottet till behandling under avsnittet Kustartilleriet.

Mot vad i propositionen anförts rörande marindistriktens organisation i

allmänhet har utskottet intet att erinra.

б. Marindistriktens organisation.

Under förevarande rubrik framlade försvarsutredningen vissa förslag rörande

de särskilda marindistriktens organisation. Beträffande förslagens innebörd

torde få hänvisas till propositionen.

Departementschefen har såsom under föregående avsnitt anförts framhållit,

att det borde ankomma på Kungl. Maj :t att efter ytterligare överväganden

träffa avgörande rörande marindistriktens inre organisation, varför departementschefen

saknade anledning att i detalj behandla de olika förslag, som

i detta hänseende förelåge. Vid beräkning av personalbehovet för de olika

marindistriktens ledning hade departementschefen emellertid såsom tidigare

anmärkts ansett sig i huvudsak kunna utgå från försvarsutredningens beräkningar,

beträffande vilka torde få hänvisas till utredningens betänkande.

Utskottet.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Även beträffande behovet av ombyggnads- och nybyggnadsarbeten för marindistriktens

räkning — vilka frågor närmare behandlas under avsnittet

Marinens byggnader m. m. — har departementschefen i huvudsak anslutit

sig till försvarsutredningens förslag.

I avseende på Sydkustens marindistrikt har departementschefen

förutsatt, att sådana lokaldispositioner ej vidtoges, som kunde föregripa

den stundande omprövningen av frågan om en sammanslagning av marinens

sjukhus i Karlskrona med länslasarettet därstädes. I enlighet med vad försvarsutredningen

föreslagit, har departementschefen beräknat en särskild

beställning i lönegrad Ob 2 för en chef för Blekinge kustartilleriförsvar.

En utflyttning av örlogsbasen inom Ostkustens marindistrikt från

Stockholm har i propositionen betecknats såsom ofrånkomlig. Sedan beslut

fattats rörande det fortsatta organisationsarbetet inom försvarsväsendet, borde

därför de i ärendet ingivna förslagen underkastas en kompletterande granskning.

Medel för örlogsbasens förflyttning hade icke upptagits i kostnadsberäkningarna

för femårsperioden 1942—1947.

Vad angår Västkustens marindistrikt har i propositionen, såsom

i annat sammanhang närmare angives, förordats återupprättande av det

år 1925 indragna kustartilleriförbandet på Västkusten. För detta syntes ett

nytt kasernetablissement böra uppföras, varefter nuvarande anläggningar å

Nya Varvet helt kunde disponeras för flottans räkning, varvid dock vissa ombyggnadsarbeten

bleve erforderliga. Med hänsyn till utökningen av den marina

försvarsorganisationen på Västkusten borde en särskild beställningshavare

i lönegraden Ob 2 avses såsom chef för marindistriktet.

I enlighet med vad försvarsutredningen anfört har departementschefen ansett

en effektivisering av de marina organen inom Norrlandskustens

marindistrikt vara erforderlig. Sålunda borde Gustafsviks örlogsdepå

organiseras redan i fredstid samt ett kustartilleridetachement förläggas till

Härnösand. För befattningen såsom marindistriktschef borde avses en särskild

beställningshavare i lönegrad Oa 6 eller Oa 5.

I syfte att undanröja vissa olägenheter med de nuvarande befälsförhållandena

på Gotland har i propositionen föreslagits, att militärbefälhavaren

på Gotland tillika skall vara chef för Gotlands marindistrikt.

Jämväl i Öresunds marindistrikt borde marindistriktsorganisationen

förstärkas, varvid för marindistriktschefen syntes böra avses en beställning

i lönegrad Oa 5 eller Oa 4.

Utskottet. I fråga om de särskilda marindistriktens organisation ansluter sig utskottet

till vad i propositionen föreslagits. Vid Sydkustens marindistrikt bör sålunda

tillkomma en särskild beställning i lönegrad Ob 2 för chefen för Blekinge

kustartilleriförsvar. För chefen för Västkustens marindistrikt bör ävenledes

avses en beställning i lönegrad Ob 2. För befattningen såsom chef för Norrlandskustens

marindistrikt bör avses en beställning i lönegrad Oa 6 eller

Oa 5. Militärbefälhavaren på Gotland bör tillika vara chef för Gotlands marindistrikt.

För chefen för Öresunds marindistrikt bör avses en beställning i

lönegrad Oa 5 eller Oa 4.

s. 129 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

129

C. Flottan.

I. Örlogsstationerna.

Departementschefen har i likhet med försvarsutredningen icke förutsatt

någon ändring i den genom 1939 års militära lönereglering i princip bestämda

löneställningen för stationscheferna, lönegraden Ob 1. De nuvarande befattningarna

för förste stationsadjutanter (kaptener) ha föreslagits skola

utbytas mot stationsstabschefsbefattningar, avsedda att uppehållas av regementsofficerare

i lägsta tjänstegraden. För expeditionstjänsten vid örlogsstationerna

har i viss utsträckning räknats med civil personal. Departementschefen

har vidare anfört, att ett kompaniernas ekonomikontor borde inrättas

å vardera örlogsstationen. Kontoren syntes, med hänsyn till möjligheterna

att ernå viss personalbesparing, kunna ställas under överinseende av biträdande

stationsintendenterna. Frågan örn personalbehovet vid ekonomikontoren

borde emellertid ytterligare granskas, innan organisationen slutligt

fastställdes.

Departementschefen har vidare uttalat, att frågan om ordnandet av förläggningsförhållandena

vid örlogsstationerna utan dröjsmål borde bringas

till en godtagbar lösning. I enlighet med vad försvarsutredningen förordat

borde sålunda för Karlskrona örlogsstation uppföras en ny kasernbyggnad

samt kanslibyggnad för stationschefen invid kasern Ankarstierna, varjämte

f. d. infanterikasernen borde iordningställas för sjömansskolan. I likhet med

vad som tidigare anförts beträffande Sydkustens marindistrikts lokalfrågor

har departementschefen förutsatt, att för örlogsstationen icke vidtoges sådana

lokaldispositioner, att den stundande omprövningen av sjukhusorganisationen

i Karlskrona därav föregrepes.

Vad beträffar Stockholms örlogsstation har i propositionen framhållits, att

förläggningsförhållandena vore mycket bekymmersamma. Med hänsyn till

vad tidigare anförts beträffande förflyttningen av Stockholms örlogsbas kunde

departementschefen dock icke nu förorda, att några ytterligare byggnader

av mera permanent natur uppfördes å Skeppsholmen.

Utskottet, som finner det i propositionen framlagda förslaget örn sammanförande

av hela den ekonomiska förvaltningen vid vardera örlogsstationens

kompanier till ett för samtliga kompanier gemensamt ekonomikontor innebära

en rationell lösning av ifrågavarande spörsmål, förutsätter, att ekonomikontorens

organisation icke slutgiltigt bestämmes, förrän viss tids erfarenhet

vunnits. Utskottet biträder jämväl i övrigt vad i propositionen anförts

rörande örlogsstationerna.

Utskottet.

2. Örlogsdepåerna.

Departementschefen har föreslagit, att Göteborgs örlogsdepå

skall erhålla ökad omfattning och en fastare organisation. Särskilda under
-

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

officers- och sjömanskårer borde upprättas vid depån. Om i samband med

dessa kårers inrättande sådana åtgärder anbefalldes, som i görligaste mån

säkerställde lämpliga och rättvisa rekryterings-, befordrings-, utbildningsoch

tjänstgöringsförhållanden, syntes vissa i remissyttranden och av 1942 års

försvarsberedning befarade olägenheter kunna i väsentlig mån undanröjas.

Med hänsyn till de svårigheter, som ofta förelegat för manskapsrekryteringen

vid Karlskrona örlogsstation vore det betydelsefullt, att framför allt uppsättandet

av sjömanskåren icke fördröjdes. Slutligen borde vissa kompletterande

byggnadsåtgärder ävensom en utvidgning av depåns nuvarande område

komma till stånd.

I propositionen har framhållits, att Gustafsviks ör logsdepå ur

olika synpunkter vore så betydelsefull, att man måste eftersträva skapandet

av en enhetlig organisation, vars militära kapacitet på olika sätt borde höjas.

I syfte att effektivisera depån har föreslagits, alt depån skall utnyttjas även

under fred, varvid dit skulle, i olikhet mot vad som gäller enligt 1936 års organisation,

förläggas såväl personal som vissa fartyg. En utbyggnad av anstalterna

vid Gustafsvik borde komma till stånd, och dock- och verkstadsanläggningen,

vilken hitintills varit utarrenderad, borde drivas av kronan från

tidpunkt, som emellertid icke nu borde fixeras.

Försvarsutredningen föreslog anläggande av en hamn- och verkstadsanläggning

vid Fårösunds förrådsdepå.

Departementschefen har emellertid icke ansett sig utan ytterligare utredning

kunna fatta ståndpunkt till nämnda förslag. Emellertid borde bland de

för femårsperioden beräknade byggnadskostnaderna för marinen upptagas

ett belopp av 1,000,000 kronor för ifrågavarande ändamål. Jämväl för uppförande

av vissa förrådsbyggnader vid samma depå hava medel beräknats.

Beträffande personalbehovet -vid örlogsdepåerna har departementschefen

utgått från vissa av försvarsutredningen därutinnan framlagda beräkningar.

I motionen II: 348 ha herr Andersson i Södergård m. fl. hemställt, att

riksdagen med ändring härutinnan av Kungl. Maj:ts förslag måtte besluta

att särskilda underofficers- och sjömanskårer vid Göteborgs örlogsdepå icke

skola upprättas, utan att ifrågavarande kårer i stället skola organiseras såsom

detachement ur Karlskrona örlogsstation.

Utskottet. Utskottet biträder i propositionen framlagda förslag rörande örlogsdepåerna.

Sålunda bör Göteborgs örlogsdepå utökas och givas en fastare organisation,

varvid särskilda underofficers- och sjömanskårer där uppsättas. Utskottet

delar nämligen departementschefens uppfattning, att vissa befarade

olägenheter på grund av sådana kårers inrättande genom lämpliga åtgärder

böra kunna undanröjas, och kan sålunda icke tillstyrka bifall till motionen

II: 348 i vad denna rör förevarande spörsmål. I likhet med departementschefen

anser utskottet, att Gustafsviks örlogsdepå bör givas en fastare och

mera effektiv organisation. Utskottet kan därför ansluta sig till det i propo
-

s. 131 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

131

sivonen därutinnan framlagda förslaget. Icke heller i övrigt har vad i propositionen

under förevarande avsnitt anförts föranlett erinran från utskottets

sida.

3. Övriga örlogsbaser.

Departementschefen har föreslagit, att Hårsfjärdens depå ej längre

skall vara underställd chefen för kustflottan. Frågan om vilken befälhavare

depån i stället skall underställas ävensom vissa frågor rörande depåns

organisation i övrigt samt rörande personalens förmåner borde göras till föremål

för närmare överväganden. Av ekonomiska och andra skäl har förordats

uppförande av ett antal barackbyggnader för förläggning av depåns

personal i land i stället för å logementsfartyg.

Enligt departementschefens förslag skall vidare skapas en mindre basorganisation

inom skärgårdsområdet Göteborg—Marstrand.

Mot vad härutinnan i propositionen anförts har utskottet icke funnit anledning

till erinran.

4. Örlogsvarven.

Med hänsyn till den pågående utredningen rörande örlogsvarvens framtida

ställning och organisation har departementschefen icke funnit anledning

att i propositionen närmare ingå på denna fråga och har ej heller

ansett sig böra taga definitiv ställning till vissa av försvarsutredningen framlagda

beräkningar rörande örlogsvarvens behov av personal samt dennas

löneställning. Vid beräkningen av försvarsväsendets medelsbehov under de

närmaste åren syntes emellertid utredningens beräkningar kunna tjäna till

ledning.

Förutom vissa av försvarsutredningen föreslagna ombyggnads- och förbättringsarbeten

vid de båda örlogsvarven, bland annat avseende förlängning

av samt nya länspumpar för Oscarsdockan vid Karlskrona örlogsvarv,

har departementschefen med hänsyn till tillkomsten av de båda av 1940 års

urtima riksdag beslutade kryssarna ansett, att Gustaf V:s docka vid Stockholms

örlogsvarv borde förlängas för en beräknad kostnad av en miljon

kronor. Däremot har en av försvarsutredningen föreslagen förläggningsplats

vid Karlskrona örlogsvarv för de fartygsdepån tillhörande fartygen av kostnadsskäl

ansetts icke kunna påbörjas inom femårsperioden, varför departementschefen

förklarat sig sakna anledning att taga definitiv ståndpunkt till

förslaget.

I de likalydande motionerna I: 233 av herr Gränebo m. fl. samt II: 327

av herr Hansson i Rubbestad m. fl. har i anslutning till yrkandet örn uppskov

med byggandet av de båda kryssarna anförts, att vid bifall till detta

Utskottet.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Utskottet.

yrkande någon förlängning av dockor ej behövdes, varför de därför beräknade

medlen kunde avses för andra ändamål.

Enär utskottet såsom inledningsvis anförts icke ansett sig böra biträda det

motionsvis framförda förslaget örn uppskjutande av byggandet av de båda

år 1940 beslutade kryssarna, ansluter sig utskottet till departementschefens

förslag örn förlängning av de i det föregående berörda dockorna vid örlogsvarven

samt avstyrker alltså det i denna fråga framställda yrkandet i motionerna

I: 233 och II: 327.

Vad i övrigt i propositionen anförts beträffande örlogsvarven föranleder

ingen erinran från utskottets sida.

5. Sjökrigsmaterielen.

Departementschefen har anfört, att han i allt väsentligt anslöte sig till de

synpunkter, som framkommit vid den av kommendören Strömbäck verkställda

kompletterande utredningen rörande sjöförsvarets sammansättning.

Resultatet av denna utredning bekräftade de slutsatser, till vilka 1941 års

försvarsutredning hade kommit, och ådagalade vikten av att åtgärder vidtoges

för skapandet av planmässigt sammansatta operationsgrupper av högt

stridsvärde.

I anslutning härtill har departementschefen föreslagit, att planen för nybyggnad

av örlogsfartyg under femårsperioden skall omfatta — förutom färdigställande

av under byggnad varande och beslutade fartyg — dels större

jagare, kustubåtar och torpedbåtar till det antal och av de typer, som framgå

av handlingar, som i särskild ordning överlämnats till utskottet, dels ett övningsfartyg

samt sex för sjövärnskåren avsedda motorbåtar.

Departementschefen har framhållit, att det vore tydligt, att den av försvarsutredningen

föreslagna tredje kryssaren av olika skäl icke kunde påbörjas

före femårsperiodens slut. Då sålunda för detta fartygsbygge erforderliga

medel icke behövde tagas i anspråk förrän senare, borde de i stället avses

för viss ersättningsbyggnad, som annars bleve erforderlig under åren närmast

efter femårsperiodens slut. Departementschefen föresloge därför, att —

utöver det i det föregående berörda byggnadsprogrammet — nybyggnad snarast

möjligt igångsattes av två jagare av s. k. modifierad Göteborgstyp.

Ifrågavarande typ krävde intet ytterligare konstruktionsarbete och kunde därför

färdigställas på relativt kort tid, vilket vore en fördel ur beredskapssynpunkt.

Denna nybyggnad innebure icke någon utökning av den föreslagna

flottplanen utan endast en förskjutning av tidpunkten för vissa ersättningsbyggnader.

Kostnaderna för det av försvarsutredningen förordade byggnadsprogrammet

för femårsperioden hade av utredningen beräknats till 181,25 miljoner

kronor. Enligt departementschefens förslag borde detta belopp minskas med

40 miljoner kronor med hänsyn till uppskjutandet av den tredje kryssarens

påbörjande samt ökas med 24 miljoner kronor, utgörande den beräknade

s. 133 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

133

kostnaden för två jagare av modifierad Göteborgstyp. Anslaget till konstruktionsarbeten

borde ökas från V2 till 1 miljon kronor. Med hänsyn till att

kostnadsberäkningarna innehölle vissa osäkerhetsmoment borde vidare en

viss säkerhetsmarginal finnas för mötande av oförutsedda behov. Med hänsyn

till vad sålunda anförts, ansåge sig departementschefen böra räkna med

en kostnadssumma för femårsperioden av 180 miljoner kronor. I det angivna

beloppet vore emellertid icke inräknade erforderliga medel för färdigställande

av fartyg såsom ersättare för de hösten 1941 förlorade jagarna.

Departementschefen har förutsatt, att det skall få ankomma på Kungl.

Majit att efter övervägande av de på frågan inverkande omständigheterna

från fall till fall träffa avgörande rörande den takt och ordning, i vilken

nybyggnadsprogrammet borde genomföras.

Slutligen har departementschefen även förutsatt, att det årliga anslaget

för nybyggnadsprogrammet — i medeltal 36 miljoner kronor — skulle kunna

variera med hänsyn till huru byggnadsverksamheten kunde komma att

fördelas på de olika åren. En förskjutning mot periodens början vore givetvis

ur många synpunkter att eftersträva.

Såsom inledningsvis anförts, ha i motionerna I: 233 och 243 samt II: 327,

328 och 348 förslag väckts örn uppskov med byggande av de båda år 1940

beslutade kryssarna samt om anskaffning i stället av bland annat lättare sjöstridskrafter.

I motionen II: 348 av herr Andersson i Södergård m. fl. har därjämte hemställts,

att riksdagen måtte avslå förslaget om byggande av ett nytt seglande

övningsfartyg.

Utskottet har redan inledningsvis upptagit till behandling frågan, huruvida

byggandet av de år 1940 beslutade båda kryssarna bör uppskjutas, samt

har därvid förklarat sig anse, att färdigställandet av de båda kryssarna utgör

en angelägenhet av sådan vikt, att därmed icke annat än av mycket trängande

skäl bör anstå. Utskottet saknar därför anledning att här ytterligare

beröra denna fråga.

Vad i övrigt angår det i propositionen framlagda förslaget rörande fartygsnybyggnader

för flottan anser sig utskottet böra i allt väsentligt ansluta sig

till de synpunkter rörande sjöstridskrafternas sammansättning, som framkommit

i den av kommendören Strömbäck utförda undersökningen. Nybyggnadsprogrammet

under femårsperioden bör därför i enlighet med departementschefens

förslag omfatta större jagare samt undervattensbåtar och torpedbåtar

till det antal och av de typer som angivits i särskilda för utskottet

tillgängliga handlingar. Ytterligare böra snarast byggas tvenne jagare av

s. k. modifierad Götdborgstyp. I likhet med departementschefen anser utskottet

att viss del av rekrytutbildningen bör äga rum å segelfartyg; utskottet

ansluter sig alltså till förslaget angående nybyggnad av ett övningsfartyg och

avstyrker sålunda motionen 11:348 i denna del. Byggnadsprogrammet bör

Bihang tilt riksdagens protokoll 1942. 11 sand. 3 avd. nr 2.

Utskottet.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Utskottet.

slutligen också omfatta nybyggnad av sex för sjövärnskåren avsedda motorbåtar.

För utförande av konstruktionsarbeten torde i enlighet med departementschefens

förslag böra avses ett anslag om sammanlagt 1,000,000 kronor.

6. Flottans personal.

a. Officerare.

Departementschefen, som förutsatt att den lägre kommendörkaptensgraden

i avsevärt större omfattning än tidigare varit fallet skall utgöra den slutliga

tjänstegraden på stat för regementsofficerare, har i huvudsaklig anslutning

till försvarsutredningens förslag beräknat staten för flottans officerskår

i enlighet med följande tablå:

Tjänstegrad (beställning)

Lönegrad

Antal

Chef för marinstaben....................................

Ob 2

1

Chef för Karlskrona örlogsvarv..........................

Ob 2

1

Kommendörer...........................................

Ob 1

3

Kommendörer...........................................

Oa 6

8

Kommendörkaptener av 1. graden........................

Oa 5

30

> > 2. > .........................

Oa 4

41

Kaptener...............................................

Oa 3

211

Löjtnanter..............................................

Oa 2

219

Fänrikar (å e. o. stat)...................................

Oc 1

90

Summa

—

604

I propositionen har framhållits, att vissa jämkningar av olika skäl kunde

visa sig erforderliga i de sålunda angivna personalberäkningama och att dessa

därför borde vara allenast vägledande vid planläggningen rörande rekrytering

m. m., medan ett fastställande av officerskårens omfattning borde ske

i vanlig ordning för varje budgetår.

I motionen II: 348 ha herr Andersson i Södergård m. fl. — i anslutning

till sitt uttalande, att antalet beställningar för officerare i de högre lönegraderna

möjligen skulle kunna bestämmas något lägre än enligt förslagen i

propositionen — anfört, att det i fråga om flottan icke vore uteslutet att

kunna något minska antalet högre beställningar, enär för vissa arbetsuppgifter,

för vilka hittills avsetts kaptener, beräknats skola avses kommendörkaptener

av 2. graden och behovet härav icke syntes vara tillräckligt styrkt.

Utskottet har intet att erinra mot vad i propositionen i denna del anförts

men anser sig dock — i anledning av vad som anförts i motionen II: 348 —

böra framhålla önskvärdheten av att det vid det närmare fastställandet av

officerskårens omfattning tages under övervägande, huruvida icke antalet

s. 135 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

135

beställningar för officerare i de högre lönegraderna kan bestämmas något

lägre än enligt föreliggande förslag.

b. Underofficerare.

Såsom i samband nied frågan örn organisationen av Göteborgs örlogsdepå

angivits, har departementschefen förordat, att särskilda underofficers- och

sjömanskårer borde där upprättas.

För åstadkommande av en viss förenkling i marinens personalorganisation

och skapande av bättre överensstämmelse mellan de olika försvarsgrenarna

har departementschefen i enlighet med av försvarsutredningen framlagt förslag

förordat, att den nuvarande flaggkorpralsgraden skall slopas och att

befordran alltså skall ske direkt från furir till underofficer av 2. graden.

Försvarsutredningen hade föreslagit en utökning av antalet beställningshavare

i lönegraden UO 3 från nuvarande 21 till 69, varvid till denna lönegrad

skulle hänföras icke endast beställningshavare nied förvaltningsuppgifter

utan jämväl andra underofficerare med stort ekonomiskt, militärt eller

tekniskt ansvar. Då departementschefen emellertid ansett, att närmare hållpunkter

saknades för ett bedömande av den ifrågasätta löneställningens skälighet

med hänsyn till arbetsuppgifter och ansvar, har i propositionen förutsatts

en prövning från angivna synpunkter för varje särskilt fall. Departementschefen

har därför funnit sig icke nu kunna taga slutlig ståndpunkt till

de av försvarsutredningen i sådant hänseende framlagda förslagen. Vid kostnadsberäkningarna

har preliminärt räknats med det av försvarsutredningen

föreslagna antalet beställningshavare i lönegraden UO 3. Tjänstegraden för

ifrågavarande beställningshavare har föreslagits tills vidare skola benämnas

förvaltningsunderofficer.

Underofficerskårens sammansättning vid genomförd organisation har i propositionen

beräknats bliva följande.

Tjänstegrad

Lönegrad

Antal

UO 3

69

UO 2

435

UO 1

1,176

Summa

—

1,680

Departementschefen har anfört, att ehuru vissa skäl talade för att såsom

från vissa håll ifrågasatts en viss ökning av antalet beställningar i lönegraden

UO 2 och en motsvarande minskning i lönegraden UO 1 komme till stånd,

kunde en sådan ytterligare förskjutning av den procentuella fördelningen

mellan beställningarna i nämnda lönegrader icke biträdas. Ett bifall till

dessa förslag skulle medföra, att för vissa tjänster regelmässigt skulle utnyttjas

personal med för hög tjänste- och löneställning.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

U sköttel.

Utskottet.

Vissa jämkningar i de sålunda verkställda personalberäkningarna ha dock

förutsatts kunna visa sig erforderliga jämväl med avseende på andra beställningshavare

än förvaltningsunderofficerare.

I motionen 11:334 av herrar Lindberg i Stockholm och Cruse har hemställts,

att riksdagen ville verkställa fördelning av underofficersbeställningarna

vid marinen till lönegraderna UO 2 och UO 1 enligt de grunder, som

föreslagits gälla för arméns och flygvapnets underofficerskårer.

Utskottet biträder departementschefens förslag om slopande av den nuvarande

flaggkorpralsgraden. Genom att befordran till underofficer alltså

skall ske direkt från furirsgraden, vinnes en önskvärd överensstämmelse med

de övriga försvarsgrenarna. Utskottet har ej heller i övrigt något att erinra

mot vad i propositionen under förevarande avsnitt anförts. Med hänsyn till

de i propositionen anförda skälen kan utskottet icke tillstyrka bifall till motionen

II: 334 i vad avser flottan.

c. Manskap.

Departementschefen har beräknat sjömanskårens omfattning och sammansättning

vid genomförd organisation i enlighet med följande tablå:

Tjänstegrad

Lönegrad

Antal

Högbåtsman............................................

Mb 1

190

Furirer.................................................

Ma 3

2,155

Ma 2

250

Korpraler eller meniga..................................

Ma 2 el. Ma 1

800

Menigal2'' klass siömän 1-375 \..........................

Ma 1

2,375

[3. » > 1,000 j

Summa

—

5,770

Personal i kategorien »Korpraler eller meniga» har beräknats under 6 månader

innehava korprals och under 6 månader menigs tjänsteställning.

I anslutning till ett av försvarsväsendets underbefälsförbund gjort uttalande,

att kadern av stammanskap skulle kunna beskäras, därest de värnpliktiga

gåves en mera kvalificerande utbildning, har departementschefen framhållit,

att någon större minskning i antalet underbefäl och yrkesutbildat manskap

icke syntes kunna vidtagas, enär mobiliseringsbehovet av dylik personal i så

fall icke skulle kunna täckas, varjämte krigsberedskapen skulle bliva mindre

tillfredsställande vid det förhållandet, att yrkesutbildade värnpliktiga endast

en kortare del av året skulle kunna beräknas innehava tillräcklig yrkesutbildning.

Mot vad i propositionen under förevarande avsnitt föreslagits har utskottet

intet att erinra.

s. 137 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

137

d. Musikorganisation.

Departementschefen har föreslagit, att nu befintliga musikkårer vid Stockholms

och Karlskrona örlogsstationer skola bibehållas i huvudsak oförändrade

samt att därutöver skall uppsättas en musikkår vid Göteborgs örlogsdepå,

jämväl avsedd för Älvsborgs kustartilleriregemente och sammansatt av 1 musikdirektör,

5 underofficerare, 4 underbefäl, 5 meniga och 5 musikelever.

Av musikdirektörsbes fällningarna vid flottan ha 2 föreslagits uppförda i

lönegrad Oa 3 eller Oa 2 samt 1 i lönegrad Oa 2.

För musikeleverna har liksom beträffande armén räknats med en till 360

kronor för år eller 1 krona för dag förhöjd ersättning.

I motionen II: 348 av herr Andersson i Södergård m. fl. har, såsom i tidigare

sammanhang anmärkts, hemställts, att riksdagen måtte avslå förslaget

örn utvidgning av musikorganisationen vid försvarsväsendet.

Utskottet tillstyrker upprättandet av en musikkår vid Göteborgs örlogsdepå,

jämväl avsedd för Älvsborgs kustartilleriregemente, samt har icke heller

i övrigt något att erinra mot vad i övrigt föreslagits rörande flottans musikorganisation.

Av det anförda framgår, att utskottet avstyrker motionen

II: 348, i den mån denna avser flottans musikorganisation.

e. Reservpersonal.

Med hänsyn till det avsevärda behovet av officerare och underofficerare

i reserven har departementschefen ansett, att även andra rekryteringsvägar

än de nuvarande borde försökas. Vissa av försvarsutredningen föreslagna

nya rekryteringslinjer syntes lämpliga liksom även av utredningen framlagt

förslag rörande reservpersonalens tjänstgöringsskyldighet. Ehuru förhållandena

inom flottan i många avseenden avveke från vad som gällde vid de övriga

försvarsgrenarna och vid kustartilleriet, vore det emellertid önskvärt,

att tjänstgöringsbestämmelserna för reservpersonalen gåves en så enhetlig

utformning som möjligt. Enär frågan om anställnings- och tjänstgöringsbestämmelserna

för arméns reservpersonal för närvarande vore föremål för

utredning, förutsatte departementschefen alltså, att motsvarande bestämmelser

för flottans reservpersonal icke nu slutgiltigt fastställdes.

En av försvarsutredningen väckt fråga om avlönings- och övriga förmåner

för reservkadetter har departementschefen icke ansett sig kunna nu upptaga

till övervägande, enär densamma syntes kunna påverkas av pågående utredning

rörande ersättning till värnpliktiga officerare m. m. Det borde få ankomma

på Kungl. Majit att i anslutning till nuvarande bestämmelser meddela

de särskilda bestämmelser rörande reservkadetternas förmåner, som

genom detta uppskov kunde visa sig behövliga. Ekiperingsbjälp till reservkadetter

syntes icke vidare böra utgå.

Reservunderofficersaspirant, som genomgått reservunderofficersutbildning
-

Utskottet.

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

en under sitt sjätte anställningsår, borde efter dettas slut vara berättigad till

anställning på civilanställningsstat och till avskedspremie.

Slutligen har departementschefen framhållit, att frågan om reservpersonalens

avlönings- och övriga förmåner såsom tidigare nämnts borde för hela

försvarsväsendet upptagas till behandling i ett sammanhang.

Utskottet. Mot vad i förevarande avsnitt av propositionen föreslagits finner utskottet

icke anledning till erinran.

f. Övrig personal.

Departementschefen har anfört, att militär personal främst borde avses

för rent militära uppgifter, varför åtskillig civil personal beräknats för befattningar,

vilka hittills besatts med stam- och värnpliktig personal. Frågan

om den civila personalens omfattning borde göras till föremål för prövning

för varje budgetår. Vid inrättandet av nya befattningar borde en viss återhållsamhet

iakttagas med hänsyn till pågående utredning rörande den militära

expeditionstjänsten. I kostnadsberäkningarna har departementschefen i huvudsak

utgått från det av försvarsutredningen angivna personalbehovet såsom

ett maximiprogram.

Utskottet. Utskottet, som redan under avsnittet Möjligheter att åstadkomma elasticitet

i personalorganisationen upptagit till behandling den av herr Ekdahl

väckta, den civila personalen berörande motionen II: 346 och därför saknar

anledning att nu ytterligare beröra densamma, biträder vad i propositionen

under förevarande avsnitt anförts.

g. Personalens fredsfördelning.

Departementschefen har icke funnit anledning närmare ingå på frågan

om personalens fredsfördelning utan har förutsatt, att det skall ankomma

på chefen för marinen att utarbeta fullständiga personalfördelningsplaner i

samband med marinorganisationens detaljutformning.

Utskottet. Vad härutinnan anförts föranleder intet uttalande från utskottets sida.

7. Rekrytering.

a. Värnpliktiga.

Under framhållande av att det ankommer på Kungl. Majit att i kommandoväg

reglera frågan om de värnpliktigas tilldelning, har departementschefen

uttalat, att han saknade anledning att taga ställning till vissa av försvarsutredningen

utförda beräkningar förande flottans årsbehov av värnpliktiga.

Vid kostnadsberäkningarna har departementschefen emellertid utgått från

det av försvarsutredningen angivna behovet, dock att behovet av specialister

s. 139 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

139

enligt 27 § 1 mom. D värnpliktslagen, officersaspiranter och mariningenjörsaspiranter

ansetts böra beräknas vara större än utredningen förutsatt.

Vad härutinnan anförts föranleder intet utskottets uttalande.

b. Fast anställd personal.

Departementschefen har framhållit, att det av 1936 års riksdag uttalade

önskemålet örn bredast möjliga bas för officer srekryteringen syntes bliva i

görligaste mån tillgodosett vid bifall till vad i annat sammanhang föreslagits

rörande utbildning till officer.

Underofficersrekryteringen borde i princip äga rum på samma sätt som för

närvarande.

Ett av försvarsutredningen framställt förslag om en generell sänkning av

antagningsåldern för det fast anställda manskapet till 16 år har departementschefen

ansett kunna medföra vissa ogynnsamma konsekvenser. Enligt departementschefens

mening borde det därför ankomma på Kungl. Maj:t att avgöra,

i vilken ordning en antagningsålder av lägst uppnådda 16 år må medgivas.

Med hänsyn till önskemålen, att den 1 oktober borde utgöra gemensam rekryteringstidpunkt

för hela krigsmakten samt att avgång ur tjänst för flottans

fast anställda manskap helst borde äga rum omkring den 31 oktober,

har departementschefen förordat, att det första anställningsåret skall beräknas

till 13 månader och de därpå följande omfatta 12 månader. Härigenom

skulle man jämväl få bättre möjligheter att under första anställningsåret

medhinna den omfattande utbildning i allmänbildande ämnen, som förutsattes

i propositionen. Den nuvarande anställningstiden om fyra år — i anledning

av vad nyss anförts ökad med en månad — borde bibehållas.

Beträffande befordran av manskap, som före inträdet i militärtjänst avlagt

realexamen och på grund därav enligt det av departementschefen förordade

utbildningssystemet kunde vinna inträde i underofficersskola tidigare än övrigt

manskap, syntes böra gälla motsvarande bestämmelser, som i det föregående

förordats beträffande armén.

Departementschefen har slutligen framhållit, att de bestämmelser, som

borde meddelas i förevarande avseende, i huvudsak vore av natur att kunna

av Kungl. Majit utfärdas utan riksdagens hörande. För sammanhangets skull

hade likväl i propositionen lämnats en redogörelse i ämnet, varvid dock förutsatts,

att det eventuellt kunde visa sig lämpligt att vidtaga vissa jämkningar

i de angivna riktlinjerna för rekryteringen.

Utskottet finner icke anledning till erinran mot vad i propositionen anförts

rörande rekrytering av fast anställd personal.

Utskottet.

Utskottet.

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2

Utskottet.

8. Utbildning.

a. Det fast anställda manskapets utbildning.

Departementschefen har anfört att frågan om utbildningens ordnande vid

marinen för värnpliktiga och fast anställt manskap borde i sin helhet göras

till föremål för utredning i särskild ordning. Den närmare utformningen av

utbildningsbestämmelsema förutsattes ankomma på Kungl. Majit och vederbörande

marinmyndigheter. Med hänsyn därtill funne departementschefen

icke anledning att i propositionen ingå på de olika detaljspörsmålen med avseende

på manskap sutbildningen vid flottan.

I avseende pa principerna för rekrytutbildningen vöre emellertid försvarsutredningens

i propositionen återgivna förslag tillräckligt klarläggande för

att kunna läggas till grund för organiserandet av den härför erforderliga utbildningsanstalten.

Med hänsyn till de stora fördelar, som ur ekonomisk synpunkt

och med avseende a utbildningens effektivitet stöde att vinna genom en

centralisering av ifrågavarande utbildning till en för flottan gemensam sjömansskola

i Karlskrona, biträdde departementschefen i huvudsak ett av utredningen

i detta hänseende framlagt förslag. Utbildningen borde, i av försvarsutredningen

förutsatt omfattning, förläggas ombord å övningsfartyg med

segel, varför behov förelåge av ett nytt sådant fartyg utöver de båda äldre, nu

befintliga övningsfartygen.

I motion 11:348 av herr Andersson i Södergård m. fl. har hemställts, att

riksdagen matte uttala, att den enligt departementschefens förslag i rekrytutbildningen

ingående segelfartygsutbildningen borde slopas.

Utskottet, som erfarit att den i propositionen i utsikt ställda utredningen

rörande utbildningen vid marinen numera av Kungl. Maj :t anbefallts, anser

det vara av särskilt värde, att därigenom en undersökning kommer till stånd

även rörande möjligheterna att på effektivaste sätt utnyttja de värnpliktigas

tjänstgöringstid.

Den föreslagna centraliseringen av rekrytutbildningen finner utskottet

lämplig. Utskottet har redan under avsnittet Sjökrigsmaterielen uttalat, att

enligt utskottets mening viss rekrytutbildning bör äga rum å segelfartyg. Utskottet

avstyrker alitsa motionen lii 348, i vad denna rör segelfartygsutbildningen.

b. Underofficersutbildningen.

Departementschefen har ansett ett av försvarsutredningen framlagt förslag

rörande underofficersutbildningen — innebärande två års utbildning i allmänbildande

ämnen gemensamt med övriga försvarsgrenar vid försvarsväsendets

läroverk samt ett års militär utbildning — vara väl ägnat att läggas

till grund för utformandet av närmare bestämmelser härom. Emellertid

borde därmed ansta i avbidan på den förut berörda utredningen rörande ut
-

s. 141 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

141

bildningen inom marinen. Utfärdandet av erforderliga utbildningsbestämmelser

syntes böra ankomma på Kungl. Maj:t.

Mot vad härutinnan anförts finner utskottet icke anledning till erinran.

c. Officersutbildningen.

Departementschefen har föreslagit, att officersutbildningen skall bedrivas

efter tre olika linjer, studentlinjen, manskapslinjen och reservofficerslinjen.

Huruvida sistnämnda utbildningslinje, vilken icke syntes kunna undvaras

under femårsperioden med dess avsevärda ökning i officerskadrarna, borde

bibehållas även sedan föreslagna organisationsförändringar genomförts, kunde

icke nu bedömas.

Beträffande studentlinjen förutsattes ingen ändring i nu rådande förhållanden.

I avseende på manskapslinjen, vilken enligt departementschefens mening

för framtiden torde få stor betydelse för rekryteringen av flottans officerskår,

förutsattes, att det skulle visa sig möjligt att vid antagning av kadetter

avse omkring en fjärdedel av platserna för rekrytering från det fast anställda

manskapet. Försvarsutredningens förslag i ämnet, i korthet återgivet i

propositionen, syntes vara väl ägnat att läggas till grund för utformningen

av närmare bestämmelser i ämnet. Med hänsyn till den förut berörda utredningen

rörande ordnandet av utbildningen inom marinen borde dock därmed

tillsvidare anstå. Utfärdandet av erforderliga utbildningsbestämmelser

syntes ankomma på Kungl. Maj:t.

Mot den av försvarsutredningen föreslagna utformningen av reservofficerslinjen,

likaledes närmare angiven i propositionen, har departementschefen

i huvudsak icke haft något att erinra, varvid dock förutsatts, att jämkningar

kunna visa sig erforderliga.

Den fortsatta utbildningen såsom officer Ilar departementschefen förutsatt

skola bedrivas i huvudsak enligt nu gällande grunder, varvid dock utbildningstiden

för vissa tekniska kurser vid sjökrigshögskolan syntes böra

förlängas från ett läsår till något mer än tre terminer. Departementschefen

har funnit angeläget, att officerarnas utbildning och tjänstgöring ordnades

på sådant sätt, att samtliga officerare vid flottan bibringades viss förtrogenhet

med krigföringens medel och metoder vid kustartilleriet.

Beträffande avlöningsförmåner till personal, som undergår utbildning till

officer, har departementschefen hänvisat till vad därom anförts vid redogörelsen

för utbildningen till officer vid armén.

Utskottet, som ansluter sig till de i propositionen angivna grunderna för

officersutbildningen, vill uttrycka sin tillfredsställelse med den ökade betydelse,

som tillmätts utbildningen efter manskapslinjen, samt förutsätter, att

sådana åtgärder vidtagas, att ifrågavarande utbildningslinje i avsedd omfattning

kommer att utnyttjas för officerskårens rekrytering.

Utskottet.

Utskottet.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

D. Kustartilleriet.

!. Allmänna synpunkter.

Under framhållande av att frågan om kustartilleriets ställning inom försvarsmakten

hittills varit svävande har departementschefen uttalat, att det

för det fortsatta organisationsarbetet vore av vikt, att detta spörsmål nu

bringades till en mera slutgiltig lösning. Härav vore nämligen ett flertal betydelsefulla

organisationsfrågor avhängiga. Såväl överbefälhavaren som chefen

för marinen hade anfört, att erfarenheterna under den hittills gångna

beredskapstiden icke givit anledning till ändring av kustartilleriets nuvarande

ställning inom försvarssystemet. Av vad som kunnat utrönas i fråga om

erfarenheterna i detta avseende hos de krigförande hade heller intet framkommit,

som tydde på att någon annan anox-dning skulle vara mera lämplig.

Självklart vore, att kustartilleriet måste kunna samarbeta med såväl armén

som flottan. Regelmässigt syntes dock samverkan med sjöstridskrafter

bliva det vanligaste. Både flotta och kustaidilleri hade till huvuduppgift att

bekämpa rörliga sjömål. Då vidare kustartilleriet vore av för liten omfattning

för att kunna utgöra en egen försvarsgren, syntes det enligt departementschefens

mening vara naturligast, att kustartilleriet tillhörde samma försvarsgren

som flottan.

Departementschefen har därför i överensstämmelse med försvarsutredningens

förslag i princip förordat, att kustartilleriet liksom hittills skall utgöra

ett särskilt vapenslag inom marinen. Detta borde fastslås såsom en

grundval för det fortsatta organisationsarbetet.

Det vore emellertid ett önskemål, att officerarna inom marinens båda vapenslag

bibringades en ingående kunskap örn och förståelse för hela marinens

uppgifter och verksamhet. I tjänstgöringen för officerarna av båda

vapenslagen borde sålunda inläggas vissa kommenderingar till kustartilleritjänst

respektive sjötjänst, varigenom en mera allsidig förtrogenhet med

hela den marina krigföringens medel och metoder kunde bibringas dem.

I motionen 11:320 av herr Lövgren har hemställts, att riksdagen — med

avslag därutinnan å Kungl. Maj :ts förslag — måtte besluta att kustartilleriet

uppdelas i sina beståndsdelar, så att artilleriet med dess personal överföres

till armén och att därvid kustartilleriets luftvärn med dess personal införlivas

med arméns, att minvapnet med dess personal åter införlivas med flottan

samt — såsom även i annat sammanhang anmärkts — att i stället för

marindistrikt landets sjögräns uppdelas i kustförsvarsområden med kustförsvarskommendanter

från armén.

Utskottet. Utskottet biträder den i propositionen uttalade meningen, att frågan om

kustartilleriets ställning inom försvarsorganisationen nu bör bringas till en

slutgiltig lösning och tillstyrker i enlighet med propositionens föi''slag, att

kustartilleriet liksom hittills skall utgöra ett särskilt vapenslag inom marinen.

Motionen 11:320 avstyrkes sålunda. Utskottet, som icke haft något att er
-

s. 143 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

143

irna mot vad departementschefen i berörda hänseenden anfört, anser sig

dock i föreliggande sammanhang böra understryka vikten av att vid organisationens

närmare utformning de olika kustartillerimyndigheterna tillförsäkras

erforderlig frihet och självständighet inom den marina organisationens ram

samt att de reglementariska föreskrifterna erhålla sådan innebörd, att nämnda

myndigheters ställning och befogenheter säkerställas.

2. Kustartilleriets lokala organisation.

a. Kustartilleriförsvarets indelning.

Departementschefen har i överensstämmelse med försvarsutredningens förslag

förordat, att det nuvarande kustfästningsbegreppet skall slopas samt ersättas

med benämningen kustartilleriförsvar. I anslutning härtill har föreslagits,

att kustartilleriförsvaret skall omfatta:

Hemsö kustartilleriförsvar,

Stockholms kustartilleriförsvar,

Gotlands kustartilleriförsvar,

Blekinge kustartilleriförsvar samt

Göteborgs kustartilleriförsvar.

Till kustartilleriförsvaret böra enligt departementschefens förslag hänföras

även sådana kustartilleriförband, t. ex. fasta eller rörliga (flyttbara) sjöfrontsbatterier,

minspärrningar m. fl., som uppsättas av kustartilleritruppförbanden

men som främst avses för lösande av uppgifter, självständigt eller i samverkan

med andra stridskrafter, utanför de angivna kustartilleriförsvarens

försvarsområden.

I fråga om kustartilleriförsvarets indelning ansluter sig utskottet till vad i

propositionen föreslagits.

b. Kustartilleriförsvarscheferna och deras stabs- och förvaltningsorgan.

Enligt försvarsutredningens förslag skulle inom varje kustartilleriförsvar

finnas en kustartilleriofficer såsom chef, motsvarande den nuvarande kommendanten

inom kustfästning. För Stockholms och Blekinge kustartilleriförsvar

skulle finnas särskilda sådana chefer, båda i lönegraden Ob 2, under

det att inom övriga kustartilleriförsvar kustartilleriförsvarschefen samtidigt

borde kunna bestrida befattningen såsom truppförbandschef. Såsom chef

för Göteborgs skärgårds kustartilleriförsvar, tillika chef för Älvsborgs kustartilleriregemente,

beräknades en officer i lönegraden Ob 1 och såsom chef

för Gotlands kustartilleriförsvar, tillika chef för däri ingående kustartillerikår,

en officer i lönegraden Oa 6. Såsom chef för Hemsö kustartilleriförsvar,

tillika chef för Härnösands kustartilleridetachement, beräknades en regementsofficer.

För att biträda kustartilleriförsvarschefen i dennes ämbetsutövning borde

en kustartilleriförsvarsstab stå till chefens förfogande. Denna stab borde prin
-

ts(stoffel.

s. 144 Kontrollera mot PDF

144 Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

cipiellt sett organiseras på motsvarande sätt som de nuvarande fästningsstaberna.

Beträffande kustartilleriförsvarens förvaltning anförde utredningen, att

denna syntes böra gestaltas i huvudsaklig överensstämmelse med nuvarande

förhållanden inom kustfästning. Förvaltningsorganen inom kustartilleriförsvar

borde som regel omfatta en tygförvaltning, en fortifikationsförvaltning,

en intendenturförvaltning samt en sjukvårdsförvaltning.

1942 års försvarsberedning, som uttalat sin anslutning till försvarsutredningens

förslag, hade icke funnit anledning till erinran mot den av försvarsutredningen

föreslagna löneställningen för kustartilleriförsvarscheferna. Av

chefen för marinen, inspektören för kustartilleriet och marinförvaltningen

framlagda förslag, att chefen för Gotlands kustartilleriförsvar skulle hänföras

till lönegraden Ob 1 i stället för till lönegraden Oa 6, kunde beredningen

sålunda icke biträda.

Departementschefen har i stort sett lämnat sin anslutning till försvarsutredningens

förslag örn kustartilleriförsvarscheferna och deras stabs- och förvaltningsorgan.

I likhet med försvarsberedningen har departementschefen avstyrkt

marinmyndigheternas förslag om placering av chefen för Gotlands

kustartilleriförsvar i lönegraden Ob 1. I fråga om förvaltningsorganisationen

inom kustartilleriförsvaren, vilken syntes kunna röna inflytande av resultatet

av den pågående förvaltningsutredningen, har departementschefen förutsatt,

att det skall ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda närmare föreskrifter.

I motionen 11:311 av herr Svedman m. fl. har hemställts, att chefen för

Gotlands kustartilleriförsvar och Gotlands kustartillerikår måtte placeras i

lönegrad Ob 1.

Utskottet. Mot vad i propositionen i förevarande fråga föreslagits har utskottet intet

att erinra. Utskottet finner sålunda icke tillräcklig anledning föreligga att

föreslå ett frångående av propositionens förslag i fråga om löneställningen

för chefen för Gotlands kustartilleriförsvar. Utskottet anser följaktligen

motionen II: 311 böra lämnas utan bifall.

c. Kustartilleriets truppförband.

I enlighet med försvarsutredningens förslag har departementschefen förordat,

att ett nytt till Göteborg förlagt kustartilleriregemente, Älvsborgs kustartilleriregemente,

skall upprättas ävensom att till Härnösand skall förläggas

ett detachement av nämnda regemente, Härnösands kustartilleridetachement.

De tre nu befintliga truppförbanden borde alltjämt bibehållas.

Departementschefen har sålunda föreslagit, att kustartilleriets truppförband

skola vara följande:

Vaxholms kustartilleriregemente (KA 1), ingående i Stockholms kustartilleriförsvar,

Karlskrona kustartilleriregemente (KA 2), ingående i Blekinge kustartilleriförsvar,

Gotlands kustartillerikår (KA 3), ingående i Gotlands kustartilleriförsvar,

s. 145 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2. 145

Älvsborgs kustartilleriregemente (KA 4), ingående i Göteborgs kustartilleriförsvar,

samt

Härnösands kustartilleridetachement (KA 4 H), ingående i Hemsö kustartilleriförsvar.

I fråga om personalbehovet för kustartilleriets truppförband har departementschefen

i huvudsak anslutit sig till vissa av försvarsutredningen i sådant

hänseende verkställda beräkningar, för vilka närmare redogjorts i propositionen.

Vid dessa beräkningar har förutsatts, att truppförbanden skola

vara organiserade på följande antal kompanier och bataljoner, nämligen:

Vaxholms kustartilleriregemente nio kompanier och tre bataljoner,

Karlskrona kustartilleriregemente elva kompanier och fyra bataljoner,

Gotlands kustartillerikår fyra kompanier,

Älvsborgs kustartilleriregemente nio kompanier och fyra bataljoner samt

Härnösands kustartilleridetachement två kompanier.

I anledning av att 1942 års försvarsberedning uttalat, att det knappast

borde ifrågakomma att, såsom försvarsutredningen föreslagit, beräkna en

regementsofficer såsom biträde åt truppförbandscheferna för handläggning

av förvaltningsärenden, har departementschefen framhållit att erfarenheterna

tydligt gåve vid handen, att åtgärder måste vidtagas för att lätta arbetsbördan

för truppförbandscheferna vid kustartilleriet för att därigenom

möjliggöra för dem att ägna mera tid och kraft åt sin egentliga uppgift,

utbildningsarbetet. Departementschefen har därför anslutit sig till förslaget

arn beräknande av särskilt biträde åt truppförbandscheferna men har för

nedbringande av behovet av regementsofficerare ansett, att den för Härnösands

kustartilleridetachement avsedda regementsofficeren borde kunna utbytas

mot en kapten.

I motionen II: 348 ha herr Andersson i Södergård m. fl. — i anslutning

till sitt tidigare berörda uttalande, att antalet beställningar för officerare i

de högre lönegraderna möjligen skulle kunna bestämmas något lägre än i

propositionen — anfört, att det kunde ifrågasättas, om icke äldre kaptener

skulle kunna avses såsom biträden åt truppförbandscheferna i stället för de

i propositionen beräknade regementsofficerarna.

I likhet med departementschefen anser utskottet erforderligt, att kustartilleriets

fredsorganisation utökas med två truppförband, nämligen ett till

Göteborg förlagt regemente, Älvsborgs kustartilleriregemente, samt ett därifrån

till Härnösand detachera! förband, Härnösands kustartilleridetachement.

Utskottet har i huvudsak icke något att erinra mot den i propositionen

förutsatta organisationen av kustartilleritruppförbanden samt de i anslutning

därtill verkställda beräkningarna rörande personalbehovet vid förbanden. I

anslutning till vad som anförts i motionen 11:348 vill utskottet emellertid

ifrågasätta, huruvida icke för biträde åt truppförbandscheferna vid handläggning

av förvaltningsärenden skulle kunna avses äldre kaptener i stället

för regementsofficerare.

Utskottet.

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

d. Kustartilleriets musikorganisation.

I propositionen har föreslagits, att nu befintliga musikkårer vid Vaxholms

och Karlskrona kustartilleriregementen skola bibehållas samt att en ny musikkår

upprättas vid Gotlands kustartillerikår. Den förstnämnda musikkåren

har — med viss jämkning av försvarsutredningens förslag — förutsatts skola

erhålla samma personalsammansättning som de vid armén befintliga musikkårerna

av typ II, medan de båda övriga kårerna föreslagits skola omfatta

vardera 20 man, nämligen 1 musikdirektör, 2 flaggunderofficerare, 3

underofficerare av 2. graden, 9 fast anställda av manskaps grad samt 5 musikelever.

Departementschefen har i enlighet med vad som förordats av försvarsberedningen

föreslagit, att av musikdirektörerna två skola tillhöra lönegrad

Oa 3 eller Oa 2 och en lönegrad Oa 2. För musikeleverna har liksom beträffande

armén och flottan räknats med en kontant ersättning av 360 kronor

per år eller 1 krona per dag.

I motionen II: 348 av herr Andersson i Södergård m. fl. har, såsom förut

anmärkts, hemställts, att riksdagen måtte avslå förslaget örn utvidgning av

musikorganisationen vid försvarsväsendet.

Utskottet. Utskottet biträder departementschefens förslag om bibehållande av kustartilleriets

två nuvarande musikkårer och om upprättande av en musikkår

jämväl vid Gotlands kustartillerikår. Detta förbands förläggning torde nämligen

vara av den art, att särskilt behov av musikkår gör sig gällande. Mot departementschefens

förslag beträffande musikkårernas personalsammansättning

och personalens löneställning har utskottet intet att erinra. Av det anförda

framgår, att utskottet avstyrker motionen 11:348 i vad denna avser kustartilleriets

musikorganisation.

e. Kustartilleriets skjutskola.

Departementschefen har ifråga om kustartilleriets skjutskola icke föreslagit

annan ändring i förhållande till nuvarande organisation än att förutom

chefen jämte adjutant även en av lärarna samt en underofficer under tid,

då övningar vid skolan icke förekomma, skola tjänstgöra vid kustartilleriinspektionen.

Utskottet. Vad i propositionen anförts beträffande kustartilleriets skjutskola föranleder

ingen erinran från utskottets sida.

3. Kustartillerimaterielen.

Departementschefen har i enlighet med försvarsutredningens förslag förordat,

att kustartilleriet i sig alltjämt skall innesluta såväl fast som rörligt

sjöfrontsartilleri. Av det rörliga sjöfrontsartilleriet måste dock, enligt vad

departementschefen framhållit, haubitsartilleriet anses olämpligt för bekämpning

av fartygsmål, och departementschefen har därför ansett ett av för
-

s. 147 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

147

svarsutredningen framlagt förslag om överförande av denna materiel till

armén välbetänkt. Jämväl vissa vid kustartilleriet nu befintliga 10.B cm kanonbatterier

ha ansetts böi’a överföras till armén.

I enlighet med vad försvarsutredningen anfört har departementschefen

vidare föreslagit, att vissa tunga fältkanoner, som äro under anskaffning genom

försorg av arméförvaltningens tygdepartement, skola tillföras kustartilleriet.

Med den begränsade omfattning det tunga 15 cm kanonartilleriet av

departementschefen förutsatts skola erhålla, har departementschefen ansett en

uppdelning på två försvarsgrenar mindre lämplig, och såsom i propositionen

närmare anföres har departementschefen funnit övervägande skäl tala för

att såväl nu befintliga som under anskaffning varande kanonbatterier av angiven

typ skola hänföras till kustartilleriet.

Departementschefen har vidare tillstyrkt ett av försvarsutredningen framfört

förslag, att kustartilleriets luftvärnsartilleri endast skulle omfaila den

materiel i land, som krävdes för marina stridskrafters skydd eller eljest erfordrades

för lösande av marina uppgifter, samt att minmaterielen endast

skulle omfatta de s. k. kontrollerbara mineringama.

Slutligen har departementschefen uttalat sin anslutning till vissa i den

hemliga delen av försvarsutredningens betänkande framlagda förslag rörande

anskaffning av materiel till kustartilleriet.

Utskottet ansluter sig till de synpunkter beträffande kustartilleriets materiel,

som i propositionen anförts.

4. Kustartilleriets personal.

a. Officerare.

Departementschefen har i stort sett anslutit sig till försvarsutredningens

beräkningar rörande omfattningen av kustartilleriets officerskår men

i likhet med försvarsberedningen ansett, att antalet regementsofficerare

borde något minskas i förhållande till det av försvarsutredningen förutsatta.

Med hänsyn härtill och med beaktande jämväl av vissa av överbefälhavaren

framförda erinringar har kustartilleriets officerskår i propositionen beräknats

skola erhålla följande sammansättning:

Tjänstegrad

Lönegrad

Antal

överstar, kustartilleriförsvarschefer.......................

Ob 2

2

överstar, regementschefer................................

Ob 1

3

Överstar................................................

Oa 6

2

| Överstelöjtnanter........................................

Oa 5

14

) Majorer.................................................

Oa 4

20

Kaptener...............................................

Oa 3

102

Löjtnanter..............................................

Oa 2

102

Fänrikar (å e. o. stat)...................................

Oc 1

45

Summa

—

200

Utskottet,

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Departementschefen har emellertid förutsatt, att det vid det fortsatta organisationsarbetet

skall kunna föreligga anledning till jämkningar i de sålunda

verkställda beräkningarna.

Utskottet. Under hänvisning till vad utskottet under avsnittet Kustartilleriets truppförband

anfört rörande behovet av regementsofficerare såsom biträden åt

truppförbandscheferna vill utskottet ifrågasätta, huruvida det icke kan komma

att visa sig möjligt att vid det närmare fastställandet av officerskårens

sammansättning bestämma antalet beställningar för officerare i de högre lönegraderna

lägre än enligt det i propositionen framlagda förslaget. I övrigt

har utskottet intet att erinra mot detsamma.

b. Underofficerare.

Departementschefen har förklarat sig kunna i princip godtaga försvarsutredningens

beräkningar i fråga om underofficerskårens vid kustartilleriet

totala omfattning. I likhet med vad som föreslagits beträffande flottans personal

har förutsatts, att den nuvarande flaggkorpralsgraden skall slopas och

att alltså befordran skall ske direkt från furir till underofficer av 2. graden.

Departementschefen har ansett sig icke kunna fatta ståndpunkt till försvarsutredningens

förslag rörande ett antal befattningshavares placering, med benämningen

förvaltningsunderofficerare, i lönegraden UO 3. Beträffande fyra

i förslaget upptagna beställningar såsom kassörer har departementschefen

i anslutning till ett av 1942 års försvarsberedning framfört förslag förordat,

att allenast tre av dessa beställningar skola upptagas i lönegraden UO 3, medan

den fjärde upptagits i lönegraden UO 2. Departementschefen har förutsatt,

att jämväl andra jämkningar i försvarsutredningens beräkningar kunna

visa sig erforderliga under det fortsatta organisationsarbetet.

Ehuru departementschefen sålunda icke ansett sig kunna fatta definitiv

ståndpunkt till detaljerna i försvarsutredningens beräkningar rörande personalbehovet,

har departementschefen ansett sig kunna utgå från dem vid sina

kostnadsberäkningar, dock med nyss angivna jämkningar beträffande

kassörerna samt i det föregående omnämnd jämkning beträffande musikpersonalen.

I enlighet med vad sålunda anförts har departementschefen beräknat,

att kustartilleriets underofficerskår skall erhålla följande omfattning:

Tjänstegrad

Lönegrad

Antal

Förvaltningsunderofficerare..............................

UO 3

34

Flaggunderofficerare.....................................

UO 2

170

Underofficerare av 2. graden.............................

UO 1

352

Summa

—

556

s. 149 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

149

I motionen 11:334 av herrar Lindberg i Stockholm och Cruse har hemställts,

att riksdagen ville verkställa fördelning av underofficersbeställningarna

vid marinen till lönegraderna UO 2 och UO 1 enligt de grunder som

föreslagits gälla för arméns och flygvapnets underofficerskårer.

Herr von Friesen m. fl. ha i motionen II: 343 såsom redan i annat sammanhang

anförts hemställt, att riksdagen måtte besluta samtliga kassörsbeställningars

uppförande i lönegraden UO 3 med pensionering vid 60 års

ålder.

I motionen II: 348 av herr Andersson i Södergård m. fl. har, såsom likaledes

förut anmärkts, föreslagits, att de beställningar, som avses för kassörer,

skola uppföras i lönegraderna UO 3 och UO 2 med av departementschefen

föreslagen fördelning men under beteckningen regementskassörer av 1. respektive

2. klassen och med 60 års pensionsålder för samtliga ävensom att i

samband med prövningen av förvaltningsutredningens förslag skall övervägas,

huruvida icke ifrågavarande beställningshavare böra underställas försvarsväsendets

civilförvaltning och i samband därmed överföras till civilmilitära befattningshavare.

Utskottet har i huvudsak intet att erinra mot vad i propositionen i denna

del föreslagits. I överensstämmelse med vad utskottet anfört i samband med

frågan om regementskassörerna vid armén böra dock, i enlighet med vad

som föreslagits i motionen II: 348, även vid kustartilleriet regementskassörerna

indelas i 1. och 2. klass och för samtliga regementskassörer gälla en

pensionsålder av 60 år.

Utskottets ställningstagande innebär, att utskottet avstyrker motionerna

11:334 och 11:343, i vad desamma avse kustartilleriets personal.

c. Manskap.

I huvudsaklig överensstämmelse med försvarsutredningens förslag har departementschefen

beräknat sammansättningen av kustartilleriets manskapspersonal

vid genomförd organisation enligt följande tablå:

Tjänstegrad

Lönegrad

Antal

Ma 3

601

Korpraler...............................................

Ma 2

51

Korpraler eller meniga...................................

Ma 2 el. Ma 1

255

Meniga.................................................

Ma 1

950

Summa

—

1,857

Personal i kategorien »Korpraler eller meniga» har beräknats under sex

månader innehava korprals och under sex månader menigs tjänsteställning.

Utskottet, som under avsnittet Personalstatemas konstruktion m. m. behandlat

den i propositionen och vissa motioner berörda frågan örn inrättanBihang

till riksdagens protokoll 1942. 11 sami. 3 avd. nr 2. 10

Utskottet.

Utskottet.

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Utskottet.

Utskottet.

de av långtjänstunderbefälsbeställningar vid bl. a. kustartilleriet, har icke

något att erinra mot vad i propositionen under förevarande avsnitt anförts.

d. Reservpersonal.

I propositionen har förutsatts en utökning av kustartilleriets reservstat

med en majorsbeställning.

Beträffande reservpersonalen i övrigt har departementschefen uttalat, att

det under utarbetande varande förslaget till ny reservbefälsförordning för

armén syntes kunna i huvudsakliga delar läggas till grund för regleringen av

jämväl kustartilleriets reservpersonals ställning. Sedan erforderligt utredningsarbete

slutförts, borde det ankomma på Kungl. Majit att på grundval

av myndigheternas förslag utfärda erforderliga föreskrifter rörande reservpersonalens

anställnings- och tjänstgöringsförhållanden. Frågan örn reservpersonalens

avlönings- och övriga förmåner borde för hela försvarsväsendet

upptagas till behandling i ett sammanhang.

Mot vad i förevarande avsnitt av propositionen föreslagits, finner utskottet

icke anledning till erinran.

e. Övrig personal.

Departementschefen har framhållit, att försvarsutredningens beräkningar

rörande behovet av civil personal och rörande löneställningen för denna personal

i huvudsak syntes kunna godtagas som underlag för bedömandet av

kostnaderna för försvarsorganisationen. Härmed hade dock icke ställning

i detalj tagits till de framställda förslagen; dessa syntes böra i vanlig ordning

prövas år för år i samband med budgetarbetet.

Utskottet, som redan under avsnittet Möjligheter att åstadkomma elasticitet

i personalorganisationen upptagit till behandling den av herr Ekdahl

väckta, den civila personalen berörande motionen II: 346 och därför saknar

anledning att nu ytterligare beröra densamma, har intet att erinra mot

vad i propositionen under förevarande avsnitt anförts.

5. Rekrytering.

a. l/ärnpliktiga.

Under framhållande av att det ankomme på Kungl. Majit att i kommandoväg

utfärda närmare bestämmelser rörande de värnpliktigas tilldelning, har

departementschefen uttalat, att han saknade anledning att taga ställning till

av försvarsutredningen verkställda beräkningar rörande kustartilleriets årsbehov

av värnpliktiga.

Vid kostnadsberäkningarna hade emellertid departementschefen utgått

från det av försvarsutredningen angivna behovet.

Utskottet.

Mot vad härutinnan anförts i propositionen har utskottet intet att erinra.

s. 151 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

151

b. Fast anställd personal.

Försvarsutredningen anförde, att officersrekryteringen borde ske i huvudsaklig

överensstämmelse med vad som föreslagits beträffande flottan. Rekryteringen

borde sålunda ske dels över den s. k. studentvägen, dels över manskapsvägen.

Den nuvarande rekryteringen manskapsvägen med anlitande av

studiestipendier borde ej längre komma till användning. För att under de

närmaste åren kunna genomföra den erforderliga utökningen av kustartilleriets

officerskår kunde det måhända bliva nödvändigt att jämväl utnyttja de

ytterligare rekryteringsvägar, som under senare år kommit till användning,

nämligen genom ordnande av särskilda utbildningskurser för officerare i

kustartilleriets reserv och för underofficerare å aktiv stat.

Beträffande underofficerskårens rekrytering förutsatte försvarsutredningen

icke någon väsentlig ändring.

I avseende å rekryteringen av manskap anförde utredningen, att densamma

i stort sett borde ske på motsvarande sätt som för närvarande. Första anställningstiden

borde dock omfatta fyra i stället för tre år.

Departementschefen har i huvudsak icke haft något att erinra mot vad

försvarsutredningen anfört i fråga om rekryteringen av kustartilleriets fast

anställda personal. Enär det emellertid tillkomme Kungl. Majit att utan riksdagens

hörande meddela närmare bestämmelser härom, hade departementschefen

icke nu funnit sig böra taga slutgiltig ställning till detaljerna i förslaget.

Vid frågans ytterligare handläggning syntes av underbefälsförbundet

och försvarsberedningen framförda synpunkter beträffande anställning över

stat under ett halvt år före den egentliga anställningstiden böra tagas under

övervägande. Underbefäl, som genomgått underofficersutbildning, borde äga

samma möjlighet att erhålla fortsatt officersutbildning som av departementschefen

förutsatts beträffande armén.

Utskottet ansluter sig till vad i propositionen anförts beträffande rekryteringen

av den fast anställda personalen.

6. Utbildning.

Beträffande utbildningen vid kustartilleriet anförde försvarsutredningen

vissa allmänna synpunkter, varjämte beträffande de olika personalkategorierna

framlades närmare utformade förslag.

Departementschefen har i stort sett icke haft något att erinra mot de av

försvarsutredningen anförda synpunkterna och framlagda förslagen, vilka

syntes vara väl ägnade att ligga till grund för erforderliga bestämmelser i ämnet.

Emellertid har departementschefen, såsom tidigare anförts, förutsatt,

att en särskild utredning skulle komma till stånd rörande organiserandet av

utbildningsarbetet inom marinen.

Utskottet ansluter sig till vad i propositionen anförts rörande kustartilleriets

utbildning.

Utskottet.

Utskottet.

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

E. För marinen gemensam personal.

I. Mariningenjörkåren.

Såsom i annat sammanhang angivits har departementschefen föreslagit, att

frågan om utnyttjandet inom den militära organisationen av ingenjörtekniskt

utbildad personal skall göras till föremål för särskild utredning. I avvaktan

på resultatet av nämnda utredning, vilken borde omfatta jämväl mariningenjörkårens

ställning och arbetsuppgifter, samt med hänsyn till att kårens sammansättning

jämväl vore i hög grad avhängig av den militära förvaltningsapparatens

framtida organisation ansåge sig departementschefen icke för

närvarande böra taga slutlig ståndpunkt till frågan örn mariningenjörkårens

organisation.

Såsom utgångspunkt för kostnadsberäkningarna ha i propositionen använts

de av försvarsutredningen framlagda beräkningarna rörande personalbehovet

inom kåren.

I avseende på mariningenjörkårens reserv samt kårens rekrytering och

utbildning har departementschefen förklarat sig icke vara beredd att nu

framlägga några förslag, enär samtliga frågor rörande mariningenjörkåren

borde lösas i ett sammanhang i samband med den förutnämnda utredningen

rörande utnyttjandet inom försvarsväsendet av ingenjörtekniskt utbildad

personal.

Utskottet. Mot vad i propositionen anförts i fråga om mariningenjörkåren har utskottet

intet att erinra. Utskottet vill emellertid i detta sammanhang understryka

betydelsen av att frågan örn mariningenjörkårens organisation, rekrytering

och utbildning löses på sådant sätt, att fullt kvalificerad ingenjörspersonal

kommer att stå till förfogande såväl för konstruktionsarbeten som

för den dyrbara och komplicerade materielens skötsel och vård.

2. Marinintendenturkåren.

a. Stampersonal.

Bland annat med hänsyn till den avsevärda utvidgning av marinorganisationen,

som försvarsutredningens förslag innebar, föreslog utredningen en

omfattande utökning av marinintendenturkåren.

Emellertid har departementschefen med hänsyn till vad som framhållits

i vissa yttranden över utredningens betänkande ansett sig icke för närvarande

kunna fatta slutgiltig ståndpunkt till utredningens förslag beträffande marinintendenturkårens

omfattning. Denna fråga borde därför göras till föremål

för särskild utredning, varvid jämväl borde undersökas, huruvida vissa av

försvarsutredningen upptagna befattningar eventuellt kunde besättas med

civil personal.

Till grund för kostnadsberäkningarna har departementschefen dock ansett

sig kunna lägga utredningens beräkningar rörande behovet av intenden
-

s. 153 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

153

turpersonal, enär ett ersättande av sådan personal med civil personal icke

syntes kunna medföra större ändringar i fråga om lönekostnaderna.

b. Reservpersonal.

Beträffande marinintendenturkårens reservpersonal framlade försvarsutredningen

vissa förslag, avseende personalens tjänstgöringsskyldighet i fred

och ekonomiska förmåner samt utformade i principiell överensstämmelse

med vad som redan gäller för flottans reservofficerare.

Departementschefen har ansett, att försvarsutredningens förslag till ändrade

tjänstgöringsförhållanden m. m. i stort sett kunde läggas till grund för

utformningen av erforderliga bestämmelser rörande marinintendenturkårens

reservpersonal. Emellertid borde med den slutliga regleringen av denna personals

anställningsförhållanden anstå i avbidan på resultatet av den i annat

sammanhang omförmälda utredningen rörande arméns reservpersonal.

c. Rekrytering.

Departementschefen har föreslagit, att marinintendenturkårens rekrytering

i enlighet med försvarsutredningens förslag skall kunna ske förutom över den

befintliga studentvägen även över en nyskapad manskapsväg med, i sistnämnda

fallet, möjligheter till vidareutbildning för både flottans och kustartilleriets

stammanskap.

Utskottet ansluter sig till vad i propositionen anförts rörande marinintendenturkåren.

3. Marinläkarkåren.

Departementschefen har förordat, att beställningarna såsom marinläkare

av 1. graden skola uppdelas på två lönegrader. I avbidan på en revision av

tjänsteförteckningen i de olika avlöningsreglementena syntes härvidlag för

närvarande endast lönegraderna Ca 24 och Ca 22 böra komma i fråga. Samtliga

nytillkommande beställningar såsom marinläkare av 1. graden föreslogos

tillsvidare skola hänföras till lönegraden Ca 22.

Med viss jämkning av försvarsutredningens förslag har personalen å marinläkarkårens

stat i propositionen beräknats till 1 marinöverläkare, 3 förste

marinläkare samt 14 marinläkare av 1. graden. Härtill komma liksom i nuvarande

organisation 2 ögonläkare. Departementschefen har ej räknat med

några sjukhusläkare å marinläkarkårens stat vid genomförd organisation.

Det sammanlagda antalet tjänstgöringsmånader för marinläkare av 2. graden

och värnpliktiga läkare har i propositionen beräknats till 322 månader

mot av försvarsutredningen beräknade 304 månader. Departementschefen

har emellertid funnit sig tills vidare icke böra föreslå någon ändring i det av

utredningen till 38 beräknade antalet marinläkare av 2. graden.

Försvarsutredningen hade föreslagit, att de värnpliktiga läkarna skulle givas

en grundligare militär utbildning än vad hittills varit möjligt, samt hade

vidare framhållit, att den numera beslutade utökningen av ifrågavarande lä
-

17 tskottet.

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

käres tjänstgöringstid medförde, att de läkarbefattningar, som tidigare besatts

med marinläkarstipendiater på och över stat, hädanefter kunde besättas med

. värnpliktiga läkare. Stipendiatinstitutionen borde sålunda efter en övergångsperiod

avskaffas.

Mot vad utredningen sålunda föreslagit beträffande de värnpliktiga läkarna

har departementschefen i huvudsak icke haft något alt erinra.

Slutligen har i propositionen framhållits, att i fråga om marinläkarkårens

reserv gällde detsamma som för övrig reservpersonal, nämligen att avlöningsoch

övriga förmåner borde bliva föremål för särskild utredning.

Utskottet. Utskottet ansluter sig till vad i propositionen anförts beträffande marinläkarkåren.

4. Marinens poliskår.

Försvarsutredningen hade föreslagit viss utökning av marinens nuvarande

polisorganisation. Departementschefen har emellertid förutsatt, att marinens

poliskår tills vidare skall bibehållas vid nuvarande organisation och omfattning.

Frågan om ersättande av poliskåren med särskilda statspolisavdelningar

har nämligen ansetts böra upptagas till utredning, innan någon utökning

av den nuvarande polisorganisationen genomfördes.

Utskottet. Mot vad härutinnan anförts har utskottet intet att erinra.

5. Marinens ecklesiastikstat.

I propositionen har icke föreslagits någon ändring med avseende på marinens

ecklesiastikstat. Departementschefen har emellertid framhållit, att kostnaderna

för densamma, vid bifall till särskild till årets riksdag avlåten proposition,

hädanefter komme att bestridas av kyrkofonden till den del de ej belöpte

å klockare och kyrkvaktare.

Utskottet. Vad i propositionen anförts rörande marinens ecklesiastikstat föranleder

ingen erinran från utskottets sida.

F. Utbildningsanstalter.

a. Flottans rekrytskola (sjömansskolan).

Såsom tidigare anförts har departementschefen biträtt försvarsutredningens

förslag om anordnande av en gemensam rekrytskola för flottans stammanskap.

Skolan borde i enlighet med utredningens förslag förläggas till Karlskrona

med utnyttjande av f. d. Karlskrona grenadjärregementes kaserner.

Elevantalet har beräknats till högst c:a 1,000 man, fördelade på 6 divisioner.

Skolan har avsetts skola stå under befäl av en chef, kommendörkapten.

För vardera av dess olika divisioner ha normalt beräknats 1 kapten såsom

divisionsbefälhavare, 4 instruktionsofficerare, 1 expeditionsunderofficer samt

s. 155 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

155

10 instruktionsunderofficerare. För undervisningen i allmänbildande ämnen

ha förutsatts arvodesanställda civila lärare.

Departementschefen har framhållit, att behovet av instruktionspersonal givetvis

hängde samman med antalet elever och sålunda växlade samtidigt

med detta samt med hänsyn till olika kursers förläggning i land och ombord

etc. Departementschefen förutsatte emellertid självfallet, att ej större personal

sysselsattes vid skolan än som visade sig oundgängligen nödvändig.

Utskottet, som tidigare biträtt i propositionen framlagt förslag om tillskapande

av en för flottans stammanskap gemensam rekrytskola, har intet att

erinra mot i förevarande avsnitt av propositionen framlagda förslag.

b. Marinens underofficersskola.

Försvarsutredningen föreslog inrättande av en för marinen gemensam underofficersskola.

Såsom motivering härför anfördes, att enär underofficersskolan

i egentlig mening komme att omfatta allenast ett läsår, ett fortsatt

bedrivande av densamma såväl på örlogsstationerna som vid kustartilleriet

skulle bliva mindre ekonomiskt. Samtidigt syntes det vara en fördel, att de

elever, som de båda föregående läsåren i försvarsväsendets läroverk tillsammans

bedrivit studier, även det sista året av underofficersutbildningen finge

gå i gemensam skola.

Departementschefen har anslutit sig till försvarsutredningens förslag örn

organiserande av en för marinen i dess helhet gemensam underofficersskola.

Skolans lokalfråga borde emellertid icke lämpligen nu upptagas till avgörande.

Åtskilliga skäl talade nämligen för förläggning av skolan i anslutning

till Stockholms örlogsstation i stället för -— såsom försvarsutredningen föreslagit

— Karlskrona örlogsstation. Det syntes dock icke möjligt att, på sätt

1942 års försvarsberedning ifrågasatt, därvid utnyttja något av arméns nuvarande

kasernetablissement i Stockholm. Departementschefen finge sålunda

förorda, att frågan om underofficersskolans förläggning upptoges till särskild

utredning i samband med frågan om förflyttningen av Stockholms örlogsbas.

Den av försvarsutredningen föreslagna organisationen av skolan, mot vilken

departementschefen icke haft något att erinra, hade beräknats under förutsättning

av ett elevantal av omkring 180. Departementschefen har dock i

anslutning till vissa remissyttranden framhållit, att en ökning av elevantalet

med upp till 20 å 25 procent icke syntes böra föranleda nämnvärd ändring

av skolans organisatoriska ram.

För skolans chef har i propositionen avsetts en beställning i lönegrad Oa 5

samt för souschefen en beställning i lönegrad Oa 3.

Utskottet finner förslaget örn inrättande av en för flottan och kustartilleriet

gemensam underofficersskola innebära en rationell och lämplig lösning av

förevarande organisationsspörsmål. I likhet med departementschefen anser

utskottet emellertid, att underofficersskolans lokalfråga icke lämpligen nu

Utskottet.

Utskottet.

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

bör upptagas till avgörande. Beträffande underofficersskolans organisation

och personaluppsättning har utskottet intet att erinra mot vad i propositionen

därom anförts.

c. Sjökrigsskolan.

Försvarsutredningen förutsatte en avsevärd ökning av antalet elever vid

sjökrigsskolan samt föreslog en därav betingad förstärkning av skolans personalorganisation

.

Departementschefen, som erinrat om att sjökrigsskolans lokalfråga genom

beslut av 1941 års riksdag fått sin lösning och att skolan i samband därmed

komme att omvandlas till internatskola, har i huvudsak anslutit sig till försvarsutredningens

förslag rörande sjökrigsskolans organisation.

Med hänsyn till de omfattande arbetsuppgifter, som komme att åvila chefen

för skolan efter dennas förflyttning och omorganisation, borde enligt

departementschefens mening nämnde chef uppföras å skolans stat i lönegrad

Oa 6. För en souschef, tillika kasernbefälhavare m. m., borde avses en beställning

i lönegrad Oa 4 å skolans stat. I övrigt beräknades skolans behov

av militär och civilmilitär personal till 24 officerare, 2 intendenturofficerare,

2 mariningenjörer, 1 marinläkare, 16 underofficerare, 1 pensionerad officer

och 5 pensionerade underofficerare.

Enär utbildningen vid sjökrigsskolan under de närmaste åren komme att

avse större personalkontingenter än som vore att anse som normala med hänsyn

till befälskadrarnas storlek, komme vissa kostnader att överstiga de av

försvarsutredningen för den genomförda organisationen beräknade. Merkostnaderna

per budgetår under uppsättningsperioden syntes kunna beräknas till

i genomsnitt 20,000 kronor. Departementschefen förutsatte, att skolan under

uppsättningsperioden icke gåves större fast organisation än som erfordrades

för utbildningskontingentema efter uppsättningsperiodens slut.

Utskottet. Vad härutinnan i propositionen anförts föranleder ingen erinran från utskottets

sida.

d. Sjökrigshögskolan.

Departementschefen, som icke förutsatt någon mera genomgripande ändring

i sjökrigshögskolans organisation, har anslutit sig till ett förslag av försvarsutredningen,

att de tekniska kurser, som nu äro ettåriga, skola utsträckas

till att omfatta något mer än tre terminer.

Av skolans militära lärare ha 5 beräknats vara avkopplade från annan

tjänstgöring för att kunna odelat ägna sig åt undervisningen. Av dessa ha

tre, vilka ansetts kunna tillhöra antingen flottan eller kustartilleriet, föreslagits

skola uppföras på skolans stat i alternativt lönegrad Oa 3 eller Oa 4.

Utskottet. Utskottet biträder i propositionen beträffande sjökrigshögskolan framlagda

förslag.

s. 157 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

157

G. Frivilliga försvarsorganisationer.

a. Sjövärnskåren.

Departementschefen, som icke funnit det lämpligt att nu vidtaga några väsentligare

ändringar i sjövärnskårens organisation, har föreslagit, att befäl i

sjövärnskåren för framtiden i avlöningshänseende m. m. skall betraktas såsom

värnpliktigt befäl.

Departementschefen har vidare ansett, att de olika sjövärnsflottiljerna

borde erhålla bidrag till ''bestridande av kostnaderna för expeditionslokaler.

Sådant bidrag syntes böra utgå av reservationsanslaget till bidrag till sjövärnskåren.

Såsom under avsnittet Sjökrigsmaterielen framhållits, har i propositionen

beräknats medel för byggande av ett antal motorbåtar för sjövärnskåren.

Reservationsanslaget till bidrag till sjövärnskåren har i propositionen föreslagits

efter utgången av budgetåret 1942/43 skola tillsvidare utgå med ett av

försvarsutredningen föreslaget belopp av 65,000 kronor. Det borde ankomma

på Kungl. Majit att besluta örn anslagets disposition.

I likhet med departementschefen anser utskottet icke lämpligt att några

väsentligare ändringar i sjövärnskårens organisation nu vidtagas. Icke heller

i övrigt har utskottet något att erinra mot vad i propositionen under förevarande

avsnitt anförts.

b. Maritim ungdomsverksamhet.

Departementschefen har icke funnit tillräckligt material för närvarande föreligga

för ett slutligt ståndpunktstagande till frågan, huru den maritima

ungdomsrörelsen bör ordnas och huruvida något statligt bidrag regelmässigt

bör utgå till densamma.

Vad i propositionen anförts rörande maritim ungdomsverksamhet föranleder

intet uttalande från utskottets sida.

III. Marinens byggnader m. m.

Försvarsutredningen framhöll, att för genomförande av utredningens förslag

i vad avsåge marinens organisation erfordrades ett flertal nybyggnadsarbeten

ävensom iståndsättnings- och omändringsarbeten å byggnader m. m.

Departementschefen har framhållit, att det byggnadsprogram, som enligt

försvarsutredningens förslag borde genomföras i samband med marinorganisationens

utbyggnad under den närmaste femårsperioden, med utgångspunkt

från prisläget den 1 juli 1941 kostnadsberäknats till 43,644,000 kronor.

Såsom vid behandlingen av de för armén ifrågakommande byggnadsåtgärderna

framhållits, vore det icke möjligt att nu ingå på en närmare

Utskottet.

Utskottet.

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

granskning av det framlagda byggnadsprogrammets detaljer vare sig i fråga

om planläggningen eller beträffande kostnadsberäkningarna. Dessa spörsmål

syntes böra upptagas till behandling i samband med framläggandet av

definitiva äskanden av anslag å riksstaten för de i perioden ingående budgetåren.

I förevarande sammanhang gällde det att bilda sig en uppfattning

örn huruvida det framlagda förslaget, särskilt med hänsyn till de därmed

förenade kostnaderna, borde kunna i stora drag godtagas som grundval för

femårsplanens kostnadsberäkningar.

För egen del har departementschefen funnit vissa av de i yttrandena framkomna

synpunkterna böra beaktas i samband med beslut örn medelsäskanden

för de olika ändamålen. Sålunda kunde redan nu förutses, att vissa besparingar

vore möjliga i förhållande till försvarsutredningens förslag i fråga

örn anordnandet av det för marinen avsedda intendenturförrådet. Vidare syntes

hänsyn icke ha tagits till att ett belopp om sammanlagt 250,000 kronor

redan anvisats, ehuru ej tagits i användning, för vissa ändringsarbeten å

f. d. infanterikasemerna i Karlskrona. Frågorna örn utnyttjandet av de nuvarande

lokalerna för marinens sjukhus i Karlskrona, därest en sammanslagning

av sjukhuset med länslasarettet i nämnda stad komme till stånd,

samt om användningen av den för Karlskrona kustartilleriregemente utnyttjade

underofficersbyggnaden syntes tarva ytterligare överväganden;

dessa spörsmål ägde för övrigt samband med frågan örn förläggningsort

för marinens underofficersskola. De på staten fallande kostnaderna för ett

sådant gemensamt sjukhus hade utredningen icke medtagit i kostnadsberäkningarna,

ehuru under femårsperioden utgifter för detta ändamål syntes

vara ofrånkomliga. Kostnaderna för markförvärv för vissa av utredningen

föreslagna nybyggnader inom Göteborgs kustartilleriförsvar och för Älvsborgs

kustartilleriregemente torde utredningen ha beräknat i underkant.

Beträffande utgifterna för anordnande av tjänstebostäder kunde delade

meningar göra sig gällande. Å ena sidan ville det förefalla, som örn en

minskning av de av utredningen för detta ändamål beräknade kostnaderna

borde kunna ske. A andra sidan hade vid remissbehandlingen framkommit

önskemål örn ytterligare tjänstebostäder.

I allt väsentligt syntes trots dessa erinringar försvarsutredningens byggnadsprogram

giva en nöjaktig uppfattning om den byggnadsverksamhet, som

vore nödvändig vid ett genomförande av den i propositionen förordade utbyggnaden

av marinorganisationen.

Emellertid hade vid remissbehandlingen framkommit önskemål rörande

ytterligare byggnads- och anläggningsarbeten utöver de av försvarsutredningen

föreslagna. Vissa av dessa önskemål syntes icke kunna avvisas. Vidare

hade marinförvaltningen i sina anslagsäskanden för nästa budgetår hemställt

om anslag till vissa byggnadsarbeten, vilka icke inginge i det av försvarsutredningen

förordade byggnadsprogrammet. Det syntes vara att förvänta att

även framdeles ytterligare äskanden om anslag till byggnadsarbeten vid sidan

av de av utredningen förordade komme att framställas av de marina myndigheterna.

s. 159 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

159

Då det synts departementschefen angeläget, att de av försvarsutredningen

för marinens del under femårsperioden beräknade byggnadskostnaderna såvitt

möjligt icke överskredes, hade departementschefen med hänsyn härtill

nödgats utgå från att vissa, i propositionen närmare angivna, av de av utredningen

förordade byggnadsarbetena icke skola utföras under femårsperioden

eller utföras under nämnda period endast i viss begränsad omfattning. Härigenom

skulle ernås en kostnadsminskning under femårsperioden i fråga om

de av försvarsutredningen föreslagna arbetena med något över 4 miljoner

kronor.

Departementschefen har förklarat, att detta förslag till ändringar i byggnadsprogrammet

givetvis icke vore definitivt; kunde marinmyndigheterna

efter närmare övervägande anvisa andra utvägar för byggnadskostnadernas

nedbringande, borde frågan ånyo upptagas till övervägande. Departementschefen

utginge emellertid från att en besparing under femårsperioden med

minst det angivna beloppet skulle stå att ernå. Härvid lämnades öppet, om

icke vissa av de tjänstebostäder, som enligt departementschefens förslag skulle

falla utanför femårsperiodens byggnadsprogram, liksom även en del av de i

byggnadsprogrammet kvarstående tjänstebostäderna skulle kunna anordnas

såsom egnahem med statsunderstöd i särskild ordning vid sidan av det för

femårsperioden beräknade medelsbehovet.

Kostnaderna för de å femårsperioden fallande, av försvarsutredningens förslag

betingade byggnadsåtgärderna kunde sålunda uppskattas till omkring

39.5 miljoner kronor. För vid sidan av försvarsutredningens förslag liggande

byggnadsföretag skulle sålunda bliva disponibelt ett belopp av omkring 4 miljoner

kronor. Försiktigheten syntes emellertid bjuda att för nya ändamål under

femårsperioden beräkna ytterligare 4 miljoner kronor utöver den medelsanvisning,

beträffande vilken definitiva äskanden redan framställts i årets

statsverksproposition. Departementschefen förutsatte således, att marinens

byggnadsarbeten med utgångspunkt från prisnivån den 1 juli 1941 .skulle under

nämnda period — utöver sistnämnda medelsanvisning — hållas inom en

kostnadsram av omkring 48 miljoner kronor. Det mot sistnämnda belopp

svarande avskrivningsbehovet syntes — med tillämpning av de ändrade grunder

för avskrivning av nya kapitalinvesteringar i försvarsväsendets fastighetsfond,

som angivits i årets statsverksproposition — kunna beräknas till omkring

23 miljoner kronor.

Utskottet, som vid behandlingen av arméns byggnadsfrågor, delvis i anledning

av väckta motioner, anfört vissa allmänna, försvarsväsendet i dess helhet

berörande synpunkter på frågan örn genomförandet av det i propositionen

förutsatta byggnadsprogrammet, saknar i förevarande sammanhang anledning

till annat uttalande än att vad'' i propositionen anförts beträffande

marinens byggnadsfrågor icke föranleder någon principiell erinran från utskottets

sida.

Utskottet.

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

IV. Organisationens genomförande.

Förs varsi! tr edni agen framhöll, att de av utredningen föreslagna ändringarna

i marinens organisation med några smärre undantag beräknades kunna

genomföras under femårsperioden.

De organisatoriska förändringarna i de olika marindistriktsledningarna

borde i huvudsak genomföras under budgetåret 1942/43.

Organisationen av örlogsstationerna och Göteborgs örlogsdepå sammanhängde

intimt med byggnadsfrågorna, vilka snarast borde bringas till lösning.

De föreslagna tre ekonomikontoren borde inrättas under budgetåret

1943/44. Utbyggandet av Gustafsviks örlogsdepå borde omedelbart påbörjas.

Organisationen av kustartilleriförsvaren och framförallt kustartilleritruppförbanden

sammanhängde intimt med genomförandet av byggnadsfrågorna,

vilka därför snarast måste lösas. Kasernetablissement för Älvsborgs kustartilleriregemente

borde sålunda omedelbart komma till utförande, och vissa

kompanier för detta regemente borde kunna uppsättas redan från och med

den 1 oktober 1942. Härnösands kustartilleridetachement borde träda i funktion

under budgetåret 1943/44.

Beträffande utökningarna av flottans och kustartilleriets personalkårer

framhöll försvarsutredningen, att under ett antal år framåt inom kaptensoch

löjtnantsgraderna komme att förefinnas vissa vakanser, vilka dock delvis

komme att uppvägas av ett överskott på fänrikar. Antalet underofficerare

måste i väsentlig omfattning utökad redan under första uppsättningsåret. I

den män vakanser komme att förefinnas inom underofficersgraderna, borde

ett mot antalet vakanta löner svarande extra antal furirsbeställningar få

upptagas i staten för manskap skårema.

Antalet marinläkare av 2. graden måste ökas så snabbt som rekryteringsmöjlighetema

medgåve. Under hela femårsperioden måste marinläkarstipendiater

på stat bibehållas.

Arbetena med färdigställande av nya lokaler för flottans sjömansskola

borde snarast påbörjas. Underofficersskolan borde träda i funktion tidigast

under budgetåret 1946/47. För sjökrigsskolan beräknades verksamheten i nya

lokaler kunna taga sin början under budgetåret 1942/43. Sjökrigshögskolans

övergång till förlängd utbildning i vissa högre kurser vore beroende av förhållanden,

som för närvarande icke helt läte sig överblicka.

Departementschefen, som hänvisat till vissa vid behandlingen av genomförandet

av ändringarna i arméorganisationen anförda synpunkter, har ansett,

att de av försvarsutredningen angivna riktlinjerna för genomförandet av

de föreslagna förändringarna i marinorganisationen skulle kunna i stort sett

läggas till grund för det fortsatta organisationsarbetet, dock med de avvikelser,

som betingades av i propositionen vidtagna förändringar i förhållande

till utredningens förslag. Emellertid torde det enligt departementschefens

mening böra ankomma på Kungl. Maj:t att inom ramen för de anslag och

personalkadrar, som för varje budgetår bliva fastställda, besluta i vilken ord
-

s. 161 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2. 161

ning och vid vilka tidpunkter de olika organisationsändringarna skola genomföras.

Vad i propositionen anförts rörande organisationens genomförande giver

icke anledning till erinran från utskottets sida.

Avd. VII. Flygvapnets organisation,

i. Krigsorganisationen.

Departementschefen har funnit den utformning och omfattning, som av

försvarsutredningen givits flygvapnets krigsorganisation, i stort sett lämplig.

Detta innebär, att i flygvapnets krigsorganisation skulle komma att ingå:

1. Flygledningen i högkvarteret, bestående av chefen för

flygvapnet med flygstaben samt flygförvaltningen.

2. Ett antal krigsflygförband.

3. Fem flygbasområden, vartdera under befäl av en flygbasområdeschef

jämte stab.

4. Ett antal basförband, vilka uppsättas dels av fredsflottiljerna

(krigsflygskolan), dels av flygbaskåren.

5. Depåer, en för varje mobiliserad flottilj, för fjärr-, armé- och marinspaningsförbanden

samt för flygbaskåren.

6. Krigsflygskolan, som fortsätter sin verksamhet i krig.

7. Flygkadettskolan, som fortsätter sin verksamhet i krig antingen

som kadettskola eller som flygskola för utbildning av flygförare.

8. Signalskolan, som med viss inskränkning fortsätter sin verksamhet

i krig.

9. Centrala flygverkstäder.

En närmare redogörelse för den föreslagna krigsorganisationen framgår av

särskilt hemligt bihang till försvarsutredningens betänkande.

Departementschefen har vidare framhållit, att han icke nu vöre beredd att

föreslå någon förstärkning av flygvapnets krigsorganisation samt att det borde

ankomma på Kungl. Majit att efter förslag av vederbörliga militära myndigheter

närmare bestämma krigsorganisationens struktur.

Slutligen har departementschefen anfört, att av krigsorganisationen föranledda

personalbehov lagts till grund vid beräkningen av flygvapnets kadrar

av fast anställd personal.

Under hänvisning till vad utskottet inledningsvis anfört rörande en förstärkning

av flygvapnets organisation utöver vad departementschefen föreslagit

vill utskottet uttala sin anslutning till vad i propositionen anförts rörande

flygvapnets krigsorganisation.

Utskottet.

U tskottet.

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

II. Fredsorganisationen.

A. Chefen för flygvapnet och flygstaben.

I avbidan på den förestående omprövningen av de militära förvaltningarnas

organisation har departementschefen ansett, att chefen för flygvapnet,

liksom hittills, borde utöva högsta chefskapet över flygförvaltningen.

I propositionen har vidare föreslagits, att en befattning såsom souschef vid

flygstaben (överste i lönegraden Oa 6) skall inrättas och att flygstaben skall

bestå av — förutom chef för staben (överste i lönegraden Ob 2 med fyllnadsarvode

till lönegraden Ob 3) samt den nye souschefen — sex avdelningar och

tre sektioner, nämligen expedition, organisationsavdelning, utbildningsavdelning,

i vilken jämväl personalsektionen skulle ingå, operationsavdelning, i

vilken jämväl flygfältsektionen skulle ingå, flygsäkerhets- och haveriavdelning,

signal- och väderleksavdelning samt pressektion. Inom utbildningsavdelningen

borde inrättas en befattning som studierektor.

I propositionen har vidare anförts, att flygöverläkaren borde lyda direkt

under chefen för flygvapnet såsom föredragande i ärenden rörande hälsovård

och sjukvård inom flygvapnet ävensom att flygöverläkaren borde tjänstgöra

såsom inspektör för hälso- och sjukvården vid flygvapnets förband. Flygöverläkaren

borde till sitt förfogande ha en förste flygläkare såsom assistent

samt en mindre expedition.

Departementschefen har beräknat flygstabens behov av militär och civilmilitär

personal på aktiv stat till 35 officerare (1 överste i lönegraden Ob 2,

1 överste i lönegraden Oa 6, 7 övriga regementsofficerare och 26 kaptener),

1 underofficer (fanjunkare), 6 stammanskap (på staten för Roslagens flygflottilj)

samt 1 flygingenjör.

Departementschefen har anfört, att flygstabens organisation av praktiska

skäl icke nu borde i detalj fastlåsas. Lämpligen borde det ankomma på

Kungl. Maj:t att medgiva de jämkningar i organisationen, som kunde visa sig

önskvärda och utan kostnadsökning vore möjliga att genomföra.

Utskottet. Utskottet finner den i propositionen föreslagna organisationen av flygstaben

i stort sett lämplig och har sålunda intet att erinra mot vad i propositionen

under förevarande avsnitt anförts.

B. Flygförvaltningen.

Departementschefen har framhållit, att frågan rörande flygförvaltningens

slutgiltiga organisation icke nu kunde bedömas och att försvarsutredningens

personalberäkningar kunde komma att icke oväsentligt ändras vid framläggandet

av förslaget till en ny förvaltningsorganisation. I avvaktan på lösningen

av frågan om försvarsväsendets centrala förvaltningsorganisation hade de
-

s. 163 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

163

partementschefen emellertid vid uppgörande av personalförteckningarna för

flygvapnet i huvudsak följt utredningens förslag.

Vad härutinnan i propositionen anföres föranleder intet uttalande från

utskottets sida.

C. Flygbasområden.

I propositionen har föreslagits, att landet indelas i fem flygbasområden,

nämligen Södra, Västra, östra, Norra och Övre Norrlands. Flygbasområdena

borde få den avgränsning som försvarsutredningen föreslagit; dock borde det

ankomma på Kungl. Majit att vidtaga de jämkningar härutinnan, vartill erfarenheterna

kunde föranleda. Varje flygbasområde borde stå under befäl

av en direkt under chefen för flygvapnet lydande chef, flygbasområdeschef,

vilken borde till sitt förfogande ha en stab under befäl av en major och bestående

av stabsavdelning och underhållsavdelning. Beträffande flygbasområdesstaben

borde hinder dock icke möta att inom ramen för personalorganisationen

vidtaga de jämkningar, som framdeles kunde befinnas lämpliga.

Departementschefen har förordat, att för befattningarna som flygbasområdeschefer

borde avses generalspersoner eller regementsofficerare ur flygvapnet,

vilka avgått ur aktiv tjänst, samt att till dessa befattningshavare borde

utgå arvoden, motsvarande lön i löneklassen Oa 15.

Chefen för Norrbottens flygbaskår borde tillika tjänstgöra såsom flygbasområdeschef

inom övre Norrlands flygbasområde, och kårstaben vid flygbaskåren

borde jämväl fungera såsom flygbasområdesstab.

I propositionen ha föreslagits följande förläggningsplatser för flygbasom
-

rådesstaberna:

för Västra flygbasområdesstaben.................... Göteborg

» Östra » .................... Stockholm

» Norra » Östersund samt

» Övre Norrlands flygbasområdesstab.............. Luleå.

Departementschefen har slutligen framhållit, att Södra flygbasområdesstaben

av försvarsutredningen föreslagits skola förläggas till Ängelholm, dit

Tionde flygflottiljen (F 10) enligt utredningens förslag skulle slutgiltigt förläggas.

Enär departementschefen emellertid icke vore beredd att föreslå

Ängelholm såsom slutgiltig förläggningsplats för nämnda flottilj, kunde icke

heller förslag till förläggningsplats för Södra flygbasområdesstaben nu framläggas.

Därest flottiljen bleve förlagd till Skåne, borde staben förläggas till

flottiljens blivande förläggningsplats eller plats i anslutning till denna, men

örn flottiljen icke bleve förlagd till Skåne, finge departementschefen återkomma

med förslag till förläggningsplats för ifrågavarande stab.

Med hänsyn till krigsförberedelsearbetet, behovet av en effektiv basorganisation,

förvaltningen av krigsflygfälten och anläggningarna vid dessa samt

förvaltningen och vården av vissa förråd finner utskottet det vara av behovet

Utskottet.

Utskottets

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

påkallat, att en territoriell organisation tillskapas för flygvapnets del. Utskottet

biträder vad härutinnan föreslagits i propositionen. Utskottet förutsätter

därvid, att det skall ligga i Kungl. Maj:ts skön att besluta om de jämkningar

ifråga om benämnings- och organisationsfrågor, till vilka erfarenheterna

under uppsättningen kunna föranleda. Enär Kungl. Majit numera, enligt

vad närmare angives under rubriken Flygförband, föreslagit, att Tionde flygflottiljen

skall förläggas till Ängelholm, bör jämväl, i enlighet med vad i propositionen

förutsatts, Södra flygbasområdesstaben förläggas till Ängelholm.

D. Flygförband.

I. Indelning i förband, förläggningsplatser m. m.

Departementschefen har i propositionen nr 210 framhållit, att en av de

viktigaste åtgärderna vid genomförandet av en ny försvarsorganisation måste

vara att skapa ett starkt och slagkraftigt flygvapen. Den år 1936 beslutade

fredsorganisationen av flygvapnet vöre även efter de förstärkningar, som därefter

vidtagits, att anse såsom otillräcklig. Den av försvarsutredningen förordade

utökningen av flygvapnet måste betraktas som ett minimiprogram, vilket

som sådant kunde godtagas. En ytterligare utvidgning av flygvapnet vore

önskvärd, och departementschefen hade därför i princip intet att erinra mot

uppsättandet av en sjunde jaktflottilj. Departementschefen vore dock icke beredd

att utan ytterligare överväganden taga slutlig ställning till denna fråga.

För att den sjunde jaktflottiljens uppsättning icke skulle fördröjas, därest

beslut om dess uppsättning komme att fattas i en nära framtid, förordades

emellertid, att arbetena med iordningställande av ett flygfält, som vid behov

kunde utnyttjas för nämnda flottiljs räkning, snarast påbörjades samt att sådana

förberedelser redan nu vidtoges, att av flottiljens materiel- och personaltilldelning

föranledd anskaffning och utbildning kunde inläggas i anskaffnings-

och utbildningsprogrammen.

Departementschefen har sålunda biträtt försvarsutredningens förslag, att

flygvapnets fredsorganisation bland annat skulle omfatta sexton flygflottiljer,

nämligen sex bombflottiljer, sex jaktflottiljer, en torped- och minflottilj (i det

följande benämnd torpedflottilj), en fjärrspaningsflottilj, en arméspaningsflottilj

samt en marinspaningsflottilj. Dessa förband borde förläggas flottiljvis

samt fördelas på fyra flygeskadrar och en arméspaningsflottilj.

Förläggningsplatser för eskaderstabema borde bliva, för första, tredje och

fjärde eskaderstabema Stockholm samt för andra eskaderstaben Göteborg.

Benämningar och förläggningsplatser för de nytillkommande flygflottiljerna

borde bliva:

En jaktflottilj...... F 13, Bråvalla flygflottilj...... Norrköping

En bombflottilj____ F 14, Hallands flygflottilj...... Halmstad

En jaktflottilj...... F 15, Hälsinge flygflottilj...... Söderhamn

En jaktflottilj...... F 16, Upplands flygflottilj...... Uppsala

En torpedflottilj ... F 17, Blekinge flygflottilj...... Ronneby

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2. 165

Sedermera har i proposition nr 328 angående vissa ytterligare nied den

fortsatta utbyggnaden av landets försvarskrafter sammanhängande markförvärv

föreslagits — i samband med äskande av medel till markförvärv för

Tionde flygflottiljen — att nämnda flottilj skall förflyttas från sin nuvarande

provisoriska förläggning i Malmö och förläggas till Barkåkra invid Ängelholm.

1 samband därmed har flottiljens benämning föreslagits ändrad från

Tionde flygflottiljen (F 10) till Skånska flygflottiljen (F 10).

I de likalydande motionerna I: 226 av herrar Gabrielsson och Bäckström

samt II: 306 av herrar Skoglund i Umeå och Hansson i Vännäsby har hemställts,

att riksdagen måtte besluta, att en nyuppsatt jaktflottilj, F 15, skall

förläggas till Umeå och benämnas Västerbottens flygflottilj.

Såsom under avsnittet Allmänna synpunkter anförts, har därjämte frågan

om flygvapnets omfattning berörts i motionerna I: 233 samt II: 327 och 348.

Utskottet, som delar departementschefens uppfattning, att i landets försvarskrafter

måste ingå ett starkt och slagkraftigt flygvapen samt att den

i propositionen föreslagna utökningen är att anse som ett minimiprogram,

har redan under avsnittet Allmänna synpunkter upptagit till behandling frågan

om en förstärkning av flygvapnet utöver vad som i propositionen föreslagits.

Utskottet har därvid anslutit sig till departementschefens uppfattning,

att, därest så med hänsyn till utbildnings- och andra organisatoriska förhållanden

visar sig möjligt, en sjunde jaktflottilj skall uppsättas under femårsperioden.

Utskottet räknar sålunda med att denna sjunde jaktflottilj kommer

att ingå i flygvapenorganisationen. Därvid har utskottet också understrukit

angelägenheten av att riksdagen senast år 1944 får sig förelagt

förslag i frågan. Utskottet, som saknar anledning att i förevarande sammanhang

beröra de motionsvis framförda förslagen örn ytterligare utökning av

flygvapnet, utgår i enlighet med det anförda för närvarande från den omfattning

av flygvapnet, som i propositionen nr 210 föreslagits.

Utskottet förordar alltså, att utöver nu befintliga eller beslutade flygflottiljer

— ytterligare tre jaktflottiljer, en bombflottilj samt en torped- och

minflottilj skola tillkomma under femårsperioden. Mot de i propositionen

nr 210 föreslagna förläggningsplatserna för de nytillkommande jakt- och

torpedflottiljerna ävensom benämningarna å dessa har utskottet intet att

erinra. Såsom av den i propositionen återgivna utredningen rörande förläggningen

av Hälsinge flygflottilj (F 15) framgår, är den föreslagna förläggningsplatsen

vid Söderhamn behäftad med vissa olägenheter. Utskottet har

emellertid efter ytterligare undersökningar funnit, att den i propositionen

sålunda förordade förläggningsplatsen måste anses vara den ur olika synpunkter

lämpligaste. Av det anförda framgår, att utskottet finner sig böra

avstyrka motionerna 1: 226 och II: 306.

Med avseende på förläggningsplats för den föreslagna bombflottiljen (F 14)

vill utskottet erinra örn att departementschefen i proposition nr 328 — efter

redogörelse för vissa med Halmstads stad förda förhandlingar rörande för
Bihanti

tilt riksdagens protokoll 19i2. 11 sami. 3 aud. nr 2. 11

Utskottet.

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

läggningsfrågan — framhållit, att möjligheterna att med Halmstads stad

träffa annan och för det allmänna lämpligare uppgörelse borde ytterligare

undersökas. Det borde ankomma på Kungl. Majit att efter ytterligare granskning

av denna förläggningsfråga träffa det avgörande, vartill granskningen

gåve anledning. Skulle det härvid visa sig, att en förläggning av flottiljen

till annan plats än Halmstad eller dess närhet vore att förorda, borde emellertid

frågan ånyo underställas riksdagen. Utskottet har intet att erinra mot

vad departementschefen sålunda anfört.

Utskottet finner den i propositionen nr 328 föreslagna platsen för nuvarande

Tionde flygflottiljens (F 10) förläggning, Barkåkra invid Ängelholm, vara

för ändamålet lämplig. Ängelholm torde därvid böra fastställas som förläggningsort.

Utskottet har intet att erinra mot att flottiljens benämning i samband

därmed ändras till Skånska flygflottiljen.

Med de förläggningsplatser, som flygflottiljerna med det av utskottet förordade

förslaget komma att erhålla, finner utskottet de i propositionen föreslagna

förläggningsplatsema för eskaderstaberna vara lämpligt valda, varför

desamma av utskottet förordas.

2. Flygeskadrarna.

I propositionen har framhållits, att det icke vore möjligt för chefen för

flygvapnet att föra direkt befäl över flygflottiljerna, i vad berörde dessas

taktiska och operativa utbildning samt visst krigsförberedelsearbete, sedan

flygvapnet fått den omfattning departementschefen förordade. Det syntes

därför nödvändigt att skapa en befälsinstans mellan chefen för flygvapnet

och flottiljcheferna, och man borde därvid bygga vidare på den organisation

— eskaderorganisationen — som tillskapats genom 1936 års försvarsbeslut.

Flygflottiljerna — med undantag av arméspaningsflottiljen — borde

i fred indelas på fyra flygeskadrar.

Departementschefen har förklarat sig icke ha något att erinra mot en av

försvarsutredningen föreslagen eskaderindelning, enligt vilken flygförbanden

skulle fördelas på följande sätt:

Första flygeskadern: Eskaderstab: Stockholm.

Flygförband: F 1, F 4, F 12 och F 15.

Andra flygeskadern: Eskaderstab: Göteborg.

Flygförband F 6, F 7, F 9 och F 14.

Tredje flygeskadern: Eskaderstab: Stockholm.

Flygförband: F 8, F 10, F 13 och F 16.

Fjärde flygeskadern: Eskaderstab: Stockholm.

Flygförband: F 2, F 11 och F 17.

Departementschefen har emellertid framhållit, att det borde ankomma på

Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i eskaderindelningen, vartill erfarenheterna

eller ytterligare överväganden kunde giva anledning.

s. 167 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

167

Varje eskader har föreslagits skola stå under befäl av en eskaderchef,

överste i lönegraden Ob 2, med en stab till sitt förfogande. Beträffande

eskaderchefs uppgifter i fred har departementschefen anslutit sig till vissa

av försvarsutredningen anförda synpunkter. De angivna uppgifterna borde

emellertid, enligt vad departementschefen vidare anfört, icke få betraktas

såsom bindande. Kungl. Maj:t borde äga att anpassa eskaderchefs uppgifter

efter de erfarenheter, som vunnes beträffande organisationens lämplighet.

Departementschefen funne det icke uteslutet, att efter vunna erfarenheter rörande

eskaderchefs ansvar och arbetsuppgifter en omprövning jämväl av

eskaderchefs löneställning kunde befinnas påkallad.

Av försvarsutredningen uppgjort förslag rörande eskaderstabernas personalorganisation

har departementschefen ansett sig i avbidan på närmare erfarenheter

kunna lägga till grund för kostnadsberäkningarna.

I motionen II: 348 av herr Andersson i Södergård m. fl. har anförts, att

det syntes vara möjligt att, utan eftersättande av kraven på beredskap, i

fredstid begränsa antalet eskaderstaber till två och ersätta två av de föreslagna

nya beställningarna för eskaderchefer med två beställningar i lönegraden

Ob 1 för ställföreträdande eskaderchefer.

Utskottet finner det uppenbart, att — med den omfattning flygvapnet nu

avses skola få — en permanent befälsinstans måste inrättas mellan chefen

för flygvapnet och flottiljcheferna. Härvid torde det vara lämpligt att bygga

vidare på eskaderorganisationen. Den föreslagna eskaderindelningen synes

vara väl avvägd. Även i övriga hänseenden biträder utskottet propositionens

förslag i denna del.

Utskottet kan alltså icke tillstyrka motionen II: 348, i vad densamma avser

förevarande frågor.

3. Flygflottiljerna.

I propositionen har föreslagits, att flygflottiljen i fred skall organiseras på

chef, stab och fyra divisioner, nämligen två övnings-, en skol- och en specialdivision.

Kungl. Maj:t borde dock vara oförhindrad att utan personalökning

vidtaga de ändringar i organisationen, vartill vunna erfarenheter gåve anledning.

Departementschefen har ansett sig icke kunna förorda, att — såsom försvarsväsendets

underbefälsförbund föreslagit — antalet flygande stammanskap

ökades utöver försvarsutredningens förslag, enär ett större antal stammanskap

icke borde erhålla flygutbildning än som erfordras för att täcka

behovet av flygförarutbildade underofficerare.

I propositionen har —- likaledes i anledning av förslag från underbefälsförbundets

sida — vidare anförts, att antalet stammanskap såsom flygmekaniker

icke kunde minskas, dels på grund av beredskapsskäl och dels med

hänsyn till att flygmaterielen, som blivit alltmer komplicerad och svårskött,

icke minst av flygsäkerhetsskäl krävde ett stort antal väl kvalificerade och

yrkesskickliga mekaniker.

Utskottet.

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Utskottet.

Utskottet.

Flottiljernas behov av militär och civilmilitär personal på stat har i propositionen

beräknats till 458 officerare (16 flottiljchefer, 16 överstelöjtnanter,

16 majorer, 179 kaptener och 231 löjtnanter), 740 underofficerare (32 förrådsförvaltare,

8 flottiljkassörer, 52 flygstationsmästare, 260 fanjunkare,

varav 8 i flottiljkassörsbefattningar, och 388 sergeanter), 3,946 stammanskap

(811 överfurirer, 1,424 furirer, 622 korpraler och 1,089 vicekorpraler och

meniga) samt 351 civilmilitärer (varav 35 flygingenjörer och 16 flygläkare).

För att tillgodose behovet av erforderlig beredskap måste flygövningar året

runt bedrivas med minst två övningsdivisioner. Med hänsyn härtill är en

utökning av flottiljernas organisation ofrånkomlig. Utskottet finner sig därför

böra biträda det framlagda förslaget om att flottiljen skall organiseras på

chef, stab och fyra divisioner, varav en specialdivision, i stället för såsom för

närvarande chef, stab och tre divisioner.

Utskottet ansluter sig även i övriga hänseenden i huvudsak till vad i propositionen

anföres under detta avsnitt. En viss avvikelse från det i propositionen

framlagda förslaget föranledes dock av vad utskottet, enligt vad i det

följande under avsnittet Flygvapnets personal närmare anföres, föreslår beträffande

flottiljkassörernas ställning.

4. Flygbaskåren.

I propositionen har anförts att flygbaskåren i fred borde vara organiserad

på chef — överste i lönegraden Oa 6 — ävensom stab, en specialdivision och

en basbataljon. Kungl. Maj:t borde emellertid äga vidtaga de ändringar i

flygbaskårens organisation, som betingades av vunna erfarenheter. Chefen

för flygbaskåren, borde tillika vara chef för övre Norrlands flygbasområde.

Departementschefen har beräknat flygbaskårens behov av militär och civilmilitär

personal på stat till, förutom chef (överste), 9 officerare (1 major,

3 kaptener och 5 löjtnanter), 21 underofficerare (2 förrådsförvaltare, 1 flygstationsmästare,

8 fanjunkare, varav 1 i flottiljkassörsbefattning och 10 sergeanter),

157 stammanskap (5 överfurier, 70 furirer, 30 korpraler och 52 vicekorpraler

och meniga) samt 9 civilmilitärer (varav 1 flygingenjör och 1 flygläkare)

.

Mot vad härutinnan i propositionen föreslagits har utskottet i huvudsak

intet att erinra. Såsom under avsnittet Flygvapnets personal anföres, bör dock

antalet fanjunkare minskas med 1, medan i stället bör upptagas en beställning

såsom flottiljkassör av 2. klassen.

E. Centrala flygverkstäderna m. m.

a. Centrala flygverkstäderna.

I propositionen nr 210 har framhållits, att de två nu befintliga centrala

flygverkstäderna icke ägde tillräcklig kapacitet för det utökade flygvapen,

som i propositionen föreslagits. Enär erforderlig förstärkning av flygvap
-

s. 169 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

169

nets centrala verkstadsorganisation icke kunde vinnas enbart genom utvidgning

av de nuvarande verkstäderna, måste i enlighet med försvarsutredningens

förslag ytterligare en central flygverkstad inrättas.

I proposition nr 322, angående vissa med den fortsatta utbyggnaden av

landets försvarskrafter sammanhängande markförvärv, har sedermera — i

samband med äskande av medel för markförvärv och byggnadsarbeten för

den nya centrala flygverkstaden — föreslagits, att denna skall förläggas till

Arboga.

I avbidan på resultatet av den förebådade utredningen rörande den ingenjörsutbildade

personalens användning inom försvarsväsendet har departementschefen

i propositionen nr 210 beräknat behovet av militär personal

till en pensionerad officer i arvodesbefattning vid varje central flygverkstad

samt behovet av civilmilitär personal på stat till en flygdirektör och 6 flygingenjörer

vid envar av verkstäderna vid Malmen och i Västerås samt en

flygdirektör och 5 flygingenjörer vid den nya verkstaden.

I motion II: 330 i anledning av propositionen nr 210 har herr Åqvist hemställt,

att riksdagen ville uttala sig för att till örebro förlägga bland annat

den nya centrala flygverkstaden. Vidare ha vissa motioner väckts i anledning

av det i propositionen nr 322 framlagda förslaget örn förläggningsplats för

denna verkstad.

De skäl, som anförts för inrättande av en ny central flygverkstad i samband

med flygvapnets utbyggnad, finner utskottet övertygande. Utskottet ansluter

sig sålunda till förslaget därom och har icke heller i övrigt något att

erinra emot vad i propositionen nr 210 anförts i fråga om de centrala flygverkstäderna.

Vad beträffar förläggningsplatsen för den nya centrala verkstaden kommer

utskottet att upptaga frågan härom till prövning i samband med behandlingen

av den till utskottet hänvisade propositionen nr 322 jämte därtill hörande

motioner. Därvid kommer utskottet jämväl att till behandling upptaga motionen

11:330 i förevarande del.

b. Försä/cscentra/en.

Departementschefen har erinrat om att frågan örn försökscentralens organisation

folie direkt inom det område, som syntes komma att beröras av den

ifrågasatta omorganisationen av den centrala förvaltningen inom försvarsväsendet.

I avvaktan på avgörandet i denna fråga har departementschefen

beräknat försökscentralens behov av aktiv personal i enlighet med försvarsutredningens

förslag till 1 regementsofficer, chef, 3 kompaniofficerare, 1 förrådsförvaltare,

2 sergeanter, 2 flygdirektörer (varav 1 flygande), 2 flygingenjörer

(varav 1 flygande), 1 verkmästare och 3 mästare.

Vad i propositionen anförts beträffande försökscentralen föranleder ingen

erinran från utskottets sida.

Utskottet

U tskoltet

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Utskottet.

c. Centralförråden.

I propositionen har anförts, att den föreslagna utökningen av flygvapnet

komme att kräva särskilda anstalter för materielens centrala förrådshållning,

och har därför förordats att en centralförrådsorganisation inrättats vid flygvapnet

i enlighet med försvarsutredningens förslag, innebärande att

för flygmateriel inrättas ett huvudkontor jämte centralförråd vid Malmen

samt ytterligare ett under huvudkontoret sorterande centralförråd vid vardera

Västerås och platsen för den nya centrala flygverkstadens förläggning;

för vapenmateriel inrättas ett huvudkontor jämte centralförråd vid platsen

för den nya centrala flygverkstadens förläggning samt ytterligare ett under

huvudkontoret sorterande centralförråd vid Malmen;

för intendenturmateriel inrättas ett centralförråd i Västerås.

Departementschefen har beräknat det sammanlagda behovet av militär

och civilmilitär personal på stat i enlighet med försvarsutredningens förslag

till 1 förrådsförvaltare, 1 flygdirektör och 2 mästare.

Även enligt utskottets mening föreligger ett starkt behov av en central förrådsorganisation

inom flygvapnet, och utskottet kan därför tillstyrka departementschefens

förslag i denna del. Det bör dock ankomma på Kungl. Majit

att avgöra å vilka platser huvudkontoren för flyg- och vapenmateriel skola

förläggas.

F. Flygmaterielen.

Försvarsutredningen anförde i sitt betänkande vissa allmänna synpunkter

på frågorna om flygmaterielens anskaffning, antalet krigsflygplan och dessas

livslängd samt den fortsatta användningen av krigsflygplan, som avförts

ur första linjen. Sålunda framhöll utredningen, att hög materiell beredskap

måste upprätthållas, varför krigsflygförbandens flygplanbehov vid mobilisering

mäste vara tillgodosett redan i fredstid. Flygmaterielen måste vidare

uppfylla kraven på modernitet; den största livslängd, som kunde godtagas

för ett krigsflygplan i första linjen, vore därför sju år. Materielen borde vara

i möjligaste mån enhetlig och i största möjliga utsträckning kunna tillverkas

inom landet. Slutligen borde materielen utnyttjas på ett ur ekonomisk synpunkt

tillfredsställande sätt; bland annat borde därför vissa flygplan, som

avförts ur första linjen, användas för andra uppgifter, såsom övningsflygning,

målflygning och transportflygning.

Departementschefen har i allt väsentligt anslutit sig till dessa försvarsutredningens

synpunkter samt uttalat att flygmaterielens anskaffning och förnyelse

borde ske successivt och att för ändamålet årligen tämligen jämna

anslag borde ställas till förfogande.

I likhet med försvarsutredningen har departementschefen ansett det vara

av största betydelse för vårt land att ha tillgång till en högt uppdriven konstruktions-

och försöksverksamhet på flygmaterielområdet. Departementschefen

har därför funnit angeläget, att betingelser bereddes för vetenskapliga

undersökningar inom landet jämväl beträffande flygmotorer och propellrar.

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

I anledning av att försvarsutredningen anfört, att ett syftemål för framtiden

syntes vara en konkurrenskraftig flygindustri, fördelad på flera från

varandra fristående företag, har departementschefen framhållit, att åtgärder

icke nu borde vidtagas för åstadkommande av en uppdelning av den för tillverkning

av krigsflygplan erforderliga industrien. 1 nuvarande läge skulle

en sådan åtgärd medföra fördröjning av produktionen, varför alla ansträngningar

borde koncentreras på att ernå största möjliga effektivitet vid de redan

befintliga företagen. Flygindustriens framtida organisation syntes bliva beroende

av faktorer, som icke nu kunde bedömas. Någon anledning att i detta

sammanhang taga ställning till ifrågavarande spörsmål förelåge därför icke.

Av försvarsutredningen framlagda kostnadsberäkningar rörande flygmaterielen

ha icke givit departementschefen anledning till erinran.

Utskottet delar departementschefens uppfattning att en uppdelning av

flygindustrien icke bör ske i nuvarande läge. Med hänsyn till vikten av att

flygvapnets utbyggnad och förstärkning genomföres så snabbt som möjligt

böra emellertid alla åtgärder vidtagas för en snabb ökning av produktionstakten.

Utskottet vill i detta sammanhang särskilt framhålla, att till förhindrande

av förseningar i produktionen endast oundgängligen erforderliga ändringar

i för serietillverkning godkända flygplan- och motortyper böra företagas.

Av vikt är också, att flygplan- och flygmotorindustriernas tillgodoseende

med arbetskraft på allt sätt underlättas.

Vad i propositionen i övrigt anförts under detta avsnitt föranleder ingen

erinran från utskottets sida.

G. Flygvapnets personal.

a. Allmänna synpunkter.

Försvarsutredningen framhöll, att fordran på hög beredskap måste bliva

bestämmande för flygvapenpersonalens kvantitet och kvalitet. Ur beredskapssynpunkt

borde därför helst samtlig personal i krigsflygförbanden utgöras

av stampersonal. Av kostnads- och rekryteringsskäl hade utredningen emellertid

räknat med att av krigsflygförbandens flygstyrkor i medeltal allenast

skulle utgöras av stampersonal, medan återstoden skulle bestå av reservpersonal

och värnpliktiga.

Flygmaterielen vöre — enligt vad utredningen vidare framhöll — dyrbar,

komplicerad och svårskött. Av personalen krävdes därför en långt gående

specialisering och en högt utvecklad yrkesskicklighet. För att tillgodose fordringarna

på markpersonalens specialisering föresloge utredningen dels en

utökning av den tekniska personalen och dels införande av vissa nya personalkategorier.

För att främja yrkesskickligheten förordade utredningen

införande av en ny manskapskategori med lång tjänstetid samt viss omläggning

av manskapets utbildning.

Utredningen framhöll slutligen, att utredningen — bland annat för att

erhålla samma organisation inom samtliga försvarsgrenar samt för att lätta

flygledningens arbetsbörda — haft frågan örn inrättande av kåre!- för flyg
-

Utslcottet.

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

vapnets intendents-, flygingenjörs- och flygläkarpersonal under övervägande.

Ehuru förslag icke framlagts om inrättande av sådana kårer, hade utredningen

dock ansett, att denna fråga borde tagas under noggrann prövning.

Mot försvarsutredningens berörda uttalanden har departementschefen i

huvudsak icke framställt någon erinran.

Departementschefen har sålunda i likhet med utredningen ansett sig icke

kunna taga slutgiltig ställning till frågan om inrättande av kårer för flygvapnets

intendents-, flygingenjörs- och flygläkarpersonal. Denna fråga borde

göras till föremål för ytterligare överväganden, varvid spörsmålet om inrättande

av en flygingenjörkår borde prövas i samband med utredningen rörande

den ingenjörstekniska organisationen inom försvarsväsendet.

Enligt vad departementschefen vidare anfört, hade han icke funnit bärande

skäl föreligga för ett av underofficers- och underbefälsförbunden ifrågasatt

överförande till militär stat av cilvilmilitär personal av underofficers

tjänsteklass. I detta sammanhang har departementschefen framhållit den

skillnad i tjänstgöringsförhållanden, som förefunnes mellan stammanskapet

vid flygvapnet och stammanskapet vid övriga försvarsgrenar, vilket sammanhängde

med den tekniskt betonade tjänsten vid flygvapnet. Detta förhållande

inverkade såväl på stammanskapets ställning inom vapnet som på dess

rekrytering och utbildning.

Departementschefen har slutligen, i överensstämmelse med vad i annat

sammanhang anförts, uttalat att de föreslagna personalstaterna närmast

vore att betrakta som en beräkningsgrund, samt förutsatt, att frågor örn

inrättande av nya befattningar skulle prövas för varje särskilt budgetår alltefter

organisationens utbyggande.

I motionen II: 332 av herrar Björling och Sundström i Skövde har hemställts,

att riksdagen med beaktande av i motionen anförda synpunkter måtte

hos Kungl. Majit anhålla om närmare utredning och framläggande av förslag

för riksdagen örn ändrad personal- och därav avhängig utbildningsorganisation

vid flygvapnet.

Utskottet. Mot de i propositionen anförda allmänna synpunkterna på flygvapnets

personal har utskottet i huvudsak intet att erinra. Motionen II: 332 finner sig

utskottet icke böra tillstyrka.

b. Militär personal.

Departementschefen, som — i huvudsaklig överensstämmelse med försvarsutredningen

— beräknat behovet av militär personal på sätt framgår av

personalförteckningar, vilka varit för utskottet tillgängliga, har inledningsvis

förklarat sig biträda försvarsutredningens förslag, att samtliga officerare

på stat — utom i intendenturbefattning — skola vara flygande.

Ett av försvarsutredningen framlagt förslag örn inrättande av beställningar

i lönegraden UO 3 för flygstationsmästare och flottiljkassörer har jämväl av

departementschefen biträtts. Med anledning av vad försvarsberedningen därom

anfört borde emellertid för flottiljkassörsbefattningarna beräknas — i

s. 173 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

173

stället för 18 beställningar i lönegraden UO 3 — 9 beställningar för flottiljkassörer

i lönegraden UO 3 och 9 fanjunkarbeställningar i lönegraden UO 2.

I propositionen har vidare anförts, att befattningarna såsom kasemunderofficer

och köksföreståndare framdeles borde bestridas av pensionerad personal

i arvodesbefattning. I avvaktan på att personalläget möjliggjorde befattningarnas

tillsättande med sådan personal borde ifrågavarande befattningar

liksom nu uppehållas med kontraktsanställd civil personal.

Departementschefen har anslutit sig till ett av försvarsutredningen framlagt

förslag om införande av en ny yrkesgren för stammanskap, trupputbildare

och expeditionsbiträden, samt har ansett, att denna yrkesgren i princip

borde rekryteras och uppbyggas på samma sätt som övriga yrkesgrenar inom

flygvapnet. Detta borde dock icke utesluta rekrytering från andra försvarsgrenar,

i den mån ett sådant förfaringssätt vore praktiskt utförbart.

Mot försvarsutredningens förslag örn införandet av en ny manskapsgrad,

överfurirer, har departementschefen i princip icke haft något att erinra. Det

kunde för närvarande icke bedömas, huruvida det av försvarsutredningen

beräknade behovet av överfurirer vore för högt beräknat eller icke. Goda

möjligheter förelåge emellertid att under femårsperiodens gång lämpa beställningshavarnas

antal efter de successivt inhämtade erfarenheterna i personalhänseende,

varför departementschefen preliminärt anslutit sig till utredningens

behovsberäkningar. Med hänsyn till personalläget vid flygvapnet

borde fordringarna på tjänstetid för antagning till överfurirer för närvarande

icke sättas högre än 5—6 år.

Departementschefen har icke haft något att invända mot att, på sätt försvarsutredningen

föreslagit, tiden för stammanskapets första anställning bestämdes

till lägst 4 år samt att furirer, som beordrats såsom elever i underofficersskola,

borde få förbinda sig att kvarstå i tjänst minst 12 månader

efter skolans slut, även om befordran till underofficer därunder icke erhölles.

I enlighet med vad försvarsutredningen anfört har i propositionen förordats

inrättande av en reservstat för militär personal, innefattande de beställningar,

som framdeles efter närmare prövning av personalbehovet kunde

komma att bestämmas, ävensom införande av en ny kategori reservanställda

officerare, officerare i reserven i intendenturbefattning. Ehuru departementschefen

ansett tveksamt, huruvida av försvarsutredningen förordat inrättande

av kategorien underbefäl i reserven vore lämpligt eller icke, har departementschefen

dock icke ansett sig böra motsätta sig förslaget i denna del.

Försvarsutredningen hade framlagt vissa förslag rörande reservpersonalens

tjänstgöringsskyldighet. Departementschefen, som ansett förslagen kunna

i huvudsak läggas till grund för utformandet av erforderliga bestämmelser,

har förutsatt, att det skulle ankomma på Kungl. Majit att efter närmare utredning

utfärda dessa bestämmelser samt att därvid jämkningar skulle kunna

vidtagas i utredningens förslag, varvid likformighet med övriga försvarsgrenar

borde i görligaste mån eftersträvas.

Ett av försvarsberedningen uttalat önskemål, att i större utsträckning än

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Utskottet.

sorn nu vore fallet värnpliktiga i skrivbiträdestjänst skulle ersättas med civil

personal, har departementschefen funnit värt allt beaktande. I avvaktan på

den pågående utredningen om den militära expeditionstjänsten ansåge sig

departementschefen emellertid icke böra för närvarande taga ställning till

denna fråga.

I motionen II: 343 ha herr von Friesen m. fl. hemställt, att riksdagen

måtte besluta samtliga kassörsbeställningars uppförande i lönegrad UO 3 med

pensionering vid 60 års ålder.

Herr Andersson i Södergård m. fl. ha i motionen II: 348 föreslagit dels

att de beställningshavare, som avses för kassörstjänst, skola betecknas flottiljkassörer

av 1. respektive 2. klassen och att för samtliga skall gälla en pensionsålder

av 60 år, dels att antalet överfurirer skall beräknas väsentligt

lägre än i propositionen.

I överensstämmelse med den ståndpunkt utskottet intagit beträffande regementskassörsbefattningarna

vid armén och kustartilleriet föreslår utskottet,

med tillstyrkande av motionen 11:348 i denna del och med avstyrkande

av motionen II: 343, att flottiljkassörerna, vilka i enlighet med departementschefens

förslag böra upptagas med halva antalet i vardera av lönegraderna

UO 3 och UO 2, skola benämnas flottiljkassörer av 1. respektive 2.

klassen samt att pensionsåldern bestämmes till 60 år för samtliga.

Utskottet finner det uppenbart, att åtgärder böra vidtagas för tillgodoseende

av flygvapnets behov av yrkesskicklig teknisk personal för vården av

flygvapnets dyrbara och komplicerade materiel. Den i propositionen föreslagna

utvägen —• inrättande av kategorien överfurirer — synes i förening

med de av utskottet i annat sammanhang förordade åtgärderna för effektivisering

av den tekniska personalens utbildning härvidlag lämplig. Det i motionen

II: 348 framförda yrkandet örn väsentlig begränsning i antalet överfurirer

kan utskottet icke tillstyrka. Utskottet vill emellertid erinra örn

departementschefens uttalande, att beräkningarna rörande behovet av överfurirer

blott vore preliminära och att möjligheter förelåge att under femårsperiodens

gång lämpa överfurirernas antal efter de successivt inhämtade erfarenheterna

rörande verkningarna i personalhänseende.

Vad i övrigt anförts i propositionen under detta avsnitt föranleder ingen

erinran från utskottets sida.

Under avsnittet Civil personal upptager utskottet till behandling motionen

II: 305, vilken avser köks- och kasernföreståndarnas ställning, samt motionen

II: 337, i vad denna avser köksföreståndarna.

c. Civilmiliiär personal.

I propositionen har förutsatts, att vid flygvapnet skola finnas följande

kategorier av civilmilitär personal, nämligen flygingenjörer, flygläkare, verkmästare,

mästare och förrådsvaktmästare. Behovet av civilmilitär personal har

i propositionen beräknats på sätt framgår av särskilda handlingar, som varit

för utskottet tillgängliga. Frågorna rörande flygingenjörernas antal, löneställ
-

s. 175 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

175

ning och arbetsuppgifter ha emellertid ansetts vara i vissa avseenden avhängiga

av 1941 års militära förvaltningsutredning samt den förordade utredningen

rörande ingenjörsorganisationen inom försvarsväsendet. I avvaktan

på resultatet av nämnda utredningar har departementschefen ansett sig icke

nu kunna fatta definitiv ståndpunkt till dessa frågor.

Departementschefen har anfört, att löneställningen för den såsom assistent

åt flygöverläkaren avsedde förste flygläkaren — i avvaktan på den kommande

översynen av tjänsteförteckningen för civilmilitära befattningshavare —

borde bestämmas till lönegraden Ca 26. — För bestridande av vissa mera

tillfälliga behov av läkare förordade departementschefen försvarsutredningens

förslag om införande av en ny kategori flygläkare, flygläkare av 2. graden,

med en årlig tjänstgöringsskyldighet av 90 dagar.

Departementschefen har biträtt ett förslag av försvarsutredningen om inrättande

av en befattning å reservstat för en flygläkare av 1. graden. Avlöning

och pension ha föreslagits skola bestämmas efter samma grunder som

föreslagits för regementsveterinär på reservstat.

Utskottet har intet att erinra mot vad i propositionen anförts angående

flygvapnets civilmilitära personal.

d. Civil personal.

Departementschefen har, såsom framgår av personalförteckningar, som

varit för utskottet tillgängliga, förutsatt, att den civila ordinarie personalen

vid flygvapnet skall utgöras av — förutom en expeditionsvakt och ett kontorsbiträde

vid flygstaben — vid flottiljer, verkstäder m. m. placerade maskinister

och eldare av 1. klassen.

Beträffande den civila extra ordinarie personalen har departementschefen

uttalat, att han ansett sig icke böra närmare ingå på vare sig behovet av

sådan personal eller denna personals lönestänning.

Såsom under avsnittet militär personal anmärkts, har departementschefen

föreslagit, att befattningarna såsom köksföreståndare och kasernföreståndare

vid flygvapnets förband tills vidare skola — i likhet med vad nu är fallet

— bestridas av kontraktsanställd civil personal.

Herr von Seth har i motionen II: 305 hemställt, alt riksdagen ville besluta

sådan ändring i propositionen, att flygvapnets köksföreståndare och kasernföreståndare

uppföras i lönegrad MEo 13 samt att kvinnlig befattningshavare

må anställas såsom köksföreståndare (köksföreståndarinna).

I motionen II: 337 av herrar Lindberg i Stockholm och Cruse har hemställts,

att de civila köksföreståndarna vid flygflottiljerna uppföras i 12 lönegraden

av militära icke-ordinariereglementet (MEo) och att de beredas möjlighet

att bliva överförda till underofficerare.

Utskottet har i princip intet att erinra mot vad i propositionen anförts beträffande

flygvapnets civila personal och kan alltså icke tillstyrka bifall till

motionerna 11:305 och 11:337, den senare i vad densamma avser frågan

örn köksföreståndarnas ställning.

Utskottet.

Utskottet.

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Under avsnittet trängen och trängtrupperna har utskottet upptagit till be*

handling ett i motionen II: 348 framställt yrkande, att behovet av sjukvårdspersonal

vid flygvapnet — vilket behov i propositionen förutsatts skola tillgodoses

genom bl. a. civil personal vid flygvapnet — i stället skall tillgodoses

av trängen.

H. Rekrytering.

Departementschefen har anfört, att frågor rörande rekryteringen vore av

beskaffenhet att kunna av Kungl. Majit avgöras utan riksdagens hörande.

Av försvarsutredningen i ämnet framlagda förslag — beträffande vilkas

innebörd i huvudsak torde få hänvisas till propositionen och utredningens

betänkande — syntes ägnade att möjliggöra en förhållandevis god rekrytering

av flygvapnets personal och borde kunna läggas till grund för den

fortsatta behandlingen av förevarande frågor.

Departementschefen har i propositionen särskilt berört vissa frågor rörande

manskapsrekryteringen. Sålunda har framhållits önskvärdheten av att

vid yrkesundervisningsanstalter särskilda utbildningslinjer anordnades för

dem, som önskade förbereda sig för anställning såsom flygplan- eller vapenmekaniker.

Vid flygvapnet borde vidare liksom vid övriga försvarsgrenar

anordnas obligatorisk undervisning i allmänbildande ämnen, vilken dock örn

möjligt borde inriktas så att den bleve till direkt nytta för den tekniska utbildningen.

Ett av underbefälsförbundet framfört förslag om ett halvt års överstatsanställning

för stammanskapet med utbildningen därunder huvudsakligen

lagd på allmänbildande ämnen borde dock icke genomföras, enär detta skulle

allvarligt försvåra utbildningsarbetet. Erforderlig prövning av dem som ämnade

söka anställning vid flygvapnet syntes dessutom lämpligare kunna äga

rum i samband med förutbildning vid yrkesskolorna.

Enligt vad departementschefen vidare framhållit, borde rekryteringen av

mästare — i enlighet med försvarsutredningens förslag — i princip ske genom

befordran av överfurirer. Såväl tjänsteskäl som omtanke örn personalen

talade härför. I den mån sa vore nödvändigt, borde emellertid mästarna

även i viss utsträckning kunna rekryteras bland civil personal, varvid i första

hand kunde ifrågakomma vid flygvapnet anställd sådan personal.

Utskottet. Utskottet har i princip icke något att erinra mot vad i propositionen anförts

rörande rekryteringen av flygvapnets personal. För säkerställande av

flygvapnets behov av för teknisk tjänst lämplig personal måste särskilda

åtgärder vidtagas, och utskottet finner de i propositionen i sådant hänseende

förordade förslagen innebära en god lösning av detta spörsmål. Utskottet är

emellertid av den uppfattningen, att en god manskapsrekrytering underlättas,

därest under anställningstiden meddelas undervisning jämväl i allmänbildande

ämnen, och utskottet uttalar därför sin tillfredsställelse med att departementschefen

funnit sig kunna föreslå obligatorisk undervisning av denna art.

s. 177 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

177

I. Utbildning.

I. De värnpliktigas utbildning.

I likhet med departementschefen anser utskottet det icke erforderligt att

närmare beröra de värnpliktigas utbildning, enär ny värnpliktslag, som utarbetats

på grundval av försvarsutredningens förslag i ämnet, redan antagits

av 1941 års riksdag.

2. Utbildning av fast anställd personal.

a. Det fast anställda manskapets utbildning.

Försvarsutredningen framhöll, att utbildningen vid flygvapnet främst påverkades

av personalens uppdelning i flygande personal och markpersonal

samt vapnets utpräglat tekniska natur. Utbildningen av flygande personal

å ena sidan och markpersonal å den andra måste i huvudsak bedrivas var

för sig.

Utbildningen för stammanskap, tillhörande de tekniska yrkesgrenarna,

flygplan-, signal-, vapen- och torpedmekaniker, borde göras renodlat teknisk.

Därigenom särskildes från anställningens början personal i teknisk tjänst

från personal i annan, mera allmänmilitär tjänst, vilket borde rationalisera

utbildningen.

Uttagning av manskap till flygförarutbildning borde i huvudsak ha karaktär

av belöning åt särskilt dugligt manskap. Till sådan utbildning uttaget

manskap borde i regel kunna vidarebefordras till underofficer eller officer.

Jämväl flertalet av det manskap, som uttoges till flygsignalistutbildning, borde

kunna vidarebefordras till underofficerare; ett mindre antal kunde bliva

överfurirer.

Med anknytning till dessa synpunkter framlade försvarsutredningen detaljerade

förslag till ordnande av manskapsutbildningen vid flygvapnet, innebärande

i huvudsak, att antagning till volontär äger rum på hösten samt

att den egentliga underbefälsutbildningen koncentreras till de tre första anställningsåren,

varefter i förekommande fall skulle följa grundläggande flygutbildning

respektive grundläggande flygslagsutbildning till flygsignalist.

Beträffande förslagens närmare innebörd torde få hänvisas till propositionen

och försvarsutredningens betänkande.

Departementschefen har framhållit, alt någon egentlig underbefälstjänst

av samma slag som exempelvis vid armén icke förekomme för flygvapnets

stammanskap i teknisk tjänst. Flygvapnet hade behov av yrkesskickligt

och praktiskt stammanskap i de tekniska yrkesgrenarna. Fordringarna på

lämplighet för tjänstgöring såsom instruktörer och förmän komme för denna

personalkategori i andra band. Departementschefen funne med hänsyn

härtill försvarsutredningens förslag rörande utbildningen vara ägnat att läggas

till grund för den vidare prövningen av frågan örn manskapsutbildningen

vid flygvapnet. I olikhet mot vad utredningen föreslagit ansåge departe
-

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Utskottet.

Utskottet.

mentschefen emellertid, att den allmänbildande undervisningen vid manskapsskolorna

icke borde eftersättas utan borde vara obligatorisk.

Utskottet ansluter sig till vad i propositionen anförts med avseende på det

fast anställda manskapets utbildning vid flygvapnet. Vidkommande i motionen

II: 332 framställt yrkande med avseende på flygvapnets utbildningsorganisation

får utskottet erinra därom, att Kungl. Majit sedan försvarspropositionen

framlades tillsatt en utbildningskommission för marinen, och att

departementschefen i samband därmed till statsrådsprotokollet uttalat, att

frågan örn verkställande av utredning rörande utbildningens ordnande vid

flygvapnet senare skulle bliva föremål för övervägande. Då den i motionen

berörda frågan om utbildningen vid flygvapnet sålunda är föremål för

Kungl. Maj:ts övervägande, finner utskottet icke påkallat, att riksdagen nu

skulle göra framställning om utredning i berörda ämne. Motionen bör med

hänsyn till angivna förhållande icke föranleda någon riksdagens åtgärd.

b. Utbildning till underofficer.

Försvarsutredningen ansåg, att utbildningen vid underofficersskolan, därigenom

att den allmänbildande undervisningen utbrötes ur underofficersskolan

och förlädes till försvarsväsendets läroverk, skulle kunna förkortas till

omkring 8 månader. Den allmänbildande undervisningen förutsattes skola

äga rum under ett eller två vinterhalvår. En särskild reservunderofficersutbildning

borde, så snart ske kunde, organiseras vid flygvapnet.

Departementschefen har icke haft något att erinra mot försvarsutredningens

förslag till ordnande av utbildningen vid underofficersskolan. Utbildningen

borde emellertid icke nu definitivt fastlåsas till sin omfattning, utan

möjlighet borde hållas öppen att vidtaga de jämkningar, vartill erfarenheterna

kunde föranleda.

I fråga om anordnade av reservunderofficersutbildning har departementschefen

anslutit sig till vad försvarsutredningen anfört.

Vad i propositionen anförts beträffande utbildningen till underofficer vid

flygvapnet föranleder ingen erinran från utskottets sida.

c. Utbildning till officer (utom i intendenturbefattning).

I propositionen har anförts, att goda erfarenheter vunnits från den nuvarande

officersutbildningen vid flygvapnet — i stort sett innebärande 10 månaders

grundläggande flygutbildning, sammanlagt 12 månaders grundläggande flygslagsutbildning

och sammanlagt 12 månaders utbildning vid flygkadettskolan

eller tillhopa 34 månaders utbildning. Ändrade grunder för denna utbildningsverksamhet

borde därför icke ifrågasättas.

Departementschefen har biträtt en av försvarsutredningen föreslagen förlängning

av utbildningen till officer i flygvapnets reserv. Denna utbildning

skulle sålunda komma att bestå av i stort sett 10 månaders grundläggande

flygutbildning, sammanlagt 12 månaders grundläggande flygslagsutbildning

och 4 månaders utbildning vid kadettskola eller tillhopa 26 månaders utbildning.

s. 179 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

179

I fråga om utbildningen till officer (utom i intendenturbefattning) vid flygvapnet

ansluter sig utskottet till propositionen.

d. Utbildning till officer i intendenturbefattning.

Departementschefen har anfört, att utbildning till officer på stat i intendenturbefattning

— såsom försvarsutredningen föreslagit — borde anordnas

från fall till fall. Departementschefen har vidare biträtt utredningens förslag,

att utbildning av officer i intendenturbefattning i flygvapnets reserv

borde äga rum inom flygvapnet efter i stort sett samma grunder som för

närvarande tillämpades för övriga officerare i reserven. Bestämmelser för

utbildningen borde fastställas av Kungl. Maj:t.

Mot vad härutinnan anförts i propositionen har utskottet intet att erinra.

e. Utbildning till flygingenjör i reserven.

1 likhet med departementschefen anser utskottet, att slutligt avgörande beträffande

ingenjörutbildningen bör anstå i avvaktan på resultatet av den förebådade

utredningen rörande försvarsväsendets ingenjörsorganisation.

f. Utbildning till mästare och verkmästare.

Försvarsutredningen föreslog, att för utbildning till mästare borde anordnas

en särskild mästarkurs, lämpligen omfattande omkring ett vinterhalvårs

utbildning. Kursen borde förläggas till flygvapnets tekniska skola.

Departementschefen har ansett försvarsutredningens förslag till mästareutbildning

i stort sett väl avvägt. Kursen syntes dock i enlighet med vad chefen

för flygvapnet och flygförvaltningen anfört böra givas en längd av omkring

12 månader. Enär erfarenheter saknades rörande den avsedda utbildningen,

kunde givetvis även andra jämkningar i försvarsutredningens

förslag visa sig erforderliga. Den närmare prövningen av dessa frågor syntes

böra ankomma på Kungl. Maj:t eller i förekommande fall chefen för flygvapnet.

Den utbildning av verkmästare, som bedömdes erforderlig, borde

kunna anordnas från fall till fall.

Utskottet har intet att erinra mot vad i propositionen anförts beträffande

utbildning till mästare och verkmästare.

g. Fortsatt underofficers- och officersutbildning.

I propositionen har föreslagits, att underofficerare vid flygvapnet borde

vidareutbildas till förrådsförvaltare, stationsavdelningschefer och flottiljkassörer.

Utbildningen till förrådsförvaltare och stationsavdelningschefer borde

äga rum inom flygvapnet, medan utbildningen till flottiljkassör lämpligen

borde kunna ske vid inom armén anordnade kurser för motsvarande personal

ur armén.

Officerare borde i enlighet med nu gällande grunder huvudsakligen vidareutbildas

dels till vapen-, signal-, fotografi- och nagivationsofficerare, dels vid

flygkrigshögskolans allmänna kurs, högre kurs och högre tekniska kurser.

Utskottet,

Utskottet.

Utskottet.

Utskottet.

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Utskottet. Utskottet har intet att erinra mot förslaget till fortsatt underofficers- och

officersutbildning vid flygvapnet.

3. Flygövningarnas omfattning.

Försvarsutredningen framhöll, att flygutbildningens och därmed flygövningarnas

omfattning främst bestämdes av fordringarna på beredskap, fordringarna

på den enskilda individens färdighet samt den flygande personalens

antal. Ur beredskapssynpunkt borde två övningsdivisioner per flottilj ständigt

vara organiserade i fred. Dessa divisioners utbildning måste stå på en hög

nivå. Med hänsyn härtill måste omfattande flygövningar bedrivas vid övningsdivisionerna.

Utvecklingen på flygteknikens område medförde även, att

flygövningar numera måste göras betydligt mera omfattande än tidigare för

att ett visst bestämt utbildningsmål skulle kunna uppnås.

Departementschefen har anslutit sig till de av försvarsutredningen framförda

synpunkterna på flygövningarnas omfattning och har beräknat det

sammanlagda årliga flygtidsbehovet för hela flygvapnet, med undantag för

flygtid för målflygning för arméns och marinens räkning, till omkring

167,000 flygtimmar.

Utskottet. Flygvapnets förmåga att hålla hög beredskap och således utgöra ett snabbt

tillgängligt försvarsmedel är givetvis i väsentlig mån beroende av att flygövningar

bedrivas i tillräcklig omfattning. Den av departementschefen beräknade

flygtidstilldelningen synes — såvitt för närvarande kan bedömas —

tillräcklig för att i fred medgiva, att erforderlig beredskap och flygskicklighet

vidmakthållas.

J, Utbildningsanstalter.

a. Krigsflygskolan (F 5).

Departementschefen — som i annat sammanhang föreslagit, att kadettskolan

skall utbrytas ur den nuvarande flygkrigsskolan och att den senares benämning

i samband därmed borde ändras till krigsflygskolan — har i likhet

med försvarsutredningen ansett, att krigsflygskolan, med förläggning till

Ljungbyhed, borde organiseras på chef, stab, aspirantskola, flygreservskola,

flygstation och specialdivision. Av praktiska skäl borde organisationen emellertid

icke i detalj fixeras, utan det borde ankomma på Kungl. Maj:t att

vidtaga de mindre ändringar, som kunde befinnas önskvärda.

Flygreservskolan, för närvarande provisoriskt förlagd till Eslöv, har förutsatts

skola överflyttas till Ljungbyhed först efter uppsättningsperiodens slut.

Krigsflygskolans behov av militär och civilmilitär personal på stat har

i propositionen beräknats till 29 officerare (1 chef, regementsofficer, 2 majorer,

10 kaptener och 16 löjtnanter), 38 underofficerare (2 förrådsförvaltare,

1 flottiljkassör, 2 flygstationsmästare, 13 fanjunkare och 20 sergeanter),

210 stammanskap (27 överfurircr, 82 furrer, 37 korpraler samt 64

vicekorpraler och meniga) samt 15 civilmilitära beställningshavare (2 flyg
-

s. 181 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

181

ingenjörer av 1. graden, 1 flygingenjör av 2. graden, 1 flygläkare av 1. graden

och 11 andra civilmilitära befattningshavare).

Det i propositionen framlagda förslaget till organisation och personalbehov

för krigsflygskolan finner utskottet lämpligt, vadan utskottet icke har något

att erinra mot vad i propositionen därom anförts.

b. Flygkadettskolan (F 20).

I propositionen har till en början framhållits, att elevantalet vid flygvapnets

kadett- och aspirantskolor avsevärt komme att ökas, nämligen under

flygvapnets uppsättningsperiod till omkring 160 för aspirantskolan och 140

för kadettskolan. Även vid fullt uppsatt vapen komme elevantalet att vara

betydande, nämligen vid aspirantskolan i medeltal omkring 120 och vid

kadettskolan omkring 100. Främst av flygsäkerhetsskäl men även av utbildningsskäl

vore det med hänsyn till dessa stora elevantal nödvändigt att skilja

på kadett- och aspirantskolorna. Departementschefen ansåge därför i likhet

med försvarsutredningen, att kadettskolan borde förflyttas från Ljungbyhed

och förläggas i anslutning till Upplands flygflottilj. I samband därmed borde

skolans benämning ändras till Flygkadettskolan (F 20).

Flygkadettskolan borde, i enlighet med försvarsutredningens förslag, bestå

av chef, stabsavdelning, skolavdelning och stationsavdelning. Det borde

emellertid, liksom beträffande krigsflygskolan, ankomma på Kungl. Maj:t

att vidtaga de mindre ändringar i flygkadettskolans organisation, vartill

erfarenheterna kunde föranleda.

Departementschefen har beräknat flygkadettskolans behov av aktivt befäl

samt civilmilitär personal på stat till 11 officerare (1 chef, regementsofficer,

4 kaptener och 6 subalternofficerare), 2 underofficerare (1 flygstationsmästare

och 1 fanjunkare), 40 stammanskap (9 överfurirer, 18 furirer, 7

korpraler och 6 vicekorpraler) samt 3 mästare.

På grund av den ökade belastning, som vården av flygkadettskolans materiel

komme att medföra vid Upplands flygflottiljs flottiljverkstad, har departementschefen

vid beräkningen av personalbehovet för denna upptagit, utöver

den för flottiljens egen materiel erforderliga personalen, 1 flygingenjör

och 1 arbetsförman.

Med hänsyn till flygvapnets föreslagna omfattning finner utskottet det

nödvändigt, att kadett- och aspirantskolorna skiljas åt. Den i propositionen

föreslagna lösningen av denna fråga synes lämplig och föranleder ingen erinran

från utskottets sida. Utskottet biträder i huvudsak vad i propositionen

anförts rörande flygkadettskolans organisation och har icke heller något att

erinra mot beräkningarna rörande personalbehovet för flygkadettskolan samt

den av nämnda skola påkallade förstärkningen av Upplands flygflottiljs flottiljverkstads

personal.

c. Flygvapnets underofficers-, signal- och tekniska skolor.

Departementschefen har anfört, att erfarenheterna givit vid handen, alt

manskapsutbildningen för signalmekaniker, för vinnande av enhetlighet i

Bihang till riksdagens protokoll 19i2. 11 sami. 3 avd. nr 2.

Utskottet.

Utskottet.

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Tredje särskilda utskottas utlåtande nr 2.

Utskottet.

utbildningen och ekonomiskt utnyttjande av materielen, borde bedrivas centralt.

För detta ändamål borde inrättas en permanent signalskola. Svårigheter

hade uppstått att på ett tillfredsställande sätt ordna den tekniska utbildningen

vid flygvapnet. Det syntes därför jämväl Vara erforderligt att inrätta

en central teknisk utbildningsanstalt vid flygvapnet.

Departementschefen har på grund härav anslutit sig till försvarsutredningens

förslag om inrättande av flygvapnets signalskola och flygvapnets tekniska

skola. Skolorna borde, tillsammans med flygvapnets underofficersskola,

förläggas till Västmanlands flygflottiljs nuvarande etablissement i Västerås,

där utrymmen bleve disponibla efter flottiljens i annat sammanhang föreslagna

förflyttning till Hässiö.

Beträffande utbildningsverksamheten vid skolorna anförde försvarsutredningen,

att utbildningen vid underofficersskolan borde begränsas till allenast

en årskurs med en utbildningstid av omkring 8 månader, vid fullt uppsatt

flygvapen omfattande omkring 50 elever. Vid underofficersskolan borde vidare

förläggas en regelbundet återkommande reservunderofficerskurs. — Utbildningen

vid signalskolan borde bedrivas på två kurser, en yngre — vicekorpralskola

— och en äldre -— furirskola. Utredningen beräknade elevantalet

vid fullt uppsatt flygvapen till omkring 130 i den förra och 100 i den

senare. — Till tekniska skolan borde förläggas utbildning av bland annat

vapen-, signal- och fotografiofficerare, förrådsförvaltare, flygstationsmästare,

flygplan-, signal- och vapenmästare, biträdande ingenjörer och vapeningenjörer,

fotografitekniker samt vapenmekaniker. Vidare borde en särskild lärlingsskola

inrättas och anknytas till tekniska skolan, varjämte borde anordnas

tekniska kurser för äldre personal.

Departementschefen har förklarat sig i huvudsak icke ha något att erinra

mot den av försvarsutredningen föreslagna organisationen av skolorna. Det

borde emellertid även i detta fall ankomma på Kungl. Majit att inom personalorganisationens

ram vidtaga erforderliga ändringar beträffande organisationen.

Med hänsyn till skolornas storlek och speciella karaktär erfordrades

en särskild chef för en var av dem. En av dessa chefer borde vara överstelöjtnant

med skyldighet att utöva det gemensamma chefskapet över de tre

skolorna. De två återstående skolcheferna borde vara majorer eller kaptener.

Skolornas behov i övrigt av aktivt befäl samt civilmilitär personal på stat

har i propositionen beräknats till

för signalskolan 2 kaptener, 1 löjtnant, 4 fanjunkare, 12 överfurirer och 1

flygingenjör av 2. graden; samt

för tekniska skolan 1 flygingenjör av 1. graden.

Därjämte borde Västmanlands flygflottilj förstärkas med 1 underofficer

och 20 stammanskap för klargöring och underhåll av den flygmateriel, som

erfordrades för utbildningen vid skolorna.

Utskottet har i annat sammanhang framhållit betydelsen av att flygvapnets

personal i teknisk tjänst bibringas en god utbildning. Med hänsyn därtill

är en förstärkning av flygvapnets utbildningsorganisation ofrånkomlig. Ut
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2. 183

skottet finner det för sin del lämpligt att, på sätt i propositionen föreslås, i

nämnda syfte en signalskola och en teknisk skola tillskapas inom flygvapnet.

De nya skolorna böra jämte flygvapnets underofficersskola, i överensstämmelse

med departementschefens förslag, förläggas till Västerås i Västmanlands

flygflottiljs nuvarande etablissement.

Den i propositionen föreslagna organisationen av signalskolan, tekniska

skolan och underofficersskolan synes i stort sett väl avpassad efter de planerade

utbildningsprogrammen, och utskottet har sålunda intet att erinra

mot vad i propositionen anförts rörande skolornas organisation och personalbehov.

d. Flygvapnets bomb- och skjutskola.

Departementschefen har anfört, att en bomb- och skjutskola, såsom förutsatts

redan i 1936 års försvarsbeslut, borde inrättas vid flygvapnet. Under

sommarhalvåret borde bomb- och skjutskolan förläggas till Norrbottens flygbaskårs

förläggningsplats vid Luleå samt under vinterhalvåret i regel till

Stockholm.

Skolans behov av aktivt befäl har i propositionen beräknats till 1 major,

såsom chef och 1 kapten såsom lärare. Departementschefen har förutsatt, att

Kungl. Maj:t skall äga att inom personalorganisationens ram närmare bestämma

skolans organisation. Personalen borde under vintern, då någon utbildningsverksamhet

som regel icke skulle äga rum, fullt utnyttjas för andra uppgifter

inom eller utom skolan.

I likhet med departementschefen anser utskottet, att den i 1936 års försvarsbeslut

förutsatta flygvapnets bomb- och skjutskola nu bör organiseras.

Utskottet har intet att erinra mot vad i propositionen anförts rörande skolans

organisation och personalbehov.

e. Flygkrigshögskolan.

Departementschefen har biträtt försvarsutredningens förslag med avseende

på flygkrigshögskolans organisation, innebärande, att utbildningen vid skolan

skulle äga rum vid allmän kurs, stabskurs och en eller flera högre tekniska

kurser. Kungl. Majit borde dock även beträffande denna skola äga att

inom ramen för personalorganisationen lämpa skolans organisation efter de

erfarenheter, som kunde komma att vinnas.

Chefen för flygkrigshögskolan har, med hänsyn till utbildningens art och

omfattning vid skolan, förutsatts vara överste i lönegraden Oa 6.

Flygkrigshögskolans behov av aktivt befäl har i propositionen beräknats

till 1 överste (chef), 1 major och 2 kaptener.

Vad i propositionen anförts beträffande flygkrigshögskolans organisation

och personalbehov föranleder ingen erinran från utskottets sida.

Utskottet.

Utskottet.

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Utskottet.

K. Musikorganisationen.

Departementschefen har framhållit, att han funne det befogat att även

flygvapnet utrustades med särskilda musikkårer. Av kostnadsskäl måste

emellertid återhållsamhet iakttagas och som regel borde därför icke inrättas

musikkårer vid sådana flygflottiljer, som vore förlagda till platser, där militärmusik

redan funnes tillgänglig eller där musikkår tillhörande närbeläget

militärt förband kunde disponeras.

I propositionen har i överensstämmelse härmed föreslagits, att följande

förband skola erhålla yrkesmusikkår, nämligen Västmanlands flygflottilj

(F 1) i Västerås, krigsflygskolan (F 5) å Ljungbyhed, Skaraborgs flygflottilj

IF 7) i Såtenäs, Svea flygflottilj (F 8) i Barkarby, Södermanlands flygflottilj

(F 11) i Nyköping, Kalmar flygflottilj (F 12) i Kalmar samt Blekinge flygflottilj

(F 17) i Ronneby. Frågan om inrättande av musikkårer vid Tionde

flygflottiljen (F 10) och Hälsinge flygflottilj (F 15) borde däremot ställas på

framtiden.

Samtliga musikkårer med undantag för Svea flygflottilj har förutsatts erhålla

följande sammansättning: 1 musikdirektör, 2 fanjunkare, 3 sergeanter,

4 furirer, 2 korpraler, 4 vicekorpraler och meniga samt 4 musikelever. För

musikkåren vid Svea flygflottilj ha därutöver beräknats 1 sergeant, 2 furirer,

1 korpral, 1 vicekorpral eller menig, samt 1 musikelev. Av musikdirektörsbeställningarna

ha 2 föreslagits skola uppföras i lönegrad Oa 3 eller Oa 2

samt de återstående i lönegrad Oa 2.

I motionen II: 348 av herr Andersson i Södergård m. fl. har hemställts,

att riksdagen ville avslå förslaget om uppsättning av nya musikkårer vid

flygvapnet.

Utskottet anser i likhet med departementschefen, att det måste anses befogat,

att de flygflottiljer som äro förlagda å sådan plats, att militärmusik

saknas eller icke kan erhållas från närbelägen ort, skola erhålla en egen musikkår.

Utskottet vill sålunda till en början tillstyrka, att musikkårer upprättas

vid de av departementschefen därtill föreslagna flygflottiljerna. Dessutom

finner sig utskottet böra föreslå, att en musikkår upprättas jämväl vid

Bråvalla flygflottilj (F 13). I likhet med departementschefen anser även utskottet,

att frågan om inrättande av musikkårer vid Skånska flygflottiljen

(F 10) och Hälsinge flygflottilj (F 15) kan ställas på framtiden. Av sistnämnda

två flottiljer synes Hälsinge flygflottilj böra komma i främsta rummet för

erhållande av musikkår.

Vad beträffar de nya musikkårernas storlek vill utskottet av kostnadshänsyn

förorda, att samtliga musikkårer erhålla samma personaluppsättning

som i det föregående angivits för musikkårer av typ III vid armén, d. v. s.

1 musikdirektör, 2 fanjunkare, 3 sergeanter, 3 furirer, 1 korpral, 5 vicekorpraler

och meniga samt 5 musikelever.

I fråga om musikdirektörernas löneställning har utskottet intet att erinra

mot Kungl. Maj:ts förslag.

s. 185 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

185

Av det anförda framgår, att utskottet avstyrker bifall till motionen II: 348 i

förevarande del.

L. Övriga frågor.

I proposionen har anförts, att målflygning för arméns och marinens räkning

även i fortsättningen i största möjliga utsträckning borde ombesörjas

av civila flygföretag. Den mera kvalificerade målflygningen borde emellertid,

såsom försvarsutredningen anfört, utföras genom flygvapnets försorg i den

utsträckning, som personal- och materielläget vid vapnet det medgåve, varvid

kostnaderna för flygmaterielens underhåll samt drivmedel borde bestridas

av arméns respektive marinens anslag.

Departementschefen har, i likhet med försvarsutredningen och överbefälhavaren,

ansett, att privat- och sportflygningen vore av sådan betydelse ur

militär synpunkt, att den borde stödjas av staten. Denna fråga liksom frågan

om den civila flygverksamhetens ställning till flygvapnet tarvade emellertid

särskild utredning, vid vilken bland annat borde övervägas frågan på vad

sätt staten kunde tillgodogöra sig den civila flygverksamhetens insatser. Tills

vidare förordade departementschefen, i enlighet med vad försvarsutredningen

föreslagit, att en regementsofficer ur flygvapnet beräknades såsom assistent

i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vilken officer jämväl borde tjänstgöra

i flygstabens flygsäkerhets- och haveriavdelning. Den regementsofficer ur

flygvapnet, som förutsatts skola tjänstgöra såsom chef för flygsektionen inom

försvarsdepartementets kommandoexpedition, borde sörja för samarbetet

mellan flygvapnet och den egentliga sportflygningen.

För den centrala militära väderlekstjänsten har icke förutsatts någon ändring

i nu gällande organisation.

Även utskottet anser, att privat- och sportflygningen är av sådan militär

betydelse — främst ur rekryteringssynpunkt -—- att denna flygverksamhet

bör stödjas av staten. Formerna för detta stöd samt frågan om civilflygets

ställning till chefen för flygvapnet böra, såsom departementschefen anfört,

snarast utredas. Utskottet behandlar i särskilt utlåtande motionsvis väckta

frågor om statligt stöd å privat- och sportflygningen under budgetåret 1942/

43.

Mot vad i övrigt under detta avsnitt anföres har utskottet intet att erinra.

III. Flygvapnets byggnader och flygfält.

Försvarsutredningen framhöll, att de byggnadsarbeten, som för flygvapnets

del bleve erforderliga under femårsperioden, främst orsakades av

uppsättningen av nya förband,

ökningen av personalen vid de olika förbanden,

Utskottet.

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

införandet av en fjärde division vid flottiljerna,

behovet av tjänstebostäder, särskilt vid förband som vore förlagda avlägset

från större samhällen,

behovet av utökade utrymmen för flygmateriel och centralförråd för olika

slags materiel, samt

flygteknikens snabba utveckling, som medförde krav på ökade utrymmen

för start och landning.

Utredningen förutsatte ett sammanlagt medelsbehov under femårsperioden

för flygvapnets byggnader och flygfält av 140,586,000 kronor (enligt prisläget

den 1 juli 1941). Detta belopp fördelade sig i stort sett sålunda:

1) Tjänstelokaler för flygeskaderstaber och flygbasområdesstaber,

345,000 kronor.

2) Nya etablissement för Västmanlands flygflottilj, Tionde flygflottiljen,

Bråvalla flygflottilj, Hallands flygflottilj, Västerbottens flygflottilj,

Upplands flygflottilj, Blekinge flygflottilj, Flygkadettskolan och den nya centrala

flygverkstaden, tillhopa 96,590,000 kronor.

3) Färdigställande av etablissementen för Södermanlands

flygflottilj, Kalmar flygflottilj och Norrbottens flygbaskår, tillhopa 5,708,000

kronor.

4) Arbeten vid äldre etablissement (redan uppsatta förband

m. m.), tillhopa 25,943,000 kronor.

5) Lokaler för underofficers-, signal- och tekniska skolorna,

646,000 kronor.

6) Centralförråd, 1,946,000 kronor.

7) Flygvapnets övningsplatser, tillhopa 1,644,000 kronor.

8) Flygvapnets krigsflygfält, 7,764,000 kronor.

I de delar, som icke beröras av frågan angående ändrade förläggningsplatser

för Tionde flygflottiljen (F 10), Hälsinge flygflottilj (F 15) samt Blekinge

flygflottilj (F 17), har departementschefen funnit att försvarsutredningens

förslag i allt väsentligt kunde läggas till grund för de med flygvapnets

utbyggnad förenade byggnadsåtgärderna. I den mån avvikelser från utredningens

program funnes böra ske, borde dessa frågor upptagas i samband

med framläggandet av medelsäskanden för de olika ändamålen.

För att för femårsperioden bereda viss säkerhetsmarginal, vilken kunde

behöva tagas i anspråk för bestridande av dels de ökade kostnader, som föranleddes

av de ändrade förläggningsplatserna för förutnämnda tre flygflottiljer,

dels de utgifter för nya anläggningar, av vilka behov under femårsperioden

kunde komma att uppstå vid sidan av de av försvarsutredningen

beräknade, fann sig departementschefen böra räkna med att vissa av försvarsutredningen

angivna, av flygvapnets utbyggnad föranledda byggnadsarbeten,

skulle komma till utförande först efter femårsperiodens slut eller

under femårsperioden utföras endast i begränsad omfattning.

I propositionen har närmare angivits vilka byggnadsarbeten — förutom en

hangar uteslutande tjänstebostäder — som av departementschefen befunnits

i första hand böra stå tillbaka för andra eventuellt angelägnare äskanden.

s. 187 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

187

Kostnaderna för de byggnadsarbeten, som sålunda ansetts kunna uppskjutas,

ha beräknats till sammanlagt 5,023,000 kronor.

Departementschefen har emellertid med hänsyn till flygteknikens snabba

utveckling ansett tillrådligt att räkna med ytterligare ett belopp som säkerhetsmarginal.

Departementschefen har därför föreslagit, att engångskostnaderna

för flygvapnets byggnader m. m. under femårsperioden, tili den del

slutliga anslagsäskanden icke redan framlagts i årets statsverksproposition,

skola beräknas till sammanlagt 145 miljoner kronor efter prisnivån den

1 juli 1941, motsvarande ett avskrivningsbehov av i runt tal 70 miljoner kronor.

Beträffande angivna reduktioner i femårsplanens byggnadsprogram har

departementschefen betonat, att dessa icke finge betraktas såsom definitiva

utan mera vore att anse som ett försök att komma fram till en beräknad ram

för samtliga inom perioden fallande byggnadskostnader för flygvapnets behov.

I den mån de sålunda förskjutna byggnadsåtgärderna genom iakttagande av

sträng sparsamhet vid byggnadsprogrammets genomförande kunde uttöras

utan att ramen överskredes, borde frågan om behovens tillgodoseende få upptagas

till behandling från fall till fall. Beträffande anordnande av tjänstebostäder

för flygvapnets personal åberopade departementschefen vad som under

arméns motsvarande avsnitt anförts beträffande anordnande av tjänstebostäder

för försvarsväsendets personal.

Under hänvisning till vad utskottet anfört beträffande arméns byggnadsfrågor

ansluter sig utskottet i princip till vad i propositionen anförts rörande

flygvapnets byggnadsfrågor.

IV. Organisationens genomförande.

Med utgångspunkt från det beräknade läget den 1 juli 1942 framlade försvarsutredningen

följande plan för flygvapnets utökning under femårsperioden.

Flygstabens omorganisation och utbyggnad skulle påbörjas under första

och fullföljas under andra året.

Eskaderstabernas organisation skulle genomföras, första eskaderstabens

under första året, andra eskaderstabens delvis under första och helt under

andra året, tredje eskaderstabens delvis under andra och helt under tredje

året samt fjärde eskaderstabens delvis under tredje och helt under fjärde året.

De nytillkommande flygflottiljerna skulle uppsättas, Bråvalla flygflottilj

(F 13) och Upplands flygflottilj (F 16) under andra och tredje åren, Hallands

flygflottilj (F 14) och Blekinge flygflottilj (F 17) under tredje och fjärde

åren samt slutligen Västerbottens flygflottilj (F 15) under fjärde och femte

åren.

Flygbasområdesstaberna skulle organiseras, övre Norrlands (= kårstaben,

F 21) under första året, Östra under första och/eller andra året, Västra under

Vt sköttel.

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Vtskoitet.

andra och/eller tredje året, Södra under tredje och/eller fjärde året samt slutligen

Norra under fjärde och/eller femte året.

Den nya centrala flygverkstadens uppsättning skulle påbörjas under andra

och fullföljas under tredje året.

De nytillkommande utbildningsanstalterna skulle organiseras, bomb- och

skjutskolan och signalskolan under första samt tekniska skolan under andra

året.

Musikorganisationen skulle uppsättas med fyra musikkårer under första

och med tre musikkårer under andra året.

Departementschefen har anfört, att i fråga om genomförandet av flygvapnets

utbyggnad liknande synpunkter gjorde sig gällande som beträffande de

övriga försvarsgrenarna, och har härutinnan hänvisat till vad som anförts

i fråga om arméns organisation. Vid flygvapnet förelåge emellertid vissa särskilda

svårigheter, då det gällde att utöka personalen i erforderlig omfattning.

Vissa i försvarsutredningens betänkande närmare angivna provisoriska åtgärder,

som försvarsutredningen föreslagit för avhjälpande av dessa svårigheter,

syntes i stort sett lämpliga. Det borde ankomma på Kungl. Majit att

taga ställning till förslaget i denna del, varvid vissa av personalsammanslutningarna

anförda synpunkter borde närmare övervägas.

Jämväl i övrigt syntes försvarsutredningens förslag rörande organisationens

genomförande — med vissa avvikelser, som betingades av att departementschefen

i en del avseenden frångått vad försvarsutredningen föreslagit

-— i huvudsak kunna läggas till grund för det fortsatta arbetet.

Takten för organisationsförändringarnas genomförande påverkades givetvis

av ett flertal nu svårbedömbara faktorer. För att alla möjligheter att

snabbt utbygga organisationen skulle kunna utnyttjas, borde det därför ankomma

på Kungl. Majit att inom ramen för de anslag och personalkadrar,

som för varje budgetår bleve fastställda, besluta i vilken ordning och vid vilka

tidpunkter de olika organisationsändringarna skulle genomföras.

Med avseende på genomförandet av flygvapnets organisation vill utskottet,

i likhet med departementschefen, understryka att organisationen bör utbyggas

så snabbt som möjligt.

Den plan för organisationens genomförande, som framlagts i propositionen,

synes väl lämpad att läggas till grund för flygvapnets utökning, och utskottet

har sålunda i huvudsak intet att erinra mot vad i propositionen anförts

under förevarande avsnitt. Med anledning av den av utskottet föreslagna

utökade musikorganisationen vill utskottet emellertid förorda, att av de

nya musikkårerna fyra (F 1, F 5, F 7 och F 8) upprättas under första året,

tre (F 11, F 12, F 13) under andra året samt en (F 17) under tredje året.

s. 189 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

189

Avd. VIII. Sammandrag av kostnadsberäkningar.

Departementschefen har erinrat om att de verkställda beräkningarna av

kostnaderna för den föreslagna försvarsorganisationen, för vilka såsom utgångspunkt

valts prisnivån den 1 juli 1941, icke vore avsedda att angiva

annat än den ram, inom vilken uppbyggnadsarbetet under den närmaste

femårsperioden borde förlöpa.

Med utgångspunkt från i propositionen angivna grunder för kostnadsberäkningarna

har totalkostnaden under uppsättningsperioden, medelkostnaden

per budgetår under uppsättningsperioden och kostnaden per budgetår

vid genomförd organisation i propositionen beräknats på sätt framgår av följande

sammanfattande tablå:

Total kostnad un- der uppsättnings- perioden

Medelkostnad per

budgetår under

uppsättnings- perioden

Kostnad per bud- getår vid genom- förd organisation

Kr.

Kr.

Kr.

Armén:

1,001,140,000

65,000,000

643,000,000

200,228,000

238,604,000

Avskrivningar å byggnader......

Övriga engångskostnader........

13.000,000

128,600,000

—

Summa kronor

1,709,140,000

341,828,000

238,604,000

Marinen:

Årskostnader....................

Avskrivningar å byggnader......

övriga engångskostnader........

656,155,000

23,000,000

40,910,000

131,231,000

4.600.000

8.182.000

144,842,000

Summa kronor

720,065,000

144,013,000

144,842,000

Flygvapnet:

j Årskostnader....................

929,610,000

70,000,000

99,100,000

185,922,000

14,000,000

212,981,000

Övriga engångkostnader ........

19,820,000

—

Summa kronor

1,093,710,000

219,742,000

212,981,000

Gemensamt

245,000,000

49,000.000

54.000,000

Summa summarum

3,772,915,000

754,583,000

650,427,000

Beträffande närmare uppgifter om kostnaderna för de olika försvarsgrenarna

torde få hänvisas till tre vid propositionen fogade bilagor (bil. A—C).

Vad beträffar de kostnader, vilka icke hänföra sig till de tre försvarsgrenarna

utan äro av för försvarsväsendet gemensam natur, ha inga detaljerade beräkningar

framlagts.

I propositionen har anmärkts, att vid kostnadsberäkningarna hänsyn icke

tagits till vissa byggnadskostnader, som enligt vad i det föregående anförts

preliminärt beräknats icke skola falla på femårsperioden men som möjligen

kunde efter närmare prövning befinnas böra bestridas efter periodens utgång.

s. 190 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

190 Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Ehuru utskottet i det föregående förordat vissa avvikelser från de i propositionen

framlagda förslagen rörande den fortsatta utbyggnaden och organisationen

av försvarskrafterna, har utskottet icke ansett sig böra verkställa

några specificerade beräkningar rörande de jämkningar i de av departementschefen

beräknade kostnaderna för försvarsorganisationen, som föranledas

av vad utskottet sålunda föreslagit. Såsom departementschefen framhållit,

äro nämligen de i propositionen meddelade kostnadsberäkningarna

icke avsedda att angiva annat än den ram, inom vilken uppbyggnadsarbetet

under den närmaste femårsperioden borde förlöpa, och de av utskottet förordade

jämkningarna i de i propositionen framlagda förslagen äro icke av

den storleksordning, att de nämnvärt kunna påverka den totala kostnadsramen.

Såsom utskottet i tidigare sammanhang anfört, har utskottet nämligen

vid sitt ställningstagande till de i propositionen och föreliggande motioner

framlagda förslagen utgått från att man icke utan tvingande skäl bör

gå utanför den i propositionen angivna kostnadsramen, givetvis bortsett från

de ökningar, som kunna sammanhänga med förändringar i prisläget. Enligt

utskottets mening böra sålunda de i propositionen framlagda kostnadsberäkningarna

kunna i stort sett godtagas såsom utgångspunkt vid riksdagens

ställningstagande till föreliggande förslag. Ehuru det varit önskvärt, att kostnadsberäkningarna

kunnat hänföras till en mera aktuell tidpunkt än den 1

juli 1941, har utskottet —- såsom inledningsvis framhållits — icke haft möjlighet

att företaga en sådan omräkning.

Avil. IX. Utskottets hemställan.

På grund av vad utskottet i det föregående anfört får utskottet hemställa:

l:o) att riksdagen måtte besluta, att den fortsatta utbyggnaden

och organisationen av landets försvarskrafter under

budgetåren 1942/43—1946/47 skall äga rum efter i huvudsak

den plan, som innefattas i Kungl. Maj:ts propositioner nr

210 och 280, med de avvikelser därifrån, som av utskottet i

det föregående angivits; samt

2:o) att de i anledning av nyssnämnda propositioner i

riksdagen väckta motionerna — nied undantag av motionerna

I: 246 av herrar Nordenson och Sandström, II: 325 av

herr Ryling och fröken Andersson, II: 330 av herr Åqvist, i

vad motionen avser förläggningen av den nya centrala flygverkstaden,

II: 333 av herr Lindberg i Stockholm m. fl„

II: 337 av herrar Lindberg i Stockholm och Cruse, i vad

motionen rör lönegradsplacering för arbetsförmän av 2. klass

vid truppförband inom armén och för signalister vid flygflottiljer,

samt II: 339 av herr Lindberg i Stockholm m. fl.,

s. 191 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

191

vilka motioner komma att upptagas till behandling i annat

sammanhang — skola, i den mån de icke kunna anses besvarade

genom utskottets hemställan under punkt l:o), av riksdagen

lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 8 juni 1942.

På tredje särskilda utskottets vägnar:

ALGOT TÖRNKVIST.

I detta ärendes slutliga behandling hava deltagit:

från första kammaren: herrar Andrén, Åkerberg, Johan Nilsson i Malmö, Berling,

Gränebo, Lindström, Axel Ivar Anderson, Gustaf Karlsson, Boman, von Heland, Holmström

och Knut Petersson;

från andra kammaren: herrar Törnkvist, Vougt, Magnusson i Skövde, Svensson i

Grönvik, Ward, Lindberg i Umeå, Bergvall, Skoglund i Doverstorp, Andersson i Malmö,

Lindholm, Hansson i Rubbestad och Nilsson i Kristinehamn;

dock att vid justeringen av utskottets utlåtande från och med avd. V. II. E. Arméns

övergångsstats- och reservpersonal deltagit:

herr

Guslaf Iwar Anderson i

stället

för herr Akerberg,

>

1Mattsson »

>

> > Gustaf Karlssen,

fru

Andersson »

»

» > Vougt,

herr

Thorell >

»

> > Magnusson i Skövde,

>

Lundberg i Hälsingborg »

>

> » Skoglund i Doverstorp,

fröken

Nygren >

»

> > Nilsson i Kristinehamn;

samt att vid justeringen av utskottets utlåtande i vad avser avd. VII. II. D.l. Indelning

i förband, förläggningsplatser m. m. deltagit herr Ekströmer i stället för herr Axel Ivar

Anderson.

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Reservationer

i fråga om nedan angivna delar av utskottets utlåtande.

Avd. fl. Allmänna synpunkter.

l:o) av herrar Andrén och Holmström, vilka ansett, att utskottets yttrande

bort hava följande lydelse:

Utskottet delar till fullo den uppfattningen, att en plan måste uppgöras

för det svenska försvarets fortsatta utbyggnad. Genom de sista årens upprustning

har man på väsentliga punkter frångått den organisation, som fastställdes

genom 1936 års försvarsordning. För att arbetet på det svenska försvarets

stärkande skall bliva så rationellt och så effektivt som möjligt, är det

av vikt, att vissa allmänna riktlinjer angivas för försvarets fortsatta utveckling.

Örn icke vissa huvuddrag i den kommande försvarsorganisationen fastställas,

är det fara värt, att man icke på ett rationellt sätt hushållar med råvaror,

industriell produktionskapacitet och människomaterial.

Utskottet har icke heller någonting att invända mot, att den organisationsplan,

som nu fastställes, omfattar budgetåren 1942/43—1946/47. I likhet med

överbefälhavaren befarar emellertid utskottet — trots det aktningsvärda arbete,

som 1941 års försvarsutredning presterat — att det icke varit möjligt

att på alla punkter tillräckligt grundligt genomtränga och genomarbeta den

stora försvarsorganisationens alla detaljer. »Det kommer utan tvivel», säger

sålunda överbefälhavaren, »att under arbetet på försvarsordningens genomförande

visa sig, att åtskilliga betänkliga luckor finnas utöver de redan kända,

likaså att i vissa fall en överorganisation eller onödigt kostsamma anordningar

föreslagits.» Bortsett från dessa farhågor torde det icke vara lämpligt, att

statsmakterna så i detalj binda sig för en kommande organisation, att man

icke utan svårigheter kan taga nödig hänsyn till nya krigserfarenheter, till

nya utrikespolitiska lägen och till nya tekniska framsteg. Särskilt om organisationsplanen

skall omfatta en så relativt lång period som fem år, blir det

dubbelt angeläget, att man icke alltför detaljerat fastlåser den kommande utvecklingen

i ett stelt schema.

Redan Kungl. Maj:t har förutsatt, att produktionen av krigsmateriel i viss

mån skall koncentreras till femårsperiodens förra del. Utskottet ansluter sig

till denna uppfattning. Skulle det utrikespolitiska läget försämras, torde det

vara motiverat att ytterligare koncentrera produktionen till sådan krigsmateriel,

som snabbt kan färdigställas och snabbt kan erhålla nödig personal.

Skulle åter det utrikespolitiska läget förbättras, torde det vara möjligt att

mera gripa sig an med materielanskaffning på längre sikt. Det torde emellertid

icke vara tillrådligt att under perioder av akut krigsfara binda en betydande

del av vår produktion för framställning av krigsmateriel, som först efter

s. 193 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

193

en längre tid kan tagas i bruk. Genom den här förordade produktionspolitiken

tar man också nödig hänsyn till de synpunkter, som framförts i motionen

1:247 av herr Ohlin.

Utskottet finner sig böra understryka vad departementschefen anfört därom,

att de till femårsplanen hörande kostnadsberäkningarna allenast hänföra

sig till de fredsmässiga utgifterna för försvarsväsendet och att sålunda

utanför de i planen upptagna kostnaderna falla betydande utgifter för uppehållande

av försvarsberedskapen, såväl löpande som engångsutgifter.

Vad den i propositionen framlagda kostnadsramen beträffar, av departementschefen

angiven till omkring 755 miljoner kronor om året under femårsperioden

och omkring 650 miljoner kronor örn året därefter, har utskottet

intet att invända mot de synpunkter, som av departementschefen anförts.

Det är givetvis icke lätt att uttala någon bestämd mening om de ekonomiska

verkningarna för en så lång tid framåt av försvarsutgifter av denna storleksordning.

Det finns emellertid ingenting, som för närvarande motsäger departementschefens

uppfattning, att dessa kostnader kunna bäras av det svenska

samhället, men att de å andra sidan äro så betydande, att man icke ulan

starka skäl bör gå utöver den föreslagna ramen, givetvis bortsett från de

ökningar, som kunna sammanhänga med förändringar i prisläget. Å andra

sidan torde det vara uppenbart, att det svenska folket och de svenska statsmakterna

äro beredda att bära än större bördor, örn bevarandet av den nationella

friheten och självständigheten gör detta nödvändigt. I den mån det

visar sig påkallat att vidtaga organisatoriska åtgärder utöver dem, som falla

inom kostnadsramen, anser utskottet, att möjligheterna till däremot svarande

besparingar skola noggrant undersökas, innan förslag därom föreläggas riksdagen.

Särskilt i fråga om de starkt material- och kostnadskrävande militära

byggnaderna torde vissa besparingar vara möjliga.

Den i propositionen framlagda kostnadsramen är i anslutning till försvarsutredningens

kostnadsberäkningar baserad på det prisläge, som var rådande

den 1 juli 1941. Sedan nämnda tid hava emellertid rätt avsevärda prisstegringar

ägt rum, vilka medföra, att kostnadsramen lämpad efter det nu rådande

prisläget skulle utvisa i vissa avseenden betydande avvikelser från

propositionens kostnadsberäkningar. Utskottet har icke haft möjlighet att

företaga en omräkning av kostnadsberäkningarna efter nuläget — detta skulle

vara en alltför tidsödande procedur och skulle för övrigt knappast äga något

större intresse annat än för dagen, då nämligen under nuvarande förhållanden.

prisväxlingarna äro synnerligen ojämna och varierande för olika varugrupper.

Utskottet har emellertid från statens industrikommissions prisbyrå

inhämtat vissa upplysningar rörande de prisförändringar i stora drag, som

ägt rum efter den 1 juli 1941. Därav framgår bland annat, att prisstegringen

för nybyggande av örlogsfartyg från nämnda dag till den 1 maj 1942 torde

kunna uppskattas till cirka 7—8 procent, att kommerskollegiets s. k. generalindex,

d. v. s. index för de genomsnittliga grosshandelspriserna, från juli

1941 lill mars 1942 stigit med 6.4 procent samt att den genomsnittliga prisstegringen

under samma tid för gruv-, metall- och industrivaror uppgår till

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

3.6 procent, för hudar och lädervaror till 4.7 procent och för spånadsämnen

och textilvaror till 5.1 procent.

Utskottet finner det vara angeläget att i detta sammanhang understryka,

alt det här är fråga om en plan för försvarsväsendets utbyggnad och icke

om en fastställd försvarsordning. Detta innebär, att jämkningar i personalorganisationen

m. m. givetvis kunna förekomma under femårsperiodens

lopp; att sådana jämkningar komma att påfordras, torde vara att förvänta,

då det nämligen icke är möjligt att i förväg rätt avväga varje detalj i en

så omfattande organisation och för en så lång lid, som det här är fråga om.

Utskottet har icke heller ansett sig böra i detta sammanhang granska de

framlagda förslagen till personalförteckningar i detalj utan förutsätter, att en

närmare prövning kommer att äga rum vid behandlingen av riksstatsförslagen

för varje budgetår.

I fråga om den avvägning mellan de tre försvarsgrenarnas andelar i hela

försvarsorganisationen, som det framlagda förslaget innebär, kan utskottet

i stort sett ansluta sig till propositionens grundtankar. De principer, som

ovan hävdats i fråga om den industriella produktionen för försvarets ändamål,

kunna emellertid inom femårsperioden ändra relationerna mellan de

olika försvarsgrenarnas anslag. Beträffande armén har utskottet med tillfredsställelse

konstaterat, att det befunnits möjligt, att inom den framlagda

kostnadsramen i flera hänseenden utvidga och förbättra dess krigsorganisation

i förhållande till försvarsutredningens förslag. Enligt utskottets mening

skulle onekligen en ytterligare utvidgning av pansarvapnet vara ägnad att

verksamt öka effektiviteten hos arméorganisationen. En ytterligare utökning

av arméns artilleri är likaledes i hög grad motiverad. När det gäller att inom

den närmaste femånsperioden taga ställning till de olika krav, som anmäla

sig, torde dessa önskemål i hög grad förtjäna beaktande. De sista årens krigserfarenheter

ha starkt understrukit såväl pansarvapnets som det tunga artilleriets

utomordentliga betydelse. Det torde icke heller, särskilt vad pansarvapnet

beträffar, föreligga några industriella hinder för en förstärkning.

Vad därefter beträffar marinens organisation och stridsmedel har utskottet

haft att taga ståndpunkt, förutom till Kungl. Maj:ts förslag, jämväl till de

yrkanden om uppskov med byggandet av de av 1940 års urtima riksdag beslutade

kryssarna, vilka enligt den proposition, som låg till grund för beslutet,

skulle varit färdiga redan sommaren 1943. Den avsevärda förseningen

med byggandet torde till en del kunna förklaras därmed, att marinförvaltningen

icke mäktat genomföra konstruktionsarbetet i den takt som avsetts.

Enligt propositionen nr 210 till årets riksdag skall emellertid en mera noggrann

beräkning av föreliggande möjligheter, under förutsättning att materieltillgången

det medgiver, ha givit vid handen, att kryssarna kunna bliva

färdiga mot femårsperiodens slut. Kungl. Majit räknar emellertid med att

materielläget kan framtvinga en omkastning i byggnadsprogrammet såtillvida,

att de föreslagna större jagarna måste byggas före kryssarna. Kungl.

Majit utlovar, att under sommarens lopp en ingående prövning skall ägnas

frågan om tillgången på för fartygen erforderlig materiel och att därefter

s. 195 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2. 195

slutlig ståndpunkt skall tagas till frågan, i vilken ordning fartygsbyggena

böra ske.

En dylik granskning av materieltillgångarnas tillräcklighet måste givetvis

innesluta en prövning även av frågan om angelägenhetsgraden av de olika

behov, civila såväl som militära, arméns och flygets såväl som marinens,

som måste tillgodoses under de närmaste åren. Skulle det utrikespolitiska

läget vara mera kritiskt, torde det också, som ovan framhållits, vara av vikt,

att så långt som möjligt koncentrera produktionen på krigsmateriel, som

snabbt kan färdigställas. Då det icke är möjligt, att nu taga ställning till alla

dessa faktorer, torde det då få ankomma på Kungl. Majit att efter den prövning,

som Kungl. Majit utlovat, taga ställning till dessa frågor. Utskottet

förutsätter emellertid, att man vid en sådan prövning — med ledning av det

nu pågående krigets erfarenheter — vidtager de modifikationer i kryssarnas

konstruktion, som eventuellt kunna befinnas nödiga för att de med någon

säkerhet skola kunna operera i så trånga farvatten som Östersjöns, där man

överallt kan möta ett starkt, på land baserat främmande flyg. Då konstruktionsritningarna

till de 1940 beslutade kryssarna endast till en mindre del

synas vara fullbordade, torde tillfälle ännu givas till en prövning även av

dessa problem. Det torde också vara av yttersta vikt att tillse, att kryssarna,

när de en gång bliva färdiga, lia tillgång till ett tillräckligt starkt »paraply»

av lämpliga flygplan. Erfarenheterna från det nu pågående kriget ha med

skrämmande tydlighet visat vikten av denna sak.

I likhet med departementschefen finner utskottet, att då påbörjandet av

den i den nu uppgjorda flottplanen ingående tredje kryssaren icke kan ske

inom femårsperioden, ståndpunktstagandet till frågan härom kan uppskjutas

till en senare tidpunkt. Utskottet finner denna ståndpunkt så mycket

mera motiverad, som nya krigserfarenheter måhända ganska snart kunna

leda till en fullständig revision av nu förhärskande uppfattningar. I övrigt

ansluter sig utskottet till de allmänna synpunkter, som av departementschefen

anförts i fråga om marinen.

Vad slutligen beträffar frågan örn flygvapnets storlek och sammansättning

har departementschefen uttalat, att han i princip intet hade att erinra mot

uppsättandet av en sjunde jaktflottilj utöver de sex av försvarsutredningen

föreslagna, men att han, då det vore tveksamt om denna ytterligare utökning

kunde medhinnas under femårsperioden, icke funne det nödvändigt,

att beslut redan nu fattades därom; om åtgärder vidtoges för att trygga

leveransen av den erforderliga flygmaterielen, kunde med det slutliga avgörandet

av denna fråga anstå till 1944 års riksdag.

Utskottet vill för sin del — med hänsyn till den utomordentliga vikten av

att flygvapnet erhåller största möjliga effektivitet — ansluta sig till departementschefens

sålunda uttalade uppfattning, att en sjunde jaktflottilj bör

uppsättas under femårsperioden. Enligt vad utskottet inhämtat torde det varken

ur produktions- eller organisationssynpunkt möta några egentliga svårigheter

att uppsätta denna flottilj. Utskottet, som sålunda bestämt räknar

med att denna sjunde jaktflottilj skall ingå i försvarets femårsplan, anser

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

fördenskull, i likhet med departementschefen, att åtgärder redan nu böra

vidtagas för utbildning av personal och för att säkerställa leveransen av flygmateriel

för flottiljen i fråga ävensom för anordnade av flygfält för densamma.

Utskottet vill vidare understryka angelägenheten av att riksdagen

så snart som möjligt får sig förelagt förslag i frågan och att därvid möjlighet

att åvägabringa mot de därav betingade kostnaderna svarande besparingar

under femårsperioden tagas under noggrant övervägande. Utskottet vill dessutom

framhålla vikten av att femårsplanens flygvapenorganisation så snart

som möjligt fullbordas. Utskottet anser till sist, att Kungl. Maj:t bör pröva

möjligheterna att utan ytterligare ökning av antalet fredsförband vidga flygvapnets

krigsorganisation.

Till vad departementschefen i övrigt under förevarande avdelning anfört

kan utskottet lämna sin anslutning.

Med vad utskottet sålunda anfört, har utskottet besvarat motionerna I: 233,

I: 239, I: 247 och II: 327 samt avstyrkt motionerna I: 243 och II: 328.

2:o) av herrar Gränebo, von Heland, Knut Petersson, Svensson i Grönvik,

Bergvall och Hansson i Rubbestad, vilka ansett, att utskottets yttrande bort

hava följande lydelse:

Vad till en början---(= utskottet)---icke kunna biträda.

Utskottet finner sig böra---(= utskottet) — — — som engångs
utgifter.

Vad den i propositionen — — — (= utskottet)---föreläggas riks
dagen.

Den i propositionen —- — — (= utskottet)--— textilvaror 5.1 procent.

Utskottet finner det vara angeläget att i detta sammanhang understryka,

att det här är fråga örn en plan för försvarsväsendets utbyggnad och icke

örn en fastställd försvarsordning. Detta innebär, att jämkningar i personalorganisationen

m. m. givetvis kunna förekomma under femårsperiodens lopp;

att sådana jämkningar komma att vara påkallade, lärer vara att förvänta,

då det nämligen icke kan vara möjligt att i förväg avväga varje detalj i en så

omfattande organisation, som det här är fråga om. Utskottet vill i detta sammanhang

understryka vikten av att vid planens genomförande företräde i

görligaste mån lämnas åt åtgärder, vilka medföra en snabb förstärkning av

vår försvarskraft. I och för sig motiverade åtgärder, som kunna medföra

en förstärkning av försvarskraften först under femårsperiodens senare del eller

efter periodens slut, böra därför stå tillbaka för andra, som kunna lämna

snabbare resultat.

I likhet med departementschefen finner utskottet önskvärt att åstadkomma

en avvägning mellan de tre försvarsgrenarnas andelar i försvarsorganisationen.

Ur olika synpunkter innebär nämligen en sådan mera fast avvägning

betydande fördelar. Utskottet kan emellertid icke underlåta framhålla, att de

erfarenheter, som vinnas under det pågående kriget och vid genomförandet

av organisationsplanen, kulma påkalla ändrat ståndpunktstagande även i avvägningsfrågan.

s. 197 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

197

Utskottet har redan framhållit, att den för femårsperioden uppgjorda kostnadsramen

bör i möjligaste män hållas. Det är emellertid icke av samma

betydelse, att denna synpunkt blir iakttagen, då det gäller materielanskaffningar

under de närmaste åren som i fråga om organisatoriska åtgärder, som

binda för en framtid, vars krav och förhållanden icke kunna överblickas.

I sistnämnda hänseende bör givetvis den allra största försiktighet iakttagas.

Utskottet återkommer i annat sammanhang till frågan örn den betydelse,

som ur här antydda synpunkt måste tillmätas spörsmålet örn åstadkommande

av största möjliga elasticitet i försvarsorganisationen.

Det av departementschefen framlagda förslaget rörande omfattningen av

och sättet för de olika försvarsgrenarnas utbyggnad kan utskottet i anslutning

till det ovan anförda icke helt biträda.

Vad till en början beträffar armén har utskottet med tillfredsställelse

konstaterat, att det befunnits möjligt att inom den beräknade kostnadsramen

i flera hänseenden utvidga och förbättra arméns krigsorganisation i förhållande

till försvarsutredningens förslag. På av 1942 års försvarsberedning och

även i vissa väckta motioner angivna skäl finner utskottet emellertid angeläget,

att pansarvapnet, därest materieltillgången icke lägger hinder i vägen

därför, utvidgas än mera än departementschefen föreslagit, genom att Göta

pansarlivgarde liksom övriga pansarregementen erhåller tre i stället för av

departementschefen föreslagna två bataljoner och krigsorganisationen i samband

därmed erhåller en motsvarande utökning. Utskottet finner vidare skäl

tala för att kårartilleriets krigsorganisation ökas med ett antal 15 cm kanoner,

dock utan att fredsorganisationen fördenskull utvidgas i annan mån än

att antalet aktiva officerare, underofficerare och fast anställda underbefäl något

ökas.

Vidkommande därefter flygvapnet finner utskottet i likhet med departementschefen

angeläget, att en sjunde jaktflottilj tillkommer i flygvapenorganisationen.

Då tillgodoseendet av detta önskemål, enligt vad utskottet inhämtat,

varken ur materiel-, utbildnings- eller organisationssynpunkter synes möta

större svårigheter, anser utskottet, att denna jaktflottiljs uppsättande bör

ingå i femårsplanen och att vederbörlig hänsyn sålunda skall tagas härtill

vid beräknandet av kostnaderna för flygvapenorganisationen under femårsperioden.

Utskottet vill i detta sammanhang framhålla önskvärdheten av att

en undersökning snarast kommer till stånd rörande möjligheterna att så

organisera flygförbanden i fred, att en förhållandevis större krigsorganisation

än den av utskottet föreslagna kan utbyggas.

Av bifall till vad utskottet föreslagit skulle följa ett betydande överskridande

av den för femårsperioden beräknade kostnadsramen för försvarsorganisationen,

om icke kostnadsminskningar samtidigt kunde åstadkommas

på annat håll inom den föreslagna försvarsorganisationen. Visserligen skulle

tyngdpunkten i detta överskridande komma att ligga på materielområdet,

men det skulle jämväl innebära en utvidgning av försvarsorganisationen i

dess helhet. Det är vid sådant förhållande angeläget att undersöka, huru
Bihang

till riksdagens protokoll 19i2. 11 sami. 3 avd. Nr 2.

13

s. 198 Kontrollera mot PDF

198 Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

vida icke utan allvarlig olägenhet några inskränkningar på andra områden

kunna vidtagas.

Utskottet anser sig härvid kunna utgå ifrån att en noggrannare översyn

av försvarsordningen än den som varit möjlig under den korta tid som stått

till buds vid förslagets utarbetande bör lämna möjlighet till besparingar utan

att effektiviteten nämnvärt minskas. Utskottet vill härvid särskilt framhålla

behovet av en översyn i kostnadsbesparande riktning av byggnadsprogrammet.

Utskottet har vidare i likhet med 1942 års försvarsberedning funnit, att

det anslag, som i femårsplanen beräknats för kryssarbygget, borde kunna

utgå och att för planens genomförande jämväl borde kunna tagas i anspråk

de medel, som tidigare anvisats för kryssarbygget, i den mån de icke redan

bundits för detta ändamål.

Såsom skäl för detta sitt ståndpunktstagande vill utskottet anföra, att

kryssarna kunna komma att utgöra ett tillskott till vår försvarskraft först vid

femårsperiodens slut. De förutsättningar, under vilka 1940 års urtima riksdag

beslutade att bygga två kryssare och att anvisa medel för påbörjandet

av byggandet — att kryssarna skulle vara färdiga inom en tid av två eller

tre år — äro icke längre för handen. Det pågående kriget synes utskottet vidare

hava på ett övertygande sätt visat, att fartyg av den typ, varom här är

fråga, för att utgöra ett verkligt tillskott till försvarskraften måste kunna

påräkna ett väsentligt mera omfattande stöd från flygvapnets sida än som

med hänsyn till vårt begränsade flygvapen är möjligt att lämna. Ur flottans

synpunkt skulle också, om kostnadsramen det medgiver, ett ytterligare tillskott

av mindre fartyg, som snabbare kunna färdigställas, vara att föredraga

ur effektivitetssynpunkt. Möjligheterna att på kort tid förstärka flottan med

mindre fartyg bliva emellertid i väsentlig utsträckning begränsade, därest

kryssarbygget samtidigt skall pågå. Härtill kommer till sist, att ett uppskjutande

av kryssarbygget kommer att innebära väsentligt ökade möjligheter för

ett tillgodogörande av det pågående krigets erfarenheter i olika avseenden, en

synpunkt som måste vara av särskilt stor betydelse, då det gäller ett sådant

tillskott till vår försvarskraft, som representeras av större örlogsfartyg, vilka

beräknas få en betydande livslängd. Det bör i sammanhanget icke heller förbises,

att det otvivelaktigt råder delade meningar även på sakkunnigt militärt

håll om lämpligheten av att nu fullfölja det beslutade kryssarbygget. Utskottet

vill till sist framhålla, att de i nuvarande läge starkt begränsade materialtillgångarna

i första hand böra tagas i anspråk för ändamål, som äro ur

militär synpunkt angelägnare och snabbare lämna ett tillskott till vår försvarskraft.

Utskottet finner sig sålunda böra föreslå ett uppskjutande av det av 1940

års urtima riksdag beslutade kryssarbygget.

De genom kryssarbyggets uppskjutande vunna besparingarna böra i första

hand användas för bestridande av kostnaderna för uppsättandet av den sjunde

jaktflottiljen. Återstående belopp jämte de övriga besparingar, som på sätt

som ovan anförts kunna Vinnas, disponeras för de föreslagna förstärkningarna

av pansarvapnet och kårartilleriet samt för lättare fartyg.

s. 199 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

199

Till vad departementschefen i övrigt linder förevarande avdelning anfört,

kan utskottet lämna sin anslutning.

Utskottet kan sålunda icke biträda det i motionen 1:247 framställda förslaget,

som i huvudsak innebär, att försvarsplanen skulle avse kortare tid

än fem år.

Motionerna I: 239, I: 233 och II: 327, I: 243 och II: 328 samt II: 348 torde i

berörda delar få anses besvarade med vad utskottet ovan anfört.

3:o) av herr Lindberg i Umeå, som anfört:

Under utskottsbehandlingen av försvarspropositionen har jag givit uttryck

åt den meningen, att det icke kan vara lämpligt att nu fastställa en plan för

en försvarsorganisation avsedd att vidmakthållas även efter nuvarande krigsförhållanden.

Det har synts mig att det borde vara möjligt att tillgodose alla

av det allvarliga tidsläget betingade förstärkningar av beredskapsorganisationen

utan att jämsides därmed träffa föranstaltningar som antingen komma

att för flera årtionden framåt binda statsmakternas handlingsfrihet eller

att tvinga dem att upphäva fattade beslut, i senare fallet till förfång för vid

försvarsväsendet anställd'' personal liksom för de samhällen som nu frikostigt

skola förses med fasta militärförläggningar. Det kan enligt min åsikt icke

vara ogrundat att räkna med att beskärningar av organisationen redan av

statsfinansiellt nödtvång kunna bli nödvändiga.

Den starka utbyggnad av försvarsorganisationen, som ägt rum under hittillsvarande

beredskapstid, har kunnat ske utan en i förväg uppgjord många

år framåt syftande och förbindande plan. Att därunder misstag blivit begångna

och svårigheter mött skall icke förnekas, men å andra sidan hava

statsmakterna och de militära myndigheterna kunnat träffa sina dispositioner

utan belastning av tidigare ståndpunktstaganden, vilket varit enbart till

fördel. Efter ett godtagande av den nu föreslagna försvarsordningen finnes

icke längre samma obundenhet. Nya erfarenheter under pågående krig kunna

icke med samma lätthet som förut tillgodogöras inom försvarsorganisationen.

Den nu föreliggande möjligheten till snabb anpassning av organisationen efter

förändringarna i det utrikespolitiska och militärstrategiska läget torde heller

icke komma att förefinnas. Till exemplifiering härav må nämnas, att en sådan

anpassning svårligen kan underlättas vid det förhållandet, att förslaget

till arméns fredsorganisation förutsätter att icke ett enda pansrat motorfordon

skall vara stationerat norr örn Stockholm eller i närhet av vår långa

landgräns och att anspråket på utvecklad motorisering inom arméorganisationen

nedskrivits för den del av vårt land där man har de längsta avstånden

från mobiliseringscentralerna till gränserna.

Om nu pågående krig kommer att fortsätta under hela den period, under

vilken organisationen skall genomföras, lär det för övrigt näppeligen bli möjligt

att ens i alla väsentliga avseenden genomföra densamma. En del med

vårt allmänna försörjningsläge sammanhängande vanskligheter anmäla sig

i detta sammanhang. En spänning mellan ur militär beredskapssynpunkt

icke absolut nödvändiga behov och det civila produktionslivets berättigade

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

anspråk kan säkert icke undvikas. Det är väl heller icke uteslutet, att behörigt

hänsynstagande till det från ansvarigt militärt håll starkt understrukna

kravet på att den aktuella försvarsberedskapen icke får försvagas kommer

att försvåra eller förhindra vissa av de föreslagna organisatoriska förändringarna.

Med här antydda utgångspunkter och i viss anslutning till av herr Bertil

Ohlin i motion I: 247 framförda synpunkter har jag inom utskottet ställt

ett yrkande om begränsning av försvarsplanen till en kortare tidsperiod än

den föreslagna. Då detta yrkande av utskottet lämnats utan bifall har jag

sedermera biträtt strävandena att åt den nya försvarsorganisationen giva

största möjliga elasticitet, särskilt beträffande kaderuppsättning och byggnadsprogram.

Inom utskottet ha framställts yrkanden om sådana utvidgningar av försvarsorganisationen,

att den i propositionen angivna kostnadsramen skulle

komma att väsentligt överskridas. Bland dessa yrkanden må nämnas utvidgning

av pansarvapnet och uppsättande av en sjunde jaktflygflottilj. Några

av utskottets ledamöter ha påyrkat, att medelsbehovet för dessa utvidgningar

skulle tillgodoses genom ett uppskov med påbörjande av de 1940 beslutade

två kryssarna. Då jag vid behandlingen 1940 av förslaget örn byggande av

kryssarna yrkade avslag på detsamma har jag givetvis nu kunnat ansluta mig

till uppskovsyrkandet, varvid jag emellertid förutsatt en omprövning av frågan

om kryssarna överhuvud taget skola byggas. Jag har däremot icke kunnat

biträda övriga här omnämnda yrkanden, enär inga bärande skäl kunnat

anföras för nödvändigheten av att 1942 års riksdag träffar ett avgörande

rörande ytterligare förstärkningar av försvarsorganisationen som kunna

åstadkommas först i slutet av femårsperioden eller ännu senare.

Avd. III. Vissa för försvarsgrenarna gemensamma frågor.

B. Vissa gemensamma anslags- och avlöningsfrågor.

6. Personalstaternas konstruktion m. m.

av herrar Gränebo, von Heland, Knut Petersson, Svensson i Grönvik, Bergvall

och Hansson i hubbestad, vilka ansett, att sista stycket i utskottets yttrande

bort ersättas av följande:

Det torde icke kunna förnekas, att fast anställt manskap, som genomgått

treårig utbildning till underbefäl och därefter fullgjort praktisk underbefälstjänst

under ett eller flera år, i större utsträckning än som för närvarande är

fallet och jämväl synes förutsättas i försvarspropositionen bör kunna tagas i

anspråk för högre tjänsteuppgifter än dem, som åvila underbefäl i krigsorganisationen.

Genom att under den fortsatta anställningen bereda fast anställt

underbefäl, som avser att avgå från aktiv stat, möjlighet att komplettera

sin utbildning genom att de kommenderas till särskilt organiserade underofficers-

och officerskurser torde de kunna i väsentligt större utsträckning

s. 201 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

201

tagas i anspråk för underofficers- och officersuppgifter i krigsorganisationen.

För underbefälsuppgifterna torde värnpliktigt underbefäl i stället för

f. d. fast anställt underbefäl kunna tagas i anspråk utan att ifrågavarande

värnpliktiga därför behöva påläggas en förlängd utbildningstid.

Därest här antydda förslag kunna realiseras, skulle möjlighet föreligga

att begränsa tvångsuttagningen av värnpliktiga för utbildning till officerare

och underofficerare, något som i och för sig är ett allmänt önskemål, då den

frivilliga vägen måste vara att föredraga.

Utskottet får sålunda i anledning av de väckta motionerna 1:234 och

II: 322 föreslå riksdagen att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla örn utredning

i ovan berörda ämne.

C. Möjligheter att åstadkomma elasticitet i personalorganisationen.

av herrar Boman, Andersson i Malmö och Lindholm, vilka ansett, att andra

stycket i utskottets yttrande bort hava följande lydelse:

De i motionen II: 346 anförda synpunktena böra bli föremål för omprövning,

med beaktande av att elasticiteten i organisationen icke eftersättes.

D. Personalvården.

av herr Törnkvist.

Avd. IV. Försvarsväsendets högsta ledning.

B. Överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna.

av herr Axel Ivar Anderson, som anfört:

I likhet med utskottets majoritet finner jag den föreslagna lösningen av

frågan om försvarsväsendets högsta ledning, särskilt med hänsyn till det

operativa förberedelsearbetets handhavande, icke vara tillfredsställande. Utskottet

har emellertid icke ansett sig böra angiva någon bestämd principiell

uppfattning om riktlinjerna för en lösning, som bättre än propositionens förslag

tillgodoser kravet på en planmässig och effektiv ledning av ifrågavarande

arbete. Då enligt utskottets yttrande frågan örn de lämpligaste formerna

för försvarsväsendets högsta ledning bör göras till föremål för ny utredning,

borde utskottet i varje fall ha angivit, huruvida den slutliga lösningen av

frågan om det operativa förberedelsearbetet bör sökas enligt centraliseringens

eller decentraliseringens princip. Ehuru vissa praktiska skäl obestridligen

kunna anföras för en sådan decentralisering, som föreslagits av bl. a.

chefen för andra arméfördelningen, har jag dock vid frågans behandling i

utskottet kommit till den uppfattningen, att man alltjämt bör fasthålla vid

de krav på en centraliserad organisation av krigsmaktens ledning, som blevo

bestämmande för lösningen av denna organisationsfråga i 1936 års försvarsordning.

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

Tillsättandet av en överbefälhavare redan i fred innebär också ett principiellt

erkännande av detta krav och en naturlig och nödvändig utbyggnad av

1936 års organisation. Det synes mig vara angeläget, att man fasthåller vid

denna grundtanke jämväl vid organisationen av den nya försvarsstaben och

vid anordnandet av det operativa förberedelsearbetet. De tendenser till decentralisering,

som framträtt och som i viss mån tillmötesgåtts i propositionens

kompromissförslag, synas innebära vissa risker för att överbefälhavaren

och försvarsstaben icke få den ställning och de möjligheter att effektivt

leda det operativa förberedelsearbetet, som böra tillkomma den högsta ledningen.

Därmed är ju icke sagt, att överbefälhavaren skall i detalj leda detta

arbete, lika litet som han i krig kan i detalj leda de olika vapengrenarnas operationer.

Kravet på enhetlighet i ledningen får emellertid icke eftergivas, och

ett försvagande av försvarsstabens möjligheter att leda det operativa förberedelsearbetet

i egentlig mening kan innebära betydande vådor för försvaret.

Inga organisatoriska åtgärder böra därför vidtagas, som i praktiken

kunna komma att leda till splittring i ledningen och till onödiga friktioner.

Erfarenheterna från det pågående kriget ha också inskärpt nödvändigheten

av en enhetlig ledning och en nära samverkan mellan de olika försvarsgrenarna.

En sådan samverkan kan emellertid icke improviseras vid ett krigsutbrott;

den måste redan i fredstid organiseras.

Jag har ansett det önskvärt, att vid riksdagens behandling av ifrågavarande

för riksförsvaret så betydelsefulla fråga dessa synpunkter komma till uttryck.

Avd. V. Arméns organisation.

I. Krigsorganisationen.

av herrar Gränebo, von Heland, Knut Petersson, Svensson i Grönvik, Bergvall

och Hansson i Rubbestad, vilka ansett, att utskottets yttrande bort hava

följande lydelse:

Såsom redan inledningsvis anförts har utskottet i anslutning till väckta

motioner föreslagit viss utökning av arméns krigsorganisation i förhållande

till det av departementschefen framlagda förslaget, nämligen i vad gäller

pansartrupperna och artilleriet. I övrigt har utskottet funnit sig böra biträda,

vad departementschefen under förevarande avsnitt anfört.

Ii. Fredsorganisationen.

A. Arméns ledande organ.

I. Arméstaben och arméinspektionen.

c. Arméinspektionen.

av herrar Törnkvist, Johan Nilsson i Malmö, Boman, Vougt, Ward och

Lindholm, vilka ansett, att första stycket i utskottets yttrande bort hava följande

lydelse:

s. 203 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

203

Utskottet biträder vad i propositionen föreslagits rörande arméinspektionens

organisation och truppslagsinspektörernas löneställning, varav följer

att utskottet icke kan tillstyrka det i motionen 11:348 gjorda yrkandet, att

truppslagsinspektörerna skulle uppföras i lönegraden Ob 2 eller Ob 1.

D. Lägre truppförband m. m.

I. Allmänna grunder.

av herr Lindberg i Umeå, som ansett dels att orden »om behovet av underofficerare

för tjänstgöring vid truppförbandens kassaförvaltningar, om biträden

åt regementsintendenterna» i fjärde stycket av utskottets yttrande bort

utgå, dels ock att efter tredje stycket i utskottets yttrande följande bort inflyta:
I

propositionen har föreslagits att en kompaniofficer vid infanteri- och artilleritruppförbanden

skall avskiljas som biträde åt regementsintendenten.

Örn regementsintendenten erhåller en kompaniofficer såsom biträde, följer

givetvis icke härmed en omedelbar avlastning av tjänsteåliggandena. Det

framgår för övrigt icke av förslaget, huruvida biträdet huvudsakligen skall

befatta sig med intendentur- eller kassagöromål. I allt fall synes den speciella

tjänsten icke bliva tillförd någon som helst sakkunskap. Det kan framhållas,

att de s. k. intendentsaspirantema erhålla utbildning under två år samt

i allmänhet rätt omfattande praktisk tjänstgöring innan de anses utbildade

för sin blivande tjänst. Denna utbildning är planlagd och ledes av därtill särskilt

skickade lärare. Till nu avsedd tjänstgöring finnas sålunda utbildade

officerare icke disponibla. Det torde därför kunna ifrågasättas, huruvida

den såsom biträde beordrade officeren kan erhålla sådan handledning vid

truppförbandet att insatserna i förvaltningstjänsten under t. ex. en två-årsperiod

(maximum med hänsyn till trupputbildningsrutinen) bliva sådana att

de motväga olägenheterna av att en i tur för kompanichefstjänst stående

löjtnant undandrages tjänstgöring vid trupp.

Närmare liggande borde vara, att regementsintendenterna helt frigöras från

kassatjänsten, utom t. ex. visst biträde åt regementschefen vid månatliga inventeringar,

medan han med intendenturavdelningens personal uteslutande

handlägger intendenturärenden.

Göres regementskassören till chef för kassaförvaltningen skulle man vinna

större överskådlighet i förvaltningen i vad avser egentliga kassaärenden (utbetalning,

löner m. m.) och intendenturärendena. Nu äro gränserna synnerligen

svävande och det händer ofta, att kassapersonalen — ehuru oegentligt

— även avdelas för intendenturärendenas förberedande handläggning, vilket

förhållande bl. a. måste anses oegentligt ur konlrollsynpunkt. Något dylikt

samröre finnes icke beträffande under tygdeparlementet samt sjukvårds- och

fortifikationsstyrelserna hörande ärenden.

Med åberopande av det anförda föreslår utskottet, atl förslaget om kompaniofficer

såsom vissa regementsintendenters ständiga biträden avslås. Kungl.

Majit bör efter framställning i varje särskilt fall äga att vid oundgängligt be
-

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

hov medgiva tillfälligt beordrande av officer såsom biträde under viss tid'' till

regementsintendenterna vid infanteri- och vissa artilleriregementen. I kassaoch

krigskassareglementen böra vidtagas sådan ändring, att vid kassaförvaltningar,

där regementskassör finnes anställd, regementskassören skall vara

chef för kassaförvaltning (krigskassaavdelning).

3. Kavalleriet.

l:o) av herr Törnkvist, som med instämmande av herrar Andrén, Johan

Nilsson i Malmö, Berling, Lindström, Boman, Vougt, Ward, Bergvall och Andersson

i Malmö ansett, att sista satsen i utskottets yttrande bort utgå.

2:o) av herr Holmström.

4. Pansartrupperna.

l:o) av herrar Törnkvist, Åkerberg, Johan Nilsson i Malmö, Berling. Lindström,

Gustaf Karlsson, Boman, Vougt, Ward, Andersson i Malmö, Lindholm

och Nilsson i Kristinehamn, vilka ansett, att fjärde—sjätte styckena i utskottets

yttrande bort hava följande lydelse:

I fråga om den föreslagna förläggningen av Skånska pansarregementet

finner utskottet i likhet med departementschefen det av ekonomiska skäl icke

kunna ifrågakomma att förlägga regementet till annan ort än Hälsingborg.

Med hänvisning till vad departementschefen anfört anser utskottet, att regementet

bör i sin helhet förläggas till Hälsingborg.

• Utskottet vill slutligen---(= utskottet)---tillgodoses.

I övrigt har departementschefens förslag under denna punkt icke givit utskottet

anledning till något uttalande.

2:o) av herrar Andrén och Holmström, vilka ansett, att utskottets yttrande

bort hava följande lydelse:

Utskottet, som anser---(= utskottet)---i fredstid fyra pan
sarregementen.

För den händelse att de 1940 beslutade kryssarna icke anses böra komma

till utförande under femårsperioden finner sig utskottet — under anslutning

till motionerna I: 233 och II: 327 samt II: 348 — böra föreslå, att Göta

pansarlivgarde i likhet med övriga pansarregementen skall bestå av tre bataljoner.

Härav följer, att antalet beställningar för officerare, underofficerare

och fast anställt manskap bör vara detsamma för detta regemente som

för Skånska pansarregementet.

Till frågan om förläggningsplats för Göta pansarlivgarde —--(= utskottet)

---i denna del.

3:o) av herrar Gränebo, von Heland, Knut Petersson, Svensson i Grönvik,

Bergvall och Hansson i Rubbestad, vilka ansett, att utskottets yttrande bort

hava följande lydelse:

Utskottet, som anser---(= utskottet)---i fredstid fyra pan
sarregementen.

s. 205 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2. 205

Såsom utskottet inledningsvis anfört, har utskottet i anslutning till vad

som härutinnan föreslagits i motionerna 1:233 och II: 327 samt II: 348

funnit sig böra föreslå, att Göta pansarlivgarde i likhet med övriga pansarregementen

skall bestå av tre bataljoner. Härav följer, att antalet beställningar

för officerare, underofficerare och fast anställt manskap bör vara

detsamma för detta regemente som för Skånska pansarregementet.

Till frågan örn förläggningsplats för Göta pansarlivgarde---(= utskottet)

---i denna del.

5. Artilleriet.

l:o) av herrar Andrén och Holmström, vilka ansett, att utskottets yttrande

bort hava följande lydelse:

För den händelse att de 1940 beslutade kryssarna icke anses böra komma

till utförande under femårsperioden finner sig utskottet böra förslå en utökning

av kårartilleriets krigsorganisation med ett antal 15 cm kanoner i

huvudsaklig överensstämmelse med vad som föreslagits i motionen I: 239.

I enlighet med vad i propositionen nr 210 anförts, finner utskottet det erforderligt

att ett nytt kårartilleriregemente uppsättes inom det nyskapade

V. militärområdet. Utskottet tillstyrker, att det nya regementet, på sätt i propositionen

nr 280 föreslagits, förlägges till Kristinehamn och benämnes Bergslagens

artilleriregemente. Utskottet avstyrker sålunda motionerna II: 330

och II: 366. Vidkommande den av utskottet föreslagna ytterligare ökningen

av kårartilleriet i krigsorganisationen finner utskottet icke erforderligt att

på grund härav föreslå någon utvidgad fredsorganisation. För att tillgodose

det ytterligare personalbehov vid artilleriets truppförband, som uppkommer

till följd av förstärkningen av artilleriet, bör truppslagets fredskader

av fast anställd personal något ökas utöver den av departementschefen beräknade,

vilken ökning emellertid icke synes erforderlig förrän under den senare

delen av femårsperioden. Ifrågavarande personal förutsättes skola fördelas

å artilleriets truppförband med hänsyn till den ökning i utbildningsarbetet

m. m„ som uppkommer på vissa truppförband.

Vad i övrigt anförts---(— utskottet)--— 4 konstaplar.

Motionen I: 239 torde i vad den avser artilleriets fredsorganisation få anses

besvarad med vad utskottet ovan anfört.

2:o) Av herrar Gränebo, von Heland, Knut Petersson, Svensson i Grönvik,

Bergvall och Hansson i Rubbestad, vilka ansett, att utskottets yttrande bort

hava följande lydelse:

Med den utökade -----(= utskottet)----luftvärnet.

Utskottet har i det föregående i anslutning lill departementschefens i propositionen

nr 210 framlagda förslag och till i ämnet väckt motion I: 239

föreslagit en utökning av kårartilleriets krigsorganisation med ett antal 15

cm kanoner i huvudsaklig överensstämmelse med vad som föreslagits i motionen

1: 239. I enlighet med vad i nämnda proposition anförts, finner ut
-

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

skottet det erforderligt att ett nytt kårartilleriregemente uppsattes inom det

nyskapade V. militärområdet. Utskottet tillstyrker, att det nya regementet,

på sätt i propositionen nr 280 föreslagits, förlägges till Kristinehamn och

benämnes Bergslagens artilleriregemente. Utskottet avstyrker sålunda motionerna

II: 330 och II: 336. Vidkommande den av utskottet föreslagna ytterligare

ökningen av kårartilleriet i krigsorganisationen finner utskottet

icke erforderligt att på grund härav föreslå någon utvidgad fredsorganisation.

För att tillgodose det ytterligare personalbehov vid artilleriets truppförband,

som uppkommer till följd av förstärkningen av artilleriet, bör truppslagets

fredskader av fast anställd personal något ökas utöver den av departementschefen

beräknade, vilken ökning emellertid icke synes erforderlig

förrän under den senare delen av femårsperioden. Ifrågavarande personal

förutsättes skola fördelas å artilleriets truppförband med hänsyn till den ökning

i utbildningsarbetet m. m., som uppkommer på vissa truppförband.

Vad i övrigt anförts---- (= utskottet)---4 konstaplar.

Motionen I: 239 torde i vad den avser artilleriets fredsorganisation få

anses besvarad med vad utskottet ovan anfört.

II. Fortifikationskåren.

av herr Holmström, som ansett, att utskottets yttrande bort hava följande

lydelse:

Utskottet finner, att erfarenheterna från beredskapstiden visat, att en del

befästningsarbeten icke kunnat planläggas och ledas på ett lämpligt och

ekonomiskt sätt på grund av otillräcklig tillgång på fortifikationsofficerare.

Då det måste vara en trängande nödvändighet att utan dröjsmål öka antalet

fortifikationsofficerare till det av försvarsutredningen föreslagna, anser utskottet

i anslutning till motionen I: 232, att fortifikationskåren skall hava

den personalsammansättning, som föreslagits av 1941 års försvarsutredning.

17. Armémusiken.

1 :o) av herrar Andrén, Gränebo, von Heland, Svensson i Grönvik, Bergvall

och Hansson i Rubbestad, som ansett, att utskottets yttrande bort hava följande

lydelse:

Med hänsyn till de därmed förenade kostnaderna finner sig utskottet icke

kunna tillstyrka den avsevärda utökning av musikorganisationen vid armén,

som av departementschefen föreslagits. Utskottet finner sig allenast kunna

tillstyrka uppsättandet av en ny musikkår vid armén, nämligen vid det nya

artilleriregementet, vilket enligt Kungl. Maj:ts av utskottet tillstyrkta förslag

skall förläggas till Kristinehamn. Departementschefens förslag örn uppsättande

av ny musikkår vid Svea artilleriregemente avstyrkes sålunda av utskottet.

Vidkommande den föreslagna ökningen av de nuvarande musikkårerna

av typ III till typ II, innebärande att var och en av dessa kårer skulle

s. 207 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

207

ökas från 18 till 26 man, finner utskottet en så väsentlig utökning icke vara

erforderlig. Utskottet vill i stället föreslå, att var och en av dessa kårer

ökas med 1 musikfanjunkare (styckjunkare) och 1 musikelev, varigenom kårerna

i fråga komma att erhålla samma styrka som musikkåren vid Karlskrona

kustartilleriregemente. Jämväl den föreslagna musikkåren vid det nya

artilleriregementet torde böra erhålla musikkår av den förbättrade typen III.

Av vad utskottet sålunda anfört framgår, att utskottet avstyrker motionerna

1:245 och 11:321, vari hemställts att musikkår skall uppsättas vid

Skånska luftvärnskåren i Malmö.

Motionen II: 348, i vad den gäller armémusiken, torde få anses besvarad

med vad utskottet ovan anfört.

2:o) av herrar Lindström och Holmström, som ansett, att utskottets yttrande

bort hava följande lydelse:

Utskottet delar den i propositionen uttalade uppfattningen, att musikkårerna

av typ III icke äro tillräckligt stora för att, särskilt vid förfall för någon

bland personalen, kunna tillfredsställande fylla sin uppgift. Utskottet finner

sålunda i likhet med departementschefen, att ifrågavarande musikkårer

böra uppflyttas till typ II, d. v. s. kårernas numerär bör ökas från 18 till 26

man.

Kungl. Maj:ts förslag att nyuppsätta en musikkår vid Svea artilleriregemente

och vid det nya artilleriregementet, vilket enligt Kungl. Maj:ts av utskottet

tillstyrkta förslag skulle förläggas till Kristinehamn, föranleder icke

någon erinran från utskottets sida. Utskottet finner nämligen erforderligt, att

antalet musikkårer i Stockholm ökas med hänsyn till den för de nuvarande

musikkårerna i huvudstaden mycket krävande garnisonstjänsten.

Däremot kan utskottet icke, såsom i motionerna 1:245 och 11:321 yrkats,

tillstyrka att en musikkår skulle uppsättas vid Skånska luftvärnskåren i

Malmö.

Vad departementschefen i övrigt anfört beträffande armémusiken föranleder

icke till något utskottets uttalande.

Av vad utskottet sålunda anfört framgår, att utskottet avstyrker motionen

II: 348, i vad den avser armémusiken.

F. Rekrytering.

3. Rekrytering av arméns reservpersonal.

av herr Axel Ivar Anderson, som med instämmande av herrar Andrén,

Lindström, Knut Petersson och Ward ansett, att utskottets yttrande bort hava

följande lydelse:

I fråga örn rekryteringen av arméns reservofficerare finner utskottet skäl

tala för det i de likalydande motionerna 1:237 och 11:319 framställda förslaget,

att vissa landstormsofficerare i värnpliktsåldern i samband med nämnda

personalkategoris avskaffande böra beredas möjligheter att vinna anställ
-

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

ning såsom reservofficerare. Det bör nämligen enligt utskottets uppfattning

icke förbises, att åtskilliga landstormsofficerare genom deltagande i utbildningskurser

och under längre tids beredskapstjänstgöring förvärvat sådana

militära kunskaper och färdigheter, att de måste anses besitta i stort sett

samma kvalifikationer som reservofficerarna i allmänhet. Utskottet får på

grund härav i anledning av motionerna föreslå, att landstormsofficerare i

värnpliktsåldern efter ansökan beredas tillfälle genomgå särskilt anordnad

prövning för vinnande av anställning såsom reservofficerare och att de landstormsofficare,

som godkännas vid denna prövning, förordnas till reservofficerare

med bibehållande av samma tjänstegrad som den, vilken de senast

innehaft såsom landstormsofficerare.

Beträffande pensions- och utrustningsbidrag till dessa reservofficerare förutsätter

utskottet, att dessa förmåner skola utgå med belopp, som — jämfört

med vad som tillkommer i vanlig ordning utnämnda reservofficerare —

star i proportion till den tjänstetid de kunna räkna från och med dagen för

sin utnämning till reservofficerare och intill den dag, då de i egenskap av

reservofficerare bliva berättigade till kapitaliserad pension för reservofficer.

I övrigt ansluter sig utskottet till vad i Kungl. Maj:ts proposition föreslagits

beträffande rekryteringen av arméns reservpersonal.

I. De frivilliga försvarsorganisationerna.

av herr von Heland, som ansett, att utskottets yttrande å sid. 109 bort hava

följande lydelse:

I motionerna I: 234 och II: 322 har framställts yrkande, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa örn utredning angående möjligheterna

att i anslutning till den nya försvarsområdesorganisationen och genom

de frivilliga försvarsorganisationerna ordna förberedande militär utbildning

för manlig ungdom i syfte att genom dylik utbildning medgiva avkortning

i de värnpliktigas tjänstgöringstid. Utskottet finner detta förslag vara

beaktansvärt.

Utskottet finner starka skäl tala för att den i motionerna föreslagna frivilliga

utbildningen kommer till stånd. Den i den nya värnpliktslagen fastställda

förlängda utbildningstiden för värnpliktiga ställer sådana krav på

vår manliga ungdom, att man måste räkna med att krav komma att framställas

på nedsättning av densamma, då lugnare utrikespolitiska förhållanden

inträda. Emellertid skulle otvivelaktigt en sådan nedsättning av utbildningstiden

och därmed också av utbildningsresultatet innebära, att försvarsväsendets

effektivitet komme att minskas. Det är uppenbart, alt dylika eventuella

krav på förkortad utbildningstid för de värnpliktiga lättare skulle bemötas,

därest det funnes möjlighet för dem, som före värnpliktstjänstgöringens början

förskaffat sig visst mått av militära färdigheter, att få sin utbildningstid

såsom värnpliktiga i motsvarande mån förkortad. Ett bibehållande av den

nuvarande utbildningstidens längd skulle i sådant fall allenast ifrågakomma

s. 209 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

209

för sådana värnpliktiga, vilka uraktlåtit att genom deltagande i frivillig utbildning

förskaffa sig möjligheter till avkortning i värnpliktstjänstgöringen.

Målet för utbildningen under värnpliktstjänstgöringen skulle alltjämt kunna

bibehållas oförändrat.

Det är uppenbart, att det kan komma att bliva förenat med svårigheter att

individuellt nedsätta utbildningstiden. En förutsättning för att så skall kunna

ske är under alla förhållanden, att militära instruktörer i tillräcklig omfattning

komma att stå till förfogande för de frivilliga organisationerna och att

utbildningsarbetet ledes av till försvarsområdesstaberna knuten befälspersonal.

Tillgången på militära instruktörer torde emellertid kunna säkras genom

att man tager i anspråk f. d. fast anställt underbefäl, som är bosatt i

eller i närheten av utbildningsorterna. Detta förutsätter emellertid, att avgående

underbefäls civilanställningsmöjligheter ökas genom vidtagande av

ytterligare åtgärder, såsom genom att ifrågavarande personalkategori beredes

företrädesrätt till civilanställning hos kommunala myndigheter, i koncessionerade

företag o. s. v. Redan ökningen av antalet beställningar för

manskap i den utvidgade försvarsorganisationen talar för övrigt härför.

Frågan örn ordnande av förberedande militär utbildning i hemorterna i

syfte att därigenom minska utbildningstiden för de värnpliktiga synes på

grund av ovan angivna omständigheter böra bliva föremål för utredning genom

Kungl. Maj:ts försorg.

Avd. VI. Marinens organisation.

II. Fredsorganisationen.

A Marinens ledande organ.

c. Inspektören för kustartilleriet.

av herr Törnkvist, som ansett, att första stycket i utskottets yttrande bort

hava följande ändrade lydelse:

Mot vad i propositionen under förevarande avsnitt anförts har utskottet,

som i det följande under rubriken D. Kustartilleriet, I. Allmänna synpunkter

uttalar sig örn kustartilleriets ställning inom försvarsorganisationen, intet att

erinra.

C. Flottan.

4. Örlogsvarven.

av herrar Gränebo, von Heland, Knut Petersson, Svensson i Grönvik, Bergvall

och Hansson i Rubbestad, vilka ansett, att första stycket i utskottets

yttrande bort hava följande lydelse:

Enär utskottet såsom inledningsvis anförts ansett sig böra biträda det

motionsvis framförda förslaget örn uppskjutande av byggandet av de båda

år 1940 beslutade kryssarna, finner sig utskottet böra för närvarande av
-

s. 210 Kontrollera mot PDF

210 Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

styrka departementschefens förslag om förlängning av de i det föregående

berörda dockorna vid örlogsvarven samt tillstyrker alltså det i denna fråga

framställda yrkandet i motionerna 1:233 och 11:327.

5. Sjökrigsmaterielen.

l:o) av herrar Gränebo, von Heland, Knut Petersson, Svensson i Grönvik,

Bergvall och Hansson i Rubbestad, vilka ansett, att utskottets yttrande bort

hava följande lydelse:

Utskottet har redan inledningsvis upptagit till behandling frågan, huruvida

byggandet av de båda år 1940 beslutade kryssarna bör uppskjutas,

samt därvid i anslutning till i vissa motioner framställt yrkande förordat,

att med färdigställandet av de båda kryssarna tills vidare bör anstå. Utskottet

har alltså funnit sig böra tillstyrka i motionerna I: 233 och 243 samt

II: 327, 328 och 348 gjorda yrkanden om uppskov med byggandet av redan

beslutade kryssare.

Vad angår det av departementschefen i övrigt föreslagna nybyggnadsprogrammet

har detta icke givit utskottet anledning till annan erinran än som

framgår av vad utskottet i detta ämne tidigare anfört. Utskottet har heller

icke något att erinra mot att ett belopp av 1,000,000 kronor under femårsperioden

avses för konstruktionsarbeten.

Av vad utskottet föreslagit följer, att den av departementschefen beräknade

kostnadssumman för fartygsbyggnader under femårsperioden,

180,000,000 kronor, kan väsentligen minskas. I första hand reduceras detta

belopp med vad som ytterligare skulle hava erfordrats för de två kryssarna,

men därjämte också med vad som redan anvisats för samma fartyg men

ännu icke tagits i anspråk för vid medlens anvisande avsett ändamål. I

sistnämnda avseende erfordras närmare utredning för bestämmande av storleken

av det belopp, som under femårsperioden kan disponeras för andra

ändamål. Utskottet räknar, i avvaktan på utredning rörande det belopp,

som av de för kryssarna anvisade medlen kan tagas i anspråk för andra

fartygsbyggnader, med ett medelsbehov under femårsperioden utöver redan

anvisade belopp av 97,000,000 kronor, därvid utskottet utgår från prisnivån

den 1 juli 1941. Utskottet förutsätter, att Kungl. Maj:t för 1943 års riksdag

skall framlägga närmare beräkningar rörande medelsbehovet — utöver tillgängliga

medel — för de fartygsbyggnader, som enligt vad utskottet ovan

föreslagit avses skola komma till stånd.

I detta sammanhang vill utskottet, som icke ingår därpå vid behandlingen

av departementschefens förslag rörande antalet beställningshavare av olika

kategorier vid flottan och vid för marinen gemensamma personalkårer, framhålla,

att personalbehovet kommer att bliva mindre än det av departementschefen

beräknade vid ett bifall till utskottets förslag örn uppskjutande av

kryssarbygget.

2.o) av herr Lindberg i Umea, som anslutit sig till yrkandet örn uppskov

med påbörjandet av de beslutade kryssarna.

s. 211 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

211

6. Flottans personal.

d. Musikorganisation.

av herrar Andrén, Gränebo, von Heland, Svensson i Grönvik, Bergvall och

Hansson i Rubbestad, vilka ansett, att utskottets yttrande bort hava följande

lydelse:

I anslutning till vad som yrkats i motionen II: 348 och under åberopande

av vad utskottet anfört rörande armémusikens utbyggnad finner sig utskottet

icke kunna tillstyrka uppsättande av en musikkår vid Göteborgs örlogsdepå.

D. Kustartilleriet.

I. Allmänna synpunkter.

av herr Knut Petersson.

Avd. VII. Flygvapnets organisation.

I. Krigsorganisationen.

av herrar Andrén, Gränebo, von Heland, Holmström, Knut Petersson,

Svensson i Grönvik, Bergvall och Hansson i Rubbestad, vilka ansett, att utskottets

yttrande bort hava följande lydelse:

Av vad utskottet inledningsvis föreslagit om uppsättande av en sjunde

jaktflottilj följer, att flygvapnets krigsorganisation blir av större omfattning

än den som av departementschefen beräknats.

II. Fredsorganisationen.

D. Flygförband.

I. Indelning i förband, förläggningsplatser m. m.

l:o) av herrar Andrén, von Heland, Ekströmer, Knut Petersson, Lindberg

i Umeå och Hansson i Rubbestad, vilka ansett, att andra stycket av utskottets

yttrande bort hava följande lydelse:

Utskottet förordar alltså---(= utskottet)---intet att erinra

annat än i vad avser flygflottiljen F 15. Cheferna för flygvapnet och flygstaben

samt överbefälhavarna ha föreslagit att jaktflygflottiljen F 15 måtte

förläggas till Umeå, enär möjligheterna att åstadkomma ett fullt tillfredsställande

flygfält äro bättre i Umeå än i Söderhamn. Beträffande flygfältet

i Söderhamn ha chefen för flygvapnet och flygförvaltningen efter företagna

rekognosceringar framhållit, att detta flygfält är med hänsyn till

omgivande terräng mindre lämpligt beläget. Nödlandningsmöjligheter finnas

icke, vartill kommer att fria inflygningsriktningar endast kunna erhållas

från öster samt inom en mycket begränsad sektor i nordväst. Med

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

för närvarande i bruk varande flygplantyper kan erhållas ett godtagbart,

ehuru icke särskilt lämpligt flygfält. Sett mot bakgrunden av den utveckling,

som flygmaterielen med största sannolikhet inom en mycket snar

framtid kan förutses gå till mötes, ha chefen för flygvapnet och flygförvaltningen

ansett, att det är synnerligen tveksamt huruvida fältet i framtiden

blir tillfyllest. Med åberopande av vad vederbörande militära myndigheter

sålunda anfört anser utskottet, att jaktflottiljen F 15 skall förläggas till Umeå

och benämnas Västerbottens flygflottilj.

2:o) av herrar Andrén, Gränebo, von Heland, Holmström, Knut Petersson,

Svensson i Grönvik, Bergvall och Hansson i Rubbestad, vilka ansett, att utskottets

yttrande bort hava följande lydelse, därvid dock herrar Andrén, von

Heland, Petersson och Hansson i Rubbestad icke biträtt vad nedan anföres i

fråga om förläggning av F 15 till Söderhamn:

Utskottet, som delar departementschefens uppfattning, att i landets försvarskrafter

måste ingå ett starkt och slagkraftigt flygvapen samt att den i

propositionen föreslagna utökningen är att anse som ett minimiprogram, har

redan under avsnittet Allmänna synpunkter upptagit till behandling frågan

örn en förstärkning av flygvapnet utöver vad i propositionen föreslagits och

därvid yrkat, att — utöver vad departementschefen nu funnit sig böra

föreslå — jämväl en sjunde jaktflottilj skall uppsättas under femårsperioden.

Utskottet får i förevarande sammanhang i anledning av de motionsvis

framförda förslagen örn ytterligare utökning av flygvapnet erinra om, att

utskottet under rubriken Allmänna synpunkter förordat en undersökning av

möjligheterna att utan ytterligare ökning av antalet fredsförband vidga flygvapnets

krigsorganisation.

Utskottet förordar alltså, att — utöver nu befintliga eller beslutade flygflottiljer

— ytterligare fyra jaktflottiljer, en bombflottilj samt en torped- och

minflottilj skola tillkomma under femårsperioden. Mot de i propositionen

nr 210 föreslagna förläggningsplatserna för de enligt departementschefens förslag

nytillkommande jakt- och torpedflottiljerna ävensom benämningarna å

dessa har utskottet intet att erinra. Rörande förläggningsplats för och benämning

å den sjunde jaktflottiljen torde Kungl. Maj:t sedermera böra

förelägga riksdagen förslag. Såsom av den i propositionen återgivna utredningen

rörande förläggningen av Hälsinge flygflottilj (F 15) framgår, är

den föreslagna förläggningsplatsen vid Söderhamn behäftad med vissa olägenheter.

Utskottet har emellertid efter ytterligare undersökningar funnit,

att den i propositionen sålunda förordade förläggningsplatsen måste givas

företräde. Av det anförda framgår, att utskottet finner sig böra avstyrka motionerna

I: 226 och II: 306.

Med avseende på förläggningsplats för den föreslagna bombflotliljen (F

14) vill utskottet erinra örn att departementschefen i proposition nr 328 —

efter redogörelse för vissa med Halmstads stad förda förhandlingar rörande

förläggningsfrågan — framhållit, att möjligheterna att med Halmstads stad

träffa annan och för det allmänna lämpligare uppgörelse borde ytterligare

s. 213 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

213

undersökas. Det borde ankomma på Kungl. Majit att efter ytterligare granskning

av denna förläggningsfråga träffa det avgörande, vartill granskningen

gåve anledning. Skulle det härvid visa sig, att en förläggning av flottiljen

till annan plats än Halmstad eller dess närhet vore att förorda, borde emellertid

frågan ånyo underställas riksdagen. Utskottet har intet att erinra mot

vad departementschefen sålunda anfört.

Utskottet finner den i propositionen nr 328 föreslagna förläggningsplatsen

för nuvarande Tionde flygflottiljen (F 10) lämplig och har intet att erinra

mot att densammas benämning i samband därmed ändras till Skånska flygflottiljen.

Mot de i propositionen föreslagna förläggningsplatserna för eskaderstaberna

har utskottet intet att erinra.

3. Flygflottiljerna.

av herrar Andrén, Gränebo, von Heland, Holmström, Knut Petersson, Svensson

i Grönvik, Bergvall och Hansson i Rubbestad, vilka ansett, att utskottets

yttrande bort hava följande lydelse:

För att tillgodose---(= utskottet)---tre divisioner.

Utskottet ansluter sig i huvudsak---(= utskottet)---flottilj
kassörernas

ställning.

Av utskottets förslag om uppsättande av en sjunde jaktflottilj under femårsperioden

följer emellertid, att behovet av militär och civilmilitär personal

m. fl. kommer att överstiga det av departementschefen för de av honom

föreslagna flottiljerna beräknade.

F. Flygmaterielen.

av herrar Andrén, Gränebo, von Heland, Holmström, Knut Petersson,

Svensson i Grönvik, Bergvall och Hansson i Rubbestad, vilka ansett, att utskottets

yttrande bort hava följande lydelse:

Utskottet delar--— (= utskottet)---på allt sätt underlättas.

Vad i propositionen i övrigt anförts under detta avsnitt föranleder icke

annan erinran från utskottets sida, än att anskaffningen av flygmateriel —

liksom också av viss annan materiel — måste ökas utöver den av departementschefen

beräknade med hänsyn till att jämväl en sjunde jaktflottilj av

utskottet föreslagits skola uppsättas under femårsperioden. Härav följer

givetvis också, att kostnaderna för materielanskaffning m. m. komma att

överstiga de av departementschefen beräknade beloppen.

G. Flygvapnets personal.

b. Militär personal.

av herrar Andrén, Gränebo, von Heland, Holmström, Knut Petersson,

Svensson i Grönvik, Bergvall och Hansson i Rubbestad, vilka ansett, att utskottets

yttrande bort hava följande lydelse:

Bihang tilt riksdagens protokoll 1942. 11 samt. 3 avd. Nr 2.

14

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

I överensstämmelse med---(= utskottet)---60 år för samtliga.

Utskottet finner det uppenbart---(= utskottet)---i personal
hänseende.

I annat sammanhang har utskottet framhållit, att såväl den militära som

den civilmilitära personalen måste ökas utöver vad departementschefen beräknat

med hänsyn till tillkomsten under femårsperioden av en sjunde jaktflottilj.

Vad i övrigt--- — (= utskottet)---från utskottets sida.

Under avsnittet — — — (= utskottet)---avser köksföreståndarna.

K. Musikorganisationen.

1 :o) av herrar Andrén, Gränebo, Svensson i Grönvik, Bergvall och Hansson

i Rubbestad, vilka ansett, att utskottets yttrande bort hava följande lydelse:
Utskottet

har i anslutning till det i motionen II: 348 gjorda yrkandet i

fråga om musikorganisationen vid armén och vid marinen framhållit, att

utskottet icke kan finna tillräckliga skäl för en så väsentlig utökning av

militärmusiken som den av departementschefen föreslagna, och på grund

härav har utskottet föreslagit allenast mindre utökningar. Utskottet kan icke

heller tillstyrka den av departementschefen förordade musikorganisationen

vid flygvapnet.

I fråga om flygvapnets musikorganisation finner sig utskottet sålunda icke

kunna tillstyrka att flera än fyra musikkårer uppsättas. Dessa synas utskottet

böra tillhöra följande förband, nämligen krigshögskolan å Ljungbyhed,

Skaraborgs flygflottilj i Såtenäs, Kalmar flygflottilj i Kalmar samt Hälsinge

flygflottilj i Söderhamn.

Vad beträffar---(= utskottet)---5 musikelever.

I fråga örn---(= utskottet)---Kungl. Maj:ts förslag.

2:o) av herrar Lindström och Holmström, som ansett, att utskottets yttrande

bort hava följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med departementschefen, att det måste anses befogat,

att de flygflottiljer, som äro förlagda å sådan plats, att militärmusik saknas

eller icke kan erhållas från närbelägen ort, böra erhålla egen musikkår.

Utskottet vill sålunda tillstyrka, att musikkårer upprättas vid de av departementschefen

därtill föreslagna flygflottiljerna. I likhet med departementschefen

anser även utskottet, att frågan om inrättande av musikkårer vid

Skånska flygflottiljen och Hälsinge flygflottilj kan ställas på framtiden. Av

sistnämnda två flottiljer synes Hälsinge flygflottilj böra komma i främsta

rummet för erhållande av musikkår.

Jämväl i fråga om musikkårernas storlek ansluter sig utskottet till departementschefens

förslag. Utskottet finner sålunda skäl vara för handen, att

musikkåren vid Svea flygflottilj i Barkarby erhåller en större organisation än

övriga musikkårer vid flygvapnet, enär större krav måste ställas på denna

musikkår än på de övriga inom flygvapnet.

s. 215 Kontrollera mot PDF

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2. 215

I fråga orri löneställningen för musikdirektörerna har utskottet intet att

erinra mot Kungl. Maj:ts förslag.

Av det anförda framgår, att utskottet avstyrker bifall till motionen II: 348

i förevarande del.

3:o) av herrar Berling och Lindberg i Umeå, vilka yttrat:

Då huvudstaden är synnerligen väl tillgodosedd med musik utan inrättande

av en musikkår vid Svea flygflottilj och den enda militärmusikkåren

i Norrbotten, vid Norrbottens regemente, har att ombesörja musik vid inte

mindre än sex militära förband i Boden, föreslå vi att riksdagen måtte besluta,

att den för Svea flygflottilj avsedda musikkåren i stället förlägges till

Norrbottens flygbaskar i Lulea att betjäna jämväl Luleå luftvärnskår.

Avel. Viii. Sammandrag av kostnadsberäkningar.

av herrar Gränebo, von Heland, Knut Petersson, Svensson i Grönvik, Bergvall

och Hansson i Rubbestad, vilka ansett, att utskottets yttrande bort hava

följande lydelse:

Ehuru utskottet i det föregående förordat vissa avvikelser från de i propositionen

framlagda förslagen rörande den fortsatta utbyggnaden och organisationen

av försvarskrafterna, har utskottet icke ansett sig böra verkställa

några specificerade beräkningar rörande de jämkningar i de av departementschefen

beräknade kostnaderna för försvarsorganisationen, som föranledas av

vad utskottet sålunda föreslagit. Såsom departementschefen framhållit, äro

nämligen de i propositionen meddelade kostnadsberäkningarna icke avsedda

att angiva annat än den ram, inom vilken uppbyggnadsarbetet under den

närmaste femårsperioden borde förlöpa, och de av utskottet förordade

jämkningarna i de i propositionen framlagda förslagen äro icke av den storleksordning,

att de nämnvärt kunna påverka den totala kostnadsramen. Däremot

innebära de förskjutningar i kostnaderna mellan de olika försvarsgrenarna

sinsemellan. Såsom utskottet i tidigare sammanhang anfört, har utskottet

vid sitt ställningstagande till de i propositionen och föreliggande motioner

framlagda förslagen utgått från, att man icke utan tvingande skäl bör

gå utanför den i propositionen angivna totala kostnadsramen, givetvis bortsett

fran de ökningar, som kunna sammanhänga med förändringar i prisläget.

Enligt utskottets mening böra sålunda de i propositionen framlagda kostnadsberäkningarna

kunna i stort sett godtagas såsom utgångspunkt vid riksdagens

ställningstagande till föreliggande förslag. Ehuru det varit önskvärt,

örn kostnadsberäkningarna kunnat hänföras till en mera aktuell tidpunkt än

den 1 juli 1941, har utskottet — såsom inledningsvis framhållits — icke haft

möjlighet att företaga en sådan omräkning.

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Kungl. Maj:ts propositioner och enskilda motioner................................... 1

Avd. L Inledning......................................................... 3

Avd. H. Allmänna synpunkter.............. 4

Avd. III. Vissa för försvarsgrenarna gemensamma frågor.......... i6

A. Vissa gemensamma personalfrågor................................. 16

a, Tjänstegrad och titel för beställningshavare i lönegraden Ob 2............. 16

\ b. Fänriks anställnings- och löneförhållanden........................... 16

c. Underofficerare i lönegraden UO 3.................................. 17

d. Förändringar i fråga om pensionsålder.............................. 17

B. Vissa gemensamma anslags- och avlöningsfrågor................... 18

a. Grunder för beräkning av avlöning skostnader......................... 18

b. Personalstaternas konstruktion m. m................................. 18

c. Arvodesväsendet................................................... 21

C. Möjligheter att åstadkomma elasticitet i personalorganisationen ... 22

D. Personalvården............... 23

E. Gemensam utbildning för manskap.................. 28

Avd. IV. Försvarsväsendets högsta ledning........................... 29

A. Försvarsdepartementets kommandoexpeditioner .................... 29

B. Överbefälhavaren och försvarsgrenschefema....................... 29

C. Försvarsstaben..................................................... 38

D. Förvaltningsorganisationen......................................... 41

Avd. V. Arméns organisation ........................................... 42

I. Krigsorganisationen.................................................... 42

II. Fredsorganisationen................................ 43

A. Arméns ledande organ............................................. 43

1. Arméstaben och arméinspektionen............................... 43

2. Generaiitetet och generalstabskåren............................. 47

B. Militärområden och högre truppförband m. m....................... 48

O. Försvarsområden................................................... 50

D. Lägre truppförband m. m........................................... 51

1. Allmänna grunder............................................ 51

2. Infanteriet............i....................................... 55

3. Kavalleriet.................. 57

4. Pansartrupperna.............................................. 58

5. Artilleriet.................................................... 60

6. Luftvärnet................................................... 62

7. Ingenjörtrupperna......................................... 64

8. Signaltrupperna.............................................. 65

opaginerad Kontrollera mot PDF

r

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2. 217

Sid.

9. Trängen och trängtrupperna................................... 66

10. Fälttygkåren, tygtrupperna, arméingenjörkåren och tygstaten..... 67

11. Fortifikationskåren........................................... 73

12. Intendenturkåren och intendenturtrupperna m. m................ 74

13. Fältläkarkåren ............................................... 76

14. Fältveterinärkåren............................................ 78

15. Arméns sjuksköterskekår............................. 79

16. Garnisonssjukhusen........................................... 80

17. Armémusiken................................................ 81

18 Polispersonalen.......................................... 82

19. Arméhundväsendet.....................................,. i — 83

E. Arméns övergångsstats-och reservpersonal................ 84

F. Rekrytering........................................................ 86

1. Rekrytering av värnpliktiga.............. 86

2. Rekrytering av personal på aktiv stat............. 87

3. Rekrytering av arméns reservpersonal.......................... 90

G. Utbildning.......................................................... 92

H. Utbildningsanstalter ............................................... 97

1. Allmänna grunder.....................................,...... 97

2. Grundläggande befälsskolor.................................... 98

3. Skjutskolor och motsvarande skolor............................ 101

4. Högskolor................................................... 107

I. De frivilliga försvarsorganisationerna.............................. 109

J. Remonteringsväsendet.............................................. 114

lil. Byggnader m. m...................................................... 117

IV. Organisationens genomförande........................t... ......... 122

Avd. YL Marinens organisation........................................ 124

I. Krigsorganisationen.................................................. 124

II. Fredsorganisationen.................................................. 124

A. Marinens ledande organ..............................*............. 124

B. Marindistrikten..................................................... 127

C. Flottan............................................................. 129

1. örlogsstationerna................................... 129

2. örlogsdepåerna............................................... 129

3. övriga örlogsbaser............................................ 131

4. Örlogsvarven..........;...................................... 131

5. Sjökrigsmaterielen....................................>........ 132

6. Flottans personal............................................. 134

7. Rekrytering............................................... 138

8. Utbildning................................................... 140

D. Kustartilleriet..................................................... 142

1. Allmänna synpunkter......................................... 142

2. Kustartilleriets lokala organisation............................. 143

3. Kustartillerimaterielen............... 146

4. Kustartilleriets personal....................................... 147

5. Rekrytering.................................................. 150

6. Utbildning.................................................... 151

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 11 sami. 3 avd. Nr 2. 15

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Tredje särskilda utskottets utlåtande nr 2.

E. För marinen gemensam personal................................ 152

1. Mariningenjörkåren........................................... 152

2. Marinintendenturkåren...................................... 152

3. Marinläkarkåren.......................................... 153

4. Marinens poliskår............................................. 154

5. Marinens ecklesiastikstat...................................... 154

F. Utbildningsanstalter................................................ 154

G. Frivilliga försvarsorganisationer................................... 157

lil. Marinens byggnader m. ni............................................ 157

IT. Organisationens genomförande....................................... 160

Avd. TII. Flygvapnets organisation.................................... i6i

I. Krigsorganisationen .................................................. 161

II. Fredsorganisationen..................*............................... 162

A. Chefen för flygvapnet och flygstaben............................... 162

B. Flygförvaltningen........................... 162

C. Flygbasområden......................... I63

D. Flygförband......................................... I64

1. Indelning i förband, förläggningsplatser m. m................... 164

2. Flygeskadrarna............................................... 166

3. Flygflottiljerna.................................. 167

4. Flygbaskåren................................................. 168

E. Centrala tygverkstäderna m. m.......................... 168

F. Flygmaterielen..............................v...................... 170

G. Flygvapnets personal............................................... 171

H. Rekrytering........................... 176

I. Utbildning..................................................''....... 177

1. De värnpliktigas utbildning ..............•.......•.............. 177

2. Utbildning av fast anställd personal ........................... 177

3. Flygövningarnas omfattning......... 180

J. Utbildningsanstalter................................................ 180

K. Musikorganisationen............................................... 184

L. Övriga frågor.......................... 185

III. Flygvapnets byggnader och flygfält .................................. 185

IT. Organisationens genomförande........................................ 187

Avd. Till. Sammandrag av kostnadsberäkningar.................... 189

Avd. IX. Utskottets hemställan...................................... 190

Reservationer.............................................................. 192

Stockholm 1942. K. L. Beckmans Boktryckeri.

(Sid. 1—84).

Stockholm 1942. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

(Sid. 85—218). 422044

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1942:374 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts propositioner nr 210 angående den fortsatta utbyggnaden och organisationen av landets försvarskrafter s. 1 i texten